Bonnies blogg

Bonnie tjatade länge på mig om att hon ville börja blogga. Hon hade läst att det var många hundar som gjorde det. Fast inte en enda svensk hund som bor i Spanien. Denna lucka måste fyllas, ansåg hon. Till slut gav jag med mig. Så sedan den 6/11-09 har hon sin egen blogg. Bonnie skriver sitt nyaste inlägg överst. (Vill du läsa från början så får du alltså läsa nerifrån...) Bonnies blogg här kommer f ö att vara samma som återfinns i min Dagbok på: www.christeltango.com, men i dagboken finns förstås mer annan text, samt foton på annat än Bonnie. Vill du veta mer om El Campello där Bonnie bor större delen av året så klicka på: http://www.christeltango.com/ElCampello.htm . Vill du kontakta Bonnie så går det bra via min mailadress: christel@christeltango.com. / Bonnies matte Christel

Min blogg handlar om viktiga saker. Som t ex intressanta lukter. Och bra kisställen. (Jag har minsann kissat i sex olika länder jag!) Och så berättar jag om hur svårt det är att uppfostra min matte, och om hur det är att bo här i Spanien, om mina besök i Sverige, mina hundkompisar och annat kul. Ja, och så berättar jag vov-mycket om mina valpar förstås!

Förresten så håller jag på att skriva en bok med hundordspråk. Såna här: Kissar bäst som kissar överst och Den som luktar för länge på samma fläck kommer inte långt.

På fotot längst till vänster är jag liten. På dom andra ser ni - att jag är mycket större och tuffare nu!

- alltså under fliken Dagbok på www.christeltango.com. (Leta efter de blå bokstäverna!)

(Orsak: Jag, Bonnies matte, idds inte längre lägga in Bonnies texter på två olika ställen...)

De äldre inläggen i Bonnies blogg (de som är skrivna före 13-03-23) hittar ni förstås under flikarna Bonnies Blogg samt Bonnies sparade.

Vov på er! Vet ni vad! Jo min matte har blivit ännu latare! Jo, vov - det är sant. Så nu hjälper hon inte mig längre att lägga in alla bokstäverna som jag har skrivit här - på min egen bloggsida, alltså på den här sidan.

Nä, nu låter hon dom ligga kvar i sin Dagbok. Dumt va! Ja, för när ni nu vill läsa min blogg - då måste ni klicka på mattes Dagbok: http://www.christeltango.com/dagbok.htm Ja, och sen får ni leta efter dom blå bokstäverna. Ja, för jag skriver alltid med blått. Bara för att det är snyggast. Så alla dom svarta bokstäverna i mattes Dagbok - dom kan ni hoppa över. Ja, för dom har matte skrivit. Och hon skriver bara om en massa strunt - inte om viktiga saker som jag.

I dag har jag skrivit om viktiga saker. Men det som jag har skrivit, det står bara i mattes Dagbok. Ja, vov så dumt! Men nu vet ni var ni kan hitta min blogg. Ja, för det är klart att jag kommer att fortsätta att skriva! Jag har ju vov-mycket viktigt att berätta om! Vov-vov!

Vov på er! Oj, så vov-mycket jag har gjort i dag. I morse, då solade Stella och jag på balkongen. Ja, och matte hon planterade växter. Jag fick tyvärr inte hjälpa till att gräva i jorden. Annars är jag vov-bra på att gräva.

Och sen, sen gick vi på promenad, matte och Stella och Nova och jag. Tänk så vov-många flickor vi är i vår familj! Fyra stycken!

Matte bar Nova nästan hela tiden. Men sen så satte matte ner Nova på trottoaren. Jag fick förklara att trottoaren inte är farlig, utan att man bara går - precis som man gör inne.

Och så tittade jag noga efter så det inte kom någonting farligt nära oss, när Nova var på marken.

Och Stella gick nära Nova, så Nova skulle känna sig tryggare. Och då gick Nova en bit alldeles själv. Flera meter gick hon.

Men sen satte vi oss på muren, vi tre hundar - och matte. Och så tittade vi, och luktade. Vi solade också.

Jag hade koll på alla som kom förbi. Om några människor försökte klappa Nova utan att fråga mig först. Då skällde jag ut dom. Ja, för Nova är ju så liten. Så henne måste man vara rädd om.

Vi tog hand om Nova hela tiden, Stella och jag. Man ska ta hand om dom som är små.

Men sen så gick vi hem igen. Och när vi hade ätit, då la Stella och jag oss på sängen och vilade. Och Nova hon la sig i sin säng. Vi vilade en stund alla tre. Ja, Nova vilar fortfarande. Hon somnade. Bebisar behöver ju sova vov-mycket.

Men jag skrev alla dom här bokstäverna. Visst är jag duktig! Jag kan ju nästan allting jag! Vov-vov!

Vov-VOV, alltså! Vår lilla bebis, Nova alltså, har varit sjuk. Hon har haft vov-ont i magen, och fått gå till veterinären tre gånger. Och veterinären stack henne flera gånger! Stackars henne. Fast nu är hon bra igen. Här tittar jag efter så hon mår bra. Och det gör hon. Nu mår Nova vov-bra igen.

Och Stella och Nova busar och leker som vanligt. Jag brukar titta på. Det är liksom vilsammast. Och jag tycker ju om att vila mig.

Fast i dag har vi gått en lång promenad. Ja, för vi skulle träffa vår chihuahua-kompis Daisy på ett café. På promenaden bar matte Nova. Ja, för såna små bebisar kan inte gå så långt som Stella och jag kan.

Här ser ni Stella och Daisy och mig. Daisy har en ny fin klänning på sig. Det är nog bara för att hon skulle träffa mig, som hon gjorde sig så fin. Daisy är mindre än Stella, och bara två månader äldre än Nova.

Daisy har också varit sjuk. Ja, vov! Hon råkade komma nära en sån där farlig larv som finns i vissa tallar. (Matte har skrivit om dom på sin blogg.) Daisy fick väldigt ont i munnen, och en bit av tungan blev förstörd. Ja, så veterinären fick ta bort den förstörda biten. Stackars Daisy. Och dumma, dumma larver! Fast nu är Daisy frisk igen. Och det är ju bra.

Här viskar hon i mitt öra om hur farliga larverna är. Vov- så hemskt! Ja, jag tänker då inte gå nära dom!

Daisys matte är en snäll matte. Hon tar bra hand om Daisy. Och jag litar på henne, så hon får klappa mig. Och vet ni vad? Jo Daisys matte hade stickat två små tröjor till Nova! Ja, så att Nova inte ska behöva frysa. Ja, ni hör så snäll matte hon är! Hon bryr sig till och med om andras hundar! Bra va!

Nä, nu ska jag vila mig. Det är faktiskt jobbigt att skriva på datorn. Jag har blivit trött i klorna nu. Vov på er!

Vov på er! I dag har vi varit ute på balkongen, mina barn och jag. Det var första gången som Nova fick följa med. Men i dag passade det vov-bra. Bara för att det var så varmt och skönt på balkongen. Vov-många grader är det ute. 22 grader säger matte. Jag sa till Nova att hon skulle uppföra sig ordentligt på balkongen.

Men sedan la jag mig ner, och vilade, och solade. Ja, för har man en tonårsdotter som gillar bebisar. Då kan man gott låta henne passa bebisen.

Men efter en stund blev Nova trött. Och då la hon sig under den blå pallen. Men Stella passade henne. Så jag kunde lata mig hela tiden. Bra va! Ja, vov på er då!

Vov på er! Nu har vi adopterat bebisen - matte och jag. Och så har vi bestämt att hon ska heta Nova. Ja, precis som min egen dotter - hon som flyttade hemifrån förra sommaren. Vov alltså. Då har jag fått en Nova i alla fall. Det är ju vov-bra!

Matte och jag ska hjälpas åt att sköta bebisen. Ja, jag hade ju egentligen tänkt para mig. Men nu har jag nästan löpt färdigt - utan att ha träffat en enda snygg chihuahuakille. Så nu får det vara. Och det är faktiskt vov-praktiskt att adoptera. Ja, för det är jobbigt att ha valparna i magen så länge. Särskilt på slutet. När man adopterar - då får man ju en färdig bebis med en gång.

Matte sköter det mesta. Hon torkar upp allt kisset och bajset. Jag bara luktar på bebisen, jag menar - på Nova. När jag luktar på Nova så viftar jag på svansen, så hon ska förstå att jag tycker om henne. Och ibland buffar jag lite på henne med nosen.

Stella leker en stund med Nova varje dag. Nova brukar stå under pallen. Och så springer Stella snabbt förbi. Och just när hon springer förbi pallen - då skäller Nova. Ett pyttelitet skäll. Och sen springer Stella förbi en gång till. Och då skäller Nova igen. Dom har vov-roligt båda två. Ibland nosar Stella på Nova, och slickar på henne. Och ibland försöker Nova anfalla Stella. Fast det går inte så bra. Nä, för Nova är ju så pytteliten. Matte säger att hon väger mindre än 5 hekto. Jag vet inte hur mycket ett hekto är. Men det väldigt lite.

Det är vov-kul att vi är tre i flocken nu! Tre fina chihuahua-flickor. Vov-vov-vov så roligt!

Vov på er! I dag när vi var på restaurang så fick bebisen också följa med.

Vov och voff alltså! Så mycket spännande jag har luktat på i dag! Ja, matte och Eva och Stella och jag åkte bilen upp i bergen. (Bebisen fick stanna hemma.) Stella och jag satt fast i våra bilbälten som vanligt. Det ska man.

Först åkte vi länge. Högre och högre upp i bergen. Det var matte som körde bilen. Ja, jag räcker inte ner till pedalerna - annars skulle jag säkert kunna köra bil jag också. Jag kan ju nästan allting jag.

Men sen, sen stannade vi bilen och gick av. Tänk - Stella och jag fick gå lösa. Ja, vi hade bilbätena kvar på oss, men inget koppel. Vi gick på en liten väg.

Ibland sprang vi. Vov-fort sprang vi! Jag sprang mest framåt, men Stella hon sprang tillbaka till matte hela tiden.

Ni kan inte ana så många spännande lukter jag hittade! Jag nosade och nosade. Och ibland kissade jag på det som luktade.

Men vet ni vad som var allra bäst? Jo, jag hittade en hel hög med kaninlortar! Mums och smask alltså. Tyvärr hann jag inte äta upp alla innan matte kom och tog mig. Matte säger att jag bara får äta några stycken - inte så vov-många som jag vill.

Sen satte matte oss i bilen igen. Och så åkte vi en bit. Sen stannade vi vid en massa hus där det bodde människor. Där såg jag en katt. Det var också intressant. Fast då var vi tyvärr kopplade, så jag kunde inte springa efter den.

Vov så det regnar i dag! Det är alldeles för blött ute för min smak. Vi hundar ligger mest inne och vilar oss. Stella och jag ligger på vår säng, och den lilla bebisen ligger i sin säng.

Fast ibland - då busar och leker den lilla bebisen. Och då brukar Stella och jag titta på henne. Hon ser så vov-rolig ut!

Vov-vov! Nu börjar bebisen leka igen. Då har jag inte tid att skriva fler bokstäver. Nä, för nu vill jag titta mera på bebisen. Vov-vov på er!

Vov på er! Vet ni vad? Jo, min matte är jättedum. Hon retas! Ja, bara för att jag har blivit så intresserad av hundkillar den här veckan. Jag löper ju! Då ska man vara intresserad av killar! Ja,vov! Så det är klart att jag flörtar med dom. Förresten så sa en hundkilles matte, att jag var kokett när jag flörtade. Jag vet inte vad kokett är - men det hördes på mattens röst att det är något bra. Hon sa flera gånger att jag var väldigt kokett.

Vi har vov-kallt i Spanien i dag. Det både blåser och regnar. Jag vill helst inte gå ut alls. Och Stella, hon vill ha tröja på sig inomhus. Ja, bara för att spanska hus är kalla. Men jag kryper ner under en pläd jag. Och då håller jag mig varm.

Fast i rummet där vi har vår lilla hundbebis - där har vi det varmt. Ja, för små hundbebisar tål inte kyla. Vov-vov!

Ja, vov! Nu har vi valpar i huset igen. Det är faktiskt vov-kul. Ja, fast det inte är min egen valp. Hon är ganska söt, men inte så söt som mina egna barn. Och hon kissar fortfarande på golvet. Men matte blir inte arg alls. Det skulle hon minsann ha blivit - om det var jag som kissade på golvet. Fast valpen är ju bara en liten bebis. Så hon kan nog inte hålla sig.

Stella vill leka med valpen. Men den lilla bebisen är för liten. Hon kan inte leka med så stora barn som Stella. Små bebisar är ömtåliga. Det vet jag. Ja, för jag är en vov-bra hundmamma.

Men det är faktiskt vov-kul att bara sitta och titta på bebisen. Ja, för hon går så roligt. Hon har så små ben, så hon kan inte gå riktigt bra än. Men sitta kan hon. Här sitter hon och tittar på mig.

Jag tycker att vi ska behålla henne. Det tycker matte och Stella också. Det är bara husse som inte vill ha henne. Hussar är bra konstiga! Hundar som är så trevliga. Särskilt chihuahuor! Ja, ju fler desto bättre! Ja, det tycker i alla fall jag. Vov-vov-vov!

Vov på er! Jag vill bara berätta att i går, när vi var och hälsade på hemma hos Voxer, då tog vi med oss en valp hem. En vov-liten flickvalp. Så här ser hon ut:

Både matte och jag vill adoptera den lilla valpen. Fast husse vill inte att vi ska behålla henne. Han vill att vi ska lämna tillbaka henne. Dumt va!

Matte har skrivit massor med bokstäver om valpen på sin blogg. Och hon visar vov-många foton. Foton på mig också! Jag är sötast som vanligt. Men jag har inte tid att skriva så mycket i dag. Nä, för jag måste titta och lukta på valpflickan ju. Vov-vov!

Vov! Tänk att det är ett helt år sedan jag födde mina fyra valpar! Jag är så vov-glad att jag fick bli mamma! Vov alltså! Och vov-voff-HURRA!

Vi hade så mysigt i dag när vi gick på promenad, matte och Stella och jag. Först gick vi ganska långt. Och sen satte vi oss på muren. Stella satt som vanligt i mattes knä. Men jag som är stor och vuxen satt själv. Fast jag satt nära matte, bara för att det är så vov-mysigt.

Men sen, när vi hade suttit och solat och luktat ganska länge - då gick vi hem igen.

Och när vi hade kommit hem, då fick vi tårta! Vov-smaskig kycklingbröst-tårta. Vi fick var sin skål full! Smask och drägel så vov-gott det var. Ja, se själva så vi smaskar i oss:

Fast som vanligt tog min mat slut först. Jag fattar inte hur det går till. Jag bara äter - och vips så är maten slut. Stella äter också. Men hennes mat varar mycket längre. Det är faktiskt lite orättvist. Ja, eftersom jag är den som tycker allra mest om mat.

Ja, voff. Fast när det är Stellas födelsedag - då kan hon få äta lite mer och lite längre, tycker jag. Bara för att jag är ju en snäll och bra mamma, så tycker jag det. Vov på er!

Vov så roligt vi har haft i dag, Stella och jag! Vi har fått springa lösa vid stranden nära Rio Seco.

Och vov alltså - som vi sprang! Vov-fort sprang vi! Vi lekte jaga-leken. Ibland jagade jag Stella, och ibland jagade hon mig.

Jag, jag har vov-bra luktsinne jag. Så jag hittade den allra mest intressanta doften av alla. Jag följde doftspåret. Först i luften, och sen på stenarna.

Och där på en sten - där hittade jag den intressanta doften. Det var fiskmås-bajs! Vov alltså! Jag rullade mig förstås i det. Fiskmås-bajs är en av mina favoritparfymer. Jag rullade mig hela tiden, så Stella kom inte till att lukta ens.

På hemvägen passade Stella på att kissa på gräset. Det gäller att passa på. Ja, för det finns inte så mycket gräs här i Spanien.

Vov-vov-voff! Oj så spännande det har varit i dag. Jag har varit och hälsat på hemma hos Voxer. Ja, ni vet Voxer - han som är min spanske pojkvän och Stellas pappa. Matte och Stella var också med, ja och så Zeke och hans matte. Voxer kom springande och mötte oss.

Sen nosade Voxer både Stella och mig där bak. Killar är ju sådana. Men eftersom det var Voxer som gjorde det, så blev jag inte arg. Nä, för han hör ju liksom till familjen.

Voxer har en STOR fin gård, där vi får springa lösa. Tänk om Stella och jag hade en så fin och STOR gård att springa på! Så lyxigt det hade varit. Och roligt! VOV-roligt!

Matte skulle också tycka om att ha en stor gård. Fast matte skulle nog inte springa runt och nosa så mycket. Nä, hon skulle nog vattna sina växter - precis som Voxers matte gör. Men vi hundar, vi skulle springa - och så skulle vi nosa.

Inte nog med att Voxer har så stor fin gård - han har vov-många kompisar också. Ja, han har så många kompisar så det är alldeles omöjligt att räkna dom.

Dom lekte tillsammans. Och nosade tillsammans. Och pratade tillsammans. Och så sprang dom tillsammans också.

Fast sen så tittade matte och jag på några pytte-små gulliga flick-valpar. Ja, matte och jag vill gärna adoptera en av dom. Jag luktade på dom - och dom luktade bra båda två. Stella tyckte också om dom. Och vi vill gärna bli en större flock. Jag har funderat på att para mig igen. Fast kanske det är enklare att adoptera en bebis.

Fast husse, han tycker inte så mycket om hundar. Han tycker att vi redan är för många. Vov alltså! Vi är ju bara två! Varken matte, eller Stella, eller jag - tycker att två räcker. Det är verkligen inte rättvist om husse ska bestämma över oss andra. Nej, vov alltså!

Vov-vov! I dag har jag försökt att ta det lugnt och vila mig. Men jag ska säga att det inte är lätt - när man har en vild tonårsdotter. I morse så la jag mig i soffan och solade. Då kom Stella och klättrade upp på en kudde - och la sig ovanför mig. Då blev det vov-svårt att koppla av.

Och sen, när vi hade gått promenad och ätit frukost - då la jag mig på soffan igen för att sova. Men då kom Stella och störde mig. Hon vill bara leka hela tiden.

Jag flyttade på mig, men Stella satt bara och tittade på mig, så jag kunde inte koppla av. Ja, voff! Det är vov-roligt med barn, det är det. Men det var lugnare innan jag fick några.

Fast det är nog normalt, att tonåringar i Stellas ålder vill leka hela tiden. Ja, med pipdjur och sånt.

Eller med sina mammor, eller sina mattar, eller sina hussar... Hon lugnar säkert ner sig när hon blir äldre. Själv leker jag bara tre-fyra gånger om dan numera. Ja, voff då!

Vov på er! I morse, när vi hade vaknat, då låg jag kvar en stund i sängen. Ja, jag kröp under täcket igen. Jag tycker om att ta det lugnt på mornarna. Fast Stella, hon brukar vilja gå upp bums när hon vaknar.

Fast sen gick jag upp i alla fall. Och sen tvingade matte ut oss på en morgonpromenad - fast det blåste ute. Men när vi kom hem igen - då fick vi frukost. Och jag tycker alltid om att äta, det gör jag. Ja, och så vilade jag på maten några timmar.

Fast sen, då var det dags att gå ut igen. Men då blåste det mindre, så då följde jag med frivilligt. Stella och jag hittade en vov-intressant lukt på ett ställe. Ja, det luktade liksom hundkiss blandat med något annat. En verkligt intressant lukt var det!

Och sen, när vi hade gått en bit - då såg vi Sabi och hans matte. Tänk, Sabi kom gående uppe på muren. Han vågade gå så högt upp.

Först så satte vi oss en stund på muren och pratade, och tittade, och luktade - Sabi, och Stella, och jag, och våra mattar.

Men sen, sen bjöd Sabis matte alla oss hundar på hundgodis. Sabis matte har nästan alltid hundgodis i sin ficka. Vov-gott hundgodis med kycklingsmak. Smask, alltså!

Och sen, sen gick vi vidare. Ända till stranden vid Rio Seco gick vi. Och vov, så skönt det var i sanden! Det var alldeles mjukt om tassarna! Egentligen får inte hundar vara på stranden, men vi sneddade lite.

På stranden, där det bara är stenar - där får hundar vara. Det är ju vov-bra. Men det är inte lika skönt för tassarna att gå på stenar, det är det ju inte. Fast det är runda stenar, inte såna med vassa kanter.

Sen hade vi vov-mysigt! Ja, för Sabis matte bjöd på mer hundgodis! Det är så mysigt att fika ute. Vi tuggade och tuggade. Smask och drägel så gott det var.

Voff! I dag har vi haft ännu vov-skönare väder! Och varmare! Så i dag, då var matte och Stella och jag ute länge i solen. Först så gick vi vov-långt. Och sen så ville Stella och jag vila oss. Så då satte vi oss alla tre på muren. Det är vov-mysigt att sitta på muren! Jag tittade, och luktade.

Stella tittade och luktade hon också. Men rätt som det var så luktade hon mig i rumpan. Men då sa jag till henne, att det inte passar alls - när man sitter på muren. Så sen luktade hon i luften igen.

Ja, vov så många härliga dofter det finns i luften. Vi sniffade och sniffade.

Men sen, när vi hade vilat länge. Då gick vi hem igen. Och när vi hade gått hela vägen hem. Då behövde vi vila lite mer. Ja, för vi har ju ganska korta ben Stella och jag. Och vi får gå massor av steg när vi går så långt. Så det är därför vi behöver vila oss. Ja, vov på er då!

Vov-voff! I dag har vi haft vov-skönt väder hela dagen, varmt och soligt. Det tycker Stella och jag om.

Men vi har varit ute och solat också. När vi var ute så satt vi på muren vid stranden. Det var vov-skönt och varmt - och så luktade det intressant från havet. Mycket hav luktade det, men lite båt också.

Men sen kom min kompis Noa förbi. Vi nosade och hälsade och så. Det var vov-länge sen vi sågs senast. Hon fick en sån jacksele av oss, som Stella och jag har. Då blev Noa vov-glad - för hon är ganska frusen av sig. Här ser ni hur hon ser ut i jackselen:

Sen gick vi på promenad tillsammans. Våra mattar pratade mycket, men vi hundar nosade mest. Men sen så gick matte, och Stella, och jag hem igen. Jättemycket vov på er!

Vov-vov! Min matte är inte riktigt klok hon! Nä, hon lurade iväg mig till veterinären i dag igen! Vi var ju där för bara två veckor sen, så jag trodde att det var helt riskfritt - fast vi gick åt det hållet där veterinären har sitt hus. Ja, och när vi kom fram - då trodde jag kanske att matte bara skulle köpa nån god mat åt mig. Så jag gick in frivilligt. Stella gick också in frivilligt. Det skulle vi inte ha gjort!

För sen, sen hörde jag att matte sa vaccinationer. Ja, och jag vet ju att vaccinationer - det är när veterinären sticks. Så då ville jag inte vara kvar längre. Fast matte satte både mig och Stella i sitt knä, för vi fick vänta lite. Så där satt vi och darrade, Stella och jag. Jag försökte övertala matte att vi skulle skynda därifrån, och gå hem. Men hon ville inte lyssna på mig. Dumma matte!

Matte tog av oss våra selar bara för att vi skulle väga oss. Stella vägde 1700 gram precis som hon brukar. Själv vägde jag 2650 gram - och veterinären berömde mig för att jag är smal och fin nu.

Men sen, då skulle vi gå in i veterinärens rum. Fast då smet jag! Jag sprang det fortaste jag kunde till ytterdörren. Fast den var stängd, så jag kunde inte smita ut. Och bara för att matte hade sin jacka och väska och Stella i famnen, så gick veterinären för att ta mig. Men jag såg att han kom, så jag sprang snabbt och gömde mig bakom en stor blomkruka som dom har där i väntrummet. Och jag kom inte fram när veterinären kallade på mig. Inte ens när han kallade med sin vov-snällaste röst. Nä, jag morrade lite på honom i stället.

Fast sen kom matte, och då gick jag fram till henne bums. Men då var matte så dum så hon lät veterinären ta Stella, och så tog hon mig - och så gick vi in i veterinärens rum i alla fall. Vov-dumt, alltså!

Ja, och sen gick det som jag befarade. Veterinären stack både Stella och mig. Fast det gjorde faktiskt inte ont. Men det var väldigt synd om oss ändå. Det var en spruta mot nån ny sorts hundhosta säger matte. Matte säger att det är mycket bättre att få en spruta - än att bli sjuk. Fast jag vet inte. Jag har ju aldrig varit sjuk. Så jag vet inte hur det känns.

Sen var veterinären väldigt närgången. Lite för närgången, tycker jag. Han tittade överallt i pälsen, och i öronen, och t o m i rumpan. Ja, han letade efter loppor. Men han hittade inga. Och det var ju bra. Fast han droppade ändå nåt som luktade starkt i nacken på oss. Men sen, sen fick vi äntligen gå hem igen.

Vet ni, matte var faktiskt så vov-dum - så hon betalade veterinären för att han skulle sticka oss. Ja, ni hör så vov-dum hon är. Men annars är hon snäll, och bra på att klappa mig. Och hon rår ju inte för att hon är lite korkad. Så jag tänker faktiskt behålla henne i alla fall. Ja, voff på er då!

Vov! Jag ska inte skriva nåt. Matte har skrivit på sin blogg. Jag ska bara visa några av fotona som matte tog på morgon-kiss&luktrundan, och på kvällsrundan. Vov-vov!

Vov, vov på er! Jag leker rätt så mycket med Stella om dagarna. Oftast leker vi jaga-leken. Den är vov-kul! Då springer vi fort, fort genom rummen och jagar varandra. Ibland är Stella snabbast, och ibland är jag snabbast. När vi kommer i kapp varandra så springer vi åt andra hållet. Och så håller vi på. Vov-kul är det! Fast sen så blir vi så trötta så vi säger flås, och då vilar vi oss en stund.

Ibland leker vi brottar-leken. Den är också vov-kul. Då ska man liksom brotta ner varandra. Den leken leker vi mest på mattan i vardagsrummet, eller på husses stora säng. Den leken vinner nästan alltid jag - för jag är starkast. Jag är vov-stark alltså! Men om Stella blir ledsen för att hon inte vinner - då slickar jag henne. I ansiktet slickar jag henne. Och då blir hon glad igen.

Nästan varje dag så gnager vi på våra gnagisar, Stella och jag. Det är vov-gott och mysigt! Fast ibland vill vi ha samma gnagis. Jag lyckas ofta ta Stellas gnagis - men inte alltid. Nä, för ibland morrar hon. Och då tycker jag det är lugnast att hon får behålla gnagisen. Men vet ni vad hon gjorde i går? Jo, hon tog min gnagis, och så sprang hon fort bort till matte. Och så hoppade hon upp i mattes knä. Och sen - sen skällde hon på mig. Stella hade aldrig vågat skälla på mig - om hon inte hade suttit i mattes knä. Visst var det oförskämt att hon skällde på mig - sin egen mamma. Ja, se unghundarna nuförtiden...

I dag när vi var ute och gick, matte och Stella och jag - då mötte vi Kiko och hans matte. Jag har inte träffat Kiko på vov-länge. Nej, för han har varit i Madrid ända sen i julas. Kiko sa att det hade varit vov-kallt i Madrid, så han tyckte att det var skönt att vara hemma igen. Här i El Campello är det varmt i dag, 21º säger matte.

Sen mötte jag Sabi också. Honom möter jag nästan varje dag. Han har alltid sin matte Maud med sig. Fastän Sabi är så stor, så är han lite rädd för mig. Han är t o m lite rädd för Stella - som är så liten. Sabi är lite rädd för alla människor och hundar som han inte känner så bra. Ja, för där Sabi var innan han kom till sin matte - där var dom dumma mot honom. Sabi är ju en hitte-hund. Fast varje gång vi träffas - då blir Sabi lite mindre rädd för mig och Stella. Och han är inte alls rädd för matte längre.

Förresten mötte jag Lluna i går på kvällen. Det är kul att ha många hundkompisar! Vov-kul är det! Fast jag saknar förstås min bästis Smulan som bor i Sverige... Jag tycker gott att hon kan komma och hälsa på mig!

När vi inte leker, eller är ute, Stella och jag - då vilar vi. Stella vill alltid ligga i mattes knä.

Men det vill jag också göra. Fast ibland blir det trångt. Ja, för Stella tar så stor plats. Och så brukar matte vilja att vi ska ha plats med en bok eller tidning också. Bara för att hon tycker om att läsa. Och så vill matte dessutom ha boken eller tidningen nära ögonen - så hon kan titta på bokstäverna. Fast då blir det för vov-trångt. Och då brukar jag tröttna. Då går jag och lägger mig i husses knä i stället.

Det är skönt att ligga i husses knä. Och så är det mycket lugnare. Så efter en stund brukar jag somna.

Jag tror faktiskt att jag ska kolla om husse sitter framför datorn nu. Om han gör det - så får jag nog ligga i hans knä. Ja, vov då!

Vov på er! Nu har veterinären sagt att vi får nosa på andra hundar igen. Så i dag, när vi var vi ute och gick - Stella och matte och jag, då gjorde vi det. Ja alltså, Stella och jag nosade. Matte är inte så mycket för att nosa.

Vi mötte en riktigt trevlig chihuahua-kille. Vi hälsade, och nosade, och pratade, och så en stund.

Han var ganska intresserad av mig - faktiskt. Ja, fast jag inte ens löper. Men jag är förstås vov-söt, det är jag. Och hundkillar brukar gilla vov-söta hundtjejer.

Och sen, sen kom en matte förbi som jag känner. En snäll matte som jag tycker om. Innan hade den matten en chihuahua-pojke som var kär i mig. Men sen blev han sjuk och dog. Han fick en sån där hemsk sjukdom som Stella och jag är vaccinerade mot. Ett jättesvårt namn har sjukdomen. Less... Lesh... Matte! Kom och hjälp mig att skriva namnet. Såna svåra namn kan jag inte skriva själv. Nu skriver matte: Leschmaniosis. Ja, vov så hemskt. Chihuahua-pojken dog av den sjukdomen.

Fast nu har matten en ny hund. En liten chihuahuaflicka som heter Daisy. Fast hon är bara bebis - 3 månader. Daisy är söt. Det är bra att matten valde en chihuahua-flicka. Ja, för chihuahua-flickor är liksom finare än alla andra hundar. Och chihuahua-pojkar är näst finast. Vov! Så det så.

Men vov! Jag hörde när matten berättade för min matte. Att hon hade köpt Daisy i en djuraffär. Och att Daisy hade varit sjuk, liksom torr inuti. Så hon fick vara på sjukhus en hel vecka innan hon fick komma hem till sin nya matte. Ja, bara för att i djuraffären hade hon nästan inte fått mat och vatten.

I djuraffärerna får hundvalparna bo alldeles ensamma i burar, och dom får inte ha sin hundmamma med sig. Så det är ingen som sköter om dom ordentligt. Jag skötte om mina valpar vov-ordentligt. Och dom fick bo hos mig ända tills dom flyttade till sina nya mattar och hussar. Det är bättre, vov-mycket bättre!

I Sverige, där får inte hundar vara i burar i djuraffärer - men det får dom här i Spanien. Vi hundar tycker inte alls om att sitta i burar hela dagarna. Så det borde vara förbjudet här i Spanien också. Ja, det tycker både jag och matte. Vov-vov alltså!

Fast nu mår Daisy bra igen. Ja, för nu sköter hennes matte om henne hela tiden. Så vi träffas nog fler gånger när vi är ute på luktrunda. Vov då!

Vov och vov! Ja, det är verkligen inte mitt fel! Och jag skäms nästan för att tala om det. Men jag har haft loppor. Vov och usch alltså! Dom bet mig. Och bajsade i pälsen på mig. Och det kliade där dom hade bitit. Ja, vov så hemskt det var! Stella hade också loppor. Jag tror att det var hon som tog hem dom. Ja, för det var verkligen inte jag.

Fast nu är dom borta. Veterinären sprutade nåt som luktade starkt på både mig och Stella. Och matte hon tvättade alla våra saker, och så städade hon överallt. Sen hittade vi tre döda loppor. Det är rätt åt dom att dom är döda. Ja, för det var förstås dom som bet mig och Stella. Dumma, dumma loppor! Vov och voff då!

Vov på er! Vi var ute och gick i dag, Stella och jag. Ja, matte var också med. Vi får aldrig gå ut alldeles själva. Annars hade jag säkert kunnat hålla Stellas koppel i munnen - och själv behöver jag inget. Nä, för jag är ju stor och vuxen. Men matte är envis och följer alltid med. Vi gick och gick. Vov-långt gick vi.

Och sen så satte vi oss en stund på muren alla tre. Jag tycker vov-mycket om att sitta på muren och titta på alla hundar som går förbi. Och lukta på alla lukter som kommer från olika håll. Från restaurangerna luktar det mat. Och från havet luktar det hav. Och från hundarna luktar det hund. Jag tycker nog allra bäst om mat-lukt.

I dag satt Stella inte i mattes knä. Nä, hon satt själv. Fast vov-nära matte. Men jag sa till Stella att hon faktiskt är så stor nu - att hon kan sitta alldeles själv, en bit ifrån matte.

Och då vågade Stella det. Hon vågade t o m gå en bit bort från matte och mig.

Hon börjar bli modig nu, Stella. Men bara lite. Jag är mycket modigare jag. Vov-modig är jag.

Men sen, när vi hade suttit och tittat och luktat ganska länge. Då gick vi hem igen. Och nu är vi hemma och vilar oss. Vov så länge!

Vov-vov på er! I dag har Stella och jag duschat. Det var faktiskt vov-skönt. Ja, det tyckte jag i alla fall. Men Stella hon tyckte att det var lite otäckt. Matte hade satt på värmen i badrummet och lagt handdukar på golvet. Så när matte hade schamponerat klart oss, och duschat av oss - då kunde vi själva skvätta av oss och torka oss. Men vov! Stella skvätte inte ens av sig själv. Matte fick torka av allt vattnet. Själv är jag vov-duktig på att torka mig! Handduken blev alldeles blöt. Och matte också. Men Stella hon bara stod och tittade.

Sen bar matte in oss i sovrummet och satte oss på sängen. Ja, och så satte hon på vov-mycket värme i rummet. Bara för att vi inte ska frysa när vi är våta. Jag fortsatte förstås att torka mig på överkastet.

Men Stella, hon bara stod och huttrade - och såg ledsen ut. Ja vov! Hon är ju inte så van som jag.

Tänk så vov-mycket man måste lära sina barn. Jag måste lära Stella att stänka av sig riktigt ordentligt. Så hon blir torr fortare. Matte hjälper mig lite också. Hon torkar mig i öronen och så. Men annars kan jag torka mig vov-bra själv.

Vi är inte riktigt torra än. Så vi ska stanna i vårt varma rum en stund till. Sen ska matte borsta oss. Och sen ska vi gå och visa husse så fina vi har blivit. Matte säger att pälsen glänser nu - och att vi luktar vov-gott. Ja, vov-då!

Ja, vov! I dag är det ett nytt år. Matte säger att det här året heter 2013. Det är många siffror, men jag kan alla. Jag kan ju räkna ända till 5 jag. Och så kan jag siffran 8 också - bara för att den liknar ett hundben. Men så är jag en ovanligt duktig hund. Ja, det tycker jag själv i alla fall.

I går, då tog vi det ganska lugnt, Stella och jag. Vi gnagde lite på våra gnagisar. Och så väntade vi. Vi väntade på maten. Ja, för matte hade sagt att vi skulle få extra god mat på kvällen.

Och så kollade jag mina mail. Den allra finaste nyårshälsningen var den här:

Ja, jag är med i en exklusiv klubb - spanska chihuahuaklubben: El Club Español del Chihuahua. Och då får man så här fina nyårsmail.

När vi hade väntat vov-länge. Då fick vi äntligen mat. Och vov och smask alltså! Vi fick oxfilé - precis som jag hade önskat mig. Dessutom hade matte dukat extra fint med silvertallrikar och silvertabletter. Smask alltså! Jag började förstås äta bums.

Jag åt det snabbaste jag kunde. Ja, så att det inte skulle komma nån annan hund och ta min mat. Och så hade jag tänkt hinna äta upp lite av Stellas mat också. Hon äter så långsamt Stella. Ja, en bit i taget äter hon. Och så smakar hon noga på maten. Stella tycker också mycket om oxfilé.

Men vov! Det hände igen. Min mat tog slut - men Stella hade fortfarande mycket mat kvar. Och då ville jag äta lite av Stellas mat. Men matte hindrade mig. Matte tänker inte på att jag har större mage än Stella. Hon ger oss lika mycket mat. Fast jag borde ju få mer - minst dubbelt så mycket. Ja vov, det tycker jag i alla fall.

Vov-gott var det med oxfilé! Smask och drägel så gott det var! Fast det tog slut så fort. Nu hoppas jag att matte äntligen har fattat. Ja, att vi vill ha oxfilé varenda dag - i stället för torrfoder.

Sen när vi hade ätit, då blev vi trötta. Så då la vi oss. Vi la oss på sängen. Jag bäddade in mig i pläden, för jag ville ligga varmt och mysigt. Alldeles själv bäddade jag in mig. Visst blev det bra! Jag är duktig jag. Jag kan nästan allt. Bädda själv kan jag också. Ja, vov på er då!

Vov på er! Nu säger matte så där dumt igen. Att det är den sista dagen. Men nu går jag inte på det längre. Nä, jag är ju vuxen nu - och klok. Så jag vet att det alltid kommer nya dagar - den ena efter den andra. Så det är klart att allt kommer att vara som vanligt i morgon. Ja, vov! Människor dom krånglar till så mycket.

I går, när matte satt och läste, och jag låg i hennes knä. Då såg jag en bra sak som stod i hennes bok. Så här stod det:

Vov så bra skrivet alltså! Jag måste faktiskt säga att jag har kommit ganska långt med att träna matte nu. Hon är en bra vän, och hon sköter om mig bra. Hon lyder mig för det mesta, men inte alltid. Det som vi måste träna mer på, det är att hon ska ge mig bättre mat. Jag vill ha mera mat, och jag vill ha mat oftare. Och så vill jag ha godare mat. Ja, vov. T ex oxfilé i stället för torrfoder.

Fast matte hon säger att jag får lagom mycket mat nu. Hon säger att man inte kan leka bra, och inte springa bra - om man blir för tjock. Nä, vov. Jag vill ju inte bli tjock. Jag har träffat tjocka hundar. Och dom bara vaggar fram, och flåsar. Det verkar inte kul alls. Men nog borde jag få oxfilé i stället för torrfoder! Det borde jag. Ja, vov då!

Vov-vov! I går var det julafton! Och tomten kom med paket till Stella och mig! Fast vi hade lite otur. Ja, vov! För tomten kom medan matte, och Stella, och jag, var ute på lukt-och-kissrunda. Så han gav paketen till husse. Och så sa tomten att husse skulle ge paketen till oss när vi kom in igen. Och det gjorde husse.

VOV så spännande det är med paket! Våra paket luktade vov-gott, så vi ville öppna dom bums. Jag kan ju öppna paket själv jag. Men husse fick hjälpa Stella lite. Ja, för hon är inte så van. Det var ju hennes första julafton det här. Och vet ni vad som fanns i paketen?

Jo, torkad kycklingfilé - som är så vov-gott! Jag hoppade bums upp i soffan och började gnaga! Smask! Drägel! Vov-gott! Fast Stella hon ställde sig först under stolen och gnagde.

Men sen kom hon också upp på soffan. Det är skönast att ligga på soffan. Och sen låg vi på soffan och gnagde och gnagde.

Från början - då såg Stellas och min kycklingfilé lika stora ut. Men efter en stund så såg min mycket mindre ut.

Och sen såg min kycklingfilé väldigt liten ut. Men Stellas var fortfarande stor. Och sen tog min slut. Ja, jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag bara gnagde och gnagde och smaskade. Och så var den slut. Alldeles slut.

Jag tittade på Stellas kycklingfilé, men då morrade hon. Riktigt argt morrade hon. Hon ville ha sin filé själv. Fast Stella hade blivit mätt. Så hon ville gömma sin filé, och spara resten till sen. Ja, vov! Jag fattar ju att hon ville gömma den. Det är bara för att hon inte ville att jag skulle äta upp den. Stella letade gömställen överallt - i kojan, och bakom kuddarna i soffan, och bakom kuddarna i sängen.

Men jag smög efter henne. Ja, för jag tänkte att jag skulle ta hennes filé sen när hon inte märkte det. Men förargligt nog så anande matte vad jag tänkte. Ja, vov! Matte måste vara tankeläsare alltså. I alla fall så hjälpte hon Stella att gömma filén. Dom la den på matbordet, bakom ljusstaken. Och så högt kan ju inte jag räcka. Vov-dumt, alltså!

Sen satt jag och filosoferade en stund. Jag tänkte på att stora hundar, som jag, dom borde egentligen få två paket med kycklingfilé. Men små hundar, som Stella, dom behöver bara få ett paket. Ja, för dom har ju mindre magar. Så dom blir fortare mätta.

Men sen blev jag trött. Ja, vov så trött man blir av att tänka så mycket. Så sen la jag mig för att sova en stund. Stella sov redan.

Sen när vi hade sovit. Då gick vi ut på promenad med matte. Och sen, sen kom Maud och Sabi och hälsade på. (Ja, Sabi det är han som hette Saab innan. Men nu heter han Sabi. Sabi låter finare.) Och vet ni vad? Jo, Stella och jag fick ett alldeles eget julkort av dom. Ett vov-fint!

Och vet ni vad mera? Jo, vi fick ett paket också! Vov så kul! Fast jag kunde inte lukta vad det var inuti.

Men när vi hade öppnat det - då såg jag att det var hundpaté! Vov och smask alltså! Fast matte hon var så dum - så hon sa att vi skulle spara patén till juldagen. Annars hade jag velat äta upp den bums.

Men vov! Juldagen - det är ju i dag. Vov! Jag måste genast springa till matte och säga att vi vill äta hundpaté nu, Stella och jag. Bums! Nu hinner jag inte skriva mer. Nä, för nu är jag så sugen på hundpaté! Vov på er!

Vov igen! Eftersom jag är så vov-söt, så tycker jag gott att jag kan ha ännu fler julfoton på mig själv här på min blogg. Visst!

Förresten, om ni träffar jultomten - säg då till honom att jag har varit vov-snäll hela året! Och att jag vill ha många julklappar. Särskilt såna som jag kan äta upp. Vov-vov!

Vov på er! Nu är det snart jul. Jag har fått många julmail från mina kompisar. Såna här fina:

Ja voff! Jag har fått några från katter också. Så här till jul får det väl gå an. Och matte, hon har skickat ett julmail till våra vänner. Som liknar det här:

Fast jag vill förstås skriva en egen julhälsning jag. En extra vov-fin, med foto på mig själv och Stella:

Vov på er! I dag har matte tvingat både mig och Stella att gå till veterinären. Alldeles i onödan. Veterinären var så vov-dum att hon klippte klorna på oss - fast vi inte ville. Ja, vi var förstås rädda både Stella och jag. Kloklipparen låter så otäckt! KLIPP låter den. Och KLIPP-KLIPP. Alldeles nära tassarna. Så det är ju inte konstigt att vi var rädda. Fast det gick ganska fort som tur var.

Och sen så fick vi väga oss. Stella vägde 1,7 kilo och jag vägde 2,7 kilo. Veterinären sa att vi var alldels lagom - både Stella och jag. Det hörde matte också. Och det var ju vov-bra. Ja, för då kanske matte slutar att vara så snål med maten.

Nu får jag en sked bantningsmat och en sked vanlig mat. Men Stella - hon får två skedar vanlig mat. Bantningsmaten är god. Men den vanliga maten är ännu godare. Jag äter gärna en sked bantningsmat - också. Men jag vill förstås ha två skedar vanlig mat ändå! Och så vill jag helst ha lite av mattes mat också. Jag tycker ju mycket om mat ju.

Stella hon tycker inte så mycket om mat. I alla fall så äter hon ganska lite. Hon blir nog aldrig lika vov-stor som jag. Fast det gör inget. Jag tycker mycket om henne precis som hon är. Vov-mycket! Jag slickar henne varenda dag. Jag tror att jag ska gå och slicka henne lite nu. Vov då!

Vov-vov-VOV! Grattis på mig! Det är min födelsedag i dag. Ja, jag fyller 4 år! Så nu är jag väldigt vuxen alltså! Vov så kul det är att fylla år.

Fast dagen började inte så bra. Nej för matte gick upp vov-tidigt. Ja, bara för att hon skulle gå till sin skola och läsa spanska. Men jag ville inte gå upp så tidigt. Och det ville inte Stella heller. Så vi låg kvar i sängen vi.

Fast sen tvingade matte mig att gå upp, och sen tvingade hon mig att gå ut och kissa. Fast det är min födelsedag. Dumt va! Men så fort vi hade kommit in igen, och ätit frukost - då gick jag och la mig igen. På soffan la jag mig. Och sen somnade jag.

Jag sov ända tills matte kom hem från sin skola igen. Men! Sen började matte och husse att viska i köket. Ja, jag hörde att husse sa att han hade köpt nåt jättegott till mig i Sverige. Nåt som jag skulle få i dag på min födelsedag. Och då blev jag vov-vaken bums förstås.

Och sen kom husse och gav mig något som luktade vov-vov-gott alltså! Det var torkad kycklingfilé! Vov och smask alltså!

Tyvärr så tog det goda slut efter en stund. Så är det här i livet. Inget varar för evigt. Inte ens på födelsedagar. Men det var gott så länge det varade...

Förresten så fick Stella också en bit torkad kycklingfilé. Fast hon åt upp den själv. Jag tycker egentligen att hon skulle ha gett mig den i födelsedagspresent. Ja, för på min födelsedag kunde jag gott få äta två bitar kycklingfilé, tycker jag.

Fast sen gick jag och la mig framför vår kamin. Ja, för där är det så varmt och mysigt.

Och sen, när jag hade vilat en stund. Då gick jag och läste mina mail. Och tänk jag hade fått grattis-mail! Vov-kul alltså. Och min storasyster Linda, hon hade skickat ett foto av sig själv och sina kompisar. Dom hade gjort ett hjärta av sig själva. Linda - hon sitter liksom mitt i hjärtat och har ljusa byxor på sig. Kan ni se henne? Vi har samma hårfärg hon och jag.

Ja, det är minsann vov-roligt att fylla år! Och dagen har inte tagit slut än. Så kanske händer det fler roliga saker?

Och nu, när jag har skrivit alla dom här bokstäverna - nu ska jag gå och se vad dom andra har för sig. Ja, matte och husse och Stella alltså. Vov på er!

Vov-vov! I dag när vi var ute och gick, matte och Stella och jag - då mötte vi Kiko! Det har vi inte gjort på flera dagar. Så det var kul. Kiko berättade att hans mattes barnbarn hade varit och hälsat på. Kiko och barnbarnet tycker mycket om varandra - så dom hade haft kul. Det var därför han inte hade varit ute och gått som vanligt.

Stella tycker vov-mycket om Kiko, och han tycker om henne - så dom brukar nosa på varandra och prata lite och så.

Jag tycker också om Kiko, men nu - när jag är vuxen mamma, så tycker jag att han är lite för barnslig för mig. Vi satte oss allihopa en stund på muren. Stella ville bara sitta i mattes knä - som vanligt.

Plötsligt kom en flicka fram och ville klappa mig. Det fick hon, för hon klappade mjukt och försiktigt. Det är många som vill klappa mig. Ja, bara för att jag är så vov-söt!

Spanjorerna säger hela tiden att vi är så söta, Stella och jag. När dom möter oss så säger dom "¡Que guapitas!" och "¡Que preciosas!" och "¡Que moneda!" och "¡Que pequeñitas!" och sånt. Det betyder att vi är söta och vackra och värdefulla och små! Och vov - det är vi ju. Dom är faktiskt vov-trevliga spanjorerna som säger sånt hela tiden.

Sen, när vi hade suttit på muren en stund. Då kom Roko! Han bor ganska nära oss, och han tycker vov-mycket om hundflickor - alla hundflickor, så han får aldrig gå lös. Nä, för då springer han bara efter alla flickor han ser. Men han är alltid glad och trevlig, så vi brukar säga vov till varandra.

Sen när han gick igen. Då tyckte vi först att det var lite tråkigt. Vi tittade efter honom en lång stund.

Men sen så gick matte och Stella och jag också. Vi ville promenera mera. Men Kiko stannade kvar med sin matte. Ja, för hans matte har vov-ont i sitt knä - så hon kan inte gå så långt.

När Stella och jag hade gått en lång bit - då mötte vi Lola. Hon är en ganska elegant pudelflicka - fast blyg. Vov-blyg! Ja, hon vågar liksom aldrig titta mig rakt i ögonen. Hon tittar åt sidan - hela tiden. Och då är jag förstås artig och tittar åt sidan jag också.

Fast sen, när Stella och jag hade nosat lite försiktigt på Lola, då gick vi vidare. Och sen, när vi hade gått ganska långt. Då vände vi och gick hem igen. Ja, vov-då!

Ja, matte var också med. Det är hon alltid. För vi får aldrig gå ut själva. Det är nån dum regel som människorna har hittat på - att hundar måste vara kopplade. Och tyvärr måste människorna hålla i kopplet hela tiden. Det är verkligen både onödigt och vov-dumt! Ja, det tycker jag i alla fall. Vov!

Fast det är klart. Om det kommer en STOR hund, som ser lite ilsken ut. DÅ är det förstås vov-bra att matte är med. Ja, för då kan jag stå bakom mattes ben när jag skäller på den stora hunden. Vov på er!

Vov så mycket vi har gjort i dag - Stella och jag. Först så gick vi ut och luktade på intressanta lukter. Ja, där andra hundar hade kissat och så.

Och sen, när vi hade kissat överst på många ställen, då satte vi oss på muren. Vi tittade på allt. Jag kände många spännande dofter som kom blåsande från havet.

Jag sa till Stella, att hon borde sitta själv. Men hon vill bara sitta i mattes knä hela tiden.

Så jag lät henne sitta där. Hon blir kanske modigare när hon blir vuxen. Som jag. Jag är ju vov-modig jag.

Sen satt vi en stund och höll koll på alla hundar och människor som gick förbi oss.

Men sen, sen så gick vi hem. Och när vi hade ätit - då lekte vi en stund. På sängen lekte vi. Precis så här lekte vi:

Ser ni så vov-kul vi hade tillsammans? Vi har kul när vi leker, Stella och jag. Vov-vov!

Vov på er! Nu har det blivit december. December är den månaden som tomten kommer och ger mig julklappar. Så det är en bra månad. Fast matte säger att det dröjer många dagar innan tomten kommer. Jag tycker att han kan komma nu meddetsamma. Ja, för jag tycker inte om att vänta.

I förrgår fick jag förresten ett foto på Bamse. Det var Bamses nya matte Sara som skickade det. Tänk så stor min lille pojke har blivit. Och visst liknar han mig! Fast han sover på fotot. Kanske jag får ett annat foto, där Bamse är vaken - en annan gång.

Stella och jag sover och vilar ganska mycket - vi också. Vi tycker mest om att ligga på fårskinnen. Ja, för dom är så mjuka och gosiga.

Vi gör nästan allting tillsammans, Stella och jag. Det är vov-mysigt att ha ett eget barn.

Då skällde matte lite på oss för att vi hade lagt alla våra leksaker och gnagisar på mattan. Fast vi har en leksakslåda.

Men då sa jag att det var Stella som hade stökat till allting själv! Ja, för jag hade bara sovit, sa jag.

Ja, vov. Jag ljög lite. Vi hade stökat till tillsammans. Men det är vov-bra att ha någon att skylla på! Visst är det! Vov-vov på er!

Vov och vov alltså. Jag har inte fått låna mattes dator på flera dar nu. Ja, fler dar än klorna på en tass. Så därför vet jag inte riktigt hur många. Men för många! Och bara för att matte håller på att flytta möbler och saker varenda dag. Och då står inte datorn framme - så jag har inte kunnat låna den i smyg heller. Dumma matte! Jag har ju vov-viktiga saker att berätta om.

T ex måste jag ju berätta om att Stella har börjat ta min kudde - utan att fråga mig om lov. Ja den kudden som jag brukar brotta ner. Jag låtsas att kudden är en annan hund - och så brottar jag ner den hunden. Jag vinner alltid! Det är vov-kul! Och nu har Stella börjat att göra likadant! Med MIN kudde! Utan att fråga mig om lov.

Så jag sa till henne på skarpen! Att det var min kudde sa jag. Och att hon inte fick låna den utan att fråga om lov.

Och då såg hon lite skamsen ut. Och sen sa hon förlåt. Och då kunde jag ju inte vara arg på henne längre.

Och sen, sen gick vi och la oss på sängen och vilade. Ja, alltså - jag vilade, och Stella låg och gnagde.

Stella är inte lika bra på att koppla av som jag. Själv är jag vov-bra på att koppla av! Ja, vov på er då!

Vov på er! Det regnade i natt. Det hörde både matte och jag. Och tänk - i dag när vi var ute på luktrunda. Då såg jag att regnet hade flyttat på sanden igen. Ja, så det liksom var djupt ner till stranden - från strandpromenaden.

Vov så orättvist alltså! Att regnet får leka så mycket i sanden, och gräva såna stora hål. Och så får vi hundar inte ens vara på stranden.

Visst är det orättvist! Vi hundar tycker ju vov-mycket om att springa i sand, och gräva i sand och... Vi borde också få vara på stranden, när regnet får. Stella håller med mig! Kanske vi kan klaga hos borgmästaren? Ja, vov-vov då!

Vov alltså! Min matte, hon är inte riktigt klok. Nä, nu möblerar hon om igen. Ja, hon passar på nu när husse har åkt till Stockholm. Först flyttar hon en hylla från ett ställe till ett annat. Och sen flyttar hon en annan hylla dit där den första stod. Och sen flyttar hon alla saker som fanns i hyllorna. Och så håller hon på. Vov! Alldeles i onödan.

Man ska ju ta det lugnt ju! Som Stella och jag. Vi tar det lugnt. Vi solar, och så sover vi. Tänk så dumma människor är! Dom jobbar i onödan! Ja, vov-vov-vov säger jag.

Vov-vov! I går fick Stella och jag var sin bit lammöra. Vov så gott! Smask alltså! Jag fick störst bit!

Men, efter en liten stund så tyckte jag att Stellas lammöra såg godare ut. Och då ville jag ha det!

Men jag ville inte att hon skulle ta mitt. Så jag bestämde mig för att gömma det. Jag gömde det under pläden.

Och sen gick jag och tog Stellas lammöra. Ja, hon ville egentligen inte ge det till mig - men jag är ju starkast, så jag tog det ändå. Och vov så gott det smakade, Stellas lammöra.

Fast sen, sen hjälpte matte Stella att hitta mitt gömda lammöra. Dumt va! Det hade jag ju tänkt gnaga på sen. Sen när jag hade ätit upp Stellas lammöra. Fast nu gnagde och gnagde Stella på det i stället. Så nu finns det inte mycket kvar. Och själv åt jag upp hela Stellas lammöra. Det var verkligen vov-gott!

Vov på er! I dag har matte och Stella och jag varit ute på flera luktrundor. Ja, för vi tycker om att gå ut och lukta - när solen skiner. Och det gör den i dag. Jag luktade på mycket intressant. Ja, hundkiss och sånt.

Ja, jag kissade själv också förstås. Överst! Och sen så gick vi, och gick.

Vågorna hade puttat upp såna där vov-roliga bruna bollar på stranden. Men jag fick inte ta nån för matte. Nä, bara för att vi hundar inte får vara på stranden.

Vi såg ganska många andra hundar. Jag håller stenhård kolla på alla! Några viftar jag på svansen åt, och några skäller jag på.

Vi såg en vov-liten yorkieflicka. Hon satt på muren. Hennes husse hade burit upp henne. Ja, för så högt kan varken yorkies eller chihuahuor hoppa.

Och sen ville Stella och jag också sitta på muren en stund. Jag hoppade upp alldeles själv, men matte fick lyfta upp Stella.

Fast sen så gick vi hem igen. Ja, för jag sa till matte att jag ville skriva i min blogg. Och det gjorde jag. Alla dom här bokstäverna skrev jag. Och sen så tittade jag att allt hade blivit rätt. Och det hade det. Men så är jag ju vov-duktig jag! Vov, vov!

Vov-vov! Vädret kan inte bestämma sig. I går var det sol. Men i dag är det regn. Jag tycker bäst om sol!

I går var det vov-mysigt att vara ute på luktrunda. Vid en palm mötte vi en hundkille som vi inte har mött förut. Han var trevlig.

Stella vågade nosa på honom. Ja, jag hade förstås redan nosat på honom! Han luktade trevligt - fast han är svart. (Jag tycker egentligen inte om svarta hundar. Jag brukar skälla på dom.)

Fast sen kom Lea. Och hon är ju t o m ännu mindre, och ännu blygare, än Stella. Så hon vågade inte nosa på hundkillen. Men han nosade på henne ändå.

Ja, och sen kissade jag ovanpå hundkillens kiss. Kissar bäst som kissar överst!

Och sen så bajsade Stella, och jag kollade så att hon gjorde det. Jodå, det luktade bajs!

Ja, i går var det vov-trevligt att gå på promenad. Det var det inte i dag. I dag regnar det - och det tycker jag INTE om.

Men Stella ville inte gå själv. Hon tycker inte om att bli våt om tassarna. Så matte fick bära henne nästan hela rundan.

Men jag är vov-duktig! Jag kan gå själv! Och jag kissade på många palmer. Stella kissade inte alls ute. Hon kissade i lådan när vi kom hem igen. Jag är mycket duktigare än Stella! Men så är jag ju vuxen.

När vi gick förbi affären där kon står. Då såg jag att kon hade paraply. Man måste ha paraply eller regnkläder när det regnar. Ja, för vov! Annars blir man blöt ju!

Förresten mötte vi ingen kompis alls i dag. Matte tror att mina hundkompisar, och deras mattar och hussar, inte har några regnkläder. Så därför går dom inte ut när det regnar. Vov alltså! Tänk om jag kunde gräva ner mina regnkläder nånstans. Då skulle ju inte jag heller ha några regnkläder. Och då skulle jag inte behöva gå ut när det regnar. Bra idé va! Fast det dumma är att matte hänger mina regnkläder så högt upp - på krokar i hallen. Så jag räcker inte till dom. Ja, det är inte lätt att vara hund ska jag säga. Vov-vov-voff!

Vov på er! Det har börjat bli lite kallare här i Spanien. Nä - inte ute. Ute är det ganska varmt. Men inne! Matte säger att dom spanska husen har så tunna väggar. Och då blir det lätt kallt inne. Fast jag fryser inte. Nä, för jag bäddar ner mig bland kuddarna. Då blir det både varmt - och vov-mysigt.

Alldeles själv har jag bäddat ner mig. Bra va! Ja, vov! Jag kan ju nästan allting jag! Vov-då!

Vov-vov! I morse då var Stella och jag vov-pigga. Tidigt på morgonen var vi vov-pigga. Matte ville sova, men det ville inte vi. Stella slickade matte i örat och jag krafsade henne i håret. Så till slut så gick matte upp. Och sen så gick vi en luktrunda, och sen så åt vi frukost.

Ja, det gäller att passa på när inte matte ligger där. Hon tar så onödigt stor plats, tycker jag. Egentligen kunde hon ju ligga på golvet - i hundsängen, för då skulle Stella och jag få bättre plats på nätterna när vi ska sova. Fast det vill inte matte. Hon säger att det egentligen är hennes säng. Men det är det ju inte. Det är ju VÅR säng!

Så då gjorde vi det. Lekte alltså. Vi lekte vov-kul! Så här vov-kul lekte vi:

Fast sen, när vi hade lekt länge - då blev jag vov-trött. Så då la jag mig igen. Och så sov jag en stund. Fast Stella hon sov inte hon. Nä, för hon vill hellre leka. Ja, hon får skylla sig själv. Sova som är så vov-skönt! Ja, vov-vov då!

Vov på er! Matte är inte längre hemma hos mig och Stella hela dagarna. Nä, för nu har hon börjat gå på kurs för att lära sig spanska. Vov så korkad matte måste vara, som inte har hunnit lära sig spanska än! Vi har ju bott här i Spanien ända sen jag var liten.

Ja, själv lärde jag mig att skälla flytande på spanska på bara ett par veckor! Ja vov - och några dar senare kunde jag både morra och gnälla flytande också. Och Stella hon blev ju tvåspråkig från början hon. Så vi hundar - alltså Stella och jag, vi har inga alls problem med språket vi.

Och så ska matte behöva gå på kurs! Ja, bra dum måste hon ju vara - när det tar sån tid för henne att lära sig. Det är det jag alltid har sagt: Vi hundar är vov så mycket smartare än människorna.

Fast jag tycker om min matte fast hon är lite korkad. Ja, för hon ger mig ju mat, och gnagpinnar, och sånt. Och det är ju faktiskt vov-bra.

I dag, när matte var på kurs, då lekte Stella och jag på vår säng. Så här lekte vi:

Men sen så slickade jag Stella i ansiktet. Ja, man kan gott sköta om sina barn fast dom börjar bli stora, tycker jag. Men så är jag ju en vov-bra mamma jag.

Fast sen så blev vi trötta. Så då la vi oss på sängen och sov - ända tills matte kom hem igen.

Och sen så gick vi en lång luktrunda med matte. Och sen så fick vi mat. Och sen började jag skriva här i min blogg. Fast nu, gäsp, börjar jag bli sömnig igen. Stella sover. Jag ska också sova snart. Vov-vov!

Vov! I dag är det precis 8 månader sen jag födde mina valpar. Ja, det säger matte. Själv kan jag ju bara räkna till 5. Men det är mer än 5 månader sen - det vet jag. Stella börjar bli ganska stor. Fast inte så vov-stor som jag förstås.

I dag regnar det. Mycket! Det är alldeles vått ute. Jag tycker INTE om att gå ut när det regnar - men matte är envis. Ja, hon bär ut mig - långt bort bär hon mig. Och sen blir jag ju tvungen att gå hem själv. Fast i dag hade jag min nya Hurtta-regnjacka på mig. Den är vov-bra!

Fast såna fina regnjackor finns inte i Stellas storlek - så hon fick ha sin vanliga. Så Stella blev mycket blötare än jag. Ja, fast hon nästan inte gick på marken alls. Nä, för hon ville att matte skulle bära henne hela tiden. Vov då!

Vov-voff! I dag har vi varit hos veterinären, Stella och matte och jag. Dom senaste gångerna har veterinären bara stuckit Stella - så jag kände mig ganska lugn. Ja, vov! Jag gick till och med med på att väga mig - frivilligt. Tyvärr sa veterinären att jag måste banta bort 200 gram! Det är verkligen inte roligt. Nä, voff alltså! Jag som tycker så mycket om mat. Ååå så synd det kommer att bli om mig!

Och sen, sen klippte veterinären Stellas klor. Hon stod ganska fint. Men sen! Vov! Då ville veterinären klippa mina klor också. Och det tycker jag verkligen inte om. Nä, för dom drar i tassarna - och så låter det KLICK-KLICK när dom klipper. Det låter väldigt otäckt ju. Så när matte lyfte upp mig på bordet, så började jag darra och ville inte alls.

Men då! Vov, så förvånad jag blev. Då la veterinären klotången åt sidan, och så tog han upp mig i famnen. Och så sa han att jag skulle titta på honom - och lyssna. Och sen berättade han för mig att jag kunde vara alldeles lugn. Ja, för han skulle bara klippa klorna på mig. Och han skulle vara så försiktig, sa han. Så då slappnade jag av. Och sen var han så försiktig när han klippte mina klor. Och jag var SÅ duktig - och stod stilla hela tiden. Vov så duktig jag var alltså! Ja, matte berömde mig efteråt.

Och sen så gick vi hem. Det allra bästa är när man går hem från veterinären. Ja, för då kan man liksom slappna av - och bara gå, och lukta, och kissa, och så. Nu säger matte att vi inte ska gå till veterinären på många, många dar - och det är ju bra. Ja, vov på er då!

Vov på er! I dag är det vov-skönt ute! Och alldeles lagom varmt. Matte och Stella och jag har gått en lång luktrunda.

Där luktade Stella och jag länge på en vov-intressant doft. Det luktade väldigt mycket fisk - men nåt annat också - nåt som jag inte känner igen. Men en vov-spännande lukt var det i alla fall.

Och sen så kissade vi på träden. Jag kissade mest. Och sen, sen gick vi åt andra hållet. Mot Rio Seco gick vi.

När vi hade gått ganska länge så satte vi oss på muren och vilade en stund. Det är alltid så vov-mysigt att sitta på muren. Och så är det så bra utsikt därifrån. Ja, för jag kommer liksom så högt upp. Flera decimeter högre upp än när jag går på marken. Så jag kan se bättre - och längre.

Fast Stella, hon vågar inte sitta själv på muren. Nä, hon vill sitta i mattes knä.

Förresten så vill hon alltid sitta i mattes knä - hela tiden. Eller så vill hon att matte ska bära henne. Hon är inte så självständig - som jag. Men så är jag ju vuxen. Och det gör ju vov-stor skillnad. Jag kan nästan allting själv ju. Så matte behöver sällan hjälpa mig. Ja, vov då!

Vov-Voff! Spanjorerna - dom är inte riktigt kloka dom. I dag på morgonen så sa dom PANG, PANG och PANG i nästan två timmar. Det heter Fiesta säger matte - Fiesta de Moros y Cristianos. Ja, och när dom firar det - då leker dom krig och säger PANG! På stranden lekte dom. Stella och jag, vi var inomhus. Och jag hade bett matte och husse att stänga alla fönster. Men det hördes PANG ändå! Fast nu är dom tysta igen. Och det är skönt. Ja, för mina öron tycker inte alls om sånt vov-högt ljud.

Vet ni - Stella har börjat intressera sig för pojkar. Ja, i går kväll fjantade hon runt omkring Kiko en lång stund. Ja, bara för att hon löper nu. Jag fick säga till henne, att hon är alldeles för liten för sånt. Själv stod jag bara och tittade på dom.

Ja, jag är ju vuxen nu - och då fjantar man inte. Ser ni förresten så vov-fin min svans börjar bli igen! Ja, jag tappade ju en massa päls - innan när jag ammade mina valpar. Fast nu växer pälsen ut igen. Jag kommer säkert att bli ännu vov-sötare än förut. Visst! Ja, vov på er då!

Vov alltså! Ni kan inte ana så modig jag har varit! Jag har vågat lukta på gäss! Jodå!

Matte och Stella och jag var på medeltids-marknaden i dag. Och där fanns det gäss i en stor bur. Många gäss. Och STORA! Jag vågade gå nästan ända fram till nätet jag. Men precis när matte skulle fotografera mig - då sa gässen VÄÄÄSSS.

Och då backade jag förstås snabbt. Vov-snabbt! Så det är därför som jag inte syns på fotot. Jag står liksom lite längre till vänster. Och Stella, hon står bakom mig. Hon vågade inte gå så nära som jag vågade. Och sen, sen höll gässen på att säga väääs - så jag gick inte nära dom igen. Inte när dom var så oartiga.

Sen gick matte och tittade på saker som såldes i stånden, och jag gick och luktade på marken, för att kolla om någon hade spillt nåt gott. Men var gång jag hittade nåt gott, och just skulle äta upp det - då ryckte matte i kopplet. Dumt Va! Men så är det ofta. Min matte förstår sig tyvärr inte riktigt på hundar hon. Nä, för om hon hade gjort det - då hade hon förstås låtit mig äta allt som jag hittar ute på marken.

Vov och voff! Det var vov-länge sen som jag skrev i min blogg. Jag har inte haft tid. Nä, för häromdagen så hittade matte husse på flygplatsen. Och så tog hon hem honom. Husse har ju varit försvunnen ända sen i somras! Så det var vov-kul att vi hittade honom igen!

Jag har förstås varit tillsammans med husse ganska mycket. Jag har legat i husses knä när han sitter vid datorn. Och så har jag legat på husses säng - så han har kunnat klappa mig på magen. Och så har vi varit ute på luktrunda - husse och matte och Stella och jag.

Ja, vov alltså! Ni hör så upptagen jag har varit! Dessutom har jag träffat Kiko och Lluna på kvällarna. Vi har både gått och luktat tillsammans - och suttit på muren och spanat på andra hundar. Våra mattar, och Stella, har också varit med.

Fast i dag har vi tagit det lugnt. Ja, bara för att matte har haft huvudvärk. Själv har jag aldrig huvudvärk. Nä, för jag tycker att det verkar vara väldigt dumt och onödigt. I alla fall så fick Stella och jag var sin gnagpinne i dag. En vov-smaskig gnagpinne! Ja, se själva så god den ser ut:

Jag låg i köket och gnagde på min pinne. Ja, jag ville vara ifred för Stella ju. Och Stella hon låg inne i vardagsrummet och gnagde på sin pinne.

Stellas pinne ser också god ut. Men jag tror nog att min var allra vov-godast! Vov-vov då!

Vov på er! Nu skiner solen igen. Så i dag ville jag gå ut alldeles av mig själv. Matte behövde inte tvinga mig alls. När solen skiner är det vov-skönt att vara ute och gå - och lukta. Vi gick på strandpromenaden - som vanligt.

Och nära muren. Och när vi hade gått nära muren länge - då sa jag till matte att jag ville sitta på muren en stund. För det tycker jag vov-mycket om. Att sitta på muren alltså.

Man har så bra utsikt därifrån. På ena sidan - där är muren låg, så att jag kan hoppa upp själv. Men på andra sidan - där är muren vov-hög! Så högt kan ingen chihuahua hoppa. Inte ens jag.

Och vinden blåste så skönt i pälsen. Fast Stella, hon tyckte att det var lite otäckt att vara så högt uppe. Så hon kunde liksom inte koppla av.

Jag tittade på havet, och på stranden, och på människorna, och på hundarna. Och sen tittade jag på havet igen.

Stella hon tittade mest på matte. Hon ville att matte också skulle sitta på muren.

Ja, bara för att hon känner sig tryggare då. Och så fort matte satte sig - så hoppade Stella upp i hennes knä.

Fast sen, när vi hade suttit på muren ganska länge. Då tyckte matte att vi skulle gå hem igen. Så då gjorde vi det. Ja, vov. Nån gång kan hon väl få bestämma.

Jag fick säga till henne på skarpen - flera gånger. Och till slut så löd hon. Ja, för jag kan verkligen inte kissa - när jag har småungar som försöker klättra på mig samtidigt.

Vov och voff, alltså! Det regnar i dag! Mycket regnar det! Så jag tänker förstås inte gå ut alls, jag.

Bara nu matte inte tvingar mig. Hon kan vara väldigt elak ibland, och tvinga mig att gå ut - fast det regnar. När det är så vov-mysigt inne...

Har jag något fastvuxet paraply på huvudet kanske? Nä, där ser ni! Då kan det aldrig vara meningen att jag ska gå ut i regn. Jag tror att jag ska gå och gömma mig under husses säng, så att matte inte hittar mig när hon vill gå ut. Hon och Stella kan gå ut själva, tycker jag. Om jag blir kissnödig så kan jag säkert kissa bakom fåtöljen eller så. Jo, vov! Vi har kattlådor som Stella kissar i ibland. Men katt-lådor, det hörs ju på namnet, att såna kan ju inte vi hundar kissa i. I alla fall inte om man har lite värdighet - som jag. Ja, vov-voff!

Vov! Det var väl det jag misstänkte! Nu har matte börjat servera mig mindre portioner. Bara för att jag väger lite för mycket. Vov, alltså! Och jag som tycker så mycket om mat. Jag vill inte alls banta!

I går fick vi i alla fall var sitt smaskigt lammöra, Stella och jag. Bara för att det var lördagskväll. Vov alltså - så gott det var! Fast matte var snål. Ja, för hon gav oss bara var sin liten, liten bit. I vanliga fall brukar jag få en större bit - och Stella har aldrig fått smaka lammöra förr.

Ja, i vanliga fall - när jag får ett stort öra, då brukar jag smaska på det i många dagar. Men nu - nu åt jag upp allt på en gång. Ja, det gäller ju att passa på att äta - nu när matte ska tvinga mig att banta igen.

Och sen, sen ville jag förstås äta upp Stellas lammöra också. Men hon ville tyvärr ha det själv. Ja, hon morrade riktigt kaxigt när jag försökte ta det från henne. Ganska ilsket morrade hon faktiskt. Så jag lät henne ha kvar det. Fast hon borde inte morra på sin egen mamma, tycker jag. Ja vov alltså - ungdomen nu för tiden.

Sen, när klockan blev mycket, då gick vi och la oss som vanligt. Vi sover alla tre i samma säng. Matte brukar ligga i mitten. Och så ligger jag på den ena sidan, och Stella på den andra. Men i går kunde jag inte somna. Jag låg och tänkte på Stellas lammöra. Smask, smask och drägel - tänkte jag. Till slut smög jag tyst ur sängen, och uppför trappan till vardagsrummet.

Stellas öra låg kvar i soffan, där hon hade legat och gnagt på det. Soffan är hög. Jag kan bara hoppa upp själv om det ligger en matta framför soffan. Ja, så jag liksom får bra grepp med baktassarna - just i själva upp-hoppet. Men nu låg det ingen matta där. Matte tog ju bort den när valparna var små. Ja, för då kissade dom överallt på golvet. Men jag luktade att örat låg där uppe. Och det luktade så vov-gott, så vov-gott. Så jag försökte hoppa upp ändå. Och vov! Jag lyckades! Visst är jag duktig!

Ja, och sen, sen smaskade jag i mig hela Stellas lammöra också. Vov alltså så gott det var! Ja, det var ju lika bra att jag åt upp hela. För annars hade Stella säkert ätit av det senare. Och så gäller det att passa på att äta mycket i smyg - nu när matte tvingar mig att banta.

Och sen, sen smög jag ner till sovrummet igen och la mig bredvid matte. Och sen somnade jag. Och tänk! Stella och matte, dom märkte inte att örat var borta - förrän i morse. Och jag tänker minsann inte avslöja att det ligger i min mage. Och vov! Ni skvallrar väl inte? Vov-vov då!

Vov på er! Nu har matte lurat mig igen. Hon lurade iväg mig till veterinären. Vov-dumt va!

I morse tog matte fram sin väska. Och då ville jag följa med förstås. Ja, för när hon tar med sig väskan så brukar hon vara borta länge - och ibland får inte jag och Stella följa med då. Så vov! Jag gick förstås fram och viftade på svansen, och matte satte på mig sele och koppel. Hon satte på Stella sele och koppel också. Och så gick vi.

Det började bra. Vi gick till vänster utanför porten. Och sen gick vi i lugn och ro en promenad. Och jag nosade, och kissade, och anade ingen oråd. Men vov, alltså! Rätt som det var kände jag igen mig. Vi var på väg mot veterinären. Och vov-vov! Då vägrade jag förstås att gå längre. Matte förklarade att det var Stella som skulle vaccineras, och att jag bara följde med som sällskap. Men jag vägrade ändå gå. Då bar matte mig! Dumt va!

Sen kom vi fram till veterinären. Och vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon ställde mig på vågen. Vov-dumt va! Ja, för då såg hon ju att jag har gått upp 2 hekto. Vov så förargligt! Nu väger jag 2850 gram. Och nu kommer matte förstås att tvinga mig att banta - igen. Banta kan hon göra själv tycker jag. Hon är minsann mycket tjockare än jag. Och jag tycker ju vov-mycket om mat ju! Jag vill helst ha mat vov-ofta! Och så vill jag ha vov-mycket mat - varje gång.

Stella hon väger bara 1500 gram, så hon behöver inte banta. Och matte hade i alla fall sagt sanningen om vaccinationen. För veterinären stack bara Stella.

Vov och vov alltså! Vet ni vad? Jo, matte har börjat visa Stella hur datorn fungerar. Dumt va!

Det räcker väl att jag vet hur det går till. Jag vill inte att Stella ska börja skriva i min blogg. Den heter ju Bonnies blogg. Så det hörs ju på namnet att det bara är jag som ska skriva i den.

Ja, varken matte eller Stella har sagt nåt om att hon ska börja skriva. Fast jag oroar mig lite ändå. Men Stella - hon kan ju inte stava alls. Och inte vet hon hur man gör när man trycker på tangenterna. Nä, hon är ju alldeles för liten för att klara av sådana vov-svåra saker. Men jag kan! Jag är vov-duktig på nästan allting jag! Ja, vov-vov på er då!

Vov på er! Nä - jag har inte tid att skriva nåt nu. Jag vill bara visa hur söta vi är i kväll, Stella och jag. Så här söta är vi:

Vov alltså! Tänk så svårt matte har för vissa saker. Ja, vi hundar är faktiskt duktigare på nästan allt. Matte har t ex svårt att slappna av ibland. Men vov! Det är väl ingen konst. Man bara lägger sig skönt - och så slappnar man av. Så här:

Det är väl ingen konst! T o m Stella kan slappna av - fast hon är så liten. Ja, titta själva:

Tänk, matte säger att det t o m finns avslappnings-kurser för människor. Ja, vov! Det är det jag alltid har sagt: Vi hundar är mycket intelligentare än människor. Vi kan nästan allting från början vi. Vov-vov!

Vov på er! Nu ska jag berätta om hur det är att vara mamma. Det är vov-roligt! Men det är också jobbigt!

Ibland vill Stella leka med mig när jag inte har lust. Då låssas jag först att jag inte ser henne.

Men hon ger sig inte. Hon kommer fram till mig och säger viff - viff. Och det är ju lite jobbigt.

Men Stella bara viftar på svansen, och fortsätter att säga viff. Och så lägger hon sig i lekställning - mitt framför nosen på mig.

Och om jag ändå inte börjar leka med henne - så hoppar hon på mig - och börjar leka i alla fall!

Och sen, när vi har lekt färdigt, då brukar vi slicka varandra lite och så. Det är så vov-gosigt när mitt lilla barn kommer och slickar mig!

Då är det vov-roligt och vov-mysigt att vara mamma! Ja, vov då!

Vov på er! Nu har jag varit ute och rest - igen. Vov alltså, så mycket jag reser! Jenni och matte och Stella var också med. Vi reste till Tabarca. Den där ön som jag och matte och Linda och alla mina barn besökte i början på sommaren - då när alla mina barn fortfarande bodde hemma.

Först så satte matte oss i vår väska. Den sköna som vi har så bra utsikt ifrån. Sen gick Jenni och matte till hamnen, och där väntade vi.

Sen satte matte sig ute på båten. Men Jenni, hon stod upp - bara för att hon ville se bättre.

Fast sen så blåste det så mycket, så jag sa till matte att vi skulle sätta oss inne i båten i stället. Och då löd matte bums. Vi åkte ganska länge - men sen kom vi fram.

Och då gick vi av båten. På Tabarca fick vi gå själva, Stella och jag. Jag gick mest tillsammans med Jenni.

Först så tittade vi på ett stort hus. Gammalt fängelse heter den sortens hus, säger matte.

Det är varmt på Tabarca - och mycket solsken. Det växer liksom inga riktiga träd där - utan bara visset gräs och kaktusar. Och då blir det liksom ont om skugga.

Men vi hundar måste vila i skuggan ganska ofta, och dricka mycket vatten - annars mår vi inte bra alls. Så vi satte oss i skuggan bakom fängelse-huset. Och matte hade med vatten åt oss.

Och det var bra - för det är vov-gott att dricka vatten när man är varm. Och sen stannade matte, och Stella och jag där en stund och vilade. Men Jenni, hon gick en lång runda i den varma solen.

Matte fjantade sig, och nästan dansade lite på gatan - men det var ingen som såg oss, så jag slapp skämmas. Fast hon såg inte klok ut - det gjorde hon inte. Ja, ni ser själva:

Men sen kom vi till en trappa, där matte ville att vi skulle gå. En vov-läskig trappa med flera trappsteg.

Men matte fick bära ner mig. Nu ska ni inte tro att jag är feg av mig - för det är jag INTE! Men lite försiktig är jag. Det ska man vara tycker jag. Fast det var lite förargligt. För det var flera katter som såg att jag inte vågade gå nerför trappan. Jag menar - som såg att jag är lite försiktig av mig...

Och ibland stannade vi i skuggan och drack vatten. Det är gott med vatten. Förresten så hade matte med mat åt oss också. Så Stella och jag åt lite av vår matsäck också. Fast det var bara vanligt torrfoder. Hon kunde gott haft med lite oxfilé. Ja, det tycker jag i alla fall.

Men sen! Vov, alltså! Så kom vi till en sån där läskig trappa igen. En brant - med två steg allra högst upp. Jag vägrade så klart att gå! Jenni drog i kopplet - men jag spjärnade emot.

Jag la mig ner, och vägrade att röra mig ur fläcken. Men Stella, den förrädaren - hon sprang uppför trappan tillsammans med matte.

Jag väntade på gatan. Det fanns nämligen en sån där läskig valvbåge också. Och dom tycker jag av princip inte att man ska gå nära. Så Jenni fick gå själv. Men Stella gick ganska nära. Hon är bra dumdristig, Stella.

Och sen, sen gick vi nära en mur med hål i. Stora hål med galler för. Stella gick fram och tittade. Men jag stod en bit ifrån. För säkerhets skull.

Sen trodde jag att det var slut på läskigheterna. Men vov! Då ville matte och Jenni att vi skulle gå igenom en stor valvöppning - och ut på andra sidan! Jag la mig bums platt på marken - och vägrade förstås! Man ska inte vara dumdristig tycker jag.

Och där fanns mycket vatten. Alldeles klart och rent vatten, fast salt. Ja, för det är Medelhavet som finns där också.

Och så fanns där klippor. Och stenar! Små stenar, och stora stenar, och vanliga stenar, och konstiga stenar.

När vi hade gått en bit så kom vi fram till en skylt. Peligro stod det på skylten. Det är spanska och betyder Fara. Och sen stod det hal zon. Matte förklarade att man kunde halka där - på andra sidan skylten.

Så då bad jag matte att bära mig - för jag tycker inte om att halka. Och då bar matte både mig och Stella. Vi fick sitta i vår väska. Ja, för sen var det svårt att gå. Matte och Jenni fick gå på stenarna nära vattnet. Men ibland fick dom gå på tången. Och dom sjönk ner i tången - så dom blev alldeles våta om fötterna. Ja, för det finns ingen bro. Bara stenar och tång och vatten.

Men vi kom över på andra sidan, det gjorde vi. För där finns en liten, liten ö. Och dit ville vi.

Och där - där får hundar bada. Bra va! Stella och jag såg två hundar som badade.

Och när han hade kommit fram till oss så frågade jag om det var bra att bada där. Och han sa att det var vov-bra! En mycket bra hund-badplats är det, sa han!

Fast man blir våt förstås - det blir man. Särskilt på tassarna, och benen, och magen.

Ja, vi brydde oss inte om att simma. För det räcker ju att bli blöt om magen ju. Det känns svalt och skönt när det är varmt ute.

Och Stella, hon kom på att man kan gräva i sanden. Det tyckte hon var så vov-roligt så!

Och Jenni, hon kom på att man kan plocka stenar och snäckor i vattnet. Så det gjorde hon.

Men! I en snäcka bodde det en liten krabba. Så den snäckan la Jenni tillbaka i vattnet igen.

Fast just då - då kände jag en så oerhört intressant doft! Så jag ville gå dit där det luktade.

Och vet ni vad jag hittade? Jo, en död fågel! Vov så spännande! Den hade varit död väldigt länge - så det var bara vingarna kvar. Men jag fick ändå inte ta fågeln med hem för matte. Dumt va!

Och det var bra. Ja, för då satt vi kvar i väskan när vi skulle igenom den läskiga valvbågen igen. Och det känns liksom tryggare då.

Och eftersom det var varmt - så fällde matte upp sitt paraply. Ja, hon använde det som parasoll förstås. Bara för att vi hundar skulle få skugga. Och det var faktiskt ganska skönt. Att bli buren runt i skuggan, alltså.

Och sen gick matte och Jenni ut på en liten väg som gick högt ovanför havet. Det var bra att matte bar oss då - när vi var så högt uppe.

Sen så satte vi oss i skuggan och vilade - matte, och Jenni, och Stella, och jag.

Det är faktiskt vov-trevligt på Tabarca. Det är bara en sak som är dum. Det finns alldeles för många katter! Och inte är dom rädda för hundar heller! Nä, dom visar inte nån som helst respekt. Dom bara tittar på oss. Vov alltså!

Ja, och sen när vi hade suttit och väntat i skuggan en stund - då åkte vi båten hem igen. Vov-vov då!

Vov-vov! Äntligen får jag låna mattes dator. Jag har ju många viktiga saker att berätta. Min storasyster Jenni är här och hälsar på oss. Kul va! Hon har klappat mig vov-mycket - och så har jag slickat henne.

I går åkte vi till Guadalest. Matte och jag har redan varit där flera gånger. Men vi ville visa Guadalest för Jenni och Stella. För dom hade inte varit där innan. Först åkte vi bil. Stella och jag satt där bak. Vi var fastspända i våra bilbälten som vanligt. Fem mil åkte vi. Uppför bergen, och ännu mera uppför bergen - tills vi var jättehögt uppe.

Då var vi framme. För Guadalest ligger vov-högt uppe. Först får man gå uppför många, många trappsteg. Men jag är vov-duktig jag. Jag kan gå uppför många trappsteg. Och Stella klarade faktiskt av det hon också. Fast hon är så liten.

Och sen, sen får man gå igenom ett stort hål igenom berget. När vi gick så fotograferade matte Jenni - och Jenni fotograferade oss.

Och sen så var vi framme. Guadalest är liksom en liten by - med en massa utsikt runt omkring. Där bor människor, fast inte så många. Där bor några katter och några hundar också. Och så finns det affärer, och en kyrka och en skola.

Jag träffade en hund, men han bodde inte i Guadalest. Fast vi nosade bara vov-lite på varandra. Jag hade inte tid. För jag hade ju vov-mycket att visa Stella.

Jag ville visa henne var det luktar allra intressantast i Guadalest. Runt om lyktstolparna luktar det väldigt intressant! Jag undrar varför dom heter lyktstolpar förresten. Vov! Luktstolpar borde dom väl heta?

Och sen luktar det väldigt intressant där man går. Så där luktade vi. Det är vov-trevligt att lukta tillsammans!

Vi luktade högt uppe på berget också. Där luktade det fågelskit! Tänk - matte och Jenni, dom brydde sig inte ens om att lukta på fågelskiten. Dom bara tittade på utsikten.

Den är väl inget särskilt. Bara en massa berg, och en sjö. Och på så långt håll luktar det ju nästan ingenting, alltså.

Förresten kunde vi hundar inte titta på utsikten överallt. Nä, för människorna har byggt en massa murar längs dom branta kanterna. Och dom murarna är för höga för att Stella och jag ska kunna titta över dom.

Det som är dumt i Guadalest, är att vi hundar inte får vara riktigt överallt. Ibland fick vi vänta utanför, tillsammans med matte, när Jenni skulle gå in i ett hus.

Jag läste på skylten som satt utanför ett hus där Jenni gick in. Museum stod det. (Fast på spanska förstås. Guadalest ligger ju i Spanien.) Jag vet vad museum är för något. Där inne har dom en massa gamla saker. På det här museet hade dom gamla möbler, och saker från förr i tiden. Och gamla saker kan lukta väldigt intressant. Så jag hade egentligen velat följa med in. Men jag fick inte för matte.

Vi hundar får inte klättra upp för dom allra sista trapporna - upp till den allra högsta toppen, heller. När Jenni gick dit så fick vi vänta vov-länge på henne. Och det var vov-tråkigt!

Sen beställde matte och Jenni var sin spansk hamburgare. Stella och jag fick smaka. Och det var vov-smaskigt! Fast matte och Jenni var ganska snåla, för dom åt upp det mesta själva.

Sen så började vi gå ner för alla trapporna igen. Nerför så gick jag tillsammans med Jenni hela tiden.

Vov alltså! Vet ni hur dum Stella är? Jo, hon är så dum så hon frivilligt går ut i regnet! Har ni hört på maken? En chihuahua som går ut när det regnar - utan att vara tvingad. Och jag som har jobbat så hårt med att uppfostra henne ordentligt. Vov alltså!

Ja, egentligen ska det inte regna alls i Spanien på sommaren. Men det gjorde det i dag i alla fall. Vi var inne som tur var. Men balkongdörren var öppen - så jag kunde se att det regnade. Mycket regnade det. Det blev alldeles vov-blött på balkongen!

Så jag gick naturligtvis så långt bort från regnet som möjligt. In i husses rum gick jag. Det ligger långt från balkongen. Jag ville ju inte att matte skulle få några dumma idéer om att vi skulle gå ut eller så. För säkerhets skull så gömde jag mig under husses säng. Och så ropade jag på Stella att hon också skulle komma. Men voff - det gjorde hon inte. Nä, vov alltså! Hon gick ut på balkongen och tittade på regnet i stället.

Hon gick så långt ut att det regnade på henne! Både nosen och öronen blev våta. Dumt va! Jag ropade och ropade. Och till slut kom hon.

Men hon skulle ha kommit bums. Barn ska komma bums när deras mamma ropar på dom. Och jag är ju Stellas mamma.

Det är inte lätt att vara mamma och uppfostra sina barn. Och jag - jag har ju dessutom en matte som jag försöker uppfostra. Och hon är minsann inte särskilt lättuppfostrad ska jag säga.

Oj, så trött jag blir - när jag tänker på hur jobbigt det är att uppfostra sina barn och sina mattar. Nu behöver jag sova, känner jag. Jag lägger mig under husses säng, så att ingen kan hitta mig. Vov-vov!

Vov! Nu har matte varit orättvis - igen! Hon har varit på stranden utan mig! Ja, här i Spanien heter stranden playa - men det är som en vanlig strand. Fast större - och varmare. Och jag vill också följa med och bada.

Men matte säger att hundar inte får vara på playan. Och så säger hon att det skulle ha varit för varmt för mig. Och att vattnet är för salt för mig att bada i. Vov och voff! Det kan hon väl inte veta! Jag vill prova själv! Sen kan jag säga vad jag tycker. Jag tror att jag skulle tycka om det. Människorna som badar ser ut att ha kul. En del leker med bollar i vattnet. Det skulle jag också vilja göra.

Mina hundkompisar - dom har skickat foton till mig. Ser ni så kul dom har när dom leker med bollar i vattnet! Vov alltså! Så kul vill jag också ha!

Ja, matte har satt vår pyttelilla pool på balkongen. Så att Stella och jag ska kunna plaska i den. Men voff! Den lilla poolen är ju ingenting - jämfört med havet alltså. Vi hundar blir diskriminerade! Jag tror att jag måste prata med hund-ombudsmannen nån dag. Ja, om jag kan hitta honom...

Fast när matte kom hem från stranden, då var hon snäll i alla fall. För då fick Stella och jag var sin bit kylskåps-kall kyckling! Och det var vov-smaskigt! Jag skyndade mig att äta upp min bit. Vov-snabbt åt jag. Jag svalde allt på mindre än 2 sekunder! Och sen ville jag egentligen ha Stellas bit också. Ja, för hon äter ändå så långsamt - bara för att hon tuggar maten. Men matte hindrade mig, så jag fick bara min egen bit.

Nä, nu ska jag gå och lägga mig på golvet i hallen. Det känns liksom svalast där. Och jag behöver ligga svalt. Ja, för nu är det vov-varmt i Spanien. Vov-vov på er!

Vov! Ni kan inte ana en så gullig kille jag mötte i morse. Charlie heter han, och är en yorkie. En söt och glad och liten yorkie! Jag blev kär direkt alltså!

Och han blev kär i mig. Så vi ville para oss förstås. Nu när jag löper! Ååh så gulliga små valpar det skulle kunna bli...

Men vet ni vad? Jag fick inte för matte. Hon hindrade mig. Dumma matte! Jag fattar inte varför. Nä, för matte tycker ju också om valpar - och vill ha fler valpar, precis som jag.

Förresten så har Stella gått omkring och varit mallig sen i onsdags. Ja, för då fick hon sitt första egna mail. Det var vår storasyster Linda som hade skrivit grattis-på-namnsdagen till henne. Voff alltså. Jag har väl också fått egna mail! Fast matte får flest - och det är förstås orättvist.

Alla mina hundkompisar kan tyvärr inte skriva mail. Några har inte lärt sig hur man gör. Man måste ju trycka på bokstäverna i rätt ordning! Och några får inte låna sin mattes eller husses dator. Dumt va!

Oj, nu håller Stella på att leka med pipdjuret. Pip, pip, piiip låter det. Det låter kul! Jag tror att jag ska leka lite jag också. En liten stund kan jag gott leka, fast jag är vuxen. Ja, vov på er då!

Vov på er! På kvällarna - då är det så vov-mysigt här i El Campello. Det är inte kallt som i Sverige - utan vov-skönt!

I går, när vi var ute och gick, då fick Stella och jag en ny kompis. Hon är också valp, och lika gammal som Stella. Fast hon är ännu mindre - och yorkie. (Jag hann tyvärr inte fråga vad hon heter.) Egentligen brukar jag inte tycka om andras valpar. Men den här lilla flickan var så vov-glad och trevlig, så hon fick t o m klättra på mig. Det får annars bara Stella göra.

Men Stella var lite blyg, som vanligt. Så hon vågade bara nosa lite, lite på vår nya kompis. Stella höll sig mest bakom mig. Det var ju vov-dumt alltså! Hon borde ju passa på att leka. Ja, för jag har inte lust att leka med henne hela tiden. Jag är ju vuxen.

Men sen gick vi vidare. Och då såg jag Kiko. Han hade sin nya sele på sig. Kikos matte var också med.

Och sen satte vi oss allihopa på muren. Det är så vov-mysigt att sitta på muren! Man kan titta åt alla håll. På människorna på stranden. En del leker med bollar och det är väldigt intressant att titta på. Och så kan man titta på alla människorna, och hundarna, som går förbi på strandpromenaden. Kiko och jag vi tittade på allt - och alla. Särskilt på dom andra hundarna.

Jag hade gärna suttit kvar på muren länge till. Men matte var sömnig och ville gå hem och lägga sig. Så då gjorde vi det. Ja, matte envisas ju med att vilja bestämma jämt! Och bara för att hon är starkast så får hon som hon vill. Fast väldigt orättvist är det! Vov-orättvist, alltså! Jag borde alltid få bestämma! Ja, det tycker jag i alla fall. Vov då!

I förmiddags när vi var ute och gick, matte och Stella och jag. Då mötte vi Kiko! Han blev så glad när han såg mig. Han blir särskilt glad när jag löper, för då tycker han att jag luktar så gott. Vi pratade en stund och jag berättade om dom fina gräsmattorna i Sverige. Kiko blev nästan lite avundsjuk. Såna gräsmattor skulle han också vilja springa på. Men sen började han bli lite väl närgången, så då gick jag därifrån.

Och sen, nu på eftermiddagen, då mötte jag Lluna. Hon hade sin solskärm på sig. Vi gick en promenad tillsammans.

Vi hade mycket att prata om. Jag berättade om Sverige, och hur man gör när man åker flygplan. Och Lluna berättade om var dom vov-mysigaste platserna med skugga finns. Ja för på sommaren i Spanien, då behöver vi hundar skugga. Annars blir vi för varma.

Stella var också med, och hon lyssnade intresserat. Men hon sa ingenting till Lluna. Nä, för Stella är ju lite blyg av sig. Ja, vov på er då!

Vov! I dag har jag skrivit ett PS. Det står nedanför det som jag skrev först.

Vov alltså! Nu är jag hemma i El Campello igen. Jag kände igen mig bums. Och vov så många spännande lukter det finns ute. Jag gick en lång luktrunda i går tillsammans med Stella och matte, och sen en till. Och jag letade efter min kompis Kiko, men han var inte där dom brukar vara. Och så kissade jag överst på vov-många ställen - så nu kan mina spanska hundkompisar lukta att jag har kommit hem igen.

Jag har vov-mycket att berätta om när vi åkte flygplan i går. Och matte tog många foton som jag kan visa. Men jag hinner inte just nu. Nä, för nu bara måste jag ut och lukta! Och leta efter Kiko och Lluna. Vov så länge!

Vov igen! Nä, jag har inte hittat Kiko än - och inte Lluna heller. Men jag såg en annan hundkompis - och vi hälsade på varandra. Han hade varit kvar här i El Campello med sin matte hela sommaren, sa han.

Först så höll matte på att packa en massa. I flera dar packade hon. Själv tog jag det lugnt. Man ska vara utvilad när man ska ut och resa, tycker jag. Och det var jag.

Först åkte vi taxi till flygplatsen. (Ja, taxi det är en sorts bil som man inte kör själv.) Då var husse också med. Men sen slarvade vi bort honom på flygplatsen. Eller om han slarvade bort sig själv. Husse brukar ofta försvinna på flygplatser. I alla fall så var det bara matte och Stella och jag sen när vi kom in i flygplatshuset. Där lämnade matte alla våra stora väskor till en kvinna som såg ganska snäll ut. Hon lovade att vi skulle få tillbaka väskorna sen.

Vi fick åka i vår fina rosa väska, Stella och jag. Det är vov-bekvämt! Matte bär oss - eller så ställer hon väskan på en vagn. Man ser bra därifrån. Man kan se både människor och affärer (inne) och flygplan (ute).

Fast Stella, hon tittade mest ut genom nätet i väskan. Ja, hon är ju lite blyg av sig.

Sen, när vi hade gått ganska långt. Vov! Där ljög jag ju nästan. Det var ju inte vi hundar som gick. Det var ju matte. I alla fall så hittade vi den platsen - där vi skulle vara medan vi väntade på vårt flygplan. Vi kom fram alldeles för tidigt till platsen - så vi fick vänta länge, länge. Vov-länge alltså!

Stella och jag satt i vår väska nästan hela tiden. Och alla människorna som såg oss - dom sa att vi var så söta och så duktiga. Och det är vi ju! Vov-söta och vov-duktiga. Särskilt jag!

Och då trodde jag förstås att vi skulle få gå ombord bums. Men det fick vi inte. Vi fick vänta ännu längre. Då passade Stella och jag på att sova en stund. Man håller sig sötare om man sover mycket.

Till slut fick vi gå ombord på planet. Ja, man säger gå ombord på flygplan, fast man säger gå in i bilen. Sånt vet jag. Det är bara för att jag är så res-van som jag vet såna svåra saker.

Inne i planet står det: Fasten seat belts. Det är engelska - och betyder att man ska sätta på sig säkerhetsbältet. Fast Stella och jag - vi hade ju redan våra selar på oss. Och dom sitter fast i väskan. Så vi var redan klara. Men matte satte fast sitt bälte.

Sen skulle planet starta. Då tittade Stella och jag ut. Vi såg när planet började flyga. Upp i luften flög det. Jag är ju van, så jag blev inte rädd. Nä, för jag vet ju att planet landar sen igen.

Men Stella hon såg lite orolig ut först. Men sen, när hon såg att både matte och jag var lugna. Då blev hon också lugn. Sen la sig Stella ner, så sen var det bara jag som tittade ut genom fönstret.

Först såg jag att vi flög över ett ganska litet vatten. Matte sa att vattnet heter Vättern.

Sen flög vi över ett större vatten. Det vattnet heter södra Östersjön och ligger mellan Sverige och Danmark och Tyskland.

Men sen, sen var det ingenting att titta på. Bara moln. Så då tittade jag åt andra hållet. Där satt en kvinna som var trevlig. Hon pratade med mig.

Fast sen, då tittade jag ut igen. Och just då flög vi ovanför en vov-stor stad. Staden hade flera olika flygplatser - och vov-många hus - och en flod som ringlade. Det kunde jag se, fast vi var så högt uppe. 12500 meter upp i luften var vi. Det sa flygkapten. Och matte, hon sa att den stora staden heter Paris.

Men sen tröttnade jag på att titta ut. Så då sov jag en stund. Jag vaknade precis när vi landade på flygplatsen i Alicante.

Och sen så gick vi av flygplanet och in i det stora flygplats-huset. Vad är det nu såna hus heter matte? Jaha, flygplats-terminal. Vov ett så långt och svårt ord. Fast det ser ut som ett vanligt hus, men ett vov-stort hus. Där hittade vi platsen där våra väskor skulle komma. Ja, det stod på skylten att dom skulle komma där. Fast först kom det inga väskor alls.

Efter en stund kom väskorna. Och då ställde matte väskorna på vagnen. Och så ställde hon oss allra överst. Och sen gick hon ut ur flygplats-termi... Oj, nu har jag glömt igen vad huset heter.

I alla fall så kom vi ut - utomhus. Och sen åkte vi en taxi-bil hem till El Campello. Här sitter vi i taxin. Jag och Stella syns bra på fotot, men bara mattes ena knä syns. Ja, för vår väska fick stå på golvet i taxin - mellan mattes ben.

Och sen, när vi hade åkt taxi en stund. Då kom vi fram till huset där vi bor. Och det var bra. För då var vi trötta på att bara åka och åka. Det är mycket bättre att komma fram! Och nu är vi framme - hemma där vi bor. Allt ser ut precis som det brukar, och allt luktar precis som det brukar.

Fast Nova och Bamse och Teddy - dom är inte här. Jag hade liksom hoppats det. Att dom skulle ha åkt ner i förväg. Så jag letade både uppe och nere. Men dom var ingenstans. Jo, jag vet. Matte har berättat att dom har flyttat till nya familjer. Fast jag hoppades lite ändå. Ja, för man kan inte helt glömma bort sina barn. Ibland tänker jag på dom - och saknar dom. Fast det är ju bra att jag fick behålla Stella. Det är det.

Nä, nu ska jag säga till matte att jag vill gå ut och lukta lite mer. Det luktar så vov-spännande här i Spanien! Vov-vov på er!

Vov på er! I dag har jag varit i stan och träffat en hundkille. Ja, en chihuahua-kille förstås. Han heter Yoda och är väldigt snygg. Vov-snygg, alltså! Han hade med sig sin matte, och jag hade med mig både Stella och min matte.

Först så gick vi en liten luktrunda. Sen så fikade vi. Nä, där ljög jag nästan. Våra mattar fikade. Dom åt en stor pajbit var - utan att bjuda på oss. Vi hundar fick bara vatten - och några ynka små bitar hundgodis.

Och sen, sen gick vi en längre luktrunda. Det hette Långholmen, där vi gick. Gräset luktade faktiskt intressant där. Jag luktade att ganska många hundar hade kissat där i dag. Så vi kissade också - Yoda, och Stella, och jag. Vi turades om att kissa överst.

Men efter en stund så sa Yoda att han tyckte att det luktade som om jag ska börja löpa snart. Tja, det är ju dags. Jag brukar löpa i juni, men eftersom jag har fött valpar så börjar det ju senare.

Men sen, sen ville han bara nosa mig där ni vet - hela tiden. Jag sa ifrån förstås, men han fortsatte ändå. Ganska fräckt faktiskt! Ja se killar! Dom kan vara ganska hopplösa ibland.

Sen, när vi hade promenerat färdigt. Då åkte vi tunnelbanan hem igen - matte och Stella och jag. Och Stella och jag, vi uppförde oss lika vov-fint som vanligt på tåget! Vi är så duktiga båda två! Vov-då!

Vov så kul jag hade i går! Ja, vi hade hundkompis-träff på gröna ängen! Det var så här:

Smulan, och Stella, och jag, och våra mattar hade bestämt träff på gröna ängen. Ja, den som man kan se från vår balkong. Men när vi var på väg dit, Stella och matte och jag - då kom Laban och hans matte! Vov alltså - min svenske pojkvän!

Jag blev vov-glad när jag såg honom - så jag sprang bums fram och hälsade. Och Laban blev så glad när jag kom! Vi är allt lite kära i varandra, det är vi.

Och jag visade Laban att jag fortfarande kan stå på händer när jag kissar. Jo minsann, så vov-starka kan vi tjejer vara! Laban blev väldigt imponerad!

Men sen, då började vi leka. Vi sprang, och vi skuttade, och vi lekte jaga-leken. Vov, så kul vi hade!

Men, efter en stund - då tyckte Laban att vi andra var lite för vilda. Så han ville att hans matte skulle bära honom en stund.

Men då - då kom Mattis! Mattis är en stilig hundkille må ni tro. Fast han är ganska stor. Men snäll!

Det är vov-kul att vara så många hundar tillsammans! En riktig stor hundflock var vi!

Och My, hon blev så glad när hon fick vara lös - så först bara sprang hon! Vov-fort sprang hon!

Stella och My blev riktigt bra kompisar. Dom pratade lite med varandra och sen lekte dom jaga-leken tillsammans.

Smulan och jag - vi brottades på skoj. Ibland var Smulan överst - och ibland var jag överst. Det var roligast när jag var överst.

Men sen blev vi trötta, i alla fall jag och Stella. Fast Smulan sprang ett varv till. Långt bort sprang hon.

Och jag la mig bredvid och vaktade henne. Ja, för hon är ju mitt lilla barn. Och jag är hennes mamma. En vov-bra mamma är jag som tar hand om mitt barn.

Men sen blev jag också sömnig. Så då sov jag en stund. Ja, för då vaktade matte oss båda två. Och Smulans matte vaktade henne - för hon sov också en stund.

Och sen så lekte vi lite till, och sen så gick vi hem. Men vov alltså! En så rolig eftermiddag det var! Vov-vov-vov-kul alltså!

Vov och voff, alltså! I går funderade jag allvarligt på att byta matte. Ja, jag vill ha en som förstår sig bättre på sådana hundar som jag. För vet ni vad min matte gjorde i går? Jo, voff alltså! Hon tvingade ut mig sent på kvällen i går. När det både regnade och var mörkt! Det borde vara förbjudet att plåga sina hundar så.

Ja, det regnade bara lite, lite. Men det hade regnat mycket, så marken var vov-blöt! Kall och blöt! Och så var det nästan alldeles mörkt ute. Så här mörkt var det:

Nu ska ni inte tro att jag är mörkrädd. Jag är aldrig rädd. Nä, för jag är en jättemodig hund jag. Men jag tycker liksom bäst om att gå där det är ljust. Det gör jag. Får då har jag liksom bättre koll. Då ser jag bättre om det står någon stor hund och gömmer sig nånstans. Men i går ville matte att vi skulle gå på en så här mörk väg:

När det regnade också! Så jag vägrade förstås! Och stretade emot av alla krafter. Fast det dumma är, att fast jag är så vov-stark - så är matte ännu starkare.

Så hon tvingade mig att gå! Vov-dumt va! Och Stella - hon samarbetade med matte. Så hon gick frivilligt.

Sen lyste matte lite med blixten på sin kamera. Så då kunde jag i alla fall se lite bättre var jag gick. Men usch så vått det var! Vov-vått alltså! Ser ni alla vattendropparna?

Vi hade förstås våra regnkappor på oss, Stella och jag. När matte blixtrade med sin kamera så lyste våra reflexer vov-bra!

Ja, och när jag ändå var ute så passade jag på att kissa och bajsa. Och sen, sen gick vi äntligen hem igen.

Och när vi kom hem så torkade matte oss, och sen fick vi lite god hundmat. Och i dag har matte faktiskt varit riktigt snäll mot mig. Ja, hon har klappat mig på magen, och så har hon gett mig god frukost. Så hon får väl en chans till. Ja för egentligen, så tycker jag vov-mycket om min matte. Jag bara önskar ibland att hon skulle vara lite mer lätt-fostrad. Ja, vov på er då!

Vov på er! I dag har jag haft gäster. Ja, min bästis Smulan hälsade på. Det var vov-kul att Smulan kom och hälsade på hemma hos mig! Hon hade sin matte med sig. (Våra mattar kommer också bra överens.)

Stella var lite blyg för Smulan i början - fast Smulan alltid är väldigt snäll, och viftar vov-mycket på svansen och så. Jag visade Smulan hur vi bor, och särskilt mitt och Stellas och mattes rum. Och Smulan fick lukta lite på mitt gnagben, men hon fick förstås inte smaka på det. Nå, nån måtta får det ju vara på gästfriheten...

Men sen, när vi hade varit här hos oss en stund - då gick vi ut. Vi gick till den stora gröna gräsmattan. Och vov alltså! Vi fick vara lösa! Bra va! Så först sprang vi runt och lekte vov-mycket. Stella fick också vara med.

Och det var vov-härligt att få springa lös. Men i dag kom jag varje gång som matte ropade på mig. Det brukar jag inte göra annars. Men i dag hade matte hundgodis med sig. Och då lönar det sig ju att komma bums. Ja, för hundgodis är ju vov-gott!

Tänk så vov-trevligt man kan ha med sin egen bästis! Smulan och jag satt och pratade vov-mycket, och så tittade vi på andra hundar som gick förbi.

Men! Rätt som det var kom Frasse gående med sin husse. Frasse är en vov-trevlig hundpojke. Så då gick förstås alla vi flickor fram och hälsade på honom. Stella vågade också hälsa.

Stella vågade till och med leka med Frasse. Ja, Frasse är inte riktigt vuxen än - så han är bra på att leka såna barnsliga lekar som Stella tycker om.

Men vet ni vad Smulan säger? Jo, hon säger att när Frasse blir lite större, och vuxen - då ska hon fråga om han vill bli hennes pojkvän. Ja, för Smulan tycker att Frasse är vov-söt.

Och för mig som är hennes bästis - så berättade hon, att hon skulle vilja para sig med Frasse sen. Och få en massa små söta valpar. (Fast det är hemligt - så säg inte att jag skvallrade.)

Och då sa jag till Smulan - att jag tycker att det är en bra idé. Ja, för jag valde ju också en söt hundpojke att para mig med. Ni vet - Voxer. Och så fick jag ju fyra små söta valpar. Och Voxer, han är ju en chihuahua - som jag. Och Frasse, han är ju en yorkie - precis som Smulan. Så dom passar vov-bra ihop tycker jag. Och Frasse är ju söt, det är han. Ja, titta själva så ser ni:

Fast riktigt lika söt som Voxer är han ju inte. Nä, för själv så föredrar jag chihuahua-pojkar!

Vi hade vov-trevligt tillsammans - Smulan och Frasse och Stella och jag. Men sen så sa matte att vi måste gå hem. Så då gjorde vi det, fast jag egentligen ville vara ute lite till. Jag hoppas att jag får träffa Smulan fler gånger - innan vi åker hem till El Campello igen. Och så hoppas jag att Smulan kommer och hälsar på mig i El Campello också! Det skulle vara vov-kul alltså! Vov-voff!

Vov alltså! Nu måste jag berätta. Min storebror Johan har hälsat på oss. Och hans Linda. Och vov alltså! Så bra dom är på att klappa hundar! Ser ni så vov-skönt Johan klappar mig? Ser ni att jag njuter vov-mycket?

Fast Stella hon somnade i Lindas knä. Jag tycker gott att dom kunde hälsa på oss lite oftare. Och så kunde dom klappa mig hela tiden. Ja, vov så skönt det skulle vara.

I dag har jag och Stella och Lina och våra mattar varit ute och gått. Lina är min nya hundkompis. Hon bor alldels nära oss. Vi gick genom skogen tills vi kom till en strand. En strand där vi hundar får bada. Fast jag och matte och Lina, vi ville bara bada tassarna. Ja, för vi tyckte att vattnet var för kallt. Men Linas matte - hon badade hela hon. Och det gjorde Stella också.

Fast det var nog inte meningen att Stella skulle bada hela hon. Nä, för Stella visste inte att vatten kan vara djupt. Så hon sprang bara rakt ut. Och sen sa det plopp. Och då blev Stella alldeles våt. Fast då skyndade hon sig att springa upp på stranden igen.

Och som vi sprang sen Stella och jag. Ja, för vi fick vara lösa. Så vi sprang fram och tillbaka på stranden. Vov-fort sprang vi. Ibland sprang Lina tillsammans med oss. Men annars vaktade hon sin mattes kläder.

Men sen så började det plötsligt regna. Och då skyndade vi oss hem. Ja, för regn - det tycker jag INTE om! Jag blev blöt fast vi skyndade oss - och fast jag inte hade badat. Men när vi hade kommit hem så torkade matte både mig och Stella med en handduk. Så nu är vi alldeles torra igen. Vov då!

Vov alltså! En sån fest vi har haft i dag, Stella och jag. Vi har fått märgben! Vov så smaskigt alltså! Matte hade dukat upp var sitt märgben, på var sin vaxduks-bit. Visst ser det fint ut! Och smaskigt!

Det var vov-länge sen som jag fick märgben senast. Och Stella, hon har ju inte ens fått lukta på ett märgben nån gång. Så jag fick visa Stella hur man ska äta dom.

Först så ska man slicka ut all den goda märgen som sitter i mitten. Märgen är allra vov-smaskigast!

Och sen, sen så ska man gnaga bort det goda köttet som sitter utanpå. Köttet är också vov-smaskigt må ni tro! Nu slickar ni er om munnarna väl? När ni ser på fotona så smaskigt det ser ut.

Men det är svårt att slita bort köttet från benet. Så man får hålla på länge. Men det gör förstås ingenting. Nä, för det är ju gott hela tiden. Jag höll på vov-länge - flera timmar, så jag kunde äta upp nästan allt kött. Men Stella klarade det inte. Hon har väl för liten mun. Så på hennes märgben sitter det ganska mycket kött kvar.

Nu har matte lagt undan våra märgben. I kylskåpet ligger dom. Vi ska få dom i morgon igen, säger matte. Då - i morgon, då ska jag försöka byta ben med Stella. Ja, i smyg för matte. Så att jag får benet med mest kött på. Bara för att det är så vov-gott, alltså. Ja, för nu behöver jag ju inte banta mer. Och då vill jag förstås äta mycket nu. Vov-mycket - och vov-gott! Som i dag. Ja, vov på er då!