Sparad dagbok 22

Redan december! Det är svårare att tro när solen skiner på palmerna utanför fönstret.

Nya intressanta fakta om Europaspecialisten: Mannen, som lämnade in en anmälan till ARN angående Europaspecialisten nån vecka innan jag lämnade in min, är en duktig detektiv. Han har nu tagit reda på att Ben - Ben Rob Rachid Khatou, född 1966, är ensam ägare till Europaspecialisten SL. Europaspecialisten SL har sin hemvist i Marbella, Spanien. Märkligt nog tycks Ben själv få sin post till samma boxadress som Europaspecialisten AB. Det mobiltelefonnummer som står på webbsidan www.Europaspecialisten.com är registrerat på Europaspecialisten AB - men det är Ben som svarar. Fast officiellt har Ben "okänd adress". Domänen Europaspecialisten.com ägs av KLK Europaspecialisten SL och har adressen Östgötagatan 11 i Stockholm. På den adressen bor också Nandi Zulima Rakel Rutgård som är styrelseledamot i styrelsen för Europaspecialisten AB. I samma styrelse sitter Rita Jane Almvik Janelas. Men enligt dem själva är Europaspecialisten SL och Europaspecialisten AB två skilda företag. Jag undrar om det är denna Rita som har svarat på de flesta av mina mail? Fast de är undertecknade Rita Larsson. Sen har en Nancy Ericsson också svarat. Men Nancy "finns officiellt inte". Europaspecialisten har inga anställda. Det är mycket man undrar angående Europaspecialisten och dess ägare!

F ö har jag i dag besökt Ikea i Murcia och inhandlat en tresitssoffa Ektorp, samt sex stycken stolar Harry. (Ulf tycker, precis som jag, att vi ska ha bordet utfällt och ha sex stolar till det.) Sen köpte jag några småsaker ytterligare, bl a 2 klarröda kuddar att ha i soffan under julhelgen samt värmeljus med pepparkaksdoft. (Eftersom Bonnie var ensam hemma så hann jag tyvärr inte gå runt och titta, vilket jag annars tycker är kul.) Alla småsakerna tog jag i bilen, men soffan levererar de i morgon före klockan 14. Nu är jag trött, annars borde jag förstås börja montera alla stolarna... Och så borde jag beställa de sandfärgade klädslarna hos Bemz...

Nu har jag beställt både soff- och stolsöverdrag hos Bemz. De kommer att levereras om ungefär 4 veckor. (Tur att jag köpte vita överdrag att använda så länge...) Så kan jag konstatera att jag nu är näst intill luspank - som vanligt. Mina sparpengar är slut... (Egentligen var det en hundvalp jag höll på att spara till.) Men jag kommer att få mycket daglig glädje av de nya snygga och sköna möblerna - så de är värda vartenda öre. Och jag ska förstås börja om att bygga upp ett litet sparkapital, med start redan vid nästa pensionsutbetalning.

De kom och hämtade de gamla möblerna klockan 08, och det var tur - för redan klockan 09 kom de från Ikea med den nya soffan. Det skulle ha blivit trångt annars. När man ska montera Ikeamöbler behöver man golvyta!

Nu, klockan 11 har jag monterat klart soffan och ställt den på plats. Soffan var väldigt lättmonterad, men det tog ändå en stund. Först packade jag upp den - och konstaterade att jag kommer att få gå många omgångar till sop-containern med alla tomkartongerna.

Jag satte sen på tygöverdraget. Det är lite skrynkligt nu, men får väl "hänga till sig" några dar. Senare kan jag försöka att stryka det på plats.

Kanske vi ska ha blå kuddar sen? Det skulle bli snyggt till det sandfärgade tyget. Jag får diskutera frågan med Ulf - fast senare.

Jag skulle kunna tänka mig att ha mina två karmstolar mitt emot soffan. Jag får diskutera saken med Ulf, sen när han sett i verkligheten hur det blivit hittills. (För att gardera mig beställde jag även en meter sandfärgat tyg hos Bemz, så att jag kan klä om sitsarna på karmstolarna för denna eventualiteten.) Jag tror att det kan kännas trångt med en fåtölj mitt emot soffan.

Ja, då är den sidan av vardagsrummet presentabel, om än inte helt klar. Återstår den andra sidan. Där befinner sig just nu sex stycken Harry-stolar och väntar på montering...

Men nu ska jag ta lite mat-paus innan jag skruvar vidare. Om jag minns rätt så tar det en stund att montera Harry. En stol har fler skruvar än soffan... Jag ska också hinna handla i dag, och lite annat. Men förhoppningsvis hinner jag montera de flesta stolarna under dagen.

Det börjar gå mot kväll, och ute har det börjat regna. När jag gick och handlade i eftermiddags så sken fortfarande solen. Jag börjar bli öm i händerna nu, ändå är bara två Harry monterade.

Skruvtypen till vänster är lätt att skruva i - även de som sitter lite knivigt till. Men inte sorten till höger, fast de borde vara det. Jag får ta i allt jag kan, och lägga all min tyngd på skruvmejseln för att denna inte ska glida i spåret. Därav det "hand-onda". (Jag har faktiskt fått en liten inre blodsutgjutning i den ena handen - men det läks nog över natten.)

Och nu har jag alltså monterat två, och packat upp den tredje. Men kanske det inte blir så mycket mer skruvat i kväll.

Just nu är det dags att gå ut med Bonnie, men regnet har tilltagit i styrka - så jag avvaktar ett tag. Bonne brukar ändå inte vilja kissa när det regnar - hon vill bara in igen. Men för länge kan vi förstås inte vänta. Och vi har ju bra regnkläder båda två.

Jag har läst andra böcker av professor Charlotte Erlanson - Albertsson, och hon brukar skriva både trevligt och intressant! Den här boken behandlar våra vanligaste livsstilssjukdomar (inklusive hjärtsjukdomar och cancer) och beskriver vilken mat man ska äta för att stärka sitt immunförsvar. Nyttig läsning alltså! Och Charlotte brukar förmedla fakta på ett lättläst sätt, och dessutom utan pekpinnar. Än så länge har jag bara hunnit med förordet. Men kanske jag ska sätta mig bekvämt i nya soffan tillsammans med Bonnie och den här boken? (Även om jag väntar gäster i morgon...)

Och från det ena till det andra så krånglar min dator ofta och stänger av alla program, får blå skärm etc. Det är hög tid för mig att kopiera över allt viktigt till min lilla reservdator...

Jag kom till sidan 112 innan jag lyckades lägga boken ifrån mig! Jag får fortsätta i morgon. Men nu är det hög tid för sängen. Och jo - jag rekommenderar helt klart den här boken! Hon lyckas skriva så trevligt och medryckande om både forskning och näringsfakta, Charlotte.

I morse duggregnade det, men sedan dess har vi haft solsken. Maria-Paz, och hennes hund Lluna, hälsade på oss en stund mitt på dagen. Det var trevligt! Maria-Paz är väldigt rar, och så tränar hon mig dessutom i spanska språket. Jag bjöd på en nyttig frukt&bär-smoothie eftersom vi båda håller diet. Maria-Paz blev väldigt förtjust i vår stora balkong och utsikten därifrån, så vi satt ute och fikade. Nu har de gått hem igen. Maria-Paz vågade inte stanna för länge när hon såg hur mycket jag har att göra. Jag lovade att bjuda henne i januari igen, när jag förhoppningsvis hunnit få bättre ordning här.

Harry nr 3 är nästan färdigmonterad, och snart ska jag börja på nr 4. Och i kväll planerar jag att läsa ut boken. Soffan är väldigt skön att sitta och läsa i! I dag la jag i fler av mina blå kuddar i soffan för att prova hur det skulle bli. Det skulle bli för "kallt" med de allra ljusaste kuddarna, medan de med starkare färg går bra till både vitt och sand. Jag får höra vad Ulf anser om saken. Jag har turkosa och blågröna kuddfodral också. (Ja, och så massor av rosa - men rosa, och blommiga, vet jag att Ulf inte vill ha.)

Till jul ska vi i alla fall ha de röda, de vita och så några med julmotiv på. Återstår gardinfrågan. Jag har fina julgardiner (och även andra snygga gardiner som skulle passa i vardagsrummet), men tyvärr har vi ett annat upphängningssystem i Sverige än de har här i Spanien. (Jag ska visa foton vid ett annat tillfälle.) Dock har jag nu köpt några löpmeter spanskt specialband, för att kunna sy fast på baksidan på några av mina gardiner - så dessa sen kan hängas upp i krokarna på de befintliga stängerna. Men om jag hinner sy något innan jul är en annan fråga...

Vov! I dag har jag haft gäster! Ja, min kompis Lluna kom och hälsade på. Hon hade sin matte med sig. Lluna hade på sig sin alldeles nya overall när hon kom. Vi hälsade bums på varandra.

Och sen så visade jag Lluna vår lägenhet. Mest visade jag vardagsrummet. Ja, för Lluna tycker inte så mycket om att gå i trappor. Hon är inte lika van som jag. Så jag kunde inte visa min och mattes säng. För den står ju där nere.

Fast sen så gick vi ut på balkongen, för vi tycker båda om att sitta i solen. Så då gjorde vi det. Våra mattar satt i stolarna och pratade, och så satt Lluna och jag på golvet - precis där det var allra varmast och soligast. Vov så skönt vi satt!

Fast sen var matte dum! Ja, först så bjöd hon Llunas matte av sin mat. Och det fick hon förstås. Men vet ni vad hon gjorde sen? Jo, hon gav Lluna av min mat! Hon gav Lluna 2 av mina goda Frollic. Så fräckt va! Ja, jag fick också 2 Frollic, men jag hade velat ha alla 4. Jag tycker gott att Lluna kunde ha egen mat med sig. Hon borde inte få äta av min mat. Den vill jag ha själv. Dumma matte. Och dumma Lluna.

Fast sen, när vi hade ätit upp allt det goda, då blev vi vänner igen. Så då pratade vi om intressanta lukter, som vi hade luktat på sen vi träffades senast. Lluna hade hittat en fläck som luktade kyckling - precis utanför affären där dom säljer grillad kyckling. Den fläcken hade luktat jättegott, sa hon. Så hon hade slickat lite på den. Men det var inte mycket smak kvar - mest lukt.

Ja vov, sen när vi hade pratat länge så gick Lluna och hennes matte hem till sig igen. Lluna sa att jag ska få hälsa på henne en annan dag. Hoppas att hon bjuder mig på nåt gott då! Vov på er!

Nu har jag monterat alla Harry-stolarna! Jag löste problemet med de besvärliga skruvarna, genom att helt enkelt vidga hålet med en pryl innan jag skruvade i dem. (Före t v, och efter t h.) Och sen var det inte längre svårt att få i dem.

Så här ser det ut just nu i vardagsrummet. (Jag la på en blå duk på bordet så länge, för att matcha kuddarna.)

I morgon ska jag prova att sätta karmstolarna mittemot soffan, så får vi se om det blir bra eller ej. (Ni kommer att få se foto.)

Tänk! Nu känns detta som ett riktigt hem - vårt hem - mitt hem! För mig har det gjort väldig skillnad, att få ha mina egna möbler - och inte andras. Och att få ha färger som jag tycker om! Nu trivs jag mycket bättre. Och nu kommer jag att vilja vara i vardagsrummet - det ville jag inte innan. Och när jag öppnar ytterdörren utifrån och tittar in, så ser jag att jag kommit hem. Innan var det som om att komma till någon annan. Jag tror inte att det är någon större skillnad för Ulf - men för mig är det skillnad som natt och dag.

Ytterligare en liten sak monterade jag i dag. En 40 cm's överhylla till Billybokhyllan. P g a luftkonditioneringen kan jag inte ha den 80 breda överhyllan som hör till. Men eftersom jag har överhyllor på de andra bokhyllorna så ville jag ha det även på denna. Visst ser det bättre ut på det andra fotot nedan!

Nu är det bara en enda sak ytterligare som jag måste skruva ihop - en CD-pelare som jag ska ha i den lilla hallen där nere. Jag hade tidigare en av de två som nu står i vardagsrummet, och den passade så bra i ena hörnan därnere. Så där vill jag ha en igen. I den ska jag ha mina DVD-filmer. Filmerna ligger tillfälligt på gästsängen nu. Där ligger f ö mycket annat som inte ska ligga där. Men detta kan jag inte ta rätt på förrän jag har möblerat om i mitt rum. Men det är fortfarande en vecka till Ulf kommer ner, och två veckor till Bosse kommer, så nog ska jag hinna.

Det är tråkigt att banta! Nu står vikten still igen. Och jag har de senaste dagarna varit SÅ sugen på sådant som jag inte borde äta alls. Förmodligen påverkas jag av att se allt julgodis i affärerna. Just nu finns det hyllor fulla med alla sorters choklad och nougat, det mesta lokalproducerat. Någon gång tittar jag på sortimentet, men för det mesta går jag bara förbi i riktning mot frukt- och grönsaksdisken. Nåja, till jul ska jag unna mig något gott (fast måttligt). Jag köpte (innan Ulf åkte upp) två kakor mörk choklad, den ena med 83% kakaoinnehåll och den andra med 77%. Sådan choklad är nyttig, och den överäter man heller inte så lätt av! Den ska jag smaka under julhelgen! (Fast egentligen tycker jag att blandade chokladpraliner är godare...) Suck! Tre kilo ytterligare, samt sisådär 4% fett till vill jag bli av med. Och sen vill jag inte bli tjock igen. Så det är ganska uppenbart att intaget av chokladpraliner verkligen måste begränsas...

Och tänker jag efter - så är egentligen bär ännu godare! Särskilt blåbär och hallon, men nästan alla andra sorter också. Och frukt... Men se sånt gör affärerna minsann inte lika mycket reklam för...

Jo, jag tog bort spegeln som hängde på väggen ovanför soffan, och hängde upp en tavla i stället. (En tavla som går i färg med kuddarna...) Engelsmännen som bodde här innan hade speglar överallt, men själv föredrar jag tavlor. Jag har över dussinet tavlor stående på golvet i gästrummet - och dem kommer jag att sätta upp så småningom. Vilka som ska hänga just i vardagsrummet, ska förstås Ulf och jag välja tillsammans. Ovanför soffan kan man ha två om de passar ihop. (Nu hängde jag bara upp denna tavlan provisoriskt på den befintliga kroken.) Det är kul med heminredning om man får vara med och påverka! Jag har massor med idéer!

I dag på morgonen provade jag att sätta mina två karmstolar i vardagsrummet. Jag tycker att det blev bra. Särskilt äldre människor föredrar att sitta "högre", och så här kan vi erbjuda totalt åtta sittplatser (av varierande slag) runt soffbordet. (Fast tyget på karmstolarna är verkligen slitet, så de måste kläs om. Men det är lätt gjort.) Så här ser det ut med stolarna på plats:

Nu kommer jag att låta stolarna stå kvar tills Ulf kommer ner, så får han se allt i verkligheten och sen säga vad han tycker. I dag ska jag tvätta klädslarna till karmstolarna, för de behöver bli uppfräschade. Sen planerar jag att montera CD-pelaren, och därefter att börja flytta möblerna i mitt rum. Det senare blir inte lätt - både garderober och sängskåp är tunga och otympliga... Men det kommer att bli så bra efteråt.

Jag har bestämt mig för att avstå från hundutställningen i dag. Jag har för mycket att göra. Synd på sitt sätt - för här i trakten är det bara hundutställning en gång om året. Och i Stockholm är det också hundutställning just i december - så den kan jag aldrig gå på numera. Och den stora på Sofiero i Helsingborg brukar vara i mitten av september, så den missar jag också... Nåja, jag prenumererar ju på tidningen Härliga Hund så jag håller mig hyfsat uppdaterad om nyheter inom hundvärden ändå. Men de sociala kontakterna missar jag förstås...

Nu står alla möblerna i mitt rum på sina nya platser. Det blev väldigt bra! Sängen står mot en vägg - och jag kan öppna alla garderobsdörrarna utan att flytta något. Skönt!

Fast jag har slitit mycket... Därför är jag trött nu, så ni får vänta på att se foton till i morgon. Och jag har förstås mycket till att ordna. Möblerna står på plats - men inte alla saker som ska vara i eller på dem. Men det får jag börja jobba med i morgon. Och därefter ska jag ta itu med gästrummet. Så jag lär ha fullt upp ett tag till.

Till min stora glädje så tycker även Ulf att det har blivit fint i vardagsrummet. Bra att vi är överens om hur det ska vara där. Det är ju viktigt att båda trivs!

I dag har jag inte precis känt mig i toppform, utan nästan lite smådeppig. Dels har jag varit väldigt sugen på att äta (jag har ätit lite mer än jag borde - men inget onyttigt), och dels har jag inte haft lust att göra allt det där jag borde (så jag har mest småplockat). Ni ska i alla fall få se fotona från mitt sovrum. Betänk att alla de bokhyllor som nu står i vardagsrummet - tidigare stod i mitt rum (som är drygt 7 m²)! Då förstås ni att det var trångt! Det är fortfarande trångt - men för mig känns det rymligt nu.

Det var lite motigt att börja i går. Det var stora möbler som skulle flyttas. (Till vänster de tre garderoberna före flytt.) Och jag fick montera ur alla lådorna i Alex-hurtsen för att orka lyfta ner den. (Med lådor väger hurtsen 38 kg.) Och sen fick jag förstås skruva fast alla lådorna igen...

Eftersom jag har mycket begränsad golvyta så har jag fått ställa möblerna utan en centimeter emellan. Alla hörn måste utnyttjas. Här nedan är det garderobsflytt på gång.

Nu när sängen står mot en vägg (och inte mitt framför garderoberna som tidigare), så har jag fått ställa två av garderoberna mot en vägg - och den tredje mot en annan. Sängskåpet går inte att öppna som det står nu. Tyvärr! Kanske det i framtiden kan stå någon annanstans - för det är en väldigt bra extrasäng när man får många gäster. Men just nu har jag ingen lösning på problemet.

Och tyvärr får inte mitt lilla skrivbord (50 x 90 cm) plats längre. Tillfälligt har jag satt datorn på ett sängbord (35 x 46 cm). Men när jag sitter vid detta så får jag väldigt ont i nacken och axlarna. Jag sitter förstås i en felaktig ställning. Kanske kan jag köpa ett mindre bord? Ikea har ett litet (43 x 64 cm) utfällbart datorbord: Gustav - fast det är dyrt (129 €!) - så nu har jag inte råd. (Ni ser Gustav nedan till höger.)

Mitt rum är alltså inte perfekt - men betydligt bättre än tidigare. Och det bästa av allt är att sängen nu står mot en vägg.

Ja, nu är alltså möblerna på plats - men mycket återstår att ordna. Först ska jag ställa tillbaka det som stod i hyllan jag flyttade. Och sen se till att allt som nu ligger på sängen i gästrummet - får plats någonstans. Först därefter kan jag börja med de roliga bitarna - som att sätta upp tavlor (och lägga fler rosa kuddar på min säng) etc.

Trots att jag inte har gjort så mycket just i dag - så har jag i alla fall fått gjort en hel del sammanlagt, under den vecka som Ulf hittills har varit i Stockholm...

Med bävan steg jag upp på vågen i morse. Jag åt både en skiva bröd med ost och paprika, samt en näve nötter, utöver vad jag borde i går - så jag var orolig för att jag skulle ha gått upp i vikt. Nåja, vågen visade på hektot samma vikt som senast jag vägde mig - men fetthalten har nu sjunkit till 23,1%. Bättre än inget. Jag får kämpa vidare! Men det går trögt nu...

Jag tittade i går på några foton som jag tog här i lägenheten i samband med att vi köpte den. Så här såg vardagsrummet ut då:

Visst har det blivit skillnad! Jämför med fotona från i förrgår. Och jämför fotona från i går av mitt rum, som såg ut så här från början:

Gästrummet såg ut som nedan. Om några dagar kommer ni att få se foto av hur det ser ut nu. Detta rummet tyckte jag bäst om från början - det och köket! Orsak? Jo - de var de enda rummen med ljus färgskala!

På fotot nedan ser ni Ulfs rum. Där är inte lika mycket ändrat - fast han har ett nytt snyggare överkast nu, och så flyttade vi dit datorbordet (som från början stod i mitt rum). Och så har han ju köpt sig en skön arbetsstol att sitta i.

Jag ryser lite när jag ser fotona av hur här såg ut från början. Smaken är olika. Några tycker säkert att det var jättefint här då. Men själv tycker jag att här såg hemskt ut! Mörka tråkiga färger (brunt och grått), och en "oroande" röd med dragning åt orange. Jag kunde inte trivas. Men det kan jag nu! Nu är möblerna bekvämare - men framförallt är färgerna mildare, ljusare och lugnare. Sådana färger mår jag mycket bättre av!

På sikt skulle jag vilja måla de mörka laminat-garderobsdörrarna på den fasta garderoben i mitt rum i vitt (eller någon annan ljus nyans). Och så skulle jag vilja byta taklamporna i samtliga rum. Men det får bli ett annat år. Först ska jag göra klart det jag håller på med nu. Och så måste jag förstås spara pengar till färg och lampor...

I dag funderar jag på att åka in till Alicante som hastigast, för att leta efter gardiner till vardagsrummet. Jag tittar då hos Zara home, El Corte Ingles, samt i den stora tygaffären vid Avenida de Maisonnave. Hittar jag inget där, så får jag lösa gardinfrågan provisoriskt så länge.

Det blir ingen Alicante-tur i dag. Jag glömde i hastigheten bort att det är spansk helgdag i dag: Día de la Constitución (konstitutionsdagen), och då är förstås alla affärer stängda. På torsdag är det också helg: Inmaculada Concepción (obefläckade avelsen), och många spanjorer passar på att ta ledigt hela veckan.

Jag blev varse att det är helgdag så fort jag närmade mig strandpromenaden. Där kryllar det av folk i dag. Och det är inte så konstigt, det är inte bara helgdag - det är underbart väder dessutom. Just nu är det +20º i skuggan, och solen skiner från en klarblå himmel. När Bonnie och jag nyss gick vår middagspromenad så fick jag ta av mig tröjan och gå i bara den ärmlösa T-shirt som jag har under. Och mina svarta långbyxor kändes alldeles för varma... Jag har ännu inte vant mig vid att det vintertid är kallare inomhus än utomhus, alltså klär jag mig fel emellanåt. (Inne har vi f n 18º om jag inte sätter på nån värme.) Nu har jag öppnat balkongdörrarna åt båda håll för att få in lite värme utifrån...

Jag såg förresten några som badade. Det är +19º i havet, men det är alldeles för kallt för mig!

Kanske kan jag åka till Alicante i morgon, för då är nog de stora affärerna öppna. I dag får jag väl börja plocka undan en del saker i gästrummet i stället.

Nej, i gästrummet har jag inte gjort ett smack. Jag har städat, ordnat samt flyttat växter på balkongerna i stället. Det gäller att passa på att vara ute när det är så underbart väder! När Bonnie och jag klockan 18 gick vår tidiga kvällsrunda, så var det fortfarande 17º varmt ute och himlen var vackert solnedgångsfärgad. Sådana här dagar är jag så glad att jag bor just här!

Nu har jag lagt upp en särskild flik med rubriken MusiCure (ganska långt ner). Och så har jag gjort en Sparad dagbok 22 - men där står inget än...

I dag står Elisabeths dödsannons i tidningen. Det känns så overkligt. Det var inte länge sen hon var här och hälsade på, och inte länge sen jag talade med henne i telefon. Och nu finns hon inte mer. Det känns tomt!

Jag besökte Alicante i dag, men hittade inte vad jag sökte - varken passande gardiner eller julröda kuddfodral. Jag köpte några julkort samt lite mat. Och så köpte jag en ask choklad till julafton och dagarna därefter. Gissa vem som kommer att äta en hel del av den chokladen? Gissa vem som kommer att gå upp nåt kilo över jul? Jo - det blir förstås jag. Suck. Jag är väldigt svag för choklad. Nu hoppas jag förstås att Ulf och Bosse också kommer att äta av den - annars slutar det väl med katastrof...

På min balkong är det alldeles tomt nu. Det ser så tråkigt ut. Alla växterna står nu på den stora balkongen där uppe. Och gullrankan har fått flytta in. Den står på en piedestal i vardagsrummet.

Gullrankan var så fin innan, men nu är det inte mycket kvar. Den blev dränkt i vatten vid ett tillfälle - och jag märkte det tyvärr först efter ett par dagar, så rötterna hann delvis ruttna. Nu har den tappat ca 2/3 av sina blad. De andra växterna riskerade att råka ut för detsamma. Så jag var tvungen att flytta dem. Jag inser ju, att nu när jag har köpt både soffa och matbordsstolar, så kan jag omöjligt få råd att bygga ett tak över min balkong den närmaste tiden. Det får troligen vänta ända till nästa vinter.

Vov på er! I dag när matte och jag var ute på kvällspromenaden - så träffade jag en vov-trevlig kille! Vi luktade ganska länge på varandra. Och pratade.

Fast sen så skulle vi tyvärr gå åt olika håll. Matte och jag gick närmare stranden. Så jag passade på att kissa lite på sanden.

Och sen så gick vi till ett annat kiss-ställe. Ja, matte hon säger att det är ett cykel-ställe. (Ja, hon uttalar det cykel-ställ.)

Men det luktar jag ju - att det är ett kiss-ställe. Jättemånga hundar har minsann kissat där! Så jag kissade också där. Och sen så gick vi hem. Vov och vov!

Det har varit en underbar dag i dag - varmt och soligt! I dag tänkte jag mig för och gick ut i kortärmad T-shirt samt sandaler, men jag borde inte ha valt långbyxor. Här får ni se några foton från i dag. Först ett på Ale-hop-kon. I dag var hon klädd i tomteluva och bar en röd säck. När det regnar har hon alltid paraply...

Vi var ute och gick nästan två timmar, Bonnie och jag. Men sedan var jag flitig och röjde i gästrummet. Det är inte riktigt klart än - men nu är det i alla fall beboeligt. Och det är ju bra med tanke på att Bosse kommer om bara 9 dagar.

Vov! Vet ni nåt jätte-vov-viktigt? Jo, jag fyller snart år. På söndag fyller jag år! Jag blir ganska gammal då - 3 år. I dag fick jag en födelsedagspresent av matte i förväg. Ett koppel. Ja, det är ett väldigt fint koppel med en massa rosa glittriga pärlor på.

Så det passar ju bra till mig. Ja, för att både kopplet och jag ser ju väldigt fina ut ju. Fast nåt koppel hade jag faktiskt inte önskat mig. Nä, ska jag vara helt ärlig så tycker jag bättre om att gå lös - utan koppel. Det är matte som envisas med att jag måste ha koppel nästan jämt. Men så här ser jag ut i det nya kopplet:

Min engelske kompis Troy, han tyckte att jag var väldigt söt i kopplet. Men han tycker att jag är söt i allting. Ja, för han är kär i mig. I alla fall viftar han alltid vov-mycket på svansen när han ser mig. Och så vill han alltid lukta - där ni vet.

Troys matte tycker att vi borde skaffa valpar ihop. Fast jag tycker inte att Troy är så söt. Engelska chihuahuor är så magra, tycker jag. Och så är det ju snyggare att vara långhårig - som jag. Så sen, när jag löper nästa gång - och vill para mig - då ska jag välja en mycket snyggare kille!

Tror ni förresten att man måste välja bara en? Annars skulle jag ju kunna para mig med både Voxer och Vycko och så några andra snygga killar som jag känner. Det gör ju inget om det blir vov-många valpar. Jag tycker ju om valpar! Och det gör matte också! Vov på er!

I kväll ska Bonnie och jag hämta Ulf på flygplatsen. Det ska bli skönt att ha honom här hemma igen. (Det är svårt att kramas på distans...) Jag ordnar in i det sista, och hoppas att Ulf ska bli nöjd. Mycket har ju hänt här under de dagar som han har varit borta!

Ute är det bara 16º, och ganska molnigt. Det är ingen risk för regn, men det blir nog ändå ingen långpromenad i dag...

Visst är det fantastiskt att man kan följa flygplan i realtid via http://www.flightradar24.com/ ! Just nu, kl 16:00, kan jag se att Ulfs plan passerar alldeles söder om Odense i Danmark. Och på sidan: http://www.aena-aeropuertos.es/csee/Satellite/infovuelos/es/Busqueda-rapida.html kan jag se att planet beräknas landa här på Alicante flygplats klockan 18:45, vilket är 20 minuter före tidtabellen. (Ulf hann också sms:a att flygtiden beräknades till 3 h 50 min, när han 15:00 kommit ombord.) Då blir det alltså lagom för Bonnie och mig att köra härifrån klockan 18:10. Då hinner vi precis parkera och vara på plats då planet landar. Sen brukar det ta ca 20 minuter innan de som inte har incheckat bagage kommer ut i ankomsthallen. Jag gissar att Bonnie kommer att bli precis lika förvånad som vanligt när Ulf plötsligt står framför oss.

Ulfs resa gick bra och han landade 18:47 i går. Både Bonnie och jag tycker att det är roligt att vi nu har honom hemma igen. Bonnie tyckte att det var extra bra att husse hann hem till hennes födelsedag!

Vov! I dag är det min födelsedag! Jag fyller 3 år! Så nu är jag ganska gammal alltså. Det är vov så kul att fylla år! Hela dagen har varit jätte-vovig! Först, i morse, så sa både matte och husse GRATTIS till mig. Och sen så gick vi allihop ut på en luktrunda. Och sen så gick vi hem igen. Och då - då fick jag en smaskig hund-paté-tårta till frukost! Med kycklingsmak. Mums och smask alltså!

Och sen, då fick jag mina födelsedagspresenter. Av husse fick jag en stor smaskig gnagplatta. Den hade han köpt i Stockholm åt mig. Bra va! Jag smakade lite i ena hörnan på den - och den smakade väldigt bra. Den kan jag nog gnaga på i vov-många dar!

Av matte så fick jag en and. En and med 6 pipisar i magen. Så när jag bet i den så sa den pip och PIP! Nu ska jag visa noga hur man leker med en pip-and. Så här gör man:

Och sen, när jag vaknade. Då gick matte och jag en lång luktrunda. Jag var väldigt fin i dag. Jag hade mitt finaste halsband - och mitt finaste koppel. Det ska man ha på sin födelsedag. Vov så snygg jag kände mig alltså!

Först så mötte vi Kiko och hans matte. Dom sa grattis till mig! Det är kul när alla säger grattis! Förresten har jag fått mail också - där det står "Grattis Bonnie". Vov-kul alltså!

Sen gick jag och luktade på lite olika intressanta lukter. Mest luktade jag där andra hundar hade kissat. Ja, för det är väldigt intressant att lukta efter vem som har kissat just där. Och så kissade jag ovanpå förstås. Kissar bäst som kissar överst.

Men sen tyckte jag att jag luktade nåt annat. Längre bort liksom. Det luktade som Dylan. Så jag gick åt det hållet.

Och tänk! Det var Dylan! Vi har inte setts på vov-länge. Och så träffades vi i dag - just på min födelsedag.

Dylan är en vov-trevlig hundkille. Så det var trevligt att prata med honom en stund. Vi pratade ganska länge. Dylan får tyvärr inte lukta så mycket på hundkiss. Nä, för hans matte tycker att det är äckligt. Konstig matte! Fast annars är hon en väldigt bra matte.

Men sen så gick matte och jag hem igen. och när vi kom hem så fick jag mitt allra godaste torrfoder. Det är väldigt vov-bra att fira födelsedag. Och gott!

Och sen, framåt kvällen, så bytte matte kuddar i vardagsrummet. Jag undrar om hon gjorde det bara för att det skulle vara extra fint på min födelsedag? Såna här kuddar är det. Och så några röda.

Men vov, nu måste jag gå och busa lite med husse. Ja, han är ju hemma nu igen. Matte och jag hittade honom i går på flygplatsen. Bra va! Ja, vov på er då!

När Ulf var i Stockholm så var han hembjuden till Bosse en kväll. Bosse hade julpyntat så fint hemma hos sig, så nu ville Ulf att jag skulle julpynta här - redan i dag. (Jag brukar annars vänta till dan för dan...) Men vad gör man inte för sin man... Alltså satte jag full fart. Först bytte jag kuddfodral på kuddarna i soffan. (Jag önskar att jag hade ytterligare några klarröda.)

Och sen hängde jag upp min julgardin. Ja, så gott det nu gick. Jag fick vika gardinens övre kant över listen där krokarna ska hänga, och sen fäste jag den på baksidan med några knappnålar. Till nästa år får jag antingen sätta upp en gardinstång av svensk typ - eller sy på ett spanskt gardinband på min svenska gardin.

Det blev trevligt med gardinen, även om den hänger lite konstigt. Sen plockade jag fram våra små bordsjulgranar och började klä dem.

Den ena klädde jag i rött, med några inslag av guld. Den andra klädde jag i silver och vitt. Så här blev de:

Den rödklädda granen står nu i vardagsrummet, och den lite mindre som är klädd i silvervitt står i köket. Så här ser vardagsrummet ut nu i kväll:

I morgon ska jag fortsätta att pynta. Ytterligare några små saker (bl a Ulfs julljustake och min adventsljusstake) ska jag väl lyckas klämma in någonstans. Men eftersom det finns ytterst få ytor att ställa pynt på, så kan det inte bli så mycket mer...Om detta sedan är på gott eller ont - är ju en smaksak. Spanjorerna gillar att ha massor med julpynt - i alla färger, ju pråligare desto bättre - och så ska alla julbelysningar helst blinka oupphörligen!

I dag har jag julpyntat lite till. Jag hängde några små guld- och silverfärgade "snöflingor" i köksfönstret, och så tog jag fram våra ljusstakar. Nu får det inte plats mer pynt någonstans. Sen lyckades jag hitta två billiga klarröda kuddfodral i kinaaffären. De är i glansig polyester med guldtryck, och kanske inte riktigt min stil, men de får duga i år. Till nästa år vill jag sy egna kuddfodral av enfärgat klarrött bomullstyg.

Ulf har avslöjat att han kommer att ge mig den perfekta julklappen i år. Jag ska få ett Gustav datorbord - precis ett sådant som jag önskar mig. Toppen! (Sen vet vi förstås inte om vi kommer iväg till Ikea före eller efter jul, men det är av underordnad betydelse.) Men tänk så skönt det ska bli att sitta bekvämt framför datorn! Den julklappen kommer jag förstås att bli jätteglad för! Nu är frågan vad jag ska ge honom. Jag har några idéer, men har inte bestämt mig än. (Och sen har jag ju begränsad kassa så jag kan inte välja helt fritt...)

Så värst mycket Luciastämning har vi inte känt här i El Campello. Vill vi göra det så får vi titta på svenskt Luciafirande via SVT Play...

F ö har musten gått ur mig - och det är ingen ordning på någonting. Jag har slutat hålla diet (men hoppas kunna hålla vikten någorlunda över jul, för att sen ta nya friska tag i januari) - och inte får jag skött något heller. Jag känner mig trött och håglös. Kanske det är efterdyningar för att jag både stressade och jobbade hårt tidigare? Nåja, det kommer säkert bättre tider igen.

I dag har vi haft varmt och skönt väder. Nu, klockan 19:30, är det fortfarande 16,5º ute. Däremot har vi haft mer moln än sol. I morse följde Ulf med Bonnie och mig på vår morgonpromenad. Det har han faktiskt gjort ganska ofta på sistone, vilket både Bonnie och jag uppskattar. Men på vår lite längre mitt-på-dagen-promenad gick vi ensamma. Som vanligt träffade vi några andra hundar, och deras mattar och hussar. Det är mest andra hundägare som jag får tillfälle att öva mig att prata spanska med. Så jag kan förstås förhållandevis många ord som handlar om just hundar. Vanliga artighetsfraser har jag inga problem med - men så fort jag vill säga något lite mer avancerat så fattas jag de flesta orden. Suck! Det tar lång tid att lära ett nytt språk i min ålder. Fast nåt nytt ord om dagen lär jag mig. I dag har jag lärt mig ordet cremallera (= blixtlås).

Jag kan inte påstå att jag har haft så värst mycket energi i dag heller, men jag har i alla fall tvättat tre maskiner tvätt. Bättre än inget...

Bonnie började löpa i går. Så trots att jag bytte lakan i min säng för bara några dagar sen, fick jag byta i går igen - till våra vinröda... Jag ska prova att para henne nu igen. Tyvärr beräknas höglöpet infalla på juldagen! (Förra året var det på nyårsafton...) Jag hoppas att hanhundsägaren firar jul hemma på sin kennel. Sen hoppas jag verkligen att Bonnie blir gravid denna gången. Hon är tre år nu, och jag kan inte gärna försöka fler gånger - om det inte blir något denna gången heller. Håll tummarna! Minst två-tre tikvalpar önskar jag mig! Denna gången vill jag para henne med Vycko Da Silva, internationell champion, se fotot nedan.

I Dagens Industri kan man i dag läsa om att de spanska fastighetspriserna fortsätter att falla:

Spanska huspriser föll 7,4 procent under årets tredje kvartal jämfört med samma kvartal 2010. Det är en kraftigare nedgång än prisfallet på 2,8 procent kvartalet före.
Med tredje kvartalets prisfall har landets huspriser fallit 14 kvartal i rad, vilket har lett till stora problem för landets banker.
Sedan toppnivåerna 2007 har de spanska huspriserna fallit med 24 procent och bedömare räknar med att det ska fortsätta nedåt en lång tid framöver. Snittprognosen ligger på att prisnedgången på tio år blir 35-40 procent, då hög arbetslöshet och svag befolkningstillväxt dämpar efterfrågan.

Se: http://di.se/Artiklar/2011/12/15/253778/Spanska-huspriser-fortsatter-falla/

Ja, det är ju väldigt bra för de svenskar (och andra utlänningar) som planerar att köpa hus eller lägenhet i Spanien de närmaste åren. Men för spanjorerna är det förstås väldigt tråkigt.

PS:

Vov och vov! Ni må tro att jag har gnagt mycket på den goda gnagplattan som jag fick av husse. Ser ni så mycket jag redan har ätit upp? Två av hörnen har jag smaskat i mig! Det var vov-gott, alltså!

Och vet ni vad som hände i går då? Jo, jag började löpa. Och då bytte matte lakan i vår säng. När jag löper så har vi alltid våra mörkröda lakan. Jag fattar bara inte varför. Men dom är lika sköna att sova på som dom andra - så mig kvittar det.

I dag, när jag har varit ute och gått med matte, då har minsann jättemånga hundkillar kommit fram och hälsat på mig. Ja, och nosat, där ni vet - och så. Fast det får dom - nu när jag löper. Ja, jag vet inte riktigt hur det går till - men när jag löper - då blir hundkillarna liksom både snyggare och trevligare. I alla fall tycker jag bättre om dom.

Men jag vill inte para mig än. Nä, först ska man löpa många dar - sen vill man para sig. Fast matte säger att jag bara ska få para mig med en kille sen - inte många. Och då väljer jag nog Vycko. Det är Voxers pappa, så honom har jag träffat förr. Han är både snygg och trevlig. Och så säger matte att han har så fin stam... Matte! Vad heter det? Jaha - stamtavla. Vycko har fin stamtavla.

Nä, nu måste jag gnaga lite mer på gnagplattan. Vov då!

I dag har vi tagit foton av varandra - som vi ska använda på julhälsningen vi ska maila till några av er, samt lägga in här på sidan. Ni ska inte få se något av de fotona i förväg. Men upplysningsvis kan jag berätta - att det är svårt att få en hund att sitta still, och inte tappa tomteluvan, mer än 3 sekunder i sträck... Vill man sedan att hunden dessutom ska titta in i kameran - så är det mer tur än skicklighet om något av fotona ens blir "nästan bra".

Den rörliga bilden nedan ska vi inte använda till vår julhälsning. Men eftersom jag trots allt tycker att den är lite rolig så får ni se den ändå.

När jag var på Ikea, då när jag köpte soffan och stolarna, så köpte jag också en adventsstjärna åt Ulf. (Jag vet att han tycker om sådana.) I går satte han upp den. Visst blev det fint!

I kväll kommer Bosse. Vi ska hämta honom på flygplatsen klockan 19. Sängen i gästrummet står färdigbäddad och väntar på honom. (Eftersom Bosse är så lång så bäddade jag den yttre halvan så att han får plats att "sträcka på tårna"...) I en hörna i gästrummet står de flesta av mina tavlor staplade, och ett par små plastbackar står framför dem, men i övrigt är gästrummet (nästan) klart.

Vädret verkar bli soligt de närmaste dagarna, men aningen kyligt (kring 14-15º dagtid). Men eftersom det bara är någon enstaka plusgrad i Stockholm, och mest regn, så kommer Bosse förhoppningsvis att tycka att vädret är helt OK.

Jodå, Bosse tycker att vädret är varmt och skönt här. På mitt-på-dagen-promenaden i dag hade Bosse bara på sig en kortärmad T-shirt i solen. Själv hade jag jacka - för det blåste. Men å andra sidan är jag mycket mer frusen av mig än vad Bosse är. Ulf tog ett par foton av Bosse:

Vov! Och vov-vov! Tänk så många snygga hundkillar det finns här i El Campello egentligen! Vov-många! Ja, jag lägger liksom märke till dom mer nu när jag löper. Jag har fullt sjå - att titta åt alla håll, så jag inte missar nån.

Och sen har jag fullt sjå, med att hålla mig ren och snygg - där ni vet. Det måste man när man löper.

Men jag hinner ändå titta på havet, som vanligt. Och lukta på alla dofterna därifrån.

Och så luktar jag förstås på palmerna. Det är ju viktigt. Jag vill ju hålla mig uppdaterad, alltså. Ja, så jag vet vilka som har kissat där sen senast. Och så kissar jag förstås överst som vanligt!

Och sen så passar jag på att rasta matte ordentligt - nu när solen skiner. Hon behöver minsann röra på sig! Men nu, nu ska jag vila mig en stund. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Vov på er!

I dag har vi mest tagit det lugnt. Vi har promenerat lite i det soliga men kyliga vädret, och så bjöd Bosse på fika på ett av strandpromenadens caféer. Jag har också skickat ut mitt julmail i dag. Det ser ut så här:

Tro nu inte att jag har glömt bort alla er som läser min sida, men vars mailadresser jag inte har. Det kommer en julhälsning här också - om någon dag.

I morgon planerar vi att åka till Ikea - Ulf, Bosse och jag. (Stackars Bonnie kommer att få vara ensam hemma ca 4 timmar.) Det blir ju en liten utflykt för Bosse. Han får i alla fall se landskapet längs vägen till Murcia. Ulf ska köpa datorbordet åt mig och själv ska jag byta en av Harry-klädslarna som det var en grå fläck på.

Och så har jag precis fått reda på att hanhunden Vycko är bortrest över julhelgen. Typiskt! Kvar hemma på kennel Da Silva finns den internationella championen Xampan (vars utseende jag inte tycker om trots alla fina meriter), samt Voxer (som jag tycker mycket om, trots att han inte ens har blivit utställd nån gång). Jag undrar vem Bonnie föredrar av herrarna?

Svårt val... Xampan har alltså finast utställningsmeriter (internationell champion = champion i tre länder) och en härlig päls. Men jag tycker inte att han är söt i ansiktet, och han ger för det mesta mörka valpar. Voxer har inga utställningsmeriter alls, men har en underbar personlighet och ger ibland ljusa valpar. Voxer är son till Vycko (internationell champion = champion i tre länder) och Zalamera (champion i två länder), samt sonson till Pytufo (champion). För mig är det huvudsaken att det blir friska och trevliga valpar... och så vill jag helst ha vita, creme- eller guldfärgade...

Voxers mamma hittar jag inget foto på, men hon är lik sin syster som ser ut så här:

Det är Voxer som är pappa till Nykra, tiken som jag så gärna hade velat köpa:

På Bonnies föräldrar har jag inte fått några foton, trots att jag upprepade gånger bett kennelägaren om detta. Bonnies föräldrar är båda korthåriga. Pappan är svart (champion) och mamman har samma färg som Bonnie men är registrerad som viltfärgad.

Vilken hane skulle ni välja? På nära håll finns inga fler kennlar med långhåriga chihuahuor! (Däremot på Mallorca, samt nära Frankrike och Portugal = en dagsresa bort..)

Måtte det bli valpar den här gången! Åtminstone en tikvalp - men gärna fler! Det är dags att para Bonnie nu 23-26 december.

Utfärden till Ikea gick bra. Nu ligger datorbordet Gustav här på golvet och väntar på att jag ska börja montera honom. Men det får vänta till i morgon. Ulf köpte en ny sängkudde till sig, och Bosse tittade förstås bara. När jag ändå var på Ikea så provade jag några av deras skrivbordsstolar. Jag behöver ju en sådan också. Det visade sig att några av de dyra fina, som jag trodde skulle vara allra skönast - var för stora för mig! Bl a var sittdjupet så stort att jag inte fick stöd för ryggen. Däremot satt jag riktigt skönt i två av stolarna avsedda för barn och ungdom! Den skönaste (som dessutom finns i vitt) kostar 45 €. Inte så farligt - men nu måste jag först ha pengar till att para Bonnie. Och sen får jag spara nån månad för att kunna köpa en stol. Men det är ju inte så bråttom - det viktigaste: bordet, har jag ju nu.

Vi har toppenväder i dag - klarblå himmel, solsken, och +20º! Ulf och Bosse har just åkt in till Alicante. De ska bl a besöka slottet Santa Barbara.

Bonnie och jag gick till veterinären för att ta ett prov - för att kunna se vilken dag som är bäst att para henne. Resultatet blev att det är dags redan i morgon! (Alltså redan på dag 8 - mot normalt 10-12!) Jag hoppas nu att Conchi på kennel Da Silva läser sina mail i dag och bekräftar att vi kan komma i morgon! Jag har bestämt mig för att prova med Voxer även denna gången. Han är definitivt sötast och charmigast - och dessutom frisk på alla sätt! Håll nu tummarna för att det ska lyckas den här gången!

Soff- och stolsklädslarna från Bemz kom i dag. Bra! Men jag väntar med att sätta på dem tills Bonnie har löpt färdigt. (Eller kanske ända tills det är dags att byta tillbaka från julkuddfodralen till de blå. (När allt är klart ska ni få se foton.)

Vi har lika härligt väder i dag. Ulf och Bosse är ute på långpromenad. Bonnie och jag har haft annat för oss...

Vov och vov, alltså! Vet ni - i dag har jag parat mig! Ja, minsann! Vov-vov så bra! Jag gjorde det med Voxer igen. Ja, matte och jag åkte dit i dag med bilen. Hem till Voxer alltså. Voxer blev jätte-vov-glad när han såg mig. Han viftade vov-mycket på svansen. Och sen ville han para mig bums. Och det fick han. Ja, för jag ville också bums. Så då gjorde vi det. Och det gick bra.

Fast mitt när vi höll på. Vet ni vad som hände då? Jo, en av deras katter kom och la sig alldeles bredvid oss. Så fräckt alltså! Ja, katter är ju ett släkte för sig dom. Katten bara låg där och tittade, och sa inte mjau ens en gång. Men maken till fräckhet har jag aldrig hört talas om. Normalt brukar jag ju skälla ut alla katter jag ser. Ja, det kan dom gott ha. Men nu hade jag ju annat för mig - så jag sa inget. Och sen gick katten igen.

Men sen, när vi hade parat klart oss. Då liksom fastnade vi där bak - Voxer och jag. Ja, matte säger att det är normalt. Hundar som har parat sig ska sitta fast en stund. Ja, bara för att hanens snopp blir så stor att den fastnar. Och sen dröjer det innan den blir liten igen. Lång tid! Mycket tråkigt var det. Att vänta så länge på att komma loss. Det tyckte både Voxer och jag.

Men sen så kom vi loss. Och det var ju bra. Då tog matte några foton på Voxer. Ja, jag bad matte. För jag vill ha några foton av honom som jag kan titta på. Bara för att Voxer är så vov-gullig.

Och sen så fick matte hålla två av Voxers valpar. Och då fotograferade Voxers matte min matte.

Dom är söta valparna! Fast jag tror nog att dom valparna som jag kommer att få med Voxer - dom blir ännu sötare! Ja bara för att jag själv är så söt, alltså. Ja, vov en så trevlig dag det har varit. Och vet ni - jo, på lördag morgon ska jag träffa Voxer en gång till. Då ska vi para oss igen. Jag vill ju ha många valpar - och då måste jag ju para mig många gånger ju. Vov på er!

Om ni är nyfikna på vad karlarna har haft för sig - så kommer ett litet bildreportage här. I går tog de Tram in till Alicante,

De tittade också på det stora utbudet av julsaker, både längs gatorna och i varuhuset El Corte Inglés.

Så har det blivit "dan före dan". Även i dag har vi haft fint väder. Vi har alla varit ute och promenerat en hel del. Vi såg några som badade (det är +17º i vattnet), och Bosse ångrade att han inte tog med sina badbyxor...

Jag har tillbringat några timmar tillsammans med Gustav, vars monteringsanvisning är på hela 22 sidor. Men nu är Gustav monterad och står på sin nya plats i mitt rum. Det blev jättebra! Ni ska få se foton så småningom.

I går kväll bjöd Bosse oss på middag på restaurang Brel. Det var förstås trevligt, och maten var som vanligt god. Bonnie uppförde sig exemplariskt hela tiden! Bosse fotograferade oss strax innan maten kom in.

I morgon ska Bonnie och jag till kennel Da Silva på förmiddagen - och resten av dagen ska vi alla fira jul tillsammans. Ulf har förberett mat i flera dagar (griljerat skinka mm), och han kommer att bjuda oss på ett typiskt svenskt julbord. Det ser vi fram emot.

Vov! I går var matte, och husse, och Bosse, och jag på restaurang. Jag fick smaka av mattes mat. Det var vov-gott! Jag uppförde mig perfekt hela tiden - det sa alla människorna. Jag är SÅ duktig jag.

I dag när jag har varit ute och promenerat med matte - så har jag haft min fina jultröja på mig. Ni vet - den här:

Den som det står bokstäver på. Där står: Snälla tomten, jag har varit en så snäll, så snäll hund. Fast jag såg inte tomten i dag. Och jag luktade inte honom heller. Men jag hoppas att han såg mig. Ja, så att han kommer med vov-många paket till mig i morgon. Ja, för i morgon är det julafton! Vov så kul!

Äntligen julafton! Innan vi sätter igång med vårt julfirande här - så vill jag passa på att tacka er för alla de julhälsningar vi har fått, både via brevbäraren och internet.

God fortsättning på julhelgen! Vi hade jättetrevligt tillsammans i går! Det ska jag berätta om alldeles strax, men först vill Bonnie låna datorn en stund. Och eftersom hon är så ivrig - så är det nog lugnast att hon får berätta först.

Först, på morgonen, så åkte jag och hälsade på Voxer. Och så parade vi oss en gång till. Matte säger att det inte är alldeles säkert att det blir några valpar. Det ska veterinären titta efter i januari, när det har gått 25 dagar. Men jag hoppas förstås - att Voxer och jag får vov-många söta valpar tillsammans! Helst vill jag få allra minst 20 stycken jag! Fast kanske det blir trångt i sängen då, när vi ska sova. Men om matte ligger på golvet, så får nog alla vi hundar plats i sängen.

Men sen, när vi kom hem igen, då fick jag öppna mina julklappar. Ja, jag kunde inte vänta längre. Två spännande paket hade jag fått. Först öppnade jag det som jag hade fått av Kiko. Det är svårt att öppna paket! Vov-svårt, alltså! Men jag kan öppna paket jag.

Och vet ni vad jag fick! Jo, en vov-fin rosa jacka fick jag. Den har rosa mjuk päls - både på kragen och inuti. Den här fina jackan blir skön att ha när det är kallt ute. Tack Kiko!

Matte fotograferade mig när jag öppnade mina julklappar. Jag hade fått en julklapp till.

Men jag kunde minsann öppna det paketet också! Jag är vov-bra på att öppna paket. I paketet låg det en stor igelkott! En igelkott som piper när man biter i den. Det är vov-kul att få julklappar!

Men oj så trött man blir av att öppna sina julklappar! Jag var tvungen att vila - och sova - en liten stund.

Och då ville jag ju vara vaken! Jag vill ju inte missa ett tillfälle att äta mat. Jag fick smaka en bit av mattes julskinka. Och det var vov-gott med julskinka! Jag ville ha jättemycket skinka, men jag fick bara lite. Bara för att matte också ville äta av skinkan.

Och sen, när vi hade ätit klart, då satte Bosse sig i soffan. Och då satte jag mig bredvid honom. Ja, för jag har märkt att han är vov-bra på att klappa mig! Och jag tycker ju om att bli klappad!

Vov så kul det är på julaftnar! Vov-kul! Jag hoppas att ni också hade kul! Och att ni också fick julklappar av tomten! Vov på er!

Ulf hade lagat massor av julmat - så vi satt förstås länge och åt. Allt var väldigt gott! Därefter öppnade karlarna sina julklappar. De hade fått var sin av Bonnie.

Vi började alla skrapa. Det är ju spännande - trots att vi alla är medvetna om hur mikroskopiskt liten chansen till en storvinst är.

Nej, några miljoner vann vi inte - men vi fick alla tre en liten vinst. Själv vann jag 50 kronor:

Resten av kvällen satt vi mest och pratade. Vi hade alltså en lugn och skön julafton. Här ser ni barndomskamraterna Ulf och Bosse tillsammans:

Det är lite drygt 60 år som de har känt varandra! Förr i tiden spelade de boll tillsammans - och lekte med sina elektriska tåg. Numera sitter de mest och pratar - eller går ut och promenerar tillsammans - eller bjuder varandra på mat (i Stockholm).

Jag försökte fånga julstämningen med kameran. (Därav alla foton på våra julljus...)

I dag, på juldagen, firar spanjorerna jul. Och medan vi mest firar tomten numera - så firar de fortfarande Jesu födelse. Många går ut och äter tillsammans med hela släkten - och El Campellos restauranger har i dag öppet även under siestan. (Barnen får någon julklapp av tomten i dag - men de flesta paketen får de av de tre vise männen som kommer i januari.)

Här skiner solen, och vi har nu mitt på dagen 17º varmt. Karlarna har gett sig ut på en långpromenad, och Bonnie och jag ska strax gå ut vi också.

Bonnie och jag hann frysa på vår promenad. Det börjar nämligen bli molnigt! Och så fort solen går i moln - så känns det betydligt kallare ute. Karlarna är fortfarande ute och går, men jag tror att båda tog sina jackor på sig. Jag hade bara en tunn väst nyss - och det var uppenbarligen för lite. Men nu ska jag dricka en kopp varmt och gott grönt te, så blir jag varm igen.

Nu, dagarna kring julafton, har jag ätit en del choklad. Mycket god choklad! Jag hade köpt en kaka mörk choklad med macadami-nötter i, och några små praliner med mandelmassa utanpå och mörk chokladcreme i mitten. Båda var av märket Pablo Garrigós Ibáñez och köpta på El Corte Inglés delikatessavdelning. Jag ska lägga märket på minnet för det var ovanligt god kvalitets-choklad! Det tyckte även Ulf och Bosse. Hellre äter jag några få bitar riktigt god choklad än många bitar av sämre kvalité.

Jag har inte vägt mig de senaste dagarna, men det är klart att julmat + choklad inte kan ätas ostraffat... Ni kommer att få en (förmodligen mycket dyster) rapport om läget efter nyår.

I dag har vi besökt Horst! Och precis som vanligt var det trevligt! Han är mycket sympatisk, Horst! Först gick vi runt ett varv i hans fina trädgård - och sedan blev vi bjudna på kaffe och te på hans inglasade veranda. Jag och Bosse tog några foton var. Kanske borde vi inte ha ställt oss så att vi hade solen mitt i ögonen...

De gula blommorna nedan, Gyllentaklök / Aeonium holochrysum, blir däremot ännu vackrare när solen lyser på dem. (Ser ni bina?)

Ovan till höger ser ni den vassa bergskammen där Canelobre-grottorna ligger. (På vänster sida, ovanför terrasseringen.) Nedan ser ni ett blommande Paradisträd / Crassula arborescens. Jag undrar om min Crassula kommer att blomma någon gång? Det hoppas jag förstås, även om de är vackra ändå! Hur som helst så lär det dröja några år...

Och trots att jag ler ovanligt fånigt, får ni ändå se detta fotot av Bonnie och mig. Hon blev ju bra...

I dag är det den sista hela dagen som Bosse är här. I morgon förmiddag flyger han hem till Stockholm igen...

Vov och voff! I dag har jag hälsat på hemma hos Horst. Ja, matte och husse och Bosse följde också med. Det är så vov-roligt hos Horst! Jag får springa lös i hans stora trädgård. Och det finns SÅ mycket spännande att lukta på!

Och då - då såg jag att jag hade jag fått mail från min kompis Kiko. Han hade skickat ett foto på sig själv. Ja, för att jag skulle få se hur fin han ser ut i sin nya sele. Visst är han snygg! Vov så mycket på er!

I morse skjutsade vi Bosse till flygplatsen. För övrigt ska vi bara ta det lugnt och inte göra något särskilt alls...

I dag kom äntligen de klarblå tangoskorna som jag beställde för några månader sedan. Ja, egentligen är det över ett år sedan jag beställde dem - första gången. Men ni minns kanske att jag fick fel blå färg på skorna då. Jag skrev om det den 8 januari i år. (Se sparad dagbok 19.)

Nu har jag alltså fått ett par skor i rätt färg - men i gengäld är de i fel modell! Suck! Att de aldrig tycks kunna leverera det man beställer! Nedan ser ni foton på de ljusare blå - i rätt modell (de som jag fick för ett år sedan), samt de klarblå - i fel modell (som kom nu). Rätt modell är mycket bekvämare, och sitter dessutom stadigare på foten! Dansskor måste vara sköna om man ska kunna dansa en hel kväll i dem.

Jag tänker ändå behålla dessa klarblå. Om jag vill ha helt rätt sko (rätt modell, material, färg, storlek, klack etc) så måste jag förmodligen tala personligen med tillverkaren i Buenos Aires...

Varken i går, eller i dag, har jag gjort något särskilt. Bara det där vanliga: gått ut med Bonnie, tvättat lite, ordnat/städat lite, handlat etc.

Fast i går läste jag ut en bok: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra av Liza Marklund och Lotta Snickare. En bok med tips på hur kvinnor kan göra karriär i en värld styrd av männens normer. (Boken innehåller även tips på sådant som i jämlikhetens namn kan tillämpas i hemmet...) Nyttig läsning!

Och häromdagen läste jag I grunden utan skuld av Viveca Sten. Detta är Vivecas tredje "Sandhamns-deckare" och den är precis lika bra som de två första! Nästan omöjlig att lägga ifrån sig alltså! Jag kommer självklart att köpa hennes fjärde också (som alldeles nyligen kommit ut i pocket).

Sen har jag precis börjat läsa Raw food på svenska av Erica Palmcrantz och Irmela Lilja. Den här boken handlar om mat som inte upphettas över 40ºC - och därför både är bättre anpassad för människokroppen och dessutom innehåller fler vitaminer och antioxidanter. Jag kan nog inte tänka mig att enbart leva på "rå mat" (= mest frukt, grönsaker och nötter). Men kanske några dagar i veckan? Det är ju uppenbarligen både god och nyttig mat! Än så länge har jag bara läst inledningen, men på 80-talet läste jag Ann Wigmores Levande föda så jag har lite förkunskaper i ämnet.

För varje bok jag läser, vare sig det är en skönlitterär bok eller en fackbok, så lär jag mig något nytt. Böcker skulle jag inte vilja vara utan!

Vov på er! Kiko har rest bort. Jag har nosat och nosat - men han finns inte här nu. Matte säger att han har åkt med sin matte till Madrid. Dom brukar åka dit ibland. För att Kikos ena husse bor där. Jag undrar var Madrid ligger? Matte säger att det är väldigt långt bort. Men hon säger att Kiko ska komma tillbaka. Och det är ju bra. Ja, för det är väldigt kul att säga vov på Kiko varje dag. Han är ju min bäste spanske killkompis!

Sen undrar jag om jag har några valpar i magen. Det känns ingen skillnad. Men matte säger att det dröjer länge innan man kan känna nåt. Fast jag vill helst veta bums. Jag tycker inte om att vänta!

Men oj så mycket jag har tänkt nu. På Kiko och Madrid. Och på valpar. Jag känner mig nästan yr i huvudet. Av allt tänkandet, alltså. Så nu är det bäst att jag vilar mig en stund. Vov då!

Jag ställde mig på vågen i morse. Den visade att jag inte har gått upp så mycket i jul, bara 5 hg och 0,8% fett. Det är skönt att läget inte är värre. Fast jag planerar ju att äta onyttigheter på nyårsafton också. Så vi får väl se vad slutresultatet blir. I januari ska jag övergå till min diet igen. Jag vill bli av med de där envisa sista tre kilona!

Visserligen är julen över - men om ni tycker om djur, och vill se ett gulligt tecknat julkort, klicka då på denna länk (högerklicka gärna för att öppna i ny flik):

Det börjar närma sig slutet på år 2011... Kan det vara därför jag känner mig nostalgisk i dag? Jag tittade på några gamla foton av mig själv som ung. Fotot nedan har Ulf tagit för mycket länge sen...

Riktigt så mörkt hår hade jag aldrig. Men det ser ut så på alla gamla foton som tagits med diafilm! (Varför förstår jag inte riktigt, eftersom färgåtergivningen f ö verkar hyfsad.) Min hårfärg på fotona nedan är mer som jag minns den.

Tyvärr kan jag inte längre kontrollera genom att titta mig i spegeln. Sedan 50-årsåldern har mina gråa hårstrån blivit fler och fler. Och nu färgar jag periodvis hela håret blont för att dölja detta faktum... Fast sedan några månader tillbaka har jag övergått till att bara färga ljusa slingor - så det gråa kommer att framträda mer längre fram. Åldern syns ju ändå! Jag har en och annan rynka...

Nu ska ni få se några andra foton - de som jag har tagit med min spanska mobil - men inte kunnat ladda över till datorn tidigare (eftersom jag saknade överföringskabeln). Dessa är tagna i vårt garage. Vår parkeringsplats är inte så lätt att komma in på. Jag får backa en bra bit, och passerar flera pelare på vägen med bara 15 centimeters marginal på var sida om bilen. Ändå hör vår plats inte till dem som är svårast att parkera på. Mittemot bilen nedan finns det också pelare, så det är inte bara att backa in. (Jag måste väl inte påpeka att frun alltid måste gå ur bilen, innan mannen parkerar?)

Men platsen nedan är nog den svåraste av alla att parkera på. Jag undrar hur de egentligen gör för att parkera där - och för att sen komma därifrån igen... Det är förstås inte utan orsak som de tejpat fast skumgummibitar på pelarna - men ändå!

Ulf läste ett citat häromdagen. Det löd ungefär så här: Det farligaste som finns är livet! Hittills har ingen överlevt det. Ett annat på samma tema: Ta inte livet för allvarligt. Du kommer ändå aldrig levande ifrån det. Alltså: Lev här och nu!

Årets sista dag! Snart får vi lära oss att skriva 2012... Ännu har vi inte fått tag på några spanska almanackor. Turistbyråns fina med El Campello-motiv brukar bli klara först i slutet på januari. Banken har inga i år (p g a den ekonomiska krisen) och pappershandeln säljer inga. Vi får klara oss med våra svenska så länge. Det är förstås bara de spanska och svenska helgdagarna som är olika. Resten stämmer ju. Nu vill jag önska er alla:

Vov! I morse blev jag väldigt orolig. Vov, alltså! Ja, för matte sa att detta året skulle ta slut i natt. Men sen så sa hon att det kommer ett nytt år i morgon. Hon sa att det alltid kommer ett nytt år efter det gamla. Och då gör det ju ingenting. Jag tror inte att det kommer att märkas någon skillnad. Jag tror att det ser likadant ut i morgon - och luktar likadant. I alla fall märkte jag ingen skillnad förra gången det blev nytt år. Så då fattar jag inte varför människorna gör så mycket väsen av det hela.

Fast i Sverige väsnas man mer. Ja, för där skjuter man raketer mitt i natten. Många raketer! Såna som säger PANG och BOM - och som vi hundar verkligen inte tycker om. Det gör man inte här i Spanien. Här äter människorna vindruvor i stället. Och det hörs ju nästan ingenting. Det är vov så mycket bättre!

Nu vill jag önska alla hundar, och mattar, och hussar, och alla andra människor som tycker om hundar:

Gott nytt År! Nu är det år 2012! (Fast året är bara 30 minuter gammalt när jag skriver detta.)

Varken Ulf eller jag hann svälja 12 vindruvor på 12 sekunder blankt (vid tolvslaget) såsom spansk tradition kräver. Men vi hoppas ändå att få ett lyckligt år! Vi hade i alla fall något rött på oss alla tre (även Bonnie) - vilket ska borga för detta. Någon enstaka raket har vi faktiskt hört, förmodligen uppskjuten av någon utlänning, men annars har här varit lugnt och skönt. Bonnie och jag ska strax ut på en liten nattrunda, och sen väntar sängen.

Nu har klockan hunnit bli över 12, men vi har inte varit vakna så länge. Morgonpromenaden med Bonnie gick vi först vid 10-tiden...

Så har vi ett nytt orört år framför oss. Ett år fyllt av förhoppningar och förväntningar, men kanske också förpliktelser och "i år ska jag verkligen komma igång med att". Gav ni några nyårslöften? Det gjorde inte jag, men skulle jag ha gjort det så vore det detta:

Inte bara för att jag behöver gå ner ett par kilon - utan framförallt för att jag vill bli ännu piggare och friskare!

Vi åt gott i går: oxfilé med potatisgratäng, färsk sparris och grillade tomater - och så stracciatella-glass till efterrätt. Ulf hade lagat/ordnat allt. (Och jag tog hand om disken, som vanligt.) Ulf hade t o m köpt en flaska specialdryck åt mig (utan alkohol) eftersom han inte tycker att jag kan dricka vatten vid så festliga tillfällen som en nyårsafton. Den innehöll druva, äpple och exotisk frukt och smakade riktigt gott. Fast vatten är väl så gott...

Vi har oxfilé kvar. Kanske jag tar en bit tillsammans med Ulf i kväll, fast i så fall tar jag bara grönsaker till. För jag är fast besluten om att börja min diet igen. Jag vägde mig i morse. Vågen visade 50,8 kilo och 24,6% fett. (Innan jag började banta visade vågen 55,5 kg och 28,4% fett, och jag var nere i 50,3 kg och 23,7% fett innan jag började "fuska".) Jag vill ner till 48 kilo och 19-20% fett. Att få ner fetthalten är svårare än att få ner vikten - men viktigare ur hälsosynpunkt! Jag har alltså bara några få kilon kvar till mitt mål. Det ska jag klara! Betänk att jag en gång (för 15 år sen) vägde hela 80 kilo - till min ringa längd! 48 kilo innebär ett BMI på 20 - medan 80 kilo motsvarade ett BMI på 33! Då var jag verkligen fet!

För att få ner vikten behöver jag "bara" minska på mängden mat och - förstås äta så hälsosamt som möjligt. Men för att kunna minska min fetthalt så måste jag träna betydligt mer än vad jag gör i dag. Fler muskler = mindre fett - om vikten är densamma. Det svåraste är att komma igång! När man väl har gjort något ett antal veckor, så börjar det bli en vana, och då går det mer av sig själv. Jag ska försöka lägga till lite träning åt gången. Jag ska börja med att återuppta min tidigare vana att göra (åtminstone några) situps, armhävningar och dips ett par gånger i veckan. Och sen ska jag försöka lägga till ytterligare styrketräning samt lite smidighetsträning, och slutligen även konditionsträning. Jag vill bli pigg, frisk, stark och spänstig! (Och det är förstås ingen nackdel om jag samtidigt lyckas få en något fastare och därmed snyggare kropp...) Vill du detsamma? Kanske vi kan peppa varandra?

I går kväll, vid solnedgången, hade hav och himmel precis sådana milda pastellfärger som jag tycker är SÅ vackert! Jag tog ett foto från balkongen:

I dag har vi underbart väder. Solen skiner, himlen är klarblå och det är ca 18º varmt. Från vår balkong ser vi folk som badar! (Fast i havet är det bara +17º.) Bonnie och jag ska snart ut på en längre promenad.

Jag tog några foton under promenaden. Som ni ser är det mycket folk ute i det härliga vädret.

Där står att otaliga undersökningar entydigt visar att det är en kost med mycket frukt och grönsaker, och bara lite rött kött, som är allra bäst för vår hälsa. Idealkosten är den som åts på Kreta 1948. Det var det året man upptäckte att människor på Kreta, i andra delar av Grekland, samt i södra Italien - levde längre och sällan fick hjärtinfarkt trots att de åt mycket fett (olivolja). I livsstilen ingick en hel del motion, nästan ingen rökning och mycket lite socker. Övervikt var sällsynt. Maten åts färsk. (Enligt samma undersökningar så är en kost som består av mycket socker, mycket kött och bara lite fisk - den allra sämsta ur hälsosynpunkt.)

Grönsaker: Per dag: 8 dl bladgrönsaker, alternativt 4 dl råa eller kokta grönsaker. På Kreta 1948: Gav cirka 5 procent av energin.

Frukt: Per dag: 4 dl färsk, fryst eller konserverad frukt eller; 2 dl torkad frukt eller; 4 medelstora frukter. På Kreta 1948: Gav cirka 6 procent av energin.

Bönor eller nötter: 1 dl bönor eller; 0,5 dl nötter. På Kreta 1948: Gav 7 procent av energin. Tre fjärdedelar av proteinet var vegetabiliskt.

Frön: 4 skivor bröd, 4 dl gröt, fullkornsris, pasta, müsli. På Kreta 1948: Hela 39 procent av energin kom från frön och spannmål (fullkorn).

Mejerivaror: Per dag: Lite ost eller yoghurt. På Kreta 1948: Gav bara 3 procent av energiintaget.

Socker och honung: Mycket litet intag. På Kreta 1948: Gav 2 procent av energin.

Kött, fisk och ägg: 1-2 hekto fisk 2-3 gånger i veckan, 0-4 ägg i veckan, kött någon gång i veckan. På Kreta 1948: Mer fisk, kyckling och ägg än rött kött och lamm. Gav 4 procent av energin. Bara en fjärdedel av proteinet var animaliskt .

Alkohol: Per dag, max: 1,5 dl vin (kvinnor) 3 dl vin (män). På Kreta: Vanlig måltidsdryck, men bara 1 procent av energin kom från alkohol.

Olja och fett: Rikligt med vegetabiliskt fett från olivolja i maten. Olivolja innehåller mest enkelomättat fett men även mättat och fleromättat fett. På Kreta 1948: Fett från främst olivolja, svarade för 29 procent av energiintaget .

Den här kosten passar mig ganska bra. Jag tycker mycket om frukt, grönsaker, frön, nötter och fisk. Däremot har jag svårt att minska mängden mejeriprodukter. Jag vill ha mjölk i mitt te, och äter gärna yoghurt varje dag, och jag vill alltid ha ost på brödet. Och sen har jag svårt för rena fetter - som olivolja. (Däremot har jag inget emot att äta oliver.) Dessutom är jag ju helnykterist, och har vatten som favoritdryck. Annars tycker jag rent principiellt att ett glas rött vin per dag till maten, vore helt OK. Jag har läst undersökningar som tydligt visar att 15 ml rött vin per dag ger kvinnor över 70 år en klar hälsovinst. Kanske jag börjar dricka en matsked vin dagligen, som medicin, när jag fyllt 70? Vem vet...

Vov! Det var väl det jag sa. Allt ser likadant ut i dag! För säkerhets skull så satte jag mig på muren vid stranden - och så tittade jag åt alla håll. Jag tittade åt höger och åt vänster. Och så tittade jag uppåt och nedåt. Och framåt och bakåt. Men vov! Allt ser likadant ut i år.

Och allt luktade likadant också! Så det så! Och det var ju skönt - att inget hade ändrat sig, alltså. Nu vågar jag tro - att 2012 blir ett riktigt vov-bra år! Vov på er!

Vov och vov, alltså! Ett sånt besvär det är att försöka dressera sin matte. Fast jag har lyckats ganska bra, tycker jag. T ex när jag vill ha mat. Då flyttar jag först på min matskål. Jag skjuter fram den - nära skåpet där matte har min hundmat. Sen tittar jag ner i den tomma matskålen.

För säkerhets skull tittar jag matte rakt i ögonen också Och så viftar jag på svansen - så hon ska förstå hur glad jag kommer att bli när jag får mat. Och vov! För det mesta så fattar matte då.

Fast problemet är att hon inte alltid lyder. Ibland säger hon att jag åt nyss. Och att jag måste vänta. Men jag tycker ju inte om att vänta ju! Jag vill ju ha min mat bums! Jag tycker ju om att äta god mat! Och jag är inte alls för tjock! Ja, vov så svårt det är. Att dressera sin matte. Hon borde lyda bums - varje gång, tycker jag. Har ni några vov-bra dressyr-knep? Tala då om dom för mig! Vov så länge!

Vill ni höra en vov-bra chihuahuasång? Och se bilder på chihuahuor? Högerklicka då på: http://www.youtube.com/watch?v=gVbizM8tRR4 Det är en släkting till mig som sjunger!

OBS! Jag har två mailadresser: christel@christeltango.com samt christeltango@bredbandsbolaget.net. Jag använder praktiskt taget alltid den första, den som går via min webbsida (och webbhotellet One.com). Men när jag skickade ut vårt julmail så skickade jag från Bredbands-adressen. Jag har nämligen märkt att min egen mailadress (alltså christeltango.com) inte är godkänd överallt - eftersom den är okänd (i motsats till de stora som t ex Yahoo och Gmail). Och då händer det att mailen hamnar i spamkorgen, eller att bilderna inte visas som de ska. När ni skickar mail till mig så vill jag att ni alltid skickar till christel@christeltango.com! Även om mail till den andra adressen också kommer fram (än så länge). (Bredbands-adressen hör till lägenheten i Hässelby, och står i Ulfs namn.) Just nu har jag två datorer: en 12" (som jag använder som stationär här i El Campello) och en 10" (tänkt för resor - bl a till Sverige). Till den lilla datorn kan jag f n endast ta emot mail till min christeltango.com-adress!

Jag grubblar på hur vi ska kunna isolera vår spanska lägenhet för att få ner värmekostanden på vintern. Förra vintern gjorde vi av med el för 3500 kronor per månad under perioden december - mitten av mars. Och då snålade vi. Snålar på värmen gör vi i år också - men vi vill ju inte frysa. (Vilket vi ändå gör inomhus emellanåt...) Vi har ännu inte fått elräkningen för december så jag vet inte vad summan blir i år. (De läser av varannan månad.)

I gästrummet, som är helt ouppvärmt, håller sig temperaturen på +15º när vi håller dörren stängd. Troligen är det den temperatur vi skulle ha överallt inne, om vi inte hade på några element.

Ulf har på sin AC/luftburna värme på nätterna, och ibland sätter han på diton i vardagsrummet en stund på kvällen. Ulf vill ha minst 20º när han sover. På dagarna klarar han sig utan tillskottsvärme. Men på ovanvåningen är det någon grad varmare än det är här nere. Jag har på ett oljefyllt el-element dygnet runt i badrummet och likaså i mitt sovrum. Båda har termostat och är inställda på lägsta värmen. Jag får då ca 19º i badrummet och ca 18º i mitt rum. På kvällen sätter jag på högsta värmeläget på ett keramiskt element med luftburen värme, ca 30-60 minuter i mitt rum. Då blir här 20-21º varmt. Jag kan inte somna om jag fryser. Sen har jag vinterduntäcke, och varmvattenflaskor i sängen, och håller mig varm om natten. Värmen går fort ut ur rummen här. Ca en timme efter att vi stängt av värmen så är rumstemperaturen tillbaka på vad den var från början. Så vi eldar verkligen för kråkorna.

Vår lägenhet är, som de flesta spanska lägenheter, helt oisolerad och har dessutom englas-fönster. Vår största energitjuv är alltså våra fönster. Problemet är inte bara att det är enkelglas - utan även att karmarna är otäta. Jag hade först tänkt sätta tätningslister, men insåg två saker: Det skulle då inte gå att stänga våra fönster och fönsterdörrar alls (det är lite svårt nu att få "metallstaven in i metallöglan") - och vi skulle inte längre ha någon form av ventilation. Vi skulle kunna sätta ett löst extraglas på insidan av våra fönster. Men gör det någon nytta (i förhållande till investeringskostnaden) när bågarna är otäta? Om vi tätar bågarna så måste vi ordna någon form av mekanisk ventilation, vilket är väldigt svårt att göra i efterhand i ett flerfamiljshus.

På bilderna nedan så ser ni hur våra fönster ser ut. Träet är slitet och behöver målas om. Utvändigt får man tyvärr bara ha denna typen av färg (troligen lasyr - eller möjligen lack) där träet syns igenom. Det enda fönster jag kunde fotografera hela stängningsanordningen på - är vårt lilla badrumsfönster.

På fotot nedan är det inte damm som ligger i den vänstra hörnan. Det är lasyren/lacken som är bortsliten där. Jag borde ytbehandla träet snarast! Särskilt utvändigt! Men jag avvaktar tills vi har bestämt hur vi ska göra med våra fönster.

På det allra sista fotot ser ni hur våra inåtgående fönster (här min balkongdörr) sitter i bågen. Som ni ser är det inte konstigt att det rinner in regnvatten på golvet, de gånger då regnet stänker på fönsterrutan. Det finns ju inget som stoppar vattnet - det kan rinna rakt in på golvet, eller värre: in mellan klinkersockeln och väggen...

Att byta både fönster och karmar skulle säkert vara en bra investering på sikt. Men då står vi där med ventilationsproblemet...

Min gode vän Lasse W tipsade om en värmereflekterande färg som kan minska uppvärmningskostnaderna. Se: http://www.thermogaia.se/. De har en återförsäljare här i Spanien. På Thermogenia tror de att vi kan minska vår uppvärmningskostnad med ca 10% om vi målar våra innertak med deras färg, och ca 20% om vi även målar alla väggar. (Och så tror de att om vi målar fasaden utvändigt med färgen så skulle vi inte längre behöva ha AC'n på under sommaren. Fast vi skulle bara kunna måla fasaden på de väggar som är längst in på våra balkonger - och då i samma nyans som resten av huset har.) Färgen lär kosta dubbelt så mycket som vanlig färg, jag har inte kollat kvadratmeterpriset än.

Just nu (12:10), när jag sitter här framför datorn i mitt rum, så är här 19,1º. Och jag fryser mycket om händerna! Fingrarna känns som is! Jag är ju frusen av mig - särskilt om fingrar och tår, och trivs bäst när det är minst 22º varmt! Jag kan ha väst utanpå tröjan, och tjocka inneskor. Men jag kan förstås inte ha vantar på mig inomhus! När Bonnie och jag om en timme ska gå vår "mitt-på-dagen-promenad", så kan jag troligen ha sandaler och låta västen stanna inne. Det känns väldigt konstigt att "klä av sig" när man går ut. Men när solen skiner (vilket den gör för det mesta på dagarna) så är det betydligt varmare ute än inne.

Ja, lägenheten är bara kall från ca 1/12 till ca 1 eller 15/3. Resten av året har vi varmt och gott. Men det skulle vara skönt att slippa frysa om händerna! Är det någon som har några goda råd, eller små tips, att komma med?

På sidan länkar har jag just lagt till en länk till webbsidan om ett nybyggt hyreshus här i El Campello. Huset, som ligger nära genomfartsleden N332, har 72 lägenheter (med 1 eller 2 sovrum) som uthyres till bl a ungdomar eller människor utan "ekonomiska resurser". Huset är byggt av Fama (www.edificiosfama.es) i samarbete med Instituto Valenciano de la Vivienda (≈ Valencianska Bostadsinstitutet). Jag vet ännu inte om "vem som helst" får hyra, och inget om hyresnivån. Men det är intressant att det nu har byggts ett hyreshus här i El Campello! Bara knappt 10% av alla spanska lägenheter är riktiga hyreslägenheter, och dessa har tidigare enbart varit belägna i storstäderna. Det var Ulf som på sin eftermiddagspromenad uppmärksammade att det stod Uthyres på huset.

När Bonnie och jag var ute och gick, så kunde jag mycket riktigt gå i sandaler och i bara långärmad bomullströja utan att frysa. Det är mycket varmare ute än inne så länge solen är uppe! Vi gick bl a inom veterinären och beställde en tid för en ultraljudsundersökning den 16:e januari. Då ska veterinären kunna se om Bonnie blivit dräktig eller ej. Jag hoppas förstås att hon väntar 3-4 (ljusa) tikvalpar, medan Ulf hoppas att hon inte väntar några valpar alls - och i värsta fall bara hanvalpar...

Hos veterinären låg en lista man kunde skriva på, om man tycker att det ska bli tillåtet att ha hundar på en viss del av stranden. Jag skrev förstås på!

Sen gick jag inom gymmet och tog ett program med prislista. (Se: http://www.gimnasiocanto.com/) Att gå på en aktivitet kostar från 16 till 38 € per månad, att gå på flera kostar från 48 € per månad. Kanske jag borde gå på Pilates, Zumba eller Baile Español (=spansk dans)? Men först måste jag få besked av kvinnoföreningen AMUDECA om jag kommer med på deras spanska för utlänningar samt Sevillana-dans. Jag vill helst inte binda upp mig för mer än två tillfällen i veckan.

Senare på promenaden träffade jag en trevlig svensk kvinna som heter Eva. (Det var Colin från "djur-välgörenhets-affären" som presenterade oss för varandra.) Eva är bara på tillfälligt besök nu, men har tidigare bott och arbetat i El Campello i 15 år. Jag gav henne mitt visitkort och hoppas att hon mailar några rader till mig när hon har kommit hem igen. Jag vill gärna behålla kontakten med henne. Hon gav mig telefonnumret till en svenska som bor i Pueblo Español. Jag ska ringa dit nästa vecka. Det är alltid trevligt med nya vänner, och ibland är det så skönt att kunna tala svenska - alltså att kunna förstå och förstås till 100%.

Och så fick jag besked att interiörfärgen jag nämnde ovan kostar ca 60 kr/m² för vit färg och ytterligare 10 kr/m² bruten i valfri kulör. Vad färgen kostar i Spanien visste de inte. Det tål att tänka på... Jag kunde kanske prova att måla taket i mitt rum (ca 8 m²) eller i badrummet (ca 2½ m²) och se om jag märker nån skillnad? Att måla är ju lätt gjort - i förhållande till de flesta andra åtgärder.

Även i dag skiner solen från en klarblå himmel, men det är lite kyligt ute (15º nu 11:00). Det var länge sen det regnade. Jag tänkte på det i går, när jag för första gången på länge vattnade alla mina krukväxter. De blev ju dränkta då det regnade rejält den 21 + 28 november, och jag flyttade dem till den taktäckta balkongen den 7/12. Endast den lilla hjärtrevan, som står i en vanlig kruka, har jag vattnat sedan regnet i november. Det har tagit tid för de andra att torka upp. Gullrankan verkar hämta sig, fast den förlorade väldigt många blad. Men jag är orolig för min stora gröna Benjaminfikus, eftersom den fortfarande tappar blad och blir allt glesare. Jag pysslar om den så gott jag kan, men om rötterna har ruttnat så kan jag inte göra mycket.

Jag glömde skriva i går att AC/luftburna värmen drar 3500 W/h, medan elelementen drar 1000 W/h. Som ni förstår kan vi inte kan ha dem igång dygnet runt. Spanjorerna har ofta sina persienner fördragna dygnet runt hela vintern. De nyare modellerna isolerar hyfsat. (Vi har förstås våra fördragna nattettid.) Men jag kan inte tänka mig att leva utan dagsljus. Jag behöver massor av ljus!

Som jag tidigare nämnt säljs många flanell-pyjamasar, varmvattenflaskor, eluppvärmda filtar och inneskor så här års... Och spanjorerna har ofta morgonrock utanpå kläderna inomhus. Jag funderar lite på att köpa en liten eluppvärmd minifilt att ha fötterna på (när jag ska somna). Fast en i storlek ca 40 x 40 cm's kostar minst 35 €. Och jag vet inte hur många watt en sådan drar. (Men de lyxigare har timer.) I Sverige säljs vetefyllda innetofflor som man kan värma i mikrovågsugnen, men sådana har jag inte sett här. Jag gissar annars att sådana skulle täcka mitt behov av värmetillskott just när jag ska somna.

Lasse W föreslår att jag ska prova med lösa innerglas i mitt sovrum. Det vore intressant att se vad en extra ruta kan göra. Det kan väl inte kosta så mycket? Jag behöver två rutor på 40 x 47 cm och två på 122 x 47 cm, samt någon typ av lister att fästa dem med. (Rutorna bör gå att ta bort ganska lätt- så man kommer åt att rengöra mellan glasen.) Jobbet kan jag göra själv om jag får rutorna tillskurna. Jag får väl leta efter en glasmästare här i El Campello och kolla priser.

När jag ändå skriver om lite av varje, så vill jag passa på att säga att Q10-kapslarna som jag dagligen sväljer troligen gör nytta! Jag har i alla fall inte migrän lika ofta nu, och när migränen ändå kommer - så är den mycket lindrigare än tidigare. Tack för tipset Lasse W!

I kväll är det stor folkfest här i El Campello. Det är Noche de los Reyes (kungarnas afton, och de tre kungarna är förstås de tre vise männen). Jag skrev ganska utförligt om denna fest förra året, se Sparad dagbok 19: 11-01-05, då jag också visade många foton. Så i år får ni nöja er med två foton. Först ett som jag tog i eftermiddags på alla ekipagen som stod vid hamnen och väntade på kungarnas ankomst,

och sen ett foto, taget från vår balkong, när kungarna punktligt 17:00 seglar in mot hamnen. (Kungarna färdas på var sin båt. De står i fören med sina närmaste.)

I hamnen stod nära nog samtliga barnfamiljer i El Campello med omnejd och väntade. Detta är barnens högtid. De vackra ekipagen med de fint klädda kungarna är fullastade med leksakspaket och korgar med godis. Under färdens gång, från hamnen - via strandpromenaden - och upp i El Campellos centrala delar, kastar man ut både paket och godis till barnen som kantar färdvägen. (Enligt spansk sed är det de tre vise männen som kommer med julklapparna nu i januari.)

När Bonnie och jag skulle gå vår kvällsrunda 18:30 fick vi kryssa fram bland alla barnfamiljer, som nu var på väg från hamnen och hem. Barnen såg glada, uppspelta och nöjda ut! Inte ens i tider av ekonomisk kris vågar man dra in på denna typen av firande. Då skulle det bli ett ramaskri!

Både jag och Bonnie har egentligen mer att berätta om - men det får vänta till i morgon, eller till helgen. Nu ska Ulf och jag fira helgdagsafton på tu man hand (nåja tre - Bonnie vill alltid vara med).

Det har varit en ovanligt varm natt här för att vara i januari. I går kväll kl 22, när Bonnie och jag gick sista rundan, var det fortfarande +18,5º, och i morse, när vi gick morgonrundan kl 08:45, var det +19º. Skönt! I dag syns inte många spår efter gårdagens stora fest, bara lite pappers-konfetti ligger kvar vid palmerna, och någon enstaka av polisens avspärrningar står kvar nere vid hamnen. Städpatrullerna har som vanligt gjort ett bra jobb.

Jag ställde mig på vågen i morse. Den visade 50,1 kg samt 24,0% fett. Det sista onödiga fettet kommer det att bli svårt att bli av med! Men jag kämpar vidare.

Vov på er! Min matte begriper sig inte på hundar. I alla fall inte såna hundar som jag. Hon har fått för sig att det är bra för mig - att gå på promenad flera gånger om dan. Men vov, det vill inte jag. En gång om dan räcker. Jag hinner ju lukta på vov-mycket under en promenad.

Annars kan jag gott vara hemma och lata mig, tycker jag. Tyvärr är matte väldigt envis. Minst var 4:e timma tvingar hon ut mig, vare sig jag vill eller inte. Jag visar förstås tydligt att jag inte vill. Och jag spjärnar emot av alla krafter. Men matte är stark. Och hon drar vov-mycket i kopplet.

Så då blir jag tvungen att gå en liten bit. Men sen sätter jag mig ner. Men matte måste vara ovanligt dum. Ja, för hon fattar inte - att jag inte vill gå mer.

Och då måste jag ju lägga mig ner. Och så ser jag så lidande ut som jag bara kan. Men tror ni att det hjälper? Nää! Matte är jättedum, alltså!

Fast ibland får jag sitta en stund på muren och vila. Och det tycker jag vov-mycket om. Ja, för det är skönt att vila sig - och samtidigt kunna spana runt på allting - och känna alla dofterna som kommer med vinden. Det är alltid vov-mysigt att sitta på muren i solen. Matte kunde gott bära mig till muren och sätta mig där. Jag undrar hur jag ska få henne att förstå det? Ja, vov på er då!

Eftersom vädret var härligt i går, och jag inte tyckte att jag hade fått tillräckligt med motion genom att släpa (och bära) runt Bonnie, så följde jag med Ulf på hans eftermiddagspromenad. Han skulle gå sin "Aldi-runda". Rundan går först norrut till Pueblo Español, sen västerut förbi kyrkogården och vidare till rondellen vid El Campellos norra infart från den stora betalvägen AP-7. Rundan fortsätter sedan söderut förbi campingplatsen och vidare mot den stora (tyska) affären Aldi. Där går Ulf ofta inom och handlar lite, och sen går han närmaste vägen hem - vilket först blir lite åt söder och sen österut. Hur lång rundan är vet jag inte, men den tar ungefär en timme att gå - om man går raskt. (Och så tillkommer förstås den tid man tillbringar inne på Aldi.)

Väster om hamnen såg jag ett pinjeträd som var fullt av kokonger från de fruktade pinjelarverna (catepillar, lepidoptera). Kokongerna ser ut som stora tussar av hoptrasslat spindelnät - eller som bomullstussar. I dessa utvecklas larverna under december - januari. De lämnar sedan kokongerna, normalt i februari, för att gräva ner sig i marken och bli malfjärilar. Det är när de 3-5 cm stora larverna befinner sig på marken som de är farliga. De rör sig i långa processioner på jakt efter pinjebarr att äta. Larverna är täckta av hår, och på dessa hår finna ett starkt gift. Om hundar eller katter skulle slicka på larverna så uppkommer en inflammation på tungan och i svalget. Efter några dagar kan kallbrand uppstå, och djuret kan i värsta fall förlora sin tunga! Larverna är självklart lika farliga för nyfikna småbarn! På de flesta håll besprutar man sina pinjeträd mot dessa larver, men tydligen inte här. Bonnie och jag bör alltså inte passera dessa träden framåt februari!

Fotona nedan på pinjelarver har inte jag tagit. Men jag visar dem här ändå för att ni ska få se hur larven ser ut.

Huset nedan ser ut som en ruin - men är bebott. Om ni tittar noga så ser ni en TV-antenn på den vänstra gaveln.

Längs den lilla vägen, som går förbi campingplatsen och vidare mot Aldi, finns detta kors. Det måste ha hänt en dödsolycka på platsen. På den lilla metallskylten kan man läsa att Antonio bara blev 18 år gammal, men aldrig kommer att bli bortglömd.

I det slitna huset, till vänster på bilden nedan, bor det också folk. Och framför Ulf ligger affären Aldi på höger sida.

Snett emot Aldi såg vi fåraherden som vallade sina får. Fåren går lösa och herden lockar på dem med korta rop.

Och nästan hemma igen så passerade vi denna vackra fikus. Ibland landar stora fågelflockar i trädet. Då kvittrar det så ljuvligt när man går förbi! Denna fikusen har mellanstora blad - inte så små som på en benjaminfikus, men betydligt mindre än på en fönsterfikus. Jag vet tyvärr inte vad just denna sorten heter, men jag tycker mycket om den, och skulle gärna vilja ha en egen planta. Jag har letat i blomsteraffärerna efter en, men ännu inte hittat någon. Kanske hittar jag en nu i vår?

På ett av husen som vi ser från vår balkong håller man på med någon form av arbete. Jag har ännu inte listat ut riktigt vad de gör. Det ser ut som om de fäster kopparrör på taket, längs utsidan på balkongerna, och nedåt. Någon form av avrinning? Ulf och jag tittar oroligt ut med jämna mellanrum. Vi är nämligen oroliga för att någon av arbetarna ska trilla ner och slå ihjäl sig. De skuttar glatt visslande omkring på taket på det fyra våningar höga huset - och några säkerhetslinor har de inte på sig...

Vi har underbart väder i dag! Inte nog med att solen skiner - det är 23º varmt! Som en fin svensk sommardag alltså! Jag blev svettig trots att jag bara hade en kortärmad T-shirt på mig. (Och jag borde ha tagit kjol i stället för långbyxor.) Jag lyckades få med mig Bonnie på en ovanligt lång promenad. Vi var ute 1½ timme, och vi gick till husen vid havet - de på andra sidan Rio Seco. (Jag bar henne bara några kortare sträckor.) Sådana här dagar är jag så tacksam för att jag får leva här och nu!

Jag öppnade förresten dörren till balkongen i gästrummet medan vi var ute och gick - så nu har temperaturen stigit till 19º därinne.

I går sålde Lidl en liten hylla tänkt för att ha i trånga utrymmen, som t ex bredvid tvättstället i badrummet. Jag insåg genast att dessa hyllor skulle vara perfekta att ha ovanpå min ena Alex-byrå. Det utrymmet har varit svårutnyttjat, och jag behöver allt förvaringsutrymme jag kan få.

Och sen satte jag dem på plats. De passade precis! Just de här sakerna ska inte stå i dessa hyllorna sen, men jag ställde dem där så länge.

Om ni förresten undrar varför Ulf och jag så sällan går våra dagliga långa promenader tillsammans, så har det sina förklaringar. Dels så föredrar Ulf att gå utan Bonnie - medan jag helst har henne med. Och dels föredrar vi att gå vid olika tider. Jag går helst någon gång mellan 12 och 15 (när det oftast är som soligast och varmast), medan Ulf hellre går någon gång mellan 15 och 18. Däremot går vi ofta morgonpromenaden före frukost tillsammans. Nu, medan jag monterade hyllorna, så var Ulf ute och gick. Han gick också till andra sidan Rio Seco. Men medan jag gick på stenarna längs havet, så gick Ulf på trottoaren längs vägen. Ofta är det så också - att vi föredrar att gå på olika ställen. Men det finns ju inget som säger att man måste göra allt likadant - bara för att man är gifta. Vi är två självständiga individer som tycker olika i mycket - men som älskar varandra ändå.

I dag har jag haft "tavel-utställning" i gästrummet. Dvs jag ställde upp alla tavlor jag har längs väggarna och i sängsoffan. Sen fick Ulf säga vilka av dem han helst vill att vi ska ha i vardagsrummet. Ulf valde några av mina tavlor, samt sin egen stora bonad. Tavlorna står nu och väntar på att bli upphängda. (Bonaden lyckades jag däremot sätta upp.) Tyvärr går det varken att använda x-krokar eller krokar med betongstift. Jag måste borra och plugga. I väggen mot Ulfs rum (den bakom soffan) blir det inga problem, med i de bärande väggarna blir det svårt. Enligt grannarna så kan man inte borra med en vanlig slagborrmaskin - utan man måste använda hammarborr. Slagborrmaskiner har vi två - en stor och en liten. Men någon hammarborr har vi inte, och en sådan kostar över 1000:-. Jag ska prova att borra med vår största slagborrmaskin och använda coromantborr, men risken är att det drar snett. Vi får se hur det går. Jag vill gärna att allt hänger enligt vattenpasset... Kanske köper vi en ny större tavla att ha ovanför soffan. Vi har ingen som passar riktigt bra. Tills vidare hänger jag nog upp två halvstora där. Den blå, som tillfälligt hängde över soffan, hänger nu i gästrummet.

I mitt eget rum planerar jag att sätta upp flera av de tavlor som har rosa blommor och andra romantiska motiv, och kanske en liten fin med en katt på. Sen kan jag hänga några tavlor på väggarna längs trappan också. Två eller tre får det plats på var sida. Det är roligare att kunna titta på tavlorna där - än att behöva ställa ner dem i källaren. (Men några får vi hur som helst ställa ner.)

Sen måste jag med jämna mellanrum påminna mig själv om att man inte får borra och hamra under siestan (mellan klockan 14 och 17). Det är lätt att glömma annars...

I morse visade vågen 49,7 kg och 23,7% fett. Det går sakta åt rätt håll, men jag har ännu inte kommit igång ordentligt med min träning. Jag borde träna betydligt mera! I synnerhet nu, när jag börjar närma mig mitt mål, är det mycket viktigare att öka motionen än att minska på maten.

Nu ska jag först sätta igång en tvättmaskin. Sen ska jag mäta var borrhålen till tavlorna ska vara, och därefter ska jag borra. Håll tummarna för att det ska gå att komma i väggarna!

Nu sitter det tavlor på väggarna i vardagsrummet. I två av väggarna gick det bra att borra (fast det var hålrum bakom putsen), men i den tredje inser jag att det är omöjligt med den borrmaskin jag har. Jag satte provisoriskt upp tavlorna där med hjälp av betongstiftskrokar, men stiften gick inte att slå in helt så frågan är hur länge det håller. Så här blev det i alla fall:

Eftersom jag i något fall (t ex på pelaren) använde ett befintligt hål, så sitter inte alla tavlorna så att antingen ovan- eller nederkanten är på samma nivå. Så föredrar jag annars att ha det. I vardagsrummet blev temat svensk natur, med många gröna inslag. (Jag hade från början tänkt mig tema havet.) Enda undantaget är det svartvita flygfotot från El Campello 1960 som sitter t h över TV:n (som vi aldrig använder).

Jag har inga s k fina tavlor, och inga oljemålningar. Alla mina tavlor är inramade affischer. Många av affischerna är naturfoton, medan andra är kopior av akvareller vars original t ex Carl Larsson, Kurt Ard eller Jack Vettriano har målat. Jag har valt dem för att jag tycker om motiven! Synd bara att jag inte har reflexfria glas...

Kvar på gästsängen, och nedanför, står en massa tavlor som ännu inte har fått någon plats. Några ska sitta i mitt rum, någon i gästrummet, och några i trappan. De som sen blir över får stå i källaren i väntan på bättre tider. Jag har satt upp min ovala spegel över gästsängen. Den sitter på en befintlig krok, den "blå" tavlan likaså. Så småningom ska jag försöka borra i den väggen och placera krokarna lämpligare.

Nu är jag väldigt sugen på att plocka bort allt julpyntet - och byta till vit gardinkappa och de blå kuddfodralen i vardagsrummet. Men Ulf vill gärna ha julpyntet kvar till Tjugondedag jul, så jag väntar.

Det har inte varit lika varmt i dag, ca 17º, men i solen var det skönt att promenera. Här får ni se två foton som jag tog i dag:

(På dessa båda foton syns en "blå prick" i överkanten. För säkerhets skull har jag nu putsat kameralinsen, ifall det var något som satt där.)

Av Jack Vettriano har jag tavlan The Singing Butler, se nedan. Originalet såldes 2004 via Sotheby’s för nära £750000 ≈ drygt 8 miljoner kronor. Jag tror att jag gav en dryg hundralapp för min affischkopia... Jag är väldigt förtjust i motivet! Det enda sorgliga är att de dansar "spegelvänt"!

När man dansar håller man som på bilderna nedan. På tavlan t h, Dance me to the end of love (som jag förstås också har, dansfantast som jag är), har Vettriano lyckats få det rätt.

En annan konstnär som jag gillar är Kurt Ard. Av honom har jag tavlan Kramen. Jag tycker mycket om symboliken i den! Jag beundrar konstnären mycket för att han kan måla så att det ser ut som ett fotografi - men också för hans humor! (För inte så länge sen köpte jag boken Kurt Ard -Det danske smil, som både berättar om konstnären och är full av hans härliga akvareller. Rekommenderas! Se: http://www.setternissen.dk/, http://www.setternissen.dk/oenskebogen.htm, http://www.setternissen.dk/bagsiden.htm)

När jag ändå är igång... Jag tycker även om Rolf Lidbergs bilder, och har bl a den nedan:

Dansen påminner mycket om hambo, men det är inte riktigt rätt - i hambo svänger man benen mot varandra, och från varandra, men aldrig åt samma håll. Kanske konstnärer inte dansar själva så ofta?

Sen är jag förtjust i Robert Högfeldts humoristiska bilder. Den till höger har jag. (Och den t v har vi i köket i Hässelby.)

Mads Stage målar också fint. Jag tycker mycket om alla hans djurbilder. Jag har haft flera, bl a den nedan, men har gett bort alla.

Och så tycker jag om Marguerite Walfridsons akvareller av blommor. Någon tavla av henne har jag dock inte haft, men jag har fortfarande kvar några tallrikar från den servis som hon designade för Ikea på 70-talet. Och så har jag minst en bok om krukväxter som hon har skrivit (och förstås illustrerat själv).

Sen, när jag får tid nån gång, så ska jag också måla akvareller! Jag har redan ett dussin läroböcker i konsten att måla akvarell. Och färger, penslar och akvarellblock dessutom. Jag har bara inte tagit mig tid än. Jag skulle så gärna vilja kunna! Men jag inser förstås hur svårt det är. Jag kommer att få träna länge innan man ens kommer att kunna se vad det föreställer... Det blir inte lätt när jag har sådana idoler som de ovan! Jag tror jag ska börja måla blommor. Det verkar i alla fall aningen enklare än att måla djur. Och människor - det är nog det allra svåraste man kan ge sig på... Nu ska jag bara få ordning här i lägenheten först - även i skåp och lådor. Och så ska jag klä om karmstolarna och sy lite annat. Men sen! Sen ska jag börja måla akvarell. Det är ju inte hela världen om det inte blir så bra - bara jag har roligt under tiden. (Någonstans i mina gömmor ska jag faktiskt ha en akvarell av ett grönt äpple (=nybörjarmotiv) som jag målade för väldigt många år sen. Det syns faktiskt tydligt att bilden föreställer ett äpple. Om jag hade vetat var jag hade bilden, så kunde jag ha visat den här.)

I dag körde jag till Conforama (nära Carrefour) och köpte en skrivbordsstol åt mig. Nej, det är inte alls en sådan här jag vill ha - men denna får duga så länge. Den kostade bara 13 € (≈ 115:-) och fyller sin funktion. Den har varken fjädring eller inställbar rygg, och fanns bara i denna färgen. De hade också en väldigt skön stol med alla finesser, liknande Ulfs - fast mindre. (Jag sitter bäst i juniorstolar!) Men den kostade 79,90 € (≈ 705:-) och fanns bara i svart. Ska jag köpa en så dyr stol så vill jag ha den i vitt, beige eller annan ljus och neutral färg - samt med vitt eller silverfärgat underrede. Nu sitter jag i alla fall lite bättre än tidigare. Och så har jag gott om tid att leta efter en perfekt stol. Längre fram blir den här stolen bra att ha vid det lilla skrivbordet i gästrummet. (Tröttnar jag på tyget så är den inte svår att klä om.) Så här ser stolen ut:

I går kväll besökte jag AMUDECA (Asociación de Mujeres de El Campello = El Campellos kvinnoförening) för att anmäla mig till deras kurser i Spanska för utlänningar samt dansen Sevillana. Vad jag inte visste var att de vill ha två passfoton när man skriver in sig i föreningen för första gången. Jag gick inom fotografen i förmiddags och tog billigaste varianten av passfoton. På fotona stirrar jag med uppspärrad blick strax ovanför kameran och ser allmänt förskräcklig ut. Tja... Nu kan Amudeca få sina två kopior i alla fall. Jag ska gå dit i kväll och skriva in mig. Kursen i Sevillana kan man bara börja på vid höstterminsstart, så den får jag vänta med till i september - men spanskkursen kan jag börja på redan i morgon. (Den går på onsdagar mellan klockan 10:00 och 11:00, en tid som passar mig bra.)

Sen tror jag att jag provar Bailes Lationos (latindanser) för att se vad det innebär. Jag vet ju inte vilka latindanser de syftar på. De flesta sådana (t ex salsa och rumba) är ju pardanser och om det bara är kvinnliga deltagare så..? Den kursen börjar redan i kväll 19:30 - 20:45, och går således på tisdagar. Sen provar jag nog Yoga-Pilates (fredagar 17:00 - 18:00) också. Det kostar 30 € per år att vara med i Amudeca, men sen får man gå så många kurser man vill. Det finns många att välja på! Allt från oljemålning och konsthantverk till körsång och konditionsträning. Den sistnämnda borde jag förstås också gå på, men jag vill helst inte binda upp mig vid mer än tre (helst bara två) tillfällen i veckan. Så vi får se.

Jag har satt upp lite fler tavlor i dag. Jag har använt betongstiftkrokar där jag kunnat, och hoppat över vissa väggar som måste borras i. Jag var länge orolig för att jag inte skulle hitta någon plats till den här lilla tavlan som jag har köpt i Tallin,

men så hittade jag en liten väggremsa i vardagsrummet där jag kunde sätta den.

Närmast hurtsen sitter en billig Ikea-tavla som jag egentligen inte bryr mig om. Men just där är väggen nästan omöjlig att komma in i, så jag vågar inte hänga någon jag bryr mig mer om där - ifall den skulle ramla ner. De silverfärgade sakerna som hänger ovanför hurtsen är juldekorationer som snart ska bort. Jag hoppas så småningom kunna hitta en liten hylla att ställa ovanpå denna hurtsen också - men den bör vara vänd mot sängen. (Det är min pappa som syns på fotot.)

I hallen här nere lyckades jag klämma in min Högfeldt-tavla. Och i gästrummet satte jag en tavla på garderobsdörren, eftersom den inte fick plats nån annanstans. Nu ser här lite mer ut som mitt/vårt hem, när det sitter tavlor på väggarna som har hängt med länge och som har minnen med sig - och som jag har valt...

Jag fick annars syn på en vacker tavla i skyltfönstret till antikaffären snett över gatan. Det var en riktig oljemålning av en känd konstnär från trakten. Den var ganska liten men kostade ändå 550 € (≈ 4852:-)! Och den hade Ulf inte gillat - för motivet var en flicka och två hundar. Affärsinnehaverskan visade sen ett par tavlor av denna konstnärens pappa. Pappan (som dog för två år sen) är tydligen så berömd att han står med i uppslagsverken. Pappans tavlor var ännu vackrare och föreställde olika kända klippformationer här i El Campello (bl a La Illeta). Hav och klippor är alltid vackert, och tavlorna var mycket naturtroget målade. Även dessa var små - men kostade hela 750 € (≈ 6616:-)! Ja, jag lär få hålla mig till mina inramade affischer...

Kvar på sängen i gästrummet ligger ett dussin tavlor som inte får plats någonstans. De får väl bo i källaren så länge. (Fast några till kan jag sätta upp bredvid trappan. Men det gör jag inte i dag.)

Det är inte mer än rätt att jag får ha mina tavlor på väggarna här. I Hässelby strand kunde jag aldrig påverka sådant. Hemmet var ju redan färdiginrett när jag kom dit. Och där hade Ulf hängt upp alla sina tavlor - i vardagsrummet, matsalen, hallen och sitt rum. Här nedan ser ni några av tavlorna i vardagsrummet. Alla är förstås riktiga oljemålningar, eftersom det är mer Ulfs stil.

Latindansen i går var jättekul! Jag var först lite skeptisk när jag såg de två kvinnliga ledarna komma in i lokalen. De var båda i drygt min ålder, och de hade en och annan bilring runt midjan. Men man ska som bekant aldrig döma hunden efter håren. De här kvinnorna var det fart på! Vi dansade huvudsakligen salsa, men även merengue, 75 minuter i sträck. Jättekul! Vi började med rytmen och grundstegen: uno-dos-tres, och la sen till framåt, bakåt, sidan, korsa framför, korsa bakom, snurra etc. Vi, drygt 30 kvinnor, stod i rader i en stor sal med parkettgolv (bra att dansa på) som hade speglar längs ena väggen (så vi kunde se oss själva). Om jag inte redan hade kunnat grundstegen så hade det varit svårt att hänga med i alla variationerna. (Vi var bara några få nya. De flesta hade redan gått några terminer.) På slutet fick vi öva två och två. Det var full fart och mycket höftvickande hela tiden, och jag märkte snart att jag även får konditionsträning på denna kursen. Bra! Jag kände hur mycket jag har saknat att dansa, och hur roligt det var att börja igen. (Det måste ju inte vara argentinsk tango hela tiden, även om jag förstås kommer att åka in till Alicante emellanåt för att dansa tango.)

Sen började jag på kursen spanska för utlänningar i dag. Det var kanske inte lika lyckat. Lärarinnan Mercedes var visserligen jättebra. Hon är utbildad lärare i bl a spanska för utlänningar, och arbetar normalt på universitetet i Alicante. Men nivån var för låg! Detta är nybörjarnivå = A1. Jag har tidigare läst både A1-1, A1-2, A2-1, A2-2, B1-1, och B1-2 på Instituto Cervantes i Stockholm, och borde egentligen börja på den näst sista B1-nivån: B1-3. (Innan jag flyttade till Spanien första gången så läste jag spanska 2 år på komvux, vilket åtminstone motsvarar A-kurserna.) Jag har visserligen glömt mycket av (eller aldrig riktigt lärt mig) grammatiken (särskilt alla dåtidsformer) - men A1 känns nästan som om det är för lätt att ens repetera. Jag går nästa gång också, sen får vi se.

Det finns kurser på rätt nivå vid universitetet i Alicante. Men dessa kurser börjar bara i oktober - och så kostar de 530 € (≈ 4686:-) för en termin! Kanske är kurserna på heltid, jag vet inte än (och det skulle jag inte orka). Men en sådan kurs borde jag gå lite längre fram. Jag bör åtminstone ta mig upp t o m nivå C. Men först måste jag repetera allt som jag har glömt. Tills vidare får jag traggla vidare på min datorkurs. Den är både bra och omfattande, men jag orkar tyvärr inte sitta framför datorn så länge i sträck. (Jag blir så trött i ögonen.) Men det är klart att jag måste lära mig mer spanska! Det är min skyldighet att lära mig språket i det land där jag bor! Sen tar det tid i min ålder - lång tid...

På fredag ska jag prova pilates. (Pilates är en träningsform som skapades i början av 1900-talet av tysken Joseph Pilates. Det är en träningsmetod som kombinerar styrketräning, stretch och yoga. Pilates handlar mer om tankekraft/koncentration än om fysisk styrka. Pilates-rörelserna ska utföras långsamt och mjukt. Vid varje övning tränas flera muskelgrupper samtidigt.) Jag har aldrig provat på riktigt tidigare, men jag har en bok i ämnet och har provat att göra några rörelser hemma. Hur som helst så tror jag att pilates kommer att vara nyttigt för mig!

I dag tittade Horst inom en stund. Vi fikade tillsammans och pratade en stund. Som vanligt var det trevligt att träffa Horst. Han sa att vi snart fick komma och hälsa på honom. Det tyckte Bonnie var ett bra förslag. Hon är väldigt förtjust i att springa lös i hans trädgård.

Vov så orättvist alltså! I går började matte på en danskurs. Den är hos kvinnoföreningen. Bara kvinnor får gå på den kursen. Och jag är ju kvinna. Hundkvinna. Så då ville jag också följa med. Fast matte sa att jag inte fick. Ja, för att det inte får komma in hundar i det huset där dom dansar. Och husse sa att kursen inte är för kvinnor med svans. Vov alltså! Det är ju diskriminering! Jag tycker att det är jättekul att springa efter matte när hon dansar. Och så får jag inte vara med. Det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Vi hundar kan minsann också dansa! Ja, titta på den här filmen så får ni se: http://www.youtube.com/watch?v=LaYPWtNvJ-A Det är en släkting till mig som dansar. Det står att han dansar flamenco - men det är merengue! Det ser ju varenda hund!

Ja, både husse och jag fick stanna hemma. Och det var ganska tråkigt. Ja, för husse bara tittade på sin dator hela tiden. Och han tittar bara på nyheter och sport och sånt. Han tittar aldrig på intressanta saker för hundar. Så jag la mig på soffan, och så sov jag ända till matte kom hem igen. Så det var ganska synd om mig i går. Det var det. Vov på er!

Ur hälsosynpunkt har detta året inte börjat så bra för min familj. Jag hoppas förstås att resten av året kommer att bli desto bättre.

Först hamnade min systerdotter akut på sjukhus på nyårsnatten. Hon fick ett stort epileptiskt anfall (grand mal) utlöst av nyårsraketerna. Hon fick snabbt läkarvård och hamnade på sjukhusets akutavdelning, där hon hölls nedsövd några dygn för att inte få nya krampanfall. Hennes familj har varit hos henne, och det har naturligtvis varit tufft för alla. Nu har hon fått komma hem, men är naturligtvis trött. Och så kommer hon att få äta medicin mot epilepsi åtminstone till att börja med. Stackare! Vilken start på det nya året hon fick! Tur att allt slutade väl.

Sen hamnade min 86-åriga mamma akut på sjukhus i går. Kanske hon fick en lindrig hjärtinfarkt, det vet jag inte än. Jag känner mig väldigt långt från mina nära och kära när det händer sådana här saker. Jag mailade i alla fall till sjukhuset i Ängelholm och bad dem hälsa mamma så gott från mig. Och nyss fick jag besked om att hälsningen är framförd. Nu hoppas jag att mamma snabbt blir frisk och kommer hem igen.

Jag vet nu att mamma har haft två mindre hjärtinfarkter. Hon är kvar på sjukhuset och har fått blodförtunnande medicin. Min bror, som nyss hälsade på henne, säger att hon är väldigt trött men vid gott mod. Skönt att läget inte är värre!

Mamma har i dag fått gjort en kranskärlsvidgning. Allt gick bra, men hon är trött. Jag har förstås tänkt en hel del på henne.

I dag har jag plockat undan alla julsakerna, samt bytt gardin (till en vit) och kuddfodral (till de blå igen). I morgon ska jag byta klädsel på soffan och stolarna.

I kväll var jag på pilates. Det kändes väldigt nyttigt. Mest tränade vi magmusklerna, men även ben- och armmuskler. Vi var ett 20-tal kvinnor. Jag upplevde många av de andra som gamla tanter tills jag insåg att vi nog är i samma ålder... Tjejen som ledde det hela var däremot ung. Jag fattade inte allt hon sa, men tittade hur hon och de andra gjorde. Jag var den enda nya men hängde med bra. Och jag tror faktiskt att jag hörde till de vigare.

Så om jag nu dansar salsa på tisdagarna och tränar pilates på fredagarna - så behöver jag bara träna styrketräning hemma en dag i veckan, och träna kondition en annan dag - för att komma i superform. Fast jag har inte kommit igång med hemmaträningen än. Men jag har i alla fall plockat fram mina hantlar och andra små träningsredskap i dag. Och så borde jag köpa en motionscykel - om jag hittar en liten och nätt till hyfsat pris. (En cykel kostar i alla fall mindre än att träna på gym i två månader.)

I morse visade vågen 49,5 kg och 23,5% fett. Det går väldigt långsamt nu, men jag kämpar vidare.

Ulf har börjat diskutera vår resa upp till Sverige till sommaren. Själv tycker jag att det är länge till dess, och jag vill helst inte tänka alls på att lämna mitt kära El Campello. Men Ulf tycker alltid om att planera allt i god tid. Han tycker att vi ska köra bilen upp. Jag håller med om att det är praktiskt att ha bilen när vi är i Sverige. Den underlättar kolossalt när jag/vi ska resa till Skåne. Samtidigt känner jag lätt panik när jag tänker på att köra hela vägen upp. Det är en lång resa, och det tar på de mentala krafterna att köra 4-5 dagar i sträck. Sen tänker jag på tjuvar... Resan ner var ju inte så lyckad. Jag fick lite avsmak för körande i somras. Helst skulle jag vilja flyga upp. (Det skulle bli billigare också.) Men vi måste åka med olika flygplan i så fall. Ulf skulle förstås välja det billigaste direktflyget, medan jag (som vill ha Bonnie med i kabinen) f n bara har SAS, Spanair och Iberia att välja på. Och de mellanlandar nästan alltid, vilket innebär att den totala restiden kan bli 2-3 gånger så lång. Dessutom är de dyrare än t ex Ryanair och Norwegian.

Sen har vi diskuterat datum också. Ulf tycker att det vore lagom att starta härifrån 25-26 maj, medan jag gärna reser upp en månad senare (eller möjligen i början av juni). Vi får se vad vi kommer fram till. Lite beror det på om Bonnie är dräktig - och om hon i så fall föder en tik som jag behåller. För om vi ska köra upp, och ta in på hotell, så bör valpen ha blivit rumsren innan vi åker. (Och så måste alla vaccinationer vara klara och godkända förstås.) Men inte förrän på måndag vet vi om Bonnie är dräktig. Och om hon är det, så skulle vi inte veta om någon av valparna är en tikvalp förrän ca 23 februari. Nu får vi först se vad veterinären kommer fram till på måndag...

Jag ringde till mamma i dag. (De har privata telefoner på sjukhuset, och jag ringde via Skype-out.) Hon lät pigg mentalt, men var förstås trött fysiskt. Hon berättade att hon hade haft ont under själva infarkten, för ont för att orka ringa efter hjälp. Och sen gick det ju över, så hon trodde inte att det var något farligt. Den andra hjärtinfarkten kom när hemtjänsten var där och städade - och de ringde ambulans. Ja, det är vanligt att kvinnor är smärttåligare än män, och därför (tyvärr) väntar mycket längre med att ringa efter ambulans. Nåja, allt slutade ju bra - även om mamma kommer att få ta medicin (bl a blodförtunnande) åtminstone till att börja med.

Solen skiner och det är skönt (men lite kyligt) ute. Men vi väntar sämre väder. På måndag ska det troligen regna.

F ö har jag aningen träningsvärk i magmusklerna. Men det är ju positivt på sitt sätt... Jag har ägnat dagen åt att plocka iordning, och städa lite. I morgon ska vi åka och hälsa på hos Horst.

Vov! I dag har jag varit och hälsat på hemma hos Horst! Ja, matte och husse var också med. Jag har sprungit runt mycket i Horsts trädgård. Länge! Alldeles själv har jag sprungit - det bästa är att jag får vara lös där. Inget dumt koppel! Vov så kul! Matte och husse och Horst dom bara pratade hela tiden. Men jag, jag nosade och nosade. Och vov så många spännande lukter det finns i Horsts trädgård. Jag kände att en katt hade gått där, nån gång i natt. Och så nåt annat djur som jag inte känner igen. Vov så spännande alltså! Jag undrar om jag kan be matte att köpa en egen trädgård åt mig? En stor - som jag kan springa lös i - och som det finns vov-många spännande lukter i. Vov vilken bra idé, alltså. Jag ska genast gå och prata med matte. Vov på er!

Angående följetongen Europaspecialisten: Ärendet ligger som bekant hos ARN nu. Europaspecialisten hade fram till den 28 december på sig att svara. Men de har inte svarat alls! ARN kommer att avgöra ärendet ändå. Gissningsvis tar det några veckor till innan jag får ta del av deras beslut. (Jag loggade in i kväll för att kolla om det hade hänt något nytt. Men det hade det inte.)

Dagen började bra i dag. Solen tittar fram, fast det skulle regna. (Det kom några droppar i natt.) Sen kom brevbäraren med paketet som jag hade beställt från Kattgalaxen. Paketet innehöll bl a två söta kuddar, en med hundar på, och en med en katt på. Jag tycker att kuddarna är jättegulliga! Så här ser de ut, när jag la dem på min säng:

Jag blir glad av att se sådana här söta kuddar! Fast Ulf tycker att jag är jättebarnslig. Han försöker förklara för mig att jag är vuxen. Men det är ju bara på utsidan. På insidan är jag periodvis en liten flicka än. Och det trivs jag med...

Ja, och sen gick Bonnie och jag till veterinären för att göra en ultraljudsundersökning. Och JIPPIE!!! Hon är med valpar! Jag blev jätteglad! Hon väntar minst två och max fyra valpar. Veterinären kunde inte säga säkert eftersom vi bara kunde se två åt gången. Han tog tre foton, och lovade att skicka ett via mail till mig. Det har inte kommit fram än, men när det kommer så ska ni få se det här.

Vi ska tillbaka till veterinären den 10:e februari för att få gjort en röntgenundersökning. De kan då se exakt hur många valpar det är, om dessa ligger rätt, om de ser ut att vara normalt utvecklade etc. Eftersom valpar normalt föds 58 - 65 dagar efter parningen, så innebär det att vi kan vänta tillökning här någon gång mellan 18/2 och 25/2. Ååh så roligt det ska bli! (Fast Ulf är inte lika glad. Han vill helst inte ha några valpar.)

Vov alltså! Jag ska bli mamma! Jag har valpar i magen! Vov så kul! Voov-vov!

Matte och jag gick till veterinären i dag. Vi skulle göra en sån där undersökning. Ja, ultraljudsundersökning. Jag tyckte inte riktigt om det - fast det gjorde inte ont i alla fall.

Jag fick ligga på rygg på en kudde. Ja, jag var så illa tvungen - för matte och en sköterska höll fast mig. Sen rakade veterinären av mig pälsen på magen. Det var lite otäckt, för apparaten brummade. Fast sen smorde han in mig med nåt vått på magen - och det kändes OK. Och sen började veterinären klappa mig med en apparat på magen. Och det var rätt så skönt - så då slappnade jag av. Länge klappade han mig. Och så tittade matte och veterinären på en konstig TV under tiden. Själv kunde jag inte se nåt - för TV:n var liksom bakom mig.

Men vet ni vad veterinären sa? Jo, han sa att jag har valpar i magen! Ja, det vet jag väl. Det känns ju. Men hur kunde veterinären se det? Jag har ju inget hål i magen som han kan titta in i. Kanske han kunde lukta det? Veterinärer är ju lite konstiga. I alla fall så sa han att jag har minst två valpar i magen. Och kanske fyra stycken! Han kunde inte se riktigt. Han kunde bara se två åt gången. Jag har försökt att känna efter. Men det känns faktiskt inte hur många valpar som finns i magen. Bara att det finns nån där.

Ja, nu hoppas jag verkligen att matte börjar passa upp mig lite bättre. Ja för gravida kvinnor ska man sköta bra om. Nu kan hon gott bära omkring mig hela tiden. Och ge mig massor med mat, Ja, det tycker jag i alla fall!

Vov alltså! Jag ska bli mamma - och få egna små valpar! Vov så kul! Fast matte säger att det dröjer många dagar innan valparna kommer. Inte förrän på slutet av nästa månad kommer dom. Men vov, huvudsaken är ju att att dom kommer! Vov på er!

Först i dag har jag hunnit byta klädslar på soffan och stolarna. Så här blev det:

Jag tycker mycket om färgkombinationen: björk, sand och blått! Det är milda och lugna färger, som jag mår bra av. Så fort jag får tid så ska jag klä om sitsarna på karmstolarna. Jag köpte ju en meter tyg till det ändamålet. Det kommer att bli snyggare när även karmstolarna får rätt klädsel, för då ser alla möblerna ut att höra ihop (även om de är av olika modell och ålder). På sikt ska jag byta ut de ljusaste blå kuddfodralen mot lite mörkare. Men jag gissar att det dröjer innan jag hittar några som passar bättre. (De ska ju ha rätt format också.) Men det är ingen brådska. Det är bra som det är nu.

Och alldeles lagom till jag har fått ett blått vardagsrum så kommer Cult Design ut med nya blåa ljusmanschetter. När de kommer i affärerna i maj så ska jag köpa fyra till den ljusstaken som jag har på soffbordet. F n har jag mest vita, rosa och turkosa ljusmanschetter (och så med jul- resp påskmotiv).

(Sen ska jag ha vita ljus i ljusstaken. Men nu använder jag först de som är kvar sen i julas.) Det är särskilt manschetten Pixel (den rutiga) som jag tycker om.

I dag har Ulf och jag varit ett par i precis fem år! (Tiden som unga oräknad.) För exakt 5 år sedan flög jag upp från Spanien till Stockholm för att möta Ulf efter ett halvårs mailväxling. Och jag föll pladask! Nu hoppas jag att vi får ytterligare många fina år tillsammans!

Bilderna från Bonnies ultraljud kom i går. Det är de mörkare "cirklarna" som är valpar. Och det lite ljusare i dessa - är valparnas hjärtan. Nej, tydligare än så här blir det inte. Betänk att valparna är pyttesmå nu. När de föds så väger de normalt under hektot. Och nu väger de väl bara några gram...

Jag vägde mig i går: 49,3 kg samt 23,5% fett. Nästan ingen förändring alls... Jag bör inte minska mer på maten - alltså måste jag öka motionen...

I natt kom det 10 mm regn här och det blåste rejält. Det behövs regn! (Fast det är roligare att gå ut med Bonnie i solsken.)

12-01-18:

Jag tar det sorgliga först. I dag är det precis 40 år sedan min pappa Åke dog. Han blev bara 49 år, 4 månader och 23 dagar. Och jag har aldrig kommit över förlusten. Jag saknar honom än! Livet går vidare även sedan man förlorat en kär person, men det blir aldrig mera riktigt detsamma. Det finns ett tomrum som ingen annan kan fylla. Så länge man minns någon så finns personen kvar på något sätt i alla fall, om än bara i minnet. När min generation dör kommer ingen längre att minnas pappa. Jag är ateist, och har en naturvetenskaplig grundsyn. Jag tror på det eviga kretsloppet. Av jord är du kommen och jord skall du åter varda... Jag tycker det är fint så - att en gång blir våra kroppar näring för något annat levande. Den vätska som finns i våra kroppar avdunstar, stiger uppåt, och regnar ner någon annanstans. Vattnets eviga kretslopp är nödvändigt, eftersom vår jord aldrig tillförs något nytt vatten utifrån. Vi återanvänder ständigt det enda vatten vi har. Det är väl fint att tänka, att vi ingår i detta kretslopp som en pytteliten del av helheten! Döden skrämmer mig inte alls. Men jag vill väldigt gärna leva ett bra tag till - för det är mycket mer jag vill uppleva, och så vill jag vara mamma åt mina barn så länge som möjligt!

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig så som havet.

Pär Lagerkvist

Betydligt roligare är att mamma nu är hemkommen från sjukhuset. Hon mår bra efter omständigheterna, men är naturligtvis trött.

I morse visade min våg siffrorna 49,2 kg och 23,1%. Oändligt sakta närmar jag mig målet.

I går, på dansen, fick vi lära oss BaChaCha (Bachata). Det har jag aldrig dansat förr. Det var kul! Och tydligen ska vi alla vara med på någon uppvisning på en fiesta här i El Campello den 31 mars. Jag hoppas jag hinner lära mig vad jag ska till dess. Jag har inga problem med själva stegen, men hinner inte riktigt med när vi växlar till en annan stegvariation. Det är förstås en träningssak. Jag googlade på BaChaCha, men hittade ingen beskrivning av dansen, däremot många videor. Dansen ser aningen oanständig ut då den dansas parvis. Nu är vi ju bara kvinnor så vi dansar på linje. Ulf tycker mycket bättre om när jag dansar med andra kvinnor - än med andra män, och mig kvittar det så länge jag får dansa.

Jag gick på spanskan i dag, och tyckte även denna gång att det var alldeles för lätt. Men jag tror att jag ska fortsätta i alla fall. Alltid snappar jag upp något nytt. Lärarinnan är både bra och trevlig! Och jag lär känna nya människor också! I dag kom en ny kursdeltagare, Inga. Hon är isländska, men talar svenska. Hon bor halva året i Stockholm och halva här i El Campello. Hon verkar vara trevlig, så henne ska jag försöka lära känna lite bättre.

Det kom 2 mm regn under gårdagen, men i dag skiner solen igen. Och det är så roligt att vänta valpar!

Jag har varit på Carrefour och köpt en billig motionscykel! Den har inga finesser och går inte att fälla ihop, men den går utmärkt att cykla på. (Jag testade i affären.) Den kostade 69 € på extrapris (≈ 610:-). Jag ska montera den i morgon. Ulf undrade hur länge jag kommer att tycka att det är roligt att cykla på den. Roligt? Nja, det är ju inte precis för nöjes skull som jag ska cykla på den - utan för hälsans skull! Jag vill ha bättre kondition! Att cykla på motionscykel är ett sätt att skaffa kondition utan att fresta för mycket på fötter och knän. Och investeringskostnaden är rimlig. Så det passar mig. Men jag tror inte att jag kommer att tycka att det är så där jättekul att cykla. Kanske jag kan lyssna på musik samtidigt, så det blir lite njutbarare? För minst en, helst två, gånger i veckan tänker jag cykla så att jag blir svettig och börjar flåsa. Så det så! Det ska väl göra susen för konditionen...

Ulf har beslutat sig för att flyga hem. Han köpte i dag en flygbiljett till den 24/5. Köper han i så här god tid så kan han hitta väldigt billiga resor. (Denna resan kostade 630:- inkl alla avgifter, samt prioriterad ombordstigning och 15 kg incheckat bagage. Det får väl anses hyfsat!) Huruvida jag ska köra upp med Bonnie och valpen (prel i mitten av juni), eller ta flyget, har vi inte bestämt än. Först ska vi kolla vad det kostar att omregistrera vår bil till spanska nummerplåtar. (Blir det billigt så gör vi det och då får bilen stanna här, skulle det bli orimligt dyrt så kör jag upp bilen och så får vi sälja den i Sverige och senare köpa en spansk bil. Kostnaden för omregistrering varierar beroende bl a på vilken typ av bil det är, och hur länge man har bott i Spanien. Vi har hört summor från 5'000:-, och ända upp till 50'000:-!)

Vov-vov! Det känns vov-bra att ha valpar i magen! Fast jag har märkt att mina kläder börjar bli lite trånga om magen. Men bara lite. Än kan matte knäppa alla knapparna i jackorna. Och tröjan jag hade på mig på promenaden i kväll - den spände bara lite i midjan. Men jag tycker faktiskt att det är lite svårare att slicka mig - där ni vet. Ja, för det tar emot lite när jag ska böja mig. Och jag vill ju hålla mig ren och snygg som vanligt.

Vet ni vad förresten? Jo jag fick ett mail i dag. Ett alldeles eget mail! Och det var ju vov-kul! I mailet stod det "Grattis" och "Lycka till med graviditeten" och en massa andra bra saker. Mailet var från min storasyster Linda. Vov så kul det är att få mail, alltså!

Annars så vilar jag mig mest om dagarna. Gravida hundkvinnor ska vila mycket. Så det gör jag. Och så sover jag emellanåt. Ja, vov då!

Dagens pilates-övningar var lika nyttiga som förra veckans, men i dag jobbade vi med pilatesband (långa platta latexband som finns med olika motstånd). Vi blir inte svettiga, eftersom alla övningarna ska göras väldigt långsamt. Däremot tar vi periodvis i så att musklerna darrar. I dag tränade vi armmusklerna extra mycket, men även ben- och magmuskler. Och så stretchar vi en del. Alltihop är jättenyttigt för mig!

Motionscykeln är ännu omonterad, men jag har i alla fall packat upp den. Man måste inte vara superflitig jämt...

Vi har haft underbart väder i dag. Det har bara varit +16-18º i skuggan (som mest) - men jätteskönt i solen. Jag såg folk som badade. (Det är 17º i havet.) Jag lyckades få Bonnie med mig på en lite längre promenad mitt på dagen.

Jag läste i 20 minutos (en gratistidning liknande Metro) att hyrorna här i Valencia-regionen har sjunkit med i genomsnitt 28,8% sen rekordåret 2007. Nu ligger hyrorna i genomsnitt på 5,77 € per kvadratmeter. (I Alicante betalar man 5,61 €/m², och dyrast är det i Benidorm med 6,83 €/m².) Ja, det är förstås en naturlig följd av den ekonomiska krisen. Och personligen tycker jag att hyrorna nu mer står i proportion till bruksvärdet. Fast, för all del, kanske skulle det vara lite väl billigt om jag bara skulle ha betalat 280 € (≈ 2465.-) per månad för den 50m² stora lägenheten jag först hyrde när jag flyttade till El Campello. Då, 2006-2007, betalade jag 500 € (≈ 4402.-)/månad. Den lägenheten ligger trots allt i första linjen längs havet. Jag misstänker dock att ägaren fortfarande vill ha 500 € per månad. Men lägenheten har stått tom, i stort sett hela tiden sedan jag hyrde den. Den skulle kanske varit uthyrd om ägaren sänkte hyran? Slutsats: Tänker ni hyra en lägenhet här i trakten så skriv ett 5-årskontrakt nu. Förhandlingsläget är gott!

Vi har ätit jordgubbar flera dagar i rad nu. (De är säkert växthusodlade, och kostar ca 18-29 kronor litern.) De är jättegoda! Hallon och blåbär (odlade) har affärerna året om här, men jordgubbar finns bara under säsongen. (Och den spanska säsongen börjar 2-3 månader före den svenska. Dessutom är säsongen betydligt längre här.) Se där - ytterligare ett gott skäl för att bo i Spanien...

Havet och himlen var så här vackra när Bonnie och jag gick vår tidiga kvällspromenad:

Det går inte så bra med min bantning just nu. De tre senaste dagarna har jag ätit lite mer än jag borde. Jag har visserligen inte ätit något onyttigt alls - men lite för stora portioner (och nåt extra mellanmål). I morse visade vågen 48,9 kg och 23,8% fett. Vikten är OK. Jag behöver bara gå ner 1 kg till. Men fettprocenten har ju ökat med 0,7% sen senast jag vägde mig! Inte bra! Den vill jag ju ha ner ca 4% ytterligare, innan jag blir nöjd. Det kommer att bli svårt! Men det får ta den tid det tar. Man ska inte vara för hård mot sig själv. Det är omöjligt att alltid göra allting perfekt. Men gör man så gott man kan - så duger det bra!

Tyvärr är motionscykeln fortfarande omonterad. Jag har haft en massa annat för mig...

Jag har faktiskt varit sugen på att provcykla den. Så nu får jag allt skärpa mig! Jag måste montera cykeln - och jag måste äta så optimalt jag kan!

Monteringsanvisningen var inte överdrivet tydlig, men jag lyckades med viss möda skruva ihop alla delarna. (Ja, sånär som på en skruv som blev över. Den kan jag inte skruva i eftersom hålen inte sitter mitt för varandra. Det ska vara 4 skruvar som håller fast styrstången, men jag fick bara i de tre. Det håller ändå, men stör mig att precisionen är så dålig.)

Och nu har vi testat att cykla några minuter - både Ulf och jag. Cykeln fungerar bra! Snart ska jag ta ett riktigt träningspass på den.

Balansplatta och en sån där ring som man klämmer ihop (har glömt vad de kallas), hopprep, handleds- och vristtyngder samt hantlar på 2, 3 och 4 kg - och ett sådant hjul som man tränar magmusklerna med. Det ska väl räcka gott! Nu kan jag inte skylla på någonting - utan måste redan nästa vecka komma igång ordentligt med min hemmaträning. Jag ska lägga ett schema. Jag får träna musklerna en dag och cykla en. Jag får anpassa dagarna efter när jag dansar salsa och tränar pilates. Varannan dag bör musklerna vila - det är ju under vilan de byggs upp.

Precis nu, när jag skriver detta, så kom det mail från mannen som jobbar med att byta utländska bilnummerplåtar till spanska. Det ser ut som om den totala kostnaden i vårt fall skulle bli 770 € (≈ 6780 kr). Det verkar som om jag allra först ska skicka in kopior av bilens registreringsbevis och en del av mina spanska papper (bl a NIE-nummer och folkbokföring). Sen ska bilen lämnas på verkstaden i Redovan (nära Orihuela, sju mils körning härifrån i riktning mot Murcia), under ca två timmar för besiktning och godkännande. Och en vecka därefter så kommer nummerplåtarna. Jag måste kolla detaljerna så att allt blir rätt.

Vov på er! Nu när jag har valpar i magen - så sover jag extra mycket. Mest ligger jag i soffan. Matte har lagt en skön filt åt mig där. Först så ligger jag åt ena hållet och sover. Sen så vänder jag mig om åt andra hållet - och så sover jag lite mer.

Det är vov så skönt att sova. Och vila. Men flera gånger om dan så tvingar matte ut mig. Ja, bara för att jag ska kissa ute. Och så säger hon att det är bra med motion. I dag när vi gick ut så hade jag först tänkt vägra gå. Men då lurade matte mig. Hon tog av kopplet - så jag fick gå lös. Och då - då kan jag ju inte låta bli att gå. För det är ju vov-roligt att gå lös.

Eftersom jag är så söt - så är det många som vänder sig om när jag går förbi. För att titta på mig en gång till. Särskilt flickor och kvinnor. Men det får dom.

Sen passade jag på att smita ut på stranden. Jag hann nosa ganska mycket innan matte ropade. Men tyvärr hann jag inte kissa där.

Och sen, sen satte matte och jag oss på muren en stund. Jag tycker om att sitta på muren.

I dag fanns det många fåglar på stranden. Det är spännande att titta på fåglarna. Särskilt när dom flyger. Jag tittade ganska länge.

Jag undrar hur dom gör egentligen - när dom flyger. Jag har försökt att vifta med både fram-tassarna och öronen. Men jag kan ändå inte flyga. Visst är det vov-konstigt. Att det kan vara så olika. Fast fåglar - dom kan inte skälla. Och det kan jag! Hör: Vov, vov, vov, vov-vov, VOV! Visst skällde jag bra!

När jag hade tittat färdigt på fåglarna, så gick jag lite på muren och nosade på den. Det var lite läskigt att gå så högt uppe. Men det luktade intressant. Men sen hoppade jag ner - och så gick matte och jag hem. Vov-vov då!

Efter att ha läst mailet från "nummerplåts-mannen" lite närmare så har jag korrigerat några av uppgifterna ovan. (Och det räcker att jag har alla papper med när jag kommer.)

Vågen var lite snällare i dag: 48,8 kg och 23,0% fett. (=8 hg samt 3% fett kvar att göra mig av med...) Jag kämpar vidare!

Ulf och jag har bestämt oss för att registrera om bilen. Om jag kan få en tid redan på torsdag för bilbesiktningen så påbörjar vi processen då. Vi har bestämt oss för att anlita hjälp. Vi får förstås betala lite extra för detta, men slipper en massa besvär (och kanske en del missförstånd också). Det är en engelsk man som jobbar på bilbesiktningen i Redovan som ska sköta det hela. Utöver de papper jag nämnde i går ska jag ha med kopia på mitt pass eller nationella ID-kort.

Orsaken till att vi ska registrera om bilen är förstås att det är olagligt att köra en svenskregistrerad bil om man är resident och bor mer än 6 månader om året i Spanien. Böterna, om man fastnar i en kontroll, lär ligga på 900 €! (Betydligt mer än vad det kostar att omregistrera bilen...) Dessutom tycker jag mycket bättre om att följa lagarna. Att vi inte redan har registrerat om bilen, beror på att Ulf har tyckt att det var enklare att ha den svenskregistrerad de tre år som nybilsgarantin gällde. (Den går ut nu i maj.) Vi har alltså gjort garantiservicen i Sverige hittills. Men fr o m omregistreringen så kommer vi att få besiktiga bilen här i Spanien, ha en spansk bilförsäkring etc. I bästa fall blir det aningen billigare...

Jag kände mig super-sportig i går. Först cyklade jag ett träningspass på motionscykeln. Redan efter 5 minuter bankade hjärtat som en stångjärns-hammare och jag började flåsa... Nyttigt! Svetten dröjde lite längre eftersom det bara är 18º i gästrummet, och jag cyklade endast iklädd trosor och T-shirt. Fortsätter jag att cykla regelbundet, så kommer min kondition att förbättras! När andningen återgått till den normala så gjorde jag flera olika övningar med mina hantlar, tills jag inte orkade mer. Och som avslutning gjorde jag några övningar för benmusklerna, samt lite stretching. Ett-två sådana pass i veckan (utöver salsa och pilates) ska väl göra susen. Jag vill ha en fastare, starkare och sundare kropp...

I morgon planerar Horst att bjuda oss på middag på en tysk restaurang. Jag har lovat Horst att jag ska äta, så jag hoppas att det finns något "bantnings-vänligt" att välja på.

På torsdag klockan 10:00 ska jag vara i Redovan för att besiktiga bilen. Det kommer att kännas bra sen när bilen är omregistrerad och klar. Jag tycker att det känns nervöst att köra olagligt. Men fr o m besiktningen så får jag ett intyg att ha i bilen, så att jag kan köra lagligt även innan de nya nummerplåtarna kommer. Efter besiktningen planerar jag att köra vidare till Ikea. (Det är ju bara två mil kvar dit.) Jag behöver två dörrar till den låga Billy-bokhyllan som jag har i mitt rum. (För att dölja röran i hyllan...

Där står nämligen allt som "blivit över".)

Vov! Och så vov! I dag träffade jag Kiko. Han har kommit tillbaka från Madrid nu. Det var kul att träffas igen. Fast jag fick säga till på skarpen - att vi inte kan busa nu. Nä, för nu är jag ju gravid. Och gravida hundkvinnor ska ta det lugnt. Ja, det tycker jag i alla fall.

Så då bestämde vi att vi skulle nosa lite tillsammans. Och så gjorde vi det.

Och så pratade vi om lukterna en stund. Det var vov så intressant. Särskilt spilld-mat-lukt är intressant att prata om!

Men sen så gick matte och jag vidare. Matte ville att vi skulle gå en lång runda. Men det ville inte jag. Så jag la mig ner på trottoaren - och vägrade gå. Och då fattade matte. Så vi satte oss en stund på muren och vilade. En gravid hundkvinna kan aldrig vila för mycket. Tycker jag! Fast matte säger att man ska leva som vanligt. Det har hon läst i en bok. Men den boken - den måste vara skriven av en människa. En hund skulle aldrig skriva så dumt! Vov! Så det så!

Fast sen blev jag trött - och då la jag mig ner. Och nu tänker jag sova en stund. Vov så länge!

Det har gått bra med bilen i dag. Jag har en del att berätta - men är alldeles för trött i kväll.

I går morse körde jag söderut mot ITV (=bilprovningen) i Vega Baja nära Redovan (2 mil norr om Murcia). Där möttes jag av engelsmannen Graham Shelton som har firman http://www.spanish-number-plates.com/ . Graham hjälper varje vecka 5-6 utlänningar med att registrera om deras bilar så dessa får spanska nummerplåtar (= bilimport). Det är klart att han inte gör jobbet gratis, men riktigt hur mycket vi får betala för hjälpen vet vi inte än. Man kan göra jobbet själv, men det är ett stort jobb (mycket pappersarbete) och man får besöka flera olika myndigheter i Alicante.

Först fick jag köra bilen till bilmekanikern vägg i vägg med ITV. Denna mekaniker (stor firma) brukar Graham samarbeta med. De gick igenom hela bilen och fyllde i ett formulär som bilprovningen sen skulle ha. De antecknade chassinummer mm. Sen visade det sig att dragkroken också skulle ha ett nummer. Men detta nummer kunde vi först inte hitta. Jag hade ingen aning om att dragkrokar har inpräglade nummer (vi fick aldrig med någon instruktionsbok till dragkroken), och mekanikerna kunde inte se något, fast tre stycken låg under bilen och tittade. Det är en avtagbar dragkrok, men jag har aldrig tagit av den. Mekanikern såg att man skulle ha en nyckel för att ta av kroken. Jag hade ingen aning om att jag hade fått någon nyckel, men hittade en i påsen jag fått med för att förvara kroken i. (Påsen hade jag i bagageutrymmet.) När kroken var demonterad kunde vi alla konstatera att det inte stod något nummer på den. Lätt panik uppstod eftersom bilen inte skulle kunna omregistreras utan detta nummer. En kvicktänkt man rusade in till datorn, sökte på kroktillverkaren och lyckades hitta en instruktionsbok/monteringsanvisning som han skrev ut. Där kunde vi sedan läsa oss till att numret skulle stå på den metalldel som sitter fast monterad på bilen. Och sen kunde vi äntligen fylla i även detta nummer.

Därefter körde vi över till bilprovningen. Där gjorde de en extra noggrann bilbesiktning. De kollade först allt det där vanliga: att bromsarna tar, lyktorna lyser etc. Men sen kollade de också noggrant att bilen verkligen släpper ut tillräckligt lite avgaser för att hamna i den lägre import-taxan, de gjorde ett avtryck av chassinumret etc. Allt var som det skulle. Sen skulle jag bara visa mina medhavda papper av diverse slag, för att de skulle kunna ta kopior på bilbesiktningen. Då visade det sig att padronamiente-pappret (=folkbokföringspappret) fick vara max 6 månader gammalt. Och mitt var från april-10. Nåja, jag skulle få förnya detta papper och visa det i efterskott. Så tillfälligt löste det sig. (Och i dag har jag varit på Ajuntaminento (kommunen) och förnyat det. Och sen har jag skannat in originalet och skickat till Graham, som ska visa detta för dem på bilbesiktningen.)

När jag var klar på ITV (bilbesiktningen) så fick jag ett intyg att ha i bilen. Med detta intyg kan jag köra lagligt i väntan på mina nya nummerlåtar. Nummerplåtarna bör komma om ca en vecka. Graham kommer då att skruva på de nya, samt lämna en redovisning av alla separata utgifter - och då får han också sina sista pengar. (Vi betalade 500 € i går, och han betalade sen mekanikern, bilbesiktningen etc.)

Ja, sen åkte jag en sväng till Ikea eftersom jag var så pass nära. Det besöket ska jag berätta om lite senare - för nu är det dags att gå ut med Bonnie.

Det blev en ganska kort mitt-på-dagen-promenad i dag. Det regnar nämligen. Visserligen duggregnar det bara, och solen skiner så skarp att jag var tvungen att ha solglasögonen på mig trots regndropparna. Men Bonnie tyckte att några kvarters promenad räcker gott och väl när det regnar. Så hon la sig ner och visade mycket tydligt vad hon hade för åsikt. Hon reste sig inte igen förrän jag lovade att vi skulle gå hem. Det går inte att tvinga henne, hon reser sig inte ens om jag skulle försöka släpa henne i kopplet. Jag skulle ha kunnat burit henne en bit - men till vilken nytta... Den som vill ha en lättdresserad och lydig hund - ska inte välja en chihuahua. Men vill man ha en charmig hund med egen vilja - då är rasen ett utmärkt val!

På Ikea köpte jag bara de två dörrarna jag behöver till min Billy-bokhylla, en vit piedestal (Lantliv), samt några småsaker. Men jag gick runt och tittade en stund. De har fått in flera trevliga nyheter som varken finns i katalogen eller på internet - bl a en broderad kudde som jag tyckte mycket om men ändå inte köpte. (Kassan är ju begränsad - utrymmet likaså.)

Men jag kunde inte motstå att köpa denna lilla charmiga tavlan. Den ska jag hänga i hallen där vi har en liten väggremsa där inget annat får plats. (Tyvärr verkar väggen vara väldigt hård där - så jag hoppas att jag får i något att hänga tavlan på...)

När jag kom hem i går eftermiddag, så var jag väldigt trött - men hade svårt att koppla av. Jag var yr också. (Lågt blodtryck?) Det är tråkigt så lite jag tål nuförtiden... Men jag la mig tidigt, och i dag känns det bra igen.

Jag glömde visa i går, att jag också köpte några tallriksunderlägg/bordstabletter på Ikea. Jag gillar det glada mönstret! Jag har redan en likadan bricka, som jag köpte för några år sen. Så här brokiga och färgglada mönster tycker jag bara om att ha på accenter. På mindre föremål är det trevligt! Ulf gillade också underlägget, och bytte ut sitt gamla med paprikor på.

Jag är lite yr i dag också - så jag kommer att ta det lugnt. Jag har haft godartad lägesyrsel ett par nätter, och vet inte om "dagyrseln" hänger ihop med denna. Ifall det skulle var blodsockret som tillfälligt blivit för lågt så åt jag en frukt extra nu på förmiddagen.

Vågen visade 48,8 kg och 21,3 % fett i morse. Fettprocenten har alltså tagit ett skutt ner. Det är ju bra! Fast är det sannolikt att den minskat så här mycket nu helt plötsligt? Kanske har den skuttat upp igen till nästa gång jag väger mig? Nåja, jag har ingen brådska. Jag är ju nästan framme vid målet - och det dröjer ännu länge tills bikinisäsongen startar.

Vov på er! Vet ni vad - så dum matte har varit? Jo, hon har satt upp en tavla i hallen. En vov-ful tavla! En tavla med en katt på! Har ni hört så dumt! Ja, jag sa förstås vov-vov-vov-VOV till henne. Men hon lät tavlan sitta kvar ändå. Voff alltså! Jag får försöka blunda när jag går genom hallen.

Innan hade vi en tavla i vardagsrummet - med katter på. Men det gick an. Ja, för det är ganska små katter på den. Men det är vov så tråkigt att matte ska ha så dålig smak alltså! Katter! Usch!

Annars ligger jag mest och vilar mig. Det ska ju gravida hundkvinnor göra. Enligt mig i alla fall. Jag har börjat bli lite tjock om magen nu. Matte säger att det är normalt att bli tjockare när man har valpar i magen. Fast lite opraktiskt är det. Det är svårare att hoppa upp i soffan nu. Ibland måste jag försöka flera gånger innan jag kommer upp. Och så kan matte inte knäppa nedersta knappen i mina jackor. Ja, vov, alltså.

Jag mår bättre i dag. Lite yr är jag fortfarande, men bara hälften så mycket som i går. Jag tror att "dagyrseln" har samband med lägesyrseln. Kanske jag är helt bra i morgon?

I dag har jag tvättat flera maskiner, och tvätten hänger nu på tork på balkongen. Jag har också monterat piedestalen Lantliv. Så här ser den ut:

Jag har också packat upp dörrarna till min Billy-hylla, men inte monterat dem än. Det kommer ju en dag i morgon också...

Vi tycker att vi har kallt här - det var bara +8º när vi gick vår morgonpromenad. Men i Hässelby strand var det samtidigt -14º, så allting är relativt... Och vågen visade 48,6 och 22,1% fett. (Så jag hade rätt när jag trodde att "procentskuttet" ner var tillfälligt.)

Jag är fortfarande aningen yr - men mindre än i går. Men det känns bäst att ta det lite lugnt. Jag har också ätit en aning mer dessa dagarna då jag varit yr. Det kan ju tänkas att blodtrycket sjunker om man håller diet.

Jag har funderat på att det kommer att bli svårt för mig att bli av med de där sista onödiga procenten fett - utan att gå ner i vikt mer. Just nu har jag ett BMI på 20,0. Enl WHO ligger normalvikt för kvinnor mellan BMI 18,5 och 23,9 (och för män mellan 20,0 och 25,0). Det innebär att jag teoretiskt kan gå ner till 45,0 kg och fortfarande vara normalviktig. Kanske jag blir tvungen att gå ner till ca 46-47 kg, för att bli av med överflödsfettet? Men sen kan jag ju lägga på mig lite muskelvikt efter hand. Att vara mager är ju inte heller snyggt. Fast jag tycker att det är ännu fulare att vara fet. Lite småmullig är däremot helt OK, så länge man trivs med sig själv. (Själv mår jag inte bra när jag väger några kilon för mycket - och det är förstås därför som denna sidan periodvis handlar om bantning...)

Jag såg en kort film häromdagen om en kvinna som led av anorexia. Hon var i 45-årsåldern och hade ett sött ansikte - men en förskräcklig kropp. Det var bokstavligen bara skinn och ben. Hon var 4 cm längre än jag och vägde 28 kg! Intellektuellt var hon medveten om att hon när som helst kunde dö av sin anorexia, men hon kunde ändå inte sluta med sin tvångsmässiga träning - och till huvudmål åt hon bara en matsked ris! Det var sorgligt att se! Jag hoppas att hon nu har fått hjälp som fungerar! Nej - ytterligheterna är aldrig något att sträva efter. Som vi säger i Sverige: Lagom är bäst!

Efter 20 års forskning har det äntligen kommit ett vaccin mot den dödliga parasiten Leishmaniosis canina som sprids av sandmygg. Parasiten är inte så vanlig här på Costa Blanca - men den förekommer, och det finns ingen bot - de smittade hundarna dör. Först fick Bonnie använda Scalibor halsband som skydd. Detta halsband har varit det enda 100-procentiga skyddet hittills. Tyvärr blev Bonnie efter två års användande allergisk - och fick röda kliande märken. Sen övergick jag till vanligt spot-on-medel (Advantix), men i höstas blev hon allergisk mot det också. (Hon har kanske känslig hud?) Just nu har hon inget skydd, men myggen håller sig normalt borta den kalla perioden december - februari. Så snart Bonnie har fött och ammat klart sina valpar så ska jag vaccinera henne. Hunden ska först vaccineras 3 gånger, och därefter en gång om året. Valpar kan vaccineras från 6 månaders ålder. Jag vet inte om vaccinet finns i Sverige ännu. Där finns ju inte parasiten. Vaccinet heter Canigen Lepto2 och kommer från Virbac. (www.virbac.es). Jag kommer att vaccinera min tikvalp också, så snart det är möjligt. (Ja, jag vet. Valpen är inte född än. Bonnie kan få missfall, eller så kan det gå galet vid förlossningen, eller så föder hon bara hanar. Men jag fantiserar redan om den lilla...)

Förresten! Vad ska hon heta, den lilla tiken som jag ska behålla? Jag tycker bäst om två-staviga namn, men tre-staviga kan gå an. Och det är bäst om namnet inte innehåller bokstäverna å, ä eller ö. Har ni några förslag? Maila gärna! Jag har börjat göra en lista, men inte hittat det perfekta namnet än.

Sista dagen i januari... Trots att jag är i Spanien så längtar jag till våren. Vi har soligt men kyligt väder nu. På nätterna är det bara 6-7º, och dagtid har vi bara 14-15º. Mitt på dagen kan det räcka om jag har en väst på mig - förutsatt att jag går i solen. Men mornar och kvällar måste jag ha både jacka (vår&höst-modell), sidensjal och fingervantar för att inte frysa. Jag är förstås ganska frusen av mig, särskilt om fingrar och tår. I går såg jag en man som simmade i havet en lång stund, och han såg inte ut att frysa. (Det var 17º i vattnet.) Och jag såg ett par kvinnor som gick klädda i shorts och kortärmade tröjor. Men jag längtar mycket tills jag själv återigen kan gå klädd i shorts och sandaler. Kanske vädret blir sådant redan i mitten av mars?

Ni som inte alls är intresserad av bantning kan hoppa över hela det kommande stycket.

Jag klev på vågen i dag också, fast jag vet att det är dumt att väga sig varje dag. Den visade 48,8 kg och 21,7% fett. Det händer inte mycket som ni ser. Det slog mig, att detta är första gången i mitt liv som jag har bantat så här långsamt. Alla tidigare gånger har jag haft så bråttom - och hårdbantat och gått ner drygt 1 kg per vecka. (Och somliga dieter har varit ganska extrema...) Men jag tror att det är mycket bättre att ta det lugnt, som jag gör nu. Jag tror att det blir mycket lättare att hålla vikten sedan. Både under och efter mina tidigare bantningar, har jag känt ett enormt sug efter allt det som jag har avstått från under bantningen. Jag känner inget sådant sug nu. Men så håller jag heller ingen svältdiet. Jag unnar mig en näve nötter extra om jag är sugen på det, eller en frukt om jag vill ha det - utan att få dåligt samvete. Bara rena onyttigheter (som kakor, glass och godis) avstår jag helt ifrån. Det känns verkligen som om jag kommer att lyckas fullt ut denna gången. D v s jag kommer att kunna gå ner till min idealvikt - och sedan hålla denna vikt! Lyckas jag med detta så behöver jag ju aldrig banta mer sen! Jag behöver bara äta förståndigt i vardagslag (och onyttigheter så sällan som möjligt). Detta är mitt mål.

Alla män, samt ni kvinnor som inte är intresserade av klimakteriebesvär, behöver inte läsa de två styckena här nedan.

Som jag tidigare har berättat så kom jag i klimakteriet för ca 1½ år sen, och har sedan dess ätit en tablett östrogen (en svag dos) var dag. Denna svaga dos hjälpte till att börja med, men inte nu längre. Nu vaknar jag sisådär 4 gånger per natt av blodvallningar. Många gånger räcker det med att jag ligger utan täcke en stund - tills jag svalnar - sen tar jag på mig täcket igen - och somnar om. Och då lider jag ju inte direkt av det hela. Men ibland vaknar jag till ordentligt - och kan inte somna om. Då kanske jag ligger vaken i flera timmar innan jag till slut somnar om igen. Och då är jag förstås sömnig när det är dags att gå upp. Så frågan är om jag ska be om en högre dos östrogen, eller finna mig i att sova lite mindre periodvis. (Jag jobbar ju inte längre - så jag måste inte alltid vara superpigg...) Det finns som bekant både för- och nackdelar med att ta östrogen. Det föreligger en liten ökad risk för bröst- eller livmodercancer samt blodproppar - men i gengäld får man starkare skelett. Numera rekommenderas att man håller sig till lägsta effektiva dos, och använder östrogen så kort tid som möjligt. F n avvaktar jag, och håller mig till denna dosen. Normalklimakteriet varar i bästa fall bara fyra år...

Ni kvinnor som läser detta - och som är (eller har varit i klimakteriet) - hur gör/gjorde ni? Maila och berätta! Är det någon som har provat något av de preparat med fytoöstrogener från växter som man kan ta som alternativ till östrogen? Eller preparat med silverax? Vad tyckte ni om detta? Eller soja? Jag har läst att soja innehåller isoflavoner som kan binda östrogenreceptorer och därmed lindra besvär p.g.a. klimakteriet. Någon som provat? Och hur är det - kan man kombinera s k naturpreparat med östrogen? Någon som har erfarenhet av detta?

Ja, jag vill ju hålla mig pigg - och i god form - fast jag inte längre är ung...

Nog om vardagsproblem. Nu ska jag snart gå en promenad med Bonnie. Så här mitt på dagen är hon ibland pigg på att gå en lite längre runda. Jag hoppas att det är en sådan dag i dag - för det ser så härligt ut i solen!

Vov och vov! Jag vilar mig ganska mycket om dagarna. Det ska man göra när man har valpar i magen. Ja, det tycker jag i alla fall. Så då gör jag det.

I dag när jag vilade mig - så fotograferade matte min mage. Ser ni att den har blivit större! Det är ju vov-bra alltså! Ja, för då vet jag att valparna växer inne i magen.

Valparna måste växa ganska mycket - så dom blir färdiga - innan dom kommer ut. Ja, det säger matte. Annars kunde dom få komma redan nu, tycker jag. Ja, för det är jobbigt att vänta och vänta.

Matte säger att jag får vänta ända till den 23:e innan dom kommer. Ja, för det är normalt att hundar föder 63 dagar efter att dom har parat sig. Fast matte vet inte allt. Nä, hon vet inte att vi chihuahuor brukar föda lite tidigare. Kanske 3 eller 4 eller 5 dar tidigare. Ja, det är bara för att vi chihuahuor inte tycker om att vänta.

Nä, nu ska jag säga till matte att jag vill ha mat. Det är säkert minst nån timme sen jag åt senast. Jag tycker att det är vov-viktigt att äta mycket nu när jag har valpar i magen. Och så är det gott också. Ja, vov så länge!

Jag lider fortfarande av godartad lägesyrsel. Det började den 27/1, så det är 7:e dagen i dag. Det är lite handikappande. I dag tänkte jag, att jag äntligen skulle skruva fast de nya dörrarna på min Billybokhylla. Jag tömde hyllan och klev upp på en pall för att börja skruva fast gångjärnen. Men då snurrade hela rummet så jag var tvungen att akut lägga mig en stund. Nu har jag gjort Epleys manöver, och hoppas att yrseln och illamåendet ska lägga sig snart.

Jag fick godartad lägesyrsel för första gången för knappt fyra år sen, i Hässelby strand. (Se Sparad dagbok 5, 08-03-02.) Detta är andra gången jag får det. Jag har läst på lite mer nu:

Godartad lägesyrsel, eller "kristallsjukan", är en sjukdom som oftare drabbar kvinnor än män, och som brukar debutera i 40-årsåldern. Man kan i vissa fall se en koppling till migrän. Symptomen påminner om åksjuka med illamående, kraftig yrsel, en diffus ostadighetskänsla och svårigheter att fokusera blicken och att gå rakt. Vanligen kommer den första dramatiska yrsel-attacken då man ligger i sängen och vrider huvudet från ena sidan till den andra.

Orsaken till ”kristallsjukan” beror på att otolit-stenar (”kristaller”) har lossnat från sin vanliga plats i örats balansorgan, och hamnat i en av balansorganets båggångar. ”Kristallernas” funktion på sin normala plats är att hjälpa till att känna igen lägesändringar av kroppen/huvudet. När ”kristallerna” finns i en båggång, framkallas i stället rotatorisk yrsel när man ändrar läge åt ett speciellt håll. Det är en mekanisk förändring i örat och lämnar inga men på balans-organet. ”Kristallsjukan” går för det mesta över av sig själv på några veckor. Den har dock en tendens att återkomma och cirka hälften får ytterligare någon episod med sjukdomen. Vanligen kan man inte finna någon förklaring till varför man får ”kristallsjukan”. Läs mer på: http://www.yrselcenter.se/

När man drabbas första gången besöker man normalt en läkare. När läkaren har ställt diagnosen så gör han oftast Epleys manöver på patienten. Manövern görs åt olika håll beroende på om kristallerna har lossnat i höger eller vänster öra. Själv tycker jag att det är väldigt svårt att avgöra om det sitter på vänster eller höger sida på mig (och man kan ha det på båda sidorna), så för säkerhets skull gör jag manövern åt båda hållen. Och så hoppas jag att manövrarna då inte motverkar varandra...

Epleys manöver för behandling av godartad lägesyrsel från höger bakre båggång:

Sen kan man själv göra enklare typer av övningar också, som denna habituerings-övning:

Tja, då vet ni vad jag har för mig just nu. Och i bästa fall kan jag sen skruva fast de där dörrarna...

Jodå, nu är dörrarna på plats. Jag satte också upp en liten magnettavla, som jag köpte på Ikea vid samma tillfälle som dörrarna. På magnettavlan satte jag alla mina gulliga magneter som inte får plats på kylskåpet. (Jag tyckte att det var synd att bara ha dem i en låda.) Fast just nu sitter de bara huller om buller. Så här ser mitt rum ut just nu (trångt, inte helt välstädat - men fungerande):

Framför fönsterdörrarna ska jag sedan hänga upp mina små prismor som reflekterar ljuset så vackert. Mitt rum är barnsligt och romantiskt inrett - precis så som 6-åriga flickor och jag vill ha det...

När jag ändå var igång så satte jag ett skin på min lilla reserv-dator. Jag tyckte faktiskt att den var lite väl skrikigt rosa. Men eftersom de rosa kanterna skulle sticka fram, kunde jag inte välja skin helt fritt - utan fick välja ett som går i färg. (Detta beställde jag från http://skinz.se/) Själv tycker jag att datorn är vackrare nu efteråt. (Fast allra helst hade jag velat ha en pärlvit eller pastellrosa dator - som inte hade behövt något skin.)

Jag är glad för min lilla 10" dator. Jag använder den inte mycket - men det är en väldig trygghet att ha den. Så här långt från mina nära och kära är jag ju helt beroende av att ha en fungerande dator (+ en internetuppkoppling). På min "stora" (=12") kommer och går ljuset på skärmen, som det har gjort nåt år nu. (Och jag har lämnat in den på "lagning"!) Mycket irriterande! (Annars har den datorn förstås större kapacitet, och fler finesser.) Men när jag åker till Sverige i sommar, då ska jag bara ta med mig min lilla dator.

I natt har jag kunnat vända huvudet i sängen utan att bli yr - så gårdagens övningar verkar ha hjälpt.

Jag ser att ni har det ovanligt kallt i Sverige - mina gadgets visar just nu (kl 11:00) -13º i Upplands Väsby, -12º i Stockholm, och -11º i både Ängelholm och Helsingborg. Men vi har minsann kallt här också - enligt spanska förhållanden. I natt var det bara +2,5º och i morse, när vi gick vår första promenad, var det bara +5º. Nu är det inte mer än +8º, fast solen skiner. Och enligt den spanska väderlekstjänsten är det t o m risk för frost här i El Campello i natt! Det står att det kan bli så kallt som 0º, eller -1º, i alla fall uppe i de högre belägna delarna av El Campello! Skulle det verkligen bli så kallt så är det unikt! Nu hoppas jag förstås att det inte blir frost på vår balkong, där alla mina växter står, närheten till havet dämpar förhoppningsvis kylan en smula. Men kanske jag bör ta in det nysådda, och sticklingarna, i natt. Det vore väldigt tråkigt om växterna fick frostskador.

Jag vägde Bonnie hos veterinären i dag. Hon väger nu 3,5 kg! Hon har alltså gått upp 700 gram - eller hela 25%! Jag hoppas att viktökningen är valpar och moderkakor mm, och inte en massa extra fett. Hon har en väldig aptit nu, men jag låter henne äta. Man ska ju inte svälta en dräktig tik. Kan det vara fyra valpar tro? En nyfödd valp väger normalt bara ca 70 - 140 gram. Först den 10:e får jag veta hur många valpar Bonnie bär. Hon är nu i graviditetsvecka 6 av 9. Det ska bli så roligt när valparna är födda och allt förhoppningsvis har gått bra. Jag ser fram emot att få små bebisar i huset!

Jodå, vi hade rekordkallt i natt. Som kallast var det bara +0,5º! (Och i Hässelby strand var det -19,6º!) Brr! I natt kan det bli en grad kallare här, så jag kommer för säkerhets skull att låta alla mina krukväxter övernatta inomhus. Bättre att ta det säkra före det osäkra - även om det innebär en del jobb. Fr o m måndag verkar vädret lyckligtvis bli normalvarmt igen. Skönt!

I går pluggade jag spanska hela eftermiddagen, ända tills det var dags att gå och träna pilates. Jag ska försöka plugga lite var vecka. Jag måste komma vidare (samt repetera grammatiken).

Min vikt och min fettprocent är oförändrade. Men jag måste erkänna, att jag just nu inte gör något särskilt för att förändra saken heller. Jag bara övar mig att hålla vikten. Och det klarar jag bra...

Sent i går kväll bar jag in alla mina krukväxter i köket. I morse kunde jag konstatera, att jag inte hade behövt göra det. I natt var det nämligen +2,5º som kallast. Så här trångt var det i köket:

I går hängde jag upp mina prismor innanför mitt fönster. Nylonlinorna är för långa, och jag fattas lina till några prismor, så jag ska hänga om alla senare. Så här ser det ut just nu (svårfotograferat i motljus):

I går färgade jag håret i en nyans mörkare blont än jag har färgat det tidigare. Dels hade jag nästan tre centimeters utväxt, och dels hade det blonda blivit så gult. Ulf märkte ingen skillnad, men jag tycker det blev bättre och ser naturligare ut. Ser ni skillnaden? (Före på det vänstra fotot - och efter på de två högra.) Nästa gång tar jag nog samma lite mörkare nyans, men kortar verkningstiden (eller så tar jag ytterligare en nyans mörkare).

Fast egentligen skulle jag ha föredragit att gå till frisören och få gjort slingor (några blonda, några sandfärgade och kanske några ljusbruna). Det skulle se naturligare ut - och ändå delvis dölja mitt gråa hår. Mitt problem är ju att jag har ca 85% grått hår fram, men bara ca 25% bak. Hade det varit jämngrått så hade jag nog låtit det vara som det är. Ja, och orsaken till att jag inte låter slinga håret en gång i månaden är förstås priset. Färgar jag det själv kostar det ca 55:-, men om jag går till frisören kostar det minst 10 gånger så mycket - och oftast mer. Jag har försökt att bleka slingor i håret själv några gånger - med ganska misslyckat resultat. Fram, där jag ser vad jag gör, blir det OK - men bak blir det väldigt ojämnt. Hos frisören kan man också få blandat i lite grått i hårfärgen - för att det hela ska se naturligare ut, men grå hårfärg säljs inte till konsumenter. Det finns aldrig ute i affärerna - inte i något av alla de märken som finns. Varför det inte finns, har jag aldrig förstått. När jag har frågat så har producenterna aldrig kunnat ge något vettigt svar. Ja, allt det här är världsliga problem av det ringare slaget. Men de flesta kvinnor tycker trots allt om att se något så när snygga ut i håret - jag också.

Vov på er! Nu vill jag att det ska bli varmare ute! Ja, för jag fryser lite om magen när vi går ut. Ja, för nu kan jag bara ha min korta jacka. Dom andra - dom räcker inte runt om magen längre. Nä - den nedersta knappen går inte att knäppa mer.

Men det är verkligen inte mitt fel - att dom inte säljer mamma-kläder till hundar! För hade dom gjort det, så hade matte säkert köpt en mamma-jacka till mig. Ja, vov så orättvist alltså! Människor kan ju köpa mamma-kläder. Voff - det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Fast det som är bra nu - det är att jag får äta nästan så mycket som jag vill. Ja, för nu märker inte matte att jag blir tjockare. Hon tror att det bara beror på valparna. Fast det gör det ju inte. Jag har gått upp 25% i vikt, säger matte. Fast det där med procent - det förstår jag inte riktigt. Men 25 låter väl bra? Det är säkert lagom. Ja vov och voff då!

Jag har varit i Australien ett par dar. Nej, inte på riktigt - men i fantasin. Jag har läst boken Gryningstimmen av Tamara McKinley. (En både romantisk och spännande bok, som troligen tilltalar kvinnor mest.) Tamara beskriver det australienska landskapet så levande och spännande, att jag blir sugen på att åka dit. Det skulle vara intressant - att en gång få se en kontinent som ligger så långt härifrån. Det finns så många länder jag skulle vilja se, så många platser jag skulle vilja besöka. Ofta är det så att jag läser en bok om en plats, eller ett land, och sen blir jag väldigt nyfiken på just den platsen eller det landet. Om jag hade varit mångmiljonär - då skulle jag ha ägnat sisådär en månad per år åt resor. Resten av året skulle jag trivas bra hemma. Men så intressant det hade varit - att få se världen!

Jag har precis upptäckt att det finns en del 2 av registreringsbeviset till bilen. Denna del, som talar om att det är jag som står som ägare till bilen, sitter prydligt i "bil-pärmen" i Hässelby strand. För att få spanska nummerplåtar till bilen, måste vi visa detta papper för de spanska myndigheterna. Originalet kommer vi inte åt. Så i dag har jag beställt ett nytt från Transportstyrelsen. (Det kostade 50:-.) Beviset kommer att skickas till Hässelby strand, och sedan eftersändas hit. Alltså lär det dröja ca 10 dagar innan jag har det här. Och följaktligen dröjer det sedan ytterligare några dagar innan de spanska nummerplåtarna kommer. Men eftersom jag kör lagligt under tiden, så känns det inte lika bråttom längre. Bara allt blir klart inom rimlig tid.

Tydligen har Oprah Winfreys vän Maya Angelou sagt just så. Hon syftade på att det är så lätt att döma sig själv (för alltid) för misstag man gjort, men det är så mycket bättre att tänka; nu vet jag bättre - alltså kommer jag att kunna göra allt bättre. Du kan inte göra om, men du kan göra annorlunda nästa gång. Ja, det är bra tänkt, tycker jag. Just så ska man tänka; Den här gången ska jag lyckas!

Vov! Nu har matte köpt en mamma-tröja åt mig. Jag hade hellre velat ha en mamma-jacka, men det finns ju inte till hundar. Vov, så dumt! Men jag hade på mig min nya mamma-tröja i dag när jag var ute och gick. Magen fick plats bra i den. Fast om det blåser mycket - då är jackor bättre. Ja, för vinden kommer liksom in i tröjorna.

I dag mötte jag både Kiko och Lea - på en gång. Dom satt och pratade med varandra - och deras mattar pratade också. Kiko och jag hälsade som vanligt på varandra. Men tänk - Lea vågar inte hälsa på mig. Nä, för hon är så pytteliten. Ja - hon är så liten så jag brukar skälla ut henne. Jag får ju passa på när jag hittar nån som är mindre än jag - att sätta mig i respekt. Så nu är Lea lite rädd för mig. Och bara för det så lyfte hennes matte upp henne på en stol. Fast i dag skällde jag nästan inte alls på henne.

Men när Leas matte försökte klappa mig - då sa jag vov-voff. För henne känner jag inte så bra. Och folk som jag inte känner - dom får inte klappa mig. Men Kikos matte - hon fick klappa mig. Ja, för vi träffas ju nästan varje dag. Så henne litar jag på.

Man kan faktiskt inte lita på alla människor. Det finns dumma människor. Vov-dumma människor! Såna som tjuven! Han som tog min mat, när matte och jag var i Frankrike. Förresten så slängde ju tjuven en väska på mig också. Så jag blev jätterädd. Det var vov så dumt gjort. Efter det så litar jag inte på främmande människor. Nä, voff! Det gäller att vara försiktig. Ja, vov-vov på er då!

Glada nyheter: Allt ser bra ut med Bonnie! Vi besökte veterinären i dag. Hon röntgade Bonnies mage. (Det gör man normalt med hundar numera.) Hon väntar 4, möjligen 5, valpar! Hennes bäcken är tillräckligt brett för att hon ska kunna föda normalt, men för säkerhets skull är veterinärerna på Eurocan beredda dygnet runt på att assistera henne vid behov, fr o m den 18:e. Bonnie beräknas valpa någon gång mellan den 18:e och 23:e februari, men eftersom det är många valpar så kan det bli någon dag tidigare också. Så här ser röntgenbilden ut. (Jag satte upp den på balkongdörren för att kunna fotografera av den, och fotot hade förstås blivit bättre om jag haft ett ljusbord.)

Bilden är tagen underifrån. På den högra bilden har jag satt röda X vid cirklarna som visar valparnas huvud. Vid X1 ligger den valp som förmodas komma ut först (med rumpan först). Vid X? ligger det som kan vara den femte valpen. Ååh så roligt det ska bli! Jag hoppas så att allt kommer att gå bra!

Min viktstatus är i dag: 48,4 kg / 21,8%. Det går alltså bra att hålla vikten, men jag gör ännu inget för att gå ner det där lilla sista.

Nu hinner jag inte skriva mer, för om knappt en halvtimme kommer Inka och hälsar på.

Jag har nu bokat flygbiljett till Sverige, för mig och hundarna. Jag flyger upp med SAS (som tillåter hund i kabinen) tisdagen den 26 juni. Då går ett direktflyg Alicante - Arlanda, och flygtiden är perfekt: 13:00 - 16:50. Priset är inte så dumt det heller - 628 kronor inkl incheckad väska och alla skatter och avgifter. På sitt sätt skulle jag vilja boka även tillbakaresan nu, men Ulf och jag har inte enats om lämpligt datum än. SAS flyger direkt t o m 11/8, därefter via Oslo (eller ibland Köpenhamn) på vägen ner. Det är både bekvämare och billigare att åka direkt (särskilt för hundarna). Annars vore slutet av augusti mer lagom för mig, och en månad senare vore lagom för Ulf. Min spanska reseförsäkring gäller 60 dagar, alltså t o m 24/8. Stannar jag borta längre måste jag lösa en tilläggsförsäkring. Ja, vi får se. Uppresedatum passar mig perfekt i alla fall. Jag hinner få lite riktig sommar innan jag kommer upp till Sverige, och valpen hinner få alla nödvändiga vaccinationer och papper klara.

Jag glömde berätta att det kostar extra att ta med hundar i kabinen: 500 SEK eller 50 €. (Denna avgift ska betalas vid incheckningen.)

Det var förresten trevligt att ha Inka på besök i går. Det är inte klokt så mycket man hinner berätta för varandra när båda talar svenska... Inka bor i El Campello på vinterhalvåret och i Bromma (inte så långt från Hässelby strand) på sommarhalvåret. Det var ju en väldig tur att vi stötte på varandra på spanskkursen hos Almudeca. Annars hade vi kanske aldrig träffats. Det syns ju inte utanpå att människor är svensktalande - och här i El Campello är vi väldigt få. För mig känns det bra att ha svensktalande vänner även här i Spanien.

Vov! I går var matte och jag hos veterinären. Veterinären var ganska snäll för en gångs skull. Hon stack mig inte alls. Hon bara fotograferade min mage med en konstig apparat. Matte säger att det heter röntgen. Sen sa veterinären att hon kunde se valparna som finns inne i min mage. Hon sa att det finns minst 4 valpar i magen. Men kanske 5. Det är nog med veterinären - precis som med mig. Vi har lite svårt att räkna när det blir mer än 4. Så det är väl därför som hon inte var säker på hur många valpar det är. Men 4 är många! Det är ju inte konstigt att jag har blivit tjock om magen. När så många ska få plats.

Jag har räknat mina bröst. Ja, för sen när valparna har kommit, så ska dom ju dricka mjölk från mina bröst. Jag räknade ända till 5. Sen kan jag ju inte räkna längre. Fast det fanns ännu fler bröst. Ja, då vet jag att brösten räcker till alla valparna i alla fall. Och det är ju bra.

En annan sak som är bra, var att veterinären sa - att nu får jag äta så mycket jag vill. Bra va! Och oj så mycket jag vill äta nu. Det gäller att passa på, nu när matte inte säger att jag måste banta! Smask så gott det ska bli! Nä, nu måste jag bums säga till matte - att jag vill ha mera mat! Vov på er!

Jag har kollat SAS flygavgångar och priser från Stockholm till Alicante framåt hösten. Jag har bara tittat på de billigaste resorna. Emellan nedanstående datum, samt senare, kostar det mycket mer. Dessa resorna kan jag välja på:

Flyger jag den 11/8 så går planet direkt, tiden är bra (start 14:40), och resan kostar totalt 696:-. Väntar jag till den 20/8 startar planet redan kl 07 från Arlanda, mellanlandar i Oslo - och resan kostar 1150:-. (När flyget går redan kl 07 så innebär det att jag måste vara på flygplatsen senast kl 05. Resan från Hässelby till Arlanda tar 2 timmar om jag åker kommunalt /eller 45 min om jag tar taxi. Och innan jag påbörjar resan så måste hundarna rastas ordentligt... Så start 07 är ingen bra tid!)

Den 5/9 startar planet lika tidigt, mellanlandar i Oslo, och resan kostar 1576:-. Skulle jag resa hem igen så sent som den 8/9 så startar planet 9:15, mellanlandar i Oslo - och resan kostar 1849:-. I samtliga fall tillkommer 500:- för hundarna, och när jag skriver "mellanlanda" så menar jag "byte av plan med väntetid emellan".

Jag skulle gärna köpa en biljett till den 11/8! Men då skulle Ulf bli besviken - eftersom han tycker att jag då är för kort tid i Sverige. Ja, det är inte lätt... En av oss måste nästan bli besviken - när vi vill så olika. Det vore förstås roligast om vi kunde bli nöjda och glada båda två!

Flygbolaget Iberia tillåter också husdjur i kabinen. De har generösare regler än SAS (och tillåter även fåglar, sköldpaddor etc - samt flera djur i samma bur). Tyvärr är deras resor dyrare (och så mellanlandar de alltid på vägen hit). Fler alternativ har jag inte just nu. Inte om jag vill ha hundarna med i kabinen... Och det vill jag förstås!

Jag har glömt att berätta att jag har känt fosterrörelser från valparna några nätter i rad. Jag känner det när jag lägger handen på Bonnies mage. Bonnie själv verkar mest förvånad över att det rör sig därinne.

Detta är Bonnies första kull, och jag vet inte hur lätt hon kommer att ha för att föda. Men jag vet att den första valpen kommer med rumpan först (vilket 40% gör). Veterinären sa att jag nog skulle få hjälpa Bonnie med den första valpen. Alltså läser jag på för att vara beredd på alla eventualiteter. Jag har tidigare assisterat en hund och många katter, men ingen förlossning är den andra lik. Om ni har goda råd, eller tips på bra länkar - så skriv och berätta för mig! Jag måste lära mig mycket - för att kunna göra mitt allra bästa för att hjälpa till! Jag hoppas förstås att allt går bra, att Bonnie föder med lätthet och att alla valparna är friska och starka. Men man vet aldrig, och jag skulle bli väldigt ledsen om någon av valparna dör...

Nej, jag är inte alls nervös. Jag känner mig helt lugn. Jag vet att jag brukar kunna hålla huvudet kallt när det gäller. Men det är bra att förbereda sig - på både det ena och det andra.

I natt var det bara +1,6º på balkongen! Rekordkallt - nu igen! Som tur var hade jag burit in alla min krukväxter i gästrummet över natten. Där ska de få stå i natt också - för i natt kan det bli lika kallt. (Det står -1º i väderleksprognosen, men så kallt blir det knappast här nära havet. Det är kring +15º i vattnet.) Men det har varit flera ovanligt kalla nätter nu i februari. Jag längtar tills den kalla perioden är över. I bästa fall dröjer det bara en månad till här hos oss.

Så här på Alla hjärtans dag vill jag skicka lite kärlek till alla er som läser min sida! Kärlek kan världen aldrig få för mycket av!

Jag har gjort iordning Bonnies valplåda nu. Vad hon tycker om den vet jag ännu inte. Jag ställde den längst in i mitt rum - där det är varmast. (Och så ställde jag ett litet extra element bredvid. Valpar vill ha +22º!) Jag vred på mitt lilla skrivbord för att få bättre plats där. Nackdelen för mig är att jag nu får krypa under skrivbordet för att komma längst in i rummet - men bara när datorskivan är utfälld. Så här ser det ut nu:

Det ligger tidningar i botten på valplådan, en "anti-slip-matta" ovanpå det, och överst några små fleece-filtar. Jag har ställt min gamla katt-toalett i hörnan mellan garderoberna. Kanske Bonnie vill använda den de första dygnen efter valparnas ankomst. Hund-mammor brukar inte vilja lämna sina valpar för att gå ut på promenad.

På sängskåpet står allt jag kan tänkas behöva vid valpningen: hushållspapper, sax, bomullstråd, liten sug, frottélappar, papper, penna, våg och lite annat som kan vara bra att ha till hands.

Ja, nu är det bara att vänta. Jag hoppas att inget händer förrän den 18:e. Om valparna skulle födas alltför tidigt så kan de vara för svaga för att överleva. Och det är 4 (eller 5) starka och friska valpar jag vill ha!

I kväll ska jag gå på latindansen. Men jag undrar om jag kan gå på pilatespasset på fredag?

Vov och vov alltså! Vet ni vad? Jo valparna - dom sparkar mig på insidan av magen. Det känns vov-konstigt, alltså. Och inte har dom frågat mig om lov. Det är ju ändå jag som bestämmer. Ja, för jag är ju deras mamma.

I natt - när jag låg och sov - då sparkade dom så jag vaknade. Vov, alltså. Jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag väckte matte och frågade. Men hon sa att det är normalt att valpar sparkar. Och att jag bara skulle sova. Men jag ska säga att det verkligen inte är lätt att sova - när nån sparkar inuti ens mage. Så nu hoppas jag att valparna kommer ut snart. Ja, för det är bättre att dom sparkar på utsidan. För då har jag bättre koll. Och då kan jag ju säga till dom - om dom sparkar för mycket. Ja, vov och voff då!

Jag har börjat ta tempen på Bonnie. Första gången undrade hon vad jag hade för mig, men hon vänjer sig väl. Det är nämligen så att temperaturen sjunker när det är dags för valparna att födas. Hundar har normalt en temperatur på knappt 39º. Men veckan innan valpningen pendlar temperaturen. Den går ner till ca 37º och sen upp till den normala igen - oftast flera dagar i rad. Detta beror på att hormonerna progesteron (graviditetshormon) och prostaglandin (värkframkallande) växelvis försöker få övertaget. När det sen verkligen är dags, vanligen max 12 timmar innan, så sjunker temperaturen (tillfälligt) till ca 35º. (Siffrorna gäller små hundraser.) Om man tar tempen på sin hund minst två gånger om dagen, så finns alltså chansen att man blir förvarnad om tidpunkten för valpningen. Bonnies temperatur alldeles nyss var 37,6º...

Vov på er! Matte har gett mig ett alldeles eget fårskinn. Så nu ligger jag på det när jag vilar mig. Det känns varmt och mysigt. Visst ser det vov-skönt ut!

Jag vilar mycket nu. Ja, för det är jobbigt att gå omkring - nu när magen har blivit så stor. Nu väntar vi bara, matte och jag. På att valparna ska bli klara - så att dom kan komma ut. Fast vi måste vänta några dar till, säger matte. Kanske en hel vecka. Ja, vov och vov. Jag tycker ju egentligen inte alls om att vänta. Fast jag har förstått - att valpar inne i magen - dom lyder inte alls. Nä, dom gör som dom vill. Så dom kommer inte förrän dom är färdiga. Ja, vov då!

Det är nu helt klart att Linda kommer och hälsar på mig, fr o m den 29 maj och t o m 12 juni. (Hon har blivit beviljad semester, och har beställt flygbiljetter.) Jippie! Det ska bli jätteroligt att ha henne här!

I går kväll satt jag i min favoritfåtölj och läste. Bonnie låg vid min sida. Vi hade det mysigt. Ulf gick ut i köket och satte handen på strömbrytaren till taklampan. Då gick strömmen! Jag tog en ficklampa och gick till säkringsskåpet. Jag såg att tre av automatsäkringarna hade lösts ut. Jag slog på dem igen. Inget hände. Jag slog av alla säkringarna - och slog på dem igen. Inget hände. Konstigt! I trapphuset och hos grannarna lyste det. Klockan var drygt 20 och det var mörkt ute, så jag tände några av mina värmeljus för att få ledljus. Ulf började oroa sig för en kall natt...

Jag letade fram telefonnumret till "vår" elektriker här i El Campello. Men när jag ringde fick jag inget svar på den fasta telefonen, och inte på mobilen heller. Jag ringde vår elleverantör Iberdrola, även om jag förstod att felet inte låg hos dem. Men de har ett telefonnummer där man kan nå dem dygnet runt. Först kom jag till en telefonsvarare där jag fick uppge mitt ärende. Sen ville telefonsvararen veta numret på vårt el-kontrakt, så jag rabblade upp detta. Först därefter fick jag tala med en människa. Jag fick bekräfta mitt namn, vår adress mm. Sen gav kvinnan mig ett nummer till deras service-avdelning som jag skulle ringa. Där möttes jag av en annan telefonsvarare. Här ville telefonsvararen inte veta kontraktsnumret - utan mitt NIE-nummer. Tydligen uttalade jag inte allt tillräckligt tydligt, för telefonsvararen förstod inte förrän jag hade läst upp hela numret igen. Jag fick svara på ytterligare några automatfrågor, och fick sen prata med en människa. När denna kvinna och jag hade rett ut mitt ärende så gav hon mig numret till den jourhavande elektrikern.

När jag ringde detta nummer fick jag prata med en människa med en gång. Jag berättade vad som hade hänt och att jag trodde att felet låg hos oss - men att vi väldigt gärna ville ha tillbaka elen. Elektrikern berättade att det skulle kosta 90 € om han ryckte ut på kvällstid. Om felet låg hos Iberdrola skulle de betala, annars fick jag göra det. Jag sa att jag var beredd att betala. Det fanns ju inte så mycket att välja på...

Elektrikern kom en halvtimme senare (han är stationerad i Alicante). Efter att ha mätt strömkretsar i säkringsskåpet en stund, så konstaterade han att automatsäkringen till varmvattenberedaren hade gått sönder. Han sa att våra säkringar är av en väldigt dålig kvalité, som inte brukar hålla länge. Han använder själv en mycket bättre sort. Säkringen skulle kosta 30 €. Jag bad honom förstås byta. När detta var klart fungerade allt igen. Det är väldigt praktiskt med elström, måste jag säga. Särskilt när det är mörkt och kallt ute... (Gamla säkringen till vänster, nya till höger.)

Elektrikern fick sina 120 €, lämnade sitt visitkort, och åkte hem igen. Ulf muttrade lite över att månadens budget nu är raserad, men han såg fram emot att kunna ha värmen på under natten...

På sikt bör vi se över elen här. Bl a för att den är underdimensionerad. Vi kan inte ha värmen på både på ovan- och undervåningen samtidigt. Och inte dammsuga samtidigt som vi har värmen på... Säkringarna är hårt belastade. Som ni ser nedan så har vi bara fem stycken (+ huvudströmbrytare och jordfelsbrytare.)

För att tala om något helt annat så såg jag denna tavla i ett inredningsreportage. Visst är texten fin!

Vov! Matte kan inte bestämma sig. Innan - då sa hon att det är fint att vara smal. Och att man ska ha en alldeles platt mage. Och då fick jag banta. Men nu verkar hon tycka att tjocka magar är finast. Ja, i alla fall så visar hon min mage för alla människor vi möter. Och då ser hon så glad ut!

Ja, min mage är tjock och fin nu. Den är ju vov-full med valpar ju! Och så äter jag ju ganska mycket också. Jag tycker om att äta god mat. Och magen blir större när man äter mycket. Ja, det säger matte i alla fall.

Fast det är lite jobbigt med en stor mage. Bara för att det är svårare att röra sig. Jag kan inte hoppa eller springa så bra längre. Så därför vilar jag mig mycket. Vov på er!

I går ordnade jag bland mina smycken. Jag har haft dem i småaskar och påsar. Jag har inga fina dyra smycken, men många små billiga silverörhängen. Det har varit svårt att hitta bland örhängena när det har legat så många i samma ask (även om jag hade dem färgsorterade).

Jag började med att lägga ut alla mina smycken på sängen. Jag konstaterade att jag har rätt många halsband och armband också...

Jag hade köpt fyra billiga istärningslådor i kinabutiken, för jag tänkte att de små facken skulle vara bra att lägga örhängena i. Här ser ni dem i hurtslådan som jag har mina smycken i.

Det blev riktigt bra! Nu är det betydligt lättare att hitta just de örhängen som jag vill ha.

I istärningslådan som inte behövdes till örhängen la jag mina hängen och broscher. Sen la jag resten av smyckena i småaskar. Jag måste ha dubbla lager för att få plats med allt. Det blev bättre - men inte perfekt. Jag tror att jag ska köpa ytterligare två-fyra istärningslådor för att ha åtminstone de minsta halsbanden och armbanden i. Det blir mest praktiskt så. Men i dag har de stängt i affären, så det får vara till en annan dag. (Beroende på när jag kan lämna Bonnie ensam hemma.)

Bonnie har börjat bli lite rastlös. Hon väckte mig många gånger i natt. Och hon bäddar ofta i katt-toaletten! (Valplådan bryr hon sig inte om...) Det börjar väl närma sig. Men än har temperaturen inte sjunkit. (Fast jag kan ju missa stunden eftersom jag bara tar tempen morgon och kväll...) Jag har också läst, att den mörkare flytning som normalt kommer 24 timmar innan valpningen börjar - är lätt att missa, speciellt hos små hundraser. Nåja, om jag inte märker något i förväg - så kommer jag definitivt att märka när hon får krystvärkar! Jag oroar mig inte.

Vov och vov! Jag ska säga - att nu när min mage är så här stor - då är det inte lätt att hitta en skön ställning att ligga och vila i. Men så här låg jag faktiskt vov-skönt en stund.

Matte fotograferade min mage i dag. Ja, husse höll upp mig så den skulle synas bättre. Visst är magen fin! Vov-fin alltså! Och STOR! Nä, nu måste jag vila mig igen. Det är jobbigt att ha stor mage. Vov på er!

Kanske är något på gång? Bonnie är orolig, rastlös och piper lite emellanåt. Hon vill inte längre ha mat. Helst vill hon ligga nära mig, så jag har suttit på sängen och läst en del. Det kan vara så att öppningsstadiet har börjat. (Öppningsstadiet varar normalt 4-12 timmar.) Det är alltså inte helt omöjligt att hon börjar valpa redan i natt. Men det kan också dröja något dygn till. Eftersom detta är Bonnies första kull så vet vi ju inte hur just hon reagerar. Ingen hund är den andra lik. Hur som helst så tror jag knappast att jag kan räkna med att sova så mycket i natt... (Klockan 19:00 var Bonnies temp 37,8º.)

Just nu bäddar Bonnie under kuddarna i min säng. Förmodligen letar hon efter bästa stället att valpa på...

Medan jag skriver detta så har Bonnie börjat hässja (flåsa) - så det är nog öppningsstadiet som har börjat!

När det blir aktuellt för Bonnie att börja valpa, så lär jag inte hinna skriva något här förrän allt är överstökat. (Normalt varar själva utdrivningsstadiet 3-12 timmar.)

Klockan är nu 23 - men ingenting har hänt än. Bonnie är lite orolig och vill mest ligga i mitt knä. Emellanåt hässjar hon, men jag kan inte känna att hon har några sammandragningar än. Vi ska lägga oss en stund ovanpå sängen nu, och kanske kan Bonnie få lite ro. Själv räknar jag inte med att få sova alls i natt...

Klockan är nu 02 på natten. De två första valparna har fötts helt utan komplikationer: mörkbrun flicka + cremefärgad pojke. Mitt enda bekymmer hittills är att ingen av ungarna har börjat dia än. Återkommer senare... Ska försöka hjälpa dem igen...

Båda diar! Flickan som föddes 01:20 vägde 83 gram och pojken som föddes 01:35 vägde 116 gram. Bonnie vilar nu, men har skött sig perfekt. Jag kommer att uppdatera här efter hand - utan att skriva PS emellan..

Flickan har ljusa tassar och ljus mage. Pojken har samma färg som Bonnnie - kanske guldfärg?

Jag fotograferar efter hand, men hinner inte lägga in några foton förrän tidigast när alla valparna har fötts och ligger och diar. (Om jag orkar då...)

Tredje valpen - en cremefärgad (eller guldfärgad) flicka som vägde 122 gram, föddes 02:24. Bonnie avnavlar själv.

02:34 föddes valp 4, en ljust cremefärgad pojke som vägde 101 gram. Nu ger det sig! Var detta den sista eller kommer det en femte också?

Det enda jag har behövt hjälpa till med är att ta bort fosterhinnorna samt befria andningsvägarna. Ja, Bonnie och jag hjälps åt eftersom det är så bråttom. Och sen hjälps vi också åt att städa efteråt...

Valparna är fortfarande lite fuktiga så jag kan inte riktigt avgöra vad de har för färg än. Kanske en mörkbrun, två guldfärgade och en cremefärgad...

Alla ser ut att ha ljusa nosar, fast den bruna har en mörkare prick på sin. Det är blött och blodigt i valplådan, och jag borde byta filtar. Men jag måste avvakta ett tag till - så att jag säkert vet att det inte kommer fler valpar. Bonnie födde de två första med 15 minuters mellanrum. Sen gick det 49 minuter tills trean kom, och sen kom fyran 10 minuter senare. Jag är väldigt trött nu (klockan är 03.17) - men Bonnie verkar vara pigg. Hon slickar sina små för fullt.

Max två timmar mellan valparna är normalt. Alltså borde det komma en valp till senast 04:34 - om det finns en femte valp. Bonnie verkar lugn, så det lutar nog åt att det "bara" var fyra.

Bonnie tittar mycket misstänksamt på mig när jag rör hennes små. Hon är beredd att skydda dem!

Klockan är 04:10 och inget mer har hänt. Jag tror inte att det kommer nån femte valp. Bonnie funderar på att sätta in en sån här annons i tidningen Hundnytt:

Bonnie nästan sover nu, och alla valparna diar. Vågar jag gå och lägga mig tro? Nu klockan 04:30 är jag mycket, mycket trött - och skulle behöva sova åtminstone några timmar... (Några foton orkar jag inte lägga in nu - det får vara tills jag har sovit lite.)

Klockan har hunnit bli 04:55 nu. Jag har bytt filtar i valplådan. Nu är jag säker på att det inte finns någon femte valp - så nu ska jag lägga mig. Tre foton ska ni få se nu med en gång. Resten får vänta tills efter jag har sovit. Och så ska jag ju ta nya foton av valparna då. Tänk sån tur att det blev en ljus flicka till oss. Kanske hon ska heta Nova.

Vaddå - sova? Nej, det har inte blivit mycket sömn i natt. Gissningsvis sov jag en timme sammanlagt, men blev väckt 3 gånger under den timmen. Bonnie väckte mig! Hon ville nämligen sova tillsammans med mig i sängen, som vi alltid har gjort sen hon 9 veckor gammal flyttade hem till oss. Så hon ville att jag skulle lyfta upp både henne och valparna. Men Bonnie är fortfarande blodig där bak, och sängen är inget säkert ställe för små valpar - så jag har suttit bredvid valplådan en del i natt. Jo - jag är mycket trött! Klockan är nu 10:15 och jag har ätit frukost, stoppat de blodiga filtarna i tvättmaskinen, samt tvingat ut Bonnie på en kisspromenad. Nja, promenad är väl mycket sagt. Hon kissade vid trädet närmast vår port och sen rusade hon in igen. Hon är en plikttrogen mamma.

Första tecknet på att något var på gång var att Bonnie inte ville äta när vi kom in från vår mitt-på-dagen-promenad i går. Hon började bli mer och mer rastlös - och pep en hel del. Hon kände att något var på gång, men visste inte riktigt vad. Klockan 19:20 började hon hässja (flås-andning) och jag förstod att öppningsstadiet hade börjat. Klockan 23:46 började Bonnie titta på sin bakända och jag anade att utdrivningsstadiet snart skulle börja. Hon flåsade mycket, pep en del, och jag förstod att hon hade det jobbigt. Jag vet, av egen erfarenhet, att sammandragningarna är väldigt jobbiga - ungefär som att göra armhävningar några timmar i sträck. Men jag vet också att det inte gör speciellt ont - fast det kallas värkar. (Inte om man lyssnar på sin kropp, som jag gjorde, och som alla djur gör.) Den första synliga livmoder-sammandragningen kom klockan 00:22. Och klockan 01:14 gick vattnet. (Valparna föddes alltså på graviditetsdag 60.)

Men nu vill Bonnie själv berätta. Fast i dag varken orkar eller hinner hon sitta framför datorn. Så hon dikterar från valplådan - och så skriver jag.

Vov så mycket jag har att berätta! Jag är mamma nu! Ja, minsann, jag fick fyrlingar i natt! Fyra alldeles egna vov-gulliga valpar har jag nu! Vov så mysigt det är! Men nu ska jag berätta om vad som hände i går, och i natt.

På kvällen började det kännas konstigt i magen. Ja, det liksom drog och slet - på insidan. Först blev jag ganska orolig. Men matte sa att det var valparna som var färdiga - och att dom ville komma ut. Först så tänkte jag att jag skulle föda dom på kattoaletten. Ja, för det verkade vara ett säkert ställe. Men sen satte matte en sak framför ingången - så då kunde jag inte det. Sen tänkte jag att jag skulle föda valparna i mattes och min säng. Det vore ju det allra bästa stället! Fast vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon bar ner mig - och så tog hon bort min trappa. Dumt va! Ja, för halva sängen är faktiskt min!

Fast sen var matte vov-snäll mot mig. Jag fick sitta i hennes knä i flera timmar. Och så klappade hon mig när det drog och slet i magen. Och då kände jag mig lugnare.

Men sen, då la hon mig i valplådan. Fast det var OK. Den var faktiskt skön att ligga i. Och då - då hade det börjat dra och slita ännu mer i magen. Ja, det var så jobbigt så jag var tvungen att säga flås-flås-flås-flåås! Ser ni på fotona att jag säger flås?

Och sen, sen kom det en massa vatten från - där ni vet. Det slickade jag i mig det mesta av. Ja, dels var jag törstig, och dels ville jag ha det rent och snyggt i valplådan.

Och sen, då kom min första lilla baby! En jätteliten söt flicka! Jag bet först av navelsträngen och sen slickade jag henne ren och torr. Sen åt jag lite av den där köttbiten som kom ut. Matte säger att det heter moderkaka. Fast sen kräktes jag.

Ja, för just då kom en baby till! En vov-söt liten pojke! Och då fick jag göra honom ren och fin.

Så då hade jag två valpar! Matte hjälpte dom att hitta mina bröst så dom kunde börja dricka mjölk.

Och sen så vilade jag lite. Och sen så kom det en baby till! En flicka! Så då hade det kommit 3 valpar!

Men sen - då kom det en baby till! En pojke! Och han var lika vov-söt som alla dom andra! Det blev nummer fyra! Jag kan räkna till fyra jag. Så nu har jag fyra barn! Fyra vov-fina barn! Två flickor och två pojkar!

Nu har jag minsann mycket att göra! Det har mammor! Jag ska amma dom! Och så ska jag slicka dom i rumpan. Ja, för så små valpar kan inte kissa och bajsa själva. Så jag måste hjälpa dom.

Så nu ammar jag nästan hela tiden. Och dom är så duktiga på att dricka mjölk, mina små.

Och sen så har jag något helt annat att berätta också. I går beställde jag flygbiljetten för resan Stockholm - Alicante i höst. Det fick bli redan den 11/8. Ulf och jag enades om detta datum eftersom flygresan den 1/9 (som var alternativet) skulle ha blivit tre gånger så dyr! Och det är det inte värt. Dessutom är det ju bekvämare att flyga direkt (som resan den 11/8). Jag betalade nu 699:- (och får flygtiden 3 h 50 min). Resan i september skulle ha kostat 2050:- (och restiden skulle då blivit 5 h 40 min). Eftersom jag är ute i god tid så har jag kunnat boka "hund i kabin" båda resorna. Det är nämligen först-till-kvarn-principen som gäller. Om en allergiker bokar först - så kan man inte boka in hundar på det planet. Men nu, när jag har bokat in hundar, så får en allergiker välja ett annat plan.

Det blev ju två flickor, men eftersom jag helst vill ha en ljus (vit, creme eller guld) - så har jag bara en att välja på, tyvärr den mörkaste av de ljusa.... (Annars är förstås den lilla mörkt chokladbruna gullig hon också! Och hon kanske blir så där liten som jag egentligen föredrar?) Men valp nummer tre, den största av alla, det blir vår Nova. (Preliminärt i alla fall. Man ska kanske inte bestämma sig innan man vet något om valparnas personlighet?)

Jag har funderat bl a på namnen Bea och Nova. (Är Nova bäst? Nova kommer av det latinska ordet för ny. Eller passar Bea bättre ihop med Bonnie?) De andra valparna har tillfälligt fått arbetsnamnen Choco, Dorado (=guldig), och Creme efter sina färger. Det känns personligare än att kalla dem Ettan, Tvåan och Fyran, (eller Ono, Dos, Cuatro). Kommer ni på bättre namn så maila mig gärna. (Kanske jag borde kalla Nova för Dora så länge - ifall jag väljer en annan valp? Svårt!) Om de blivande valpköparna bestämmer sig innan valparna blir chipmärkta och får sin stamtavla, så kan de få välja även det officiella namnet själva. Jag kan tänka mig att sälja valparna både här i Spanien och till Sverige. Det viktigaste är att de får bra hem. Och hade jag haft möjlighet så hade jag gärna behållit alla! Men det går förstås inte. (Bl a för att man aldrig får ha mer än två hundar med sig ombord i flygkabinen.) Men den ljusaste hanen - han har jättefin färg... Alla är så söta! Och dessutom verkar alla vara både friska och starka.

Det är så roligt att ha valpar i huset! Och ännu roligare blir det när de börjar tulta omkring. När de är ca 10 - 15 dygn gamla så öppnas deras ögon och öron, och då börjar de gå omkring lite också. Än så länge ålar de sig fram. Först den 16 april kommer valparna att vara gamla nog att lämna Bonnie (8 veckor), men fram till dess får jag njuta av dem alla!

Ulf tycker också att valparna är söta. Men han hade varit allra gladast om jag sålde alla. Han är ju inte hundmänniska som jag... Han är en ofrivillig husse - fast en mycket bra sådan, tycker Bonnie.

Ni blir väl inte förvånade om jag skriver lite om valparna i dag också? För både Bonnie och mig upptar de tankarna större delen av dygnet. Jag har bestämt mig för att avvakta, tills valparna är lite större, med att bestämma mig för vilken av valparna jag ska behålla. Alltså har jag bytt arbetsnamn på dem. Jag har valt de spanska "färgnamnen" eftersom jag då har alla svenska namn kvar att välja på till valpen jag ska behålla. (Fast Nova ligger bäst till hittills. Både Ulf, Linda och Jenni tycker om det namnet.) På spanska slutar de flesta feminina ord på A och de flesta maskulina på O. Så arbetsnamnen är nu: Chocolata + Cremo + Dorada + Blanco. (Alltså ≈ Choklad + Grädde + Guldig + Vit.) Se bilden nedan. (Oj, så svårt det är att skriva med musen!)

Jag tycker att Blanco har allra vackrast färg! Men jag bör behålla en av tikarna, eftersom det är mycket enklare att ha hundar av samma kön. Jag bör alltså välja antingen Chocolata eller Dorada. Jag tycker att Dorada har finast färg, men samtidigt tycker jag att chihuahuor är gulligare ju mindre de är. Nu säger födelsevikten inte mycket om vuxenvikten, men Chocolata kommer knappast att bli en 3-kilos chihuahua.

Ofta är det så att vikten som valpen har vid 8 veckors ålder motsvarar 1/3 av vuxenvikten, och valpens vikt vid 12 veckor motsvarar 1/2 av vuxenvikten. Bonnie vägde 900 gram när hon kom till oss när hon var 9 veckor. Jag vet inget om hennes födelsevikt. Vid 12 veckor vägde hon 1400 gram - och som vuxen väger hon normalt 2700 - 2800 gram. Chihuahuor får väga mellan 500 och 3000 gram som vuxna. Men livslängden på de allra minsta (populära i USA - men inte i Sverige) är mycket kortare - ofta bara 3-4 år i stället för 10-15 år som är normalt hos svenska chihuahuor! Själv tycker jag att idealet ligger någonstans mellan 1300 och 2000 gram. Jag har ju valt rasen chihuahua bl a för att jag tycker bäst om små hundar!

Hur som helst så bör jag bestämma mig, senast när valparna är 4-5 veckor, för vilken av valparna jag ska behålla. De blivande valpköparna måste ju också ha en chans att välja.

Jag har inte vägt valparna än. Det ska man helst göra dagligen - för att se att de går upp i vikt som de ska. Men jag ser ju att alla diar ordentligt, så det är inte akut. Bonnie sköter om valparna exemplariskt! Och fast jag har ställt hennes mat- och vattenskål en knapp meter från valplådan, så ger hon sig sällan tid att gå dit. Bara om alla valparna sover. Piper någon så rusar hon genast till valplådan igen. Hon kissar på kattoaletten, men bajsar ute. Bara om hon är oerhört nödig vill hon följa med ut. Ute gör hon sen raskt vad hon ska - och sen formligen springer hon hem till vår ingång igen. Och öppnas sen inte den automatiska hissdörren fort nog - så gnäller hon och krafsar på dörren. Så fort vi kommit innanför vår dörr så rusar hon ner till sina små.

Jag ska försöka fotografera valparna en och en, och försöka ta några närbilder. Men det är svårt eftersom de oftast ligger halvvägs under Bonnie, och nästan alltid tätt intill varandra. Här nedan ser ni Cremo i profil.

Det syns tydligt att de tre ljusaste inte har samma nyans. Räknat från Chocolata så ligger i tur och ordning Blanco, Dorada och Cremo på fotot nedan.

På fotona ovan syns det också tydligt - att det är dags för mig att byta filt i valplådan nu igen. Det är väldigt så fort de blir smutsiga. Men jag har gott om små fleece-filtar som är lätta att tvätta och torkar fort. Det blir säkerligen betydligt mer att tvätta, sedan när de icke rumsrena valparna börjar tulta runt... Men det gör ingenting. Det är SÅ roligt med valpar!

Vov på er! Det är jobbigt att vara småbarns-mamma ska jag säga. Fast roligt! Vov-roligt! Jag måste sköta om mina små bebisar hela tiden. På natten också! Ja, jag hinner knappt äta, och knappt sova. Och jag hinner nästan inte kissa och bajsa heller. Men jag vill ju sköta om mina bebisar vov-bra ju!

Jag ammar dom. Och så slickar jag dom. Och så räknar jag dom för att se att alla finns kvar. Dom är så söta och gulliga alla fyra! Jag tycker vov-mycket om dom! Och matte och husse tycker också om dom! Man ska tycka om bebisar! Ja, för det mår bebisar bra av! Men matte kommer ihåg att kela med mig också. Och det är ju bra. Och så säger matte, att jag är en mycket duktig hundmamma! Och det är jag ju!

Men matte är så dum, så dum! För vet ni vad? Hon säger att vi inte kan behålla alla. Dumt va! Så klart att jag vill behålla alla mina barn! Ju större flock desto bättre! Men matte säger att vi bara ska behålla en. Dumma matte! Varför ska människor alltid bestämma över oss hundar? Ja, när vi nästan alltid är klokare. Vov så dumt!

Matte har hittat på namn på valparna. Ja, dom ska inte heta så sen - men nu - så länge. Spanska namn är det. Men jag pratar lika bra spanska som svenska. Så jag vet att namnen betyder vit och grädde och guld och choklad. Ja, bara för att dom har såna färger. Vov och voff!

Förresten så har jag nästan olidligt varmt i mitt rum nu. Valparna behöver +24º de första dygnen, och +22º sen. Alltså har jag satt ett extra element alldeles invid valplådan. (Vi får väl se hur hög nästa elräkning blir.) Bonnie verkar också tycka att det är i varmaste laget. Vi är ju vana vid att bara ha 18-20º. Å andra sidan så fryser vi inte det allra minsta nu... (Ja, det är varmt för att jag har vinterkläder på mig nu. Om jag vore klädd i shorts och linne så hade det förstås varit lagom!)

Jag är fortfarande väldigt trött. Jag får inte sova ostört på natten. Ibland har Bonnie något att säga mig, och dessemellan så piper valparna. Så minst 5-6 gånger blir jag väckt. Men det är SÅ roligt med småttingar!

Vet ni vad jag har gjort i dag - utöver att titta på valparna, klappa Bonnie och fotografera valparna? Jo - ingenting... (Det är knappt jag hinner äta jag heller, fast det är ju bra på ett sätt.) Och eftersom jag ännu inte vill lämna Bonnie ensam (hon känner sig tryggast när jag är nära) så avstår jag från dansen i kväll.

Jo för all del, en sak till har jag gjort i dag - jag har bytt filt i valplådan...

Jag har just varit i kontakt med en mycket van uppfödare som berättade två saker för mig: Färgen på valparnas nos ändras successivt efter ett par veckor. (Jag hade undrat eftersom både Bonnie och Voxer har svarta nosar, medan alla valparna har rosa än så länge.) Sen berättade hon att Chocolata inte är chokladfärgad - utan rödsobel. Men hon får behålla sitt tillfälliga namn ändå. Ja, jag vet ju att pälsfärgen ändras en del - men bara de riktigt vana uppfödarna kan se direkt från början vad det ska bli. De andra färgerna hade jag däremot gissat rätt på.

Ja, Voxer är ju röd och vit, så det är klart att några röda anlag har följt med:

Ja, jag har förstås inte kunnat avhålla mig från att fotografera de små, inte nu i kväll heller. Hurra för digitalkameror! Ni som inte gillar hundar bör kanske undvika att läsa min sida de närmaste dagarna...

Oj så svårt det kommer att bli att bestämma sig! Jag vill helst behålla Dorada, Chocolata och Blanco... Inte för att det är nåt fel på Cremo, men det räcker med en hane... Ja, jag har ju några veckor på mig. Men ändå - svårt är bara förnamnet! Oroa dig inte Ulf! Jag lovar att bara behålla en. Men om jag hade hus och trädgård så...

Det har inte blivit mycket sömn för varken Bonnie eller mig i natt heller. De små piper en hel del... Men både Bonnie och jag tycker att det är kärt besvär att sköta om dem.

Bonnie och jag gick en snabb kiss- och bajsrunda redan före soluppgången. Jag bär henne till det bästa kiss-stället vid strandpromenaden (vid mini-berget) och sätter ner henne där. Hon gör bums vad hon ska, och rusar därefter direkt hem till sina valpar. Jag får halvspringa för att hinna med...

Sobel - färgteckning med hårstrån som är gula i någon nyans och har olika starka svärtade hårspetsar. Hundarna har oftast mörkare hår på hjässan som formar en hätta med en snibb som går ner i pannan mellan ögonbrynen. Sobel förekommer hos te x Collie, Shetland shepdog och Chihuahua.

Jodå, Chocolata ligger också och diar, fast under de andra - ni kan se något mörkare där. Egentligen hade jag tänkt väga valparna nu, men jag vill inte störa när Bonnie sover.

Nu har jag vägt de små. Alla har gått upp några gram var - utom Chocolata. Så nu får jag se till att hon får bästa platsen vid spenarna några dar. Cremo har gått upp mest. I den enda vikt-tabell som jag hittills har hittat på internet, så ser det ut som om valparna bör öka ca 70% i vikt under de första 7 dagarna. Vi får väl se vad de väger på måndag. Jag ser att de alla diar mest hela tiden - så nog bör de öka i vikt som de ska. Jag ger förstås Bonnie extra bra foder nu - en särskild sorts torrfoder för hundmammor, samt någon extra äggula emellanåt.

Jag har redan fått flera förfrågningar angående valparna, från människor som eventuellt vill köpa en. En spansk kvinna bokade preliminärt en tik redan innan de var födda. (När hon såg att Bonnie var gravid.) Och nu har jag fått en telefon-förfrågan om vad jag ska ta betalt för dem. Jag svarade 750 €. Jag tror att detta är ett normalpris här i Spanien för chihuahuavalpar med stamtavla. I alla fall tar djuraffären vid Carrefour detta pris. I Sverige rekommenderar Chihuahuacirkeln att man tar 15000:-, men många tar någon tusenlapp ytterligare. Jag skulle alltså "tjäna mer" på att sälja valparna i Sverige - men det viktigast är förstås att de får bra hem. Jag säljer inte till vem som helst! Skulle en svensk köpare vilja ha en valp - så går det utmärkt. Då får de förstås själva komma och hämta valpen (tidigast 16/4), betala för ett djurpass, samt betala Jordbruksverket en införselavgift (ca 900:-). Men för en svensk köpare skulle valpen bli billigare - än motsvarande köpt i Sverige, åtminstone om köparen inte väljer den allra dyraste flygresan. (Jag skulle, för rättvisans skull, nöja mig med 7500 svenska kronor.)

Och när man talar om att "tjäna pengar" på valpar - så ska ni veta att det kostar mycket att få dem "försäljningsklara". Jag har betalat mycket för parningen, samt för alla Bonnies undersökningar (hon blev patellaundersökt och ögonlyst redan i Sverige). Sen ska valparna vaccineras, chipmärkas, få dolda-fel-försäkringar samt vilande liv- och veterinärvårds-försäkringar mm. Dessutom kostar stamtavlorna en hel del. Så förtjänsten blir ganska ringa. Men det är ju inte därför jag har valt att låta Bonnie föda en kull valpar. Mest var det för att jag ville ha en valp själv - men också för att jag tycker att det är så roligt att föda upp djur. (Jodå, jag skulle gärna vilja ha både kennel och katteri! Men då hade nog Ulf ansökt om skilsmässa - så den risken vill jag inte ta...)

För det första: Tack för alla gratulationer vi har fått, Bonnie och jag! Bonnie skickar en stor slick till er!

Och sen har jag inte sagt, att jag för en vecka sen fick Del 2 av registreringsbeviset med posten, och att "skylta-om-firman" hämtade det någon dag senare. Så vilken dag som helst nu, bör de nya nummerplåtarna till bilen vara klara.

Jo, jag har handlat, och jag har satt igång en tvättmaskin. I övrigt har jag mest beundrat valparna - och fotograferat dem... Det översta fotot är ovanligt - för här syns lilla Chocolata.

Det vanligaste är annars att hon hamnar underst, den lilla stackaren. Hon väljer nämligen den understa spenen - som är lättare att räcka till om man är lite kort i rocken. Och sen lägger sig de andra ovanpå... Så det är inte helt enkelt för mig att kolla att hon verkligen diar.

Nedan en stilstudie. Nog ser de ut att njuta när de diar, de små. Chocolata diar i raden nedanför, och syns därför bara på fotot som en mörk skugga under de andra...

Nej, det är klart att jag inte kan hålla på att fotografera valparna så här mycket - varenda dag. Det är väl nyhetens behag. Sen kanske jag inskränker fotograferandet till en gång om dan, eller så...

I natt har jag inte sovit många timmar. Ibland väcker Bonnie mig när hon behöver lite kel. Och ibland piper någon av valparna för att den inte hittar någon spene. Problemet är att jag har svårt att somna om när jag har blivit väckt. Ibland tar det några timmar. Så i dag ska jag försöka slumra till en stund på dagen - om jag kan. Annars måste jag ut och röra på mig i dag. Vädret är härligt - och det ska bli hyfsat varmt (18º) mitt på dagen.

Nu har våra nya nummerplåtar till bilen kommit! De ska komma och montera dem på bilen någon av de närmaste dagarna. Vårt registreringsnummer är: 5636 HJJ. Det är ju rätt lätt att komma ihåg.

I går kväll hjälpte jag Chocolata lite extra - att få en bra plats vid spenarna. Bl a lyfte jag upp henne så hon kom till i översta raden. Men jag kan ju inte bara sitta vid valplådan. Lite annat måste jag göra också.

Jag unnade mig att ensam gå en rask promenad t o r Rio Seco. Det är underbart väder ute, och ytterkläder behövs inte. Hav och himmel är klarblå och vågorna bryts mot stranden i ett vitt skum som glittrar i solen. Det är så vackert!

Jag har vägt småttingarna. Chocolata har gått upp 5 gram sen senast jag vägde henne. Jag måste dock fortsätta att hjälpa henne nu i början. För medan de andra har ökat mellan 12 och 24 gram, så har hon bara lagt på sig 2! (Senast jag vägde henne så vägde hon 3 gram under födelsevikten - vilket verkligen inte är bra!) Syskonen råkar putta undan henne ibland när de ivrigt söker efter en spene. Hon är ju minst, så hon blir lätt bortputtad. Annars är hon stark och frisk. Kommer hon bara till en spene så suger hon bra. Det ska väl bli bättre sen när alla har öppnat ögonen så de ser vad de gör. (Cremo 140 g, Dorada 134 g, Blanco 115 g, Chocolata 85 g, och som jämförelse - Christel 48300 g.)

Klockan är bara 19, men jag är jättetrött. Jag la mig på sängen ett tag i eftermiddags - men kunde inte somna. Jag brukar inte kunna sova på dagen (om jag inte är väldigt sjuk). Men det är OK - jag klagar inte, jag bara konstaterar. Jag är SÅ glad för valparna! De är värda varenda liten uppoffring!

Ser ni att Dorada (t v) och Blanco (t h) börjar få små grå skuggningar på nosen. Då kommer alltså deras nosar att bli mörkare (vilket är snyggare).

Och ni som har undrat hur jag kan se om det är flicka eller pojke, när de är så små - titta på fotona nedan. Pojke t v, flicka t h. Det syns alltså en tydlig skillnad. (Även om "flickfotot" inte är särskilt tydligt - eftersom de inte frivilligt ligger på rygg många sekunder.) På flickor sitter dessutom könsorganet längre ner mot rumpan. Alltså såg jag direkt de var nyfödda vilket kön de hade. Skillnaden syns lika lätt på katter, marsvin och ökenråttor.

Jag ska snart gå ut en runda med Bonnie, och sen lägger jag mig. Jag hoppas få sova lite mer i natt.

Det har inte blivit så många timmars sömn i natt heller. Mest beror det förstås på att jag har väldigt bra hörsel - och behöver tyst omkring mig för att kunna sova. Den franska grannen vägg-i-vägg andas f ö 17 andetag i minuten, medan jag bara andas 8. (Det sägs vara bättre att andas färre.) Har jag sagt att det är lyhört här? Nåja, andetag hörs inte. Grannen snarkar - och det hör jag. Och samtal kan man höra genom väggarna. Så på sitt sätt är det ju bra att vi talar olika språk. Grannarna norrut talar franska. De söderut, samt under oss, talar spanska. Och ovanpå oss har vi bara fåglarna. Ulf hör aldrig någonting när han sover. Ibland avundas jag honom...

I morse ville Bonnie gå ut, för första gången sedan hon blev mamma. Vi gick nästan lika långt som vi brukar på mornarna. Det ser ut att bli en fin dag i dag också. Graham, från Spanish-number-plates, ska komma i dag med de nya nummerplåtarna samt alla "bilpapper". Men ännu vet jag inte hur dags. Och i kväll planerar jag att gå på pilates-passet. Och så är det dags att tvätta filten i valplådan, och lite annat.

Jag har lyckats få ner min fetthalt till 19,9% nu. Alltså är jag snart i mål - både vad vikten och fetthalten anbelangar. (Minus ½ kg och 1% fett ytterligare - så duger jag sen, sett genom mina egna ögon.) Det var väl det jag sa - att den här gången skulle jag lyckas!

Jag vägde Chocolata nyss. Nu väger hon 97 gram. Bra! Kanske jag väger alla i kväll - annars i morgon.

Ett bättre "flick-foto" än gårdagens. Här visar Dorada frivilligt upp sina behag:

Än så länge är det alldeles omöjligt för mig - att låta bli att fotografera de små. Här en liten studie i sova - och dia. Mest har jag fotograferat flickorna - eftersom det blir en av dem som jag ska behålla. Jag undrar om Dorada får precis samma färg som Bonnie? Det ser så ut just nu. Jag har hört från ytterligare en erfaren uppfödare att Chocolata kommer att bli röd, eller möjligen rödbrun. En chihuahua som har chokladfärg på riktigt (svårt att få fram) har tydligen alltid brun nos - inte svart. Riktiga chokladfärgade är eftertraktade, men jag tycker inte färgen är så snygg. Fast just nu så tycker jag att Chocolata ser ut som en liten läcker chokladbit. Men åh så svårt det kommer att bli att välja mellan Dorada och Chocolata. Om jag kunde så skulle jag behålla båda...

Jag väntar på att de ska komma med nummerplåtarna till bilen. Under tiden har jag vägt småttingarna. Chocolata: 97 g (ökning14 g = 16,8%), Dorada: 154 g (+32 g = 26,2%), Blanco: 126 g (+25 g = 24,7%) samt matvraket Cremo: 159 gr (+43 g = 37,0%). Alla ökar i alla fall - om än olika mycket.

Ni får detaljerna i morgon, men så här ser bilen ut nu - med sitt nya spanska registreringsnummer:

Så har valparna hunnit bli 5 dagar gamla. Både Bonnie och jag har fullt upp med att beundra och sköta dem. Ja dvs, jag beundrar och hon sköter om...

I går fick vi alltså våra nya spanska nummerplåtar. Så nu ska jag kontakta Transportstyrelsen och säga att FTG 548 inte finns mer. Jag har fått en kopia av vårt svenska registreringsbevis, nu med spanska stämplar på, att sända in till dem. Och så ska jag säga upp vår svenska bilförsäkring, som nu inte gäller längre.

Jag hade förberett en spansk bilförsäkring så att allt kunde bli klart samma dag som vi fick nummerplåtarna monterade. Vår banks bilförsäkringar var jättedyra (drygt 1000 € / år), så jag valde att kontakta en engelsk firma som förmedlar olika typer av försäkringar - där man även kan få försäkringsvillkoren på engelska: http://www.expatinsuranceinspain.com/ Genom dem fick jag en försäkring i Euromotor (som engelska Lloyd´s står bakom) för 443,51 € / år. (Bilförsäkringar kostar väldigt olika beroende på skadefria år, körsträcka, om försäkringen ska gälla för mer än en förare, om man vill ha vägassistans i hela Europa, självrisken, och förstås om bilen ska vara hel- eller halvförsäkrad. Vi har, för trygghetens skull, valt en omfattande försäkring. Vi kunde alltså kommit billigare undan - men det är bättre att känna sig trygg.)

Själva omregistreringen till spanska nummerplåtar kostade oss totalt 720 €. Av detta är 52,22 en bilskatt till skattekontoret Suma här i El Campello. Denna skatt ska betalas årligen. Suma kommer att påminna oss, men för enkelhetens skull så ska jag begära autogiro. Jag har bett Graham på http://www.spanish-number-plates.com/ om en kostnadsspecifikation. Det är intressant att veta vad alla olika "stämplade papper" har kostat. Sen är jag förstås medveten om att Graham har tagit betalt för sitt jobb. Det skulle ha varit billigare att göra allt själv - men att leja Graham var väldigt bekvämt. (Och så slapp vi all språkförbistring...) Jag har nu fått en liten mapp med ordentligt stämplade spanska papper som alltid ska ligga i bilen vid färd. (Jag har skannat i alla om något skulle hända.) Och så har jag fått en liten dekal att fästa på insidan av framrutan som visar när bilen ska besiktigas nästa gång. Så nästa gång jag kör ut ur garaget - så kör jag alldeles lagligt! Skönt!

Vi ska besiktiga bilen nästa gång före den 26 januari 2014. Detta får vi själva hålla reda på. (Men dekalen påminner oss ju...)

Nu borde jag förstås tvätta bilen, så den matchar de nya blänkande nummerplåtarna... Fast det får bli "mañana"...

Jag fotograferade flickorna i dag på morgonen, eftersom de låg så sött bredvid varandra. Det kommer att bli mycket svårt att välja bara en...

Nu är "besiktnings-dekalen" på plats. Det är mörkt i garaget, och bilrutan smutsig, men ni kan kanske skymta dekalen i alla fall.

Nu går Bonnie med på att gå fyra promenader per dag. (Men hon har bråttom hem igen.) Det är bra, för hon behöver både röra på sig och få lite nya intryck. Ja, och så kissa och bajsa förstås. Annars gör hon inte mycket mer än att sköta om valparna, äta, dricka, och sova lite. Ser ni - filten är smutsig nu igen. Jag la den i lådan för ett dygn sen... Jag får väl byta igen i morgon bitti. Den rosa hänger nytvättad på tork på balkongen.

Dorada sover gott, liggande ovanpå Blanco. Jag tror att hon drömmer att hon diar - för precis så har de tungan då.

Och medan syskonen sov så hjälpte jag Chocolata att få sig en liten extraslurk. Jag vägde bara henne nu i kväll. Nu väger hon också över hektot: 105 g. Bra! Hon utvecklas nog som hon ska, hon också.

Jag har ändrat lite på indexsidan (=spalten till vänster på min startsida). Jag har satt dit alla de datum som de respektive dagböckerna omfattar. Det är praktiskt att ha datumen där, för det är lättare att hitta vad man söker - men det blir trångt. Än så länge låter jag datumen stå kvar överst här på dagbokssidan också - men om det fungerar att ha dem på indexsidan så tar jag bort dem härifrån. Eventuellt skulle jag kunna döpa om de sparade dagböckerna till bara Dagbok1, Dagbok 2 etc - alternativt minska stilstorleken. Vad tycker ni? Vilket är bäst?

Det har varit härligt väder i dag också. Jag gick ensam en ganska lång promenad, mestadels längs havet. Jag behövde inga ytterkläder - och på fötterna hade jag sandaler. Det känns väldigt lyxigt att kunna bo så här, vid havet i ett soligt land. Och nu när jag har valparna också. Då känner jag mig så nöjd och glad! Livet är underbart!

Ibland hakar någon av väderleksprognoserna ovan upp sig - och då kan det dröja ett tag innan den här sidans text kommer fram. Men ge inte upp de dagarna - texten kommer efter ett tag. Prova att trycka på uppdatera (F5). I dag krånglar den norska prognosen...

Vov på er! Jag är en vov-duktig mamma jag. Jag sköter om alla mina små bebisar - så bra, så bra. Jag ammar dom, och slickar dom, och ser till så dom har det bra. Men ibland - när dom bara ligger och sover. Ja, som på dom här fotona, där Cremo ligger ensam - och Blanco, Chocolata och Dorada tillsammans. Och alla sover gott.

Då - då är det skönt att gå för sig själv en stund. Och vila lite. Vi hundmammor behöver minsann vila när vi kan. Ja, för det är jobbigt att amma hela dagarna.

Fast matte passar upp mig bra. Hon klappar mig - och säger att jag är duktig. Och så ger hon mig extra mycket - och extra god mat. Och ibland går vi en kiss-och-lukt-runda tillsammans. Det gör vi när mina bebisar sover.

Fast nu - nu piper mina bebisar. Det betyder att dom vill ha mjölk. Så nu ska jag amma dom. Vov, vov!

Enligt den spanska väderleksprognosen så ska det bli +21º i dag! Så jag tänker byta om till knäkorta byxor. Jag har precis provat dem jag har. De två största paren har blivit för stora (bra), men några är fortfarande för små (tyvärr). Så det blir ett par i mitt-emellan-storlek jag får välja. Tänk så skönt det ska bli, sen när jag har gått ner 2 kilo till - och kan gallra ut alla plagg som inte passar, och bara ha en storlek i garderoben! Det kommer att bli både rymligare, och lättare att hitta (eftersom allt passar).

Först ska jag gå en kortare runda med Bonnie. (Hon brukar ha bråttom hem till sina små.) Men sen ska jag passa på att gå en längre runda själv. Det gäller att passa på! Ulf har rest till Stockholm ett par veckor, annars kunde vi ha gått tillsammans. Nu får vi vänta, tills han kommer ner igen. Just nu är han så glad att få vara i sitt kära Stockholm - trots minusgrader på nätterna. Och jag är glad att vara här...

Vädret har varit (och är fortfarande) helt underbart! Jag tror att det har varit varmare än +21 grader här! Kanske uppemot +24! I alla fall så blev jag svettig fast jag inte hade nån tröja utanpå min kortärmade pikéskjorta. Jag gick längs strandkanten i den varma sanden. Ibland gick jag med fötterna i vattnet. Jag trodde att det skulle vara iskallt, men det kändes bara svalt (+15º). Det var jätteskönt att gå barfota. Mina tår uppskattar verkligen att få vara "fria"!

Och tänk, i dag har jag fotograferat något annat än valparna. Jag tog nämligen några foton under min promenad.

Det vita huset som jag har ringat in på fotot nedan, är snart färdigbyggt. Det står ingen "till-salu-skylt", så antingen var alla lägenheterna sålda redan innan huset började byggas - eller så börjar de inte säljas förrän huset är klart. Läget är utmärkt!

På fotot nedan, i huset där pizzeria Popeye ligger, är lägenheterna osålda än så länge. Huset är nybyggt och läget perfekt. Det är bra synd att jag inte har sisådär 5 miljoner på banken...

Under pilen, på de två följande fotona, ligger vår lägenhet. Den har ju inte så dumt läge den heller...

På fotot nedan är två av lägenheterna i huset till salu. Jag undrar vad de kostar. Huset är inte helt nytt, men ser väldigt fint ut. Och även detta läget är förstås toppen.

Jag har fotograferat medan jag gick från Rio Seco och norrut. Men på de två sista fotona har jag vänt mig om.

När jag kom hem så kunde jag förstås inte låta bli att fotografera valparna - igen... De tycker att det är mysigast att ligga tätt tillsammans. (Och det är förmodligen varmast och tryggast också.)

Och kvällens vägning gav följande resultat: Chocolata: 113 g, Blanco: 152 g, samt både Dorada och Cremo: 186 g. Alla ökar i vikt - precis som bebisar ska göra.

Jag hoppas att din födelsedag blir perfekt! Jag hade så gärna firat den tillsammans med dig!

Lilla Chocolata är Ulfs favorit. Och Jenni tycker att Dorada är söt - medan Chocolata är oemotståndlig. Jag måste erkänna att jag också är lite svag för henne - bara för att hon är minst. Men jag har aldrig önskat mig en röd eller brun chihuahua. Jag har alltid tyckt att de ljusa färgerna (vitt, creme, guld eller ljusgrå) är vackrast. Och det tycker jag fortfarande! Så att välja - det kommer att bli mycket, mycket svårt. Det finns ju ingen garanti för att Chocolata kommer att förbli liten som vuxen. Chihuahuor kan växa väldigt ojämnt. Men visst ser hon oemotståndlig ut just nu, lilla Chocolata:

Jag har fått ett bra tips på hur jag kan göra med de sparade dagböckerna. Jag skulle kunna spara alla under rubriken Sparade dagböcker och sen, i stället för att skriva datum, skriva vilka händelser de omfattar. (T ex; nr 1: flytten till Spanien, nr 6: giftermålet med Ulf, etc.) Det är inget jag kommer att göra nu i dagarna - men idén är bra. Det skulle förstås vara mycket lättare att hitta då. Kanske jag måste lägga upp en "innehålls-sida" för de olika dagböckerna, för att få plats med lite mer info. Vi får se. Idén är bra - återstår att göra jobbet...

Vädret har varit härligt i dag också, men det har "bara" varit 19-20º varmt. Jag har gått en lång runda i dag (utöver promenaderna med Bonnie), gissningsvis lite drygt sex kilometer. Jag gick fram och tillbaka längs stranden - barfota i den mjuka varma sanden. (Det senare tränar andra muskler än de vanliga "gång-musklerna" eftersom man liksom "glider bak" lite i sanden för varje steg man tar.) Mina fötter tyckte att det var jätteskönt att gå i sanden!

Vov! I dag när jag var ute och gick - så mötte jag både Kiko och Lluna. Deras mattar satt och pratade med varandra. Jag sa bara hej till Kiko. Ja, för killar dom begriper inte alls - det här med att vara mamma. Lluna har visserligen inte haft några valpar själv, men hon förstår precis hur det är. Alltså: vov-roligt och mysigt - men jobbigt. Så vi pratade rätt länge, medan vi gick och nosade och kissade och så.

Det är skönt med lite egentid! Förr i tiden - då var hundmammorna hemma i kojan hela dagarna och skötte om sina valpar. Men vi moderna hundmammor, vi passar på att få lite egentid när valparna sover. Det gör dom förresten nu. Så nu ska jag säga till matte att vi måste passa på att gå ut. Vov på er!

Nu har valparna hunnit bli en vecka gamla. Det syns att de har vuxit på dessa sju dagarna. (Jämför de första fotona jag tog med de senaste!) Jag har precis vägt dem. Här kommer resultatet:

Alla utom Chocolata följer ganska bra "normalviktskurvan". Chocolata ligger lite under. Men jag är inte orolig. Hon går ju stadigt upp varje dag nu. Kanske hon inte kommer att bli lika stor som de andra? Bonnie väger normalt 2,7 kilo, och Voxer väger 2,0. Så valparnas vuxenvikt borde hamna nånstans mellan 2,0 och 2,8 kilo. Men även människobarn kan ju bli ganska olika stora (långa) - även om de är helsyskon. (Det är bara att titta på mig och mina syskon... eller på pappa och hans syskon.) Så vi får se. Jag kan bara hoppas att Chocolata blir en 1,5-kilos chihuahua. För sådana små är jag extra svag för... Men riktigt säker kan jag inte vara förrän valparna når ett års ålder. Och det är ju långt, långt innan dess som jag måste välja vilken av flickorna som jag ska behålla... Kanske Dorada blir vackrast? Just nu ser det ut så.

Om inte flygbolagen hade haft så fåniga regler så hade jag kunnat behålla båda flickorna. De (som tillåter hund) tillåter bara två hundar i kabinen (ibland bara en), och väskan får väga max 8 kilo inklusive hundarna, och den får inte ens vara så stor som ett normalt handbagage. Och inte är det tillåtet att köpa en flygstol/sittplats till sina hundar heller. Jag måste ju kunna ta mig mellan Spanien och Sverige med flyg! Det är alldeles nödvändigt!

Jag fick alldeles nyss ett nyhetsmail från www.lechien.se. Överst i mailet finns följande foto:

Ja, inte hade jag tänkt skriva mer i kväll, och inte lägga in fler foton heller - men så fick jag syn på detta:

Nosarna börjar mörkna på alla valparna nu, lite mer för varje dag. Överst Cremo och Chocolata.

Ännu har varken deras ögon eller öron börjat öppnas, men mot slutet av veckan bör det ske. Då kommer de förstås att bli ännu sötare!

Jag har lagt in lite text om "valpar till salu" på sidorna: Extrasida, English och Español. Men någon annons kommer jag inte att sätta någonstans, förrän längre fram. Men nu kan jag hänvisa till sidorna ovan när folk frågar. (Jo, jag fick slå upp flera ord för den spanska versionen...) Jag får verkligen hoppas att valparna går att sälja - till rätt pris och till rätt personer. Här i Spanien finns det ju många gratis-valpar att få fatt på - för dem som inte är så noga vare sig med stamtavla eller seriös uppfödning. Tyvärr förstår inte alla spanjorer kvalitetsskillnaden. Å andra sidan, får man en gratis valp så kan man ju bara skaffa en ny gratisvalp om det är något fel på den första. Förutsatt att man inte är djurvän förstås...

I kväll ska jag dansa latindans. Vi tränar ju in en koreografi i Bachacha, så jag hoppas att jag inte missade alltför mycket förra gången. Men det ska bli kul att dansa!

Det är inte ofta man får skriva den 29:e februari, men i dag är det en sådan dag. Här skiner solen och det är hyfsat varmt (15º nu på morgonen). Jag har äntligen satt fart med jobbet att bli av med de där sista 2 kilona, och den sista procenten fett. I dag visade vågen 47,6 kg och 19,3% fett. Snart i mål! Smalare än så (46,0/19%) tänker jag inte bli. Man ska inte överdriva åt andra hållet heller.

Jag fick mailreklam från Ellos katalog i dag. Jag visste inte att de har en "heminrednings-inspirationssida". Kunderna får skicka in foton på sina hem. (Det är en tävling.) Klicka på: http://www.ellos.se/ , och sen på rubriken Hemma hos. Jag hittade flera inredningar som jag tyckte om. Alla mycket genomarbetade. Så där genomtänkt som jag också skulle vilja ha det. Där allt stämmer i färg, och allt är välorganiserat, där prylarna inte behöver trängas, där det är perfekt välstädat, och där inredningen är ljus, harmonisk och aningen romantisk. Jag visar några av fotona här:

Inredningen på bilden nedan tilltalar mig dock inte alls. Men jag kan inte låta bli att visa den ändå. För visst är bordet häftigt!

Vill man ha ännu mer heminrednings-inspiration så har Hemnet följande länk: http://www.hemnet.se/inspiration. Där kan man sedan välja om man bara vill titta på vardagsrum eller kök/matplats eller... Bilderna kommer från alla lägenheter som är till salu. Somligt är jättesnyggt, annat är inte alls i min smak. Men visst kan man få inspiration där!

Steg ett för att få det så där snyggt som man kan se på fotona i inredningsreportagen - är förstås att gallra bort alla onödiga prylar! Allt som man inte använder, eller inte tycker om - ska bort. Jo, jag har gallrat, och rensat ut i flera omgångar. Men långt ifrån tillräckligt ännu. Jag får väl ta lite då och då, i omgångar. För det är inte bara så att ett hem där allt har en funktion (funktionen att sprida glädje räknas lika mycket som nyttoaspekten) är trevligare att vistas i - det är mer lättstädat också!

Har ni lagt märke till att jag ännu inte skrivit en enda rad om valparna? Men nu kommer det: Dorada har börjat öppna sitt ena öga!

Ulf vill väldigt gärna se ett foto på Dorada - nu när hon börjar öppna sina ögon. Så här kommer ett (halvsuddigt). Lyckas jag ta något bättre under dagen så lägger jag in det i kväll. Det är när valparna sover som de ligger still och är hyfsat lätta att fotografera, inte när de är vakna och ålar runt...

Valparna är bara 9 dagar i dag, och de öppnar normalt ögonen när de är 10 - 14 dagar. De första dagarna lär de se lite suddigt. Men jag antar att det blir mer fart på dem sen - när de ser vad de gör.

Själv har jag roat mig med att prova alla mina byxor i "storleken mindre". Jag kunde konstatera att jag redan nu kan ha 15 av de 28 paren. Jippie! Och av de återstående 13 paren får jag nästan på mig 9 (om jag håller andan). Troligen får jag ge bort de 4 allra smalaste byxorna. De paren verkar vara sydda för att passa anorektiker... Och hur som helst så ska jag gallra, sen när jag vet exakt vilka som passar. För alla paren vill jag faktiskt inte ha. Jag behöver heller inte 28 par. Nu är det visserligen både långbyxor, piratbyxor och sådana med knäkorta ben - men ändå. Det kändes hur som helst väldigt sporrande att prova byxorna och konstatera att jag nästan är i mål nu! (En del av byxorna använde jag kring år 2000, då jag hade en smalare period, men några är oanvända - köpta för att ha "sen".)

Så de kommande veckorna är det lite mindre mat, och lite mer motion, som gäller. I går cyklade jag på motionscykeln, samt tränade armmusklerna medelst mina hantlar. I dag har jag tränat magmusklerna samt musklerna på alla sidor av benen. I morgon pausar jag. På fredag bör jag cykla på motionscykeln, och så är det ju dags för mitt pilates-pass. Och eftersom det är fint väder så planerar jag att gå lite längre dagliga promenader. Maten kan jag inte inskränka så mycket på, jag äter redan lite (och det gäller ju att få i sig tillräckligt med näringsämnen). Men jag drar in mellanmålet på kvällen. Det klarar jag mig utan några veckor. För mer än några veckor till tror jag knappast att jag behöva banta. Målet är nära!

Att det går så bra för mig nu, både att banta och att hålla vikten, beror förstås på att jag känner mig harmonisk. Det går sällan bra att banta om man känner sig stressad, har för mycket annat omkring sig, eller inte är nöjd med sitt liv. Men jag trivs med tillvaron nu. Jag får bo här i El Campello, där jag trivs så bra - och där solen skiner för det mesta. Och jag har fått hit mina saker, och kunnat börja inreda vårt hem så att jag tycker att det blir trivsamt. Jag har en ovanligt rar äkta man, och jag har lyckan att ha flera husdjur! Och dessutom har jag balkongen full med växter, och många böcker att läsa... Ja, och så har jag ju tre underbara barn, några riktigt goda vänner, samt min närmaste släkt (som visserligen mestadels befinner sig alltför långt ifrån mig, men som kan nås via mail) - och de är förstås alla en stor glädjekälla. Alltså mår jag bra psykiskt nu - och då klarar jag allt mycket bättre.

Nej något bättre foto på Doradas ögon har jag inte lyckats få. Antingen sover hon, och blundar - eller så ålar hon runt i full fart. Och när hon diar så blundar hon. (Men om ni tittar noga på fotona nedan, så ser ni att öronen på Blanco och Chocolata börjar "stå ut" lite mer, i stället för att ligga platt mot huvudet. Öron är alltså på väg att öppnas de också. Om några dagar ska väl både det ena och det andra synas bättre.)

Vov och vov alltså! Så mycket jag sköter om mina små bebisar! Jag sköter om dom vov-bra!

Dom har redan vuxit mycket. Och den ena flick-bebisen har börjat titta lite på mig. Fast dom andra blundar hela tiden. När jag inte ammar dom - så sover dom. Det ska bebisar göra. Dom tycker mycket om att ligga nära varandra. Så det gör dom jämt!

Och vov! Jag tror faktiskt att dom kommer att bli precis lika vov-söta som jag! Visst! Ja, vov på er!

Här kommer ett extra foto på Blanco, bara för att jag tyckte att han var så söt när han sov. Han blir säkert en vacker hund!

Solen skiner och jag har fått vårkänningar. Så i dag har jag inhandlat: en Camelia (fast jag vet att de är svåra), blomjord, fröer till gräslök, persilja, basilika och luktärt, lökar till gladiolus och freesia. Senare i dag, eller i morgon, ska jag så och plantera!

I morse, när Bonnie och jag kom tillbaka från vår morgonpromenad, så mötte vi de tre frisörernas pappa. (De som har Jaime hårfrisering här i vår ingång.) Pappan pratar nästan helt perfekt engelska, vilket är ovanligt i hans generation (och för spanjorer över huvud taget). I dag frågade jag hur det kom sig att han kunde så mycket engelska. Han berättade då, att när han var ung så låg frisersalongen längre söderut på gatan. Och där Mercadona ligger nu, låg en stor gård. Gården omvandlades till ett vandrarhem med 30 bäddar. Plötsligt fick han unga utländska kunder, och han förstod inte vad de sa. Då, året var 1959, bestämde han sig för att börja läsa en korrespondenskurs i engelska. Två år senare så fick han sitt diplom. Det var verkligen ambitiöst av en frisör tycker jag! Och han talar nästan helt perfekt engelska! Han är glad att få prata lite engelska emellanåt nu, så att han inte glömmer bort den.

Förresten har jag upptäckt att min nyinflyttade granne, en ung kvinna med både hund och katter, talar perfekt engelska - trots att spanska är hennes modersmål. I hennes fall beror det på att hennes pappa är utlänning (hon sa inte varifrån han kom), och att hennes mamma studerat engelska i England. Både "frisör-pappan" och grannflickan har sagt att de gärna hjälper oss vid behov. Bra att veta!

I dag fick jag nyhetsmail från tidningen Hus & Hem. Där kan man också få en hel del heminrednings-inspiration: http://husohem.se/Bildgalleri/. Sen tycker jag att denna artikeln är värd att läsa: http://husohem.se/Hem/Villa/Goteborgsvillan-som-raddades-fran-forfallet/. Den handlar om ett par som köpte ett hus som var i väldigt dåligt skick - och rustade upp det. Huset är mycket vackert nu och inrett helt i min smak.

Jag hjälper fortfarande Chocolata att komma till spenarna, när jag har tillfälle. Och när valparna piper på nätterna så vaknar jag och går upp för att se om hon behöver hjälp. (Nej, utsövd känner jag mig inte...) Ibland så håller jag henne ovanför de andra så hon kan komma till i övre raden, och ibland håller jag upp någon av de andra så hon kan komma till i undre raden. Jag har alltid värnat lite extra om de svaga eller annorlunda. (Vilket säkert är en av orsakerna till att jag blev just specialpedagog.)

Alla fyra valparna har nu börjat öppna sina ögon. Men än så länge syns ögonen bara genom små smala springor. Och inte samarbetar de när jag ska fotografera dem... Därför lyckades jag bara få med Cremo och Chocolata den här gången. Visst ser de sömniga ut!

Ja, vov! Nu har alla mina bebisar börjat titta på mig. Fast bara lite tittar dom. Dom är så vov-gulliga så! Men för det mesta så blundar och sover dom. Och då passar jag på att vila mig. Vov, vov!

Kanske det blir regn här i dag? I alla fall påstår den norska väderleksprognosen att det ska komma ett par mm i eftermiddag, och himlen är delvis molnig. Jag har inte börjat så och plantera än, men åkte till blomsteraffären för att köpa några planteringskrukor. Jag köpte också en lavendel (för doftens skull). Sen tittade jag mycket på de stora fina Rosenskärmarna (Medinilla Magnifica). Men dels är de dyra (≈160:-), och dels är de rätt svårskötta. De får aldrig torka ut, tål inte temperaturer under +10º (kan alltså inte stå på balkongen), och så måste man duscha dem varje dag. Men visst är de vackra!

Om de inte vore ännu dyrare (≈500:-), så skulle jag allvarligt överväga att köpa en konstgjord. Den här blomsteraffären har oerhört välgjorda konstgjorda växter. Man måste gå fram och känna på dem, för att märka att de är oäkta. Och den konstgjorda jorden består av betong - så de står stadigt. (Viktigt om man t ex köper en 2 meter hög Benjaminficus.) På bilden nedan ser ni en konstgjord Rosenskärm.

Men orkidéerna nedan är däremot äkta vara - färgen till trots. Men de är förstås färgade. Sådant kan man ordna genom att tillsätta färgpigment i vattnet man vattnar plantorna med. Tjusigt på sitt sätt, men jag föredrar naturella.

Det är inte bara jag som har fått vårkänningar. Det har El Campello kommun också. I alla fall har de börjat rengöra alla lyktstolparna längs strandpromenaden. (De som är av något putsliknande material.) De använder en högtryckstvätt. Efteråt är stolparna betydligt vitare, och nedanför ligger en hög med sand (som väl har blåst upp från stranden tidigare och fastnat på stolparna).

Jag har försökt att fotografera valparnas ögon i dag också. Men det är nästan totalt omöjligt. När de har ögonen öppna så ålar de runt i full fart. Och de har ännu inte riktigt koll på sina rörelser, så de far hit och dit. Det blev 27 jättesuddiga foton - och så detta halvsuddiga. Men jag fortsätter förstås att försöka! Och när valparna blir lite stadigare så kommer det att gå lättare.

Den första veckan efter det att valparna har öppnat sina ögon, så ser de fortfarande ganska suddigt. (Och pupillen ändrar inte storlek vid olika ljusförhållanden.) Men när de väl upptäcker att det finns en omvärld så brukar det bli mer fart på dem. Då måste jag byta denna valplådan mot en hundsäng med lågt insteg, så att valparna kan ta sig ut på golvet. Och så måste jag, till att börja med, avgränsa den yta de får vara på. Jag ska kolla i källaren om jag har ett hyllplan som skulle kunna tjäna som gräns, om jag ställer det på högkant. Om jag inte har något tillräckligt långt (för att räcka mellan den ena garderoben och sängskåpet) så får jag väl köpa en bräda. Och så måste jag antingen lägga tidningar eller moderna "platta hundblöjor" på golvet i en hörna så de små får en toalett. Än så länge slickar Bonnie dem rena, men fr o m tredje veckan så kan de kissa och bajsa själva. Förresten börjar de höra vid ca 15 dagars ålder. Och ytterligare en vecka senare kan de gå runt lite stapplande, samt vifta på svansen. Fr o m tredje veckan börjar de också kunna reglera sin kroppstemperatur (så jag kan minska på värmen i rummet lite). I den vevan kommer de också att kunna börja dricka vatten själva och även äta lite uppblött torrfoder. Det kommer att bli roligare och roligare att ha dem!

Det ser ut som om lilla Dorada kommer att bli en exakt kopia av Bonnie. Titta på fotona nedan. T o m färgskiftningarna på benen är lika.

Det är bra synd att Blanco är pojke. Hans pälsfärg tycker jag allra mest om. Så hur ska jag göra nu? Ska jag välja lilla Chocolata, fast jag aldrig någonsin har önskat mig en rödsobel-färgad? Ulf favoriserar ju Chocolata. Jag får lite vinkar om det varenda dag... Och det är klart att det är roligare om hundarna inte ser exakt likadana ut. (Det kan ju vara bra att kunna se skillnad på dem, även på lite håll.) Det är oerhört svårt att välja! Jag kan helt enkelt inte bestämma mig ännu. Jag måste åtminstone få se dem gå omkring lite innan jag bestämmer mig - och det dröjer en dryg vecka till. Men sen måste jag bestämma mig! Jag måste ju kunna uppge vad det är för färg på den tiken som jag har till salu. Och så är det hälsosammast för mig, om jag bara knyter den som jag ska behålla riktigt nära mig - och håller de andra lite på distans. Känslomässigt alltså! (Det bli förstås ingen skillnad i skötseln av dem.) Men för att förbereda mig själv på att jag måste skiljas från tre av dem...

Hjälp! Av någon konstig orsak har fotot Blå Orkidé som jag tog innan i dag med min lilla mobiltelefon, fått ett felaktigt datum på senast ändrad - se nedan.

Men hur gör jag för att rätta till detta? Originalbilden är felmärkt. (Fast det var även ett par av Rosenskärm-fotona.) Jag har provat att börja om från början, men det felaktiga datumet är kvar. (Det blev rätt på Rosenskärm-fotona!) Problemet är att fotot för evigt (ja, i alla fall de närmaste 12 åren), kommer att ligga kvar bland det nyaste i mitt FTP-program. Så fotot kommer att "ligga i vägen" där. (För att ytterligare förvilla mig så har datorn lyckats skriva rätt datum på fotot när det ligger inne på webben - men inte på mitt foto på hårddisken, och inte i FTP-programmet...) Nej, jag fattar ingenting...

Är det någon som vet hur man gör för att rätta till sånt här? Hör av er i så fall!

Ser ni så stora dom har blivit? Det är bara för att jag sköter om dom så vov-bra!

Matte byter filt i vår säng nästan varje dag. Ja, det är bara för att det kommer lite kiss och bajs på filten. Men det är verkligen inte mitt fel. Jag kissar och bajsar ute. När matte byter filt så brukar jag hålla koll på henne. Ja, så att hon inte ska slarva bort nån av mina bebisar. Jag räknar dom alltid efteråt.

I dag provade jag en ny ställning när jag skulle amma mina bebisar. Jag satt upp. Det gick också bra.

Fast det är nog skönast att ligga ner i alla fall. Så det gör jag för det mesta. Vov, vov!

Solen skiner och det ska bli upp till 20º varmt i dag. I eftermiddag siktar jag alltså på en långpromenad. Men innan dess tänker jag tvätta några maskiner.

Jag tog nog sisådär 200 foton av valparna i går, strax innan jag skulle lägga mig. Ni ska slippa se alla fotona - men ganska många blir det ändå. (Ni som inte gillar hundar - skrolla ner en bra bit!) Flest tog jag av flickorna, för att kunna jämföra dem. Det är ett oerhört svårt val jag har framför mig - detta att välja bara en av dem. Jag tycker ju jättemycket om båda två! Och jag vill behålla båda! Om jag visste att Chocolata skulle väga max 1600 gram som vuxen, skulle jag välja henne. Men om hon kommer upp över 2000 gram - så skulle jag bli besviken för att jag valt just henne. Jag tycker ju egentligen inte om färgen rödsobel. Dorada har en sådan ljus färg som jag tycker är vackrast. Men hon kan bli lika stor som Bonnie. (Alltså 2700 gram.) Suck! Tänk om flygbolagen vore lite flexiblare i sina "hund-ombord-regler"! Så mycket enklare allt vore då. Då kunde jag ha valt att behålla båda!

Här kommer först ett foto av alla syskonen. Bokstaven A, i övre högra hörnan på filten nedan, är 7 x 7 cm. Så får ni lite uppfattning om hur små valparna är än så länge. (Och då har de ändå vuxit rejält!)

Sen kommer några foton på pojkarna. Det är Blanco som ligger överst och syns mest. Men på det sista fotot är det Cremo som syns.

Ja, och så kommer då en massa foton av flickorna. Ni ser själva så söta de är båda två.

Vov, alltså! Jag har vov-mycket att göra! Jag både ammar, och slickar, och sköter om mina små bebisar. Nästan hela dagarna, och nästan hela nätterna - så sköter jag om dom. Ibland känner jag mig ganska trött.

Men det gör ingenting. Nä, för det är så roligt att ha små bebisar. Jag trivs vov-bra med att vara mamma! Dom är ju så gulliga mina små bebisar!

Jag är noga med att slicka dom i rumpan - flera gånger varje dag. Så gör vi hundmammor. Ja, för att det inte ska komma nåt kiss och bajs där vi sover.

Men vet ni vad! Jo i dag såg jag plötsligt att Chocolata bajsade alldeles själv. Hon kan bajsa själv nu. Men jag skyndade mig att slicka upp det. Ja, så att matte inte skulle märka nåt. För matte blir väldigt sur om man bajsar inne. Ja, vov på er!

Det har varit underbart väder här i dag, och hela 23º varmt som mest! Jag har gått klädd i shorts(!) och kortärmad tröja. Bonnie följde med på en ovanligt lång promenad (halvvägs till Rio Seco). Så långt har hon inte gått sedan i början av graviditeten. Sen gick jag ensam en dryg timme, fram och tillbaka längs stranden. Jag gick barfota längs vattenbrynet så det 16-gradiga vattnet sköljde över fötterna. (Lite kyligt, men sanden var varm.) Det var många som solade i dag, och några som badade.

I eftermiddags, när jag var uppe i köket, så hörde jag plötsligt att Bonnie ropade på hjälp. (Desperat "gnäll-skäll".) Jag rusade ner. Lilla Dorada befann sig på golvet, utanför valplådan, och Bonnie såg förtvivlad ut. Antagligen hade Dorada råkat tippa över kanten när hon letade efter Bonnies spenar. Hundar kan inte bära sina valpar. (Det är katter som bär sina små i nackskinnet.) Så jag lyfte tillbaka Dorada i lådan, och Bonnie såg mycket lättad ut.

Jag insåg då att det kanske är lika bra att jag fixar den där avspärrningen nu. Jag kom på att jag har delar av en omonterad Billy-hylla i källarförrådet. (Delarna som blev över när jag bytte bakstycket som skadades i flyttningen.) Jag har nu lagt en av gavlarna som gräns mellan valparnas blivande utrymme och resten av rummet. (Bonnie bör kunna hoppa över.) Så här blev det:

Jag har oroat mig för att det kommer att kännas väldigt kallt på klinkergolvet för de små valptassarna. Men i går svängde jag inom byggvaruhuset Aki och köpte 2 m² tunna mönstrade cellplastplattor (50 x 50 cm) för 3 €. Jag vet inte vad de är avsedda för (de fanns i olika präglade mönster), men jag tänker lägga dem på golvet så det blir varmt och skönt. Jag väntar dock med att lägga på dem tills de behövs. Någon matta kan jag inte ha där - för då skulle valparna kissa på den. De väljer alltid det mjukaste stället. Och de ska ju få antingen tidningar eller "blöjor" att kissa på.

Innan valparna kommer att få vara på golvet måste jag också sätta skydd framför elementet (som kan bli väldigt varmt) och sladdarna (som absolut inte får gnagas på).

Sen beundrade jag valparna en stund. Då la jag märke till en sak. Jag såg att den lite ljusare pälsen på Cremos huvud bildar formen av ett hjärta! Gulligt! Ser ni detsamma?

Nedan ser ni Dorada. På henne ser det mer ut som en triangel, det ljusa. (Har man väldigt god fantasi kan man dock se triangeln som ett avlångt hjärta - men inte ett så välformat som på Cremo.)

Det är förresten väldigt trångt i mjölkbaren! Tur att det finns två "våningar"...

Sen har Ulf och jag bestämt (efter goda råd från Linda) att vi inte ska välja valp efter utseendet - utan efter personligheten. Det är ju inte storleken eller pälsfärgen som är det viktigaste - utan att valpen är glad, trevlig och tillgiven. (Friska är ju alla.) Så när Ulf kommer hem igen (13/3) så ska vi börja studera flickorna. Då ska de ju ha börjat bli lite sociala. Så får vi se vem som då vinner våra hjärtan.

Det har varit lika härligt väder i dag, solsken och +23º! I dag hade jag bara shorts och sollinne på "mitt-på-dagen-promenaden". Eftersom jag ser på mina vädergadgets hur vädret är hos er, så har jag förståelse för om ni är en smula avundsjuka... (Det skulle jag ha varit om jag vore i ert ställe.) Jag har verkligen njutit av dagens promenader! Tänk att man kan ha det så här skönt - i början på mars!

Och sen har jag njutit av att titta på mina små telningar. Så här ser de ut i dag. Först ett foto på pojkarna (Cremo med "hjärtat), och sen ett på flickorna.

Och sen fyra foton på bara Dorada. (Det är slumpen som avgör vem jag kommer åt att fotografera.) Visst är hon jättegullig!

Voxers matte skickade i dag två foton på Voxers mamma Zalerosa. Båda är tagna i utställningsringen. (Hon är champion i två länder.)

Kanske Chocolatas färger delvis kommer från henne? (Voxers pappa är ju cremefärgad.) Tyvärr har Voxers matte inget foto på Voxer som valp. Å andra sidan har jag ännu inte fått något foto från Bonnies uppfödare på vare sig Bonnie som liten valp, Bonnies mamma, eller Bonnies pappa. Jag har ändå bett vid flera tillfällen. Lite dåligt tycker jag! Uppfödaren har ingen webbsida, ingen egen mailadress, och hemligt telefonnummer. Man kan verkligen undra varför... Och inte står hon med på Chihuahuacirkelns uppfödarlista heller, trots att hon är medlem - och har fött upp chihuahuor i många år. Det känns som om något inte stämmer... (Amelie Gärdström, kennel Östermalms Pärla.) Men om detta visste jag inget när jag köpte Bonnie.

(Jag lyckades ändra fotot Blå Orkidé i dag! Jag ändrade färgen en nyans och sparade - och då blev det äntligen dagens datum. Sen ändrade jag tillbaka igen, men det nya datumet var kvar. Skönt att det ordande sig!)

Nyss trillade även Chocolata över kanten på valplådan. Jag bör nog leta upp något att ställa framför elementet och sladdarna - redan i morgon förmiddag... (Och klockan 19, när Bonnie och jag gick tidiga kvällsrundan, var det fortfarande 20º varmt ute!)

I dag är det inte lika varmt. Här är visserligen soligt och +18º, men det blåser rejält från havet. Så i dag går jag klädd i långbyxor, och tar på mig fleecejacka när jag går ut.

Elräkningen för perioden 24/1 - 22/2 kom i dag. Den var på 341 €! Alltså ≈3026:- för en månad! (Jag räknar alltid efter aktuell dagskurs.) Och det var ju först när valparna föddes, den 20/2, som jag ökade värmen i mitt rum till +24º. Visserligen tillbringar Ulf tre veckor i Stockholm nu, vilket innebär att jag inte alls värmer upp ovanvåningen, men jag bävar ändå inför nästa elräkning! Även om jag skulle få sålt valparna till det pris jag begär, så kommer jag inte att tjäna ett öre när alla omkostnader (inkl elen) är avdragna. Jag får sätta det här med valpar på nöjeskontot. Ett stort nöje är det ju onekligen! Det är sååå roligt!!!

Än så länge ligger valparna alltid tätt tillsammans när de sover. Först när de så småningom börjar ligga utspridda i valplådan - så kan jag sänka värmen i mitt rum, eftersom detta tyder på att de då kan reglera sin kroppstemperatur. Annars tycker både Bonnie och jag att +24º är i varmaste laget.

I dag är valparna 14 dagar gamla, och jag har vägt dem. Här kommer resultatet:

Alla fyra har ökat bra sen senaste vägningen. Och eftersom ca 70% viktökning per vecka är normalt, så kan jag konstatera att alla, inkl Chocolata, har ökat normalt. Det känns bra. Då vet jag att de växer som de ska.

Däremot är jag en liten aning bekymrad för Bonnie. Hon blöder rätt så mycket fortfarande (som när hon löper ungefär). Jag har läst att livmodern är helt läkt först efter tre veckor, men undrar ändå om det är normalt att blöda så här länge. Jag ska fråga veterinären.

Jag gick inom veterinären. Så länge Bonnie ser ut att må bra, och blödningarna inte tilltar, så är det normalt att hon blöder. Alltså behöver jag inte oroa mig. Jag köpte också sådana där "valpblöjor". Alla säger att de är så bra. Men de kostar 8 € (≈ 71:-) för 10 stycken. De är 60 x 60 cm och är tänkta som engångs. Men jag har hört att man kan låta dem torka emellan och använda dem många gånger. Och till små hundar varar de förstås längre än till stora. Det står att de är ultraabsorberande och att de eliminerar lukten. Det ska bli intressant att prova dem. Förr i tiden använde jag gamla dagstidningar. Men än ligger valparna i valplådan - och Bonnie sköter om dem...

Ja, och så är det förstås oundvikligt att jag visar några valpfoton. Så här kommer några jag tog i eftermiddags. Jag tror knappast att jag behöver skriva vem som är vem längre. I dag blev det flest på Chocolata.

Vov - en så duktig mamma jag är! Vov-duktig! Ser ni så mycket mina bebisar växer?

Ja, Chocolata är lite mindre än dom andra. Men hon växer hon också. Det är bara för att dom får dricka så mycket mjölk dom vill från mina bröst. En vov-dukig mamma är jag! Vov, vov!

Datorn krånglar. Skärmen blir svart flera gånger i minuten. Så har det varit en längre tid. Det blev aldrig bra fast jag lämnade in den på lagning, då för länge sen. Och programmen krånglar ofta: "Programmet svarar inte". Ändå sköter jag om datorn ganska bra. Jag rensar och defragmenterar och uppdaterar. Tur att jag är född med en stor portion tålamod...

Men ute skiner solen! Man måste fokusera på det positiva här i livet! Det är ju inte hur man har det - utan hur man tar det, som avgör hur man mår...

I dag har jag planterat om några växter på balkongen. Sen tog blomjorden slut. Så innan jag kan sätta mina nyköpta lökar, och så mina nyköpta frön - så måste jag köpa mer. Men det får vänta till i morgon.

Nu har jag gått ner till 47,1 kg. Bara 11 hg kvar till målet. Sen ska det bli skönt att slippa banta. För ganska tråkigt är det ju...

Jag fick ett mail med en massa sådana här foton i dag. (Jag visar bara några exempel här nedan.) Fotona är tagna i ett varuhus i USA. Det är meningen att man ska förfasas - eller skratta. Men egentligen är det ju synd om människorna på fotona. Det känns fel att de blir utlämnade så här till allmän beskådan.

Ingen normal människa vill vara så här fet. Men av olika orsaker har dessa människorna inte klarat av att hålla en hälsosam vikt. Det finns så många förmildrande omständigheter. Men till slut handlar det om att välja. Det är de val vi gör här i livet som avgör hur vi har (eller får) det. Och ibland får man välja mellan en chokladpralin och en rå morot. Just nu väljer jag moroten. Jag vill aldrig mer bli tjock. Jag vill känna mig nöjd med mig själv. Men framför allt vill jag hålla mig frisk.

Ni får se det en gång till, det där halva fotot som jag en gång klippte bort - eftersom jag skämdes så. Fotot där jag är jättefet (som jag var några år när barnen var små). Då vägde jag 32,9 kilo mer än jag gör i dag...

Jag var inte riktigt lika fet som personerna ovan. Men om jag inte hade tagit tag i det hela, och börjat banta, så vet jag inte hur det hade slutat. Bara ett vet jag - att då hade jag definitivt inte mått bra, varken psykiskt eller fysiskt.

I går fick jag tips om en webb-butik där de säljer väggord mm: http://www.paxlux.se/ . Ni vet såna här (oftast ordspråk) som man kan klistra upp på väggen:

Väggorden ovan (och många till) kan man köpa i olika färger, typsnitt, storlekar, på olika språk mm. Jag har flera gånger önskat mig några sådana. Kanske jag kan fästa ett eller två på de fula bruna garderobsdörrarna (till den fasta garderoben) här i mitt rum? Fast egentligen borde jag måla dörrarna vita först. Och frågan är vilket ordspråk jag allra helst skulle vilja ha på väggen? Och egentligen så hade det varit väldigt snyggt att ha ett på kylskåpet - i stället för alla kom-ihåg-lapparna och inköpslistorna som sitter där nu. Men var ska jag då ha mina inköpslistor? Jag får fundera ett tag...

Har ni märkt det? Inte ett ord om valparna hittills... Fast kanske det kommer några foton framåt kvällen? För som vanligt är de SÅ söta!

Nej, några valpfoton la jag inte in här i går. Så ni ska få se 24 stycken i dag i stället. Men eftersom valparna sover just nu, så vill Bonnie passa på att skriva några rader.

Vov - och jättemycket vov! Det är så roligt att vara mamma! Fast man blir ju liksom lite låst - när man har bebisar. Ja, särskilt när dom lägger sig på en.

Då får man ju liksom ligga kvar. Ja, i alla fall om man är en bra mamma. Och det är jag. Vov-bra!

Men man kan inte vila sig hela tiden. Nä, för man måste slicka, och amma, och sköta om sina bebisar också. Det måste man. Så det gör jag.

Det är svårt att fotografera valpar. De samarbetar inte. Och lådan är trång. Än så länge har de svårt att hålla ögonlocken och huvudet uppe. Så på de flesta fotona sover de. Deras öron har börjat öppna sig nu. Ser ni? Men jag har inte märkt att de hör än.

Här kommer några blandade foton (mer eller mindre lyckade), några från i går - och några från i dag:

Väldigt många av fotona jag tar - får "sned horisont". Det är sällan jag kommer åt att hålla kameran rakt. Men är det bara några grader så kan jag rätta till det i mitt bildbehandlingsprogram. Men blir det så tokigt som på fotot nedan - då är det inget att göra. Men eftersom jag tycker att Dorada är söt på fotot - så får ni se det ändå.

Jag åkte till stora blomsteraffären och köpte 45 liter jord i dag. Det ska väl räcka ett tag. De hade så vackra små citrusträd av olika sorter - som jag länge stod och tittade på. De hade citron-träd, kumquat-träd, och ett träd med små "miniapelsiner". Det senare blommade och doftade underbart. Jag var väldigt frestad att köpa ett, men avstod. (De kostade 24 €, och var knappt en meter höga.)

Sen måste jag berätta att datorn har låst sig vid några tillfällen i dag. Inte ens i felsäkert läge, kunde jag öppna programmen - eller ens stänga av datorn. Nu fungerar datorn igen. Måtte den fortsätta att fungera! Jag har ju min lilla rosa dator som reserv nu. Men det senaste som jag har skrivit här finns inte på den rosa - och inte de senaste mailen heller. Så det skulle vara mycket opraktiskt om den här datorn la av helt...

I eftermiddag har jag tillbringat några timmar på balkongen. Jag har planterat freesia- och gladioliuslökar, samt persilja, oregano och rosmarin. Och så har jag sått basilika, gräslök och luktärter. Det är hög tid att så - våren har ju kommit. På fältet där jag brukar plocka kranskragar såg jag att dessa börjat blomma. (De 45 litrarna jord tog förresten slut...)

Efter siestan gick jag ner till friseringen här i vår ingång och fick klippt håret. Jag bad frisören ta 10 cm eftersom mitt hår hade blivit så slitet i topparna. Det blev bra och kostade 12 € (≈ 107:-) som vanligt.

Jag har fått en del gjort i dag. Utöver ovanstående har jag bl a varit på posten och hämtat ett paket med en duk som jag hade beställt till matbordet, och tvättat två maskiner tvätt. Men på min att-göra-lista står det mycket mer. Men resten får vänta till i morgon. Jag är trött i dag. Jag blev väckt klockan 04 i natt av ett väldigt pipande. Det visade sig att två av valparna hade trillat över kanten till valplådan. Jag fick lyfta in dem igen, och sen kunde jag inte somna om.

Det är när Bonnie är utanför lådan som valparna ställer sig på tå för att titta efter henne. (Det märks att de ser lite mer nu.) Och råkar de få huvudet för högt över kanten så tar de överbalansen och trillar över på utsidan. Det är inte så mycket styrsel i deras små kroppar än.

Om bara någon dag får jag byta ut valplådan mot en hundsäng med lägre kant. Men det är inte säkert att de lyckas ta sig upp i sängen igen, om de råkar hamnat utanför. Så det kan tänkas att jag blir väckt även då...

Jag har inte kunnat avhålla mig från att fotografera de små i dag heller. Men i dag får ni bara se 18 foton sammanlagt.

Vov på er! Jag har skött om mina bebisar i dag också. Vov-bra har jag skött om dom. Och dom växer!

Nu kan dom faktiskt sitta själva. I alla fall en liten stund. Sen trillar dom. Dom är så vov-gulliga så!

Jag tycker vov-mycket om mina små bebisar! På fotot här nedanför så pussar jag Dorada. Jag brukar pussa alla fyra varenda dag. Vov, vov då!

Det enda nyttiga jag har gjort hittills i dag, är att rensa avloppet under tvättstället. Därtill var jag nödd och tvungen... Trots att jag i natt har fått sova nästan hela natten så känner jag mig inte riktigt pigg. Kan det bero på bantningen tro? Jag är ju tvungen att ransonera maten för att gå ner det lilla sista. Tråkigt nog har vikten ändå stått still i fyra dar nu. Men jag kämpar förstås vidare. I kväll ska jag på pilates-passet, och hoppas då göra av med några kalorier. Motion är egentligen viktigare i sammanhanget - än matransonering...

Några valpfoton har jag förstås tagit. Det blev bara på pojkarna. Det första är på Blanco, de övriga på Cremo.

Som ni ser så befinner hon sig på utsidan av valplådan. Hon är den som har råkat trilla över kanten oftast. Hon är också den som är aktivast för övrigt. Och för närvarande är hon min favorit. Jag tycker att hon har vackrast färg, och så är hon just nu mest "kontaktbar". Linda och Jörgen tycker också att Dorada är den sötaste av flickorna. Men jag har ännu inte bestämt mig helt. En vecka till ska jag fundera. Jag vill se hur de utvecklas. Och egentligen bör jag låta veterinären titta på dem innan jag bestämmer mig helt. Men fortfarande vill jag helst behålla båda flickorna! Förresten vägde jag valparna i går, och kunde konstatera att alla fyra nu har tredubblat sin födelsevikt.

I dag måste jag göra klar valphagen. Valplådan börjar bli för trång nu när valparna rör sig mer. Ja, och så händer det, som sagt, att någon trillar över kanten...

Jag har täckt golvet med cellplast-plattorna, och satt elementet i en skyddande korg. Blöjan ligger på plats (även om jag tror att det dröjer ett tag innan de börjar använda den). Bonnie inspekterade hagen, och verkade tycka att den är helt OK.

Cremo och Chocolata kikade över kanten på hundsängen, men ännu har ingen vågat sig ut på golvet.

Det dröjde inte så länge innan de små vågade sig ut på golvet. Men de nästan kröp fram, för lite farligt verkade det vara.

Jag fick sen lägga en hopvikt filt framför hundsängen, för att de skulle kunna ta sig upp i den igen.

Vov på er! Nu har matte ordnat lite större plats till mina bebisar. Och det är ju bra.

Fast - vov! Det blev lite svårare att hålla reda på dom. Ja, för nu ligger dom inte i sängen hela tiden. Nä, bara när jag är där. För då vill dom ju dricka mjölk. Och så vill dom att jag ska sköta om dom. Så då gör jag det.

Så på kvällen, då kopplar jag av lite. Ja, för varje kväll kommer min kompis Lluna och hämtar mig. Och så går vi en promenad tillsammans. Vi brukar kissa, och nosa, och prata, och så. Våra mattar följer också med. Det är skönt att komma ifrån en stund. Men sen, sen har jag bråttom hem till mina bebisar igen. För jag vill ju inte vara ifrån dom för länge. Vov, vov!

Både i går och i dag har jag ätit lite mer än jag borde. Så om vikten redan stått still 4 dar, så lär den väl stå still lika många till... Men sen! Dessutom har jag varit lat och nästan inte gjort nån nytta alls. Jag har läst, gått barfota i sanden längs havet, och så kelat med valparna förstås.

Blanco upptäckte att han kunde dricka mjölk samtidigt som Bonnie åt, och på så sätt få en skvätt före de andra. Men Bonnie såg inte ut att uppskatta initiativet.

Valparna har blivit mer medvetna om varandra nu. Jag kan inte påstå att de leker - men de luktar och smakar lite på varandra.

Och lilla Dorada vann många charmpoäng när hon i dag viftade lite tafatt på svansen när hon såg och hörde mig. Ja, och sen slickade hon mig på handen också. Hon är mest försigkommen än så länge. Kanske för att hon är störst?

Men alla fyra är jättegulliga - och jag är noga med att fördela klappar, kel, och uppmärksamhet alldeles rättvist.

Det blev ett PS, för jag vill inte undanhålla er följande foton. På de första fotona "leker" flickorna med varandra (medan pojkarna sover). Visst är de gulliga!

Och på följande foton så sköter Bonnie först om Dorada, och sen vill hon leka med henne.

Men jag tycker nästan att Bonnie blir för hårdhänt. Hon krafsar Dorada utmanande på huvudet med tassen - när Dorada inte gör något, utan bara sitter kvar. Bonnie borde ju veta hur man gör med valpar, men kanske hon tror att Dorada redan kan leka på riktigt. Det slutar alltid med att Dorada drar sig undan. Det blir väl lite för häftigt för hennes smak.

Jag har inte gjort nåt särskilt i dag, bara tvättat, klappat valpar, och allt det där vanliga. Men jag har blivit kontaktad av en jurist som företräder en klient - som olyckligtvis anlitade Europaspecialisten för en flyttning. Vi är tydligen många som känner oss lurade! Nu jämför vi våra dystra erfarenheter av Europaspecialisten... Fortsättning följer!

Vov och vov alltså! Nu är dom nästan överallt i valphagen - mina bebisar. Och inte får jag vara ifred när jag äter. Nä - för då försöker alltid nån av dom att dricka mjölk samtidigt. Och det är faktiskt lite jobbigt. Så då brukar jag säga ifrån. Morr, moorr säger jag. Fast jag säger det ganska tyst - och snällt, så dom inte ska bli rädda. Bara så dom förstår. Man måste ju lyda sin mamma - det måste man.

Och sen är det svårare att slicka dom i rumpan nu. Ja, för dom glider liksom runt på golvet. Det var lättare när dom låg i sin säng hela tiden. För då låg dom mer stilla. Fast jag klarar av det ändå. Ja, för jag ärju en så duktig mamma jag.

Och det är förstås kärt besvär - att sköta sina små. Och vov! Dom har faktiskt blivit ännu vov-gulligare nu.

Fast dom kan inte prata rent än. Så vi kan inte prata så mycket. Dom kan inte ens säga vov. Nä - för det låter bara viff. Men jag ska lära dom. Både vov och voff måste ju faktiskt alla hundar kunna säga! Det är minsann viktiga ord!

Sen, när jag har skött om dom - och försökt lära dom att säga vov - då brukar vi lägga oss och vila tillsammans. Det är vov-mysigt att sova en stund, tillsammans med alla sina små bebisar. Vov då!

Jag hoppas att ni inte tröttnar på att läsa min blogg, alla ni som är intresserade av Spanien och tango och sådant. För de närmaste veckorna kommer det oundvikligen att handla mycket om valpar här. Jag lägger in många foton, både för min egen del - men också för att de blivande valpköparna sen ska kunna "knycka" alla fotona av just deras valp. Det är Cremo på det allra första fotot nedan. Och Chocolata är ju lätt att urskilja. Sen är det inte alltid jag ser själv vem som är vem - av de tre ljusa. (Men det ser ut att vara Blanco som står framför Cremo på det tredje fotot.) I verkligheten är det lätt att skilja på dem, men inte på alla foton som jag tar.

Jag har precis vägt valparna, som nu är tre veckor gamla. De ökar stadigt i vikt - precis som de ska. Ser ni att de två minsta, Chocolata och Blanco, nu har ökat procentuellt mest! Kanske valparna inte blir så olika stora som vuxna?