Sparad dagbok 14

Nu är jag tillbaka i Hässelby strand. Resan gick bra, men jag är ganska trött.

I går blåste det och regnade, så Bonnie vägrade (nästan) att gå ut. I gengäld hade vi besök av Johan. Det var jättekul! Vi pratade en del om praktiska detaljer inför hans flytt hit (ca vecka 43). Bl a gick vi in till närmsta grannarna Mona och Sven och presenterade honom. (Johan fick sen låna ett paraply för att kunna ta sig hem till Andy igen.)

I dag skiner solen men temperaturen håller sig kring 17-19 grader. Bonnie och jag har varit på promenad nere på badplatsen. Det var länge sen senast. (Perioden 1/6 - 31/8 är där hundförbud.) Bonnie sprang glatt omkring i sanden, och nappade åt sig nån kanadagås-lort här och där, trots att jag försökte hindra det sistnämnda.

Jag konstaterade i fredags att jag gått upp 4 hg under min vecka i Skåne. (Detta trots att jag tackade nej till kakor, tårtor och glass.) Så nu har jag 2 kg kvar till "matchvikten". Jag hoppas att jag lyckas gå ner dessa kilon (och helst lite till) på de 20 dar som är kvar tills jag påbörjar min resa söderut. (Jag vill INTE behöva ha med två byxstorlekar...) För övrigt börjar jag nu packa så smått. (Sånt som jag inte använder dagligdags.) Det är mycket som ska med då man kommer att vara borta 7 månader. Men bara det nödvändigaste kommer att få plats i bilen. Ibland är det svårt att välja: en extra jacka eller fyra pocketböcker? Kommer jag att få plats med min lilla symaskin (Elna Lotus)? Jag kommer att mäta bagageutrymmet så jag vet i förväg exakt vad som får plats. Jag vill inte att packningen ska skymma sikten bakåt, och jag vill att allt ska vara stadigt förankrat. Ändå vill jag förstås ta med så mycket som möjligt.

Det är 18 dagar kvar tills färden går söderut. Jag har börjat planera packningen. Jag mätte bagageutrymmet i bilen och gjorde en skiss över exakt hur många kassar/väskor som får plats och var de ska stå för att utrymmet ska utnyttjas maximalt. Sen började jag att ta fram de kläder jag önskar kunna ta med mig till Spanien. Jag travade upp dem på min fåtölj efter hand. Det blev en ansenlig hög. Nu ligger där visserligen byxor (samt shorts och kjolar) i två storlekar än så länge, men ändå. ( 18 sega hg kvar...) Sju månader borta är lång tid, men så här mycket kan jag omöjligt ta med mig. Jag får gallra hårt, och se till att allt går att kombinera färgmässigt. Det senare ser ni nästan på fotot att jag tänkte på redan från början... Ni ser också en av de mjuka kassar jag kommer att packa i. (Den ser större ut på fotot. Den är 25 x 45 x 50 cm, vilket motsvarar 56 liter.) Två sådana är max vad jag kan ha kläder i, inkl skor och jackor. Sen ska jag ha en flyttlåda där mina två krukväxter ska stå. (Jag ska packa lakan och handdukar runt krukorna.) Växterna ser ni bakom klädhögen. Paradisträdet har blivit ganska stort... Utöver detta ska jag lyckas klämma in en komprimerad bäddmadrass, alla Bonnies saker, och så vill givetvis Ulf få plats med en väska han också, och dessutom måste Lena förstås få plats med sin kabinväska... Jag är bra på att organisera, men det blir ändå inte lätt att få plats med allt...

I dag ska vi åka till Motormännen och få stöldmärkt vår bil. (De ristar in registreringsnumret på bilrutorna.) Och så ska jag få ett internationellt körkort.

Jag har förresten glömt att berätta att Bonnies intyg om att hon har tillräckligt med antikroppar mot rabies har kommit från Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Nu ska jag bara gå till veterinären och få detta instämplat i djurpasset. Så är den biten klar.

I dag var jag hos Josefina (en rar tjej som jag lärt känna genom chihuahua-promenaderna) och gav henne de sista krukorna med växter som stått på min balkong. Växterna ska hädanefter få bo på hennes altan. Min balkong ser nu mycket tom och "konstig" ut. Sen åkte jag till Vällingby och köpte ett par kompressionspåsar till. (Ni vet såna vacumpåsar man suger luften ur med dammsugare.) Ett fåtal av mina kläder kan jag kanske komprimera. (Det går ju endast med plagg som det är "mycket luft" i .) För övrigt blir jag tvungen att gallra bort ca hälften av högen på min fåtölj. Det gäller att försöka välja "rätt" plagg. Det blir säkert ändå så att jag ångrar något val...

"Den 8 juli förändrade en 20-årig rånare deras liv. "Förstörde", säger Bitte Åkesson som varje dag sitter vid sin mans sjuksäng. Samtidigt är både hon och Dennis Åkesson tacksamma för att livet trots allt går vidare. På torsdag börjar rättegången. En 20-årig Landskronabo knivhögg Dennis Åkesson vid rånet mot Åkessons Ur & guld i Svalöv den 8 juli."

Jag har följt nyhetsrapporteringen om ovanstående händelse mycket noga. Dennis är nämligen min kusin. Hans mamma Lisa är syster till min mamma Birgit. Ja, det är väldigt tragiskt det hela. Den unge rånaren fick inte med sig ett öre, men för Dennis och hans familj blev livet förstört. Det lär dröja ett par månader till innan Dennis får lämna sjukhuset. Jag hoppas så att han blir, åtminstone nästan, helt återställd.

(Om ni klickar på "Om Christel" och skrollar ner till rubriken "Mina föräldrar" så ser ni där ett foto på Dennis som liten, när han var med på mina föräldrars bröllop.)

I dag är det bara 16 dagar kvar! På morgonen gick Bonnie och jag till veterinären för att få instämplat i hennes djurpass att hennes serologiska test för rabiesantikroppar är godkänt. Sen ägnade jag några timmar åt att prova alla kläderna i klädhögen på fåtöljen. Därefter gallrade jag bort ca 40%, och lade tillbaka detta i mina garderober. Det var inte lätt att välja bland plaggen! Jag kan ju inte veta hur vädret kommer att bli under dessa 7 månader. Och eftersom jag fortfarande har 17 hg kvar till matchvikten (vikten går alldeles för långsamt nedåt just nu) så måste jag tyvärr ta med två långbyxor i "storleken större" ändå. Jag får ha dessa på resan ner, samt förmodligen den första tiden där nere.

Men jag har inte bara varit flitig i dag. Vädret har varit jättefint, strålande sol och ca 22 grader. Jag, Bonnie och min väninna Kerstin (från spanskkurserna) gick en lång härlig promenad. Bonnie sprang lös. På vägen tillbaka passerade vi badstranden. Bonnie rusade glatt fram och tillbaka i sanden. Sen fick hon syn på en skock änder och rusade fram till dem. Änderna sprangs för säkerhets skull ut i vattnet. Bonnie sprang efter. Och inte förrän hon hade vatten upp till hakan märkte hon vattnet. Det var väl inte så varmt för hon kom snabbt upp på stranden igen. Det var en våt men glad hund jag så småningom bar upp för trappan till vår lägenhet. Förresten ska Kerstin försöka komma ner till Alicante i november. (Hon har ju en dotter som bor mellan Alicante och El Campello.) Hon och jag planerar att gå spanskkurs på Proyecto Español i Alicante tillsammans.

I dag har Bonnie och jag varit på hundcaféet Small to big. Bonnie tyckte som vanligt att det är ett toppenställe! När vi kom dit var det inga andra gäster där. Så Bonnie och jag började med att beställa vår favoritmat. Jag valde en tallrik sallad och en kopp te, och Bonnie valde en portion korv och leverpastej. Sen åt vi med god aptit. När vi var klara började den ena efter den andra gästen droppa in, både två- och fyrbenta. Hundarna tittade nyfiket på varandra och påbörjade "luktningsprocessen". (Det är förresten ingen slump att taxpojkens svans har rörelseoskärpa på bilden. Han viftade glatt på svansen hela tiden.)

Allra mest tyckte Bonnie om den lille chihuahuapojken Bastian. Men han är bara 3 månader och lite blyg av sig, än så länge. Så han vågade inte leka med Bonnie. Han tyckte att hon var lite för stor och vild. Bonnie försökte på alla sätt att få igång honom, men fick till slut ge upp.

Vet ni om att blodkärl i armen kan gå sönder alldeles av sig själv? Jag visste det inte, men det hände mig i går. I onsdags och torsdags hade jag lite ont i vänstra armen. Det var ömt just längs ett blodkärl. Jag tyckte det var konstigt, men tänkte inte mer på det. I går morse såg jag att jag hade ett längsgående blåmärke (rött/blått/gult) från armhålan ner till pekfingret. För säkerhets skull ringde jag vårdcentralen, och de tyckte jag skulle komma på en koll för att se om det varit en blodpropp som orsakat det trasiga blodkärlet. (Fast jag borde ju inte alls vara i riskzonen för blodproppar. Jag har lågt kolesterolvärde och lågt blodtryck.) Väl där så tog de blodprov och gick igenom hela mig noga. De hittade inget fel. Alla värden var bra. De kunde utesluta att det varit en blodpropp. Eftersom jag varken klämt eller överansträngt armen förblir det ett mysterium varför blodådern gått sönder. Det känns i alla fall skönt att bli ordentligt genomgången. Nu vet jag att jag är fit-for-fight inför Spanienresan. I dag är det bara 13 dagar kvar till start!

Om ni nån gång blir trötta på mina vardagliga ord här, och vill läsa några lite djupare tankar - lite vacker posesi, så rekommenderar jag min systerdotter Annas blogg: http://abstraktion.blogg.se/ Både Ulf och jag är imponerade av hennes ord!

I dag ska jag försöka packa ner de kläder, lakan och andra saker som ligger i fåtöljen, i de två väskor jag har till mitt förfogande. Jag hoppas att allt får plats! 12 dagar kvar!

Jag har skrivit en sån här lapp, tänkt att ligga väl synlig i bilen då vi tillfälligt lämnar denna på nerresan:

Ulf tror inte att den kommer att göra någon nytta alls, men det tror jag. Lappen visar i alla fall att vi tänkt på att inte lämna värdesaker i bilen! (Och lite humor brukar inte göra budskapet sämre...) Ser ni inte texten på bilden ovan så ser den ut så här:

Vi lämnar aldrig kvar värdesaker i bilen! (Vi ser kanske dumma ut – men det är vi inte.

)

Om du är språkkunnig får du gärna kolla stavning och ordval i de engelska, tyska, franska och spanska meningarna! Kan du tyska? Det kan inte jag, och olika lexikon ger olika översättningsförslag... Suck! Mejla mig om du hittar några fel! (Det är ju bra om tjuvarna förstår texten...)

Packningen har gått bra hittills. Alla kläderna fick plats i en väska. Sen fick lakan, hushållsgrejor, pocketböcker mm plats i den andra. Nu är det bara lite små udda saker som ska ner ytterligare. Och dem ska jag nog få ner nånstans. Så jag har gott hopp om att bakluckan kommer att gå att stänga på bilen! (Sen ska jag förstås ha en liten weekend-väska med kläder, toalettartiklar och sånt för själva resan - men detta väntar jag med att packa till dan före.)

Fotona må vara några år gamla - men du är lika söt än! Hoppas att du får en jättetrevlig födelsedag!

I dag ska Bonnie till veterinären på morgonen för att operera ut en mjölktand som vägrar ramla ut av sig själv, fast den permanenta tanden redan är fullt utvuxen. Bonnie ska sövas och har inte fått äta något sen i går kväll. Jag berättar mer senare i dag.

Klockan är nu 13 men Bonnie är fortfarande lite groggy så vi tar det lugnt. Operationen gick bra. Vi tog bilen till veterinären klockan 8. Ute var det kallt, bara +7 grader! Både Bonnie och jag frös. Hos veterinären fick Bonnie en smärtstillande och en lugnande spruta. Sen satt hon i min famn 1½ timme och blev slöare och slöare. Under själva operationen fick jag tyvärr inte vara med. Bonnie sövdes ner, veterinären opererade bort mjölktanden och tog bort lite plack som suttit mellan mjölktanden och den permanenta. (I övrigt hade hon ingen plack - skönt!) Det hela tog mindre än 20 minuter. Sen fick jag ett litet halvdåsigt knyte i famnen igen. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna men viftade ändå på svansen. Vi fick sitta kvar i ett undersökningsrum tills Bonnie kunde stå på benen. Kvart över 11 var vi hemma igen. Bonnie mår bra men är fortfarande slö och sömnig. Hon sover mest. Fast föda får hon inte äta förrän i morgon. Hon har fått lite naturell yoghurt. Hälften slickade hon i sig.

Det var operationsdag hos veterinären i dag. Väntrummet var fullt på morgonen av hussar och mattar som lämnade in sina katter och hundar. Jag var den enda som stannade kvar. Övriga skulle hämta sina djur framåt eftermiddagen. Själv tycker jag att det är naturligast att stanna hos min lilla under nedsövning och uppvaknade. Hon känner sig betydligt tryggare då. Det var likadant när Linda i tonåren skulle opereras akut för brusten blindtarm. Jag stannade kvar tills narkosen tog och satt vid hennes sida då hon vaknade upp. Inte heller den gången fick jag vara med i operationsrummet. Däremot fick jag stå utanför och titta in genom en glasruta. Ja, fick och fick. Jag vägrade gå... Jag är den typen. Jag stannar hos de mina när de behöver mig - (och jag är inte ett dugg rädd för att titta på en operation).

Jag börjar känna mig lite stressad. I morgon är det bara 7 dagar kvar. Det är mycket som ska hinnas innan dess. Allt är inte packat än, men det är inte mycket utrymme kvar i väskorna. På måndag ska jag få klippt håret en bit och på tisdag ska jag på snabbkoll till optikern. Sen måste jag hinna ordna lite på mitt rum (flytta undan en del som står framme, och tömma en halv garderob), eftersom Johan ska bo i mitt rum då jag är borta. Jag har också ambitionen att hinna städa ordentligt innan jag åker. (Det behövs verkligen, för städningen är ganska eftersatt just nu...) Om jag hinner så kanske jag åker ner till Skåne redan på torsdag och tar det lugnt där på fredagen. Då skulle jag hinna träffa mamma och Jenni i lugn och ro. På lördag morgon startar Lena och jag vår färd från Helsingborg ner mot El Campello.

Det ska bli så kul att komma i väg! Det börjar kännas höst i luften här, och Bonnie och jag fryser på våra morgonpromenader. Just nu (kl 17) är det 14 grader här i Stockholm, men 24 i Alicante. Jag längtar jättemycket ner till El Campello!

Om ni har glömt hur lägenheten vi hyrt i El Campello ser ut, så titta i Sparad dagbok 12 under datumen 18/5 samt 22/5 så hittar ni foton samt planritning där.

Jag har bestämt mig för att köra ner till Skåne redan på torsdag. Alltså är det bara 5 dagar kvar i dag. Mycket återstår att göra. Det mesta är packat, men jag måste ordna en hel del annat. (Det är tur att jag redan har packat ner 2 par långbyxor i "storleken större" för det går jättelångsamt med min bantning. Vikten står praktiskt taget still, fast jag inte fuskar alls. Det är fortfarande 14 hg kvar till matchvikten. Jag får sikta på att nå denna lite längre fram i stället. Det är nödvändigt. Jag har ju packat ner 4 par byxor i "storleken mindre", vilka jag naturligtvis planerar att använda...)

Det ska bli så roligt att få komma i väg! Det börjar bli höst här i Hässelby strand. Det lyser både rött och gult här och där bland trädens blad, och det är kyligt för det mesta. Det är soligt i dag, men jag behövde ändå vantar när jag och Bonnie gick ut första gången 07:00. En temperaturjämförelse så här på morgonen (kl 08:25):

Både Bonnie och jag kommer att njuta mer av våra morgonpromenader i El Campello!

Jag har tänkt på hur jag ska kunna nå er under själva resan. På vissa hotell finns det internetanslutning på rummen. Men långt ifrån på alla. Det kan också vara så att detta inte är samma rum som man får ha hundar i. Det är alltså möjligt att jag inte kommer att kunna uppdatera min hemsida förrän Lena, Bonnie och jag har kommit fram till El Campello. Vi får väl se. Jag kommer naturligtvis att hålla kontakten med Ulf via mobiltelefonen. (Fast några längre samtal kan det förstås inte bli tal om med tanke på priset på utlandssamtal.) Så undrar ni hur det går så kan ni ringa honom och fråga.

Miguel, vår spanske hyresvärd, mejlade i dag att Internet är installerat i vår lägenhet nu. Jättebra! Det var bra att han hjälpte oss med detta. Sånt kan ta tid i Spanien annars. När man bor utomlands är man ju helt beroende av Internet för att hålla kontakt med de sina. Ytterst få har råd att hålla kontakt via mobilen...

Ulf har tagit reda på att det är 330 mil från Hässelby strand till El Campello, (och 270 mil mellan Helsingborg och El Campello). Det känns skönt att ha en ny bil att köra med. (Betydligt mindre nervöst än de gamla "skrothögar" jag haft tidigare. Ni vet såna som dricker en liter olja per mil utöver bensinen...) Från Helsingborg bör resan ta 4-5 dar. Vi får väl se hur många mil vi orkar köra om dan.

I dag duggregnar det ute. Och i morgon är det höstdagjämning. Positivt är i alla fall att jag har gått ner 2 hg till, samt att det nu bara är 3 dagar kvar tills färden startar. Fast jag har en del att göra. Packningen är i stort sett klar, men det är mycket annat som bara kan göras i sista stund (t ex tvätta lakanen jag har i sängen nu)...

I går förmiddag var jag hos hårfrisörskan och fick håret klippt nästan 10 cm. På eftermiddagen kom Johan på besök. Bonnie viftade på svansen så den nästan gick ur led, så glad blev hon. Själv passade jag naturligtvis på att krama om Johan ordentligt, för det lär dröja ett tag tills jag får nästa chans. Ulf började så smått att packa väskan jag ska ta ner åt honom. (Sen ska han ha ytterligare en med sig på flyget.) Han varken planerar, eller packar, lika noga som jag. Men huvudsaken är att han själv blir nöjd.

Nu har jag tvättmaskinen i full gång. Tvättkorgen måste vara tom då jag åker. I morse städade jag balkongen, samt tömde en garderob så Johan kan ha sina kläder där sen. Klockan 12 var jag på snabbkoll hos optikern. Min syn har inte förändrats särskilt mycket på sistone- men jag behöver definitivt läsglasögon. Utöver att tvätta ska jag försöka hinna städa lite i dag.

(I morgon kommer jag att packa det allra sista - även min dator. Sen vet jag inte när jag kan uppdatera min hemsida igen. Om inte annat så blir det när vi kommit fram till lägenheten i El Campello, troligen 1/10.)

Sista uppdateringen på ett tag, för i morgon bär det iväg! Jag packade ner mina 2 favoritkrukväxter i en begagnad flyttlåda i dag. Pelargonen fick stå på Bonnies kudde så den också når över lådkanten. Växterna ska få stå nära bakrutan så de får ljus. Ulf tycker att jag är tokig som tar med dem, men för mig betyder mina favoritväxter mycket. (Växter har aldrig varit nån slit-och-släng-vara för mig!)

Datorn o dyl ska jag packa ner om en stund. Sen är allt klart så långt. Återstår lite städning till, att kolla lufttrycket i bildäcken, och lite andra småsaker. (Har förresten lyckats gå ner lite till, så nu återstår bara 8 hg till "matchvikt" samt 2,8 kg till "idelavikt". Det är vid "idelavikt" som byxorna i "storlek mindre" passar. Nu har jag hopp om att komma i dem i alla fall. Men fy vad det är tråkigt att banta!)

Nu är vi framme i El Campello! Resan ner har gått jättebra. Bonnie har skött sig perfekt. (Lena också.) Lägenheten är superfin! Utsikten likaså. Vädret är toppen! Nu klockan 22 är det +20 ute. Jag är SÅ GLAD över att vara hemma igen!

Vi är förstås trötta, så reseberättelse och foton från resan samt lägenheten, får ni vänta på till i morgon.

Jag skriver mer framåt kvällen. Jag har massor att ordna. Däremellan väntar härliga promenader längs havet. Här vägrar Bonnie inte att gå ut för att det är kallt och regnigt. Nej, tvärtom! Hon travar glatt i väg med svansen högt. Hade jag haft svans så hade jag viftat rejält på den nu när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster. Jag ser det ljusblå havet med solglitter i, och i fjärran bergen och Benidorm.

Kanske jag är för trött för att hinna med reseberättelsen, samt lägga in foton, i kväll. Jag har varit igång hela dagen i dag också. Men i morgon blir det av...

PS. Att det är så mycket som ska ordnas här, beror bl a på att lägenheten är "ojämnt" utrustad. Det finns t ex både strykjärn och strykbräde - men ingen brödkniv. Det finns 2 kuddar till var säng - men inga täcken/filtar. Alltså måste jag komplettera en hel del. En dag planerar vi att åka till IKEA i Murcia för att bl a köpa 3 täcken, ett datorbord till Ulf, och några andra småsaker.

Jag kan inte låta bli att visa en temperaturjämförelse nu på morgonen kl 06:30:

(Men jag lovar att inte lägga in jämförelser varje dag. Hur som helst så är mina 2 favorit-krukväxter nog väldigt glada över att stå på balkongen här i El Campello, i stället för i Hässelby strand...)

Jag har mycket att göra nu i dag, så ni får vänta till i kväll på mera uppdatering... (Helst vill jag hinna sola lite med Lena också!)

(Köpte förresten en billig personvåg i går. Måste hålla koll på min vikt. Jag vägde mig nyss. Så nu kan jag meddela att jag har nått min "matchvikt". Lyckas jag sen gå ner ca 3 kg till så är jag nöjd! Då kommer jag i alla mina långbyxor...)

För att ni ska få lite omväxling så har jag låtit Lena skriva reseberättelsen. Den kommer här:

Kl 9.30 lastar vi in min väska (20x40x50cm) bakom förarplatsen (Christel har sparat plats till väskan fast hon egentligen inte har ngn plats alls i bilen) och vi startar färden mot El Campello, det har regnat under natten….. Vi rullar på som sista bil på 10-färjan från Helsingborg så nu kan äventyret börja!

Vi susar fram genom Danmark och kl 12.45 rullar vi på som sista bil på färjan över till Puttgarden. Vi hinner precis få i oss en kopp kaffe, dvs jag dricker kaffe, Bonnie dricker vatten och Christel en smoothie, och sedan är vi i Tyskland. Vid 17-tiden tycker vi att det är dags att leta hotell, så vi kör av vid Hildesheim. Där hittar vi visserligen flera hotell, det första utan hjälp av vår kära vän Res-Marie (Ulfs eminenta GPS), men alla hotellen i den stan är alldeles för dyra (tycker vi i alla fall) så vi kör ytterligare 13,5 mil till Kassel, där vi har ett rekommenderat hotell. Just det hotellet tar visserligen emot hundar, men dörren är låst och det känns inte helt säkert att betala 92 euro via Hotellomaten, så vi använder Res-Marie igen och då får vi napp. 21.00 checkar vi in på Etap-hotel i Kassel. Kan rekommenderas, rent o fräscht och helt ok priser.

I Tyskland behövde Bonnie fortfarande täckjacka. Här inspekterar hon duschen.

Utmärkt frukost (dock inga grönsaker) men den har Christel ingen glädje av eftersom migränen vid det laget är hemsk (hon fick i alla fall tillbaka pengarna för frukosten).

Då vi ger oss iväg vid 10-tiden är Bonnie rastad, har Christel fortfarande migrän (har spytt som en räv samt dricker bara vatten) och jag sitter vid ratten. Det går alldeles utmärkt att köra både i Tyskland och Frankrike och vi fixar världsvant både betalmotorvägar och bensinmackar! Mat blir det lite si o så med, men det gör inte så mkt, bröd, ost o yoghurt kan man leva länge på har jag hört. Vid 19-tiden installerar vi oss på Etap-hotel i Besançon, Res-Marie är inte riktigt uppdaterad på adressen så vi får hitta dit själva. Rummet är nästan likadant som i Kassel, dock finns det även luftkonditionering i Frankrike. Etap-hotellen ligger ju inte så centralt så under vår kvällspromenad med Bonnie runt ett ganska öde shoppingcenter möter vi bara en och annan bil och passerar 3 manliga tonåringar som gör sitt bästa för att slå sönder en Coca-Cola-automat (i Sverige hade ingen av oss låtit dem jobba ostört men här kändes det rätt ok att bara blunda….)Släcker lampan vid 21-tiden och vaknar som prinsessorna på ärten efter en natt på alldeles för hårda madrasser! Tur att man är ung o frisk så man klarar sånt……Ps. Bonnie sköter sig utmärkt på hotell (ja annars också förstås!), skäller inte och sitter så tyst i Christels knä vid frukosten att övriga gäster inte märkte henne förrän vi gick ut.

Vi (Christel) kör vidare i strålande sol, Bonnie älskar att rastas i det varma vädret, däremellan sover hon gott (idealisk bilhund!). Vi åker vägen söderut på betalmotorvägarna, och snart inser vi att vi kommer att vara framme tidigare än beräknat om vi inte stannar till längs vägen. Men, det är lättare sagt än gjort när man har en fullastad bil som man inte kan lämna var som helst. Men, mellan Montpellier och Narbonne, längs kusten, kan man åka en jättefin väg längs milslånga stränder (utsikten var i och för sig bättre när Jerker o jag åkte där i somras med husbilen, man kommer högre upp då) så vi väljer att ta en liten omväg. Bonnie och jag badar, jag mest, och vi plockar några fina snäckor! Härligt!!! Sedan kör vi vidare till Narbonne och tar in på just det – Etap-hotel. Strålande utsikt över påfarten till betalmotorvägen, men det är fullständigt ljudisolerat, och även här finns det AC.

Det var härligt varmt i vattnet, men själv kunde jag bara vada ut till knäna. Min bikini låg nämligen i botten på en av de stora väskorna. Bonnie sprang som en galning runt, runt på stranden (jag vågade tyvärr inte ha henne lös) och rullade sig emellanåt njutningsfullt i sanden.

Efter frukost är det dags att kånka ut alla väskor igen (det har vi ju gjort alla dagar, 2 gånger tom, det är den dagliga styrketräningen) och köra vidare. Men, när vi sätter igång Res-Marie vill hon inte vara med längre. Vi försöker flera ggr under dagen, men hon tycker tydligen att det är dags att vi jobbar lite på egen hand och, det går hur bra som helst! Med en karta och förmågan att läsa skyltar kommer man långt! Ända till El Campello faktiskt! Vi passerar både Barcelona och Valencia på vår färd söderut. Vi såg inte så mkt av ngn av städerna. Runt Barcelona är vägen 8-filig, och ingen av oss har någonsin sett så många långtradare på en gång. Hundratals innan vi passerat Barcelona. Runt Valencia var det mest vatten. Det hade tydligen regnat otroligt mkt . Vattnet forsar runt alla apelsinodlingarna, jorden har inte en chans att svälja vattenmängderna. Framåt kvällen når vi vårt mål för dagen – Denia, en liten stad vid kusten ett par timmars färd från El Campello. Men, även här har det regnat så större delen av stan står under vatten, ja, vägarna i alla fall. Det går inte att komma fram på gatorna ner mot havet (där ligger de flesta hotellen på en badort). Vår plan är att komma till El Campello imorgon, onsdag (visserligen 1 dag för tidigt, men vi får tillgång till lägenheten Ulf o Christel har hyrt). Då har vi bara ett par timmars färd över bergen kvar, en enligt Christel otroligt vacker vägsträcka. Den vägen åker vi i stället i kompakt mörker, kurvigt och dant är det, men Christel sköter det hela med bravur! Kl 21.15 checkar vi in på Hotel Mar Azul i El Campello, och Christel är hemma igen!

Ja, det kändes verkligen som att äntligen komma HEM! Miguel (hotellägaren och tillika vår hyresvärd) ordnade ett speciellt rum åt oss där Bonnie fick vara med. (Annars är hundar eg förbjudna på hotellet.) Dessutom ordnade han en P-plats precis utanför entrén så att portieren kunde bevaka vår bil under natten.

Klockan 9:30 dagen därpå (30/9) fick vi för första gången se lägenheten i verkligheten. Miguel visade runt. Lägenheten är verkligen toppen. Huset är nybyggt och har hög standard. I köket har spisen induktionshäll och arbetsbänken består av polerad granit. Det finns separat tvättstuga och två helkaklade badrum. Dessutom två sovrum (ett med dubbelsäng och ett med två enkelsängar) samt förstås ett stort vardagsrum med matbord och skinnsoffgrupp. (En del av möblerna kommer från IKEA!) Sist, men inte minst, finns en stor balkong med underbar utsikt över stranden, El Campello playa, hamnen, det gamla tornet och i fjärran Benidorm.

Nej, nu får det vara bra för i kväll. Jag fortsätter att lägga in fler foton i morgon.

Jag har haft mycket att ordna, och lägenheten är inte klar än. Ni kommer att få se foton från samtliga rum då jag har fått mer ordning på allt. Men givetvis har vi passat på att promenera runt i El Campello också i det härliga vädret. Här kommer först några foton från i går:

Lena passade förstås på att bada. Det är ca 22º i vattnet och 25 - 27º i luften. Själv får jag vänta med att bada lite till. Det är förstås hundförbud på själva badstranden. Och jag vill ännu inte lämna Bonnie ensam hemma. Hon måste få vänja sig vid vår nya lägenhet först. Vi fick alltså nöja oss med att sitta på muren och titta på, Bonnie och jag.

På eftermiddagen gick Lena en shoppingrunda. Hon hittade en snygg klänning och en ännu snyggare skinnjacka. Titta så fin hon blev i sina nya kläder!

Varje morgon gör Lena sin morgongymnastik, bestående av olika yogaövningar. Det tycker Bonnie är jättekul. Raskt tar hon fram en av sina leksaker och vill vara med och leka. (Själv gjorde jag ett fåtal dips och armhävningar. Jag ska komma igång ordentligt sen, hoppas jag.)

I dag, efter frukost, gick vi alla tre en rask 12-kilometers promenad längs strandpromenaden ( t o r Playa San Juan). Bonnie travade på hela vägen! Fast i San Juan stannade vi och pausade lite. Lena drack en kopp kaffe och Bonnie och jag delade på en flaska vatten. De 2 sista kilometrarna på hemvägen kände vi oss alla lite trötta och minskade en aning på takten.

Lena är snyggt solbrun, men det är inte jag. Tvärtom, benen är albyl-vita. Jag tog ändå på mig mina kortaste shorts i förhoppningen att så småningom bli lite brunare, jag också. Jag får hoppas att min vita lekamen inte bländar alltför många nu i början. (I Stockholm har det varit ganska få dagar i sommar som lämpat sig för att sola...) Nedan kan ni jämföra min och Lenas hudton. Hennes är klart snyggare!

Lena har gått ner till Playan nu igen. Men Bonnie och jag tar det lugnt här hemma.

Medan jag skruvade upp två hyllor för schampo o dyl, en i vardera badrummet, så simmade Lena 20 längder på diagonalen i polen. Jag tog 2 foton från balkongen:

Huset är förresten byggt i en backe, så ovanifrån bor vi på 3:e våningen, och nerifrån på 8:e. Det finns en hiss i vardera ändan av huset. Det gäller att hålla reda på vilken man befinner sig i, så man trycker på rätt knapp. Men ofta tar vi trapporna.

Jag har glömt att berätta, att första dagen i lägenheten, på en av kisspromenaderna med Bonnie, mötte vi Brian! Engelske Brian som är tillsammans med spanska Gloria. (Gloria som kan 7 språk, däribland engelska, och som jag ofta åkte med hem till Campello efter tangon.) Gloria bor snett över gatan. Jag skrev till henne för några veckor sen och sa att jag skulle komma ner. Men jag har inte hunnit träffa henne än. Jag ska ringa henne en dag sen när Lena har åkt hem igen. (Lenas flyger tillbaka på kvällen 7/10.)

I dag kom jag plötsligt på att jag glömde vaccinera Bonnie mot hjärtmask. Det ska göras i sista stund, därför blev det bortglömt. Jag får göra det hos veterinären här snarast möjligt. Jag har i alla fall satt på henne ett Scalibor-halsband mot sandmyggorna som sprider parasiten Leishmannios. Leishmannios angriper hundens immunförsvar och medför normalt döden. Även människor och katter kan angripas men det är ytterst ovanligt. Men av de oskyddade hundarna angrips ca 30%. Jag har sett flera hundar här, med likadana halsband som Bonnie har. (Myggan är dock inte aktiv november - mitten av mars, så den perioden ska Bonnie slippa ha halsband dygnet runt.) Och myggorna är bara nattaktiva, så när det är ljust ute är det ingen fara alls. Dessutom lever myggorna bara i strandlinjen, och ca 300 meter därifrån, så om det inte blåser pålandsvind går man säker inåt landet. (Vår lägenhet här ligger dock gissningsvis bara ca 150 meter från vattnet.)

När jag nyss tittade på mina gadgets (se nedan) så kom jag osökt att tänka på Spanska statens turistreklam: "Var glad - du är i Spanien"...

Själv är jag mycket glad att vara här! Jag vill helst inte åka tillbaka till Sverige nångonsin! Jag hoppas SÅ att Ulf också kommer att trivas här!

Ni ska få lite omväxling i dag också. Lena berättar här om dagens äventyr:

Man skall ta det försiktigt i solen har vi hört, så efter gårdagens långa promenad verkade det vara en god idé att åka ca 9 mil till Murcia för att besöka Ikea. Vi tittade efter i den alldeles nya spanska ikea-katalogen att det skulle vara öppet. Jodå, alla dagar även helgdagar är det öppet mellan 10 och 22!

Bonnie installerades i bilen, och som den vana bilhund hon nu är la hon sig ner i sin bädd utan att blinka!

Vi åkte motorvägen för att vara säkra på att hitta, och det visade sig att hela sträckan var gratis. Det är vi ju inte så vana vid, precis.

Vägbeskrivningen från katalogen stämde inte riktigt, men eftersom Christel är en utmärkt bilförare och det av någon anledning inte var någon trafik att tala om strax utanför Ikea, lyckades hon navigera in på parkeringen genom att backa ett hundratal meter.

Det var väldigt öde på parkeringen, det var i princip bara vi, men när vi stod och läste på dörren till varuhuset att det skulle vara öppet mellan 10 o 22 kom ett svenskt par och en engelsk dam fram och läste samma sak som vi gjort! Lokal helgdag, trodde vi, men väl hemma såg vi på Ikeas hemsida att det är väldigt stängt alla söndagar! Åtminstone i Murcia.

Då åkte vi hela vägen hem och åt en försenad lunch. Efter lunch kände vi oss redo för en ny biltur. Vi skulle leta rätt på ”Carrefour” ett stort varuhus på väg in till Alicante. Vi hittade dit efter mycket om och men, tyvärr var det väldigt stängt där också, så nu vet vi att allt utom restauranger är stängt på söndagar. Söndagar äter man, och promenerar gärna med hela familjen på strandpromenaden. Så kvällspromenaden gick givetvis längs strandpromenaden. Det tyckte Bonnie var en mycket bra idé, många hundar att hälsa på och många mänskliga beundrare också. Bonita är ett ord hon kan nu!

För er som inte kan spanska kan jag berätta att det på skylten ovan står "Fiske förbjudet"... Men spanjorerna brukar oftast vara rätt flexibla i sin tolkning av skyltar, trafikregler och lagar.

Nedan t v ser ni byggnaden där webbkameran i El Campello sitter. Ni ser den längst upp t v på det vita huset. Se: http://www.comunitatvalenciana.com/webcam/costa-blanca-el-campello-el-campello-0 (Det har hänt några gånger på sistone, att länken inte fungerar som den ska, men försök i så fall senare. Hade ni tittat i dag, tidig kväll, så hade ni sett Lena, Bonnie och mig när vi gick förbi kameran...)

På bilden nedan ser ni vårt hus på håll. T v om lyftkranen ser man först det stora vita hotellet, och t v om det syns huset vi bor i, och om man vet vilken balkong det är kan man se den också.

Före kvällspromenaden hann vi förresten med ett besök i Busot, där var det varmt och öde. Jag fick också se huset Christel bodde i när hon först kom till Spanien. Det var roligt att se, men jag är glad att hon körde mig dit i bil. Jag hade inte klarat av att gå den sträckan i värmen som Christel tvingades göra när hon bodde där! Det är låååååångt!

Jag hann med ett dopp i havet under eftermiddagen, poolen stod jag dock över idag, man skall inte förta sig……

Vi vaknar till ännu en strålande dag. Här ser ni några foton som Lena tog från balkongen i soluppgången:

I dag ska Bonnie och jag gå till veterinären nu på förmiddagen, och Lena ska in till Alicante.

Bonnie och jag har nu kommit tillbaka från veterinären, men Lena är fortfarande i Alicante och shoppar. Veterinären sa att Bonnie inte behövde vaccineras nu. En vaccination skyddar i 6 månader. (Det var därför jag skulle vänta med den till i sista stund - och sen glömde detta.) Hjärtmasken, Dirofilaria immitis, är bara verksam här under perioden april - oktober. Jag fick tabletter i stället som skyddar Bonnie. Hon ska ta en i månaden. En i dag för oktober, bara om det blir mycket varmt i november, ska hon ta en till då. Sen behövs ingen tablett förrän i slutet av mars. Och då ska vi i alla fall till veterinären för hennes vanliga årliga vaccination. Båda veterinärerna är mycket språkkunniga. De talar både engelska och franska. Det är inte så vanligt med språkkunniga spanjorer. En (människo-)läkare ska man inte räkna med att han/hon kan något annat språk än spanska... Bonnies och min veterinär hittar ni på: www.vetcampello.com . De svarar på mail också (ovanligt att företag i Spanien ens har en mailadress); info@vetcampello.com . Jag gick hos samma veterinär med katterna, och är mycket nöjd. Så här ser mottagningen ut utifrån:

På hemvägen köpte jag en liten burk hundpaté att blanda in tabletten i. Både tablett och paté är nu ordentligt uppätna. Och därefter har jag talat med min mamma Birgit via Skype. Visst är det fantastiskt att man kan se varandra när man talar med varandra, och att det dessutom är gratis!

Jag höll på att glömma att berätta om när Bonnie och jag gick hem från veterinären. Vid ett bord på ett utefik satt ett par i min ålder. De hade två chihuahuor. Bonnie fick bums syn på hundarna och blev jätteglad. Hon favoriserar chihuahuor! Tyvärr blev hon utskälld. Hussen och matten och jag utbytte några artighetsfraser på spanska. Sen övergick de till engelska och frågade var jag hade köpt Bonnies sele. De ville ha tag på en likadan. Tyvärr i Sverige sa jag. Det visade sig att de är från Varalöv utanför Ängelholm. De tillbringar vintern härnere och hyr en lägenhet ett par kvarter från oss. Förmodligen stöter vi på varandra igen.

I dag har jag äntligen badat! Det är jättevarmt och skönt i vattnet! Jag lämnade Bonnie ensam hemma i lägenheten en hel timme. (Efter att först ha gått en rejäl runda med henne.)

Jag och Bonnie har nyss varit och lämnat Lena på Alicante flygplats. Hennes plan till Kastrup skulle gå 20:25. Bonnie blev jätteledsen när Lena gick i väg. Hon gnällde och ylade en lång stund efteråt. Lena och Bonnie har blivit bra kompisar, de också.

Jag kommer förstås att sakna Lena jag också. Vi har alltid kul ihop. Lena är trevlig, smart, har humor och är självgående. Allltså: inget besvär - bara roligt hela tiden!

Om tre veckor kommer Ulf ner. Det ser jag förstås fram emot. Det är klart att jag saknar honom jättemycket! Vi har daglig mejlkontakt (flera gånger om dan) men det är ju inte detsamma som att vara tillsammans på riktigt.

Ulf var förresten på kryssning i måndags/tisdags. Han hade fått en gratiskryssning t o r Mariehamn, så han åkte fram och tillbaka och åt gott från bufféborden. De tar alltid foton på alla som går ombord. Jag tycker att han blev jättebra på detta fotot:

Fast lite konstigt känns det för mig att han ser ut att vara så varmt klädd. Jag har vant mig fort vid värmen. Linne, shorts och sandaler är lagom här.

På onsdagar är det marknadsdag här i El Campello. Lena och jag gick förstås dit. På vägen slängde jag soporna. Det gör man var som helst längs gatorna där det står ett sånt här grönt sopkärl.

När vi passerade bron över Tram tog lena ett foto bakåt, mot vårt hus. Det är det stora vita huset i mitten. Det var fler än vi på väg till marknaden. Några kvarter i från marknadsplatsen började det bli fullt av tätt parkerade bilar. Skönt att ha gångavstånd...

Under tak, nära Ayuntamiento (stadshuset), såldes frukt, grönsaker, växter, kött mm. Lena köpte clementiner och jag plommon. Och så köpte jag två krukväxter till balkongen. En Bougainvillea (lika den jag har haft fast mindre) samt en jättefin röd Hibiskus. Växterna kostade totalt 7 euro, vilket är jättebilligt! Hoppas nu de trivs på balkongen som tyvärr vetter åt norr. Där är jätteljust men aldrig direkt sol.

Bortom "matavdelningen" fanns "diverseavdelningen". Där såldes kläder, lakan, filtar, verktyg, husgeråd, leksaker, väskor mm. Jag fyndade några kläder. Inte just den solklänningen jag tittar på nedan, men en liknande. Klänningarna kostade 4 euro per styck. Sen köpte jag en yllekjol (att ha till vintern) för 2 euro samt en svart kjol som jag kan ha nu för 3 euro. Hyfsade priser, eller hur? En euro kostar just nu när jag skriver detta (enl min valutaomvandlare på nätet) 10:345 SEK. Och 10:51 på Forex enl Ulf.

Jag köpte också ett lakanset samt en jättemjuk filt som Ulf kan ha när han kommer ner. (Vi trodde att det skulle finnas bäddutrustning här, som det vanligen gör, men här fanns ju bara kuddar och inget annat.)

Förresten står vårt gästrum tomt nu fr o m i morgon och t o m 29/10. Om det är någon som har lust att komma ner och hälsa på så är du/ni välkomna. (Rummet är gratis men ni får hålla med mat själva.)

På fredag börjar en lång fiesta här i El Campello. Alla affärer kommer att vara stängda t o m måndag (om inte längre). 9:e okt 1238 blev Valencia kristnat, och självständigt. 12:e oktober är Día de la Hispanidad. (Spanskhetens dag = Spaniens nationaldag.) Och mellan 11:e och 15:e firar man Morer & kristna - fiestan. Denna gången är jag förberedd och har fyllt på mina matförråd. Första året jag bodde här, var affärerna här i El Campello stängda 8 dagar i rad, och min mat tog slut...

I morse var det faktiskt lite molnigt här. Och det hade regnat i natt. Men det kan inte ha kommit mer än ca 1 mm, för marken var inte våt. Men det luktade fräscht, som det gör efter regn. Redan klockan 9 var dock molnen borta och solen sken lika klart som vanligt.

Så här ser förresten utsikten från huset ut åt andra hållet, sedd från tvättstugan:

El Campello förbereder sig för Fiestan med stort F. Stadshuset (Ayuntamiento eller på valencianska: Ajuntament) är vackert klätt i stora dekorerade tygskynken:

Man har också börjat stänga av vissa gator där paraden ska gå, och ställa fram stolar och "miniläktare".

Eftersom jag inte har nån tidning här, så vet jag inte hur dags paraden går av stapeln. Kanske Bonnie och jag missar den. Vi är nämligen bjudna hem till Horst i morgon kl 12.30. Men festligheterna ska ju vara i många dar, så vi får nog se tillräckligt ändå...

I dag köpte jag ett par tjusiga skor för 22 euro. Det är billigt! I Sverige brukar denna typen av skor kosta uppåt 800 kronor. Bonnie tycker att de luktar helt OK. Nä, jag har inte tänkt ha dem på långpromenader. Klacken är 10 cm... Men jag tänkte klä mig lite snyggt då min käre man kommer ner, och då passar dessa bättre än sandaler... Jag försökte fotografera skorna när jag hade dem på mig, med kameran riktad mot spegeln. Fast så särskilt tydliga blev inte bilderna (det är kväll och mörkt nu), så jag ställde den ena skon på bordet och tog ett foto av den där. Detta blev lite tydligare.

Jo, Bonnie och jag kommer att missa paraderna i dag, på Valencias självständighetsdag. Jag fick tag på en gratistidning i går och där stod att de olika paraderna skulle börja kl 11:00, 11:30 samt 12:00. Vi får pricka in "Morer & kristna" -paraderna på måndag i stället. Ja, och så händer det en del på söndag kväll samt på tisdag förmiddag också. Eftersom det också är Spaniens nationaldag på måndag så förmodar jag att det blir festligast då. För mig och Bonnie räcker det gott och väl att titta på en av paraderna. Det kommer att bli en del fyrverkerier också. Tyvärr har spanjorerna till 3/4 bara såna som smäller ljudligt, och bara några få som det blir vackra "stjärnor" av. Redan i natt, kl 01, var det ett fasligt smällande. Bonnie reagerade men blev som tur är inte rädd. Vi vände oss om och försökte sova vidare.

Nu har vi kommit tillbaka från Horst. Det var trevligt att träffa honom igen. Bonnie hade jättekul när hon sprang runt i hans trädgård och nosade på allting. Hon tittade till mig då och då, där jag satt och pratade med Horst, men sen sprang hon iväg på upptäcktsfärd igen. Nu sover hon gott ovanpå min säng.

Horst säger att han har slutat att jobba i trädgården, men det märks inte. Han har så många vackra blommor och frukträd. Jag gick runt och fotograferade några av mina favoriter.

Horst och jag bestämde förstås att vi ska träffas lite då och då. Nästa gång är det hans tur att komma hit.

Jag har lovat er att ni ska få se foton från vår lägenhet här på Avenida de Alcoy. Allt är inte färdigordnat än, men ni får ändå se hur det ser ut. Jag fotograferade bara rakt upp och ner, precis som det ser ut just nu - något ostädat... Först några foton från köket och tvättstugan:

Jag har ställt soffbordet i köket som avställningsyta. För det lilla köksbordet har jag ställt i vardagsrummet så att Ulf kan få ett arbetsbord till sin dator. Skrivbord/datorbord finns här ju inget. Jag saknar också sånt som handdukshängare, krokar att hänga saker på mm. Jag har satt upp några sugproppskrokar ovanför arbetsbänken till grytlappar och kökssax, men de trillar ner ibland. (Och jag vågar inte borra/plugga/skruva i en hyrd lägenhet. Annars kan jag få låna borrmaskin av Horst.) Sen får ni se två foton från hallen, tagna från var sitt håll:

Där skulle jag önska mig en skohylla samt en klädstång. Det finns bara 5 krokar. (Fast här använder man ju inte hälften så många jackor som i Sverige. Än så länge - ingen alls.) Sen kommer bilder på vardagsrummet, som även får tjänstgöra som matrum och arbetsrum.

Matta, pläd och kudde fanns inte från början. Pläden fick vi av Lena och mattan (eg en badrumsmatta) och kudden köpte jag billigt. Det ser så kalt ut när man inte har något, men jag kan givetvis inte köpa några dyrare saker även om de är snyggare. Fondväggen i vardagsrummet är mörkröd, så det är lite svårt att hitta färger som passar utan att vara lika dominerande som väggen. Och så kommer ett foto från balkongen där ni kan se hur bra mina två nya växter samsas med mina gamla svenska.

Sen kommer ett foto från mitt och Bonnies sovrum. Jag hade föredragit att ha en enkelsäng. Det känns fånigt att bädda ena halvan av en dubbelsäng. Vi är visserligen två som sover här, men Bonnie envisas med att ligga så nära mig som möjligt. Så småningom (nästa lön kanske) hoppas jag kunna köpa ett billigt överkast, eller en filt, så jag slipper använda den allt för lilla blåa pläden som jag använder nu. (Det blommiga överkastet som syns på vänster sänghalva räcker tyvärr bara till en enkelsäng.) Mitt lilla "datorbord" framför fönstret är eg ett balkongbord (som jag köpt i "billighetsaffären") och inte idealiskt att arbeta vid. Men det funkar så länge i alla fall. Ni ser förresten att spanska sängar är mindre än vi är vana vid. Min 200 cm långa svenska bäddmadrass hänger utanför och tar upp nästan 2/3 av dubbelsängens bredd...

Från mitt sovrum har jag direktingång till det stora duschrummet. Det är stort och lyxigt men saknar badrumsskåp o dyl. Jag har köpt några billiga plastkorgar med ben. (Billighetsaffären igen...) Men jag föredrar dold förvaring. Det är ju mycket man har i ett badrum. Inte bara tandborste och tandkräm, utan även hårschampo, hudkräm, solkräm, hårborstar, make-up, bomull och en massa annat smått.

Det var Ulf som tyckte att Bonnie och jag skulle ha detta sovrummet, eftersom badrummet som hör till är stort nog att rymma Bonnies "reservtoalett". Vi hade då bara sett enstaka foton, samt ritningen på lägenheten.

Nu ångrar sig Ulf en smula. Det visade sig nämligen att utanför hans sovrum ligger först ett ljusschakt och utanför detta trapphuset. Trapporna ligger utanpå huset, vilket är vanligt i Spanien. De är öppna utåt. Men hur som helst så skuggar de, och tar bort 85% av utsikten. Däremot behöver han knappast vara rädd för insyn. Folk här använder aldrig trapporna, de tar hissen, och då kommer de från andra hållet - från hissen räknat ligger vår lägenhet sist. (Jag tar däremot ofta trapporna - det är ju bra motion!) Fördelen med hans rum är förstås att han får sova i en enkelsäng. Det är bekvämare. Jag har bäddat klart den högra åt honom.

Ulfs duschrum är snyggare än mitt. Både han och jag föredrar blått! Båda sovrummen har stora platsbyggda garderober med skjutdörrar. Några lådor (till underkläder och annat man inte hänger upp) fanns dock inte. Jag köpte stapelbara backar, öppna fram, och ställde under de hängande kläderna. Det fungerar bra.

När ni kommer och hälsar på oss här, så flyttar Ulf in till mig. Vi samsas så bra i en dubbelsäng. Då blir det andra rummet gästrum med två sängar lediga. Kommer ni fler än två samtidigt kan vi väl alltid fixa nåt liggunderlag så vi kan bädda på golvet i vardagsrummet, eller om nån är kortare än 160 cm kan ju denne sova i tresitssoffan. Det ordnar sig alltid med lite god vilja.

Jag har erbjudit Ulf att dela rum med mig. Vi kunde ha enkelsängarna här i stora sovrummet, och dubbelsängen i det andra sovrummet som då blev gästrum. Men av hänsyn till mig väljer han att ha eget sovrum. Han är nämligen uppe mycket senare än jag om kvällarna, och skulle förmodligen väcka mig var kväll då han kom och la sig. Jag är rysligt lättväckt...och behöver sova mer än han gör. Så kanske det är bäst så här trots allt. (Annars sover Ulf tyst - utan att snarka - så t o m jag kan sova bra ihop med honom.)

Ja, då vet ni ungefär hur här ser ut. Hade detta varit vår egen lägenhet så hade jag kompletterat och ordnat mera. Nu kan vi ju inte skaffa alltför mycket. Det lär ju knappast få plats i bilen på hemvägen... Jag hoppas att vi kan få hyra ett litet förråd här nere för allt sånt som vi inte behöver hemma. Sånt som jag köpt speciellt till denna lägenheten. Och min bäddmadrass som jag hade med mig. Jag ska fråga runt bland mina spanska vänner om någon känner någon som kan hyra ut en garderob el likn. Vi kan dock inte betala hur mycket som helst per månad, helst inte över 20 euro. Men nästa höst, då vi kommer ner igen, kommer vi att behöva dessa saker som jag nu har köpt.

Nu ska Bonnie och jag strax gå en tidig kvällspromenad. Det är så härligt ute!

Klockan är nu 21:45 och Bonnie och jag har promenerat färdigt för i kväll. Jag tänkte inte på att klockan blivit så mycket. Det är massor av folk ute och går längs strandpromenaden, många familjer med små barn. Många hundar mötte vi också. När vi nyss gått ut vid 19-tiden mötte vi en söt liten chihuahuapojke som blev blixtförälskad i Bonnie. Tyvärr ville han markera revir och kissade på mitt ena ben innan jag hann reagera. Medan jag, med en näsduk som jag fick låna av hundens husse, torkade bort kisset - så passade hunden på att kissa på mitt andra ben också. Alltså fick jag gå hem och duscha av benen, och för säkerhets skull även sandalerna... Men med rena ben, och andra sandaler, fortsatte Bonnie och jag sen vår promenad ytterligare nån timme. Det är fortfarande + 25 grader ute...

I dag besökte Bonnie och jag medeltidsmarknaden uppe vid Plaza de la Constitución i den äldre delen av El Campello. Där fanns bl a konsthantverk, smycken och mat. Bonnie tyckte att det mest intressanta var åsnorna. De luktade så spännande tyckte hon. Här kommer några foton:

Jag tröttnar aldrig på att titta ut över havet.. Så här såg Medelhavet ut från balkongen, tidigt i förmiddags:

Bonnie och jag gick en tvåtimmarspromenad genom El Campello i förmiddags. Först upp i de äldre delarna, där vi passerade marknaden igen, och slutligen ner till strandpromenaden innan vi gick hem och åt lunch. Här kommer några foton från vår promenad (jag låter bilderna tala för sig själva):

Ja, fotona nedan får jag nog kommentera i alla fall. Mannen i blågrått står och slår i små avlånga vita stenar i träet. Han använder hammare, men har först gjort små skåror med kniv på jämnt avstånd där stenarna ska slås i. Dessa bildar ett mönster / en dekoration på olika möbler. Ni ser ett färdigt bord på andra bilden. Jag vet inte om det är gammalt spanskt hantverk eller kanske rent av moriskt.

Efter att ha pausat lite efter maten gick vi en runda till. Då passade jag på att ta några foton av trapporna här i huset. Jag tog också ett foto på huset från "trappsidan". Ni ser att trapporna (en i var ände) är byggda utanpå fasaden.

Efter kvällsmaten gick vi ytterligare en promenad, denna gången till huset där jag bodde tidigare. Vi passerade Rio Seco (=torra floden) som för en gångs skull inte är helt torr. Jag tog två foton, ett i vardera riktningen, bl a för att visa Jenni. Sen tog jag ett foto bakåt mot Campello i kvällssolen.

Huset bredvid det jag bodde i har blivit renoverat. När Ulf och jag var här i vintras såg vi att de bytte fönster och fixade fasaden. Det har blivit jättefint och är blått nu.

En lägenhet i huset är till salu. Den bakom den halvt nedfällda markisen längst till höger på långsidan. Den är jättefin! Fast dyr tyvärr, 246.114 €. Samma fina utsikt som jag hade i huset bredvid fast mycket modernare och med hiss i huset. Ni kan se lägenheten på följande länk: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?Id=5236&len=en

Bonnie och jag tittade på huset där jag bodde -06/-07. Lägenheten var tom och ett fönster var öppet. Kanske den är såld? Utsikten är underbar, men lägenheten ganska sliten. Fast hade inte Ulf kommit emellan så hade jag väl bott kvar där än. (Om jag inte hade blivit utslängd p g a försäljning förstås.)

Havet var lika vackert i kväll, som de flesta andra kvällar. Jag tycker så mycket om färgerna strax efter soluppgång, eller strax före solnedgång. Strandens sandfärg kombinerat med havets och himlens ljusblå och rosa, är så behagligt milda. Jag skulle kunna tänka mig att inreda en lägenhet i sand- och himmel/havsfärger. (Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att måla en fondvägg mörkröd som i denna lägenheten...)

Nu är det sovdags för Bonnie och mig. Vi brukar sova gott när vi har varit ute och promenerat åtskilliga km i friska luften.

Jodå, Bonnie och jag sov gott - ända till klockan 07.00 faktiskt. Då började spanjorerna fira sin nationaldag med dunder och brak. Morerna (=araberna) försökte nämligen inta El Campello strand men slogs tillbaka av de kristna. Varje år, den 12/10, firar Campelloborna denna händelse med en mycket påkostad "show". Man har byggt upp två tältläger på stranden, människor är klädda som morer och kristna var på den tiden, gamla rodd- och segelbåtar används etc. Men framförallt tycks de använda smällare modell större. Spanjorerna verkar tycka mycket om när det säger PANG! Alltså vaknade vi av ett fasligt smällande. Bonnie tog det med ro. Skotträdd är hon inte. Men hon lyssnade förvånat, och tycktes undra varför hundar inte får skälla när människor får föra ett sånt oväsen.

Jag gick ut på balkongen och fotograferade det jag kunde se därifrån. (Jag hade ingen lust att gå ner på stranden i all trängsel innan jag duschat och ätit frukost.) Så av själva striderna såg jag inget, men desto mer "krutrök". Solen hade just börjat gå upp och de första fotona är ganska mörka. (Normalt sover spanjorerna så här dags, men inte på sin nationaldag inte.)

Varje gång som jag trodde att de just smällt färdigt, så började de smälla på ett nytt ställe.

Nåja, Bonnie och jag duschade i lugn och ro. (Jag hade inte tänkt att Bonnie också skulle duscha, men det hade hon tänkt och smet in under duschdraperiet. Hon älskar att bada!) När jag klätt på mig och vi ätit frukost så gick vi ner mot stranden. Smällandet höll fortfarande på men hade flyttat sig upp till tornet. Jag tog ett par foton av det nu övergivna tältlägret.

Framåt 10.00 slutade äntligen smällandet och spanjorerna rusade till närmsta servering för att inta frukost. Bonnie och jag gick hem. Jag för att uppdatera hemsidan och Bonnie för att vila. Men vi ska snart ut på promenad igen...

På middagspromenaden blev vi SÅ sugna på att bada, både Bonnie och jag. Men Bonnie får inte bada på badstranden och jag vill inte lämna henne ensam än, så det får vänta till en annan dag. Men visst ser det skönt ut?

Klockan 18.40 gick vi iväg mot kvällens äventyr: Den stora processionen med "Morer och Kristna" längs huvudgatan Avenida Generalitat. Processionen skulle börja kl 19 men gatan var redan kantad av folk när vi kom. Stolarna kostade det 5 euro att sitta på, så därför var en del tomma.

Klockan 19.20 hade paraden ännu inte kommit igång, men strax därefter började den. Först kom några musikkårer.

Sen började själva processionen av folk utklädda till Morer och Kristna. Bonnie var nog enda hunden i publiken. Hon tyckte att det var OK att titta i början, även om hon inte riktigt gillade trummorna.

När sen de Kristna kom och ringde i kyrkklockor så gömde hon huvudet i mitt armveck för att slippa höra ljudet. Lite tveksam var hon också till allt dansande. (Ju mörkare det blev, desto mer rörelseoskärpa fick mina bilder. Jag har ännu ingen "långdistansblixt".)

Jag blev förvånad över att det fanns levande djur med i paraden. (Ja, utöver hästarna i början.) Här nedan syns tre falkar.

Men sen, ja då kom en jätte-jätte-stor "hund" och då blev Bonnie rädd på riktigt! Jag hade svårt att lugna henne. Hon ville bara därifrån. Där kom nämligen en brunbjörn lufsande gatan fram. Jag trodde, när jag såg den på håll, att det var en utklädd människa, men det var det inte. Det var en synnerligen väldresserad björn. Den kunde slå kullerbyttor, vinka på folk och snurra en rockring runt midjan. (Den hade munkorg, men det såg inte Bonnie.) Bonnie blev så pass rädd att jag insåg att det vore fel att stanna kvar. Alltså gick vi därifrån. Så resten av paraden fick vi inte se.

Ja, försök själva ta foton på en björn i halvmörker, med en darrande hund på armen, så får ni se hur lätt det är. Jag hann ta några till men där blev rörelseoskärpan ännu värre. Bonnie hade brått på hemvägen och såg sig hela tiden oroligt om. När vi var nästan hemma lugnade hon ner sig, och jag passade på att fotografera ett blommande clementinträd (eller kanske litet apelsinträd?) som doftade underbart.

Bonnie är ännu inte helt lugn. Hon håller sig nära mig. Jag hoppas att hon inte drömmer mardrömmar om björnar i natt. Jag hade ju ingen aning om att det skulle gå en björn med i paraden, och inte att Bonnie skulle bli så fruktansvärt rädd. Hade jag vetat det så hade jag inte gått dit. Nu får jag hoppas att Bonnie har glömt det hela till i morgon.

(Nej, jag kommer inte att lägga in så här många foton var dag. Det är bara så här i början, och på nationaldagen i synnerhet, som jag släpar med kameran överallt.)

Nej, Bonnie drömde inga mardrömmar i natt, som tur var. I morse hade hon helt glömt bort den hemska björnen. Vi har tagit det ganska lugnt i dag, Bonnie och jag. I morse åkte vi visserligen in till Alicante, men var inte där så länge. Vi skulle bara till en affär: Ale-hop. Där köpte jag två till likadana prickiga kuddar som jag tidigare köpt en till soffan. De kostar bara 1,90 euro per styck. Så nu kan jag ha 2 i tresitssoffan och en i den andra. Det blir skönare.

När vi väntade på Tram, på väg in till Alicante, höll El Campelloborna på att fira striderna mellan Morer och Kristna igen! I alla fall var det ett fasligt smällande på huvudgatan. Jag höll periodvis för Bonnies öron. Hundar hör ju ännu bättre än vi. Och det ska vara en parad i kväll också. Har de fiesta så firar de rejält! Men Bonnie och jag promenerade i lugn och ro längs strandpromenaden i stället. Bonnie hade sån tur så hon stötte på en liten Yorkshireterrierpojke som var lika leksugen som hon själv. Hundarna sprang runt ett tag och jagade varandra, skällde glatt, och viftade på svansarna i kapp. Ingen språkförbistring där inte...

I dag har vi tagit det lugnt Bonnie och jag. Fast Campelloborna fortsätter tappert med sitt firande. Mellan 10:00 och 11:30 var det ett fasligt skjutande i dag också...

På vår morgonpromenad mötte vi Gloria! (Den blonda spanjorskan som dansar tango.) Hon var ute med sin hund. Vi stod och pratade en lång stund. Vi pratade om hundar. Hennes är nu 19 år! Hon hade en bror till den också, men den dog förra året då den var 18. Dessa 2 hundar räddade hon från att drunkna i en flod, och tog sen hand om dem. Man måste säga att hon tagit synnerligen väl hand om dem då de båda blivit så gamla. Denna hunden är inte så stor, som en beagle ungefär, men det är fullständigt omöjligt att gissa vad den kan ha för raser i sig. Det är nog ganska många.

Sen pratade vi om tango förstås. Hon och Brian har slutat att dansa på Abatango. Gloria tyckte att det ständigt krävdes att de skulle jobba och hjälpa till. De fick nästan aldrig dansa själva. Nu har hon och Brian små uppvisningar själva på privata tillställningar, och dessemellan dansar de på små träffar på cantinor med få - men tangointresserade människor. Många av dessa är tydligen argentinare och en del spelar tango. Jag och Ulf blev inbjudna. Det kan ju vara kul att prova. Sen ska jag prova Abatango igen, samt deras konkurrent (nerflyttad från Benidorm).

Ja, och så pratade vi om Glorias operation. Hon har genomgått en stor hjärtoperation. Hon var sövd i 8 timmar och de lyfte ut hennes hjärta. Om jag förstod det hela rätt så har hon fått nya hjärtklaffar från gris inopererade. Hon såg pigg och frisk ut nu. På intensivvården hade hon bett om papper och penna för att kunna skriva ner några tangokoreografier. Men det fick hon inte. På intensivvården skulle man vila hade de sagt. Så hon memorerade koreografierna och skrev ner dem senare. Hon är alldeles för aktiv för att helt kunna hålla sig lugn. Och då är hon ändå några år över 70. Fast det varken syns eller märks! Jag sa att hon och Brian var välkomna till oss sen när Ulf kommit ner.

Vid lunchtid gick Bonnie och jag en promenad ner till stranden nära Rio Seco. Där har jag sett hundar bada. Det gjorde en hund nu också. Hunden och Bonnie fick springa lösa ett tag och hade mycket roligt med varandra. Den andra hunden hoppade i vattnet då och då, men det tänkte inte Bonnie göra - hon bara lekte vid kanten där vågorna sköljde in. Fast en våg sköljde högre upp än hon var beredd på så hon blev blöt om mage och tassar ändå. Men vad gör det när vattnet är varmt och luften likaså. Jag blev själv sugen på att bada. Alltså gick jag hem med Bonnie, bytte om till bikini, tog badkorgen på armen och lämnade en liten ledsen hund ensam. Ja, det är inte mitt fel att hundar inte får vistas på badstranden... Bonnie fick vara ensam hela 70 minuter medan jag njöt av att bada och sola. (Jag sa nog inte förresten, att när jag badade den 6/10 då Lena var här, så var det mitt premiärdopp för i år. Det svala vattnet i Mälaren har inte lockat mig alls...)

Bonnie blev glad då jag kom hem igen. Jag gick in i duschen för att duscha av mig saltvattnet och tvätta håret. Rätt som det var kröp det in en glad liten hund under duschdraperiet. Så vi blev 2 som duschade... Nu torkar vi päls och hår. Ute är det 24 grader och strålande sol.

Det verkar som om t o m Ulf börjar se fram emot att komma ner till värmen. I alla fall så har han muttrat lite om +4 grader på dan och stelfrusna fingrar. En kvinna jag känner berättade (i mejl) att det snöat på morgonen i går då hon skickade barnen till skolan. Hon bor också i Stockholm, men jag vet inte exakt var. Jag är så glad att jag envisades med att åka ner redan till den 1:a oktober, trots att Ulf ville att jag skulle vänta ända till den 1:a november. Jag behöver verkligen dessa extra dagar med sol och värme!

I dag är det växlande molnighet här, och "bara" 22º. Enl väderleksprognosen ska det bli regn i morgon. Så här ser utsikten ut från balkongen då himlen inte är klarblå:

På min nya hibiskus har fler blommor slagit ut. Blommorna är så vackra tycker jag. Det är roligt med krukväxter...

I går möblerade jag om lite här. (Med Ulfs tillåtelse förstås.) Jag lade beslag på en enkelsäng för egen del. Det fungerar mycket bättre att sova i den, än i dubbelsängen. Det ser lite konstigt ut i mitt rum nu, för sänggavlarna till alla sängarna är fast monterade på väggarna. Bonnie tyckte att det gick utmärkt att sova på sängen då den står så här.

Tills vidare ställde jag dubbelsängen på högkant i Ulfs rum. Men när han kommer ner så ställer jag den i mitt rum i stället. När ni nu kommer och hälsar på så blir det ni som får sova i dubbelsängen i stället. Då bär vi in Ulfs säng i mitt rum och så får dubbelsängen stå i det mindre sovrummet. Eg passar det bättre så, eftersom dubbelsängen tar mindre plats än två enkelsängar.

Hittills har jag uppdaterat hemsidan varje dag sen jag kom ner, men det är inte säkert att jag kommer att göra det framöver. Men ett par gånger i veckan ska jag väl hinna med.

Jag vaknade i morse vid 4-tiden av att det blåste rejält och regnade ute. Jag sover för öppet fönster, men stängde det nu, och somnade om. Det är molnigt här i dag, och ganska "kallt", +19º. I morse på vår morgonpromenad tog jag därför på mig en sommarjacka. Det hade inte regnat mycket i natt. Marken var nästan torr. Det är risk för mer regn i dag, men är ändå ganska ljust. När det är risk för regn i Sverige så brukar det vara halvmörkt hela dagen. Det är det aldrig här. Ljuset är en av de saker jag värdesätter här! Så här ser dagens "balkong-utsikt" ut:

Bonnie och jag har inga särskilda planer för dagen. Jag ska börja med att sätta igång en tvättmaskin. Så får vi se sen vad vi gör.

I dag skiner solen igen och Bonnie och jag planerar för en långpromenad. I går promenerade vi längs strandpromenaden som vanligt. Jag hade sommarjacka på, och Bonnie sin jeansväst. Klädda så tyckte vi att det var varmt och skönt ute, fast det blåste. Några badande såg vi dock inte vid stranden men väl ett 20-tal surfare i vattnet. (De senare var mer i, än ovanpå vattnet... Det är väl inte så lätt att surfa.)

Skrivet senare: Vädret har varit underbart i dag, varmt och soligt. Bonnie och jag har gått två långa promenader (gissningsvis 7-8 km var gång). Hon orkar mycket den lilla, hon pinnar glatt på fast jag går ganska raskt. Nära Rio Seco träffade vi en liten malteserhane och hans matte. Hundarna kom bra överens och luktade grundligt på varandra. Matten var klok nog att tala långsamt och använda enkla ord, så att jag begrep - så vi talade en lång stund om hundar.

Det är härligt väder i dag också. Bonnie och jag tog en förmiddagspromenad norrut, via Pueblo Español och L'Almadraba till L'Armerador. Sen vände vi och gick hem igen. På tillbakavägen mötte vi paret från Varalöv och utbytte några ord. Jag hade inte kameran med på promenaden så ni får nöja er med ett foto från balkongen. Det är massor av små segeljollar ute i dag som ni ser.

I morse bar jag förresten in dubbelsängen i mitt rum och satte (tills vidare) en av ute-stolarna i Ulfs rum. Det ser lite bättre ut i alla fall. (Vi får väl köpa ett par stolar, och ett arbetsbord, på IKEA så småningom.)

I dag har jag varit och tittat på ett par lägenheter som är till salu. En av dem var jättefin! Den blev jag sugen på! Nu fattas jag som vanligt bara alla pengarna... Ni hittar lägenheten på länken: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?Id=4776&len=en Men jag tog några foton som ni ska få se här. Lägenheten är 2-plans och ligger på översta våningen i ett hus byggt 1992 vid gatan San Bartolomé. (Den som går genom hela Campello Playa och där bl a Mercadona ligger.) Lägenheten har 2 små balkonger mot gatan = åt väster, samt en stor åt havet = åt öster. Uppe på översta våningen finns entré, en toalett, ett dubbelsovrum, ett stort vardagsrum och ett ljust och trevligt kök. Och så förstås den stora balkongen med härlig utsikt! En trappa ner finns 2 dubbelsovrum med var sin liten halvt inbyggd balkong. Mellan sovrummen ligger ett toalett&duschrum. Till lägenheten hör ett källarförråd samt en garageplats. På prislappen står det 220 000 euro, men mäklaren trodde att ägaren (en engelsk man som nu är för gammal och dålig för att kunna komma hit mer) nog är villig att gå ner i pris en del. Kanske till 185 000 euro. Det är förstås dyrt ändå - men billigt för en sån här lägenhet. Först kommer 2 foton som mäklarfirman tagit. Huset från gårdssidan, samt utsikten. Det är balkongen högst upp, näst längst till höger.

Sen kommer samma utsikt fotograferad i dag, när det är lite molnigare. Husen närmast vattnet är 4-vånings. Det är det högsta man får bygga nu. (Förr fick man bygga höghus nära stranden också.) Det kan ju vara bra att veta att utsikten inte kan "byggas för".

Vid entrén ligger den ena toaletten. Och från entrén ser man in i vardagsrummet.

Det allra bästa med vardagsrummet är förstås den stora balkongen och utsikten.

Från vardagsrummet är det ingång till ett av sovrummen. Detta sovrum har utsikt ut över taket, mot väster.

En trappa ner (trappan är utrustad med "handikapphiss") finns duschrummet och två av de tre sovrummen.

Sovrummen här har alltså var sin balkong. Balkongerna vetter åt gatan, men eftersom de dels ligger högt upp och det dessutom är en bit till de närmaste husen, så är det ingen större insyn här heller.

Ja, och så får ni se källarförrådet (delvis inrett som "snickarbod") samt garageplatsen.

För övrigt är lägenheten på 102 m², och har både värme och air-condition installerat. (Den säljs med inventarier.) Ja, ni förstår kanske att jag blev köpsugen? I en sån här lägenhet skulle nog även Ulf trivas, fast han är ganska kräsen av sig. Själv skulle jag uppskatta att ha soliga balkonger i två vädersträck, och så tycker jag om köket för att det är ljust och ser fräscht ut. Och tänk så bra det vore med ett gästrum! Ja, det är klart att jag vet att jag bara fantiserar... Jag vet mycket väl att ingen bank skulle låna mig så här mycket pengar. Både de och jag kan ju räkna ut, att på min förtidspension skulle jag aldrig kunna betala såna här summor. Men att drömma är gratis, så det tänker jag fortsätta med. Och på torsdag ska jag titta på en liten billig lägenhet. En som jag nästan skulle kunna ha råd med. (Jag undrar vad det är för fel på den eftersom den säljs så billigt? Jag har på känn att Ulf inte kommer att tycka om den... Men det är gratis att titta!)

PS. Ni är flera som hört av er och sagt att lägenheten ovan ser trevlig ut. Då ska ni få se ytterligare två foton, på det tredje sovrummet, som jag inte hade med foton på ovan.

Och så får ni se 2 Google-Earth-bilder. Det är huset med den tvådelade swimmingpoolen på gården. (Syns om man tittar noga, till höger om där en mindre gata går ihop med San Bartolomé...)

Enligt väderleksprognosen skulle det ha regnat i dag. Men det har det inte gjort. Himlen har varit blå och solen har skinit hela dagen hittills. I morse gick Bonnie och jag till marknaden. Vi strosade runt och tittade på allt. Jag tittade på det som låg ovanpå borden, och Bonnie mest på sånt som låg under. Jag köpte en stickad rosa väst i acryl för 3 euro. Den behöver jag. (Ibland tidigt på morgonen är det för varmt med jacka, men för kallt utan något utanpå T-shirten.) Den är visserligen en storlek för stor, men en väst kan ju hänga löst utan att det gör något. Det fanns många klädhögar att rota i - där allt kostade 1, 2 eller 3 euro. En del saker var verkliga fynd - annat mest skräp. Fast det är svårt att rota med en hund på ena armen... (Jag vill inte att Bonnie ska bli nertrampad i trängseln.) Jag köpte förstås lite frukt och grönsaker också.

På eftermiddagen gick Bonnie och jag gick som vanligt vår promenad längs strandpromenaden, med en liten avstickare till stranden närmast Rio Seco där hundar får vara. Det luktar spännande i strandkanten tycker Bonnie.

Bonnie tittade också intresserat på några barn som lekte med en drake. (Barnen och draken är med på bilden nedan också, men det ser man knappt...)

I dag har Johan flyttat in i mitt rum i Hässelby strand. Jag hoppas att han kommer att trivas! Det är ju bra att Johan kommer att se till lägenheten åt oss, sen när både Ulf och jag är här i El Campello.

(Endast för er som har samma problem som jag: Något jag inte nämnt på länge är det här med min vikt. Tja, jag håller matchvikten, jag ligger t o m några hekto under, men ännu har jag inte lyckats gå ner de där sista 3 kilona. Det beror förstås på att jag inte har skärpt mig ordentligt. Jag går inte ner i vikt utan "stora uppoffringar". Men det känns som om jag har lite tid ytterligare innan det är dags för långbyxsäsongen. Till dess måste jag dock ha gått ner, annars blir det kris. Jag måste ju komma i mina medhavda byxor!)

I dag var jag och tittade på ytterligare 2 lägenheter. Den ena var en 3-sovrums-lägenhet som också ligger på gatan San Bartolomé. Ägarna begär 110 000 euros för lägenheten. Det skulle jag aldrig ge! Det föreligger visst renoveringsbehov, om man så säger. Jag visar en bild från köket så förstår ni:

Efteråt avslöjade mäklaren att de försökt sälja denna lägenhet i 3 år. Från början ville ägarna ha 150 000 euros. Mäklaren trodde att de behövde gå ner till 60 000 för att få den såld... (Övriga rum är i samma stil. Dessutom är ett av sovrummen ett genomgångsrum...)

Sen tittade jag på en liten lägenhet i Playa San Juan. Den är till salu för 67 900 euros, vilket är ett förhållandevis lågt pris. Det har sina skäl det också. Lägenheten består bara av ett enda rum. Den ligger på bottenvåningen, och alldeles utanför fönstret går gångvägen fram till entrén. Alla som passerar kan alltså se direkt in. Då hjälper det inte att lägenheten är rätt fräsch för övrigt. Det finns fina små nybyggda lägenheter uppe i centrala El Campello för 83 000 (lika liten men utan insyn) resp 103 000 euros (med separat sovrum samt balkong). De senare är verkligen att föredra.

Nåja, fördelen med att titta på många olika lägenheter, är att man blir säkrare på när man hittar bra respektive dåliga sådana. Som den fina lägenheten jag tittade på i förrgår. Den är helt klart ett fynd!

Förresten regnade det rätt rejält en kort stund i morse. (Just när vi skulle i väg och titta på lägenheter.) Bonnie och jag tog alltså på våra regnjackor. Men nu skiner solen igen, och himlen är blå! Så nu när vi ska ut tar jag solglasögonen i stället...

Om precis om en vecka är det dags för Bonnie och mig att möta Ulf på flygplatsen i Alicante. Det ser vi fram emot.

Det har varit jättehärligt väder i dag också, och Bonnie och jag har gått 2 längre promenader (samt några kortare).

Nu i kväll har jag läst ut en bok: Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det är en klart annorlunda bok. Huvudperson är 54-åriga Renée. Hon arbetar som portvakt i ett "rikemanshus" i Paris. Renée gör allt för att leva upp till omvärldens förväntningar om hur en portvakt ska vara; obildad och vresig. I själva verket är hon intelligent, oerhört bildad och en stor älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. I huset bor också 12-åriga brådmogna och överbegåvade Paloma, som har bestämt sig för att begå självmord på sin 13-årsdag. Renées och Palomas vägar korsas. Det är ingen lättläst bok, men den är intressant och innehåller förutom allvar även en stor portion humor. Jag tycker om böcker som handlar om udda personligheter. Alltså tyckte jag om denna.

Som vanligt har Bonnie och jag gått en lång förmiddagspromenad (två timmar och gissningsvis 7-8 km). Vi gick förstås längs havet, denna gången söderut. Det är härligt att gå så när det är 25º varmt och solen skiner. Nära Rio Seco går vi ända nere vid vattnet. Bonnie dricker en klunk ibland, men spottar sen eftersom det är saltvatten. (Vi dricker desto mer när vi kommer hem i stället. Även Bonnie får "flaskvatten". Hon gillar inte heller klorsmak.)

Eftersom Ulf och jag diskuterar lite fram och tillbaka angående eventuellt bostadsköp här i El Campello , så håller han sig uppdaterad om marknaden. (Ulf är också lite sugen på den fina lägenheten vid San Bartolomé, men vill helst vänta med lägenhetsköp några år.) Ulf förmedlar följande rader:

Den värsta bostadskrisen är över i Europa. Men bilden är splittrad. Medan priserna fortsätter nedåt i Spanien, Baltikum, Irland och Danmark har de stabiliserats i Holland, Frankrike och Storbritannien. Det visar DN Ekonomis genomgång av mäklarstatistik i tretton europeiska länder de senaste tre åren. Sverige och Norge sticker ut med rejäla uppgångar i år. Även i Finland har pilarna börjat peka uppåt de senaste månaderna. Annat är det i Baltikum. Sedan rekordnivåerna för 2,5 år sedan har priserna på bostäder i Estlands huvudstad Tallinn och Lettlands huvudstad Riga fallit med 56 respektive 60 procent. Och Litauen ligger inte långt efter. – Vi tror att vi har nått botten nu. Men vi tror också att vi blir kvar på de här nivåerna minst ett till två år innan vi ser en återhämtning, säger Peter Morris, vd för Baltikums största mäklarkedja Ober-Haus. I Västeuropa är Spanien, Irland och Danmark några av de värst drabbade länderna. Spanien har ett expansivt bostadsbyggande att skylla på, medan tillväxtlandet Irland drabbats av finanskrisen på samma sätt som många länder i Östeuropa.

Och enligt www.ine.es (spanska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån) har priserna i Spanien gått ned med 8 procent de senaste tolv månaderna, med 10 procent sedan toppnoteringen och med 0,4 procent under andra kvartalet i år.

När jag talat med några olika mäklare här i Spanien har dessa samstämmigt sagt att allt nu tyder på att botten är nådd, men att priserna förmodligen kommer att ligga still ca ett år för att sen börja stiga igen. Mäklarna tror dock att det dröjer några år innan toppnoteringarna nås igen. Det senare eftersom det finns så många nybyggda osålda fastigheter och lägenheter i Spanien just nu. Enl mäklarna så är det bra köpläge nu och ca ett år framåt.

Ja, det är mycket att tänka på vid eventuellt lägenhetsköp. Inte bara inköpspriset, utan ekonomin på sikt. Det är viktigt att lägenheten (inkl el- och rörledningar) är i bra skick. Och att läget samt grannarna är bra. Och så är det förstås viktigt att hitta en lägenhet som vi båda kan trivas i. Ulf och jag har ganska olika smak. Han vill ha stor bostad - jag trivs bäst i en liten. Han vill bo högt upp - jag gärna marknära. I heminredning favoriserar han mörka färger - medan jag bara tycker om ljusa. Jag skulle gärna ha trädgård - men det vill inte han ha. Båda vill vi dock ha en lättskött bostad. Och vi inser att det är bra om fastigheten har hiss, eftersom vi kanske inte springer lika lätt i trappor om 15 år. I slutänden blir det förstås Ulf som får bestämma mest. Det är ju viktigt att han kommer att trivas här i El Campello.

Nej, nu har Bonnie och jag vilat tillräckligt. Nu är det dags för en ny härlig promenad!

Det var länge sen jag lade in en väderjämförelse, men nu får ni en för i kväll klockan 20:25:

Det är så härligt varmt här på kvällarna. Vi tycker båda, Bonnie och jag, att det är så skönt att gå på kvällspromenad. Så här dags är det nästan lika varmt som på dan. Men jag gissar att temperaturen sjunker till 18-19º i morgon bitti, då vi går första lilla "kissrundan" före frukost. Bara på mornarna behöver jag ta på mig min sommarjacka. Klimatskillnaden kommer nog att vara påtaglig för Ulf de första dagarna. Själv har jag vant mig vid El Campello-klimatet nu. (Jag skulle frysa rejält i Sverige, och det skulle Bonnie också!)

Ännu en underbar dag! Som vanligt har Bonnie och jag promenerat längs strandpromenaden.

Som omväxling tycker Bonnie att det är kul att gå uppe på muren mellan strand och gångväg. Hon tittar ofta längtansfullt på sanden man kan leka så roligt i, och på det svalkande vattnet. Och hon förstår inte alls vad matte menar med Perros no - skyltar.

Ibland får hon syn på barn som leker roliga lekar - med bollar. Då tittar hon gärna en stund.

Men för det mesta, när det är varmt och vindstilla som i dag, väljer Bonnie att gå i skuggan längs muren. (Matte envisas dock med att gå i solen...)

På de två fotona nedan ser ni en sån där rolig "mopedhelikopter" som flyger över vattnet.

Ni har kanske inget förstoringsglas till hands? Då får jag väl lägga in en förstoring också:

Visst ser det härligt ut! Det skulle vara roligt att prova! (I Sparad dagbok 3, under datumen 21/7 och 27/7, har jag närbilder på såna här flygfarkoster.)

För en liten stund sen (efter det att jag lagt in ovanstående foton) när jag satt och pratade med min mamma via Skype - då kom mopedhelikoptern förbi precis utanför balkongen. Hade jag varit beredd hade jag kunnat ta en jättebra närbild. Nu avslutade jag först samtalet i lugn och ro, och hämtade sen kameran och sprang ut på balkongen. Då hade helikoptern redan hunnit bort till hamnen. Därför blev fotot inte ett dugg tydligare än det ovan, men ni får se det ändå.

Vädret är lika fint var dag. Man blir bortskämd! I dag träffade jag Horst. Han visade mig ett par affärer i utkanten av El Campello som jag inte kände till. Den typen av affärer som har lite av varje, och är billiga. Det kan ju vara bra att hitta dit. Vi passerade också en järnaffär. Där passade jag på att kopiera ett set nycklar till port och ytterdörr här. (För då kan ju ni få ha egna nycklar när ni hälsar på oss.) Sen satte vi oss på ett av de otaliga kaféerna längs strandpromenaden och fikade och pratade. Då var Bonnie med. (Hon fick vara ensam hemma en stund när vi åkte till den ena affären, där de säljer livsmedel, för precis som i Sverige får hundar inte vara med i sådana.)

På kvällspromenaden mötte Bonnie och jag Hasse och Elisabeth från Varalöv och deras 2 chihuahuor. Vi pratade en stund. Jag lovade dem att följa med in till Alicante en dag för att visa var de bästa affärerna ligger, samt var man kan gå upp till slottet Santa Barbara.

Jag fick ett nyhetsbrev från Hubertus Keil i dag. ( http://www.alicante-spain.com/ ) Han skrev bl a så här om vädret:

February/March - sunny, with sometimes a rainy day in between,

Han bor med sin familj i San Juan som ligger mellan Alicante och El Campello, så temperaturerna stämmer ungefär här också. (Annars hittar ni offentlig väderstatistik (gäller Alicante perioden 1971 - 2000) i Sparad dagbok 1 under datumet 07-02-14.)

I dag är det molnigt här, men varmt och skönt som vanligt. Bonnie och jag besökte marknaden nu på förmiddagen. Huvudärendet var att köpa fina tomater till Ulf. Det fick vi tag i. Sen köpte jag också ett stort frottébadlakan (100 x 180 cm) för 10 €, som ni kan ha på stranden då ni kommer och hälsar på. Dessutom köpte jag 2 vardagskjolar till mig själv för 3 € per styck. Jag är inte jätteförtjust i jeanskjolar, men till vardags är det ju ett oömt plagg. Och jag har alldeles för lite kläder med mig. (Det visste jag, men det fick ju inte plats med mer. Och jag kan ju inte tvätta halvfyllda maskiner i ett kör heller.) Här ser ni dagens fynd upplagda på soffan:

Bonnie och jag fick nya bekanta på vår förmiddagspromenad längs havet, en trevlig engelsktalande kvinna (ev från Canada?) med pudel. Först pratade vi om hundar, sen om det vackra havet och därefter om hur fantastiskt trevligt El Campello är. Hon och hennes man har bott här i 13 år. (Och hennes far dessförinnan.) När vi pratade vidare så visade det sig att de bor i samma hus där vi ska titta på den fina lägenheten på måndag. Hon sa att det är ett gediget byggt hus med bra grannar och att där är lugnt och skönt. Hon kände paret som vill sälja lägenheten. De hade sänkt priset nu till under vad de själva gett. Jag lyckades inte få fram detta pris. Inte heller om det var 220 000 eller 185 000 € vi talade om. Jag förstod att hon inte ville råka säga för mycket. Då får vi hoppas på det bästa, Ulf och jag. För några 220 000 kan vi inte ge för lägenheten, hur fin den än är.

Precis ovanför hamnen såg jag en till-salu-skylt på en balkong högt upp. Jag tänkte att den nog har fin utsikt den lägenheten. Så jag kollade på internet: http://www.inmopalao.com/buscador/ficha.asp?Id=1159&len=en . Jodå, utsikten är strålande! Tyvärr kostar lägenheten 276 500€ och har bara ett sovrum. Men den är i mycket fint skick. Och utsikten söderut är inte att klaga på:

Och åt öster ser man förstås hamnen och havet. Och norrut torde utsikten likna den från vår balkong, fast utan skymmande hus. Men trots den fina utsikten så skulle jag hellre bo närmre marken. Jag vill se människor också, inte bara något som liknar myror. Trädtoppshöjd räcker för mig.

I morgon kväll är det äntligen dags att hämta Ulf på flygplatsen i Alicante! Vi längtar efter varandra som ni säkert förstår!

Jag hoppas att du får en jättetrevlig födelsedag! Jag kommer att tänka mycket på dig!

Och så hoppas jag förstås att Ulfs resa kommer att gå bra! Jag ser fram emot att möta honom i kväll!

Eftermiddags-uppdatering: Ulfs plan lyfte kl 14:50, 15 min försenat. I gengäld beräknas flygtiden bli kortare än vanligt, nämligen 3 h 35 min. Planet beräknas alltså landa kl 18:25, och då ska Bonnie och jag stå där och vänta.

Jodå, Ulfs resa gick bra! Planet landade 18.26 och Bonnie och jag stod på plats och väntade. Jag såg Ulf komma gående på långt håll, men Bonnie (helt oförberedd som hon var) kände inte igen honom förrän han kom nära. Då blev det fart på henne. Hon viftade på hela kroppen och försökte slicka honom i ansiktet.