Sparad dagbok 21. (Fr o m 11-07-20 t o m 11-11-30.)

11-07-20:

Nu är jag i El Campello! Det har varit en händelserik resa - och jag har mycket att berätta - men först måste jag SOVA (åtminstone en stund).

11-07-21:

Som ni märkte så kom jag fram till El Campello drygt ett dygn tidigare än beräknat. Det var inte för nöjes skull som det blev maratonkörning på slutet. Det blev hela 187 mil i ett svep (med bara korta pauser för att tanka bilen - samt för att kissa)! Det var därför som jag behövde sova bums... (Jag hade varit vaken ca 27 timmar i sträck.)

Ni kommer att få se foton från Bonnies och min resa (inkl Skånevisiten), och ni kommer att få läsa vår reseberättelse. Men först ska ni i korthet få veta vad som fick mig att köra maraton...

Körningen gick jättebra. Jag tänkte klara nerresan på 4 dygn - och alltså köra ca 90 mil per dag (i stället för ca 67 mil per dag i 5 dar). Nära Montpellier hade jag bara 85 mil kvar till Campello och beslöt mig för att stanna för natten. Där låg ett hotell samt en bensinmack med butik: Aire de Fabrègues Nord. Hotellet låg vid andra sidan vägen, men det var en gångbro över. Jag parkerade först vid gångbron och gick några meter mot denna - men tyckte att bilen stod för osäkert. Jag sms:ade till Ulf (exakt 22:00) att vi skulle övernatta i Montpellier (= namnet på närmaste stad). Jag körde sen bort till macken/butiken. Framför butiken var alla p-platser upptagna. Det var mycket folk - och många bilar. Jag valde att stå vid gaveln - så nära ingången runt hörnet som möjligt - och rakt under en strålkastare och nära ett par långtradare. Jag lämnade Bonnie i bilen eftersom det stod "hundförbud" på ingångsdörren. Men jag skulle ju bara kolla så att det säkert fanns lediga rum på hotellet, samt fråga hur jag skulle köra för att komma över vägen.

Det fanns ett ledigt rum åt oss. Min förfrågan tog max 3 minuter. Klockan bör alltså ha hunnit bli ca 22:07.

MEN: När jag kom ut till bilen så stod en man lutad in i bilen på passagerarsidan - där Bonnie satt. Bildörren var öppen. Jag såg inte Bonnie. Mannen rotade i handskfacket (där inget av värde fanns). Mannen gick, när han såg mig, raskt till en mörkt rödbrun bil (ej kombi) som stod bredvid. Min första tanke var: Tar dom hundar också? Jag rusade fram till passagerarsätet - men såg ingen Bonnie. Hennes rosa flygtransportväska (som stått på golvet framför) låg på Bonnies sittplats. Jag lyfte på väskan - och därunder låg en darrande liten hund. Jag tog genast upp henne i famnen och tröstade henne. Jag var SÅ glad att se henne! Först därefter tittade jag efter mannen och hans bil. (Där gick några värdefulla sekunder - men jag skulle inte ha prioriterat annorlunda ens med facit i hand.) Jag tror att en annan man satt bakom ratten - och att den andra (som jag sett: av medellängd, mörkt hår, ca 35 - 45 år) var passagerare. Jag hann se att nummerplåten var gul (= fransk) samt siffrorna 8440. Jag hann inte ta något foto av deras bil - tyvärr. Jag hade kameran i handväskans ytterfack. Om inte Bonnie varit "osynlig" hade jag nog hunnit fotografera både mannen och bilen - för jag hann tänka tanken.

Först sen såg jag att den lilla sneda sidorutan längst bak på bilen var krossad. Det var förstås genom den de sen stuckit in handen och öppnat de låsta dörrarna. Jag såg att de hade tagit Ulfs datorväska (som låg överst i bagage-utrymmet). De hade nog skurit sönder handtaget på den, för remmen som jag hade spänt fast den med var hel. (Jag spänner fast allt för att försvåra stölder...  eller i alla fall fördröja smash-and-grab-kupper...) De hade också tagit Bonnies och min matsäcksväska - men inget mer. Min datorväska och mina "värdesaks-väskor" låg kvar.

Min teori tycks hålla. Jag packar alltid mina värdefullaste saker i billiga plastväskor med barnsliga motiv och en enkel blixtlåsöppning. Jag tror att tjuvar inte väljer sådana väskor i första hand (eftersom folk brukar packa värdefulla saker i finare väskor). Och det visade sig att jag hade rätt åtminstone denna gången.. Vidare tror jag att det är farligare att åka längs betalvägarna (som Ulf tror är säkrare och uppmanar mig att köra) - än på de mindre vägarna runt dessa. (Förra nerresan körde jag bara på småvägar ner - i hemlighet för Ulf för att han inte skulle bli orolig. Det var mindre stressande och betydligt trevligare samt vackrare! Jag skrev inte om det här, och visade inga foton - för Ulf fick veta sanningen först senare - när "brottet" var preskriberat.) Jag tror fortfarande att betalvägarna är farligare - speciellt förstås så här i semestertider.

Jag hoppas nu att tjuvarna blir besvikna! Ulfs dator med svenskt tangentbord blir förhoppningsvis inte helt lätt att sälja i Frankrike. Och förmodligen blev de lite besvikna när de såg att matsäcken bestod av fullkornsskorpor, råa morötter, "mealbars" (måltidsersättningar tänkta för bantning), hundpaté, torrfoder för hund, xylitol-tuggummin, en Ramlösa, några vitamindrycker, samt några påsar grönt te i lösvikt. (Jag kanske är fördomsfull - men tror ändå inte att unga/medelålders män i första hand väljer sådan mat.) Det som var synd var att i matsäcksväskan låg en liten rosa praktisk väska komplett utrustad med campingbestick, hopfällbar mugg mm. (Jag hoppa att kunna få tag på nya sådana camping-artiklar så småningom.) Allt som allt: Sakerna hade större värde för oss än för tjuvarna...

Jag gick direkt in på macken igen och bad dem ringa polisen. Det gjorde de. De var över huvud taget väldigt hjälpsamma. De sa åt mig att parkera precis utanför den kamerabevakade ingången där man annars inte får stå. De hjälpte mig att provisoriskt laga den krossade rutan med hjälp av papp, plast och tape. Jag fick ta in Bonnie trots att det var hundförbud.

Sen väntade jag på polisen. Och väntade. Och väntade. Jag väntade 2 timmar och 20 minuter. På macken sa de, att polisen kanske inte skulle komma förrän klockan 08 nästa morgon - då "väg-polis-stationerna" öppnade. De visste inte. Då beslöt jag mig för att köra till närmaste polisstation för att anmäla stölden. I färdriktningen skulle denna ligga i staden Narbonne. Med hjälp av vår GPS hittade jag dit. Det såg dött ut - men jag såg en polis som precis gick in genom grinden - så jag ropade på honom. Jag berättade kortfattat om stölden. Tyvärr hade han inte hand om anmälningar, utan hänvisade mig till en annan station på Boulevard Gambetta. Där verkade det tyvärr vara nattstängt. Jag tryckte på en knapp som satte igång en apparat där man skulle anmäla sitt ärende. Bara ett automatiskt inspelat meddelande hördes. (Jag förstår inte tillräckligt mycket franska för att fatta vad som sades.) Jag undrar om de har nattstängt på alla polisstationer i Frankrike? I så fall är nätterna rena paradiset för tjuvar...

Jag ville inte stanna någonstans, och inte lämna bilen. Sömnigheten var som bortblåst - jag var klarvaken! Så jag beslöt mig för att köra till gränsen. Givetvis borde det finnas poliser där! På vägen dit körde jag inom samtliga parkeringsplatser, bensinmackar o dyl för att leta efter tjuvarnas bil, och/eller ev slängda tomma väskor. Men jag såg inget misstänkt.

Vid gränspassagen var det släckt och alla verkade sova. Det var bara att passera. Sen körde jag de 70 återstående milen till El Campello! Jag hade inte ro att stanna. Jag drack några koppar kaffe med mjölk under natten. Jag dricker aldrig kaffe annars (eftersom jag tycker illa om smaken) men vet att koffein får mig klarvaken. (Jag tog nämligen magnecyl med koffein en kväll - mot migrän - och sov inte en blund den natten.) Jag kände mig skärpt hela resan. Hade jag känt mig sömnig så hade jag stannat på en bevakad p-plats för att sova en stund i bilen. Jag tar inga risker i onödan. Men nu gick det bra att köra. Kanske jag hade lite extra adrenalin i kroppen också?

Men när jag kom fram i går, klockan 12:26, då snurrade plötsligt rummet. Det var som om vägen fortsatte att fara förbi. Jag tömde först bilen och bar upp allt. Sen rastade jag Bonnie. (Der var alldeles underbart på strandpromenaden!) Sen lade jag mig för att sova. Men fast jag var så trött så kunde jag inte sova bums. För många tankar malde i huvudet. Först framåt kvällen (efter ytterligare en promenad med Bonnie) så somnade jag.

Tror ni att detta var den enda incidenten på resan? Nejdå - men den andra (ett rånförsök - ni vet det är ju semestertider...) berättar jag om senare. Jag har ju massor av annat att göra. Bl a försöker jag att via mail få tag på den franska polisen - så jag kan göra en riktig polisanmälan. Och sen måste jag packa upp min packning, lägga allt på sina rätta platser, röja inför ankomsten av mitt flyttgods mm. Och så ska jag gå och köpa lite mat - och så vill jag så gärna bada i det 27-gradiga havet!

Men jag lovar - ni ska få resten av reseberättelsen också - samt få se foton (även av "stöld-platsen").

Vov och vov alltså! Ni kan inte ana så hemska saker som jag har varit med om! Jag var jätte-vov-rädd!

Ja, sen ska jag berätta om mattes och min resa. Jag har mycket att berätta. Men jag bara måste berätta om det hemska först.

Matte stannade bilen på en parkeringsplats (i Frankrike) - vid sånt där ställe där man kan köpa bensin. Matte skulle bara fråga dom om en sak. Jag fick vänta i bilen. Jag vill alltid följa med in - men dom hade en skylt på dörren - med en överkorsad hund på. Så jag fick inte följa med. Och det var dumt! Jätte-vov-dumt, alltså!

För vet ni vad som hände? Jo, när matte var där inne - och jag satt alldeles ensam i bilen - så kom en man fram till vår bil. Och sen slog han med något hårt på fönstret på bilen. Det sa PANG och så gick fönstret sönder. Det var där bak - men jag blev jätte-jätte-vov-rädd!  Jag skällde så högt jag kunde! VOV-VOV-låt-bli-VOOV, skällde jag. Men mannen struntade i mig. Han öppnade bildörren - och så tog han husses dator! Och så la han den i sin bil. Men sen kom han tillbaka - och då tog han mattes och min mat-väska. I väskan låg både mitt torrfoder - och burken med Frolic! Mannen tog mitt goda Frolic! Dumma, dumma man!

Och sen la han matväskan i sin bil. Och sen kom han tillbaka till vår bil. Och då öppnade han min dörr. Ja, jag satt ju där fram - bredvid matte, fastspänd i mitt bilbälte. Jag skrek VOV-vov-Vov, och försökte bita mannen. Men då kastade han min rosa väska ovanpå mig. Vov så rädd jag blev, alltså! Jag bara kröp ihop och gömde mig för den elake mannen.

Men då kom matte springande! Och då gick den elake mannen bort till sin bil. Matte var jätte-orolig. Ja, för hon kunde ju inte se mig. Hon trodde att mannen hade tagit mig. Men sen hittade hon mig. Och då tog hon mig i famnen och tröstade mig - och pussade på mig. Men jag var ändå så rädd att jag darrade. Jag är egentligen en mycket modig hund, jag. Men när så här hemska saker händer - då måste man få vara rädd. Ni skulle också ha varit rädda - om ni var med om nåt så här hemskt. Ja, vov-usch, alltså! Visst är det synd om mig! Nu tänker jag akta mig för främmande människor. Särskilt för män!

Sen väntade matte och jag jättelänge på polisen. Men dom kom inte. Och sen så åkte matte och jag bil hela natten. Och nästa dag så kom vi hem till El Campello. Det var skönt att komma hem!

Jag har mycket mer viktiga saker att berätta. Fast just nu hinner jag inte. Nä, för nu ska matte och jag gå ut på promenad. Jag måste ju kissa på jättemånga ställen - så att mina spanska hund-kompisar vet att jag har kommit hem. Vov så länge!

PS:

Nej, jag blev aldrig rädd när allt hände - och inte efteråt heller. Jag är inte så lättskrämd av mig, utan brukar kunna hålla huvudet kallt när det gäller. Däremot grämer det mig lite, att jag inte hann fotografera tjuven och bilen! Om jag hade sett Bonnie bums - så hade jag sprungit efter tjuven! (Jag är inte dumdristig - det fanns folk i närheten.)

PS2:

Det är väl lika bra att jag berättar om rånförsöket också - så slipper ni sväva i ovisshet. (Bada i havet - det får jag göra en annan dag... Havet ligger kvar, och vattnet kommer att vara varmt åtminstone t o m september.) Jag har inte ens packat upp allt än.

Jag kom körande på motorvägen utanför Barcelona. Rätt som det var hördes en smäll under bilen. Det lät som en större sten, vilket jag med facit i hand tar för givet att det var. Jag tittade på den vita bil som just körde om. Kvinnan på passagerarsätet hade rutan nervevad och gestikulerade mot min bil. Hon såg mycket orolig ut och pekade snett bakåt när de körde om. De blinkade inåt vägrenen - jag också, och så stannade vi på vägrenen - de en bit framför. Kvinnan (blont långt hår, ca 30-årsåldern) ropade på perfekt engelska (dock med lite brytning) att jag fått punktering på höger bakdäck. Jag låste bildörrarna (har centrallås) och nickade mot kvinnan att jag förstått. Men jag gick inte ur bilen. Jag var nämligen mycket misstänksam. Varför ropade hon inte på spanska först? Vi var ju i Spanien. Varför hade jag inte känt nåt - om nu däcket så plötsligt (och med en gång synligt för andra) hade fått punktering?

Den vita bilen stod kvar. Kvinnan ropade och pekade igen. Mannen (något äldre, något rund utan att vara tjock, kanske lite tunnhårig, mörkt hår) gick ur sin bil och kom bort mot min. Han tittade på mitt bakdäck och såg bekymrad ut. Han försökte öppna dörren på passagerarsidan. Han pekade på däcket. Jag nickade - men satt kvar med låsta dörrar.

Då kom en bil med två män (30-årsåldern och mörkt hår) körande in bakom mig. Männen gick ur och kom mot min bil. De (den ene av dem) skulle säkert "hjälpa mig med punkteringen"... Det var säkert meningen att jag skulle ha blivit skärrad och lämnat bilnyckel och handväska i bilen - och rusat ut för att titta på däcket. Jag gissar att en av männen bakom då skulle ha tagit allra minst handväskan, och kanske hela bilen. Sen skulle de andra ha kört iväg snabbt - gissar jag. Och där hade jag stått. Nu blev det inte så.

I stället så började jag köra innan de två männen hunnit ända fram. Då var det ju uppenbart att det var ett rånförsök. Jag svängde ut på motorvägen igen och började köra sakta, med mina varningsblinkers fortfarande på. Bilen kändes normal. Det kändes inte som om det var något fel på däcket - men jag kunde inte stanna för att kolla - inte där i den täta trafiken. Jag körde vidare. Jag gissar att kvinnan i den vita bilen hade slängt en sten mot undersidan på min bil - för att få mig att tro att däcket smällt. Men jag visste ju att mina däck var i gott skick...

Jag ökade sen farten och körde vidare. Först flera mil senare kunde jag stanna och titta på däcket. Det var förstås inget fel på det...

Jag övervägde att fotografera den vita bilen, då innan mannen gått ur, och när kvinnan syntes så bra. Men vad skulle jag kunnat bevisa med det? Förberedelse till rånförsök? Knappast. Ord skulle stå mot ord. Man får inget straff för att man ev kan ha tagit fel när man bara ville vara hjälpsam. Om jag hade tagit upp kameran så skulle jag ha skrämt bort dem. Jag ville se om jag hade rätt i min teori. (Jag har nämligen hört talas om såna här rånförsök...) Sen gick allt så fort så jag hann inte. Det är svårt att fotografera samtidigt som man kör bil... (Särskilt om man inte är helt säker på att bilen verkligen är OK...)

(Jag fotograferar visserligen under färd ibland. Men då håller jag bara kameran i en hand och knäpper. Jag kan givetvis inte titta in i kameran. Jag måste ju självklart koncentrera mig på vägen. Så det är bara ibland som det tänkta motivet kommer med. Det gör ju normalt inte så mycket. Det blir ändå inga bra foton genom vindrutan - och ännu sämre genom sidorutorna. Men om jag skulle fotograferat vid detta tillfället - så skulle jag varit angelägen om att motivet hade kommit med - och blivit tydligt. Men jag hade fullt upp med att köra - alltså bedömde jag det som lönlöst att ens försöka fotografera samtidigt...)

Tja, nu vet ni detta också. Jag är glad att jag inte gick på det. Det räcker som det är.

Hamnar ni i en liknande situation - så var misstänksamma! Lås bilen! Lämna aldrig bilen obevakad på en p-plats. Vänta hellre på att en plats inom synhåll blir ledig. Jag har hört att tjuvar skär hål på ett däck vid t ex en bensinmack, sakta kör efter när man kör iväg, och sen slår till när man fått punktering på riktigt...

På min vidare färd söderut så ställde jag bilen (där det var förbud) mitt framför ingången till mackarna. Sen gick jag in och förklarade och bad dem hålla koll. Först därefter vågade jag gå på toa. (Från toaletterna ser man aldrig sin bil...) Är man två kan man ju turas om - men kör man själv så får man vara dubbelt försiktig. Jag är försiktig! Jag tänker i förväg. Men detta (stölden) kunde jag inte förutse. Det fanns många människor i området. Risken för upptäckt var jättestor. Tja, tjuvar är ju överlag ganska korkade... (Det är statistiskt belagt - även om några ytterst få undantag fínns.)

Nu ska jag inte uppdatera mer i dag. Vad som hände under resten av resan (före och efter stölden) kommer jag att berätta om senare. Kanske under morgondagen? Jag ska ju hinna titta igenom mina foton också.

Men jag vill redan nu passa på att säga att Bonnie uppförde sig fullständigt perfekt under hela färden. Hon satt (eller låg) tålmodigt på passagerarsätet - mil efter mil. (Som vanligt i en liten hundsäng och fastspänd i sitt bälte.) På hotellet skötte hon sig utmärkt och skällde inte ens på folk som väsnades utanför vårt rum. När vi gick ur bilen för att rasta, så kissade hon snällt på kommando. Hon var gulligt sällskap hela vägen. Bättre hund kan man knappast ha. Jag är så nöjd med henne!

Fast hon kunde gott ha bitit tjuven rejält i fingret - så att han hade behövt akut läkarvård! (Men man kan förstås inte begära sådant av en liten 3-kilos hund.)

Förresten: Barcelona-trakten är ökänd för såna här incidenter...

PS3:

Tack Ulf, för att du korrekturläser åt mig!

I dag, när jag är så här trött, har jag skrivit många fel - som Ulf har påpekat så att jag har kunnat rätta dem. (Det ska ni vara glada för - annars hade vissa stycken blivit obegripliga. Man bör egentligen inte alls skriva på webbsidor när man är jättesömnig...)

Jag ska strax lägga mig. Jag måste bara ut med Bonnie först. Hon väcker mig förmodligen lika tidigt i morgon igen... Så det lär väl dröja ett tag till innan jag har kommit ifatt med sömnen.

11-07-22:

Jag är väldigt trött i dag också. Det blev sent i går. Bonnie och jag gick en lång kvällspromenad utmed strandpromenaden. "Alla" var där. Jag hörde t o m svenska pratas. Fast det började mörkna var alla affärer, caféer och restauranger öppna. Och gatuförsäljarna var på plats. Mycket att titta på m a o. Och Bonnie träffade en av sina beundrare. (En yorkiehane som bor här intill.) Det var ca 24º varmt, fast det var kväll, och så fläktade det från havet. Underbart kvällspromenad-väder alltså!

Men så blev jag väckt ganska tidigt av Bonnie i morse. Tja, tidigt och tidigt - klockan var nästan 8, men jag har fortfarande mycket sömn att ta igen. Men jag kan ju inte bli sur när en liten hund kommer och buffar mig på kinden och diskret säger uff, och sen slickar mig på kinden.

Sen har jag förstås haft mycket att göra i dag. Jag har packat upp allt som jag hade med i bilen, och lagt det mesta (men inte allt) på sina rätta platser. Och så har jag skrivit till svenska ambassaden i Frankrike, samt franska ambassaden i Sverige, och bett om hjälp att göra en formell polisanmälan. Jag fyllde i ett formulär på en "fransk poliswebbsida" också. Än har jag inte fått svar från någon. Utan polisanmälan så får man inte ut ett öre på försäkringen. (Ulf har förresten tagit reda på att självrisken vid glasskada är 1700:-, sen tillkommer en självrisk för det stulna lösöret.)

Jag har ännu inte orkat gå ner till bilen för att försöka städa undan allt glassplitter. Men det måste jag förstås göra, förr eller senare. Just nu skulle jag ha större lust att trycka upp tjuven mot väggen - och tala om vad jag anser om stöld och skadegörelse...

Det blåser här i dag - men det är bara skönt. Jag har alla fönster och balkongdörrar på glänt. Det är "bara" 26º ute, och växlande molnighet. Bra jobbväder alltså. Hade jag inte varit så trött så hade jag nog fått mycket gjort. Nu tar jag en sak i taget. Jag fick gå till järnaffären tvärs över gatan för att köpa en ny stril till kökskranen också. Den gamla hade gått sönder under vår bortavaro, så vattnet sprutade åt alla håll. Nu sitter en ny på plats och vattnet rinner fint igen.

Nu har jag gått igenom mina foton från resan. Jag kommer snart att lägga in några här. Först ska jag bara gå en promenad med Bonnie - samt bära ner alla de tomma väskorna i källaren.

PS:

Tja, det tog ett tag - för jag gjorde lite annat emellan också. Och eftersom det tar tid att redigera foton, så blir jag inte klar i kväll. Ni får se några nu - och resten i morgon. Jag börjar med tråkigheterna. På de två översta fotona, som jag tog strax innan jag började köra från Hässelby, ser ni (inringade) Ulfs svarta datorväska (innehållande bl en bärbar dator och en extern hårddisk) samt vår grå Ikea-kylväska som vi hade matsäcken i. I den lilla rosa väskan som sticker upp ur Ikea-väskan hade jag bl a 2 set campingbestick, 2 hopfällbara muggar, 2 små knivar, 1 osthyvel och några andra små praktiska "rese-grejer". Den lilla väskan saknar jag! (Maten kan kvitta - den är lättast att ersätta...)

Efter stölden så gapade dessa platser tomma...

Det var den här lilla rutan som tjuven krossade. Här provisoriskt lagad med en pappbit samt tejp.

Bilen blev förstås full med glassplitter.

Det var här det hela hände. Ni ser först den kombinerade bensinstationen/butiken. (Fotona är tagna nån timme efter stölden. Riktigt så mörkt var det inte då det skedde.)

Precis till vänster om byggnaden står en svart bil med takbox parkerad. (Mellan lastbilen och den silverfärgade.) Det var på den platsen jag hade parkerat när tjuven slog till. Det fanns flera andra bilar i närheten även då.

På asfalten låg glassplitter från bilrutan...

Ja, resten av fotona får ni vänta på att se. Jag är för trött för att skriva mer här i kväll. (Dessutom är det ännu jobbigare nu när skärmen bara svartnar hela tiden - så att jag inte ser vad jag skriver...)

11-07-23:

Det här med stölden snurrar fortfarande i huvudet på mig. Precis innan jag skulle somna i går kom jag ihåg att jag även hade en minismörkniv i den lilla rosa väskan. En bagatell - javisst, men allt ska redovisas till försäkringsbolaget. (Vi kommer hur som helst att förlora mycket pengar på detta.) Och i morse, när jag nyss vaknat, kom jag ihåg att jag hade mitt nya blåa hopvikbara Reisenthel-sittunderlag i matsäcksväskan... Jag skriver ner efter hand. Det mesta går att köpa nytt. Men så mycket besvär vi får helt i onödan! Och en del "mat" i matväskan var inte tänkt att ha under färden - utan här i Spanien. Jag hade t ex köpt ganska många "mealbars" (bra "nödproviant") eftersom de svenska är betydligt godare än de spanska - och xylitol-tuggummin i många olika smaker, eftersom det bara finns med pepparmyntssmak här. (Jag tuggar alltid ett xylitoltuggummi några minuter efter jag har ätit - enbart för tändernas skull.)

Nu ska jag först duscha, och sen börja röja där möbler och lådor ska ställas. Jag kommer att återvända till datorn när jag behöver sitta ner en stund - och då lägga in resten av reseberättelsen efter hand.

Men jag kan redan nu visa ett foto jag tog från balkongen då vi precis kommit fram, Bonnie och jag.

Jag tog också foton på mina krukväxter då, eftersom många har undrat om de överlevt. Det har de som ni ser. De mår alla bra, utom Dipladenian som har fått både bladlöss och trips. (Men dem ska jag nog ta död på.)

PS:

Då fortsätter jag att berätta. Resan från Hässelby strand mot Skåne gick bra ända tills vi kom till Ljungby-trakten. (Där som motorvägen upphör och övergår till motortrafikled några mil.) Där blev det tvärstopp.

En och en halv timme (!) ägnade jag sedan åt att ömsom krypköra, ömsom stå still...

Till slut kom vi fram till en skylt som upplyste om att E4:an var avstängd söderut.

Där leddes sen trafiken runt en omväg, jag vet inte hur långt. Själv valde jag att svänga av åt Halmstad, eftersom jag gissade att det skulle dröja innan köerna upplöstes. Vad som hänt på E4:an fick jag aldrig veta.

Det var alltså från E6:an som jag först fick se min kära Hallandsås och gränsen till Skåne/Ängelholms kommun. (Det är annat än Stockholm och Hässelby strand det. Nordvästra Skåne är hemma! Visserligen mitt "gamla" hemma, men ändå. Stockholm däremot är helt främmande för mig. Det är bra synd att Ulf inte vill bo i Skåne om somrarna...)

På natten sov jag över hos mamma. Linda och Lena kom och hälsade på en stund. (Lena hämtade också en cykel som hon fått av Ulf, och som jag hade med mig ner. Den hade varit Åsas, men själv är jag för kort för att kunna cykla på en 28" cykel, så Lena fick den. Lena blev oerhört glad för cykeln!)

Ja, det var trevligt att träffa dem alla; mamma, Linda och Lena! Vi satt och pratade några timmar innan det blev läggdags för mig.

Nästa dag skulle jag först ta färjan klockan 9:00 från Helsingborg till Helsingør, därefter köra genom Danmark till Rødby, och sen ta 12:45 - färjan över till Puttgarden i Tyskland. Jag trodde dock att jag skulle hinna med 12:15-färjan, för det brukar jag. Men jag glömde i hastigheten att det är semestertider. Då är många ute och kör som aldrig kör annars. Följaktligen händer det en och annan trafikolycka, som stoppar upp trafiken helt.

Det blev alltså 12:45-färjan. Trafiken var väldigt tät nästan hela tiden, även fortsättningsvis. Jag lydde vår GPS, av Ulf döpt till Res-Marie, och följde de stora vägarna. Ulf hade programmerat in "bästa" vägen. (Man kan även ställa in "snabbaste", "kortaste" och "vackraste".) Själv hade jag nog valt en något mindre västlig rutt - och framför allt så hade jag valt småvägar.

Så här såg det ut när jag körde genom Tyskland:

Det var mycket vägarbete också.

Men vid ett par tillfällen (till min stora glädje) så ledde Res-Marie mig plötsligt ut på några småvägar som var genvägar mellan en stor motorväg och en annan. Sådana vägar föredrar jag att köra på! Det är oerhört mycket mer avstressande, än de stora med sin hektiska trafik. Men utan GPS skulle jag aldrig hitta. (Jo, möjligen om jag hade en mycket detaljerad karta över varje land.) Håll med om att det ser mysigare ut än på de ovanstående fotona...

Som ni redan vet så stannade Bonnie och jag och sov över på ett hotell i utkanten av Köln. Bredvid låg en bilfirma som sålde Smart-bilar. Jag har aldrig sett så många på en gång. Gården var överfull av dem. Bonnie koncentrerade sig mer på de små kaninerna hon såg på gräsmattan utanför.

Nu är det dags att kånka grejer igen. Förmodligen hinner jag uppdatera lite mer senare i dag. Ha tålamod!

PS2:

Det är jobbigt att bära lådor och böcker när det är 26 grader inne. Ute är det 27 - men där fläktar det. Det är massor av folk på stranden - och i havet. Det skulle vara så skönt att bada. Men jag vet ju inte när flyttbilen kommer - så jag måste förbereda vad jag kan i god tid.

Från Tyskland ledde Res-Marie mig via Luxemburg in i Frankrike.

Lite konstigt känns det, att det numera bara står en skylt vid gränserna. Men visst är det praktiskt! Jag gillar idén med EU! Första biten i Frankrike var lugn att köra, och jag tycker att landskapet är vackert.

Det gula på fotot nedan är ett solrosfält. Det fanns gott om sådana. Synd att det inte alls syns vad fotot föreställer... Det var vackert i verkligheten.

Längs rastplatserna såg jag träd som jag inte kan namnet på. Men visst är de dekorativa.

Periodvis tätnade trafiken. Ja, ganska ofta faktiskt.

Ibland berodde det på olyckor...

Många gånger var husvagnar inblandade.

Ja, och så blev det kväll - och jag parkerade på fel ställe. Och resten vet ni. Efter att ha letat polis halva natten så körde jag vidare. Medan det ännu var mörkt passerade jag spanska gränsen. Framåt klockan 06 gick solen upp. Det kändes så bra att vara i Spanien igen! Visst är Spanien vackert!

Fast sen passerade jag Barcelona. Barcelona är en vacker stad - men trafiken runt omkring är oerhört intensiv. Så även om det där med rånförsöket inte hade hänt, så skulle jag ha föredragit en lugnare väg. Men där och då - ville jag förstås bara komma hem så fort som möjligt. Det kändes som en lättnad när jag började skymta Medelhavet!

När jag passerade Benidorm visste jag att det inte var långt kvar. Och det var bra, för vid det laget började jag känna mig trött.

Ännu gladare blev jag förstås när jag äntligen såg avfarten mot El Campello.

Tja, och sen så kom jag äntligen hem! Och här i El Campello är det alldeles underbart!!! Ännu underbarare vore det förstås om alla mina möbler och saker redan stod på plats. För då skulle jag med gott samvete ha kunnat tillbringa delar av dagen på playan... Men det ordnar sig tids nog. Från balkongen ser jag just nu det här:

Fast i mitt rum finns det saker kvar. Bl a står dubbelsängen lutad mot väggen, men den klarar jag tyvärr inte att bära ner i källaren själv. Jag får be någon om hjälp. Byråerna däremot klarar jag själv, även om det är tungt att bära stommarna uppför trappan. Det samlar jag krafter inför nu. (Nyss kändes de alldeles för tunga...) Alla lådorna har jag redan burit upp (efter att jag tog detta fotot).

I mitt andra rum, det som ska bli gästrum igen, ska jag tömma de två vita bokhyllorna och bära upp den minsta. Den stora hoppas jag sen att få hjälp med. I trappor klarar jag inte så stora möbler ensam. Ulf har lovat att jag ska få ha två av bokhyllorna i vardagsrummet - och då väljer jag de vita, så att alla de i björk får stå tillsammans.

Resten ska få plats i de två små rummen där nere. Rummen ska fylla funktionerna sovrum, gästrum, arbetsrum och läsrum. Det blir inte lätt på sammanlagt 17 kvadratmeters yta. Då ska man också betänka att på dessa 17 m² finns totalt en garderobsvägg med tre skjutdörrar, två inåtgående garderobsdörrar, två inåtgående innerdörrar, fyra inåtgående balkongdörrar, en pelare, en nisch, samt snedtak på balkongsidan. Jag hoppas dock kunna pussla ihop allt på ett ändamålsenligt sätt. Men nån plats att hjula på blir det inte...

Så här ser förresten ett par av de små väskor ut, som jag forslar mina värdesaker i:

Jag tror fullt och fast att den enkla och barnsliga modellen kan lura en och annan tjuv.

För att skriva om nåt roligt som omväxling:

Jag har blivit inbjuden till tangofest i Alicante nästa söndag! Jag har tackat ja. Det är Aba-tango som inviger nya danslokaler i casinot som ligger vid hamnen i Alicante. Festen pågår mellan klockan 20 och 24, så de timmarna ska jag väl kunna lämna Bonnie ensam hemma. Jag får förstås gå ut med henne precis innan jag ger mig iväg - samt så snart jag kommit hem igen.

Vov på er! Nu har matte haft datorn vov-länge, fast jag har sagt att jag har viktiga saker att skriva. Men nu ska hon visst bära fler saker, så nu passar jag på.

Jag vill ju visa foton från vår resa. Så här såg jag ut när vi vinkade hejdå på husse, då när vi skulle börja att köra.

Lite sorgligt var det att husse inte skulle följa med. Fast han hade inte fått plats. Nä, för jag satt ju på hans plats. Och på min plats stod det väskor. Och husse ville hellre stanna kvar i Hässelby. Ja, för han tycker mest om Sverige och Stockholm.

Sen åkte vi och åkte, matte och jag - i många dar. Ibland satt jag upp.

 Men för det mesta så låg jag ner. För det är liksom skönare - och vilsammare.

Jag sov ganska mycket. Ja, för jag får ändå inte hjälpa matte att köra bilen.

Fast när vi stannade bilen, och gick av - då var det fart på mig. Ja, för jag hade ju viktiga saker att göra. Jag skulle ju prova vilka länder som har bäst rastplatser för hundar. Jag gick mycket vetenskapligt tillväga i min studie.

Jag nosade och nosade.

Och jämförde var det luktade bäst och mest intressant.

Jag kissade på vanligt vis,

och så stod jag på framtassarna och kissade.

Självklart så provade jag att bajsa också.

Och sen jämförde jag alla dom olika platserna i dom olika länderna. Ja, vov så mycket det var att tänka på. Men nu har jag sammanställt allt. Ja, har gett dom olika länderna betyg. Det mesta dom kunde få var fem tassar - och det minsta en tass. Fem tassar är bäst - och en tass är sämst.

Men vov, vad sa du matte? Jaså, ska vi gå ut nu.

Ja, då får jag väl skriva färdigt den här viktiga rapporten - nästa gång jag får låna mattes dator. Vov så länge!

11-07-24:

I dag känns det som om jag kommit ikapp något så när med sömnen. Och det är ju bra när jag har så mycket att göra. Jag har ännu inte unnat mig att gå ner på stranden, men det kanske jag gör i morgon. Jag har hunnit tömma båda de vita bokhyllorna, men inser att jag inte ens kan bära upp den smala för trappan själv. Den är för tung eftersom den har dörr. Däremot har jag (tillfälligt) burit upp de av mina kläder som jag har haft i den lösa garderoben, samt på vädringsstället. (Dessa kläder ska in i mina riktiga garderober sen, de som är på väg ner.)

Jag så glad över att vara tillbaka i El Campello. Jag trivs så bra här. Jag tycker om att titta ut över Medelhavet, även när jag måste jobba inomhus. Sent på kvällarna (strax före läggdags) går Bonnie och jag dagens längsta promenader. Då promenerar vi mellan en och två timmar (fast ganska långsamt). I går var det ett par skickliga jonglörer på strandpromenaden. Vi tittade en stund. Den ene cyklade på enhjuling samtidigt som han jonglerade med fem käglor. De var roliga också, och skojade mycket med barnen.

Nu vill Bonnie berätta!

Vov och vov! Vet ni vem jag mötte i går på strandpromenaden? Jo, jag mötte Kiko! Vov så glada vi blev när vi såg varandra! Först nosade vi på varandra, och sen lekte vi länge - länge. Mest brottades vi - för det tycker både Kiko och jag att är kul. Jag hoppas att jag möter Kiko i kväll igen. Vov, det hoppas jag.

Men vov, nu höll jag nästan på att glömma. Jag skulle ju berätta om min vetenskapliga undersökning. Den om hur bra rastplatserna är för hundar. Ja, så här blev resultatet:

 Sverige fick 4 tassar -

Det som var bra i Sverige var att gräset var väldigt mjukt och skönt för tassarna. Gräs är bra att kissa på. Och det var inte så mycket skräp som man behövde trampa på. Och så luktade det ganska bra.

 Danmark fick 4 tassar -

I Danmark var det lika mjukt gräs som i Sverige. Det var bara lite skräp, och så luktade det rätt så bra. Nästan samma som i Sverige.

 Tyskland fick 2 tassar -

I Tyskland var det väldigt mycket skräp där man skulle kissa. Och visserligen luktade en del skräp intressant - men man kan göra illa tassarna. Det var nära att Tyskland bara fick en tass. Men så finns det ganska goda kaninlortar på en del platser. Så det blev två tassar.

 Luxemburg fick 3 tassar -

På sitt sätt var det ganska bra i Luxemburg. Det var ganska mjukt gräs, och ganska rent. Men där vill dom inte att hundarna ska kissa på gräset. Nä, dom vill att vi ska kissa i särskilda hundrastgårdar. Och det är inga mysiga rastgårdar. Dessutom får dom stora hundarna också vara där. Därför fick Luxemburg bara tre tassar.

 Frankrike fick 3 tassar -

I Frankrike är gräset ganska bra, men inte så mjukt som det svenska och danska. Och det luktar väldigt trevligt i Frankrike, det gör det. Väldigt franskt! Fast det är väldigt mycket skräp där man ska kissa, och det vill jag ju inte kliva runt i. Så det blev bara tre tassar.

 Spanien fick 4 tassar -

I Spanien luktar det vov så spännande - och mycket - nästan överallt. Och ibland ser man små intressanta insekter i gräset som man kan jaga. Och där finns bara lite skräp. Men tyvärr är gräset ganska torrt och känns lite vasst under tassarna. Så det blev fyra tassar.

Nu undrar ni kanske varför inget land fick fem tassar. Jo, men det är väl vov-självklart! För att få hela fem tassar i betyg - så måste det förstås finnas färskt och gott vatten till oss hundar att dricka. Och det fanns det ju inte nånstans!

Fast matte hade med vatten åt mig. Så jag fick vatten ändå, var gång vi rastade. Men nu vet jag inte hur det blir nästa gång. Nä, för tjuven stal ju min fina vattenflaska. Det var en sån fin flaska med drick-skål på. Men jag tror nog att matte köper en ny åt mig. Ja, för min matte tycker väldigt mycket om mig.

Men vov så trött jag blev. Nu har jag ju tänkt jätte-vov-mycket! Det var väldigt jobbigt att hålla reda på alla tassarna. Jättetrött blev jag. Så nu ska jag sova en stund. Vov på er!

11-07-25:

I dag har jag äntligen tagit mig tid att sola och bada. Längre än 50 minuter vågade jag dock inte tillbringa på stranden. Min hud har ju ännu inte vant sig vid den starka spanska solen. I havet var det underbart varmt och härligt! Jag ska fortsättningsvis försöka gå ner på stranden, åtminstone en liten stund, varannan dag. Trots att jag har så mycket att göra...

Annars har jag suttit framför datorn ett par timmar för att försöka nå den franska polisen. Jag har fyllt i flera internetformulär (på både franska och engelska - tur att det finns lexikon på internet) - men ännu har jag inte fått nåt svar. Jag har heller inte fått svar från franska ambassaden i Sverige. Den svenska i Frankrike har svarat, men inte gett mig någon adress dit jag kan skicka anmälan. Jag vill självklart, av många skäl,  göra en formell polisanmälan! Bl a får man inte ut ett öre på försäkringen om man inte kan visa papper på att man polisanmält händelsen. Dessutom kan man ju tycka att det vore av visst intresse för polisen att få veta delar av bilnumret på tjuvens bil, vad som stals etc...

Ju mer jag tänker på stölden, desto osäkrare blir jag på om det verkligen var två tjuvar. Jag såg bara en. Han kan ha opererat ensam. Jag bara tog för givet att de var två. Det är ju ofta en som sitter startklar i bilen och en som stjäl... men det är alltså fullt möjligt att denne var ensam. Vad jag anser om tjuvar i allmänhet, och denna tjuven i synnerhet, kan jag tyvärr inte skriva här - eftersom jag varken vill svära eller uttrycka mig alltför ovårdat... Och hur ska man då hitta ord som passar? Avskum! Pack! Slödder! Uslingar! Nja, det låter för lamt...

Jag har inte hunnit kolla än, var i El Campello man kan få bytt en trasig bilruta. Jag tänker fråga bilmekanikern tvärs över gatan.

Rummen där nere är ganska tomma nu - men i vardagsrummet på ovanvåningen ser det desto värre ut. Jag har staplat soffan full med allt som inte får vara i vägen för flyttkarlarna.

Innan flyttbilen kommer så bör jag också hinna riva "öppen-spis-imitationen" som sitter fastlimmad på vardagsrumsväggen. Där ska nämligen de vita hyllorna stå sen.

Europaspecialisten skrev i dag att de planerade att komma med mina möbler först den 25 augusti. Men jag mailade tillbaka att det är lite väl sent. Jag har tidigare skrivit att det går bra fr o m nu och fram t o m 14/8. Just den 25:e kommer dessutom Anna och Natalie för att bo här ett tag. Och jag hade förstås hoppats få lite ordning innan dess. Vi får se vad flyttfirman svarar, och om de kan leverera tidigare. Jag är ju ändå ganska flexibel - men kan förstås inte vara hur flexibel som helst. Jag skyndade mig ju att köra ner hit - för att vara här och ta emot sakerna. Annars var det tänkt att jag skulle köra från Sverige först i mitten av augusti...

Bonnie växlar mellan att ligga i solen på balkongen - eller under Ulf säng... På dagen, när det är som varmast, vill hon bara gå korta promenader - men morgon och kväll går hon gärna långt. 

11-07-26:

I dag ligger havet spegelblankt, och det är +28º i skuggan. Underbart väder - men svettigt att jobba i. Jag bar nyss ner de två sämsta korgstolarna från balkongen till grovsoporna. Stolarna var väldigt slitna, och mest i vägen. Sen pysslade jag om mina växter en stund. Så här ser det ut på balkongen nu:

Och den nyrenoverade poolen ser ut så här:

Poolen är tom nu på förmiddagen, men på sena eftermiddagen är den full av husets alla barn, och senare på kvällen av de vuxna. Själv föredrar jag att bada i havet.

Jag har ännu inte fått kontakt med den franska polisen. Att det ska vara så svårt! Men jag ger förstås inte upp. Får jag inga svar i dag - så försöker jag på andra sätt.

(Medan jag har skrivit detta så har datorskärmen inte svartnat en enda gång. Jag vågar knappt andas...)

PS:

Jag har varit flitig hela dagen. Nu i eftermiddags rev jag, med stor möda, "öppen-spis-imitationen". Utförandet var inte så högklassigt, om man tittade närmare... Och jag behöver platsen till mina två vita bokhyllor.

Utan mitt lilla bräckjärn hade jag aldrig klarat det. Det mesta var fastlimmat, som allt annat här. Fast här tror jag att de hade använt vit silikon, istället för lim. Det var ganska lätt att få loss det mesta från väggen. (Bilden nedan visar "före".)

Men golvet fick jag inte helt rent. Inte ens på klinkers kan man skrapa hur hårt som helst. Är det någon som vet om man kan lösa upp silikon med något medel?

Då och då har jag pausat lite i arbetet och tittat ut från balkongen. Folk seglade, promenerade, fikade, solade och badade. Tabarca-båten lade till i hamnen för att släppa av folk. (Jovisst har jag längtat ut!)

Och här i El Campello tycks polisen alltid vara närvarande. Här kör de en runda på stranden med sina speciella strand-motorcyklar. Annars ser jag dem ofta på vanliga motorcyklar, i bilar, eller patrullerande. Alltid två och två.

Men den franska polisen har jag ännu inte lyckats få kontakt med.

Däremot har jag lämnat in bilen för att få den trasiga rutan utbytt. Bilmekanikern tvärs över gatan gör jobbet. Skönt att ha gångavstånd dit. I morgon ska jag få veta vad det kostar, samt när bilen blir klar.

11-07-27:

Inte har jag hunnit ut på stranden i dag heller...

Jag har tillbringat ytterligare några timmar framför datorn med att fylla i nya "kontakta-oss-formulär" på olika franska webbsidor. Nu försöker jag allt - jag frågade även hos turist-departementet efter adressen till fransk polis. Jag fyllde också i ett formulär hos Gendarmerie Nationale, och jag tycker ju att de borde svara... Jag skriver, med hjälp av Googles translater, på knacklig franska.

Sen har jag flyttat runt lite småsaker inför flyttbilens ankomst. Jag har mätt upp rummen, som möblerna ska stå i, exakt - och återigen konstaterat att det blir väldigt trångt! En 80 cm bred Billy-bokhylla får jag antagligen sätta hjul på, och ställa framför skjutdörrs-garderoberna i mitt rum. Jag behöver utrymmet i hyllan, men väggarna rymmer tyvärr inte alla mina hyllor.

Sen har jag återigen mailat till flyttfirman och sagt att det är för sent om de kommer först i slutet av augusti. De lovade att komma i slutet av juli! Vi får se vad de svarar.

I dag blåser det ganska friskt här. Det är skönt för mig som jobbar, och för surfarna också...

PS:

Jag har under eftermiddagen fått bekräftat (automatiskt) att två av mina ifyllda formulär kommit fram. Det var ju bra! Nu ska de bara svara på min förfrågan också! Håll tummarna!

Och bilen ska vara klar i morgon klockan 14...

11-07-28:

Bonnie väckte mig tidigt och ville gå en lång promenad. Morgonen bjöd på en grå himmel. Enligt den norska väderleksprognosen kan det komma 0,3 mm regn under förmiddagen. Men fr o m lunchtid så ska molnen tydligen lätta. Ja, mig kvittar det just nu. Jag är ju tyvärr tvungen att vara mest inomhus...

I dag bör jag bl a dammsuga och skura golven här, samt samla ihop allt som behövs för en formell polisanmälan (som jag kan posta i ett brev till franska polisen). Och i eftermiddag ska jag hämta bilen, och därefter städa den invändigt (åtminstone försöka få bort allt glassplitter). Jag känner visserligen ingen riktig lust för att städa, men det är ändå bäst att jag genast tar fram dammsugaren...

PS:

Klockan har hunnit bli 11 och jag har både hunnit dammsuga samt skura golven. (Svettigt!) Ute börjar solen titta fram.

Jag fick nyss ett mail från polisen i Paris (huvudkontoret) som jag skrev till i går. De meddelar att jag ska sända in anmälan till prefekten i Lille (avd 59). Tyvärr talar de inte om adressen till denne prefekt. Jag mailade tillbaka och frågade... Jag har fram till nu haft ett väldigt gott intryck av Frankrike och fransmännen. Men nu börjar jag revidera min uppfattning en smula...

PS2:

Jag har just gått "mitt-på-dagen-rundan" med Bonnie. Sen, när jag har hämtat bilen, måste jag sola och bada lite! Skulle inte ni också bli sugna på det, om ni var här?

Det är varmt och skönt här, och jag har svårt att hitta lämpliga kläder. Korta shorts och flipflops - javisst, men jag vågar inte gå för mycket i sollinne än, eftersom mina axlar inte är vana vid UV-index 10. Jag köpte i går en billig blus i tunn bomull som skyddar axlarna bra. Och den är faktiskt svalare än ett sollinne. Jag försökte fotografera blusen när jag hade den på mig - men det blev inte så lyckat som ni ser. På första fotot stirrar jag vidögt in i kameran som jag riktar mot spegeln, och på andra fotot (när jag riktade kameran mot mig själv) kom bara en hörna med. Tja, ni kan ju se ungefär hur blusen ser ut i alla fall. (Håret har jag uppsatt - det blir för varmt i nacken annars...)

Vov! Jag mötte Kiko i går kväll, när jag var ute och gick med matte! Vi lekte en stund - men sen ville inte jag mer. Jag ville hellre sitta och prata en stund. Fast Kiko ville bara jagas och brottas. Ja vov alltså, killar är ju väldigt barnsliga, det är dom.

På dagarna, när jag är ute och går, då går jag helst i skuggan. Bredvid muren på strandpromenaden är det skugga. Här i El Campello är det varmt i skuggan också. Blir det för varmt så sätter jag mig ner i skuggan - och vägrar gå mer. Sen får matte bära mig om hon vill gå längre. Matte tycker om att gå i solen. Ja, hon får skylla sig själv.

Själv går jag bara i solen när jag måste. Som när jag ska kissa vid palmerna och så. Dom står ju mitt i solen. Och jag kan ju inte bara kissa på muren. Jag vill ju ha lite omväxling ju!

Fast på kvällarna, när det är skugga överallt, då vill jag gå långa, långa luktrundor! Ja, för det luktar vov så intressant här i El Campello! Och på kvällarna - då är det så många hundar ute och går med sina mattar och hussar. Det är kul att hälsa på varandra. Jag har lärt känna en trevlig pudelflicka som jag inte kände förut. Och en snygg kille som jag inte vet vad han är för sort. Men han är bara lite större än jag - fast svart. Ja, vov så många trevliga hundar det finns här i El Campello egentligen. Fast jag tycker gott att min bästis Smulan kunde flytta hit. För henne saknar jag. Nä, nu ska jag gå ut på balkongen och spana. Vov på er!

PS3:

Bilen var inte klar. Det är inte bilmekanikerns fel, utan bilglas-leverantörens. Hyundai originalglasruta har denne bara hemma i gröntonat glas - och vi vill ha klarglas som de andra rutorna. Han hade lovat att leverera en klarglasruta till mekanikern i morse. Nu lovade han att göra det i morgon bitti. Bilmekanikern suckade och sa ironiskt "mañana, mañana"... Han beklagade, och bad mig återkomma i morgon.

Nu ska jag ner på playan en stund!

PS4:

Jag stannade på stranden en timme. Längre vågade jag inte. Det var förstås härligt - inte minst i vattnet!

Jag har, av turistministeriet, fått en länk till en brottsoffersida där det faktiskt finns en mailadress: http://www.interieur.gouv.fr/sections/a_votre_service/aide_aux_victimes/conseil. Jag har just mailat min fråga till brottsoffer-organisationen! Håll tummarna för att det ska lyckas denna gången!

PS5:

Oj så många PS det blev i dag! Rekord?

Nu vill jag bara berätta att jag har skapat en Sparad Dagbok 21! Nummer 20 hade blivit så full (= tar lång tid att ladda ner). Jag valde att börja den nya sparade dagboken med datumet 20/7 - alltså fr o m berättelsen om stölden. Nummer 20 slutar alltså med datumet 19/7.

11-07-29:

Vädret har varit underbart, men jag har tyvärr mest jobbat inne. (Utom promenaderna med Bonnie förstås.) Bl a har jag sopat och ordnat på balkongerna. Tja, det var ju faktiskt utomhus . Annars har jag inte varit speciellt flitig i dag.

Jag har ännu inte hört något från den franska brottsofferjouren. Jag får väl ge dem några dagar.

Tyvärr har jag inte hört nåt från flyttfirman heller...

I morse kom de från secondhand-affären och hämtade den gamla gästsängen - samt resterna av den "öppna spisen". I den affären jobbar de ideellt - och pengarna går bl a till hem för omhändertagna och/eller upphittade katter och hundar.

Jag bar själv upp den 40 cm breda Billybokhyllan för trappan i dag. Det gick förvånansvärt bra. (Jag är rätt envis, och förhållandevis stark när det gäller.) Om jag monterar av dörrarna på den 80 cm breda så kanske jag klarar den också - om jag tar ett trappsteg i taget - och om armarna räcker till... Jag ska prova en dag när jag är utvilad. "Gubbarna" från secondhand-affären kan annars komma tillbaka en annan dag och hjälpa mig, men i dag hann de inte.

Bilen blev klar i kväll. Det kostade 118 € =1094 kronor = överkomligt. Skönt att rutan nu är lagad. De städade bilen också - så det slapp jag. Skönt!

11-07-30:

I dag har jag bara varit lite flitig. Bl a har jag burit upp den 80 cm breda Billy-bokhyllan till ovanvåningen. Det gick bra. Mycket går om man verkligen bestämmer sig. (Jag hade skruvat av dörrarna.) Så nu står båda hyllorna på plats i vardagsrummet. Men det som ska stå i just dessa hyllorna, det ligger nerpackat i flyttlådorna som flyttfirman ännu inte har levererat. Synd! För nu skulle jag vilja göra i ordning där. Jag tycker att det är jobbigt att ha stökigt omkring mig, och vill helst göra nåt åt det bums... (Det är tur att ni inte ser allt som är uppstaplat i soffan. Snyggt är det inte - och inte praktiskt heller....)

Men sen har jag latat mig resten av dagen. Jag har varit 1 timme på stranden. Jag har solat en del, men mest har jag badat. Det var så härligt varmt och skönt i vattnet!

Och så tvingade jag ut Bonnie på en lite längre promenad. Jag hade kallt vatten med åt henne, så hon kunde dricka då och då. Det behövs i värmen. Hundar kan ju bara svettas via tungan och trampdynorna - så man får se till att de inte blir för varma...

11-08-01:

I lördags var Bonnie och jag ute och svirade till sent på kvällen, så då blev det inget skrivet här. Och i går envisades datorn med att inkonsekvenskontrollera hårddisken, vilket var klart först i morse. Alltså kunde jag inte ens svara på mail. Jag har lite att berätta (bl a om gårdagens tango-gala), men hinner inte just nu.

PS:

Jag skriver lite åt gången. Tangon tar jag till sist. Jag har nämligen prioriterat lättja i dag. Sålunda har jag tillbringat hela 70 minuter på stranden. Härligt! Jag börjar få lite färg nu (i alla fall i ansiktet + på armar och ben), men är förstås fortfarande mycket vit jämfört med alla dem som har tillbringat hela sommaren här. Jag har förresten kommit på, att nu sommartid - då tycker jag bäst om att bada då det är gul flagg, som i dag. Då blåser det lite lagom så att det är behagligt att ligga och sola, och så bildas det lagom stora vågor att hoppa i.

Så här såg datorskärmen ut häromdagen - och det är inte första gången:

Och hela gårdagen, från morgonen och in på detta dygnet, såg skärmen ut så här. (Detta fotot tog jag klockan 02 i natt, precis innan jag skulle lägga mig.)

Om datorn tog bort fler filer än de ovan nämnda vet jag inte, för i morse fungerade datorn som vanligt igen. Sen erkänner jag, att jag inte blev ett dugg klokare av texten ovan. Vaddå "den skadade posten i attributlistan med typkod 48"?

Så här ser de vita bokhyllorna ut nu då de står i vardagsrummet. Jag har bara satt in några saker tillfälligt i dem. Men jag överväger att låta mina spansk-böcker stå kvar där de står, för då är de lätt åtkomliga för alla. Till den högra hyllan ska jag köpa glasdörrar till den övre halvan. Sen planerar jag att ha mitt porslin där - för i köksskåpen får det tyvärr inte plats.

Vov på er! I dag är det skönt här i El Campello - för det blåser lite. Och då blir det liksom lagom varmt hela dagen. Så i dag har jag mest legat och vilat mig på balkongen.

När det är väldigt varmt ute - då ligger jag helst på husses säng. Ja, jag passar sängen åt husse - nu när han inte är här. Och så lägger jag mitt goda lamm-öra och mina gnagpinnar där.

Men vov, nu glömde jag ju nästan - att det var om i lördags jag skulle berätta. I lördags, då hade matte och jag det vov-mysigt på kvällen. Vi var ute många timmar tillsammans. Först så gick vi på en restaurang på strandpromenaden. Jag tycker om att gå på restaurang. Särskilt när jag får sitta i mattes knä och smaka på hennes mat. I lördags beställde matte en sand-nånting. Fast det var ingen sand - utan bröd med ost och skinka på.

Jag fick smaka en rätt stor bit av skinkan, och en liten bit av osten. Vov och mums så gott alltså! Och så drack vi vatten till. Jag fick en egen skål, och matte drack i glas. Vi tycker mest om att dricka vatten, matte och jag.

Sen satt vi en stund och tittade på alla som gick förbi. Matte tittade mest på människorna, och jag tittade mest på hundarna. Om det gick förbi nån stor hund, och den gick på andra sidan strandpromenaden - då passade jag på att skälla på den.

Och sen, sen gick vi en lång promenad, matte och jag. Och när vi nästan hade kommit tillbaka igen - då hade vi sån tur att vi mötte Kiko och hans matte. Och då satte vi oss alla fyra tillsammans på muren. Kiko och jag satt i mitten. Och sen pratade vi, och tittade på hundar och sånt.

Vi lyssnade på musik också. Det stod en man vid strandpromenaden och spelade på ett konstigt instrument som han hade i munnen. Trumpet - sa matte att det heter. Han spelade musik som Kiko och jag tyckte om. Ja för musiken var liksom lugn och mjuk - och skön för öronen att höra på. Annars finns det många som spelar hemsk musik. Sån som bara låter bom, bom, pang och skrik. Sån musik tycker inte vi hundar om.

Sen så blev Kikos matte sömnig, så då gick dom hem och la sig. Men matte och jag var kvar ute. Vi skulle titta på en föreställning, sa matte. Jag har inte sett nån föreställning förut - så jag vet inte hur dom brukar vara. Men denna var vov så konstig. Ja, för det var en man och en kvinna. Men dom uppförde sig inte normalt. Nä, för ibland stod mannen på sina händer och hade fötterna rakt upp i luften. Och han stod inte på marken heller - utan på ryggstödet på en stol. Så ska man ju inte göra! Och ibland så stod kvinnan på hans axlar - och samtidigt så bollade han med pinnar, och hon spelade på nåt instrument. Ja, vov så konstigt dom uppförde sig hela tiden. Så ibland tittade jag ut på havet i stället. Ja, för det fläktade skönt därifrån.

Men sen så gick matte och jag också hem och la oss. Och då var klockan vov-mycket! Vov, vov!

PS2:

Bernadette skickade en artikel som handlade om bilstölder i Frankrike. Det stod att Frankrike är det land i Europa där flest bilstölder begås - hela 250000 per år vilket gör nästan 685 per dag! Därtill kommer alla bilinbrott, stölder av bildelar, samt bilbränder. Så kanske det inte är så konstigt att den franska polisen inte prioriterar inbrottet i vår bil högre... (Jag har inte ens hört något från brottsofferjouren. De verkar heller inte prioritera sånt här.)

Och så svarade flyttfirman i kväll, att mina saker kan levereras av dem den 21/8 - eller tidigare av deras samarbetspartner - men de skriver att de senare inte alltid är så rädda om godset... Jag vill förstås ha sakerna bums - men jag vill inte ha något skadat... (Jag ska fundera till i morgon på vilket jag ska välja.)

Ni får vänta på min berättelse om tangofesten - till i morgon. Jag är för trött i kväll.

11-08-02:

Ni får vänta lite till på tangobilder/berättelse. Nu vill jag bara visa ett foto på en ursöt liten geckoödla som jag hittade i sovrummet i förmiddags. Ni ser den här, bredvid foten till min golvlampa. Den var bara några cm lång. (Jämför med sladdens storlek.) Jag lyckades fånga den utan att skada den, i en liten fiskhåv (som jag har för att fånga insekter med), och sen bära ut den på balkongen. Jag har balkongdörrarna öppna hela dagarna, så den har förstås kommit in den vägen. Visst är den gullig!

11-08-03:

Jag har varken hunnit gå igenom, eller bearbeta, några tangofoton än - så dem får ni vänta på. Däremot ska ni få se foton på det som jag köpte på marknaden i dag. Jag köpte sex olika saker för bara 1€ (≈ 9 kr) per styck . Försäljarna står och ropar - och försöker överrösta varandra: Barato, barato, barato! Sólo un eurito, guapa! (Ung: Billigt, billigt, billigt! Bara en liten euro, snygging!) De kläder som säljs så billigt är ofta udda varor som blivit över, eller så kan det t ex fattas ett skärp till en klänning. Allt ligger i en enda stor hög, alla sorter och storlekar blandat - så det gäller att rota... Men visst kan man göra fynd! (Jag hittade t ex en jättesnygg sommarkavaj, men den var tyvärr i storlek 52!) Men riktigt lika nogräknad som när man köper dyrare plagg, får man ju inte vara. (Kanske baddräkten nedan är för stor - jag har inte provat den än, men i så fall kan jag låna ut den till nån gäst som behöver ett ombyte extra...)

I "1-euros-högen" hittade jag: en ärmlös blus i mjuk bomullstrikå, en baddräkt i "jeansmodell", ett par rosa långbyxor, en blommig "soldress" (shorts nertill och axelbandslös top upptill), en solfjäder, samt en gul vindjacka till Bonnie.

Solfjädrar är inga prydnadssaker här - de används! Man ser både män och kvinnor med solfjädrar. På tangon i söndags var vi många som svalkade oss med sådana. Jodå, de gör nytta. (På marknaden hade en av försäljarna en skylt med texten "AC (luftkonditionering) 2 €"  vid sina solfjädrar.)

De små väskorna i skinn (på fotot ovan till höger) kostade däremot hela 6 € (≈54 kr) per styck. Jag har länge letat efter små väskor med axelrem. Dessa är 12 cm i diameter och har blixtlås (och invändig nyckelhållare). Jag vill ha väskor som bara rymmer det nödvändigaste: dörrnycklarna + liten börs + legitimation och kontokort + liten hopvikbar tygkasse. Alltså det jag behöver när jag går ut för att handla. Jag tycker inte om att bära på stora väskor i onödan. Och jag tycker inte om att bära väskan i handen - jag vill ha händerna fria. Dessa väskorna blir bra. (Men jag hade blivit lika nöjd om de varit "släta" och inte haft nån fastsydd skinnros.)

PS:

Jag har nu bearbetat 52 av tangofotona och skickat ut dem på internet. Men jag orkar inte skriva nån text i kväll, så ni får vänta lite till...

PS2:

Eftersom det var svårt att se på fotot ovan hur väskorna ser ut, så tog jag två foton uppifrån - samt ett från baksidan, också:

(Och baddräkten passade, liksom de övriga plaggen, men de rosa byxorna sitter väldigt tight i midjan - men se det är inte byxornas fel...)

11-08-05:

Om ni undrar vad jag har för mig, så kan jag berätta att jag jobbar med polisanmälan. Halva dagen i går, och nästan hela dagen i dag, har jag ägnat åt att skriva en noggrann redogörelse om stölden och skadegörelsen - på engelska. (Och infoga foton, bifoga förteckning över stöldgodset mm.) Tyvärr är jag långt ifrån klar än. Hela dagen i morgon går nog också åt. Sen ska jag posta denna formella anmälan till polisen i Montpellier. (Den staden ligger ju närmast.) Inte ens brottsofferjouren har svarat på min förfrågan...

Solande, badande, samt berättelsen om tangofesten får vänta...

11-08-06:

Vov och vov! Nu har matte varit jätte-orättvis igen. Jag har inte fått låna hennes dator på många dar. Nä, för hon har bara suttit och skrivit till polisen. Ja, om den där dumma tjuven som tog mitt goda Frolic - och min fina vattenflaska. Ja, och så husses dator. Det borde matte fatta, att polisen inte kan nosa upp tjuven nu. Nä så länge finns inte spåren kvar. Förresten har poliser inte alls så bra luktsinne som vi hundar. Så det så!

Vov så mysigt det är på kvällarna här i El Campello! Matte och jag går en lång luktrunda varje kväll. Ganska sent går vi, när det börjar bli mörkt. Men vov så många andra hundar som också är ute och luktar då. Ja, och så har dom sina mattar och hussar med sig.

På kvällen är det så skönt i luften. Och det är skugga överallt - så det är lagom varmt. Matte och jag går först en lång promenad. Sen brukar vi leta upp Kiko och hans matte. Och sen sätter vi oss alla 4 på muren. Ja, och så luktar vi i luften, och tittar på hundar som går förbi, och sånt. Det är väldigt mysigt. Jag sitter mest still, och luktar och tittar. Men Kiko, han far runt hela tiden, och hoppar upp och ner på muren.

Ibland kommer det flickor, eller kvinnor, fram till mig. Och så vill dom klappa mig. Det är bara för att jag är så söt. Om dom pratar med riktigt snäll röst - då får dom klappa mig. Annars gömmer jag mig bakom matte. Fast om dom verkligen ville klappa mig. Då tycker jag att dom skulle ta med lite oxfilé och bjuda mig på. Ja, för då skulle dom få klappa mig jättemycket, sen när jag hade ätit upp allt. Men människor tänker ju inte så bra. Så dom tänker inte på det gamla hund-ordspråket: Vägen till hundens hjärta går genom magen.

Förresten har människorna knyckt det ordspråket och gjort om det. Dumt va! För det är klart att det handlar om hundar.

Nu är det förmiddag här i El Campello, och solen skiner. Jag tycker om att ligga still i solen - och lukta på alla dofter som vinden kommer med. På balkongen är det vov-skönt! Fast jag tycker inte om att gå långt, när det är varmt och soligt. Nä, när det är varmt ska man ta det lugnt. Nu ska jag ut på balkongen och ta det lugnt. Så här:

Vov och voff på er!

I dag har jag inte varit lika flitig som i går. Jag har bara suttit en knapp timme med polisanmälan, hittills i alla fall. Däremot har jag ensam gått en lång promenad mitt på dagen. Jag tog kameran med mig, men Bonnie fick stanna hemma. (Henne gick jag ut med när jag kom hem igen.) Jag fotograferade bl a byggarbetsplatsen vid Rio Seco. De fotona får ni se i morgon. Tre av dagens foton ska ni dock få se redan i dag. Dessa, som sammanfattar dagsläget i El Campello så bra:

Men nu ska jag äntligen berätta om tangon. Abatango skulle inviga nya tjusiga lokaler i Real Liceo Casino i Alicante. Eftersom min dator strejkade den dagen, så kunde jag inte kolla adressen till Casinot.

Jag gick då till det enda Casino i Alicante jag kände till. Det vid hamnen. Men se där var det inte. Men personalen förklarade för mig, var det andra låg.

Tack vare att jag först gick fel fick jag se den tjusiga tremastaren Santisima Trinidad, som just nu ligger i Alicante småbåtshamn. Man fick gå ombord, men det hade jag förstås inte tid med. Jag fick nöja mig med att beundra skeppets utsida.

Sen gick jag vidare till rätt casino, som ligger längs Esplanada España. Jag kom i god tid ändå, och fick min biljett.

(Ni som inte bryr er ett dugg om tango - ni kan sluta läsa här.) Först undrade jag om det fanns någon hemlig klädkod, som jag inte hört talas om. Alla de tangovänner som jag såg först, var nämligen klädda i svart och vitt. Jag kände mig något avvikande i min starkrosa klänning. Men det visade sig att just dessa hade samlats i förväg för att ta ett gruppfoto. De hade nämligen alla medverkat i en tangouppvisning tidigare.

Övriga gästers klädsel varierade i allra högsta grad, som ni kan se på följande foton. Först samlades vi ute på den stora balkongen för att mingla, äta och dricka.

Serveringspersonalen hade fullt sjå att fylla på efter hand som mat och dryck gick åt. Jag valde, som vanligt, att dricka vatten - och så åt jag en argentinsk empanada med köttfyllning, samt en liten rund sak som jag inte vet vad det var. Bådadera var goda. Sen var jag mätt. Och det var lite synd, för det fanns så mycket spännande tilltugg som jag skulle ha velat prova.

På det vänstra fotot nedan syns bl a mina vänner Christine, Josefina och Julia. (Josefina bor också här i El Campello.) På det högra fotot syns Cecilio (dansläraren från Peña del tango) i grå väst. Den andre mannen känner jag inte.

Innanför balkongdörrarna satt Hugo och sålde skor. Han hade inte bara med de som syns på bordet, utan flera stora resväskor fulla.

Jag pekade ut precis hurdan blå nyans jag vill ha på nästa sko jag beställer. (Det blev ju fel nyans förra gången.) Men precis sån här blå ska det vara (som skon på det högra fotot).

Efter minglandet blev vi inbjudna till den tjusiga danslokalen Salón Imperio. Jag rusade in allra först - eftersom jag ville fotografera lokalen. Men samtliga inomhusbilder blev väldigt dåliga. Inte ens då inget rörligt motiv fanns, som nedan, lyckades jag nåt vidare. Jag hade valt att ta med mig min gamla kamera. (Luttrad som jag blivit ville jag inte ta med min nya, när jag inte visste om lokalen var "tjuvsäker". Det var den, så jag ångrade mig.) Och än har jag tyvärr inte haft råd att köpa den slavblixt som jag så ofta behöver just på tangon. Tja, så här blev fotona. På det översta skymtar ni mig i spegeln till höger i bakgrunden, uppförstorat på fotot under. Eftersom detta är den enda bild som jag själv kom med på under kvällen, så får ni se den fast den är så suddig. Jag såg först efteråt, att jag råkat fotografera mig själv...

Lokalen är mycket vacker, och dansgolvet perfekt. Efter lite "invigningsprat" dansade Annemie och Mauro en mycket elegant tango för oss. (De är numera gifta och har två små gulliga döttrar.) Det är bra synd att fotona blev så suddiga... (Jag måste spara ihop till en slavblixt med lång räckvidd!) Ni som kan något om tango, kan ändå ana elegansen. (Dessutom är Annemie oerhört vacker!)

Sen började den vanliga dansen, och belysningen dämpades.

Mellan danserna satt vi alla och fläktade oss med våra medhavda solfjädrar. Lokalen var inte luftkonditionerad... Men om man inte blir svettig när man dansar tango - då har man dansat för lite (och suttit still för mycket)!

Ovan till höger syns Daniel och Sandra, och nedan till höger ser ni Victoria och David.

Dansandet varvades med underhållning. Här syns orkestern Folklore Argentino Quimsa, på det nedre fotot förstärkt med en extra sångare.

Daniel och Sandra dansade en argentinsk folkdans som jag inte minns namnet på. (Mannen och kvinnan cirklar runt varandra och viftar i luften med sina sjalar. Och då och då fångar de in varandra med sjalarna.)

Under kvällen spelades en Chacarera, och dansgolvet fylldes snabbt. (Jag har gått en kurs i Chacarera men tycker att jag kan dansen för dåligt för att våga mig upp.)

Julia, i den svarta slitsade kjolen på fotot ovan, berättade för mig om slitsens uppkomst. Det var en vanlig kjol från början. Hennes danspartner, Silvano, tyckte dock att kjolen borde ha slits. Julia tog fram saxen och började klippa. Klipp mer, sa Silvano, klipp ännu mer. Det blev ju ganska sexigt och elegant till slut. Men nu måste hon ha högt skurna trosor till just denna kjolen... Men när man har långa slanka ben, kan man ha såna slitsar.

Under kvällen blev det också uppvisning i spansk folkdans: Sevillana (ursprungligen från Seville i Andalusien).

Kvällens höjdpunkt var förstås när Victoria och David uppvisningsdansade. För er som inte dansar tango, vill jag framhålla att detta är uppvisningsdans - inte vanlig tango. I vanlig tango lyfter kvinnan aldrig benet över mannens axel, och mannen bär heller inte kvinnan upp och ner... Men fantastiskt duktiga är de - Victoria och Daniel! Återigen, så synd att fotona blev så dåliga!

Ja, det var en oerhört trevlig kväll. Och jag blev rejält trött i fötterna, och fick tyvärr aningen ont också. (Mina fötter är inte vad de var för 20 år sen...)

Sen hade jag sån tur så jag fick skjuts hem av Josefina. (Så slapp jag ta taxi.) Själv hade jag inte vågat köra bilen in till Alicante, för jag var rädd för att jag inte skulle kunna hitta nån parkeringsplats så centralt. Det hade jag aldrig gjort heller, man måste känna till exakt var infarterna till de säkra parkeringshusen finns... (Jag tog Tram på vägen in, men de går bara fram till klockan 22:50.) Alltså var det tur för mig att Josefina också var med på festen. Vi hade en trevlig pratstund på hemvägen.

Och när jag kom hem i söndags natt så gick jag en runda med Bonnie. Så dags är det mycket fridfullt i El Campello. Bara bilen som sopar gatorna, och traktorn som krattar stranden, samt sopåkarna - är ute så dags. Därefter lägrar sig friden fullständigt några timmar - till tidiga morgonen då de som sopar gatorna manuellt, respektive sopar bort sanden från träspångarna på stranden manuellt, sätter fart med sitt arbete. (Bara när Bonnie och jag vaknar extra tidigt hinner vi se de sistnämnda på vår morgonpromenad.)

11-08-07:

I dag har vi haft ovanligt varmt här i El Campello: +34º och därtill relativt vindstilla. Det förklarar varför jag tycker att jag har svettats ovanligt mycket i dag. Efter "mitt-på-dagen-promenaden" (först en kort tur med Bonnie, och sen en lite längre själv) fick jag byta kläder eftersom de blivit blöta av svett. Och då hade jag ändå bara korta shorts och axelbandslöst sollinne på mig. Jag borde förstås ha badat - som "alla" andra... (Men jag tycker att det är alldeles för mycket folk på stranden just på söndagarna.)

De kommande dagarna ska bli mer "normalvarma" ca 26 - 32º beroende på vilken väderleksprognos jag tittar på. Och så ska det blåsa lite mer. (Inomhus har vi ungefär 26 - 29º. Jag har aldrig AC'n på, eftersom jag inte vill slösa på el i onödan. Jag öppnar dörrar och fönster i stället. Och på natten har jag en liten fläkt bredvid sängen, som jag kan sätta på en stund vid behov.)

Kanske är det p g a de extra värmegraderna - som jag har varit så ovanligt ineffektiv i dag. Det enda "nyttiga" jag har gjort är att ta rätt på den tvätt som jag tvättade i går. Jag borde ha jobbat med polisrapporten. Och så har jag ju lovat att visa er fler foton. Men det kommer ju en dag i morgon också...

11-08-09:

Jag håller fortfarande på att färdigställa polisrapporten. Jag har skickat alla de papper där jag har skrivit på engelska (totalt 8 sidor) till Bernadette. Och så har hon rättat mina fel. (Några stavfel, fel ordföljd på något ställe, och ibland har hon hjälpt mig att välja ett mer korrekt ord för det jag menar.) Det är ju alltid en fördel om de papper man lämnar in är korrekt skrivna. Tack för hjälpen Bernadette!

Nu önskar jag bara att jag kunde hitta någon som kunde hjälpa mig med min franska översättning också! Där behöver jag verkligen hjälp!!! (Jag undrar om jag vågar be fransyskan som jobbar i Elite-butiken? Här finns många fransmän - men de måste ju kunna tala antingen spanska eller engelska också. Annars kan jag ju inte förklara vad jag vill att det ska stå i texten. Eller är någon av er duktiga på franska? Hör av er i så fall! Ni måste inte kunna franska perfekt. Min egen är urusel, så alla förbättringar av texten vore bra.)

Jag önskar också att skärmen på min dator ska fungera hela tiden! Det är så frustrerande när den periodvis blir svart nästan hela tiden jag använder datorn. (Men just nu kan jag inte ens försöka att lämna in datorn för reparation.  Jag kan ju inte klara mig helt utan dator.)

11-08-10:

I går fick jag oväntat lite extra jobb. Jag upptäckte nämligen ett par mjölbaggar vid Ulfs speceriskåp. Det skåpet tittar jag aldrig i annars, men nu öppnade jag det förstås. Jag såg då att baggarna hade borrat hål in i ett oöppnat spagettipaket och lagt ägg där. Där kryllade det av larver och baggar. Alltså fick jag sätta igång med storrengöring! Först slängde jag förstås det angripna paketet. Sen tog jag fram allt annat, och tittade noga igenom allt. Jag såg inga fler specerier med baggar i, men la för säkerhets skull några saker i "karantän" i en plastburk med lock. Ja, och sen fick jag spruta gift i skåpet, och senare städa det noga. Nu får det stå tomt ett tag, medan jag dagligen tittar efter så att inte en endaste liten larv gömt sig kvar där.

Ja, suck. Jag som har att göra ändå. Men detta kunde förstås inte vänta. För säkerhets skull kommer jag att tömma och rengöra samtliga köksskåp, även om jag bara har sett baggar i just detta skåpet. Men det är bättre att vara på den säkra sidan. För övrigt ska jag ägna dagen åt den franska översättningen av polisanmälan. Ni får vänta ett tag till på att se fler foton från El Campello. Fast Bonnie hon tjatar så, om att hon absolut måste skriva i sin blogg. Så då får hon väl göra det...

Vov! Jag måste berätta. Matte har köpt en pool åt mig. Jodå! Ja, matte hon säger plaskdamm - men en pool är det. Det är skönt att ha en egen pool när det är varmt ute!

Fast jag badar inte i den. Nä, jag leker i den. Matte har lagt några bollar i min pool. Och så försöker jag ta dom. Men det är vov-svårt! Ja för bollarna bara smiter undan hela tiden. Jag visste inte att bollar kan simma så bra - och så snabbt.

Jag blir blöt om nosen när jag jagar bollarna.

Så då försöker jag förstås ta bollen med tassen i stället. Men det är faktiskt ännu svårare. Jätte-vov-svårt alltså.

Bollen bara simmar iväg hela tiden.

Så då försökte jag med nosen igen. Och då - då kunde jag ta bollen! Vov så bra!

Fast nosen blev alldeles vov-blöt! Sen bar jag in bollen i köket. Men sen bar jag ut den igen. Ja, för det är roligare att leka ute. I alla fall när det är varmt ute.

Fast sen märkte jag att jag var alldeles våt om tassarna också. Och benen. Så då torkade jag mig på dörrmattan.

Nä, vov, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag gå ut och fånga fler bollar. Vov på er!

11-08-11:

Jag har massor att göra i dag också. Men just i dag måste jag ta mig lite tid att bada också. Enligt spanska väderlekstjänsten kommer det nämligen att vara hela 32-33º varmt i vattnet, i alla fall i dag och i morgon. Det låter väl skönt!

I Sverige är temperaturerna uppenbarligen något lägre. Min dotter Linda kommenterade vädret i Helsingborg i ett mail i går: "Här hemma har vi förresten fint sommarväder. Just nu haglar det så mycket så att billarmen går igång. Nyss spöregnade det bara..." Ja, det gäller förstås att ta det hela med humor...

PS:

Inte blev det nåt badat i dag inte. Jag har suttit inomhus framför datorn precis hela dagen. Men nu, klockan 19:55, klistrade jag igen kuvertet innehållande rapporten till den franska polisen. Och i morgon förmiddag ska jag lämna in det på posten för att skicka det rekommenderat med mottagningsbevis. Det är skönt att ha kommit så här långt. Men oj vilken tid det har tagit! Det svenska utkastet skrev jag på ett par timmar. Det engelska tog inte heller så lång tid - och där fick jag dessutom hjälp av Bernadette.

Men den franska versionen - den har tagit oerhört lång tid! Jag har glömt det mesta av min franska, trots att jag faktiskt läste franska 5 år sammanlagt i grundskolan och gymnasiet. (Det är sen jag började studera spanska som franskan helt plötsligt har försvunnit ur minnet.) Nu har jag fått använda Googles översättare. Men nu ska ni inte tro att det bara är att lägga in en text och sen trycka på knappen. Nej, då blir texten så full av fel att den nästan blir helt obegriplig. Först gör jag förstås så. Sen översätter jag den översatta texten både till svenska och engelska. Då hittar jag de grövsta felen. Sen ändrar jag, byter till en annan synonym, och bollar texterna fram och tillbaka mellan språken. Till slut blir det, om inte rätt, så i alla fall begripligt. För säkerhets skull gick jag till affären Elite och bad innehavaren, som är fransyska, att läsa igenom och rätta det formella försättsbladet. Det gjorde hon. Det mesta var rätt - men ett stycke var obegripligt. Det rättade vi tillsammans.

Totalt har jag skrivit 10 sidor på varje språk. Ett formellt försättsblad med kontentan - att jag vill anmäla brottet. Sen en sju sidor lång berättelse, med infogade foton, om hur det hela gick till. Jag har berättat mycket detaljrikt. Och slutligen två sidor med en uppräkning av det stulna, inklusive värdet på detta.

Suck! Nu har jag ont i nack- och axelmuskler (trapetsmusklerna) av att ha suttit för länge vid datorn i en felaktig arbetsställning... Men i morgon, när jag har lämnat brevet på posten - då ska jag minsann bada i havet!!!

Därefter ska jag röja i vårt lilla källarförråd, och sen bl a bära ner en byrå dit. Helt "ledig" kommer jag inte att vara på länge.

11-08-12:

I dag har jag badat! Det var jättehärligt! Jag tillbringade sammanlagt en dryg timme på stranden, och bara kopplade av. Det behövde jag.

I morse var jag på posten och lämnade in brevet till polisen. Skönt att ha det gjort. Rekommenderat brev med mottagningsbevis heter förresten Carta certificado con acuse de recibo på spanska. Sådana glosor är nästan hopplösa att hitta i ordböckerna.

Jag känner inte alls för att gå ner och röja i källarförrådet. Men jag måste väl, åtminstone en stund. Förrådet är bara på 4 m², och det står en massa saker där som följde med lägenheten. Det mesta är sådant som vi aldrig kommer att använda, och det är dessa saker som jag nu ska slänga (eller ge bort). Först därefter kommer byrån att få plats i förrådet. Det ska ju gå att öppna lådorna om det ska vara nån vits med att ha den där. Jag tänkte att vi kunde ha påsk- och julpynt i byrån, och små färgburkar, några verktyg, och kanske även några "bra-att-ha-saker".

11-08-13:

I dag är det precis en månad sedan Europaspecialisten hämtade mina möbler och flyttlådor i Hässelby strand. Och än har de inte levererat dem hit till El Campello. De tror att de kanske kan komma på söndag, den 21:a, men något säkert besked har jag ännu inte fått. De är tydligen inte så bra på att planera... Om de ska kunna komma på söndag, så måste de ge mig ett definitivt besked allra senast på tisdag morgon (före 9:00). Annars hinner vi inte få något p-tillstånd. Jag börjar bli trött på att gå här och vänta... De lovade trots allt leverans i slutet av juli...

Jag har ägnat en stor del av dagen åt att göra iordning i vårt lilla förråd. Ändå är det långt ifrån klart. Först bände jag bort en hemmasnickrad arbetsbänk (150 cm lång med två fastlimmade hurtsar) och kånkade bort denna till grovsoporna. Sen städade jag lite. Därefter bar jag ner två likadana byråar till platsen där arbetsbänken stått. Det kommer att bli bra! Men det finns ännu mycket skräp där nere som tidigare ägaren lämnade, t ex burkar med intorkad färg och gamla glödlampor. Jag får samla ihop allt en dag och gå till grovsoporna med det också. Men i dag orkar jag inte. Det tar på krafterna att jobba när det är 30º varmt.

Förresten heter det byråar i plural. Ni visste det kanske redan, men det gjorde inte jag. Jag trodde det hette byråer. (Det tror f ö Ikea också!) Men Ulf påpekade för mig hur möbeln byrå böjs i plural. (Jag hade skrivit i ett mail till honom att jag hade burit ner två byråer...) Och Svenska Akademiens ordlista ger inga alternativ. Se: http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

Tja, man lär så länge man lever. Och Ulf brukar alltid ha rätt när det gäller stavningen av svenska ord.

Ulf och jag har nu varit skilda åt nästan fyra veckor. Ändå känns det inte som om vi är så långt från varandra. Vi mailar nämligen varandra flera gånger varje dag. Och då känns det som om jag var med honom i Hässelby strand, och han med mig här i El Campello. Fast kramarna saknar jag förstås!!! Och kan ni tänka er förresten, Ulf har t o m erkänt att han saknar Bonnie en smula. Han som egentligen inte vill ha nån hund...

I morgon eftermiddag är Bonnie och jag bjudna till Horst. I övrigt tänker jag ta det ganska lugnt en dag eller två. (Om jag orkar sitta vid datorn, så kommer jag att lägga in de där fotona av El Campello som jag tog häromdagen.)

11-08-14:

I dag tar jag det lugnt. Vädret är lika fint som alltid så här års. I morse, när jag och Bonnie gick vår morgonpromenad, gick vi som vanligt förbi en lägenhet i första linjen som jag har ett gott öga till - och som är till salu.

När jag kom hem beslöt jag mig för att titta efter hur mycket den egentligen kostar. Jag ser att priserna har sjunkit, även om de fortfarande är för höga för mig. Denna lägenhet med 2 sovrum, och fantastisk utsikt, kostar nu 330'000 €.

Om ni vill titta på den (ref: 2447), och några till, så gå in på: www.inmojpg.com . (I dag funkar sidan bara på spanska.) Om ni sen fyller i Zona: El Campello, Tipo: todos, Precio: Cualquiera samt Alq./Ven.: nuevo så får ni se alla nybyggda lägenheter som finns att välja på. Ni kan förstås skriva in de referensnummer jag anger också. (Ändrar ni sen nuevo till todos, så kan ni titta på begagnade lägenheter också.) Klicka på det lilla fotot så får ni se detta förstorat, samt övriga foton från den lägenheten.

Den billigaste (en fin liten 1:a uppe i centrala El Campello, tyvärr utan balkong) ref: 1846, kostar nu 63'400 € mot 83'000 € för två år sen. Sen finns en fin lyxlägenhet i första linjen, ref: 2454, med 3 sovrum som nu "bara" kostar 475'000 €. (595'000 från början.) Och en sådan lägenhet som vi hyrde av Miguel (fast med balkong åt sydöst), ref 2355, kostar nu "bara" 189'000 €. (Priset låg på nära 250'000 € för två år sen.)

Ja, funderar ni på att köpa lägenhet här i El Campello så är det nog läge nu - och nåt år framöver. Så länge den ekonomiska krisen består så kommer priserna knappast att stiga. Jag tror inte heller att de kommer att sjunka så väldigt mycket ytterligare. Spanjorerna väntar nog hellre på bättre tider, än säljer med stor förlust.

PS:

Om ni tror att jag inte är nöjd med den lägenhet som vi har, då missförstår ni mig. Men sen, när jag är så gammal och skröplig att jag inte längre orkar promenera längs strandpromenaden, då skulle jag vilja ha en lägenhet i 1:a linjen vid havet. För då skulle jag kunna sitta på min balkong och betrakta allt som händer nedanför, och på något vis "vara med" ändå. Så det är drömmar för framtiden - det där med 1:a linjen... (Och för all del, jag vet, orealistiska drömmar...)

PS2:

I eftermiddags hälsade Bonnie och jag på hemma hos Horst. Det var förstås trevligt! Horst bjöd på citrongräste, och vi pratade länge. Bonnie sprang fritt i trädgården under tiden. Han har en fin trädgård Horst, och ändå säger han att han numera bara gör det absolut nödvändigaste där. Men det blommar vackert!

Och rosépeppar skulle han kunna försörja hela El Campello med.

Jag bad att få några plantor hjärtreva av honom, en söt liten rosablommande succleent, som jag har haft förr. Jag fick några sticklingar. Hoppas nu att de rotar sig.

Och sen frågade jag, om jag kunde få en bit av hans citrongräsplanta. Citrongräste är så gott! (Man tar bara några torkade blad, häller på hett vatten, låter dra några minuter - så har man ett te som både är gott och nyttigt.)

Det skulle jag få. Men jag undrar om han inte ångrade sig lite, när han satte spaden i jorden. Jorden var som cement! Det gick inte att få ner spaden en centimeter i jorden. Horst visste dock på råd, och hämtade en liten slägga och slog ner spaden centimeter för centimeter.

Men tillräckligt djupt ner, för att kunna få med några rötter, kom spaden inte. Då vattnade Horst jorden rejält, och en stund senare gick det att gräva upp en planta.

Horst köpte sina två plantor i Kamerun (Camerun), i Afrika, år 1995. Så de har färdats lång väg. Jag ska försöka sköta om plantan så väl jag kan. Jag måste erkänna att jag inte visste var Kamerun ligger, så jag fick leta på kartan. I centrala Afrika hittade jag landet:

Lite fakta om citrongräs:

Citrongräs, Cymbopogon citratus, är ett flerårigt, tuvbildande gräs med långa, smala och böjliga blad. Stråbasen är uppsvälld och purjolöksliknande. Blad och stråbas används som krydda, växten innehåller den aromatiska oljan citral och smakar citron.
Citrongräsets ursprung är de tropiska områdena i Östasien. Härifrån har det spridits till Afrika och senare till Amerika. Utöver användningen som kryddväxt har citrongräs använts inom läkemedelsindustri och parfymindustri på grund av sitt innehåll av citralolja.

Forskare i Australien har kommit fram till att citrongräs har lika god effekt vid huvudvärk som ett vanligt huvudvärkspiller. Aboriginerna har sedan länge använt citrongräs som en traditionell medicin vid huvudvärk och migrän. Nu har också professor Lyn Griffiths samt läkarna Darren Grice och Kelly Rogers vetenskapligt bevisat den terapeutiska effekten av citrongräs och resultatet har presenterats i den vetenskapliga tidskriften Evidence-based Complementary and Alternative Medicine. Forskarna fann ett specifikt ämne i citrongräs, eugenol, som visade sig ha en liknande effekt som acetylsalicylsyra. Bådadera motverkar också bildningen av blodproppar.

Kanske jag borde prova med citrongräs, nästa gång jag får migrän?

Slutligen fick jag även plocka färska fikon direkt på trädet för att ta med mig hem. Färska fikon är också gott!

När jag kom hem planterade jag bums både citrongräset och hjärtrevan. Hjärtrevan får stå i en liten kruka tills den har fått rötter, sen kommer jag att flytta den till en större.

Vov och vov! I dag har matte och jag hälsat på hos Horst. Jag har hälsat på hos Horst förr, så jag känner honom. Man måste åka bil en stund för att komma hem till honom. Det bästa hos Horst är att han har en så spännande trädgård. Ja, och så är det vov så bra att jag får springa lös där!

Det luktar vov-spännade nästan överallt!

Så jag nosade och nosade. Och nosade.

Man kunde kissa också. Så då gjorde jag det.

Trädgården är STOR! Så jag kunde gå jättelångt! Först åt det ena hållet, och sen åt det andra.

Och tänk, Horst har också en pool - precis som jag. Fast hans pool är mycket större. Den är jätte-vov-stor!

Ja, det är roligt och spännande hos Horst. Lite då och då gick jag in för att kolla vad matte gjorde. Men hon pratade bara med Horst hela tiden. Fast när jag ändå var inne, så passade jag på att dricka lite vatten. Ja för det var varmt ute - och Horst hade ställt fram en skål med vatten åt mig.

Men sen, när vi hade varit länge hos Horst. Då åkte matte och jag hem igen. Jättemycket vov på er!

11-08-15:

I dag är det spansk helgdag: Asención de Nuestra Señora / Asunción de la Virgen (katolsk helgdag: jungfru Marie himmelsfärd). Ute är det soldis, nästan vindstilla, och just nu +28,6º.

PS:

Jag glömde att berätta, att sent i går kväll så fick jag äntligen svar från den franska brottsofferorganisationen INAVEM. (17 dagar efter att jag sänt frågan...) De skrev att jag skulle skicka min anmälan till:

M. le Procureur de la République
Tribunal de grande instance
Place Pierre Flotte
34000 MONTPELLIER

Jo det var ju så dags, att få reda på rätt adress nu - när jag redan har sänt iväg brevet. Men jag adresserade brevet till polisen i Montpellier. Och jag skrev, att om brevet kom till fel adress - så hoppades jag att de kunde vidarebefordra det till rätt. Och finns nu rätt instans i samma stad - så ska väl brevet komma rätt ändå. Ja, det hoppas jag i alla fall... (Hör jag ingenting inom 14 dar, så får jag skicka ett nytt likadant brev - till adressen ovan.)

11-08-16:

Flyttbilen kommer nu på söndag (21/8)! Europaspecialisten bekräftade sent i går leveransdagen. Tyvärr glömde de att meddela hur dags de tänker komma, men de har tidigare sagt under förmiddagen. Eftersom det var sista dagen i dag för att söka parkeringstillstånd för söndagen, och ajuntamiento bara har öppet på förmiddagarna, så fick jag gå och söka tillståndet ändå. Jag sökte för tiden 8:00 - 13:00. Det ska väl täcka in "förmiddagen" med god marginal. Det tog 3½ timme att lasta, och de sa att det normalt går fortare att lossa, så fem timmar bör ju räcka mer än väl. Man får betala per timme, så jag ville förstås inte söka för längre tid än nödvändigt. (Fem timmar kostade 57,51 €.)

Nu hoppas jag verkligen att flyttfirman kan komma inom denna tiden. Jag har inte fått tag på dem via mail, vare sig direkt efter bekräftelsen i går, eller i dag på morgonen. Jag har mailat till alla deras tre mail-adresser. (Dock har jag mottagit ett läskvitto nu vid lunchtid...)

För att söka parkeringstillstånd gör man sålunda:

Man går i god tid till ajuntamiento för att hämta en ansökningsblankett hos person 1. Blanketten ska fyllas i på spanska. (Jag tog hem min blankett och satt i lugn och ro, med ordboken till hands, och fyllde i hemma.) Senast 4 vardagar innan tillståndet ska gälla - så lämnar man in den ifyllda blanketten till person 2. (Person 1 och 2 sitter bredvid varandra, vid samma disk...) Därefter stämplar person 2 blanketten, och man får en kopia. Kopian ska man visa för person 1. Person 1 ber då person 2 om att få se originalet. Sen får man av person 1 ett inbetalningskort så man kan gå till banken för att betala. På banken får man 2 kvitton, ett till sig själv och ett till ajuntaminento. Sen ska man visa kvittot för person 2 som hänvisar till person 1. När man gett kvittot till person 1, och person 2 sedan lagt kvittot tillsammans med originalet, får man gå hem och vänta. Tidigast 48 timmar innan parkeringstillståndet ska börja gälla, får man komma tillbaka för att hämta ut skyltar - som man sen själv får sätta upp vid den p-plats där tillståndet ska gälla. Skyltarna ska hämtas hos person 1. Lätt som en plätt - eller hur? (Jag ska alltså hämta mina skyltar på fredag klockan 10.)

Jag har en hel del att göra i dag, så ni får vänta ännu längre på att få se Campello-fotona...

PS:

Hjärtrevan ser ut att må bra - trots att den saknar rötter...

PS2:

Ja, det är väl lika bra att jag lägger in alla Campello-fotona nu, innan de blir alldeles ålderstigna.

Det var häromdagen jag hade kameran med mig. Det första fotot tog jag från balkongen, på den täta båttrafiken vid hamninloppet.

Sen började jag promenera längs strandpromenaden. Jag fotograferade förstås stranden. Lägg märke till att alla människorna tränger ihop sig alldeles vid vattenlinjen, medan resten av stranden ligger nästan helt öde...

Längs strandpromenaden fortskrider husbyggandet.

En ny restaurang har öppnat, och på fotot till höger ser ni en av de yoghurtbarer som öppnade strax innan vi åkte härifrån.

Något nytt, som inte är lika roligt (eftersom jag antar att det är på förekommen anledning), är att man satt upp grindar vid småbåtsbryggorna i hamnen.

Valencias, Spaniens och El Campellos flaggor vajade i vinden, och det gjordes reklam för Tabarcabåtarna.

Längs strandpromenaden finns en liten Biblioplaya, där man kan låna färska dagstidningar och böcker.

Alehop-kon stod på plats, till många barns förtjusning.

Jag gick vidare till Rio Seco. Det är inte mycket vatten i vattenfåran, men så heter den ju Torra Floden.

Bygget av avsaltningsanläggningen fortskrider.

Nu kan man återigen gå längs stranden bort till Muchavista. Jag tyckte inte om när den biten var avstängd. Det är mycket roligare att gå längs vattnet, än på trottoaren längs vägen.

Senare på kvällen, när solen var på väg ner, tog jag återigen med mig kameran. Folk badar ända tills det är helt mörkt.

Längs strandpromenaden är det fullt med folk i olika åldrar. Bitvis får man kryssa sig fram. Men många sitter på muren och betraktar folklivet, samt samtalar. Och solfjädrarna används ofta...

Kvällstid är kommersen längs strandpromenaden i full gång. Många av försäljarna är olagliga invandrare från Senegal.

Några ser ut att komma från Peru, Bolivia eller trakterna däromkring. Den här mannen hade bundit tunna linor mellan sina dockor och sina egna händer, på ett så finurligt vis - att när han själv spelade på sin gitarr så spelade dockorna också, samt stampade i takten. Det såg trevligt ut, och lät dessutom bra.

Konstnärerna gjorde vad de kunde för att sälja sina alster.

Här nedan sitter en högst motvillig liten kille modell.

Man kunde få håret flätat på afrikanskt vis, med färgglada band. En och annan flicka nappade på kroken.

Efter hand som kvällen blev senare, blev restaurangerna fullare.

Så här års håller affärerna längs strandpromenaden öppet till långt efter klockan 22 på kvällen. På Tramontana säljer de El Campellos bästa flip-flops.

Och ägarinnan till Cositas är en mycket trevlig kvinna med två hundar (hon har barn också, och är änka). Ska ni ändå köpa något, så gynna gärna henne...

Till slut tyckte Bonnie och jag att det var läggdags för oss, och begav oss hemåt. Kontrasten är stor, när man kommer bara en gata ifrån strandpromenaden. Calle San Pedro låg nästan helt öde...

11-08-17:

Katastrof! Just som jag trodde att allt var ordnat med flyttfirman och parkeringstillståndet - så inträffar följande: Ajuntamiento ringde nyss (10:00) och berättade, att just på söndag kan jag inte få något parkeringstillstånd! Gatan här utanför kommer nämligen att vara helt avstängd för all biltrafik fr o m lördag natt t o m söndag natt - p g a ett cykellopp!

Jag har precis mailat till flyttfirman och frågat om de kan komma på lördag - eller måndag, i stället. Men om de inte kan just dessa dagarna - så är ju frågan NÄR de då kommer att kunna leverera mina saker! Suck och pust! Det här hade jag INTE räknat med!

PS:

Klockan är nu 20:00, och jag har ännu inte hört ett knyst från flyttfirman. (Jag mailade dem 10:14.) Det är frustrerande. (Fast jag förstår förstås att detta ställer till problem för dem också.) Om jag inte kan ge ajuntamiento besked i morgon förmiddag - om vilken dag och tid vi vill ändra parkeringstillståndet till - så annulleras det. Det innebär att jag får söka nytt tillstånd, minst fyra vardagar i förväg, inför nästa tillfälle. (Och gå till banken och betala en gång till, eftersom de pengar jag betalade i går - kommer att betalas tillbaka). Jag har ägnat dagen åt att ordna klart i förrådet, samt dammsuga och skura golven i alla rum. Jag kan inte koppla av förrän jag vet att allt ordnar sig...

11-08-18:

Flyttbilen kommer på tisdag eftermiddag i stället! De svarade först klockan 02:12 i natt, så jag fick gå till ajuntamiento nu på morgonen för att ändra datum och tid. Europaspecialisten skrev bara "på tisdag eftermiddag" så jag fick chansa angående tiden för parkeringstillståndet - denna gången också. Jag valde klockan 14:00 - 19:00. Det täcker väl in vad man menar med eftermiddag?

På ajuntamiento kom vi fram till att jag hade missförstått dem tidigare. De skriver inte de skyltar som jag ska sätta upp på parkeringsplatsen. Det får jag göra själv!  Så nu har jag gjort ett utkast:

Por favor no aparcar/ estacione aquí el martes 23 de agosto, entre las 14:00 y las 19:00, debido a una mudanza. Es necesario que un camión de mudanza aparcar en todos los tres plazas de aparcamiento fuera de la puerta número 122. Tengo permiso de Ajuntamiento. Gracias de antemano! Christel

Jag har alltså försökt skriva: Var vänliga parkera inte här på tisdag den 23 augusti mellan klockan 14:00 och 19:00 p g a en flyttning. Det är nödvändigt att flyttbilen parkerar på alla tre parkeringsplatserna utanför port nr 122. Jag har tillstånd från ajuntamiento. Tack på förhand. Christel

Jag har skrivit ut detta med stora tydliga bokstäver på ett A4-papper. Nu ska jag ta detta papper med mig och gå en promenad med Bonnie. Förhoppningsvis stöter jag på någon jag känner som jag kan fråga om detta är korrekt skrivet - eller ej. Som ni ser har jag garderat mig med två ord för "parkera". Jag har skrivit både aparcar och estacione. Jag vet inte vilket som är mest korrekt. Det måste jag fråga en spanjor om...

Sen har jag fått reda på att det är en väldigt stor cykeltävling som kommer att gå här utanför: La Vuelta 2011. Starten är i Benidorm den 20/8, och målet är i Madrid den 11/9. Och El Campello passerar de alltså nu på söndag, den 21/8. Cyklingen är uppdelad i 21 olika etapper, i olika typer av terräng, och den totala sträckan är nästan 330 mil! På kartan nedan ser ni de olika delsträckorna:

PS:

Bonnie och jag hade sån tur att vi mötte Maria-Paz och hennes hund Lluna. Vi gick en lång promenad tillsammans. När Bonnie får hundsällskap så har hon inget emot att gå långt - fast det är varmt ute. Jag passade förstås på att fråga om texten jag skrivit. Det ska vara aparcar! Det trodde jag också, men Googles översättare föreslog det andra ordet. Sen hade jag fel på en ändelse. Det ska vara e i slutet på aparc-ar - alltså aparce, i andra meningen (om flyttbilen) eftersom ordet que står före. Nu har jag skrivit om texten och hoppas att den är helt rätt. Det där med ändelsen ska jag dubbelkolla, så det säkert inte ska vara nån accent ovanför e:et. (Jag hade dumt nog ingen penna med, när jag frågade Maria-Paz.) Jag tycker att det låter konstigt utan accent, men enl min bok Spanska verbnycklar, ska det vara utan. Det lär tyvärr dröja länge till, innan jag något så när klarar av alla spanska verb-ändelser...

Så här ungefär blir det (fast med större text förstås):

Por favor

no aparcar aquí

el martes 23 de agosto,

entre las 14:00 y las 19:00,

debido a una mudanza.

Es necesario que el camión de mudanza aparce

en todos los tres plazas de aparcamiento fuera de

la puerta número 122.

Tengo permiso de Ajuntamiento.

 Gracias de antemano!

Christel

11-08-19:

Grattis på 86-årsdagen

mamma Birgit!

I går, när Bonnie och jag gick vår kvällspromenad, så mötte vi Josefina och Kiko. Jag passade på att fråga om min spanska stavning. (Se gårdagen.) Början och slutet är korrekt. Men däremellan hade det inte blivit riktigt begripligt. Så nu har jag gjort om meningen i mitten så  här:

El camión de mudanza se debe aparcar

en todos los tres estacionamientos en frente de

la puerta número 122.

Så nu hoppas jag att det står: Flyttbilen måste parkera på alla tre platserna framför port nummer 122. Men - jag måste förstås kolla med nån spanjor igen. Det är inte lätt det här med spanska språket...

Vov! I dag fyller min mormor en väldig massa år. Det är säkert flera hundra år. Vad sa du matte? Jaså, 86 år. Ja, det är verkligen vov-många år det. Så gamla kan inte hundar bli. Det tycker jag är dumt. I alla fall så har jag sagt till matte att skicka slickar från mig till min mormor. Ja, för jag kan ju inte slicka mormor själv. Nä, för jag är ju här i El Campello - och mormor, hon är i Skåne.

Men nu ska jag berätta om nåt dumt! Vet ni vad! Jo, matte hon litar inte helt på mig. Som igår kväll. Då luktade jag plötsligt att Kiko hade kissat på ett träd. Och så sa jag det till matte. Men hon trodde inte mig. Och sen, sen kände jag att Kiko hade gått åt det hållet som hamnen ligger. Och då sa jag det till matte. Men hon gick i alla fall åt andra hållet. Dumt va!

Fast sen - då fattade matte. Då fattade hon att jag hade luktat rätt. Så då gick vi tillbaka till trädet. Och vov, alltså! Sen fick jag bråttom. Jag sprang, fast jag hade nosen i marken hela tiden. I sicksack sprang jag. Ja, för så hade Kiko gått. Matte hann nästan inte med. Och sen - då hittade jag Kiko! Han var ute och gick med sin matte. Både Kiko och jag blev vov-glada när vi såg varandra! Först luktade vi på varandra.

Och sen lekte vi brottas-leken en lång stund. Det var kul att hitta Kiko! Men matte borde ha fattat bums! Jag har ju jätte-vov-bra luktsinne jag. Så klart att jag inte tar fel.

I dag har jag träffat Lluna! Det var vov-kul! Ja, för vi har inte setts på länge. Vi gick en promenad tillsammans med våra mattar. Det är kul att ha kompisar! Vovkul, alltså! Särskilt såna som är bra att leka med - som Smulan och Laban och Kiko. Ja, ibland leker jag med Lluna också. Men hon tycker mest om att nosa och prata och så. Vov och vov!

11-08-20:

I dag har jag äntligen tagit mig tid för att gå ner på stranden. Jag solade och badade nästan 1½ timme. Det var underbart skönt! Temperaturen i havet var i dag +27º, och i luften har vi haft +32º som mest. Men det har fläktat skönt från havet.

På balkongen blommar min Bägarranka (Dipladenia / Mandevilla) fint. Den ser nu ut att ha hämtat sig helt från angreppet av bladlöss och trips.

Den här datorn jag har nu, den krånglar ofta. I dag blev det plötsligt blå skärm igen. Annars har jag mest problem med att skärmen blir svart titt som tätt. Jag har länge funderat på att skaffa en reservdator, ni vet en sån där liten rosa 10" som jag har önskat mig så länge. Problemet har bl a varit, att jag inte har kunnat köpa dator här i Spanien. Jag behöver svenskt tangentbord, och svenskt Windows mm! Men nu har jag löst problemet. Jag beställde en liten dator via internet (från CDON) nu när de hade rea - men bad dem skicka den till Lena i Helsingborg. (De skickar inte datorer utomlands.) Sen kunde Lena lämna datorn till Anna häromdagen, när Anna och Sara besökte Linda och Jenni. Och nu kommer Anna att ta med datorn till mig när hon kommer ner den 25:e. Det var väl jättebra att det gick att ordna så!

Det ska bli så skönt när min lilla reservdator kommer. Den innebär en väldig trygghet. För om denna jag har nu skulle gå sönder, så skulle jag ju inte kunna vara helt utan dator ända tills jag återvänder till Sverige nästa sommar. En dator måste jag ha för att kunna hålla kontakt med alla mina nära och kära - i synnerhet när det är hela 270 - 330 mil emellan oss! När jag har fått min nya lilla dator, så ska jag lämna in denna för lagning. Jag hoppas förstås att den går att laga - och till ett rimligt pris.

Så här ser den lilla nya ut:

Datorn heter Acer Aspire One Happy. Den har nästan likartad teknisk specifikation som alla andra 10" netbooks:

Processor: Intel Atom,  Bildskärm: Active Matrix TFT Colour LCD, 1024 x 600 = 10,1", Minne: 1 GB , Hårddisk: 250 GB, Batteri: 6-cell, Operativsystem: Windows 7 Starter. Den har inbyggd webbkamera, integrated Wi-Fi, Bluetooth® mm. Vikt: 1,25 kg och mått D x B x H : 185 x 259 x 24 mm. Enligt Acer ska batteriet klara 8 timmars användning.

Färgen heter Candy pink - men uppriktigt sagt, (trots att jag gillar rosa) så hade jag föredragit en enfärgad vit (eller möjligen pastellrosa). Men nu handlade jag på rea och det fanns ett begränsat antal modeller att välja på i prisklassen 2000 kronor. (Och jag gallrade förstås bort alla svarta med svart tangentbord.) Den här har i alla fall vitt tangentbord som jag har önskat mig. Fast det allra bästa är att jag hade råd att köpa den alldeles själv!

I framtiden ska jag låta min 12"-dator stanna här i El Campello (som "stationär"). Och så tar jag bara med den lilla nya på resorna till Sverige. Det blir både enklare och säkrare så.

Från den franska polisen har jag förresten inte hört ett knyst. Jag undrar om de hämtar ut rekommenderade brev?

11-08-21:

I dag på morgonen, när Bonnie och jag tog dagens första promenad, så passade jag på att studera spanjorernas efterlevnad av parkeringsförbud. Det var några dagar sen polisen satte upp tydliga skyltar om att det skulle vara parkeringsförbud längs Calle San Bartolomé fr o m i går klockan 22, och t o m kl 16 i dag. Under natten har de satt upp röd-vita avspärrningsband framför alla p-platser. (Men ännu är gatan inte helt avstängd för trafik.) Just här utanför står ingen bil, men i kvarteret bredvid stod 2 bilar på den ena sidan, och 4 på den andra. Jag vet inte vad som händer med dessa bilar - om Grúa kommer att forsla bort dem, eller ej.

Grúa (som betyder lyftkran, bärgningsbil) = den specialpolisbil som samlar in alla felparkerade bilar. Framhjulen på bilen lyfts upp och så sätts små "vagnar" runt bakhjulen, och sen kör grúa-bilen i väg och ställer den felparkerade bilen inom ett inhägnat område i El Campellos utkanter. Ägaren får sen komma dit och lösa ut sin bil. På trottoaren, mitt för där bilen har stått, klistrar polisen en trekantig lapp där det står att bilen är hämtad, samt bilens registreringsnummer. Vissa trottoarer är fullklistrade med sådana lappar. Konstigt att detta inte avskräcker nya felparkerare.

Summa summarum: Jag är förstås orolig för att det kan komma att stå några bilar här utanför, just när flyttbilen behöver komma till. Om lastbilen måste dubbelparkera så blockeras hela gatan. Jag hoppas att polisen hjälper till i så fall. Så vitt jag vet ska man i alla fall inte kunna få parkeringsböter om man i förväg har betalat för ett tillstånd. Men jag hoppas förstås att spanjorerna ska respektera mina skyltar!

I dag ska jag bara göra lite småsaker, som att tvätta en maskin tvätt, och rengöra alla besticklådorna. (Det senare hoppade jag över när jag rengjorde alla köksskåpen.) Resten av dagen tänker jag lata mig. Kanske går jag ner och badar en stund, eller också läser jag lite. Vi får se. När man ska lata sig kan man ju inte bestämma i förväg vad man ska göra... Det måste bli det som man känner för just då.

PS:

Än har jag inte hunnit lata mig, men så är klockan bara 14:30 - och jag tvättade två maskiner tvätt. Jag tog kameran med på lunchpromenaden med Bonnie. Grua var i full färd med att forsla bort felparkerade bilar. Jag hann först ta ett par kort på håll, och sen ett på närmare när bilen stannade rakt utanför vår port. Den svarta bilen som står innanför avspärrningen till höger på det tredje fotot, blev den bil som polisen hämtade efter den grå.

På fotot härnedan råkade jag få med grannpojken också. Han stod och väntade på cyklisterna som beräknas passera ungefär klockan 14:30 - 15.

När jag ändå är i farten med att lägga in foton här - så visar jag ett av gårdagens blåa skärm. Jag fattar tyvärr inte vad det är meningen att man ska göra. Jag stänger av datorn, och sätter sen på den igen. (Kontakta er tekniska support, står det längst ner. Men hur många har en privat sådan?)

Jag använder mycket blomgödning, eftersom jag har många växter. Väldigt många blomgödnings-flaskor är idiotiskt utformade. Det kan vara omöjligt att dosera rätt, om man inte har exakt så stor vattenkanna som tillverkaren har tänkt sig. Och många gånger rinner det sista från doseringskorken ut över flaskans sidor, varvid flaskan blir klibbigare och klibbigare. Därför blev jag glad när jag hittade en flaska som fungerar perfekt! Så här ser den ut:

Den är lätt att hälla ur, inget rinner vid sidan. Korken är så fiffigt konstruerad att den har tre olika markeringar, fyller man till nivå 1 blir det lagom till 1 liter vatten, till nivå 2 ska man fylla om man har en 2-liters-kanna etc. Väldigt praktiskt! Jag har både 2- och 3-literskannor. Dessutom kan doseringskorken stå för sig själv. Och invändigt har den dubbla kanter - så inte en droppe rinner på utsidan av flaskan. Genialt i all enkelhet. Konstigt att inte fler flaskfabrikanter lyckas ta fram vettiga produkter...

Gödningen i min flaska är snart slut, men jag ska köpa en precis likadan igen. Den finns bl a på Carrefour.

Nu hör jag att de första cyklisterna är i antågande. Folket på gatan jublar i högan sky. Jag lämnar datorn en stund, och tar kameran med mig ut på min balkong...

Nu är jag tillbaka. Cyklisterna såg jag inte mycket av, de cyklade på vår sida gatan - och då skymmer taket. Men jag såg många glada människor, både längs gatan och på balkongerna. Några viftade med spanska flaggan. Det är tydligen en riktig folkfest det här. Här kommer några purfärska foton:

På fotona nedan skymtar ni cyklisterna (alldeles under takutsprånget), och sen följebilarna med reservcyklar på taken. De cyklade fort! Hur fort kan jag inte säga, men jag upplevde det som betydligt fortare än de normalt tillåtna 50 km/timme.

Nu vill Bonnie låna datorn en stund. Bra, så kan jag gå och lata mig lite under tiden.

Vov på er! Tänk, jag träffade Lluna i dag också. Konstigt va! Ja, för först har vi inte träffats på vov-många dagar - och nu träffas vi nästan varje dag. Fast det är bra! Ja, för Lluna är trevlig. Hon är lite äldre än jag, och bra att prata med. Och så är hon alltid lugn. Man kan liksom lita på henne hela tiden. Hon gör aldrig något dumt. Och det är ju vov så bra.

När matte och jag kom gående ner mot strandpromenaden i dag, då satt Lluna och hennes matte och läste tidningen där. Fast först såg vi dom inte. Men sen luktade jag Lluna.

Och då så sprang jag dit. Och då mötte Lluna mig. Lluna får gå lös! Det är orättvist! Jag vill också gå lös. Men matte säger att jag inte är tillräckligt lydig än. Det är jag väl visst! Jag lyder alltid när jag vill!

Det är varmt ute i dag. Så Lluna och jag försökte att gå i skuggan. Och ibland satte vi oss i skuggan.

Det finns människor som också tycker om skugga. Dom har parasoller med sig på stranden. Fast min matte, hon tycker mest om sol, så hon tar aldrig nåt parasoll med sig.

Om jag skulle springa ner på stranden - då skulle jag ha ett jättestort parasoll med mig. Och så en stor skål med vatten. Och så en mjuk filt att ligga på. Matte skulle få bära alltihopa åt mig. Ja, för så vov-mycket kan jag ju inte bära själv. Fast, det dumma är ju - att vi hundar inte får vara på stranden. Jätte-vov-dumt är det! Sand som är så kul att leka i.

Lluna och jag satte oss i skuggan i stället.

Och så pratade vi lite. Lluna tycker också om att springa i sand. Det är så mjukt och skönt för tassarna.

Men vov, då kom jag ihåg. Det finns ett ställe med sand, där man kan kissa i alla fall. Så då gick vi dit. Jag luktade att en stor flickhund hade kissat där.

Så då kissade jag ovanpå. Kissar bäst som kissar överst!

Sen följde Lluna och hennes matte oss ända hem till porten. Man ska inte vara ute för länge när det är varmt, tycker jag. Nä, för man behöver gå hem och dricka vatten efter en stund. Och vila sig. Vov och vov!

PS2:

Nu har jag satt upp sju stycken lappar utanför vår port - alla med texten där jag ber att ingen ska parkera här, på tisdag eftermiddag. Två sitter på lyktstolpen bakom p-fickan, en på trädet framför, en på busshållplats-stolpen, två på fasaden - en på var sida om vår ingång, samt en på trottoaren. (Den sista kanske inte blir sittande... Det är svårt att få tape att fästa där det är smutsigt...) Nu hoppas jag att det kommer att fungera. Jag kan inte göra mer än så här...

PS3:

Ulf tyckte att jag skulle visa hur mina uppklistrade lappar ser ut. Nu fotade jag dem bara på håll, så ni ser dem knappt. Därför visar jag även den färdiga texten. Hittar ni alla sju på fotona? (En syns inte, men de andra 6 sex -om ni tittar jättenoga...)

Jag funderar på om jag bör klistra fast ett par till på trottoaren, någon timme före. Och så slog det mig, att jag bara har skrivit texten på spanska. (Som brukligt är här i Spanien.) Kanske jag borde skriva en på engelska så turisterna förstår. Stoppförbudsskyltar tror jag är olagligt att använda sig av. Annars kunde jag ju skriva ut några sådana och klistra upp strax före. Vad tror ni?

PS4:

Nej jag har inte hunnit lata mig än. Däremot skrev jag ut två såna här lappar, som jag ska klistra på trottoaren på tisdag vid lunchtid:

11-08-23:

Grattis på födelsedagen Louise!

PS:

Nu gäller det! Jag hoppas så att allt kommer att fungera i dag! Men lite orolig är jag allt. Vår trappstäderska, som bor här i huset, trodde inte att folk skulle respektera skyltarna. (De respekterar ju inte ens polisens/ajuntamientos skyltar.) Sen oroar jag mig en smula för att flyttbilen inte ska komma på utlovad tid. Kvinnan, på Europaspecialistens kontor, skrev i samband med att jag fick besked om att de skulle komma i dag:  Jag skall be chauffören ringa Dig i god tid innan han kommer. Klockan är nu 10:45, och ingen har ringt än.

Nåja, ingenting blir bättre för att jag oroar mig, och i slutändan brukar ju saker och ting ordna sig... Men det skadar nog inte att ni håller tummarna...

PS2:

Klockan är nu 14:10. Just nu står det faktiskt bara en bil parkerad utanför vår port. Men i gengäld har flyttfirman inte hört av sig än. De lovade att chauffören skulle ringa i god tid... Så, när han nu inte har ringt än - innebär det att han kommer först i kväll? Eller? Hur som helst så tycker jag att det är mycket dålig stil att flyttfirman inte har hört av sig!

PS3:

Jag ringde 15:20 till Europaspecialisten i Stockholm. De sa att bilen var på väg, men inte var den befann sig. De skulle ringa till sin man i Spanien och be denne att kontakta chauffören - som sen skulle ringa mig. Än har ingen ringt... (Fast klockan är ju bara 15:45...)

PS4:

Klockan 17:00 ringde jag Janne på Europaspecialisten i Fuengirola. Det var honom som jag hade kontakt med från början. Han var också orolig för att bilen är så sen. Han hade inte heller hört något från chauffören. Det är tydligen en extrainsatt chaufför, och Janne hade inget telefonnummer till denne. Bilen ska vara i Fuengirola i morgon för att lossa. Kommer den inte snart till mig - så hinner den inte dit i tid. En svensk familj där, som väntar på sina möbler, ska flyga hem till Sverige igen på torsdag. Suck! Det är fler än jag som har problem. Och nu är det bara drygt en timme kvar på mitt parkeringstillstånd.

Min väninna Maria-Paz ringde på och undrade hur det gick. Det står nu två bilar på parkeringsplatsen. Hon sa, att om flyttbilen kom så skulle jag ringa henne. Och så skulle hon ringa polisen och be dem flytta på bilarna. Det var ju snällt och omtänksamt av henne. Hon är en bra vän!

Men kommer bilen efter klockan 19, så kan jag inget göra. Janne tyckte att ägaren då skulle betala eventuella parkeringsböter själv. Tydligen var det ägaren jag talade med när jag ringde till Stockholm. En man som bara svarade "Hallå" (inte "Europaspecialisten"), och som inte verkade vara alltför engagerad. Han hade en svag brytning när han talade svenska, men vad han heter vet jag inte.

Nu är klockan 17:50... Och ännu inte ett livstecken från chauffören. Suck!

PS5:

När klockan blev 19:15 gick jag ner och samlade in mina lappar. Parkeringstillståndet gäller ju ändå inte längre. Nu är klockan 19:48 - och jag har fortfarande inte hört ett ljud.

Nej, jag kan inte rekommendera Europaspecialisten. Det spelar ingen roll att Janne verkar vara trevlig, och att det var duktiga killar som hämtade mina saker - när det inte går att lita på ledningen för företaget. När de som sköter organisationen inte håller vad de lovar, och inte passar tiderna, då bör man anlita ett annat företag...

Pengarna för parkeringstillståndet var således helt bortkastade, och allt jobbet hade jag inget för...

Det var tur att nya Ikea-katalogen kom just i dag. Jag har hunnit läsa den tre gånger... (En bok skulle jag aldrig ha kunnat koncentrera mig på.) Jag hittade en nätt och snygg stol som skulle passa bra till det matbord jag redan har (ett runt Bjursta i björk). Stolen heter Norrnäs, och finns på sidan 97 i nya katalogen. Tyvärr är de dyra, 699:-/styck, så jag lär få spara länge eftersom jag behöver fyra... Så här ser stolen ut:

Ja, nu vet jag inte vad jag ska göra resten av kvällen. Jag kan inte gärna läsa katalogen fler gånger. Och jag kan ju inte bara vanka runt i lägenheten, samt regelbundet kolla så att mobilen fungerar. Och krukväxterna har jag redan vattnat. Jag känner mig rastlös när jag väntar, men inte vet hur länge som jag måste vänta... Det hjälper inte att jag är tålmodig till min natur.

Så nu är frågan (och följd-frågorna): Kommer flyttbilen överhuvud taget i dag? Hur sent i så fall? Var ska de parkera? Och om de inte kommer i dag - när kommer de då? Jag vill väldigt gärna ha mina saker NU!

PS6:

Klockan 20:50 sms:ade jag till chefen i Stockholm och krävde klara besked. Jag menade att om de har en firma så måste de ta ansvar. Jag trodde inte att jag skulle få svar, men det fick jag 12 minuter senare. Jag skriver av exakt som de svarade: Hej kära damen jag har pratat precis med chaufförer och det var samma chauffören som var hos dig i stockholm lastbilen är hos dig i morgon jag meddela vidare detta till rita det är långa dagar för chauffören

Ett dåligt besked är bättre än inget. Då behöver jag inte vänta längre i kväll. Men hur dags de kommer i morgon, det återstår att se...

(Nu blir det inga fler PS i dag...)

11-08-24:

I natt skrev Europaspecialisten följande mail till mig:

Hur ska jag nu tyda detta? Som att de inte alls tänker komma i dag? I går sa ingen någonting om problem med bilen. Det borde Janne ha fått besked om i så fall. För mig låter det som en efterhandskonstruktion.

Om de verkligen tänker söka parkeringstillstånd själva, så måste de gå personligen (eller skicka ombud) till ajuntamiento här i El Campello minst fyra vardagar innan tillståndet ska börja gälla... Då kommer vi att vara framme i september...

Jag svarade dem att mitt tålamod är slut nu. De hämtade mina tillhörigheter för 42 dagar sen. Jag behöver dem NU!

I morgon kommer Anna och Natalie. Jag som trodde att jag åtminstone skulle ha hunnit få möblerna på plats till dess. Jag hade tänkt att de skulle få sova i gästsängen i gästrummet, och jag i min egen säng i mitt rum. Men om jag inte får min säng i dag, så går ju inte det. Då får flickorna sova ovanpå Ulfs säng så länge, och jag ligga kvar i gästsängen. Men lika bra blir det inte...

Lyd ett råd: Anlita inte Europaspecialisten!

Vilket betyg Europaspecialisten slutligen kommer att få av mig, beror på hur de kommer att hantera dagens situation... Men chansen till de högre betygen har de för länge sedan förverkat. Läs gärna: http://www.svartlista.se/?a=articles&p=578 Jag läste själv detta inlägg innan jag beställde min transport, men trodde det var en engångsföreteelse. På  Europaspecialisten sa de att anmärkningen gällde en tidigare anställd chaufför, som på förekommen anledning inte längre jobbade hos dem. Tja, vad ska man tro? Det troliga är väl att det kan ha handlat om bristande organisation och planering - även då...

Suck! Förstår ni att jag känner mig trött? 

PS:

Chauffören ringde mig nyss (klockan 13:03). Han befinner sig nu i Frankrike - 910 km från El Campello. Bilen hade varit på verkstad. Han kan köra 5 timmar till i dag. Han tror att han kommer i morgon eftermiddag. Trafiken var intensiv, sa han. Han verkade inte ha koll på detta - att vi måste ha parkeringstillstånd. Jag bad honom ringa mig i morgon bitti när han visste mer.

Ja, det vore ju trevligt att få mina saker i morgon! Men - var ska han parkera? De ringde i förmiddags från ajuntamiento och pratade om parkeringstillståndet. Jag förstod inte riktigt vad de ville, men sa att bilen inte kommit i går. De sa att jag måste komma till dem igen - i förväg - och ändra datum. Ger chauffören mig en exakt tid i morgon bitti, så kan jag rent teoretiskt gå till ajuntamiento när de öppnar klockan 10 och söka tillstånd. Men jag kan inte sätta upp några förbudsskyltar med så kort varsel. Bilarna som står där måste ju få en rimlig chans att flytta på sig. Så jag vet inte hur jag ska göra. Jag kan i alla fall inte göra något alls, förrän jag får en tid av chauffören som han kan beräknas hålla.

Sen är det ju den lilla detaljen också, att jag har planerat att befinna mig på flygplatsen i morgon klockan 19:50, för att hämta Anna och Natalie. Jag måste köra härifrån allra senast 19:10, för att hinna fram i tid. Jag ska ju parkera också. Men om flyttbilen kommer sent, så blir jag ju tvungen att stanna kvar här. Och då blir flickorna tvungna att ta buss C6 + Tram på egen hand, vilket förstås blir mycket krångligare för dem. Jag måste förvarna dem om att det kan komma att bli så. Vi kan kanske sms:a varandra när de kommit fram till Alicante. Om jag inte är på flygplatsen då, så vet jag ju hur snart jag kan komma - om jag kan komma.

Ja, så mycket krångel det har blivit p g a Europaspecialistens dåliga organisationsförmåga. Om de hade skickat hit chauffören på söndag kväll, för att lossa måndag morgon, så hade allt fungerat. Men nu var de snikna och försökte lägga in en extra flyttning över helgen. Och så gick det som det gick...

Jag har haft en del mailkontakt med Janne. Han är bra att ha att göra med. Men han säljer bara Europaspecialistens transporter. Han är inte anställd av dem. Han har vetat lika lite som jag. Och han har inte haft tillgång till chaufförens mobilnummer. (Fast det fick han av mig nu.)

Ja, nu vet jag i alla fall - att bilen inte kommer i dag. Då vågar jag gå till Mercadona och handla. Innan jag fick beskedet så vågade jag inte gå hemifrån, om-utifall-att... Men avstressad känner jag mig inte precis. Jag har fortfarande alltför många olösta problem framför mig. Jag har mina tvivel på att det kommer att fungera i morgon...

PS2:

Ja, det är i alla fall intressant och spännande att ha att göra med Europaspecialisten... Nyss, 15:45, så ringde chefen själv till mig, och svarade på ett mail som jag nyss sände dem. (Jag påpekade bl a att vi inte skulle hinna få något parkeringstillstånd, och att jag hade planerat att hämta flickorna på flygplatsen på kvällen.)

Han lät vänlig och trevlig, men verkade varken riktigt förstå vad det innebär att ha ansvaret för ett företag - eller för chaufförers arbetsvillkor. Han sa att om jag inte var hemma när chauffören kom, eller om jag behövde åka till flygplatsen, så fick chauffören vänta. Det var plötsligt så viktigt med nöjda kunder. Han skulle be chauffören att köpa en flaska vin åt mig, som plåster på såren. (Jag nämnde inte att jag är helnykterist. En flaska vin vore ändå en mycket ringa ersättning för drygt 25 dagars försening. Och hur ska chauffören hinna med det också?) Summan 57,51 € (som jag betalade för parkeringstillståndet), skulle de genast sätta in på mitt spanska konto. Och i morgon så får väl chauffören hitta en parkeringsplats. Det skulle säkert ordna sig... (För en lastbil, nära playan, i en semesterort, i semestertid? Tillåt mig att tvivla.)

Det finns folk i Barcelona och Marbella, som också väntar på sina saker (som nu finns i samma bil). Men de kan vänta, sa han. Nu är det viktigast att jag får mitt flyttgods, etc, etc.

Jag frågade om det är två man i bilen, men fick beskedet att chauffören är ensam. Jag frågade då hur en man skulle kunna bära allt ensam. Ägaren menade då att chauffören säkert kunde ta en sak i taget. Men hur stark man än är, så kan man inte ensam bära en 236 cm hög garderob upp för trapporna till 5:e våningen. Jag menade att en borde stå på bilen för att lossa, och två andra borde bära - om det skulle fungera. Ägaren sa då att han visste en firma i Alicante. Kanske kunde de skicka 2 man för att bära? Han skulle kontakta den spanska firman, men litade inte riktigt på spanjorer...

Ja, som sagt, det är en intressant följetong det här... Det ska bli spännande att se hur allt kommer att fungera i morgon... Stackars chaufför! Han gör nog så gott han kan...

11-08-25:

Jag vaknade redan klockan 04 i morse och började oroa mig för var i all världen bilen ska kunna parkera. Det är ingen obefogad oro...

Chauffören ringde nyss, 9:30, och berättade att han beräknar att komma fram klockan 13. Han berättade också att han ensam hade fått lasta alla mina möbler och saker på bilen (från lagret där allt stått). Detta var egentligen en omöjlig uppgift, men han genomförde den ändå... Nu måste han få hjälp att lossa här! Det hoppas jag att hans chef har klart för sig. Han skulle själv ringa chefen angående detta.

Själv ska jag gå till ajuntamiento, nu när de öppnar, och fråga om bilen kan få stanna på lastfickan tvärs över gatan längre än de 30 minuter som man annars normalt får stå där. Det är vår enda chans att hitta en parkeringsplats i närheten! Det är dags för er att hålla tummarna igen!

PS:

Nu, 10:35, är jag tillbaka från ajuntamiento. Det går inte att få något parkeringstillstånd med så här kort varsel. Det visste jag, men jag ville ändå försöka. Man får heller inte parkera på lastfickan med en flyttbil. Jag frågade Grua som sa att de kunde se mellan fingrarna under 20 -30 minuter, men inte mer. Lastfickan är dock fri för vanlig parkering mellan 14:00 och 17:30. Så om flyttbilen lyckas få plats att parkera där ca klockan 13:40, så kan de sen stå kvar några timmar. Lastfickan ligger visserligen på andra sidan gatan, så alla saker måste bäras (via övergångsstället) över den hårt trafikerade San Bartolomé. Det är ingen bra lösning - men den enda jag kan komma på. Hur de annars ska göra har jag ingen som helst aning om...

PS2:

Något roligt måste jag ju berätta som omväxling: Jag fick i dag ett mail från den franska polisen. De berättade (mycket formellt) att min anmälan hade kommit fram, och att de hade skickat över den till rätt instans! Jättebra!

PS3:

Chefen ringde klockan 12:05, just när jag var ute med Bonnie. Jag hörde knappt  vad han sa, eftersom jag stod vid ett trafikljus där bilarna just fått grönt ljus. Men jag uppfattade i alla fall att han hade ordnat två extra män för att bära. De skulle komma klockan 14. (Just nu står 2 felparkerare på lastplatsen, men klockan är bara 12:40, och man ska alltid hoppas i det längsta...)

PS4:

Klockan är nu 14:20. Lastplatsen var ledig ända till kl 14. Dessutom en plats mitt för vår port, som jag vaktade 20 minuter. Sen visade det sig att chaufförens GPS hade lagt av och han befinner sig i Alicante... Jag sände ett sms med rätt adress. Han verkade ha fått fel uppgifter av sin chef. Nu är inga platser lediga längre...

PS5:

Spännande, eller hur? Chefen ringde. Han trodde att jag bodde i Alicante, trots att jag hela tiden uppgett El Campello. Antagligen står de spanska flyttgubbarna i Alicante och väntar. Det finns en gata där också (inte så långt från småbåtshamnen), med samma namn som denna. Ja, vad tror ni händer nu? Kommer de, så småningom, att komma fram? (Klockan är nu 14:58.) Jag försöker ta det hela med humor...

PS6:

Flyttbilen kom 15:40. Den dubbelparkerade här utanför, men hann inte börja lossa innan polisen kom. Vet ej om de hann få några böter - men de fick inte stå kvar. Polisen hade dock sagt att de kunde få stå på lastplatsen på andra sidan gatan efter klockan 17. Om det var några bilar där då, så skulle de flytta dem. Flyttgubbarna visade sig vara två unga killar, den ene från Norge, den andre från Belgien. Den sistnämnde talar spanska och var väldigt artig mot poliserna. Det kanske hjälpte! Jag var precis på väg ner när jag såg polisbilen, men vände i porten eftersom jag inte ville bli inblandad. Just nu befinner sig flyttbilen en bra bit härifrån. Närmare kunde chauffören inte hitta någon p-plats. De unga killarna beundrar utsikten från vår balkong. Fortsättning följer!

PS7:

Flyttbilen står nu (kl 17) på lastplatsen och killarna har börjat lossa. Inget är ännu uppburet hit - men det är på gång! De håller tydligen på att ställa alla mina 56 lådor utanför porten så länge. De springer i skytteltrafik över gatan. Ännu har ingen blivit påkörd. Möblerna kanske de tar sist? Nu vågar jag tro att jag kommer att få mina saker i dag! Missa inte den spännande fortsättningen...

PS8:

Den första möbeln som de kom upp med - var inte min! Inte alla lådor heller! Tydligen har något blandat mina saker, med någon annans, på lagret. Hoppas nu att alla mina saker är med i bilen!

PS9:

Klockan är nu 19:19. Alla stora möbler är kvar vid porten. Alla lådor har dock kommit upp, och ingen fattas. Det enda trasiga, som jag har sett hittills, är en Billybokhylla som fått ryggen knäckt. De börjar bli trötta nu. Alla hade jobbat en hel dag innan de kom. Extrakillarna hade fått besked om att det bara var några små lätta saker, annars hade de inte ställt upp. Nu vill de montera ner garderoberna, och andra stora möbler, innan de bär upp dem - för att de ska bli lättare. Men jag säger att jag vägrar att montera ihop dem igen. Jag har betalat för att få hit mina möbler i det skick de var när jag lämnade dem. Företaget fick från början veta att hissen är liten här, och att allt stort måste bäras upp för alla 65 trappstegen. Jag tycker synd om killarna! De gör så gott de kan! Ja, än är det inte slut på historien, eller cirkusen, som en av er skrev nyss...

PS10:

I dag är det rekord i antalet PS - men det var ju nödvändigt...

Nu, klockan 21:55, är det sista precis uppburet. Jag har hittat några småskador till, men inget stort. Jag saknar ingenting, har bockat av efter hand, men jag har förstås inte räknat alla lösa hyllplan mm. Jag får gå igenom allt i morgon. Killarna är helt genomsvettiga och väldigt, väldigt trötta. Men jag är också både svettig och rejält trött... Man bör betänka att vi har haft en bit över 30º i dag. Men än är dagen inte slut.

Stackars Bonnie har suttit fastspänd i en lina hela tiden, och bara fått gå ut 3-minuters promenader precis utanför dörren. Och stackars Anna och Natalie, som jag skulle ha hämtat på flygplatsen, de är på väg hit med buss och spårvagn. Jag hoppas att det går bra för dem.

Just nu lånar chauffören min dusch. Det kan han behöva, så han får svalka ner sig lite innan han kör vidare. Han ska in till Alicante för att hämta släpet - men sen måste han naturligtvis sova. När han har gått så får jag gå ut med Bonnie. Men vi kan bara gå precis utanför dörren - för jag måste ju vara hemma när flickorna kommer. Kanske jag kan gå en lite längre runda senare i kväll/natt. För när flickorna kommer måste vi bädda mm. Allt är kaotiskt här nu. Lådor och möbler står överallt (fast organiserat). Ni ska få se foton i morgon!

PS11:

Anna och Natalie kom just fram helskinnade! Nu kan jag pusta ut...

11-08-26:

Först vill jag säga tack till alla er som följde min blogg i går, och som skrev uppmuntrande och deltagande mail till mig. Tack!

Nu önskar jag att jag kunde säga att det hela äntligen är över. Men det är det ju inte. Tyvärr återstår även en del tråkiga detaljer, som jag måste ta itu med innan jag kan börja med att ställa iordning mina möbler, packa upp etc.

Nu, i dagsljus, hittar jag fler skador. När jag gick morgonpromenaden med Bonnie så såg jag, att i trapphuset hade den nymålade väggen fått skador på några ställen. Det var slagmärken (antagligen har de stött i med möblerna - jag hörde flera smällar) så att det blivit djupa hack i väggen. Jag har fotograferat skadorna, för det är klart att grannarna kommer att kräva att jag reparerar dessa. Vi äger ju huset tillsammans, och har själva nyligen bekostat en ommålning av vår trappuppgång. (Vi sex lägenhetsägare som bor i denna trappan delade på kostnaden.)

Jag hittar fler skador på möblerna också. Bl a har två av garderoberna fått skador med genomgående hål i bakstyckena. Det är mänskligt att sådant händer när de som bär är övertrötta, men det är inte roligare för det. Baksidorna på nästan alla Ikeas möbler består av masonit med ett tunt lager träimitation av plastat papper. Masonit är ömtålig, men det är så Ikea tillverkar sina möbler. Möbler av solitt trä är förstås betydligt starkare, men sådana möbler har jag inte råd att köpa. Bakstycket i mitt lilla vitrinskåp är helt förstört. Det hålet är flera dm²! Jag vet inte om det går att köpa ett nytt bakstycke - om Ikea har reservdelar. Annars måste jag köpa en helt ny bokhylla. Själva vitrindörren är hel, så den, samt glashyllorna (de senare transporterade jag själv ner i bilen för säkerhets skull) kan jag förstås använda.

Sen har det, tråkigt nog, blivit en skada på bakstycket till mitt stora vitrinskåp också. I detta skåp fanns två CD-fack. Dessa fack kan man inte ta ut om man inte monterar av dörrarna. Det tyckte jag att var ett för stort jobb, så jag förankrade facken med några breda tapebitar för att de inte skulle kunna flytta sig. Nu monterade killarna av dörrarna i går, innan de bar upp skåpet. Då måste de ha dragit av tapen häftigt, för en bit av "träimitationen" följde med. Nu lyser där vitt. Eftersom detta är ett vitrinskåp, där jag förvarar saker som jag vill visa upp, så kommer det att bli väldigt svårt att dölja skadan. Kanske jag måste försöka få tag på ett nytt bakstycke även till denna hylla.

Nu hoppas jag att Europaspecialisten kommer att stå för de skador de åsamkat. Jag kommer förstås att, så snart jag hinner, maila över foton till dem på dessa skador. Och sen måste jag kolla med Ikea om det går att köpa lösa bakstycken (inte alls säkert), eller om jag måste köpa nya hyllor. (Jag har drygt 9 mil till Ikea i Murcia - och spanska Ikea kan man inte nå via mail.)

Sen hoppas jag förstås att innehållet i mina lådor är oskadat. Men det tar jag faktiskt för givet. Jag har packat allt mycket noga, och virat bubbelplast om varenda porslinstallrik, så om de inte har tappat lådorna i golvet - så bör allt vara helt. Lådorna ser hela ut i alla fall, bara ett par har blivit lite kantstötta.

Ja, vilken pärs det här har varit. Och så mycket jobb jag har framför mig. Jag har även fått mycket jobb som jag inte räknat med. Flyttkillarna monterade av dörrarna på garderoberna, och satte bara tillbaka en. Det är väldigt svårt för mig att ensam sätta tillbaka en sådan dörr. Dörrarna är 230 cm höga (och jag är drygt 150 cm) och de har 4 gångjärn. Minst två av gångjärnen måste sättas fast samtidigt för att inget ska knäckas. Dörrarna på mitt stora vitrinskåp är också avmonterade. Sen har de tagit ur alla backarna ur mina garderobsskåp. Chauffören sa att man bara kunde vicka in dem på plats. Jag har inte provat än. Men när jag monterade dem så fäste jag varje låda i skenorna med två små skruvar på undersidan - helt enligt monteringsanvisningen. Jag hade inte räknat med att delvis behöva montera mina möbler igen. Nu är jag en händig kvinna. Men det kan ju Europaspecialisten inte veta. Hur skulle jag ha gjort annars? Skulle jag ha lejt en hantverkare och skickat räkningen till flyttfirman?

Alltså: Innan jag ens kan börja ställa mina möbler på sina rätta platser, så måste jag försöka reparera skador och montera dörrar mm. Återigen: Det extrajobbet hade jag inte räknat med. Jag har ändå så oerhört mycket jobb framför mig (en flyttning innebär alltid mycket jobb) - och så detta ovanpå. Ni förstår säkert, att jag känner mig både psykiskt och fysiskt trött inför allt detta.

Nu kommer slutprovet för Europaspecialisten: Hur bra är de på att sköta reklamationer? Missa inte den spännande fortsättningen.

När jag orkar, så kommer jag att lägga in en massa foton här, både från själva flytten, på skadorna, samt på hur här ser ut just nu.

Flickorna äter just frukost. De har klätt sig i bikinis och ska direkt ner på playan sen. De längtar efter att få bada. Det är skönt att de klarar sig själva, för någon vidare värdinna hinner jag ju inte vara...

PS:

Jag glömde säga att jag har hittat några små hack på bokhyllornas kanter, att faneret gått sönder vid ett par socklar, samt några andra småskador. Men den typen av skador kanske är mer "normala" vid en flytt. Det är tråkigt ändå - för nya möbler ser plötsligt gamla och nötta ut, men små skador är trots allt lättare att dölja.

Vov! Jag fick inte låna mattes dator i går. Och nu får jag inte låna den i dag heller. Bara för att flyttbilen kom i går med alla våra möbler. Det är vov-orättvist alltså! Jag har ju viktiga saker att berätta! Nu passar jag på att skriva lite ändå, nu när matte gick på toa. Då märker hon nog inte nåt. I morgon kanske jag får låna datorn. Då ska jag berätta! Vov - vov, så länge!

PS2:

I förmiddags när jag gick ner och tittade på röran i rummen därnere, med alla backarna stående på golvet - och det trasiga vitrinskåpet, så blev jag så trött så jag bara vände och gick upp igen. Men jag vet ju att det blir jag som får göra jobbet - så det är ingen idé att skjuta på det. Så senare gick jag ner och började flytta möblerna på plats. Ja, alla kan jag inte ställa rätt än förstås - eftersom det står backar och skåpdörrar i vägen...

Tyvärr hittade jag ytterligare en skada. Det har gått hål (troligen orsakat av något vasst föremål) i tygklädseln på min rosa läsfåtölj. Det är visserligen på baksidan, och långt ner, men ändå. Detta är ingen Ikea-originalklädsel, utan en dyr som jag har köpt hos Bemz.

Ja, nu måste jag jobba lite till. Jag ska börja med att tvätta av alla hyllorna - för de har blivit lite smutsiga. Fast egentligen är jag mer sugen på att gå ner och bada...

PS3:

Precis när flickorna och jag hade satt oss till bords för att äta kvällsmat så ringde det på dörren. Det var tre av mina grannfamiljer. De var mycket bekymrade över skadorna i trapphuset, som flyttfirman orsakade i går. En av dem hade sett när killarna smällde i nån möbel i väggen. Jag sa att jag självklart skulle ersätta detta, men i min tur kräva motsvarande summa av Europaspecialisten. Jag bad samme granne som hade hand om insamlingen av pengar då vi målade om trapphuset, att ta reda på vad det skulle kosta att reparera hacken samt måla över dessa. Han skulle kontakta målaren och sen meddela mig. Det är skönt för mig att han kan ta hand om den biten, så slipper jag. Vi har bra grannar! Jag var faktiskt lite orolig för hur de skulle reagera, men de verkade ha full förståelse. Jag berättade att några av möblerna också blivit skadade.

Sen kunde vi äta kvällsmat i lugn och ro. Det var flickorna som bjöd mig! Själv har jag jobbat på. Jag har satt i alla backarna i garderoberna, de flesta hyllplanen i hyllorna, och satt på vitrinskåpsdörrarna. Sen har flickorna lovat att hjälpa mig med garderobsdörrarna - för dem kan jag omöjligt sätta tillbaka själv. Det ska vi ta i morgon förmiddag, när vi är utvilade.

Jag har också mailat Ikeas kundservice i Sverige och frågat om man kan köpa lösa bakstycken. Enligt deras automatsvar ska de svara mig senast 31/8. (De hade tillfälligt längre handläggningstider p g a tekniskt problem...)

11-08-27:

Jag har migrän i dag. Det hade jag i går också, men då lyckades jag dämpa den med migrän-medicin. I dag hjälper ingenting, så jag tar det lugnt. Jag vågar mig dock inte ut i solen. Jag försöker att jobba på med mina "komma-iordning-bestyr". Men så särskilt effektiv är jag tyvärr inte. Men det kommer ju en dag i morgon också...

I förmiddags hjälpte Anna och Natalie mig att sätta på garderobsdörrarna. Det var inte lätt, men vi lyckades. Skönt, för dörrarna var i vägen när de stod lutade mot andra möbler.

Nu ska ni få se bilder från flytten. Först en som jag tog i vardagsrummet innan killarna hade hunnit bära upp något. Snyggt va? Nej, det tycker inte jag heller. På soffan har jag staplat allt som fanns i den fristående tyggarderoben, samt en hel del från gästrummet. Men än så länge kan man se golvet.

Bilen parkerade alltså på lastfickan på andra sidan gatan, och killarna började lyfta ut saker.

Först kom de med lådorna. Jag hade mätt upp precis hur de skulle stå, för att jag dels skulle kunna läsa lådans nummer, och dels inte behöva stapla högre än 4 på höjden. Här har bara några av de 56 lådorna kommit på plats.

Vardagsrummet blev snabbt fullt. De sista lådorna var jag tvungen att ställa i köket. (Men det hade jag förstås räknat med. Jag hade i förväg gjort en skiss över både vardagsrum och kök - och planerat det så att lådorna skulle blockera så lite som möjligt.)

Då och då sprang jag ner för trapporna för att kolla hur det gick där ute. Killarna hade ställt många möbler i gången framför porten. Jag såg förstås direkt den stora skadan på vitrinskåpet. Alltså sprang jag upp efter kameran, och så ner igen för att fotografera. Det är alltid bra att dokumentera. Den brokiga soffan som skymtar i bakgrunden, är en av de möbler de råkat få med som tillhör någon annan.

Alla överhyllorna sa jag åt dem att lägga på sängen så länge. Den första garderoben kom på plats helt utan problem.

Sen gick det inte lika bra med de andra två garderoberna. Här står en, upp och ner, på det översta vilplanet i trappan. Det var först dagen efter som jag såg att båda de andra garderoberna hade fått sig en smäll på bakstycket, de också.

Jag såg heller inte att det hade blivit så många skador i trapphuset, förrän morgonen efter när Bonnie och jag skulle ut på vår morgonpromenad.

Jag har svårt att tro att alla dessa skador skulle ha uppstått, om inte killarna varit så övertrötta på slutet. Det kan ju knappast vara med flit som de smällde in möblerna i väggarna...

Som jag berättade i går, så blev även bakstycket i det stora vitrinskåpet skadat.

I dag, när jag har satt hyllorna på plats, kan jag konstatera att det är som jag befarade. Skadan kommer att synas! Hade det varit en bokhylla så hade jag kunnat dölja skadorna med böcker, men i ett vitrinskåp kommer de att synas. Jag hoppas verkligen att det går att få tag på lösa bakstycken. Dels skulle det förstås bli billigare för Europaspecialisten, och dels så skulle jag slippa montera nya skåp.

Jag vet inte hur jag ska kunna laga hålet i fåtöljklädseln, utan att det kommer att synas. Om jag hade haft en bit likadant tyg att sätta på baksidan, så hade det kanske gått - men inte nu. Och jag är väldigt förtjust i min rosa fåtölj! Och den kommer inte att stå mot en vägg...

Ibland undrar jag varför det blir så många småskador - när man lejer proffs. (Och då tänker jag inte på de stora skadorna ovan. Sådana skador borde inte alls få uppstå.) Alla de gånger jag har flyttat själv - så har alla möbler klarat sig oskadda. Jag är rädd om mina saker. Men nu hittar jag många små skavanker. Foten till golvlampan har fått repor (som var jättesvåra att fotografera eftersom foten är blank). Och alla dessa små skador i träet på möblerna (på nederkanterna och hörnen bl a) - är det av ovarsamhet som de uppstår?

Sängskåpet har också fått några nya repor.

Småskadorna accepterar jag dock. De är onödiga, men det är väl sådant som man får ta. De större skadorna kommer jag förstås att kräva ersättning för. Så här svarade Europaspecialisten på ett av mina mail:

Ja, jag får återkomma till dem när jag vet mer om vad kostnaden kommer att bli. Först måste min granne ta reda på hur mycket målaren kommer att ta betalt, och sen får jag väl besked från Ikea om huruvida jag kan köpa lösa bakstycken eller måste köpa helt nya hyllor. Först därefter kan jag summera. Och hur värderar man skadan på fåtöljklädseln? Hur mycket minskar värdet? Och om man inte kan köpa nya ryggar till garderoberna - hur mycket har deras värde minskat då? De är ju ganska nya! Men i garderoberna kommer skadorna i alla fall inte att synas, när jag väl har hängt in mina kläder där.

I går stod möblerna längs väggarna i rummen. Golvet var fullt av backar, och alla lösa dörrar stod lutade mot väggen i ett hörn.

I dag ser det lite bättre ut. Backarna i garderoberna satte jag på plats i går. Och i förmiddags hjälptes vi alltså åt med att sätta på dörrarna.

Gästrummet kommer säkert att bli fint. I bokhyllorna där, ska all min skönlitteratur stå.

Jag hade mätt i förväg, att fåtöljen skulle få plats även när sängen är utfälld. Men det blev väldigt trångt. För trångt!

Så Natalie och jag bar in fåtöljen i mitt rum i stället. Där kommer det att bli ännu trängre - men det får jag stå ut med. Fåtöljen har hjul, så den är lätt att flytta. I gästrummet blev det mycket bättre med bara de båda karmstolarna. Så småningom ska jag klä om stolsitsarna på dessa. Gästrummet ska gå i blått. Preliminärt i en dov mörkturkos nyans och "ljusblågrått". Jag har köpt ett enkelt överkast och nya gardiner. Kuddar hade jag redan. Anna och Natalie kommer att få inviga det nya gästrummet i natt.

Mitt rum kommer, som sagt, att bli väldigt trångt. Här ser ni fåtöljen (mellan vitrinskåpet och garderoberna). Man kan faktiskt öppna garderobsdörrarna helt...

Själv får jag sova i mitt gamla sängskåp igen. Jag skulle hellre vilja ha en riktig säng, men en sådan kan omöjligt få plats. Min Tempur- bäddmadrass ger i alla fall hyfsad komfort trots att den i sängskåpet ligger på 3 cm tjock (tunn) polyeterskiva - och inte på en resårsäng, eller en tjockare madrass - som den ska. När sängen är utfälld kan jag inte längre öppna rumsdörren helt, men tillräckligt mycket för att jag ska kunna gå ut och in i rummet. Men visst skulle jag önska mig ett större rum! (Eller att få ställa fler bokhyllor i vardagsrummet...)

En bokhylla måste tyvärr stå framför de fasta garderoberna. Jag behöver utrymmet i den, och det finns f n ingen annan möjlighet. Just nu har jag ställt den så att jag kan gå bakom den - och komma åt de kläder som jag har i garderoben där. Senare planerar jag att köpa fyra stadiga hjul för att skruva fast undertill. Då blir det ju lätt att rulla hyllan åt sidan, när jag vill komma åt garderoben bakom. Innan jag har satt på hjulen, är det inte lönt att jag fyller hyllan. Jag måste ju kunna lägga den ner när jag ska montera hjulen.

Nej, någon plats för att hjula kommer det inte att bli i mitt rum. (Det får jag passa på att göra när jag besöker Stockholm.) Men jag är SÅ glad för att jag äntligen har fått hit mina egna möbler och saker. Det är först när jag har dessa omkring mig, som jag kan känna att detta är mitt hem.

På sikt skulle jag även vilja inkludera vardagsrummet - i det som känns som mitt hem. Sen nån gång, när jag har vunnit massor av pengar, och har råd att köpa ny soffa, nya matbordsstolar etc. Och sen när jag har övertalat Ulf om att en förändring är av godo... (Det kommer att ta längst tid!) Som rummet är nu - så trivs jag inte alls där.

Ja, möblerna har alltså kommit på plats. (Nästan alla - en byrå står mitt på golvet i köket, men den ska stå i köket, eller i hallen, sen.) Då återstår bara att packa upp mina 56 flyttlådor - och ställa/lägga allt på sina rätta platser... Men jag tror att jag väntar med att börja - till i morgon...

Min nya lilla dator har jag bara hunnit titta som hastigast på. Nöjen får jag spara till senare..

Vov på er! Nu är det äntligen min tur att få ha datorn. Så nu ska jag berätta!

Jag ska börja med att berätta om vad som hände häromdagen. Jo, då kom brevbäraren och lämnade ett brev till oss.  När matte skulle öppna brevet så pep det! Oj, så spännande! När matte hade öppnat det, så att man kunde se vad som fanns inuti - då såg jag att det var saker till mig. Vov, alltså! Matte hade beställt saker till mig från Zoohills - fast jag inte fyller år.

Först så fick jag en fin rese-matskål. Ja, för tjuven tog ju min gamla. Men denna är finare! Ja, för man kan fälla ihop den - och så har den så vackert mönster: en fin tass i botten. Vov så bra!

Och sen så fick jag ett rosa halsband. Men det bästa av allt - det var den saken som pep! Så här ser den ut:

Den är jätte-vov-rolig! När man biter i den, så säger den pip, pip, pip. Vov-mycket pip säger den. Och jag kan fånga den om matte kastar den. Vov så roligt det är att få nya leksaker!

Fast i förrgår. Då var det inte roligt alls. Nä, för det var då som flyttbilen kom. Och vet ni så orättvist det var! Jo, matte tvingade mig att vara kopplad hela dagen. Vov, alltså! Det var inte roligt alls.

Matte hade satt fast kopplet i handtaget på dörren till husses rum. Jag kunde bara gå en liten bit. Och så kunde jag ligga på husses matta.

Och så kunde jag ligga under husses säng. 

Men det är inte roligt att vara i husses rum hela tiden - när inte husse är där. Vov så tråkigt jag hade. Och matte gick bara korta promenader med mig. Jag hann bara kissa - och nästan inte nosa alls. Det var nästan hund-plågeri, alltså. Vov!

Och nu - nu när alla våra saker har kommit. Då ser jag att matte nog har ljugit för mig. Ja, för hon sa att här skulle bli fint, när våra saker kom. Men vov - det tycker inte jag att det blev. Nu får jag inte ens plats att springa i vardagsrummet. Vov så dumt!

Jag undrar om matte tycker att sakerna ska stå så här hela tiden? Det tycker i alla fall inte jag. Och förresten vill jag att hon ska packa upp mina saker. Ja, för nu vill jag ha mina kläder, och leksaker, och gnagisar. Dom ligger ju i en låda, fast jag kan inte riktigt lukta var. Nä för det luktar liksom lastbil om alla lådorna.

Nåt som är roligt - det är att Anna och Natalie har kommit och hälsat på. Dom bor här hos oss nu. Och tänk - både Anna och Natalie är jättebra på att klappa mig! Bra va! Ja, vov, nu måste jag gå och se vad dom gör. Kanske dom vill klappa mig lite mer? Vov, vov!

11-08-28:

Så här skrev Europaspecialisten till mig i natt:

Så för rättvisans skull vill jag påpeka att jag inte vet hur länge deras chaufför totalt  jobbade under den aktuella dagen. Däremot hade de unga killarna, enligt egen utsago, först jobbat heltid hos sin ordinarie arbetsgivare innan de kom hit. (Och de skulle börja jobba klockan 07 nästa morgon.)

I dag är min huvudvärk inte lika stark, så i dag hoppas jag få skött lite mer. Men nu står först frukost på programmet. Flickorna sover än.

PS:

Jag har varit flitig i dag. Först dammsög jag och skurade golvet (där jag kom åt). Sen monterade jag tillbaka hyllorna i garderoberna. (Hyllorna hade jag själv tagit ur före transporten.) Därefter lade jag in i garderoberna - alla de skor, kläder, lakan och handdukar som tillfälligtvis låg på soffan.

Anna tog två foton av mig när jag skruvade fast en av hyllorna. Arbetsställningen kanske inte var optimal - men hyllan kom på plats.

Visst ser garderoberna praktiska ut, med alla sina backar och hyllor. De rymmer oerhört mycket! Och det behövs! Den högra ska bli linneskåp, och i de andra två ska jag ha mina "mindre" klädesplagg. Med "mindre" menar jag allt emellan underkläder, blusar och kortare kjolar. Klädstänger där jag kan hänga långa klädesplagg, som klänningar och långbyxor, finns i de fasta garderoberna här. Än så länge ligger de kläder som har kommit på plats bara i travar. Men senare ska jag ordna allt prydligt, och färgsorterat, som jag brukar ha det.

Jag fortsatte att vara flitig. De böcker som jag har haft här, står nu i bokhyllan i gästrummet. Sen flyttade jag hallbyrån till köket, och satte den vita som kom ner nu - i hallen. Så här blev det. (Bortse från röran runt om.) Och Ulf - om du inte vill ha turkosa knoppar på byrån i hallen, så kan jag byta till andra.

Men ännu har jag inte packat upp någon låda...

Jag upptäckte nyss att jag saknar en liten sak. En sån här:

Fast min har ljust träskaft. Den hör till garderoberna, och är avsedd att ta ner högt hängande kläder med. Den stod i ett plaströr tillsammans med andra långa smala saker. Den måste ha trillat ur under transporten. Kanske har röret inte stått upp under hela transporten. Så antingen ligger den väl på lagret, eller i bilen. Och ser man den lös så är det ju inte lätt att veta varken vad det är - eller vem den tillhör. Jag skrev just till flyttfirman. Jag hoppas att de hittar den så jag kan få tillbaka min egen. Värdet är inte så stort, Ikea tar bara 50:- för en liknande. Men tyvärr har de slutat tillverka dem i trä. Nu kan man bara få tag på sådana med plastskaft, och det är inte alls lika snyggt. (Jag har för mig att den i trä kostade mer när jag köpte den. Så det är väl för att få ner priset som Ikea har övergått till plast.)

Klockan är inte mer än 17:30, så kanske jag hinner göra lite till nytta i dag. Men först ska jag ut med Bonnie.

11-08-29:

I förmiddags fick jag ett mail från Ulfs skatterepresentant Fiona. Hon skrev att skattemyndigheten vill ha in ytterligare 2972,09 € + böter på 225,96 € = totalt 3198,05 €. (Ungefär 29'294:-.) Jag vidarebefordrade mailet till Ulf. Sen ägnade vi förmiddagen åt att försöka lista ut vad detta kan vara för skatt - samt att oroa oss. Det gäller ju mycket pengar. Jag har fått en tid på onsdag klockan 12 hos skatterepresentanten, och då kommer jag att få besked. Vi tror att denna skatt kan ha med köpet att göra. När vi köpte lägenheten sa myndigheterna att den var taxerad till 170'000 € och vi fick betala 7% skatt på denna summa. Nu säger de helt plötsligt att skatten ska beräknas på 212'458,40 €. (Marknadsvärdet?) Ja, om vi har fattat rätt alltså. Konstigt! Och eftersom vi äger halva lägenheten var, så borde Ulf betala 50% och jag 50%. Varför har de då bara skrivit till Ulf? Ja, svaren på alla våra frågor får vi alltså först på onsdag.

Eftersom jag ägnade några timmar åt att maila Ulf och Fiona, samt åt att oroa mig, så hann jag inte börja packa upp någon låda förrän framåt eftermiddagen. Nu har jag packat upp de 11 första. Dessa innehöll skönlitteratur (sampackat med kläder, tyg och garn) och var de lättaste lådorna att ta hand om. All skönlitteratur står nu i bokstavsordning i bokhyllorna i gästrummet. De hyllorna blev nästan helt fulla.

Sen har jag ytterligare 12 lådor med böcker - men det är facklitteratur. Riktigt hur de ska stå har jag inte detaljplanerat. Jag har dem alltid sorterade efter ämnesområden. Psykologi/pedagogik för sig, husbygge/heminredning för sig, trädgård/natur för sig etc. Men jag vet att det kommer att fattas någon bokhylla för att allt ska få plats - och därför blir det inte alldeles enkelt att placera böckerna på ett bra sätt. Kokböckerna ska i alla fall stå i den vita bokhyllan i vardagsrummet, i samma hylla där en del porslin även kommer att få stå. Jag får väl packa upp och placera tillfälligt (för att få undan) och sen organisera det bättre senare. För utöver boklådorna har jag ytterligare 33 lådor, vars innehåll ska få plats någonstans...

Ute har det åskat och regnat en smula. Det har nog snart kommit en hel mm, fast nu börjar det klarna upp igen. Jag är trött efter att ha sprungit upp och nerför trappan med famnen full av böcker i 2½ timme, så nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen.

Vov alltså! I går hade vi filmkväll. Ja, Anna och Natalie och jag. Vi hade jättemysigt. Vi satt och låg alla tre på sängsoffan. Jag låg i mitten. Och så tittade vi på en film på Annas dator. Fast det var ingen bra film. Nä för den handlade bara om en massa människor. Inte en endaste hund var med. Och det är ju vov-dåligt alltså! Ja för jag tycker att det alltid ska vara mest hundar i huvudrollerna.

Fast det gjorde ingenting att filmen var så dålig - för Anna och Natalie klappade mig så skönt. Vovskönt alltså! Och hela tiden som filmen höll på.  Och den höll på länge. Det var så vov-mysigt!

Och i dag, när Anna och Natalie satt på balkongen och läste. Då fick jag sitta i deras knä - och så klappade dom mig. Det är bra att dom klappar mig mycket. Ja, för matte är så tråkig, så tråkig nu. Hon bara packar upp lådor hela dagarna. Och inte har hon hittat mina gnagisar än. Nä, bara en massa böcker och så hennes  egna kläder. Ja, det är tur att Anna och Natalie är här. Jag tycker att dom alltid ska bo hos oss. Ja, vov, vov då!

11-08-30:

Nu, klockan 17:30, gick musten ur mig. Det är jobbigt att packa upp lådor när det är + 29º både ute och inne. Skönlitteraturen står på plats i bokhyllorna i gästrummet. Men eftersom jag inte har packat upp mina bokstöd än, så ser det inte så särskilt prydligt ut. Ovanpå hyllorna har jag börjat ställa papplådor med sådant som jag använder sällan. I dessa fem lådorna ligger det garn. Sedan jag tog fotot så har jag ställt dit fler lådor, några med tyg i.

Vardagsrummet är fortfarande fullt med lådor, men det syns i alla fall att några har försvunnit. (De tomma lådorna ställer jag än så länge mellan Ulfs säng och garderob.) Jag har ytterligare 41 lådor att packa upp. Det går inte så fort, eftersom allt som jag packar upp, också ska ställas på plats.

Min dator har jag ställt på mitt sängbord så länge. Hur jag ska ordna det sen vet jag inte än. Något skrivbord/datorbord lär jag inte kunna klämma in i mitt rum, inte ens med skohorn... Detta funkar - men är inte särskilt bekvämt.

Ikea har svarat i dag. De säljer inga reservdelar (bakstycken) utan bara hela hyllor. En ny 40 bred hylla kostar 49 € och en 80 bred 59 €. Men så tillkommer 127 € i frakt. (Hyllorna går tyvärr inte in i min bil.) Detta måste förstås flyttfirman betala. Men det blir jag som får göra besväret att åka till Murcia och köpa hyllorna, samt lämna dem till transportfirman, och sen montera dem...

Flickorna besökte i förmiddags Alicante och Santa Barbara, och i eftermiddags badade de.

11-08-31:

Jag har nyss kommit tillbaka från mitt besök hos jurist Fiona, tillika Ulfs skatterepresentant. Nu är jag klokare än jag var innan. Men det är ändå inte lätt att förstå alla spanska lagar och regler.

Det visade sig, att i vårt köpekontrakt, där det står att lägenheten värderades till 170'000 € totalt (+ garage 7'000 € och förråd 3'000€), så står det också (långt bak med små bokstäver) att ingångs-taxeringsvärdet för lägenheten är 132'325,99 € - viket sen uppräknas med en viss procentsats varje år. Detta värde skulle vid tiden då vi övertog lägenheten vara 212'458,40 €. Vi betalade de 7% skatt på beloppet 170'000 - vilket alltså var för lite. Nu ska vi betala mellanskillnaden inkl ränta och böter = 3198,05 €.  Sen hade det i dag kommit ett till brev. Vi ska också betala 548,37 € mer för garaget. Och kanske det kommer en räkning för förrådet i morgon...

(Det står orden : Valor Cat./Base Imponible i kontraktet före taxeringsvärdet. Leta efter detta om ni ska köpa lägenhet/hus - och fråga mäklaren! Det är ju bättre att betala rätt bums och slippa ränta + böter.)

Tydligen är det ganska vanligt att man får såna här skattesmällar efteråt. Lopez inmobiliaria borde i samband med köpet ha förberett oss på detta. Och själv förstår jag inte alls varför man inte gör rätt redan från början. Vi betalade den summa man sa åt oss att betala. Man kan överklaga, sa Fiona. Men det är ytterst sällan som man får rätt. (Och processen tar normalt 4 år.) Spanska taxeringsvärden kan bara gå upp - aldrig ner, helt oberoende av hur marknaden ser ut. Myndigheterna hade redan nu skickat med 21 sidor bevis för att de har rätt. Jag ska få alla papper sen. Det ser intressant ut. Det verkar som om ritningar, byggnadskostnader mm finns med. Vi får alla papper när vi har överfört pengar till Fiona så att hon kan betala skatten till spanska skatteverket.

Eftersom spanska skatteverket nu, p g a den ekonomiska krisen, behöver få in alla skattepengar de kan få, så letar de efter sådana här "gamla felaktigheter". Inte bara vi har råkat illa ut. Och att räkningen kom bara till Ulf, och inte hälften till mig, beror på att han är man och att hans namn (därför) står först i kontraktet. Rent teoretiskt ska vi betala hälften var, men eftersom vi är gifta får bara Ulf räkningen.

Jaha, då vet ni precis hur det går till nu - att betala skatt vid lägenhetsköp - eller?

Själv hoppas jag ha lite ork kvar till att packa upp några lådor. (Jag blev trött av dessa oväntade ekonomiska bekymmer - det gäller ju stora summor.) Men kanske, kanske jag går ner till havet och badar en stund... (Flickorna har gått till marknaden.)

PS:

Klockan har hunnit bli 18, och jag har ännu inte packat upp en endaste låda... Däremot har jag tillbringat 1½ timme på stranden. Det var alldeles underbart i havet (+27º), så jag tillbringade mer tid i vattnet, än på själva stranden. Strax innan jag gick hem igen, så kom flickorna ner för att bada. Så när jag sen gick en promenad med Bonnie så tog jag kameran med mig. Jag tog några foton på flickorna på håll. (Närmare kunde jag inte gå när Bonnie var med.) De visste inte om att jag fotograferade dem, så de var nästan mer under än över vattnenytan. Jag ska försöka fotografera dem på närmare håll en annan dag. De är väldigt söta båda två, så det vore ju ingen nackdel om de syns tydligare. Här kommer dagens foton:

11-09-01:

I dag är det ingen riktig fart på mig. Jag har bara packat upp 3 lådor hittills. I eftermiddags åkte flickorna och jag till Carrefour och handlade, och nu badar de. Men själv gör jag som sagt inte många knop. Delvis kan det bero på att jag blivit förkyld och känner mig lite hängig för den skull. (Jag undrar bara hur i all världen jag kan ha blivit smittad - nu när jag nästan enbart träffar folk utomhus.)

Jag måste åka till Ikea ganska ganska snart. Jag måste ju ersätta de två skadade bokhyllorna, annars har jag ingenstans att ställa allt det som skulle stått där. Kanske jag bör passa på nu när Anna och Natalie är här, för då kan de passa Bonnie medan jag är borta. Fast en dag planerar vi alla att åka till Guadalest. Vi får se vilken dag det blir. Enl väderleksprognoserna så kanske vi får regn i morgon och på lördag. (Och helt otippat kom det faktiskt några droppar i morse.)  Det bör vara fint väder när vi åker till Guadalest, men får gärna regna när jag kör till Ikea. Nu är det bara 6 dagar tills flickorna ska flyga hem igen, så vi får planera de sista dagarna väl. Det är ju viktigt att de känner sig nöjda med sin vistelse här.

Förresten: De här 7% skatt vi ska betala - det är nog lagfartsavgiften.

Jag fick mailreklam från Inreda.com i dag. De säljer nu en dörrmatta som skulle passat mig precis:

Fast eftersom texten inte är på spanska, och ytterdörren dessutom är inåtgående, så blir det ändå inget köp.

PS:

Jag glömde berätta att det fr o m i går plötsligt blev lite lugnare här i El Campello. Det verkar som om de flesta av turisterna har åkt hem nu. Det är inte längre lika fullt på stranden, och inte på strandpromenaden heller. Det känns skönt. Jag tycker ju bättre om mindre orter, med färre invånare - just för att de är lite lugnare. (Sen får man förstås acceptera en massa turister sommartid, när man bor på en ort med en så härlig playa som den här i El Campello. Och turisterna är ju bra för näringsidkarna...)

11-09-02:

I dag har jag besökt Ikea. Jag köpte två Billy-bokhyllor som ersättning för de två skadade. Jag tittade på fyndavdelningen förstås, men där fanns tyvärr bara en enda Billyhylla - och den var svartbrun, och några lösa bakstycken hade de förstås inte. Tyvärr är min bil drygt 1 dm för kort för att jag ska få in en hög bokhylla i den. Alltså fick jag lämna in de två hyllorna till transportföretaget. De kommer med hyllorna i morgon. Resten tog jag i bilen. Jag köpte några småsaker när jag ändå var där. Bl a 4 rejäla hjul (Rill) att sätta under den hyllan som står framför garderoben, samt ytterligare en utestol (Vinö) till balkongen (likadan som den jag har). Jag provsatt också den snygga matbordsstolen Norrnäs. Den var jätteskön! Så nu måste jag försöka spara ihop till fyra sådana. Flickorna passade Bonnie medan jag var borta.

I Murcia vräkte regnet ner. Ikeas parkering stod delvis under vatten (2-3 cm), och på hemvägen fick jag ha vindrutetorkarna på för fullt, ända tills jag närmade mig Alicante. Där började det klarna upp. Men här har också kommit ett par skurar nu på eftermiddagen. Jag hade regnmätaren undanställd så jag vet inte exakt, men enligt yr.no så ska det ha kommit ca 5-6 mm. Det ska regna lite i morgon också. Preliminärt planerar vi att åka till Guadalest på söndag - då det ser ut att bli klart och soligt väder igen.

11-09-03:

Visserligen är himlen inte helt molnfri i dag, men nåt regn lär det knappast bli. Anna och Natalie har gått ner till stranden för att sola och bada. Själv har jag packat upp en låda och tvättat en maskin tvätt. Och så väntar jag på Ikea-transporten. De kan komma när som helst under dagen, ända fram till kl 21.

Jag känner mig "dunderförkyld" i dag. Jag hostar och snyter mig i ett. (Och i natt hostade jag 1½ timme innan jag kunde somna.) Det konstiga är att jag inte kan minnas att jag har träffat en enda förkyld människa den senaste månaden. Och förkylningar smittar, som bekant, endast på så nära håll att viruset kan överleva transportsträckan vid t ex en nysning. Jag hoppas förstås att jag inte smittar flickorna, men eftersom virus gör vad det kan för att föröka sig, så är oddsen inte alltför goda...

Vov! Tänk vi hade filmkväll i går igen, Anna och Natalie och jag. Ååh så skönt dom klappade mig, under hela filmen. Fast filmen, vov alltså! Den var ännu sämre än den förra. Ja, för inte nog med att det inte var några hundar med. Jag såg en katt! Ja, vov alltså! Vilken skandal! En film med bara människor - och så en katt - men ingen hund. Ja, fattar inte att Anna och Natalie vill se på så dåliga filmer. Själv blundade jag under minst halva filmen - och bara njöt av alla klapparna.

Det är vov sån tur att Anna och Natalie är här nu. Ja, för matte hon är precis lika tråkig varenda dag. Hon bara packar upp lådor, och stökar till ännu mer. Nu har vi både lådor - och mattes saker, stående överallt. När jag ska leka boll-leken med Anna och Natalie - så springer jag nästan in i lådorna som står i vägen.

Ja, matte har konstig smak om hur man ska möblera. Själv tycker jag att man ska ha en skön säng i en hörna, och en skön soffa i nästa hörna, och så mat- och vattenskålar i den tredje hörnan. Resten av golvet ska vara tomt - så man kan springa bra. Om jag bestämde - då skulle vi ha det så. Ja, vov så fint det skulle kunna bli! Vov, vov!

PS:

Jag hade fel. Det kom visst regn, hela 7 mm enligt min regnmätare. Men när det regnade som värst såg himlen faktiskt ut som på det vänstra fotot nedan. (Även rakt uppåt!) Men tittar ni noga så kan ni se på sandens färg, att den är våt. Några timmar senare såg himlen ut som på det högra fotot, men då regnade det inte längre.

Jag fick vänta länge på Ikea-transporten. Klockan 15:45 ringde de och sa att de skulle komma inom en timme. Tre timmar senare ringde jag och frågade vart de hade tagit vägen. Då var de i Alicante, men kunde inte säga när de skulle komma. Först 20:10 kom de. Det var två afrikaner som talade dålig spanska. Ännu sämre än jag alltså. Jag frågade varför de var så sena. Regnet, sa de...

I går när jag var på Ikea köpte jag också några billiga vita plastknoppar att sätta på hallbyrån så länge. (De kostade 1,80 € för 12 st.) De riktigt snygga kostade från 3,50 € och uppåt - för två. Så jag tänkte att det är bäst att Ulf själv är med när vi väljer, för tänk om de inte duger de jag väljer, då vore det förargligt att ha lagt ut en massa pengar i onödan. Byrån ska trots allt ha 8 knoppar. Så här ser byrån ut med sina tillfälliga knoppar. De här knopparna passar faktiskt bättre i hallen. Men när jag hade byrån i mitt blåa badrum - då var det jättesnyggt med de turkosa glasknopparna.

Jag har inte gjort så väldigt mycket nytta i dag. Jag har packat upp ytterligare tre lådor, samt skruvat fast gångjärn på den vita hyllan i vardagsrummet. På den ska jag nämligen sätta glasdörrar upptill, eftersom jag kommer att bli tvungen att ha porslin där. Alltid skyddar dörrarna lite mot damm... Ni ska få se resultatet när det blir klart. Men om det blir fint väder i morgon så åker vi till Guadalest - och då lär jag inte få gjort nåt annat på hela dagen. (Å andra sidan är Guadalest en väldigt trevlig liten by.)

Förresten har jag varit tvungen att flytta min mini-arbetsplats. Det lilla sängbordet fick inte plats. Jag kunde inte öppna balkongdörren. Nu får datorn bo på ett hyllplan i min ena bokhylla. På det viset tar den minst plats. Jag kan inte påstå att det blev bekvämare - men det funkar i alla fall (om jag inte sitter där för länge). Och bor man trångt, så gör man. Då får man ta till sådana här nödlösningar.

Sedan jag tog fotot ovan så har jag fyllt hyllorna under datorn med små lådor. Just nu är det viktigast att jag packar upp alla flyttlådorna, och får undan innehållet i dem. Så får jag roa mig med att ordna fint på riktig senare.

11-09-04:

I dag har vi varit i Guadalest - Anna, Natalie, Bonnie och jag. Vi åkte härifrån redan klockan 10, och när vi kom fram 50 minuter senare var det ännu få andra besökare. (Det är bara knappt 5 mil till Guadalest här ifrån, men på slutet är vägen väldigt krokig - och det går mycket uppför.) Byn var lika vacker som vanligt, med sitt lilla vita kastell och den turkosblå dammen nedanför. (Jag har berättat om Guadalest flera gånger förr, så i dag berättar jag inget om själva byn.)

Här ser ni Anna och Natalie.

Natalie och jag beslöt att vi skulle gå ända upp på toppen. Anna tyckte att det var onödigt att betala 3 € för detta, när "gratis-utsikten" är så fin. Och eftersom hundar inte längre får följa med den sista biten, så passade Anna Bonnie medan Natalie och jag gick i väg.

Innan man kommer ut till trappan som går uppåt, går man igenom det gamla huset Casa Orduña, numera museum. Efter att både slottet och många andra  byggnader i Guadalest hade förstörts i den stora jordbävningen 1644, byggdes Casa Orduña av den mäktiga familjen Orduña. När den siste markisen av Guadalest dog barnlös 1699, fick familjen Orduña allt större makt. Själva huset plundrades och brändes ner 1708 (under det spanska tronföljdskriget), men byggdes upp igen. 1994 köptes huset av Guadalest kommun för att göras om till museum. Möbler och övrig inredning i huset donerades av Joaquín María de Orduña. Jag visar här några av fotona jag tog. Biblioteket på första fotot rymmer hela 1265 volymer.

Det fanns många vackra gamla möbler att titta på. (Överallt fanns skyltar med texten: Var vänliga rör inte möblerna / sitt inte på stolarna.)

Lägg märke till att fint folk hade innetoalett redan på den tiden...

Jo, jag hade tänkt skriva mer i kväll, men nu blev jag plötsligt oerhört trött - så jag orkar inte. Jag känner mig inte alls bra nu. Jag hostar väldigt mycket, och har aningen feber. Jag bör nog gå och lägga mig bums...

11-09-05:

Ja, i går kväll kände jag mig plötsligt väldigt trött och dålig - mitt i skrivandet. I dag är jag i alla fall feberfri, och hostar aningen mindre - men bra är jag inte. Alltså gör jag så lite som möjligt i dag. Men skriva klart om gårdagen, det ska jag nog orka.

Vi hade tur med vädret, och vi såg havet klart och tydligt i fjärran. Konstigt egentligen att det nästan inte alls syns på fotona nedan. Klarar inte kameran så långa avstånd, tro?

Jag tycker att det är trevligt att gå allra högst upp, för utsikten är ännu bättre från toppen. Sen är det lite synd att sista biten kostar pengar. Museet är ju intressant en gång, men inte var gång man besöker Guadalest.

Natalie och jag fotograferade varandra.

Visst syns det på de tre fotona nedan, att vi kommit ytterligare en bit högre upp.

När vi hade beundrat utsikten åt alla håll, så gick vi ner till Anna och Bonnie som väntade på oss på torget. Sen strosade vi runt alla fyra och tittade i många av de små affärerna. I min favoritaffär har de många både roliga och vackra saker. (Jag har tyvärr glömt vad den heter, men ni ser den på andra fotot uppifrån under gårdagens datum. Den ligger i det lite lägre beiga stenhuset på höger sida.) De säljer bl a så humoristiska figuriner. Många av dessa är karikatyrer på olika yrkesgrupper, men även soffpotatisen och golfaren finns med. Här ser ni några.

Denna, med den äldre damen som får löständerna fixade hos tandläkaren, tyckte både Anna, Natalie och jag var bland de roligaste.

Tyvärr är de väldigt dyra. De största kostar närmare 2000:-! Annars skulle jag gärna köpt  "läraren och eleven" åt mig själv, och "sjuksköterskan" åt Linda osv.

När vi hade tittat (och handlat) färdigt i butikerna letade vi upp en restaurang för att få något i våra tomma magar. Men det tänker jag inte berätta ett ord om - för det har Bonnie sagt att hon ska göra...

Vov på er! I går så åkte Anna och Natalie och matte och jag bil ända till Guadalest. Jag har varit där förr. Guadalest ligger väldigt högt uppe - och man kan se långt, långt bort. Matte tycker mycket om att titta på utsikter.

Fast jag är egentligen mer intresserad av hur saker luktar, jag. Och det fanns en del del spännande dofter i Guadalest. Jag kunde lukta att många människor hade gått där, och några hundar, och en katt. Förresten såg jag katten sen. Den skällde jag på! Vov - vov - voov, skällde jag. Man ska skälla på katter, tycker jag!

Och sen kunde man springa uppför trappor. Så det gjorde jag. Jag sprang så fort att matte nästan inte hann med.

Men ibland väntade jag. Jag ville ju kolla att alla var med. Och ibland gick jag fram till Anna. Då klappade hon mig. Det tyckte jag om. Ja, för Anna kan klappa mig så vov-skönt!

Fast sen, då ville matte och Natalie springa i trappor själva. Ja, matte sa att hundar inte fick följa med högst upp. Och då fick Anna och jag vänta jättelänge på dom. Jag fick sitta i Annas knä. Det var bra. För jag tycker inte riktigt om när matte försvinner så där. Men det kändes tryggt hos Anna. Och till slut så kom dom igen. Och då sprang jag och mötte dom.

Sen så gick vi på restaurang. Jag fick sitta i mattes knä som vanligt. Men Natalie och Anna dom satt själva på var sin stol.

Vi fick vänta jättelänge på maten. Först så vilade jag mig bara lite. Och väntade, och väntade.

Men till slut så somnade jag.

Fast precis då kom maten. Och vov så gott det luktade. Matte och Anna och Natalie sa att dom inte tyckte att maten var nåt speciellt. Men dom bitar som jag fick, dom var vov-goda, alltså! Så jag blev nöjd. Och mätt.

Men sen, när vi hade ätit färdigt, då åkte vi bilen hem igen. Och när vi kom hem så var vi trötta allihopa. Så då vilade vi. Vov och vov!

11-09-06:

I går kväll kom min granne och ringde på dörren. Målaren har nu varit och inspekterat skadorna i trapphuset och lämnat in en offert. Han vill ha 220 €, vilket inkluderar både arbete och material, men inte moms. Det verkar rimligt, så jag gav målaren klartecken att börja sitt arbete. Det är samme målare som vi här i trapphuset lejde för totalrenoveringen förra sommaren. Jag tror inte att det av mina foton riktigt har framgått hur stora en del av skadorna är, så i dag fotograferade jag det största igen - nu med en tändsticksask bredvid. Jag försökte också fotografera så att djupet syns.

Nu hoppas jag att Europaspecialisten genast betalar för skadorna de åsamkat, så att inte jag behöver ligga ute med mer pengar. Jag ligger ju redan ute med pengar för de nya hyllorna.

Jag känner mig aningen bättre i dag. Jag hostar och snyter mig fortfarande, men jag känner att immunförsvaret börjar komma igång med sitt arbete nu. Bra! Då kanske jag orkar göra lite nytta igen. Här finns ju ett och annat att göra...

PS:

"Antalet svenskar som köper hus i Spanien har ökat med 129 procent på tre år. Huspriserna på den spanska kusten har fallit med 30-35 procent i genomsnitt sedan toppen nåddes i december 2007 och än verkar inte botten vara nådd. – Utbudet av hus är fortfarande större än efterfrågan därav det fortsatta pristrycket. Priserna rör sig inte mycket, men jag tror inte att vi har nått botten än, säger Daniel Nilsson, regionchef på Fastighetsbyråns spanska verksamhet Real Estate Agency. Efter bland annat britter, tyskar, italienare, portugiser och fransmän placerar sig svenskarna på åttonde plats när det gäller att äga hus i Spanien. Enligt Foqus rapport äger 24 536 svenska hushåll en bostad i Spanien och omkring 60 000 svenskar beräknas vara säsongsboende där."
Källa: http://www.e24.se/pengar/bostad/billigare-med-hus-i-spanien_3034122.e24

PS2:

Nu har jag satt på de nya vitrindörrarna på den vita bokhyllan i vardagsrummet. Det är inte meningen att man ska kunna montera dessa glasdörrarna ovanför ett par trädörrar. Men jag såg att gångjärnen var justerbara, så jag visste att det skulle gå. Jag har bara varit tvungen att montera dem aningen högre upp än de egentligen ska sitta. Det var tur att jag påbörjade detta innan Anna och Natalie åkte hem. Det skulle varit nästan omöjligt att stående på en pall (för att räcka upp) ensam få i båda gångjärnen samtidigt och sen trycka till rejält så de låstes fast. Men med gemensamma kvinnokrafter lyckades Anna och jag med detta. Så här ser hyllan ut nu:

Glasdörrarna Nyckelby passar egentligen inte till mina övriga möbler, men var de enda som var låga nog att passa. Det hade blivit dyrare om jag hade köpt nya höga dörrar (med hälften glas och hälften trä). Däremot måste jag köpa två nya silvergrå knoppar till de nedre luckorna. De i guldfärg passar inte längre.

Efter att ha blivit bjuden på en mycket god böngryta av flickorna, så började jag mitt arbete med att sätta hjul under den bokhyllan som står framför min garderob. Jag beslöt mig för att skruva fast hjulen på ett löst hyllplan, och sen ställa hyllan ovanpå detta. Det blir mer flexibelt, och hyllplanets mått passar ju exakt in under hyllans botten - på insidan av sockeln. P g a sockeln kunde jag tyvärr inte skruva fast hjulen längst ut i alla fyra hörnorna, vilket hade blivit stabilare. Så här blev det:

Det fungerar bra, men för att vara alldeles säker på att hyllan inte kan tippa över framåt - så ska jag montera på ett stödben i framkanten (framför sockeln, just där dörrarna möts). Mitt problem nu blir att hitta ett stabilt ben som glider lätt över golvet, kan monteras uppåt på en liten yta, och är exakt 11,8 cm högt... Innan jag monterat på detta, vågar jag inte fylla hyllan med tunga saker. Men det är såna här små problem man måste kunna lösa - om man ska kunna bo trångt enligt compact-living-modellen. Jag ska göra vad jag kan av mina sjutton kvadrat!

F ö fortsätter jag att hosta - och snyta mig... (Måtte nu inte flickorna ha blivit smittade!)

11-09-08:

I går eftermiddag skjutsade jag Anna och Natalie till flygplatsen. (Anna skrev i dag att deras resa hem gick bra.) På vägen tillbaka svängde jag inom varuhuset Aki ( bygg&heminredning) och köpte två små ben. De är 10 cm höga, men jag köpte till en sak att skruva på i botten så att de går att justera på höjden. Tyvärr visade det sig att fästet till samtliga ben (Aki har ett stort sortiment) var för breda för att kunna monteras korrekt framför sockeln. Jag kommer troligen att montera de små benen på en lös platta som jag skjuter in framför hyllan. Vi får se.

När jag kom hem bytte jag bakstycken på de två skadade bokhyllorna. Jag passade på när jag kunde lägga dem i gästsängen ovanpå de mjuka madrasserna. Då slapp jag montera av vitrindörrarna. Här byter jag bakstycket på den smala hyllan:

Jag fick förstås några delar över, eftersom jag bara behövde bakstyckena. Dem får jag väl ställa i källaren så länge. Men nu kan jag använda mina båda vitrinskåp igen. På den högra bilden nedan har det smala skåpet kommit på plats igen. Sen fotot togs har jag satt in både hyllor och en del saker.

Och, som ni ser nedan, blev även det breda vitrinskåpet fint igen.

Därefter bäddade jag iordning gästsängen och städade lite.

I dag har jag varit flitig från det jag vaknade och fram till nu, 18:45. (Och lite till tänker jag hinna med.) Först tvättade jag två maskiner, med de lakan och handdukar som flickorna hade använt. Det är skönt att få undan sådant bums. Sedan har jag ägnat resten av dagen åt att packa upp flyttkartonger. Nu är det bara 12 kvar! Fast allt står inte på sina rätta platser. I bästa fall står det i rätt hylla/skåp. Men ganska många saker ligger tillfälligt ovanpå Ulfs säng - samt i soffan.

I det vita vitrinskåpet står det mesta huller om buller, och ytterligare några saker (som jag inte packat upp än) bör få plats. Men lägg märke till att skåpet nu har knoppar i passande färg. (Också från Aki...)

Tillfälligt har jag ställt många tunga böcker i hyllan jag har stående ovanpå mitt sängskåp. Skåpet är gjort av gediget trä, men så här mycket vågar jag egentligen inte belasta toppskivan. En rad böcker kan få stå där, men i övrigt får det bli lättare saker. Några dagar hoppas jag dock att skivan håller för belastningen. Än kan jag ju inte ställa något alls i hyllan som jag ska montera stödben på.

Förresten var målaren här och spacklade igen skadorna i trappuppgången i förrgår. Han börjar väl måla så snart spacklet torkat ordentligt, och han har bearbetat ytan på det.

Nu ska jag gå och packa upp ytterligare en låda...

11-09-09:

Grattis på födelsedagen Anita!

PS:

Nu har jag skickat mitt ersättningsanspråk till Europaspecialisten. Jag hoppas att de utan dröjsmål betalar för skadorna de åsamkat. Egentligen är det ju nu jag får se om detta är en bra firma eller ej! Står man för vad man gjort så stiger man i min aktning. Detta är mitt krav för det som blev förstört under transport och/eller avlastning:
2 st garderobsstommar Ikeas Pax 50 x 58 x 236 cm i björk à 60 € = 120€.
1 st Ikeas Pax Komplement (stång) 5,99 € (saknas).
1st bokhylla Ikeas Billy hög - bredd 40 cm i björk 49€.
1 st bokhylla Ikeas Billy hög - bredd 80 cm i björk 59€.
Frakt från Ikea i Murcia totalt 69 €.
1 st klädsel från Bemz till Ikeas Tomelilla-fåtölj 99 €.
Frakt klädseln 10€.
Reparation av skadorna i trapphuset: 220 € + moms. (Jag vet inte om momsen är 16% på denna typen av arbeten, i så fall blir det 255,20 €.)
Summa: 411,99 €, till mig (+ 57,51€ för parkeringstillståndet) + 220€ + moms till målaren = 724,70€.

Och så har jag bara 9 lådor kvar att packa upp...

PS2:

Det kom en överraskning med posten i dag - från Skatteverket. Jag är fr o m 1/9-11 avregistrerad från folkbokföringen - och därmed utskriven ur Sverige! Ja, jag har naturligtvis själv ansökt om detta, jag vill vara skriven i Spanien. Det funkar inte att mestadels bo i ett land - och vara skriven i ett annat. Men jag trodde inte att det skulle gå så lätt, nu när jag är gift med en svensk man som vill fortsätta att vara skriven i Sverige. Jag trodde att jag skulle bli tvungen att överklaga - och så gick det igenom med en gång. Skönt! Det innebär bl a att jag nu har all min sjukvård i Spanien, vilket förstås är mest praktiskt för mig. Nu är alltså Ulf och jag officiellt särbor. Det har vi ju redan varit i praktiken periodvis, men visst känns det lite konstigt att vara gift och särbo. Men nuförtiden är det inte helt ovanligt. Och vi kommer ju hur som helst att bo tillsammans största delen av året. Här nedan ser ni delar av dokumentet:

F ö har jag nu packat upp samtliga flyttlådor! Tro nu för all del inte att det innebär att jag har kommit iordning. Nej, det mesta jobbet återstår! Bara hälften av alla saker har hamnat i rätt skåp/hylla/låda - och ytterst få i rätt ordning. Resten ligger tyvärr ännu staplat i soffan, på matbordet, på Ulfs säng, samt på gästsängen. Av hänsyn till känsliga läsare ämnar jag inte visa några foton på detta. Nu måste jag sortera, organisera, ordna nya platser att placera allt på - och framför allt att försöka få plats med alla dessa sakerna någonstans. Vilket blir svårt när här är så trångt... (Och så måste jag förstås få undan de tomma flyttkartongerna, all bubbelplast mm.)

I kväll är jag dock för trött för att göra mer. Jag går fortfarande på slemlösande + nässpray, och känner mig inte i nån vidare form. Men det går åt rätt håll i alla fall... Och i morgon kommer det en ny orörd dag!

11-09-10:

Jag har varit ganska flitig i dag också. Nu står allt porslin, och allt husgeråd, på sina rätta platser - och matbordet är tomt. Nyss duschade jag, och nu (20:00) ska jag hålla kväll. I går gick Bonnie och jag ut vid denna tiden. Jag såg att havet och himlen hade så underbara färger. Himlen var precis så där rosa-gul-blå, och havet precis så ljusblått-ljusturkost-silvervitt som jag tycker är så vackert. Jag tog kameran med förstås. Här får ni se några foton:

Så småningom övergick färgskalan till olika nyanser av klarblått - och det var precis lika vackert det, särskilt när månen (nästan full) strödde lite silverglitter på vågorna. Jag tröttnar aldrig på att betrakta havets olika ansikten...

Nu vill Bonnie berätta om kvällen.

Vov och vov! I går packade matte äntligen upp den sista lådan. Vov så bra! Nu kan jag springa lite i vardagsrummet igen. Fast bara lite. Ja, för matte har det fortfarande jättestökigt! Det står saker nästan överallt.

I går hade matte i alla fall tid att gå en lång luktrunda med mig. Matte tyckte att det var så vackert ute. Det tyckte jag också. Men framförallt så luktade det bra och intressant. Jag ställde mig på muren och tittade en stund.

Och vet ni vad jag såg då? Jo, Kiko! Han låg och vilade sig.

Så då sprang jag bort till honom. Och sen luktade vi på varandra, och pratade lite och så. Ja, för vi var båda för trötta för att brottas och jaga varandra. Vi hundar blir trötta när det är varmt ute.

Men sen kom vi på vad vi skulle göra. Vi skulle vakta våra mattar. Så vi ställde oss och spanade. Ibland spanade vi åt samma håll. Och ibland spanade vi åt olika håll. Vi hade koll på hela trottoaren, alltså!

Och när det kom en hund gående förbi - då skällde vi på den. Voov-vov-voff skällde vi. Och oj, så rädda hundarna blev då. Ja, i alla fall dom små.

Fast våra mattar tyckte inte om att vi skällde. Så dom sa åt oss att sätta oss på muren. Så då gjorde vi det. Man kan nästan spana ännu bättre därifrån.

Sen fick matte syn på att både himlen och havet var alldeles blåa. Då ville hon fotografera mig. Och det fick hon. Jag blir ju alltid så vov-bra på alla foton. Ja, det är bara för att jag är så söt. Och jag tycker faktiskt att jag klär riktigt bra i blått. Visst!

Sen tog matte några foton på Kiko också. Men han är inte så van som jag. Man måste sitta still. Ja, för annars blir det suddigt. Men det vet inte Kiko - så han skuttar hit och dit hela tiden. Men på ett enda foto satt han still. Ja, för hans matte höll fast honom. Det är detta fotot:

Rätt så söt blev han faktiskt. Fast inte lika söt som jag förstås.

Ja, och sen så satt vi på muren ända tills himlen blev svart. Då gick vi hem och la oss. Vov på er!

Ulf tycker inte att det är bra att jag har skrivit ut mig ur Sverige. Han tycker tvärtom, att jag är urbota dum som har gjort det. Han vill att jag ska skriva lite mer om vad det innebär. Han ser bara nackdelarna. Själv ser jag fördelarna. Men som alltid, så finns det förstås både för- och nackdelar.

Om vi tar lagen först, så säger både den svenska och spanska lagen - att man ska vara skriven där man stadigvarande vistas mer än 183 dagar per år. (Med stadigvarande menas minst ett år.) Och det är ju ganska uppenbart att jag vistas mest i Spanien - och alltså bör vara skriven här.

Sedan vi köpte vår lägenhet här, har jag dock varit skriven både i El Campello och i Hässelby strand. Det är förstås inte lagligt. Man kan, om man har rymligt samvete, vara skriven i två länder och då också utnyttja båda dessa länders socialförsäkringssystem. Ulf tycker att jag borde ha fortsatt att vara skriven på båda håll - och ha utnyttjat fördelarna med detta. Bl a skulle jag då kunnat ha tillgång både till spansk och svensk sjukvård. Men, i praktiken innebär en "dubbelskrivning" förstås att jag också vore skatteskyldig i båda länderna. Nu är kontrollerna få - men ändå. Kanske det är både dumt och oekonomiskt - att skriva ut sig, jag vet inte, men nu har jag i alla fall gott samvete. Och det tycker jag att är viktigt!

Det jag nu har tackat nej till - är all svensk subventionerad sjukvård, all subventionerad medicin, all subventionerad tandvård mm. Däremot har jag rätt till akut sjukvård. Jag kan heller inte ha en svensk hemförsäkring. Däremot brukar olycksfallsförsäkringar gälla oberoende av vilket land man bor i. Min rösträtt har jag kvar i 10 år. Jag är också fortsatt svensk medborgare. Men jag har alltså nu emigrerat till Spanien igen - med allt vad det innebär. Det innebär t ex att den dagen jag dör, så blir jag begravd i Spanien - inte i Sverige...

Nu har jag fri sjukvård + fri medicin här i Spanien. (Men det kan hända att jag får ha min ordbok med mig, för att förstå - och göra mig förstådd.) Jag bedömer att svensk och spansk sjukvård är likvärdiga. Jag får också gå till tandläkare här, mm.  (Tandvården är något billigare här - men förstås "på spanska".)  Jag kan också rösta i lokalvalen, men det avstår jag från att göra tills jag blir mer insatt. Och så måste jag förstås ha en spansk hemförsäkring. (Men det skaffade vi redan från början.)

Det som är viktigt i sammanhanget är att man bestämmer sig för var, i vilket land, man vill höra hemma. Själv vill jag hellre vara "spanjorska". Ulf vill absolut vara svensk. Och det ska han självklart få vara. Jag var osäker på om detta skulle gå att kombinera - eftersom Sverige inte gärna skriver ut någon som har den minsta lilla anknytning till Sverige. Och att ha en svensk make som bor i Sverige är förstås en mycket väsentlig anknytning. Nu bedömde skattemyndigheten ändå att jag borde skrivas ut, eftersom jag anses stadigvarande vara bosatt i Spanien. Jag fick således min ansökan godkänd.

Nyss, när jag skulle dra för persiennen i gästrummet eftersom det blivit mörkt ute, så smet en liten geckoödla in - precis när persiennen nästan var helt nere. Jag drog upp den en bit igen och stängde dörren till gästrummet. Nu hoppas jag att ödlan själv springer ut under natten. Det är så svårt att fånga dem utan att göra illa dem. Och denna är större än den förra, och därmed mycket svårare att fånga. Jag får väl se i morgon bitti om den är kvar eller ej (om jag ser den - för de gömmer sig när det är ljust). Ja, det är sådant som kan hända här i Spanien...

11-09-11:

Angående min emigration så vill jag lägga till följande:

Självklart så behåller jag min rätt att få förtidspension, ålderspension mm från Sverige. Normalt ska jag hädanefter bara betala skatt i Spanien - och inte i Sverige. Men eftersom jag bara har svensk inkomst (min förtidspension) så måste jag betala SINK-skatt i Sverige. (SINK = särskild inkomstskatt för person som får sin inkomst från Sverige - men bor utomlands.) SINK-skatten är fast: 25% av inkomsten. Eftersom jag har låg pension betalar jag normalt bara 26% i skatt i Sverige - så för mig gör det ingen större skillnad. Och skulle jag behöva betala skatt här i Spanien, så har jag rätt att få tillbaka motsvarande belopp på den svenska skatten. Så mer än 25% totalt kan det inte bli (eftersom Spanien har lägre skattesatser - ca 18% på en normalinkomst).

Från Europaspecialisten har jag inte hört ett knyst sen jag skickade mitt ersättningsanspråk till dem...

Jag är trött i dag, och hostar ganska mycket. Det känns som om jag inte kan ta djupa andetag. Men förkylningar brukar ju normalt vara ca 14 dar, och jag har bara haft min i 9. Alltså är det för tidigt att hoppas att den ska vara överstånden. Om några dagar känner jag mig säkert bättre. Då får jag säkert mer energi! Det behöver jag om jag ska komma iordning här. I dag har jag gjort alltför lite...

I går ställde jag alltså alla saker iordning i mitt nya vitrinskåp. Och i skåpet under, dolt bakom träluckorna, står övrigt husgeråd som tyvärr inte får plats i köket. Jag ställde också på plats de böcker som ska stå i denna bokhyllan. Det blev - utöver alla kokböckerna - avdelningarna musik, lyrik och humor. (Fast Bonnies leksaker ska inte ligga ovanpå hyllan. Där ska jag ställa någon prydnadssak.)

Utsikten från balkongen i dag på förmiddagen:

Söndagarna är alltid "stora seglardagen"... Jag var på balkongen och vattnade alla mina krukväxter. De dricker en hel del i värmen. Jag tror att det gick åt ca 25 liter.

Sen gick Bonnie och jag för att titta på en multikulturell festival: II Festival Multicultural, på torget Pl del Carmen nära Mercadona. Temat var Todos somos de aquí y de allá. (≈ Vi är alla härifrån och därifrån.) Det var trevligt, men väldigt varmt och svettigt i solen. Jag hade vatten med åt Bonnie, men inget åt mig själv. Sätten att skydda sig mot solen var många. Ser ni att kvinnan till höger håller en svart solfjäder så att den skuggar ansiktet?

Det var många dansuppvisningar - bl a ganska många från olika länder i Latinamerika. Att dansa iförd folkdräkt, i solsken och 30º värme - det är krävande... Men dansarna verkade vara vid gott mod.

Bonnie och jag tittade inte så länge. Vi gick i stället runt bland alla stånden där det bl a såldes mat och olika former av handarbeten, från de olika länderna. Jag köpte några argentinska empanadas med fyllning av nötkött, paprika och oliver. (Jättegoda! Jag åt en när vi kommit hem igen.)

Den vackert klädde mannen, till höger på fotot nedan, bjöd mig på en peruansk specialité: grillad majs. Det var gott, men smakade varken majs eller popcorn.

Många var klädda i vackra folkdräkter. Jag tror att kvinnan nedan till vänster kom från Mexico, och att de till höger kom från Peru .

Efter att ha gått runt en dryg halvtimme och tittat på allt, så gick vi hem igen. Jag vill inte att Bonnie ska behöva vara ute i solen för länge mitt på dagen.

Nu har det hunnit bli eftermiddag, och jag har mest gått runt och småplockat. Och det verkar inte bli så mycket mer gjort i dag. Jag får ta nya friska tag i morgon! Jag måste! Men det är svårt att vara flitig varenda dag. Jag tänker på att det var jättelänge sen jag senast solade och badade... Och det vill jag ju gärna - det också!

11-09-13:

I går postade jag ett brev till den franska polisen. Det var en påminnelse om att vi måste få en officiell och påskriven handling från dem - för att få ut något på vår hemförsäkring. Det tog flera timmar för mig att författa brevet på franska. Jag rör ihop mycket med spanskan nu. Stöld heter le vol på franska. Skriver jag bara vol betyder det flyg. Men först skrev jag el vol. (Men el är ju spanska...) Ja, suck så mycket besvär man får, när ens modersmål talas av så få...

I går vid lunchtid, när jag var på promenad med Bonnie, så mötte jag vår brevbärare. Han frågade om jag skulle vara hemma om en stund, för i så fall kunde han köra upp till posten och hämta ett stort brev som kommit till mig - så att jag slapp gå och hämta det. Det skulle jag vara, sa jag. Han kom en stund senare, med ett paket från Bonniers bokklubb som jag beställt två böcker från. Jag måste säga att det är stor skillnad på servicenivån på den spanska och den svenska posten...

Annars bar jag mest ner saker i källaren i går, bl a delarna till Billybokhyllorna som blev över när jag använt de nya bakstyckena, och mina trädgårdsredskap, samt mina målarfärger och penslar. Och 26 av de tomma flyttkartongerna (prydligt hopvikta samt buntade) kunde jag klämma in. Övriga 30 ska jag ge bort till Animal Rescue Shop. Vårt lilla källarförråd är redan proppfullt, annars skulle jag behöva bära ner många fler saker dit. Alla mina verktyg, t ex... Jag vet inte hur, eller var, jag ska få plats med dem här i lägenheten.

I dag ringde chefen för Europaspecialisten. Han sa att de fått alla mina mail, men inte visste vad de skulle svara. (Jag sa att de kunde ha svarat att de läst mailen och skulle återkomma...) Han sa att han skulle tala med chauffören, och med sitt försäkringsbolag. Detta skulle ordnas, sa han. De skulle återkomma...

I dag har Ulf fått ett brev från Skatteverket. De undrar om det är riktigt att han inte flyttar med till Spanien, när hans hustru flyttar. Sen undrar de hur många dagar per år jag kommer att besöka honom i Sverige, respektive hur många dagar per år som han kommer att besöka mig i Spanien. De har väl lite svårt för tanken att ett gift par inte är bosatta/skrivna på samma ort. Ulf ska fylla i blanketten och skicka tillbaka till den. Så får vi se vad resultatet blir.

I dag har Elisabeth och Hasse kommit fram hit till El Campello. De körde från Sverige i lördags. Jag har berättat om dem tidigare. De bor nära Glumslöv i Skåne på somrarna, men i El Campello på vintrarna. Vi bestämde att vi ska träffas snart. Det är ju trevligt att ha lite svenska kontakter här i El Campello! Det är SÅ mycket enklare att prata svenska... Jag kan uttrycka precis vad jag vill!

Det jag har sysslat med i dag är att skruva fast stödbenen på den flyttbara hyllan. Det blev inte vackert - men ändamålsenligt. Nu kan den inte tippa över. Jag skruvade fast själva benen på en lös plywoodbit. Sen fäste jag plywooden med bara en liten skruv underifrån. På det viset blir det inga synliga märken på bokhyllan, och stödbenen hänger med när jag rullar iväg hyllan. Så här blev det:

Och nu har jag redan fyllt underskåpet med saker. Strax ska jag börja fylla hyllan ovanför också. Ytterligare ett litet steg i riktning mot att komma iordning...

Så här vacker är min lilla bougainvillea nu:

På fotot ovan till höger syns det tydligt varför den på svenska kallas trillingblomma. Jag gläds mycket åt mina växter!

11-09-15:

Grattis på födelsedagen lillasyster Gun!

Jag hoppas att din dag blir fin, på alla sätt och vis!

Vad jag gjorde i går? Jo, jag var flitig nästan hela dagen. Jag har nu börjat packa upp de små lådor, som låg i några av flyttkartongerna. I dessa lådor ligger förstås små saker, som t ex prydnadssaker samt skriv- och ritmateriel. Sen försöker jag ställa/lägga dessa små saker något så när på plats. Det känns som ett evighetsarbete. Ändå ser jag en liten skillnad på röran här, från dag till dag - men det går sakta. Förkylningen är i alla fall nästan borta nu. Det återstår bara lite hosta och aningen halsont. Bra när nåt går åt rätt håll...

Vov alla hundkompisar! Jag har problem med min matte! Jaa, hon har blivit såå tråkig! Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med henne. Vet ni några bra knep för att få fart på sin matte? Eller kan ni rekommendera nån bra bok om matteuppfostran?

Matte bara håller på och packar upp saker hela dagarna. Ja, nu packar hon upp ur små lådor - som låg inuti dom stora lådorna. Och så ställer hon in sakerna i skåpen. Hon har aldrig tid med mig. När jag kommer med pipbollen och vill leka - då säger matte bara att hon måste göra färdigt först. Ja, och så fortsätter hon att packa upp saker. Vov alltså, så synd det är om mig!

Och inte har husse kommit hit ännu heller. Det är vov så dumt. Ja, för ibland så är han faktiskt vovbra att leka med. Särskilt busleken! Men nu är det jättesynd om mig alltså.

Det är bara när vi är ute och går, som matte verkligen ägnar sig åt mig. Så det är allt tur att vi är ute flera gånger om dan. För annars skulle det bli för tråkigt. Ja, vov så synd det är om mig. Gnäll och pip alltså!

PS:

Jag har just konstaterat, att om jag ska kunna få plats med alla mina saker här - så måste jag åka till Ikea för att köpa en byrå till. Jag skulle då köpa en hög Alex, för att ställa ovanpå den jag redan har. (Golvytan är tyvärr slut för länge sen...) Visserligen får jag då stå på en pall för att räcka till de översta lådorna - men jag skulle verkligen behöva ytterligare 9 lådor. Jag har i nuläget ingenstans att lägga mitt ritmateriel: pennor, linjaler, akvarellfärger, block o dyl. Och så skulle jag behöva lägga "minnes-saker" i nån låda.

Jag har packat upp alla mina prydnadssaker och inramade foton nu. Och allt behöver jag inte ha framme. En del saker har jag behållit enbart av nostalgiska skäl. Men jag måste inte titta på dem var dag - det räcker med nån gång då och då. Det blir alldeles för plottrigt om jag ska försöka tränga ihop alla mina prydnader i vitrinskåpet. Då "ser man inte skogen för alla träd". Jag får alltså välja ut dem som jag tycker allra bäst om att titta på dagligen - och sen lägga undan resten. Vad som råkar vara modernt/inne, eller vad andra anser vara snyggt - bryr jag mig däremot inte alls om. Vitrinskåpet står i mitt rum, där huvudsakligen jag själv kan se det.

Jag tänker t ex låta min lilla samling av små söta nallebjörnar stå på en framträdande plats, trots att det kanske inte är helt åldersadekvat...

Och valda delar av min lilla samling av små söta katter och hundar också...

Bara för att jag blir glad av att se dessa saker...

Just nu står allt bara instaplat i vitrinskåpet - alldeles för tätt - och alldeles för blandat. Men jag måste ju få småsakerna ur vägen så länge... Finliret får jag vänta med - tills golvet, soffan och Ulfs säng är helt tomma. Just i kväll känns det dock som om detta "evighetsarbete" aldrig skulle ta slut. Det ska bli SÅ skönt den dagen jag har kommit iordning här!

11-09-17:

Jag har inte ett dugg roligt att berätta i dag heller. Jag är ju mest bara inomhus - och ägnar mig åt att försöka få in så mycket som möjligt av mina saker i skåp och på hyllor. Det går långsamt framåt. Man kan nu se halva överkastet på Ulfs säng, och nästan 1/5 av soffan...

Ute är det underbart väder varenda dag - och jag skulle så gärna vilja bada. Men jag kan inte koppla av förrän jag har fått något så när ordning i lägenheten. Havet ligger kvar, och det kommer att vara varmt ett bra tag till...

11-09-18:

Gissa vad jag har gjort i dag? Jo, nästan samma sak som i går, och i förrgår, och dagen dessförinnan. Men jag har förstås flyttat på olika saker. På Ulfs säng ligger det nu bara lite saker i en hörna, och travarna på soffan har minskat i höjd. Så visst går det framåt...

I dag har jag bl a tömt lådorna under gästsängen. Där låg tidigare en hel del tyg och sybehör. Nu ligger allt detta tillfälligt ovanpå gästsängen i stället. (Förhoppningsvis ska jag få in det i min ena garderob - sen när jag har omorganiserat en del.)

I lådorna under gästsängen ska det förstås ligga kuddar, täcken, lakan, handdukar och allt annat som våra kära gäster kan tänkas behöva. Men när jag började fylla lådorna så upptäckte jag att dessa blev helt fulla innan jag ens fått i hälften. Suck.

Jag ska nu försöka att packa täcken och filtar i vakuum-påsar, så att de tar mindre plats. Och till huvudkuddarna kan jag sy fodral och lägga dem ovanpå sängen. Jag har hittat ett tyg som jag tycker om. Ser ni kudden på karmstolen? Den här:

Den köpte jag i en affär här på Calle San Bartolomé redan när Anna och Natalie var och hälsade på. Det är en provkudde från en kommande kollektion. Men nu på onsdag kommer kuddar, dukar, överkast mm i detta tyget in till affären. Man kan också köpa metervara. Det är kraftig bomullsväv som ligger på hela 280 cm's bredd och kostar 7,50 € per meter. Inte dyrt alls alltså. Så nu kommer jag att köpa så det räcker till att klä om stolssitsarna på karmstolarna + till att sy en ryggkudde till den andra karmstolen + till några 50 x 60 cm's kuddfodral att ha på gästsängen. Jag har nämligen tänkt att gästerna ska slippa ha rosablommigt inne hos sig. Jag köpte härförleden ett par tunna dovt turkosblå bomullsgardiner som jag provisoriskt hängde upp i dag. De är lite för långa så jag ska lägga upp dem, men de kan lika gärna hänga uppe så länge. Så här der de ut:

Visst är det snällt av mig att låta gästrummet gå i blått! Ja, för nu har jag bara mitt lilla rum att förvara alla mina rosa saker i. Min sköna läsfåtölj har jag redan fyllt med så många kuddar som där får plats. Och eftersom jag bara har denna fåtöljen så vet jag inte var jag ska lägga alla mina andra favoritkuddar. Jag har några söta rosablommiga som jag så gärna skulle vilja ha framme, och så en jättegullig med kattungar på. Jag kan förstås, av hänsyn till Ulf, inte ha dem i vardagsrummet heller. Lite tråkigt blir det faktiskt att behöva lägga dem på en hylla i garderoben... Jag får väl sticka in huvudet där och titta på dem emellanåt...

F ö fungerar det faktiskt väldigt bra att ha fåtöljen i mitt rum, trots att här är så trångt. På dagarna står fåtöljen framför sängskåpet. Och på nätterna, när sängen är framfälld, så står fåtöljen framför vitrinskåpet. Min dator fick jag plocka ut ur skåpet igen. Den blev för varm där. Nu står den på ett väldigt litet rullbord framför vitrinskåpet på dagarna. När jag använder datorn, så sitter jag på en pall framför rullbordet. (Någon riktig stol får jag inte plats med.) På nätterna står rullbordet framför garderoberna, nära fönstret. På så sätt fungerar allt - både dagar och nätter, tack vare att bordet och fåtöljen går på hjul och är lätta att flytta. Ni ska så småningom få se fler foton på hur här ser ut, men det är ju långt ifrån klart än - så ni får vänta.

I morgon förmiddag planerar jag att åka till Ikea för att köpa en lådhurts + några hyllplan av glas.

11-09-19:

Inköpsresan till Ikea gick bra. Vägen är fin, men tråkig. Och precis före Ikea finns det en 6-filig rondell som är lite klurig att köra i. Först nu, efter ett antal gånger, har jag lärt mig vilken fil man bör ligga i. Jag köpte bara vad jag skulle: en Alex hurts med 9 lådor ,samt 4 hyllplan av glas till mina vitrinskåp. Men jag hann med att provsitta de där matbordsstolarna som jag håller på att spara ihop till, och soffan som jag önskar mig. Men har man en liten hund som väntar därhemma, så kan man inte strosa runt hur länge som helst...

När jag kommit hem igen visade trippmätaren precis 178 km. Inte så långt, men det ska ändå bli väldigt skönt sen när Ikea i Alicante har öppnat. När jag kom hem igen gick jag först en lång runda med Bonnie. Därefter bar jag upp Alex från bilen. Han är tung - hela 38 kg! Tur att vi har hiss... Nu ligger han på vardagsrumsgolvet och väntar på att bli monterad. Men det orkar jag inte i kväll. Jag fick migrän när jag kom hem igen. Jag tål inte mycket nuförtiden... Jag har tagit medicin, och det dunkar inte längre lika kraftigt i huvudet, men jag bör nog ändå ta det lugnt resten av kvällen.

Vov! Och vov! I dag har jag både tråkiga och roliga saker att berätta. Det tråkiga är att matte lämnade mig alldeles ensam hemma - i 4 långa timmar, nu i förmiddags.  Ja, matte åkte till Ikea. Och på Ikea har dom så dumma regler - för hundar får inte följa med in. Jättedumt tycker både matte och jag. Och väldigt tråkigt var det, att vara ensam hemma. Men jag passade förstås på att sova.

Fast när jag hörde matte komma i trappan - då satte jag mig i hallen och försökte se så ledsen ut som jag bara kunde. Ja, så att matte skulle förstå hur dumt det var att lämna mig. Fast sen förstörde svansen alltihopa! Ja, för den började vifta när den såg matte! Ja, jag blev ju glad när hon kom, ju. Och det är väldigt svårt att se ledsen ut samtidigt som man är glad. Så nu vet jag inte om matte hann fatta att man inte ska lämna sin hund ensam så länge.

Fast sen, då gick matte och jag en lång luktrunda. Och det var kul. Ja, för vi hade bara gått en liten bit när vi mötte Lluna och hennes matte. Lluna och jag blev vov-glada när vi såg varandra. Och sen, när vi kom ner på strandpromenaden, då fick vi vara lösa. Det var vov så kul alltså. Som jag sprang! Jättefort sprang jag! Lluna hann inte med, fast hon försökte ta genvägar. Ååh så roligt det är att springa fort. Fast vi lekte också, Lluna och jag. Mest lekte vi jaga-leken, nu när vi var lösa.

Men sen, då blev vi alldeles varma och trötta, Lluna och jag. Så då gick vi vanligt en stund - och luktade på intressanta kissfläckar och sånt. Och sen så gick dom hem till sig, och vi gick hem till oss. Och nu så har jag druckit mycket vatten, och vilat mig. Så då orkade jag skriva detta. Men nu tror jag att jag behöver sova lite till. Vov så mycket på er!

11-09-20:

Jag fick ett rejält migränanfall i går - värre än jag haft på många år. Huvudet började göra så ont så jag knappt klarade att ta mig i säng. Jag mådde dessutom så illa att jag trodde att jag skulle behöva kräkas när som helst, och som om inte det var nog så svullnade näsan igen så att jag var tvungen att andas genom munnen. Ja, det var en pärs. Det tog flera timmar innan jag till slut lyckades somna. Ja, ni som själva har/har haft migrän - ni vet precis hur det är. Inte det minsta lilla kul - men det är i alla fall inget man dör av...

I morse när jag vaknade så mådde jag nästan helt bra. Jag känner mig bara lite matt, och har en svag antydan till huvudvärk. Och visst hade jag mått bra av att sova ytterligare nån timme i morse - men se det tyckte inte min lilla sängkamrat...

Hur som helst så bör jag nog ta det ganska lugnt i dag.

Det här med migrän är nåt som har kommit och gått i mitt liv. Mitt första anfall fick jag när Linda var spädbarn. Sen hade jag ganska täta anfall sisådär 10 år framåt. Då var anfallen väldigt handikappande. Jag hade fruktansvärd huvudvärk (ofta med flimmerskotom) och kräktes , men fick jag sen bara sova minst 8 timmar - så var jag helt bra när jag vaknade. Sen gick det många år utan ett enda migränanfall. Men de senaste åren har de kommit tillbaka, fast nu är de annorlunda. Nu har jag oftast en huvudvärk som inte är lika handikappande, men som i gengäld varar i 72 timmar.  (Det är nästan så att jag föredrar den första varianten - för då går det över fortare.) Min teori är att migrän kommer vid hormonförändringar i kroppen. Det skulle kunna stämma på mig i alla fall. Först fick jag det i samband med att jag fick mina barn - och nu har jag ju kommit i klimakteriet. Alltså förväntar jag mig att bli fri från migrän om några år igen. (Hoppas kan man ju alltid...)

Jag ska alltså försöka att ta det lugnt i dag. Men jag bör förstås åtminstone börja montera lådhurtsen. Och sen är det en massa annat som jag också bör göra. För om 18 dagar kommer Linda hit - och då måste gästrummet vara helt klart. Och om 20 dagar kommer Ulf hit - och då måste hela ovanvåningen vara klar. Så lite nytta måste jag försöka göra i dag, trots allt. Om jag tar det väldigt lugnt så ska det nog gå bra...

F ö har det blivit kallare här. I natt var det bara 20º ute. Och på dagarna är det ofta bara 25-27º nu. Det händer att jag fryser när jag kommer in i skuggan... (Jag har fått ta på mig en T-shirt på kvällen.) Och på nätterna har jag fått börja lägga på mig ett lakan för att inte frysa, och snart behövs nog en tunn bomullsfilt. Jovisst - allting är relativt. Just nu, klockan 10:30, är det bara +13,4º i Hässelby strand... Viva España!

PS:

Min dator hakar upp sig hela tiden i dag, så vi får se om jag lyckas skriva dessa rader. Eftersom jag fortfarande har huvudvärk (fast inte så svår) har jag verkligen försökt att ta det lugnt i dag - men det är inte lätt. Jag är inte den typen som kan koppla av när jag vet att jag har mycket att göra. (Hur tror ni det gick till när jag brände ut mig?) Jag har i alla fall inte monterat Alex. När jag såg alla skruvarna så insåg jag att det skulle bli ett för stort projekt just i dag.

Först småplockade och ordnade jag lite. Ulfs säng är nu helt tom, och gästtäckena är komprimerade och ligger på en hylla överst i Ulfs garderob, och då fick allt annat plats i lådorna under gästsängen. Sen började jag pyssla med mina växter. Jag duschade alla. De behövde fräschas upp. (Och sen skurade jag rent duschkabinen, samt torkade upp allt vatten som jag hade droppat på golvet när jag bar tillbaka växterna till sina platser.) Åtta av växterna bar jag dock ner till min balkong. (Ulf vill inte ha så många uppe på sin, sen när han kommer ner.) Kanske jag bär ner ytterligare någon senare, för där står 13 kvar. Jag vill gärna ha så många som möjligt på min balkong. Så här blev det:

Fotona är tagna nu på kvällen, som ni ser.

Och sen hängde jag provisoriskt upp mitt lilla fågelbad, som jag köpte i våras, på en befintlig krok. Hoppas att fåglarna blir glada när de hittar det. Det är inte så stort, men dricka vatten kan de ju alltid göra där. Nu när jag har satt upp det, så får jag se till att hålla det fyllt med rent vatten.

På balkongen där uppe står min gullranka kvar. Ser ni så mycket den har vuxit i sommar?

Ja, lite sjå var det att pyssla om alla växterna. Men sådant kan ju knappast räknas som arbete...

Framåt hösten/vintern måste jag ordna någon form av tak över den innersta delen av min balkong. Då kan jag sätta växterna där om det skulle komma ett rejält ösregn. Annars riskerar de att bli dränkta i sina självbevattningskrukor. Jag ska ta redan på om det finns några speciella regler jag måste följa - eller om jag kan göra som jag vill. Över nästan hela balkongen där uppe är det tak, så för växterna där är det ingen fara. Inte för att det regnar mycket så särskilt ofta. Men några dagar var vinter så vräker regnet ner, även här i Spanien.

11-09-21:

Det verkar bli en sån där 3-dygns-migrän i alla fall. Jag hade lätt huvudvärk hela dagen i går, men framåt kvällen tilltog den. Följaktligen har jag inte kunnat sova många timmar i natt. Jag måste säga att migrän är en väldigt onödig och ofunktionell åkomma. Just när man behöver sina krafter som bäst - så slår den till. Och ännu vet man inte varför vissa människor får migrän. Förr trodde man att man fick migrän för att blodkärlen i huvudet drog ihop sig. Nu tror man att blodkärlen drar ihop sig för att man har fått migrän. Men varför migränen kommer - det vet ingen (än), bara att den ofta kommer då man efter en anspänning kopplar av.

En gång för mycket länge sen, när barnen var små, så åkte vi på bilsemester till Tyskland och Holland. Jag hade förstås haft mycket att ordna dagarna innan avresan. Redan på färjan mellan Danmark och Tyskland började huvudet dunka oroväckande. Och jag hade inte kört många km i Tyskland förrän jag var tvungen att stanna på en P-plats för att kräkas. Så där satt jag och kräktes, och i bilen satt barnen och såg olyckliga ut. Bil efter bil körde förbi. Men plötsligt stannade en bil och en kvinna (en västindiska vid namn Gloria) kom ut och frågade hur det var fatt. Hon hade sett barnen och undrat. Jag förklarade att det var ett migränanfall, men att jag tyvärr inte hade medicin med mig.

Kvinnan bad då sin man att köra min bil, och sina barn att åka i vår - och så bad hon mig och mina barn att åka med henne. Vi åkte hem till deras hem i Hamburg. Där bäddade hon ner mig i en säng och tog hand om mina barn. Jag upplevde henne som en ängel. Vi fick alla övernatta i deras ganska trånga lägenhet, och barnen bjöds på kvällsmat och vi bjöds alla på frukost.

Dagen efter var jag bra, och vi kunde köra vidare. Tänk att det finns så snälla människor! Jag kommer alltid att med tacksamhet minnas Gloria!

Fotot nedan togs under just denna resan, när barnen och jag åkte flumeride i Hansa-Park (en nöjespark utanför Lübeck).

Och på passfotona nedan, tagna inför denna vår första utlandsresa, så ser ni att barnen inte var särskilt gamla.

Tack vare Gloria så blev resan ett fint minne för oss alla. (Ändå var det en "budget-semester", då vi sov i tält, lagade vår mat på campingkök etc.)

Hittills i dag (klockan är 11 nu) har jag inte gjort nån nytta alls. (Mer än att jag längst ner på Gästinfo-sidan har lagt in ett par länkar ang Alicantes kommunikationer.) Under dagen planerar jag dock att montera Alex. Det måste ju göras...

PS:

Jodå, jag tog mig samman och monterade Alex nummer två. När jag var färdig med stommen så lyfte jag upp den på den Alex jag redan hade. Jag insåg att jag inte skulle orka lyfta hurtsen med lådorna monterade. Det är tungt nog att lyfta upp en stomme i axelhöjd. Sen kom jag förstås på att jag inte kunde få lådorna på plats om stommen var helt inskjuten som den sen ska stå. Garderoben t v skjuter nämligen ut 16½ cm från väggen. Jag var tvungen att dra ut och vrida stommen så mycket som jag vågade. Jag var lite orolig att den skulle tippa över, men det klarade sig. Svårast var det att montera den översta lådan. För trots att jag stod på min högsta pall så fick jag ha armarna sträckta rakt uppåt - och jag såg inte ett dugg vad jag gjorde. På slutet ska man fästa lådorna med två skruvar som skruvas i från lådans insida. Det var svårt på de lådor som var över ögonhöjd... Men som ni ser på tredje fotot nedan, så är alla lådorna nu på plats. De flesta har jag också hunnit fylla. Skönt att ha detta jobbet gjort.

När jag i går visade foton från min balkong, så framgick det inte att jag faktiskt har plats för två sittplatser också. Dessa är dock helt "Christel-anpassade" (= låga). I dag bar jag ner ytterligare två växter till min balkong - så den blir mysigare och mysigare... Då kan jag se växterna även när jag sitter på mitt rum och skriver mail, eller läser. Jag blir glad av att se mina växter! Mina växter i krukor - de är ju min trädgård i miniatyr.

Vov på er! Matte har gjort det mysigt på vår balkong nu. Ja, hon har burit dit många av växterna. Och då blir det liksom både tryggare och trevligare att vara där. Så nu går jag ofta ut på balkongen och solar en stund. Dörren står öppen hela dagen, så jag kan gå ut själv.

Det är så vov-skönt att ligga i solen och vila. Fast jag sover inte. Nä, jag bara blundar. Ja, för annars lyser solen för mycket i mina ögon.  Men nu är det kväll, så då skiner inte solen mer på vår balkong. Så nu lånar jag mattes dator och skriver det här. Och sen så ska jag lägga mig på mattan och vila en stund. Ja, för jag blir väldigt trött av att skriva. Det är så många bokstäver att hålla reda på - så jag blir nästan yr, alltså. Ja, vov då!

11-09-22:

I dag blev ingenting som jag hade tänkt mig. Jag vaknade glad eftersom huvudvärken var nästan helt borta. Som vanligt tvättade jag och klädde mig, och gick ut med Bonnie en runda först. Sen, när jag kommit hem, satte jag på tebryggaren. Inget hände. Jag provade igen, med samma resultat. Jag upptäckte ganska snart att jag inte hade el någonstans. (På morgonen hade min elektriska väckarklocka lyst som vanligt.) Jag såg att jordfelsbrytaren hade utlösts. Jag provade att stänga av en av de övriga säkringarna åt gången, tills jag kunde konstatera att det var någonting kopplat till säkringen general (allmän) som det var fel på. Men vad detta kunde vara hade jag ingen aning om. Jag provade förstås att koppla ur sladdar både här och där - men inget hjälpte. Jag började oroa mig för att kyl och frys var strömlösa. Alltså ringde jag elektrikern (el electricista) Manolo, som vi tidigare har haft kontakt med.

Jag kände mig ganska duktig som kunde redogöra för detta med jordfelsbrytaren (ICP) och säkringen (el fusible) på spanska. Tyvärr kunde inte elektrikern komma bums eftersom han höll på med ett komplicerat arbete en bra bit härifrån. Men han lovade att komma så snart han kunde. Klockan 15:30 kom två elektriker som på mindre än en minut konstaterade att det var varmvattenberedaren (calentador de aqua) som det var fel på. Av en slump hade de en rörmokare (fontanero) med sig i bilen. De kallade upp denne Alfonso, som snabbt konstaterade att det var två stift inuti beredaren som tjänat ut. Jag fick välja på att få utbytt delen inuti (ca 40 €), eller hela beredaren (ca 300 €). Jag valde att prova med att bara byta innanmätet i beredaren. Alfonso beställer delen i dag, och hör av sig när den kommit. De kopplade lite provisoriskt så länge så att vattnet fungerar som vanligt. Elektrikerna tog inget betalt för att de kommit hit.

Det är handikappande att vara utan el! Inte kunde jag använda datorn - eftersom jag inte kunde komma ut på internet. Och min spanska mobil var inte fulladdad, vilket oroade mig lite - eftersom den var enda länken till yttervärlden. Ja, och så fick jag klara mig utan te till frukost. Nu hoppas jag att maten i kyl och frys har klarat sig, trots att det var elavbrott nästan 6 timmar. Jag får gå igenom det i kylskåpet senare. Det i frysen bör ha klarat sig eftersom dörren var stängd hela tiden.

Ja, så började denna dagen. Och det enda jag har gjort hittills är att sätta in glashyllorna (som jag köpte på Ikea i måndags) i vitrinskåpen. Det positiva är att huvudvärken börjar klinga av.

11-09-24:

I natt kom det 8 mm regn här. Det var välbehövligt. Men nu skiner solen igen. Annars märks det även här, att hösten är på väg. På nätterna sjunker temperaturen under +20º, och på dagarna håller den sig under +28º. Ja, och så kommer det nån regnskur emellanåt, vilket sällan händer sommartid. Det känns både vemodigt, och skönt - att det går mot höst.

Jag har bekymmer! Jag har ingen som helst aning om hur i all världen jag ska få plats med de sista sakerna. Det finns inte en enda tom hörna någonstans, men tillräckligt mycket saker för att (nästan) fylla en garderob... Det som fortfarande ligger framme är - filtar, plädar, dynor, inredningstyger och några större väskor. Alltså ganska skrymmande saker, och allt (utom möjligen väskorna) måste dessutom förvaras dammfritt.

Just i dag känner jag mig ganska deppig och håglös, för att jag aldrig tycks bli klar med jobbet att komma iordning. Det känns som ett evighetsarbete som aldrig tar slut. Suck!

Det enda jag nu kan göra (och det hade jag hoppas kunna vänta med) är att gallra och rensa ut bland mina kläder och skor. Men detta är ett stort jobb! Det innebär att jag måste plocka fram allt jag har i samtliga garderober - annars får jag ju inte full överblick över vad jag har. (Och så borde jag ha gått ner 5 kg i förväg - för då hade jag kunnat gallra ut alla de kläder som passar när jag väger lite mer, som nu.) Suck! Jag har ingen lust att börja på detta jättejobb. Jag skulle vilja bli klar med att komma iordning - och sen vila några veckor. Det skulle jag behöva! Därefter skulle jag vara fit for fight igen, men inte nu. Jag känner mig så trött, så trött. Det har ju inte bara varit flyttningen i sig, det har ju varit mycket jobb p g a stölden - och krånglet med flyttfirman också. (Nej, jag har ännu inte hört något från vare sig den franska polisen - eller flyttfirman.)

Ja, ni som känner mig, ni vet att jag inte deppar ihop även om det känns svårt för stunden. Jag brukar alltid ta nya friska tag när jag har hunnit samla mig en smula. Nu ska jag gå en promenad med Bonnie i det härliga vädret. Förhoppningsvis är jag piggare när jag sen kommer tillbaka till de alltför höga travarna på gästsängen. (Men skriv gärna några peppande mail! Sånt piggar upp.)

PS:

Jodå, nu har jag kommit igång ordentligt. Just nu är det bara lakan, handdukar samt underkläder kvar i garderoberna. Och då har jag alltså tömt hallgarderoben, de två garderoberna i gästrummet och de tre lösa garderoberna + den stora fasta i mitt sovrum. Hur här ser ut i övrigt ska vi kanske inte tala om. Men ni anar säkert att varken soffan eller Ulfs säng är tomma längre. Jag ska strax sluta för i kväll, för jag känner att huvudvärken står på lur. I morgon ska jag först tömma garderoberna helt, samt städa ur dem. Sen får jag börja gallra, en kategori i taget. Det kommer att ta några dagar. Detta kommer att bli den största utrensningen i mina garderober - någonsin. Därefter återstår förstås att hänga/lägga in det som blir kvar - snyggt och ordentligt. Det blir säkert jättebra när det blir klart.

11-09-25:

Det går bra med "stora-garderobs-projektet". Jag har tömt garderoberna, torkat ur dem - och nu lagt alla lakan och örngott på sin nya plats. Och jag har börjat så smått att gallra bland mina skor...

Då - mitt i alltihopa, dyker det upp en liten varning på min dator om att en främmande dator är ansluten till vårt nätverk. (Jag mailar lite med Ulf, som senare i dag ska iväg på en kryssning till Helsingfors tillsammans med Bosse L. Så det var när jag skulle se om han skrivit något nytt som jag såg meddelandet.)

Mystiskt! Vi har en väldigt lång och krånglig kod, som inte borde gå att knäcka. Jag klickade vidare på informationen. Det ska bara stå ChristelsDator (och när Ulf är här - även hans dator förstås).

Och sen gick jag in på Norton 360 Internet Security för att kolla vår nätverkssäkerhet och fick upp följande:

Det verkar inte finnas något ställe som jag kan spärra den inträngande datorn på. Norton ger inga råd. Så hur gör jag nu? Är det nån som vet? Jag kommer att stänga av vårt trådlösa nätverk ett par timmar i eftermiddag, men det ändrar väl inget? Har de knäckt koden så har de. Eller kan det ha blivit nåt annat fel? Kanske jag bör kontakta Telefonica? De är ju ansvariga för nätverket. Men det kan i så fall inte bli förrän på måndag förmiddag. Just nu känns det i alla fall bra att ha ett "minoritetsspråk" - utifall att de även kan komma åt min dator. (Fast där har jag klickat för Dela ej.)

(Är det någon nackdel med att jag visar hela mitt IP-nummer ovan? Borde jag ha "suddat ut" hälften av siffrorna? Men sånt kan väl inte missbrukas?)

Ja, suck! Är det inte det ena så är det det andra. Inte får jag mycket arbetsro inte...

Jag ska i alla fall strax muntra upp mig med en promenad tillsammans med Bonnie. Solen skiner från en klarblå himmel och vi har +27º. Och det blåser en lätt bris från havet. Underbart - med andra ord!

11-09-26:

Horst tittade inom en stund på förmiddagen i dag. Det var trevligt. Han skakade på huvudet när han såg all röran här... Men han litar på att jag kommer att få allt i ordning - innan Ulf kommer ner.

Jag gallrade ut ganska många par skor i går. (Jag hade onödigt många par.) Mina fötter har ändrats de senaste åren, bl a har de blivit bredare. (Det är väl för att jag har trampat ner fotvalven.) Så det är bara att konstatera, att vissa skor som var bekväma för några år sen - gör ont att gå i nu. Jag var hård, satt inte skorna skönt på foten så blev de utgallrade, det hjälpte inte att de var snygga. Men visst kändes det lite sorgligt när jag behövde gallra ut en del gamla favoriter. Som dessa:

En hel stor kasse blev det som jag nu kan lämna till second-hand-butiken. (Men var inte oroliga - jag har tillräckligt många par kvar...)

Jag gallrade också bland mina jackor. Men det gick snabbare. Bara tre stycken åkte ner i utgallrat-kassen. Och snart ska jag börja gallra bland mina kjolar.

Jag är inte riktigt säker på om vi fortfarande har snyltare på vår trådlösa uppkoppling, eller ej. I dag står det i alla fall att min dator är säker. (Jag la bl a in lösenord på den i går.)

Vov en så modig hund jag är! Jättemodig. Som i morse när jag var ute och gick med matte. Då mötte vi en stor hanhund som såg väldigt stroppig ut. Och då gick jag rakt fram emot honom - och så skällde jag ut honom. Bara så där, alltså. Vov! Visst var det modigt gjort. Och alla människorna runt om oss - dom skrattade. Det var säkert för att dom blev glada när dom såg hur modig jag är. Visst!

Matte är fortfarande jätte-vov-tråkig. Nu håller hon på att flytta alla sina kläder. Först tar hon ut dom ur garderoben. Sen tittar hon på dom. Och sen lägger hon några i en kasse. Och så hänger hon in dom som blir kvar. Hon får inte plats med alla sina kläder, säger hon. Så hon ska ge bort några. Ja, bara hon inte ger bort några av mina kläder. Nä, för jag har verkligen inte för många. Och jag behöver mina regnkappor, när det regnar ute - och mina varma jackor, när det är kallt ute. Så dom vill jag ha kvar - allihopa.

Nä, nu ska jag springa och hämta bollen. Ja, jag måste ju muntra upp matte lite. Hon kan ju inte bara göra tråkiga saker hela tiden. Man måste leka ofta! Vov på er!

11-09-27:

Jag gallrar kläder, och gallrar kläder, och gallrar kläder. Men än är jag inte klar. Jag har nu även gallrat bland mina kjolar, klänningar, långbyxor, kavajer, västar, koftor, tunikor och blusar. Det tar tid eftersom jag provar det mesta. Ytterligare två stora kassar har jag gallrat ut. (Kassar i storlek som ½ sopsäck.) Och ändå behåller jag nog för mycket. Jag räknade de klänningar som jag har kvar. Det blev 59 stycken! Jo, det är sant. Trots att jag gallrat ut många - så har jag alltså 59 kvar. Det är ju inte klokt egentligen. Jag behöver några tangoklänningar, några vanliga finklänningar, några sommar-vardagsklänningar, några vinter-vardagsklänningar, samt några solklänningar. Men borde inte ca 20 sammanlagt räcka? Förr i tiden hade väl 7-8 stycken ansetts vara många nog... (Jag tänker inte räkna mina övriga plagg!)

Vi lever i ett konsumtionssamhälle - och ett informationssamhälle. Vi översköljs med reklam som skapar behov. Och jag dras med... Jag köper visserligen aldrig dyra märkeskläder, utan handlar gärna på postorder-rea och i secondhand-butiker. Men ändå! Jag köper uppenbarligen för mycket. (I alla fall har jag köpt för mycket - jag ska försöka sluta nu.) Nu tror jag, om jag psykologiserar lite, att detta kan ha att göra med att jag alltid har varit missnöjd med mitt utseende. (Särskilt med de där extra kilona.) Så ibland köper jag nog ett nytt plagg - som kompensation på nåt sätt. Men inte blir jag snyggare för det... En motionscykel skulle nog på sikt vara en bättre investering.

Ja, hur som helst. Längre fram måste jag göra en utrensning till! Jag ska inte behålla ett plagg bara för att det är snyggt - om jag praktiskt taget aldrig använder det. Och jag ska inte behålla sådant som inte passar mig, för att jag tror att det kanske kommer att passa längre fram. Just nu kommer jag att fortsätta att gallra som jag gjort hittills - hårt - men kanske inte tillräckligt hårt.  Det jag har kvar att gallra bland är shorts, tunna jumprar, tjocka tröjor, T-shirts och linnen. När det gäller strumpor, underkläder och nattlinnen så har jag nog ganska precis vad jag behöver. Möjligen bör jag även gå igenom mina skärp...

Det är nu bara 12 dagar kvar tills Ulf kommer ner och allt måste vara klart här. Just nu är Ulfs säng tom - och halva soffan. Men gästsängen är proppfull med bl a  tröjor och jumprar. Och de skrymmande heminredningstygerna ligger fortfarande framme. Å andra sidan är inte garderoberna riktigt fulla än. Så jag har hoppet kvar...

Jag hoppas att Linda vill ha något av mina utgallrade plagg. Hon kommer ju snart ner och kan titta och prova. Och jag har mailat foton på 25 par av de utgallrade skorna till både henne och Sara, och frågat om de vill ha några. (Jag tror bara att det är de som jag känner, som har strl 36 i skor.) Resten av det utgallrade går till secondhandaffären Animal Rescue Shop.

För övrigt har målaren nu blivit klart med att reparera skadorna i trapphuset. Han har spacklat två gånger, och sen målat över spacklet två gånger, och så målade han i dag lite på räcket också - där detta fått sig några törnar. Jag betalade honom de begärda 220 €. (Jag får väl maila kvittot till flyttfirman i morgon. Det börjar verkligen bli hög tid för dem att betala ut ersättningen till mig. Det är inte rättvist att jag ska behöva ligga ute med så här mycket pengar. Själva vill de alltid ha betalt inom 48 timmar...)

Och så kom rörmokaren hit och satte in nytt innanmäte i varmvattenberedaren. (Det kostade 140 € totalt inkl arbetet.) Han visade mig hur oerhört mycket kalk som hade samlats i beredaren. Ett par liter såg det ut som! Det är kalken som hade förstört metallstiften (som går till det elektriska) i innanmätet. Spanskt vatten är väldigt hårt. Förhoppningsvis klarar varmvattenberedaren nu några år till. Men rörmokaren frågade om vi inte har någon avkalkare. Man kan installera sådana. Jag vet inte hur pass det lönar sig. Jag har inte tidigare bott någonstans där vattnet varit så här hårt. Jag får fråga runt. Men det får bli längre fram, just nu har jag alltför mycket annat att göra. (Men Maria-Paz berättade, att på de 8 år som hon har bott i sin lägenhet här i El Campello, så har hon varit tvungen att byta varmvattenberedare två gånger!)

11-09-28:

Jag mailade det inskannade kvittot från målaren till Europaspecialisten i dag. De svarade att deras försäkringsbolag inte godkänner handskrivna kvitton. Jag ska självklart kontakta målaren igen, och be om ett maskinskrivet. Men rent juridiskt så stod där allt som behövs: vad arbetet avsåg, kostnaden, målarens underskrift, hans namn i klarskrift, kontaktuppgifter till målaren etc. Europaspecialisten nämnde inte med ett ord mina övriga ersättningsanspråk. Jag tänker inte ligga ute med mer pengar nu. Det sista (t ex fåtöljklädseln) beställer jag inte förrän jag har fått pengarna inbetalda på mitt bankkonto. Jag hoppas verkligen att jag slipper vända mig till ARN för att få rätsida på det här. Jag har tillräckligt att göra ändå.

I dag har jag snyggt och prydligt lagt in alla mina strumpor, underkläder, nattlinnen, skärp och sånt i garderobsbackarna. (Jag tog detta först, för att kunna se hur mycket plats jag sen fick kvar.) Kvar i garderoberna finns nu två tomma hyllplan samt sex tomma backar. Allt som jag räknade upp i går (som jag ska gallra bland), samt inredningstygerna ska få plats. Jag hoppas det går vägen. Men jag har väldigt många linnen och T-shirts och tröjor... I alla fall ser det volymmässigt mycket mer ut - än det utrymme som finns kvar.

Egentligen orkar jag inte hålla på att jobba så här mycket varenda dag utan paus. Trots allt har flera oberoende läkare bedömt att jag inte längre har arbetskapacitet nog för att kunna jobba de 25% av heltid som är minimum. Det är ju därför som jag är förtidspensionär. Hur det nu går med min hälsa vet jag inte. Jag vill inte bli dålig igen. Inte som jag var då när jag var "ny-utbränd". Men jag blir tröttare och tröttare (och ineffektivare). Just nu känner jag mig nästan gråtfärdig av trötthet. Och jag får huvudvärk alldeles för ofta. Nu känner jag en svag antydan till migrän över ena ögat. Men jag vill inte ha nån migrän nu. Jag borde förstås ta paus några dar. Men hur ska jag kunna det? Det är ju bara jag som kan göra jobbet. Och jobbet måste göras...

Ulf säger (via mail) att han hellre står ut med lite röra, än att jag blir sjuk igen. Det är ju snällt av honom. Han tycker att jag bör ta paus i morgon, och vila mig. Jag får se om jag klarar det. Jag har svårt att koppla av när jag vet vad jag har att göra. Och jag bör ju åtminstone ringa målaren...

Om det här bara hade varit en "normalflyttning" så hade jag varit klar för länge sen. Men det har ju varit så mycket! Allför mycket på för kort tid. (Stölden + krånglet med franska polisen + förseningen av mitt flyttgods + allt som flyttfirman förstörde + att flyttfirman nu inte genast betalar ut ersättning etc.)

Dessutom har jag lite "självförvållade" extra-sysselsättningar p g a att jag nu skrivit mig i Spanien igen. Jag måste gå till polisen här i El Campello och be dem intyga att jag lever - för att jag även fortsättningsvis ska få min svenska pension utbetald. Och sen måste jag gå till läkarstationen för att förnya mitt spanska sjukvårdskort. Senare måste jag åka in till Alicante, för att besöka spanska motsvarigheten till vår Försäkringskassa, för att hämta ett sånt där EU-sjukförsäkringskort som man ska ha med sig vid resor. (Jag behöver ju nu ett spanskt att visa om jag blir sjuk i Sverige.) Jag har fått skicka ett intyg till transportstyrelsen med en svensk adress som de kan nå mig på, angående mitt svenska körkort. (Jag skrev c/o Ulf och vår vanliga adress förstås.) Jag måste kolla upp hur länge Bonnies svenska djurförsäkring gäller etc. Jag måste göra allt en gång till, som jag redan hade gjort 2006... Det blir, som sagt, lite mycket på en gång...

Men jag är född optimist - och jag ger aldrig upp! Så oroa er inte.

Förresten så tipsade min gode vän Lasse W mig om en intressant artikel angående coenzymet Q10 och migrän. Enligt en undersökning kan migrän minska (både i styrka och antalet anfall) om man äter 30-100 mg Q10 som kosttillskott per dag. Det kan ju vara värt att prova. Jag gick inom två apotek här i El Campello i dag. Det ena hade hemma, men bara i en så svag dos som 3 mg (och då tillsammans med vitaminer och mineraler), det andra kunde beställa hem till i morgon. Jag går nog till ett tredje apotek i morgon - och har de inte där heller så får jag be dem att beställa.

11-09-29:

I dag gör jag nästan ingenting! Och jag ska försöka att göra ingenting i morgon också. Det är helt nödvändigt att jag tar en paus nu, annars riskerar jag att bli sjuk. Så pass känner jag min kropp vid det här laget, att jag vet var gränsen går. Jag har lätt huvudvärk i dag, och vill inte att den ska bli värre. Jag har inte ens ringt målaren. Jag orkar inte med några måsten i dag.

I förmiddags var jag på apoteket och köpte Q10 kapslar. De var dyra! Är de lika dyra i Sverige? Dessa är av märket Pharma Nord (tillverkade i Danmark) och innehåller 30 mg Q10 per kapsel. Förpackningen innehåller 60 kapslar och kostade 29,70 € ≈ 273 kronor. Det blir en kostnad på 4:55 per dag! Nu har jag inte jämfört priser alls, jag bara köpte en förpackning på det apotek som hade Q10 hemma. Kanske jag kan köpa billigare via internet, eller på något varuhus? Så här mycket pengar kan jag inte lägga på ett kosttillskott, mer än högst tillfälligt. Nu ska jag ta det 60 dagar i rad, så får vi se om jag märker nån skillnad. Man ska (enligt reklamen) känna sig piggare, få effektivare immunförsvar samt bättre hy. Men jag tar det i första hand i förhoppningen att det kan minska min migrän.

Jag har lite otur med vädret i dag. Praktiskt taget alla dar har det varit sol och klarblå himmel. Men just i dag, när jag kan vara ute lite mer, är det ganska molnigt och blåsigt. Blåsten känns för all del bara skön eftersom det är +26º i skuggan. Men något strandväder är det inte. Jag tycker annars att det är väldigt avkopplande att ligga på stranden i solen och lyssna på vågorna, och så ta mig ett dopp emellanåt. (Det är +27º i vattnet i dag.) Men enligt väderleksprognosen ska det bli finare i morgon (fast inte helt molnfritt). Då kanske jag kan tillbringa nån timme på stranden?

Hittills i dag så har Bonnie och jag gått lite längre promenader än vanligt. Det mår vi båda bra av. Hon pinnar på bra, den lilla, så jag kan gå ganska raskt. Det är skönt att vara ute!

PS:

Nu har jag googlat lite på Q10-priser. Exakt likadana som jag köpte dyrt här i dag, kan jag köpa via internet för 128:-! (Frakt kan tillkomma.) Däremot är det inte säkert att jag kan köpa via en svensk sida och få det skickat till Spanien. Den servicen har bara ett fåtal. Det får jag kolla upp innan denna förpackningen är slut. För det är en viss skillnad mellan att betala 4:55 eller 2:15 per dag...

Vov på er! I dag har matte haft vov-mycket tid för mig. Bra va! Hon har tagit paus, säger hon. Jag vet inte riktigt vad hon menar med paus. Hon har bara gjort sånt som jag gör varenda dag. Vilar. Och äter. Och går ut och går. Och vilar. Och vilar lite mer.

I alla fall har vi varit ute på många luktrundor! Det är väldigt viktigt för oss hundar att få lukta mycket. Och på intressanta saker. I dag har jag luktat på vov-mycket må ni tro! Jag har luktat på klot.

Och så har jag luktat på stolpar.

Och på träpinnar - och på växter.

Jag har också luktat i hamnen, nära båtarna.

Och sen så har jag gått på strandpromenaden, precis som vi brukar varenda dag. Ja, matte var med hela tiden. Jag får inte gå ut själv.

I dag har jag inte mött några kompisar alls. Det är faktiskt vov-tråkigt. Kiko är bortrest. Han har åkt till Madrid tillsammans med sin matte. Fast nu har han varit borta flera dar, så jag hoppas att han snart kommer hem igen. Ja, för Kiko är i alla fall min bästa spanska kompis. Fast han är kille.

Matte och jag fick sitta själva på muren en stund. Och titta, och lukta.

Först så tittade jag mest åt det ena hållet. Men sen så tittade jag åt det andra hållet.

Och sen så solade jag en stund.

Men nu så är matte och jag hemma igen. Och hon har fortfarande tid med mig. Nu klappar hon mig på magen. Nä, inte precis nu när jag skriver - för det går ju inte. Men innan. Och så har hon lovat att klappa mig mer. Ja, för det är så vov-skönt att bli klappad. Särskilt på magen! Ja, vov då!

11-09-30:

Tiden går. I morgon är vi inne i oktober. Ja, det är som det ska vara. Det är bara jag som inte har hunnit med vad jag borde ha gjort.

Även i dag har jag "gjort ingenting". Jag har inte ens kommit mig för med att gå ner på stranden - fast solen skiner och himlen är blå. Jag skulle behöva minst 3 veckor av "göra ingenting" för att bli återställd. Men om 8 dar kommer Linda, och då måste förstås gästsängen vara tom! Så i morgon får jag sätta fart igen. Det har i alla fall varit skönt med de här två pausdagarna.

Bonnie och jag har varit ute och gått mycket i dag också. Det är skönt att gå i solen! I eftermiddags mötte vi Maria-Paz och hennes hund Lluna. Hundarna blev så glada när de såg varandra. Och jag tycker alltid att det är trevligt att prata med Maria-Paz. Hon talar långsamt och tydligt, och så hjälper hon mig med både uttal och grammatik - när jag försöker säga nåt. Hon berättar alltid mycket för mig. I dag berättade hon om olika recept på paella. Här i trakten använder man mycket skaldjur i paellan, men längre norrut är det vanligt med kyckling. Ibland färgar man riset svart med bläckfiskbläck här. Det tycker hon är gott, men jag skulle inte vilja smaka.

Bläckfisk, musslor och sniglar är sådan mat som inte tilltalar mig. Jag tycker mest om vegetarisk mat, och så kokt (eller grillad) lax, torsk o liknande fiskar, samt kyckling. Men jag äter även rött kött. Jag är bara inte så förtjust i det. Jo, oxfilé är förstås gott. Men får jag välja så tycker jag nog ännu bättre om spenat... Ulf tycker att jag är urtråkig när det gäller mat!

Dagen är inte slut än. Bonnie och jag lär hinna ta ytterligare en skön promenad innan solen går ner, och sen en till när det blivit mörkt - strax innan läggdags. Även sent på kvällen är här fortfarande tillräckligt varmt för att gå klädd i shorts och linne. Det är först framåt småtimmarna, eller strax före soluppgången, som temperaturen går under 20º.

PS:

Eftersom det lät så hemskt med antalet klänningar jag innehar - så vill jag påpeka att de alla får plats, hängande på galgar, på en garderobsstång som är 55 cm lång. Det låter plötsligt lite rimligare, tycker jag, att alla får plats i en standardgarderob. (Och så behöver vi för stunden inte låtsas om att de hänger alldeles för trångt...)

Jag har insett att jag även måste gallra bland mina väskor och solglasögon och nästan alla andra saker... Men en sak i taget. Just nu (fr o m i morgon) ska jag ta itu med det som är akut för stunden. Alltså de kläder som ska få plats i det garderobsutrymme som jag har kvar.

Märker ni att jag har slutat koppla av nu? Jag har börjat planera morgondagens arbete...

11-10-01:

I dag skiner solen från en klarblå himmel, och här är +26º. Men det blåser rejält - 6 m/s ≈ 20 km/h. Jag har redan fått resa upp några av mina höga krukväxter som hade blåst omkull på balkongen. Själv är jag förstås mest inomhus och jobbar i dag. Och titta:

Ser ni att gästsängen är tom? Jodå! Men så är det också desto fullare i mina garderober. (Riktigt så här fullt vill jag inte ha det på sikt. Det är opraktiskt! Plaggen blir skrynkliga!) Så här kan det bli när man sparar alla sina kläder år efter år. Ungefär vart 15:e år blir de ju moderna igen! (Och så när som på de åren när jag vägde 25 kg mer än nu, så har jag haft samma storlek sen jag var 16 år. Jodå, jag har kvar enstaka plagg från 1968.)

I vardagsrummet är det tyvärr inte tomt alls. På soffan, samt på golvet framför, är det fortfarande fullt med saker. Jag har i alla fall gallrat klart bland mina kläder nu. Och mer orkar jag inte i dag. Jag har lätt huvudvärk, och vill inte utmana ödet. Men jag ska ta nya friska tag i morgon. Då ska jag bl a gallra bland mina väskor. Jag har sparat ett litet utrymme längst ner i en garderob för större väskor - som kabinväskor av tyg, och Bonnies flygtransportväskor. Sen hoppas jag kunna klämma in mindre axelremsväskor, handväskor o dyl - nånstans i hallen...

Ja, nu kan Linda känna sig lugn. Hon slipper stå och sova när hon kommer. Och Ulfs säng är ju också tom - samt matbordet. Så det ska väl ordna sig. Men allt har tagit betydligt längre tid än jag hade räknat med. Men så hade jag ju inte alls planerat att bli trött...

11-10-02:

Jodå, det har visserligen känts ganska motigt, men jag har gallrat vidare i dag. Bl a har jag gallrat ut sådana väskor som jag sällan använder. Dessa t ex:

Jag tycker att båda är väldigt snygga (och jag tycker att det kontrasterande fodret i den rosa är så läckert). Men tyvärr är båda av den modellen som man ska hänga på ena axeln, och sen måste hålla i för att de inte ska glida av. Och jag tycker att det är mest praktiskt med sådana (med lite längre rem) som man kan hänga på diagonalen så att man får händerna helt fria. Att sen det förstnämnda anses snyggast kan inte hjälpas. (Jag har ju oftast en hund att hålla i också...)

Sen gallrade jag bland mina solglasögon. De som jag inte klär i, samt de som är obekväma, gallrade jag bort - fast några av dem är riktigt snygga...

Nu har jag fått plats med väskor, solglasögon, samt alla Bonnies saker (halsband, selar, koppel, kläder) i olika lådor i hallen. Tyvärr ser jag att kabinväskorna + Bonnies större väskor inte alla kommer att få plats där jag har tänkt ha dem. Och källarförrådet är ju redan proppfullt. Suck! Men detta blir morgondagens bekymmer. Det, och problemet med var i all världen jag ska kunna klämma in de övriga saker som ligger framme...

Ni märker att det går åt rätt håll i alla fall - om än i snigelfart.

11-10-03:

Så sakteliga blir här lite mer ordning för var dag. Nu är golvet framför soffan tomt. Och allt som nu står i soffan är sånt som jag ska ge bort. (Det är inte bara mina utgallrade kläder, utan även sådant som fanns i lägenheten när vi kom - men som vi aldrig använder.)

Men på bordet och stolarna i gästrummet ligger det fortfarande en hel del saker som ska få plats någonstans. Och hallen är full av saker som ska ner i förrådet. Jag var faktiskt precis på väg ner i källaren med ett lass när det ringde på porttelefonen. Det var Hasse och Elisabeth. Jag lät förstås sakerna stå kvar i hallen och släppte in dem i stället. Det var mycket roligare! De hade sina två chihuahuor med sig. Jag bjöd på te, och så satt vi och pratade en god stund.

På resan ner så hade Hasse och Elisabeth också blivit invinkade till vägkanten av nån som mimade att de fått punktering. Men eftersom de hade läst om mina äventyr så körde de bara vidare. På hela vägen ner så hade de inte vågat stanna och äta på restaurang. De hade ätit i bilen, eftersom de inte vågade lämna den. Det är tråkigt att man ska behöva vara så överdrivet försiktig, men både de och jag har lärt oss att tråkiga saker kan hända om man inte är just så försiktig. (De fick ju däcken sönderskurna förra året, och sen Elisabeths handväska stulen när de gick ur bilen för att titta på de trasiga däcken.) I år slapp de missöden på sin resa hit till El Campello, och det var ju skönt.

Vi pratade länge om allt möjligt och hade trevligt tillsammans. Det var skönt att få prata svenska, samt att skratta, en stund. Vi kommer förstås att ses fler gånger. De stannar här hela vintern och våren.

Även om nu allt det som ska ner i källaren fortfarande står kvar i hallen, så känner jag mig lite piggare efter besöket av Hasse och Elisabeth. Så i morgon ska jag sätta riktig fart med det sista.

Vov på er! Jag har haft gäster i dag. Ja, två svenska chihuahua-kompisar - Bea och Bandi, kom och hälsade på. Dom hade sin matte och husse med sig. Deras matte Elisabeth förstår sig verkligen på hundar. Ja, för hon hade med sig en vov-god korv till mig! En korv som är speciellt gjord för hundar. Och vov och smask alltså - så god den var. Jag åt upp hela på en gång. Ja, fast jag egentligen inte var hungrig. Men sån god korv kan man inte spara. Nä, för tänk om det kommer nån annan hund och tar den då. Det hade ju varit vov-hemskt, alltså.

Fast Bea och Bandi var faktiskt ganska tråkiga. Ja, dom satt bara för sig själva hela tiden. På andra sidan bordet satt dom. Och Bandi vaktade Bea hela tiden, så vi kunde inte nosa på varandra. Fast jag och Bandi, vi nosade lite på varandra. Men vi lekte inte. Bea och Bandi är ganska gamla. Tio år tror jag. Och när man är en så gammal hund - då leker man ju inte så mycket längre.

Men det såg vov-mysigt ut när dom satt nära varandra hela tiden. Jag vill också ha en sambo! En som vill sitta nära mig! Det spelar ingen roll om det är en hundflicka, eller en hundpojke. Men jag vill också ha nån att vara tillsammans med. Vov alltså, det vill jag.

Fast jag vill förstås ha nån som vill leka med mig också. För leka är kul! Så jag vill nog hellre ha en sambo i min egen ålder. Eller kanske valpar? Det är kul att leka med valpar! Jag ska prata med matte. Hon vill nog också att det ska bo fler hundar tillsammans med oss. Nu när matte börjar få ordning här - då får här ju plats massor med chihuahuor! Ja, vov så kul det skulle vara! Vov och vov!

11-10-04:

I dag har jag burit ner de sista sakerna till förrådet. Hade förrådet varit större, så hade jag gärna burit ner ytterligare några av de saker som vi sällan använder. Men just nu är det tyvärr omöjligt att klämma in något mer där. Det känns i alla fall skönt att den biten är klar.

Om jag sen bär ner alla mina tavlor, från vardagsrummet till gästrummet, så är det nästan klart på ovanvåningen. (Ja, sen när secondhand-affären har hämtat allt som står i soffan. Men Linda ska ju först se om hon vill ha något av de kläder och skor som jag har gallrat ut.) Sen återstår bara "finputsning" där uppe - som t ex att sätta upp tavlor.

Därefter återstår bara att röja klart på nedervåningen. Nu ligger några travar med blandade småsaker på karmstolarna i gästrummet. Och det står ett par mindre lådor under bordet. Men dessa saker kan stå där även då Linda är här. Jag måste inte hinna ta rätt på allt innan dess. (Hon kommer ju nu på lördag, och Ulf på måndag.) Så plötsligt känner jag mig inte fullt så stressad längre. Nu vet jag att jag hinner det jag måste hinna. Och resten kan jag göra klart i lugn och ro - senare.

Det jag ska göra nu, utöver att bära ner tavlorna och organisera högarna i gästrummet, är att städa. Här behöver verkligen städas ordentligt nu, alltså mer än en vanlig veckostädning. Men jag har ju hela tre dagar på mig, så det hinner jag utan att stressa. Det är så skönt att äntligen ha hunnit så här långt!

Sen har jag visserligen en hel del annat som ska göras - så småningom. Som att sätta upp tavlor även här nere, klä om sitsarna på karmstolarna med det nya tyget, och en del annat smått. Men, allt det kan jag göra i min egen takt. Så nu har jag plötsligt fått lite hopp om att jag ska hinna sola och bada ytterligare några gånger, medan vi ännu har "svensk sommarvärme" här.

11-10-05:

Nu är jag klar!  Nja, inte med allt förstås - men så att det duger så länge. Jag har städat i dag. Ni vet det där vanliga: dammtorka, dammsuga, våttorka golvet samt rengöra toaletter och tvättställ. Jag gjorde det dock inte jättenoga. Inte heller putsade jag alla fönster - fast det verkligen skulle behövas. Det får duga så här. Annat får vänta. Nu tänker jag ta det lugnt några dagar, och vara ute i solen. Jag behöver vila upp mig efter allt. Längre fram i höst så ska jag ta itu med det sista som måste göras - men inte nu.

Jag gick inom turistbyrån i dag och hämtade ett program rörande den stora festivalen Moros y Cristianos som snart går av stapeln. Firandet (och förberedelserna) håller på (mer eller mindre) ända från presentationen av kaptenerna den 27/8 och fram t o m 15/10. Men den stora dagen är den 12/10. Då börjar firandet redan klockan 07 på morgonen när morernas flotta kommer inseglande mot stranden här nedanför oss. Klockan 08:15 kommer sen den kristne kaptenen och hans mannar. Därefter börjar striderna som pågår fram till ca 09:15. Det kommer att vara ett rysligt smällande, men mycket fint och spektakulärt att titta på. Alla dräkter är förstås handsydda, och det mesta av den övriga utrustningen är också handgjord. Linda har valt att komma just nu, för att få vara med om festivalen.

I samband med festivalen ordnas förstås en massa annan underhållning också, och så är det medeltidsmarknad uppe i de centrala delarna av Campello, där också en stor borg brukar vara uppbyggd. Det kommer alltså att finnas mycket att titta på!

Jag kommer inte att orka titta på allt, men ska försöka titta på striderna mellan 07 och 09:15 den 12:e. Jag undrar om jag kan lyckas få upp Ulf ur sängen så tidigt den dagen, så att han inte missar det hela. Han är ju annars glad för att ligga och dra sig på mornarna... (Och så är han desto piggare sent på kvällarna, när jag tycker att det är sovdags.)

Den morgonen måste jag gå ut med Bonnie redan ca 06:15. Sen blir det alldeles för mycket smällande för hennes små känsliga öron, några timmar framöver. Hon är inte skotträdd - men alla vapen smäller ju väldigt högt. Spanjorerna tycker mycket om när det säger PANG och BOM! (Fotot nedan är från 2006.)

PS:

Nu (kl 18) har jag gått en promenad längs stranden, med fötterna i havet. Det var alldeles underbart! Vattnet var varmt (+27º) och alldeles klart. Små silverfärgade fiskar simmade alldeles i strandkanten. Himlen var klarblå, och solen strödde guld på bergen i norr. Här är väldigt vackert! Jag tror att jag ska sola och bada en stund i morgon!

11-10-06:

Solen skiner och himlen är blå, så jag ska gå ner och sola och bada lite senare i dag. Annars ska jag försöka att göra så lite som möjligt, så att jag är i något bättre form när Linda och Ulf kommer ner. Jag är fortfarande väldigt trött, lite för nära "bristningsgränsen" för att det ska vara hälsosamt.

Visst har jag en hel del jag borde göra. T ex gå till polisen och skaffa det där levnadsintyget, ringa målaren igen angående kvittot (jag har hittills bara pratat in meddelanden på hans telefonsvarare), gå till stationen för att ladda Ulfs Tram-kort mm.

Ja, och så har jag ju lite röra i hörnen här på nedervåningen. I gästrummet står det en del saker som sen ska stå någon annanstans, i mitt rum likaså.

Jag har heller inte riktig ordning i alla mina hyllor än. Jag tycker definitivt inte om att behöva lägga böcker ner, som på fotot nedan.

Ja, det är en hel del som återstår att göra, innan här blir riktig ordning. Och jag har svårt att koppla av, när jag ser sådant som borde göras. Men jag får väl försöka blunda lite, åtminstone med ena ögat, de närmaste veckorna. För jag vet att det är helt nödvändigt att jag återhämtar mig, innan jag sätter fart med att "vara duktig flicka" igen.

Nu ska jag plocka fram strandväskan, och byta om till bikini...

PS:

Det var förstås jättehärligt på stranden! Jag badade ganska länge - det gäller att passa på när det är så varmt och skönt i vattnet. Sen låg jag och solade tills bikinin hade torkat. Jag tillbringade bara 1½ timme på stranden, för sen var det dags att gå ut med Bonnie. Annars hade jag gärna legat längre på stranden och kopplat av. Det var alldeles lagom varmt i dag, och UV-index har sjunkit till 5. Jag borde förstås gå ner på stranden i morgon igen. Nu när jag ändå inte orkar göra nåt vettigt så...

11-10-07:

Fram till sena eftermiddagen sken solen från en klarblå himmel. Men nu har himlen blivit ljusgrå, och det har börjat blåsa. Det ska bli lite svalare väder några dar framöver, men fortfarande mest soligt. (Svalare innebär sisådär 20-24º.) Jag borde kanske ha passat på att gå ner på stranden i dag, men det gjorde jag inte. I stället tvättade jag 3 maskiner tvätt och hängde på tork på balkongen.

Och i eftermiddags kom målaren på besök. Jag hade ju pratat in på hans telefonsvarare att jag behövde ett maskinskrivet kvitto att sända till flyttfirman. Hans dator är fortfarande trasig så han bad att få låna min. Han hade med sig sin firma-logotype så vi kunde sätta den överst på kvittot. Eftersom jag har svenskt tangentbord så dikterade han på spanska vad det skulle stå, och så skrev jag. Inte begrep jag allt vad jag skrev - men jag stavade tydligen rätt i alla fall. Och sen skrev vi ut kvittot på vår skrivare och han skrev under. Nu har jag skannat in det nya underskrivna kvittot och mailat detta till Europaspecialisten. Jag hoppas nu att de omgående betalar mig - dels de 220 € som jag har lagt ut till målaren, och dels de 411,99 € som jag kräver i ersättning för de skadade möblerna! Skulle det vara så att de inte betalar så kommer jag att vända mig till ARN. Jag har tröttnat på att vänta nu. Lite ansvarskänsla hoppas jag dock att de har. Det är så tråkigt om man ska behöva bråka...

Och nu precis när jag skriver detta fick jag svar från Europaspecialisten. De skriver: Tack för kvittot. Ersättningsanspråket hanteras av det försäkringsbolag vi anlitar. Tja, de raderna kan man tyda på mer än ett sätt. Jag tyder dem i första hand så att det kan ta tid innan jag får några pengar. Och i andra hand att det kan bli krångel angående summan. Då har jag ändå varit ganska snäll i mina ersättningsanspråk. Jag har inte begärt något för att jag har kört fram och tillbaka till Ikea. Och jag har inte begärt något för att jag själv monterade möblerna. (Ikea har monteringsservice...) Men de binder ris åt egen rygg om de inte betalar mig det som jag har begärt...

I morgon, klockan 18:25, ska jag hämta Linda på Alicante flygplats. Det ska bli jättekul att få ha henne här ett tag! (Trots att barnen är vuxna så tycker vi mammor bäst om att ha dem inom syn- och kramhåll...)

11-10-08:

Linda är här nu! Resan gick bra. Planet landade redan 18:13. Bonnie blev först mycket förvånad när hon plötsligt såg Linda - och sen började hon vifta på svansen, och hela kroppen, så att jag knappt kunde hålla henne. Jag blev också glad över att se Linda, men var lite diskretare...

Nu ska vi snart ut på kvällspromenad.

11-10-10:

I kväll, drygt klockan 19, hämtade jag Ulf på Alicantes flygplats. Så nu är hela vår lilla familj samlad här i El Campello. Bonnie blev så glad när hon såg Ulf, att hon nästan tappade andan. (Själv smet jag innanför avspärrningarna för att fortare få krama om honom...)

Linda och jag har solat och badat, och sen har vi gått långa promenader tillsammans med Bonnie. Vi har också besökt Medeltidsmarknaden. Jag ska berätta om detta, samt visa foton, så snart jag hinner.

11-10-11:

Vov på er! Oj, så mycket roligt jag har gjort! Vov, alltså! Jag har inte ens hunnit skriva här i min blogg.

Ja, häromkvällen då började jag faktiskt skriva. Ja, för jag ville ju berätta. Men då blev det så här: vvvbbbbhhjjnnnnjjmmmmmmmmmm. 

Men, det var ju inte alls så jag hade tänkt skriva. Nä, men jag råkade somna, precis när jag skulle börja skriva. Bara för att jag var så trött. Och då hamnade huvudet liksom på tangentbordet. Och då blev det dom bokstäverna. Fast egentligen så hade jag ju tänkt skriva med tassarna, som vanligt. Jag hade tänkt berätta om när jag lekte med Kiko och med Lluna. Fast det hinner jag inte nu. Nä, för nu har jag viktigare saker att berätta om.

För vov! Vet ni vad. Häromdagen åkte matte och jag till flygplatsen. Först var det tråkigt. Ja, för vi bara väntade och väntade. Men sen, då plötsligt kom Linda! Vov, så glad jag blev. Jag viftade på svansen så mycket jag kunde - och så försökte jag hoppa upp och slicka Linda i ansiktet. Vov så kul alltså, att Linda kom! Ja, för min storasyster Linda, hon är vov-bra på att leka med mig.

Och nästa dag, då gick vi på marknad, matte och Linda och jag. Det var trevligt där - men också lite läskigt. Ja, för det fanns jättestora läskiga ballonger. Och åsnor - levande åsnor. Och åsnor förstår jag mig inte på.

Fast deras bajs luktar faktiskt ganska intressant. Det fanns mycket att titta på. Inte bara människosaker. Dom hade ett helt stånd med hundsaker. Men jag hittade tyvärr inget som passade mig. Allt var för stort.

Men sen, på kvällen, då visade jag Linda hur mysigt det är att sitta på muren. Och sen satt vi länge där och tittade på hundar och sånt.

Nu tror ni förstås att jag har berättat om allt. Men det har jag inte. Nä, för i går - då hittade matte husse, också på flygplatsen! Vov, alltså. När jag fattade att det var husse som kom - då blev jag så ivrig så jag nästan tappade andan! Fast sen kunde jag andas igen. Och då slickade jag husse mycket. Vov alltså - en sån bra hitta-plats flygplatsen är. Där kan man hitta dom som har varit försvunna länge. Så dit borde vi egentligen åka varje vecka, matte och jag.

Och i dag, då badade jag i havet. Jaa, nära Rio Seco badade jag. Och jag sprang och skuttade så det skvätte. Och det var vov-kul alltså.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag springa till Linda och leka. Vov, vov!

Med anledning av den kommande fiestan, är det medeltidsmarknad i El Campello. Där säljs allt mellan tingel-tangel och matvaror.

På bilden nedan ser ni arabiska kakor. De såg ut att vara bakade av mandelmassa. Jag köpte några. Vi blev förvånade när vi sedan smakade dem. För de var nästan inte söta alls, utan mest kryddiga i smaken. De var goda (någon smakade kanel) - men mycket annorlunda. (Godare än de spanska kakor jag har smakat - för de har alla varit alldeles för söta.) Det är alltid spännande att prova nya saker.

Vi stod en stund och tittade på den gammeldags handvevade karusellen. Då fick Linda plötsligt syn på att ugglan i mitten - var levande.

I ett stånd hittade Linda och jag några jättebra hårspännen som vi köpte ett par av. De är gjorda för att sätta upp håret med. Man bara snor ihop håret i en knut i nacken, sticker i spännet, och så sitter håret stadigt på plats. Jag har aldrig lyckats sätta upp mitt hår på ett så enklet sätt tidigare. Se själva på denna 29-sekunders instruktionsvideo hur enkelt det är: http://coklat-ibiza.com/display_video-en-6.html Spännena finns i många olika modeller och färger, bl a många blom-modeller. Jag köpte ett spänne med en vit liten blomma, samt ett klarrött och ett turkost som spännet till höger.

Man kan handla från deras webbsida också - men där är spännena mycket dyrare: http://coklat-ibiza.com/ 

På hemväg från marknaden gick vi omvägen om strandpromenaden. Då hade havet och himlen återigen sådana där milda rosa-turkosblå färger som jag tycker så mycket om.

I dag har vi alla gått långa promenader i solen, iklädda linne och shorts. Ulf tycker att här nästan är för varmt. Men han har bara inte vant sig än...

11-10-12:

I dag är det årets största fiestadag här i El Campello! Campelloborna går man ur huse och firar från tidiga morgonen till sena kvällen.

Jag hade satt väckarklockan på 06 i morse. Klockan 06:15 - 06:30 gick jag och Bonnie en liten morgonpromenad. Därefter lämnade jag Bonnie hos Ulf, och så gick Linda och jag ner och satte oss på muren med utsikt över stranden. Trots att vi var på plats redan 06:40 var de bästa platserna redan upptagna, men vi satt så vi skulle kunna se bra. Det var fortfarande mörkt ute.

Klockan 07:00 släcktes strålkastare och gatlampor och mörkret lägrade sig. Detta var signalen till att skådespelet om de kristnas seger över morerna (araberna) kunde börja. Först avfyrade man några vanliga fyrverkerier.

Och när den arabiska flottan siktades i fjärran så tändes en varningseld på tornet i hamnen. Sen började ett förfärligt skjutande med handeldvapen. Det sa verkligen PANG och BOM hela tiden i nästan en hel timme framåt. (Jodå, Linda och jag hade stoppat bomull i öronen!)

Men det är storslaget att sitta och titta på. Alla är tidsenligt klädda och lever sig in i sina roller. Först ser man bara siluetter, men efter hand som solen går upp så framträder skådespelet allt tydligare. Ur högtalarna strömmar både pampig "strids"-musik och "morgonljud" som fågelkvitter och tuppgalande.

Så småningom närmar sig den arabiska flottan land, för att förstärka landtrupperna. (Vi satt nära det arabiska lägret.)

Och jo, jag vet. Nu har jag för många foton igen. Med inget är exakt likadant som ett annat. Och soluppgången var så vacker! (Jag visar i alla fall inte alla de 558 foton som jag tog...)

Araberna började vada iland klockan 07:30, helt enligt tidsschemat.

Ca 07:45 stod alla på landbacken.

Striderna intensifierades! De kristna kämpade på bra trots att de nu var numerärt underlägsna.

Stranden kantades av både Campellobor och tillresta.

Hästar sattes in i striderna. Det var förstås de fina herrarna som red på dessa. Här nedan syns den arabiske kaptenen.

Klockan 08:15 anlände äntligen den kristne kaptenen med sin trupp. Även han satt till häst.

Därefter inleddes närstriderna.

Det var verkligen fantastiska hästar! Helt oberörda av allt smällandet omkring dem lydde de snällt sina ryttares kommandon.

Tyvärr satt vi lite långt från stridernas centrum, så bättre foton än så här kunde jag inte ta. Det var mer imponerande att titta på i verkligheten, än vad det ser ut på fotona...

De kristna kämpade tappert, men några stupade och andra togs till fånga.

Till slut lyckas araberna tillfångata de kristnas kapten och slaget är (tillfälligt) förlorat. Här nedan ser ni hur araberna för bort den kristne kaptenen.

Han försöker komma loss, men lyckas inte.

Sen ger sig trupperna iväg mot tornet, där senare en arkebusering kommer att äga rum.

Linda och jag struntade i att titta på arkebuseringen, och gick i stället hem för att äta en försenad frukost. Jag har läst fiesta-programmet på spanska, och Linda har läst det på engelska. Ändå har ingen av oss riktigt förstått när sen de kristna slutligen segrar. Vi vet att kung Jaime den 1:e (erövraren) kommer, och att striderna måste vara klara senast på söndag. (För sen är helgen slut.)

Efter frukosten gick vi en lite längre promenad med Bonnie. Klockan var bara 10, men stranden var redan krattad, och (nästan) hela det arabiska lägret rivet. (Men det kristna står kvar.)

På tillbakavägen mötte vi först alla araberna, och därefter de kristna. Jag visar här nedan många foton så ni kan se hur fina kläder de har. Lägg märke till att även de små barnen är stilenligt klädda (även de som sitter/ligger i barnvagn). Betänk allt arbete som ligger bakom. Många har tillverkat sin klädsel själv.

Allra finast kläder hade förstås kungarna och drottningarna.

Givetvis fanns det orkestrar med i paraden.

När vi tittat klart så gick vi hem till Ulf med Bonnie igen. Ulf har blivit dunderförkyld, så den stackaren sitter mest inne och hostar och snyter sig i dag. Sen bytte Linda och jag om till bikini och gick ner på stranden. I luften var det 27-28º varmt, och i havet 25º. Havet var nästan stilla i dag, och vattnet alldeles klart, så vi såg sandbotten tydligt även då vi gått så pass långt ut i vattnet att bara huvudet stack ovanför. Vi stannade på stranden så länge vi vågade för Lindas skull. (Vi vill ju inte att hon ska bränna sig.)

Nu, när jag skriver detta, är Linda ensam uppe i centrala Campello för att titta på den stora pampiga paraden med både kristna och araber. De har väldigt fina ekipage, fina kläder, och det är mycket skådespel. Det tänds eldar, och en del djur är med. Det är väldigt fint att titta på - men jag orkar inte. Jag har inte återhämtat mig än, så jag får ta det lite lugnt. Paraden går längs Avenida Generalitat. Vi passerade där tidigare i kväll, på väg till marknaden, och såg då att gatan var kantad med dubbla rader plaststolar för publiken. Paraden började klockan 19, men håller nog på än (21:20) eftersom Linda ännu inte kommit hem. När hon kommer har hon säkert en del spännande att berätta om.

PS: Linda kom hem nu, 22:20. Paraden är inte slut på länge än, men nu började hon bli trött. Sen upptäckte Ulf att jag har blandat presens och imperfekt i texten ovan. Men i kväll är jag alldeles för trött för att rätta texten så att den blir konsekvent...

11-10-13:

I dag har vi bara tagit det lugnt. Vi har promenerat i solen (mest längst strandpromenaden), läst en del, och så har Linda och jag solat och badat. Det har varit en mycket avstressande dag. Skönt!

11-10-14:

I morse kom de från Animal Rescue Shop och hämtade allt det som stod på soffan. Nu har jag ställt iordning småborden, lagt mattan på plats framför soffan, och lagt alla kuddarna tillbaka i soffan. Så nu ser det betydligt trevligare ut. (Fast jag drömmer förstås om att byta ut den röda soffan mot en snyggare. Jag har börjat spara pengar till en ny. Men det gäller att övertyga Ulf också...)

Även i dag har vi tagit det lugnt och gjort "ingenting särskilt". Jag är tyvärr väldigt trött fortfarande. Fiestan pågår fortfarande, och det finns många programpunkter att titta på dagligen. Bl a har man byggt upp ett slott på Avenida Generalitat. Där spelar man olika "teater-föreställningar" om hur de kristna erövrade Spanien. Men vi (läs: jag) orkar inte titta på allt.

Nu på eftermiddagen började det bli lite molnigt här, men solen tittar fortfarande fram mellan molnen, och vi har det varmt och skönt.

11-10-15:

Linda tog några foton med sin mobil, på paraden häromkvällen. Här får ni se några. Hästar är alltid vackra att titta på.

En av vagnarna drogs av dessa tämligen bastanta oxar.

Många av ekipagen var väldigt vackra och påkostade.

Ett par män hade tama rovfåglar med sig. Fåglarna släpptes, flög upp och satte sig på taken, men kom sedan tillbaka till sina ägare.

I dag har Linda, Bonnie och jag besökt Canelobre-grottorna. Ja dvs, Bonnie och jag fick nöja oss med att titta på ingången - eftersom hundar inte får följa med in. När vi kom var Linda den enda som ville bese grottorna. Så man släppte helt sonika in henne ensam utan guide. Hon gick runt länge och tittade och fotograferade med mobilen. Färgerna blir alltid konstiga eftersom de har en särskild sorts lampor där, som inte avger sådant ljus som gör att det växer alger på droppstensformationerna. I verkligheten är de flesta av dessa beige-gråa, men på fotona blir de tjusigt rosalila.

När Linda kom ut igen så stod det 40 personer beredda att gå med på nästa visning, och sen ytterligare 3 i kö - som skulle få vänta till visningen en timme senare (eftersom 40 personer åt gången är max vad syret i grottorna räcker till). Så även om Linda fick gå utan guide, så hade hon tur som slapp trängas med så många andra.

Sen gick vi alla tre den smala stigen uppför berget ovanför grottorna. Utsikten är fantastisk. Men just i dag var det både molnigt och disigt, så på fotona syns inte ens havet. Annars ser man ända till Alicante. Vid bokstaven A på fotot nedan såg man i verkligheten höghusen i Alicante, och vid bokstaven B - borgen Santa Barbara. Bokstaven C visar åt vilket håll El Campello ligger.

På nästa foto ser man Playa San Juan vid bokstaven S, och där bokstaven C står ligger El Campello dolt bakom berget.

Linda tyckte att utsikten var imponerande. Tyvärr blev det skuggigt då och då, efter hand som molnen seglade över oss.

Men nu vill Bonnie berätta.

Vov! I dag har vi tittat på en utsikt. Ja, nu igen... När matte får bestämma så blir det ofta så. I dag bestämde matte att vi skulle åka till det höga berget - där Canelobre-grottorna ligger. Fast jag tycker att vi går onödigt högt upp ibland. Och onödigt nära kanterna.

Men vov! Nu får ni inte tro att jag är rädd. Vov, nej. Jag är aldrig rädd. Nä, för jag är en jättemodig hund, jag. Men man ska inte vara dumdristig. Man kan gott stå nära staketet tycker jag.

Fast Linda, hon bara skuttade iväg hon.

Så då gick jag efter. Jag är jätteduktig på att gå på branta stigar. Och jag kan skutta lika fort som Linda. Det är bara matte som inte hänger med ordentligt.

Men sen, då kom vi fram till en öppning in till grottorna. Och då la jag mig naturligtvis platt på marken - och vägrade gå närmare. Ja, för det luktade mystiskt om grottöppningen. Det gjorde det. Och man ska inte ta onödiga risker. Det ska man inte. Så jag gick inte närmare - fast matte kallade på mig. Men jag var förstås inte ett dugg rädd. Det får ni inte tro. Nä, jag är en jättemodig hund!

Och sen så gick vi ner för berget igen. På ett ställe luktade det väldigt intressant. Vov, alltså! Jag hade tänkt lukta vov-länge där - men matte var dum och drog i kopplet. Så då var jag ju tvungen att fortsätta att gå.

Längst ner var det en jättebrant trappa som man skulle gå nerför. Men jag kan gå vov-bra i branta trappor. Ja, jag kan faktiskt nästan allting jag. För jag är en väldigt duktig hund. Visst!

Men sen så åkte vi bilen hem igen. Och det var kul att komma hem till husse. Och så behövde jag vila också. Det behöver man när man har skuttat i berg. Vov och vov!

Vi tog en liten omväg på hemvägen. Vi körde den slingrande vägen över berget, från Busot - till Aigües (de Busot). Det var den byn som Eva och jag besökte en gång. Precis när man kommer in i samhället finns en rad hus som jag tycker mycket om för att de alla är lite olika i färg och form - trots att de tillhör samma comunidad (≈ bostadsförening). Och på sidorna av ingångarna har alla husen små miniträdgårdar. Visst är husen charmiga!

Vi parkerade bilen och gick en liten runda. Jakarandaträden blommade.

Och på trottoaren såg vi en jättestor gräshoppa. Vi hade inget måttband med, men vi gissar att den var nånstans mellan 9 och 12 cm lång! Det var i alla fall den största som vi har sett nån gång.

På vägen ner från Aigües är utsikten också fin. Havet ser man nästan hela tiden, och Playa San Juan. Tyvärr hade himlen börjat bli gråare, så fotona blev inte så bra.

Först på slutet kan man skymta El Campello. (Vid den röda pilens slut.) Just när jag tog fotot nedan (14:00) så sköt El Campelloborna ett antal skott till helgonet Santa Teresas ära. Röken syns faktiskt på fotot om man tittar noga. Och skotten hördes tydligt upp till oss.

Övre El Campello (gamla El Campello) har helgonet Santa Teresa som sitt skyddshelgon, medan nedre El Campello (Campello Playa - där vi bor) har helgonet Santa Carmen. (En staty av Carmen finns i hamnen.)

När vi senare gick den tidiga kvällspromenaden med Bonnie, så kom det några regnstänk. Men det var glest mellan dropparna. Det kom knappast mer än 0,1 mm. Och nu (19:15) börjar de gråa molnen försvinna och himlen är just nu ganska ljus med solnedgångs-färgade moln på.

PS:

Ulf ville absolut att jag skulle lägga in en bild av detta stora mörka molnet som syntes utanför köksfönstret klockan 19:45. Han läste nämligen att jag hade skrivit ovan att himlen började bli ljusare, och han tyckte att jag hade fel.

I verkligheten var det så - att utanför mitt fönster, som vätter åt väster,  var himlen ganska ljus - men utanför köksfönstret, som vätter åt väster, var himlen mörkgrå. De mörka molnen kom seglande från väster. När vi var i Aigüs var molnen på väg dit, och senare kom de in över El Campello. Nu, klockan 20:50, har det blivit mörkt ute - så nu kan jag inte längre se om molnen är mörka eller ej.

Enligt väderleksprognosen ska det bli växlande molnighet i morgon.

11-10-18:

Väderleksprognosen stämde. Det blev växlande molnighet. Och det har det varit varenda dag sen den 15:e. Inget direkt "sola-på-stranden-väder"... Det är ju otur för Lindas vidkommande. Vi har gjort andra saker än solat. Vi har förstås promenerat mycket (oftast tillsammans med Bonnie), och i går besökte vi Alicante. Fortfarande är det lagom varmt att gå klädd i shorts och linne eller T-shirt på dagarna. Men tidiga mornar och sena kvällar behövs en väst utanpå. Det har blivit lite kyligare även här.

Ulf är fortfarande rejält förkyld. Han hostar och hostar, den stackaren. Som genom ett under har varken Linda eller jag blivit smittade. (Inte än i alla fall, men normal inkubationstid är ju bara 2-3 dar, så det verkar som om vi klarar oss.) Kanske den förkylningen jag nyss hade var av samma virustyp, så att immunförsvaret därför klarade sitt jobb bums?

Vov på er! Jag har varit tillsammans mycket med Linda varenda dag. Ja, matte har också fått vara med. Men det är faktiskt roligast att vara med Linda. Ja, för hon är så vov-bra på att leka. Med Linda kan jag leka länge! Och springa! Matte brukar tröttna alldeles för fort. Det är väl för att hon börjar bli gammal. Gamla människor orkar varken leka eller springa så mycket. Eller också tycker dom inte att det är roligt. Jag vet inte. Dumt är det i alla fall. För att sånt är ju både vov-viktigt och vov-kul! Visst!

Vi har varit ute och gått många långa luktrundor också. Men i går kväll hade vi myskväll. Då satt vi i mattes fåtölj, Linda och jag. Linda läste, och jag vilade mig. Och ibland klappade Linda mig. Det var vov-mysigt alltså! Och bara ibland kom matte och störde mig när jag vilade. Ja, som när hon tog det här fotot. Då blev jag ju klarvaken. Vov, vov!

11-10-19:

I dag har det varit riktigt fint "sola-på-stranden-väder". Men vi har ändå inte kunnat sola. Linda lyckades nämligen bränna sig i går, fast det var växlande molnighet. Hon satt (klädd i shorts och linne) på stranden och läste ett par timmar. När hon kom hem så var framsidan på armarna och benen, samt "urringningen" vackert rödrosa. Så i dag har hon gått i långbyxor och långärmad skjorta...

Först nu i kväll vågade Linda byta om till solklänning igen. Ulf tog ett par foton på oss när vi stod på balkongen. (Jag borde förstås ha tagit på mig nåt snyggare...men det är så här jag går klädd till vardags.) Så här blev fotona:

I förmiddags besökte Linda, Bonnie och jag marknaden, och i eftermiddags gick vi en lång promenad. Ulf har inte alls hostat lika mycket i dag, så förhoppningsvis är förkylningen på väg att gå över.

Ja, och så har jag en sorglig sak att berätta. (Sorglig för mig i alla fall...) Eftersom det börjar bli kallare så provade jag i går mina knälånga byxor. De brukar vara ganska rymliga - men nu satt de tight! Jo, jag vet förstås att jag har gått upp nästan 5 kilo. Och det är inte konstigt alls. Jag har ätit mer än vanligt, och rätt mycket onyttigt, ända sen flyttlasset kom ner. Sånt kan jag inte göra ostraffat... Alltså börjar det bli dags för mig att banta - igen. Jag måste ju komma i mina byxor innan det blir kallt ute! (Samma problem som förra hösten...)

Suck! Tänk att jag ännu inte har lyckats lära mig att hålla vikten. Men nån gång ska jag lyckas med det också. Så det så! I mitt fall handlar det inte om maten som sådan. Det handlar om att jag "tröstar" mig med mat när jag är trött, ledsen eller stressad. Så när jag kan komma på något vettigare att göra - än att äta - då kommer det inte längre att vara något problem för mig att hålla vikten. Jag har försökt med lugn musik, klappa Bonnie, promenera mm - men ännu inte lyckats hitta något som fungerar lika bra som glass med chokladsmak. Men jag ska öva mig - att göra något annat. Jag kan ju vara ganska klok och intelligent i andra sammanhang - så nog ska jag väl kunna lyckas även med detta. I alla fall på sikt. Man ska aldrig ge upp!

När Linda har åkt ska jag sluta köpa hem onyttigheter. Senare hoppas jag komma igång med en riktig (och hälsosam) bantning. (Jag vill egentligen inte - men måste.) Och så fort jag har kommit iordning lite till - så att jag får någon kvadratmeter golvyta fri - så ska jag börja styrketräna. (Situps, armhävningar och dips.) Ju mer muskler man har, desto mer förbränner man även i viloläge. Och så måste jag hitta ett sätt att konditionsträna - nu när jag nästan aldrig dansar. Motionscykel inomhus? Gå på aerobisk träning? Börja på Zumba? Vi får se. (Jogga bör jag inte göra enligt min podiater.) Vardagsmotion får jag i alla fall genom mina promenader med Bonnie, och genom att oftast välja trapporna. Ja, nu ska jag verkligen försöka att sträva mot ett nytt sundare liv. (Fast just i dag börjar jag inte...)

Vov och vov, alltså! Matte har köpt en jättefånig matskål åt mig. Så här ser den ut:

Den har hon köpt för att hon tycker att jag äter för fort. Dumt va! Hundar ska ju äta fort. Ja, så att inte nån annan hund hinner komma och ta maten. Jag brukar snabbt ta mat i munnen. Och så springer jag och lägger den på mattan. Och sen äter jag snabbt upp den. Och sen hämtar jag mer, och så äter jag snabbt upp den maten också. Och sen är maten slut. Jättesnabbt går det - ja, för jag är ju en snabb hund.

Men nu går det inte att äta fort längre. Nä, för det är ganska krångligt att äta ur den nya dumma matskålen. Man kan bara ta lite åt gången. För maten liksom gömmer sig - bakom dom där sakerna i mitten på skålen. Och då är det nästan inte lönt att lägga maten på mattan. Man kan lika gärna äta upp den medan man står kvar.

Fast det tar lång tid att äta ur en så här dum skål. Jag tycker att matte ska äta ur den här skålen själv i stället. Det vore nog bra för matte. Om hon sen äter ordentligt - som vi hundar - och inte använder tassarna. Om hon bara äter med munnen. Då skulle hon kanske inte få i sig så mycket mat. Och då skulle hon inte bli så tjock. Och det vore ju bara bra! Ja, för nu är matte ledsen igen för att hon har blivit för tjock. Vov, en så bra idé jag kom på! Matte kan äta ur skålen - och inte jag. Då blir vi båda gladare. Vov! Det ska jag genast gå och föreslå matte. Vov på er!

11-10-21:

Nu är Linda tillbaka hemma hos sig i Helsingborg - men hon kom i säng först klockan 05 i morse, långt senare än det var meningen.

Vi visste att hennes plan var 1½ timme försenat från Kastrup, men hon var ju ändå tvungen att checka in i tid på flygplatsen i Alicante i går. Vi körde härifrån 18:15, eftersom hennes plan enligt tidtabellen skulle gå 20:35, och man ska vara på plats 2 timmar innan. Men Linda fick sen vänta ända till 22:08 innan hennes plan lyfte. När hon landade i Köpenhamn hade hon förstås missat det tåg som hon hade planerat att ta, och det går inte så många på nätterna. Hon kom ner på tågperrongen 01:55 och nästa tåg till Lund skulle gå 2:26. Men det visade sig att även tåget var försenat - hela 40 minuter. Stackars Linda! När hon kom fram till Lund så slapp hon i alla fall att stå där för att vänta på ett tåg till Helsingborg. Hennes pappa Robert kom nämligen och hämtade henne fast det var mitt i natten. Han skjutsade sen hem henne till hennes egen lägenhet i Helsingborg. Dessutom hade han med sig mjölk, juice, tomater och lite andra färskvaror, så att hon skulle slippa gå till affären på morgonen. Tack Robert! Det är skönt att veta att mina barn har en så snäll och omtänksam pappa!

Här känns det förstås väldigt tomt efter Linda. Det har varit så trevligt att ha henne här!

I går när Linda, Bonnie och jag gick en promenad bortom hamnen, så såg vi en väldigt underlig insekt. Den såg ut som ett stort klargrönt blad. Den var gissningsvis 7-8 cm lång, hade sex ben och ett huvud med antenner på. För varje steg den gick så gungade den några gånger på frambenen. Vi stod och tittade på den en stund medan den i maklig takt promenerade från trottoaren, upp på stenmuren, och in i ett hål mellan stenarna. Jag hade inte kameran med mig, men tog ett par foton med mobilen. Jag vill gärna visa er insekten. Själv har jag aldrig sett något liknande.

Men nu hittar jag inte sladden som man sätter mellan mobilen och datorn, så jag kan inte överföra fotona. Sladden ligger inte i den lådan där jag har mobiler och mobiltillbehör, och inte i den lådan där jag har datortillbehör. Nu är jag förstås orolig för att jag har glömt kvar sladden i Hässelby strand. Det är vådan av att ha två bostäder - att aldrig kunna vara riktigt säker på var man har nånting. Jag tycker att det är jättejobbigt! Jag klarar inte av att ha mina saker på två olika orter. (Särskilt jobbigt är det förstås så länge jag inte har kommit iordning här.) Jag ska leta efter sladden här - den kan ju ligga bland något smått ouppackat. Några smålådor med blandat innehåll har jag bara ställt rakt in i skåpen så länge. Men hittar jag den inte - så får Ulf titta i min låda i Hässelby, när han åker dit igen. (Hans nästa Sverigeresa blir 27/11 - 10/12.) Hur som helst så kan jag inte visa er insekten nu...

PS:

I dag regnar det här. Det har hittills kommit 3 mm. Det är ju typiskt, precis när jag behöver hänga tvätt på tork på balkongen. Nu får jag hänga tvätten allra längst in - och ändå når några regnstänk dit. De spanska växterna blir förstås desto gladare. Här behövs regn!

Men solen tittar i alla fall fram emellanåt - och då passar jag på att gå ut med Bonnie.

I gårdagens DN hittade Ulf nedanstående seriestrip. Vi tycker ofta att han skriver roligt, Sven-Bertil Bärnarp. Medelålders plus har nu kommit ut i bokform (3 olika) och jag är ganska sugen på att köpa dem. (Adlibris har alla: http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=B%e4rnarp&title=B%e4rnarp&fromproduct=False om ni blir sugna på att köpa nån.)

11-10-22:

Det kom totalt 5 mm regn i går, och i morse kom det några enstaka droppar, men sedan dess har vi haft solsken. I förmiddags dammsög jag hela lägenheten, men sen dess har jag inte gjort nån större nytta. Jag har migrän för andra dygnet. (Tror ni att det kan bero på abstinens efter Linda?) I natt var huvudvärken ganska hemsk, men efter att ha tagit 1 gram Paracetamol så blev den lite lindrigare - och då kunde jag till slut somna. Tar jag det lugnt i dag så ska migränen förhoppningsvis klinga av under morgondagen.

I kväll har Ulf lovat att bjuda mig på middag. Han ska tillaga biff med potatis och stekt lök, och så har jag önskat lite gröna ärter därtill. Ulf har tyvärr inte blivit helt bra från sin förkylning, utan hostar än. Så just i dag är det bara Bonnie som är 100% pigg och frisk.

11-10-23:

Vov alltså! Just när jag trodde att jag hade lyckats uppfostra matte riktigt bra - så börjar hon krångla. Dumt va! Jag hade lärt henne att fylla på min matskål på kommando. Ja, jag bara puttade fram matskålen mitt på golvet - och så krafsade jag i den - och så tittade jag samtidigt bedjande på matte. Ja, och i värsta fall, om hon inte fattade bums - då sa jag voff också. Och då fyllde hon på mat åt mig. Visserligen bara det där torrfodret som inte är så gott. Men jag fick i alla fall mat.

Men nu! Nu har matte börjat krångla. Hon säger att hundar bara ska äta 2 gånger om dagen. Men det tycker inte jag. Vov, nej! Det vore ju jätte-orättvist alltså. Matte, hon äter minsann vov-många gånger varje dag. Ja, minst lika många gånger som alla klorna på ena framtassen. Ja - 5 alltså. Och då vill jag också ha mat minst 5 gånger om dan. Och helst godare mat än torrfoder.

Men matte säger att jag är lite för tjock. Ska hon säga! Hon är minsann mycket för tjock hon. Hon borde bara äta bantnings-torrfoder - och bara 2 gånger om dan. I min nya dumma skål. Det borde hon. Och så kunde hon gott ge mig all maten som blev över då.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra - för att få matte väldresserad igen. Jag ska försöka öva mig att se riktigt lidande och utsvulten ut. Ja, vov - det ska jag öva på. Det kanske hjälper. Och för säkerhets skull så ska jag träna lite med husse också. Men han är faktiskt mycket mer svåruppfostrad. Ja, vov alltså - sånt sjå vi hundar har! Bara för att vi vill ha hyfsat väluppfostrade hussar och mattar. Nä, nu ska jag gå och öva på att se utsvulten ut. Vov på er!

PS: Det är matte som satte dit den dumma bilden här ovanför - inte jag. Själv tycker jag att hundar alltid ska ha hand om all mat. Så det så!

PS:

I dag har jag mest gjort "ingenting". Jag behövde vila själen. Jag har promenerat en del med Bonnie. Och mitt på dagen gick jag ensam längs stranden till Rio Seco, och tillbaka igen - med fötterna i havet. Det var jätteskönt! Solen sken och vattnet var 25º varmt. Jag försökte få med mig Ulf, men han tycker inte om att gå på stranden. (Och Bonnie får ju inte.) Här i Spanien går jag väldigt mycket på hårda klinkergolv - både ute och inne, så mina fötter uppskattar verkligen den mjuka sanden.

I går blåste det inåt land och jag såg nu att det hade spolats upp både tång, snäckor och några maneter på stranden. Maneterna var transparent ljusrosa och såg ut som öronmaneter. Jag försökte googla på dem - men hittade inte vad jag sökte. Jag måste köpa en spansk bok om insekter, samt en om fiskar och blötdjur. Jag vill veta vad det är för sorter jag ser. Vad beträffar maneter så är det ju stor skillnad på ofarliga öronmaneter och livsfarliga klockmaneter. Det skadar inte att veta hur de olika sorterna ser ut. (De jag såg liknar de på bilden nedan - fast dessa är svenska.)

PS2:

När jag googlade på medusas (det spanska ordet för maneter) så hittade jag i alla fall en affisch med medelhavets maneter på. De med röda namn är mycket giftiga, de med gula är något giftiga, och de med vita är ofarliga.

Men på bilden ovan hittar jag ingen som riktigt liknar de jag såg. Konstigt! (Fast när jag letade efter de där små fiskarna jag såg härförleden - så hittade jag inte dem heller. Kanske det var halvvuxna fiskyngel jag såg - som delvis ändrar utseende när de blir vuxna? Och kanske maneterna ser annorlunda ut när de legat på land ett tag?) Möjligen kan det kanske ha varit små Medusa Aurelia Aurita? (Dessa var knappt 10 cm stora.) Men om Aurelian normalt lever i djupa vatten, så är det väl inte så troligt att den kan ha spolats upp på land?

En av de farligaste på bilden ovan är Medusa physalia physalis (Portugisisk örlogsman / blåsmanet) som kan döda en människa. (Giftet hos en en Portugisisk örlogsman är ca 25% svagare än giftet hos en kobra.) Denna manet förekommer periodvis vid spanska solkusten, men nästan aldrig här. Så här ser den ut:

Farligare är dock vissa klockmaneter (som finns vid Australiens och Thailands kuster). En ensam kan döda flera vuxna människor på bara några minuter.

Så här ska du, enligt giftinformationscentralen, göra om du bränner dig på en manet:

När jag googlade på bönsyrsa läste jag bl a följande: Bönsyrsan är känd för att honan ibland äter upp hanen under själva parningsakten, sexuell kannibalism. Detta sker oftare i fångenskap än ute i naturen, men även sedan honan bitit huvudet av hanen, kan denne slutföra parningsakten. Tja, det är tydligen inte lätt att vara bönsyrsehane... I Sverige hålls bönsyrsan ibland som husdjur. Se fotona nedan:

F ö har vi haft väldigt vackert väder i dag. Solen skiner än från en klarblå himmel. Jag har passat på att vara ute och gå mycket. Enligt väderleksprognosen ska det komma flera molniga dagar framöver, och troligen en del regn. Så det gäller att passa på att vara ute. Kanske borde jag ha lagt mig en stund på stranden i dag? I stället passade jag på att tvätta 2 maskiner, eftersom det torkar så snabbt på balkongen när solen skiner.

Annars kan jag meddela att jag tycker att det är tråkigt att banta. Jag började i går, därtill nödd och tvungen. Jag bantar inte hårt, men det blir ändå en omställning de första dagarna. Jag har tagit bort alla snabba kolhydrater och andra onyttigheter, och så lägger jag till mer magert protein ( t ex kokt fisk och kokt ägg). Och så äter jag förstås extra mycket grönsaker (samt en frukt om dagen). Kostomläggningen ska väl göra lite nytta på sikt. Fast jag bör öka på motionen också - särskilt styrketräningsbiten. För egentligen är det ju inte hur många kilon man väger som är viktigt - utan hur kroppssammansättningen ser ut. Så om jag gör mig av med 3 kg fett och samtidigt bygger 3 kg muskler, så kommer jag att bli smalare än från början - trots att vikten skulle vara densamma. Alltså tittar jag mer på min fetthalt, än på kilona. Min våg kan mäta fetthalten i procent, men tyvärr inte muskelmassan. Just nu innehåller jag hela 28,4% fett. Inte bra! Det räknas visserligen som acceptabelt hos en kvinna - men jag mår bäst, både fysiskt och psykiskt, när jag har en fetthalt på ca 20%. Normalvärdena ser ni i tabellen nedan.

Som ni ser så har han varken fått med början eller slutet på den långa raden sandkakor, och ändå är raden imponerande lång. Ibland ser jag även vuxna män som ligger på alla fyra i sanden och bygger - fast de bygger vanligen kvinnokroppar (när flickvännen/hustrun inte är med), eller krokodiler och stora borgar (när flickvännen/hustrun är med).

11-10-27:

I morse, klockan 8:25, gick plötsligt strömmen. Alla säkringarna samt jordfelsbrytaren var på som vanligt, men vi hade ändå ingen elektricitet någonstans i lägenheten. I trappuppgången lyste det. Jag provade med att slå av och på alla säkringarna, men inget hände.

Jag ringde då vår elleverantör Iberdrola. Först kom jag till en telefonsvarare. Den pratade på i "100 km i timmen", så jag fick lyssna två gånger på allt. Först skulle jag knappa in en siffra för vad mitt ärende gällde (strömavbrott =1), och sen en siffra för om kontraktet var skrivet på ett NIE-nummer eller ej, och slutligen mitt NIE-nummer. Sen blev jag äntligen kopplad till en människa. Även hon pratade på i rask takt, så jag fick be henne upprepa. Det fanns ingen rapport om strömavbrott här i trakten. De hade en elektriker som jag skulle ringa. Om felet var deras skulle de betala, om felet var mitt kom räkningen för elektrikern på nästa faktura.

Jag ringde elektrikern men en telefonsvarare sa: "numret kan inte nås för närvarande, var god försök igen" fast på spanska. Ulf började undra om det kunde vara varmvattenberedaren som orsakade elfelet - nu igen. Han drog ur sladden till denna och gick sen och knäppte av och på alla säkringarna. Plötsligt kom ljuset tillbaka. Då ringde jag i stället rörmokaren, och han kom ganska bums. Det syntes inget fel i varmvattenberedaren. Så här ser den ut inuti där det elektriska sitter:

(Det var delen med alla sladdarna som rörmokaren bytte för en månad sen.) Rörmokaren förstod inte heller vad som kunde ha hänt - eftersom jordfelsbrytaren inte hade utlösts och vi ändå hade varit strömlösa. Vi resonerade lite kring ifall det kan vara något fel i själva säkringsskåpet. Vi får väl avvakta och se. Nu fungerar allt igen i alla fall.

I förrgår fick vi brev från vårt svenska försäkringsbolag angående stölden ur vår bil. Mina saker värderades till 100% av det värde jag uppgett - minus självrisken förstås. Men Ulfs dator och den alldeles nya externa hårddisken värderades lågt. Först gjorde försäkringsbolaget förstås ålderavdrag (2 år) för datorn, men sen drog de dessutom av 25% för att datorn och hårddisken förvarats "löst" i bilen. (Man ska nämligen förvara sådant antingen i ett låst handskfack - eller i ett låst bagageutrymme som inte kan nås inifrån bilen. Detta går inte i vår bil. Handskfacket saknar lås - och är ändå för litet, och bilen är ju en halvkombi.) Men normalt skulle de ha dragit 50%, påpekade de, men eftersom jag hade lämnat bilen så kort stund så drog de bara av 25%. Ja, vi fick tillbaka en liten del i alla fall, och det är ju bättre än inget.

Jag skrev till Europaspecialisten i måndags, och förklarade att jag var trött på att vänta på att de ska betala ut ersättning för reparationen av trapphuset samt skadorna på mina möbler. De har inte svarat än. Det är verkligen dåligt! Om jag inte får ersättning för det skadade snart, så kommer jag att kontakta Allmänna reklamationsnämnden.

Härförleden fick jag förresten mail från en man som hade googlat efter en lämplig flyttfirma för att transportera ner sin MC från Sverige till Spanien. Han fick då upp vad jag skrivit om Europaspecialisten, och kommer förstås att välja en annan flyttfirma. Ja, jag kan verkligen inte rekommendera Europaspecialisten alls! Först levererade de flyttgodset en månad för sent, sen förstörde de mycket - och nu får jag kanske ingen ersättning(?)! Ja, hittills har de inte tagit sitt ansvar... Är jag för snäll som väntar så här länge?

F ö bantar jag på och mitt fettinnehåll har minskat pyttelite. Dagens siffra är 27,8%. Det går förstås långsamt, men åt rätt håll. I dag hade jag tänkt åka in till Alicante, men nu vet jag inte om jag gör det eftersom klockan redan har hunnit bli 13. Det är molnigt i dag, och har kommit några regnstänk. I går hade vi fint väder så jag gick en härlig promenad längs stranden, från hamnen till Rio Seco och tillbaka - självklart barfota med fötterna i vattnet. Det var så skönt och avkopplande!

11-10-28:

I dag har jag varit i Alicante. (Ulf passade Bonnie.) När jag var på väg till Tram-stationen så mötte jag svenske Erik (även kallad Janne) och hans hund Busen. Det är alltid trevligt att träffa Erik! Vi pratade en stund. Erik, som håller sig i god form bl a genom att simma, paddla och dyka, visade mig ett rött märke på armen. Han hade blivit bränd av en manet. Av hans beskrivning att döma så kan det ha varit en liten klockmanet: carybdea (se manet-planchen ovan). Han sa att det kändes ungefär dubbelt så mycket som ett getingstick, men att brännmärket oftast sitter kvar 3-4 månader. Han berättade vidare att maneten Portugisisk örlogsman bara har setts i dessa trakterna en enda gång under de senaste 7 åren. Skönt att veta. För om man blir bränd av en sådan så kan man bli så paralyserad att man inte ens kan andas. Och då vill det förstås till att man får hjälp bums om man ska ha en chans.

I Alicante provade jag en ny Tempurmadrass som jag har läst om på internet: Tempur Cloud 25:

Överst finns 7 cm Tempur ES (=extra mjuk), därunder 7 cm "normal" Tempur, och underst 11 cm "stödjande komfortlager". Den var fullständigt underbar att provligga! Den var mjuk och skön hur jag än låg - och jag fick inte ens ont i axeln. Den har bara en nackdel: priset! Denna veckan är det 15% rabatt (det var därför jag provade den just nu) och då kostar den i storlek 90 x 200 ändå hela 1'543 €! Alltså ca 13'970:-! En underbar madrass till ett hiskeligt pris... Jag skulle gärna vilja sova på en sådan, men har naturligtvis inte råd att köpa en.

Att jag provade den, beror dock på att jag verkligen behöver en ny säng och/eller madrass. Fr o m oktober 2006 och t o m september 2007  - så sov jag ganska bra i sängskåpet på min 7 cm's Tempur-madrass. Det gör jag inte nu längre. Jag vaknar flera gånger varje natt av att jag har ont - framförallt i axlarna. Och ibland har jag ont flera timmar efter det att jag har gått upp. Min kropp har ändrats och blivit mycket känsligare. Jag vet inte om det beror på åldern eller klimakteriet - eller bådadera. Tempur-madrassen jag har är en bäddmadrass, avsedd att ha på en resårsäng - eller en annan tjockare madrass, och inte direkt på en ribbotten. Det är därför den inte räcker till fullt ut - fast den också är gjord i den mjukare kvalitén.

Så snart jag kan så ska jag åka till Ikea och prova madrasser där. I Spanien säljer Ikea inga mjuka sänger! Och bara en mjuk madrass. (I Sverige säljs många mjuka. Jag förstår inte varför spanjorerna vill ligga så hårt. De har ytterst sällan bäddmadrasser på sina hårda resårbottnar. Men deras kroppar ser ju likadana ut som alla andras. Är det bara tradition tro?) Jag ska prova den enda mjuka madrassen som säljs här, samt två medelmjuka zon-indelade madrasser. Om någon av dessa verkar vara tillräckligt bra för att ha under min Tempur-bäddmadrass, så kommer jag betydligt billigare undan. Ikea-madrasserna kostar mellan 1'800 och 2'500 kronor.

Nu är priset inte det enda bekymret i sammanhanget. Det är en liten detalj till: utrymmet! Om jag lägger ytterligare en madrass i sängskåpet så kan jag inte fälla ihop det (och stänga det) på dagarna. Och när det är utfällt kolliderar det med sovrums-dörren. Jag kan bara öppna denna så att det blir en öppning på max 30 cm. Jag kan visst gå ut och in genom en sådan öppning - men praktiskt är det inte. Dessutom skulle jag då behöva kliva över sängen varje gång jag skulle behöva något i den fasta garderoben, i bokhyllan på hjul, eller i de två hurtsarna. Och om jag skulle köpa en sängbotten att lägga madrasserna på - och ställa mitt i rummet på längden, så skulle det inte bli bättre. Jag skulle ha exakt 3 cm tillgodo om jag öppnade garderobsdörrarna till mina Ikea-garderober, och jag skulle få stå i sängen för att kunna ta något där. Sängen skulle få stå på hjul för att kunna flyttas från vägg till vägg - beroende på vad jag för stunden skulle göra. Och något litet bord att ha datorn på skulle inte få plats. Suck! Kanske jag blir tvungen till ett av dessa två alternativ ändå - eftersom jag får så ont, och sover så dåligt, nu.

Det bästa alternativet, men detta kräver att jag övertalar Ulf (vilket troligen blir en årslång process), vore förstås att vi gav bort den röda hörnsoffan i vardagsrummet. För då skulle jag kunna köpa en mindre soffa för att ha där. (Ikea säljer sköna för 3'000-4'000:- beroende på modell och tyg.) Och med en mindre soffa så skulle de bokhyllor som jag nu har i mitt sovrum - få plats i vardagsrummet. Om jag sen flyttar mina Ikea-garderober till en annan vägg i mitt sovrum, så blir det plats till en standardsäng längs ena väggen. Och då skulle mitt sovrum fårstås fungera riktigt bra! Och det vore faktiskt skönt att slippa rulla undan fåtöljen samt bädda ut sängskåpet varje kväll. Och sen ställa tillbaka allt nästa morgon. Som det nu är kommer jag inte ens åt att sätta på datorn på morgonen - förrän jag har fällt ihop sängen...

När jag ligger vaken om nätterna så drömmer jag om hur fint allt kan bli här - sen... Och så sparar jag pengar allt vad jag kan. (Jag har helt slutat köpa kläder och onyttigheter... Jag sätter pengarna på banken i stället.)

Men några småsaker köpte jag i Alicante i dag. Jag köpte en kortläsare till datorn som även läser SIM-kort. Så nu ska ni snart få se fotona som jag har tagit med min lilla mobil. (Fast inte i kväll.)

Och så köpte jag (på rea) ett multikoppel till Bonnie. Detta kan användas som vanligt koppel (man kan justera längden), men också för att fästa selen i bilens bälteshållare. Som extra finess har kopplet inbyggd ficka där man t ex kan förvara några bajspåsar. Det blir ett bra universalkoppel att ha med på resorna till Sverige (då kan jag låta Bonnies bilbälte sitta kvar här i vår bil). Visserligen är kopplet lite överdimensionerat för Bonnie - men det fanns bara i en storlek. Håll med om att det är praktiskt!

11-10-29:

Vov och vov, alltså! Min matte har varit elak mot mig, nu i dag på morgonen! Vet ni vad hon gjorde? Jo, hon tvingade mig att gå ut - fast det regnade. Det är faktiskt rena rama hund-plågeriet! Ja, det är bara för att matte envisas med att jag ska kissa och bajsa ute - alla gånger. Det är väl inte nödvändigt? Vi har ju mattor inne som suger upp kiss bra. Och bajsa skulle jag ju kunna göra bakom nån möbel... Det vore väl inte hela världen?

Morgonen började bra. Matte och jag låg i sängen och hade det vov-mysigt. Matte klappade mig så skönt på magen - och så lyssnade vi på regnet som hördes ute. Men! Plötsligt gick matte upp och klädde på sig. Jag började ana att hon skulle vilja gå ut. Så då skyndade jag mig upp till husse - och så gömde jag mig i hans säng. Jag gömde mig jättebra under täcket. Fast jag hade tyvärr glömt att gömma svansen. Den stack ut. Så matte hittade mig. Tyvärr!

Ja, och sen satte hon på mig min regnkappa - och sen så bar hon ut mig. Det luktade ganska friskt och gott ute, det gjorde det. Men det var vått! Jätte-vov-vått var det! Överallt! Jag blev alldeles blöt om både tassarna och benen. Och det tycker jag INTE om. Ja, och sen gick vi en promenad - fast jag inte ville.

Fast nu är jag torr igen. Ja, för jag torkade tassarna på vardagsrumsmattan när vi kom hem. Och på kroppen var jag ju inte våt. Nä, för jag hade ju min regnkappa på mig. Det är tassarna och benen som blir så blöta. Kanske jag borde be matte att köpa regnbyxor och stövlar åt mig? Fast då tror hon kanske att jag vill gå ut när det regnar? Och det vill jag ju INTE! Nä, jag måste hitta ett bättre gömställe nästa gång! Ja, vov! Det måste jag. Vov på er så länge!

PS:

Nu har vi gått ut en promenad till, matte och jag. Men nu följde jag med frivilligt. Ja, för nu har det ju slutat att regna. Fast det var fortfarande väldigt vått ute, det var det.

Jag hade sån tur så jag mötte både Kiko - och en ny kompis - ganska bums. Den nya kompisen är en yorkie. Vi har mötts några gånger och nosat lite och så, men inte presenterat oss än.

Kiko hade sin blåa regnkappa på sig. Han var faktiskt ganska söt. Men han var lite smutsig i mustaschen. Fast det är han nästan jämt. Ja för han tycker mycket om att nosa på olika saker. Och när man har en så pytteliten näsa som han, då hänger ju mustaschen ner på marken hela tiden. Och då blir han ju smutsig...

Jag försökte prata lite med min nya kompis - men det går ju inte när Kiko är med. Nä, för man får liksom ingen lugn och ro.

Sen gick matte och jag vidare. Jag nosade lite här och där - och så tittade jag på stranden. Regnvattnet hade flyttat på en del av sanden. Sånt gör regnet ibland. Men sen, när jag hade nosat och tittat klart - då gick vi hem till husse igen. Vov på er!

11-10-30:

Grattis på 24-årsdagen min käre son Johan!

 Ha nu en riktigt fin dag! Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

Om det inte hade varit så långt mellan El Campello och Upplands Väsby - så hade jag gärna kommit och gratulerat dig personligen! Jag saknar både dig och dina systrar! Särskilt på era födelsedagar och till jul - men även nästan alla andra dar...

PS:

I går kom det först 14 mm regn på förmiddagen, och sen ytterligare 5 mm på kvällen. Regnet behövdes - men det är ändå lite tråkigt när himlen är grå. Därför blev jag glad när jag öppnade ögonen i morse och såg att solen sken. Det var jätteskönt ute på morgonpromenaden!

Jag vägde mig i morse. Min fetthalt är nu 27,4%. Jag har alltså lyckats bli av med 1% (och 1,8 kg). Alltid nåt. Nu när jag har vant mig vid att banta så känns det helt OK. Det var värst de första dagarna. Visserligen äter jag lite nu, men jag tror nästan att jag äter näringsriktigare än annars. Nu tänker jag ju på varje tugga jag stoppar i mig. Så kroppen är antagligen jätteglad. Och så har jag hittat snabbmat för bantare på Mercadona:

Färdigskurna grönsaker (här: broccoli, blomkål och morötter) färdiga att värma i mikron. Bra att ta till de dagar jag inte idds laga någon mat... (Och så brukar jag koka några ägg åt gången så att jag har snabbtillgängligt protein.) Varje kväll dricker jag en proteindryck (proteinpulver blandat i mjölk) som kvällsmat. Jag har hittills druckit Whey-100 som visserligen är väldigt nyttigt, men det smakar nästan ingenting alls - trots att det står 'chokladsmak' på förpackningen. I går provade jag Charlotte Perellis märke Fit&smart. (I caffè latte-smak.) Det smakade verkligen mycket godare - och var fylligare. Så nästa gång jag behöver köpa nytt proteinpulver så ska jag bara köpa den senare sorten. (De här två påsarna hade jag med mig ner från Sverige.)

Jag har massor av saker jag borde göra i dag. Det är ju långt ifrån ordning i alla hörn... Men just nu känner jag mest för att gå en promenad. Jag får väl försöka varva nytta med nöje...

PS2:

Hittills har det bara blivit nöje = promenad... Det är +24º, sol, enstaka moln, och en visserligen frisk men ljummen vind från havet = härligt promenadväder!

11-10-31:

Grattis på 19-årsdagen Anna!

I dag på morgonen var det bara 17½ grader. Det börjar bli höst även i El Campello...

Vov! I dag följde husse med matte och mig på morgon-promenaden. Det var vov-kul! Det enda problemet med att ha husse med - det är att han vill gå en längre runda än vi brukar på mornarna. På mornarna vill jag bara gå en kort luktrunda. Ja, för då vill jag skynda mig hem och äta frukost. Jag får alltid så vov-god frukost av matte. Inte sånt bantnings-torrfoder som jag får annars - utan riktig mat, med kött. Och då har jag förstås bråttom hem. Det fattar ni va!

Men det var ju ändå kul att husse följde med. Det är kul när hela flocken är tillsammans! Husse fotograferade matte och mig. Titta så får ni se hur vi såg ut:

På mornarna, då möter jag ofta en jättetrevlig kille. Han viftar alltid vov-mycket på svansen åt mig. Och han är väldigt charmig och så. Så vi brukar alltid hälsa på varandra. Fast hans husse har aldrig tid att stanna länge. Så vi hinner inte prata ordentligt - och aldrig leka. Det är synd.

Men sen, när jag hade hälsat på min killkompis, då gick husse äntligen med på att vi skulle vända. Så då skyndade jag mig hemåt. Ja, matte och husse hann nästan inte med. Och nu har jag ätit min vov-goda frukost. Så nu ska jag sova en stund, för att smälta maten. Vov på er!

11-11-01:

Även här i El Campello är det Allhelgonadag (Dia de todos los santos) i dag. Men här är det helgdag. Det går extrainsatta bussar ut till kyrkogården, och alla affärer har stängt. Men solen skiner och himlen är blå, så vi ska förstås ut och promenera, åtminstone Bonnie och jag. Ulf har inte riktigt återhämtat sig efter sin förkylning. Han hostar fortfarande nån gång emellanåt - och känner sig trött och hängig.

I går fick vi äntligen ett livstecken från den franska polisen. Det kom ett mail med ett tjusigt bifogat PDF-dokument. Texten var självklart på franska så jag har ännu inte förstått allt. Eftersom det är i PDF-format så kan jag ju inte kopiera texten och översätta den via googles översättare. Och vi har inget program på våra datorer för att kunna spara över dokumentet i en textfil. Jag återkommer därför angående innehållet när jag har tragglat igenom allt - med en ordbok i handen. Jag har glömt det mesta av den franska jag en gång kunde...

Senaste nytt i följetongen Europaspecialisten:

Efter att ytterligare en gång ha begärt svar från Europaspecialisten - så svarade de faktiskt i går. De gör nu allt för att slippa undan sitt ansvar. De hävdar t ex att mitt gods inte var försäkrat - och att jag borde ha tagit en speciell försäkring för detta. Men så här skrev jag bl a när jag beställde flyttningen:

Jag vill ha bärhjälp av 2 personer, samt möblerna skyddade under transporten - och allt försäkrat.

Och de svarade:

11-11-06:

I dag har jag på mig mina vinterlångbyxor. De i "storleken större". De sitter tight... Men det var i alla fall tur att jag kunde knäppa dem i midjan, för även i dag har vi kyligt väder. Och det börjar bli långbyxväder. Just nu, klockan 10:45, är det bara 17º. Eftersom solen skiner så blir det förhoppningsvis ytterligare någon grad varmare framåt dagen - men det blåser kyliga vindar i dag också. Det är inte alls oävet väder att promenera i - Ulf, Bonnie och jag gick en promenad tillsammans i morse, men jag tycker inte om att det blir så kallt inne i vår lägenhet. Men det är som det är i Spanien. Man säljer betydligt fler varmvattenflaskor och flanellpyjamasar än "husisoleringsprodukter".

Vov, vov! Jag måste berätta - att det går riktigt bra med min husse-uppfostran! Nu har husse lärt sig att när jag säger vuff - uff så ska han genast lyfta upp mig i knäet. Och nästan jämt så lyder han bums. Så nu får jag ligga i husses knä när han läser tidningen på sin dator. Det är vov så mysigt. Mycket mysigare än att ligga ensam nånstans.

Jag bad matte fotografera oss. Så att ni kan se hur duktig husse har blivit. Men ser ni att hon fotograferade sig själv också? I spegeln.

Ja, vov så bra jag har lyckats dressera husse nu. Han hjälper mig när jag vill ha mat också. Ja, om jag krafsar i matskålen och matte inte genast ger mig mat. Då säger husse "Jag ska genast säga till hovmästaren". Ja, jag vet inte riktigt vad han menar med det - men i alla fall så ropar han på matte, och säger att jag vill ha mat. Och då får jag för det mesta mat. Bra va!

Nä, nu vill jag leka! Med bollen - eller dragkamp. Jag är jättebra på såna lekar. Så nu ska jag försöka sätta lite fart på både husse och matte. Dom behöver minsann röra på sig! Ja, vov på er då!

11-11-08:

I går var jag i Alicante. Jag besökte El Corte Inglés för att kolla vad en extramjuk Tempurmadrass i storlek 7 x 90 x 200 kostar. En likadan madrass som jag har alltså. Jag tänkte att om jag lägger två sådana madrasser ovanpå varandra så skulle det sammanlagt bli nästan lika mjukt och skönt som den dyra Cloud-madrassen. Tyvärr visade det sig att de extramjuka madrasserna inte säljs i Spanien. Så nu får jag börja med att prova om en Ikea-madrass under min Tempur-bäddmadrass ger tillräcklig komfort. För en Cloudmadrass har jag inte råd med.

I dag fick jag brev från svenska Försäkringskassan där de säger att jag nu är utskriven ur det svenska socialförsäkringssystemet. För säkerhets skull gick jag upp till läkarstationen och frågade om mitt spanska sjukvårdskort som jag fick 2007 var giltigt. Det var det inte! Så nu är jag (tillfälligt) inte social-försäkrad någonstans alls. Jag har tagit för givet att det spanska kortet gäller. (Det står inget "sista giltighetsdatum" på det.) Men nu måste jag förstås snarast ansöka om ett nytt. Jag har just mailat till Försäkringskassan i Sverige och bett om det intyg från dem som jag måste ha med. När jag har fått detta så måste jag åka in till Försäkringskassans spanska motsvarighet i Alicante (I.N.S.S. på C/ Mayor nr 3). Och så får jag gå igenom hela ansökningsprocessen en gång till.

Det känns lite jobbigt att behöva göra allt två gånger. Nu efteråt inser jag att allt hade varit mycket enklare om jag inte hade skrivit mig i Sverige igen när jag flyttade upp till Ulf. Jag kunde ha varit skriven här - och bott hos honom större delen av året ändå. Då hade jag visserligen bara varit berättigad till akut sjukvård i Sverige, de två åren jag bodde helt i Stockholm. Men jag är ju rätt så frisk, så det hade gått. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Med facit i hand vet man förstås exakt vad man borde ha gjort i stället för det man gjorde. Det gäller mycket här i livet. Tro nu för all del inte att jag ångrar att jag flyttade upp till Ulf - för det gör jag inte alls. Jag bara ångrar att jag skrev in mig i Sverige igen. Och det är en helt annan sak.

Jag har i dag också besökt lokala polisen här i El Campello. Polischefen har undertecknat ett dokument om att jag lever - ett levnadsintyg. Så nu kommer jag att få min pension utbetald även hädanefter. Det verkar tyvärr som om jag måste lämna ett sådant intyg varje år hädanefter. Sverige är ett ganska byråkratiskt land...

Och eftersom flitens lampa brinner här i dag, så har jag även gjort klar min ansökan om att få svensk SINK-skatt. Denna ska jag nu posta till svenska skatteverket. Det är konstigt att jag måste ansöka. Normalt borde jag få SINK-skatt automatiskt. För enligt EU-reglerna så är man skattskyldig i det land där man stadigvarande bor minst 183 dagar per år. I mitt fall är det ju solklart att jag bor i Spanien. Men Skatteverket vill ända ha en massa papper ifyllda. Jodå, Sverige är byråkratiskt...

Jag väntar på att Europaspecialisten snarast ska höra av sig för att diskutera hur vi ska lösa vår konflikt. En fredlig lösning vore förstås trevligast - både för dem och mig. Det är deadline på torsdag klockan 24:00...

Min fettprocent var 26,4 i morse. Jag har alltså lyckats bli av med 2% nu. Usch vad det går långsamt... Men trägen vinner! Alltså fortsätter jag med min (trista) diet.

I dag skiner i alla fall solen här, och vi har behagliga +24º nu på eftermiddagen.

PS:

När jag var på läkarstationen så passade jag på att fråga om de har jour dygnet runt där. Och de har de - alla dagar i veckan. Akutmottagningen når man från baksidan - där ambulansen brukar stå. Bra att veta. Det är skönt att ha så nära till akutvård. (Närmaste sjukhus ligger annars i San Juan.)

PS2:

Eftersom jag är lite trött på att vi inte kan använda vår fasta telefon, gick jag i kväll inom Telefonica. Jag förklarade att vi alltid har jacket urkopplat eftersom vi annars blir nerringda av spanska telefonförsäljare. Jag undrade om de inte har något NIX-register i Spanien. Och tänk - det har de faktiskt: www.listarobinson.es. På denna webbsida kan man fylla i ett formulär om att man inte önskar någon direktreklam. Det finns ingen garanti för att man därmed slipper all reklam, men jag funderar ändå på att fylla i formuläret. Jag har ännu inte kollat om man kan spärra bara telefonreklamen. Annat kan man ju kasta. Men det är jobbigt när de ringer eftersom det oftast tar ett par minuter innan jag förstår att de vill sälja något.

Ulf och jag åkte en sväng till stormarknaden Carrefour i eftermiddags, och då passade jag på att köpa några empanadillas där. Jag åt en, och la de andra i frysen. Empanadillas är bra snabbmat. Det finns massor av olika fyllningar att välja på. Min favorit är spenat, och därefter kommer tonfisk & lök. Pisto (med tomat) är vanligast.

Fast i kväll ska jag dricka en "proteindrink" som vanligt. Nån måtta får det ju vara på festandet...

PS:

På Carrefour kan man även köpa svensk mat (som t ex Felix småköttbullar, och Felix pyttipanna). De har en hel avdelning med mat från andra länder. Ulf köpte i dag en tub Kalles kaviar. Han saknar typiskt svensk mat emellanåt. Själv tycker jag lika bra om spansk mat. Men jag köper ofta Wasa havre-knäckebröd på Mercadona... Det enda jag saknar i Spanien är riktigt grovt bröd, typ dansk rågbröd - men det är ju danskt - inte svenskt...

Jag har i alla fall nyligen köpt fullkornsmjöl, vetekross, vetekli, solrosfrön, linfrön o dyl i hälsokostbutiken. Och vilken dag som helst planerar jag att baka matbröd...

11-11-10:

Vi har lika fint väder i dag. Redan före frukost gick Ulf, Bonnie och jag en längre promenad tillsammans. Vi såg då att palm-beskärarna hade återupptagit sitt arbete. Men nu började de i andra ändan av strandpromenaden. "Vår" höga palm skulle alltså bli det sista trädet de skulle beskära.

När Bonnie och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad så tog jag kameran med. Vi kom gående strax innan det var dags för "vår" palm. Det är firman Palmerelx från Elche som utför beskärningen. De har sedan 4 generationer jobbat med att sköta om och beskära palmer - och de är experter på att beskära höga träd.

Det känns ganska självklart att de kommer just från "palmstaden" Elche.  Elche (Elx på valenciano) har en stor park med över 11'000 palmer: El Palmeral de Elche. Parken, som troligen anlades redan på 500-talet (och som mest har haft över 200'000 träd) tillhör sedan år 2000 UNESCO's världsarv. (Nedan några foton från palmlunden i Elche.)

F ö tillhör staden Alicanteregionen, har 220'000 invånare och över 1000 skofabriker.

Åter till palmbeskärningen (poda de palmeras på spanska). I början var palmbeskärarna lite blyga när jag viftade med kameran. Men snart så poserade de villigt.

Dags för "vår" palm:

   Det tog inte många sekunder blankt innan mannen hade nått toppen.

Och sen började han beskära. Han slängde ner palmblad och klasar med dadlar efter hand som han högg av dem. De arbetar mest med en yxa med långt skaft, samt ett lie-liknande verktyg med ännu längre skaft.

Mannens kompanjon (som ni ser i den något lägre palmen i bakgrunden) blev klar med sitt träd,

och började sen klättra upp i den höga palmen han också.

 Och sen hjälptes de förstås åt med att beskära.

Mannen nedanför trädet (i blå T-shirt) höll koll på alla nyfikna, och såg till så att alla höll sig på lite avstånd av säkerhetsskäl. Till slut var även denna palm, den sista här längs strandpromenaden, färdigbeskuren.

Väl nere på marken igen, beundrade männen sitt jobb.

Sen återstod bara själva städarbetet. Männen samlade alla blad och dadelklasar i högar,

och lastade sedan upp dessa på sin bil.

Vad varken de eller jag visste - var att Ulf hade stått på vår balkong och tagit några foton han också:

På det allra sista fotot (nedan) ser ni hur palmen ser ut nu - sedd från vår balkong. På sitt sätt var den vackrare före beskärningen. Men palmer måste beskäras, annars blir de väldigt skräpiga och växer sämre. Dessutom är det risk att vissna blad och dadlar ramlar ner på de människor som promenerar under träden. Så längs en så frekventerad strandpromenad som El Campellos, är det förstås helt nödvändigt att beskära.

Något helt annat:

Min våg visade i dag 26,0% fett (= minus 2,4%). Jag kämpar på!

11-11-11:

Senaste nytt i följetongen Europaspecialisten:

Vid midnatt gick den frist ut som jag hade gett Europaspecialisten. Jag hoppades i det längsta att de skulle vilja lösa vår tvist på ett fredligt sätt. Men tyvärr verkar de inte ta något som helst ansvar. Inte ett öre har jag fått hittills, inte ens för de skador de åsamkade i trapphuset och som jag har fått betala reparationen av. Och ändå krävde Europaspecialisten att jag skickade in räkningen från målaren som reparerade trapphuset - eftersom deras försäkringsbolag önskade det. Bara tomma ord?

Jag har legat lågt denna veckan - just för att ge dem chansen. Samma dag som jag hade skickat in mitt ultimatum till dem, där jag skrev att om de inte senast 10/11 betalade för de skador de åsamkat så skulle jag vända mig till ARN, så svarade de så här:

Jag svarade bums: Jag har försökt att resonera, i snart 2 månader. Men OK. Då ser jag fram emot att snarast höra av er igen med ett mer exakt erbjudande.

Sedan dess har jag inte hört ett enda ord från Europaspecialisten, trots att jag har skickat in en påminnelse riktad direkt till chefen Ben. Så uppenbarligen vill inte Europaspecialisten medverka till en fredlig lösning av vår konflikt. Inte ens ett förslag till förlikning har jag fått. Givetvis kommer jag att anmäla Europaspecialisten till ARN. På ARN's webbsida finns ett färdigt formulär som man ska fylla i. Och sen kan man bifoga filer med bevis. Jag kommer under dagen att påbörja denna anmälan.

Men något intressant i sammanhanget - är att jag under veckan har fått mail från en man som också har anlitat Europaspecialisten med samma tråkiga resultat som jag. Han hade googlat på "Europaspecialisten - betyg" och hittat min blogg.

Precis som jag så anlitade han Europaspecialisten för en flytt av sina tillhörigheter till ett annat land. Precis som i mitt fall så levererade Europaspecialisten flyttgodset efter utlovat datum. Precis som i mitt fall försvann en sak när Europaspecialisten hade ansvaret för den. Precis som i mitt fall så blev det skador på möblerna. Precis som i mitt fall har Europaspecialisten inte betalat ut ett öre i ersättning - trots att de lovade mannen detta.

Denne mannen lämnade in en anmälan till ARN den 1/11. Europaspecialisten har fram till den 23:e på sig att svara. Både jag och mannen vet att Europaspecialisten har varit anmäld till ARN tidigare. Det ryktas att Europaspecialisten inte följde ARN's beslut då - men detta har jag inte kunnat få bekräftat.

Något som både jag och mannen har lagt märke till är att Europaspecialisten har ändrat sin mall för sina standardmail för varje gång vi har klagat över någonting. En tilläggstext står längst ner i varje mail. (I början stod det bara: Vi uppskattar att ha Dig som kund. Tack för att Du väljer Europaspecialisten för Din flytt.) Nu står det en hel uppsats... Exempel:

Efter det att de lovat att betala för mitt nya parkeringstillstånd (då vi ju inte kunde utnyttja det första eftersom de inte kom den dagen de lovat) så skrev det in följande rader: Eventuella kostnader som kan tillkomma: - Parkeringstillstånd. Och när de har hamnat i dispyt angående leveranstider så la de till detta: Våra låga priser gäller samtransport. Samtransport kräver flexibilitet kring hämtnings- och leveransdatum. Vi erbjuder också expressleverans, till separat prislista. Och när jag (och mannen) ville ha ut skadestånd för förstört och förkommet flyttgods så la de även till följande rader: Vi rekommenderar en försäkring av flyttgodset. Den kan införskaffas via valfritt försäkringsbolag. När vi ombesörjer denna, tillkommer en premie för fullständigt försäkringsskydd från bostad till bostad om 1% av deklarerat värde.

Kanske Europaspecialisten garderar sig inför framtida tvister? Ett bättre alternativ vore förstås att vara tydlig angående villkoren från början - och sen sköta sitt uppdrag på ett adekvat sätt. Nöjda kunder genererar fler kunder och mer inkomster, medan missnöjda kunder på sikt kan innebära en konkurs för företaget. Ja, Europaspecialisten väljer själv hur de vill förhålla sig till sina kunder. Men det är förstås väldigt tråkigt för oss som drabbas  - när Europaspecialisten väljer att inte ta något som helst ansvar!

Summa summarum: Anlita aldrig Europaspecialisten!

PS:

Nu har jag fyllt i en anmälan på Allmänna Reklamationsnämndens webbsida. Jag ska få bekräftelse, samt ärendenummer, inom två arbetsdagar. Det slog mig, när jag fyllde i formuläret, att Europaspecialisten inte någonstans uppger en fysisk adress till sig. De uppger bara ett mobiltelefonnummer, samt en mailadress... F ö ser deras webbsida http://www.europaspecialisten.com förtroendegivande ut - men nu vet jag bättre. Europaspecialisten är inte att lita på!

11-11-12:

I dag på förmiddagen gick jag och fick håret klippt. Det var verkligen på tiden eftersom mitt hår var mycket slitet i topparna. Det var kring månadsskiftet april-maj som jag senast klippte mig. (Luggen klipper jag själv en gång i månaden.)

Jag gick förstås till frisören Jaime, på nedre botten i vårt hus. Han gör ett bra jobb och tar bara 12 € (≈ 110:-). Jag tog några foton, före och efter, stående framför Ulfs spegel. Fotot längst till vänster visar före, och de två till höger efter. Frisören klippte nästan 10 cm mitt bak  - men Ulf märkte ingen skillnad när jag kom hem...

I morse visade vågen 25,7% fett och minus 3,9 kg. Byxorna sitter inte riktigt lika tight längre. Skönt!

Temperaturen i havet har nu sjunkit till mellan 20 och 23º beroende på strömmarna. Folk ligger fortfarande på stranden och solar de dagar som solen skiner, men inte lika många badar längre.

11-11-13:

Vov, alltså! Nu har matte tvingat mig igen. Ja, det var i går, sent på kvällen. Det var mörkt ute - och blåsigt. Så jag hade inte alls någon lust att gå ut för att kissa. Man kan faktiskt kissa inne när det är mörkt och blåsigt.  Ja, det tycker jag i alla fall. Men det tycker tyvärr inte matte.

När jag förstod att hon tänkte tvinga ut mig - då sprang jag jätte-vov-snabbt och gömde mig. Jag gömde mig i husses säng. Och jag var så noga, så noga. Jag gömde hela mig. Inte ens svansen stack ut. Och inte nosen heller. Jag gömde mig långt ner under husses täcke. Så varken matte eller husse kunde se mig. Ett jättebra gömställe var det.

Men vov alltså! Matte hittade mig ändå. Jag fattar inte hur hon bär sig åt, så dåligt luktsinne som hon har. Och jag syntes ju inte alls. Det var vov så konstigt att hon hittade mig!

Ja, och sen tvingade hon ut mig. Men det var faktiskt ganska skönt ute - fast det blåste. Ja, för det var inte kallt alls. Och jag hittade flera intressanta lukter att lukta på. Och så passade jag på att kissa och bajsa när vi ändå var ute.

Men vov-fel är det - att mattar ska kunna tvinga sina hundar. Så borde det inte få gå till. Jag ska minsann berätta det för både Kiko och Lluna. Dom håller säkert med mig. Ja, om att vi hundar ska bestämma allting själva. Vov på er!

PS:

Vov igen! Det blåser mycket i dag också. Fast i dag var det kul att gå ut. Jag hade min jeans-väst på mig, för att jag inte skulle frysa. Människorna lekte vov-mycket på stranden.

Ja, med stora tygbitar som blåste i vinden, lekte dom.

Jag stod och tittade på dom en stund.

Fast vi hundar hade förstås kunnat hitta på ännu vov-roligare lekar med tygbitarna. Om jag hade fått en tygbit - då skulle jag ha sprungit iväg med den så fort jag kunde. Sen kunde dom andra hundarna ha jagat mig. Och om en annan hund hade hunnit i fatt mig - då hade vi kunnat ha dragkamp. Ja, vi hundar vi vet verkligen hur man leker vi. Det vet inte människorna. Så jag tröttnade på att titta på dom. Det är mycket intressantare att lukta på saker.

Jag hittade ett väldigt spännande ställe att lukta på. Där luktade det både hav - och hundkiss. Så där luktade jag länge.

Och sen, på hemvägen, då träffade jag den där trevlige yorkie-killen igen. Ja, ni vet, min nya kompis som jag bara har nosat lite på innan. Nu hann vi prata. Ja, för nu var ju inte Kiko med. Yorkie-killen sa att han är dansk - och att han heter Nicky. Han är riktigt vov-trevlig, alltså. Och han sa att han gärna vill leka med mig. Kanske vi kan leka jaga-leken nån gång? Om vi får vara lösa. Ja, för annars går det ju inte.

Men oj! Nu luktar det som om husse lagar mat i köket. Då hinner jag inte skriva mer. Vov på er!

11-11-14:

I dag har Ulf och jag varit på Ikea i Murcia. Det var lite stressigt eftersom Bonnie var ensam hemma, och vi inte ville lämna henne mer än max 4½ timme. Eftersom resan tar 1 timme i vardera riktningen (9 mil enkel resa), så hade vi alltså bara lite drygt 2 timmar på oss i varuhuset.

Jag tvingade Ulf att provsitta soffor. Han höll med mig om att Ektorp både är snyggast och skönast av de billiga sofforna:

Däremot vet vi inte riktigt vilken klädsel vi bör välja. Vi tittade på den vita billiga (i tyg Blekinge) som tål maskintvätt, och den betydligt dyrare (men snyggare) beigea (i tyg Svanby) som tyvärr bara tål kemtvätt. Vi ska titta på Bemz stora tygurval också: (http://www.bemz.com/en/ ). Ulf vill helst ha både en tresitssoffa samt en Ektorp fåtölj. Jag skulle helst ha en tvåsitssoffa och ev 1-2 nättare fåtöljer. Vi har ju redan min sköna Tomelilla fåtölj. Men man måste ju inte köpa allting på en gång. Köper jag en tresitssoffa nu i höst, så kan ju Ulf köpa en fåtölj längre fram om han vill.

Vi köpte ett litet Lack soffbord i björk för 19,99 €. Det passar både till vår nuvarande soffa, och till en Ektorp-soffa.

Och så köpte jag en madrass Fidjetun (den enda mjuka), samt en sängbotten Alsarp med förvaring (se nedan).

I och med att jag köpte en sängbotten med plats för förvaring, så kommer jag nu att ha någonstans att lägga även de saker som jag inte tidigare har fått plats med. Det är meningen att man antingen ska ha denna sängbotten stående direkt på golvet, eller montera ben på den. Jag ska försöka sätta dit hjul. Jag vet ännu inte om det går - det beror på hur tjock spånplattan är där hjulen kan fästas, och det ser jag inte förrän jag har packat upp möbeln. Denna gick förstås inte in i bilen utan kommer med hemtransport i morgon. De kommer på eftermiddagen (tarde), vilket innebär nån gång mellan klockan 16 och 22.

Jag köpte inte de där snygga matbordsstolarna som jag önskar mig, eftersom Ulf inte tyckte lika bra om dem som jag gör. (Vi är överens om att klädseln är ful - men den kan man byta.) Han tycker bättre om Henriksdal (men den sitter jag sämre på). Och så gillar han inte möbler i björk - vilket är mitt favorit-träslag. (Fast eftersom mitt matbord är i björk - så passar ju stolar i björk bäst till.)

Ulf tyckte att det var tråkigt att titta på möbler - men desto trevligare hade han på Ikeas matavdelning Ikea food. Där köpte han bl a julskinka, Janssons frestelse, sill och glögg. Så nu är julen räddad för hans del. Förra året släpade han med en svensk julskinka på flyget ner. För svensk skinka ska det vara - inte spansk. Själv bryr jag mig inte lika mycket om svensk julmat. Jag uppskattar juldekorationerna mer. Det är gran och julgranskulor som är jul för mig.

Det kommer att bli trångt i mitt rum, nu när jag ska ha en säng stående mitt i det smala rummet. Men alternativet att lägga madrassen i sängskåpet - som då alltid måste stå utfällt - är sämre. Jag kommer att sova mycket bättre - och det är det viktigaste! (Jag visar foton så småningom.)

I dag kom Intyg E 121 för pensionärer från Försäkringskassan. Det är det intyget som jag ska lämna till Försäkringskassans motsvarighet här i Spanien: Dirección Provincial del Instituto Nacional de la Seguridad Social. (Och jag som tycker att Försäkringskassan är ett långt namn...) Jag ska åka in till Alicante redan i morgon förmiddag. Det är lika bra att få det gjort. Jag vet ju inte när jag kan bli tvungen att uppsöka den spanska sjukvården. Olycka eller sjukdom kan ju komma plötsligare än man anar. Alltså är det bäst att ha alla papper iordning.

11-11-15:

Nu är jag inskriven i det spanska socialförsäkringssystemet! Skönt att ha det ordnat.

Jag besökte alltså I.N.S.S i Alicante i dag. Först gick jag fram till en informationsdisk. Där fick jag veta att jag skulle lyfta en telefonlur en bit därifrån. Jag blev då kopplad till en handläggare som frågade vad jag hade för ärende. Sen frågade han vad jag heter - och jag blev naturligtvis tvungen att bokstavera mitt namn. Det är inte så lätt att göra detta på spanska. Jag är inte riktigt säker på hur alla bokstäverna låter, och jag var ju inte beredd. Jag fick veta att jag skulle återkomma en timme senare, och då anmäla mig hos personalen i information. En timme senare så fick jag en nummerlapp. Cita previa (≈ utnämning) stod det på lappen. Jag har inte hört uttrycket förr. När det blev min tur fick jag lämna över mina E-121-intyg, samt kopia på mitt residencia och kopia på pass eller nationellt id-kort. Sen skrev handläggaren in en massa siffror i datorsystemet och slutligen fick jag ett papper som bevisar att jag nu är inskriven ordentligt. Detta papper ska jag sedan ta med mig till läkarstationen här i El Campello för att kunna få ett blåvitt plastkort som berättigar mig till gratis sjukvård och gratis medicin.

Jag går nog till läkarstationen i morgon förmiddag. Nu väntar jag på Ikea-transporten. Jag hoppas att bilen inte kommer alltför sent. Jag är trött. Jag fick lindrig migrän i går eftermiddag, och den håller i sig än.

11-11-16:

I natt har jag inte sovit mycket. Delvis beror det på att migränen blivit värre, men framförallt så har jag tänkt på Elisabeth. (Elisabeth, min väninna från Skåne som tillbringar vinterhalvåret här i El Campello tillsammans med sin man Hasse och deras två chihuahuor.) Elisabeth blev plötsligt och oförutsett sjuk förra veckan, bl a kräktes hon blod. Hasse skjutsade henne till sjukhuset i San Juan. Där blev hon kvar. Nu ligger hon i koma på intensivvårdsavdelningen. Ingen vet än riktigt vad som hände - eller varför. Hasse är naturligtvis förtvivlad. Deras två vuxna barn har tagit flyget ner och är på plats. Vi vet inte hur det kommer att gå. De har i alla fall fått tolkhjälp på sjukhuset (via svenska konsulatet). Hon är i min ålder, Elisabeth, och en väldigt rar kvinna. Jag önskar så att hon ska klara sig - men det ser dystert ut.

Ja, så lite vi vet om vad som kan hända oss. Ena stunden pigg och glad - nästa stund på sjukhus. Jag tänker på citatet: Njut av livet - det går inte i repris... Så sant, så sant.

Själv har jag tagit migränmedicin och hoppas få något skött i dag. Jag bör gå till läkarstationen och fixa sjukvårdskortet. Jag bör montera sängbotten. (Leveransen kom kl 21 i går. En kille bar ensam 46-kilospaketet.) Jag bör tvätta, och en massa annat praktiskt. Ute skiner solen och himlen är blå. Men jag känner mig inte alls i form. Och ändå är migrän en bagatell jämförelsevis...

PS:

Nu har jag ett spanskt sjukvårdskort - ett s k SIP-kort. (SIP = Sistema Nacional de Salud ≈ nationella hälsosystemet.) Det känns väldigt skönt att ha ordnat detta. Jag har oroat mig en smula för vad som skulle kunna hända om jag blev sjuk och saknade kort. Nu kan jag koppla av. Och visst är det fantastiskt att kortet berättigar mig till både gratis läkarvård och gratis medicin! Så här ser kortet ut:

Som ni ser på kortet så står det bara Christel Dottén - inte Christel Dottén Rosenius. Alla spanjorer har ju normalt två efternamn, ett efter pappan och ett efter mamman. Men i officiella sammanhang brukar bara det första användas. Alltså skippar man Rosenius här... Ja, det viktiga är ju att kortet gäller här i Spanien.

På det papper som Försäkringskassan bifogade intyg E121 så står det så här:

Det låter ju som om jag skulle kunna få tillgång även till annan svensk sjukvård än akutvård. Det vore ju toppen om det är så.

Min migrän har blivit lindrigare nu, så jag har satt igång tvättmaskinen - och så siktar jag på att börja montera sängbotten. För att få lite extra energi har jag just ätit ½ Cherimoya-frukt. De innehåller mycket vitaminer och antioxidanter. Och så är de väldigt goda. Har ni smakat? Själv smakade jag inte frukten förrän jag kom hit till Spanien.

Om Cherimoya kan man läsa:

Nu ska jag packa upp min sängbotten och kolla så att alla delar finns med...

11-11-17:

Jodå, alla delarna till Alsarp sängbotten fanns med.

Så jag började montera. Det var ett rysligt skruvande... Jag fick periodvis ta i av alla krafter. Jag blev till slut illröd i högerhanden. Det tog drygt två timmar att montera själva underdelen. Men så långt gick allt bra. Det enda som sen återstod var att fästa alla ribborna i metallramen.

Det skulle ha varit så enkelt. Bara att skruva i skruvarna... Men! Hålen är inte mitt för varandra. Det skiljer ca 2 mm. Och en metallskruv som ska ner i ett gängat hål i metall - kan man inte skruva i lite snett. Där är det bara 90º vinkel som gäller. Alltså går det inte. Jag ska rådfråga svenska Ikea innan jag gör något. Jag skulle kunna fila upp alla hålen i ribborna - eller lägga en distansbricka mellan delarna i metallramen. Fast bådadera innebär mycket jobb!

Tillfälligt löste jag problemet genom att fästa varannan ribba på höger sida - och varannan på vänster. Då kunde jag lägga på min nya Fidjetun-madrass, och lägga min Tempur-bäddmadrass ovanpå - och sova i sängen i natt. Jag sov mycket skönare än jag gjort på länge! Fast trångt är det i mitt rum nu - väldigt trångt! Jag ställde sängen längs garderoberna. Så kan den stå när jag sover - och när jag sitter framför datorn.

Men om jag ska in i garderoberna så får jag föra sängen över golvet till andra sidan, mot bokhyllorna - annars kan jag inte öppna garderobsdörrarna. Tyvärr gick det inte att sätta på hjul. Skruvarna skulle kommit så nära kanterna på spånskivan att denna förmodligen hade spruckit. Det skulle förstås ha underlättat att ha sängen på hjul. Möjligen kan jag skruva på ett par låga sängben i trä - och sen fästa hjulen under dem - eller fästa några brädor under sängen för att fästa hjulen i. Vi får se. Jag satte en massa filt-tassar undertill nu, och eftersom det är klinkergolv i sovrummet så går det att skjuta sängen fram och tillbaka.

Nu ser Ulf hur oerhört trångt det har blivit. Och kanske kommer han att låta mig ställa ytterligare några bokhyllor i vardagsrummet. Det vore väldigt bra förstås. Men för att hyllorna ska få plats i vardagsrummet så måste jag först köpa ny soffa (och ge bort den stora röda). Så det blir varken i dag eller i morgon. Men på sikt kommer nog allt att bli bra ska ni se. Nu sover jag i alla fall bättre, och slipper ha ont i axlarna när jag vaknar.

Jag vägde mig i morse. Vågen visade 25,3% fett, så jag har alltså lyckats bli av med 3,1%. Jag har också gått ner 4,4 kg. Det går sakta men säkert åt rätt håll, men så har jag strikt hållit mig till min diet utan att fuska en endaste gång.

I dag ska jag montera det lilla soffbordet som vi köpte.

PS:

Bordet Lack är nu monterat och på plats. Både Ulf och jag är nöjda. Så här blev det:

Annars har jag inte gjort så mycket i dag. Men man måste ju inte vara jätteflitig varenda dag.

När jag sitter här framför datorn så ser jag ut på min balkong. Där blommar det så vackert. Jag tog ett foto snett ut genom den lindrigt rena fönsterrutan - så får ni se bougainvillean och den närmaste pelargonen.

Tyvärr måste jag numera krypa under mitt lilla skrivbord för att komma ut på balkongen och sköta om växterna. Men jag är ju rätt så vig för min ålder - så det går. Det är bara inte så särskilt praktiskt...

PS2:

Jag har studerat fotot taget från Ikeas webbsida på den monterade Alsarp (se 14/11). Ribborna är där böjda, inte plana, utan högre på mitten. Ribborna ska kanske spännas så? Då skulle avståndet mellan hålen bli mindre. Men det är ett hästjobb. De är gjorda av ganska tjockt trä och helt plana nu. Jag provade faktiskt att böja ett par av dem i går kväll - men lyckades inte. Jag tror att man gör sådant i fukt och värme - och i en formpress...

11-11-18:

Vov, vov! Det kom i går! Ja, paketet som matte och jag hade beställt från Bamses bollar. Jag hade beställt julklappar till mina kompisar Kiko och Lluna. Ja, det är inte jul än. Men man kan beställa julklappar i förväg, det kan man. Till Kiko har jag beställt en fluga, och till Lluna en jul-halsduk. Så här ser dom ut:

Visst är dom vov-fina! Men det var mer saker i paketet. Det var något väldigt vov-smaskigt till mig - torkad kycklingfilé! Vov och mums och smask, alltså. Fast jag fick bara smaka en liten bit i går. Ja, för matte hon är så snål, så snål. Hon sa att vi ska spara godiset till festliga tillfällen. Fast det var ju ett festligt tillfälle i går. Ja, för varje gång som jag får godsaker så är det ett festligt tillfälle ju.

Sen var det ännu mer saker i paketet. Men dom gömde matte. Hon sa att jag skulle få se dom sen - på min födelsedag och på julafton. Fast jag vill helst se dom bums. Jag vet inte vad det är. Det luktar inte hundgodis i alla fall. Så kanske det inte är nåt viktigt. Men jag kunde gott få sakerna bums i alla fall. Ja, det tycker jag i alla fall.

Nu ska matte och jag leka bolleken och dragkamp. Vi ska leka jättelänge! Ja, det bestämde jag precis nu. Så nu ska jag gå och berätta det för matte. Då blir hon glad! Ja, för leka är ju vov-kul! Vov på er!

Det har varit en lite småruggig dag i dag. Visserligen sken solen mitt på dagen, men både i morse och nu i kväll har det duggregnat. Jag har suttit och läst en del.

Jag har inte berättat att jag i lördags fick ett mail från Europaspecialisten med följande innehåll:

Jag har nu avvaktat en vecka, men några pengar har jag ännu inte fått. Och om det var seriöst menat så borde de väl angett till vilket konto de skulle betala pengarna - samt när. Jag svarade i dag att jag tror på ovanstående rader först när jag ser att pengarna är inbetalda på mitt konto. Och hur som helst motsvarar beloppet inte ens det som jag hittills har lagt ut. Möjligen kan man säga att det skulle täcka renoveringen av trapphuset. Ja, det är en sorglig historia det här med att Europaspecialisten inte vill ta sitt ansvar. Anlita inte Europaspecialisten!

Jag fick i måndags ett ärendenummer, samt en handläggare, hos ARN - så ärendet är påbörjat där nu.

Något som jag har glömt att berätta, är att den där SIM-kortsläsaren som jag köpte härförleden - inte kunde läsa mitt SIM-kort. Var felet ligger vet jag inte. Den kunde läsa kort av andra format. Hur som helst är det därför jag ännu inte har visat er fotona som jag har tagit med min spanska mobil...

Till dagens positiva händelser hör att min rosmarin har börjat blomma. Jag såg den första lilla blåa blomman i dag.

11-11-19:

Horst vidarebefordrade nedanstående bild till mig. Den visar flödesschemat för Europesiska Unionen. (Organigrama de la Unión Europea.) Bilden talar för sig själv. Man kan ju se att vissa länder bokstavligen "sitter i skiten"... (Tyvärr hör Spanien till dessa, även om läget här inte är lika illa som i de andra länderna "på nedersta pinnen".)

11-11-20:

Ett stort grattis på 27-årsdagen  

min kära dotter Linda!

  Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

Vov och jättemyckt vov! I dag fyller min största storasyster Linda en massa år. 27 år, säger matte. Så då skickar jag förstås en massa slickar till henne! Slick, slick!

I dag är det söndag. Söndagar är bra dagar. Ja, för då är vov-många hundar ute och går med sina mattar och hussar. Jag hade sån tur - så jag träffade min nya kompis Nicky! Vi nosade lite, och pratade lite, och så. Han är väldigt trevlig Nicky!

Och snygg!

Det som också är bra - är att Nickys matte pratar danska. Danska är ju lite som svenska. Och då kan matte prata mycket mer. Ja, inte som när matte pratar med Kikos och Llunas mattar - då kan hon inte säga så mycket. Och inte fattar hon så mycket heller. Nä, för matte pratar ju inte så bra spanska. Det är ju skillnad med mig ju. Jag kan skälla flytande på vilket språk som helst. Spanska är vov-lätt! Man ska bara inte skälla vuff - för då förstår dom spanska hundarna inte. Men viff och voff och våff går bra.

Fast sen gick vi vidare, och då mötte jag andra hundar. Men dom var inte lika trevliga som Nicky. Så dom nosade jag bara lite på.

Innan - då har det stått jätte-vov-dumma skyltar på stranden - om att vi hundar inte få vara där. Men dom tog bort några skyltar härom dagen. Och då blev jag vov-glad förstås. För då trodde jag att vi hundar äntligen skulle få springa vov-mycket på stranden, och leka, och gräva och ha kul...

MEN! Nu har dom satt upp nya skyltar. Det står på dom också - att vi inte får vara på stranden. Vov-dumt, alltså! Fast kanske dom nya skyltarna bara betyder att vi inte får bajsa på stranden? Ja, det hoppas jag i alla fall. Vov på er!

Jag berättade den 10/11 om hur palmerna längs strandpromenaden blev beskurna (se sparad dagbok 21). Så här ser obeskurna palmer ut:

De är risigare upptill och stammen spretar mer nertill. Om man aldrig beskär palmen, så består den till slut bara av vissna hängande blad - och den slutar växa. De palmer jag fotograferade i dag beskärs troligen med några års mellanrum i alla fall. Annars skulle de se värre ut.

11-11-21:

I dag regnar det rejält här i El Campello. Det har hittills kommit 17 mm, och mer lär det bli. Vi får pyssla med inomhusaktiviteter i dag...

Jag ställde mig på vågen i morse. Jag har gått ner ytterligare 3 hg - men fetthalten ligger kvar på 25,3%. (BMI 20,9.) Det är inte bra att förlora vikt men inte fett. Det kan i värsta fall innebära att dessa 3 hg som jag har förlorat - är muskelvikt. Jag bör nu öka på motionen! Fler raska promenader och betydligt mer styrketräning. Återstår att se om jag kommer mig för med detta viktiga projekt... Det är som bekant inte alltid vi gör just det som vi borde...

Hasse ringde i dag. Han (och barnen) är nu tillbaka i Sverige. De blev rekommenderade att åka hem eftersom Elisabeth inte är kontaktbar. De väntar nu på Elisabeth. Hon ligger fortfarande i koma och kan f n inte flyttas. Annars har de fått löfte om att hon ska få ambulansflyg upp till ett sjukhus i Sverige. SOS International i Köpenhamn förmedlar nu de dagliga kontakterna mellan sjukhuset här i San Juan och Hasse i Skåne. Vi önskar förstås alla att Elisabeth ska klara sig - och bli frisk igen - trots att läget ser dystert ut. Vi fortsätter att hoppas!

PS:

Nedan ser ni två foton som jag tog i morse på den regnvåta balkongen. Nu (14:45) har det kommit 20 mm, men himlen börjar ljusna.

Jag hittade en kvarglömd öppnad påse Limabönor i frysen. Det fick bli dagens lunch. Till detta drack jag vatten. Tja, jag blev mätt i alla fall, och bönor innehåller ju protein också. (I Limabönor är det 21,5%.)

11-11-22:

Jag glömde i går att berätta att mitt "start-BMI" var 22,8. När ni nu fick även denna siffra kan den som är duktig i matte lätt räkna ut min längd, samt nuvarande vikt och startvikt. Ingetdera är någon hemlighet - men själv vill jag fokusera mer på fetthalten. Tyvärr står både vikt och fetthalt och stampar på samma fläck just nu. Jag har inte kommit igång med styrketräningen än, men Bonnie och jag sprang i alla fall några hundra meter längs strandpromenaden så snabbt vi kunde. Det tyckte vi båda var kul.

Det har varit hyfsat väder hittills i dag, men det ska troligen komma mycket regn i natt. Eftersom mina växter står i självbevattningskrukor (bra största delen av året) så tål de inte hur mycket regn som helst. Jag köpte i dag tre enkla regnskydd för trädgårdsmöbler och trädde över växterna. Så nu ska de klara de 29 mm som de norska meteorologerna tror ska komma i natt. Bara min lilla hjärtreva får klara sig utan skydd, men så står den också i en vanlig kruka med hål i botten.

Ulf såg en vacker tofsprydd fågel häromdagen. Han har sett sådana tidigare, men passade på att fotografera denna gång.

Jag googlade lite på fågeln ovan. Jag hittade den när jag sökte på Aves en España (fåglar i Spanien). Det måste vara en Härfågel (Abubilla på spanska).

11-11-24:

Jag har legat vaken flera timmar i natt och tänkt på Elisabeth. Hon blev bara 56 år. Hon borde ha fått leva många år till. Jag saknar henne! Jag hoppas att stackars Hasse och de vuxna barnen tillsammans klarar sig igenom den närmaste tiden när allt känns som svårast. Jag tänker på dem, och det gör Ulf också!

11-11-25:

I dag, precis som i går, skiner solen här och vi har dagtid kring +19º. Men på kvällarna är det kallt (som kallast har det varit +11º) och då fryser jag - framförallt om fingrarna. Det är snart dags för mig att börja med handskar (jag fryser ju väldigt lätt om fingrar och tår). Bonnie och jag gick en lång promenad mitt på dagen i går - och det ska vi göra i dag också. Jag har börjat springa korta sträckor med henne. Nu har visserligen både min ortoped och min podiater sagt att jag inte bör jogga / träna löpning (p g a fötternas skick). Men små korta spurtar är säkert bara hälsosamt. Jag har kanske inte så dålig kondis trots allt. I alla fall blir jag inte alls andfådd om jag springer några hundra meter. (Hjärtat slår förstås lite snabbare - men det är ju bara bra.) Och med mina nyinköpta vattentåliga sandaler (Keen Wisper) så kan jag både gå långt, samt springa, utan att ha ont alls. Visst ser sandalerna sköna ut (jag lyckas tyvärr bara kopiera bilderna så här pyttesmå):

Jag har fått lov av MusiCure att lägga in en spelare på min sida, så att ni härifrån kan lyssna på smakprov på deras musik. Vill ni sen veta mer, och kanske köpa en egen CD, så hittar ni mer information på: www.musicure.com. Jag lägger nu in spelaren här nedanför. Men eftersom den då så småningom kommer att "gömma sig" i Sparad dagbok 21, så planerar jag att lägga den under en särskild flik lite längre fram. Som jag vid ett par tillfällen tidigare har berättat, så mår jag själv väldigt bra av att lyssna till deras musik - och jag vill därför gärna dela med mig av musiken till er läsare. Var så god att provlyssna:

PS:

I dag har jag lagt in några länkar till olika webbsidor rörande El Campello (allt mellan turistbyrån och mäklare) på sidan Länkar. (http://christeltango.com/links2.htm) Jag kommer att lägga in fler hotell o dyl längre fram - men först vill jag titta på dem i verkligheten.

PS2:

Jodå, Bonnie och jag gick en lång promenad - och det var så härligt i solen. Förresten så har jag glömt att berätta, att när det är fint väder så följer Ulf nästan alltid med oss ut på våra morgonpromenader. Trevligt!

Ulf har fått ett husligt ryck och håller just nu på att avfrosta frysen. Bra! Det behövdes.

Vi har pratat lite om vilka stolar jag ska köpa till mitt matbord. (Vi ska hjälpas åt att bära upp mitt matbord från källaren, antingen på söndag morgon innan Ulf åker, eller när han har kommit tillbaka igen. Han vill inte ens tillfälligt ha två bord i rummet samtidigt, annars kunde vi ha burit upp bordet redan i dag.) Jag ska sen försöka ordna så mycket som möjligt när Ulf är i Sverige, bl a låta "välgörenhetsaffären" hämta det gamla bordet. Ulf flyger upp till Stockholm den 27/11 och kommer tillbaka igen den 10/12.

Mitt bord är ett Ikeas Bjursta. Det är i björk och har en diameter på 115 cm. Med iläggsskivan blir det 166 cm långt, men vi ska ha det hopfällt till vardags och behöver därför bara 4 stolar. (Sen kan vi alltid ställa dit mina karmstolar och några pallar om vi blir flera.)

Först blev jag väldigt förtjust i stolen Norrnäs när jag såg den. (Utom det grå tyget på sitsen.) Den är väldigt skön också. Men Ulf vill helst ha en stol med klätt ryggstöd.

Vi har tittat på stolarna Henriksdal, Harry och Börje (se nedan). Ulf tycker bäst om Henriksdal, men den sitter inte jag så bra på (den är både större och högre än de övriga). Harry har vi i Hässelby strand så den vet jag att är skön. Och Börje är kanske lite för "köksaktig" för att stå i vardagsrummet. Vi är överens om att sandfärgad klädsel (som Henriksdal och Börje har här på bilderna) vore snyggast. Men om stolen inte finns i sådant tyg  (varken Norrnäs eller Harry finns i vare sig beige eller sandfärg) så kan vi köpa ny klädsel från Bemz - eller så kan jag klä om dem själv. Norrnäs är dyrast - Harry och Börje billigast. Henriksdal och Börje har "rätt" tyg från början.  

Vi skulle kunna beställa klädsel till både soffan och stolarna av samma tyg. Det skulle bli snyggt eftersom möblerna kommer att stå i samma rum. Jag har beställt fem tygprover från Bemz, men de har inte kommit än.

Vilken av de fyra stolarna ovan skulle ni välja? Vi lutar lite åt Harry, men har inte bestämt oss än...

11-11-26:

Min vikt och fettprocent står still sedan några dagar tillbaka - men solen skiner...

Vov och vov! När det är fint väder ute - då går matte och jag långa, långa luktrundor. I dag är det fint ute. Så i dag gick vi vov-långt!

När vi hade gått en bit så träffade jag min kompis Lluna. Hon var också ute och luktade - och kissade. Vi tycker båda två att det är väldigt bra att kissa på palmerna. Så då kissade vi där. Jag kissade lite - och Lluna kissade mycket. Ja, för hon är en större hund än jag. Och större hundar kan kissa mer.

Men sen, då fick vi vara lite på stranden för våra mattar. Och på stranden är det allra bäst att kissa. Ja, man kan sprätta så bra i sanden efteråt. Och sen så luktade vi mycket på sanden också. För den luktar alltid så vov-intressant.

Fast vi fick tyvärr inte vara lösa. Och sen så tvingade våra mattar oss att gå på trottoaren igen. Ja, bara för att man kan få böta om hundar är på stranden, säger matte. Jag vet inte vad böta är - men det är säkert nåt dumt som människorna har hittat på. Vi hundar skulle minsann aldrig hitta på nåt dumt. Ja, vov på er!

11-11-27:

I dag är det första advent, men jag har inte tagit fram någon adventsljusstake än. Jag har haft annat för mig. I förmiddags skjutsade jag Ulf till flygplatsen. Han sms:ade nyligen att hans plan hade landat redan 16:02, hela 28 minuter innan det skulle. Det var ju bra. Och när jag skriver dessa rader, är han med pendeltåg och tunnelbana på väg till sitt kära Hässelby strand.

Nu har jag knappt 12 dagar på mig att göra om i vardagsrummet! Ulf har äntligen lovat att jag får - bara han slipper vara här just när jag stökar till. Vi hjälptes i går åt att bära upp mitt matbord från källaren. Och i dag har jag skruvat på benen på det och ställt det (nästan) där det ska stå. Själv tycker jag att det är mycket snyggare än engelsmännens bruna bord. Och rent objektivt är det i alla fall lite större och betydligt stabilare. (Det bruna är ganska ostadigt.) Jag var lite ledsen för att mitt bord fick stå i källaren så länge. Men det tar tid att övertala Ulf. Han är inte så mycket för förändringar...

Nu har jag förstås en ryslig massa saker att göra de närmaste dagarna. Jag måste ringa "välgörenhetsaffären" och fråga om de vill ha den röda soffan samt det bruna matbordet med tillhörande stolar. Sen måste jag åka till Ikea och köpa en soffa samt fyra nya matbordsstolar. Det är den lätta biten. För sen måste jag tömma alla bokhyllorna i mitt rum och ensam bära upp dem för trappan till vardagsrummet. Där måste jag ställa dem på sina nya platser och sen fylla dem igen. Men det kommer att vara värt allt besvär! Det kommer att bli jättefint i vardagsrummet - och jättebra i mitt sovrum. Hoppas nu att jag hinner få allt klart tills Ulf kommer ner igen. Helst vill jag hinna byta gardiner samt sätta upp tavlor också.

Men på lördag har jag bjudit hit Maria-Paz, och på söndag ska jag åka in till Alicante för att gå på hundutställning några timmar. Jag ställer inte ut Bonnie i år, men vill gärna titta lite själv. Man kan i bästa fall knyta nya "hund-kontakter". Det var på förra årets utställning som jag först träffade Conchi som har kenneln DaSilva.

Vov! Vet ni vad matte har gjort? Jo, hon har slarvat bort husse! Ja, först var allt som vanligt i morse. Utom att matte ville gå upp lite tidigare - fast jag ville ha sovmorgon. När matte hade gått upp, så bäddade jag så skönt - och la mig till ro igen. Men sen kom matte och hämtade mig, och tvingade mig att gå ut och kissa - fast det var för tidigt.

Men sen så åkte vi bil en stund allihopa. Det är vov-kul att åka bil. Jag satt fastspänd i mitt bilbälte som vanligt. Fast sen stannade matte bilen. Och då gick husse av. Det var vid flygplatsen. Och sen försvann husse! Ja, vov alltså! Och matte - hon letade inte ens. Nä, hon körde bara hem igen. Och nu är husse försvunnen. Och det är inget kul. Nä, för vem ska jag nu leka bus-leken med? Och vems knä ska jag sitta i - när jag är i husses rum? Det har dom minsann inte tänkt på - varken husse eller matte. Ja, vov så synd det kommer att bli om mig. Vov då!

11-11-28:

I natt kom det nästan 10 mm regn här, fast det bara skulle ha kommit några droppar. Alltså blev mina stackars oskyddade växter dränkta igen - och de som inte hade torkat upp från förra regnet. Rötterna kommer att ruttna på dem - om jag inte gör något. Jag kan plantera om alla i vanliga krukor eller bygga ett tak över halva balkongen. Bådadera kostar pengar (och innebär en hel del jobb). Eller så kan jag bära upp alla och ställa dem på Ulfs balkong som är taktäckt. Då blir inte Ulf glad - för han tycker att det blir för trångt. Och själv ser jag inte så mycket av växterna då, vilket jag tycker om att göra. Men enligt väderleksprognosen är det bara i dag det ska regna - och sen ska det bli sol många dar i rad. Så kanske jag kan skjuta problemet framför mig - eftersom jag har rätt mycket annat att göra.

Vågen visade i morse att min vikt fortfarande står stilla, men att fetthalten har minskat till 24,5%. Mina tre par långbyxor i "storleken större" sitter nu bekvämt, men alla de i "storleken mindre" kan jag fortfarande inte knäppa i midjan. Alltså fortsätter jag att kämpa på.

Hör och häpna: I dag fick jag 250 € från Europaspecialisten! Pengarna finns på mitt spanska bankkonto i dag. Detta är en kompensation för de skador de åsamkat, menar de. Ja, 250 € är ju bättre än ingenting - men det är bara 39,5% av vad jag har begärt. Jag har redan lagt ut nära 400 € för att reparera de mest akuta skadorna, och jag har verkligen varit moderat i mitt skadeståndsanspråk. Så 250 € räcker inte. Men jag ska givetvis meddela ARN att jag fått dessa 250€.

Nu ska jag fortsätta att ordna i vardagsrummet!

PS:

I morgon förmiddag kommer de från "välgörenhetsaffären" för att hämta möblerna. Bra! Då kan jag köra till Ikea på onsdag för att köpa nya. Dessa kommer jag inte att sakna...

I mitt tycke kommer det att bli mycket finare sen!

Tygproverna från Bemz kom i dag. Först la jag dem på min sköna fåtölj för att jämföra färgen.

Från vänster till höger kallas färgerna askbrun, caffe latte, sandbeige, sandbeige och askbrun. De tre tygerna till vänster är av 100% bomull och de två till höger är av 51% lin och 49% bomull. De två sandbeigea tycker jag bäst om! Sandbeige är en så tacksam färg att kombinera med andra. Nästan vilken annan färg som helst passar till. Jag hoppas att Ulf också tycker bäst om just den sandbeigea! Det är dessutom nästan precis samma nyans som på min fåtölj.

Jag la också tygproverna på ett vitt papper. Detta för att Ulf bättre ska kunna se hur ljusa/mörka de är. Nu är han ju inte här och kan titta i verkligheten.

Tyget i linblandning (till höger) har något grövre struktur än bomullstyget. Men bomullstyget ser oömmare ut.

Dessutom går bomullstyget att tvätta i 60º, medan linblandningen bara tål 40º. Ulf har tidigare sagt att han föredrar lintyg. Vi får se vad han säger nu när han har sett tygerna så här.

Jag föredrar bomullstyget av flera olika orsaker! Det är oömmare och mer lättskött - men ett viktigt faktum är att en klädsel i bomullstyg bara kostar hälften av vad en klädsel i linblandning kostar. En klädsel i bomull skulle jag ha råd att köpa nu - men inte en i lin. Jag ska ju köpa likadan klädsel till stolarna också.

Jag kommer också att köpa en Ikea-klädsel till soffan, att ha så länge - samt som reserv om den andra behöver tvättas. En vit Ikea-klädsel kostar bara 59 € (≈ 548:-), och med stolarna följer automatiskt en klädsel i samma vita tyg. Det dröjer förmodligen några veckor innan klädslarna från Bemz kommer (efter att jag har beställt dem), och jag vill ju kunna använda möblerna redan från början.

Soffan Ektorp (3-sits) kostar utan klädsel 240 € (≈ 2228:-). Det tycker jag är billigt för en snygg och skön soffa!

I dag fick jag också mitt intyg från Försäkringskassan som berättigar mig till sjukvård i Sverige. Och det står inte ett ord om att det bara gäller akut vård.

Vov på er! I dag kom brevbäraren med ett stort paket till mig - fast jag inte fyller år. Det var förstås vov så spännande att öppna det. I paketet låg det en fin sele. Den är vov-snygg alltså, röd med silverstjärnor på. Och sen så låg där en varm och snygg rosa jacka - som jag kan ha när det är kallt ute. Men där låg mer! Där låg en regnoverall också! Den provade jag bums eftersom det regnar lite i dag. Så här vov-snygg blev jag:

En bra sak med overallen är att jag inte alls blir blöt om magen när jag har den på mig. Nä, för denna overallen är specialgjord för flickor! Och då är det liksom mer tyg som skyddar magen.

Man kan springa fort i overallen också! Det vet jag - för jag har sprungit jätte-vov-fort i den i dag.

Jag hade sån tur - att jag träffade nästan alla mina kompisar i dag. Först träffade jag Lluna och Kiko. Och vi fick vara lösa en stund. Då lekte vi jaga-leken. Vov så kul vi hade! Jag sprang allra snabbast! Och sen kom Kiko. Lluna blev långt efter. Det är för att hon är lite äldre, och lite tjockare. Då kan man inte springa så bra. Runt, runt sprang vi. Runt om en bänk och två palmer.

Vi hoppade över vattenpölar också. Jag hoppar vov-bra, alltså! Det gör Kiko också.

Men Lluna fick förstås också vara med och leka ändå - fast hon inte är så snabb.

Sen så skulle Kiko och hans matte gå hem. Och då gick Lluna och jag och våra mattar vidare. Och då - då mötte vi Nicky! Och det var ju vov-kul! Nicky tycker också mycket om att springa. Och vi smet ner på stranden allihop! Där kan man springa jätte-vov-bra, alltså.

Ja, våra mattar ropade förstås på oss. Att vi skulle komma. Men det ville inte vi. Vi ville springa på stranden - så då gjorde vi det. Nicky är lika snabb som jag. Ja, han är faktiskt ännu snabbare. Det är verkligen vov-snabbt det!

Fast sen så sprang vi till våra mattar i alla fall. Ja för dom såg så oroliga ut bara för att vi inte kom bums. Och sen så gick vi hem. Vov då!

PS2:

Ulf håller med mig om att det sandbeigea tyget är snyggast (och att bomull verkar var det vettigaste alternativet)! Jippie! Så snyggt det kommer att bli! Det kommer att bli så roligt att göra fint!

11-11-29:

I morse kom Colin från "välgörenhetsaffären" ensam, så han kunde bara ta stolarna och ett par andra småsaker. Han hoppas kunna få bärhjälp på torsdag eftermiddag, och hämtar i så fall soffan och bordet då. Ja, det är ju inte helt idealiskt att ha soffan stående i vägen när jag bär hyllor. Men det går. Jag har burit upp en CD-pelare, den smala hyllan samt vitrinskåpet. För att kunna bära de 80 cm breda hyllorna uppför trappan så måste jag montera av dörrarna samt ta ur hyllplanen. Sen lyfter jag hyllan ett steg åt gången. Med lite envishet och bra teknik så går det mesta. Så här ser hyllorna ut på plats:

Mellan vitrinskåpet och CD-pelaren ska det stå ytterligare en CD-pelare. Som ni ser är det en pelare i väggen där, och enda sättet att få en rak framkant är att sätta de grundare CD-pelarna framför denna väggpelare. I spanska lägenheter finns det alltid många balkar, nischer och pelare att ta hänsyn till... Både till höger och till vänster om dessa hyllorna ska det sen stå en 80 cm bred bokhylla med dörrar nertill. Jag kommer att sätta facklitteraturen i dessa bokhyllor. Just nu har jag hela "barnslighets-avdelningen" i vitrinskåpet; dvs min nallesamling, hundsamling, kattsamling och så mina dansande dockor och mina danspriser. Allt detta skulle jag gärna ha i mitt rum. Däremot passar min samling CD-skivor bra att ha i vardagsrummet. Men just nu är det huvudsaken att allt kommer ur vägen - flytta saker mellan de olika hyllorna kan jag göra längre fram.

Eftersom de inte hämtade sofforna i dag, så tror jag att jag skjuter upp mitt Ikea-besök, en dag eller två. Jag kan ju bära upp de två kvarvarande bokhyllorna i morgon - och börja göra iordning i mitt sovrum. Det senare kommer att ta tid eftersom alla tre garderoberna måste flyttas - och även det tunga sängskåpet. Men när jag ordnar till det bättre, så tänker jag inte så mycket på allt jobb som måste göras. Jag tänker mer på att det är roligt att få det både fint och praktiskt.

Vi har haft jättefint väder i dag, och hela 21º varmt. Jag gick ut mitt på dagen iklädd strumpor och skor, samt jeans och långärmad tröja. Jag borde ha tagit sandaler och kortärmat... Nåja, jag svettas mycket hellre än fryser.

Vov-vov! I går, på kvällen, då fick jag prova min nya vinterjacka. Fast inte ute - bara i hallen. Den kändes varm och skön. Den ska jag ha ute - sen när det blir kallare. Så här såg jag ut när jag provade jackan:

I dag, när vi gick ut matte och jag - då fick jag prova min nya röda sele. Jag kände mig faktiskt väldigt snygg i den. Jag klär i rött också! Visst är jag vov-snygg!

Eftersom det var fint väder så gick matte och jag en lång luktrunda. Jag luktade på många intressanta saker må ni tro. När vi hade gått väldigt långt - då satte vi oss på muren och tittade på havet en stund. Det luktade gott från havet. Och jag hade bra utsikt uppifrån muren. Och vet ni vad jag såg?

Jo, jag såg min allra minsta lilla kompis! Hon är en chihuahua - precis som jag. Alltså av den allra finaste och bästa hundrasen! Vi har bara träffats en gång förut - så hon är väldigt blyg. Ändå viftade jag på svansen jättemycket så hon skulle förstå att jag är snäll. Fast hon blev rädd ändå. Det är nog för att jag är så stor mot henne. Hennes matte säger att hon bara väger 1 kilo - och jag väger ju nästan 3. Fast hennes husse ville att hon skulle hälsa på mig - så han höll fast henne. Och då luktade jag så försiktigt för att hon inte skulle bli rädd. Jag är väldigt snäll mot små bebisar.

Jag tycker om såna små bebisar! Särskilt chihuahua-bebisar! Dom tycker jag vov-mycket om!

Jag skulle faktiskt vilja ha en egen chihuahua-bebis. Eller nåra stycken. Det vore vov-kul! Tror ni att jag kan önska mig några i julklapp? Ja, vov då!

11-11-30:

I morse var vågen snäll. Den visade att jag nu har gått ner 5,2 kg och innehåller 23,7% fett (4,7% mindre än från början). Men så har jag ju bantat i 5½ vecka nu - utan att fuska en endaste gång. Jag hoppas dock att jag når min idealvikt före julafton, för just den dagen vill jag gärna äta lite extra godsaker... (Annars får jag väl pausa några dar och slutspurta sen.)

Jag bar upp CD-pelare nr 2 i går, samt ytterligare några böcker. I dag planerar jag att bära upp de återstående två stora bokhyllorna. Jag tycker att det är mysigt att ha böcker i vardagsrummet. Jag har mycket hellre bokhyllor än en TV...

Solen skiner från en klarblå himmel (och det är +17º nu på förmiddagen), men jag ska jobba inomhus det mesta av dagen. Dock tar Bonnie och jag alltid en längre promenad mitt på dagen. Jag har räknat ut att vi aldrig går mindre än 20 km i veckan (vid dåligt väder), men ofta det dubbla om vädret är fint. Ja, det blir ju bra vardagsmotion - vilket både Bonnie och jag behöver.

Nu ska jag börja bära böcker!

PS:

Nu, kl 17, är alla bokhyllorna på plats i vardagsrummet. Ulf är nog väldigt glad för att han inte var här under tiden jag höll på att flytta alla böcker och bokhyllor. Han gillar inte när jag "stökar till" - och så här såg det ut under arbetets gång:

Det blev betydligt prydligare när alla böckerna kommit på plats i bokhyllorna igen. Tyvärr kommer de inte från "välgörenhetsaffären" och hämtar de gamla möblerna förrän på fredag morgon. Så till dess måste de stå mitt i vägen.

Det gamla matbordet hade vi utfällt. Frågan är nu om vi ska ha detta bordet hopfällt - eller utfällt. Även utfällt får det bra plats (även om man tänker dit utskjutna stolar). Jag tycker det är praktiskt med ett större bord - men det ser förstås luftigare ut med ett mindre. Ulf får bestämma vilket vi ska ha. Så Ulf: Titta på de båda fotona nedan och säg vilket du föredrar - runt eller ovalt bord? (Låtsas att du inte ser allt stök runt ikring...) Till det ovala bordet kan man ha antingen fyra eller sex stolar. Om vi ska ha bordet utfällt, vilket föredrar du då Ulf - 4 eller 6 stolar? Detta måste jag veta innan jag åker till Ikea i morgon.

Jag kommer att få vänta på Ulfs svar till i morgon bitti, för i kväll träffar han Mikael - och jag kommer förmodligen att ha lagt mig innan han kommer hem.

Jag planerar alltså att åka till Ikea i morgon förmiddag. Stolarna kan jag ta i bilen, men soffan måste jag förstås få hemkörd. Jag hoppas att jag kan få den levererad redan i morgonkväll - eller senast fredag förmiddag. Jag behöver ha tid på mig för att montera soffan och stolarna. Men allt bör helst vara klart på lördag kl 14 - för då väntar jag ju gäster. (Det räcker att det är stökigt i mitt rum - och i gästrummet...)