Sparad dagbok 17

I dag har jag varit på "årsbesiktning" även hos gynekologen. Allt såg bra ut, sa hon. Hon konstaterade, via ultraljud, att jag fortfarande har fungerande äggstockar - vilket är ovanligt för en 58-åring. (Så mens lär jag tyvärr få dras med ett tag till.) Däremot fick jag ett svagt östrogenpreparat (Divigel 0,5 mg) för att prova mot mina klimakteriebesvär (blodvallningar + "ont i muskler och leder"). Hoppas det hjälper. Som det nu är vaknar jag 3 - 4 gånger var natt. Det är förstås ingen större katastrof, nu när jag inte jobbar, men i alla fall...

Vädret har bättrat sig. I dag kunde jag gå klädd i piratbyxor och sandaler. (Innan har det varit nödvändigt med både långbyxor och jacka.) På promenaderna med Bonnie kan jag konstatera att allt är väldigt grönt nu. Det är vackert! Enda nackdelen med Spanien (utöver mina språksvårigheter) är att jag ibland kan sakna allt det gröna! Å andra sidan slipper man en massa regndagar där... (Som jag tidigare har konstaterat så regnar det normalt 3-4 dar i månaden i El Campello mot 11-12 dar här...) Så här vackert grönt är det i alla fall i Hässelby strand just nu:

Vov och jättevov! I dag har matte och jag varit ute och gått i skogen. Ni kan inte ana så mycket spännande det finns att lukta på där. Jag kunde lukta att det hade gått både små och stora djur på stigen, och några hundar också. Jag har jättebra luktsinne jag.

Fast ibland prasslar det bland buskarna. Och det låter lite kusligt. I alla fall innan jag har hunnit se vad det är som prasslar. Det kan ju vara nåt farligt. Men för det mesta är det bara en skogs-fågel.

Och vet ni vad jag hittade? Jo, en fiskmås-unge! Och den var inte alls rädd för mig, fast jag ser så stor och farlig ut. Så den satt kvar! Det brukar inte fåglar göra. Dom brukar flyga bort. Fast matte var jättedum! Hon höll fast mig i kopplet så jag inte kunde komma riktigt nära fågeln. Det var dumt gjort av matte! Ja, för det hade varit världens tillfälle att få lukta på en fågel. Vov, alltså!

Men nu missade jag chansen! Bara för att matte inte begriper sig på hundar. Jag blev faktiskt lite sur på henne. Nog borde hon förstå hur viktigt det är för hundar att få lukta och LUKTA! Vov alltså!

Signaturen Holmberg har skickat in en dikt till DN som publicerades i går. Texten stöder min tes om att somrarna är bättre i Spanien...

Jodå, kursen var trevlig, och läraren bra. Det känns bra att prata spanska när det finns någon som bums kan rätta felen. Det är ju så man lär sig att säga rätt. Jag lärde mig flera nya glosor av mina kurskamrater också. Jag ser fram emot nästa gång.

Vov! Nu har vi varit hos veterinären igen! Det var mattes idé som vanligt... Hon sa att det var dags för min rabies-vaccination. Och sånt är visst jätteviktigt när man reser så mycket som jag.

Veterinären jag träffade i dag, hon kunde minsann prata både svenska och spanska. Hon var trevlig! Ja, utom när hon stack mig i nacken förstås. Det tyckte jag inte om. Men sen sa hon att jag var fin överallt. Fast att matte skulle borsta mina tänder ännu bättre. Bara för att jag hade pyttelite plack. Jag tycker det räcker som det är. För jag tycker inte speciellt bra om när matte ska borsta mina tänder. En gång försökte jag bita matte i fingret, men då morrade hon åt mig och fortsatte ändå. Det är dumt att mattar försöker bestämma hela tiden, tycker jag...

Annars har matte gjort som jag bad henne. Alltså fotograferat mig när jag står på händerna. (Ni vet så där som jag gör ibland när jag kissar.) Så nu kan ni få se hur stark jag är:

Ser ni nu så jättestark jag är! Jag kan lyfta på båda bakbenen på en gång. När man kan det - då har man jättestarka magmuskler. Och det har jag. Jag har minst 100-pack!

Sen mötte jag mina tjejkompisar Tara och My. Och då passade jag på att visa dom så starka magmuskler jag har. Dom blev allt lite avundsjuka. För så starka magmuskler har inte dom.

Nästa gång vi gick ut, matte och jag, då mötte jag jättemånga trevliga hundar. Det var kul!

När solen skiner, då är det många hundar som är ute och promenerar längs vattnet med sina mattar och hussar. Det är bra. För jag tycker om att träffa andra hundar. I alla fall små och snälla hundar.

I dag mötte jag Elvis. Han är jättegullig, för han är hälften chihuahua. Vi tycker mycket om varandra, och så tycker vi båda om att dansa. Så vi brukar ta en liten svängom när vi ses.

När det är mulet och regnigt och kallt och blåsigt, då är det inte lika kul att gå ut. Då brukar vi inte träffa nån alls på hela dagen. Då längtar både matte och jag till strandpromenaden i El Campello. Ja, för där mötte vi alltid både hundar och människor. Fast i dag skiner solen! Och det är vov så bra! Vov,vov!

I går var vi bjudna till Ulfs barndomskamrat Bosse L. Först blev vi bjudna på en god middag, och sen satt vi och pratade och hade trevligt till sent på kvällen. Bosse bor i en vacker lägenhet på Kungsholmen med högt i tak, öppen spis och utsikt över Riddarfjärden.

(Min El Campello-solbränna börjar redan blekna. Jämför med fotot nedan som togs när jag precis anlänt till Sverige. Ulf verkar behålla sin färg bättre. Jag hoppas förstås att det blir väder för att sola även i Sverige - åtminstone någon dag i sommar...)

Vov på er! I går hälsade vi på husses kompis Bosse. Han bor i en hund-bra lägenhet. Ja, för man kan springa runt flera varv i den. Först satt husse och matte och Bosse bara och pratade hela tiden. Och det var ju ganska tråkigt för mig. Fast sen så tyckte jag att det var dags att leka. Och jag lyckades minsann sätta bra fart på husse och Bosse, må ni tro. Vi lekte jättekul bus-lekar en lång stund.

Fast dom tröttnade tyvärr mycket fortare än jag. Det var synd. Ja, för dom ska vara glada för att jag vill leka med dom. Det är jättenyttigt att leka. Särskilt för såna gamla pojkar som husse och Bosse. (Matte säger att dom är över 60 år båda två.) När man är så jättegammal, då är det extra nyttigt att krypa på golvet och leka kul lekar. Förresten är det alltid bra att leka - för alla! Så det så!

Nä, nu måste jag sätta lite fart på matte! Hon behöver minsann leka en massa med mig i dag. Jag tycker att hon har blivit lite slö på sista tiden. Det måste jag försöka ändra på. Så nu springer jag och hämtar bollen! Vov och vov!

I går var det Sveriges nationaldag. Jag kan inte påstå att jag såg några som firade detta. Ett par båtar med flagga såg jag, samt en och annan liten fasadflagga. Men det kan man ju se vilken dag som helst. Vi firar inte som norrmännen vi inte...

Det var fint väder i går, soligt och ganska varmt. Jag satt på balkongen en stund och läste. (Och Bonnie gnagde på sitt råhudsben.) Jag har börjat läsa John Grishams Utpressningen. Som de flesta av hans böcker är denna mycket spännande och svår att lägga ifrån sig. Men Bonnie och jag passade förstås på att gå några promenader också. På Hässelby strandbad var det mycket folk.

Alla sorters badare samsades fint, som ni ser. Vid denna stranden får även hundar bada, eftersom det inte är någon officiell badplats. (I går såg vi bara en hund där, och den "solade" med sin matte just då.)

Själv har jag ingen lust att bada. Vattnet är alldeles för kallt för min smak, och så är det fullt med frömjöl och annat skräp. Det senare syns på fotot nedan - om man tittar noga. I alla fall syns det att vattnet är brunaktigt och inte helt klart.

Jag tog några foton till längs strandpromenaden här i Hässelby strand. Det är vackert här också. Fast jag föredrar strandpromenaden i El Campello...

I dag är här lite molnigare, lite blåsigare och lite kallare. Helt OK som promenadväder, men jag får ha jacka på mig när jag går ut med Bonnie. Vi mötte några andra hundägare som också konstaterade att de fick ha jackor i dag. Den ena sa: Det är mycket skönare med sånt här väder, än när det är varmt. Den andra svarade: Jag håller definitivt med dig. Jag kommenterade inte detta. Men jag börjar undra om jag är onormal för att vara svensk. Jag trivs ju allra bäst när solen skiner och det är mellan 22 och 28º varmt. Så vill jag ha det åtminstone 6 dar i veckan. Men Ulf tycker precis som kvinnorna ovan. Just nu, kl 14:50, är det +17º här och +25º i El Campello. Gissa var jag helst skulle befinna mig? Tja, Ulf lutar åt att det nog måste vara nåt fel på mig, trots allt - eftersom jag inte trivs här...och inte uppskattar vår svenska sommar tillräckligt.

(Fotona ovan är felaktigt döpta till Maltesholmsbadet - för jag blandade först ihop namnet på badplatserna... Maltesholmsbadet ligger söder om vårt hus, och Hässelby strandbad ligger norr om.)

I går fyllde jag 58 år. Tack så mycket för alla de gratulationer jag fick via telefonsamtal, mejl och kort! Det är roligt att bli ihågkommen. Annars känns det ju inget speciellt att fylla år numera. Det är inte som i yngre dar...

Denna födelsedagen blev dock lite annorlunda... Jag tillbringade nämligen 1 timme och 20 minuter i tandläkarstolen på eftermiddagen! Roligare kan man ju ha på sin födelsedag. Jag har tidigare berättat, att under två tänder som lagades alltför slarvigt 1968 hade det bildats en inflammation. Denna läkte tyvärr aldrig ut. I går fick jag därför dra ut 2 tänder som det egentligen inte såg ut att vara nåt större fel på. Jag har just nu en provisorisk bro tills allt har läkts. Förhoppningsvis kommer jag ha en permanent bro på plats innan tandläkaren går på semester den 1:a juli. Det hela kommer att kosta 12'680:-! Det känns lite orättvist att behöva betala så mycket nu, eftersom jag inte har haft ett enda hål sen 1968. Samtidigt förstår jag ju att tandläkarna på den tiden inte alls hade tillgång till samma tekniska finesser som de har nu - och följaktligen gjorde så gott de kunde med vad som stod till buds då. Jag har i alla fall aldrig känt något obehag av det hela. Inflammationen upptäcktes via röntgen. Nåja, om tre veckor ska det vara klart.

När jag kom hem så hade Ulf kokat en fisksoppa. En sån där lyxig med bl a lax, sej, räkor, saffran och vin i. Så när bedövningen släppte så åt vi middag tillsammans. Soppan var jättegod! Själv hade jag köpt en glasspinne, min favorit - en Magnum Classic, att festa på dagen till ära. Den senare sparade jag dock till i dag. Dels blev jag mätt av soppan och dels smakar onyttigheter inte lika bra när man just kommit från tandläkaren.

Av Ulf fick jag förresten en skivspelare. En sån som man använder för att spela över sina gamla LP-skivor till datorn med. Den blev jag glad för! Mina gamla LP-skivor har jag inte kunnat lyssna på alls de senare åren, eftersom jag inte har haft en sån "gammeldags" skivspelare. Nu ska jag spela över de skivor, som jag av nostalgiska skäl sparat, till datorn. Av de käraste bränner jag nog en CD-skiva också - för säkerhets skull. Därefter ger jag bort originalen. Är det någon som vill ha gamla LP-skivor med 60- och 70-tals låtar?

I dag har jag varit hos hårfrisörskan. Jag har fått håret klippt drygt en dm. Det var verkligen på tiden, för jag har inte klippt det sen september förra året - och det hade hunnit bli rejält slitet i topparna. (Ni får se foto på min "nya hårlängd" så småningom.)

I dag har Johan och hans flickvän Linda L hälsat på oss. Linda visade sig vara just så söt och trevlig som Johan sagt. Jag bjöd på tidig fika och därefter pratade vi och hade trevligt. Och vips så hade klockan blivit 8 på kvällen. Tiden hade rusat i väg, så där som den kan göra när man har trevligt. Dessemellan gick vi en eftermiddagspromenad med Bonnie. Då passade jag på att fotografera Johan och Linda. De är väldigt söta tillsammans och visst syns det är de är förälskade!

Vov på er! I dag är det sånt väder som jag inte alls tycker om! Det regnar! Jag blir ju alldeles blöt när jag går ut ju. Usch och vov alltså! Matte tvingar mig att gå ut ändå, bara för att jag måste kissa ute. Så då kissar jag en liten skvätt. Men så klart att jag går in så fort jag kan igen.

Fast när vi har kommit in igen, och matte har torkat av mig, då får jag en gottisgömma att leka med. Det är roligt må ni tro! Ja, för inuti gottisgömman ligger det hundgottis. Fast det är väldigt svårt att få ut gottiset. Man får hålla på länge. Och det är väldigt svårt att veta hur man ska göra. Men jag kan! Nu ska jag visa er hur man gör. Så här gör man:

Först så luktar man på gottisgömman. Luktar det gott är det värt besväret att börja.

Sen så kastar man den lite, och puttar på den så man hör att det skramlar. Och sen börjar man att gnaga i ena änden.

Och sen gnager man ännu mer. Och sliter ännu mer i sidorna på rullen. Och så drar man jättemycket. Det gäller att vara lika stark som jag är, när man ska dra så hårt.

Och sen, då börjar rullen öppna sig i ena sidan. Och då luktar det ännu godare. Så då måste man dra och slita extra mycket.

Och om man krafsar lite mer på rullen - då trillar det ut några gottisbitar till. Smask!

Fast sen, då är gottiset slut. Det är synd att det tar slut så fort. Ja, för det är ju väldigt mycket besvär för att komma åt det.

Jag hoppas att jag får fler gottisgömmor i dag. Ibland, när det regnar hela dan, så får jag det. Jag ska genast gå till matte och säga till henne. Att jag vill ha mer gottis alltså. Vov så länge!

Jo, om sanningen ska fram, så har jag gått upp de där kilona jag hade sånt sjå att banta ner i höstas. Så nu passar jeansen i storleken större igen - och de i storleken mindre sitter ungefär som på bilderna ovan. Måtte jag nu hitta styrkan att börja om: att komma igång med både en sund diet, och mer motion - igen. Som det är just nu så tröstäter jag alldeles för ofta och för mycket... Och jag tänker definitivt inte köpa ännu större jeans!

I går var vädret ovanligt tråkigt: gråa moln omväxlande med regn, och så blåste det rejält hela tiden. Flera trädgrenar knäcktes och ramlade ner på gångvägarna. Jag ångrade att jag hade hängt undan min täckjacka för säsongen. I stället fick jag gå klädd i fleecejacka med en regnjacka ovanpå... Bonnie hade sin varmfodrade regnjacka.

Jag satt mest inne och läste. Jag läste ut Mandelkärnan av Inger Alfvén. Jag har inte läst något av Alfvén tidigare, men jag tyckte om den här boken. Den handlar om Laura, som 12 år gammal tvingas lämna sin sjuka mamma i Argentina och sätta sig på planet till Sverige för att mötas av sin "morbror". "Morbrodern" visar sig vara hennes okände svenske pappa. I boken får man följa Lauras tankar genom hennes bitvis komplicerade liv. Jag tyckte om att det fanns vissa oöversatta meningar på spanska i boken (för att jag kunde öva mig) och för att den handlade en del om Argentina (som jag läste om när jag studerade ämnet Tango). Titeln Mandelkärnan syftar på Amygdala - hjärnans centrum för känslomässiga minnen.

På kvällen var vi bjudna på middag till våra trevliga grannar Mona och Sven. Och det var ju kul! Vi åt god mat och berättade för varandra om våra respektive utlandsvistelser. (De är väldigt aktiva och reser mycket, både inom Sverige och till varmare länder.) Bonnie fick både smaka på maten och ligga i Monas knä, så även hon tyckte att kvällen var lyckad.

I dag har vinden nästan lagt sig, och solen tittar fram mellan skurarna. Mina växter på balkongen ser lite "vingklippta" ut. Många av blommorna på surfiniorna blåste bort i går. Kamelian ser riktigt ledsen ut. Den trivs nog inte i regnet. Den har inte en enda blomma just nu, och inte ens alla blad ser fräscha ut. Jag hoppas att den överlever! Min stora kruka med pelargoner är inte mycket att titta på heller. Det finns inte en enda blomma där, inte ens en knopp. Annars ser de växterna friska ut, så de tar sig nog igen. Växterna inne mår betydligt bättre:

Jag blir glad av att se dem. Dessutom har jag även buketten med rosa pioner, som jag fick av Johan och Linda häromdagen, att glädja mig åt:

Pioner luktar så milt och gott. Jag citerar H C Andersen: At leve er ikke nok. Solskin, frihed og en lille blomst må man ha.

Vov! Ni kan inte ana så trögstartad min matte är på mornarna! Som i morse. Jag vaknade klockan 3 i natt och var jättepigg! Det var ljust ute, det såg jag ju, och inte regnade det heller. Så jag tänkte att vi skulle skynda oss ut på en promenad. Alltså började jag väcka matte. Jag slickade henne lite på näsan och pep lite i hennes öra. Först öppnade hon bara ena ögat och stönade lite. Men sen pep jag lite högre och då vaknade hon på riktigt. Och då hoppade jag ner på golvet och sprang fram till dörren. Och så satte jag mig där och gnällde lite. Men inte gick matte upp inte. Ändå höll jag på nästan 20 minuter och försökte. Fast sen gav jag upp och gick och la mig igen hos matte.

Och då råkade jag somna om. För nästa gång jag vaknade var klockan 5. Då var jag ännu jättepiggare! Så då väckte jag matte igen. Jag slickade henne på ögonlocken och så krafsade jag av henne täcket. Och då vaknade hon. Fast jag lyckades inte få upp henne då heller. Vov alltså! Hon är en riktig sömntuta, min matte. Och nästan lite morgonsur också, tycker jag. I alla fall före klockan 6.

Fast sen, klockan 7, när matte äntligen gick upp, då hade jag ingen lust att gå ut. Nä, för då sov jag så gott. Och jag drömde så roligt. Jag drömde att jag jagade småfåglar - och nästan fick fatt i dom. Så då ville jag förstås ligga kvar i sängen. Fast då satte matte på mig halsband och koppel ändå. Och sen så bar hon ut mig. Men när vi hade kommit ut så kom jag på att jag var kissnödig. Så då passade jag på att kissa lite. Och så passade jag förstås på att lukta en hel massa. Fast sen så gick vi in och åt frukost, matte och jag. Vov och vov!

Förresten så visade husse mig en bild i tidningen. En bild av en gris med gummistövlar. Det är väldigt orättvist, tycker jag, att grisen får ha stövlar - men inte jag. Jag tycker ju inte om att bli blöt ju! Jag tycker att matte bums ska köpa stövlar till mig. Så det så! Vov!

Scen 1: I den stora tallen till höger, mitt på gården, la en måshona sina ägg och började ruva.

(Det blir förstås suddiga bilder när man fotograferar på håll med dåligt teleobjektiv...)

Scen 2: När ungarna blev lite större trillade de ur boet. Alla överlevde det höga fallet! Föräldrarna började mata ungarna på marken.

Scen 3: När någon människa kom nära ungarna av misstag störtdök måsarna för att skrämma bort inkräktaren. Både brevbäraren och flera av grannfruarna blev rädda, och viftade med armarna över huvudet för att försvara sig. Då blev måsarna ännu räddare och försvarade sina små allt intensivare. (Detta fotograferade jag inte av hänsyn till de drabbade.) Bonnie och jag blev aldrig anfallna. Vi rörde oss "mjukt" och så pratade jag milt med måsarna. Kanske förstod de att vi är stora djurvänner, vem vet...

Scen 4: Grannpatrullen ryckte ut! Utrustade med cykelhjälm och sopborstar stoppade patrullen ner måsungarna i en papperskasse för transport till andra sidan av vårt hus. (Lägg märke till den förtvivlade måsen uppe till höger på det andra fotot nedan.)

Det är väl sånt här som kallas grannsamverkan! Hur som helst så hittade måsarna sina ungar igen, och kunde fortsätta att sköta om dem. Då och då syns alla till på gården igen. Måsungarna kan ännu inte flyga, men hoppar och springer bra. Och med ojämna mellanrum återvänder de alltså till sitt "barndomshem".

På tal om något helt annat, så har min pelargon på balkongen äntligen börjat få nya knoppar. Det gläder mig! Måtte nu kamelian också klara att "komma igen"!

Scen 5: Alla tre måsungarna är tillbaka på gården, när den farlige gräsklippar-mannen kommer. De små ungarna flyr för sina liv, ivrigt påhejade av sina föräldrar...

Mamma och pappa Mås gör vad de kan för att skrämma bort inkräktaren. De dyker gång på gång mot honom.

Scen 6: Då uppenbarar sig nästa fara: en bil kommer körande! Lyckligtvis ser chauffören ungarna, och kör lugnt och försiktigt förbi.

Måsungarna klarar sig även denna gång, och är tillbaka på gräsmattan nära tallen.

Vad som hände därefter vet jag inte. Jag står ju inte och tittar i köksfönstret hela dagen. Att jag råkade se just det som hände ovan, beror på att jag brukar titta på termometern vid köksfönstret för att se hur varmt det är, innan Bonnie och jag går ut.

Just i dag är det +19 och solsken, vilket får anses vara OK. Mindre roligt är det att läsa rubrikerna i tidningen som basunerar ut: "Myggplågan blir värre än på länge!" och "Ovanligt gott om fästingar i år." Till de värst drabbade områdena hör trakterna här omkring...

Vov på er! Det är så synd om mig, må ni tro! Jättesynd! Ja, för jag har inte haft nån att leka med på jättemånga dar. Matte och husse har förstås lekt lite med mig, det har dom. Fast om jag ska vara ärlig så är dom inte så bra på att leka. Dom tröttnar alldeles för fort. Och jag vill ju leka länge, länge.

Men nu har jag inte träffat mina hundkompisar på flera dar. Jag har letat och letat efter dom. I dag, när matte och jag var ute, så klättrade jag upp på en jättehög sten. Den var minst en meter hög! Jag tänkte att jag kanske kunde se dom därifrån.

Fast jag såg ingen alls. Så det vara bara att klättra ner igen. Det är tur att jag är så bra på att klättra. För det var brant!

Sen nosade och nosade jag, och försökte hitta spår efter mina kompisar. Men det luktade bara en massa annat. Inte nåt kul hittade jag, inte ens en kaninlort.

Så det var lika bra att kissa, och sprätta lite, och sen gå hem igen. Alldeles ensam...

Och nu är det ju ännu mer jättesynd om mig. Inte en enda hundkompis träffade jag i dag heller. Och jag som är SÅ sugen på att leka. Jag vill ju leka kul lekar ju! Som att jaga varandra, och springa fort, och brottas på skoj, och sånt roligt. Sånt som Smulan är så bra på. Och Laban. Och Kikko. Jag saknar dom, vov så mycket! Ja, vov så synd det är om mig alltså!

Bröllopet? Jodå, jag tittade på delar av det. Jag satte på TV:n när det var dags för själva vigselakten i kyrkan. Och visst var de söta att se, Victoria och Daniel. Det roligaste är förstås att det syns att de är så kära i varandra! Sen strötittade jag lite under kvällen också. Det är kul att se alla tjusiga klänningar. Men eftersom det är mindre kul att titta på när folk sitter vid matborden, så läste jag parallellt. Jag har börjat på Camilla Läckbergs bok Stenhuggaren. (Den är hyfsat bra hittills - dock lite rörig eftersom handlingen kastar sig mellan nutid och dåtid och jag ännu inte har fått nån ledtråd om hur dessa hänger ihop.)

DN hade en hel bilaga om bröllopet i dag, med massor av foton - det ena tjusigare än det andra. Sen hade de intervjuat en massa par också. De frågade efter tips för att få en relation att hålla. Utöver alla klassiska råd om att lyssna på varandra, prata med varandra, aldrig somna osams, att acceptera varandras olikheter och att alltid stödja varandra, hittade jag följande: "Mannen ska alltid få de två sista orden i varje dispyt. De orden är: - Ja, älskling!"

Vov, vilken skandal! Ja, bröllopet alltså! Det mellan Victoria och Daniel i går. Ni kanske såg det på TV. Det gjorde matte och jag. I alla fall tittade vi en stund. Och skandal är det! Ja, ni såg själva. Inte en enda hund var bjuden! Bara en massa människor. Det är verkligen ett fall för hund-diskriminerings-ombuds-mannen det här!

Ja, i kyrkan hade jag inte brytt mig om att vara med. Nä, för där satt alla bara stilla och lyssnade på när några pratade. Men sen när dom åt! Då skulle jag ha velat vara med! Dom fick ju massor av mat ju. Dom kunde gott ha delat med sig, tycker jag. Jag har visserligen ingen fin klänning, och det skulle man ha om man skulle vara med. Men matte kunde ju ha köpt en åt mig. Det finns jättemycket tjusiga hundkläder som passar till bröllop.

Jag skulle ha velat ha en rosa sidenklänning med blommor på, eller kanske strass eller... Fast huvudsaken vore att jag fick smaka på maten. Ja, för vi hundar är egentligen mer intresserade av mat än av kläder. Jag ska i alla fall säga till matte, att hon gott kan ge mig lite extra god mat i dag. Nu när jag inte fick nån i går. Till exempel oxfilé, och kyckling och harlortar och andra delikatesser! Smask! Det ska jag be om. Vov på er!

I dag blir det bara "klagovisor" här. (Ibland har jag ett behov att "prata av mig".) Det handlar förstås om mina problem att anpassa mig till ett liv i Stockholm. Gillar du inte klagovisor - så hoppa över dagens inlägg.

Det är viss skillnad på svensk sommar och spansk sommar - även om det just nu, kl 10:00, ser ut att vara lika molnigt både i Stockholm och i Alicante, och dessutom ser dagstemperaturerna i Stockholm ut att bli betydligt bättre än de varit hittills...

Hittills har det inte alls känts som sommar här. (Nåja, med två dagars undantag.) Ofta har jag gått med händerna i jackfickorna och frusit ändå. Kanske blir vädret bättre i juli? Vågar jag hoppas på det?

Det är dock inte enbart för solens och värmens skull jag längtar till El Campello. Jag trivs inte alls i Stockholm. Tyvärr! Jag flyttade hit för att Ulf bor här, inte för att jag ville till Stockholm. För mig är Stockholm en främmande stad långt i norr, och dessutom alldeles för stor för min smak. Jag känner praktiskt taget ingen här. Alltså har jag alldeles för lite socialt umgänge för att må bra. Det är svårare att få nya vänner i en storstad, speciellt när man som jag varken jobbar eller går i skola längre. Det hade förstås varit betydligt enklare för mig om Ulf hade bott i Helsingborg. I nordvästra Skåne har jag både släkt och vänner. Dessutom hittar jag i den staden, även om jag inte bott så många år i Helsingborg heller. (Det är på landet, utanför Ängelholm, som jag har bott största delen av mitt liv.)

Jag har för all del inte hunnit skaffa mig så många vänner i El Campello och Alicante heller. Men fler än i Stockholm i alla fall. Jag hade också, i flera år, förberett min flytt till Costa Blanca. Jag hade tagit reda på saker om trakten, läst in mig, börjat lära mig spanska mm. Jag ville flytta just till El Campello! Jag satsade mycket - både energi och pengar - för att flytta dit. (Jag lånade pengar till själva flytten av mina möbler och tillhörigheter, och den skulden betalar jag fortfarande på.) Jag hade tänkt att stanna i El Campello i resten av mitt liv.

Men så fick jag kontakt med Ulf och blev jättekär. Och ni vet ju hur det gick. Jag är förstås glad för att det blev vi två. Jag trivs väldigt bra tillsammans med Ulf. Men jag trivs inte i Stockholm, vilket oroar oss båda. För mig känns det så jobbigt att börja om igen på ny ort. Jag känner att jag inte orkar. Jag mår sämre och sämre av situationen. Men jag vill inte göra Ulf ledsen... Han vill förstås att jag ska trivas här. Så just nu vet jag varken vad eller hur jag ska göra. Ja, det är inget enkelt problem det här. Goda råd emottages tacksamt!

(Hur som helst känns det skönt för mig att prata av mig en smula... "Delade bekymmer är halva bekymmer"...)

I förrgår läste jag ut Stenhuggaren. Grundhistorien var spännande och boken var full av intressanta (fast delvis orealistiska) personligheter. Dock kändes det lite splittrat att jag behövde läsa 3/4 av boken innan jag ens kunde börja ana hur dåtid och nutid skulle vävas ihop. Boken handlade också om så många personer samtidigt, så för att kunna hålla reda på alla var jag tvungen att sträckläsa boken. F ö var boken bra!

Nu har jag börjat läsa En plats i solen av Liza Marklund. (Också en spänningsroman.) Där är det betydligt enklare att följa med i handlingen. För mig känns det bra att denna till stor del utspelar sig i Spanien. På så sätt får jag ju vara i Spanien i fantasin i alla fall...

Vädret har blivit bättre. I går var det + 23º och mestadels sol. I dag ser det också ut att bli bra. Jag planerar att gå en lite längre runda med Bonnie mitt på dan. I kväll ska jag på min spanska konversationskurs för sista gången. Kanske får jag försöka plugga på egen hand sen. Jag tror inte det blir fler kurser på rätt nivå i sommar.

Vov! I dag är husse jättesur på mig. Bara för att jag kissade lite på hans badrumsmatta i går. Jag blev akut kissnödig ju. Och då måste man ju kissa. Och det var ju jättelänge sen jag kissade på hans matta senast. Så jag tycker inte att han har nån anledning att vara sur. Förresten tvättar matte mattan nu. Då ska han väl vara glad. Ja för nu får han ju en nytvättad matta i sitt badrum!

Ibland tjatar husse och matte lite mycket på mig tycker jag. Om att jag ska lära mig saker och så. Jag kan ju nästan allt redan. Till exempel så kan jag ju redan kissa ute. Så vad ska dom tjata om det för?

Och i går, när matte och jag mötte Bo och hans matte, då sa matte att jag skulle lära mig av Bo. Ja för Bo är väldigt lydig. Bo kommer bums när hans matte kallar. Varje gång! Det kan väl jag också. Det är bara det att jag inte har lust alltid. Bo kanske alltid vill samma sak som sin matte. Fast jag, jag vill egna saker ibland.

Annars är Bo en väldigt trevlig hund, fast han är väldigt stor. Ja, för han är väldigt snäll också. Och fast han är stor vågar jag springa lös tillsammans med honom. Ja för han är alltid väldigt försiktig och hänsynsfull mot mig. En riktig gentleman är han. Så det är kul att träffa Bo, det är det. Fast leka och busa på riktigt, det kan vi förstås inte. Bara för att vi är så olika stora. Ska jag kunna leka riktigt kul lekar så ska det vara med såna som Smulan. Fast henne har jag inte träffat på många dar. Det är synd. Jag tror jag ska säga till matte nu. Att jag vill gå ut och leta efter Smulan bums! Vov och vov!

I går var vädret jättefint här, både varmt och soligt! För första gången sedan jag kom tillbaka till Sverige kunde jag ligga i bikini och sola några timmar. Det var skönt! Jag passade på att läsa ett par hundra sidor till i En plats i solen. Den är både spännande och intressant! Jag "måste" nog läsa ut den i dag så jag får reda på hur det går...

Det verkar bli nästan lika varmt i dag, men molnigare. Det verkar bli uppehållsväder i alla fall. Skönt för alla som har tänkt fira midsommarafton utomhus! I eftermiddag planerar vi att gå en långpromenad tillsammans alla tre, och sen har Ulf lovat att ha midsommarmaten klar klockan 17. Dans blir det tyvärr inte. (Och min folkdräkt har jag inte använt på länge...)

Jag hoppas att ni alla får en jättetrevlig dag-kväll-natt! Dansa kring midsommarstången! Bind en vacker krans! Strunta i alkoholen (eller var måttliga)! Njut av den ljusa natten! Låt alla vara med! Ta hand om varandra!

Vov på er! Oj så mycket jag har haft för mig. I förrgår letade jag efter Smulan. Tyvärr hittade jag henne inte. Det var synd. Men jag hittade 4 mopsflickor att leka med. Vi hade jättekul!

Vi fick springa lösa allihopa, och det var kul. Det är jättekul att springa! Och jag springer jättefort! Jag sprang mycket, mycket fortare än mopsflickorna.

Fast det är ännu roligare att leka med Smulan, så jag hoppas att jag hittar henne snart.

I går så hade matte och jag kul själva. Vi gick en lång promenad. Ibland blev jag törstig så då drack jag lite vatten i Mälaren. Jag är väldigt modig, så jag vågar gå alldeles nära vattnet, fast klipporna är hala. Fast jag tycker inte om när det kommer svallvågor som stänker på mig. Jag vill själv bestämma när jag ska blöta ner mig. Mälaren har gott vatten. Men vattnet i Medelhavet kan man inte dricka. Nä, för det smakar jättesalt och äckligt. Jag har provat några gånger, men spottat ut det igen. Jättesalt är det! I Spanien får matte ha med vatten i flaska åt mig. Ja, för jag blir törstig när jag går i solen.

Matte och jag badade lite också. Matte badade fötterna och jag badade hela benen, alla fyra. Det var skönt. Och det skvätte så kul när jag sprang i vattenbrynet. Det är vov så kul att skvätta ner sig själv när det är varmt. (Fast matte tog tyvärr inget foto när jag badade. Hon ville inte blöta ner kameran sa hon.)

Och sen, vet ni vad jag gjorde sen? Jo jag klättrade i träd. Det har jag inte gjort förut. Men nu hittade jag ett jättebra klätterträd för hundar.

Jag klättrade upp nästan en hel meter! Jag är jättebra på att klättra i träd! Se själva:

Fast i dag ska jag varken bada eller klättra i träd. I dag ska jag plocka blommor. I alla fall ska jag försöka. Ja för på midsommarafton ska man ha en blomsterkrans i håret. Det har matte berättat. Inte för att jag fattar varför. Det verkar lite opraktiskt. Men det ser ju fint ut, det gör det. Glad midsommar alla hundar och människor! Vov så mycket!

PS. Måsungarna bor fortfarande under tallen på gården. De växer och växer, men än kan de inte flyga.

I går regnade det. Jag började på en ny bok, en triller av Chris Mooney som heter Glöm aldrig Sarah. Boken handlar om hur 6-åriga Sara försvinner spårlöst när hon är ute med sin pappa Mike och åker pulka. Fem år senare är Sarah fortfarande saknad och Mike nerbruten av sorg. Hittills är boken mycket spännande.

(Förresten skrev jag nog aldrig att En plats i solen handlar om en svensk familj som blev dödad vid ett gasinbrott i sin villa i Spanien. Boken handlar om hur journalisten Annika söker svaret på frågorna "vem?" och "varför?", och om hur hon på egen hand kommer närmare gåtans lösning.)

I dag verkar det bli soligt och fint, så jag planerar att ta en långpromenad. Jag undrar om jag kan få Ulf med mig? Bonnie är sällan nödbedd...

Vov och vov alltså! I går såg jag två jättekonstiga djur! Först, på morgonen, såg jag ett stort brunt djur. Det var större än en hund, fast räddare. Ja, för när djuret såg mig, så sprang det. Jag ville förstås springa efter. Jag tycker att det är jättekul att jaga, fast jag inte är nån jakthund. Ja, inte ta fast och bita, bara springa efter. Det är springa som är kul. Fast jag fick inte springa efter det här djuret för matte. Hon höll fast mig i kopplet. Det var dumt gjort av henne. Jag tycker att jag skulle få gå lös jämt - och bestämma själv! Så här såg djuret ut i alla fall:

Matte sa att det heter rådjur. Och att dom vuxna är ännu större. Fast om dom är för stora, då vill jag nog inte jaga dom. Nä, för tänk om jag kommer ifatt dom. Och om dom vänder sig om då. Nä, det skulle jag inte vilja riskera. Fast jag är inte rädd alls. Det ska ni inte tro. Jag är jättemodig. Så det så!

Och sen, på dagen, så såg jag ett ännu konstigare djur. Ja, för tänk, det djuret hade inga ben! Konstigt va! Djuret likande ett tjockt rep, fast det rörde sig ändå. Och snabbt! Det såg spännande ut, så jag ville förstås titta närmare på djuret. Men det fick jag inte heller för matte. Hon sa att detta djuret visserligen var en snok. Och snokar är inte farliga. Men så sa hon att det finns nästan likadana - som är jättefarliga. Dom heter huggorm. Om en huggorm skulle bita mig så skulle jag dö, sa matte. Och det vore ju hemskt! Jag vill inte dö alls. Inte nån gång. Så det är kanske bäst att jag aktar mig för såna konstiga djur utan ben. Det hade varit bättre om dom haft ben - men ingen mun, tycker jag. För då hade dom inte kunnat bitas.

Ja, vov så många konstiga djur det finns. Innan har jag bara sett hundar, och katter, och fåglar, och insekter, och hästar, och grisar. Mest fåglar och insekter. Dom finns överallt! Det är väldigt vad många sorters djur det finns egentligen. Fast hundar är bäst! Särskilt chihuahuor förstås! Och alldeles speciellt fin och bra är förstås jag. Vovseli-vofs!

PS. Minns ni trädet som Bonnie "klättrade" i häromdagen? (Se 25/6.) Nu finns det inte mer! Inte i ursprungligt skick i alla fall. Åskan slog ner i trädet i går. Nedre delen av stammen står kvar, men alla de stora grenarna har brutits av och ligger nu och blockerar stranden. Synd! Det var ett vackert träd.

PS2. (Skrivet på kvällen.) Nu har jag läst ut boken Glöm aldrig Sarah. Den var spännande ända till sista sidan. Rekommenderas! Bonnie har mest legat och sovit på min arm medan jag har läst. Fast med några timmars mellanrum har vi förstås gått promenader. Men nån riktig långpromenad blev det inte i dag...

Jag har bytt skrivbordsbakgrund på min dator. Jag kände starkt behov av att se stranden i El Campello, så jag la in ett foto av den. Jag valde ett foto som är "rent" i kanterna så att skrivbordsikonerna syns bra ändå. Så nu sitter jag här och längtar. Fast i dag har vi jättefint väder här, soligt och +24º! Härligt! Bonnie och jag har redan gått ett par långa promenader, och fler lär det bli.

VOV så kul jag har haft i dag! Jag hittade Smulan! Och nu har vi lekt jättemycket! Vi har jagat varandra, och brottats på skoj, och gnagt på samma pinne, och sprungit, och vilat, och... haft jättekul! Dessutom träffade vi Guchi och Mimmi och Melli och Flisan. Så då lekte vi en stund med dom också. Det är jättekul att leka! Vi lekte över en timme! Så nu är jag förstås vov så trött. Nu ska jag lägga mig och sova en stund. Jag tror jag kryper in mellan kuddarna i mattes och min säng. Där kan man sova bra. Vov på er!

I går var vädret precis så som jag föredrar det. Det var strålande sol och temperaturen i Stockholms innerstad kom upp i rekordhöga 28,4º! Jag njöt av att kunna gå klädd i en tunn solklänning. Ulf, Bonnie och jag tillbringade dagen med att promenera i några av de delar av Stockholm som turisterna besöker mest. Först gick vi runt i Gamla stan. Där fick vi trängas med "busslaster" med turister. Mitt bland alla affärerna (som säljer svenska souvenirer av varierande kvalité), finns några små butiker med trevliga annorlunda saker, som jag tycker att det är kul att titta på.

Efter att ha "trängts" färdigt i Gamla stan gick vi förbi några pittoreska Söderkåkar. Trevligt att de har fått stå kvar.

Sen gick vi vidare till Ersta-terrassen vid Fjällgatan på Söder. Där stannade vi till och fikade. Jag åt en god glasspinne tillverkad på Gotland (där chokladöverdraget bestod av 70% kakao och glassen hade saffran-smak). Ja, ja... Den var i alla fall billigare än en kopp te och en smörgås. Utsikten från Ersta-terrassen är fin, mycket bättre än vad fotona nedan antyder.

Därefter gick vi vidare till Fåfängan, som ligger högt uppe på en höjd och har ännu finare utsikt. Namnet Fåfängan har inget med "att vara fåfäng" att göra. I stället användes namnet förr om åkrar, ängar, holmar och skär där det var fåfängt att odla, alltså där inget ville växa. I Stockholm har ordet kommit att beteckna "lusthus på berg med vidsträckt utsikt".

På vägen tillbaka ner mot Skeppsbron, fick jag syn på en svanfamilj med fem ungar. Lägg märke till den ena lilla ungen som har lagt sig på ryggen på en av sina föräldrar. Visst ser det rart ut!

Bonnie uppförde sig exemplariskt hela tiden och vi hade alla en mycket trevlig dag tillsammans. Det är roligt när Ulf vill följa med!

Vov allesammans! I går var vi på utflykt - husse, matte och jag. Först åkte vi tunnelbana in till mitt inne i Stockholm. Jag är jättebra på att åka tunnelbana. Jag sitter fint i mattes knä hela tiden. Sen kom vi fram till ett ställe där det fanns jättemånga människor som gick omkring. Det hette Gamla stan, sa matte. Ja, jag tror att det heter så, för att det finns många gamla hus, och gamla gator där. Vi hittade en gata som var jättesmal. Matte säger att den heter Mårten Trotzigs gränd - och bara är 90 cm bred. Fast man kan gå ganska många chihuahuor i bredd där, det kan man.

Sen gick vi, och gick, och gick. Vi gick högt upp. Vi kom till ett ställe som matte sa heter Fåfängan. Där ville matte titta på utsikten. Så då gjorde vi det. Fast jag tycker inte det är nåt särskilt med utsikter. Nä, för allt är så långt borta - så man kan ju inte lukta på det. Och förresten så såg jag bara en massa vatten, och stora båtar, och så hus långt borta. Några hundar kunde jag inte se.

Fast det som var bra med Fåfängan, det var att dom bjöd mig på vatten där. Och det var bra, för jag var törstig. Så jag drack rätt så mycket. Och så passade jag på att vila lite.

Och sen, då satte jag mig i mattes knä och vilade lite till. Jag tycker om att sitta i mattes knä. Husse fotograferade oss. Visst ser jag söt ut!

Fast sen, när vi hade vilat färdigt, då gick vi ner till Gamla stan igen. Och sen skulle vi gå till tunnelbanan. Men på vägen dit, alldeles utanför regeringsbyggnaden Rosenbad, där fick jag syn på nåt hemskt! En stor hemsk hund satt där i gathörnan. Det såg väldigt farligt ut, så jag vägrade förstås gå närmare. Matte fick bära mig en bit. Fast sen när vi kom nära, då såg jag ju att det bara var en staty. Hemlös räv, säger matte att den heter. Och då, när jag såg att den inte var levande, då vågade jag förstås gå själv igen.

Och sen så åkte vi hem med tunnelbanan. Vi hade ju gått och gått flera timmar. Så när vi kom hem igen var jag ganska trött. Så då la jag mig och sov. Det är viktigt att tänka på skönhetssömnen om man ska hålla sig så söt som jag är! Vov och vov!

Ni vet att jag är aningen barnslig för min ålder... Jag uppskattar därför att mitt mailprogram (Incredimail) har blivit uppgraderat med nya roliga effekter. Som t ex denna lilla sopbil som kommer körande, backar intill, och tömmer papperskorgen när jag klickar på "Töm mappen borttaget":

(Jag använde "print screen" här. Jag kan tyvärr inte visa bilen "rörlig.) Själv har jag haft mycket roligt för de 300 kronorna som livstidslicensen kostade...och förhoppningsvis gläder jag någon epostmottagare med roliga mailbakgrunder, rörliga infogade figurer etc.

Vov på er! Jag har badat i dag! Och simmat! Ja, för matte och jag gick till stranden, eftersom vädret var både varmt och soligt. Matte badade bara benen. Hon är lite feg. Men jag är modig! Ja, för jag badade nästan hela jag. Ja utom huvudet förstås. Jag gick så långt ut i vattnet att jag inte bottnade längre. Det var allra minst 3 dm djupt vattnet där. Det är ganska djupt! Och då simmade jag. Ja, för jag kan simma.

Det var första gången jag simmade i år, men jag kom ihåg hur man gjorde. Man liksom går med fötterna fast man inte nuddar botten. Då simmar man. Fast sen så kändes det lite kallt om magen tyckte jag. Så då simmande jag in till strandkanten igen. På stranden så ruskade jag av mig nästan allt vatten. Det mesta kom på en kvinna som låg och solade. Men det var verkligen inte mitt fel att hon låg just där. Fast matte bad om ursäkt i alla fall.

Fotot är från förra året. Matte hade inte kameran med i dag. Jag simmar förstås ännu elegantare nu när jag är äldre. Fast det var på samma ställe som jag simmade då också, på den badplatsen där hundar får vara. Tänk! Jag kan ju nästan allting! Simma också! Vov!

Vov på er! I dag är det lika varmt här - som det brukar vara i Spanien. Matte säger att det är 28 grader. Så då ville matte och jag förstås gå en extralång promenad. Ja, för vi tycker mest om att vara ute när det är fint väder. Och tänk! Husse ville också följa med. Det var ju kul! Ja, för jag tycker om att gå på promenad tillsammans med husse. Ibland tycker husse inte om när jag stannar och luktar på en massa saker. Men i dag ville han inte gå så fort. Så han väntade på mig så jag kunde lukta klart. Det var bra!

Vi gick långt! Först gick vi förbi Kaananbadet. Där var det jättemånga människor. Men där får inte hundar vara. Visst är det orättvist! Fast vi fortsatte att gå längs gångvägarna nära vattnet.

Vi gick och gick. Ibland stannade vi så jag fick dricka vatten. Matte hade tagit med min vattenflaska. Och ibland stannade vi så jag kunde rulla mig i sanden. Det är skönt att rulla sig när det är varmt.

På vissa ställen gick vägen genom skogen. Där passade jag både på att rulla mig, och kissa. Ni ser så elegant jag står på händerna när jag kissar, va! Det är inte alls svårt när man är så stark som jag. Fast husse säger att flickor ska sitta på huk när dom kissar. Det har väl inte han med att göra - hur vi flickor kissar. Vi får väl kissa precis hur vi vill! Visst!

Fast sen, då kom vi till ett ställe där grusvägen tog slut! Ja, för där var det bara som en spång. Och den gick ovanför vattnet. Och det var breda springor mellan brädorna. Och man kunde se ner... Jätteläskigt, alltså! Så jag vägrade förstås att gå. Ja, det är inte så att jag är feg. Inte alls!!! Men man ska inte vara dumdristig, tycker jag. Läskiga saker ska man INTE gå på.

Men husse gick ändå vidare. Fast ropade jag på honom. Jag ropade flera gånger - och högt! Men han bara gick och gick.

Och jag ville ju vara med husse. Så då försökte jag gå jättenära kanten, där det var annat än brädor att gå på. Fast det gick bara en liten bit. För sen tog kanten slut. Fast sen så bar matte mig. Det var bra! För den var jättelång - brädgången.

Sen fick jag syn på ett ställe på klippan, där man kunde vila lite. Så jag bad matte sätta ner mig där.

Det var skönt att pusta ut lite. Efter en liten stund vågade jag titta mig omkring också. Det fanns en massa vatten att titta på. Och på vattnet fanns det många båtar.

När jag hade vilat färdigt så bar matte mig ända tills brädgången tog slut. Sen kunde jag förstås gå själv igen. Ja, för sen var det grus att gå på igen. Och det är jag ju van vid.

Så då gick vi, och gick, och gick. Och sen när vi hade gått nästan två timmar, då gick vi in bland en massa hus. Och där hittade husse en tunnelbanestation. Så då tog vi tåget hem. Och sen så la jag mig på sängen, för att vila tassarna. Fast där råkade jag visst somna... Vov och vov!

Även i dag har vi haft toppenväder! Soligt och ovanligt varmt! Jag mår mycket bättre i sånt här väder. Dessutom har jag börjat läsa en så rolig bok: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.

Jag citerar baksidestexten: "Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut. Men Allan Karlsson hade aldrig grubblat länge kring saker och ting. Alltså hann inte tanken mer än få fäste i den gamle mannens huvud förrän han öppnade fönstret till sitt rum på första våningen i sörmländska Malmköping och klev ut i rabatten. Manövern tog emot och det var inte konstigt, för Allan fyllde hundra år just denna dag. Det var mindre än en timme tills födelsedagskalaset skulle bryta ut i äldreboendets allrum. Självaste kommunalrådet skulle vara där. Och lokaltidningen. Och alla de andra gamlingarna. Och hela personalstyrkan, med folkilskna syster Alice i täten. Det var bara huvudpersonen själv som inte tänkte dyka upp."

Jag har hunnit läsa drygt 100 sidor (medan jag legat och solat på balkongen iklädd bikini). Boken är väldigt rolig, full av udda personligheter och dråpliga inslag. Lite spännande är den också emellanåt. Jag kan varmt rekommendera den, fast jag ännu inte läst ut den! Det är skönt att läsa roliga "feel-good-böcker" emellanåt.

Vov! I söndags började jag löpa. Ja, det var dags. Då bytte matte till våra röda lakan i sängen. Jag fattar inte riktigt varför. Men hon säger att fläckarna inte syns på de röda. Tja, hon får ha vilka lakan hon vill för min del. Bara jag får sova i sängen med matte. Förresten har matte bytt till sitt röda nattlinne också.

Jag är inte speciellt intresserad av killar än. Fast dom är väldigt intresserade av mig. Ja, dom vill lukta och slicka och så. Ifall dom är söta och snälla så låter jag dom få det. Fast när jag ska para mig, då ska det inte vara med vem som helst. Jag ska välja den snyggaste av alla! En chihuahuakille förstås. Fast han måste vara snäll också. Annars vill jag inte para mig.

Matte har hittat några snygga killar på internet. Det är modernt med internet-dating. Och jag är ju modern. En söt kille bor i Spanien. Han ser ut så här:

Och så finns det en tredje söt kille som bor i Skåne. Det är han på fotona här nedanför:

Matte säger att alla är fina och bra och lite mindre än jag till storleken. Jag tycker att dom är söta alla tre. Väldigt söta faktiskt! Fast man kan ju inte bestämma sig innan man träffat nån i verkligheten. Om dom inte luktar bra och är snälla så får det vara. Annars tycker matte och jag att jag ska para mig denna löpningen. Ja, eller nästa. Ja, för det är väldigt roligt och gulligt med valpar. Jag skulle gärna vilja ha några valpar. Tänk så roligt det skulle vara att leka med dom! Och att alltid ha nån och va med. Vi hundar är ju flockdjur. Särskilt chihuahua-hundar. Det betyder att vi chihuahuor trivs bäst när vi är många chihuahua-hundar tillsammans.

Fast husse vill inte ha några valpar. Och han vill inte att jag ska para mig alls. Dumt va! Det är ju ingen som helst vits med att löpa - om man inte får para sig! Han är allt lite korkad min husse. Han begriper sig inte alls på flickhundar han. Suck! Ja, vov på er!

Vov! I dag vaknade jag tidigt! Ja, före klockan sex i alla fall. Matte sov. Men jag väckte henne förstås. Jag slickade henne först lite på armen, och sen på hakan. Då vaknade hon. Hon hade egentligen velat sova mer, sa hon. Men hon var inte sur, utan klappade mig på magen. Sen låg vi och kelade och hade det mysigt ända till halv sju. Då gick vi upp. Och sen gick vi ut.

På morgonpromenaden mötte vi inte en enda hund. Det var synd. Fast i går hade jag sån tur så jag mötte min bästis Smulan. Vi lekte, och busade, och brottades, och jagade varandra ganska länge. Sen blev vi trötta - för det var varmt i solen i går. Men kul hade vi!

I dag är jag väldigt sugen på att träffa nån kille. Tja, bara för att hälsa och lukta lite och så. Jag höglöper ju inte än. Men det skadar inte att kolla in killarna här omkring. Ifall, ifall...

Nyss, när jag satt på balkongen och tittade, så såg jag Elvis gå förbi nedanför med sin matte. (Ni vet, Elvis - min killkompis - han som jag brukar dansa med.) Då gnällde jag ganska högt och viftade på svansen. Men Elvis såg mig ändå inte. Han kanske inte kunde se mig bara för att jag satt så högt upp? Vår balkong ligger ju på 4:e våningen. Kanske jag möter Elvis senare i dag. Jag hoppas det. Vi möttes i går kväll, och då blev han så glad när han såg mig. Och han luktade mycket på mig - där ni vet. Det ska kill-hundar göra när vi tjejer löper.

Fast min alldeles egen pojkvän Laban, honom har jag inte sett på jättelänge. Det är synd. Han är nästan den enda chihuahuan som bor här i närheten. Och chihuahuor är ju faktiskt allra bäst - och sötast. Så det så!

Nä, fy vad matte verkar slö i dag. Klockan är snart 10 och hon bara läser tidningen, och äter frukost och sånt. Jag måste genast få fart lite på henne. Jag ska springa och hämta pip-bollen. Då fattar hon nog. Vov och vov!

I går eftermiddag hälsade Johan på oss. Det var kul! Det är alltid roligt att träffa honom!

Nåt annat som är kul är att det fortfarande är varmt och skönt ute. Det har varit ca 24-28º om dagarna, alltså nästan lika varmt som i El Campello. (Maxtemperatur under veckan i Hässelby strand 28,8º, och i El Campello 32,0º.) Och (nästan) varje dag har solen dessutom skinit här. Jag trivs förstås med vädret, och tycker att det är så skönt att kunna gå ute klädd i bara shorts och linne.

Annars förbereder jag min nerresa till El Campello fast det är hela 53 dagar till dess. Jag ska flytta ner 8 flyttlådor (= 1 m³) med flyttbil. Dessa packade jag klart i går. Jag packade t ex några lakan, handdukar, dukar, gardiner, lite husgeråd, jul- och påskpynt, några böcker, en del kläder, samt lite sådana saker som är svårt att få tag på i Spanien (t ex löddrande stålull och bra diskborstar).

Så här såg det ut i vardagsrummet när jag staplat upp alla sakerna för att få överblick. Allt är nu prydligt nerpackat, och de 8 lådorna fulla.

I bilen ska jag sen ta med en hel del kläder, nästan alla Bonnies saker, mina krukväxter (som nu alla är omplanterade i självbevattningskrukor - se fotot nedan där de står uppradade på balkongen), några tavlor och lite till. Eftersom Bonnie och jag kommer att köra ner själva denna gången så kommer jag att få plats med mer än förra gången, men långt ifrån allt jag vill ta ner. Det är ju trots allt så att jag kommer att bo i El Campello större delen av året (och Ulf hälften) så det är klart att jag vill ha minst hälften av mina saker där. Jag får ta ner lite efterhand som jag får råd. De 8 flyttlådorna kostar 2000:- om jag flyttar dem med Djuvfeldts åkeri ( http://www.djuvfeldtsakeri.se/ ), vilket är det mest prisvärda alternativet jag hittat hittills.

Vov på er! I går kom min storebror Johan och hälsade på. Det var jättekul! Jag tycker mycket om Johan. Såklart att jag ville sitta i hans knä. Men vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon satte på mig en väldigt obekväm trosa. Ja, hon sa att det var för att Johan inte skulle få fläckar på sina byxor. Det är väl inte mitt fel att jag löper heller! Ja, trosorna är ganska snygga, det är dom. Men väldigt obekväma. Matte säger att många hundflickor får ha trosor på sig inomhus hela tiden när de löper. Tur att jag bara måste ha såna när vi har gäster, eller är hemma hos nån annan. För jag tyckte verkligen inte om dom.

Johan fotograferade mig. Han sa att jag skulle passa bra som hund-underklädes- fotomodell. Jag förstod inte om han menade det som en komplimang - eller som en förolämpning. Fast det måste förresten vara en komplimang. Så söt som jag är. Till och med i trosor. Vov då!

Det har varit synnerligen varmt och skönt i dag, t o m varmare här i Stockholm än i Alicante och Benidorm! Se denna skärmdump från mitt skrivbord:

Detta är förstås ganska unikt! Men jag trivs förstås i värmen, och passar på att njuta! Ulf däremot sitter helst på sitt rum med luftkonditioneringen på...

Vov på er! Vet ni vad? Jo, i går eftermiddag var husse och matte och jag i en jättestor affär. Det var den bästa affären som jag har varit i nån gång. Ja, för dom hade bara hundsaker och sånt. Och en stor, stor hylla hade dom med bara hundgodis! Smask och drägel alltså! Nära golvet hade dom svin-öron som luktade jättegott! Tyvärr räckte jag inte till dom. Men matte köpte en påse lamm-öron åt mig. Hon sa att dom är lite mindre och mer lättsmälta.

När vi kom hem igen så fick jag ett lammöra. Jag blev så klart jätteglad. Örat luktade väldigt gott. Fast i går var jag inte så sugen på att äta. Nä, för jag äter lite mindre när det är varmt ute. Men jag hade örat i munnen hela kvällen ändå. Fast ibland så gömde jag det. Först gömde jag det bakom kuddarna i soffan. Men det var inte bra. Sen gömde jag det under husses säng. Men det var inte heller bra. Och så gömde jag det i katt-toan i badrummet. Det var ett bra ställe. Fast där fick jag inte ha det för matte. Där ska man kissa och bajsa, sa hon. Inte gömma mat.

Till slut kom jag på ett ännu bättre gömställe. Jag la örat under lakanet i mattes och min säng. Sen när matte hade somnat så puttade jag in örat under hennes ben. Så att det skulle ligga riktigt säkert. Matte hittade det i morse när vi gick upp. Då låg det inkletat i hennes nattlinne. Sen tog jag hand om det igen.

I dag har jag legat och gnagt en del på örat. Det smakar väldigt gott, må ni tro. Titta själva på bilderna. Visst ser det smaskigt ut!

Fast nu har jag inte tid att gnaga mer. Nä, för nu ska matte och jag ut. Hoppas jag träffar Elvis. Eller Chico. Eller nån av dom andra killarna. Jo, för dom är som tokiga i mig nu när jag löper. Så jag blir uppvaktad må ni tro! Och det är ju kul. Nä, nu måste jag skynda mig. Matte har redan tagit fram kopplet. Vov då!

I dag har vi gått en flera timmar lång promenad runt Kungsholmen - Ulf, Bonnie och jag. Vi följde gångvägarna som gick nära vattnet. De stockholmare som inte flytt staden nu i semestertider hade sökt sig till parker, stränder och bryggor för att bättra på solbrännan.

Bonnie travade tappert med hela vägen. Och... Ja, jag hade tänkt fortsätta berätta här - men Bonnie vill berätta själv...

Vov så långt jag har gått i dag. Jättelångt! Husse och matte och jag har promenerat flera timmar. Husse sa att vi gick runt Kungsholmen. Kungsholmen måste vara jättestort. I alla fall så gick vi, och gick, och gick. Jag hade min kylhalsduk på mig eftersom det var jättevarmt ute. Det är den rosa ni ser. Matte blöter ner den med kallvatten innan vi går hemifrån. Och sen håller den sig sval och skön länge. Fast vi hade förstås med min vattenflaska också. Ja, för man behöver dricka mycket när man går långt i varmt väder. Och jag behöver förstås dricka ännu mer än husse och matte. Ja, för jag kissar ju hela tiden. Det gör inte dom. Men vi hundar måste. Bara för att visa att vi har varit där. Så att andra hundar kan lukta det. Och nu när jag löper, måste jag kissa extra mycket förstås. Så att hundkillarna vet, alltså.

Men det var svettigt att gå så långt. Så på några ställen stannade vi och vilade. Ibland var vi högt uppe. Där kunde man se långt. Och så luktade det spännande i luften. Inte bara vatten - utan en massa annat också.

Ibland vilade vi alldeles nära vattnet. Där kunde jag titta på båtarna som åkte förbi.

Man kunde se ett jättestort hus också. Husse sa att det heter Karlbergs slott.

Där ville jag att vi skulle stanna och vila länge. Ja, för jag var väldigt trött i tassarna. Men husse och matte ville gå vidare. Det är ju fusk egentligen. Dom var ju inte lika trötta som jag ju. Nä för dom går max 2 steg varje meter. Men jag, jag går faktiskt allra minst 8 steg. Ja, i alla fall så sa jag till matte att hon faktiskt fick bära mig. Så då gjorde hon det. Hon bar mig i famnen en bra bit. Och sen så åkte vi tunnelbana hem.

Fast sen när vi hade kommit hem, då klagade matte på mig. Hon sa att jag hade varit smutsig om tassarna. Ja, för hennes vita linne hade blivit smutsigt. Fräckt va! Att skylla på mig. Det är väl inte mitt fel att det är smutsigt på gångvägarna på Kungsholmen!

Och förresten så har vi tvättmaskin. Så det är väl inget att bråka om. Fast matte lät inte arg när hon klagade på mig. Så hon var nog inte sur på riktigt. Egentligen blir hon nog aldrig sur på mig. Inte på riktigt. Nä, för hon tycker jättemycket om mig. Det är bara för att jag är en så ovanligt söt och fin och trevlig hund! Och förresten är jag charmig och smart också! Och stark! Så det så! Vov!

Ännu en varm och solig dag! Ni har säkert förstått att jag mår bättre och känner mig gladare nu. Egentligen är väl +25-27º mitt ideal, men jag har ingenting emot +28-31º som det är nu. Jag har hellre lite för varmt, än för kallt. Möjligen skulle jag kunna tänka mig någon grad kallare på nätterna. Nu har vi 29-30 grader inomhus. Det var rätt länge sen som jag lade undan täcket. Sen la jag påslakanet åt sidan, och nu nattlinnet. Och då blir det lagom varmt - om jag sover för öppet fönster.

Jag solar en stund på balkongen flera dagar i veckan, men föredrar att röra på mig i solen. Jag promenerar ute mycket, men har ändå inte blivit speciellt solbrun. Jag har tyvärr inte den sortens hy. Bonnie klarar värmen bra, men håller sig helst i skuggan.

Bonnies blogg har fått ganska stort utrymme här på senare tid. Jag låter henne skriva... Det är nämligen så att hon numera har en egen liten läsekrets. Bara en tiondel mot vad jag har, men ändå. Dessa hundälskare loggar in direkt på Bonnies blogg och läser alltså inte vad jag skriver i övrigt på denna sidan. För att förenkla för er som läser min dagbok OCH gillar hundar låter jag Bonnies blogg vara med även på denna sidan. Ni som inte gillar hundar kan ju enkelt hoppa över hennes blå text. Bilden nedan visar visserligen inte Bonnie, men är söt ändå...

Vov igen! Vet ni om att man blir rätt så trött när man löper? Jodå, det blir man. Jag träffade min bästis Smulan i dag, och då pratade vi om det. Hon har precis löpt färdigt. Och hon hade också blivit trött, sa hon. Fast jag har inte löpt färdigt än. Matte säger att det dröjer en vecka till dess. På sitt sätt är det kul att löpa. Jag blir ju väldigt mycket uppvaktad! Ni kan ju själva tänka er, så söt som jag är - och när jag då löper också...

I går när matte och jag var ute och gick, kom det springande två jättesnygga killar. Dom var chihuahuor båda två! Dom uppvaktade mig båda två på en gång. Och luktade mig där, ni vet. Jag tyckte bäst om Albin. Han var jättecharmig. Och snygg! Lite lik mej, fast korthårig. Såklart att vi ville para oss, Albin och jag. Fast matte satte handen i vägen - så det gick inte. Och sen så ropade Albins matte på Albin. Fast han kom inte bums. Nä, för han ville hellre vara med mej. Men sen gick han till sin matte ändå. Det var dumt av våra mattar att hindra oss - när vi så gärna ville... Ja, det tycker jag och Albin i alla fall.

Om ni undrar vad Smulan och jag gjorde i dag, så kan jag tala om att vi badade i sjön. Ja, Mimmi var också med. Hon simmade längst ut. Mimmi är väldigt modig hon. Själv badade jag bara tassarna och benen. Sen så lekte Smulan och jag. Fast det är svårare att leka när man är kopplad. Matte säger att hon inte tänker släppa lös mig så länge jag löper. Fast det är dumt. Smulan och jag trasslade in oss i mitt koppel. Mimmi, som är lite äldre än Smulan och jag, hon tycker inte så mycket om att leka. Hon står mest och tittar på. Fast hon är väldigt trevlig ändå. Hon sa att hon tycker mer om att bada och simma. Särskilt nu när det är så varmt.

I går badade jag förresten också. Då badade jag hela mej. Jag simmade tillsammans med två taxflickor som jag känner. Så då blev jag våt överallt. Det känns lite otäckt när botten tar slut, och tassarna inte räcker ner längre. Jag vet ju att jag kan simma, men ändå...

Men sen, när man kommer upp igen, då känns det skönt. Jag brukar alltid rulla mig på gräset, eller i sanden, efteråt. Ja, jag skakar av mig först förstås. Men sen rullar jag mig. Det ska man när man har badat. Inomhus kan man rulla sig på en matta. Men det känns allra skönast att rulla sig i sand. Matte verkar inte tycka om att jag rullar mig. Jag fattar bara inte varför. Nä, för sen efteråt så har vi ju jättemysigt. Då när matte plockar bort skräp som har fastnat på mig. Ja, vov på er!

I går klockan 13 lämnade jag Bonnie i Ulfs vård och åkte in till stan för att träffa Eva H. Eva och jag hade bestämt träff vid Slussen. Vår plan var att strosa runt lite på Söder. Eva visade vägen. Vi började med att gå en liten väg där man har jättefin utsikt. På ena sidan ser man Riddarfjärden och Stadshuset, och på andra sidan vackra gamla hus. Själv har jag lite dålig koll på exakt var vi var. Stockholm är STORT! Man kan inte lära känna stan på den korta tid som jag har bott här...

Sen gick vi upp på några äldre gator. Där såg vi ett mysigt fik som tyvärr var stängt. De hade en så vacker "tavla" i fönstret. Tyvärr såg jag inte konstnärens namn någonstans. Men jag känner igen sättet att rita/måla. (Förmodligen från nån barnbok. Kanske Mulle Meck som Jens Ahlbom har illustrerat? Eller blandar jag ihop det? Nån som vet?)

Tavlan (skylten) är väldigt innehållsrik om man tittar noga. (Jag gillar humorn med titthålet vid badhuset.) På gatan går bl a Pippi Långstrump och herr Nilsson. Och på diversehandelns trappa sitter en pojke och ser ledsen ut. Den bilden påminner mig om dikten Du har tappat ditt ord ur Barfotabarn av Nils Ferlin:

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarens trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

(Fast pojken på bilden har förstås sin lapp kvar...) Jag får försöka ta reda på vem som har målat tavlan. Det fanns andra små tavlor i fönstret bredvid. Synd att där var stängt. Jag blev nyfiken.

När vi hade promenerat en stund, och blivit lagom törstiga i värmen, så stannade vi till vid ett fik på Götgatan. När vi kom fanns det bara två platser kvar på uteserveringen. Men det räckte ju åt oss.

Efter att ha släckt törsten och vilat benen travade vi vidare. Vi gick till Vita Bergen. Där satte vi oss så småningom på en parkbänk och filosoferade över livet. Vi konstaterade att vi numera faktiskt är ganska gamla - hela 58 år. Men inuti känner vi oss som vi alltid gjort, och vi tycker inte att vi ser speciellt lastgamla ut. Och vi uppför oss definitivt inte som "tanter". Men ändå... Några enstaka små "ålderskrämpor" märker vi förstås av. Själv ser jag ju ingenting (nåja - suddigt) på närmare håll än en armslängds avstånd. Och så är det ju det här med klimakteriet. (Fast östrogenet gör faktiskt nytta.) Och vi konstaterade båda två att vi numera får jobba lite hårdare för att hålla oss i form...

Vi talade också om det faktum att vi nu blivit äldre än en av våra respektive föräldrar. Min pappa dog när han bara var 49 år, och Evas mamma dog när hon bara var 53. Att en av våra föräldrar gick bort alldeles för tidigt har förstås präglat våra liv. I den bästa av världar borde alla människor få leva tills de själva anser att de har levt färdigt. Men vi vet alla att verkligheten alls inte är sådan. Själv har jag aldrig helt kommit över min pappas död.

Hur som helst hade Eva och jag en mycket trevlig dag tillsammans, och jag kom inte hem igen förrän 19:45.

Eva mejlade mig några foton som hon tog av mig i förrgår. Efter viss tvekan publicerar jag dem här.

Varför jag tvekar? Jo, det är förstås för att det syns på fotona att jag gått upp en hel del i vikt. Just nu väger jag 5 kg mer än vanligt, och hela 8 kg mer än efter bantningen i höstas. Så här mycket har jag inte vägt på många år. Jag har helt enkelt tröstätit för mycket... (Mest snabba kolhydrater.) Ett resultat av att känslorna har haft övertaget över förnuftet. Att det ska vara så svårt att lära sig att hantera negativa känslor...

(Problemet är att jag känner mig splittrad av min boendesituation. Jag trivs inte i Stockholm. Jag längtar till El Campello. Mina saker och möbler finns i Stockholm, fast jag numera bor mest i El Campello igen. Och jag har inte råd att flytta ner dem. Det känns splittrat. Som om jag inte har något fast hem. Otryggt på något vis. Men jag vill ju fortsätta att bo tillsammans med Ulf. Så problemet går inte att lösa i en handvändning. Fast vi löser det nog på nåt sätt, på sikt i alla fall. Det måste vi. För som det är nu mår jag inte bra.)

Nu har jag i alla fall äntligen tagit tag i övervikten. Sedan i tisdags har inget onyttigt kommit över mina läppar. På fotot ovan har jag en fruktsmoothie i handen i stället för en glass... Jag har inte börjat hårdbanta, men håller stenkoll på vad jag äter samt när. Nu väljer jag enbart näringstät mat! Det kommer att ta tid - men jag siktar förstås på att gå ner de här 8 kilona igen. Därefter får jag väl gå en kurs i "hur man hanterar negativa känslor utan att självmedicinera med tomma kolhydrater". Nån gång ska jag väl lära mig... Jag har i alla fall inte gett upp. För tillfället kan jag inte knäppa några av mina långbyxor i midjan, inte ens om jag håller andan. Så några kilon MÅSTE jag gå ner innan det börjar bli kallare ute... Önska mig lycka till! Det behöver jag. Peppa mig gärna via mejl!

Om det skulle börja regna nån dag, och ni inte har någonting att göra, så kan ni titta på denna 11 minuter långa turistfilm om El Campello: http://www.youtube.com/watch?v=9IVblXkPUk8&feature=related Den söta speakern talar enbart spanska, så det blir samtidigt en utmärkt språkträning. (Nej, jag förstår tyvärr inte allt hon säger.) Jag kan se att filmen är gjort någon gång under semestermånaderna juli - augusti, för så mycket folk är det inte under resten av året. Filmen visar allt fint som finns i El Campello: badstränderna, hamnen, maten, historiska byggnader, samhället, kulturen mm. Den innehåller både flygfoton och närbilder. Och solen skiner hela tiden... (Öppna filmen i eget fönster så ser ni bäst...) Det var faktiskt Ulf som hittade filmen!

Vov, vov! I morse, när matte och jag skulle gå ut, så var det lite vått på marken. Det har det inte varit på jättelänge. Fast det var så lite, så det gjorde ingenting. Jag blev inte ens våt om tassarna. I går hann jag inte skriva här på min blogg. Nä, för jag var tvungen att gnaga i mej halva gnag-örat. Det är väldigt smaskigt. Fast nu har det blivit ganska litet.

Men jag måste förstås berätta, att i går eftermiddag, då mötte jag tre chihuahua-killar på en gång! Vov, alltså! Först, så såg jag en jättesnygg vit långhårig kille komma ner för backen. Jag blev så klart jätteglad. Jag blir alltid glad när jag ser en chihuahua. Och nu - en snygg kille - när jag löper! Vi blev bums goda vänner. Ja, så fort vi hade nosat på varandra. Han heter Kasper. Hans mormor (ja, eller hans mattes mamma - men det är ju samma sak) hade precis flyttat in här i närheten. Och dom hälsade på henne. Vi bestämde genast, Kasper och jag, att vi skulle träffas fler gånger. Alltså nästa gång han hälsar på också.

Kasper luktade mig, där ni vet. Sen ville han para mig. Fast hans matte sa att det inte skulle gå. Hon sa att Kasper är kastrerad. Jag frågade Kasper vad kastrerad är. Fast han visste inte heller. I alla fall så var Kasper inte så bra på det här med parning, och förresten så är jag inte lika intresserad av att para mig längre. Men vi lekte en stund och hade jättekul.

Och kan ni tänka er! Då kom Albin och hans bror förbi. Så då hade jag tre uppvaktande kavaljerer på en gång. Bra va! Jag tycker om att bli uppvaktad. Fast bara av små, snygga killar. Jag mötte Bo på kvälls-promenaden. Men han är alldeles för stor. Så honom sa jag till på skarpen, när han nosade mig där bak. Ska jag para mig nån gång, så ska det vara med en liten snygg kille. Så det så!

I dag tar jag det lite lugnt. Jag ligger mest på balkongen och solar. Eller så sitter jag vid räcket och tittar på hundar och katter och människor som går förbi nedanför. Och så tränar jag mig på att inte skälla. Jag är faktiskt jätteduktig. Jag skäller bara om en annan hund börjar skälla först, eller när en katt går förbi. Matte tycker också att jag är duktig. Tänk att jag är så duktig på nästan allt. Bra va! Vov på er!

Minsann hittade inte Ulf ytterligare en film om El Campello. Denna är 8 minuter lång och saknar speakerröst. (Det är musik i bakgrunden.) Denna visar mer av vardagen i El Campello. Vårt hus syns i bild 2 gånger. Gatorna vi brukar gå på är med. En sekvens är från marknaden. Det är mycket hav och strand - men det är ju det som El Campello till stor del består av. Här är länken om ni vill se den: http://www.youtube.com/watch?v=dgAzkqfcUyY . Jag tycker att filmen är bra. Den visar mig vad jag gått miste om i sommar - för den är helt nyinspelad.

Tack vare att Ulf tillbringar en stor del av dagen framför datorn, så vet vi nu också att den nya Tram-stationen Luceros i Alicante äntligen har öppnat. Bygget av delsträckan har tagit 2 år. Det är inte alltid lätt att bygga tunnlar under en befintlig stad. (Luceros är stationen efter Mercado i riktning mot centrum.) Man planerar att fortsätta ytterligare en bit - fram till järnvägsstationen (Renfe). Troligen kommer denna sträcka att byggas inom de närmaste åren. Man har stora planer på att bygga ut Tram i flera riktningar, bl a fram till flygplatsen El Altet. Men den ekonomiska krisen stoppar tyvärr dessa byggplaner för överskådlig framtid. För vår det skulle det förstås vara toppen att kunna ta Tram hela vägen från El Altet till El Campello!

Det är jättetråkigt att banta! Men jag har i alla fall gått ner precis ett kilo nu. Alltid en början, bara 7 kvar...

F ö har jag packat lådor till El Campello. Tio stycken (2 mer än planerat) är fulla nu. Och ändå vill jag ha med åtminstone lite saker till. Förhoppningsvis klarar jag att skrapa ihop pengar så det räcker att ta ner 11 lådor. Det måste jag nästan. En flyttlåda rymmer sällan så mycket som man önskar. När jag flyttade upp till Stockholm så hade jag precis 60 fulla flyttlådor (+ 13½ m³ möbler), så 11 lådor är inte så mycket som det kan låta. Jag ska ju trots allt bo i El Campello en större del av året än i Stockholm. (Och Ulf hälften - hälften.)

I bilen kommer jag bara att få plats med mina krukväxter, alla Bonnies saker, Ulfs stora resväska, samt max 3 väskor ytterligare. I två av väskorna ska jag framförallt ha kläder. Dessa kläder ska sen stanna i Spanien. Det blir allt mellan vinterjackor, tangoklänningar och bikinis. (Jag ska försöka få plats med hälften av de kläder jag har.) I en väska ska vi ta ner en del tavlor som vi har haft stående i våra respektive förråd, Ulf och jag. I vår lägenhet i El Campello är det ju alldeles kalt på väggarna nu. Och så ska jag förstås få plats med våra bärbara datorer, mina spanskböcker etc. Det kommer att bli trångt. Och som vanligt kommer jag inte att packa högre än att jag kan se ut genom bakrutan via innerbackspegeln. Lasten kommer jag dessutom att förankra väl. Det är viktigt att tänka på trafiksäkerheten.

Ja, ni märker att mina tankar är mindre "här och nu" utan mer i El Campello. Carpe diem är inte alltid så lätt...

Vi har fortfarande varmt och soligt väder. Visserligen aningen svalare och molnigare emellanåt, men regnar gör det inte. Det är så torrt ute att gräset är mer gul-brunt än grönt och på flera små träd har bladen vissnat. Jag hoppas att rötterna klarar sig. Men kommer det inte regn snart, så dör troligen de här små (ca 1½ m höga) träden. Själv längtar jag inte precis efter regn, men jag tycker förstås synd om växtligheten.

Jag tog kameran med på Bonnies och min eftermiddagspromenad och fotograferade den törstande växtligheten. Först syrénbuskarna på gården samt gräsmattan. De små åkervindorna verkar extremt torktåliga (djupa rötter?) för de har brett ut sig i sommar.

Nästan alla stora träd tycks ha klarat sig bra, med undantag av björken nedan och några till.

För växternas skull vore det önskvärt med en rejäl rotblöta! Enligt väderleksprognosen finns det chans/risk för regn på fredag. Det är en underlig sommar vi har. Vissa dar är vädret nästan som i Spanien... Men det trivs förstås jag med!

Vov! Vet ni vad! Jo jag har tänkt, och filosoferat, och tänkt ännu mer i några dagar. Och vet ni vad jag har kommit på? Jo, meningen med livet! Det måste så klart vara att lukta! Jo, för lukta är ju jätteviktigt. I dag har jag luktat mycket på många olika saker.

När vi gick ut så ställde jag mig först nära vattnet och luktade. Det kommer jättemånga spännande lukter blåsande över vattnet.

Och sen så klättrade jag upp på en klippa och luktade på den. Ja, och så passade jag förstås på att titta på utsikten också, när jag ändå var så högt upp. (Högre än en meter, sa matte.)

När jag hade klättrat ner igen så gick jag till gräset och luktade. Där hittade jag ett ställe som luktade "här-ska-man-bajsa". Så då gjorde jag det.

Och sen, sen gick jag ner till vattnet och luktade jättenära på det. Vattnet luktade gott, så jag passade på att dricka lite också. Förresten är det spännande att titta på vattnet. Ja, för det rör sig hela tiden.

Det är väldigt gott med vatten när det är varmt ute. Vatten är ju min favoritdryck. När jag tänker efter så dricker jag ju faktiskt inget annat. Matte tycker också mycket om vatten. Men hon dricker te och mjölk och juice också. Fast hon håller faktiskt med mig om att vatten är allra godast.

Matte berättade för mig att det är synd om gräset nu. Ja, för det har inte fått vatten på jättelänge. Så då passade jag förstås på att kissa extra mycket på gräset på hemvägen. Då blev nog grässtråna glada! Tror ni inte det? Jättemycket vov på er!

I går eftermiddag mötte jag Lena K på Bromma flygplats. Hon skulle hälsa på sin släkt här i Stockholm, men som tur var så hann hon träffa mig också några timmar. Det var förstås jättekul att träffa henne igen! Det var ett tag sen. Som vanligt hade vi mycket att prata om, och jag kom inte hem förrän strax före läggdags.

I förrgår började jag på en bok, Den farliga leken av Mari Jungstedt. Boken är Jungstedts 8:e kriminalroman, men den första som jag har läst. Boken handlar om gotländska Jenny, en ung kvinna som jobbar som modell. Livet leker. Men så mördas en modefotograf som jobbar för Jennys agentur. Jenny vet inte om hon inbillar sig, men kanske är det någon som håller ett öga på henne, någon som verkar vilja skipa sin egen rättvisa. Boken var spännande! Jag läste de tre sista kapitlen i morse. Rekommenderas! Jag tror jag ska köpa några pocketböcker av Jungstedt och ta med till Spanien. Det finns ju 7 till att välja på, och AdLibris har pocketboksrea just nu...

Vov på er alla hundar och människor! Vov, så synd det var om mej i går. Jättesynd! Matte lämnade mej i 7 timmar! Visst är det hemskt! Så länge borde mattar inte få lämna sina hundar! Ja, visserligen var husse hemma. Han gick ut med mej på promenad och så. Och vi träffade min kompis Bo. Men i alla fall. Lämna mej 7 timmar!

Matte skulle tagit mej med! Ja, för hon skulle ju träffa Lena. Och Lena känner jag ju. Ja, för Lena följde ju med matte och mej till Spanien, förra gången vi åkte ner med bilen. Så jag är jättemycket kompis med Lena. Och därför var det ju extra orättvist att jag inte fick följa med. Jag var jättesur på matte i går.

Fast i dag har matte varit med mej hela tiden. I morse låg vi jättelänge och kelade i sängen. Matte klappade mej på magen. Det tycker jag är så skönt. Och så slickade jag henne på handen. Fast sen gick vi upp. Och så fort matte hade klätt på sig, så gick vi ut. Jag hade sån tur, så jag hittade några jättegoda harlortar! Jag hann äta 3 stycken innan matte drog mej därifrån. Smask! Det är trevligt att äta frukost ute på sommaren.

Men oj, nu låter det som om matte tar fram sina sandaler. Så nu måste jag skynda mej! Jag vill inte riskera att hon går ifrån mej i dag också. Fast nu ropar hon på mej. Vi ska gå ut tillsammans. Jag måste springa nu... Vov och vov!

Så har det blivit normal svensk sommar igen. Just nu, kl 11:15, är det +16º ute - och regn...

Vov på er! I morse tvingade matte mej att gå ut! Det var dumt gjort.

Morgonen började bra. Jag vaknade och kände mig jättpigg. Matte sov. Men jag hoppade upp på hennes rygg och började slicka henne i örat. Sen sov hon inte mer. Jag ville gå ut. Det fattade matte, så hon klädde på sig snabbt.

Fast jag började ana oråd när hon tog fram våra regnkappor. Hon vet ju att jag inte vill gå ut när det regnar. Såna dar kan man gott kissa inne på nån matta, tycker jag. Tyvärr är matte starkare än jag. Så hon satte på mej både koppel, halsband och regnkappa ändå. Och så bar hon ut mej och satte mig utanför porten. Och precis som jag trodde - så regnade det ute! Så klart att jag INTE ville gå ut då!

Fast matte drog i kopplet så jag blev tvungen att sätta ner tassarna på asfalten. Den var VÅT! Usch!

Jag försökte se så lidande ut som möjligt. (Det är ju inte speciellt svårt - när tassarna är blöta...) Fast matte struntade i det, och drog bara mer i kopplet. Så till slut var jag tvungen att gå.

Förresten kände jag mig plötsligt rätt så bajsnödig. Så då gick jag till gräset och bajsade. Matte blir alltid så glad när jag kissar och bajsar ute. Och det är ju roligt att göra henne glad. Så jag kissade lite också.

Fast sen, när vi hade gått en bit, då glömde jag nästan - att jag egentligen vägrar gå ut när det regnar. Ja, för det luktade ganska spännande i gräset. Men sen så började det regna mer. Då sprang matte och jag hem.

Nu tänker jag stanna inne resten av dan. Jag vill inte blöta ner tassarna igen. Nästa gång matte försöker lura ut mej i regnet, så ska jag gömma mej bakom husses fåtölj i vardagsrummet. Där tror jag inte att hon kan hitta mej. Vov, vov!

10-07-26:

Väderrapport från Hässelby strand klockan 13:55: +18,8º, blåst och himlen täckt av gråa moln. Det regnade rejält i förrgår och i går (40 mm), vilket naturligtvis behövdes. Markerna här omkring var kruttorra! Redan i dag har syrenen på gården repat sig, och man kan se lite gröna grässtrån bland allt det vissna. Men jag tvivlar på att de små träden, vars blad hade vissnat helt, kommer att klara sig. Inte förrän till nästa vår kommer det att synas om rötterna har överlevt eller ej. Ja, växterna är säkert både glada och tacksamma över varenda droppe. Själv blir jag tröttare och deppigare av det här vädret... Det är nu 37 dar kvar tills min resa söderut startar...

Jag plöjde en ny bok i går: De dödas mässa av Andrew Taylor. På något sätt passade boken i hop med vädret. Jag upplevde den i alla fall som grå och småtråkig, även om grundhistorien delvis var spännande. Ett enda ställe i boken hittade jag att skratta åt. Då kom den kvinnliga huvudrollsinnehavaren (som tvangs katalogisera kyrko-biblioteks-böckerna) med en dräpande replik. Tänk er en högkyrklig 1950-talsmiljö. Prästen sa något om att att bibliotekarie-yrket passade bäst för kvinnor, eftersom det kunde beskrivas som en speciell form av hushållsarbete, och krävde de kvinnliga egenskaperna effektivitet och ordningssinne. Huvudpersonen sa då: "Jo, verkligen. Min erfarenhet är att män mycket ofta är både ineffektiva och slarviga". Eftersom ni nu har läst det enda roliga - så behöver ni inte läsa resten av boken...

Själv har jag lyckats uppbåda så mycket av de ovan nämnda kvinnliga egenskaperna, att jag i alla fall har satt igång en tvättmaskin.

10-07-27:

Jag tvättar i dag också. Och jag har dammsugit. (Hushållsarbete är tråkigt - men måste ju göras.) Däremellan läser jag. Jag har nu börjat på Eko av Minette Walters. Boken är bra hittills.

F ö har jag lyckats gå ner 2 kilo nu, och har "bara" 6 kvar... Ulf har också börjat banta. Även hans byxor sitter lite trängre än vanligt... (Båda tycker vi dock att det är tråkigt att banta.) Jag borde förstås börja träna också! Det har jag tyvärr inte gjort alls det senaste halvåret. De timmar jag är ute och går med Bonnie om dagarna räcker inte långt. Jag skulle behöva träna styrka och kondition också. Men nu, när jag känner mig lite halvdeppig igen, så känns det så svårt att komma igång. Jag önskar att jag hade en träningsglad kompis här i närheten - som jag kunde "hänga på". För det är klart att man går ner mer i vikt (byter ut fett mot muskler) om man tränar också.

I går packade jag provisoriskt ned hälften av alla mina kläder i väskor. (Alltså de kläder som jag vill ta ner till El Campello.) Det blev volymmässigt ungefär dubbelt så mycket som jag kan få plats med i bilen. Ta allt i bilen kan jag alltså inte. Flyttfirman ska hämta flyttlådorna ca 14/8. Jag har bara skrapat ihop pengar till 10 stycken. Nästa lön (pension) får jag först 18/8. Jag ska fråga dem om jag kan betala för de sista lådorna den 18:e. För då skulle jag kunna fylla åtminstone en låda med kläder. Jag ska i alla fall köpa 2 flyttlådor till på Shurgard (som har de stabilaste lådorna). (Nästan alla, av de 60 jag hade, gav jag bort till en granne som skulle flytta...)

Fr o m i dag, och 9 dagar framöver, ska jag passa katten Rasmus när hans matte åker bort på semester. Jag ska gå dit morgon och kväll och se till att han har vatten och mat, samt rent på sin toalett. Och så ska jag prata lite med honom samt klappa honom om han så önskar. Det är en mycket bestämd herre...

I dag har molnen lättat och solen tittar fram. Det är förstås skönt även om det inte är så varmt ute.

10-07-28:

Vov och vov! I går åkte jag bil! Jag är jättebra på att åka bil. Jag har ju åkt flera hundra mil, jag. Ända ner till Spanien. Och sen ända upp till Sverige igen. Det är inte många hundar som har åkt så långt som jag! Fast i går åkte vi bara en liten bit. Matte och jag skulle hämta en trappa till mig. Den ska jag ha i vårt sovrum i El Campello. Mattes och min säng är väldigt hög, så jag skulle inte kunna komma upp utan en trappa. Så här ser trappan ut:

Fin va! Jag har faktiskt redan 2 andra trappor. Fast dom andra har bara 3 och 4 steg. Denna har 5 - så den är jättehög - 60 cm! Jag får liksom springa när jag ska uppför den. Men jag är ju jättebra på att springa - så trappan är inga problem. Fast egentligen hade det varit bekvämare om vi hade haft en lägre säng, allra högst 38 cm - för 38 cm är det högsta jag kan hoppa. När jag var liten kunde jag inte hoppa så högt. Men nu kan jag! Visst är det högt! Men matte vill inte byta säng. Och då måste jag förstås använda trappan.

Det var bra att jag fick öva lite på att åka bil. För i augusti ska vi åka till Skåne och hälsa på min mormor, och i september ska matte och jag åka ner till Spanien. Egentligen tycker jag ännu bättre om när vi promenerar. Men matte säger att det är alldeles för långt att gå till Skåne - och ännu mer för långt att gå till Spanien. Så då är det förstås bra att åka bil. Jättemycket vov!

10-07-29:

Grattis på födelsedagen Mikael E!

Vov! Nu har matte gjort det igen! Hon har tvingat ut mig i regnet. Jag fattar inte varför hon nödvändigtvis ska gå ut när det regnar...

Usch! Varför ska mattar tvinga sina hundar när dom inte vill? Det borde vara förbjudet!

Det är ju HEMSKT att behöva gå ut när det är alldeles blött överallt.

Jag blir blöt om tassarna! Och blöt om benen! Jag blir t o m blöt om magen och nosen. Det är bara ryggen som fortsätter att vara torr. Ja, för där skyddar regnkappan mig. Jag vill ha en regnoverall med ärmar och ben i stället. Och stövlar! Om jag fick det så skulle jag åtminstone inte bli lika blöt.

Om det ska regna så här mycket varenda dag, då tycker jag gott att matte och jag kan köra ner till El Campello nu med en gång! Ja, för där regnar det inte så mycket. Fast matte säger att vi måste vänta till 1:a september. För annars blir husse ledsen. Och jag vill förstås att husse ska vara glad!

När matte och jag kom in igen, så försökte matte torka av mig med en handduk. Men det gjorde inte mycket nytta. Nä, ska man bli torr så ska man först rulla sig på mattan. Och sen, sen ska man springa jättefort! Jag sprang fram och tillbaka mellan vardagsrummet och matsalen. Då skvätte allt vattnet av. Matte sa att jag sprang lika fort som en raket! Ja, se själva så jättesnabbt jag springer! Jag fastnade inte ens på fotot...

Fast när jag hade sprungit fram och tillbaka nästan 100 gånger, så blev jag trött. Så nu ska jag lägga mig och sova en stund. Vov på er!

10-07-30:

I går hade vi heldagsregn. Jag tror det kom 50 mm. Bonnie blev sur (i dubbel bemärkelse) var gång vi gick ut... Mest satt vi dock inne och slöade. Jag läste ut boken Eko. Den var bra!

I dag har vi växlande molnighet, blåsigt och +21º. Klart bättre än i går, så Bonnie och jag passade på att gå en lite längre runda.

Bonnies hunddata på SKK (Svenska Kennelklubben) har äntligen blivit uppdaterade. Hon blev ju ögonlyst och patella-undersökt i maj, men intygen kom på villovägar så det blev inte inskrivet förrän i dag.

På www.skk.se kan man under rubriken hunddata (om man knappar in hundens registreringsnummer) hitta data som ovan, hundens stamtavla mm. Bra att allt finns samlat och tillgängligt för alla.

De senaste dagarna har jag skannat in några av mina favoritrecept. Så har jag dem tillgängliga på datorn - även när jag är i El Campello. Denna omgången tar jag bara ner en av mina kokböcker - en sån där gammal hederlig med "några recept av var sort". Inte för att jag lagar mat, eller bakar, speciellt ofta numera - men just därför behöver jag titta på recepten eftersom jag inte längre kan dem utantill.

I dag har jag packat klart de sista 2 flyttlådorna. Nu står det alltså 12 flyttlådor och väntar på att flyttbilen ska hämta dem. Det är f n tämligen trångt i mitt rum... I ena änden flyttlådor - och i den andra änden en massa provisoriskt packade kassar.

Kassarna innehåller kläder (och några tavlor). Kläderna ska jag delvis försöka packa i kompressionspåsar. Det är inte en chans att jag får in allt i bilen annars. Jag får se hur snart jag tar itu med detta. Det är ingen brådska på sitt sätt - men det vore ju bra om sakerna tog mindre plats i rummet...

Häromdagen, när jag var in till stan och köpte några små svenska souvenirer att ta med ner till mina spanska vänner, så köpte jag också ett par såna här pins (broscher):

En gav jag till Ulf. Vi ska ha dem på våra jackor, tänkte jag. I Spanien kan det vara en fördel att inte tas för engelsman. Svenskarna Zlatan Ibrahimović och Stieg Larsson känner spanjorerna i alla fall till. Men om de känner igen svenska flaggan är väl mer osäkert. Hur som helst så ser de att det inte är Storbritanniens...

10-07-31:

I dag tömde jag innehållet, från alla provisoriskt packade kassar, på sängen. Därefter komprimerade jag en del, och packade allt väldigt utrymmeseffektivt. Visst ser det bättre ut nu:

En kasse, lika stor som den röda och blå, syns inte på bilden. (Denna typen av kassar, i kraftig plast och med blixtlås, är väldigt bra att packa i. De är lätta att stuva in i bilen, och efteråt är det bara att vika ihop dem och lägga undan.) Detta är nog ganska precis vad som går in i bilen, utöver krukväxterna och Ulfs stora resväska. Ja, och så ska vi förstås ha med oss "övernattningsväska" och matsäck, Bonnie och jag. Men det väntar jag med att packa till dagen innan.

Vov på er! I dag har jag duschat! Det är kul att duscha!

Ja, först så gick matte och jag ut. Då såg jag en stor hög, med jättemysig fågelskit som det var körsbärskärnor i. Den hann jag rulla mig i - innan matte stoppade mig. Ja, för matte tycker inte om att jag rullar mig i fågelskit. Fast det gör jag! Annars skulle jag ju inte ha gjort det! I alla fall så sa matte att jag blev alldeles lila i pälsen. Ja, det var ju det som var meningen ju. Och så gillade jag doften. Men tyvärr tyckte inte matte om det hela alls.

Så när vi kom hem, så berättade matte att jag skulle få duscha. Då blev jag glad förstås! Ja, för att duscha i varmt skönt vatten - det är ju jättekul! Och skönt! Matte schamponerade mig också. Jag fick låna av hennes schampo, för hon hittade inte mitt. Och sen sköljde matte av mig och torkade mig. Hon torkade mig med en frottéhandduk. Men det blir aldrig särskilt bra, eller torrt, med bara handduk. Så jag torkade mig själv på husses äkta matta i stället. Jag är väldigt bra på att torka mig själv på mattor. Jag torkade alla sidor av kroppen. Sen sprang jag jättefort fram och tillbaka också - så att det allra sista skvätte av.

Och sen så la jag mig i solen och soltorkade. Nu säger matte att jag luktar jättegott - och att min päls är så mjuk och fin. Fast jag tycker att jag alltid luktar gott - och är mjuk och fin. Så det så! Vov, vov!

10-08-01:

Äntligen är det augusti! (Förr om åren brukade jag aldrig tänka så...) Men nu är det "bara" 31 dagar kvar tills jag får påbörja min resa ner till mitt lilla paradis. Ulf förstår inte alls min längtan härifrån. För honom är Hässelby strand och Stockholm paradiset...

För att få tiden att gå har jag börjat plöja igenom ytterligare en bok. Jag har hunnit hälften av Karin Alvtegens Skugga. Boken är både intressant och spännande! En stund kunde jag sitta på balkongen och läsa (med Bonnie i knäet), men sen blev det för molnigt och blåsigt.

Bantningen går långsamt. Det är fortfarande 5,5 kg kvar till målet. (Men jag har i alla fall minskat min fetthalt med 2%... Målet är att bli av med ca 8%.)

10-08-02:

I dag har regnet vräkt ner, ända till nu i kväll då det äntligen har blivit uppehåll. Vattnet sprutade som fontäner ur stuprännorna på vårt hus. Bonnie och jag har knappt kunnat gå ut. Själv har jag läst ut boken Skuld. Den var spännande ända till slutet!

Linda ska åka till El Campello! Hon flyger ner den 8/8 och stannar 12 dar. Lyckost! Det var när hon i förrgår cyklade till jobbet i regn och snålblåst som hon kom på idén. Efter att ha jämfört väderleksprognoserna Helsingborg - Alicante, så bestämde hon sig. Hon har ju egen nyckel till vår lägenhet, och gästrummet står tomt. Alltså var det bara för henne att boka flygbiljetter. Väderleksprognosen ser ut så här:

Hon lär varken behöva packa regnkappa eller varma tröjor...

Vov! I dag har jag varit inne nästan hela dagen. Ute har det regnat och regnat och regnat. Inte ens matte ville gå ut. Vi tittade ut genom fönstret. Det räckte. För ute var det jätte-jätte-blött!

Matte tvingade förstås ut mig några gånger - för att jag skulle kissa och bajsa. Men då kissade jag jättesnabbt och så sprang jag in igen. För säkerhets skull gömde jag mig sen bakom kuddarna i vår säng. Ja, så matte inte skulle hitta mig - ifall hon skulle vilja gå ut mer i regnet...

När jag tänker efter, så är det nog bäst att bo i Spanien ändå. Fast dom inte har så mycket grönt gräs där. Ja, för där regnar det inte så här mycket. Jag undrar om husse tycker mycket om regn? Eftersom han tycker bäst om att bo här, menar jag. Jag ska fråga honom. Men ibland förstår han inte vad jag säger... Vov, vov!

10-08-04:

Det har varit ytterligare två regniga och gråa dagar - men nu i kväll har det klarnat upp och solen skiner. Jag har hunnit läsa hälften i en ny bok: Marley och jag (livet och kärleken med världens värsta hund) av John Grogan. Boken handlar om nygifta John och Jenny som köper en söt liten labradorvalp. Valpen, Marley, växer upp till en neurotisk fyrtiofemkilos ångvält som glatt dreglande rusar fram genom livet. Varken lydnadskurser eller lugnande medel tycks hjälpa. Boken beskriver med humor familjens vardag, och jag har skrattat gott många gånger hittills. Det är skönt att läsa en rolig bok som omväxling! Och plötsligt så tycker jag att Bonnie är oerhört väluppfostrad...

Vov på er! I morse tvingade matte ut mig när det regnade - IGEN! De senaste dagarna har jag faktiskt funderat lite på att byta matte. Ja, om hon ska hålla på så här, så kanske jag borde leta efter en som är snällare... Det är faktiskt hund-plågeri att behöva gå ut när det regnar.

Inne har matte mest suttit och läst. Själv har jag legat och gnagt på mitt nya lamm-öra. Örat är väldigt smaskigt, det är det, men det blir nästan lite tråkigt att gnaga en hel dag. Jag skulle hellre vilja leka med pip-bollen hela tiden! Men matte leker bara lite då och då med mig. Hon börjar bli gammal och slö, tycker jag...

Matte har tänt värmeljus för att vi ska ha det mysigt. Ljusen luktar vanilj. Det tycker matte om. Jag skulle hellre velat ha ljus med köttfärs-doft, eller leverpastej-doft, eller åtminstone fågelskit-doft. Fast matte säger att det inte finns såna ljus. Jag fattar bara inte varför! Själv har matte såna som doftar vanilj eller kanel eller blommor. Det är väl inget speciellt.

Nä, nu ska jag kolla vad husse har för sig. Ibland sitter jag en stund i hans knä - när han sitter vid datorn. Vov, vov!

10-08-05:

I dag skiner solen och vädret är helt OK. Men jag längtar ändå söderut... Om 13 dagar åker vi ner till Skåne. Det ser jag fram emot! Det blir förstås jättekul att träffa alla de mina några dagar! Och om 27 dagar startar jag äntligen resan ner till El Campello. Jag önskar att dagarna kunde gå fort till dess - men det känns som om de segar sig fram...

Ulf är besviken för att jag inte kan anpassa mig bättre till att bo i Stockholm. Jag har verkligen försökt - men inte lyckats. Genom åren har jag flyttat alltför många gånger. Jag trivdes väldigt bra de 13 åren jag bodde nära Kollebäckstorp (utanför Ängelholm i nordvästra Skåne) samt hela tiden i El Campello, men (nästan) ingen annanstans - inte ens i Uppsala där jag är född och uppvuxen. (Nästan) alla andra platser har jag bara varit tvungen att bo på av olika skäl (inte sällan ekonomiska). När Ulf gifte sig med mig visste han inte att jag är så svåranpassningsbar. (Jag hoppas verkligen att han inte har ångrat sig... För det har inte jag gjort - trots att jag fick ta Stockholm på köpet!) Men trivs här gör jag inte... Däremot trivs jag förstås bra med Ulf! Livet är inte alltid fullt så enkelt som man önskar...

(Och inte har jag gått ner ett endaste hekto de senaste dagarna heller...)

10-08-07:

Nu regnar det igen, suck. Dessutom har jag bara gått ner ytterligare 2 hg, vilket innebär att det fortfarande är 5,3 kg kvar till målet. Dessutom känner jag mig ganska sugen på "icke-bantnings-mat"... (Kanske för att jag har fått mens igen. Just när jag trodde att den äntligen skulle upphöra. Det var 3 månader sen senast...) Och allt det där nyttiga som jag borde ta itu med blir liggande...

Jag läser i dag också: Blocket av Karin Wahlberg. Boken är en ganska spännande deckare i sjukhusmiljö, men själva språket är lite för fragmentariskt för min smak. Ulf läser också i dag. Han håller fortfarande på med del 2 i Millenniumtrilogin.

Vov igen! Det är jättesynd om mig i dag också! Jag har varit tvungen att gå ut fast det regnar. I dag var det helt nödvändigt - för jag kunde inte hålla mig...

Och eftersom matte redan såg lite ledsen ut i dag, så vågade jag inte chansa på att bajsa inne på nån matta. Fast ute var det vått. Otrevligt vått!

Visserligen duggregnade det bara, men ändå. Det är tråkigt när det bara regnar hela tiden. Nu längtar jag också till Spanien - precis som matte. Där är det torrt och soligt och varmt. Förresten så har jag börjat längta efter min spanska killkompis Kicko också. Ja, för nu har jag inte träffat min bästis Smulan på många dar.

Jag blev väldigt blöt om tassarna när vi var ute. Och matte blev blöt om skorna. Det blev roliga avtryck när vi kom in i porten igen.

Nu tänker jag försöka hålla mig resten av dagen. Så att jag slipper gå ut mer. Jag tänker bara ligga i soffan och lata mig. Husse och matte är ändå jättetråkiga i dag. Dom bara läser och läser. Vov, så synd det är om mig! Vov, vov...

10-08-08:

Lindas plan har nu (10:05) landat på El Altet, 20 minuter före beräknad ankomsttid. Jag hoppas att den sista biten av resan (med buss C6 till Alicante, samt Tram till El Campello) flyter på lika fint!

(Jag läste ut Blocket i går. Boken var spännande ända till slutet.)

Nu klockan 13:18 fick jag sms från Linda. Hon är framme i lägenheten, och allt har gått bra. Skönt att höra!

I El Campello är det sol, och dagtid +32º (+21º nattetid). Här är vädret mulet, grått och trist (+18º) - och jag känner mig håglös och gör mest ingenting...

PS2

Angående att leva i nuet (som är så svårt såna här dar) så läste jag i Apotekets tidning följande tänkvärda citat:

Vi kan inte leva i det som har varit. Det finns inte längre.

Vi kan inte leva i framtiden. Den finns inte än.

Så lev i nuet!

(Fast för mig är det mycket lättare att leva i nuet i El Campello...)

10-08-09:

I dag har jag fått en oerhört fin gåva av min amerikanska mailvän Bernadette! Jag fick en interaktiv CD-rom kurs i spanska, innehållande nivåerna 1 - 5. Kursen är en RosettaStone-kurs. Se: http://www.academica.se/rosettastone.asp och http://www.academica.se/spanska.asp . En så här stor gåva har jag aldrig fått av en vän tidigare, och jag måste säga att jag är ganska överväldigad. Tack Bernadette!

Bernadette och jag har fått kontakt med varandra genom Language Exchange ( http://www.mylanguageexchange.com/ ). Bernadette vill lära sig mer om Sverige, eftersom hennes farfar kom från Jämtland.

Budet kom med paketet nu på förmiddagen. Jag har hunnit packa upp alltihopa och läst instruktionerna. Senare i dag ska jag installera kursen på datorn och börja på nivå 1. (Förmodligen kan jag redan en del av det som ingår i nivå 1, men det finns alltid några nya ord att lära. Och kanske kan jag locka Ulf att läsa nivå 1 efter mig?) Nivå 5 ser rätt så avancerad ut. Men jag ser fram emot att komma dit. Varje nivå består av 4 CD-skivor som behandlar olika ämnesområden. Ett headset ingår också i kursen, samt transparanta klisterlappar som man kan klistra på sitt tangentbord så det blir "spanskt". Det ska bli spännande att börja studera spanska på det här viset. Det som är bra är att jag kan ta det helt i min egen takt, och dessutom kan ha Bonnie i knäet under tiden.

Vov på er! I dag har jag suttit i husses knä när han har läst på sin dator. Husse läser en massa tidningar varje dag. I dag läste han Expressen. Där stod en massa bra saker om djur. En sak som jag läste där är faktiskt väldigt viktig. Ja, för där stod vad som är farligt för oss hundar att äta. Och sånt är ju jätteviktigt att veta. Jag bad matte kopiera texten åt mig och det gjorde hon bums. (Visst har jag dresserat henne bra!)

Åtta saker ditt djur inte ska äta

Det är inte lätt att stå emot när hunden tigger under middagsbordet. Men att bjuda den på din mat kan till och med vara farligt. De flesta vet att djur inte ska äta människomat. Men det är betydligt fler saker än man tror som kan vara skadliga för djur. Här listar sajten Realsimple.com maten som djurägare ska se upp med - från de allra farligaste (överst på listan) till de lite mindre skadliga (längre ner).

1. Choklad

Varför: Stimulerar hjärtat och centrala nervsystemet.
För vilka djur är det farligt: Alla, men särskilt hundar.
Symtom: Kräkningar, rastlöshet, darrningar, ökad kroppstemperatur, ökad törst och oregelbundna hjärtslag.

2. Russin och vindruvor

Varför: Kan skada njurarna.
För vilka djur är det farligt: Katter och hundar.
Symtom: Ökad törst, djuret kissar mer, kräkningar, apati.

3. Lök och vitlök

Varför: Skadar de röda blodkropparna och kan ge anemi.
För vilka djur är det farligt: Katter och hundar.
Symtom: Kräkningar, rödfärgad urin, svaghet.

4. Xylitol

(Sötningsmedel som finns i sockerfritt tuggummi)
Varför: Ökar utsöndringen av insulin, vilket ger lågt blodsocker.
För vilka djur är det farligt: Hundar.
Symtom: Diarré, kräkningar, kramper, apati, koordinationssvårigheter, gulsot.

5. Alkohol

Varför: Påverkar nervsystemet.
För vilka djur är det farligt: Alla.
Symtom: Kräkningar, diarré, apati, andningssvårigheter, koma, skakningar, kramper.

6. Jäst och bröddeg

Varför: Bildar gaser i mage och tarmar, jäsningen bildar alkohol.
För vilka djur är det farligt: Alla, men det är främst hundar som äter deg.
Symtom: Svullen mage, diarré, kräkningar, förvirring, apati, andningssvårigheter, koordinationsproblem, skakningar, koma, kramper.

7. Macadamianötter

Varför: Kan ge problem med muskler och nervsystem.
För vem: Hundar.
Symtom: Kräkningar, apati, svaghet, ökad kroppstemperatur, skakningar.

8. Avokado

Varför: Innehåller ämnet persin som kan skada hjärtat.
För vem: De flesta arter, framför allt fåglar.
Symtom: Kräkningar, apati, diarré (hos hundar) och andningssvårigheter (hos gnagare och fåglar).

Av Expressen.se
expressen.se@expressen.se - http://www.expressen.se/husdjur/1.1911600/atta-saker-ditt-djur-inte-ska-ata

Ja, nu vet ni också. Det dumma är, att många av dom här farliga sakerna luktar jättegott. Och då är det ju svårt att förstå att man inte ska äta av dom. Jag ska be matte att hjälpa mig att hålla reda på vad som är farligt. Ja, för jag har tänkt bli jättegammal jag. Och vara frisk hela tiden! Och då kan jag ju inte äta giftiga saker.

Det regnar i dag också. Så matte och jag hade våra regnkappor på när vi gick ut. Och jag blev VÅT om tassarna! Jag hoppas att det slutar regna snart. Ja, för annars får matte och jag skynda oss att åka ner till Spanien. Vov och vov!

Linda sms:ade från El Campello: "Solen skiner, vattnet är varmt, glassen god och allt perfekt". Det låter väl inte så dumt?

10-08-10:

Här är det mulet, men regnar i alla fall inte. I går eftermiddag sken solen t o m en liten stund - fast då var det å andra sidan 82% luftfuktighet ute. (Här varierar luftfuktigheten från knappt 30% på vintern till nästan 100% en regnig dag. I El Campello håller den sig kring 60% året runt. Min hud mår mycket bättre av det senare.) Nu är det bara 8 dagar kvar till Skåneresa - och 22 till Spanienresan. I eftermiddag ska jag börja på min nya spanskkurs.

10-08-11:

I dag fick jag plötsligt mycket att göra. Flyttfirman ringde - de kommer redan i morgon. (Det var sagt 14-15/8.) Samtliga lådor ska märkas med namn, adress och telefonnummer. (Detta är jag just klar med.) De ska ha betalt kontant. (Jag har frågat flera gånger om detta - huruvida de skulle ha betalt i förväg eller efterskott - in på ett konto eller kontant, men inte fått svar. Tur jag fick veta det i dag - för här i Hässelby strand finns ingen uttagsautomat.) Dessutom fick jag redan på att de normalt inte hämtar så här små mängder gods där man bor. Det är meningen att man själv ska lämna det till dem, i detta fallet vid Årsta partihallar söder om Stockholm. För mig skulle det innebära att jag får köra tre turer (mer än max 5 flyttlådor går inte in i min lilla bil) och det är 16 km enkel resa! (Dessutom hittar jag dåligt här.) Kanske, kanske kan de hämta mina lådor här med en mindre bil i morgon, men jag vet ännu inte. Vid alla kontakter vi haft hittills har de inte nämnt något om detta. Jag börjar ana varför de är billigast...

Sen har jag försökt nå min gynekolog i flera veckor för att be om ett nytt östrogenrecept. (Jag vill ha en aningen starkare - samt i tablettform.) Nu vet jag att de har haft datorhaveri (p g a åsknedslag) och inte ens kan svara i telefon. Jag åkte dit i dag (Vällingby läkarhus) och lämnade en lapp med alla uppgifter. (Jag var där i går också för att beställa tid - men det gick inte. Och då hade jag inte alla uppgifter till hands, såsom exakt dos på östrogenet jag har nu, etc. De kunde ju inte kolla själva eftersom de inte hade sina datorer.) Nu hoppas jag få ett recept snarast.

Vis av erfarenheten ska jag redan nu ringa min vanliga läkare och beställa tid i slutet av månaden. Jag behöver recept på bl a Levaxin som räcker för de drygt 9 månader som jag kommer att vara borta. (Men särskilt intyg från läkaren får man sen hämta allt på en gång på apoteket.)

Ja, och sen har jag haft en del annat att göra, bl har fläkten gått söner och Ulf vill att jag ska försöka laga den. Fast jag tror inte jag kan. Sen vill jag ju prova min nya spanskkurs mm. Ibland blir det lite för mycket på en gång. Det stressar mig.

Turistbyrån i El Campello visade mig en länk till en webbsida där man även kan avläsa vattentemperaturen i Medelhavet. Just nu är det +26º! Linda sms:ade att hon badat mycket i går. (Det skulle jag också gjort om jag varit där...) http://www.woespana.es/weather/maps

(Nu har jag 4,7 kg kvar till min målvikt... Det går jättesakta! Jag borde börja banta hårdare - men orkar inte just nu.)

Vov så roligt jag hade i går! När matte och jag gick vår sena kvällspromenad, då mötte jag både Ester och Elvis och Bo och Smulan på en gång! Dom stod och pratade med varandra. Deras mattar pratade också med varandra.

Smulan och jag blev så glada när vi träffade varandra. Ja, för vi har inte träffats på många dar. Jag hann knappt hälsa på dom andra förrän vi började leka, Smulan och jag. Vov så roligt vi lekte! Vi jagade varandra! Och vi brottades! Och vi hade så kul! Smulan är min allra bästa lekkompis!

Tyvärr var klockan mycket och det började bli mörkt ute. Så våra mattar ville gå hem och sova. Fast Smulan följde med oss ända till vår port. Så nu vet hon var jag bor. Då kan hon ju komma och hälsa på mig nån dag, tycker jag. Nu när hon hittar. För jag vill att vi ska leka mer! Vov, vov!

10-08-12:

Jodå, Djuvfeldts åkeri kom och hämtade mina 12 flyttlådor + hundtrappan i morse! De fick in allt i en Volvo kombi. Så nu är lådorna på väg söderut. De tar sakerna till sitt lager i Torrevieja så länge. Sen kommer de med dem till El Campello när jag är på plats. (Alltså ca 6/9.) Det var skönt att "bli av med" lådorna. De tog ganska stor plats på golvet i mitt rum. Nu har jag kunnat ställa väskorna, som jag ska ta ner i bilen, på den golvytan i stället. Men nu kommer jag lättare åt mina böcker i bokhyllorna, och har tomt golv där väskorna stod innan. Skönt! Nedan bokhylle-hörnan "före" och "efter":

I går kväll pluggade jag spanska med min nya Rosetta-Stone-kurs. Jag hann hela lektion 1 utom skrivövningarna. Lektion 1 var ganska lätt, men jag blev ändå väldigt trött på slutet. Det är väldigt intensivt. Och om man inte klickar på rätt bild, eller uttalar ett ord fel - så får man inte "gå vidare". Kanske jag hinner fortsätta lite i dag - vi får se. Jag har en del annat som ska ordnas också. Plötsligt är det bara 6 + 7 dagar kvar att göra allt sådant som ska vara gjort innan jag kör ner till El Campello.

Denna lilla versen hittade jag i DN i dag. Ämnet är högaktuellt här i Stockholm. Jag gillar humorn i den - och språkhanteringen!

Vov! Nu ska jag berätta så kul jag har haft i dag! Jag och och min bästis Smulan har haft lek-träff! Ja, våra mattar bestämde att vi skulle få träffas på den jättestora gräsmattan för att leka. Bra va!

Smulan och jag blev så glada när vi såg varandra! Vi började genast leka.

Först så sprang vi. Oj, som vi sprang! Vi sprang jättefort! Jag sprang förstås allra jätte-fortast.

Fast sen så blev vi trötta. Och det är ju inte konstigt - för vi hade säkert sprungit minst 100 mil!

Så då vilade vi en stund. Vi hade rätt mysigt, och låg och pratade med varandra. Smulan berättade att hon hade varit hos veterinären. Ja, för hon hade haft ont i sitt öra. Men nu hade hon fått medicin.

Stackars Smulan som hade haft ont.

Sen ropade Smulans matte att vi skulle få Frolic. Så då sprang vi till henne. Jag vet att man måste sitta fint om man ska få godis. Så jag satte mig genast. När Smulan såg det så satte hon sig också. Och då fick vi några Frolic var. Smask så gott det var.

Och då blev vi så pigga - så vi började brottas. Det är kul att brottas på lek.

Då kom Gucci!

Och då började vi leka alla tre.

Fast Smulan och jag märkte att vi fortfarande var lite trötta av allt springandet. Så vi vilade oss lite mer.

Och tänk! Just då kom Bo förbi! Alla vi flickor hälsade förstås på honom.

När vi hade hälsat så kissade Bo. Det brukar hundpojkar göra i ett kör. Dom tror nog att det är tufft.

Fast Bo är en trevlig hundpojke! Och matte tjatar alltid om att han är så väluppfostrad. Men det är väl jag också! Jag är jätte-väluppfostrad. Fast jag gör alltid som jag själv vill förstås.

När vi alla hade lekt jättelänge, så bestämde våra mattar att vi skulle gå hem. På hemvägen mötte vi Kenta och Challe. Dom är ganska stora, tycker jag. Så jag skällde lite på dom för säkerhets skull. För att sätta mig i respekt hos dom.

Fast i dag skällde Kenta tillbaka. Eller om det var Challe? Det hade jag inte räknat med. Då ställde jag mig mellan mattes ben. Ja, för där känns det liksom tryggare. Och sen så gick matte och jag hem.

Så fort vi hade kommit hem, så letade jag upp husse. Och så berättade jag om allt kul som jag lekt. Vov en så kul dag det har varit i dag! Vov alltså!

10-08-14:

Vov allihopa! I morse när matte ville att vi skulle gå ut, då ville inte jag. Nä, för jag var lite mera sömnig. Så jag kröp ner i husses säng och gömde mig under täcket. Men husse skvallrade - så matte hittade mig ändå.

Fast det var allt tur att jag följde med matte ut ändå. För vet ni vad? Jo, jag träffade Laban! Min alldeles egen pojkvän! Chihuahuapojken som är så gullig ni vet! Vi har inte setts på jättelänge. Fast i morse träffades vi. Ååh så glad jag blev! Och Laban blev också glad. Vi nosade på varandra, och jagade varandra och kissade på samma ställe och så. Det är sånt man gör med sin pojkvän när man inte löper.

Fast jag fattar inte varför matte inte hade kameran med i morse. Jag vill ju att hon ska fotografera Laban ju. För jag vill ha ett eget foto av honom. Ja, för han är väldigt gullig att titta på. Vov och suck!

I går tog jag det lugnt hela dagen. Jag gjorde nästan ingenting, utöver att gå ut med Bonnie - samt läsa. (Jag läser nu Sonat till Mirjam av Linda Olsson.) Jag var tvungen att ta det medvetet lugnt, annars hade jag riskerat att få migrän. Nu känner jag nämligen lite stress över allt jag bör hinna göra innan jag reser söderut...

Jag har tagit det lugnt i dag också, bara tvättat lite. Och i kväll är vi bjudna på middag hos Bosse L.

Vet ni förresten att Ulf också har skaffat sig ett husdjur? Han har det på balkongen...

10-08-15:

Dagen började grå och trist, men nu tittar solen fram. Jag försöker beta av en punkt åt gången på min "måste-göras-innan-jag-åker-till-Campello"-lista. Dessemellan går jag promenader med Bonnie.

De flesta av bänkarna här längs Hässelby strandpromenad ser ut så här:

Underhållet är med andra ord aningen eftersatt... Då är det roligt att se så här trevliga privata initiativ. Såvitt jag förstår har någon på egen bekostnad målat en av bänkarna så här fint! (I hjärtat är ordet puss inkarvat.)

F ö har jag 4,2 kg kvar till min målvikt. Usch vad det går långsamt...

Vov på er! Jag har inte träffat Laban i dag. Det var synd, för i dag sa jag till matte att ta kameran med.

Fast jag träffade Flisan och Nelli! Dom hade hittat en ovanligt intressant lukt på ett ställe.

Sen, när dom hade luktat färdigt - då fick jag också lukta.

Och jodå, det var en mycket intressant lukt, det var det verkligen.

Fast vi hann inte diskutera lukten, Flisan och Nelli och jag. Nä, för deras matte sa att dom skulle skynda sig att kissa - bara för att dom skulle ut med båten. Så då gick matte och jag vidare.

Då träffade vi Millan. Hon är katt. Vi har träffats förr. Först så satt hon på bänken bredvid sin matte och försökte se farlig ut. Men jag blev inte rädd alls. I alla fall inte förrän hon hoppade ner. Ja, för jag var inte beredd alltså. Annars är jag så klart inte rädd för katter.

Sen stod vi och tittade på varandra ganska länge, Millan och jag. Hon blev lite orolig när jag kom nära. Så jag var försiktig och låtsades att hon inte var där. Millan har blivit jagad av hundar en gång. Så hon är lite rädd för hundar. Fast hon är nästan inte alls rädd för mig. Men tyvärr får jag inte lukta på henne. Det hade annars varit intressant. Fast då vill jag helst att hon vänder baken till. Ja, för framändan kan se lite opålitlig ut ibland. Och det är svårt att förstå sig på katter.

Katter är bra konstiga djur, när jag tänker efter.

Förresten - på tal om konstiga djur. När vi hälsade på Bosse i går, då gick vi ut i en park när jag skulle kissa. Och vet ni vad! Då såg jag en läckerbits-leverantör! Ja, en kanin alltså! Vov så spännande. En alldeles levande kanin. Ni vet en sån som gör så goda kaninlortar. Fast jag fick inte lukta på den. Det var synd, för jag kom ganska nära. Men sen hoppade den in under en buske. Och då var matte så dum så hon höll fast mig i kopplet. Fast jag hann i alla fall smaka några kaninlortar innan matte drog mig därifrån. Dom är väldigt goda färska, ska jag säga. Vov och smask alltså!

PS:

Linda sms-ade just att alla i vårt hus på C/ San Bartolomé hade fest tillsammans i går, och att de hade ätit middag tillsammans i dag. Hon skrev att hon tycker att våra grannar är trevliga människor.

Jag måste säga att hon tycks klara språket osedvanligt bra, med tanke på att hon aldrig läst spanska. (Däremot köpte jag en liten turistordbok åt henne innan hon åkte, och vet att hon pluggade in de fraser hon tänkte att hon skulle behöva... Men ändå!)

10-08-16:

Jag såg i dag en annons om ett avlastningsbord för hundfamiljen:

Det kommer från norska Voov och finns i olika färger ( www.voov.me ), och är visserligen inte så billigt - men en trevlig idé. Eller hur?

I går läste jag ut boken Paganinikontraktet av Lars Kepler (= Alexandra Coelho Ahndoril & Alexander Ahndoril). Den har gått som följetong (50 delar) i DN. Boken var mycket spännande och kan rekommenderas! Det är en deckare med en del psykologi och två delar action. (Men usch så jobbigt det var att läsa bara ett litet avsnitt åt gången... En så spännande bok hade jag normalt läst ut på 2 dar.)

Sonat till Mirjam läser jag med flit i lugnare takt. Dels har jag så mycket annat som måste göras just nu, och dels är det en annan typ av bok. Den är en finstämd skildring av en mans sökande efter sina rötter när han blivit berövad sin framtid.

Mina sex favoritväxter på balkongen är i fin form inför Spanien-resan. Se så mycket crassula-sticklingarna har vuxit!

Eftersom de står i självbevattningskrukor så klarar de sig fint när vi åker ner till Skåne. (Och surfiniorna kommer vår granne Mona att vattna dessa dagarna.)

Vov en sån lyckad dag det har varit i dag!

Först så mötte jag Smulan. Och vi lekte så mycket så vi blev alldeles trötta. Ni må tro att vi hade kul, alltså! Vi både brottades och jagade varandra.

Och sen, sen hittade jag en jättestor hög and-bajs! Eftersom matte tittade åt andra hållet just då, så hann jag rulla mig ordentligt i bajset. Jag blev kletig och luktade and-bajs hela jag. Jättelyckat alltså!

Och tänk, sen när jag kom hem så fick jag duscha! Tre roliga saker på en och samma dag! Matte schamponerade mig ordentligt. Nu tycker både husse och matte att jag luktar jättegott. Fast själv tycker jag egentligen att jag luktade godare innan.

Fast det är både skönt och roligt att duscha, det är det. Och sen när jag hade skvätt av mig allt vattnet på matte, då la jag mig i solen på balkongen för att soltorka! Vov en så lyckad dag, alltså!

10-08-17:

Jag har rätt mycket att göra nu, så jag har inte hunnit läsa något alls - vare sig spanska eller skönlitteratur.

I dag har jag börjat packa väskan inför Skåneresan. Vi kommer bara att vara borta 7 dagar, men det blir en del som måste med ändå t ex toalettartiklar, ombyten och torrfoder till Bonnie. För säkerhets skull har jag även lagt fram regnkappan... Jag tar datorn med, för jag kan låna Lindas internetuppkoppling.

Jag har läst att man inte kan förtidsrösta förrän tidigast den 1:a september. Då är jag ju redan på väg... Antingen får jag rösta i Munka-Ljungby på kvällen (jag kommer ju att sova över hos mamma), eller så får jag rösta från utlandet då jag kommit fram till Spanien. För att förbereda mig så har jag beställt röstkuvert samt valsedlar från det parti jag tänker rösta på. Och röstkortet ska komma i augusti.

I går, när jag skulle lägga in en filt i ett garderobsöverskåp, hittade jag en mal där. Bara en, och inget som såg angripet ut - men i alla fall. Så nu har jag fått plocka ut alla täcken, filtar o dyl som vi förvarade där för att kunna sanera. Lite oplanerat extrajobb alltså... Har någon förresten tips på bra antimalmedel - så hör av er!

Dessutom har jag vaknat i panik 3 nätter i rad, för att jag inte har kunnat andas. Näsan har varit helt igensvullen. Och jag är inte förkyld alls. Det finns inget att snyta ut i näsan, och på dagarna andas jag helt normalt. Jag har fått ta till nässpray för att kunna somna om, men det kan jag ju inte ta var natt. Jag börjar undra om jag plötsligt utvecklat någon form av allergi. Jag sover med hund i sängen, har duntäcke etc. Jag har i dag bett min läkare om en remiss till labb för allergitest av alla de vanligaste allergenerna. (De tar bara ett blodprov numera.) Jag ska dit den 25/8. Kanske svaret hinner komma innan jag åker till Spanien. Hur som helst är det alltid bäst att veta. Måtte det inte vara hundallergi bara!!!

Fortfarande 4,1 kg kvar till målvikten, och jag kommer inte att banta under Skånevistelsen...

Nej, nu får jag återgå till packandet. Jag ska hinna besöka min tandläkare i eftermiddag också.

10-08-18:

Resan till Skåne gick bra! Jag och Bonnie är nu installerade i Lindas lägenhet - och Ulf i en som han lånar via Bosse N.

10-08-19:

Grattis på 85-årsdagen mamma!

Jag och Bonnie träffade Lena en stund i går kväll. Vi hade som vanligt trevligt tillsammans. I eftermiddag ska Linda flyga hem från Alicante. Går allt som det ska är hon här i Helsingborg framåt klockan 20 i kväll.

Vov på er! I går åkte husse och matte och jag bil hela dagen. Jag är jättebra på att åka bil. Jag fick mycket beröm av husse!

Nu är vi i Skåne. Jag kände igen mig bums när vi kom till min storasyster Lindas lägenhet. Fast det dumma är, att Linda inte är hemma. Matte säger att Linda är i vår lägenhet i Spanien. Det måste ha blivit fel nånstans. Ja, för Linda borde ju vara här!

Fast i går träffade matte och jag Lena. Henne kände jag också igen. Jag viftade jättemycket på svansen när jag såg henne.

Annars har jag inte hunnit med så mycket ännu. Bara sovit i Lindas gästsäng tillsammans med matte, och så har jag förstås varit ute och kissat och bajsat. Det gäller att kissa mycket ute - så att hundarna här i Helsingborg kan lukta att jag är här nu. Vov, vov!

PS:

Nu är Linda hemma! Resan gick bra. Jag hämtade henne på Knutpunkten kl 20:10. Hon är solbrun och mycket nöjd med sin resa! Hennes nya spanska vänner tycker att hon ska komma ner i oktober igen...

(På eftermiddagen hälsade Bonnie och jag på hos Lena ett par timmar.)

10-08-21:

I går på dagen besökte jag mamma. Det är alltid trevligt att träffa henne. Jag passade också på att hjälpa henne med att ställa iordning, samt duka, i kvartersgården inför födelsedagsfesten.

I går på kvällen åt Ulf och jag middag tillsammans med Ulfs vänner Erica, Bosse N och Bosse P på en trevlig italiensk restaurang i Helsingborg. Vi hade väldigt trevligt, och maten var god! (Linda passade Bonnie.)

I dag har vi varit på mammas 85-årsfest. Allt var mycket lyckat och det var trevligt att träffa så många nära och kära på en gång. Så snart jag orkar och hinner ska ni få veta mer, samt se foton. Men i kväll är jag alldeles för trött...

Nåja, 3 foton kan ni få se redan i kväll. Dessa har Robert tagit. På fotona står mamma Birgit i mitten och är omgiven av oss 4 barn med våra familjer, sammanlagt 18 personer. Robert tog flera foton på oss, men det är tyvärr alltid någon som är delvis skymd...

Sittande, från vänster: Mia, (hunden Mimmi) jag, (Bonnie), Ulf och Gun. Stående från vänster: Louise, Anita, Sara, Ted, Dan, Anna, Lucas, Birgit, Uno, Magnus, Johan, Linda L, Jenni och Linda.

Och slutligen ett foto av mamma med mig och Bonnie i bakgrunden.

10-08-22:

Vov vilken fest jag var på i går alltså! Min mormor fyllde 85 år. Det är jätte-jätte-gammalt! Mormor hade bjudit så många människor så jag kan inte ens räkna så långt. Men hundarna kunde jag räkna. Vi var bara 2 som var bjudna: Mimmi och jag. (Förresten var det inte jag som klantade till det så kopplet kom mitt för ansiktet på fotot. Det var matte som klantade...)

Det dumma var, att vi hundar inte fick vara med inne på själva festen. Nä, för det var hundförbud i kvartersgården. Dumt va! Visserligen satt matte ute hos mig nästan hela tiden, men det var väldigt synd om mig ändå. För ibland, när matte skulle ta mat och så, då lämnade hon mig alldeles ensam fastbunden i stolen. Stackars mig alltså! Ja Mimmi var förstås också fastbunden. Så det var synd om oss båda två.

Men sen, sen kom matte ut med en liten bit fläskfilé var åt Mimmi och mig. Och det var ju gott. Och sen kom Mimmis matte ut med en lite större bit fläskfilé åt oss. Och det var gott! Och sen kom Mimmis lillmatte ut med en ganska stor bit fläskfilé åt oss var. Jättegott alltså! Och sen kom en kvinna jag inte känner ut med var sin jättestor bit fläskfilé åt oss. Smask! Och sen var det inte lika synd om oss. Nä, för fläskfilé är faktiskt väldigt gott. Mycket godare än torrfoder.

Det är tur att jag har så bra hörsel. Jo, för annars hade jag inte hört vad alla inne i kvartersgården pratade om. Men nu hörde jag. Fast dom pratade bara om helt ointressanta saker. Inte ett ord om kaninlortar eller studsbollar eller andra roliga saker.

I alla fall tyckte jag att det var kul att vara med på festen. Jag uppförde mig jättebra hela tiden. Ja, utom en gång när en stor stöddig hund gick förbi. Då råkade jag skälla lite. Fast det var Mimmi som började skälla. Så det var inte alls mitt fel. Men matte sa att man inte får skälla alls när man är på fest. Så då slutade jag.

I dag är jag lite konstig i magen. Jag fattar inte varför. I går åt jag ju bara en massa fläskfilé, och det är väl nyttigt? Ja, vov på er i alla fall!

Det var en väldigt lyckad födelsedagsfest i går. Alla var glada och nöjda, inte minst mamma själv.

För att reda ut våra släktförhållanden lite, för er som inte känner oss så väl, så vill jag berätta att min familj, utöver Ulf, består av mina barn Linda, Jenni och Johan samt Johans flickvän Linda L. Min bror Dans familj: Mia, Lucas och Louise. Min syster Guns familj: Magnus, Anna och Sara. Och min bror Unos familj: Anita och Ted. Till mina närmaste hör förstås också Robert, min före detta man och tillika mina barns pappa. I går ställde Robert upp och tog foton av oss. (Så att jag också skulle komma med på några...) Själv lyckades jag fånga honom på ett foto:

Till festen hade mamma bjudit oss barn med familjer, våra närmsta släktingar samt grannar och vänner. Jag kommer nedan inte att nämna alla vid namn. På fotot nedan känner ni förstås igen Ulf och mamma.

Och här sitter mina bröder Dan och Uno samt mamma:

På nästa foto ser ni min syster Gun i långt hår. Stående min kusin Bo, i rödmönstrad klänning min pappas lillasyster Ella, till höger om henne sitter pappas andra lillasyster Gunborg samt hennes man Åke.

Här nedan kommer flera foton som jag tog i samband med att vi åt. Sådana här gruppfoton är svåra att få bra. Alltid är det någon som just har munnen full med mat - eller vänder sig åt andra hållet. Men jag hoppas att jag i alla fall lyckades fånga samtliga med kameran.

På fotot nedan står min morbror Curt (gift med mammas syster Sonja) och pratar med Ella, Gunborg och Åke.

Här nedan sitter mamma och pratar med sin syster Sonja. De ses inte så ofta numera, så de har alltid mycket att prata om.

Sen blev det dags för mamma att öppna presenterna. Hon såg förvånad men glad ut när hon såg att paketet från oss barn innehöll många förpackningar tvätt- och sköljmedel. Fast sen höll hon nästan på att svimma när hon insåg att det även ingick en tvättmaskin och en torktumlare i gåvan.

Vi tyckte allihopa att det var roligt att träffa varandra. Tyvärr blir det alldeles för sällan vi samlas så här. Det blir lätt så när man bor långt ifrån varandra. Några timmar fick vi dock rå om varandra. Ella, Gunborg, Sonja och mamma passade förstås på att berätta för varandra om allt som hänt sen senast.

Tyvärr gick tiden fort, som alltid när man har roligt, så framåt kvällen var vi alla tvungna att skiljas åt igen. Men för både mamma och mig (och säkert fler med oss) blev festen ett fint minne som vi kan tänka tillbaka på framöver.

PS:

Det märks att jag är trött. För nu märkte jag att jag hade glömt att lägga in de 4 fotona nedan. De skulle egentligen kommit först - eftersom de utspelar sig före middagen...

Överst t v hälsar Ulf just på Gunborg, och t h pratar han med Curt, Uno och Dan. Och nedan pratar Ella, jag, Johan, Linda L och Linda med varandra.

Och eftersom jag ändå skriver lite till, så här strax innan läggdags, så passar jag på att berätta att Jenni kom och hälsade på Linda, Bonnie och mig i dag. Vi hade mycket trevligt tillsammans och pratade samt spelade spel. När Jenni åkt tillbaka till Ängelholm gick Linda, Bonnie och jag en promenad i Pålsjö skog, och på kvällen besökte Bonnie och jag återigen Lena. Nu ska jag alldeles strax stupa i säng... Det blir väldigt intensivt när jag vill hinna så mycket som möjligt de få dagar jag är här i Skåne.

10-08-23:

Grattis på födelsedagen Louise!

PS:

Jag provade att beskära ett par foton så att bara Ulf, Bonnie och jag kom med. De blev så här:

10-08-24:

I går tillbringade jag eftermiddagen hos mamma, och på kvällen besökte Lena mig och Linda. Jag har stort behov av att träffa er alla: mina nära och kära och alla mina vänner! Lite av behovet blev tillfredsställt dessa dagarna i alla fall...men jag hade önskat att jag haft tid att träffa fler av er!

Resan upp till Stockholm gick bra. Körtid: 6 h 10 min / restid 7 h. Ulf är glad att vara hemma igen. Jag saknar redan Skåne och alla de mina...

PS:

Några till foton från födelsedagsfesten kommer här. Dessa har Ulf tagit.

Och så två foton som jag tog på ett par vackra hus i närheten av där Linda bor i Helsingborg. Det första används som förskola / dagis.

10-08-25:

I dag ska jag tvätta upp allt vi hade med till Skåne. Dessutom ska jag till doktorn kl 11 för att få utskrivet mediciner som räcker till nästa sommar - och för allergitesten. (Jag kände inget när jag sov hos Linda - så det kan varken vara hund eller dun. Men i går kväll och i natt kände jag mig lite svullen i näsan. Så det måste vara något som finns här i lägenheten. Kan det vara damm, tro? )

Dagarna som är kvar innan jag åker söderut kommer att bli intensiva. Jag ska till veterinären med Bonnie (vaccination mot hjärtmask mm), till tandläkaren, få klippt håret en bit, vi är bortbjudna på lördag mm. Sen ska jag tvätta en massa (allt måste ju vara rent när jag lämnar det - lakan, handdukar och kläder), packa allt inför resan, och städa samt göra i ordning i mitt rum här.

Jag vägde mig i morse. Jag har bara gått upp ½ kg under Skånevistelsen. Med tanke på restaurangbesök, födelsedagsfester mm så befarade jag att jag skulle ha gått upp minst 1½. Men nu har jag alltså 4,6 kg att ta itu med. Det får ta den tid det tar...

Bonnie har haft fullt sjå på promenaderna att lukta efter vad som hänt sen hon var hemma senast.

Ute känns det som höst i luften. I morse var det +14º och sol. Nu mulnar det på...

Vov på er! Nu är jag tillbaka i Stockholm. Jag har haft mycket att göra må ni tro. Ja, för varje gång jag går ut nu - så måste jag kissa på jättemånga ställen så mina kompisar kan lukta att jag är tillbaka igen. Och sen så måste jag förstås lukta efter vilka som har varit ute och kissat här, medan jag har varit i Skåne. Jag vill ju självklart hålla mig uppdaterad alltså.

Det dumma är att det regnar här. Det tycker jag inte om!

Fast en dag regnade det i Skåne också. Då hade jag min regnkappa på mig. Fast när vi gick så regnade det bara pyttelite - som tur var. Annars hade jag stannat hemma. Matte och Linda och jag gick i Pålsjö skog. Där fanns det många spännande lukter att lukta på.

Fast på några ställen fanns det såna där träbroar som jag vägrar gå på. Såna med läskiga springor mellan plankorna. Och under rann det vatten. Där fick matte förstås bära mig.

Nu är det bara 7 dagar kvar tills vi ska åka till Spanien igen, matte och jag. Ja, det säger matte i alla fall. Själv är jag inte så bra på att räkna. Fast till 4 kan jag! Bra va! Hoppas hon kommer ihåg att packa ner alla mina saker. Lammörat också! Jag ska påminna henne jag. Det ska bli kul att åka bil till Spanien. Nu när inte husse åker med i bilen, så ska jag få sitta fram. Det tycker jag allra bäst om. Nej, vov! Nu måste jag hålla koll på matte så hon packar ner rätt saker i våra väskor! Vov, vov!

PS:

Tänk så fantastiskt bra grannar vi har! Inte nog med att Mona tar in vår post och vattnar våra växter - och Sven ser till lägenheten - då vi är borta. Nu ska jag få låna garaget av vår granne Thomas natten mot den 1/9. Det innebär att jag kan packa bilen redan på kvällen den 31/8, och slipper stressa på morgonen. I garaget står ju bilen tryggt inlåst. (Hemförsäkringen gäller inte - om det skulle bli något stulet då bilen står fullpackad utomhus på hemadressen. Och först när man har påbörjat sin resa gäller reseförsäkringen.) Så det här underlättar kolossalt för mig. Det är ju viktigt att jag packar ordentligt, så att så mycket som möjligt ryms utan att skymma sikten, och utan att kunna glida omkring. När alla kassar och väskor är på plats ska jag förankra lasten ordentligt. Bara ett par väskor (som jag ska ha på golvet framför Bonnie) behöver jag komma åt. En med kläder och toalettartiklar för resan - och en med värdesaker som t ex min bärbara dator och kameran. "Värdesaks"-väskan tar jag förstås med mig så snart jag lämnar bilen. Det är dumt att utmana ödet...

10-08-26:

Vov! I dag lurade matte mig. Vi var ute på långpromenad och hade hur kul som helst. Men rätt som det var, så var vi precis utanför veterinärens mottagning. Och då gick matte in där, och jag var tvungen att följa med. Ja, dom är alltid väldigt snälla och rara dom som jobbar där, det är dom. Men jag litar inte riktigt på dom. Nä, för ibland sticks dom. Det gjorde dom i dag också. Det tyckte jag inte om. Matte sa att det var nåt nödvändigt blodprov eftersom vi ska åka till Spanien snart. Men i alla fall! Det gjorde faktiskt lite ont när dom stack. Fast jag var väldigt duktig. Det sa dom också att jag var, väldigt duktig alltså. Och det är jag ju. Jag är en jätteduktig hund jag!

Veterinären, hon tittade i mina ögon, och klämde mig på magen och lyssnade på mitt hjärta. Sen skrev hon i mitt djurpass att jag är fin och frisk och kan åka med matte till Spanien. Och det var ju bra. För jag vill ju vara med matte hela tiden ju. Och förresten längtar jag efter min spanske killkompis Kicko. Och så tycker jag ju inte om när det regnar. Och det gör det nästan var dag i Sverige nu. Så det ska bli kul att åka till Spanien! Jätte-vov-kul alltså! Vov på er!

PS:

Vov alltså! Vet ni vad matte och jag har gjort nu i eftermiddags? Jo, vi har hälsat på hemma hos Smulan och hennes matte! Vov så kul alltså! Smulan och jag lekte jättemycket med varandra. Vi brottades mest, för det är svårare att jaga varandra i en lägenhet. Men vov så kul vi hade!

Och sen så hittade jag Smulans stora goda svinöra. Det smakade jag förstås på. Jättegott var det! Men då tyckte jag nästan att Smulan var lite oartig. Ja, för hon ville också tugga på sitt svinöra. Men då morrade jag lite åt henne. Ja, för man ska väl bjuda sina gäster först och främst! Då la sig Smulan ner på rygg och viftade med svansen. Det betydde att jag fick fortsätta att äta på hennes svinöra. Hon är allt bra snäll Smulan!

Sen gick vi och våra mattar ut på den jättestora gräsmattan. Och då, då kunde vi jaga varandra också, Smulan och jag. Vov så kul vi hade. Och sen, när vi hade lekt länge - då rullade jag mig i fågelskit (igen), och sen när jag kom hem fick jag duscha (igen). Så det var verkligen en jättekul eftermiddag! Fast nu är jag väldigt trött - så nu ska jag gå och lägga mig. Kanske pälsen har hunnit torka tills jag vaknar igen. Vov och gäsp!

Jag fick en foto-CD med posten i dag, med foton som Gun och Magnus tog på mammas 85-årsdag. Här får ni se några av fotona:

På fotot nedan t v syns det (om ni tittar noga) att jag sitter ute tillsammans med Bonnie... (Jo, lite bortskämd är hon allt, min lilla hund... Men så kallar jag henne också för mitt lilla sladdbarn.)

Nedan t h syns Anna och Sara när de sjöng för oss. (Jenni var också med och sjöng, men hon vill f n inte vara med på foton.) De sjunger fantastiskt bra alla tre! Tack för att ni sjöng för oss!

10-08-27:

Vov! I dag har matte satt på mig mitt Scalibor-halsband igen. Egentligen tycker jag att det är skönast att inte ha något halsband alls - men matte säger att detta halsbandet är nödvändigt när man ska åka till Spanien. Det skyddar mot den livsfarliga sjukdomen Leishmaniosis. Och nån livsfarlig sjukdom vill jag ju inte ha. Så då är det förstås bäst att jag har halsbandet på mig. För det mesta tänker jag faktiskt inte på att det sitter där, men ibland kliar det liksom under det. Och det är svårt att klia sig när halsbandet sitter i vägen. Det syns inte så mycket, halsbandet, eftersom jag är långhårig. Men jag tycker i alla fall att det skulle varit snyggare om det hade varit rosa och hade haft strass!

Nä, nu ska vi fortsätta att packa, matte och jag. Jag lägger ner mina bästa lammöron och gnagpinnar bland mattes saker. Så är jag säker på att dom kommer med. Dom är ju jätteviktiga ju! Vov på er!

I dag har jag packat det sista (utom toalettartiklar och de kläder jag ska resa i - samt "värdesakerna"). Tror ni att allt kommer att få plats bak i bilen när jag fäller sätet? Utöver sakerna på bilden ska Ulfs stora resväska få plats. Jo, växterna ska också med!

Framför passagerarsätet (där Bonnie ska sitta) planerar jag att ställa våra värdesaker, väskan med ombyte och toalettartiklar samt matsäcken. Trångt kommer det att bli, men jag hoppas kunna packa in allt på ett säkert sätt.

Utöver ovanstående saker, har jag en lista på sådant som jag dessutom skulle vilja ta med, om det mot förmodan skulle få plats. Men om något av det senare går att klämma in, kan jag förstås inte avgöra förrän jag packat in allt det som måste med.

Jo, jag har migrän, och ingen medicin hjälper just nu. Men det är bättre att ha det nu - än sen när jag ska köra...

I morgon är vi bjudna till Johans flickväns föräldrar. Det ska bli kul att träffa dem!

10-08-28:

Det var verkligen trevligt att träffa Linda Lehrmarks föräldrar! Både Lennart och Janita visade sig vara lika supertrevliga som Linda är! (Jodå, hunden Ludde var också trevlig.) Efter att ha blivit bjudna på en mycket god lunch i deras villa i Upplands Väsby (norr om Stockholm) så gick vi en kort promenad och tittade på lägenheten som Johan och Linda L precis har köpt (men ännu inte fått tillträde till). Eftersom de endast i undantagsfall är längre ifrån varandra än så här (se fotot nedan) så tycker de att det är lika bra att flytta ihop.

Ja, vi fick förstås nöja oss med att titta på utsidan nu. Innan vi gick hade vi tittat på mäklarens prospekt och sett foton inifrån lägenheten. Det är en fräsch och praktiskt inredd 3:a. Bostadsområdet är lugnt, med mycket grönska. Lägenheten ligger på översta våningen - balkongen syns till vänster om trädet. Vardagsrum, kök och badrum ligger åt detta hållet (= väster) medan hallen samt de båda sovrummen ligger åt öster.

Vi gick runt huset och tittade på andra sidan där ingången från gatan ligger.

Adressen blir Husarvägen 18 i Upplands Väsby. (Tittar ni noga ser ni oss alla reflekteras i portens glasrutor.) Bonnie inspekterade planteringarna och tyckte att dessa var helt OK.

Det var kul att vi alla hann träffas innan jag åker till Spanien. För nu dröjer det ända till slutet på maj nästa år innan vi kan ses igen. (Såvida ingen av dem hälsar på oss i Spanien innan dess. Hoppas på det senare gör jag förstås...)