Sparad dagbok 10 (Fr o m 09-02-13 t o m 09-03-20)

09-02-13:

Nu är vi hundägare!!! Jag hämtade den lilla i förmiddags. När jag skriver detta har vi varit hemma i precis 4 timmar. Allt har gått bra. Först var hon lite försiktig och stannade kvar i transportburen. Allt var ju nytt och främmande. Sen såg hon de lockande leksakerna och sträckte sig ut (med baktassarna kvar i buren) och tog ett par och lade in i buren.

Därefter lade jag mig på golvet och pratade vänligt. Den lilla svansen började vifta, och snart kom hon fram. Efter att ha luktat på mig kröp hon ihop i min famn och lade sig till ro.

När hon hade sovit några minuter började hon utforska omgivningen. Först hittade hon den lilla kattoaletten. Eftersom hon haft en sådan hos sin uppfödare så begrep hon vad man skulle ha den till. Hon klev i och kissade en liten skvätt. Sen hittade hon något kolossalt spännande: mina spegelgarderobsdörrar. Hon trodde förstås att det var en annan hundvalp där bakom glaset, och inbjöd denna till lek. (Jag kom själv med på ett par av "spegelfotona".)

Efter att ha sprungit fram och tillbaka mellan mina 2 speglar för att försöka få fatt i spegelkompisen blev hon tämligen trött. Hon hittade hundsängen och lade sig till ro. När jag kom med kameran for hon upp igen, men nu sover hon.

Kring min säng har jag lagt mjuka mattor, och kuddar. Detta för att hon inte ska slå sig om hon mot förmodan skulle trilla ner. På ena sidan har jag ställt två små pallar som hon kan klättra på för att komma upp. Sängen är trots allt hela 45 cm hög... Det är högt för en sån liten.

Enligt stamtavlan heter hon Östermalms Pärla Valentin af Diaz. Eftersom Valentin är ett pojknamn så känns namnet lite konstigt för mig. Om hon hade hetat Valentina så hade jag nog kallat henne Tina. Nu vet jag inte. Kanske blir det Bonnie, som jag funderade på innan. Jag ska tänka på saken. Jag frågade henne själv, vilket namn hon skulle trivas bäst med, men hon bara slickade min hand och sa ingenting.

Enligt SKK (Svenska Kennel Klubben) är hennes far, morfar och farfar alla SUCH. (Svensk Utställnings Champion.) Hennes morfar är norrman.

Jag hade en önskelista på hela 7 punkter, när jag letade valp. (1= Sund/frisk/harmonisk, 2= Chihuahua, 3= tik, 4= rastypisk, 5= cremefärgad, 6= långhårig, 7= liten.) Denna valpen uppfyller de 6 första punkterna. Tyvärr kommer hon inte att bli liten (för att vara chihuahua) utan stor - dvs närmre 3 kilo. Men hade jag envisats med att inte köpa hund förrän jag hittat en som stämde med alla 7 punkterna så hade jag fått leta länge till, kanske åravis. Nu kände jag att jag inte kunde vänta längre. Jag höll på att längta ihjäl mig. Jag känner att jag kommer att bli nöjd med mitt val. Hon är mycket charmig den lilla. (Jodå, Ulf har också fallit för henne. I alla fall låg han på golvet en bra stund och lät henne slicka honom både på hakan och näsan.) Själv hinner jag knappt äta eller gå på toa. Jag bara tittar på den lilla. Men nu när hon sover en stund så passar jag på att lägga in ovanstående bilder så att ni också får se hur söt hon är. (Bilderna från Tallinn får vänta. Kanske hinner jag lägga in dem i morgon?)

09-02-14:

Först (eftersom det är alla hjärtans dag i dag): Ett till er alla, men allra mest till Ulf, Linda, Jenni, Johan och Bonnie!

Sen vill jag berätta att natten gått bra och att den lilla sköter sig fint. Vi bestämde oss i går för att kalla henne för Bonnie. Bonnie sov lugnt i min säng hela natten. Ja, i alla fall till klockan 07. Då ville hon upp och leka. Hon är en mycket aktiv liten hund. Allt ska undersökas. Hon springer i full karriär fram och tillbaka mellan mitt rum och köket. Dessemellan vilar hon. Hon låg i mitt knä en lång stund när jag satt och läste. Jag läser nu Charlotte Swansteins utmärkta bok Hundens första år. Jag har läst den tidigare, men det skadar aldrig att repetera. Det var trots allt ett tag sen jag hade hund. Man glömmer fort hur många kisspölar man torkar på golvet den första tiden. En valp kan inte kontrollera sin blåsa. När den blir kissnödig kissar den, var den än råkar befinna sig. Jag hinner ibland se att Bonnie sätter sig på huk, men fast jag bums rusar fram och lyfter över henne i kattlådan, så hinner jag aldrig fort nog. Alltså får jag torka kiss. (Hon kissar mindre än en matsked åt gången, så det är "lättorkat".) Ibland råkar det hamna på en matta. Så lite extra tvätt blir det. Men det är sånt man får ta när man är med valp. Som ni förstår finns det inte en chans att jag ska hinna ta på mig vinterkängor, jacka och vantar och med Bonnie i famnen rusa ner för de 3 trapporna och runt huset till gräsmattan på baksidan. Hon kan ju inte hålla sig - ännu.

Dock ska vi ta en liten promenad mitt på dagen i dag. Fast det är rysligt kallt ute, -5°. Vi får se hur mycket hon fryser. Chihuahuor är frusna av sig. (Som jag...) Jag har en jättefin liten täckväst med metallring på ryggen att fästa kopplet i, men den är alldeles för stor. Sen har jag en liten tröja, som passar, men den är i bomull och jättetunn. Hon har ju aldrig haft kläder på sig, och aldrig gått i koppel. Det brukar kännas konstigt nog för valpen att få halsband på sig. Men det är nyttigt att träna, och frisk luft behöver vi. Så även om det kommer att dröja tills hon kissar ute, så får vi förstås gå våra dagliga promenader ändå. Små nu i början, och längre sen. Dessemellan får vi träna rumsrenhet med hjälp av kattoalett. Det viktigaste, de första dagarna med en ny valp, är att prägla valpen på den nya flocken genom att ge närhet och trygghet.

Om jag hinner i dag så ska jag dels svara på mail, dels lägga in fotona från Tallinn. Men jag prioriterar förstås Bonnie! Jag måste ge henne massor av tid, speciellt nu i början, om hon ska utvecklas bra.

Klockan 13:30 sken solen och det var "bara" -3°. Jag klädde på oss (Bonnie fann sig i både halsband och tröja) och så gick vi ut. Men mycket till promenad blev det inte. Bonnie frös så hon skakade, och vägrade att gå mer än 2 dm. Slappna av och kissa var det förstås inte tal om. Jag gav upp och stoppade Bonnie innanför jackan. Med bara nosen utanför slutade hon skaka efter en stund. Vi gick en liten runda så. Sol och frisk luft fick hon i alla fall en liten portion av.

Jag insåg, när jag satte på den, att den lilla bomullströjan inte skulle värma alls, men tänkte att den var bättre än inget. Nästa gång ska jag prova med täckvästen, även om den är för stor. Kanske det går bättre. Bonnie håller säkert med mig om att vädret i Spanien är bättre för oss som fryser lätt. Ulf la annars märke till att jag inte nämnde El Campello med ett enda ord i går... Dessutom såg jag glad ut hela dagen. Det är roligt att ha hund. Nu sover hon igen... (Det är förstås bara nu, de första dagarna, som jag kommer att rapportera om vad Bonnie har för sig i så här stor utsträckning.)

Eftersom Bonnie nu sover sött så ska jag berätta lite om vår resa till Estland. Vi åkte alltså på en minikryssning den 9-11/2. Ingen av oss hade varit i Tallinn tidigare och vi tycker båda att det är spännande att se nya platser. Tallinn visade sig vara en vacker stad, full av gamla fina hus.

Kort historik: Redan på 1100-talet fanns en viktig hamn i Tallinn och från mitten av 1200-talets slut och 2 århundraden framåt var staden en av Hansans viktigaste handelsstäder. 1561 bröts den tyska dominansen av Erik XIV som gjorde Estland till en del av det svenska Östersjöväldet. 1710 blev landet en del av det ryska tsarväldet och blev självständigt först 1918 för att 1940 ockuperas av Sovjetunionen. Efter sovjetunionens fall 1991 fick Estland sin länge efterlängtade självständighet. Den 1 maj 2004 blev Estland ett av EU:s medlemsländer.

Gamla stan i Tallinn finns med på UNESCO's världsarvslista. Vanalinn är det estniska namnet på den medeltida stadskärnan. Ringmuren är till stora delar intakt och flera kvarter har fortfarande medeltida karaktär. (Muren var från början 4 km lång och hade 46 försvarstorn. Kvar finns 2 km mur och 26 torn. Muren är 3 meter tjock och 16 meter hög.)

Vi hade tur med vädret då vi besökte staden. Det var bara -3° och dessutom solsken. Medeltemperaturen i februari ligger annars på -9°. Vi hann dock frysa en hel del under vår flera timmar långa promenad runt i staden. Men eftersom vi ville se så mycket som möjligt försökte vi finna oss i detta. Här nedan kommer några av de foton vi tog på vår rundvandring. På många är perspektivet lite konstigt eftersom jag använde vidvinkel för att få med så mycket som möjligt. Delar av den gamla stadsmuren med sina torn, samt stadsporten, ser ni först.

Därefter vandrade vi in mot Rådhustorget.

På bilden ovan ser ni världens äldsta ännu fungerande apotek. Det har funnits vid Rådhustorget ända sedan år 1422.

En bit från torget finns Katarinagången som återupptäcktes 1995. Den leder fram till dominikanerklostret St:a Katarina. På klostrets ena yttervägg sitter gamla gravstenar.

På andra sidan klostret, längs muren, finns gott om marknadsstånd där man säljer stickade ylleplagg. Detta återkommer jag till längre ner. Först vandrade vi från torget åt ett annat håll. Vi ville titta närmre på en kyrka med lökkupoler. I Tallinn finns massor med kyrkor, så jag blandade ganska snart ihop namnen på dem. Tyvärr rådde fotoförbud i samtliga.

Den rosa byggnaden, med den estniska flaggan hissad, kan heta Toompea slottet, men jag är inte säker.

Var vi än gick så stötte vi på delar av muren.

Vi (i synnerhet jag förstås) beundrade alla de stickade plaggen som jag nämnde ovan. Dels fanns det handstickade, dels maskinstickade. För oss är plaggen (även nu då den svenska kronan är så lågt värderad) förhållandevis billiga. En poncho eller en kofta i vuxenstorlek kostar ca 400:-. Och då är de i ren ull.

Titta på de vackra färgerna, och de fina mönstren! Jag föll pladask för plaggen med katter på.

Ponchon nedan med rosa katter på skulle jag så gärna velat köpa, men dels hade jag inte pengar så det räckte, och dels fanns den bara upp till storlek 8 år.  (Strl 12 år hade nog varit lagom åt mig - vuxenstorlekarna såg för långa ut.) Men visst är ponchon söt!

Jag tröstade mig genom att köpa en mössa med hundar på. Mössan är av en sån där lång modell (som ni ser på bilden till höger ovanför kattponchon) som man virar ett varv runt halsen och använder som halsduk samtidigt. Eftersom jag frös om öronen, och min medhavda halsduk gled ner hela tiden, så provade jag mössan bums. Den var varm och skön. Och, som ni kanske förstår, så är mössan i barnstorlek. Vuxenmodellerna hade tråkigare mönster och var onödigt långa.

Vi tittade på många saker tillverkade i lin också. Bl a vackert mönstervävda dukar i många olika nyanser. De var också prisvärda. En stor duk, 150 x 300 cm, kostade ca 400:-. Synd att jag hade så lite pengar med mig. Jag åker gärna tillbaka en annan gång (helst på sommaren) med mer pengar i börsen. Det fanns mycket vackert att köpa.

Ja, den närmsta tiden lär det inte bli några längre utflykter för mig. En liten valp kan man inte lämna ensam någon längre stund. Som det är just nu gnäller Bonnie om jag stänger in mig på toaletten 2 minuter. Och sen viftar hon jättemycket på svansen då jag kommer ut igen.

09-02-15:

Grattis !

09-02-16:

I dag gick vi en lite längre sträcka när vi var ute på promenad, Bonnie och jag, kanske uppemot 10 meter. Hon tyckte att det var spännande att nosa runt, men hon frös så hon skakade (trots täckvästen), och kissa ute har hon inte gjort en endaste gång hittills. Jag förmodar att det dels beror på att hon fryser, men framför allt på att hon tycker att allt är nytt och jättestort och kanske lite farligt.

Annars gnager hon på sin råhudspinne, sover eller kollar vad jag gör. Vi kelar förstås mycket. Och jag fortsätter att läsa på om bästa sätten att uppfostra en hundvalp.

I går vimlade det av människor med långfärdsskridskor på fötterna, här i Hässelby. Vikingarännet, ett långdistanslopp för skridskoåkare, samlade nästan 3000 deltagare. Starten var i Uppsala, Skarholmen, och målet här vid Hässelby strandbad. Den som snabbast åkte de 8 milen klarade sträckan på 2 timmar, 40 minuter och 32 sekunder. Isens tjocklek lär ha varierat mellan 13 och 25 cm. Loppet, som startade 1999, kan inte hållas alla år eftersom isen vissa år är för tunn.

Det är tidig kväll nu. Bonnie vaknade för en stund sedan. Hon har legat och sovit ett par timmar efter vår andra minipromenad i dag. Den senare tog på energin för det inträffade ett par mycket spännande saker. Dels såg vi en annan hund på bara några meters håll, och dels körde det förbi en bil från parkförvaltningen på gångvägen. (Chauffören körde jättesakta och hänsynsfullt.)

När hon vaknade vaktade jag henne noga, i akt och mening att kanske få henne att kissa på rätt ställe. Jag satte henne i kattoaletten i mitt rum, men hon var inte nödig alls utan bara leksugen. Sen lekte vi en stund. Jag var hela tiden beredd om hon skulle sätta sig på huk. Men icke... Plötsligt satte hon full fart ut i hallen. Jag gick raskt efter, och hann precis se att hon slank in genom badrumsdörren som stod på glänt. När jag öppnade dörren såg jag att hon just hunnit kissa på golvet precis framför kattoaletten där. Tja, det blev ju nästan rätt i alla fall. Jag undrar hur hon tänkte. Det var medvetet som hon sprang dit. Undrar om hon förstått att det är där jag sköter mina behov. (Hon brukar följa med in när jag går dit.) Fast medan jag torkade kisset på golvet så sprang Bonnie in i mitt sovrum och bajsade lite bakom fåtöljen. Kanske hann hon inte märka att hon var nödig förrän det var för sent. Ja, det är inte lätt att veta vad man ska tro. Hur som helst har vi ett hårt arbete framför oss de närmsta månaderna. Men har jag lyckats få 4 hundar rumsrena innan denna, så ska det väl gå bra med Bonnie också.

Jag är redan lite sömnig, men det är alldeles för tidigt att gå och lägga mig. Jag blir väckt var morgon nu, ungefär en timma innan jag är utsövd. Ja, det är ju delvis självvalt... På natten sover hon tyst och stilla och stör mig inte alls. Jag hoppas dock att lilla Bonnie lär sig sova någon timme till på morgonen, för jag har väldigt svårt att ta en tupplur på dagen. Men hon har ju bara bott här några dagar. Allt får ta sin tid. Men jag undrar hur de gör, som skaffar valp och samtidigt jobbar...

Lilla Bonnie gör mig på gott humör. Jag är så glad att hon tillhör familjen! Det är mycket roligare att ha hund än att vara utan. Och jag tycker att hon är SÅ söt!

Håll med om att det är en ovanlig hemsida jag har. Först handlade den uteslutande om tango, sen om Spanien. Därefter om kärlek, katter, och nu om en hund. Jag borde kanske inte ha döpt sidan till Christeltango från början, utan något mer neutralt... (Men min firma hette Christeltango, därav namnet.)

09-02-17:

Är ni trötta på "kiss&bajs-rapporter" eller tål ni en till? I går kväll sprang Bonnie in i badrummet och kissade i kattoaletten där. Bra! Sen bajsade hon lite på hallgolvet. Inte bra... I morse, när jag gick på toa, kissade hon på badrumsgolvet samtidigt. Nu sover hon sin förmiddagssömn. När hon vaknar ska vi ut en runda. Dock tror jag att det kommer att dröja ett tag innan hon kissar ute. Först måste hon känna sig helt trygg ute också. (Jag lovar att inte berätta om varje gång hon kissar hädanefter. Ni vill säkert läsa om något annat.)

Jag har inte fått tillbaka min dator än. Nu har det gått 2 arbetsdagar, så jag undrar när den kommer. Jag saknar den dagligen. Tänk ändå, för inte så många år sen hade jag ingen dator och klarade mig utmärkt utan. Jag skrev vanliga brev och ringde telefonsamtal i stället. Nu, när jag vant mig, skulle jag ha mycket svårt att vara utan min dator!

Min spansk-läxa har jag inte hunnit titta på än den här veckan. Jag har i dag, och i morgon, på mig. Jag får försöka passa på då Bonnie sover.

09-02-18:

Det är alldeles för kallt ute i dag också. Minus 4 grader just nu. Då hjälper det inte att solen tittar fram då och då. Jag får bylta på mig som en Michelingubbe när jag går ut. Och stackars lilla Bonnie har inte tillräckligt varma kläder. Ulf fotograferade oss i smyg från balkongen (med teleobjektiv). Så här blev resultatet:

Som vanligt gick vi inte många meter, som vanligt frös Bonnie så hon skakade, och som vanligt kissade hon inte. Men vi tar en sak i taget. Nu jobbar vi bl a med att vänja henne vid utemiljön.

Jag har nu läst ut Stora boken om att skaffa och leva med hund av Åsa Ahlblom och Anders Hallgren. Det är en bok jag verkligen kan rekommendera. Böcker av Sveriges förste hundpsykolog, Anders Hallgren, har jag läst tidigare. Jag har några av honom från1974 (då jag köpte min första egna hund), bl a Lyckliga lydiga hundar. Innan Andres Hallgren började sprida sina metoder med "mjuk" hundfostran, så var det "hård militär disciplin" som gällde. Men precis som när det gäller barn, så lär de sig mer (och blir lyckligare, tryggare individer) genom att få beröm då de gör rätt, än att bli utskällda då de gör fel. Nu ska jag börja läsa Min bästa vän av Marie Hansson. Jag har inte läst något av henne tidigare, men jag har hört mycket gott om boken.

Eftersom jag både är teoretiker och praktiker, så passar det mig bra att läsa på mycket, samtidigt som jag praktiserar hunduppfostran i verkligheten. Det gäller ju att ligga flera steg före teoretiskt. Jag vill ha en väluppfostrad hund som är välkommen överallt! Och då talar jag om vanlig vardagsfostran. En hund ska komma när man kallar, inte skälla i tid och otid, inte hoppa upp på folk, inte bita sönder saker etc. Och den ska självklart vara rumsren. Den ska också känna sig trygg och älskad. Det senare har vi kommit en god bit på väg med. Skäller gör hon inte heller. (Skällande har ju mycket med otrygghet att göra.) Men hoppar och bits gör hon. Fast bitandet i våra fingrar har avtagit. (Jag låter handen hänga helt slapp och tittar åt ett annat håll. Det är inte alls lika kul att bitas (= leka) då jag är helt passiv.) Och det här med rumsrenheten kommer att ta allra minst en månad till, förmodligen fler.

Min dator ska komma i dag! Någon gång före klockan 17. Det ser jag verkligen fram emot, även om det innebär mycket jobb att installera om alla program, anpassa datorn som jag vill ha den etc.

Datorn kom klockan 14. Klockan är drygt 20 nu, men jag är ännu inte klar med alla installationer. Det är många uppdateringar eftersom datorn är återställd till fabriksstandard för tillverkningsåret. Bara Windows XP hade 108 uppdateringar. Mitt mailprogram får vänta tills i morgon, samt anpassningar av datorn.

F ö gick jag en eftermiddagspromenad med Bonnie när solen sken och det var aningen varmare. Ja, det blåste i alla fall inte så kallt. Hon gick nästan 50 meter, huttrade bara lite, och kissade faktiskt en skvätt. Jag berömde henne jättemycket förstås. I morgon ska Ulf vara hundvakt för jag ska på spanskan. Hoppas att det går bra. Hon tyr sig mest till mig, men är ju van vid honom också.

09-02-21:

Nu har jag nästan fått ordning på min dator. Det tar många timmar att lägga in alla program igen, både de som jag har installations CD till, och gratisprogrammen. Jag har lagt in mitt mailprogram nu, så att jag kan läsa mailen som vanligt. 183 mail rasade in i mailboxen, och då hade jag ändå tagit bort alla reklammail i förväg. Men en hel del jobb har jag kvar. Jag får ta lite efterhand som jag hinner. (Min väder-widget är i alla fall på plats, och visar att det just nu är strålande sol och +15º i Alicante.)

Jag prioriterar förstås Bonnie! Hon kissar fortfarande lika mycket inne, men annars går det framåt. I går hälsade Cecilia, från mitt "husdjursnätverk", på oss med sin hund Malva. Bonnie var först lite avvaktande men vågade sig sedan fram för att nosa. (Cecilia är förresten hundpsykolog. Se hennes webbsida: http://www.brahund.se/ ) Det är nyttigt för Bonnie att träffa andra människor och hundar. Hon fryser fortfarande mycket då vi går ut (vilket inte är så konstigt, det var minus 7 i morse), men verkar annars känna sig lite tryggare utomhus. Nu skiner solen och det är "bara" -3, så vi går nog en liten minipromenad när hon vaknar. Det skulle vara toppen om vi träffade på en annan liten hund då. Hon behöver träffa en någorlunda jämnstor... Hittills har vi haft otur. Just när vi gått ut har jag bara sett stora hundar på håll. Från mitt fönster ser jag ofta små, speciellt på mornarna.

Utsikten i dag från mitt fönster; skridskoåkare.

09-02-23:

Här har det snöat. Bonnie testade först att hoppa i snön på balkongen innan vi gick ut på riktigt. Här följer en stilstudie:

När vi sen gick ut hade vi sån tur att vi träffade på en annan liten hund, en papillon. Den skällde visserligen först på Bonnie, men sen nosade de på varandra. Det är bra för Bonnie att träffa både andra hundar och människor, nu under sin socialiseringsperiod. Helst hade jag velat att hon dessutom skulle få träffa katter, kor, tamfåglar och andra vanliga djurarter. Fast nu känner jag vare sig nån lämplig katt eller ko... (Det ska ju vara någon som det går att nosa på, utan att denne vare sig springer i väg eller attackerar.)

Själv har jag haft lättare migrän ett par dar. När jag lägger mig på sängen en stund för att vila, så får jag alltid sällskap. Bonnie kan nu, via två pallar, klättra både upp på och ner från min säng alldeles själv. Hon har överhuvudtaget lärt sig att behärska sin kropp bättre. I början gjorde hon nästan som en framlänges kullerbytta bara hon skulle kliva ner från något som var 10 cm högt.

09-02-24:

Grattis på 50-årsdagen Magnus!

I dag skiner solen och det är bara någon enstaka minusgrad. På förmiddagspromenaden i dag fick Bonnie prova en röd polojumper från -74, som en av mina dåvarande taxar brukade ha som valp. Även detta plagg är alldeles för stort, men hindrar i alla fall inte hennes rörelser. (Till Gun: Lägg märke till att plagget inte är rosa... För er som inte känner min syster Gun kan jag berätta att hon avskyr rosa.)

Bonnie tycker att det är kul att gå ut och gå. Med jämna mellanrum skuttar hon ut i snön bara för att upptäcka att snödjupet närmar sig nästippen. I dag träffade vi på en stor snäll hund. Bonnie var lite avvaktande och gömde sig mellan mina ben, men den stora hunden bara luktade fridfullt på henne. Bonnie tar sig sällan tid att kissa eller bajsa då hon är ute. Det finns ju så många spännande lukter att kolla in. Och efter en stund fryser hon så hon skakar och då går vi förstås in. Det är kul att träffa husse igen. Där bak viftar den lilla svansen, men den lilla munnen försöker bita i husses fingrar. Livet tycks gå ut på att bitas på lek, fast husse uppskattar det inte... Kommer sen matte med kameran måste man förstås avbryta bitandet för att se vad matte gör.

09-02-27:

Grattis på 23-årsdagen Jenni!

En hundvalpsrapport får ni också: Bonnie har nu kissat ute flera gånger samt bajsat en. Inne händer det fortfarande många "olyckor", men de flesta gångerna kissar och bajsar hon faktiskt i kattlådan. (Det må vara att hon ofta står med bara framtassarna i, och rumpan utanför, då hon kissar. Men det är ju nästan rätt i alla fall...) Lite mindre biter hon på mina fingrar och tår. Jag läser nu boken Min bästa vän, där man får mycket konkreta råd på exakt hur man ska göra. (Jag nämnde boken 18/2. Jag rekommenderar den verkligen! Den är dessutom lättläst, för att även barn och ungdomar lätt ska kunna läsa den själva.) Så nu försöker jag, med hyfsat resultat, göra så som en hundmamma skulle ha gjort. Det ska bli en liten väluppfostrad hund det här, har jag tänkt.

På nätterna sover hon i min säng. (Jag har själv valt att ha det så.) Hon stör mig inte alls på hela natten. Behöver hon bajsa så går hon själv upp och bajsar i kattlådan. Jag vaknar i regel inte förrän hon kommer tillbaka. (Då råkar hon ofta kliva lite på mig...) Sen sover vi gott ända till klockan 6 eller i bästa fall halv 7. Därefter börjar hon att lite försiktigt slicka mig på näsan och dra mig i håret eller i ett finger. Allt för att tydligt visa att det är lekdags - inte sovdags. Vi har lite olika åsikt om när lekdags börjar på morgonen. Hittills har hon alltid vunnit så jag är ofta lite sömnig numera. (Jag klarar inte att sova på dagen - som hon gör. Precis som katter, sover en vuxen hund i genomsnitt 16 timmar per dygn - uppdelat i småportioner. Och nu, som valp, behöver hon enligt böckerna sova minst 20 timmar - men det gör hon inte. Och 8 timmar i följd tycker både hundar och katter att är överdrivet.)

I går köpte jag ett riktigt märgben åt Bonnie. (Det allra minsta de hade i djuraffären.) Det var otroligt gott att gnaga på tyckte hon. Och fast det var för stort för henne så lyckades hon bära omkring det i hela lägenheten, för att ständigt kunna ha det under uppsikt.

09-02-28:

Just i dag känns mycket som eländes elände. (Trots lilla söta Bonnie och min underbare man...) Vädret är kallt och trist, den svenska kronan har försvagats med 23%, jag lyckas inte gå ner de där 3 kilona jag gått upp i vinter etc.

En lägenhet som kostar 500€ att hyra i El Campello kostar oss nu (dagens kurs på Forex = 11:75) hela 5875:- per månad, mot ca 4700:- då jag bodde där. Och man befarar att 1 Euro kommer att kosta 13:- så småningom. Då skulle motsvarande hyra bli 6500:- + växlingskurs... Jag klippte nedanstående tabell, med kronans utveckling det senaste året, ur Dagens Industri. (www.di.se)

Den lilla lägenheten för 103'000€, som jag var och är intresserad av, har blivit 100'000:- dyrare sedan vi besökte El Campello. Det känns som om jag aldrig någonsin kommer att kunna realisera mina drömmar...

Kanske lite tröst: I en artikel i DI (från 8/1) läser jag: "När marknaden toppade 2006 gav spanska kommuner ut 911'000 bygglov på ett år, mer än Storbritannien och Tyskland tillsammans. Sedan hann finanskrisen i kapp. 2008 fanns 1'600'000 nybyggda osålda småhus i Spanien, medan den årliga efterfrågan föll till skrala 220'000." Kanske vågar jag hoppas på att priserna på spanska bostäder kommer att sjunka.

09-03-01:

När vi vaknade i morse, Bonnie och jag, var det -9,1º kallt ute. (Det har varit -12º i natt...) Vi beslöt oss för att hoppa över morgonpromenaden. Vi ska ut mitt på dan i stället, när det bara är nån enstaka minusgrad. Solen skiner i alla fall. Jag ser några enstaka pimplare eller skridskoåkare på isen, men bara någon enstaka person som är ute och promenerar.

I går kväll tittade vi på TV hela familjen, på deltävlingen av Melodifestivalen. Bonnie tyckte att de flesta låtarna var för skräniga. Bara då man tydligt kunde urskilja en människoröst som sjöng melodiskt spetsade hon öronen och lyssnade. Hon var dock lite tveksam inför det sista tävlingsbidraget, för när en skolad röst sjunger sopran låter det lite som en hund som har ont. Hon låg ömsom i mitt knä, ömsom på kudden bredvid. Det är inte överdrivet ofta jag ser på TV, fast nu har jag faktiskt sett nästan alla avsnitt av Let's dance. Jag kan ju inte läsa jämt, och så här års är det inte mycket annat att välja på.

Trots solen känner jag mig deppig i dag också. Jag ska försöka få lite vårkänslor genom att plantera några pelargonsticklingar som fått rötter. (Jag beskar mina pelargoner för några veckor sen och sparade några skott.) Bonnie springer antingen runt i lägenheten med någon leksak i munnen, gnager på densamma, eller så sover hon sin skönhetssömn. Vi är väldigt förtjusta i henne, både Ulf och jag.

Dagens promenad blev spännande. Vi mötte 2 stora hanhundar (Whippet) som bor tvärs över gården, och hälsade på dem. Bonnie började med att gömma sig mellan mina ben och försöka låtsas vara orädd, genom att skälla och morra lite. Men hanhundarna tittade överseende på henne och nosade både fram och bak. När deras matte och jag hade pratat en stund så vågade sig Bonnie fram för att leka lite med den yngsta hanen. (Att bajsa ute hade Bonnie däremot inte alls tid med.)

Förresten så visar min väder-widget att det är + 20º i Alicante just nu (13:35)... För exakt ett år sedan (ser jag i min dagbok) var det ingen is på Mälaren, mina snödroppar hade slagit ut och krokusarna var på gång. Denna vintern har känts mycket värre, och det har den ju varit också! Och än är den inte slut. Förra året blev vädret drägligt (uppåt +15º) först i mitten/slutet av april. Det blir svårt att försöka stå ut så länge till...

09-03-03:

Grattis på 15-årsdagen Lucas!

Ulf har fått mig att bli mer intresserad av världsekonomin. Så jag läste följande artikel:

"Semester vid Medelhavet 40 procent dyrare. Den flytande växelkurspolitiken borde kallas för den sjunkande välståndspolitiken", skriver finansanalytikern Peter Malmqvist på DI Debatt. Sverige införde flytande växelkurs 1992 och sedan mätningarna inleddes året därpå har en semester vid Medelhavet blivit 40 procent dyrare i Spanien, 39 procent i Italien och 25 procent i Frankrike, skriver Peter Malmqvist. Pundet har blivit 19 procent dyrare sedan 1993 - så sent som i augusti i fjol var siffran 46 procent. "Kronan följer ständigt svaga trender, som nu pundets. När pundet steg 1996–2001, följde vi i stället euro-länderna. I dag följer vi det gamla östblocket", skriver finansanalytikern i DI. Euron borde enligt Peter Malmqvist ligga på 8,00-8,40 kronor istället för de 11,30 som noteras idag. "Det är dags att vakna. Svenska medborgare får allt sämre relativ köpkraft samtidigt som vår exportindustri underlåter att ta till vara det gynnsamma svenska kostnadsläget. Kronan bakas ihop med illa skötta tillväxtländers valutor. Det är en deprimerande nedvärdering av den framgångsrika svenska politiken och av alla svenskars arbetsprestationer", skriver han.

Ja, ni vet redan att jag var en av dem som ansåg att vi borde ha bundit kronan mot euron, då vid folkomröstningen 14/9-03. Kursen var då beräknad till 8:70! Jag anser fortfarande att vi bör binda kronan, men helst inte till den dåliga kurs som gäller nu. Det är förstås inte för att semestrar ska bli billigare för oss som jag tycker så, utan för att en gemensam valuta underlättar allt utbyte av varor och tjänster. Jag tror helt enkelt på samarbete och gemenskap!

Jag har ägnat förmiddagen åt att läsa många artiklar som skrevs i samband med folkomröstningen. Här kommer ett par klipp ur dem:

Den 14 september kan Sverige välja att ansluta sig till EMU. Om det är bra eller dåligt visar sig inte förrän det blir kris. Då får politikerna ensamma se till att inte jobben försvinner och lönerna sjunker. Klarar de det?
Lönerna och jobben har alltid tagit stryk vid ekonomiska kriser. I dåliga tider har arbetslösheten ökat och löneökningarna stannat av. Men det har funnits stötdämpare som mildrat krisens effekter. På 1970- och 80-talen hette stötdämparen devalvering. När ekonomin krisade skrev politikerna helt enkelt ner värdet på den svenska kronan. Det innebar att svenska exportprodukter blev billigare ute i världen. Men samtidigt steg inflationen, eftersom varorna vi importerade från utlandet blev dyrare. Det här är ett riskabelt system, anser EMU-anhängarna. Små länder med egna valutor är extra sårbara för svängningar i världsekonomin. Anledningen är att valutahandeln helt domineras av handeln med värdepapper (aktier, obligationer) – inte varor. Valutahandlarna är ett släkte som rusar i flock och inte bryr sig om hur det står till i en liten ekonomi som Sveriges. Därför kan ett litet lands valuta under lång tid ha ett värde som inte alls överensstämmer med de ekonomiska förhållandena. (Dagens Arbete.)
 

Folket sa nej. Valresultat: Ja 42.0%, Nej 55.9%. (TT)

Kronan stabil trots EMU-nej. När det på söndagskvällen stod klart att svenska folket sagt nej till euron räknade de flesta med att valresultatet skulle utlösa ett fall för kronan. Men efter de första timmarnas nedgång återhämtade sig kronan snabbt och vid lunchtid var den tillbaka på 9:11, det vill säga samma nivå som fredagen före folkomröstningen. Under eftermiddagen försvagades kronan något igen och när den svenska valutahandeln stängde kostade en euro 9:15 kronor.- Bytesbalans och tillväxt ser bra ut. På SEB tror man, som på de andra affärsbankerna, att kronan snart i stället kommer att stärkas. Trenden för kronan är åt det starkare hållet. Det är tveklöst.

Så här blev resultatet i verkligheten (tabellen från DI):

Några klipp ur dagens debatt:

Kronfallet ger galopperande inflation.
En måttlig tillfällig devalvering gagnar exporten. Men nu har kronan sänkts med 25 procent. Det finns en gräns för hur stor en devalvering kan vara utan att skada landet, skriver Robert Stenram, svensk bankman med 20 års erfarenhet från internationell bankverksamhet i London, New York och Tokyo på DI debatt. Kronan har under de senaste sex månaderna devalverat med cirka 25 procent, mätt i TCW-index. När försvagningen började i slutet av augusti i fjol låg index på mellan 123 och 125. Nu ligger det på drygt 150. Index låg på 100 när kronan började flyta 1992.
Sverige har de facto en valutakris i dagens läge. Men eftersom försämringen smugit sig på har utvecklingen uppmärksammats först på senare tid av analytiker och medier. Vice riksbankschef Lars E O Svensson har återkommande propagerat för en svagare krona. Han gör därmed Riksbanken till den enda centralbanken i världen som pratar ned den egna valutan. En devalvering i någon av balt staterna eller problem i någon av de svenska storbankerna skulle ge ett index på 160 inom en halvtimme. Det skulle betyda en devalvering på 35 procent sedan augusti i fjol.
Det leder till en importerad galopperande inflation, och att hela befolkningen blir fattigare. Om växelkursen orsakar en sådan inflationsutveckling vågar eller kan Riksbanken ändå inte höja räntan med tanke på lågkonjunkturen. Nu har kronan sänkts med 25 procent. Hur långt är Riksbanken beredd att låta detta fortsätta? Det var intressant att notera att centralbankerna i Polen, Tjeckien, Ungern och Rumänien för några dagar sedan gick ut med ett gemensamt uttalande för sina valutor. Detta gjordes för att stoppa ytterligare försvagning. EU har också gjort ut talande om behovet av valutadisciplin. Från Riksbanken är det dock tyst.

Nu skulle vi haft euro. Vi har förlorat på en fladdrig valutakurs och vi förlorar på att i kristider ha en udda valuta, skriver GP:s Gert Gelotte. Det är dags att sätta fart på debatten om euron. Det blir inte så kul att ta båten och handla i Danmark. Den danska kronan följer euron och gentemot euron har kronan fallit som en sten. Nå, det finns andra skäl att åka till Danmark. Socialdemokrater och andra vänsterpolitiker älskar en svag kronkurs - vare sig den åstadkoms med devalvering, som förr, eller med depreciering, som nu. Denna kärlek har alltid förbryllat mig eftersom en fallande krona innebär kollektiv lönesänkning och importerad inflation. Men i det korta perspektivet är det riktigt att en billig krona gynnar exporten, dock inte lika entydigt som förr. Bortsett från rena råvaror så innehåller nästan all Sverige exporterar numera en stor andel importerade insatsvaror. Det enda bestående med en fallande kronkurs är att vi blir fattigare. Det är dessutom tveksamt om den svaga kronan hjälper moder Svea på benen ens för stunden. Det hjälper ju inte om Volvo och Saab kan exportera billigt om det inte finns en efterfrågan på bilar i importländerna.
Så mycket värre att kronans fall den här gången varken är självvald eller självförvållad. Sveriges finanser är omvittnat välskötta och starka jämfört med omvärlden. Sverige inleder krispolitiken med överskott där andra länder startar med underskott. Att kronan faller beror på att den är en liten valuta. Utländska företag som behöver se om sitt hus plockar hem sina pengar och oavsett svenska statsfinanser så bedöms en liten valuta som en riskplacering i kristider. Att ha en liten valuta som är så känslig för vad andra gör eller inte gör är naturligtvis inte bra. Det hade varit bättre med euro, inte problemfritt, men bättre. Under de tio år som euron funnits och Sverige stått utanför är det svårt att se vilka avgörande fördelar vi haft av kronan. Vi har förlorat i politiskt inflytande över EU:s ekonomiska politik - som vi har att rätta oss efter. Vi har förlorat på en fladdrig valutakurs och vi förlorar på att i kristider ha en udda valuta.
 

De senaste veckornas depreciering av kronans värde har tydliggjort hur osäker en liten, handelsberoende valuta är i tider av finansiell och monetär turbulens, skriver Lars Elinderson, riksdagsledamot och medlem av Finansutskottet, på DN Debatt. På bara några veckor har hela "vinsten" av utanförskapet under de soliga dagarna förbytts i en " förlust" i reala termer. Vi svenskar har blivit fattigare och inflationen kommer att skjuta fart igen - med följande risker för ytterligare påspädning av konjunkturnedgången. Om den sänkta kronkursen blir permanent, kommer det att innebära ytterligare en uppförsbacke för den svenska ekonomin under de närmaste åren.

Ja, om man tänker stanna i Sverige i resten av sitt liv och dessutom bara köpa inhemska varor, då klarar man kronfallet utmärkt. Men om man gärna vill vidga sina vyer med ett utlandsbesök nån gång, kanske t o m studera eller arbeta utomlands en tid, då är läget betydligt sämre. Likaså om man gärna köper importerade varor som t ex datorer och kaffe.

Tja, nån ekonomisk expert är jag ju inte precis. Men det här med ekonomi påverkar oss alla, fattiga som rika. Och ju mindre vi har på banken, ju mer påverkas vi vare sig vi vill eller ej. (Ni vet att jag tyvärr är ganska pank... Min stora dröm om en lägenhet i El Campello har jag ändå! Om jag aldrig får råd att köpa en egen, så kommer jag i alla fall att kunna hyra en. Är kronkursen svag får det bli en enklare lägenhet. Man ska aldrig ge upp!)

09-03-07:

Det är grått och trist väder, och bara 3 plusgrader. Bonnie och jag frös så vi skakade på vår morgonpromenad.  Annars tycker Bonnie att det är väldigt roligt att gå ut. Det finns mycket att lukta på (särskilt vid trädstammar) och om det blåser så kan man jaga löv. (Det finns massor av vissna eklöv i backen nedanför vårt hus.) Kissar och bajsar gör hon om hon har tid, och är nödig just då vi går ut. Resten gör hon inne: ca 60% i kattlådorna och ca 40% på golv och mattor...

Jag längtar så efter våren! Den tycks dröja extra länge i år. Förra året blommade det i början av mars, i min kruka med lökar som jag har på balkongen. (Se de översta fotona från 26/2 resp 17/3.) I år syns bara enstaka små knoppar på snödropparna än så länge. (Se fotot nedanför, där jag fotograferat krukan rakt uppifrån.) Bonnie går gärna ut på balkongen för att "kolla läget". Det känns verkligen skönt att ha balkongen ordentligt innätad! Annars hade jag aldrig vågat släppa ut henne där.

Min väder-widget visade kl 12:35:

(Och nu 13.30 visar den +23º.) Ja, ni vet var jag hellre skulle vilja vara än i Stockholm...

Bonnie tycks tycka mycket om att ligga ovanpå kuddar. Hon gillar väl att hon får bättre överblick därifrån, än hon har från golvnivå..

(Hundar får förresten inte "röda" ögon på fotona där man använder blixt - utan "turkosblå". Och katter får "gula". Med mitt fotoprogram kan man bara  fixa till "röda" ögon efteråt.)

09-03-08:

I dag är det internationella kvinnodagen. Hoppas ni firar den, för det behövs - även här i Sverige.

Ulf tog några foton av mig och Bonnie i går när vi tittade på "Andra chansen". (Han experimenterade bl a med ISO-talet för att kunna fotografera i det mörka rummet. Fotona blev förstås lite korniga/suddiga - och jag är verkligen inte till min fördel, men ni får se dem ändå.) Bonnie föredrar som vanligt att ligga ovanpå en kudde. Ni ser förmodligen hur trött jag ser ut. Ja, det är inte så konstigt. Sen lilla Bonnie flyttade in har jag inte sovit tillräckligt en enda natt. Hon vaknar alltid en timme (eller 2) innan jag sovit färdigt, och är akut nödig. Sen kan jag inte somna om. Speciellt inte som hon alltid är väldigt pigg och leksugen på mornarna. Men, precis som med spädbarn, är det bara en begränsad tid på några månader som man inte får sova hela nätterna. Och det är det värt, när man får ha en liten! Det är så roligt med lilla Bonnie!

I dag ska Eva komma och hälsa på. Det ska bli kul!

09-03-10:

Både Bonnie och jag tyckte att det var kul i förrgår när Eva var på besök. Fast Bonnie var lite avvaktande i början, och försökte sig på att både morra och skälla lite samtidigt som hon gömde sig bakom mina ben. Senare klättrade hon självmant upp i Evas knä.

Det har snöat ute, och gör så fortfarande. Det har kommit en hel del. På vår morgonpromenad räckte snön ända upp på låren! Ja, inte på mig - men på Bonnie. (Enligt väderprognosen ska det bli bortåt decimetern djupt.) Bonnie plöjer glatt fram i snön som en liten plog. Ofta bildas det som en liten snöboll framför nosen. Det är spännande och kul. Men när hon försöker ta bollen så går den sönder... Som vanligt hinner hon inte ta sig tid att bajsa ute. Å andra sidan hamnar nästan allt bajs inne i katt-toan. (Fast kisset hamnar till mer än 50% utanför... Så än får jag torka golvet dagligen.)

I går, när vi var ute, så mötte vi en 3-årig chihuahuahane. Hundarna nosade intresserat på varandra. Fast Bonnie vet inte riktigt hur man hälsar artigt. Hon har träffat för få hundar, än så länge. Hon försökte först imponera genom att morra och skälla lite. (Så att det inte skulle märkas att hon var aningen rädd.) Fast hanen genomskådade henne. Senare när de nosat bak och fram, försökte Bonnie inbjuda till lek genom att anfalla hanen. Han tröttnade ganska snart och tyckte hon visade dålig respekt för en vuxen hane. Alltså morrade han till och visade tänderna. Bonnie såg förvånad ut. Men hon behöver lära sig lite hundhyfs. Jag ska försöka ordna så hon kan få träffa fler hundar. Och helst jämnstora, så de kan leka tillsammans. Kanske vi går på hundcafé på fredag. Och, om det blir av (det beror på vädret), på chihuahua-promenad på söndag. I morgon ska vi till veterinären för Bonnies andra vaccination. (Mot valpsjuka, parvovirus och HCC.)

I Alicante är det just nu +18º (enligt min väderwidget)... och jag längtar till El Campello som vanligt. Fast med Bonnie kan jag inte åka dit (dvs: inte åka tillbaka Sverige igen) förrän framåt september, då hon har hunnit få sina båda rabiesvaccinationer och fått blodprovet godkänt. Annars hade jag nog försökt åka ner nu i slutet av månaden då min spanskkurs är klar. (Om jag så, p g a pengabrist, skulle liftat ner och sovit i tält där nere...)

PS

Sen, när jag blir jätterik - och har pengar kvar då jag köpt en lägenhet i El Campello, då ska jag köpa en sån här bil:

Toyota IQ, världens minsta 4-sitsiga bil, bara 2985 mm lång. Visst är den söt! Bensinsnål är den också. Och den har faktiskt ett bagageutrymme, fast stort är det inte... Tyvärr kostar den hela 138500:-. Jag såg en i Vällingby häromdagen. Jag tycker mycket om den 2-sitsiga bilen Smart också, men IQ är både säkrare och bättre på flera sätt. (Ulf skulle hellre vilja ha en stor helkombi...)

09-03-11:

Bonnie skötte sig jättebra hos veterinären då hon fick sin vaccination. Allt var bra med henne och hon har nu gått upp till 1,4 kg. Ute ligger snön alldeles för djup för Bonnie. Den räcker över näsan och hon kan bara ta sig fram där det är ordentligt plogat. Så i dag har promenaderna blivit korta. Jag hoppas på töväder...

09-03-13:

I dag har Bonnie haft en riktig äventyrsdag. Först, på förmiddagen, ställde jag min lilla prydnads-chihuahua på golvet. (Jag visade den för katterna ett par gånger. De tyckte att den såg verklig ut, och gick fram för att nosa den i ansiktet, i baken och i öronen. Först därefter insåg de att den var "död" och då var den förstås ointressant.) Bonnie blev alldeles till sig då hon såg den. Hon ville leka. Men först var hon lite rädd. Inte förrän jag klappade prydnadshunden så vågade hon fram för att nosa. Hon blev lite besviken för att den inte ville leka, utan bara låg still. Efter ett tag började hon bita på den, och då fick jag rädda den upp på sin plats i hyllan igen.

Men dagens stora äventyr kom på eftermiddagen. Då tog vi tunnelbanan in till stan. Hon tyckte att det var lite otäckt med allt väsen och alla människor, men satt ändå snällt i min "front-carrier-bag". (Vilket är en mycket praktisk väska avsedd för småhundar, som sitter som en bärsele.) Vårt mål var hundcaféet Small To Big. (Se http://www.smalltobig.se/ ) Det är en kombinerad hundbutik och ett hundcafé. (Se även deras blogg: http://blogsmalltobig.blogspot.com/ ) På bloggen finns foton på hundar som besöker caféet. Sidan är ännu inte uppdaterad för i dag, annars tog ägaren, Ninnie, ett par foton av Bonnie också. Hennes foton blev säkert betydligt bättre än mina. Hon hade systemkamera och jag hade bara min mobiltelefon med. De flesta av mina foton hade så mycket rörelseoskärpa att det inte ens syntes att det var hundar jag fotograferat. Ett par (ingen tydlig) ska ni få se ändå.

När vi kom fram satt flera mattar och hussar och fikade vid borden medan deras hundar lekte, eller vilade. Bonnie tittade storögt och nyfiket. Hon var lite orolig i mindre än en minut, sedan hade hon bekantat sig med de andra. Hon lekte extra mycket med en ung (ca 7 månader) pomerian som heter Artur. De hade jättekul. Mest jagade hon honom. (Fast han var dubbelt så stor - och då är ändå pomerians små hundar...) På 2:a fotot ser ni dem i aktion.

Sen hälsade hon på en brun toypudelfröken som dock var lite blyg och avvaktande, samt en stiligt klädd herre (både jacka och byxor) -en yorkshireterrier, som satte henne på plats på ett artigt sätt. Det är nyttigt för henne att träffa alla sorters hundar, så hon lär sig att vara både dominant och undergiven - som man ska vara i hundarnas värld.

Hundarna serverades gratis vatten samt små bitar hundkex, men det fanns riktiga hundtallrikar att beställa (t ex med korv och leverpastej). Både Bonnie och jag hade mycket trevligt, och bestämde oss för att gå dit fler gånger. Om vi kan går vi dit på fredag nästa vecka, för att träffa en yorkshireterrier och hans matte. (Matten var ensam där i dag men ville gärna att hennes hund skulle få träffa en lekkamrat som inte var så stor.) Och att Bonnie älskar att leka med lagom stora hundar fick vi bekräftat i dag! Gissa vem som var jättetrött på hemvägen...

09-03-15:

I dag har Bonnie och jag varit på Chihuahua-promenad! Det är ett gäng chihuahua-ägare som brukar samlas på söndagarna och gå en rejäl runda med hundarna i skogen. Jag hade fått tips av en av dem om dessa promenader, och följde alltså med i dag. Bonnie tyckte att det var SÅ roligt! Hon var alldeles till sig av att träffa så många trevliga, alldeles lagom stora, hundar på en gång. Hon for runt och försökte busa med alla. Tyvärr var vädret inte precis det bästa i dag. Det var visserligen ett par plusgrader och uppehåll, men i gengäld var det snöslask och lervälling där det normalt är gångstigar. Ni kan ju tänka hur våra skor såg ut, och hundarna sen... de var smutsiga upp till öronen. (Just nu ligger både Bonnies rosa täckjacka, och min, samt mina långbyxor i tvättmaskin...) Hundarna gick ömsom kopplade, ömsom lösa, beroende på hur ensamma vi var för tillfället. Visst ser alla hundarna ut att ha roligt!

(Jackan var inte gråprickig då vi gick hemifrån...)

Vi var 6 mattar, 2 hussar och uppskattningsvis 12 hundar. Efter flera km kom vi fram till ett café där man fick ha med hundar. Men eftersom det var fullsatt inne, så satt vi på uteserveringen med sittunderlag på stolarna och filtar över axlarna. Vi fikade och pratade ett bra tag innan vi började gå hemåt igen.

På hemvägen somnade Bonnie redan på tunnelbanan. Hon hade tagit ut sig alldeles trots att jag burit henne minst 4/5 av sträckan. (Hon ville gå själv bland de andra hundarna, men det är inte bra för en liten valp att gå så långt, så jag fick övertala henne att det var OK att bli buren. Förresten var det några av de andra vuxna hundarna som självmant ville bli burna ibland. Inte för att de var trötta, utan för att de tyckte att det var för kallt och kladdigt ute.) En mycket trevlig promenad var det i alla fall! Vi följer gärna med fler gånger, Bonnie och jag.

Förresten ser en "front-carrier.bag" ut så här: (Min är blå, och köpt hos www.bamsesbollar.se )

09-03-16:

Bonnie behöver, enligt henne själv, inte alls vila så mycket som är normalt för åldern. Jag tog för givet att hon skulle sova hela kvällen i går, men inte... (Det räckte med sovstunden på tunnelbanan tyckte hon.) Hon var hur pigg som helst och for runt och lekte med sina saker som vanligt. För säkerhets skull lade jag mig själv extra tidigt, så hon skulle få chans att sova ordentligt. Såna små känner inte att de är trötta förrän de är alldeles utmattade - inte om det är nåt kul på gång i alla fall... I dag är vi båda utsövda och pigga. Ute är det hela 6 plusgrader och solen tittar fram ibland mellan molnen. (I Alicante är det +20 och sol.) En av mina snödroppar börjar slå ut. Våren är alldeles för sen i år...

I dag har vi anmält oss till en kurs i vardagslydnad, för Cecilia -hundpsykologen. Kursen börjar 31/3. Vi kommer att träna inkallning och andra nyttigheter.

09-03-17:

I natt har vi sovit gott Bonnie och jag. Hon har inte behövt gå på toa en endaste gång under natten. (Fast klockan 06 hade hon sovit färdigt.) I går kissade hon bara inne på golvet en enda gång, och då på en tröskel när hon i full fart sprang över den. Hon hann väl inte känna att det var dags. Övriga gånger gjorde hon sina behov i kattlådan, samt ute. Än är det alldeles för tidigt att hoppas att hon ska vara rumsren, men det har i alla fall bättrat sig. Skönt! För det är lite jobbigt att såpskura alla golven varje dag.

I dag regnar det ute, men är ganska milt. Tre av mina snödroppar är utslagna. Det syns massor av krokusblad i min kruka, men ingen blomknopp än. Min bougainvillea börjar få fler blommor nu. (Den har haft glest med blommor nu i vinter.) På denna närbild kan man, förutom den vackra blomman, även se att mina fönster behöver putsas... (Men vadå? Vi har ju jätterena golv...) I alla fall börjar jag tro att våren är på väg.

De senaste dagarna har jag läst andra böcker än hundpsykologi och hundfostran. Jag har bl a läst I djävulens sällskap av Peter Robinsson. Jag har läst ett par böcker av honom tidigare. Han skriver bra deckare! Jag uppskattar att han beskriver sina huvudpersoner så detaljerat.  Dessa blir därigenom "levande" på ett helt annat sätt än i sådana deckare där det bara är "action". (I vissa populära deckare är språket så torftigt, att nöjet med att läsa försvinner, trots att handlingen som sådan egentligen är spännande.)

Nu håller jag på att läsa Livskraft av läkaren Helena Nyblom. Det är nyttig läsning om "Din hälsa, kost och hormonbalans". Helena förklarar på ett enkelt och konkret sätt hur kroppen fungerar och vilken betydelse livsstilen har för vår hälsa. Boken är uppdaterad med den senaste forskningen (t o m -08). Jag har bl a lärt mig varför vi (rent kemiskt) behöver äta antioxidanter. (För att de fria radikalerna, som är syremolekyler, saknar en elektron och därmed strävar efter att "knycka" en nån annan stans. Och antioxidanterna är just molekyler som kan dela med sig av en elektron utan att själva bli skadliga.) Och så har jag lärt mig att för att kroppen ska kunna ta upp alla antioxidanterna från en frukt så måste vi äta lite fett samtidigt. (T ex i form av nötter.) Det visste jag inte.

Jag kommer säkert att lära mig mer - för jag har halva boken kvar att läsa. Sen återstår förstås att tillämpa åtminstone en del av dessa nya kunskaperna i det praktiska livet. Om förnuftet ensamt fått råda så hade det inte varit svårt. Men nu är det tyvärr så (tycker många av oss), att mycket som egentligen är onyttigt för kroppen, är väldigt gott att äta... Själv är jag svag för god glass. Jag skulle gladeligt äta en stor portion glass varenda dag om jag inte blev så tjock av det. (I Helenas bok står det tyvärr inte någonstans att glass skulle vara nyttigt att äta...) Jag ska i alla fall försöka att äta lite mer bär, frukt och grönsaker. Sånt är ju gott! Helena rekommenderar hela 8 portioner om dagen!

Senare på dagen: Nu på eftermiddagen var vädret så fint (sol och +8º) att Ulf, för första gången, följde med Bonnie och mig ut på promenad. Han hade kameran med sig och fotograferade flitigt:

Vi hade sån tur så att vi mötte ett par trevliga hundar som Bonnie kunde hälsa på. Om ni undrar varför jag står så konstigt med benen på fotot nedan till höger, så beror det på att Bonnie lyckades sno kopplet ett varv runt knäna på mig. (Rullkopplet är så tunt så det syns inte på fotot.)

Hon har blivit duktig på att gå i trappor, Bonnie. Hon formligen springer uppför. (Men i trapphustrappan bär jag henne alla våningarna. Där är det alldeles för många och för höga steg, för att vara bra för henne att gå i. Den rosa trasan, som skymtar i min vänstra jackficka, har jag för att torka av de små smutsiga tassarna på, innan jag lyfter upp henne i famnen.) Varken Bonnie eller jag hann frysa på dagens promenad! Härligt! Börjar det äntligen bli vår tro?

09-03-20:

Äntligen vårdagjämning! I dag är dag och natt exakt lika långa både här och i El Campello. Fast i El Campello skiner solen nu och det är 16º varmt. Här var det -5º i natt och är +5º just nu (kl 11.30). Det börjar synas knoppar på flera av mina krokus, annars känns det inte speciellt vårlikt i dag med alla gråa moln.  I eftermiddag ska Bonnie och jag åka in till hundcaféet Small to big. Det blir säkert kul. (Rapport kommer framåt kvällen.)

Bonnie och jag har nyss kommit hem från vårt cafébesök. Vi hade jättetrevligt båda två. Så här ser det ut i den kombinerade affären & caféet:

På fotot ovan till höger står innehavaren Ninnie omgiven av två av kunderna som var där samtidigt som vi. Alla hundägare jag pratade med var jättetrevliga! Och alla hundar som besökte caféet var förstås ovanligt söta! Här får ni se foton på hundarna:

Allra sötast, näst Bonnie förstås, tycker jag nog ändå att maltesern Smilla är. Se själva nedan. (Det var ju mellan raserna Chihuahua och Malteser valet stod för min del.)

Arthur var på caféet i dag också. Han och Bonnie lekte lika fint med varandra som förra gången. De nosade på varandra, jagade varandra och drack vatten ihop.

Så här obetänksamt, se fotot nedan, hängde jag min jacka (med zebrarandigt foder) över stolsryggen. Rätt som det var hann jag precis se att en av de små hanhundarna lyfte benet mot jackärmen! Jag hann som tur var torka av kisset innan det trängde in i tyget. Hundens matte blev förtvivlad men jag sa att det inte gjorde något. Även om hundarna normalt aldrig kissar inne så är det sånt som händer då många (han)hundar samlas på så liten yta. Ni kan se på fotona att några av hanhundarna har skvättskydd (som en liten byxa) på sig av just den orsaken.

Jag köpte ett jättefint guldfärgat halsband med tillhörande koppel åt Bonnie. (I lite större storlek än hon har nu - så att det ska passa när hon vuxit färdigt.) Själv tycker jag egentligen bäst om silver, men Bonnie klär bäst i guld, så det fick det bli. Detta setet ska hon ha när hon ska vara extra fin.

Vi stannade flera timmar så trevligt hade vi, och vi planerar självklart för återbesök.

Bonnie vill så gärna visa upp sitt nya halsband så här kommer ett par bilder av det också: