Sparad dagbok 25. (Fr o m 12-10-12 t o m 13-02-28.)

12-10-12:

I dag är det alltså "stora pangaredagen" eller rättare sagt: Fiesta de Moros y Cristianos. Redan klockan 05 hörde vi folk utanför fönstret som var på väg ner till stranden. Det var antagligen skådespelarna och statisterna. Och klockan 06:15, medan allt fortfarande var ganska lugnt - gick Bonnie, Stella och jag vår tidiga morgonpromenad. (Det var redan +20º ute.)  Vi höll oss på gatorna ovanför strandpromenaden, för att undvika trängseln. Alla de som ville ha en bra åskådarplats var tvungna att vara på plats senast 06:30. Kommersen av frukostbröd o dyl var i full gång nere på strandpromenaden, fast det fortfarande var alldeles mörkt ute.

Förra året satt Linda och jag på muren i god tid, men i år ville jag vara hemma hos Stella eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera på det myckna smällandet. Vi kan se en hel del från vår balkong.

När eldarna hade tänts på stranden, och klockan blivit 07, så släcktes gatubelysningen längs strandpromenaden - och smällandet började. Först sköt man upp några raketer, och det är ju vackert att titta på. Men sen började man skjuta med alla muskötliknande vapen. Och då sa det PANG på högsta volym.

Stella började darra och såg väldigt orolig ut, men Bonnie tog det lugnt. Jag satte Stella i min front-carrier-bag, och hon blev lugn när jag bar omkring henne i den.

Med jämna mellanrum satte jag Stella i soffan hos Bonnie, och så gick jag ut på balkongen och tog ett par foton. Efter hand som solen gick upp kunde jag sikta fiendeflottan till havs, och se de stridande på stranden.

Periodvis såg jag mest krutrök...

 

Men när solens röda skiva började synas vid horisonten så närmade sig fiendeflottan stranden, där fienden sen landsteg.

Striderna intensifierades, men som vanligt kom den kristne kungen ridande med sina styrkor. Muslimernas kung kom också ridande - och så stred man till häst en stund. Slutligen segrar alltid de kristna, som de gjorde på 1200-talet* i Spanien. Det är ett vackert skådespel - särskilt på närmare håll förstås.

 

Enligt lokaltidningen brukar ungefär 800 skådespelare, statister och funktionärer medverka - och åskådarantalet brukar ligga kring 5000 personer. Det är en STOR fest det här. Uppe i gamla El Campello hålls "småstrider", tal, konserter och parader, flera dagar i rad.

*) Egentligen varade det  moriska väldet - från erövringen av Iberiska halvön år 711 och ända fram tills även Granada blev kristet år 1492, och halvön kallades denna period Al-Andalus. Men större delen av Spanien blev återigen kristet under 1200-talet, en återerövring som brukar kallas reconquistan. År 1479 tillträdde kung Ferdinand II av Aragonien tronen och det året räknas som början för det moderna Spanien. Namnet Europa tillkommer efter Konstantinopels fall 1453, då det bysantinska riket faller. Namnet användes av kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för att bilda en kristen och kulturell gemenskap.

Ja - så fick ni en liten dos historia också. Men så är det ju ett historiskt skådespel - Fiesta de Moros y Cristianos. Nu, klockan 10, verkar det som om den värsta krutröken har lagt sig där ute. Då kan hundarna och jag snart gå en promenad igen.

PS:

Det är regnrisk i dag, men än så länge har vi solsken. Precis när hundarna och jag kom ner till strandpromenaden så mötte vi paraden. Jag hade kameran med i fickan, men hann inte få upp den förrän de flesta hästarna hade hunnit förbi. Det är ju annars hästarna som är allra vackrast, även om alla deltagarna är fint klädda.

Eftersom det gick en orkester mellan varje grupp i paraden, så fick jag gå en bit längre bort med hundarna - för att skona deras känsliga öron. Trummor, cymbaler och blåsinstrument är ju inte precis några tystlåtna instrument...

Sittande på muren såg vi sen slutet av den långa paraden gå förbi.

Morernas tältläger är rivet och bortforslat, men det kristna står kvar.

På tornet, och på vägen dit, syns dekorativa röda flaggor.

El Campellos renhållningspatruller var redan i full gång med att utplåna spåren efter publik, deltagare och hästar.

Vov-Voff! Spanjorerna - dom är inte riktigt kloka dom. I dag på morgonen så sa dom PANG, PANG och PANG i nästan två timmar. Det heter Fiesta säger matte - Fiesta de Moros y Cristianos. Ja, och när dom firar det - då leker dom krig och säger PANG! På stranden lekte dom. Stella och jag, vi var inomhus. Och jag hade bett matte och husse att stänga alla fönster. Men det hördes PANG ändå! Fast nu är dom tysta igen. Och det är skönt. Ja, för mina öron tycker inte alls om sånt vov-högt ljud.

Vet ni - Stella har börjat intressera sig för pojkar. Ja, i går kväll fjantade hon runt omkring Kiko en lång stund. Ja, bara för att hon löper nu. Jag fick säga till henne, att hon är alldeles för liten för sånt. Själv stod jag bara och tittade på dom.

Ja, jag är ju vuxen nu - och då fjantar man inte. Ser ni förresten så vov-fin min svans börjar bli igen! Ja, jag tappade ju en massa päls - innan när jag ammade mina valpar. Fast nu växer pälsen ut igen. Jag kommer säkert att bli ännu vov-sötare än förut. Visst! Ja, vov på er då!

PS2:

Nu har Ulf installerat det nya modemet. Det första mail jag fick därefter var reklam från Maisa, www.maisa.es. Även de vill väldigt gärna sälja lägenheter. Det är de som har byggt husen med blå balkonger (Los Abedules = Björkarna) uppe vid stationen.

De berättar nu att de har sänkt priserna, samt bjuder på momsen året ut. Det är väldigt fina lägenheter, och tre svenska familjer har redan köpt lägenhet där. Fast för egen del så föredrar jag att bo närmare stranden.

Så här ser en lägenhet med två sovrum ut (tipo A = 65 m²):

Ja, det är köparnas marknad nu. Nu skulle vi bara vinna några miljoner kronor var, så vi kunde köpa var sin riktigt fin lägenhet sen. För mig är ju läget inte akut - jag bor ju redan i en fin lägenhet (även om den inte ligger i första linjen). Men med tanke på den stundande svenska vintern, så hade jag gärna unnat er alla en lägenhet här i El Campello.

12-10-13:

I dag på förmiddagen besökte vi veterinären där Stella fick sin 3:e (och sista) grundvaccinering mot Leishmaniosis. Skönt att ha det gjort. Nu ska ingen av hundarna vaccineras förrän i april nästa år.

Sparad dagbok 24 började bli så full så jag la i dag upp en Sparad dagbok 25. I den senare har jag ännu inte lagt in någon text, men det kommer...

ABA-tango hade en stor tangofest i går med anledning av deras 7-årsjubileum. Förr skulle jag aldrig ha missat något sådant. Det var säkert jättekul. Nu prioriterade jag hundarna. (Jag skulle ju inte orka gå upp klockan 06 för deras skull, och sen hålla på att dansa halva natten...) Men jag planerar att dansa mera tango i vinter, både hos ABA-tango och Peña del tango. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om att dansa tango!

12-10-14:

I går eftermiddag tog jag äntligen itu med alla de döda växterna. Jag tömde krukorna på all jord och ställde dem i blöt. I dag ska jag skura dem och ställa dem på tork på balkongen, för att när de är torra stapla dem i en hörna i väntan på nya växter. Jord och döda växter slängde jag. På bänken där de döda växterna stod, står nu de döende. Dessa har ännu några gröna blad men stammarna verkar vara ruttna inuti, så de har nog tyvärr inte mycket chans att överleva. Dock sköter jag om dem så gott jag kan - och hoppas...

Citrongräset i förgrunden nedan ser helt dött ut, och är det förmodligen också. Men jag låter det stå ett tag till - och hoppas! Jag hoppas också att pelargonen till höger nedan ska överleva. Den ser friskare ut men jag plockar bruna blad varenda dag, och de grenar som trillar av då och då är alldeles svarta inuti. Kanske jag kan ta en stickling? Jag försökte tidigare, men den fick aldrig några rötter. Den var väl i för dåligt skick. (Jag måste nog ändå fråga Cynthia vad hon egentligen gjorde med växterna i somras. Försökte hon lära dem att simma?)

Jag är glad att en tredjedel av mina växter lever och frodas. Det är lite tröst i alla fall. Men jag saknar flera av de andra som hängt med i bortåt 20 år. Sex av pelargonerna hade flyttat från Ängelholm till Helsingborg och vidare till Busot, El Campello, Hässelby, El Campello, Hässelby och El Campello igen. Man släpar inte med sig växter på det viset om man inte bryr sig om dem...

Jag hoppas kunna hitta likadana längre fram. (Några av pelargonerna hade ovanliga färger.) Nu tar jag sticklingar och sår. (Se småkrukorna i förgrunden.) Bl a har jag sått citrongräs. Men det lär dröja några år innan det blir så stort att jag kan skörda bladen. (Jag brygger jättegott te av dem.)

Flytbryggan ligger än så länge kvar vid stranden - till barnens stora förtjusning:

Det är fortfarande jippon varje dag här i El Campello. I morse sköt de med sina musköter en halvtimme uppe vid tornet. Hundarna börjar bli vana nu, och inte ens Stella reagerar nämnvärt. På kvällarna har man fina parader. Jag hade tänkt gå och titta på morernas parad i går, för de skulle ha tama falkar med sig. Men så var det lite ruggigt ute, det hade kommit några regnstänk, och jag var trött. Så jag satt hemma och började läsa en ny bok i stället: En märklig affär av Peter Robinson. Det är en småmysig kriminalroman med överkommissarie Alan Banks i huvudrollen. Jag har läst fyra böcker om kommissarien tidigare, och böckerna brukar var både spännande och trevliga. Än så länge har jag bara hunnit tre kapitel. Jag ska försöka undvika att sträckläsa den här gången. Ulf tittade på svensk TV i datorn, och hundarna låg bredvid mig och vilade.

I dag tar vi det lugnt. Ulf läser dagstidningarna i datorn och jag ska strax gå ut med hundarna igen. Det är fint väder ute, men inte lika varmt som tidigare (nu 24º).

PS:

Här står alla de nyskurade (självbevattnings) krukorna på tork:

Och här är stolen som jag sitter i när jag försöker låta bli att sträckläsa boken:

Jag har hunnit drygt 200 sidor, men ska snart lägga den ifrån mig för kvällen. Det är ju bra om jag hinner lite annat än att läsa. Jodå, det är klart att jag har hunnit krama om min man. Det gör jag flera gånger om dagen!

12-10-15:

I dag är det sista fiesta-dagen här på ett tag. Det är roligt med fiesta, men jag ser ändå fram emot när det blir vanlig vardag igen. Jag har saknat min träning! Och Bonnie och Stella tycker nog att det ska bli skönt när allt "pangandet" upphör. Vi har väldigt fint väder i dag. Jag gick först en lång promenad med flickorna, och sen hade Ulf och jag sällskap upp till medeltidsmarknaden. Vi tittade bara lite som hastigast, utan att hitta något av intresse. Sen gick Ulf en promenad på egen hand, och jag gick hem till mina små.

Vov på er! I dag är det vov-skönt ute! Och alldeles lagom varmt. Matte och Stella och jag har gått en lång luktrunda.

Först gick vi till hamnen.

Där luktade Stella och jag länge på en vov-intressant doft. Det luktade väldigt mycket fisk - men nåt annat också - nåt som jag inte känner igen. Men en vov-spännande lukt var det i alla fall.

Och sen så kissade vi på träden. Jag kissade mest. Och sen, sen gick vi åt andra hållet. Mot Rio Seco gick vi.

När vi hade gått ganska länge så satte vi oss på muren och vilade en stund. Det är alltid så vov-mysigt att sitta på muren. Och så är det så bra utsikt därifrån. Ja, för jag kommer liksom så högt upp. Flera decimeter högre upp än när jag går på marken. Så jag kan se bättre - och längre.

Fast Stella, hon vågar inte sitta själv på muren. Nä, hon vill sitta i mattes knä.

Förresten så vill hon alltid sitta i mattes knä - hela tiden. Eller så vill hon att matte ska bära henne. Hon är inte så självständig - som jag. Men så är jag ju vuxen. Och det gör ju vov-stor skillnad. Jag kan nästan allting själv ju. Så matte behöver sällan hjälpa mig. Ja, vov då!

Jag har skumläst alla mina dagböcker på jakt efter sådant som har med immigration att göra. Jag kopierade och klistrade in på sidan Immigration, allt jag hittade rörande mina flyttningar till (och från) El Campello . Så småningom ska jag sammanställa allt, och dela upp var sak för sig. Och så borde jag ta reda på vad som gäller just nu, eftersom regler ändras emellanåt.

Något som slår mig när jag skumläser dagböckerna så här, är att det finns två genomgående teman som upptar mina tankar mycket. (Utöver vad som händer i vardagen.)

Det ena (och absolut viktigaste) temat handlar om var jag bor. Jag skriver mycket om hur bra jag trivs här i El Campello - mitt lilla paradis på jorden. Jag skriver också om att jag inte alls trivs i Hässelby strand. Tvärtom, vistas jag där så blir jag förr eller senare deprimerad. Det framgår också hur jobbigt och splittrande jag tycker det är att ständigt behöva flytta mellan dessa båda orter.

Ja, tänk om jag ett enda år kunde få bo här hemma i El Campello - hela året. Så avstressande det skulle vara! (Och jag skulle slippa oroa mig för mina växter...) Fast det vet jag att Ulf aldrig skulle gå med på!  Så det kommer förstås att bli bostadsbyte som vanligt nästa sommar igen, med allt vad detta för med sig.

Det andra temat handlar om mitt ständiga kämpande mot de där onödiga extrakilona. Det är ständigt några kilo upp - och sen ett väldigt kämpande för att bli av med dem igen. Suck! Och snart är det dags för nästa bantning...

Ni vet att jag kämpade på och kom ner till 47 kilo (och en fetthalt på 20%). Då kände jag mig så nöjd så! Och det var en hälsosam vikt, och en hälsosam fetthalt. Jag höll vikten (åtminstone nästan) ända tills det började bli dags att åka till Hässelby strand igen. Då började jag gå upp, och sen gick jag upp ännu mer i Sverige.

Nu väger jag knappt 52 kilo (och har en fetthalt på 25,5%). Det är en OK vikt och en godkänd fetthalt - men jag trivs inte, och känner mig inte alls nöjd med mig själv. Och dessutom: Jag kan f n bara knäppa mina långbyxor i midjan - om jag håller andan! Så innan det börjar bli kallt ute, måste jag gå ner minst 2 kg. Jag har bara ingen lust att banta... Sedan jag började följa hälsodieten (så gott jag kan), så har jag i alla fall slutat att gå upp i vikt. Men för att gå ner, måste jag följa en ganska hård diet. Jo, jag kommer snart att bli tvungen - men jag skjuter helst upp det nån vecka till...

Den stora skillnaden mellan dessa båda teman är - att det första kan jag inte påverka mycket, eftersom jag måste ta hänsyn till Ulf. Men i det andra fallet är allt enbart upp till mig. Bara jag, och ingen annan - kan göra något åt min vikt (och fetthalt).

Hittills i dag har jag inte läst en enda sida i boken, men i kväll ska jag fortsätta...

12-10-16:

Det var kyligt i morse! Det var bara +15º när jag vaknade, och 16,5º när vi gick den första morgonpromenaden. Så i dag hade jag en kofta ovanpå T-shirten, knälånga byxor i stället för shorts, och mina Keen-sandaler i stället för flipflops... Jag ska verkligen inte klaga på värmen, men även här känns det att det går mot höst. Och på något sätt känns det alltid lite vemodigt. Ändå har jag nog alltid tyckt bättre om höstarna än om vårarna. Men det är på somrarna som jag har levt upp! Även här i Spanien så tycker jag allra mest om somrarna! Jag mår mycket bättre av värme än av kyla!

Jag läste ut boken i går - i stället för att gå och se på den stora fina paraden. Jag hade ingen lust att gå och titta, trots att jag inte sett paraden sedan 2009. Allt sånt här är ju roligare om man går tillsammans med någon. Men Ulf ville inte se paraden efter som den började först klockan 20, och det är för mycket oväsen för hundarna. Kanske jag tittar på paraden nästa höst?

PS:

Jag har posten definitivt eftersänd, från Hässelby strand hit till El Campello. För detta betalar jag dyrt. Tyvärr fungerar eftersändningen dåligt. Ibland delas brev ut i Hässelby i stället för att skickas hit. Nån gång har jag fått Ulfs post hit, när han har varit i Hässelby och inte haft posten eftersänd. Men det som blir fel oftast, är när jag ska få ett "stort" brev. Det kan vara en tidning, en bok, eller något som väl ryms inom tillåtna mått och tillåten vikt för brev  - men som är aningen större/tyngre än ett vanligt brev av den minsta sorten. Då händer det ofta att brevet hamnar på utlämningsstället - trots att det skulle ha delats ut i brevlådan - eller i detta fallet, ha eftersänts. Utlämningsstället kan jag inte nå varken via mail eller telefon. Jag har nyligen (via omvägar) fått mailadressen till chefen för posten i Hässelby - alltså mailar jag honom. Dock har han hittills aldrig svarat. Jag fyller också i formuläret på Adressändrings webbsida. De lovar att svara inom två vardagar. För det mesta svarar de inte alls.

Den 8/10 fick jag eftersänt ett brev, om att jag har ett brev att hämta ut på utlämningsstället i Hässelby strand. Jag skrev och klagade, både till posten och till Adressändring. Ingen har svarat. I dag fick jag eftersänt en påminnelse om att samma brev finns att hämta - senast i dag. Jag skrev återigen och klagade. Jag undrar om jag får mitt brev? (Jag vet inte vad det är, men gissar att det är en tidning som jag har betalat för.)

Det är jättejobbigt att behöva skriva och klaga gång, på gång, på gång. Man måste kunna lita på att man får sin post, tycker jag. Det är väl inte för mycket begärt? Det har hänt, när ett sådant här brev inte blivit uthämtat, att det har återsänts till avsändaren. Avsändaren får då frankera brevet på nytt och sända om det - och hoppas att posten sköter sitt jobb. Eller också får jag inte brevet alls.

Hur som helst är det väldigt jobbigt att det är så här. Brevbärarna kan förstås slarva någon gång, men jag gissar att misstagen för det mesta beror på att posten har STORA organisatoriska problem.

Nu får vi se hur det går - om jag får mitt brev eller ej... Och tror ni att Posten och Adressändring svarar mig? Sånt här får jag stress-ont i magen av...

       

12-10-17:

Solen skiner från en klarblå himmel, men det är bara 21º ute fast klockan har hunnit bli 11. (Och temperaturen i havet har sjunkit till 18-20º.) Jag har börjat fundera lite på vad jag kan/bör göra för vinterförberedelser här. Dels vill jag spara el i vinter (utan att frysa), och dels vill jag att mina växter ska få det så optimalt som möjligt.

Jag skulle kunna ta reda på vad det skulle kosta med lösa innerglas till våra fönster (i alla fall till ett rum för att prova). Jag skulle också kunna ta reda på, dels "utförande-bestämmelserna", och dels kostnaden för ett litet tak (ca 1 m ut från fasaden) ovanför min balkongdörr. (För att slippa ha persiennerna nerrullade, för att hindra vattnet från att rinna in, när det regnar.) Fast egentligen har jag inte pengar till något sådant just nu. Jag måste prioritera att spara till sängen allra först. Men ta reda på regler och kostnader kan jag ju göra...

Som läget är nu måste mina växter stå kvar på balkongen däruppe över vintern. De måste stå under tak när det regnar (eftersom de står i självbevattningskrukor). Och under vintermånaderna kan det regna 1-2 dagar i veckan, även om det bara är vid enstaka tillfällen som det kommer mycket. Annars tycker jag förstås bäst om att ha växterna på min egen balkong eftersom jag ser dem mer då. Min balkong är ju ganska stor (2,2 m x 2,2 m = 4,84 m²). Det dumma är att när det regnar så forsar vattnet från taket både innanför och över hängrännan - och rinner längs fasaden samt sprutar ut över båda sidorna av min balkong. Alltså kan växterna bara stå allra längst ut, samt mitt på golvet. Om regnavrinningen hade fungerat som den skulle, så skulle växterna kunna stå längs kanterna på hela balkongen (= mest praktiskt + snyggast).

På balkongen där uppe är Ulf gladast om jag koncentrerar växterna till "min" halva, den utanför köksdörren. Den balkonghalvan är bättre för växterna än min balkong här nere, eftersom den har tak över den innersta halvan. Och fast den egentligen är mindre till ytan (4,5 m²) så upplever jag den som större, eftersom måtten är bättre (djup 1,8 m, bredd 3,0 m). Det är lättare att nyttja en rektangulär yta (om den inte är alltför grund).

Djupet (1,8 m) upplever jag förresten som väldigt perfekt för en balkong. Då får man plats med både bord, stolar och växter. Sen får den gärna vara 4 -5 meter lång... (Tja, en rektangulär terrass på sisådär 50 m² vore förstås ännu bättre - om jag nu fantiserar och önskar... Fast egentligen är jag helt nöjd med de tre balkongerna som vi har här.)

Kanske jag måste plantera om de flesta av mina växter till vanliga krukor, där vattnet kan rinna undan om det regnar. (Då får jag förstås vattna oftare sommartid, men mig gör det inget. Jag tycker om att pyssla med mina växter.) Vi får se. Nya krukor kostar pengar, och det är praktiskt med självbevattningskrukor. Mitt paradisträd måste jag hur som helst plantera om ganska snart. Det har blivit alldeles för stort för självbevattningskrukan det står i. (Det var en liten stickling från början... Jenni fick moderträdet som var för stort att flytta med.) Det är roligt att se växterna trivas och växa! Jag skulle gärna ha 100 växter på min balkong - som en lite grön djungel! Men då skulle det bli trångt...

Och på tal om trångt. Ulf och jag har börjat tala om var jag ska ställa min nuvarande säng, sen när jag har köpt en ny. Den jag har är ju ganska ny - och bra för alla som vill sova medelmjukt. Jag har räknat ut: att om vi gör oss av med det bruna vitrinskåpet + den bruna TV-bänken i vardagsrummet, och flyttar upp mina bokhyllor med skönlitteratur - då skulle sängen kunna stå i gästrummet (där bokhyllorna står nu). Då skulle vi alltså ha tre bäddar i gästrummet (bra om en hel familj kommer på besök).

Fast detta tycker inte Ulf är någon bra idé. Ja, hur det ser ut i gästrummet bryr han sig inte om, men han vill helst inte att jag ska ha fler bokhyllor i vardagsrummet. Själv tycker jag att det skulle se enhetligare ut att ha samma modell, träslag och djup på alla. Men självklart inser jag - att de saker som nu står i det bruna vitrinskåpet, fortfarande måste stå i vardagsrummet. Alltså skulle jag bli tvungen att flytta ner något annat om jag flyttar upp all skönlitteratur - min nallesamling t ex. Den, och min lilla katt&hundsamling, skulle passa betydligt bättre i mitt rum, än i vardagsrummet.

Jag skulle förmodligen kunna sätta några nätta hyllor på väggen, både ovanför sängen i gästrummet och ovanför min säng. Då skulle jag kunna ställa en hel del saker där. Ja, lite omorganisation skulle bli helt nödvändig. Men jag tycker att detta (att sätta sängen i gästrummet) är ett betydligt bättre alternativ - än att försöka klämma in min nuvarande säng i vårt redan överfulla källarförråd. Ja, vi får väl se vad vi kommer fram till. Det lär dröja ett tag innan jag får råd att köpa sängen (och sen är det 4-6 veckors leveranstid på den). Alltså har vi tid att resonera.

PS:

Posten (inte posten i Hässelby utan Posten Meddelande AB) svarade i dag:

Tack för din e-post.
Beklagar de bekymmer du upplever. Eftersom du inte upplevt att ditt ärende löst sig så har jag vidarebefordrat ditt ärende till vår synpunktsavdelning internt som får titta på detta. Ditt ärendenummer är 200561345. Får vänligen be dig avvakta återkoppling från en av våra handläggare.
Med vänlig hälsning

Tja, det är ju alltid trevligt att få svar - men brevet jag väntar, och efterlyser, nämns inte alls...

12-10-18:

Ännu har jag inte fått något svar från vare sig posten i Hässelby eller Adressändring. Jag undrar om mitt brev blir återsänt till avsändaren nu?

I går hade Ulf och jag planerat att gå ut och äta tillsammans. Ulf ville prova den billiga buffén, som jag skrev om i somras. Jag bryr mig inte lika mycket om maten, men tycker att det är väldigt mysigt när vi går ut och äter tillsammans. Jag brukar tjata lite på Ulf ibland, om att vi åtminstone borde ta en kopp kaffe/te på ett av caféerna längs strandpromenaden - men han har nästan aldrig lust. Hur som helst så såg vi båda fram emot kvällens måltid. Tyvärr blev vi besvikna. Trots en stor skylt utanför restaurangen om Buffé Libre, så fanns det ingen sådan. Man kunde beställa vad man ville, och hur mycket man ville, från en lång matsedel där allt som ingick i buffén stod uppräknat. Men man kunde inte se maten i förväg, och inte plocka själv. Det är ju det som är vitsen med buffé, att kunna smaka lite av alla de sorter som ser goda ut, och sen ta lite mer av det allra godaste. Ja, och så just detta att man plockar och väljer själv. Kanske har de riktig buffé på helgerna, när det är mera folk. Nu valde vi att gå en ovanligt lugn vardagskväll. Vi får gå inom och titta till helgen, om de har riktig buffé då. Ulf gillar bufféer - särskilt när de kostar så lite som ≈ 65:-.

Vi var båda hungriga eftersom vi medvetet låtit bli att äta hela eftermiddagen. Vi gick runt och tittade bland de andra restaurangerna. Många var stängda. Så här dagarna efter en fiesta är det få spanjorer som går ut och äter. Våra favoritrestauranger Riccardos och Brel hörde till de stängda. Bland de som var öppna fanns den dyra franska restaurangen. Där har de god mat, men så är de förstås dyrare ≈ 250:- för en vanlig trerätters-meny. Ulf och jag gick hela strandpromenaden utan att hitta något lämpligt. Antingen var det onödigt dyrt, eller så var det inget vi var sugna på. Besvikna gick vi hem och åt var sin empanada...

Vov-voff! I dag har vi varit hos veterinären, Stella och matte och jag. Dom senaste gångerna har veterinären bara stuckit Stella - så jag kände mig ganska lugn. Ja, vov! Jag gick till och med med på att väga mig - frivilligt. Tyvärr sa veterinären att jag måste banta bort 200 gram! Det är verkligen inte roligt. Nä, voff alltså! Jag som tycker så mycket om mat. Ååå så synd det kommer att bli om mig!

Och sen, sen klippte veterinären Stellas klor. Hon stod ganska fint. Men sen! Vov! Då ville veterinären klippa mina klor också. Och det tycker jag verkligen inte om. Nä, för dom drar i tassarna - och så låter det KLICK-KLICK när dom klipper. Det låter väldigt otäckt ju. Så när matte lyfte upp mig på bordet, så började jag darra och ville inte alls.

Men då! Vov, så förvånad jag blev. Då la veterinären klotången åt sidan, och så tog han upp mig i famnen. Och så sa han att jag skulle titta på honom - och lyssna. Och sen berättade han för mig att jag kunde vara alldeles lugn. Ja, för han skulle bara klippa klorna på mig. Och han skulle vara så försiktig, sa han. Så då slappnade jag av. Och sen var han så försiktig när han klippte mina klor. Och jag var SÅ duktig - och stod stilla hela tiden. Vov så duktig jag var alltså! Ja, matte berömde mig efteråt.

Och sen så gick vi hem. Det allra bästa är när man går hem från veterinären. Ja, för då kan man liksom slappna av - och bara gå, och lukta, och kissa, och så. Nu säger matte att vi inte ska gå till veterinären på många, många dar - och det är ju bra. Ja, vov på er då!

Ja, det var rent otroligt vilken effekt det hade på Bonnie, det där lilla lugnande samtalet. Det var chefs-veterinären Javier i dag, och han är väldigt duktig på mer än ett sätt. Nu ska ingen av hundarna vaccineras igen förrän i april nästa år. Innan dess blir det bara några kloklippningar. Jag skulle gärna ha klippt deras klor själv - om jag bara hade kunnat se vad jag gör. Men nu ser jag allting suddigt, som befinner sig på närmare håll än en armslängd (p g a ålderssynthet/presbyopi)... Och här i Spanien är kostnaden för kloklippning ringa. I dag betalade jag 5 € (≈ 43:-) för två hundar, och det skulle ha kostat mindre om inte veterinären själv hade gjort det. Klart prisvärt eftersom man dessutom kan passa på att ställa frågor till veterinären under tiden. Förresten konstaterade veterinären att Stellas öppna fontanell har vuxit ihop betydligt. Den är fortfarande öppen, men bara lite nu. Skönt!

PS:

Här i El Campello är det vanligt med mopedbilar. Märket Chatenet ser jag flest av:

Eftersom det är så gott om dem så trodde jag att de kanske är mycket billigare här än i Sverige, men de är nästan lika dyra. En ny kostar mellan 11'000 och 15'000 € (≈ 94'000 - 129'000:-) beroende på modell. För den summan skulle jag hellre köpa en riktig bil! Kanske en liten elbil? Fördelen med en mopedbil är väl framför allt att man inte behöver ha körkort. En annan fördel är att man slipper besiktiga dem. De drar också lite bränsle, ca 0,3 liter diesel per mil. Men man får bara köra i 45 km i timmen, och inte på motorvägar - och så bullrar de förfärligt. Men söta är de - och för att vara så små så rymmer de en hel del.

När Ulf i går läste att jag hade skrivit "Ulf och jag har börjat tala om", när det gäller inredningsplanerna för vardagsrummet - så sa han spontant: "Det är du som pratar en massa - jag säger bara nej". Och så är det väl egentligen. Jag har massor av idéer, som jag i detalj berättar för Ulf om. Han lyssnar med ett halvt öra (ointresserad som han är), och sen säger han nej. Han vill hellre att det ska vara som det är. (Det är ju både enklast och billigast.)

Nu har jag funderat lite till angående ny säng. Det finns ett alternativ till, nämligen att köpa ytterligare en Tempur-madrass för att lägga ovanpå den jag har. (Då skulle vi slippa problemet med var min nuvarande säng skulle stå - eftersom jag skulle fortsätta att använda den.) Jag har varit inne på detta alternativet tidigare. Men då sa Tempur-återförsäljaren i Alicante att det inte gick att beställa de extra mjuka madrasser (i kvalité hg8) hit till Spanien. De saluför normalt enbart medelhårda/hårda sängar och madrasser. Och i Sverige sa de att de inte kunde skicka en madrass utomlands.

Nu har jag kollat upp det hela igen. Jag har mailväxlat med Tempurs huvudkontor i Madrid. De ska kontakta sin danska tillverkare och se om det går att specialbeställa en madrass. De återkommer med pris. Sen säger den svenska återförsäljaren att de nu kan skicka hit till Spanien via DHL. De ska återkomma med uppgift om vad frakten ska kosta. (Själva madrassen kostar just nu till extrapris 4.946:-, mot normalt 6.595 :-.) Att bara köpa en madrass blir förstås mycket billigare än att köpa helt ny säng, även om frakten tillkommer. Och om jag har tur så räcker det med ny madrass. Den skulle hur som helst göra stor skillnad! Det ska bli intressant att få veta om det blir billigast att beställa den - via Spanien eller Sverige. På El Corte Inglés, som är närmaste återförsäljare, säljer de nu till extrapris en hälften så tjock madrass som den jag vill ha för 589 € (≈ 5048:-). (Madrassen som jag vill ha finns inte med i sortimentet.)

Sen jag kollade senast har bäddmadrassen bytt namn till 2-Side Comfort Topper, och har nu en sommar- och en vintersida:

12-10-19:

I dag har vi inte mycket till sol (fotot är taget 09:30):

Himlen började bli så här konstigt rosagråbrun i går kväll. Nu, när jag skriver detta, kommer det några enstaka regnstänk. Det ska troligen regna lite i eftermiddag - och ganska mycket i morgon. I gengäld har det blivit varmare igen. Det var 25º på sena kvällspromenaden i går, och 22º på tidiga morgonpromenaden i dag. (Och i havet är det återigen 23-25º.)

12-10-20:

Dagens väder:

Det började regna så smått i går, och sen har det hållit på hela natten. Jag vet inte riktigt hur mycket det har kommit. Min regnmätare visar 15 mm, men jag tror att den visar för mycket, och den meteorologiska stationen i hamnen har inte uppdaterat sedan i förrgår morse. (Ser ni att det står regnrisk 100% i den spanska prognosen! Det har jag aldrig sett förut.)

I dag fyller Stella, och hennes tre syskon, 8 månader! Periodvis saknar jag Nova, Bamse och Nemo/Teddy väldigt mycket, men jag vet att de har det jättebra hos sina nuvarande familjer.

Vov! I dag är det precis 8 månader sen jag födde mina valpar. Ja, det säger matte. Själv kan jag ju bara räkna till 5. Men det är mer än 5 månader sen - det vet jag. Stella börjar bli ganska stor. Fast inte så vov-stor som jag förstås.

I dag regnar det. Mycket! Det är alldeles vått ute. Jag tycker INTE om att gå ut när det regnar - men matte är envis. Ja, hon bär ut mig - långt bort bär hon mig. Och sen blir jag ju tvungen att gå hem själv. Fast i dag hade jag min nya Hurtta-regnjacka på mig. Den är vov-bra!

Fast såna fina regnjackor finns inte i Stellas storlek - så hon fick ha sin vanliga. Så Stella blev mycket blötare än jag. Ja, fast hon nästan inte gick på marken alls. Nä, för hon ville att matte skulle bära henne hela tiden. Vov då!

I går eftermiddag hälsade jag på hemma hos Cissan och Kerstin. Kerstin är min klasskamrat från spanskkurserna på Instituto Cervantes (i Sthlm), och Cissan är hennes dotter som bor och arbetar här sedan många år tillbaka. Cissan hyr ett stort hus ca 5 km sydväst om oss (men området ligger ändå inom El Campello kommun). Kerstin går nu en kurs i Alicante via Proyecto Español, och passar förstås på att hälsa på sin dotter samtidigt. Kerstin är mycket duktigare än jag i spanska, och hon studerar på en mycket högre nivå. Hon var bäst i klassen redan när vi studerade tillsammans.

De bjöd på en god paella och en lika god sallad, och efter maten satt vi och pratade ett par timmar. De är väldigt trevliga - både Cissan och Kerstin.

Bonnie och Stella var också med. Cissan har åtta katter, varav fyra är kattungar. Kattungarna är nu 12 veckor gamla, och till salu. Bonnie var väldigt rädd för de vuxna katterna, och skällde hysteriskt om jag inte höll henne i famnen. Och när Bonnie skällde, så skällde Stella förstås också. Men när Cissan höll en kattunge i famnen och klappade den, då tittade både Bonnie och Stella nyfiket, och verkade tänka att katter kanske inte är så farliga ändå.

Senare på kvällen gick Maud och jag ut och fikade tillsammans. Vi gick till Valor (chokladfabrikens café). Om jag åt enligt hälsodieten? Nej, det kan man knappast påstå. Jag åt en crêpe med en kula vaniljglass och chokladsås gjord på mörk choklad. Så det är väl ungefär så långt från hälsodieter och bantning man kan komma. Men gott var det. Jag lät bli att väga mig i morse...

Tempurs svenska återförsäljare (http://www.tebu.se/) svarade i går. En extramjuk madrass kostar, inkl frakt, 5446 kronor om jag beställer och betalar före den 28/10. Det är ett hyfsat pris. Tyvärr är det tveksamt om jag kan skrapa ihop pengar så det räcker så snabbt. Spanska Tempur har ännu inte gett mig något pris, men jag har en känsla av att de kan vara dyrare.

Förmodligen ska jag börja läsa spanska på Lexis med start på tisdag. Kursen ligger på tisdagar och torsdagar mellan klockan 9:15 och 10:45 - vilket passar mig ganska bra. Jag hoppas att kursnivån är lagom.

PS:

Nu har något hänt här i min Dagbok! Vänstermarginalen har försvunnit! Jag har ingen aning om hur det gick till när den försvann - och jag har ingen aning om hur jag ska få dit den igen. Är det någon som förstår sig på sånt här? Maila gärna några goda råd i så fall! (Jag har bl a kollat taggegenskaper, och jämfört med andra sidor, men inte hittat något som påverkar vänstermarginalen... Men det står fler <div> ovanför sidan än vad det brukar. Hur de kom dit, eller hur man tar bort dem, vet jag inte.) Jag kan ingenting om webbdesign - jag bara skriver!

PS2:

Sedan lunchtid har vi haft solsken, fast det står 80% regnrisk...

PS3:

Novas matte skickade ett mail med anledning av valparnas 8-månadersdag. Nova väger nu 2720 gram, alltså lika mycket som Bonnie väger när hon inte är överviktig. Nova är i god form och väldigt muskulös, och hade antagligen vägt aningen mindre om hon varit mindre aktiv. Men kanske hon kommer att väga aningen mer än Bonnie som vuxen? Nova är oerhört lik Bonnie till färgen! Så här söt är hon på sin åttamånadersdag:

 

Det första fotot är oredigerat, det andra redigerat. Jag vet inte vilket som är bäst. Mitt enkla fotoprogram klarar inte att ta bort gula ögon, så jag försöker trolla bort dem med Paint, vilket sällan blir naturligt. Har någon tips på hur man kan göra med djurögon som blivit gula av blixtljuset?

Och här kommer ett foto på Stella och Bonnie som jag tog alldeles nyss. Bonnie ser ut att fundera på om hon ska försöka ta Stellas goda gnagis, eller låta henne behålla den.

12-10-21:

Det började regna i natt igen. Det har kommit minst 5 mm. (Min regnmätare visar 9.) Och nu är det mulet, och har börjat regna igen. (Men vi hade uppehåll på morgonpromenaden!) Det blir nog en innesittardag i dag. Jag ska bl a kopiera mina spanska papper (residencia, NIE-nummer mm), eftersom jag planerar att åka in till trafikkontoret i Alicante i morgon förmiddag (för att registrera mitt svenska körkort). Jag tog passfoto i fredags, ifall de vill ha ett sådant. (Nej, de blev inte bra.) Ja, och sen finns det som vanligt en massa annat på att-göra-listan (t ex byta kökskran), men jag har nog inte tillräckligt med energi för sådant i dag. (Jag sov för lite i natt.)

Jag tycker inte om att vänstermarginalen har försvunnit här på sidan. Jag vet inte hur jag ska göra för att rätta till felet. Jag skulle kunna lägga upp en helt ny sida, och kopiera över texten från den här sidan till den nya, och sen ändra hyperlänken, och därefter ta bort den här sidan helt. Men det för ju ganska mycket jobb med sig (och tänk om jag gör fel någonstans) - så jag avvaktar ett tag till. Kanske någon av er vet hur man gör - och kan hjälpa mig?

PS:

Jag skriver den här sidan i Microsoft Office FrontPage 2003. Jag har klickat på hjälpmenyn och sökt på vänstermarginal. Det här kommer upp:

Jag gör exakt som det står, men inget händer. På de andra sidorna är det tomt i rutorna för bildpunkter. Jag provade att lägga till siffran 3 här och klickade på OK. Men marginalen var lika obefintlig som tidigare. Jag vet förstås inte hur stor en bildpunkt är i mm, så jag provade att skriva siffran 10, och klickade på OK - men inget hände...

Så här ser det ut:

På alla de andra sidorna är ingenting ifyllt under marginaler (precis som ovan) - och de har alla en vänstermarginal. Alltså borde det vara något annat som har gått snett. Frågan är vad?

PS2:

Förresten så har nog högermarginalen också försvunnit - det syns bara inte lika tydligt, eftersom inte alla rader går ända ut till den högra kanten...

Jag har experimenterat lite i Paint för att försöka trolla bort det gula i Novas ögon på fotot från i går. Först målade jag över det gula med svart färg. Då såg ögonen helt döda ut eftersom de saknade glans.

Så försökte jag lägga in lite glans (inte med vit färg som det ser ut som, utan med grå). Först provade jag med små streck (jag försökte rita halvrunda streck, men det klarade jag inte med musen). Sen provade jag med att sätta dit en prick. Bättre än så här lyckas jag inte. Jag skulle önska att jag hade haft fler färger att välja på, och ett finare instrument än musen att rita/måla med. Då kanske jag hade kunnat få det hela att se naturligt ut.

Fast allra bäst vore det om man kunde korrigera gula ögon lika lätt som röda med ett vanligt enkelt fotoprogram. (Det går förmodligen med de dyra fina.)

Novas vackra ögon i dagsljus (fotot från maj):

12-10-22:

I dag har jag besökt trafikkontoret i Alicante: Jefatura Provincial de Tráfico. Mitt svenska körkort kommer att bytas ut mot ett spanskt. Jag kommer att berätta om besöket och den intressanta spanska byråkratin, men inte just nu. Nu är jag för trött.

Jag fick just besked att Tempurmadrassen skulle kosta 996 € (≈ 8594:-) om jag beställer den via Tempurs huvudkontor i Madrid. Alltså ca 3148:- mer än om jag beställer samma madrass från Sverige. Alltså kommer jag att beställa den från Sverige (som dessutom har kortare leveranstid). Min snälle man har lovat att hjälpa mig att betala madrassen. Ni förstår säkert hur glad jag blev när han sa det! Nu kan jag beställa madrassen redan i morgon!

PS:

När jag kom in på trafikkontoret så var det en lång kö fram till informationsdisken. Kön var avgränsad med likadana linor som man har vid säkerhetskontrollerna på flygplatserna. Jag ställde mig i kön, det var ca 30 personer före. Väl framme vid disken fick jag förklara att jag hade läst att man skulle registrera sitt svenska körkort hos dem om man har residencia. Mannen tittade på mitt körkort, konstaterade att det gällde (för) länge och därför behövde bytas ut redan nu. Det gick inte att vänta tills det går ut. Jag fick tre blanketter som jag skulle fylla i på egen hand. Därefter, sa mannen, skulle jag ställa mig i kön till kassan för att betala.

Utöver de tre blanketterna fick jag en lapp med rubriken Canje del permiso de conducción de países de la unión Europea (= utbyte av körkort från EU-länder) där det stod vilka dokument jag behövde. Eftersom jag hade alla mina spanska originalpapper, samt kopior av alla (inkl kopior av körkortets fram- och baksida samt kopior av mitt nationella ID-kort) och dessutom körkortsfoto med mig, så var jag säker på att jag hade allt. Jag fyllde i de tre blanketterna som hade tydliga anvisningar på både castillano (riksspanska) och valenciano (lokalspråket) - men tyvärr inte på något annat språk. Jag kände mig ganska stolt när jag klarade att fylla i allt rätt ändå. (Det var det förväntade: namn, adress, födelsedatum, NIE-nummer, körkortsbehörighet, körkortsnummer etc.)

Sen ställde jag mig i kassakön. När det blev min tur fick jag betala 26,60 €, och så fick jag en nummerlapp. Därefter fick jag sitta och vänta ett bra tag tills det blev min tur. Vid denna disk lämnade jag glatt fram alla mina original och kopior.  (Residencia + NIE-nummer + nationellt ID-kort eller pass + empadronamiento + körkortsfoto.) Originalen fick inte ligga kvar i plastfickan utan skulle tas upp. Det räckte med ett foto och en kopia av varje. MEN! När vi kom till mitt empadronamiento (folkbokföring) så var det kört. Detta papper får inte vara äldre än 3 månader - och mitt var från i våras. Jag sa att jag kunde ordna ett nytt på ajuntamiento i morgon och komma in med. Men då sa kvinnan bakom disken att jag inte behövde komma med det bums.

Jag kommer att få ett brev från dem när mitt nya spanska körkort är färdigt. Då ska jag komma in och hämta det. Och då ska jag ta med ett färskt empadronamiento-papper från ajuntamiento. Ovanligt smidigt får jag säga, och obyråkratiskt. Jag är van att få vända i dörren om något fattas och komma tillbaka med alla papper en annan dag. Så det här var ju bra. Jag fick inget besked om hur lång tid det kan ta innan körkortet kommer, men det är väl lika bra att jag går till ajuntamiento i veckan. (Och dröjer det mer än 3 månader, så får jag gå en gång till.)

Ja, då vet både ni och jag hur det går till att byta körkort. Härefter gäller reglerna för spanskt körkort. Detta ska bytas ut vart 5:e år, och man måste genomgå en vanlig hälsokontroll före.

PS2:

Jag har haft jätteroligt i kväll! Jag har dansat tango! Jag gick på mitt vanliga aerobicpass. Som vanligt var det jobbigt, svettigt, och koreografin inte alldeles enkel - men roligt och supernyttigt! På slutet fick vi varva ner till en tangolåt, och bl a gå i tangons 8 grundsteg (utan att lärarinnan sa något om detta). Jag sa efteråt till lärarinnan att jag väl kände igen tangostegen och hon frågade då om jag dansar tango. När jag sa att jag gör det så bjöd hon upp mig. Vi sparkade raskt av oss gympaskorna och dansade en tango i bara strumporna. Hon förde superbra! Jag kände mig lite ringrostig de första takterna (det var ju länge sedan jag dansade), men mot slutet flöt det på bättre och hon förde mig i ganska avancerade turer. Det var jättekul! Jag kände hur jag saknar tangon! Lärarinnan berömde mig efteråt, och de som stannat kvar och tittat applåderade. Men så särskilt bra dansade jag nu inte i kväll, men allt är ju relativt. De andra aerobicdeltagarna kan förmodligen inte dansa tango alls...

Förresten var min forna spansklärarinna Mercedes (från Amudeca-kursen) med på aerobicpasset, så jag pratade lite med henne. Jag berättade att jag ska börja på Lexis i morgon. Hon sa att om jag behöver hjälp med något, så kan jag fråga henne när vi ses. Hon hjälper mig gärna. Det är ju snällt!

12-10-23:

I förmiddags började jag studera spanska på Lexis. Läraren är både trevlig och duktig, och vi är en liten grupp på bara 5 elever. Muntligt klarade jag mig alldeles utmärkt - men sen är det ju det här med grammatiken... Läraren märkte bums vad jag sa fel på och gick igenom dåtids-formerna pretérito perfecto och pretérito indefinido.  Den första formen (som används "när något har hänt men tidsperioden ännu pågår") kan jag hyfsat, om än inte felfritt. Men den andra formen (som används "när något har hänt och tidsperioden är avslutad") kan jag inte alls. Och det är inte så att jag bara har glömt - nej jag har aldrig kunnat hur orden böjs i den formen. Alltså måste jag plugga in detta, och det lär inte bli gjort i en handvändning... Fast jag jobbar bättre med piskan på ryggen... Nu har vi läxa till torsdag, och den måste jag göra i morgon. Jag är glad att jag har tagit tag i spanskan igen! Det här är jättenyttigt för mig!

I eftermiddags var jag på min nyttiga mag-rump-bröstmuskel-gympa. Svettigt men roligt som vanligt.

Och så har jag beställt och betalat Tempurmadrassen! Tack Ulf för att du hjälpte mig med pengar! Jag beställde en ny liten kudde också. (Extrapris + ingen extra frakt.) Jag har bara en Tempurkudde, som jag hittills har släpat fram och tillbaka mellan Sverige och Spanien. (Jag har aldrig kunnat sova på vanliga stora kuddar.) Nu ska jag ha den nya här och ta upp den gamla till Hässelby. Jag ser verkligen fram emot att få sova på den nya madrassen och den nya kudden. Åh så skönt det ska bli! Leveranstiden är normalt ca 14 dagar, men det kan ta ytterligare någon dag eftersom madrassen nu ska ända hit till Spanien. DHL ska ringa dagen innan och kolla så vi är hemma. Jag ser fram emot leveransen!

För övrigt har vi soligt väder igen, men inte så varmt. Mitt på dagen kan jag gå i shorts och T-shirt, men mornar och kvällar behöver jag en tunn jacka samt långbyxor. (Jag kan knäppa ett par i midjan...)

(Jag hinner tyvärr inte göra något åt den obefintliga marginalen förrän till helgen.)

12-10-24:

I dag har jag planterat ytterligare några sticklingar. Om de kommer att ta sig vet jag inte, för ingen av dem fick rötter när jag hade dem i en vas med vatten en vecka. Nu provar jag alltså att plantera dem ändå. Går det så går det...

Det är halvfint väder i dag, mest sol men en hel del moln, och bara 22º. På stranden är det nästan tomt. I går var det ganska många som solade och badade.

I måndags när jag var i Alicante såg jag som hastigast att Zara Home nu har en stor bomullsduk (i lagom storlek till vårt matbord i vardagsrummet) som är precis likadan som ett par tabletter jag har. Jag tycker att mönstret är så fint, och färgerna vackra. Tyvärr har jag just nu inga pengar alls till sådant som inte är helt nödvändigt. Och när jag får nästa lön så har de förmodligen inte kvar några sådana här dukar. Förresten har jag en känsla av att Ulf skulle tycka att duken är för feminin, så jag hade kanske inte kunnat använda den ändå. (Det är ändå ingen duk som passar att ha liggande på bordet jämt - den har alldeles för stort/dominant mönster, annars upplever jag färgskalan som behaglig.)

Eftersom jag nästan aldrig använder tabletterna till avsett ändamål, så funderar jag på att sy en kudde av dem. Kudden skulle jag kunna ha i mitt rum. Vi får se.

I morse vägde jag mig. Jag var orolig att jag skulle ha gått upp, eftersom jag ännu inte har börjat hålla igen på maten. Men jag hade minskat något enstaka hekto och någon promille fett. Nu visade vågen: 51,6 kg och 24,9% fett. Det kunde ha varit både bättre och värre...

Lasse B skickade i går några roliga foton på temat design. Här får ni se några av dem. (Skärpet kanske vore nåt för mig?)

 

 

 

12-10-25:

I dag har jag haft min andra lektion på Lexis. Mina klasskamrater är trevliga. Det verkar som om jag är bäst på att prata - men sämst på grammatiken... Vår trevlige lärare Rafael kör hårt med oss. I tisdags gick vi igenom "dåtidsformerna" och i dag var det dags för "framtidsformerna". Jag har tidigare lärt mig att säga Voy a (≈ska/ kommer att) + grundformen av verbet. Lätt som en plätt. Men nu ska vi lära oss El futuro imperfecto. Och i detta tempus böjer man alla ord på ett sätt som jag inte har lärt mig tidigare. Ex: Tidigare har jag kunnat säga Voy a comer (Jag ska äta). Nu ska jag även kunna säga Comeré (Jag ska äta), Comerás (Du ska äta), Comerá (Han/hon ska äta) etc. Vad de krånglar till det spanjorerna! De har massor av olika tempus, och så böjs verben dessutom olika i de olika personerna. Vi ska kunna dessa former + 12 oregelbundna verb till på tisdag. Så nu vet ni vad jag ska göra i helgen... Nåja, jag har gett mig in på detta frivilligt. Och trots att det är jobbigt med allt pluggandet - så är det kul att lära mer spanska!

Jag såg den här söta bilden i dag:

Gulligt, eller hur! Djur är onekligen bra för människors hälsa! Jag skulle verkligen inte vilja vara utan Bonnie och Stella! Livet är mycket roligare MED djur! (Även om det kan bli lite trängre i sängen...) Stackars er som är allergiska och inte kan ha djur...

Vov på er! Matte är inte längre hemma hos mig och Stella hela dagarna. Nä, för nu har hon börjat gå på kurs för att lära sig spanska. Vov så korkad matte måste vara, som inte har hunnit lära sig spanska än! Vi har ju bott här i Spanien ända sen jag var liten.

Ja, själv lärde jag mig att skälla flytande på spanska på bara ett par veckor! Ja vov - och några dar senare kunde jag både morra och gnälla flytande också. Och Stella hon blev ju tvåspråkig från början hon. Så vi hundar - alltså Stella och jag, vi har inga alls problem med språket vi.

Och så ska matte behöva gå på kurs! Ja, bra dum måste hon ju vara - när det tar sån tid för henne att lära sig. Det är det jag alltid har sagt: Vi hundar är vov så mycket smartare än människorna.

Fast jag tycker om min matte fast hon är lite korkad. Ja, för hon ger mig ju mat, och gnagpinnar, och sånt. Och det är ju faktiskt vov-bra.

I dag, när matte var på kurs, då lekte Stella och jag på vår säng. Så här lekte vi:

Men sen så slickade jag Stella i ansiktet. Ja, man kan gott sköta om sina barn fast dom börjar bli stora, tycker jag. Men så är jag ju en vov-bra mamma jag.

Fast sen så blev vi trötta. Så då la vi oss på sängen och sov - ända tills matte kom hem igen.

Och sen så gick vi en lång luktrunda med matte. Och sen så fick vi mat. Och sen började jag skriva här i min blogg. Fast nu, gäsp, börjar jag bli sömnig igen. Stella sover. Jag ska också sova snart. Vov-vov!

Från det ena till det andra så har varken posten i Hässelby eller Adressändring svarat än. Men jag fick ett intetsägande svar från Posten Meddelande AB. De skrev i alla fall att de skickat mitt klagomål vidare till en produktionschef. Men brevet jag väntade är återsänt till avsändaren...

12-10-26:

I kväll har Ulf och jag varit ute och ätit tillsammans! Vi provade den billiga kinarestaurangen där man får tre rätter + dryck + efterrätt för totalt 4,90 € (≈ 42,50:-). Och jag måste verkligen säga att maten var klart prisvärd! Jag åt först 2 vårrullar (goda), sedan nudlar med grönsaker (helt OK, men jag lämnade hälften för jag skulle ändå inte orka all mat). Som huvudrätt åt jag kyckling med grönsaker och mandlar (riktigt gott med fina filébitar), jag drack vatten (men man kunde få öl, vin eller läsk också) och som efterrätt valde jag en kula chokladglass (god med chokladflisor i). Väldigt mycket mat för pengarna fick vi!

Vi satt ute och åt så vi kunde titta på folket som strosade förbi, samt på havet. Det är fortfarande hyfsat varmt ute på kvällarna (21º när vi gick hemifrån). Ulf hade bara kortärmad pikéskjorta, men jag hade långärmat och väst utanpå. Vi hade en trevlig kväll tillsammans Ulf och jag!

Bonnie och Stella var ensamma hemma under tiden, men jag glömde inte bort dem. Jag tog med mig några bitar kycklingfilé från restaurangen som de fick när vi kom hem. Det uppskattades! Och nu har vi gått en kvällspromenad tillsammans och ska strax sova.

12-10-27:

Hittills i dag har jag mest promenerat med hundarna och pluggat spanska. Nu ska jag ta itu med vänstermarginalen. Hoppas jag lyckas så denna sida inte försvinner helt! (Jag sparar för säkerhets skull över det mesta i Sparad dagbok 25 först.) Att lägga upp en ny sida klarar jag bra numera, men att länka om en sida har jag aldrig provat. Håll tummarna!

PS:

Det ser faktiskt ut som om jag lyckades! Jippie! Nu heter sidan dagbok och inte pa_gang som den (dolt) hette innan.

Jag bad Ulf ta ett par foton av mig och flickorna precis innan vi skulle ut på vår tidiga kvällspromenad. Han tog sju foton totalt. Men inte på något av dem tittar vi alla in i kameran samtidigt. Ni får se alla ändå... (+ ett i dubbel upplaga där det ena inte är så hårt beskuret). Det senare för att ni ska få se hur vackert det blommar på balkongen - och det får ni se först:

På det första fotot nedan blev Stella bäst, och på det andra blev Bonnie bäst. Kanske jag blev bäst på det sjunde? Synd att vi inte alla blev bäst på samma foto...

Med havet som bakgrund blev ljusförhållandena ännu sämre eftersom det var skugga på balkongen men stark sol över havet. Och fast jag ansträngde mig för att le och titta in i kameran - så lyckades jag blunda på ett av fotona. (Ulf påpekar att jag aldrig skulle kunna jobba som redigerare på en tidning. Då får man nämligen aldrig lägga in mer än ett foto i varje kategori...)

Jag får be Ulf att ta nya foton en annan dag, för jag vill gärna ha ett bra foto på oss tre flickor tillsammans.

 

PS2:

Affärerna här har redan börjat sälja julgodis - mest lokaltillverkad nougat och marsipan. Jag låter ståndaktigt bli att köpa - trots extrapriserna. Jag har redan problem att knäppa byxorna i midjan - och det får på inga villkor bli värre...

Det märks i annonsbladen att vintersäsongen har börjat. Nu annonserar man om flanell-underlakan, fleece-pyjamasar, varma inneskor, elektriska filtar och värmeelement. Tänk om spanjorerna hade värmeisolerat sina hus enligt svensk standard - då hade inga av dessa produkter behövts...

 

12-10-28:

Solen skiner från en klarblå himmel - men det var bara +12º på morgonpromenaden! Om jag inte hade haft ett hundkoppel i var hand så hade jag stoppat händerna i fickorna... Jag tyckte att det var kallt!

Fast allt är ju relativt. I Sverige är det minusgrader nu klockan 9:30 (-2º i Skåne och -6º i Stockholm), och Johan berättade att det snöade i Stockholm i torsdags.

 

   

 

Nu kan jag de sex böjningsformerna i El futuro imperfecto. Men hur ska jag dessutom komma ihåg vilka verb som är oregelbundna? Och hur dessa böjs? Det blir lite för mycket på en gång... Men jag har ju två dagar till på mig att träna.

 

 

Vov-vov! I morse då var Stella och jag vov-pigga. Tidigt på morgonen var vi vov-pigga. Matte ville sova, men det ville inte vi. Stella slickade matte i örat och jag krafsade henne i håret. Så till slut så gick matte upp. Och sen så gick vi en luktrunda, och sen så åt vi frukost.

 

Och sen, sen gick jag och la mig på vår säng för att vila mig lite.

 

 

Ja, det gäller att passa på när inte matte ligger där. Hon tar så onödigt stor plats, tycker jag. Egentligen kunde hon ju ligga på golvet - i hundsängen, för då skulle Stella och jag få bättre plats på nätterna när vi ska sova. Fast det vill inte matte. Hon säger att det egentligen är hennes säng. Men det är det ju inte. Det är ju VÅR säng!

 

 

Men Stella hon ville inte vila. Hon ville leka.

 

 

 

 

Så då gjorde vi det. Lekte alltså. Vi lekte vov-kul! Så här lekte vi:

 

 

 

 

Fast sen, när vi hade lekt länge - då blev jag vov-trött. Så då la jag mig igen. Och så sov jag en stund. Fast Stella hon sov inte hon. Nä, för hon vill hellre leka. Ja, hon får skylla sig själv. Sova som är så vov-skönt! Ja, vov-vov då!

 

 

 

PS:

Efter lunch gick Bonnie, Stella och jag en lång promenad till Rio Seco. Vi gick ända ner på stranden. Flickorna tyckte att det luktade så spännande bland stenarna. På tillbakavägen träffade vi Alicia och hennes lilla hund. Alicia är en trevlig kvinna som vi bodde granne med när vi hyrde lägenhet av Miguel. Vi hade inte setts sedan Bonnie blev gravid, så vi hade en del att prata om. Det är bra att jag får tillfälle att öva mig att tala spanska ordentligt!

Solen sken och jag hade shorts på mig, men också en långärmad tröja - och den behövde jag. I skuggan var det kallt. Annars låg det folk och solade på stranden, och några badade. 

 

Det ska bli kallare i morgon:

 

Det är bra synd att jag inte kan lägga in prognosen ovan, den till stranden Carrer la Mar, här på min webbsida. Men till denna prognos hittar jag ingen länk som jag gör till prognosen för samhället El Campello.

Förresten fick jag inte upp den spanska väderleksprognosen i min dagbok på min dator i förmiddags. "Sidan kan inte visas" stod det. Men på Ulfs dator såg prognosen normal ut. I gengäld visas texten som jag skriver här i teckensnittet Arial Narrow - i teckensnittet Times New Roman på Ulfs dator. Men Bonnies Blogg visas i teckensnittet Comic sans MS (som hon skriver i) på båda våra datorer. Ja, det är mycket med datorer som är svårt att förstå sig på. Hur ser det ut på era datorer?

 

12-10-29:

Det känns kyligare i luften i dag - men varmt i solen nu mitt på dagen. I natt var det dock bara +9,3º när det var som kallast. Och i morse när jag vaknade var det 18,5º i mitt sovrum. (Ulf hade 20º i sitt.) Ännu fryser jag inte inomhus, för jag har varmt täcke på natten - och inne har jag fleecetröja (i stället för T-shirt) samt sockar eller inneskor. På dagen (i solen) kan jag ha mindre på mig utomhus - men morgon och kväll behöver jag jacka. Ulf tycker att det är perfekt väder ute nu. Han kan gå långt och raskt utan att bli svettig. Själv blir jag hellre svettig i 30-gradig värme... Fast än så länge fryser jag inte. (Stella måste ha tröja på sena kvällspromenaden - annars fryser hon.)

 

Hundarna tyckte nyss att vi skulle gå ut på balkongen. De ville sola.

 

 

Från balkongen såg jag en person som badade. Det är 21º i havet, alltså någon grad varmare än i luften. Men själv har jag ställt undan strandväskan för säsongen. Så här års badar jag möjligen fötterna...

 

 

Eftersom det var så varmt och skönt i solen så passade jag på att sköta om mina krukväxter. Sticklingarna från hjärtrevan har tagit sig jättefint. De har fått ovanligt stora blad, och t o m börjat blomma. De små (ca 1 cm) blommorna är så söta!

 

 

 

Den friskaste av de halvdöda pelargonerna ser ut så här:

 

 

Tror ni att den kommer att överleva? Jag vet inte vilken färg den har, så jag vet inte hur angelägen jag ska vara om att rädda livet på den. Men det är klart att jag sköter om den så gott jag kan. Jag sköter om de andra också, de som är i ännu sämre skick. Man ska inte ge upp i första taget!

 

Annars pluggar jag spanska i lagom takt. Jag har klistrat upp två rosa post-it-lappar i köket med verbformer och oregelbundna verb på. Jag läser på lite var gång jag går förbi. På den ljusgröna lappen står sådant som jag bör göra. Överst står det Kökskranen! Men jag har inte haft ork och lust än... Ulf tycker att vi ska ta hit en rörmokare. Men jag tycker att jag bör försöka själv först. Om jag lyckas så sparar vi ju en massa pengar.

 

 

I dag kom julprydnaderna som jag hade beställt från Bamses bollar fram. Visst är de söta! Den vänstra är en ljusring som man ställer runt ett värme- eller blockljus. Och de högra är avsedda att hänga i granen. Ulf tycker att jag är väldigt barnslig som blir glad åt sådant här pynt. Det kan så vara...

 

 

Nu när det är aningen kallare inomhus så bygger Bonnie gärna en liten varm grotta av kuddar att sova i. När det så småningom blir riktigt kallt så kommer jag naturligtvis att sätta på elementen.

 

 

12-10-30:

 

Grattis på 25-årsdagen min käre son Johan!

 

 

Jag önskar dig en supertrevlig födelsedag!

 

PS:

I morse var det sol, nu är himlen ljusgrå och täckt av moln. Kanske blir det regn. Ute är det kyligt, ovanligt kyligt för att vara oktober. Så här kallt borde det inte bli förrän tidigast i slutet av november. Jag frös i natt, och har nu bytt från mitt silkesvaddtäcke till mitt tjocka varma vinterduntäcke.

 

I dag tyckte jag inte att spansklektionen var så givande. Läraren gick igenom hur den spanska kortleken (la baraja española) är uppbyggd. Den spanska har inga damer/drottningar och består av 48 kort indelade i 4 grupper - fast inte ruter, klöver etc - utan oro (guld), copas (muggar/bägare), espadas (svärd) och bastos (stavar/påkar). (Jag tänker inte gå in på fler detaljer.)

 

 

Själv har jag ett stort behov av att lära mig vardagsord - sådana ord som jag dagligdags behöver, och tycker det här med kortlekar är lite mer överkurs och kuriosa. Lärarens tanke bakom det hela är (troligen) att vi nu ska låtsas-spå varandra i kort och då träna futuro imperfecto. Själv tycker jag att det borde finnas många mer vardagsnära sätt att träna detta tempus. Hur som helst så kändes det alldeles för svårt, och mycket, för mig i dag. Och jag har ju redan läst halva B1-kursen, så det borde inte vara så svårt att hänga med. (Jag har inte fått tillfälle att fråga de andra eleverna vad de tycker. Vi är på ganska olika nivåer. Det började en ny ung kvinna i dag som pratar nästan flytande, men som enligt egen utsago behöver träna grammatik.)

 

Gårdagens gympapass var däremot lika bra som vanligt, och jag ser fram emot eftermiddagens. (Sedan har jag inget förrän på måndag, eftersom det är helg på torsdag här i Spanien: Dia de Todos los Santos ≈ alla helgons dag.)

 

PS2:

Jag fick precis ett mail från Novas matte. Hon bifogade några foton på Nova ute i snön! Det ser ut att ha kommit en hel del, men Nova verkar trivas fast snö är något helt nytt för henne. (Hundar brukar tycka att det är kul att leka i snö - men kallt om tassarna.) 

 

 

 

Jag undrar om Stella någonsin kommer att få uppleva snö? Här blir det ju aldrig under noll grader, och vi planerar inte att besöka Sverige vintertid. (Möjligen skulle jag kunna tänka mig att åka till Skåne något år, bara precis över juldagarna, för att fira jul tillsammans med mina barn, syskon och mamma. Nästa år? Om det går att realisera vet jag dock inte. Julfirande med släkten är den enda orsak jag kan tänka mig för att åka upp till Sverige vid "fel" årstid.)

 

12-10-31:

Ett jättestort grattis på födelsedagen Anna!

 

 

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år...

Hurra, hurra, hurra, HURRA!

 

PS:

Det är underbart promenadväder i dag! Solen skiner från en klarblå himmel och havet är vackert turkosblått. Men lite kyligt i luften är det, så jag behöver knälånga byxor och långärmad tröja. Mitt på dagen gick jag en lång promenad med Bonnie och Stella, och på eftermiddagen gick jag en ännu längre promenad tillsammans med Ulf.

 

Jag har börjat banta i dag. Nej jag vill egentligen inte, jag har ingen lust alls - men byxorna sitter alldeles för trångt i midjan, så något måste göras. Det är ingen mening med att skjuta problemet framför mig. (Om en månad behöver jag använda långbyxor varje dag.) Alltså börjar jag banta i dag. (I dag är en bra dag eftersom jag nu har fem dagar utan gympa, dans och kurser. Det händer nämligen att jag blir lite trött och gnällig de tre första dagarna.) I dag väger jag 51,2 kg och min fetthalt är 25,8%. Det räcker om jag går ner tre kilo för att byxorna ska sitta bra. Men för hälsans skull bör jag bli av med 5-6% fett. (Kring 20,0% är en lagom fetthalt för en kvinna, även om upp till 30% är "tillåtet".) Ja, vi får väl se hur det går. Jag ska göra så gott jag kan. Det är lättare att minska i kilo än i fettprocent - men det är ju fett (inte muskler eller vatten) som jag vill bli av med. Alltså måste jag tänka noga på VAD jag äter (inte bara på mängden).

 

Nu ska jag strax gå en kort promenad med småflickorna. Klockan är 17:15, men än skiner solen.

 

12-11-01:

Även i dag har vi solsken - och aningen kyligt (19º nu på förmiddagen). Tyvärr har vi redan börjat få lite väl kallt inomhus. I rummen på nedervåningen (mitt rum, gästrummet och duschrummet) ligger temperaturen nu kring 18,5º. (Det är någon grad varmare på ovanvåningen.) Jag måste snart börja sätta på något element. Jag bara drar mig lite eftersom det är så dyrt. Elräkningen som kom häromdagen var på 96 € (≈832:-). Det är mycket för en månad när vi inte alls har haft någon värme på, utan bara använt elen till kyl/frys, VVB, tvättmaskin, lampor, spis etc. Elpriset har gått upp, men det verkar orimligt att vi har kunnat göra av med så mycket (även om vi varit två den här månaden). Förra månadens räkning var på 28€ (≈243:-). Vi får väl se vad Iberdrola vill ha nästa månad.

 

Jag började läsa en ny bok i går: Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind. Det är en kriminalroman som handlar om Olivia som studerar på polishögskolan. Som elevarbete får studenterna var sitt gammalt olöst mordfall (cold case) att studera. De ska titta på om man med modern teknik kanske hade kunnat lösa fallen. Olivia får hand om ett mycket mystiskt och grymt mord (en gravid kvinna hade 23 år tidigare blivit nedgrävd på en strand så bara huvudet stack upp, och sen kom springfloden och dränkte henne). Olivia blir snabbt helt uppslukad av fallet. (Ingen vet offrets identitet, inget motiv och inga mördare har hittats, trots att ett vittne fanns.) Jag har hittills läst 120 sidor och boken är spännande. Den är fragmentariskt skriven och handlar om många olika personer. En försvunnen polisutredare, några hemlösa, en man med ett mycket framgångsrikt företag och så Olivia. Jag gissar att de olika personerna kommer att knytas tillsammans längre fram, men än så länge ser jag inget samband. (Fast min fantasi är förstås i full gång med att söka sådana.) 

Nu har jag satt på en tvättmaskin, och jag har en del annat jag också bör göra. Så först framåt kvällen kommer jag att fortsätta min läsning.

 

PS:

I dag är det tydligen bara kyligt inomhus. När Bonnie, Stella och jag gick vår lunch-promenad så var det alldeles för varmt med långärmad tröja. Den fick jag knyta om midjan. Det var 23º i skuggan - men kändes ännu varmare i solen. På caféerna valde de flesta en plats i skuggan...

När vi hade kommit hem igen, och jag hade serverat flickorna deras lunch, så bytte jag om till korta shorts och linne. Sen gick jag en dryg timmes promenad med fötterna i havet. Det var jätteskönt! Men när jag kom in igen så fick jag ta på den långärmade tröjan. Det är inte ovanligt på vinterhalvåret - att det är varmare ute än inne här. Men för mig känns det fortfarande underligt - att ta av mig när jag går ut, och ta på mig när jag kommer in. (Nu på eftermiddagen har temperaturen i mitt sovrum stigit till 20,5º, men den lär sjunka igen till natten.)

 

Förresten såg jag ett par vackert bundna blombuketter flyta omkring i vågorna. Det är ju alla helgons dag i dag, och buketterna i havet är till dem som drunknat.

 

PS2:

När jag gick tidiga kvällspromenaden med flickorna var det jättevackert ute! Himlen var alldeles rosa och havet glittrande i ljust turkosblått. Men när jag gått hem med flickorna, gett dem mat, och sen gått ner till havet igen (nu med kamera i handen) - så hade klockan hunnit bli 18:20 och färgerna hade grånat. Jag tog ändå några foton. Havet är alltid vackert, och själv får jag aldrig nog av att titta på det...

 

 

 

 

 

12-11-02:

Ännu en solig dag är till ända. Jag har inte gjort något utöver det vanliga i dag, men i kväll läste jag ut boken Springfloden. Den var spännande intill sista sidan, och upplösningen var oväntad. (Viktstatus: 50,5 och 25,5%. Det går alltså bra med bantningen - men roligt är det inte.)

 

12-11-03:

Det har blivit mildare ute. På morgonpromenaden var det 17º. Jag hade glömt att ta väst utanpå min långärmade tröja, men upptäckte att jag inte behövde någon. Och då var det ändå molnigt på morgonen, och har regnat lite (ca 2-3mm) i natt. Nu (10:30) skiner solen, men himlen är inte klarblå utan full av ljusgrå moln. (Och temperaturen har stigit till 21º.) Jag uppskattar att det har blivit lite varmare igen. Hoppas det håller i sig.

 

I dag borde jag göra en massa nytta, att-göra-listan är oändligt lång (en del stort, mycket smått). Men jag sov lite dåligt i natt, så vi får se om jag har tillräckligt med energi. (Jag känner också en mental trötthet för att jag ännu inte har lyckats lära mig de 12 oregelbundna verben i futuro imperfecto.)

 

PS:

Solen försvann och det kommer några regnstänk. Och jag har ännu (13:20) inte gjort någon som helst nytta...

 

Jag är av naturliga skäl lite insnöad på fettprocent just nu. I Hässelby strand har jag en så bra tabell uppsatt med häftmassa på insidan av en garderob. Innan jag åkte ner så fotograferade jag av den. Tyvärr fick jag bara en väldigt suddig bild av hela tabellen, och halvdåliga foton av småbitar av den. (Jag hann aldrig kolla fotona då, men ska skanna in tabellen nästa sommar.) Fettprocenten är ju så oerhört mycket viktigare än antalet kilon och/eller BMI-värdet. Jag vill i framtiden inte innehålla mer än 22% fett. (Det är ingen risk att jag blir för mager - jag har inga som helst anlag åt det hållet, annars är 17% min nedre gräns.) Här kommer tabellen - i småbitar... (Jag har markerat var jag bör hålla mig.)

 

   

 

 

 

Att kvinnor bör innehålla mer fett än män beror på att vår kroppssammansättning är något annorlunda, och en kvinna som har för låg fetthalt förlorar sin mens (även i fertil ålder). Anorektiska flickor (som kanske innehåller 3-4% fett) har aldrig mens. Men så är de ofta döende... Tragisk sjukdom!

 

Det är tråkigt att banta - men jag kommer att må så bra efteråt, både psykiskt och fysiskt! Nu ska jag dricka lite varmt och gott grönt te - för jag känner mig lite ruggig. Sen återstår att se om jag får energi nog att göra alla de där sakerna jag borde...

(Nej Ulf har inte heller gjort någon nytta i dag - hittills. Men han skriver aldrig någon att-göra-lista, så då spelar det ju inte lika stor roll... Jo, för all del - lite nytta har han gjort. Han har kramat om mig - och det mår jag bra av!)

 

12-11-04:

Nej, jag gjorde ingen nytta alls i går. Jag var för sömnig. Så jag satt mest och läste i mina tidningar (Leva&Bo, Drömhem&Trädgård, ToppHälsa och Amelia Kropp&Skönhet) som kom med posten häromdagen.

 

I Leva&Bo (nr 43) hittade jag ett urtjusigt badrum - modell större. Badrummet är mycket välgjort. Det är mannen i familjen som har gjort allt själv. (Jo, han är proffs.) Jag tycker att färgerna är synnerligen behagliga. Och stilen är helt OK, även om jag själv skulle ha hoppat över de "orientaliska linjerna". Titta så fint:

 

 

 

Det finns dusch också, men den syntes inte på någon av bilderna. Familjens kök har lika milda och behagliga färger:

 

 

Eftersom jag inte är överförtjust i att dammtorka så gillar jag inte öppen förvaring, annars är köket snyggt! (Om ni läser tidningen själva så får ni se bilder på fler rum och läsa mer om familjens husrenovering. De här bilderna är bara exempel.)

 

På en annan sida hittade jag tavlor med positiva budskap, som den här med "anti-Jante-lagen-budskapet": Du ska tro att du är något för då blir du någon. Och just så ska vi förstås alla tänka.

 

 

Ja, och så hittade jag roliga pepparkaksformar från http://formina.se/. De har massor - även traditionella. Om mina barn hade varit små så hade jag säkert beställt några. Här ser ni några exempel:

 

   

 

 

När heminredningstidningarna (mina favoriter) var genomlästa så övergick jag till ToppHälsa och Amelia Kropp&Skönhet.

 

Där lärde jag mig att det vi ska äta för att öka vår förbränning är: Pumpakärnor, grönt te, mjölk, chilifrukt, kyckling, fullkornsris, linser, fet fisk och yoghurt. För att bygga muskler ska vi äta: Ost, körsbär, jordnötssmör, vassle och spenat. Och för att bli pigga och friska ska vi äta: Oliver, ingefära, vetegräs, grapefrukt och avokado. (Spirulina står också med, men de vetenskapliga bevisen är tvetydiga.) Det stod naturligtvis förklaringar till varför (allt är vetenskapligt underbyggt), men det går jag inte in på här. Det vi inte ska äta är socker! Det gör oss trötta (utom tillfälligt), mottagliga för sjukdomar - och dessutom blir huden slapp och rynkig (eftersom sockret binds i hudens stödvävnad och orsakar beläggningar på cellerna så att de fungerar sämre).

 

 

Ulf var jättegullig mot mig i går. När han såg hur trött och håglös jag var gick han och köpte det godaste jag vet åt mig, nämligen färska hallon. Sådant godis kan jag ju äta hur mycket som helst av - även när jag bantar. (Mina andra favoriter, glass och choklad, kommer längre ner på listan.) Visserligen var jag lika sömnig sen - men mycket gladare.

 

 

Vov på er! Det har börjat bli lite kallare här i Spanien. Nä - inte ute. Ute är det ganska varmt. Men inne! Matte säger att dom spanska husen har så tunna väggar. Och då blir det lätt kallt inne. Fast jag fryser inte. Nä, för jag bäddar ner mig bland kuddarna. Då blir det både varmt - och vov-mysigt.

 

 

Alldeles själv har jag bäddat ner mig. Bra va! Ja, vov! Jag kan ju nästan allting jag! Vov-då!

 

I dag är det milt (22º) men lite halvgrått. Jag är inte lika sömnig som i går, men känner ändå inte för att slänga mig över alla mina arbetsuppgifter på att-göra-listan...

 

PS:

Nej inte ens hundarna är på hugget i dag...

 

 

Själv åt jag nyss två clementiner, men inte blev jag så värst mycket piggare av det. Fast de var goda! En av dem ser ni nedan. Vi har alltid rik tillgång på färsk frukt här.

 

 

Det känns inte helt bra, att två dagar i rad ha gjort just ingenting. Men man kan ju inte vara flitig jämt... Jag har i alla fall läst mycket, och svarat på flera mail. (Min slöhet beror nog på kombinationen för lite sömn, grått väder och bantning...)

 

DN hade en artikel i dag på temat mat och cancer. Det har skrivits många böcker i ämnet på sistone, även av svenska läkare. Boken Matfrisk - mat som kan förebygga cancer, som nämns nederst, är skriven av Lars Beckman (överläkare i onkologi), Lars Franzén (professor i strålningsvetenskap) och Fredric Andersson (kock). 

Jag fotograferade av de goda råden (Alicja Wolk är professor i nutritionsepidemiologi). Texten börjar: För att und-

 

 

Tipsen längst ner i artikeln:

 

 

 

 

 

Ja, det är samma saker som Hälsodieten (Anticancer) förespråkar. Forskarna tycks för en gångs skull vara helt överens. Skönt! Det blir enklare så. Nu när jag bantar så försöker jag att till största delen leva enligt Hälsodieten. Men helt lyckas jag inte (än). Det är svårt att bryta gamla vanor. Men det går förstås! Själv måste jag dock bryta en gammal felaktig vana åt gången... Och jag vill inte (ännu) helt avstå från spenat-empanadillas trots att de är bakade på mestadels vitt mjöl.

Jag planerar att börja baka mitt eget supernyttiga matbröd. (Det gjorde jag förr.) Tyvärr har jag mindre energi nu för tiden. Så trots att jag har mer tid - så blir det mindre skött... Jag vill så mycket, och planerar mycket, men det dröjer periodvis ett bra tag innan det blir genomfört.

 

 

12-11-05:

 

                       

Grattis på födelsedagen Lena!

 

 

Det har blivit påtagligt mildare. I går var det 19º på sena kvällspromenaden, och i morse var det 20º. Och i dag, till skillnad mot i går - så skiner solen! Bonnie och Stella hade för en gångs skull lust att gå en lite längre promenad nu på morgonen - och det var skönt. Stranden var nykrattad och havet glittrade i solen! På mornarna är det nästan alltid tyst och lugnt och få människor ute. Det är så avstressande att promenera i solen då. (Men oftast har flickorna väldigt bråttom hem på mornarna - det vankas ju frukost.)

 

PS:

Strax före lunchtid tog jag kameran med mig och gick en promenad längs El Paseo (= el paseo marítimo = strandpromenaden) som den kallas i folkmun. Gatan heter egentligen San Vincente.  (Jag tänker börja skriva El Paseo i stället för strandpromenaden - eftersom det är kortare. Nu vet ni att det är samma sak.) En måndagförmiddag är det väldigt lugnt på El Paseo. Och alldeles underbart när solen skiner! Bilderna talar för sig själva:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PS2:

Jag har ont i magsäcken för tredje dagen i rad. Det känns som typiskt stress-ont. Nu har jag inte gjort något alls under 2½ dag, men det onda har inte minskat. Att-göra-listan har ju varit lång mycket länge, så det kan knappast vara den. Nu har jag analyserat mitt liv och kommit fram till vad det troligen beror på. Läxorna i spanska! Ja, det är det enda jag kan komma på som har ändrat sig - och där jag känner att jag inte kommer att klara av situationen.

 

Nu läser jag spanska för egen skull, och ingen tvingar mig att göra några läxor alls. Men jag vill ju vara lika duktig som de andra i gruppen. Annars kan jag ju bli en bromskloss. Jag trodde att det skulle vara lätt att börja på nivå B1, eftersom jag redan har läst halva kursen. Jag hade inte förväntat mig att få så mycket att plugga in på så kort tid. Jag vet inte om de andra tycker att takten är lagom. De flesta är yngre, och då lär man sig snabbare och lättare. Men för mig vore det mera lagom takt att först träna regelbundna verb (i den aktuella tidsformen) minst en vecka, och därefter lägga till en grupp oregelbundna per vecka. Då skulle det ta 4 veckor i stället för ½ vecka...

 

Jag har inte fått riktigt svar på hur länge det är tänkt att B1-kursen ska pågå. En termin? Två terminer? Fyra terminer? På Instituto Cervantes har man 100 timmars lektionstid på nivå B1. Vi har 3 timmar lektioner i veckan. (100 timmar skulle alltså motsvara drygt 33 veckor ≈ 7½ månad.) Men kanske Lexis går snabbare fram?

 

Jag måste prata med min lärare på tisdag, så får vi se om jag klarar av att gå kursen. Jag både vill och måste lära mig mer spanska, men jag kan inte ha så här ont i magen. Det är tragiskt att jag är så oerhört stresskänslig... Men jag kan inte göra något åt det. Hade jag kunnat det, så hade jag inte varit förtidspensionär...

 

Jag läste i www.wellnessguide.se följande citat av Dalai Lama:


Människan offrar hälsan för att tjäna pengar. Sedan offrar hen pengar för att få tillbaka hälsan.

Och människan är så mån om framtiden, att hen inte njuter av nuet. Följden blir att hen inte lever i nuet och heller inte i framtiden.

Hen lever som om hen aldrig skulle dö. Och så dör människan utan att ens någonsin ha levt.

 

Som vanligt kloka ord från en vis man.

 

För mig är ordet hen väldigt främmande. Man brukar säga människan - hon. Sen vet ju alla ändå att vi är hälften män och hälften kvinnor, (och om någon vill vara ett annat kön än de är födda till - så är det väl inget att göra någon större affär av). Nu vet jag förstås inte om Dalai Lama använde ordet hen. Jag antar att han pratade engelska - och jag vet inte om det finns ett nyord motsvarande vårt svenska hen i engelska språket. Det kan vara den svenske översättarens ordval. I alla fall tycker jag att man krånglar till saker i onödan.

 

Numera får vi inte säga neger heller. Varför inte? Negrer säger negrer om sig själva. För mig ligger det inget negativt i ordet neger. Och vad ska jag annars säga för att ingen ska missförstå mig. Färgad? Vi är väl alla färgade, mer eller mindre - i olika nyanser. Nåja, det är inte jag som bestämmer här i världen, inte ens över enstaka ord... Men jag säger fortfarande negerbollar, eftersom chokladbollar kan vara en annan sort än den klassiska negerbollen gjord på havregryn, socker, smör och kakao.

 

Och ordet hen kommer jag aldrig att använda. Man kan göra en omskrivning om man vill vara 100% säker på att inte trampa någon på tårna. I exemplet ovan kan man skriva antingen människan eller han/hon.

 

Nu hoppas jag att jag blir piggare av mitt aerobicpass i kväll!

 

12-11-06:

Nej, det blev inget aerobicpass i går. Jag hade alltför ont i magen, tyvärr. Jag gissar att det har blivit magkatarr av det hela. Men i dag känns det betydligt mindre. Nu äter jag extra förståndigt, och stressar så lite som möjligt, så då går det onda säkert över snart. (Nej det magonda har inget med min bantning att göra. Jag äter mycket vettigare när jag bantar än annars. Dagens viktstatus: 50,0 kg och 25,5%. Fetthalten står alltså still.)

 

Jag mailade min spansklärare redan i går - och fick svar att jag inte skulle oroa mig, utan skulle ta det i min egen takt. Dagens spansklektion var bättre är de tidigare. Hela lektionen tränade vi verbens böjning, både de regelbundna och de oregelbundna. Det visade sig att det är fler än jag som inte kan alla ännu. (Och det var bara en som hade gjort läxan...) Till nästa gång fick vi i läxa att hitta grammatiska fel i en text. Den läxan ska jag inte göra. Jag ska öva mig på att skriva rätt i stället. Jag skriver en liten miniuppsats i futurum imperfecto, och ber sedan läraren rätta denna. Jag lär mig bäst så. Det känns bättre nu när jag klart har deklarerat att jag inte klarar en alltför hög studietakt.

 

Vädret har slagit om till regn. Det kom 3 mm i natt, och stänker lite till och från nu på dagen.

 

På tidiga kvällspromenaden i går såg jag något som jag aldrig har sett i El Campello tidigare. Ytterst väldresserade hundar! Det kom sju mattar/hussar gående på rad med sina hundar vid sidan. Sen stannade alla vid en vägg och där fick hundarna order om att sitta kvar (på en rad, med ca 1 meters avstånd). Alla satt fint. Sen gick mattarna/hussarna en bit därifrån och stod stilla en stund. Därefter gick de fram och tillbaka framför hundarna. Hundarna satt kvar fint hela tiden. Detta trots att Bonnie och Stella gick förbi bara några meter från dem. Synd att jag inte hade kameran med. Hundarna såg så söta ut där de satt på rad: stora och små, i olika färger och raser. Det skulle ha blivit ett fint foto!

 

 

Vov-vov! Vädret kan inte bestämma sig. I går var det sol. Men i dag är det regn. Jag tycker bäst om sol!

 

I går var det vov-mysigt att vara ute på luktrunda. Vid en palm mötte vi en hundkille som vi inte har mött förut. Han var trevlig.

 

 

Stella vågade nosa på honom. Ja, jag hade förstås redan nosat på honom! Han luktade trevligt - fast han är svart. (Jag tycker egentligen inte om svarta hundar. Jag brukar skälla på dom.)

 

       

 

 

Fast sen kom Lea. Och hon är ju t o m ännu mindre, och ännu blygare, än Stella. Så hon vågade inte nosa på hundkillen. Men han nosade på henne ändå.

 

 

Ja, och sen kissade jag ovanpå hundkillens kiss. Kissar bäst som kissar överst!

 

 

Och sen så bajsade Stella, och jag kollade så att hon gjorde det. Jodå, det luktade bajs!

 

 

Ja, i går var det vov-trevligt att gå på promenad. Det var det inte i dag. I dag regnar det - och det tycker jag INTE om.

 

 

Vi hade våra regnjackor på oss förstås, matte och Stella och jag.

 

 

Men Stella ville inte gå själv. Hon tycker inte om att bli våt om tassarna. Så matte fick bära henne nästan hela rundan.

 

 

 

Men jag är vov-duktig! Jag kan gå själv! Och jag kissade på många palmer. Stella kissade inte alls ute. Hon kissade i lådan när vi kom hem igen. Jag är mycket duktigare än Stella! Men så är jag ju vuxen.

 

 

När vi gick förbi affären där kon står. Då såg jag att kon hade paraply. Man måste ha paraply eller regnkläder när det regnar. Ja, för vov! Annars blir man blöt ju!

 

 

Förresten mötte vi ingen kompis alls i dag. Matte tror att mina hundkompisar, och deras mattar och hussar, inte har några regnkläder. Så därför går dom inte ut när det regnar. Vov alltså! Tänk om jag kunde gräva ner mina regnkläder nånstans. Då skulle ju inte jag heller ha några regnkläder. Och då skulle jag inte behöva gå ut när det regnar. Bra idé va! Fast det dumma är att matte hänger mina regnkläder så högt upp - på krokar i hallen. Så jag räcker inte till dom. Ja, det är inte lätt att vara hund ska jag säga. Vov-vov-voff!

 

12-11-07:

 

Det är grått och ruggigt väder i dag! Det både regnar och blåser, och det är bara 17º ute. Vi håller oss mest inomhus förstås. Jag har tvättat två maskiner och hängt upp på torkställningar i vardagsrummet. Det blir lite trångt i vardagsrummet, men att hänga tvätten på balkongen vore inget bra alternativ i dag.

 

 

Maud och jag gjorde sällskap till Carrefour i eftermiddags. Jag körde. Där köpte vi var sin varm fleecetröja. Jag använder sådana inomhus nästan varje dag vintertid. På hemvägen svängde vi inom stora blomsteraffären där jag köpte en körsbärsröd pelargon.

 

Varken Bonnie eller Stella vill gå ut i sånt här väder. Jag klär oss alla tre i regnkappor och sen bär jag ner hundarna till El Paseo. Där sätter jag ner dem och ber dem kissa. Bonnie lyder bums. Stella ser ut om om hon håller på att dö. Hon kan knappt gå i sina ansträngningar att försöka undvika att blöta ner tassarna. Det enda hon vill är att jag ska bära henne. Kissar gör hon inte. Jag tvingar/lockar henne att gå ett par meter, sen blir jag tvungen att ta upp henne i famnen igen. Bonnie går hem själv - närmaste vägen (hon sneddar i hörnorna), men kissar några gånger under promenaden. Jag känner mig som en hundplågare, men de måste ju ut några gånger om dagen - även då det regnar.

 

 

I går skickade jag en ifylld blankett till Försäkringskassan. Fr o m december vill jag att de sätter in min pension på mitt spanska bankkonto, i stället för på mitt svenska. Hittills har jag själv överfört pengar via internetbanken varje månad till mitt spanska konto. Men om pensionen kommer in direkt på det spanska kontot så får jag mycket fördelaktigare villkor. Jag får några procents ränta på pengarna jag har där (kontot som hyra, el etc dras ifrån), mot noll procent nu. Dessutom slipper jag betala en månadsavgift för att banken sköter mina autogiron (hyra, el etc). Kontot inklusive bankkort blir alltså gratis + att jag får ränta. Ändå var det inte ett enkelt beslut.

 

Jag har två pensioner, min förtidspension samt en liten tilläggspension från Alecta. Alecta-pensionen har jag kvar till mitt svenska bankkonto. Från detta konto ska jag nu ordna så att mina svenska autogiron dras: CSN, samt mina hundförsäkringar. Problemet är att Alecta-pensionen inte räcker riktigt, eftersom jag också betalar av på mitt lån (som jag tog för att kunna flytta ner hit till El Campello igen). Och om jag betalar en räkning i svenska kronor från min spanska bank så får jag betala en växlingsavgift som känns onödig.

Dessutom hade det varit bra om jag hade haft ett överskott på några hundra kronor i månaden på mitt svenska konto - för att betala det jag handlar i Sverige, eller av svenska internetbutiker, samt till mina svenska tidningsprenumerationer - just för att slippa växlingsavgifter. Jag får se hur jag kan ordna det på bästa sätt. Med nuvarande amorteringstakt kommer jag att ha betalat av mitt lån till mitten av sommaren. Därefter kommer pengarna på mitt svenska konto att räcka till mina utgifter i svenska kronor. (I alla fall tills jag blir ålderspensionär.)

(Det är bra synd att CSN-lån aldrig skrivs av före 65-års ålder numera. Det är en tung utgift när jag som förtidspensionär inte längre har någon ekonomisk nytta av min dyra utbildning.)

 

Min pension från Försäkringskassan/Pensionsmyndigheten har jag begärt att få utbetald i euro. Då får jag aktuell dagskurs utan dyra växlingsavgifter. (Jag har inte fått besked än om jag får betala något över dagskursen, men bankerna skulle hur som helst ta mer, så jag väljer detta alternativet.)

 

Nu är det dags att gå ut i regnet igen - så att Bonnie kan kissa... (Men vi har bra regnkläder!)

 

PS:

Ni minns säkert att jag för två dagar sedan citerade Dalai Lama i svensk översättning. Jag gillade inte ordet hen. Jag kunde sen inte låta bli att skriva en liten kommentar på Wellnessgiude.se. Och jag hade rätt - ordet hen hade översättaren Per Hörberg valt. Ni ser kommentaren nedan. Själv tycker jag att man ska återge citat exakt - utan att laborera på egen hand...

 

 

PS2:

Alldeles nyss fick jag  min nya bäddmadrass och sovkudde från Tempur levererade! Härligt! De har varit efterlängtade. Tyvärr måste jag vänta till i morgon natt med att inviga dem, eftersom de måste ligga och lufta ett tag innan man använder dem. (Kudden, som varit instängd i en plastförpackning, luktar lite "plastigt". Madrassen, som har legat i en papplåda, luktar ingenting.) Båda känns väldigt mjuka och sköna! Nu längtar jag till i morgon natt!

 

12-11-08:

Ulf och jag tyckte att det regnade mycket i går, men på hela dygnet kom det bara knappt 5 mm. I morse sken solen men nu är det molnigt. Än så länge har vi uppehåll. Det är höst...

 

       

 

Jag kunde inte bärga mig i går, så jag la madrassen i sängen trots att jag borde ha väntat. Jodå - den är skön! Jag kan t o m ligga på sidan på den (i alla fall kortare stunder). Och ligger jag på rygg eller mage känns den jätteskön! Tyvärr visade det sig att madrassen luktade... Jag hade inte känt något när jag packade upp den, men med näsan mot madrassen kände jag en "plastig" lukt även från den. (Kudden provade jag inte.) Alla madrasser av latex, polyeter och viskoelastiska material som Tempur har en ganska stark egenlukt de första dagarna som nyuppackade. Inom en vecka brukar lukten ha avdunstat. Det går snabbare att bli av med lukten om man kan vädra materialet utomhus - vilket är lite svårt med en madrass. Tja, nu ligger madrassen redan i sängen och jag idds inte ta bort den igen, så nu tar det säkert mer än en vecka tills all lukt är borta. Så länge vädret är ostadigt kan jag ändå inte släpa ut madrassen på balkongen. Kudden ligger däremot på en vädringsställning (under tak) på balkongen och vädras. Jag väntar någon dag med att prova kudden, men den verkar vara låg, mjuk och skön - precis som jag vill ha den.

 

Våra spanskböcker (till Lexis-kursen) kom i dag, så hädanefter slipper vi alla papperskopior. Jag tror inte att jag har sagt att kursen kostar 79 € per månad (+ böcker). Inte billigt, men inte heller hutlöst. Jag lär mig lite nytt var lektion, och känner mig bara aningen stressad. Om jag hinner bör jag repetera grammatiken som hör till A-kursen. Jag får ta lite åt gången numera.

 

När jag i 25-årsåldern läste på komvux hade jag en helt annan kapacitet. Samtidigt som jag studerade heltid och läste in gymnasiets årskurs 2, så läste jag på två månader in hela åk 3 och tenterade av alla ämnena med bra betyg. Och när jag därefter studerade heltid på lärarhögskolan och dessutom hade tre timmars dagliga resor, så klarade jag kurserna bra trots att jag jobbade samtliga skolfria dagar året om i flera års tid. Och sedan klarade jag att jobba mer än heltid samtidigt som jag byggde på mitt hus på fritiden. Men det var då det... Det känns plötsligt som väldigt länge sen... Men jag har faktiskt bildbevis på att jag har varit ung en gång! Se själva:

 

 

 

I kväll är det dags för min kurs i sevillana. Det ska bli kul!

 

12-11-09:

Jo, det var roligt att dansa sevillana i går. Fast lite ont i fötterna fick jag av 1½-timmes intensiv dans, men vad gör det när det är så roligt. Ulf påpekar att jag alltid är så pigg och glad när jag kommer hem från dansen eller gymnastiken. Ja, bådadera är verkligen roligt - och så är lärarinnan fantastiskt bra!

 

Något som är mindre roligt är att jag fick reda på i dag - att en liten chihuahua-pojke som vi känner, är allvarligt sjuk. Han har leshmaniosis, så han kommer att dö. Han är bara 6 år och sin mattes ögonsten. Tragiskt! Jag är så glad att både Bonnie och Stella är vaccinerade mot leshmaniosis nu. Hanens matte ger honom dyr bromsmedicin nu och låter honom leva så länge han är pigg och glad. När han blir sämre måste det av barmhärtighetsskäl bli avlivning. Ja, det är alltid tråkigt när sådant här händer.

 

Det var precis som om Bonnie och Stella kände på sig att matten behövde tröst, för de sprang glatt fram till henne båda två. Annars går de minsann inte fram till vem som helst. (Det är många som vill klappa dem som blir besvikna - när Bonnie morrar varnande, och Stella gömmer sig bakom mina ben...)

 

Den här produkten säljs aldrig i Sverige:

 

 

Den lägger man innanför ytterdörren för att förhindra drag. Spanska ytterdörrar har normalt aldrig några trösklar (av någon konstig anledning som jag inte förstår).

 

I dag ska ni få se en balkongutsikt som jag fotograferat från en annan balkong än min egen. Vädret är grått i dag - men utsikten går inte att klaga på:

 

 

 

 

De här fotona tog jag i förmiddags när jag tittade på en lägenhet för Katarinas räkning. (Hon planerar att hyra en lägenhet här till våren, och jag tittar, och fotograferar, och mailar en massa foton till henne för att underlätta valet av lägenhet.)

Just den här lägenheten förmedlar den inmobiliarian som vi köpte lägenhet av. Eftersom José Luis López Pérez nu har gift sig med Laura Henderson så har firman bytt namn från bara López till Lopéz & Henderson: http://www.lopezandhenderson.com/. Men det är fortfarande Alex (Alejandro Elena Bucci) som förmedlar de flesta lägenheterna. Att jag skriver alla de här detaljerna är för att jag tycker att detta är den allra bästa inmobiliarian här. De är pålitliga, och bra att ha att göra med även efter köpet. Dessutom har de bäst webbsida!

 

På tal om Katarina så fick jag Bulletinen, tidningen från Más Amigos, i går. Där står om de kurser som Viva Kreativa höll i samarbete med Fridhems folkhögskola i september när jag av en slump träffade Katarina. Jag tror att det är mitt "yoga-foto" som finns med i artikeln. (Jag fick ju prova på gratis yoga på stranden som ni kanske minns.)

 

 

Katarina har berättat att de planerar att hålla kurser här nästa år igen, de två sista veckorna i september. Men då ska de hålla fler kurser, 12 totalt (6 per vecka). Jag vet att det ska bli skrivarkurs, målarkurs, spanskkurs, yoga med inriktning på ayurveda och "Lyckolabbet", som är positiv psykologi. Sen har de inte bestämt de övriga kurserna än. De funderar på retorik, teaterimprovisation, stand-up-comedy, foto, "kickstart för träning o må bra - prova olika alternativ". (Den sista kursen har de inte kommit på något bra namn på än.) Ja, själv tycker jag att det mesta låter kul. Jag är väldigt frestad att gå en kurs, fast jag vill veta alla alternativen innan jag bestämmer mig. Mina kurser hos Amudeca brukar inte börja förrän i oktober, så tiden har jag säkert. (Om jag bara hinner gå ut med hundarna också.) För mig vore det förstås extra roligt att kunna gå en kurs hållen på mitt modersmål - här i El Campello!

 

När jag gick hem från lägenhetsfotograferingen så såg jag den lilla söta elbilen som jag skrev om för ett tag sedan. Jag ser den ofta, men har sällan kameran med. Men det hade jag ju i dag! Den är väldigt lättparkerad som ni ser:

 

 

 

 

Ägaren parkerar den nästan alltid på tvären, ibland (som i dag) på en p-plats för motorcyklar, men oftast bland de andra bilarna. Om jag vore ensamstående och enbart körde kortare sträckor - då skulle jag kunna tänka mig att ha en sådan här bil. Tänk så härligt det vore med en alldeles tyst bil!

 

PS:

Jag glömde ju att berätta att jag sov väldigt gott i natt - på min nya kudde och min nya madrass. Jag vaknade inte av att jag hade ont en enda gång. Kudden luktade friskt efter att ha blivit vädrad på balkongen hela dagen, och jag kände ingen lukt från madrassen.

Kudden kändes dock väldigt stor! Den är i standardstorlek: 50 x 60 cm, men jag är ju van vid att sova på en halv juniorkudde som bara är 25 x 30 cm (och 4 cm hög). Den här kudden är den lägsta och mjukaste i Tempurs sortiment, ändå är den en aning för hög för mig. Jag kommer nog att få sprätta upp en hörna (av det fasta Tempur-ytterskiktet) och hälla ut 30 - 50% av fyllningen (lösa små Tempur-bitar). (Så har jag alltid fått göra tidigare, när jag köpt de lägsta dunkuddarna som funnits.) Lite funderar jag på att dela kudden i två halvor - 30 x 50 skulle räcka gott åt mig - och då skulle juniorörngott passa. (Zara Home har sådana.) Och i så fall kunde jag ta upp den ena halvan till Sverige. Men på sitt sätt vore det mer praktiskt att behålla storleken - och kunna använda alla de vuxen-örngott jag har (som hör till mina påslakan). Vi får se hur jag väljer att göra. Vare sig att tömma kudden på fyllning, eller ev dela den, är ett enkelt jobb. Tempur är inget material som man kan sy i. I natt ska jag sova på kudden som den är i alla fall. Det är nästan så jag längtar till sängdags...

 

12-11-10:

Väderstatus: Det har klarnat upp och solen skiner på oss igen. Viktstatus: 49,9 kg och 24,4%. I dag planerar jag att göra tråkiga saker som att städa...

 

 

Vov på er! I dag har matte och Stella och jag varit ute på flera luktrundor. Ja, för vi tycker om att gå ut och lukta - när solen skiner. Och det gör den i dag. Jag luktade på mycket intressant. Ja, hundkiss och sånt.

 

 

Ja, jag kissade själv också förstås. Överst! Och sen så gick vi, och gick.

 

 

Men vi både tittade - och luktade under tiden.

 

 

 

Vågorna hade puttat upp såna där vov-roliga bruna bollar på stranden. Men jag fick inte ta nån för matte. Nä, bara för att vi hundar inte får vara på stranden.

 

 

 

Vi såg ganska många andra hundar. Jag håller stenhård kolla på alla! Några viftar jag på svansen åt, och några skäller jag på.

 

 

Vi såg en vov-liten yorkieflicka. Hon satt på muren. Hennes husse hade burit upp henne. Ja, för så högt kan varken yorkies eller chihuahuor hoppa.

 

 

Hon var vov-trevlig, så vi nosade lite och så.

 

 

Och sen ville Stella och jag också sitta på muren en stund. Jag hoppade upp alldeles själv, men matte fick lyfta upp Stella.

 

 

Och sen så satt vi en stund och tittade på allt.

 

 

 

Fast sen så gick vi hem igen. Ja, för jag sa till matte att jag ville skriva i min blogg. Och det gjorde jag. Alla dom här bokstäverna skrev jag. Och sen så tittade jag att allt hade blivit rätt. Och det hade det. Men så är jag ju vov-duktig jag! Vov, vov!

 

 

PS:

Jag fick katalogen från italienska For Pets Only häromdagen:  Det är där jag har köpt hundarnas tjusiga rosetthalsband. De har så oerhört fina saker - men tyvärr också oerhört dyra. Annars hittar jag väldigt mycket jag skulle vilja köpa.

 

 

Titta på plaggen och halsbanden nedan! Visst är de fina! Sen kan ni hitta ännu fler tjusigheter på deras webbsida: http://www.forpetsonly.it/  I måndags släppte de sin julkollektion. I dag tittade jag in i webbutiken för att se hur dyr den lilla röda tröjan till vänster är. Den kostar 95 € ≈ 817:-! Ändå är samtliga tröjor, i samtliga storlekar, redan slutsålda!  Då ska man ändå tänka på i sammanhanget, att just en jultröja kan hunden bara använda ca 3 veckor om året. Men om jag hade varit mångmiljonär - då hade jag beställt en åt Bonnie, och en åt Stella, redan i måndags! FPO's plagg brukar vara funktionella - också (klänningarna undantagna, de är förstås enbart till prydnad). Inte för att jag har haft råd att köpa något plagg hittills, men det sägs så.

 

 

 

 

 

  

 

     

 

 

 

På sjuttiotalet när jag hade mina första hundar, då var det mycket ovanligt att hundarna hade mer än ett halsband var, och de hade sällan kläder. (Fast jag sydde själv regnplagg åt mina.) Det har hänt mycket sedan dess. Hundarnas status har ökat. Och människor har mer pengar att handla för. (I vår del av världen...) Och det verkar finnas fler som är lika barnsliga som jag, och som gillar att klä sina hundar fint - inte bara funktionellt. Och som gillar att ha olika halsband och selar att byta med... För många har hunden blivit en barn-ersättning. På gott och ont... Men mest på gott tror jag faktiskt. Så länge som man minns att hunden trots allt är en hund - med en hunds behov.

 

Jodå, jag har hunnit städa...

 

12-11-11:

På tidiga morgonpromenaden (nåja tidig och tidig, klockan var över 9) sken solen. Nu börjar det mulna på. Väderlekstjänsten varnar för stora regnmängder inåt landet, och norrut, här i Alicante-provinsen. Med en sannolikhet på 40-70% kan det i värsta fall komma 60-120 mm mellan klockan 15 och midnatt. Här vid kusten beräknas det komma 15-20 mm. Vi får väl se vad det blir i verkligheten.

Problemet är att jag planerar att tvätta i dag, och om jag inte kan hänga tvätten på balkongen så tar det sån tid för den att torka. Fast vi har torktumlare, så jag kan förstås använda den. (Men eftersom vi har kombinerad tvättmaskin och torktumlare kan man bara torktumla halva tvättmängden. Och så drar ju torktumlaren mycket el i onödan. Men vintertid använder vi den ibland.)

 

Ett sådant här soffbord skulle jag kunna tänka mig att ha i vardagsrummet vid soffan. Det är norskt och heter Voov och man får som ni ser både bord och hundsovplats på samma yta. (Jag skrev om bordet redan för några år sen.) Jag gillar idén, och bordet rymmer flera chihuahuor.

 

      

 

 

Men Ulf tycker inte att bordet passar i ett vardagsrum. (Han vill helst inte att hundarna ska ha någon sovplats där. Fast just nu har de tre på golvet, men de föredrar att ligga i soffan...) Ja, bordet är ändå för dyrt (3000-6000:- beroende på utförande), och aningen för lågt (46 cm) för min smak. Men idén gillar jag som sagt!

 

Allra helst skulle jag nog vilja ha ett bord från BordBirger. (http://www.bordbirger.se/) De har så många snygga modeller, flera nätta med mjuka former. Tyvärr finns inte alla i björk, och billiga är de inte heller. Men snygga, funktionella och i bra kvalité. Den nedersta modellen, Eagle, är jag särskilt förtjust i. Jag tror faktiskt att även Ulf tycker att dessa är OK. (Men han vill ha ett större bord än jag.)

 

 

 

   

 

Ja, jag drömmer ofta om hur fint jag skulle kunna få det här hemma, men oftast fattas jag alla pengarna... Jag gillar ändå att drömma och fantisera!

 

PS:

Ulf blev nog orolig att jag skulle hänga tvätt i vardagsrummet igen, så han avrådde mig från att tvätta i dag. Det fanns mycket annat jag borde ha gjort - men jag latade mig i stället. Jag satt bl a och läste tidningar. Då tände jag några värmeljus eftersom det är så ruggigt i dag. Det blir lite mysigare då.

 

 

Det har regnat nästan hela dagen, men några större mängder har vi inte fått (inte än i alla fall). När jag tittade i min regnmätare innan det mörknade ute, så hade det kommit knappt 5 mm. Men jag hör att det regnar häftigare nu, så mer blir det. Kanske blir det i natt den stora regnmängden kommer? Det som är sympatiskt här i Spanien är att det oftast regnar mest på nätterna!

 

När jag satt i vardagsrummet och läste tyckte jag inte det var kallt, där var 20º - och jag hade både inneskor och fleecetröja på mig. Men när jag nu på kvällen kom ner till mitt rum - då frös jag. Och det var inte så konstigt för min termometer visade bara 17º! Så nu har jag satt på värmen i mitt rum, för första gången denna säsongen. Visserligen är elen dyr, och värmen går rakt ut, men frysa ska vi ju inte behöva göra. Jag ställde in termostatet på 21º nu, men ska stänga av innan vi lägger oss. Duntäcket håller mig tillräckligt varm på nätterna.

 

Jag läste tidningar om heminredning, om hälsa, och om foto, och slutligen läste jag senaste numret av Härliga Hund. Där hittade jag följande citat, som det onekligen ligger en hel del i. Fråga Bonnie och Stella så får ni höra.

 

 

Fast en gång till i dag ska jag vara "elak" mot Bonnie. Jag måste tvinga ut henne i regnet för att kissa innan vi går och lägger oss. (Jag får väl gå dubbelvikt och hålla ett paraply över henne...) Stella får stanna inne. Hon kissar ju ändå mest på lådan en sån här dag. Konstigt nog har Ulf inte haft lust att följa med oss alls på promenaderna i dag. Ändå har han paraply...

 

Det har känts extra motigt att banta i dag. Jag har känt mig lite småruggig och varit sugen på både ett och annat (olämpligt). Men jag har inte fuskat. Måtte nu min ståndaktighet löna sig. Vågen går inte att muta...

 

12-11-12:

Under gårdagen kom det totalt 11 mm regn här hos oss. Men i dalen Alcalalí, sju mil norr om oss - vid A på kartan nedan (pil vid El Campello), kom det 110 mm totalt under dygnet! I dag har vi fått 5 mm hittills, och regnmolnen kommer och går. Vintersäsongen tycks ha börjat ett par veckor tidigare än normalt... Men eftersom vi har bra regnkläder så har vi ingen anledning att klaga. Regnet behövs!

 

 

Vågen visade i morse: 49,8 kg och 24,2%. Det går väldigt långsamt åt rätt håll. Fast usch vad det är tråkigt att banta - särskilt i ruggigt väder.

 

 

Vov-vov! I går fick Stella och jag var sin bit lammöra. Vov så gott! Smask alltså! Jag fick störst bit!

 

 

Men, efter en liten stund så tyckte jag att Stellas lammöra såg godare ut. Och då ville jag ha det!

 

 

Men jag ville inte att hon skulle ta mitt. Så jag bestämde mig för att gömma det. Jag gömde det under pläden.

 

 

Och sen gick jag och tog Stellas lammöra. Ja, hon ville egentligen inte ge det till mig - men jag är ju starkast, så jag tog det ändå. Och vov så gott det smakade, Stellas lammöra.

 

 

Fast sen, sen hjälpte matte Stella att hitta mitt gömda lammöra. Dumt va! Det hade jag ju tänkt gnaga på sen. Sen när jag hade ätit upp Stellas lammöra. Fast nu gnagde och gnagde Stella på det i stället. Så nu finns det inte mycket kvar. Och själv åt jag upp hela Stellas lammöra. Det var verkligen vov-gott!

 

 

 

Matte borde ge oss lammöron lite oftare, tycker jag. Ja, vov på er då!

 

12-11-13:

I dag har vi grått, blåsigt och regnigt väder. Vi behöver ha värmen på inomhus. I förmiddags läste jag spanska, och snart ska jag iväg på mitt gympapass. Annars håller vi oss inomhus i dag. (Fast jag tvingar förstås ut hundarna på en och annan promenad.)

 

 

12-11-14:

På den spanska väderleksprognosen stod det i morse 100% regnrisk på förmiddagen. Därför blev jag lite förvånad när solen sken och himlen var blå.

 

Efter morgonpromenad och frukost tog jag hundarna med mig och gick till veterinären för att väga dem. Stella väger fortfarande bara 1650 gram, men så äter hon inte mycket heller. Det händer nästan var dag att hon hoppar över en måltid, eller bara äter halva sin ranson. Jag får väl kolla med veterinären lite längre fram att hon får i sig tillräckligt med näring. Bonnie har ju motsatt problem. Men nu kan hon snart sluta banta för den här gången, för i dag vägde hon 2750 gram och det är OK.

 

Därefter gick vi vidare till marknaden. Jag började svettas - för jag hade T-shirt, långärmad tröja och dessutom min front-carrier-bag på mig. (Jag sätter hundarna i väskan inne på marknadsområdet eftersom de riskerar att bli nertrampade annars.) Jag gick runt och tittade i de olika stånden, allt medan svetten rann på bröst och mage... Den långärmade tröjan borde jag ha lämnat hemma, och jag hade heller inte behövt bära runt på mitt hopfällbara paraply. Jag köpte inget i dag, men det var kul att titta. Det var flera veckor sedan jag besökte marknaden senast.

 

När vi kom hem igen kunde jag konstatera att termometern visade 21,5º. Jag fick slänga både BH, T-shirt och den långärmade tröjan i tvätten eftersom de blivit våta av svett under väskan. Och nu har jag bara en kortärmad pikéskjorta på mig. I dag hann jag inte med den plötsliga väderförändringen. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska tro. Alla prognoserna visar regn, men än (12:50) skiner solen. Ja, det är bara att tacka och ta emot! Allt blir lättare och roligare när solen skiner. Kanske jag vågar tvätta en maskin, och hänga tvätten på tork på balkongen?

 

PS:

Jag tvättade två maskiner och hängde all tvätt på balkongen, och ännu (18:00) har det inte kommit en droppe regn. Men nu börjar det synas en del mörka moln på himlen. Eftersom tvätten inte är tillräckligt torr för att ta in än, så hoppas jag att det inte kommer något regn de närmaste timmarna.

 

Annars har vi inte gjort något särskilt i dag. Ulf har börjat förbereda sin hemresa. Han flyger upp till Stockholm på fredag, och stannar där tre veckor.

Under tiden han är borta ska jag passa på att möblera om lite i vardagsrummet. Jag ska bära ner de två vita bokhyllorna till gästrummet, och bära upp två i björk i stället. Sen ska jag flytta upp all min skönlitteratur, och i gengäld flytta ner det mesta som står i bokhyllorna i vardagsrummet (böcker undantaget) till gästrummet. Ulf föredrar om jag stökar till när han inte är här. Och det blir ju enklare för mig. Jag kan t ex lägga fullt med saker på hans säng under arbetets gång. (Jag måste ju tömma en hylla innan jag kan fylla den med annat...)

Hur som helst så tror jag att det blir snyggare och mer praktiskt efteråt. Och så småningom vill jag ha min lilla nallesamling i mitt eget sovrum. Jag siktar på att köpa en lång vägghylla för att sätta ovanför min säng så snart jag får råd.

 

12-11-15:

Även i dag skiner solen och vi har hyfsat varmt (20-21º). Det uppskattar jag!

 

Mindre roligt var det att kliva upp på vågen i morse. Den visade nämligen exakt samma siffror som för tre dagar sedan. Det går alltför långsamt med min bantning. Ändå har jag slutat med alla onyttigheter och dessutom minskat portionerna. Kan det vara sant att ämnesomsättningen minskar med åldern? Jag har alltid trott att äldre människor förbränner mindre för att de rör sig mindre. Men så inaktiv är jag ju inte. Jag tränar aktivt och intensivt 3½ timmar i veckan, och så promenerar jag en hel del (raskt när jag inte har hundarna med). Det är klart att jag var ännu mer i farten som yngre, eftersom jag rörde mig ganska mycket på jobbet, men ändå. Förr gick jag alltid ner 1 kilo i veckan när jag bantade, nu blir det bara något hekto. Ja, det gäller att inte ge upp. Jag ska kämpa vidare! Än sitter de flesta vinterlångbyxorna alldeles för hårt i midjan - och det är inte skönt.

 

Stella är så glad. Hon har nämligen lärt sig att gå både uppför och nerför trappan till soffan - alldeles själv! Så nu kan hon själv bestämma om hon vill vara på golvet eller ligga i soffan. Det är förstås bekvämt för oss också! Men än så länge får vi hjälpa henne när hon ska upp i sängen (och ner igen) samt när hon vill uppför eller nerför stora trappan. Stella har lindat Ulf kring lillfingret, så han hjälper henne lika ofta som jag...

 

 

12-11-16:

Solen skiner i dag också, och Ulf följde med oss på morgonpromenaden. Det var så skönt ute! (Och vågen visade 49,6 samt 24,0%.)

 

Jag läste lite heminredningstidningar i går, och blev inspirerad. Jag tycker att det är så snyggt med små stilleben i heminredningen. Sådana här smakfullt arrangerade grupper av vackra föremål :

 

 

 

 

  

 

Jag skulle gärna ha några sådana. Ett i köket, ett i hallen, ett i badrummet och några stycken i vardagsrummet. Problemet är att här är så trångt. (Tja, eller också har vi för många saker?) Vi har inga tomma ytor. Tyvärr! Det är annars mycket snyggare att ha det lite luftigare. Men kanske längre fram? Sedan när jag har gallrat bort ytterligare en omgång ägodelar, och ordnat allt ännu utrymmeseffektivare i lådor och skåp.

Sen är det förstås en sak till man måste tänka på - sådana här små stilleben gör sig bäst när det är skinande rena. Det blir liksom inte lika tjusigt om allt har ett lager damm över sig. Så ju mer småpynt som står framme - ju mer/oftare får man städa... Tiden har jag, men inte intresset. (Någon som på allvar tycker att det är kul att städa?) Å andra sidan tycker jag bäst om ordning och reda - samt att ha det rent och snyggt omkring mig.

 

Men nu ska jag ägna ett antal dagar åt de större inredningsdetaljerna. Jag ska ju möblera om. (Eventuella stilleben får vänta.) Om några timmar ska jag skjutsa Ulf till flygplatsen. När jag sedan kommer hem igen så sätter jag bums fart med att "stöka till" (alltså tömma bokhyllor och flytta möbler). Det gäller att passa på när jag har lägenheten för mig själv!

 

PS:

Ulf befinner sig i luften, och jag är i full gång med att möblera om. Jag har tömt både det bruna och det vita vitrinskåpet - och satt alla sakerna på matbordet. Jag har lagt alla mina dukar på Ulfs skrivbordsstol, och några böcker på hans säng.

 

 

 

Hittills har de vita bokhyllorna stått till vänster om balkongdörren i vardagsrummet, och det bruna vitrinskåpet till höger.

 

 

Men nu har jag flyttat det bruna till vänster sida. (Jo, det var tungt, men jag är rätt så stark.) På så sätt blir de bruna möblerna samlade (de möbler som jag vill byta ut mot några snyggare och mer praktiska, sen när jag får råd och har övertalat Ulf). Sen ska jag bära upp två björkfärgade bokhyllor från gästrummet och ställa där det bruna skåpet stod. (Då blir den hörnan enhetligare.)

 

 

Men innan jag kan flytta dessa två hyllor, så måste jag tömma dem på böcker. Jag får förhoppningsvis plats med de flesta böckerna på Ulfs säng. Ja, ni ser - sådant här måste jag göra när Ulf inte är här. Var skulle jag annars lägga allt? Det här jobbet kommer att ta några dagar, men nu är det bara jag själv som behöver leva med stöket tills allt blir klart. (Bonnie och Stella bryr sig inte så länge deras liggplatser finns kvar.)

 

 

Jag ska ställa de vita hyllorna längst till vänster i gästrummet. De björkhyllor som blir kvar ska jag sätta skåpsluckor nertill på. (Jag tar luckorna från ett par av hyllorna i vardagsrummet.) Jag måste förstås också bära ner alla de saker som står bakom skåpsluckorna i hyllorna i vardagsrummet nu. Sen tänker jag flytta sängskåpet från mitt rum till gästrummet - och sätta en bokhylla där sängskåpet står nu. Ja, jag lär ha att göra några dagar...

 

PS2:

Ulf sms:ade just att han nu sitter på pendeltåget och att resan har gått bra hittills. Skönt att höra! Själv har jag burit upp en björkhylla till vardagsrummet, och fyllt den med böcker. Jag har hunnit till bokstaven G. (All min skönlitteratur står i bokstavsordning efter författarnamnet.)

 

 

Nu måste jag tömma en björkhylla till, och bära upp denna, innan jag kan fortsätta att ställa in böcker. I gästrummet har böckerna stått från vänster till höger (i hylla efter hylla), men nu fyller jag en hylla åt gången i vardagsrummet (uppifrån och ner). Jag tror det blir bättre så. (P g a AC:ns dumma placering så kan jag tyvärr inte ha överhyllor på tre av bokhyllorna, suck. Överhyllorna hade behövts!) Nu ger det sig så att jag inte blandar ihop böckerna - nu när jag måste flytta dem i "oordning" för att tömma den vänstra hyllan i gästrummet.

 

 

Det är ganska jobbigt att springa i trappor och bära böcker. Men tänk så många kalorier jag gör av med!

 

PS3:

Nu har jag burit upp den andra björkhyllan och nästan fyllt den med böcker. Jag har hunnit t o m bokstaven L. Innan jag kan fortsätta med bokstaven M så måste jag tömma hyllan bredvid de två jag har burit upp, och montera av skåpdörrarna på denna. Facklitteraturen som står där nu får ligga på Ulfs säng ett tag i väntan på en bättre plats. Jag vill ha alla mina böcker i vardagsrummet (och andra saker i hyllorna i gästrummet). Men jag begriper inte riktigt hur jag ska få plats med alla böcker. Kanske kan jag sätta två överblivna överhyllor ovanpå det bruna vitrinskåpet, och ställa några böcker där? (Tänk så många böcker det skulle få plats där TV:n som vi aldrig använder står...)

 

 

Nu ska jag hålla kväll. Jag ska äta lite sallad, gå ut med flickorna, och sen lägga mig.

Jag glömde berätta att jag svängde inom Carrefour på hemvägen, när jag hade lämnat Ulf på flygplatsen. Där köpte jag yoghurt, frukt (bl a cherimoya) och en färdigblandad sallad som jag tycker är så god. Ingredienser: isbergssallad, rosésallad, två sorters sallad till som jag har glömt namnet på, tonfisk, hårdkokta ägg, röd lök, körsbärstomater, röd paprika och oliver. Salladen kostar 8 € kilot (≈ 69:-) men man får mycket för 2 €. Jag åt det mesta när jag kom hem, men har lite kvar som jag ska äta nu.

 

Nu (21:28) sms:ade Ulf att han har kommit hem. Då kan jag sova lugnt.

 

12-11-17:

 

Vov alltså! Min matte, hon är inte riktigt klok. Nä, nu möblerar hon om igen. Ja, hon passar på nu när husse har åkt till Stockholm. Först flyttar hon en hylla från ett ställe till ett annat. Och sen flyttar hon en annan hylla dit där den första stod. Och sen flyttar hon alla saker som fanns i hyllorna. Och så håller hon på. Vov! Alldeles i onödan.

 

Man ska ju ta det lugnt ju! Som Stella och jag. Vi tar det lugnt. Vi solar, och så sover vi. Tänk så dumma människor är! Dom jobbar i onödan! Ja, vov-vov-vov säger jag.

 

 

Jodå, flitens lampa lyser även i dag. Ulf mailar att han är tacksam över att befinna på sig på avstånd, nu när jag stökar till så här. Och med tanke på hur hans säng ser ut just nu så är jag det också (för husfridens skull). Var skulle jag annars ha lagt alla de här böckerna? (Det är bl a dessa som jag inte riktigt vet var jag ska ställa sen...)

 

 

Jag har nu hunnit ställa alla böcker t o m bokstaven R på plats. Nu ska jag tömma skåpet på de saker som står där. Dörrarna har jag redan skruvat av (efter att jag tog fotot). Tänk så olika många böcker det finns på de olika bokstäverna. Att jag bara har en på Q är kanske inte så konstigt, men nog är det konstigare att jag bara har tre på N! (Bokstaven P fyller däremot över en hyllmeter.) Böcker tar STOR plats! Men jag älskar mina böcker! Och jag tycker att det ser mysigt ut med bokhyllor. Det händer att jag läser om en bok, och jag går ofta och läser titlarna och minns vad böckerna handlar om. Böcker berikar livet! Jag vill inte avstå från mina - trots att de är skrymmande. Faktum är att böckerna tar upp ungefär lika stor plats som alla mina övriga ägodelar sammanlagt. (Kläderna inte medräknade - men däremot husgerådet.)

 

Christel böcker!

 

 

Däremot gillar jag inte det bruna vitrinskåpet. Den mittersta glasdörren går inte att öppna vilket är väldigt opraktiskt. Skåpen under, som skulle kunna rymma mycket, gör det inte för att den invändiga fasta hyllan bara är hälften så djup som skåpet. Vitrinskåpet skulle kunna vara snyggt - på en annan plats, i ett annat sammanhang, omgivet av andra möbler. Här ser det bara felplacerat och klumpigt ut...

Som ni ser så har jag varit tvungen att sätta de björkfärgade överhyllorna ovanpå vitrinskåpet. Det är inte snyggt - men jag måste utnyttja utrymmet. Jag kommer att ställa en del facklitteratur där.

 

 

Ute är det härligt väder, sol och + 21º. Vi gick nyss en mitt-på-dagen-promenad. Egentligen borde jag passa på att vara ute lite mer nu när vi har fint, men jag vill inte ha stökigt längre än nödvändigt. Alltså ska jag strax fortsätta med att bära böcker och saker.

 

PS:

Klockan har hunnit bli 20 och musten har gått ur mig. Nu tänker jag inte göra något mer i dag. All skönlitteratur står nu på plats.

 

 

Och så har jag börjat ordna i hyllan till höger. T o m hyllan med fotot är det klart, nedanför ska jag ändra. (Jag ska flytta om lite i CD-pelarna också.)

 

 

Jag har också tömt vitrinskåpet på min nallesamling, min hund- och kattsamling, mina danspriser mm. Allt detta ligger nu tillfälligt i lådor. (Och jag är barnslig nog att redan sakna det... Fast i vardagsrummet skulle det hur som helst inte stå. Det bara hamnade där vid uppackningen efter flytten.)

 

 

 

I gengäld har jag fyllt vitrinskåpet med de skålar, tallrikar och muggar som stod i det vita vitrinskåpet innan + min lilla samling av saker i blått glas (som stod i gästrummet tidigare). Med uppbådande av alla mina krafter så bar jag ner det vita vitrinskåpet för trappan och ställde det på plats i gästrummet. Sedan jag tog fotot har jag satt i hyllorna och skruvat fast de nedre dörrarna. De övre lyckades jag inte få på plats. De har lite krångligare fäste, så dem får jag ta itu med när jag är helt utvilad. Jag har redan fyllt det vita skåpet till 2/3, men det finns mycket mer som bör stå där.

 

 

Ovanpå det bruna vitrinskåpet står nu mina böcker om jordens folk, länder, djur, husbygge, inredning och de flesta om växter och trädgård. Så fult blev det väl inte? Böckerna är ju vackra!

 

 

 

Jag får förstås kliva på min högsta pall om jag ska komma åt dem. Men det är en nödvändig nödlösning att ha böckerna där. Dessa tittar jag inte så ofta i.

 

Det är tur att jag har tre veckor på mig att få ordning innan Ulf kommer hem igen. För det jag gjort hittills - det var det lätta jobbet. Det svåra återstår.

Nu ska jag kela en stund med hundarna, därefter gå ut med dem - och sen väntar sängen. Jag sover så bra på min nya madrass! (Nu vaknar jag bara av en och annan blodvallning, ljud från gatan eller grannarna, eller av att en liten hund slickar mig bakom örat...)

 

12-11-18:

I natt vaknade jag av att det åskade ganska kraftigt. Jag hörde att det regnade. (Det kom 7 mm.) Det är sympatiskt när det regnar på nätterna, men jag hade svårt att somna om. Jag låg och grubblade några timmar på hur i all världen jag ska få plats med alla mina saker (på ett snyggt och praktiskt sätt). Just nu skiner solen, men mitt bekymmer är kvar.

 

Alla böcker nedan har jag kvar att ställa in i hyllorna. Men tyvärr finns bara de lediga hyllplanen nedan till höger kvar. Ja, ni ser att ekvationen inte går ihop. Hur gärna jag än skulle vilja samla alla mina böcker i vardagsrummet så går det inte. Inte med nuvarande möbler...

 

 

Jag ska försöka få plats med de kvarvarande böckerna om växter och trädgård. Kanske mina ordspråksböcker och diktsamlingar också får plats? Resten av böckerna får jag ha i mitt rum och i gästrummet - trots att kombinationen böcker och sovrum inte är helt lyckad ur dammsynpunkt. Det känns OK att ha böcker om alla mina hobbyer, samt de om motion i mitt rum. Sen kanske jag kan ställa fackböckerna inom ämnesområdet pedagogik-psykologi i gästrummet?

 

Men kokböckerna - dem skulle jag helst vilja ha i köket! Eller åtminstone så nära köket som möjligt. (De stod i vita bokhyllan innan.) Teoretiskt skulle jag kunna ställa en hylla i köket, med ryggen mot kylskåpet. Men då måste jag ta bort medicinskåpet (som vi inte använder) som sitter på väggen, och så försvinner Ulfs plats för lappar och urklipp. Plus att hyllan kostar pengar. Men det vore en väldigt bra plats för kokböckerna. (Hundarna har nu sin vattenskål på golvet i den hörnan - men den är ju lätt att flytta.)

 

 

Det enda andra utrymme i köket där man skulle kunna ställa en hylla, är där min lilla vita byrå och Ulfs hylla för radio och kikare finns. Men Ulf måste få ha sina saker där (men det skulle säkert gå bra på ett hyllplan i en hylla), och den vita byrån har jag bestick och andra små hushållsattiraljer i.

 

Jag önskar att vi hade ytterligare något skåp i köket så att jag kunde ha alla mina kökssaker i köket! Tidigare hade jag en hel del saker bakom de nedre dörrarna i det vita vitrinskåpet. Hälften av de sakerna syns på fotona nedan. Sådant här kan jag verkligen inte ha i mitt sovrum! Men var ska det stå nu? Det får väl bli i nederskåpet bakom soffan i vardagsrummet - enbart av den orsaken att det f n är enda alternativet. Men visst är det saker som borde stå i köket!

 

 

Förstår ni nu vad jag menar när jag säger att den svåraste biten är kvar? Så länge det finns ett logiskt utrymme att ställa/sätta/lägga sakerna i/på så är det lätt  - men sen... Jag ska göra så gott jag kan. Men hur jag än gör så kan det inte bli riktigt bra. Ja, det är bara att ta tjuren vid hornen...

 

(I morse visade vågen 49,3 kg och 23,1% fett. Det går så sakteliga åt rätt håll...)

 

PS:

Arbetet går långsamt i dag, antagligen både för att uppgiften är svår och för att jag har sovit för lite i natt. Jag har antydan till huvudvärk. Jo, jag vet att det är jättedumt att ligga och grubbla om nätterna, men ibland är det svårt att koppla bort tankarna. Jag har i alla fall flyttat den sista hyllan på plats i gästrummet. (Nu ska bara sängskåpet dit, och en bokhylla in i mitt rum där sängskåpet står nu. Sen är det färdigflyttat för denna gången.) Och så har jag ordnat i halva den lediga hyllan. Jag ställde, utöver de böcker jag har nämnt, även mina lexikon och spanskböcker där. Och lite plats finns det kvar, drygt ½ hyllmeter...
 

 

Några gånger har jag smitit ifrån arbetet för att njuta av solen och blommorna på balkongen.

 

 

 

 

Solen sken på vår mitt-på-dagen-promenad, och himlen var blå - söderut. Norrut syntes mörkgråa moln och en regnbåge.

 

 

 

Jag anade att regnet var på väg åt vårt håll. Och mycket riktigt, en stund efter att vi hade kommit in igen - så kom det en rejäl åskskur på 6 mm. Men nu har de gråa molnen dragit förbi igen.

 

 

Vov på er! Det regnade i natt. Det hörde både matte och jag. Och tänk - i dag när vi var ute på luktrunda. Då såg jag att regnet hade flyttat på sanden igen. Ja, så det liksom var djupt ner till stranden - från strandpromenaden.

 

 

 

Vov så orättvist alltså! Att regnet får leka så mycket i sanden, och gräva såna stora hål. Och så får vi hundar inte ens vara på stranden.

 

 

Visst är det orättvist! Vi hundar tycker ju vov-mycket om att springa i sand, och gräva i sand och... Vi borde också få vara på stranden, när regnet får. Stella håller med mig! Kanske vi kan klaga hos borgmästaren? Ja, vov-vov då!

 

PS2:

 

Det känns som lite da capo det här med att flytta möbler, böcker och saker... Nu har jag i alla fall gjort klart i hyllan, samt i CD-pelarna. Mina musikböcker fick plats, och mina små humorböcker. Och så har jag sparat en liten bit hylla högst upp, för att kunna få plats till ytterligare några böcker. (Där det står två minikrukor nu.) För jag kommer förstås inte att kunna sluta köpa böcker bara för att hyllorna är fulla. Jag älskar att läsa! Och på de spanska biblioteken har de inga böcker på mitt modersmål... Så här blev det:

 

   

 

Dessutom har jag tömt nederskåpen. Där ska jag sedan stoppa in mina kökssaker och lite till. Fast i kväll gör jag inte mer. Det är nog en migrän light jag har fått, så jag bör lägga mig i tid i kväll och försöka sova ordentligt i natt. I morgon tar jag nya friska tag!

 

12-11-19:

I natt har jag sovit bättre, så jag känner mig piggare i dag. Jag ska dock inte ägna riktigt hela dagen åt att flytta omkring saker. I dag fick jag min pension. Så nu på morgonen har jag betalat alla mina räkningar, och manuellt överfört pengar till mitt spanska bankkonto för sista gången. Fr o m nästa månad kommer pensionen direkt in på mitt konto i CAM-Sabadell. Jag måste också tvätta i dag, och sen i kväll ska jag gå på mitt aerobic-pass. Men jag hinner nog bära en hel del saker däremellan... 

 

I dag läste jag förresten i Wellnessguide om begreppet Medelålders.

Citat: "Begreppet medelålders är mer flytande än någonsin. Att beskriva någon som medelålders, om man ska gå efter de senaste rönen, kan vara en person som är allt ifrån 35 till 70. Ålder blir mer och mer en subjektiv uppfattning som kan sammanfattas med att man inte är äldre än man känner sig. Medelåldern är rent definitionsmässigt tiden i en människas liv som börjar då man lämnar stadiet ”ung vuxen” för att sedan sluta då man går in i ålderdom. Mer exakt än så är inte experterna överens om."

 

Olika undersökningar i USA och Europa visar att vi inte är helt överens om begreppet medelålders. I Sverige anser vi i genomsnitt att ungdomen slutar vid 34 år. Men grekerna anser att ungdomen slutar först vid 52 års ålder. I vissa länder anser man att medelåldern börjar vid 35, och i andra att den börjar först vid 55 eller t o m 60 års ålder. Och ålderdomen, när vi räknas som gamla, varierar också. I USA anser man att man blir gammal när man fyller 70 år, medan européerna anser att man blir gammal redan vid 62 år.

 

Sextiotvå! Oj! Så gammal är jag ju snart! Men inte är jag väl gammal??? Ja, det beror förstås på vem man frågar. Ungdomar tycker förstås att jag är lastgammal, medan 80-åringarna tycker att jag är ung. Och många menar att medelåldern är en inställning, snarare än en specifik ålder. Själv anser jag att jag är medelålders nu - alltså varken ung eller gammal... (Ja, eller ganska ung inuti, och aningen gammal utanpå...)

 

Jag höll på att glömma att berätta att glödlampan i takarmaturen i mitt sovrum gick sönder i går kväll. Och nej - det är inte bara att byta glödlampa. Tyvärr! Det är nämligen så att taklampan är engelsk, och engelska lampor har bajonettfattning - inte skruvfattning som svenska och spanska! (Det är därför som jag inte tidigare har kunnat byta till energisparlampa.) Nu ska jag först kontrollera om lampan är fast monterad, vilket jag misstänker. Om den är det så måste en elektriker ta bort den och sätta dit en honkontakt. Är den inte fast så kan jag förstås själv byta till en annan armatur. Jag önskar att det inte hade bott "händiga" engelsmän här tidigare. (OBS att "händiga" är ironiskt menat!) Mycket skulle ha varit enklare då...

 

Ja, lampan blir nog det första jag tar itu med, sen fyller jag tvättmaskinen.

 

PS:

Takarmaturen är fast monterad. Jag ser hur sladdarna sitter och skulle kunna byta armatur själv, men enligt svensk lag måste man vara behörig elektriker för att syssla med allt som är fast monterat. Nu vet jag att spanjorerna inte är så noga med sådant (alla spanska elektriker är inte behöriga) - men elström ska man ha respekt för. Sen finns det ingen takkrok heller, utan en plastrundel med utvändiga skruvgängor är fastskruvad i taket. (Och täckkåpans invändiga gängor passar till denna.) Täckkåpan är bara ca 1½ cm hög - så någon kontakt kan inte få plats under denna.

 

 

Som om inte det vore nog så är taket i mitt rum (och i gästrummet, övre samt nedre hallen, och i köket) sänkt. Det sitter en tunn metallplåt en bit nedanför det gjutna taket. Alltså kan jag inte borra hål för att fästa en takkrok. (Jag hade förstås behövt köpa en hammarborr för att kunna borra i taket, men det måste vi hur som helst eftersom min slagborrmaskin inte klarar väggarna.)

 

Varför har de händiga engelsmännen sänkt taket tro? I köket är det sänkt 18 cm, vilket jag tycker är väldigt opraktiskt. (Jag skulle ha kunnat monterat luckor ovanpå de befintliga köksöverskåpen för att ordna lite extra förvaringsutrymme där, men jag kan inte skruva i tunn plåt och få det att hålla.) I vardagsrummet är taket inte sänkt - jippie!

 

Jag förmodar att de engelska takarmaturerna i alla rum är monterade på samma sätt. Så om jag måste ta hit en elektriker, så vore det lika bra om han ändrade fästet för samtliga på en gång. (Till krok och honkontakt alltså.) Då skulle jag enkelt kunna byta takarmaturer i framtiden. Jag undrar vad det skulle kosta?

 

Jag kan inte klara mig någon längre tid utan taklampa, men vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag ringa elektriker - eller vara händig själv? (Jag skulle självklart stänga av strömmen först i så fall!) Jag skulle enkelt kunna montera en annan armatur fast i taket (om jag tar bort hankontakt och täckkåpa på den först). Men bör jag?

 

PS2:

Klockan har hunnit bli över 18, och jag har inte burit en enda pryl hittills. Jag har inte ens stoppat in mina kökssaker i det nu tomma skåpet. (Men jag har tvättat 3 maskiner, och hängt tvätten på tork, samt handlat mat och gjort lite andra småsaker.) Jag blev psykiskt trött av det här med lampan. Ja, och så satte migränen fart igen. I morse när jag vaknade var den borta, men den var tillbaka redan före frukost. I kväll var jag länge i valet och kvalet om jag skulle skippa gympan. Musiken brukar vara på hög volym, och det är ju inte så lyckat när man har huvudvärk. Å andra sidan gör man (teoretiskt) av med 50 gram fett på ett pass... Men lättjan segrade, så jag stannar hemma.

 

I morgon bör jag åka och köpa en plafond till mitt rum, om jag hittar en sådan som jag vill ha. Jag gillar plafonder med opalvitt glas som ger bra ljus både uppåt och nedåt. (Mina bästa och snyggaste taklampor har jag tyvärr kvar i Hässelby.) Därefter bör jag ringa elektrikern och kolla om han kan komma på onsdag (eller fredag). Fast det får bli efter min spansklektion förstås, och så ger det sig när lampaffären har siestastängt. Jag hade inte räknat med att behöva byta takarmatur mitt i allt ommöblerandet... (Jag har satt en liten bordslampa här bredvid datorn, så att jag kan se tangenterna även efter solens nedgång...)

 

Jag måste berätta att jag fick brev från tidningen Råd & Rön i dag. De håller på med en artikel om Svarta listan och undrar om Europaspecialisten följde ARN:s beslut. Det gjorde nu inte Europaspecialisten - som ni vet. De har varken betalat mig eller de andra som också råkade ut för deras vårdslöshet. Nu kommer Europaspecialisten att hamna på Svarta listan - bland andra företag som inte har skött sig. Att det ska ta sådan tid! Jag trodde att detta redan var gjort! Jag ska svara Råd & Rön i morgon, och berätta allt jag vet.
 

Jag borde plugga spansk grammatik i kväll. Men nu ska jag först äta en portion sallad, så får vi se vad jag orkar sen. Jag känner mig ganska trött (psykiskt), huvudvärken blixtrar och så är jag lite migränillamående också. Så egentligen skulle jag bara vilja gå och lägga mig bums. Fast hundarna behöver ut en gång till, och dem prioriterar jag alltid.

 

12-11-20:

Ett stort grattis på 28-årsdagen

min kära dotter Linda!

 

       

  Linda 3 veckor gammal.

 

PS:

Natten har varit hemsk! Migränen har varit svår och jag har inte sovit mycket... Fast förmodligen är det tredje och sista dagen i dag (den här omgången) som jag har migrän. Det går ju an att ha ont när man vet att det går över...

 

På dagens spansklektion gick läraren igenom ytterligare en grammatisk form - nu konditionalis. Så nu är allt bara ett virr-varr i huvudet på mig. Jag kan inte lära in så många olika böjningsformer på så kort tid - det blir för mycket. Det kanske skulle ha varit åtminstone teoretiskt möjligt om alla verb vore regelbundna - men nu - suck...känns det helt omöjligt.

 

På svenska är konditionalis så lätt. Jag återger här en liten dikt av Anna Greta Wide (min "favoritdikterska"):

 

Sjuk av konditionalis.

Utled på om och skulle.

Törstande i förtvivlan efter presens indikativ.

Exempel: Jag är. Jag lever. Jag vet på vem jag tror.

 

När jag ändå är i farten kan jag lika gärna återge min favoritdikt också, En gudlös bön, av samma författarinna.

 

Jag önskar alla andra

det bästa som jag vet.

Jag kan ju inte be för dem

i all min gudlöshet.

Men skulle jag försöka,

då tror jag att det kom:

"Låt inte någon finnas till,

som ingen tycker om"!

 

Om människor är ringa

och fattiga - än sen,

om bara de blir älskade,

åtminstone av en.

För rikedom och ära,

det låter kanske bra.

Men kärlek är i alla fall

det enda vi vill ha.

 

Solen skiner från en klarblå himmel, men det är kyligt ute. I morse var det bara 13º, och jag frös om fingrarna. Som ni förstår är jag inte riktigt i form i dag, men jag ska ändå försöka göra någon nytta.

 

PS2:

Det verkar som om tidningen Råd & Rön ska försöka nysta lite i Europaspecialistens affärer. De ska i alla fall försöka få tag på någon som är ansvarig för företaget. Det ska bli intressant! Som jag tidigare har berättat så har varken jag eller de andra drabbade fått någon ersättning från Europaspecialisten SL (eller Europaspecialisten AB, eller Jan Lundberg på Truckstopp som hela tiden förmedlade kontakten och lovade att allt var försäkrat). Sedan jag tackade nej till att bli mutad (för att ta bort vad jag skrivit om dem här på min hemsida) så har jag inte hört ett knyst vare sig från Ben Rachid Khatou, Janne Lundberg eller någon annan som har med företaget att göra. Men jag ser att de har startat en ny webbsida där de lovar guld och gröna skogar... Måtte inte fler råka så illa ut som jag gjorde! (Och då är jag ju ändå inte den värst drabbade.)

 

Nej, jag har ännu inte fått skött något vettigt - men nu ska jag ut med hundarna.

 

12-11-21:

Solen skiner och migränen verkar vara helt borta. I dag ska jag åka till Aki och se om jag kan hitta en funktionell takplafond där. Och sen har jag mycket annat att ta itu med! (Flytta möbler, böcker, köksgeråd, övriga saker...) Bara att flytta sängskåpet för en hel del jobb med sig. Ovanpå sängskåpet står nämligen en låg Billy-hylla med dörrar. Hyllan är naturligtvis proppfull. Så innan jag kan flytta sängskåpet måste hyllan tömmas (var i all världen ska jag få plats att lägga sakerna under tiden?), hyllan lyftas ner etc. Men jag ska försöka ta en sak åt gången. Stress mår jag inte bra av.

 

För er som planerar att besöka oss under våren så är det kanske dags att titta på Gästinfo-sidan när det är ledigt. Jag har fått in flera preliminära bokningar av gästrummet på senaste tiden. Som vanligt äger de allra närmaste företräde, men i övrigt gäller först till kvarn.

 

PS:

Nu är jag tillbaka från min inköpsrunda. På Aki köpte jag en billig plafond (11,95 € ≈ 103:-). Det är inte en sådan som jag vill ha, men den är åtminstone gjord för energisparlampor. Den är, som alla andra plafonder jag har tittat på här, gjord för fast montering. Jag får väl be närmaste elektriker fixa det. Jag vet inte om jag ska be honom att bara sätta upp lampan nu, eller om han dessutom ska montera honkontakt i taket och hankontakt på lampan. Det finns egentligen inget utrymme för kontakterna. Vi bör kanske vänta med ett större eljobb tills vi har köpt sådana taklampor som vi vill ha (kanske på Ikea). Så här ser plafonden ut (ja, det är bilden på den blå kartongen ni ser, för jag har inte packat upp den än):

 

 

Sen letade jag efter en hylla att ställa bredvid kylskåpet. Jag hade mätt noga. Hyllan fick vara max 55 cm bred (som kylskåpssidan), max 26 cm djup (annars tar låsvredet på dörren i), och max 141 cm hög (om medicinskåpet skulle sitta kvar - annars kunde den vara 240 cm drygt). En Billy-hylla skulle alltså inte ha fått plats eftersom de är djupare.

På Aki hittade jag en som var 25 djup, 50 bred och 121 hög. Tyvärr var den i obehandlat trä, och dessutom onödigt dyr. Jag körde vidare till Conforama (ytterligare 4 km åt Alicantehållet). Där hittade jag (på ungdomsavdelningen) en vit högblank hylla till hyfsat pris med följande mått:

 

    

 

Näst intill perfekt alltså! (Nätt men rymlig!) Den är 180 cm hög så jag kommer att skruva ner medicinskåpet (men det är ju ändå tomt). Ja, fotona ovan är också från kartongens utsida. Inte heller hyllan har jag packat upp än. Ska jag vara helt ärlig så känner jag ingen större längtan efter att packa upp och montera bokhyllan. Jag längtar inte heller efter att flytta sängskåpet, eller ens efter att bära böcker... Jag ska åtminstone ha en te-paus först. (Flickorna gick jag ut med så fort jag kommit hem.) Men sen måste jag förstås (åtminstone påbörja jobbet)...

 

Det kommer att bli SÅ fint sen när allt är klart. Jag är glad för att jag nu kommer att kunna ha alla mina kokböcker i köket! Kanske jag t o m kan få plats med några av kökssakerna i hyllan? (Jag skulle kunna ha dem i lådor så de inte blir dammiga.) Eller mina böcker om hälsa? Jag får se hur mycket utrymme jag får kvar sen när kokböckerna har kommit på plats.

 

PS2:

Nu har jag monterat den vita hyllan! Monteringsanvisningen, skruvarna och pluggarna såg ut ungefär som Ikeas.

 

 

Jag la hylldelarna på köksgolvet och påbörjade monteringen. Det var inte svårt.

 

 

Det knivigaste var att få bakstycket på plats. Vid det momentet behöver man ju plötsligt 2 gånger hyllans höjd. Jag löste det genom att lägga hyllan på sida så kunde jag sen skjuta in bakstycket från hallen. Och sen var det bara att spika fast det.

 

 

När jag sen ställde hyllan på plats kunde jag konstatera att den precis passade i det lilla utrymmet. Nu kommer jag att kunna nyttja den ytan väl. (Fast Ulf tycker inte riktigt om att hans "anslagstavla" försvann. Men vi hittar säkert ett nytt ställe för hans urklipp. Jag har erbjudit honom "min" plats på kylskåpsdörren, där jag har magneter med texter och bilder nu.) 

 

   

 

   

 

Nu ska jag först gå den tidiga kvällspromenaden med hundarna, och sen får vi se om jag börjar sätta kokböckerna på plats redan i kväll. Jag borde plugga spansk grammatik också...

 

PS3:

Nu har jag ställt alla kokböckerna på plats. Sen ställde jag dit alla mina böcker om hälsa, bantning och träning också, för på sitt sätt så hör de alla ihop. Jag har många ytterligheter: böcker om hälsokost, raw food och groddar - och så sådana om hemgjord glass och choklad. Och så Anticancer samt Flygvärdinnedieten. Gamla träningsböcker som Jane Fondas träningsbok, och nyare som Charlotte Perrellis Kan jag kan du. Ja, och så har jag förstås en massa vanliga kokböcker också. (Men Ulf undrar vad jag ska ha dem till - så sällan som jag lagar mat.) Så här blev det:

 

       

 

Och jag är så glad för att alla mina kokböcker fick plats i köket! (Och jag har bara lite, lite huvudvärk.)

 

12-11-22:

Vi har underbart väder i dag! Solen skiner och det är 22º varmt. Maud och jag gick en promenad med Bonnie och Stella vid trettontiden, och jag hade varken behövt långbyxor eller långärmad tröja. Efter några lite kyligare dagar känns det så skönt! 

 

På dagens spansklektion berättade jag återigen för min lärare att jag inte klarar av att lära in en ny grammatisk form i veckan. Jag sa att jag behöver läsa texter med de rätta grammatikformerna innan jag övar på dem. (Barn lyssnar ett år innan de börjar prata!) Det borde finnas texter i boken vi köpt, men än så länge får vi bara papperskopior från en annan bok - och uteslutande på övningar där man ska fylla i rätt gramattisk form av ordet som saknas. Det senare är inte så lätt när jag inte kan alla former, och inte ens förstår alla ord vi ska böja. Jag måste säga att undervisningen på Instituto Cervantes är mycket mer strukturerad, och i mitt tycke bättre. Det hjälper inte att min nuvarande lärare är jättetrevlig, om jag inte kan hänga med på lektionerna. Jag vill lära mig mer spanska, men har begränsad kapacitet. Jag klarar inte att lära in hur mycket som helst per vecka. Den tiden är förbi.

 

Min lärare menar att grammatiken är det viktigaste, men för mig är det orden, alltså ordkunskap! Om jag uttrycker mig fel grammatiskt, men använder rätt ord (och många olika ord) - då förstår folk ändå. (Även om jag kanske bara använder ordets grundform hela tiden. Ex om jag säger "I morgon jag äter fisk till middag." så förstår ju alla vad jag menar, men om jag säger "I morgon ska jag, jag vet inte vad det heter" så förstår ju ingen vad jag vill säga.) Jag har betalat för november månad på Lexis. Om jag tycker att jag lär mig något så fortsätter jag, annars får jag väl sluta och försöka plugga på egen hand. Det som trots all grammatik är bra, är ju när vi pratar med varandra. Då lär jag mig många nya ord. Och jag kan också fråga, samt bli rättad.

 

Jag låg vaken ett par timmar i natt och grubblade på det här med spanskan. Att det ska vara så svårt att hitta rätt kurs, på rätt nivå, som går i lagom takt - och inte kostar alltför mycket. Jag både vill och måste lära mig mer spanska. Men jag mår inte bra av att känna mig stressad och otillräcklig.

 

Jag gick inom elaffären/elektrikern i dag. De kan troligen komma och titta på måndag och ge ett kostnadsförslag. Egentligen borde alla elledningar bytas och systemet "uppgraderas". Allt är väldigt underdimensionerat nu. För 22 år sedan, när huset byggdes, använde man inte så mycket el som i dag - man hade ju inte så många elapparater. Maud bytte alla ledningarna samt proppskåpet i sin lägenhet och det kostade ca 10'000 kronor. Så mycket har vi inte råd med nu, så jag får väl nöja mig med att få min taklampa fast monterad. Systemet med han- och honkontakter till taklampor, som vi har i Sverige, finns inte här i Spanien. Här monteras alla takarmaturer fast. Om jag vill ha det annorlunda så måste jag köpa han- och honkontakter avsedda för takarmaturer (samt takkåpor) i Sverige, och sedan låta elektrikern montera dessa. Sådant finns inte att köpa här. Jag får väl skriva upp det på inköpslistan till sommaren. Det kan ju vara bra att ta hit en uppsättning för kommande bruk.

 

I går drack jag en kopp varm choklad på kvällen innan jag lade mig, och i dag har jag ätit 3 rutor mörk choklad + en massa nötter - som mellanmål. Ingetdera borde jag ha gjort. Eftersom jag dessutom (p g a migränen) hoppade över träningen både i måndags och tisdags så vågar jag inte gå i närheten av vågen på flera dar nu. Suck! Måtte jag inte ha gått upp! Det går ju an om vikten står still några dagar - men jag vill inte gå upp. Det är många gånger i livet som jag har önskat att jag hade andra anlag än jag har. Men för drygt 100 år sedan - då var det en bra egenskap att ha lätt att lägga på hullet...

 

Om 1½ timme ska jag iväg och dansa sevillana. Innan dess ska jag gå ut med hundarna. Jag undrar just om jag hinner flytta några saker i dag? Jag borde åtminstone göra någon nytta.

 

PS:

Jag hann ställa in mina kökssaker i skåpet bakom soffan i vardagsrummet innan jag gick hemifrån. Alltid något.

 

Det var som vanligt väldigt roligt på sevillanakursen. Svårt och svettigt - men nyttigt och roligt. Vi får träna mycket teknik, vilket periodvis anstränger musklerna ensidigt, men som är otroligt viktigt. Mina kurskamrater berömde mig flera gånger i dag. Jag är inte duktigare än de - men jag är utländska, och nybörjare, och hänger med bra. Och visst är det kul att få beröm! Det mesta lyckades jag få rätt på i dag, men emellanåt glömmer jag i vilken ordning de olika stegkombinationerna kommer. Men nu börjar jag känna det som om jag dansar - inte bara går stegen. Jag blir bara mer och mer förtjust i min lärarinna. Hon är en verkligt duktig pedagog, och så rör hon sin kropp så fullständigt perfekt när hon visar oss. Dessutom är hon rolig och får oss att skratta emellanåt.

 

    

 

12-11-23:

Jag satte fart att jobba redan efter frukost. (Och före hann jag med att klippa luggen.) Jag ändrade några småsaker i "husgeråds-skåpen". Jag köpte papplådor i kinaaffären i går, som precis passar på hyllorna. Och så samlade jag småsaker i lådorna. Det blir mer lätthanterligt så. (Tyvärr har kinabutikerna sällan mer än en låda av varje storlek i samma färg - så jag var tvungen att blanda fler färger och mönster än jag egentligen ville.) Så här blev det:

 

 

Det är inte praktiskt att ha sakerna inne i hörnan, men det enda alternativet just nu. (Någon gång i framtiden hoppas jag kunna ha dem i köket.) Sen började jag fundera på matbordets placering. Det står så här nu (det blev inte bättre foton i motljuset):

 

 

(Fast min skolväska ska inte stå på ena stolen, och det ska inte ligga böcker på bordet...) Hur som helst så provade jag att ställa bordet med gaveln mot fönstret. Vi använder ju aldrig den dörren. (Bara jag, när jag är ensam här på sommaren - då har jag dörrarna helt öppna när det är som allra varmast.) Det blev rymligare, och man ser havet från alla fem sittplatserna. Men en stol "blev över". Är man fler än fem så får man dra fram bordet. Ja, jag vet inte om bordet ska stå så här. Jag bara provar några dagar för att känna hur det känns. Och så måste jag naturligtvis fråga Ulf vad han anser. Så här ser det ut just nu:

 

 

Kanske jag kan ta ett bättre foto i morgon eftermiddag när solen inte ligger på? Jag gick sen ner i mitt rum och började flytta undan allt som stod på sängskåpet. Där stod mycket mer än det skulle! Och mitt lilla datorbord var också överbelamrat. (Är överbelamrat - för just nu står där ännu fler saker än det gör på fotot nedan.)

 

 

Sen kom Maud och hälsade på, så jag fick inte skött fullt så mycket i dag som jag hade planerat. Å andra sidan hade vi trevligt och satt och pratade flera timmar. Jag bjöd på te och knäckebröd (=vad jag hade hemma). När Maud hade gått, och jag hade gått en promenad med flickorna, så gick jag i alla fall ner och fortsatte. Och nu står sängskåpet i gästrummet, och bokhyllan i mitt rum. Men dörrarna och hyllplanen står bredvid bokhyllan, och sängskåpet står inte riktigt på plats än (för ett eluttag är i vägen), och trappan samt halva golvet i gästrummet är fullt med saker som stod i bokhyllorna innan. (Stella skällde ut sakerna i trappan - för säkerhets skull.) Så mycket jobb återstår. Men i kväll är det för sent (och för mörkt i mitt rum).

 

 

Jag kommer alltså att ha en del att göra i morgon också! Då ska jag först och främst skruva på dörrarna igen, sätta hyllplanen på plats, och sen börja fylla den höga bokhyllan. Sen måste jag ta mig an gästrummet. Men jag får ta en sak i taget, så jag inte får migrän igen...

 

12-11-24:

Nej, det har inte varit någon riktig fart på mig i dag. Lite smått har jag hunnit med, men inte alls så mycket som jag hade planerat. Jag har skruvat på dörrarna på bokhyllan i mitt rum, och fyllt hyllorna med böcker (även hyllan som är tom på fotot nedan). Och sen har jag burit ner resterande böcker och lagt i gästrummet - vilket innebär att Ulfs säng faktiskt är tom nu. (Gästrummet ser desto värre ut...)

 

 

Och så tog jag ytterligare ett foto på matbordets nuvarande (tillfälliga?) placering. Jag vill att Ulf ska kunna se lite bättre hur det ser ut, innan han säger vilket han tycker verkar vara bäst. Det blir lite större plats mellan karmstolarna och matbordet så här, men i gengäld får bara 5 plats runt bordet (om man inte drar fram det). Ulf får bestämma hur det ska stå.

 

 

Nu står det några krukväxter på bordet som ska stå i mitt rum sen. Ja, jag hoppas i alla fall kunna klämma in ett litet blombord framför balkongdörrarna. Jag tycker om att ha växter inom synhåll. (Fast julstjärnan är Ulfs och ska stå kvar.)

 

Vi har haft soligt och fint väder i dag, fast lite kyligt - bara ca 18º mitt på dagen. Men jag ska verkligen inte klaga. Det är härligt väder att promenera i, det är bara jag som är lite bortskämd med värme. Hundarna och jag gick en hyfsat lång promenad mitt på dagen, och då behövde jag inget utanpå min långärmade tröja. (Mornar och kvällar måste jag förstås ha väst eller jacka.) Jag är så glad åt solskenet, särskilt så här års. Jag njuter när jag är ute och går. Jag vet ju att soltimmarna i Sverige inte är särskilt många vintertid.

 

 

När det är som allra mörkast här i El Campello så går solen upp klockan 08:19, och det tidigaste den går ner är 17:40. (Dagslängd som kortast: 9 tim 29 min.) Eftersom solen faktiskt skiner de allra flesta dagarna i veckan, så blir det hyfsat många soltimmar här även vintertid. Men jag uppskattar ljuset allra mest! I Stockholm är motsvarande siffror 08:43 och 14:47. (Dagslängd som kortast: 6 tim 05 min.) I Helsingborg gäller 08:40 och 15:34. (Dagslängd som kortast: 6 tim 56 min.)

 

 

Vov och vov alltså. Jag har inte fått låna mattes dator på flera dar nu. Ja, fler dar än klorna på en tass. Så därför vet jag inte riktigt hur många. Men för många! Och bara för att matte håller på att flytta möbler och saker varenda dag. Och då står inte datorn framme - så jag har inte kunnat låna den i smyg heller. Dumma matte! Jag har ju vov-viktiga saker att berätta om.

 

T ex måste jag ju berätta om att Stella har börjat ta min kudde - utan att fråga mig om lov. Ja den kudden som jag brukar brotta ner. Jag låtsas att kudden är en annan hund - och så brottar jag ner den hunden. Jag vinner alltid! Det är vov-kul! Och nu har Stella börjat att göra likadant! Med MIN kudde! Utan att fråga mig om lov.

 

 

Så det är klart att jag blev lite arg på henne - när jag såg det. Ja, vov!

 

 

Så jag sa till henne på skarpen! Att det var min kudde sa jag. Och att hon inte fick låna den utan att fråga om lov.

 

 

Och då såg hon lite skamsen ut. Och sen sa hon förlåt. Och då kunde jag ju inte vara arg på henne längre.

 

 

Och sen, sen gick vi och la oss på sängen och vilade. Ja, alltså - jag vilade, och Stella låg och gnagde.

 

 

 

Stella är inte lika bra på att koppla av som jag. Själv är jag vov-bra på att koppla av! Ja, vov på er då!

 


 

Just nu skulle jag egentligen ha suttit på kulturhuset och sett amatörteaterföreställningen Bernardas hus (av F. García Lorca). Jag borde ha gått eftersom Maria-Paz spelar en av kvinnorna i pjäsen. Nu har jag dåligt samvete för att jag stannade hemma. En riktigt bra kompis skulle ha gått. Men jag är trött, pjäsen väldigt dyster, och så befarar jag att jag inte hade förstått så mycket av replikerna. Men jag borde ändå ha gått - för Maria-Paz skull.

 

12-11-25:

Ännu en solig dag som jag bör utnyttja till inomhusjobb... Suck... Jag skruvade i alla fall nyss på vitrindörrarna på den vita Billy-hyllan. Nu ska jag bara sätta dit ytterligare en glashylla, så kan jag börja fylla skåpet igen. (Det som står där nu är bara tillfälligt inställt för att vara ur vägen.)

 

 

Men det är inte bara att fylla skåp och hyllor. Jag vill förstås ha ordning och reda överallt! Just nu är gästrummet fullständigt översvämmat av allt det som (förhoppningsvis) ska få plats på hyllorna och i skåpen sen. Ja se själva så där ser ut:

 

 

 

Alla dukarna ska också få plats någonstans, men de ligger fortfarande kvar på Ulfs skrivbordsstol. Sängskåpet kan jag inte ställa riktigt på plats än. Det behöver stå så långt till höger som möjligt för att inte vara i vägen när man ska öppna garderobsdörren, men då blockerar det ett vägguttag som jag verkligen behöver. (Bakom den lilla laddbara dammsugaren.) I Sverige (på http://www.conrad.se/) kan man köpa "platta grenuttag". Delen som sätts i vägguttaget sticker bara ut 5 mm, och får alltså plats bakom möbler, till skillnad mot traditionella stickkontakter. Jag har skrivit till Conrads och frågat om de kan skicka till Spanien, men ej fått svar än.

 

 

 

Alternativet är att jag ber elektrikern (som troligen kommer i morgon) dra en skarvsladd från det befintliga uttaget och sätta ett nytt precis om hörnan (ca 30 cm bort). Om han lägger både sladdar och uttag utanpå väggen så kan det ju inte kosta så mycket. (Grenuttaget ovan kostar 199:-, så det är inte gratis - men en genialisk uppfinning.)

 

Inte heller i dag känner jag någon längtan efter att börja jobba. Jag skulle hellre gå ut i solen! Men något litet kan jag kanske göra. Om jag börjar i ena änden så...

 

PS:

Jag satte hyllplanen på plats, och sen gick jag en lång promenad i solskenet tillsammans med Maud, Bonnie och Stella.

 

Maud går gärna tillsammans med oss nu. För bara några dagar sedan miste hon sin egen hund Sara. Sara var 14 år, blind, hörde dåligt, och hade svårt både att gå och att äta. Nu hade hon dessutom fått cancer. Hon var för gammal, och i för dåligt skick, för att klara en operation. Så Maud hade inte mycket att välja på. Sara fick somna in hos veterinären. Nu tycker förstås Maud att det känns väldigt tomt. Sara var hennes bästa vän i 14 år. Det är precis som om Bonnie och Stella känner att Maud behöver dem nu. De viftar extra mycket på svansarna, och slickar henne, när vi möts.

 

När jag hade kommit in igen så började det komma moln på himlen. Nu är det växlande molnighet, och solen tittar bara fram emellanåt. Det känns lite lättare att jobba inomhus då. Jag satte tillbaka matbordet i vardagsrummet som det brukar stå. Jag tror att Ulf vill ha det så. (Annars kan jag flytta det igen.) Nu får alla sex stolarna plats runt bordet, men bara från tre av platserna ser man havet.

 

 

Sen satte jag in gullrankan i köket igen, nu på byrån. Och tillfälligt har jag knutit fast de längsta grenarna i en lådknopp, så att de inte ska hänga ner i hundarnas vattenskål. Jag får se om gullrankan kan stå där sen. Det beror på hur jag kan fästa grenarna. Och så bar jag ner piedestalen, som brukar stå i vardagsrummet, till mitt rum. Fast om det ska fungera på sikt att ha växter framför balkongdörren så måste jag ha ett blombord på hjul, så att jag kan rulla det åt sidan när jag vädrar. Ikea har ett som skulle passa.

 

 

Jag har inte bäddat sängen i dag heller. Det brukar jag göra var dag annars. Men just nu ligger sängöverkastet under några andra saker på gästsängen. Ja, nu ska jag dricka eftermiddagste - sen kan jag inte skjuta upp jobbet längre. Jag tror att jag ska börja med att lägga in alla dukarna i ett skåp, och sen borde jag ställa böckerna på plats.

 

PS2:

Nu har Ulf bestämt att vardagsrumsbordet ska stå som det gör nu (och som det gjorde från början). Det är helt OK för min del.

Jag har nu lagt alla dukarna på plats, och i samma skåp la jag också alla kuddfodral (som jag tidigare hade på ett annat ställe). Så nu är två av tre hyllor i det skåpet fulla. Jag ställde också de kvarvarande böckerna (psykologi) i den ena bokhyllan.

 

 

Sen var det alldeles tomt i Ulfs rum i flera minuter. Därefter tömde jag mina tidningsbackar och la alla de tidningarna + alla de som legat i en stor hög - på Ulfs säng... Jag lade tidningarna sorterade - var sort för sig.

 

 

I morgon ska jag börja sortera tidningarna i datumordning, och sedan gallra ut de äldsta (samt alla udda-tidningarna). Men jag sparar gärna en årgång av Drömhem&Trädgård, Härliga Hund samt Topp Hälsa. Men mer än max 15 nummer av varje kan jag inte få plats med f n. Annars har jag faktiskt sparat samtliga nummer av alla tre tidningarna sedan de började komma ut... (Jag har några högar i Hässelby också. Dem får jag gallra bort till sommaren...) Jag tycker om att bläddra i de gamla ibland. Men i längden kan jag förstås omöjligt spara alla. Jag får riva ut, eller fotografera av, om det är någon särskilt artikel jag vill spara. Linda vill gärna läsa mina gamla Härliga Hund. Men jag lär inte kunna ta upp dem till Sverige förrän jag kör bil nästa gång, och det blir nog inte nästa år heller. Hon kanske kan komma hit och läsa dem?

 

PS3:

Ulf mailade följande historia:

Två äldre sitter på en parkbänk:
-Doktorn sa att jag har en 50-årings kondition.
-Ha! Det är väl inget. Det hade jag redan när jag var 28...

 

12-11-26:

Ännu har jag inte börjat sortera tidningarna. Jag har haft annat för mig. Bl a fotograferade jag en lägenhet för Katarinas räkning. På hemvägen fotograferade jag nybygget D'Gala vid Calle Colon. Jag skrev om det den 15, 16 och 26 augusti i år (se Sparad dagbok 24). Byggjobbarna har hunnit långt! Jag tog först två foton nerifrån El Paseo (strandpromenaden), där C/ Colon börjar.

Sen ser ni att huset redan har fått full höjd. (Allt invändigt arbete återstår förstås.) Jag tror att det blir ett fint hus. Läget är väldigt bra, även om det inte ligger i allra första linjen.

Det vänstra fotot nedan visar korsningen mellan gatorna San Pedro och Colon, och de nästa två fotona visar Colon-gatan.

Det sista fotot på bygget tog jag uppe vid C/ San Bartolomé. Sen tog jag ytterligare två foton medan jag gick hemåt. Ni får ju se så många foton från El Paseo, så det kan kanske vara trevligt som omväxling att se några från andra sidan av vårt hus. Fast på San Bartolomé går jag bara när jag ska gå någonstans (till affären, gympan, stationen etc). Ska jag promenera (= strosa) så föredrar jag El Paseo.

Som ni också ser, så har vi en del moln på himlen i dag. Jag är ännu inte säker på om det blir en solig eller molnig dag i dag. Hittills (14:30) har det varierat, men prognoserna säger att det är 25% risk för regn framåt kvällen.

PS:

Nu (16:45) har det precis börjat regna. (Fast det kommer inte många droppar.) Jag har precis tömt Ulfs säng. Så nu finns det inte längre något i hans rum som inte ska finnas där.

Men oj! Hur gick det här till? Nyss var ju vardagsrumsbordet tomt...

Tja... Först sorterade jag alla tidningar årgångsvis. Det visade sig att inkl alla specialnummer så kan det vara upp till 18 tidningar per år. Sen ställde jag de tidningar som jag vill behålla (en dryg årgång av varje sort av de som jag prenumererar på) i tidningsbackar. Det blev 15 backar. Alla är dock inte proppfulla utan det finns plats till årets sista, och nästa års första, nummer. När backarna sedan blir fulla så måste jag gallra bort några av de äldsta tidningarna. För fler än så här tänker jag inte spara. Att backarna står kvar på vardagsrumsbordet beror på att jag ännu inte har bestämt vilken hylla jag ska ställa dem i. 

Ja, och på andra halvan av vardagsrumsbordet ligger alla de tidningar som jag har gallrat ut. Innan jag slänger dem i pappersåtervinningen så ska jag bläddra igenom samtliga. Om jag hittar någon extra fin bild, eller en extra bra artikel, så fotograferar jag antingen av den - eller river ur och sparar.

Kanske jag ska fråga Maud om hon vill ha några av tidningarna? Svenska tidningar har hon inte läst på många år. Så kan hon ju slänga sedan efter hand som hon läser dem. Men det är inte säkert att hon tycker om den här sortens tidningar. Jag vet att hon läser spanska Hola, och den handlar mer om kungligheter och kändisar. Men fråga kan jag ju. (Tidningen Hundsport får jag bara för att jag är medlem i Svenska Kennelklubben, den bryr jag mig inte om annars.) Ja, det lär väl ta en arbetsdag att bläddra igenom alla tidningarna, och i dag kommer jag inte att börja.

Jag har studerat mitt hår. Det ser verkligen inte  för roligt ut. Jag har ju slutat att färga det. De sista gångerna lät jag färgen verka kortare och kortare tid - men utväxten syns tydligt ändå. (Och i topparna är håret ännu en nyans ljusare.) Hårtofsen på fotot nedan är från nacken. Framtill har jag inte så mörkt hår närmast hårbotten, utan mera grå-vitt - vilket jag trivs bättre med (och där syns skillnaden mindre).

Dessutom är håret slitet i topparna. Jag måste beställa tid hos Jaime, frisören på bottenvåningen. Jag behöver ha håret klippt ca 10 cm, men jag vill också att han bleker ljusa slingor i det - för att "trolla bort" lite av färgskillnaderna. Det lär ju dröja många år innan allt det färgade har vuxit ut och blivit bortklippt. Jag borde ha gjort något åt håret för länge sen, men så har jag ju extra ont om pengar just nu. Fast så här ovårdad vill jag inte se ut. (Jag har inte klippt det sedan juni månad.) Jag kunde ha beställt tid redan i dag, men jag trodde att elektrikern skulle komma. Kanske går jag inom elaffären på väg till gympan och frågar om de har hört när elektrikern kan komma. (Det måste vara när det är dagsljus, och förstås - när jag är hemma.)

PS2:

Maud ville ha alla de utgallrade tidningarna. Det var bra! Den här typen av tidningar tål ju att läsas flera gånger eftersom de inte innehåller dagsfärska nyheter. Jag får stoppa dem i min shoppingkärra (sen när jag har gått igenom dem) och köra bort dem till Maud. Det känns bättre än att slänga dem.

12-11-27:

I dag skiner solen, men det är bara 17º ute fast klockan har hunnit bli 12. Spansklektionen var ganska bra i dag - vi fick äntligen börja i våra nya böcker. Tyvärr fick vi mycket läxa, och jag har ju annat att göra också...

Jag mår inte bra i dag - varken fysiskt eller psykiskt. Jag har "spårat ur" fullständigt! Jag har hetsätit i två dagar! Fullständigt idiotiskt! Då äter jag så snabbt, bara tuggar och sväljer, så jag inte ens hinner smaka det goda. I går eftermiddag köpte jag ett paket glass. Innan kvällen var slut hade jag ätit upp hela. Utan att njuta alls. Jag förstår inte hur jag kan vara så dum. Bantningen blir ju förstörd, och jag får börja om igen - och kämpa. (I förrgår var det en hel kaka spansk nougat!) Det här har förstås inte något med mat att göra - egentligen. Men mat är det enda jag kan missbruka. Den enda "säkerhetsventil" jag har att ta till när jag känner mig frustrerad. Men jag skulle gärna lära mig att hantera mina frustrationer på annat sätt. Gärna ett mera ändamålsenligt sätt! Ja, nu hoppas jag att komma ur den här onda cirkeln så snart som möjligt. Helst i dag! Jag blir så ledsen efteråt - på mig själv. Och frustrationerna finns ju kvar. Om någon av er har några bra (psykologiska?) knep - så maila gärna. Jag vill inte råka ut för sådant här fler gånger. "Råka ut" är egentligen fel ord. Man väljer alltid själv - och ansvarar för sina handlingar. Men hur kan jag välja något så dumt? Jag skäms. Jag är ju egentligen ganska intelligent...

Vad jag har varit frustrerad över? Jag har försökt analysera. Det är inte alldeles självklart - men jag tror att det är det eviga flyttandet av möbler och saker. Jag flyttar, och flyttar, och ordnar, och försöker skapa ett hem som jag kan trivas i - och ändå blir det inte bra. Jag kommer inte till ro. Jag blir aldrig färdig. (Det saknas pengar. Det saknas utrymme. Jag kan inte bestämma ensam och bara tänka på mig själv.) Så har jag hållit på år, efter år (ofta för att jag varit tvungen - sällan för att jag har valt). Det blir väl för mycket till slut. Jag vill hitta hem. Nej, jag begär inte att ni ska förstå.

Jag har i alla fall ställt tidningsbackarna i bokhyllorna i gästrummet. (Jag flyttade upp psykologiböckerna "en våning", och ställde ner några lådor i skåpen.) Men alltför mycket återstår. Jag vill åtminstone få det "nästan bra" här!

I går diskade jag hundarnas ena vattenskål. Och trots att jag diskade noga, och dessutom skrapade med naglarna, så är den här tydliga kalkranden kvar. Det är jättehårt vatten här på norra Costa Blanca! Jag får skrapa och diska en gång till. (Men jag vill inte repa plasten.)

I går kväll såg jag att hotellet mittemot min balkong har satt upp en gran på taket. "Julskyltningen" har börjat... Det känns lite tidigt - men granen är fin att titta på.

 

Nu ska jag först gå en promenad med flickorna, sen ska jag försöka ordna lite till i gästrummet innan det är dags för kvällens gympapass. Gympan mår jag bra av - både fysiskt och psykiskt!

 

PS:

Hotellet har utökat sin julbelysning:

 

 

Men det var egentligen inte det jag ville visa er - utan kvällshimlen precis vid solnedgången. Först var molnen vackert rosavita, senare såg de ut som om de hade tagit eld. Här får ni se molnens gradvisa förvandling:

 

 

 

 

 

 

Och visst ser det ut som om det brinner inuti molnet på det allra sista fotot! Effektfullt!

 

 

 

En liten stund senare när jag gick ut med hundarna, så var himmel och hav mörkblåa, och en nästan full måne strödde glitter över vågorna. Det var också vackert. Men då hade jag ingen kamera med mig.

 

12-11-28:

 

I dag har jag varit hos tandläkaren akut. Det var nämligen så att en gammal fyllning lossnade i går kväll. Den har nog varit på väg att trilla av någon dag, för jag hade känt ett tryck på ena sidan av tanden - som om något hade kommit i kläm mellan den tanden och den bredvid. Jag försökte få bort det som satt där med tandpetare, tandtråd och tandborste - men det gick förstås inte. Nu visade det sig att fyllningen hade glidit lite i sidled och satt i kläm mellan tänderna. Jag fick se alltihop på foto. (Och tandläkaren lovade maila över fotona så ni kanske också kan få se dem senare.)

 

Jag gick till en tandläkarmottagning alldeles här intill på San Bartolomé. En ganska nyöppnad som heter Clinica Dental, och som har gott rykte. Jag gick dit i morse och fick en akuttid strax innan siestastängningen. Tandläkaren var en trevlig ung tjej som heter Laura Santamaría Martínez, och som utexaminerades 2011. Alla på mottagningen pratade engelska, men jag valde att prata spanska. Jag hade slagit upp i förväg att fyllning heter empaste. Laura hade en liten grej stor som en tandläkarborr med lampa i ena ändan. Det visade sig vara en kamera som fotograferade tanden. Alltså kunde jag själv, på skärmen framför mig, se exakt hur det såg ut i munnen. Det har jag aldrig sett förr. Och sen tog hon även foton under arbetets gång. Intressant! Jag fick betala 70 € (ca 603:-) för allt inkl bedövning. Det är ett hyfsat pris, strax under folktandvårdens. (Och de fick jobba 30 minuter på sin siestatid.) 

 

Nu väntar jag bara på att bedövningen ska släppa så att jag kan äta. Klockan är 16:10 nu och jag har inte ätit sedan i morse, så lite hungrig är jag allt.

 

I förmiddags plockade jag fram mina vinterjackor, och hängde undan höstjackorna. Det är dags nu! I morse var det bara +10º när vi gick dagens första promenad. Fotot nedan är inte från min garderob, utan hämtat från en tidning. Men det kändes precis som på fotot när jag skulle hänga in mina höstjackor. Efter att ha ålat mig fram till garderoben längst in bakom sängskåpet i gästrummet - fick jag pressa in galgarna.

 

 

I hallen har det blivit väldigt trångt på sistone, eftersom jag även har plockat fram småflickornas vinterjackor. Eftersom alla inte fick plats att hänga på knoppbrädorna så låg många på bänken. Det såg stökigt ut. Jag kom på att jag kunde skruva upp några badrumshängare på sidan av det lilla skåpet i hallen. Tre rader fick jag plats med, och där hänger nu alla de jackor som flickorna använder. Jag glömde i hastigheten att fråga Ulf om det är OK att ha de små jackorna där, men jag hoppas att han godkänner arrangemanget. Före på vänstra fotot, och efter på de två högra. (Sen hänger mina västar, samt hundarnas koppel, på framsidan. Västarna får inte plats där mina jackor hänger. Här är trångt överallt!)

 

   

 

I går bläddrade jag i några gamla Amelia-tidningar från 2010. Jag upptäckte att jag har glömt en hel del av det jag har läst i dem, så det mest intressanta läste jag om. Alltså kommer inte en arbetsdag att räcka till att gå igenom samtliga utgallrade tidningar - en arbetsvecka behövs nog. Men Maud har redan fått tre tidningar, och ytterligare sex har jag gått igenom. Sen får jag ta några om dagen. Jag har ju väldigt mycket annat som bör hinnas med, och som har högre prioritet. (Även om jag inte kan ha tidningarna liggande på matbordet när Ulf kommit ner igen.) I en tidning, i ett reportage om hur man lättast får ordning i sitt hem, hittade jag det här :

 

 

Och visst ligger det en hel det i det. Men allra viktigast är det nog - att först gallra ut allt det som man inte använder och/eller inte bryr sig om. Jag har gallrat bort mycket - men riktigt klar blir man nog aldrig. Kanske jag går igenom allt igen till våren? Då hittar jag säkert mer som jag kan gallra ut. Ju färre ägodelar man har - desto lättare är det ju att hålla ordning.

 

12-11-29:

Ulf berättar om ihållande dagsregn (i går) och snö och minusgrader (i dag). Jag är verkligen glad att jag slipper det. Men det är vinter i Spanien också! Visserligen skiner solen och himlen är blå, men ute blåser det kyliga nordvästliga vindar och termometern visar bara 14,5º (nu 11:35). Inne har temperaturen sjunkit till 17º i de rum där jag inte har på någon värme. 17º må vara en lagom temperatur för en tom lägenhet - men Bonnie, Stella och jag vill förstås ha det varmare där vi vistas. I går satte jag på det elektriska elementet (som ser ut som en kamin) i vardagsrummet. Det blev både varmt och mysigt. (Ser ni att jag speglas i glaset?)

 

 

Elektrikern har ännu inte kommit. Han ringde i förrgår och sa att han skulle komma i går. Om han inte kan ge mig en dag och ett klockslag så måste jag ringa en annan elektriker, för det är mycket opraktiskt att vara utan taklampa... Jag får väl gå till elaffären och fråga. (Själv har jag inte fått elektrikerns telefonnummer.)

 

PS:

Mitt besök i elaffären lönade sig. Elektrikern kom 15 minuter senare, så nu har jag takbelysning i mitt rum igen. Det hela kostade 20 €. Men när den engelska glödlampan i hallen slutar lysa, så får jag kalla hit elektrikern igen. Det svenska systemet, där man kan byta takarmaturer själv, skulle förstås bli billigare på sikt...

 

Månadens elräkning från Iberdrola kom just med posten. Mellan 22/10 och 22/11 har vi förbrukat el för 162,82 € (≈ 1408:-), och då har vi knappt haft någon värme på än. Om vi vill slippa frysa inomhus i vinter så kommer vi att få betala ett högt pris! På sikt skulle det förstås löna sig med dubbelglas och värmeisolering. Men frågar jag spanjorerna varför de inte isolerar sina hus så säger de att det skulle bli för dyrt. "Det är ju bara vinter tre månader om året", säger de och ler. Men så säljs det också många varma inneskor, flanell-pyjamasar och värmedynor så här års...

 

12-11-30:

I dag har jag äntligen besökt frisören jag passerar flera gånger varenda dag. Det var verkligen på tiden! Det var i juni som jag senast gjorde något åt mitt hår. Och inte kan jag skylla på att jag har långt till frisören - San Sartolomé 122, som ni ser...

 

 

Jag stack in huvudet när jag kom hem med hundarna efter morgonpromenaden och frågade om de hade en tid åt mig. Vi bestämde att jag skulle komma när jag hade ätit frukost. Jag bad frisören att han dels skulle bleka ljusa slingor i hela håret (för att kamouflera utväxten), och dels skulle klippa det 10 cm. Så här blev det:

 

 

Mycket bättre - eller hur! (Det var Bonnie som tog fotot på mig, så jag sitter på huk...) Allt inklusive så kostade det 38 € (≈330:-). Det tycker jag är ett bra pris med tanke på att frisören höll på ca 2½ timma med håret. I Sverige skulle det ha varit mycket dyrare. (Klipp er alltså inte innan ni hälsar på oss. Passa på medan ni är här!) Själv borde jag förstås gå och få fixat håret åtminstone var tredje månad, helst oftare.

 

Nu ska jag ut med hundarna!

 

12-12-01:

December. Det enda som är roligt med den här månaden är julfirandet. Och då bryr jag mig egentligen inte så mycket om julen. Som jag har sagt tidigare så firar jag "midvinterblot" (offrar pengar på köpmännens altare). Men jag tycker om att ha tända julljus, och jag tycker om att ställa fram julsaker. (Sen brukar jag för all del tröttna på pyntet innan det är dags att plocka undan det igen.) I år kommer jag att pynta tidigare än vanligt - kanske redan till Lucia. Jag måste pynta innan Bosse kommer ner den 18/12, eftersom julsakerna står i en garderob i gästrummet som jag inte kommer åt sen.

 

I dag gick jag till Aldi för att köpa hyacinter. De annonserade om sådana planterade i små matchande porslinskrukor, och jag hade tänkt köpa en rosa och en vit.

 

 

Men jag blev besviken när jag kom fram. Krukorna såg inte alls ut som på bilden ovan. De blå hyacinterna var planterade i mörkröda krukor, de rosa i lilaröda krukor, och de vita i korgar. Och det är ju inte riktigt samma sak, så jag jag köpte ingen. Hyacinter har jag redan hemma - de här tre som jag köpte styckvis på Carrefour för några veckor sedan. Tyvärr har de vuxit olika fort. Den rödrosa är snart överblommad medan den vita precis har börjat slå ut. Jag tycker att hyacinter doftar gott.

 

 

Annars går det trögt med det mesta just nu. Jag har slutat att hetsäta, men äter fortfarande aningen för mycket. Kanske bör jag vänta en period innan jag börjar banta igen. Jag blev ju av med något kilo i alla fall. Jag kan åtminstone knäppa båda paren (blå)jeans i midjan nu. Visserligen vill jag gärna kunna ha mina andra långbyxor också - men... Det känns motigt att börja om just nu. Jag bör nog försöka stabilisera det hela en period. Det handlar förstås om att stabilisera psyket. Mår man bra så klarar man det mesta, inte annars.

 

Det går långsamt att ordna de sista sakerna. Gästrummet måste vara beboeligt när Bosse kommer ner, men det vore förstås trevligt att få ordning innan dess. Det känns ganska meningslöst att ställa nallarna i perfekt ordning - för de ska ju inte stå i gästrummet sen. Det är ju bara tänkt som en tillfällig förvaring. Men nallarna tar plats. Alltså kan jag inte heller ställa rätt på det som senare ska stå i skåpet. Det känns just nu som ett evigt flyttande av saker.

 

 

I gästrummet står mycket som inte bör stå där - egentligen. Motionscykeln borde jag ha i mitt rum. Men här skulle den aldrig få plats. Och den låga Billybokhyllan med dörrar som nu står mitt på golvet (och tidigare stod ovanpå sängskåpet som man då inte kan använda) - den vet jag inte var jag ska ställa. Jo, om Ulf hade gått med på att slänga ut den bruna TV-möbeln i vardagsrummet - då kunde skåpet stå där. DVD-spelare mm skulle få plats på ett hyllplan i skåpet, och en platt-TV skulle få plats ovanpå. (Ulf har gått med på att vi ska göra oss av med tjock-TV:n (som vi aldrig har använt), men vi får hjälpas åt att bära ut den för det klarar jag inte själv.

 

 

Kanske beror det på att årstiden gör mig lite halvdeppig, att allt känns så motigt i dag. Det är roligare att gå mot ljusare tider!

 

I går fick jag fotona från min tandläkare. Det kanske är vardagsmat för er - detta med att se sina egna tänder fotograferade under arbetets gång. Men för mig var det första gången och jag tycker att det är väldigt intressant. På det första fotot ser ni den bit av tanden som hade lossnat samtidigt som fyllningen hade lossnat. När tandläkaren hade lyft bort den biten, så kunde vi se att det var antydan till karies i hålet (foto 2). Det betyder förstås att fyllningen har varit på väg att trilla av en längre period, och att det har varit en mikroskopisk spricka mellan fyllning och tand. För karies bildas inte på en dag...

 

 

Ja tandläkaren fick förstås borra bort det, och sen sätta en form runt om tanden eftersom det var på sidan som den nya fyllningen skulle sitta (foto 3). På det fjärde och sista fotot är lagningen klar, men ni ser blåsvarta märken på tänderna. (Det är sådana som blir när man får bita i en sådan där liten färgad platta för att tandläkaren ska se om fyllningen blivit lagom hög, eller om den måste slipas ner lite.) Ja, lagningen blev bra! Skönt! Det är viktigt att ha funktionsdugliga tänder! (Sen hade jag gärna önskat mig att de var "filmstjärnevita" dessutom, men det är en helt annan sak.)

 

 

Jag har ägnat ytterligare några timmar åt att bläddra igenom utgallrade tidningar. Särskilt kul är det att titta i de olika heminredningstidningarna. Jag såg många foton på rum som jag tyckte om - trots att de hade så olika stilar (och t o m bruna möbler + rött - som jag inte gillar). Det förvånade mig först, men sen upptäckte jag den gemensamma nämnaren. De hade alla en behaglig ljusbeige färgskala som grund, lite åt caffelatte-hållet. När jag var yngre målade jag gärna mina väggar i en svag ljusbeige ton (ljusare än nedan). Det var snyggt mot vita möbler och cremefärgade mattor som jag hade på den tiden. Vissa gråa nyanser, som de på fotot nedan till höger, känns också behagliga för ögat. Jag tycker om neutrala baser, sen kan man variera med olika färgaccenter. (Här i denna lägenheten har jag inte valt färgerna själv. Det är tur att de flesta väggarna är vita, för det är ju neutralt i alla fall.)

 

 

 

Jag hittade också ett snyggt gardinomtag, och några roliga glasskålar med "inbyggda" fiskar:

 

 

Nej, nu är jag väl tvungen att återgå till gästrummet - och se om jag kan ställa ytterligare något iordning där.

 

 

Vov på er! Nu har det blivit december. December är den månaden som tomten kommer och ger mig julklappar. Så det är en bra månad. Fast matte säger att det dröjer många dagar innan tomten kommer. Jag tycker att han kan komma nu meddetsamma. Ja, för jag tycker inte om att vänta.

 

I förrgår fick jag förresten ett foto på Bamse. Det var Bamses nya matte Sara som skickade det. Tänk så stor min lille pojke har blivit. Och visst liknar han mig! Fast han sover på fotot. Kanske jag får ett annat foto, där Bamse är vaken - en annan gång.

 

 

Stella och jag sover och vilar ganska mycket - vi också. Vi tycker mest om att ligga på fårskinnen. Ja, för dom är så mjuka och gosiga.

 

 

Vi gör nästan allting tillsammans, Stella och jag. Det är vov-mysigt att ha ett eget barn.

 

 

Och så har jag ju någon att skylla på också. Som i går.

 

 

Då skällde matte lite på oss för att vi hade lagt alla våra leksaker och gnagisar på mattan. Fast vi har en leksakslåda.

 

 

 

Men då sa jag att det var Stella som hade stökat till allting själv! Ja, för jag hade bara sovit, sa jag.

 

 

Ja, vov. Jag ljög lite. Vi hade stökat till tillsammans. Men det är vov-bra att ha någon att skylla på! Visst är det! Vov-vov på er!

 

12-12-02:

Någon liten nytta har jag gjort i dag, fast jag varken har rensat avlopp eller bytt kökskran. Men jag har ordnat lite till i gästrummet. Det är nu fullt i båda vitrinskåpen - fast mycket är bara inställt. I det lilla skåpet bredvid har jag utöver värmeljus o dyl som ska vara där -  flera (i mitt tycke) snygga bords-, vägg- och fönsterlampor som jag hellre skulle ha framme.

 

 

 

På sängskåpet står (förhoppningsvis tillfälligt) dels en trave tomma lådor och dels en hel låda med tavlor som jag skulle vilja ha på väggarna. (Samt några bokstöd som jag inte använder just nu.)

 

 

Sen står det överblivna skåpet fortfarande mitt på golvet, och under bordet står det några plastbackar med täcken, kuddar och annat till våra gäster. Ja, och så står motionscykeln och mina träningsredskap framme, eftersom jag inte har någon annanstans att ställa/lägga dem.

 

 

Tja, snart har jag ordnat så gott jag kan i alla fall. Men i dag gör jag inget mer.

 

 

Vov så mycket vi har gjort i dag - Stella och jag. Först så gick vi ut och luktade på intressanta lukter. Ja, där andra hundar hade kissat och så.

 

 

 

Och sen, när vi hade kissat överst på många ställen, då satte vi oss på muren. Vi tittade på allt. Jag kände många spännande dofter som kom blåsande från havet.

 

 

Jag sa till Stella, att hon borde sitta själv. Men hon vill bara sitta i mattes knä hela tiden.

 

 

Så jag lät henne sitta där. Hon blir kanske modigare när hon blir vuxen. Som jag. Jag är ju vov-modig jag.

 

 

Sen satt vi en stund och höll koll på alla hundar och människor som gick förbi oss.

 

 

Men sen, sen så gick vi hem. Och när vi hade ätit - då lekte vi en stund. På sängen lekte vi. Precis så här lekte vi:

 

 

 

 

 

Ser ni så vov-kul vi hade tillsammans? Vi har kul när vi leker, Stella och jag. Vov-vov!

 

12-12-03:

I dag var det riktigt skönt på morgonpromenaden (sol och 14º), och jag kunde stoppa vantarna i fickorna. I går frös jag så jag skakade på sista kvällsrundan. Fast egentligen var det ju inte kallt ute. Inte jämförelsevis i alla fall.

 

 

Det är inomhus vi har kallt här i Spanien! Och eftersom jag var så frusen när jag gick ut - så frös jag ännu mer ute. Hade jag varit varm från början så hade jag förstås inte frusit. Jag hade täckjacka, sjal, fleecevantar och vinterskor - och jag kunde ha tagit på mig ännu mer om jag hade velat.

 

Jag satt och skumläste utgallrade tidningar även i går på kvällen. Jag hade ett element på (riktat mot fötterna), men var ändå så kall om fingrarna att jag var tvungen att hålla i en vetevärmare (en sån som man värmer i mikron) för att inte stelna till helt. Det var 18-19º inne, men tidningssidorna kändes som is att hålla i. Jo, jag har nedsatt cirkulation i de perifera kärlen i fingrar och tår - så jag fryser ovanligt lätt.

Nu ligger det i alla fall inte lika många tidningar på matbordet längre, och jag har hopp om att hinna gå igenom alla innan Ulf kommer ner. (Maud hämtar några färdiglästa tidningar om dagen.)

 

 

I dag måste jag dock plugga spansk grammatik också. Och så borde jag rensa avlopp, byta kökskran och en massa annat som jag inte heller har lust med... Fixa klart i gästrummet vore nog minst tråkigt. Vi får se vad jag kommer mig för med...

 

PS:

Hittills i dag har jag inte frusit. Ute har det varit riktigt skönt! Bonnie, Stella och jag gick en ganska lång promenad mitt på dagen. Det var så skönt att bli riktigt genomvarm!

 

 

Annars har jag mest pluggat spanska (d v s försökt plugga spanska) - utan att bli så mycket klokare. Enligt vår lärare här på Lexis så ingick sex grammatikformer i A-kursen, men på Instituto Cervantes ingick "bara" fyra (varav jag kan tre). Alltså kan jag inte det jag borde kunna, och klarar inte att lära in så mycket nytt på så kort tid. Kanske måste jag också köpa en enspråkig spansk grammatik (bara på spanska) för att rätt förstå vilka grammatikformer vi ska kunna. (På svenska heter de ju något annat, och jag rör lätt ihop dem.) Ja, det är inte lätt det här. Jag vet inte om jag ska fortsätta på Lexis. Visst lär jag mig nya ord och nya grammatikformer - men samtidigt rör jag till det jag kunde innan. Så frågan är om jag lär mig mer på att i lugn och ro plugga själv? Det blir ju betydligt billigare. Jag får väl ge Lexis denna månaden också, så får jag bestämma mig sen. Jag brukar ha lätt för att studera och lära mig nya saker - men just nu känner jag mig som mina f d elever, alltså som en elev som behöver stödundervisning för att kunna hänga med på lektionerna...

 

 

PS2:

Jag fick precis ett mail från Novas matte med några härliga foton på Nova när hon glatt springer omkring i snön. Hon är en liten tuffing Nova, som inte räds någonting. Det var -11º, och djup snö för en chihuahua, men det avskräckte inte Nova som ni ser:

 

 

 

 

Och här huttrar Stella så hon skakar när det "bara" är +12º på våra kvällspromenader (trots att hon har sin fodrade rosa jacka på sig)... De är väldigt olika personligheter - de båda systrarna. Det märktes tidigt!  Nova var väldigt framåt redan som liten valp. Vi som inte är lika tuffa som Nova, vi håller oss helst här som temperaturen aldrig sjunker under noll.

 

12-12-04:

I dag har jag ordnat klart i gästrummet. Ja, klart är förstås för mycket sagt - men jag har hjälpligt ordnat så att det går att bo där. Så här ser det (tyvärr) ut just nu:

 

 

Mellan sängskåpet och garderoben står plastbackarna med gästtäcken o dyl i. Och framför sängskåpet (så man inte kan använda detta) står det skåpet som jag hellre skulle vilja ha i vardagsrummet (där TV-möbeln står nu). Ja, och framför allt detta står motionscykeln. (Jag hade velat ha en hopfällbar men de är tyvärr 5-6 gånger så dyra!)

 

 

Framför balkongdörren är det i alla fall fritt så man kan gå ut på balkongen. Men visst önskar jag att jag hade sluppit ha sådant i gästrummet - som inte hör dit. (Bakom dörren finns t ex ett skåp fullt med alla mina verktyg.)

 

 

Ja, sängen är i alla fall tom, så våra gäster slipper stå och sova. Skulle vi få två gäster den närmaste tiden så får jag väl släpa in skåpet i mitt rum. Då skulle jag visserligen inte längre kunna öppna mina garderober - men i gengäld så skulle man kunna fälla ut gästsängen (eller sängskåpet) och på så sätt få två bäddar...

 

 

 

Jag hoppas kunna ordna det mycket finare (och mer praktiskt) längre fram. Exempelvis så hänger spegeln inte bra nu. Den är bara upphängd på en krok som redan fanns där. Spegeln skulle passa bra på väggen ovanför sängskåpet - sen när det inte står saker ovanpå detta längre. Och tavlorna som står ovanpå sängskåpet skulle göra sig mycket bättre på väggarna...

Bosse L är den första som hälsar på oss i höst. Han kommer om 14 dagar och stannar över jul.

 

Det akuta som nu återstår är tidningarna på vardagsrumsbordet, att byta kökskran, samt att rensa avloppet under det ena tvättstället. Detta ska helst vara klart innan Ulf kommer (om 5 dagar). Men sedan har jag förstås väldigt mycket annat också på att-göra-listan. Bl a måste jag plantera om några växter före vintern. Kanske beror det på min alltför långa lista, att jag har haft spänningshuvudvärk flera dagar i rad nu?

 

12-12-05:

Ulf berättar om snökaos i Stockholm. Jag är så glad att jag slipper sådant numera.

 

I morse uträttade jag en del ärenden, bl a betalade jag Ulfs skatt. (Förmögenhetsskatt för lägenhetsinnehavet.) Inkl kostnaden för skatterepresentanten (obligatoriskt för icke residenta) så fick han betala 418€ för sin lägenhetshalva. Jag har glömt exakt vad jag fick betala för min halva, men hittills har det alltid varit under 2€. För mig lönar det sig verkligen att vara skriven här.

 

Därefter hade jag ingen lust att göra någon mer nytta - så jag tog tåget in till Alicante. Där hade jag inte varit på länge, och omväxling förnöjer. Jag hade inte för avsikt att köpa något särskilt, men det är roligt att gå runt en stund i de stora affärerna och titta på allt. Jag gick ett par varv på El Corte Inglés stora julavdelning, utan att hitta något jag ville ha. Jag tittade också i flera klädesaffärer efter något snyggt plagg i julrött. Men de få snygga plagg jag hittade var orimligt dyra. På Zara Home köpte jag ett rosa-vitt örngott, och sen hittade jag ett par stickade fingervantar som jag tyckte om (se nedan). Inköpen inskränkte sig till knappa 10 €, och det var ungefär vad jag hade råd med.

 

 

Jag var borta från hundarna mindre än fyra timmar, så det var en lagom utflykt. Kanske jag åker till Alicante nästa vecka igen. Jag fick nämligen brev i dag om att mitt spanska körkort nu finns för avhämtning. Men innan jag kan hämta det så måste jag till ajuntamiento för att skaffa ett färskt empadronamiento (papper på folkbokföringen). Och i morgon (samt på lördag) är det helg här, så tidigast på måndag förmiddag kan jag besöka ajuntamiento. Det är ju ingen brådska, men jag ska helst hämta mitt nya körkort före jul.

 

12-12-06:

I dag är det helgdag här, Dia de la Constitución. På morgonpromenaden kändes det så pass varmt i solen att jag stoppade vantarna i fickan och knäppte upp jackan. Någon sommarvärme har vi förstås inte. Det är bara +15-16º i skuggan. Men i havet är det +21º! Mitt på dagarna ser jag fortfarande folk som solar och badar - men bara några få förstås (och inga spanjorer). Hur som helst så är jag glad för att jag slipper uppleva vintervädret i Stockholm. (Fotot togs där i går.)

 

 

I morse tog jag på mig mina varma gröna manchesterjeans. De brukar vara rymliga, men nu sitter de tight. Jag blir så ledsen på mig själv; för att jag inte klarar av att banta - och inte klarar av att hålla vikten. Just nu äter jag en aning för mycket varje dag. Alltså blir situationen värre och värre. Ändå har jag varken lust eller ork att börja banta igen. Inte just nu. Sen måste jag förstås.

 

Jag har heller ingen lust att göra någonting av allt det där som jag borde (rensa avlopp, byta kökskran, plantera om växter, putsa fönster, sätta ny silikon i duschkabinen, olja in träet på alla fönster och balkongdörrar åt väster, storstäda lägenheten, råplugga spansk grammatik etc, etc). Jag har lust att göra ingenting! Och att gå en långsam promenad i solen...

 

Jag känner mig lite deppig - för att jag är besviken på mig själv just nu. Kanske blir jag aningen piggare om jag går en lång promenad i solen med mina små vänner. Jag får väl plocka fram deras selar och koppel...

 

PS:

Det var så skönt ute i solen. Eftersom termometern visade hela 18º, så lämnade jag jackan hemma. Vi var ute och promenerade en dryg timme, och jag hade kameran med mig. Så här ser det ut i El Campello i dag:

 

 

 

 

 

De flesta fotona är tagna på långt håll. Jag vill ju inte gå nära och fotografera främmande människor när de sitter och fikar på ett strandcafé, eller sitter på muren och pratar, eller strosar runt. Kanske ni kan se att det är vad de gör - trots att allt är smått.

 

 

På fotot nedan turas tonårspojkarna om att slå frivolter (helt utan hjälpmedel). De är riktigt duktiga! Jag lyckades fånga en av dem i luften.

 

 

De lite yngre pojkarna spelade fotboll.

 

 

Och jodå, jag såg faktiskt några kvinnor som låg och solade i bikini också - men jag kunde ju inte gärna gå fram och fotografera dem. Däremot fotograferade jag flickan nedan (fast diskret bakifrån). Jag tycker att det ser ut att vara så roligt att "cykla" på en sådan cykel som hon har. Man vickar på höfterna för att driva den framåt... Man kan komma upp i ganska hög hastighet! Jag skulle gärna vilja prova.

 

 

Ja, lite energi fick jag allt av promenaden, för nu har jag precis tvättat en maskin lakan och handdukar och hängt på tork på balkongen. Och så har jag bytt lakan i min säng. (Det får man göra ofta när man sover ihop med hundar, för inte tvättar de tassarna innan de kryper till kojs inte...) Det är väl lika bra att jag sätter igång en maskin till, nu när det är bra torkväder.

 

 

Vov på er! Vi har varit ute på en lång luktrunda i dag, Stella och jag. Ja, matte var också med. Det är hon alltid. För vi får aldrig gå ut själva. Det är nån dum regel som människorna har hittat på - att hundar måste vara kopplade. Och tyvärr måste människorna hålla i kopplet hela tiden. Det är verkligen både onödigt och vov-dumt! Ja, det tycker jag i alla fall. Vov!

 

 

Ändå kan vi gå vov-fint, både Stella och jag. Ja, se själva:

 

 

 

Fast det är klart. Om det kommer en STOR hund, som ser lite ilsken ut. DÅ är det förstås vov-bra att matte är med. Ja, för då kan jag stå bakom mattes ben när jag skäller på den stora hunden. Vov på er!

 

12-12-08:

Nej, i går skrev jag ingenting...

 

Det är helgdag i dag också: Inmaculada Concepción, men livsmedelsaffärerna har öppet till kl 14.

Vi har haft lite varmare de senaste dagarna. Jag har bara behövt ha jacka på mig, och Stella har bara behövt tröja, på den sena kvällspromenaden (men då har jag behövt vantar också). Att det har varit varmare har även märkts på inomhustemperaturen. Skönt! Vi har förstås gått några extra långa promenader. Det gäller att passa på!

 

Jag har nu läst igenom (och fotograferat av det jag vill spara) samtliga tidningar som låg på matbordet i vardagsrummet. Om jag nu tar mig samman och veckostädar lägenheten i dag så ska här väl se hyfsat presentabelt ut när Ulf kommer ner i morgon. Men innan jag gör någon nytta, så ska jag först gå en lång mitt-på-dagen-promenad med Bonnie och Stella. Solen skiner och det är just nu 18º ute. (Jag kollade för säkerhets skull tre olika termometrar, för på väderleksprognoserna står det att vi ska ha 15-16º som mest. Minimaxi-termometern visade att det har varit ner till +7º nattetid.)

 

PS:

Jodå vi gick en lång skön promenad och... Oj, jag blir avbruten. Bonnie vill berätta!

 

 

Vov-vov! I dag när vi var ute och gick, matte och Stella och jag - då mötte vi Kiko! Det har vi inte gjort på flera dagar. Så det var kul. Kiko berättade att hans mattes barnbarn hade varit och hälsat på. Kiko och barnbarnet tycker mycket om varandra - så dom hade haft kul. Det var därför han inte hade varit ute och gått som vanligt.

 

 

Stella tycker vov-mycket om Kiko, och han tycker om henne - så dom brukar nosa på varandra och prata lite och så.

 

 

 

 

Jag tycker också om Kiko, men nu - när jag är vuxen mamma, så tycker jag att han är lite för barnslig för mig. Vi satte oss allihopa en stund på muren. Stella ville bara sitta i mattes knä - som vanligt.

 

 

Plötsligt kom en flicka fram och ville klappa mig. Det fick hon, för hon klappade mjukt och försiktigt. Det är många som vill klappa mig. Ja, bara för att jag är så vov-söt!

 

 

Spanjorerna säger hela tiden att vi är så söta, Stella och jag. När dom möter oss så säger dom "¡Que guapitas!" och "¡Que preciosas!" och "¡Que moneda!" och "¡Que pequeñitas!" och sånt. Det betyder att vi är söta och vackra och värdefulla och små! Och vov - det är vi ju. Dom är faktiskt vov-trevliga spanjorerna som säger sånt hela tiden.

 

Sen, när vi hade suttit på muren en stund. Då kom Roko! Han bor ganska nära oss, och han tycker vov-mycket om hundflickor - alla hundflickor, så han får aldrig gå lös. Nä, för då springer han bara efter alla flickor han ser. Men han är alltid glad och trevlig, så vi brukar säga vov till varandra.

 

 

Han hälsade på Kikos matte också.

 

 

Sen när han gick igen. Då tyckte vi först att det var lite tråkigt. Vi tittade efter honom en lång stund.

 

 

Men sen så gick matte och Stella och jag också. Vi ville promenera mera. Men Kiko stannade kvar med sin matte. Ja, för hans matte har vov-ont i sitt knä - så hon kan inte gå så långt.

 

När Stella och jag hade gått en lång bit - då mötte vi Lola. Hon är en ganska elegant pudelflicka - fast blyg. Vov-blyg! Ja, hon vågar liksom aldrig titta mig rakt i ögonen. Hon tittar åt sidan - hela tiden. Och då är jag förstås artig och tittar åt sidan jag också.

 

 

 

Fast sen, när Stella och jag hade nosat lite försiktigt på Lola, då gick vi vidare. Och sen, när vi hade gått ganska långt. Då vände vi och gick hem igen. Ja, vov-då!

 

Under tiden som Bonnie lånade datorn så har jag hunnit dammtorka överallt. Nu ska jag bara skicka ut det här på internet - sen måste jag sätta igång dammsugaren...

 

PS2:

Nu är städningen klar (så det duger i alla fall). Jag la på den stora mattan i vardagsrummet. Den har varit undanställd sedan valparna var små. Men nu kissar Stella aldrig någon annanstans än i sin låda, samt ute. Så nu vågar jag lägga på den igen. Eftersom den har stått hoprullad så länge så fick jag lägga några stenar i kanterna på den nu till att börja med. Den ska väl "ligga till sig" på några dagar. Bonnie och Stella tyckte att det blev trevligt. (Ser ni även Bonnie på fotot nedan?)

 

 

 

Ja, det ska bli trevligt att ha Ulf hemma igen fr o m i morgon eftermiddag. Fördelen med att vara särbos några veckor då och då - är att vi hinner längta efter varandra. De första dagarna tycker vi båda två att det är rätt skönt att rå oss själva. Men sen börjar vi sakna varandra...

 

12-12-09:

 

I går kväll satt jag i fåtöljen och läste en liten stund före läggdags. Bonnie hade tagit ett råhudsben och lagt sig på mattan för att gnaga. Trots att hundarnas leksakslådor är fulla av olika gnagisar, så tittade Stella längtansfullt just på Bonnies gnagis.

 

 

Men sen kom hon på att hon kunde gå till mig i stället.

 

 

Och det är klart att hon fick ligga i mitt knä. Hon tycker mycket om att vara nära, Stella.

 

 

På nätterna ligger hon för det mesta hoprullad alldeles invid min kind eller hals. Det händer att jag tycker det blir lite väl varmt att ha en "39-gradig pälsboll" så nära, men om jag flyttar på henne så kommer hon bums tillbaka. Då slickar hon mig lite bakom örat, eller på halsen, och sen sjunker hon ner med en belåten suck och lägger sig till ro igen. Och hon är ju så söt, så jag har inte hjärta att flytta på henne igen. Men visst blir jag svettig om halsen och/eller kinden... (Bonnie brukar ligga mer i "midjehöjd" vilket jag märker mindre.)

 

Ulf har varit på benen tidigt i dag. Klockan 11:15 (20 minuter försenat) lyfte hans plan från Arlanda.

 

 

Lite synd är det att solen gömmer sig bakom molnen i dag. Visserligen har vi +15º (vilket är 26º grader varmare än i Stockholm), men jag hade unnat Ulf lite sol efter Stockholmsvistelsen. Så här ljusgrå ser vår balkongutsikt ut nu på förmiddagen:

 

 

Fast vädret kan ju hinna bli bättre. Det står "växlande molnighet" i prognosen. Ulfs plan befinner sig just nu över Danmark:

 


 

Själv har jag lite till att ordna innan det är dags att hämta honom på flygplatsen kl 15, så det är väl bäst att jag sätter fart.

 

PS:

Jodå, strax efter att jag hade skrivit texten ovan så tittade solen fram igen:

 

 

Och eftersom Ulfs plan nu är inne över spanskt luftrum så är det dags för mig att köra till flygplatsen.

 

 

PS2:

Ulfs plan landade som det skulle, och han kom innanför dörren här hemma strax före kl 16. Bonnie och Stella såg ett kort ögonblick väldigt förvånade ut, men sen blev de desto gladare. De fullständigt överföll Ulf med slickar, och de små svansarna viftade och viftade.

 

 

Nu ska vi snart gå ut en promenad tillsammans alla fyra. Än skiner solen.

 

12-12-10:

Förra veckan fick jag brev från trafikmyndigheten i Alicante om att mitt spanska körkort är klart för avhämtning. (Jag nämnde detta den 5/12.) Det jag ska ta med mig när jag ska hämta det, utöver mitt svenska körkort, är ett färskt empadronamiento. (Papper på folkbokföringen som inte får vara en dag äldre än 3 månader.) Alltså gick jag till ajuntamiento i dag och skaffade ett nytt sådant papper. Det gick på mindre än 5 minuter och jag behövde bara visa min legitimation för att få det. Ovanligt smidigt alltså!

 

För säkerhets skull har jag läst på de spanska trafikreglerna lite extra. Här nedan följer en sammanfattning av dem (översta biten något humoristiskt skrivet):

 

Spanien har naturligtvis högertrafik och alla de vanliga västerländska trafikreglerna gäller här. Men spanjorerna har också sett till att hitta på några egna små regler, som kan vara bra att känna till.

 

Man kör vanligtvis om på vänster sida, men det går precis lika bra att köra om på höger.
Hittar man inte en parkeringsplats, går det bra att ställa sig bakom andra bilar, men man måste då:
*Veva ner förarrutan och växla ur, så att bilen kan rullas fram och tillbaka.
*Hålla sig i närheten och lyssna efter tutande bilar.
*Sätta en upp en lapp under sin vindrutetorkare: JAG ÄR I BAREN (och då helst på spanska).

*Man kan parkera på trottoaren, om minst 5 bilar står där redan. Allt enligt samma regler som i fiskstimmet (“De tar inte mig först!”) som gör att lokalpolisens bogseringsbil antagligen inte kommer att orka ta sig an en så stor mängd bilar.... kanske bara en eller två.
Man får inte bli sur om någon har parkerat så att man inte kommer ut. Då är det är bara att ställa sig och tuta med 1-2 minuters mellanrum tills någon kommer springande med brödsmulor på hakan.
När man kör på motorvägen och plötsligt får bromsa in för att man hamnat i en bilkö, måste man snabbt som attan sätta på varningsblinkerserna om man inte vill ha en bil kraschande in i bakdelen på sin egen.
Kroppsspråk är viktigt här - även i trafiken. Man tackar och ursäktar sig med höger handflata i luften och vill man bli insläppt från sidan i en pressad bilkö, kan man att förutom sätta på blinkersen räcka ut armen genom den nervevade rutan.
Man får inte lov att tuta mellan kl 23 och 06, men uppe i bergen rekommenderas att använda tutan hela tiden.
 

Övrigt:

Det är obligatoriskt att använda säkerhetsbälte i bilen. Barn som är under 3 år måste sitta i godkända barnstolar.
Alkoholpromillegränsen i Spanien är 0,5 promille, men för yrkesförare och personer som inte haft körkortet mer än i 2 år gäller 0,3 promille.
Att prata i telefonen under bilfärden är förbjudet, men har du handsfree så är det ok.
Alla bilar måste numera ha två EU-godkända reflexvästar inne i bilen för att dessa skall kunna användas omedelbart om bilen måste stannas på vägen. Man får absolut inte kliva ut ur fordonet på de spanska vägarna utan att ta på sig västen. Man måste också ha två varningstrianglar (för att sätta upp framför och bakom bilen).

Hastighetsgränser om inget annat skyltas: I tätorterna: 50 km/h, på landsväg och vägar med flera filer 80 - 100 km/h, på motorväg 120 km/h.  

Ja, då vet vi precis vad som gäller... (Biten om de spanska specialreglerna har jag lånat från bloggen Nytt under solen som svenska Anna i Malaga skriver: http://nyttundersolen.blogspot.com.es .)

 

F ö håller jag just nu på att (hör och häpna!) laga mat åt Ulf. (En gryta med lite oxkött, potatis och lök, samt mycket grönsaker i - jag följer inget recept.) Ni som känner mig vet att jag inte är överdrivet förtjust i att laga mat. Jag kan - men gör det så sällan som möjligt... Men nu jag vill överraska Ulf! Jag skickade ut honom på en långpromenad i solen, men han kommer nog snart hem igen. Grytan är strax klar. Nu hoppas jag att han gillar den...

 

PS:

Ulf tyckte att grytan var jättegod. Han sa att jag gärna får laga sådan fler gånger. (Men man ska passa sig för att skämma bort sin man för mycket, så nu får det dröja lite till nästa gång...)

 

12-12-11:

 

Grattis på fyraårsdagen Bonnie!

 

 

Vov-vov-VOV! Grattis på mig! Det är min födelsedag i dag. Ja, jag fyller 4 år! Så nu är jag väldigt vuxen alltså! Vov så kul det är att fylla år.

 

Fast dagen började inte så bra. Nej för matte gick upp vov-tidigt. Ja, bara för att hon skulle gå till sin skola och läsa spanska. Men jag ville inte gå upp så tidigt. Och det ville inte Stella heller. Så vi låg kvar i sängen vi.

 

 

 

 

Fast sen tvingade matte mig att gå upp, och sen tvingade hon mig att gå ut och kissa. Fast det är min födelsedag. Dumt va! Men så fort vi hade kommit in igen, och ätit frukost - då gick jag och la mig igen. På soffan la jag mig. Och sen somnade jag.

 

 

 

Jag sov ända tills matte kom hem från sin skola igen. Men! Sen började matte och husse att viska i köket. Ja, jag hörde att husse sa att han hade köpt nåt jättegott till mig i Sverige. Nåt som jag skulle få i dag på min födelsedag. Och då blev jag vov-vaken bums förstås.

 

 

Och sen kom husse och gav mig något som luktade vov-vov-gott alltså! Det var torkad kycklingfilé! Vov och smask alltså!

 

 

Smask och drägel så gott det var! Jag gnagde, och smaskade, och gnagde.

 

 

 

 

Tyvärr så tog det goda slut efter en stund. Så är det här i livet. Inget varar för evigt. Inte ens på födelsedagar. Men det var gott så länge det varade...

 

Förresten så fick Stella också en bit torkad kycklingfilé. Fast hon åt upp den själv. Jag tycker egentligen att hon skulle ha gett mig den i födelsedagspresent. Ja, för på min födelsedag kunde jag gott få äta två bitar kycklingfilé, tycker jag.

 

Fast sen gick jag och la mig framför vår kamin. Ja, för där är det så varmt och mysigt.

 

 

 

Och sen, när jag hade vilat en stund. Då gick jag och läste mina mail. Och tänk jag hade fått grattis-mail! Vov-kul alltså. Och min storasyster Linda, hon hade skickat ett foto av sig själv och sina kompisar. Dom hade gjort ett hjärta av sig själva. Linda - hon sitter liksom mitt i hjärtat och har ljusa byxor på sig. Kan ni se henne? Vi har samma hårfärg hon och jag.

 

 

Ja, det är minsann vov-roligt att fylla år! Och dagen har inte tagit slut än. Så kanske händer det fler roliga saker?

 

Och nu, när jag har skrivit alla dom här bokstäverna - nu ska jag gå och se vad dom andra har för sig. Ja, matte och husse och Stella alltså. Vov på er!

 

Saxat ur SvD: http://www.svd.se/resor/mer-om-boende-utomlands_7742226.svd:

 

Bostad i solen lockar! Intresset för att köpa bostad utomlands är större än någonsin. De flesta köparna i Sverige riktar blickarna mot Spanien.

Det är nu, när mörkret och vintern belägrat Sverige, som drömmen om en egen bostad i ett ljusare och varmare land växer sig som allra starkast. Bakom det stora intresset ligger en stark krona i kombination med en låg ränta, samt att den ekonomiska krisen som drabbat flera länder i Europa gjort att fastighetspriserna sjunkit.
Bara i Spanien har priserna på bostäder gått ner med i snitt 30–40 procent sedan 2007. Orsaken är förstås att den inhemska efterfrågan minskat. Men priserna varierar mycket mellan olika delar av landet och även inom samma område kan prisskillnaderna vara stora. Men trots att de mest attraktiva objekten inte sjunkit lika mycket som snittet är det absolut köpläge för svenska spekulanter nu.
Hetaste landet är just Spanien, där främst Costa Blanca och Costa del Sol lockar. Även Mallorca och Kanarieöarna drar allt fler svenska husköpare till sig.

 

Tja, om ni nu har en miljon kronor (eller fler) som ligger och skräpar någonstans så är det alltså läge att slå till just nu! Det skulle jag ha gjort om jag hade varit i den situationen.

 

12-12-12:

Kul datum!

I dag har jag varit inne i Alicante för att hämta mitt nya spanska körkort. Trodde jag...

Jag tog spårvagnen Tram in till ändstationen Luceros. (Nu när jag för en gångs skull hade tagit med mig kameran, så var det varken solsken - eller vatten i fontänen vid Plaza de los Luceros. Det är annars en vacker fontän.)

 

 

 

Därifrån gick jag ett kvarter västerut (= uppåt på kartan), längs gatan Avenida General Marva.

 

 

Sen svängde jag söderut på Calle San Juan Bosco, och gick tills jag kom fram till Jefatura Provincial de Trafico.

 

 

 

Som vanligt gick jag först och ställde mig i kön mellan de två blå banden. Det är kön till informationen där man får sin nummerlapp. Den kön var kort i dag.

 

 

Sen var köerna till de olika luckorna desto längre. Men det finns bänkar att sitta på.

 

 

Det jag hittills har lärt mig om spanska myndigheter är följande: Tag alltid med en stor portion tålamod, ett leende att ha på läpparna, samtliga spanska papper man fått hittills i original samt två kopior, sina svenska originalhandlingar (t ex pass) samt två kopior på dessa, samt två passfoton. Då klarar man sig i alla lägen.

 

I dag skulle jag bara ha med mig mitt nya empadronamiento (original samt kopia) + mitt svenska körkort (original). Mannen i luckan tog kopian på mitt empadronamiento samt mitt svenska körkort. Sen satt han länge och bläddrade bland alla papper jag lämnade förra gången, skrev in lite på datorn, och stämplade några papper. Därefter fick jag en liten papperslapp som är ett tillfälligt körkort (giltigt endast i Spanien och endast tillsammans med ID-handling). Detta tillfälliga körkort gäller i tre månader. (Mannen råkade skriva Rosenius på raden för förnamn...)

 

 

Mitt riktiga spanska körkort ska komma hem i brevlådan om några månader. Jag fattade det så i alla fall. (Men kanske kommer det en lapp som jag ska ta med för att hämta körkortet hos trafikmyndigheten i Alicante?)

 

Vad jag inte förstår är varför jag inte fick körkortet nu. De har fått alla nödvändiga papper, körkortsfoto, min signatur i en särskild ruta etc. Allt som behövs för att tillverka ett nytt körkort. Jag funderar på hur jag ska göra om något akut händer. Om jag t ex oplanerat behöver åka till Sverige nu i januari, och behöver köra bil till, eller i, Sverige. Hur gör jag då? Jag har ju f n varken svenskt eller spanskt körkort. Ja, jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det riktiga körkortet kommer.

 

Jag gick tillbaka till Plaza de los Luceros, och passerade denna. Jag tog tre foton till, samt ett norrut mot gatan Avenida Alfonso X.

 

 

 

På väg österut längs Avenida Federico Soto, såg jag en kvinna med två väldigt stora Grand Danois. Kvinnan är lång, så jag gissar att hundarna skulle mäta drygt 2½ meter om de ställde sig på bakbenen. Det är lite större än chihuahuor om man så säger. (Tyvärr var hundarna alltför magra. Revbenen syntes på långt håll. De äter förstås en hel del, men det får man ju räkna med om man väljer en så stor hundras.

 

 

Vid den stora affärsgatan Avenida Maisonnave (några kvarter öster om Luceros) ligger först det ena stora El Corte Inglés-varuhuset. Varuhusen är STORA! Jag har inte sett större. Detta är fem våningar högt och ett kvarter brett.

 

 

Längs gatan ligger sedan massor av andra affärer. Väldigt många klädesbutiker (bl a svenska H&M), några inredningsbutiker, några väskaffärer etc. Ska man shoppa så behöver man inte gå någon annanstans. Här finns (nästan) allt.

 

 

Min favorit Zara Home ligger också där.

 

 

Och i slutet på gatan ligger det andra stora El Corte Inglés-varuhuset. Det är också fem våningar högt, och ett kvarter brett, men här finns även ett källarplan.

 

 

I dag skulle jag inte köpa något särskilt så jag nöjde mig med att gå inom Zara Home där jag bara tittade (och önskade). Men sedan gick jag in i den stora och oerhört välsorterade tygaffären Julián López, som också ligger längs Avenida Maisonnave. Just nu har de ett väldigt stort sortiment av jultyger. Jag tittade bland alla tygbuntarna. De hade säkert allra minst 30 olika bomullstyger som allihopa matchade varandra. Jag tittade och jämförde och valde - länge, och köpte sedan 0,5 meter enfärgat rött samt 1,5 meter med julstjärnor på. Jag planerar att sy kuddfodral till soffkuddarna. (Men som jag sa till Ulf när jag kommit hem igen, jag hinner nog inte börja sy förrän till våren, så vi får troligen inviga fodralen först julen 2013...) Egentligen ångrar jag att jag inte köpte 0,5 meter av ett tyg med järnek på också, och kanske ytterligare 0,5 meter av ett rött med julgranskulor på. Det fanns så många fina! Fast jag har ju ont om pengar, så det kanske var lika bra att jag avstod.

 

 

Ja, och sen gick jag tillbaka till Luceros för att ta spårvagnen hem till El Campello igen.

 

 

 

När jag satt på tåget och väntade på att det skulle gå - så fick jag syn på den här reklamen:

 


 

En ganska kul idé! Man köper en specialklocka i stället för ett vanligt Tram-kort. Man kan sedan ladda klockan med resor, precis som korten, och "blippa" när man ska gå igenom tram-spärren, på bussen, eller tåget. Det stod inte vad klockorna kostar, men i synnerhet för barn och ungdomar är det en trevlig idé. Ingen behöver leta efter kortet... Det kanske vore bra för mig också. Jag vet visserligen alltid exakt var jag har mitt kort - men jag vet ju aldrig vad klockan är (eftersom mina vanligen ligger hemma). Jag kunde kanske ha klockan som en särskild "åka-till-stan-klocka"?

 

PS:

Jag måste berätta att det inte alltid är lätt att vara liten och söt - som mina hundar. Särskilt stackars lilla Stella har råkat illa ut några gånger. Att barn i oförstånd råkar skrämma små hundar ibland, genom att vara överentusiastiska, det kan jag förstå. Men vuxna borde väl begripa bättre? Det har hänt flera gånger att vuxna kvinnor hastigt, och under höga tjut, har böjt sig framåt för att klappa Stella. Stella blir naturligtvis rädd då, och backar bakåt. Det har hänt två gånger att kvinnorna, utan att fråga mig - och innan jag har hunnit hindra det, häftigt har dragit i Stellas koppel och lyft upp henne i famnen. Jag säger naturligtvis genast ifrån, och tar själv den vid det laget livrädda Stella i famnen. Men inte ens då får Stella vara i fred. Kvinnorna fortsätter att klappa henne. Jag säger återigen ifrån och förklarar att man inte gör så, och att man måste respektera även en hunds integritet. Kvinnorna har då sett väldigt oförstående och aningen förolämpade ut.

 

I går kväll var det en kvinna som "slängde sig över" Stella, i akt och mening att klappa henne - men Stella blev så rädd så hon skrek högt och kissade på sig. Nu har hon tyvärr börjat bli rädd för nästan alla främmande människor (och det är verkligen inte konstigt). Nog tycker jag, att även om folk inte alls förstår sig på hundar, så bör de ha så mycket hyfs och vett att de åtminstone frågar mig, ägaren, om lov innan de rör min "egendom". Tänk om jag bara skulle dyka på en främmande kvinna, och utan att fråga, ta hennes väska i famnen och börja peta på den och studera den ingående. Vad tror ni skulle hända då? Ingen skulle tycka att jag betedde mig normalt och väluppfostrat... Kanske någon skulle ringa polisen? Är en levande hund mindre värd än en väska?

 

Jag måste förstås påpeka att detta trots allt har varit enstaka händelser. De flesta (både barn och vuxna) frågar faktiskt om de får klappa hundarna, och jag brukar svara att det får de - OM hundarna själva vill (men inte annars). Men, som en följd av de händelser jag precis har berättat om, så vill Stella INTE bli klappad alls. (Bara av människor hon känner och litar på.) Däremot hälsar Stella gärna på andra hundar. Hundar litar hon mera på, för de brukar uppföra sig ordentligt...

 

(Förresten ser det ut som om vänstermarginalen har försvunnit nu igen. I dag - helt plötsligt! Hur gick det till? Jag tänker inte skapa en ny sida nu igen. Nu får det vara så här ett tag så får vi se om det rättar till sig igen. Radavståndet ändrar sig emellanåt. Ibland kan jag plötsligt bara ha dubbelt, ibland bara enkelt, mellan styckena. Det vet jag inte heller hur det går till, men det går an. Men tänk så bra det vore om jag själv kunde bestämma hur jag ville ha det!)

 

12-12-13:

I dag är det Lucia-dagen. Nej, vi har ingen luciastämning alls här. Å andra sidan behöver vi inte "ljus i mörkret" på samma sätt som i mörka Sverige.

 

I går kväll följde Ulf med oss på den sena kvällspromenaden. Och för första gången någonsin höll han i ett koppel under promenaden. Han höll i Bonnie, och jag höll i Stella. Det har aldrig hänt förr. Normalt håller jag i båda hundarna och Ulf går bredvid. (Men han har förstås gått ut med Bonnie ensam när jag har varit sjuk.) Jag tyckte att det kändes trevligt att han ville vara med oss och jag tyckte att vi kändes mer som en "riktig familj". Ulf är ju en högst ofrivillig hundägare. Men det är ändå ganska uppenbart att han och hundarna är förtjusta i varandra. Det gläder mig!

 

 

Vov på er! I dag har matte tvingat både mig och Stella att gå till veterinären. Alldeles i onödan. Veterinären var så vov-dum att hon klippte klorna på oss - fast vi inte ville. Ja, vi var förstås rädda både Stella och jag. Kloklipparen låter så otäckt! KLIPP låter den. Och KLIPP-KLIPP. Alldeles nära tassarna. Så det är ju inte konstigt att vi var rädda. Fast det gick ganska fort som tur var.

 

Och sen så fick vi väga oss. Stella vägde 1,7 kilo och jag vägde 2,7 kilo. Veterinären sa att vi var alldels lagom - både Stella och jag. Det hörde matte också. Och det var ju vov-bra. Ja, för då kanske matte slutar att vara så snål med maten.

 

Nu får jag en sked bantningsmat och en sked vanlig mat. Men Stella - hon får två skedar vanlig mat. Bantningsmaten är god. Men den vanliga maten är ännu godare. Jag äter gärna en sked bantningsmat - också. Men jag vill förstås ha två skedar vanlig mat ändå! Och så vill jag helst ha lite av mattes mat också. Jag tycker ju mycket om mat ju.

 

Stella hon tycker inte så mycket om mat. I alla fall så äter hon ganska lite. Hon blir nog aldrig lika vov-stor som jag. Fast det gör inget. Jag tycker mycket om henne precis som hon är. Vov-mycket! Jag slickar henne varenda dag. Jag tror att jag ska gå och slicka henne lite nu. Vov då!

 

Jag bad veterinären kontrollera Stellas tänder också. Senast vi tittade så hade Stella flera mjölktänder kvar, trots att de permanenta tänderna hade kommit. (Både Bonnie och Nemo/Teddy fick operera bort sina mjölktänder eftersom de inte ramlade ut av sig själva. Det är inte ovanligt bland små hundraser.) Nu visade det sig att Stella hade tappat sina mjölktänder. Bra! Då slipper jag en extra utgift, och Stella slipper bli sövd.

 

F ö var det inte lätt att få Stella att öppna munnen trots att veterinären och jag samarbetade. Det tog en god stund innan vi lyckades bända upp käkarna, för Stella knep envist ihop dem. (Hon var rädd!) Det ligger inte i hundars natur att gapa på kommando... Ni förstår kanske att jag inte klarar av att borsta hundarnas tänder - trots att jag vet att de bör borstas dagligen. Även om hundarna hade gapat villigt, så hade det varit svårt eftersom det inte finns så pyttesmå tandborstar. Men hundar får, precis som människor, plack som bildar tandsten och som måste tas bort en gång om året. Problemet är att hundar måste sövas när tänderna ska behandlas (med skrapa eller ultraljud). Ja, det blir nästa års bekymmer...

 

Ulf och jag planerar att åka till Ikea i morgon. Jag vill köpa ett blombord (eller en blomvagn) samt några småsaker, och Ulf vill köpa svensk (jul)mat. Hundarna får stanna hemma, så vi kan bara vara borta i max 5 timmar. Jag tycker alltid att det är kul att åka till Ikea. Jag gillar att titta på allt, och provsitta fåtöljer, och kanske få nya idéer. Det är bra synd att så många affärsinnehavare i Alicante har överklagat Ikeas planerade bygge där. Annars skulle varuhuset ha varit invigt redan i våras. Nu har man inte ens satt spaden i jorden än. Tänk så bra det skulle vara för oss att ha ett Ikea-varuhus så nära! Hoppas att bygget blir av inom en inte alltför avlägsen framtid!

 

12-12-14:

I dag har vi varit på Ikea i Murcia, Ulf och jag. Vägen dit är bra, mestadels trefilig motorväg. Det är totalt nio mil som tar en timme att köra (enkel resa). Jag köpte ett Lantliv blombord, fyra rosa skålar Arv, två tavellister Ribba, några servetter, några små julsaker (bl a en tomteröd pläd) och ett paket chokladdoppade havreflarn. Kakorna stod inte på inköpslistan. Tyvärr har jag fallit för fler frestelser än jag borde under de senaste veckorna. Inte bra alls... 

 

Så här ser blombordet ut. Jag har redan en piedestal i samma serie. Piedestalen är mycket snyggare, men nu behövde jag ett blombord med plats för minst tre krukor, så det fick bli detta. Jag får väl montera det i morgon.

 

 

Jag hade funderat lite på att köpa rullbordet Råskog för att använda som blombord. Fördelen med det är att det har hjul. Men rullbordet får Ikea i Murcia in först efter jul, så det alternativet fanns inte just nu.

 

 

Skålarna Arv ser ut så här:

 

 

Eftersom vi redan har fyra gräddvita skålar Arv så undrade Ulf vad jag ska med dessa till. Jo, jag tycker att de är extra vackra just för att de är rosa! Och nu när vi har åtta totalt, så kan vi ju använda dem även när vi får gäster. (Gräddvitt och pastellrosa går bra att kombinera.) Skålarna är lagom stora för att äta filmjölk, efterrätt eller en liten portion soppa (förrätt) i.

 

Ulf köpte en massa julmat, bl a djupfryst Janssons frestelse, olika sorters inlagd sill och vinglögg. (Jag tittade faktiskt inte så noga, eftersom jag är mer intresserad av heminredning än mat.)

 

Bonnie och Stella blev väldigt glada när vi kom hem igen, och jag gick genast en promenad med dem.

 

Maud har fått en ny hund i dag från ett "hundräddningscenter". Hon ringde nyss och berättade. Hon miste ju sin förra hund Sara ganska nyligen (efter 14 år tillsammans), och har saknat hund sedan dess. Den nya hunden är också en hittehund i ungefär samma storlek som Sara (knappt 10 kg?). Men den här är hane och heter Saab. Han är ca 5 år och blandras. Så mycket mer vet hon inte eftersom hunden hittades övergiven på en gata och har bott i ett jourhem sedan dess, i väntan på en riktig ägare. Saab verkar vara ganska lugn och har hittills funnit sig väl tillrätta hos Maud. Jag hoppas förstås att det ska gå bra även fortsättningsvis! Jag tror att de behöver varandra - Maud och Saab.

 

PS:

På sena kvällspromenaden mötte vi Maud och Saab. Maud såg väldigt glad och nöjd ut. Saab (vi vet inte varför han har samma namn som ett svenskt företag) är korthårig och ljusbeige och ser trevlig ut. Han var en aning skygg och försiktig, men uppförde sig fint även då Bonnie skällde på honom. Jag gick inte ända fram med mina hundar, för det skulle bli för många nya individer på en dag för Saab. Nu behöver han först känna sig trygg tillsammans med Maud, och förstå att han ska bo hos henne permanent. Därefter kan han lära känna nya djur och människor.

 

12-12-15:

 

I dag har vi haft alldeles underbart väder! Det har varit +21º och solsken. Bonnie, Stella och jag var ute och promenerade drygt två timmar mitt på dagen. Det gäller att passa på.

 

I förmiddags monterade Stella och jag blombordet. Hon räknade skruvarna, och jag skruvade.

 

 

 

I morse stod två av växterna på den gamla piedestalen, en på hurtsen vid balkongdörren, och en i köket.

 

 

Nu står alla växterna på det nya blombordet och jag har plats för ytterligare två. Men jag hoppas att jag kan hitta hjul som passar att sätta under benen. Det skulle förenkla för mig! För varje gång jag behöver öppna en låda i hurtsen till höger, så måste jag flytta blombordet. Så kan det vara när man bor trångt och/eller har för mycket saker...

 

 

Därefter försökte jag komma i julstämning eftersom jag måste julpynta nu i helgen. Allt måste ju vara klart innan Bosse kommer på tisdag. Det är dock inte så lätt att tänka på julen - när solen skiner och det nästan är sommarväder ute. Så här såg soffhörnan ut innan jag började stöka till.

 

 

Sen öppnade jag garderoben där julpyntet finns - och började ställa fram julsakerna på alla lediga ytor:

 

 

 

Jag var ju tvungen att få överblick, och se var de olika sakerna fanns. Jag började sedan stryka juldukar och julkuddfodral. Därefter ställde jag mina två små platsjulgranar på plats - en i hallen och en i vardagsrummet.

 

 

 

Jag letade fram julgransbelysningarna (som naturligtvis låg allra längst ner i en låda), men jag tänker inte montera dem förrän i morgon. Då ska jag också klä granarna. Däremot bytte jag alla kuddfodralen i soffan, fåtöljen och karmstolarna (12 totalt). Så här blev det:

 

 

 


 

Visst gör det stor skillnad - att bara byta kuddfodral! Fast i år kommer jag inte att byta till julgardiner. Jag orkar inte. Det hade varit snabbt och enkelt om vi hade haft vanliga gardinstänger - men inte som det är nu.

 

Om ni undrar varför Stella är med på så många foton, medan Bonnie inte är med på ett enda, så beror det på att Stella sällan befinner sig längre från mig än en meter - medan Bonnie helst går undan och lägger sig i en lugn hörna när jag håller på och stökar.

 

PS:

På sena kvällspromenaden (klockan 22) - var det fortfarande +17,8º ute! Det var så skönt! Jag uppskattar praktiskt taget alla dagar i El Campello - men när det är så här varmt och skönt i december, då njuter jag förstås lite extra!

 

12-12-16:

 

Nu har jag julpyntat klart. (Det var lika svårt att komma i julstämning i dag, även om vi inte har haft lika soligt som i går.) Först klädde jag de små granarna. I år valde jag att klä dem nästan helt i rött.

 

 

 

Sen satte jag upp kakeldekor i köket, hängde lite pynt i taklamporna i vardagsrummet, och ställde fram enstaka tomtar. Jag orkar inte göra något genomtänkt i år. Det får bli som det blir. Lite juligare har det blivit i alla fall. (Och jag har hunnit tvätta tre maskiner tvätt samtidigt.)

 

 

 

Ulf har hängt upp sin julstjärna i vardagsrummet och jag hängde lite "silverglitter" bredvid.

 

 

Sen ville jag egentligen göra ett arrangemang helt i silver, med många ljuslyktor på en bricka. Men Ulf tycker inte sådant är snyggt, och jag har inte plats med det i mitt rum, så det får vara till ett annat år.

 

 

Jag tog några av mina traditionellt julröda saker och ställde på soffbordet i stället. Både Ulf och jag tycker att det blev bra.

 

    

 

Pyntandet var den roliga biten. Nu har jag den tråkiga kvar. I gästrummet står alla de julsaker som blev över. Både sängen, bordet och stolarna är fulla med lådor. Allt detta måste jag nu provisoriskt packa ihop och försöka få plats med i den lilla trånga garderoben. (Tillsammans med några prydnadssaker som jag tillfälligt har tagit bort från vardagsrummet.) Jag orkar inte i kväll, men bara morgondagen återstår. På tisdag, när Bosse kommer, måste ju gästrummet vara helt iordning.

 

 

Jag känner mig väldigt stressad, lite på gränsen till kollaps. Jag blir tyvärr alltför lätt stressad sedan jag brände ut mig. Det behöver inte vara så mycket, eller något särskilt. Men just nu är det så mycket jag borde göra -  och ännu mer som jag redan borde ha gjort. (Inte bara rensa avlopp och byta kökskran.) Antingen nu på tisdag eller på torsdag (vår lärare har inte sagt när), så ska vi ha prov på alla grammatikformerna i spanska. Alltså borde jag ha hårdpluggat! Men det har jag inte känt att jag vare sig har orkat eller hunnit. Ulf tycker att jag ska hoppa av spanskan eftersom den stressar mig så mycket. Samtidigt är det ju jätteviktigt att jag lär mig mer spanska. Jag vet inte hur jag ska göra. Vi får se. Fr o m nästa vecka så har vi jullov.

 

12-12-17:

 

Även i dag har vi molnigt väder - men varmt. I natt var det 16º som kallast, och det var 18º redan på den tidiga morgonpromenaden. Det blir förstås automatiskt varmare inne också, vilket är skönt.

 

I går kväll tittade jag in på Bemz webbsida. Jag skulle se hur mycket röda kuddfodral kostar där. Då fick jag syn på att man nu återigen kan köpa klädslar till Tomelilla-fåtöljer. Det kunde man inte när jag köpte den sandfärgade klädseln till soffan. Klädseln på min Tomelilla-fåtölj är gammal och sliten (nopprig). Så jag kommer att beställa en ny klädsel till den, så snart jag får råd. Då kommer soffan och fåtöljen att se ut som om de hör ihop. Det är roligt att det är så lätt och enkelt att förändra med tyg. (Med färg också för all del, men inget sådant är aktuellt just nu.) Ulf tycker förstås att det är helt onödigt med en ny fåtöljklädsel, men så är han ju inte så intresserad av heminredning heller.

 

Nej, nu måste jag sätta fart! Jag har tusen saker att göra...

 

PS:

Nu har jag flyttat undan alla de överblivna julsakerna. Gästsängen är bäddad och handdukarna framlagda. Så nu är gästrummet klart inför Bosses ankomst.

 

 

Tyvärr har jag ännu lite oordning i mitt rum. Jag ställde nyss in lite extra saker som inte brukar stå där, och där är ju redan trångt. Just nu ligger det två rullar julpapper, jultygerna jag köpte häromdagen, och en förpackning värmeljus på min säng. Och på golvet står symaskinen. Det är saker som jag kan behöva komma åt under de elva dagar som Bosse är här. Innan sängdags hoppas jag hitta en bättre placering för dem. Det är jobbigt att bo så trångt! (Ja, eller att ha för mycket saker då...)

 

Innan jag plockade undan de sista julsakerna så gjorde jag i alla fall ett litet "silver-arrangemang". Ulf tycker fortfarande inte om sådana, men detta tar i alla fall mycket mindre plats - och jag tycker att det glittrar vackert, särskilt när ljusen är tända. Jag ställde det på matbordet i vardagsrummet.

 

 

Julduken på matbordet  tycker jag inte om, fast jag själv har köpt den. (Dels är den för brokig, och dels är den av polyester.) Men det är en billig duk från kinabutiken, en som det inte gör något om vi spiller på. Det är skönt att kunna koppla av, och inte behöva tänka på om eventuella fläckar går av i tvätten eller ej. Vi använder ju matbordet i vardagslag. (Annars har jag snyggare dukar.)

 

Jag är väldigt trött i dag också. Orsaken är väl mestadels psykisk. Jag vet inte om jag orkar gå på gymnastiken i kväll, eller på spanskan i morgon förmiddag. Vi får se. Nu ska jag först ut med hundarna på tidiga kvällspromenaden. (Och sen har jag väl sisådär 700 saker som jag borde göra före läggdags...)

 

12-12-18:

 

Nej, jag gick varken på gympan i går eller på spanskan i dag. Det skulle ha blivit alltför stressigt. I dag på förmiddagen städade jag duschrummet (efter att först ha duschat och tvättat håret). Kanske jag hinner städa lite till (i mitt rum och i köket)?

 

Jag förstår inte var allt damm kommer ifrån. Jag lägger då inte dit det. Däremot försöker jag städa bort det så ofta jag idds och hinner. Att städa är ett evighetsarbete, när man precis är klar i ena änden av bostaden - så är det dags att börja om i andra änden igen... Och eftersom jag inte städar fullt så ofta - så är här lite skitigt emellanåt (i alla fall dammigt)... Suck. Känner ni någon som tycker att det är kul att städa? Det gör inte jag. Däremot vill förstås både jag själv, och alla jag känner, ha det rent och prydligt hemma!

 

Ungefär 13:45 är det dags att köra till flygplatsen för att hämta Bosse, och innan dess ska jag ha hunnit gå ut med hundarna för andra gången i dag.

 

PS:

Nu är Bosse här. Hans resa gick bra. Men han fick vänta länge på sin incheckade väska, så vi var inte hemma förrän klockan 16.

 

12-12-19:

 

Solen skiner och det är + 19º ute, så Bosse är nöjd med vädret! Karlarna har varit ute och promenerat mycket, och i förmiddags besökte de marknaden.

 

Ulf har fått problem med sin vanliga mailadress (bredbandsbolaget.net). Han kan ta emot mail - men inte sända. Det var en slump som gjorde att Ulf fick reda på att hans mail inte kommer fram som de ska. Det står att de är skickade som vanligt. Men Bosse hade inte fått ett par mail som Ulf skickade...

 

Det visade sig att vårt IP-nummer står på en spärrlista, CBL, för att det påstås sända spam via en trojan. Om det är sant vet vi inte än. Vi har båda gott skydd på våra datorer (Norton 360) och har inte fått någon varning. Så OM det sänds spam härifrån så kanske det har tagit sig in på annat sätt. Via Telefonicas ADSL? Eller? Jag kan inte sådant här. Mina mail verkar fungera bra, trots att de förstås sänds från samma IP-adress som Ulfs. Konstigt! Ja, det är mystiskt det hela. Vi får forska vidare. Har ni några goda råd att komma med så hör gärna av er. Vi ska börja med att göra en fullständig systemsökning på våra datorer.

 

12-12-20:

 

Vi har ganska varmt och skönt (+21º), men nu framåt eftermiddagen börjar det bli lite molnigt. Ulf och Bosse gick nyss ut för att promenera. De är nu på väg till Playa Muchavista.

 

I förmiddags var jag på min sista spansklektion före jullovet. I dag fick vi spela ett Alfapet-liknande spel. Jag var nog den som ansträngde mig minst, men jag råkade vinna ändå. (Jag lyckades lägga ett långt ord där det var extra poäng.) För mig är det inte viktigt att vinna i sällskapsspel - så jag hade gärna unnat någon av de andra äran. Och ännu hellre hade jag gjort något nyttigare. Vi fick mycket läxa över lovet. Jag känner mig tveksam till att fortsätta. Hade det varit gratis så skulle jag inte tveka - men nu...

 

Sen gick jag till min spanska bank (CAM-Sabadell). De hade lovat att hjälpa mig första gången jag skulle betala räkningar via internetbanken. Jag är lite osäker på vilka spanska ord jag ska klicka på, och hur man fyller i när det är en svensk räkning som ska betalas i SEK. Banken bytte kontor i måndags. Förra veckan låg deras datorsystem nere inför flytten - så då kunde de inte hjälpa mig. Och nu, efter flytten, så kan de inte komma ut på internet. Alltså fick jag ingen hjälp. Hoppas jag klarar det själv nu! Jag måste ju kunna eftersom jag numera får min pension till mitt spanska bankkonto.

 

Hos banken skulle jag också ta en olycksfallsförsäkring, eftersom min svenska upphör att gälla utomlands till årsskiftet. (Vi har hemförsäkring via banken.) Men se olycksfallsförsäkringar har inte banken, visade det sig. Jag ska gå till Mapfre - ett vanligt försäkringsbolag som har kontor alldeles här i närheten. (Där hade jag min första spanska försäkring.) Nu har vi bostaden försäkrad i ett bolag och bilen i ett annat och så blir det ett tredje till olycksfallsförsäkringen. Och hundarna har svenska försäkringar. Kanske jag ska samla alla i ett bolag sen? Jag ska kolla Mapfres priser. Bara ett fåtal spanska försäkringsbolag har hund-försäkringar, men jag tror att Mapfre är ett av dem. Men de har inte samma villkor som de svenska. Fast just nu är det siesta, och jag tror inte Mapfre har öppet på kvällarna. Och snart är det julhelg...

 

Vi brukar ju ta ett julfoto på oss själva och klistra in på julhälsningarna som vi skickar till er via mail, samt lägger in här på min hemsida. Det är den 20:e i dag, men vi har ännu inte hunnit ta årets foto. Jag fattas en hund-tomteluva (till Stella), och har varken hittat någon i affärerna här - eller hunnit sy en. (Och det är för sent att beställa via svensk internetbutik.) Så om ni ska hinna få julhälsningarna i tid, så får vi nog nöja oss med att bara en av hundarna är riktigt julklädd... Jag tycker att hälsningarna blir personligare med foto, så jag satsar på det även om tiden är knapp. Vi anstränger oss så gärna lite extra för er skull! Kanske vi hinner ta fotot i morgon? Bosse kan ju fotografera så slipper vi använda självutlösaren. När väl fotot är klart så tar det mig bara någon timme att förfärdiga själva julhälsningen. Så här såg förra och förrförra årets foton ut (men då var vi bara tre):

 

   

 

Jag känner mig mycket stressad. Ulf muttrar lite om att jag har haft lång tid på mig att byta kökskran - och än är det inte gjort. Jag vet! Det står överst på att-göra-listan (precis ovanför "rensa avlopp"), men det har varit så mycket... Fr o m i morgon har jag i alla fall jullov (= ingen dans, ingen gympa och ingen spanska). Kanske jag hinner få gjort lite på lovet? Fast vi har rätt mycket läxor i spanska...

 

Ack julefrid - var är du?

 

PS:

Jag provade Bonnies julkläder på Stella. Både halsduken och bandanan är för stora, men mössan passar nästan Stella bättre. Hon fann sig snällt i provandet, men såg inte ut att förstå vitsen med det hela...

 

 

12-12-21:

 

I dag är det vintersolståndet. Dygnet blir inte mörkare än så här. Fr o m i morgon blir det ljusare igen, lite mer för var dag. Fast hos oss skiner solen - så här känns det inte så särskilt mörkt. Det är onekligen stor skillnad på att tillbringa vintern i Spanien och i Sverige. Jag uppskattar verkligen att det är så mycket ljusare här!

 

 

Jag vaknade tidigt i morse av migränhuvudvärk och illamående. Tråkigt och jobbigt, men inte förvånande. Det är ju första dagen på jullovet i dag...

Vi planerar att ta julfotot i dag, så jag har just lagt fram våra tomteluvor, mina julröda kläder etc. Men innan jag byter om ska jag gå till Mapfre för att kolla om de har någon lämplig olycksfallsförsäkring.

 

PS:

Nu har jag en olycksfallsförsäkring som täcker det mesta (inkl städhjälp i hemmet om jag bryter benet). Skönt att ha det ordnat. Jag kollade också priset på djurförsäkringar. De nyaste varianterna verkar vara ganska lika de svenska, och täcker även veterinärvård p g a sjukdom. Priset är ungefär detsamma som för de svenska, så kanske jag byter vid nästa förfallodag. (För att de svenska ska gälla har jag varit tvungen att skriva dem på Ulf som har svensk adress.) Det känns bra att jag klarar av att uträtta sådana här saker via det spanska språket. Jag må tala grammatiskt fel mest hela tiden, men jag blir förstådd i alla fall - och förstår själv det viktigaste när spanjorerna talar långsamt och tydligt.

 

Ulf och Bosse har gått till de närmaste skoaffärerna för att titta på skor åt Bosse. Skor är ju mycket billigare här. När de kommer tillbaka så ska vi ta julfotot. (Men jag hinner nog ut en gång till med hundarna innan dess.) Det känns f n väldigt jobbigt med migränen, men jag fungerar någotsånär. Möjligen kommer "fotoleendet" att se något påklistrat ut...

 

PS2:

Ja, nu är vi julfotograferade. Det blir aldrig riktigt så bra som jag önskar. Men så är det inte lätt att få två hundar att sitta stilla, och titta in i kameran. Samtidigt! Och utan att tappa tomteluvorna. Bosse tog 13 foton och ni ska få se sju av dem. Antingen tittar hundarna åt ett annat håll, eller så blundar antingen Ulf eller jag (eller Stella). På några har Stellas luva trillat av, och på några har Ulf råkat sätta Bonnies luva på tvären. Suck!

 

 

 

Det sjunde fotot, det som vi valde, det får ni se om en stund när julhälsningen är klar. Det blev bara aningen bättre än fotona ovan. Men vi tittar åtminstone in i kameran alla fyra. (Jag orkade inte göra fler försök för huvudvärken blixtrar...)

 

PS3:

Nu kommer det en liten julhälsning här till alla er mina kära läsare.

 

 

Alla ni, vars mailadresser jag har, kommer också att få en speciell julhälsning via mail.

 

 

Vov på er! Nu är det snart jul. Jag har fått många julmail från mina kompisar. Såna här fina:

 

 

 

Ja voff! Jag har fått några från katter också. Så här till jul får det väl gå an. Och matte, hon har skickat ett julmail till våra vänner. Som liknar det här:

 

 

Fast jag vill förstås skriva en egen julhälsning jag. En extra vov-fin, med foto på mig själv och Stella:

 

 

En riktigt vov-vov-vov God Jul!

   

   

 

 

12-12-22:

 

Migränen blev bara värre och värre i går. När jag hade gått tidiga kvällsrundan med hundarna var jag i så dåligt skick att jag knappt kunde prata längre. Huvudvärken blixtrade och jag mådde väldigt illa. Jag tog migränmedicin och gick och la mig redan klockan 19. Bonnie och Stella la sig också. Jag kunde förstås inte somna. Och typiskt nog höll man på med gatuarbete nedanför min balkong (tryckluftsborr + vinkelkap), men de slutade klockan 20. Först på småtimmarna lyckades jag somna, men sov bara någon timme. Det är svårt att sova när man har migrän-huvudvärk. Tidigt på morgonen gick jag upp och tog mer migränmedicin och lyckades sedan somna om. Men redan efter 1½ timme vaknade jag av en blodvallning. Typiskt! Sen kunde jag inte somna igen, men jag orkade heller inte gå upp.

 

Jag låg kvar i sängen ända till klockan 9 i morse, och hundarna låg snällt vid min sida alla dessa timmar. Stackars Bonnie som fick hålla sig i 15 timmar! Stella gick på lådan så fort jag lyfte henne ur sängen, men Bonnie fick ju vänta tills jag hade hunnit tvätta mig, klä mig och gå ut. De är duktiga båda mina små hundar.

 

I dag känner jag mig aningen bättre, men lång ifrån bra. Jag ska ägna dagen åt att försöka koppla av. Ulf och Bosse ska åka in till Alicante. De planerar att promenera upp till Castillo de Santa Bárbara för att beundra utsikten samt fika, och därefter gå ner på Explanada de España och strosa runt en stund.

 

Jag hoppas att jag trots migränen lyckades få iväg alla mina julmail i går. (Och att alla bilder samt musiken kom med.) Det ska se ut så här, fast med animerade tomtefigurer och glittrande stjärna, och så ska Stilla natt spelas.

 

 

Jag har skrivit in de flesta av era mailadresser i en grupp som jag kallar julgrupp. När jag skriver adressen i mailet står det "julgrupp", men så fort det går i väg så kommer alla inskrivna adresser fram. Jag vet att man i t ex Outlook Express kan dölja mottagarnamnen, men det kan man tyvärr inte i mitt mailprogram. Det skulle annars se mycket trevligare ut om inte alla adresserna kom med. (Jag funderar på att försöka kontakta amerikanska Incredimail som jag använder och föreslå att de som förbättring lägger in möjligheten till dolda mottagare. Men i dag orkar jag förstås inte.)

Ulf vill helst skicka julmailet till en av sina vänner i taget, för att slippa problemet. Han började så smått i går, och ska fortsätta i kväll och i morgon. Det går ju onekligen snabbare att bara skicka ett gruppmail som jag gör, än att sitta och skriva (eller vidarebefordra) kanske 40 stycken. Själv fick jag skicka om några för att jag av misstag skickat till er gamla mailadress, eller när det gäller nya vänner, glömt att lägga in er i "julgruppen". Men jag kom undan med 5 mail sammanlagt...

 

Nu väntar jag på julefriden... Vi har i alla fall fint väder även i dag, solsken och 20º. Och min migrän bör ha gått över helt före julafton.

 

 

 

Vov igen! Eftersom jag är så vov-söt, så tycker jag gott att jag kan ha ännu fler julfoton på mig själv här på min blogg. Visst!

 

 

 

 

Förresten, om ni träffar jultomten - säg då till honom att jag har varit vov-snäll hela året! Och att jag vill ha många julklappar. Särskilt såna som jag kan äta upp. Vov-vov!

 

PS:

Nu vet jag hur jag kan skicka mail med dolda adresser! Tack för tipset Jan H! Det är lätt som en plätt, men i går saknade jag kunskapen. Om jag klickar på slutet av den vanliga adressraden kan jag få fram CC (vilket jag visste att betyder kopia) samt BCC. Jag hade dock ingen aning om att BCC betyder blind/dold kopia. Om jag hade vetat detta i går så skulle jag kunna ha lagt in hela "julgruppen" där, och bara skrivit mitt eget namn som mottagare. Det hade sett trevligare ut! Nåja, till nästa år vet jag. Och nu vet ni också (om ni mot förmodan inte visste redan).

Visst är det bra att man hela tiden kan lära sig nya saker!

 

 

Karlarna är i Alicante, och själv gör jag i stort sett ingenting (promenerar med hundarna och läser mail). Jag har fortfarande migrän, men inte lika illa som i går. Jag har just satt på en kanna te (Green Chai) och kanske jag bläddrar i en av mina heminredningstidningar medan jag dricker det. Det är ungefär så mycket som jag mäktar med just nu. Vi har i alla fall tur med vädret!

 

 

PS2:

Klockan har hunnit bli 18:45 men karlarna har ännu inte kommit hem. Jag har tillbringat eftermiddagen i läsfåtöljen och läst en kokbok från pärm till pärm. Nu är det inte vilken kokbok som helst utan den här:

 

 

Jag har recenserat böcker at Charlotte Erlanson Albertsson förr - och hennes böcker får alltid Med beröm godkänt. Hon är kunnig och klok och skriver så trevligt och positivt. Den här boken innehåller många olika recept, alla förhållandevis enkla att tillaga. Men det viktiga är att Charlotte hela tiden berättar varför vi ska äta just detta, vad som är nyttigt i den ingrediensen, varför kroppen behöver just detta ämne etc. Dessutom ser praktiskt taget allt så gott ut! (Och då ska ni veta att jag är kräsen...) Det finns recept på frukostar, luncher, middagar, bröd och efterrätter. Här får ni några "bildsmakprov":

 

 

 

 

Visst ser allt läckert ut! Och så är det dessutom nyttigt! Köp gärna boken! Den är bra! Förresten berättade Charlotte att kvinnor som äter oliver får färre blodvallningar. Gissa vem som ska börja äta fler oliver? Vi har ju rätt så gott om sådana här...

 

Precis nu kom Ulf och Bosse hem. De hade blivit försenade eftersom tågpersonalen på Tram strejkade i kväll (p g a neddragningar). De har strejkat lite då och då på sistone, och då går tågen mycket glesare. Men de var nöjda med sin dag i övrigt. Båda har haft sina kameror med sig så ni ska få se vad de hade för sig.

 

Jag har ju redan berättat vad de planerade att göra, och fotona bekräftar att de gjort just detta. Ni ser först ett foto från resan med Tram in till Alicante, därefter många från  besöket vid Santa Bárbara, och slutligen ett som är taget vid den stora fikusen nära hamnen i Alicante.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst ser de ut att ha haft det trevligt! Och nu har de gått till kinarestaurangen för att äta trerättersmenyn som inkl dryck kostar 4,90 € (≈ 43:-). (Den som Ulf och jag provade härförleden.) Jag blev erbjuden att följa med men känner mig inte i form än. Migränhuvudvärken är fortfarande svår (fast inte så illa som i går). På sitt sätt är det skönast att vara ensam hemma då, så jag kan ha alldeles tyst omkring mig. Jag kommer säkert att må bättre i morgon.

 

PS3:

Här är en länk till Charlotte Erlanson Albertssons webbsida: http://www.erlanson-albertsson.se/index.html. Där finns en hel del intressant.

 

12-12-23:

 

"Da'n före doppareda'n", och här skiner solen och kanariefåglarna sjunger. Det var så skönt ute på morgonpromenaden, och nästan alldeles tyst. Jag njöt!

Migränen var besvärlig även i natt, men jag tog medicin klockan 04 och sov sen gott några timmar. Huvudvärken är svagare i dag och går säkert över helt innan kvällen. I morse kom jag på att jag nog glömt att skicka julmail till ett par vänner ändå. Men nu har jag skickat även till dessa, samt skrivit in dem i "julgruppen" inför nästa år. Och så har jag hjälpt Ulf att få iväg hans julhälsningar. Vi skickade dem från min dator och la alla adresserna som bcc. Nu hoppas jag att ALLA vi känner har fått julhälsning från oss!

 

 

Ja, för att kunna få en julhälsning måste ni förstås ge oss er mailadress. Det är bra synd att man inte kan söka mailadresser via internet. Via webben kan jag få reda på var folk bor, tillsammans med vem, vad de har för telefonnummer och postadress, samt när de är födda. Men mailadresser kan jag inte hitta någonstans. Det vore väldigt bra om det fanns en sökmotor även för sådant. Man kan ju ha hemligt telefonnummer och skulle i så fall kunna ha hemlig mailadress om man så önskar. För risken vore förstås att adresserna blev utsatta för spam - om de var för lätta att hitta. Det skulle nog bli svårt att göra ett mailadressregister säkert. Tyvärr!

Tänk så mycket enklare världen vore att leva i om alla hade ärliga avsikter!

 

 

PS:

På mitt-på-dagen-promenaden var det mycket folk på El Paseo. Men så är det ju söndag i dag. Jag såg ett dussin människor som låg i badkläder och solade på stranden - och tre som badade. Det är 20º i luften och 18º i havet. Själv går jag i långbyxor, långärmad tröja och har strumpor i sandalerna. Men vi har faktiskt nästan inte behövt ha värmen på inomhus de senaste dagarna, vilket förstås är bra för min ekonomi. F ö går jag in för att göra så lite som möjligt i dag. Jag vill ju vara i god form inför morgondagen. Ni tar det väl lugnt ni också? Att stressa är inte bra för någon!

 

PS2:

Den här är tydligen flera år gammal, men jag läste den första gången i dag. Tack för tipset Jenni! Den är faktiskt rolig - Hundens och kattens dagbok:

 

HUNDENS DAGBOK
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
 

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
 

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi‘. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
 

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

 

   

12-12-24!

 

Julafton! Himlen är klarblå och solen skiner, men på den tidiga morgonpromenaden var det bara 13º. Ulf och jag har dagen till ära klätt oss delvis i julrött. I eftermiddag ska vi börja själva julfirandet!

 

Jag önskar er alla en underbar, stämningsfull och fridfull julafton!

 

 

12-12-25:

God fortsättning!

 

Vi hade en mycket trevligt julafton tillsammans! Jag tog som vanligt några foton, och eftersom Bosse också tog några - så kom även jag med på ett par. Nu kommer Bonnie springande. Hon är så ivrig, och vill absolut berätta först! Ja, det är väl lika bra...

 

 

Vov-vov! I går var det julafton! Och tomten kom med paket till Stella och mig! Fast vi hade lite otur. Ja, vov! För tomten kom medan matte, och Stella, och jag, var ute på lukt-och-kissrunda. Så han gav paketen till husse. Och så sa tomten att husse skulle ge paketen till oss när vi kom in igen. Och det gjorde husse.

 

 

VOV så spännande det är med paket! Våra paket luktade vov-gott, så vi ville öppna dom bums. Jag kan ju öppna paket själv jag. Men husse fick hjälpa Stella lite. Ja, för hon är inte så van. Det var ju hennes första julafton det här. Och vet ni vad som fanns i paketen?

 

 

 

Jo, torkad kycklingfilé - som är så vov-gott! Jag hoppade bums upp i soffan och började gnaga! Smask! Drägel! Vov-gott! Fast Stella hon ställde sig först under stolen och gnagde.

 

 

Men sen kom hon också upp på soffan. Det är skönast att ligga på soffan. Och sen låg vi på soffan och gnagde och gnagde.

 

 

Och gnagde och smaskade.

 

 

 

Vov så mysigt vi hade! Och gott!

 

 

Från början - då såg Stellas och min kycklingfilé lika stora ut. Men efter en stund så såg min mycket mindre ut.

 

 

Och sen såg min kycklingfilé väldigt liten ut. Men Stellas var fortfarande stor. Och sen tog min slut. Ja, jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag bara gnagde och gnagde och smaskade. Och så var den slut. Alldeles slut.

 

 

Jag tittade på Stellas kycklingfilé, men då morrade hon. Riktigt argt morrade hon. Hon ville ha sin filé själv. Fast Stella hade blivit mätt. Så hon ville gömma sin filé, och spara resten till sen. Ja, vov! Jag fattar ju att hon ville gömma den. Det är bara för att hon inte ville att jag skulle äta upp den. Stella letade gömställen överallt - i kojan, och bakom kuddarna i soffan, och bakom kuddarna i sängen.

 

 

Men jag smög efter henne. Ja, för jag tänkte att jag skulle ta hennes filé sen när hon inte märkte det. Men förargligt nog så anande matte vad jag tänkte. Ja, vov! Matte måste vara tankeläsare alltså. I alla fall så hjälpte hon Stella att gömma filén. Dom la den på matbordet, bakom ljusstaken. Och så högt kan ju inte jag räcka. Vov-dumt, alltså!

 

 

Sen satt jag och filosoferade en stund. Jag tänkte på att stora hundar, som jag, dom borde egentligen få två paket med kycklingfilé. Men små hundar, som Stella, dom behöver bara få ett paket. Ja, för dom har ju mindre magar. Så dom blir fortare mätta.

 

 

Men sen blev jag trött. Ja, vov så trött man blir av att tänka så mycket. Så sen la jag mig för att sova en stund. Stella sov redan.

 

 

Sen när vi hade sovit. Då gick vi ut på promenad med matte. Och sen, sen kom Maud och Sabi och hälsade på. (Ja, Sabi det är han som hette Saab innan. Men nu heter han Sabi. Sabi låter finare.) Och vet ni vad? Jo, Stella och jag fick ett alldeles eget julkort av dom. Ett vov-fint!

 

 

Och vet ni vad mera? Jo, vi fick ett paket också! Vov så kul! Fast jag kunde inte lukta vad det var inuti.

 

 

Men när vi hade öppnat det - då såg jag att det var hundpaté! Vov och smask alltså! Fast matte hon var så dum - så hon sa att vi skulle spara patén till juldagen. Annars hade jag velat äta upp den bums.

 

Men vov! Juldagen - det är ju i dag. Vov! Jag måste genast springa till matte och säga att vi vill äta hundpaté nu, Stella och jag. Bums! Nu hinner jag inte skriva mer. Nä, för nu är jag så sugen på hundpaté! Vov på er!

 

 

Vi förberedde julaftonsfirandet i god tid. Ulf satte på julgransbelysningarna. Eftersom vi har spanska belysningar är det inte gjort i en handvändning. Vi vill nämligen att ljuset ska lysa stadigt hela tiden, medan spanjorerna föredrar att det blinkar. Alltså finns det inprogrammerat minst 7 olika blinkvarianter, från hastigt regelbundet blinkande, via oregelbundet blinkande, till ljus som blir intensivt och tonar bort om vartannat. Det finns bara en knapp att trycka på. Ibland ska man trycka 4 gånger för att få fast sken, ibland 7 eller 11. Ulf lyckades till slut.

 

 

Själv dukade jag matbordet, och sen gick jag runt och tände stearinljusen. 

 

 

 

På eftermiddagen kom Maud, och vi satt först och pratade medan vi drack glögg och åt pepparkakor. Sen gick Ulf ut i köket och förberedde julmaten. Vi andra satt kvar och pratade. En timme senare var maten klar och Ulf bad oss fylla våra tallrikar. Vi var inte nödbedda. Det var lika gott som det såg ut. Han är duktig min man! (Jo, jag gjorde något. Jag diskade efteråt... Men allt annat gjorde Ulf.)

 

 

 

Vi fyllde våra tallrikar mer än en gång, och satt och åt och pratade i ett par timmar. Vi hade trevligt tillsammans - Ulf, Bosse, Maud och jag!

 

 

 

 

Maud berättade många intressanta saker om Spanien för Bosse.

 

 

 

Sen var det dags för hundpromenad. Maud och jag lämnade karlarna hemma, och tog Bonnie och Stella med oss, och gick hem till henne för att hämta Sabi (f d Saab). Sabi hade fått stanna hemma under middagen eftersom han ännu är lite skygg av sig, och vi inte visste vad han skulle tycka om att träffa så många nya på en gång. Men efter promenaden så fick Sabi följa med hem till oss. Det gick bra! Han var lite försiktig i början, och satt helst alldeles invid Mauds stol.

 

Men efter en stund kopplade han av och la sig ner. Sabi uppförde sig jättefint hela tiden.

 

 

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om Bonnie. Henne fick jag ha i knäet hela tiden eftersom hon annars skällde på Sabi. Bonnie är aningen rädd för Sabi eftersom han är så stor. (Ja, stor och stor - 12 kg, men det är ju 4½ gånger större än Bonnie.) Det är därför hon skäller. När hon så småningom inser att han är snäll, så kommer hon att betrakta honom som en vän. (Hundarna har bara setts som hastigast ett par gånger hittills, och detta var första gången som Sabi kom hem till oss.)

 

Maud är så glad för Sabi, och tycker att hon hade sådan tur som fick honom. Och visst har hon haft tur. Att ta hand om en övergiven hund är ju rena rama lotteriet, där de flesta lotterna är nitlotter. Men Sabi är en vinst. Han är jättego',  lugn och lättskött.

 

Men själv föredrar jag förstås mina egna små flickor. Jag är lyckligt lottad som har både dem - och min käre man. Vi har det så bra tillsammans! (Ulf hotar bara med skilsmässa de få gånger i veckan som jag nämner att jag vill ha en tredje hund samt eventuellt några fåglar...)

 

 

Ni ser så nöjd och glad jag ser ut när jag får en kram av Ulf!

 

 

Maud hade med sig en Anthon Berg-chokladkartong till oss när hon kom, och jag måste erkänna att jag åt mer än en bit under kvällen. Och jag har redan ätit två i dag...

 

På tal om något helt annat så hade jag planerat att ha mina röda strumpbyxor på mig i går, men jag upptäckte att midjeresåren hade gett upp helt. De har många år på nacken strumpbyxorna, men jag använder normalt bara röda två dagar om året (24+25/12). I El Campello säljer de inte röda strumpbyxor (jag letade), så jag fick ta mina svarta. Men lika juligt ser det ju inte ut...

Dock får vi se det positiva i det hela. Jag kan inte ha strumpbyxor som inte har resår i midjan. Alltså har jag ännu inte blivit fruktansvärt fet - utan bara lite småmullig... På julaftons morgon (första dagen på länge som jag har vågat väga mig) visade vågen 51,6 kg samt 25,3% fett. Suck! Hur ska jag få ner det till 47kg och 20%  i januari? Jag har ju ingen lust att banta... Nåja, jag tänker inte bekymra mig om saken - förrän nästa år!

 

 

12-12-26:

 

Vi har underbart väder i dag, solsken och +19º. Det var så skönt ute när jag gick på mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. Vid lunchtid åkte Ulf, Bosse, och jag till Carrefour. Sen körde jag ensam hem med inköpen - medan karlarna promenerade hem (4½ km). Och nu i eftermiddags så tittade vi inom Maud en stund. Karlarna blev bjudna på hemgjord vinglögg. Annars tar jag det lugnt i dag. Jag har sluppit migrän i två dagar nu, och vill inte utmana ödet...

 

 

12-12-27:

 

Grattis på födelsedagen Lasse W !

Grattis på födelsedagen Jörgen!

 

 

PS:

I eftermiddags bjöd Bosse oss på middag på restaurang Brel.

 

 

Vi satt utomhus eftersom det är mysigast att sitta så, med fri utsikt över havet. Det var dock på gränsen till för kallt för mig, eftersom jag bara hade en ofodrad väst på mig. (Vi satt ju i skuggan.) Men Bosse som bara hade skjorta på sig - han frös inte alls.

 

 

Ulf åt en pizza calzone, medan Bosse och jag åt var sin pastarätt. Till efterrätt tog vi alla var sin kula chokladglass. Som vanligt var maten mycket god. Ulf och jag inser att vi kommer att bli tvungna att knapra salladsblad i januari, men ibland måste man få unna sig lite extra godsaker.

 

 

F ö har jag fått migrän nu igen. Den började i förmiddags. Nåja, den lär förhoppningsvis hinna gå över före nyårsafton...

 

12-12-28:

 

Solen skiner och himlen är blå, men det var bara 12º när jag gick morgonpromenaden med hundarna. Jag har bara lite migrän i dag, alltså är det gott hopp om livet. Klockan 12:45 ska vi köra härifrån för att skjutsa Bosse till flyget. Därefter ska jag ägna eftermiddagen åt att tvätta. Jag ska förstås först tvätta de lakan och handdukar som Bosse har använt. Men sen är min egen tvättunna proppfull, så det lär bli ytterligare några maskiner. (Jag försöker undvika att ha en massa tvätt hängande på balkongen när vi har gäster.)

 

I går bar Ulf och Bosse vår gamla tjock-TV (som vi aldrig använde) till Maud. Hennes TV har gått sönder och hon har inte råd att köpa en ny förrän om ett par månader. Så vi tänkte att hon kan ha vår gamla så länge. Hoppas nu hon får igång den. Jag konstaterade i går att den lilla moderna digitalbox hon har, inte har samma sorts sladd som passar i vår gamla TV. Jag ska senare i dag gå till henne med vår gamla digitalbox (som vi heller aldrig använde) och se om hon kan använda den så länge. Maud tittar en del på spansk TV. Ulf tittar på svensk TV via datorn (mestadels nyhetssändningar), och själv tittar jag praktiskt taget aldrig på TV. Hur som helst är jag mycket glad över att äntligen vara av med den skrymmande TV:n.

 

12-12-29:

 

Även i dag skiner solen från en klarblå himmel, men det är aningen kyligt (17º nu mitt på dagen). Jag har tvättat en maskin och har ytterligare en på gång. Migränen är nästan borta, men jag är väldigt trött, på gränsen till övertrött. Nåja, det rättar till sig om några dagar, bara jag tar det lugnt. Jag började läsa en bok i går, en typisk lättsam "avkopplingsbok", en sådan med "tre delar spänning, två delar kärlek och en del humor".  Den här har dessutom en hundtränare i huvudrollen, och handlar följaktligen en hel del om hundar: Nora Roberts Förföljd av det förflutna.

 

Jag är glad att jag har lärt Stella att gå på (katt)låda. I natt klockan 03:38 sa hon iuuii, iuuuiii, och som alla hundägare känner till så betyder det "jag är jättebajsnödig". Då var det skönt att bara kunna släppa ner henne på golvet och ligga kvar i sängen medan hon gjorde vad hon skulle - på rätt plats. Det hade inte varit lika kul att behöva klä på sig och rusa ner för alla trapporna och ut på gatan.

 

Det är bra synd att Bonnie inte går på låda. Ulf var så emot att jag skulle lära henne det när hon var valp, så hon fick dubbla budskap. Självklart ska hundar lära sig att kissa och bajsa ute. Men visst är lådan ett bra komplement för småhundar! Hundarna ska naturligtvis få gå på promenad lika mycket, lika långt, och lika ofta, oberoende av var de sköter sina behov. De behöver självklart både den motion och den stimulans som promenaderna ger. Men om jag någon gång i kvartalet skulle vara försenad hem så är det skönt om de slipper hålla sig. Och om jag skulle bli tillfälligt sjuk ett dygn, och inte kan få någon hjälp att ta ut hundarna, då är det praktiskt om de kan gå på låda. Vi människor går ju helst på toa inomhus, men inte hindrar det oss från att ta våra dagliga promenader.

 

 

Ja, och vad beträffar Bonnie - så kissar hon på någon matta där vi inte ser det bums (t ex badrumsmattan eller gästrumsmattan) om hon inte kan hålla sig. Hon talar aldrig om att hon är nödig, hon går aldrig till dörren och gnäller som en del andra hundar. Vi går alltid ut var 4:e timme, så jag kan ju inte gissa om hon någon gång i månaden är extra kissnödig. (Bajsar gör hon aldrig inne.) Jag undrar hur svårt det är att lära "gamla" hundar att de får gå på lådan - också? Jag skulle önska att Bonnie gick på lådan i stället för på mattorna! Visserligen är det inte ofta det händer "olyckor" inomhus (kanske 8-10 gånger per år), men det är aldrig kul att tvätta mattor. Dessutom förstörs "antihalkskiktet" på mattans undersida av upprepade tvättar. Det smular sig, och då får mattan slängas även om den ser ut som ny på ovansidan.

 

Jag har inte haft kameran med mig när jag har varit ute de senaste dagarna. Det borde jag ha haft. I förrgår såg jag en barfota kvinna i en vit klänning ridande på en vit häst på stranden. Ekipaget var mycket dekorativt mot det blå havet. Och i går stötte jag ihop med ett medeltida kungafölje klädda i sammet och guldbrokad. Det var inga billiga utklädningskläder - utan gediget hantverk, från de konstfulla hattarna till näbbskorna. Vad som var på gång vet jag inte, men sällskapet hade onekligen gjort sig bra på foto. Och i går kväll var havet spegelblankt och glittrade i ljus turkost medan himlen var gyllene aprikosrosa. Det var så oerhört vackert! Jag hade gärna delat med mig av det vackra.

 

Förresten har jag glömt att berätta att man har flyttat webbkameran här i El Campello, från El Lobo Marino till Fiskarnas hus. Nu när vi äntligen har fått en kamera med bättre bildkvalité, så sitter kameran så dumt till så att stranden bara syns på håll.

 

Just nu strejkar vår internetanslutning, så jag kan inte skicka ut de här raderna på nätet. (Och vi kan förstås varken sända eller ta emot mail heller.) Men förhoppningsvis funkar allt som det ska om någon timme.

Ulf startade om modemet - och det hjälpte, så nu har vi internet igen.

 

12-12-30:

 

Vi har lika fint väder i dag. Jag mår så bra av solsken! Jag låg vaken några timmar i natt, och då kändes migränen fortfarande, men nu mår jag bättre. Jag ska ändå ta det lugnt i dag också. Ulf och jag planerar vår nyårsmeny. Vi ska ju äta den på tu man hand, men vill ändå avsluta året lite festligt. Jag ska ordna förrätt och efterrätt, Ulf ska laga huvudrätten. Ulf funderar på oxfilé, potatisgratäng, grillad tomat samt sparris - och det låter ju gott. Till efterrätt köper jag nog ett halvliterspaket glass av någon bättre sort (ev + färska bär). Till förrätt funderar jag på att prova det här receptet som jag hittade på tidningen Amelias webbsida:

 

Räkcocktail med avokado- och mangosalsa (4 portioner):

2 avokador i småbitar
150 g färsk eller fryst mango i bitar
1/2 gurka, skalad, urkärnad och skuren i småbitar
1 rödlök, skuren i småbitar
3 salladslökar, skuren i tunna ringar
½-1 grön chili, finhackad
1 lime, finrivet skal och saften
Salt och svartpeppar
Färska räkor efter behag och räkbegär

 

Rör ihop allt utom räkorna. Varva salsa och räkor i portionsglas. Ät gärna med en toast till.

 

 

Det verkar ju fräscht och enkelt. Sen är frågan hur jag ska orka äta en trerätters middag så sent på kvällen...

 

12-12-31:

 

Så har vi kommit fram till det här årets sista dag. För moder jord och universum är det bara en dag i den oändliga mängden av likadana dagar. Men vi människor har gjort almanackor. Vi tycker om att dela in saker och ting i fack - tiden också. Vi tycker om att kunna avsluta - men framför allt att kunna se framåt. Så låt oss i dag minnas vad som har varit bra med år 2012. (Det negativa bör vi glömma, och lägga bakom oss. Vi har ingen som helst glädje av att älta tråkigheter.) Och sen ska vi förstås se fram emot år 2013, som naturligtvis kommer att bli ett toppenår för oss alla.

 

Jag läste ut boken i går. Den var spännande, men inte lika bra som jag brukar tycka att Nora Roberts böcker är. Kanske var den lite för lik några av de tidigare hon skrivit? Kanske var det för att huvudpersonerna var i mina barns ålder - inte i min? Nåja, det var trevligt att läsa boken ändå, och dålig var den inte.

 

Det stod ett citat i boken, som jag även har läst på annat håll, ett citat av Corey Ford. Fast Bonnie vill skriva det citatet i sin blogg - för det handlar om hundar.

 

 

Vov på er! Nu säger matte så där dumt igen. Att det är den sista dagen. Men nu går jag inte på det längre. Nä, jag är ju vuxen nu - och klok. Så jag vet att det alltid kommer nya dagar - den ena efter den andra. Så det är klart att allt kommer att vara som vanligt i morgon. Ja, vov! Människor dom krånglar till så mycket.

 

I går, när matte satt och läste, och jag låg i hennes knä. Då såg jag en bra sak som stod i hennes bok. Så här stod det:

 

Med rätt träning kan en människa bli hundens bästa vän.

 

Vov så bra skrivet alltså! Jag måste faktiskt säga att jag har kommit ganska långt med att träna matte nu. Hon är en bra vän, och hon sköter om mig bra.  Hon lyder mig för det mesta, men inte alltid. Det som vi måste träna mer på, det är att hon ska ge mig bättre mat. Jag vill ha mera mat, och jag vill ha mat oftare. Och så vill jag ha godare mat. Ja, vov. T ex oxfilé i stället för torrfoder.

 

Fast matte hon säger att jag får lagom mycket mat nu. Hon säger att man inte kan leka bra, och inte springa bra - om man blir för tjock. Nä, vov. Jag vill ju inte bli tjock. Jag har träffat tjocka hundar. Och dom bara vaggar fram, och flåsar. Det verkar inte kul alls. Men nog borde jag få oxfilé i stället för torrfoder! Det borde jag. Ja, vov då!

 

Ulf läste en annons från Försäkringskassan i dagens tidning. Han la märke till den eftersom den var så humoristiskt skriven. Ser ni annonsen så läs den i sin helhet. Rubriken är PRODUKTÅTERKALLELSE Blankett FK7410 (= blankett som används vid vård av barn). Jag citerar här ett kortare stycke: "Återkallelsen sker efter att rapporter påvisat att regelbunden användning av den berörda blanketten markant ökar risken för huvudvärk, stress samt förekomsten av s k uruselt humör." Resten går i samma stil - så vill ni skratta lite, läs då hela annonsen.

 

Ha nu en riktigt trevlig nyårsafton! Undvik överdrivet bruk av alkohol och nyårsfyrverkerier! (Ni vet ju alla redan att barn blir rädda om de ser sina föräldrar onyktra, att de flesta hundar är rädda för smällare och fyrverkerier, och att kombinationen alkohol - fyrverkerier ofta leder till tragiska olyckor...) Ät något gott och krama om varandra lite extra! Ring och säg "Gott nytt år" till dem som sitter ensamma.

Och se framåt! Bejaka det ni innerst inne vill och drömmer om - så länge det inte går ut över någon annan. Jag läste någonstans att människan når störst tillfredsställelse i livet - om hon kan samspela med andra människor (inom familjen, på jobbet, med grannarna etc). Ett fungerande samspel är nyckeln till att själv känna lycka. Bli gärna ännu lyckligare år 2013!

 

 

Nu ska Ulf strax ge sig ut för att handla de sista ingredienserna till vår nyårsmiddag. Under tiden ska jag plocka fram duken med silverstjärnor, de silverfärgade tabletterna, och lite annat som jag tycker passar till kvällens dukning. Det ska ju se så festligt ut som möjligt - även om vi firar själva.



 

13-01-01:

 

 

God fortsättning på det nya året!

 

Ja, så har år 2013 börjat. Och Bonnie har rätt - allt känns precis som vanligt. Fast varken slutet på förra året, eller början på detta, gick helt enligt planerna. Ja - alldeles som vanligt alltså. Och precis som vanligt är det lugnast att låta Bonnie berätta först.

 

 

Vov-vov! Ett riktigt vov-gott nytt år på er!

 

Ja, vov! I dag är det ett nytt år. Matte säger att det här året heter 2013. Det är många siffror, men jag kan alla. Jag kan ju räkna ända till 5 jag. Och så kan jag siffran 8 också - bara för att den liknar ett hundben. Men så är jag en ovanligt duktig hund. Ja, det tycker jag själv i alla fall.

 

I går, då tog vi det ganska lugnt, Stella och jag. Vi gnagde lite på våra gnagisar. Och så väntade vi. Vi väntade på maten. Ja, för matte hade sagt att vi skulle få extra god mat på kvällen.

 

 

 

Och så kollade jag mina mail. Den allra finaste nyårshälsningen var den här:

 

 

Ja, jag är med i en exklusiv klubb - spanska chihuahuaklubben: El Club Español del Chihuahua. Och då får man så här fina nyårsmail.

 

När vi hade väntat vov-länge. Då fick vi äntligen mat. Och vov och smask alltså! Vi fick oxfilé - precis som jag hade önskat mig. Dessutom hade matte dukat extra fint med silvertallrikar och silvertabletter. Smask alltså! Jag började förstås äta bums.

 

 

Jag åt det snabbaste jag kunde. Ja, så att det inte skulle komma nån annan hund och ta min mat. Och så hade jag tänkt hinna äta upp lite av Stellas mat också. Hon äter så långsamt Stella. Ja, en bit i taget äter hon. Och så smakar hon noga på maten. Stella tycker också mycket om oxfilé.

 

 

Men vov! Det hände igen. Min mat tog slut - men Stella hade fortfarande mycket mat kvar. Och då ville jag äta lite av Stellas mat. Men matte hindrade mig. Matte tänker inte på att jag har större mage än Stella. Hon ger oss lika mycket mat. Fast jag borde ju få mer - minst dubbelt så mycket. Ja vov, det tycker jag i alla fall.

 

 

Vov-gott var det med oxfilé! Smask och drägel så gott det var! Fast det tog slut så fort. Nu hoppas jag att matte äntligen har fattat. Ja, att vi vill ha oxfilé varenda dag - i stället för torrfoder.

 

Sen när vi hade ätit, då blev vi trötta. Så då la vi oss. Vi la oss på sängen. Jag bäddade in mig i pläden, för jag ville ligga varmt och mysigt. Alldeles själv bäddade jag in mig. Visst blev det bra! Jag är duktig jag. Jag kan nästan allt. Bädda själv kan jag också. Ja, vov på er då!

 

 

När Bonnie och Stella hade fått sin mat, så började vi äta vår. Vi började med räkcocktailen, fortsatte med oxfilén, och avslutade med glass varvat med färska hallon och jordgubbar. Allt var väldigt gott, det var Ulf och jag överens om.

 

 

Sen satt vi och pratade en stund i lugn och ro. Ulf ville att vi skulle se nyårsfirandet på svensk TV, och jag hade planerat hundpromenaderna så att det skulle bli lagom att gå en extrarunda en stund efter 12-slaget. Då kände jag mig plötsligt alldeles slut, och huvudvärken började. Tja, det var inte mycket att välja på. Klockan 22 gav jag upp, gick en runda med hundarna, och stupade i säng. Stackars Ulf! Där fick han sitta alldeles ensam och invänta det nya året - helt utan sällskap. Det var inte alls så vi hade planerat det hela.

 

Jag hade somnat men vaknade klockan 00:01 av sju smällar. Jo, några enstaka nyårsraketer skjuts det här också - men ytterst få. Spanjorerna som är glada för smällare vid andra högtider, äter på nyårsafton sina 12 vindruvor på 12-slaget (en druva för varje slag). Det är utlänningar som skjuter raketer. Det kom ytterligare några knallar, men vid 00:25 var det lugnt igen. Jag orkade inte gå ur sängen, och hundarna lyfte inte ens på huvudet. Vi somnade om.

 

Jag vaknade som vanligt några gånger i natt, men sov gott när Bonnie plötsligt började ulka. Som ett skott for jag ur sängen med Bonnie i famnen. Jag hann precis sätta ner henne på golvet innan hon började kräkas. En stor gul pöl galla kräkte hon upp. Det är tur att jag sover så lätt - att jag kan gå från djup sömn till full vakenhet på mindre än en sekund. Jag bytte lakan i förrgår, och det vore ju kul om de höll sig rena några dagar. Det var antagligen något olämpligt som Bonnie ätit ute, som hon kräkte upp.

 

Hundarna stoppar glatt i sig saker de hittar ute. Jag försöker självklart hindra dem - men det är tyvärr inte alltid jag hinner. Jag kan ju inte hindra dem från att lukta på saker och ting. Att lukta är ju livet för hundar! För det mesta går de vidare när de har luktat klart, någon gång kissar de på saken de luktade på, men någon gång stoppar de snabbt det i munnen i stället. Eftersom jag inte är beredd på vilket, så är jag sällan snabb nog för att hindra dem. Folk slänger så mycket skit på gatorna - utan att tänka sig för. Jag kan bara hoppas att hundarna aldrig någonsin får i sig något som är riktigt giftigt eller farligt på annat sätt.

 

Tja, nu vet ni vad jag menade när jag skrev att varken slutet på det gamla året, eller början på det nya, gick helt enligt planerna. Men ni ska se att år 2013 kommer att bli ett väldigt fint år - för oss allesammans!

 

 

PS:

Här kommer några foton från El Campello, som det ser ut så här på nyårsdagen år 2013. Först tog jag några foton på balkongen. Blommorna är inte så fina så här års - men de flesta blommar. Och jag blir så glad av att se dem.

 

 

 

Sen tog jag några foton på El Paseo när hundarna och jag gick en tidig eftermiddagspromenad.

 

 

 

 

Vi mötte Maud och hennes hund Sabi. Vi satt nästan en hel timme på en bänk och pratade. Det var så skönt i solen.

 

 

 

Medan vi satt där kom vår förföriskt söte lille grannpojke förbi med sin familj. Visst är han gullig! (Det är den trevliga familjen med de artiga tonårsbarnen, som bor på 1:a våningen i vår trappuppgång.)

 

 

Ja, sen blev det inga fler foton tagna. Som ni ser har vi haft fint väder, men jag tror inte att det har varit mer än 15º i skuggan.

 

13-01-03:

 

Nej, jag gjorde inget särskilt i går, jag gick bara de dagliga hundpromenaderna, var ledsen över att jag har tillåtit mig att gå upp i vikt på sistone, och så började jag läsa boken En dag av David Nicholls. (Baksidestext: 15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?) Hittills är boken smått underhållande, varken mer eller mindre. (Men filmen har tydligen gjort succé.) Just nu behöver jag läsa positiva och okomplicerade böcker. Fast inte nödvändigtvis just såna här.

 

Egentligen är jag inte alls sugen på att läsa om 25-åringar. Jag skulle vilja läsa om pigga och roliga 60 -, 70-, 80- och 90-åringar! Människor, som trots att de inte längre räknas som unga, är nyfikna på livet, som har öppet sinne och vågar prova nya saker, och som kanske är en smula äventyrslystna. Jag vill bli inspirerad! Tjugofemårsåldern, med all dess osäkerhet och sökande, känns så avlägsen. Men trots att författare rimligen finns inom alla åldersgrupper (kanske fler äldre än yngre?) så tenderar de flesta huvudpersoner att vara unga - samt onormalt vackra...

 

PS:

 

Efter en solig förmiddag har vi fått en del moln på himlen - och det har börjat blåsa rejält från havet. Palmernas blad vajar kraftigt i vinden...

 

 

Ulf och jag åkte till Carrefour för att titta på klädrean. Jag köpte en varm och go jacka för 14,70 € (≈ 126:-). Ordinarie pris var 49 € (≈ 420:-). Jag tycker om jackor som går ner över rumpan, och upp ordentligt om halsen. Det gör denna. Jag hade hellre velat ha en klarrosa eller klarblå jacka, men jag tycker om den här färgen också (fast jag ser blek ut i den). Men jackan fanns bara i den här färgen - samt svart, mörkgrönt och mörkbrunt - och då var denna bäst (eftersom jag inte gillar murriga färger). Både jag och Ulf tycker att jackan är ett fynd, och Ulf betalade den - så jag fick den i present. Jag blev förstås glad!

 

 

Bonnie inspekterade jackan och tyckte att den luktade helt OK. Jag beslöt mig för att inviga den bums eftersom det blåser kallt.

 

 

Jag bad Ulf ta ett par foton på oss när vi klätt oss klara för att gå ut. Jackan och hundarna blev bra - men inte jag. Jag brukar le ganska fånigt när jag står på "fel" sida kameran, men i dag log jag osedvanligt fånigt - så jag skar helt sonika bort översta biten av fotona. Ja, bara för att skona känsliga läsare förstås... Jag vill ju inte att ni ska råka sätta i halsen om ni skulle få ett hysteriskt skrattanfall.

 

 

Jag minns inte om jag har visat Bonnies och Stellas nya jackor/selar som jag köpte härförleden hos My Little Closet:  http://www.mylittlecloset.se/product.html/hundvast-/-sele?category_id=39. De är så praktiska eftersom de är jacka och sele i ett, och så är det mycket lättare att stänga ett blixtlås som sitter på hundens ovansida, jämfört med ett som sitter på undersidan (som de flesta plagg har). Rekommenderas till frusna hundar!

 

 

 

Josefina blev så förtjust i selen så hon ville att jag skulle beställa en likadan, men med blå rand, till hennes hund Kiko. Jag mätte Kiko så storleken skulle bli rätt - och beställde selen. Men när den kom så ville inte Josefina ha den. Så nu står jag här med en extrasele i en storlek större än vad Bonnie har. Suck! Jag har betalt den, och visserligen var den inte dyr (199:-) - men ändå. Nu letar jag efter en frusen spansk hund i rätt storlek, vars ägare vill köpa den. (Det skulle kosta för mycket att returnera den.) Jag har förstås bestämt mig för att inte beställa fler saker åt Josefina. Nu får hon be sina söner att hjälpa henne att handla från spanska firmor om hon vill ha något.

 

F ö har Norwegian nu släppt sina billiga flygbiljetter bl a mellan Spanien och Sverige. SAS säljer också en del billiga resor nu, och Ryanair börjar i april flyga direkt Ängelholm/Helsingborg - Alicante. Ulf passade på att köpa en biljett Stockholm - Alicante hos Norwegian till den 3/10. Han fick den för totalt 697:- inklusive platsreservation och incheckat bagage. (Resan upp till Stockholm i maj köpte han i höstas.) Ulf vill att jag också ska köpa biljetter redan nu. Men jag tycker inte om att spika datum så långt i förväg. Jag tycker visserligen om att planera i tid - men inte hur lång tid som helst i förväg. Vad som helst kan ju hända, som gör att ett annat datum skulle passa betydligt bättre. Jag vet att de billigaste resorna går först, men ibland kan det finnas enstaka billiga resor kvar även senare. (Lite inom mig vill jag så länge som möjligt förtränga att jag måste åka till Hässelby strand även i år. Däremot ser jag förstås fram emot att träffa de mina, samt besöka Skåne!)

 

13-01-04:

 

För första gången på länge kände jag mig pigg när jag vaknade i morse. Jag sov gott i natt (vaknade bara tre gånger och somnade bums igen). Kanske jag känner mig piggare därför, och kanske för att jag för två dagar sedan (oplanerat) började äta ginseng. (Jag köpte multivitaminer på apoteket för kvinnor 50+, och sorten med minst järn innehöll ginseng.) Eller också så har jag bara kommit i kapp. Hur som helst är det kul att känna sig pigg! Kanske jag t o m rensar det där avloppet i dag?

 

Hittills har jag tvättat två maskiner och så har jag varit på posten och hämtat ett postförskott. Jag beställde tre dra-på-lakan hos spanska La Redoute den 30/12 och paketet kom i går. För det mesta brukar jag betala via kort när jag beställer via internet, men det gick inte att betala med mitt spanska kort, trots att jag har aktiverat det. (Jag får väl kolla med banken var felet ligger.) Nåja, med avin i handen gick jag till postkontoret i förmiddags. Som vanligt var där en lång kö, men de har i alla fall nummerlappar - samt sköna stolar att sitta i under väntetiden. När det efter ca 30 minuter äntligen blev min tur, visade det sig att man inte kan betala med kort på posten. Så jag fick gå till banken för att hämta kontanter. Tillbaka på posten slapp jag stå i kö på nytt, utan kunde gå direkt fram till kassan och betala. Jag sa något om att det var lite gammeldags att inte kunna betala med kort. Postchefen log vänligt och sa att det varken var "svart eller vitt" med kontanter. Förresten var det två kunder som vände i dörren när de hörde att de inte kunde köpa frimärken alls i dag. Posten brukar aldrig ha fullt sortiment, men i dag hade de helt slut på alla valörer. Tja - så kan det vara här i Spanien. Man får ta seden dit man kommer!

 

Vädret är underbart i dag!

 

PS:

Så, nu är avloppet rensat! Som vanligt var det inget roligt jobb - men tyvärr nödvändigt, och det måste göras betydligt oftare i Spanien än i Sverige. (Ändå borstar jag aldrig håret över tvättstället, så det är bara tvål- och tandkrämsrester som kan orsaka stoppet.) Nu rinner vattnet ner i tvättställssilen igen, frågan är hur länge. Jag gissar nämligen att det sitter ytterligare ett stopp betydligt längre ner i rören - så långt ner att varken jag eller en rörmokare kan komma åt det. Vattnet i duschkabinen har ju runnit ut oerhört långsamt ända sedan vi kom hit. Jag skruvade fast en finmaskig sil över avloppet så att hårstrån o dyl inte kan spolas ner, men stoppet längre ner fanns ju redan när vi flyttade hit - och det finns ingen golvbrunn. Tacka vet jag svenska avloppssystem! De går lätt att rensa. Här i Spanien finns det i gengäld många "spola-ledningarna-firmor", och de behövs säkert. Jag undrar hur dyra de är?

 

13-01-05:

 

Jag har beslutat mig för att inte längre ha min spanska mobiltelefon påslagen dygnet runt. Jag använder den praktiskt taget aldrig, men laddar batteriet med jämna mellanrum. Det känns som slöseri med både tid, el och batteri. Så om ni mot förmodan skulle vilja ringa mig (i stället för att skriva mail) ring då till vårt fasta spanska telefonnummer: +34 965 63 20 73. (Numret står på kontakta-mig-sidan.)

 

Jag har en gammal pålitlig barometer/hygrometer på väggen. Jag litar oftast mer på den än på vår moderna väderstation. Det slog mig i går hur olika den visade Sverige - mot här. I Sverige pekade  barometernålen nästan alltid på ostadigt (mer eller mindre) och ibland på regn. Här pendlar nålen mellan ostadigt och vackert. Och i Sverige kunde luftfuktigheten vara uppe i 85% regniga dagar, men nere i 30%  torra vinterdagar. Här i Spanien är luftfuktigheten jämnare, och håller sig kring 60-65% året runt.

 

 

Som ni ser har vi vackert väder i dag (sol och klarblå himmel). Men vi har vinterkyligt, alltså neråt 7-10º nattetid och som mest 15-18º dagtid. (Just nu, kl 11, är det bara 14º ute.) Och tänk - vi fryser alla fyra när det är som kallast... Men även om jag tycker att jag byltar på mig rejält när jag går ut kvällstid, så behöver jag aldrig någonsin fodrade stövlar, långkalsonger, fårskinnsvantar eller mössa. Och en spansk vinterjacka är mycket tunnare än en svensk. Mitt på dagen behövs ingen jacka alls - om man håller sig i solen.

 

Nu ska jag strax bada hundarna. Det var länge sen. Jodå - jag räknar med att bli ganska blöt själv...

 

 

Vov-vov på er! I dag har Stella och jag duschat. Det var faktiskt vov-skönt. Ja, det tyckte jag i alla fall. Men Stella hon tyckte att det var lite otäckt. Matte hade satt på värmen i badrummet och lagt handdukar på golvet. Så när matte hade schamponerat klart oss, och duschat av oss - då kunde vi själva skvätta av oss och torka oss. Men vov! Stella skvätte inte ens av sig själv. Matte fick torka av allt vattnet. Själv är jag vov-duktig på att torka mig! Handduken blev alldeles blöt. Och matte också. Men Stella hon bara stod och tittade.

 

 

Sen bar matte in oss i sovrummet och satte oss på sängen. Ja, och så satte hon på vov-mycket värme i rummet. Bara för att vi inte ska frysa när vi är våta. Jag fortsatte förstås att torka mig på överkastet.

 

 

Men Stella, hon bara stod och huttrade - och såg ledsen ut. Ja vov! Hon är ju inte så van som jag.

 

 

Tänk så vov-mycket man måste lära sina barn. Jag måste lära Stella att stänka av sig riktigt ordentligt. Så hon blir torr fortare. Matte hjälper mig lite också. Hon torkar mig i öronen och så. Men annars kan jag torka mig vov-bra själv.

 

 

Vi är inte riktigt torra än. Så vi ska stanna i vårt varma rum en stund till. Sen ska matte borsta oss. Och sen ska vi gå och visa husse så fina vi har blivit. Matte säger att pälsen glänser nu - och att vi luktar vov-gott. Ja, vov-då!

 

Eftersom jag varken har en vattentålig kamera, eller tre händer, så blev det inga foton på själva duschandet...

 

PS:

Nu "pangar" spanjorerna för fullt (smällare modell större). Det är Noche de los Reyes. (Rey = kung.) Stella är lite orolig, men blir helt lugn om hon får ligga i mitt knä - vilket hon förstås får. Bonnie bara lyfter på huvudet, och lägger sig sedan för att sova igen. (Jag förklarar för dem att det bara är spanjorerna som leker...) Om en stund kommer de tre vise konungarna (de tre vise männen) att komma inseglande i hamnen, och senare startar den långa paraden där kungarna åker i var sin ståtlig vagn medan de slänger paket och godis till barnen som kantar kortegevägen. Detta är barnens högtid (som julafton hos oss). Helgdagen i morgon heter Epifanía del Señor (Reyes Magos).

 

Förra året tog jag bara två foton (se Sparad dagbok 22: 12-01-05), men året dessförinnan fotograferade jag desto mer (se Sparad dagbok 19: 11-01-05.) I år står jag över helt.

 

Ulf har precis beställt flygbiljetter åt mig från SAS för sommarens t o r resa till Stockholm. Jag ska flyga upp fredagen den 21 juni, och hem igen lördagen den 17 augusti. Så länge som två månader vill jag egentligen inte stanna i Sverige, men Ulf vill ha det så. (Detta är i alla fall direktresor med bra avgångs- och ankomsttider. De kostade sammanlagt 1513:- inkl platsreservationer och incheckade väskor.) Jag måste förstås ringa SAS (nu har de stängt för dagen men öppnar kl 10 i morgon igen) och kolla om jag kan resa med hund i kabinen just de här två flygningarna. (Jag ringer dem via Skype i morgon.) Om det inte skulle gå så måste vi boka om. Jag vill absolut ha med mig Bonnie och Stella inne i kabinen. (Om man avbeställer inom 24 timmar får man pengarna tillbaka. SAS är bra på det viset.) Först under morgondagen får vi alltså definitivt besked. Ni kommer att bli informerade. Om det blir just dessa datumen, så skulle det passa mig bra att besöka Skåne några veckor under juli månad. Men jag får ta en sak åt gången.

 

Måtte jag sen få tag på en bra blomvakt i sommar! Två månader är en lång tid... Är det någon av er som vill komma och bo här i sommar för att pyssla om mina växter åt mig när jag är borta? (Ni bör ha varit här tidigare - samt tycka mycket om växter.)

 

13-01-06:

 

Nu har jag pratat med SAS och de bekräftar att jag får ha hund med mig i kabinen i båda riktningarna. Alltså är datumen ovan nu spikade. (Det kostar 50 € eller 425 SEK per enkelresa att ta med hundarna i kabinen.) Jag kommer alltså att vistas i Sverige 21/6 - 17/8. Det känns inte helt bra att det blir så länge som två månader. Jag tycker inte om att vara hemifrån så länge, och jag har redan börjat oroa mig för hur krukväxternas sommar kommer att bli. Av tiden i Sverige hoppas jag att kunna tillbringa tre veckor i Skåne under juli månad. Men tågbiljetter ska bokas exakt tre månader i förväg (för lägsta pris) så tidigast 1/4 kan jag boka resan mellan Stockholm och Helsingborg (eller Ängelholm), och resan upp till Stockholm kan förstås bokas först tre veckor därefter.

 

Januari har precis börjat. För mig känns sommaren så avlägsen. Det känns konstigt att planera resan redan nu. Men Ulf tycker om att planera i god tid, och jag försöker anpassa mig en smula. (Fast Ulf kom på först efteråt - att det är midsommarafton den 21/6...) Tänk om någon av er kunde bo här i vår lägenhet under de åtta veckor som jag är i Sverige. Det skulle kännas tryggt och bra! Ni skulle bara behöva betala er egen förbrukning av el och vatten, ingen hyra. Fast ni skulle förstås bli tvungna att vattna mina krukväxter och ta in posten...

 

PS:

Nu ska ni få ta del av vår mitt-på-dagen-promenad. För en gångs skull (så här års) så hade jag kjol på mig. Jo, jag behövde förstås ha strumpbyxor under, men jacka behövde jag däremot inte. Det var så skönt att gå i solen. Men det var mycket folk på El Paseo, precis som det brukar vara på soliga söndagar. De enda spåren från gårdagens festligheter var några högar med konfetti runt palmerna. (Annars mötte vi renhållningspatrullen på sena kvällspromenaden i går, i full gång med att städa.)

 

 

Vi gick förbi nybygget på Calle Colon. Det ser fint ut. Det ser t o m ut som om huset är isolerat. I alla fall ser det ut att skymta 4-5 cm stenullsisolering innanför teglet. Om byggherren nu inte väljer alltför murriga färger i kök och badrum så skulle jag kunna tänka mig att bo där. Många av lägenheterna får havsutsikt även om huset ligger i andra linjen. 

 

 

På El Paseo såg vi på håll den här lilla matten och hennes pyttelilla hund. Det är svårt att säga vem som var sötast. Vi pratade med dem när de gick förbi oss. Valpen var 4 månader och betydligt mindre än Stella.

 

 

På det översta av fotona nedan ser ni (om ni tittar noga) att det faktiskt ligger folk och solar på stranden. Däremot såg jag ingen som badade i dag. (Det är bara 17º i havet nu.)

 

 

 

Visst är färgerna underbart vackra!

 

 

 

 

Vov på er! Vi var ute och gick i dag, Stella och jag. Ja, matte var också med. Vi får aldrig gå ut alldeles själva. Annars hade jag säkert kunnat hålla Stellas koppel i munnen - och själv behöver jag inget. Nä, för jag är ju stor och vuxen. Men matte är envis och följer alltid med. Vi gick och gick. Vov-långt gick vi.

 

 

Och sen så satte vi oss en stund på muren alla tre. Jag tycker vov-mycket om att sitta på muren och titta på alla hundar som går förbi. Och lukta på alla lukter som kommer från olika håll. Från restaurangerna luktar det mat. Och från havet luktar det hav. Och från hundarna luktar det hund. Jag tycker nog allra bäst om mat-lukt.

 

 

 

I dag satt Stella inte i mattes knä. Nä, hon satt själv. Fast vov-nära matte. Men jag sa till Stella att hon faktiskt är så stor nu - att hon kan sitta alldeles själv, en bit ifrån matte.

 

 

Och då vågade Stella det. Hon vågade t o m gå en bit bort från matte och mig.

 

 

Hon börjar bli modig nu, Stella. Men bara lite. Jag är mycket modigare jag. Vov-modig är jag.

 

 

Men sen, när vi hade suttit och tittat och luktat ganska länge. Då gick vi hem igen. Och nu är vi hemma och vilar oss. Vov så länge!

 

13-01-07:

 

Dagen började bra - med en solig morgonpromenad. Efter frukost gick jag till veterinären för att undersöka Bonnie och Stella. Jag har nämligen hittat pyttesmå svarta "prickar" på underlakanet i sängen på mornarna den senaste veckan, och ville för säkerhets skull kolla så det inte var något. Det var det! De svarta prickarna var loppbajs! Bonnie och Stella har fått loppor! Suck! Jag har inte gett dem något medel mot loppor och löss. Dels eftersom jag inte trodde att risken var särskilt stor att de skulle träffa någon smittad hund, och dels för att de ändå får så många kemiska medel (vaccinationer, avmaskningsmedel). (Hädanefter ska de förstås få Frontline el något liknande var månad.) Konstigt att jag har sett loppbajset så tydligt - men inte har sett en enda loppa! De måste ju rimligen vara rätt mycket större än sin avföring, och dessutom röra på sig... Och jag kammar hundarna regelbundet.

 

Veterinären hjälpte mig att spraya Frontline på både Bonnie och Stella i dag, och de har också fått en medicin (tablett) som de ska ta en gång i månaden tre månader i rad. Bonnie slukade sin tablett bums. Jag hade lagt den i en klick våtfoder. Stella åt lite av våtfodret och spottade ut tabletten. Efter 4 försök krossade jag tabletten och blandade noga in i våtfodret och nästan tvångsmatade Stella. Jag tror att hon fick i sig allt. Denna typen av loppor brukar praktiskt taget aldrig gå på människor. En liten tröst i alla fall.

 

Det känns som om jag aldrig kommer att kunna beta av min att-göra-lista. Nu får jag skriva dit allra överst: tvätta lakan, sofföverdrag, kuddöverdrag, plädar etc. Dammsug sängbotten, madrasser, mattor, möbler och golv. Våttorka golven. Spraya Frontline i sängen. Etc, etc... (Frontline kostade förresten 34 € = 290:- för en liten flaska!)

 

Och på tal om min långa att-göra-lista så fick jag skriva dit en sak i går också - högst upp. (Fast det har åkt ner på andra platsen nu.) Då slutade plötsligt handtaget till ytterdörren att fungera. (Vi kan öppna med nyckel.) Jag misstänker att det är roddarpinnen som har halkat ur hålet i själva dörrtrycket. (Roddarpinnen är den fyrkantiga metallpinnen som går genom dörrtrycke och låscylinder och vrider runt kolven och ändrar tryckfallet.) När jag för något år sen bytte låscylinder noterade jag att roddarpinnen var i kortaste laget. Jag får väl ta loss den och gå till järnaffären och köpen en som är någon cm längre. Men allra först ska jag sanera min säng!

 

    

 

Nu känner jag mig stressad - igen...

 

PS:

Katarina skickade en länk där jag bl a kan läsa följande om loppsanering:

 

För bästa resultat bör du behandla både din hund och ditt hem. Det spelar ingen roll hur rent hemmet är, loppägg kan överleva långa perioder i mattor, golvspringor etc. Om dessa inte utplånas, kommer en ny generation vuxna loppor snart att utvecklas. Dammsug ofta och släng dammsugarpåsen efter varje användning. Om du har pågående problem med loppor, se om du kan lägga ett lopphalsband i din dammsugare - men kom ihåg att byta det efter tillverkarens instruktioner eftersom de tappar effekten efter ett tag. Din hunds sovplats bör också rengöras regelbundet.

 

Ja, jag har mycket jobb framför mig. Jag har andra tvättmaskinen i gång nu, och jag har dammsugit min säng ordentligt. Jag har lagt mina huvudkuddar i frysen (för att döda ev loppägg) och jag ska torktumla mitt duntäcke på hög värme av samma orsak. (Tyvärr är täcket för stort för att få plats i frysen, om den frysta maten fortfarande ska få plats där.) Jag ska tvätta alla våra små mattor, hundarnas fårskinn etc. Vår stora matta ska jag först dammsuga och sen spraya Frontline på. Sist ska jag våttorka golven. I detta sammanhanget är det skönt att ha klinkergolv - som är lättstädade och saknar springor.

 

Loppan är 1,5-4 mm lång, brunsvart och väl synlig för ögat. Loppans livscykel:
 

 

Hittills har jag bara sett bajset, inte ett spår av någonting annat. Jag hoppas att det är ett gott tecken...

 

13-01-08:

 

Dagen i dag hittills:

 

 

 

 

D v s: Städa, städa, städa (noga i alla hörn), frys in diverse som inte ska tvättas (t ex vissa kuddfodral, mina sjalar och vantar, hundarnas selar etc), tvätta, tvätta, tvätta mera, häng på tork (vi har i alla fall bra torkväder), torktumla, städa ännu mera, etc. Nu ska jag byta kattsand i alla Stellas toaletter (och rengöra dem), och sen är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad.

 

PS:

Jag har tvättat och städat precis hela dagen. Hittills har jag inte hittat en enda loppa! Det enda spåret är loppbajset i hundarnas päls samt i vår säng de föregående mornarna. I morse fanns det dock praktiskt taget inget bajs i sängen (bara pyttelite som förmodligen hade trillat av hundarnas päls men som inte var färskt), och hundarna sov lugnt hela natten (utan att klia sig). Det är faktiskt mycket mysigare att bara vara tre i sängen, och uteslutande två- och fyrbenta...

Nu läser jag på om loppornas livscykel, och kopierar in lite fakta här:


Ägg
Honloppor lägger sina ägg på ett husdjur eller i djurets säng. När äggen kläcks under 2 till 12 dagar, lämnar de skräp som liknar salt och peppar, bestående av ägg och torkat blod. (En honloppa kan lägga 25 ägg om dagen och producera upp till 800 under sin livstid. )
Larver
Lopplarver är vita eller grå, hårig och maskliknande med bruna huvuden. (De lever på hår, och delvis smält torkat blod utsöndrat av vuxna loppor, och annat organiskt material.)
Puppor
Larvstadiet kan vara allt från en vecka till flera månader, därefter spinner larverna kokonger där de omvandlas till puppor. Dessa kokonger är tillverkade av material larverna hittar, t ex mattfibrer, och är därför väl kamouflerade.
Vuxen
I allmänhet utvecklas puppor till vuxna loppor inom cirka 5 till tio dagar, men de kan även utvecklas till vuxna och vara kvar i kokongen tills förhållandena är gynnsammare.

 

Jaha, inga fagra löften där inte, om att "ifall man inte ser något spår av loppor (t ex bajs) inom 10 dagar så har man lyckats med saneringen". Loppägg kan överleva flera år har jag läst - och sen plötsligt kläckas. Men nu har jag ju sprutat Frontline också (både på mattorna och i soffhörnen). Och värddjuren Bonnie och Stella är båda behandlade, så suger lopporna blod på dem så dör lopporna. Så noga som jag har varit så tycker jag att jag bör ha lyckats. Jag har visserligen lite till att tvätta (som ligger i tvättunnan), men under morgondagen kommer allt att vara klart. Då går jag väl ett varv extra med dammsugaren också - bara för säkerhets skull. Det är ett mastodontjobb! Ulf muttrar om att jag borde göra mig av med grundorsaken till problemet - d v s hundarna. Men då tar jag förstås många gånger hellre det extra jobbet! Hundarna ger mig så oerhört mycket glädje!

 

När Ulf råkade ha värmen på i vardagsrummet samtidigt som jag hade på torktumlaren - så gick proppen, och därefter så kunde jag inte ansluta till internet... Men nu funkar allt igen. (Vi fick starta om modemet.)

 

För att muntra upp mig tittade jag på den här lilla 3½-minutersfilmen om spansk byråkrati. (Jag har tipsat om den förr, men den tål att ses igen.) http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=XXWZ3uAEKsw  Dessutom har jag tröstätit en stor portion chokladglass. (Vilket är mindre bra...)

 

13-01-09:

 

I morse hittade jag tre döda loppor i sängen där Stella hade legat. (Men jag hittade inget loppbajs alls.) På fotot nedan är lopporna delvis täckta av lakansfibrer och hundhår.

 

 

Eftersom jag ville veta om detta är katt- eller hundloppor (båda sorterna går på hund) så googlade jag lite till. Det är väldigt svårt att se utan mikroskop, men troligen är det hundloppor. Så här ser hundloppor ut på en tydlig illustration, samt på ett närbildsfoto tagit framifrån.

 

 



 

Jag läste också följande rader:

 

Det är mycket viktigt att du regelbundet behandlar ditt hem och dina husdjur mot loppor för att förebygga angrepp. 98% av lopporna lever och fortplantar sig i dina mattor och 2% livnär sig på dina husdjur.

Så här kontrollerar du om ditt djur har loppor: Undersök pälsen med avseende på svarta/bruna små korn. Det kan vara svårt att upptäcka loppor. Sätt ditt djur på en vit duk och borsta pälsen med kraftiga tag.

 

Ja, det var de små svarta kornen = loppbajset, som jag först såg. Själva lopporna har jag sett först nu när de är döda. De kan tydligen gömma sig bra i pälsen... Men hade inte hundarna delat säng med mig så hade jag knappast upptäckt angreppet så snabbt. Då hade jag nog inte anat oråd förrän hundarna fått betydligt fler loppor och börjat klia sig ordentligt. Så där ser ni - det är bra att ha hundarna hos sig i sängen! (Nåja, har ni 50-kilos hundar så ska ni nog avstå av praktiska skäl...)

 

Det är bara förmiddag än, men den första tvättmaskinen är snart klar. Sen ska jag dammsuga balkongen. Det gäller att inte glömma någon hörna. Mina inneskor har jag redan tvättat. Men det är nog bäst att jag tvättar dem en gång till, och att jag dammsuger de tre stora mattorna en gång till. (De små mattorna som jag tvättat kommer jag inte att lägga på golvet än på ett tag. Jag kommer heller inte att lägga några kuddar i soffan den närmaste tiden.) Jag kommer att bli klar med saneringen under dagen. Tyvärr vaknade jag med migrän i morse, men den är inte svårare än att jag klarar att jobba på. Jag får ta det lugnt i övrigt bara.

 

 

Vov och vov! Ja, det är verkligen inte mitt fel! Och jag skäms nästan för att tala om det. Men jag har haft loppor. Vov och usch alltså! Dom bet mig. Och bajsade i pälsen på mig. Och det kliade där dom hade bitit. Ja, vov så hemskt det var! Stella hade också loppor. Jag tror att det var hon som tog hem dom. Ja, för det var verkligen inte jag.

 

        

 

Fast nu är dom borta. Veterinären sprutade nåt som luktade starkt på både mig och Stella. Och matte hon tvättade alla våra saker, och så städade hon överallt. Sen hittade vi tre döda loppor. Det är rätt åt dom att dom är döda. Ja, för det var förstås dom som bet mig och Stella. Dumma, dumma loppor! Vov och voff då!

 

           

 

13-01-10:

 

I morse hittade jag inga andra djur än hundarna i min säng, och inte ett endaste litet loppbajs. Skönt! På balkongen hänger det sista på tork. Saker med längre torktid som mattor, fårskinn mm.

 

 

Och på gästsängen har jag staplat alla kuddar, plädar och hundsaker som jag ännu inte kommer att lägga på sina rätta platser. Jag är beredd att dammsuga en hel del de närmaste dagarna bara för att vara på den säkra sidan. Det får bara inte finnas ett enda litet loppägg kvar!

 

 

Ja, det blev väldigt mycket extra jobb det här. Men jag hade ju inget att välja på. Skönt att den värsta biten är gjord nu. Men jag är trött. Jag känner faktiskt inte alls för att genast ta fram skruvmejseln och börja försöka laga det trasiga dörrhandtaget...

 

Jag drömde så fint i natt. Jag drömde att när jag (och alla andra) vaknade på morgonen så hade asfalten på alla gator (både på de små, och på motorvägarna) förvandlats till gräs! Det var en fin klippt gräsmatta att köra på. I kurvorna var gräset högre så att man inte skulle frestas att köra för fort. Gräset höll sig själv lagom högt, och blev inte slitet av bildäcken. Det luktade fräscht och var så grönt och vackert - och trafiken blev automatiskt lugnare. En underlig dröm - fast fin!

 

 

13-01-11:

 

Solen skiner och det är 17º ute, på morgonpromenaden var det 12º = helt normala vintertemperaturer. I går var det varmare: 15º morgon och kväll, samt 19º mitt på dagen. Det var så härligt, men jag hade migrän och var väldigt trött (mest psykiskt), så jag gjorde just ingenting utöver det nödvändiga. Jag gick inte ens på min sevillana-kurs som började i går igen efter juluppehållet. Den kursen har jag aldrig missat förr. Hoppas nu att jag ändå kan hänga med nästa lektion!

 

I dag har jag i alla fall bytt roddarpinne till dörrhandtaget. Den lilla som satt i var bara 4 cm lång, medan den borde ha varit 5½ cm. Jag gick till järnaffären tvärs över gatan och köpte en ny i rätt längd. Den kostade 50 cent (4:33:-). Nu kommer pinnen inte att kunna glida ur sitt läge fler gånger. Ulf blev glad för att jag fixade detta, men vill förstås att jag ska byta kökskranen också (innan veckan är slut). Bara migränen går över (eller dämpas lite) så ska jag försöka. Kan jag bara lossa den gamla kranen (vilket ser svårt ut) så ska det inte vara svårt att sätta dit den nya sen.

 

13-01-12:

 

Solen skiner och vi har just nu 18,4º. Tyvärr är jag trött även i dag. Jag har dock plockat undan drygt hälften av julpyntet, d v s allt utom de två små julgranarna och Ulfs adventsstjärna. I morgon är det Tjugondag Knut och då ska jag ta rätt på det sista. Mycket av julstämningen försvann ju automatiskt när jag var tvungen att ta bort alla julkuddarna. Dammsugaren har hittills stått framme eftersom jag har använt den så ofta, men efter att ha dammsugit noga ytterligare en gång i dag så ställde jag in den på sin plats i skåpet. Så sakteliga börjar allt återgå till det normala. Byta-kran-projektet skjuter jag framför mig ytterligare någon dag, fast jag vet att jag inte kan koppla av förrän det är gjort.

 

Visst ser det tomt och tråkigt ut när soffan saknar kuddar! Men jag kommer ändå att vänta några dagar innan jag lägger på dem igen, bara för säkerhets skull.

 

 

 

Vov på er! Nu har veterinären sagt att vi får nosa på andra hundar igen. Så i dag, när vi var vi ute och gick - Stella och matte och jag, då gjorde vi det. Ja alltså, Stella och jag nosade. Matte är inte så mycket för att nosa.

 

 

Vi mötte en riktigt trevlig chihuahua-kille. Vi hälsade, och nosade, och pratade, och så en stund.

 

 

 

Han var ganska intresserad av mig - faktiskt. Ja, fast jag inte ens löper. Men jag är förstås vov-söt, det är jag. Och hundkillar brukar gilla vov-söta hundtjejer.

 

 

Och sen, sen kom en matte förbi som jag känner. En snäll matte som jag tycker om. Innan hade den matten en chihuahua-pojke som var kär i mig. Men sen blev han sjuk och dog. Han fick en sån där hemsk sjukdom som Stella och jag är vaccinerade mot. Ett jättesvårt namn har sjukdomen. Less... Lesh... Matte! Kom och hjälp mig att skriva namnet. Såna svåra namn kan jag inte skriva själv. Nu skriver matte: Leschmaniosis. Ja, vov så hemskt. Chihuahua-pojken dog av den sjukdomen.

 

 

Fast nu har matten en ny hund. En liten chihuahuaflicka som heter Daisy. Fast hon är bara bebis - 3 månader. Daisy är söt. Det är bra att matten valde en chihuahua-flicka. Ja, för chihuahua-flickor är liksom finare än alla andra hundar. Och chihuahua-pojkar är näst finast. Vov! Så det så.

 

Men vov! Jag hörde när matten berättade för min matte. Att hon hade köpt Daisy i en djuraffär. Och att Daisy hade varit sjuk, liksom torr inuti. Så hon fick vara på sjukhus en hel vecka innan hon fick komma hem till sin nya matte. Ja, bara för att i djuraffären hade hon nästan inte fått mat och vatten.

 

I djuraffärerna får hundvalparna bo alldeles ensamma i burar, och dom får inte ha sin hundmamma med sig. Så det är ingen som sköter om dom ordentligt. Jag skötte om mina valpar vov-ordentligt. Och dom fick bo hos mig ända tills dom flyttade till sina nya mattar och hussar. Det är bättre, vov-mycket bättre!

 

I Sverige, där får inte hundar vara i burar i djuraffärer - men det får dom här i Spanien. Vi hundar tycker inte alls om att sitta i burar hela dagarna. Så det borde vara förbjudet här i Spanien också. Ja, det tycker både jag och matte. Vov-vov alltså!

 

Fast nu mår Daisy bra igen. Ja, för nu sköter hennes matte om henne hela tiden. Så vi träffas nog fler gånger när vi är ute på luktrunda. Vov då!

 

Jag var i en stor djuraffär här i närheten häromdagen. Jag skulle köpa hundmat åt Bonnie och Stella. De hade många burar med hundvalpar i: korthårig chihuahua, malteser, pomerian, schäfer, kinesisk nakenhund, yorkshireterrier, råtthund från Prag (=Prazský krysarík) m fl. Jag tittade länge på valparna innan jag gick vidare - för att titta lika länge (och längtansfullt) på burfåglarna. Jag skulle väldigt gärna vilja ha fler djur. Först och främst en långhårig chihuahuaflicka (vit eller cremefärgad, samt liten). Men även några fåglar, t ex Lessons sparvpapegoja, dvärgpapegoja, kanariefågel, splendidparakit eller undulat.

 

Kanariefåglar sjunger underbart vackert men är inte så roliga annars. Undulater är trevliga och tjattrar mysigt - men de är så vanliga...

Splendidparakiter (Neophema Splendida) är lugna, vackra, och tystlåtna (men har ingen vacker sångröst).

 

 

Dvärgpapegojor (Agapornis) är lätta att få tag på, finns i många varianter och är roliga. De kallas kärlekspapegojor för att de är monogama och väldigt gulliga mot varandra. Men de har ganska gälla röster, i alla fall Agapornis Fischeri...

 

 

 

Lessons sparvpapegoja (Forpus coelestis) är svårare att få tag på, men den är väldigt sympatisk. Den blir lätt tam och har en behaglig sång. Den är vanligast i grönt och blått, men finns även i vitt och gult.

 

 

 

Klickar ni på den här länken så kan ni se X-man, en blå Lessons sparvpapegoja, när han tränar agility. Visst är han förföriskt söt!  http://www.youtube.com/watch?v=XZaJ2KJRU5U.

 

13-01-13:

 

I morse var det molnigt och bara 11º. Ulf tyckte att det var kallt och gick hem i förväg. Jag tyckte det var OK, men så hade jag både jacka och tunna vantar på mig. I Hässelby strand var det -11º...

 

I dag är det den tjugonde dagen efter jul - så i dag ska jag plocka undan julgranarna, och sen lägga in allt julpynt på sin plats i den ena garderoben i gästrummet. Såvitt jag vet är det bara vi i Norden som väntar till den 13:e med att städa ut julen. Spanjorerna plockade undan sina julsaker förra helgen, och i de flesta andra västländer slutar julfirandet på trettondagen. Tydligen slutade julen den 6:e även i Sverige för flera hundra år sedan.

 

Om Tjugondag Knut kan man bl a läsa följande:

Tjugondedag jul eller tjugondag Knut är i Sverige, Finland samt (delar av) Norge en dag som infaller den 13 januari, tjugo dagar efter jul, och firas som slutet på julhögtiden. Danskarna firar den 7 januari. Att vi har förlängt julen med en vecka handlar bland annat om en anpassning till den fornnordiska julen med blotet.  

 

Dagen fick Knuts namn till minne av helgonförklarade Knut Lavard (kanske också påverkat av en minnesdag för Knut den helige), och kallas också Knutdagen (eller Knutsdagen). Det finns två Knut – Knut den helige som blev mördad i Odense den 10 juli år 1086 och den danske prinsen Knut Lavard (son till den danske kungen Erik Ejegod ) som mördades den 7 januari år 1131 när julfriden tog slut efter trettondehelgen. De båda Knutarna kom under medeltiden att särskilt firas av så kallade Knutsgillen, av vilka några fortfarande finns kvar.

 

Det kända rimmet ”tjugondag Knut kör julen ut” är känt sedan 1700-talet. Därmed kom Knut Lavard indirekt att förknippas med allt från Knuts-baler i den sydsvenska societeten till julgransplundringar. På medeltiden handlade det om gillen för överklass och borgare. Sedan har man dansat julen ut med plundringar för barnen.

 

En lite annorlunda illustration till begreppet julgransplundring:

 

 

PS:

Klockan har hunnit bli 12 och temperaturen har stigit till 15º. I dag pågår spring- och simtävlingen Carrera Popular här i El Campello. I morse kunde vi inte gå den vanliga rundan längs strandpromenaden eftersom det var avstängt för löparna där. Nu ser vi från balkongen att simtävlingen har börjat. På fotona nedan ser ni de vita svallvågorna efter simmarna. Det verkar vara kallt att ha en simtävling i januari. Men simmarna håller förmodligen värmen, så fort som de simmar. (Det är 15º i havet i dag.)

 

 

 

Själv har jag burit ner julgranarna mm till gästrummet. Nu återstår att lägga alla julgranskulor, tomtar och girlanger i kartonger och påsar. (Och sen lyckas få in allt i garderoben igen.)

 

Har ni förresten sett nedanstående nya hundraser?

 

 

PS2:

Jag brukar uppdatera Gästinfosidan lite då och då, och det har jag gjort i dag också. Dessvärre har jag inte gjort så mycket annat - fast jag borde. Jag är trött i dag...

 

13-01-15:

 

Jodå, jag lever och har hälsan. Men jag är väldigt trött (psykiskt). Jag gjorde i stort sett inget vettigt i går. Om jag får skött något i dag återstår att se.

 

       
 

PS:

Jag gick på gympan i kväll. Det kändes motigt att gå dit, men vi hade kul som vanligt. Det är tuffa pass - men lärarinnan är superbra, och har dessutom humor. Jag blev aningen piggare, och gick hem med lättare steg. Så då har jag gjort en bra sak i dag i alla fall!

 

 

13-01-16:

 

Det är växlande molnighet i dag, och när solen inte skiner precis hela tiden så tycker Ulf och jag att det är dåligt väder. Vi är förstås bortskämda. Jag kan inte minnas när det regnade senast, men det var länge sedan (november, början av december?). Jag har säkert noterat det här i min dagbok, men jag orkar inte skumläsa för att hitta när det var. Det har inte regnat i år i alla fall.

 

Jag ska gå till banken och be om hjälp. Jag har hittills inte lyckats fylla i siffrorna rätt när jag ska betala en räkning via mitt spanska konto. Jag har just gjort en skärmdump på internetbanksidan och skrivit ut, så nu ska de få peka i vilken ruta vilken siffra ska stå. Sen måste mitt bankkort aktiveras så att jag kan använda det till internetköp, vilket inte går nu. Tidigare, när jag fick min pension till mitt svenska bankkonto, så skötte jag det mesta via min svenska bank - men nu har jag ju inga pengar där längre. Alltså måste jag få detta att fungera. Dessutom ska jag klara att betala en svensk räkning i SEK via mitt spanska konto. Den spanska internetbanken ser inte alls ut som de tre svenska jag är van vid. Men om bankpersonalen bara visar och förklarar en gång, så kan jag själv sedan. Än är jag inte så mossig att jag inte kan lära nytt...

 

Jag läste nedanstående rader i Mas Amigos tidning Bulletinen. Eftersom jag tycker att de är fint skrivna, vill jag att även ni ska få läsa dem.

 

 

PS:

I dag har jag känt mig piggare. I förmiddags var jag på banken. Det visade sig att orsaken till att jag inte hade kunnat betala en av räkningarna, var att Mas Amigos som jag skulle betala till, hade bytt kontonummer efter att räkningen hade skickats ut. Ja, det var ju inte så lätt för mig att förstå. Eftersom det var första gången jag skulle betala en räkning via min spanska internetbank så trodde jag förstås att det var jag som gjorde fel. Jag fick det nya kontonumret i dag, och ska prova att betala räkningen i morgon. Hoppas jag lyckas då. Om det går bra ska jag försöka betala en svensk räkning också. På den spanska internetbanken har man ingen dosa som till de svenska. Man har ett kort med siffror i stället, och så skickas vissa koder till mobilen. Jag ska berätta hur man gör - sen när jag vet.

 

Det är bara två räkningar jag har att betala nu; medlemsavgifterna till Mas Amigos och Svenska Kennelklubben. Båda skulle ha varit betalda till årsskiftet. (Fast just när det gäller den här typen av räkningar så är det ju ingen straffavgift om man betalar lite för sent.) Jag försökte i december men lyckades inte. Banken lovade hjälpa mig redan då, men sen bytte de lokaler och deras internet funkade inte ett tag. Ja, och sen blev det helg och stängt. Nu hoppas jag att jag kan betala mina medlemsavgifter i morgon. Allt viktigt (t ex hyra, el, vatten, försäkringar, lån, skatter och CSN) har jag på autogiro - det är smidigast så.

 

Orsaken till att jag inte har kunnat betala med mitt spanska kort vid internetköp - är att man i den här banken (SabadellCAM) måste ha ett särskilt bankkort för det ändamålet! Man ska också ha ett särskilt konto för internetköp. Sen ska man i förväg sätta pengar på detta konto. Därefter kan man handla på kortet för de pengar man har satt in. Pust. Banken överförde i dag minimisumman som var 30 €, från mitt vanliga konto till mitt nya "internetkonto". Sen ska de maila mig när kortet är klart att hämta hos dem. Därefter ska jag kunna överföra pengar själv till mitt internetkonto. Och först sen kan jag börja handla. Det gäller alltså att i förväg veta exakt hur mycket man tänker handla för. Man får väl gå ända fram till kassan i internetbutiken så man ser vad allt kostar inkl frakt, och sen inte genomföra köpet förrän senare.

 

Nu har jag ändå inte tänkt köpa något förrän jag får in min nästa pension som skickas från Sverige den 18:e. Om den 19:e hade varit en vardag så skulle pensionen ha kommit fram då, men nu dröjer det nog till måndagen den 21:a. Det är ingen brådska för min del. Det jag planerar att köpa är ett överdrag till min Tomelilla-fåtölj från Bemz (i likadant tyg som soff- och stolklädslarna). Jag funderar lite på att även beställa två ljusgula kuddöverdrag så att jag kan ha gula kuddar i soffan till påsk. Jag har redan två ljusgula med vita prickar på, och så önskar jag mig tre med påskmotiv (t ex kycklingar) på (fast sådana har jag ännu inte sett någonstans, i alla fall inte i storlek 40 x 40 cm).

 

Blomsteraffärerna har nu börjat sälja krukor med blommande ringblommor i. Men eftersom jag bara gillar orange färg på solnedgångar och apelsiner, så köper jag inga. Jag ska beställa fler rosa pelargoner från Rockdala plantskola längre fram i stället. Jag planerar att köpa fem sticklingar (= en förpackning full), men har hittat hela 66(!) olika som jag skulle vilja ha! Det kommer att bli jättesvårt att välja! De har 800 sorter och säljer även fushior! Titta själva på: www.rockdala.com

 

13-01-17:

 

Även i dag är jag "normalpigg", vilket tyvärr inte innebär att jag slänger mig över alla mina arbetsuppgifter. Kökskranen får vänta ett tag till. Kropp och själ måste få sitt, så i kväll ska jag gå på min sevillanakurs.

 

 

Jag börjar tröttna på att inte ha kuddar i vardagsrumssoffan och läsfåtöljen. Det ser så tråkigt ut, och det är förstås obekvämare också. Eftersom jag inte har sett ett endaste litet spår av någon loppa så antar jag att faran är över nu. Kanske jag vågar lägga tillbaka kuddarna snart? Jag saknar mattorna också! Och det vore väldigt skönt att få bort både kuddar, kuddfodral och mattor från gästrumssängen. Så länge gästrummet är överfullt av allt detta, så har jag ingenstans att ställa kartongerna som julsakerna ska ligga i - så jag har ännu inte kunnat ta rätt på dessa heller. Jag gillar inte att ha sådan här oordning!

 

 

Vad tror ni? Vågar jag lägga tillbaka både kuddar och mattor på sina platser? Eller bör jag vänta?

 

Min dator har återigen börjat krångla mycket. Skärmen svartnar eller blir full av svarta horisontella streck som rör sig. Det lär vara grafikkortet. Jag hoppas dock att datorn håller ett tag till eftersom jag är så beroende av den, och eftersom jag inte kan köpa en spansk dator. Jag är förstås glad för att jag har min lilla rosa 10" reservdator. Med den kan jag klara mailandet samt hemsidan, men så värst mycket mer klarar den inte av. Skärmen har för dålig upplösning, och hårddisken och arbetsminnet är för snålt tilltagna, för att saker som t ex ett fotoprogram ska kunna fungera. Men det känns tryggt att ha den. Jag kan inte bli helt strandsatt!

 

Annars har vi växlande molnighet, och just nu 17,5º. Det blåste rejält i går, och det gör det i dag också. Men med vindtät jacka är det skönt promenadväder. Hundarna och jag ska strax gå vår mitt-på-dagen-promenad.

 

PS:

Mitt på dagen behövde jag ingen jacka! Vinden hade mojnat, och temperaturen hade ökat till 19º.

 

Linda skickade en länk till en "reklamfilm" om Ängelholm: https://www.youtube.com/embed/oD32BVo0A8c Titta gärna (filmlängd 2:46 min). Jag gillar Ängelholm! Fast "av en ren slump" är filmen inspelad sommartid...

Jag besöker så gärna Ängelholm (och övriga nordvästra Skåne) några veckor sommartid - men resten av året vill jag vara här i El Campello, där vi alltid har sommarväder.

 

Jag har betalat mina två räkningar nu. Jag hoppas att jag gjorde rätt. När jag vet säkert - ska jag berätta hur man gör. Det kostade 4,86 € (≈ 42:-) att betala 250:- till Kennelklubben. Teoretiskt kunde man välja på om betalaren eller betalningsmottagaren skulle betala avgiften, eller om avgiften skulle delas lika av båda. Jag borde betala själv, men det gick bara att markera "delad". Jag ska fråga banken om detta. Sen hittade jag ingen rad där man kunde lämna meddelande till betalningsmottagaren, utan fyllde i detta på det enda stället där inget annat skulle fyllas i (bakom rubriken Concepto). Concepto betyder begrepp/koncept/idé, men måste betyda något annat också.

 

Följande nya glosor lärde jag mig: ordenante = betalare, beneficario = betalningsmottagare och compartidas = delad. För att göra en "utlandsbetalning" skulle man först klicka på: Traspaso de efectivo de otras entidades (≈ Överföring av kontanter till andra enheter/personer) innan man kunde klicka på Transferias internacionales (≈ Internationella överföringar), så det var svårt att hitta. Jag kunde sen välja på att få betalningsoperationen bekräftad via SMS eller mail och jag valde förstås mail.

 

För säkerhets skull mailade jag både Mas Amigos och SKK och berättade att jag har betalat medlemsskapet nu, och så bad jag dem bekräfta när pengarna kommit fram.

 

PS2:

Det blev ingen dans! Det var blodgivning i lokalen. Detta kolliderar en gång i månaden. De flesta visste nog om det, men jag och en annan kvinna var där, och fick snopna gå hem igen. Men eftersom vi bor nära varandra så fick vi en trevlig pratstund på hemvägen.

 

Min kusin Gunilla Zaar har skolat om sig till fastighetsmäklare och öppnat egen firma: Kullamäklaren. Eftersom jag vet att hon är kunnig, ambitiös, pålitlig och dessutom ovanligt trevlig - så rekommenderar jag henne gärna. Läs mer på: http://www.kullamaklaren.com/index.html

 

13-01-18:

 

Jag vet  inte var den här texten ursprungligen har varit publicerad - men visst är den trevlig. Och nu vet vi precis vad en pensionär är!

 

 

F ö har vi varmt och skönt här, hela 21º fast det inte är särskilt soligt.

 

 

Vov, vov på er! Jag leker rätt så mycket med Stella om dagarna. Oftast leker vi jaga-leken. Den är vov-kul! Då springer vi fort, fort genom rummen och jagar varandra. Ibland är Stella snabbast, och ibland är jag snabbast. När vi kommer i kapp varandra så springer vi åt andra hållet. Och så håller vi på. Vov-kul är det! Fast sen så blir vi så trötta så vi säger flås, och då vilar vi oss en stund.

 

Ibland leker vi brottar-leken. Den är också vov-kul. Då ska man liksom brotta ner varandra. Den leken leker vi mest på mattan i vardagsrummet, eller på husses stora säng. Den leken vinner nästan alltid jag - för jag är starkast. Jag är vov-stark alltså! Men om Stella blir ledsen för att hon inte vinner - då slickar jag henne. I ansiktet slickar jag henne. Och då blir hon glad igen.

 

Nästan varje dag så gnager vi på våra gnagisar, Stella och jag. Det är vov-gott och mysigt! Fast ibland vill vi ha samma gnagis. Jag lyckas ofta ta Stellas gnagis - men inte alltid. Nä, för ibland morrar hon. Och då tycker jag det är lugnast att hon får behålla gnagisen. Men vet ni vad hon gjorde i går? Jo, hon tog min gnagis, och så sprang hon fort bort till matte. Och så hoppade hon upp i mattes knä. Och sen - sen skällde hon på mig. Stella hade aldrig vågat skälla på mig - om hon inte hade suttit i mattes knä. Visst var det oförskämt att hon skällde på mig - sin egen mamma. Ja, se unghundarna nuförtiden...

 

I dag när vi var ute och gick, matte och Stella och jag - då mötte vi Kiko och hans matte. Jag har inte träffat Kiko på vov-länge. Nej, för han har varit i Madrid ända sen i julas. Kiko sa att det hade varit vov-kallt i Madrid, så han tyckte att det var skönt att vara hemma igen. Här i El Campello är det varmt i dag, 21º säger matte.

 

Sen mötte jag Sabi också. Honom möter jag nästan varje dag. Han har alltid sin matte Maud med sig. Fastän Sabi är så stor, så är han lite rädd för mig. Han är t o m lite rädd för Stella - som är så liten. Sabi är lite rädd för alla människor och hundar som han inte känner så bra. Ja, för där Sabi var innan han kom till sin matte - där var dom dumma mot honom. Sabi är ju en hitte-hund. Fast varje gång vi träffas - då blir Sabi lite mindre rädd för mig och Stella. Och han är inte alls rädd för matte längre.

 

Förresten mötte jag Lluna i går på kvällen. Det är kul att ha många hundkompisar! Vov-kul är det! Fast jag saknar förstås min bästis Smulan som bor i Sverige... Jag tycker gott att hon kan komma och hälsa på mig!

 

När vi inte leker, eller är ute, Stella och jag - då vilar vi. Stella vill alltid ligga i mattes knä. 

 

 

Men det vill jag också göra. Fast ibland blir det trångt. Ja, för Stella tar så stor plats. Och så brukar matte vilja att vi ska ha plats med en bok eller tidning också. Bara för att hon tycker om att läsa. Och så vill matte dessutom ha boken eller tidningen nära ögonen - så hon kan titta på bokstäverna. Fast då blir det för vov-trångt. Och då brukar jag tröttna. Då går jag och lägger mig i husses knä i stället.

 

 

Det är skönt att ligga i husses knä. Och så är det mycket lugnare.  Så efter en stund brukar jag somna.

 

 

 

Jag tror faktiskt att jag ska kolla om husse sitter framför datorn nu. Om han gör det - så får jag nog ligga i hans knä. Ja, vov då!

 

13-01-19:

 

Barometern står långt nere på ostadigt. Så långt ner kan jag inte minnas att jag har sett den, sedan barometern och jag flyttade till Spanien. Ändå har det inte regnat, än i alla fall. Så här ser vår balkongutsikt (+ "blomhörnan") ut just nu klockan 11:

 

 

Det är varken grått eller soligt, och +19º. Kanske det kommer regn, det är 55% regnrisk. Det skulle verkligen behövas!

 

Jag hade kameran med mig på den tidiga morgonpromenaden. Jag tänkte att ni borde få se några foton från ett gråare El Campello, och inte bara från havet och El Paseo - utan även på de bakgator som utgör halva vår promenadväg. Så här kommer ett litet bildreportage. Vi började att gå norrut längs San Bartolomé, mot parkeringen ovanför hamnen. Vi passerade Plaza Juan Pablo II, som syns på de första två fotona.

 

 

 

Sen gick vi österut ner mot El Paseo. Här kommer flera foton därifrån.

 

 

 

Det ljusa huset mitt på fotot har två lägenheter till salu. Jag har inte vågat fråga vad de kostar, men med detta läget är de säkert inte billiga.

 

 

På fotot nedan ser ni ryggen på Ulf. Han följer ofta med oss på morgonpromenaderna. Här är han precis på väg för att slänga bajspåsen åt mig.

 

 

 

En grå lördagsmorgon är El Paseo nästan tom på folk. Vi mötte bara enstaka hundägare och joggare.

 

 

 

När det är lite gråare väder brukar fiskarna passa på att sätta upp sina fiskespön på stranden. Jag förundras alltid över att de kan få fisk så långt in - och när de bara låter spöna stå nedstuckna i sanden. Men de sticker ner många spön var, och de skulle knappast göra sig allt besvär om det inte lönade sig.

 

 

Vid café El Blanquet brukar vi svänga väster ut på den lilla korta gatstumpen Alcalde. 

 

 

Precis här brukar Stella bli på lekhumör och anfalla Bonnie.

 

 

Därefter fortsätter vi längs Calle San Pedro. Bonnie kissar förstås ett skvätt här och där.

 

 

 

 

 

Sen svänger vi till vänster och fortsätter Calle San Fransisco upp mot San Bartolomé.

 

 

San Bartolomé håller gatsoparen på att sopa rent, och min frisörs gula motorcykel står parkerad där den brukar. Arbetsdagen har precis börjat, fast det är lördag.

 

 

Och själva går vi hem och äter frukost i godan ro...

 

Så här ser vår promenadväg ut på kartan. Jag har markerat den med rött. (X vid vår port.)

 

 

Detta är vår korta standardrunda - den vi går på morgnarna före frukost, och på den sena kvällspromenaden. (Den lilla prickade linjen, längs Volantí, visar var vi går när vi vill gå en ännu kortare runda.) På våra mitt-på-dagen-promenader förtsätter vi normalt söderut längs El Paseo bortåt Rio Seco (utanför kartan ovan, åt det håll som det står San Vincent/Passeig Maritim) och tillbaka igen. (Kartan har text på valenciano.)

 

PS:

Klockan har hunnit bli 13, och nu regnar det. (Det har hittills kommit 4 mm, och mer lär det komma.) För en liten stund sen började det blåsa upp och himlen mörknade. Så här såg det ut från stora balkongen, respektive från min:

 

 

 

 

Jag skyndade mig ut med bara Bonnie. Stella kan ju kissa på lådan om hon behöver, men Bonnie kissar normalt bara ute. Vi gick en mycket kort promenad, för det började regna redan när vi gick ut genom porten.

 

 

Bonnie gick förstås så nära väggarna hon kunde i hopp om att slippa få regn på sig. (Själv hade jag regnjacka.) Men hon kissade två gånger, så nu klarar hon sig några timmar. Om regnet tilltar, vilket det verkar göra, blir det mycket svårare att få med henne ut. Hon tycker av princip att alla hundar bör vistas under tak när det regnar...

 

 

När jag stoppar i kabeln mellan kamera och dator så har den här lilla skylten börjat dyka upp:

 

 

Måtte inte kabeln sluta fungera! Den behöver jag i stort sett varje dag...

 

PS2:

Det har hittills kommit 11 mm regn (enl min regnmätare), men nu börjar det klarna upp igen. Jag har roat mig med att titta på billiga lägenheter som är till salu här i El Campello. Jag har tittat på Lopez & Hendersons webbsida: www.lopezandhenderson.com/ eftersom de dels har en bra sökmotor (man kan t ex skriva in maxpris) och dels har de tydligaste fotona.

 

 

Jag skrev max 100'000 €. Och jag kan säga med en gång, att om man vill ha en centralt belägen lägenhet med havsutsikt för detta pris, då får man leta någon annanstans än i El Campello. I prisklassen under 100'000 € (≈870'800:-) så kan man antingen få en liten fin lägenhet med havsutsikt några km utanför El Campello, eller en väldigt sliten centralt belägen lägenhet, eller möjligen en nybyggd utan balkong och utsikt. Här nedan ska ni få se ett litet urval. Jag skriver referensnumret som rubrik. (Vill ni veta mer om någon av lägenheterna så skriv in referensnumret i Lopez sökmotor.) När jag skriver avstånd från centrum så menar jag El Campello Playa centrum (ung vid Mercadona), och inte centrum i "gamla" El Campello. Enda orsaken till detta är att jag själv föredrar att bo vid havet och därför refererar till denna delen av El Campello. (Även officiellt  har El Campello två halvor - med var sitt skyddshelgon...)

 

2511:

Lägenhet i nyare hus, 6 km norr om El Campello. 99'500 €.

 

 

 

5281:

Nyare hus i El Campellos västra utkant, på andra sidan väg N332, 2 km från havet. 75'000 €.

 

 

 

 

5704:

Centralt belägen, inte långt från stranden, men exakt var vet jag inte. Den har hyfsat pris i förhållande till skick och storlek, om den nu verkligen ligger inom El Campello Playa. 99'000 €.

 

 

 

 

 

5820:

Ligger minst 2 km söder om centrum, vid Playa Muchavista. Den ser rätt trist och sliten ut. 99'000 €.

 

 

 

 

 

6898:

Liten och fräsch lägenhet som tyvärr ligger en bit norr om El Campello (vid X på kartan nedan). Men den har havsutsikt! 100'000 €.

 

 

 

 

 

 

 

7748:

Nästan nybyggt hus, med flera osålda lägenheter, på okänd adress. (Troligen i El Campellos västra utkant.) 100'000 €.

 

 

7826:

Belägen uppe i gamla El Campello, ca 1½ km från stranden, men nära allt annat. 89'000 €.

 

 

 

 

 

8080:

Den här ligger på andra sidan Rio Seco mot Muchavistahållet, ca 1½ km från centrum. Den är liten men i gott skick, och den har havsutsikt. 99'000 €.

 

 

 

 

 

 

8311:

Den här ligger vid Les Lanzes på Playa Muchavista, minst 3 km söder om El Campello centrum. Den ser inte alltför kul ut, men var den billigaste jag hittade just nu. Den går ju att bo i, men skulle vinna på att renoveras. 73'500 €.

 

 

 

 

 

 

 

Ja, om man letar någon mil inåt landet (t ex i Aigues eller Busot om jag ska nämna några närbelägna orter), då kan man hitta ganska fina lägenheter, som är billigare än den billigaste ovan. Vissa har t o m havsutikt - på mycket långt håll. Men oftast finns det inga eller få affärer i närheten, och inga allmänna kommunikationer. Om man är ung och frisk och har en bra cykel, så spelar det kanske ingen roll. Solen skiner lika mycket en mil inåt landet, och kanariefåglarna kvittrar lika vackert. Miljön är ofta mysig. Men för oss som plötsligt har upptäckt att det inte är så rysligt länge tills vi bli gamla (och kanske skröpliga), så är det bättre att bo nära livsmedelsaffär och läkarstation (och att ha hiss i huset). Tyvärr så kostar lägenheter som ligger centralt (och har hiss) mera. Vill vi dessutom ha obruten havsutsikt så kostar detta uppemot 100'000 € extra...

 

Ja, nu har ni koll på de billigaste lägenheterna. En annan dag kanske jag visar några exempel i prisklassen 100'000 - 200'000 €. Nu när det har blivit ljusare igen så ska jag först gå en runda med Bonnie och Stella, och sen tror jag att jag lägger alla soffkuddarna på sina rätta platser.

 

PS3:

I dag är det en sådan dag då jag har kameran i fickan. Alltså tog jag ytterligare några foton, nu på El Paseo efter regnet:

 

 

 

 

 

PS4:

Nej, i dag har jag inget annat för mig än att uppdatera min hemsida i ett kör... (Inget promenadväder...) Soffkuddarna är nu på plats, men jag väntar med att lägga på hundarnas fårskinn. Jag la en "katt bland hermelinerna", d v s en ugglekudde bland alla de blå. Ugglor var faktiskt väldigt modernt förra och förrförra året. (I år ska det visst vara papegojor.)

 

 

Jodå, det är ugglor:

 

13-01-20:

 

I dag skiner solen och Stella och hennes syskon är precis 11 månader gamla. Jag är väldigt sugen på en ny valpkull, men kanske det här med lopporna har omintetgjort mina planer. (En gravid tik ska inte använda gifter som antiloppmedel...) Jag ska diskutera det hela med veterinären. Sista chansen för Bonnies del är annars i höst. Sen blir hon för gammal för att det ska vara optimalt. Det var SÅ roligt med valparna! Det innebar en hel del arbete förstås - men det var det värt! (Fast ekonomiskt gick det nätt och jämt ihop sig - men jag fick ju Stella.) Jag är så kär i min lilla Stella! Jag älskar förstås Bonnie också, men man får en extra stark bindning till en egenuppfödd valp.

 

PS:

Jag tog några foton på balkongen nu i eftermiddags. Växterna är inte precis i superform, men jag blir ändå så glad när jag ser dem!

 

 

 

13-01-21:

Det är bara 16º och blåsigt - men soligt. Bonnie, Stella och jag gick till veterinären i förmiddags. Flickorna fick var sin vaccination mot den nya versionen av kennelhosta som har börjat spridas. Den vanliga grundvaccinationen hjälper inte mot den här nya mutationen. Vaccinationerna kostade 19,20 € per styck (≈ 167:-). Det kostar att ha hund, men förebyggande vård är alltid billigare än sjukvård. Veterinären tittade noga igenom hundarnas päls också, utan att hitta en endaste loppa. Men för säkerhets skull fick de en pipett var av det nya medlet Certifect. Så nu ska lopporna vara helt chanslösa.

Jag frågade också veterinären om jag kan para Bonnie nu när hon har fått alla dessa gifter mot loppor. Veterinären sa, att eftersom hon inte kommer att börja löpa förrän i nästa månad, så går det utmärkt. Men om jag bara nämner ordet para, eller ordet valpar, så blir Ulf arg - så jag får se hur jag gör. Jag vill väldigt gärna ha en valpkull till, men jag vill inte riskera mitt äktenskap.

Veterinären tyckte att Bonnies och Stellas allt-i-ett-jackor-selar var så trevliga så han undrade var jag hade köpt dem. (De svart-rosa som de hade på sig på fotona i förrgår.) Jag lovade att ge honom webbadressen till svenska My Little Closet.

Sen gick jag till banken för att beställa ett nytt kort som man kan handla i internetbutiker med. Mitt nuvarande är ett Maestro, det är därför det inte funkar. Bara Visa- och Mastercard går att använda i internetbutiker. Detta fick jag berätta för bankpersonalen här. Mitt nya kort ska komma till banken nästa måndag och jag kan hämta det då. Det blir ett Mastercard eftersom jag inte ville ha kredit. Ganska förbryllande: i Sverige är krediter kopplade till Mastercard och Visakort till det vanliga kontot man har. Här är det tvärtom! Nåja, huvudsaken att det kommer att fungera.

Vov-vov! Min matte är inte riktigt klok hon! Nä, hon lurade iväg mig till veterinären i dag igen! Vi var ju där för bara två veckor sen, så jag trodde att det var helt riskfritt - fast vi gick åt det hållet där veterinären har sitt hus. Ja, och när vi kom fram - då trodde jag kanske att matte bara skulle köpa nån god mat åt mig. Så jag gick in frivilligt. Stella gick också in frivilligt. Det skulle vi inte ha gjort!

För sen, sen hörde jag att matte sa vaccinationer. Ja, och jag vet ju att vaccinationer - det är när veterinären sticks. Så då ville jag inte vara kvar längre. Fast matte satte både mig och Stella i sitt knä, för vi fick vänta lite. Så där satt vi och darrade, Stella och jag. Jag försökte övertala matte att vi skulle skynda därifrån, och gå hem. Men hon ville inte lyssna på mig. Dumma matte!

Matte tog av oss våra selar bara för att vi skulle väga oss. Stella vägde 1700 gram precis som hon brukar. Själv vägde jag 2650 gram - och veterinären berömde mig för att jag är smal och fin nu.

Men sen, då skulle vi gå in i veterinärens rum. Fast då smet jag! Jag sprang det fortaste jag kunde till ytterdörren. Fast den var stängd, så jag kunde inte smita ut. Och bara för att matte hade sin jacka och väska och Stella i famnen, så gick veterinären för att ta mig. Men jag såg att han kom, så jag sprang snabbt och gömde mig bakom en stor blomkruka som dom har där i väntrummet. Och jag kom inte fram när veterinären kallade på mig. Inte ens när han kallade med sin vov-snällaste röst. Nä, jag morrade lite på honom i stället.

Fast sen kom matte, och då gick jag fram till henne bums. Men då var matte så dum så hon lät veterinären ta Stella, och så tog hon mig - och så gick vi in i veterinärens rum i alla fall. Vov-dumt, alltså!

Ja, och sen gick det som jag befarade. Veterinären stack både Stella och mig. Fast det gjorde faktiskt inte ont. Men det var väldigt synd om oss ändå. Det var en spruta mot nån ny sorts hundhosta säger matte. Matte säger att det är mycket bättre att få en spruta - än att bli sjuk. Fast jag vet inte. Jag har ju aldrig varit sjuk. Så jag vet inte hur det känns.

Sen var veterinären väldigt närgången. Lite för närgången, tycker jag. Han tittade överallt i pälsen, och i öronen, och t o m i rumpan. Ja, han letade efter loppor. Men han hittade inga. Och det var ju bra. Fast han droppade ändå nåt som luktade starkt i nacken på oss. Men sen, sen fick vi äntligen gå hem igen.

Vet ni, matte var faktiskt så vov-dum - så hon betalade veterinären för att han skulle sticka oss. Ja, ni hör så vov-dum hon är. Men annars är hon snäll, och bra på att klappa mig. Och hon rår ju inte för att hon är lite korkad. Så jag tänker faktiskt behålla henne i alla fall. Ja, voff på er då!  

Ja, det var bra synd att jag inte hade kameran till hands, när chefsveterinären låg på knä och försökte locka fram Bonnie när hon förskansade sig bakom krukan... Samtliga människor i väntrummet fick sig i alla fall ett gott skratt.

PS:

Efter hand som jag får reda på mer exakt var de olika lägenheterna som jag skrev om den 19:e ligger, så skriver jag in detta där jag tidigare skrivit "vet ej var". Nu ska jag snart iväg på mitt aerobicpass, jag ska bara valla hundarna först.

13-01-22:

Som vanligt var aerobicpasset i går både roligt och nyttigt. Vi rörde oss oavbrutet i 60 minuter utan en endaste liten paus. Ni vet, den där typen av rörelser där hela kroppen är med - t ex knähöga steg på stället samtidigt som man viftar med armarna... Tyvärr hade jag börjat få migrän innan jag gick dit, och den blev sorgligt nog värre. Jag har haft migrän hela natten, och har det i dag - så det är väl 72-timmars-varianten som vanligt. Det är ju inte så kul precis. Jag måste ha tyst och stilla runt omkring mig nu. Så jag klarar nog inte att gå på kvällens gympapass där vi bl a tränar coremusklerna. Synd, för det passet tycker jag allra bäst om.

Jag har tänkt mycket på det här med att jag tycker så mycket om att ha djur omkring mig - medan Ulf helst inte vill ha några alls. Ulf tycker att de två hundar jag har nu är alldeles för många (en är också för mycket), och själv skulle jag gärna vilja ha fler. Vi är så olika - så hur vi än gör så blir ju igen riktigt nöjd. Och i vår ålder så kan man förstås inte ändra sin grundpersonlighet. Vi är som vi är helt enkelt - olika. Jag har älskat djur sedan jag var liten. När vi träffades 2007 Ulf och jag, så hade jag mina tre katter Celine, Estelle och Safir - och stod i kö för att få köpa en chihuahuaflicka.

Men innan jag flyttade till Spanien hade jag betydligt fler djur. Jag hade ett stort akvarium med många fiskar, och en stor fågelbur med många fåglar i - bl a ett par splendidparakiter. Dessa fick jag sälja innan flytten. Varken fiskar eller fåglar kan man ta med när man emigrerar. Jag hade dessutom åtta katter; fyra vuxna honor (Celine, Minou, Aimée och Candy), en halvvuxen hona (Estelle) samt 3 kattungar (Safir och hans två bröder). Jag sålde fem. Det var jag tvungen till, för fler än tre fick jag inte ta med mig på flyget. (För att få ha med tre behövde jag specialtillstånd.) Före flytten var jag dessutom fodervärd och födde upp kattungar åt ett katteri. (Samtliga katter var av rasen Helig Birma.) Jag trivdes bra med att vara matte åt så många, och det var ljuvligt att ofta få ha "huset fullt" med små mjuka vita blåögda kattungar.

Några av er tycker säkert, precis som Ulf gör - att jag är tokig. Men kanske någon av er kan förstå att jag tycker att det känns ganska tomt att bara ha två husdjur nu. Om jag nu absolut inte får skaffa mig en hundvalp till (eller kattunge), så hoppas jag kunna övertala Ulf så jag åtminstone får ha en bur med några (små) fåglar i (dvärgpapegojor?). Jag skulle förstås få ha buren i mitt rum, men om jag köper en bur på hjul så kan den stå framför balkongdörren, och så kan jag rulla den åt sidan när jag ska gå ut. (Vid fint väder skulle ju buren kunna stå ute på balkongen under dagtid.) Fåglar är också trevliga.

Den träffande illustrationen är från Gunilla Dahlgrens Lilla Barnboken. (Jag har nästan alla hennes böcker. Gunilla Dahlgren tillhör mina favoriter.)

PS:

Precis innan hundarna och jag skulle gå vår tidiga kvällspromenad så kom det en regnskur. När det sen var dags för oss att gå, så var himlen så här vacker (den lodräta rosa linjen är en regnbåge, men det syns knappt på fotot):

13-01-23:

Jag har inte sovit så mycket i natt. Det är svårare att sova när man har huvudvärk. Men jag har förstås slumrat till emellanåt. Jag drömde om min pappa i natt. Jag gör det då och då, trots att det nu är 41 år sedan han dog. Jag såg honom så levande framför mig. Han hade på sig ett par brungrå avlagda kostymbyxor som han brukade ha när han jobbade i trädgården. (På jobbet hade han mest grå kostymer, vit skjorta och grå slips.) I drömmen pratade och skojade vi. Jag saknar honom än! Mycket!

Jag mindes att han faktiskt talade fyra språk (svenska, engelska, franska och tyska), och att han var väldigt allmänbildad. (Han kunde nästan alltid svara på alla mina frågor inom vilket ämne som helst.) Han älskade sitt jobb, och tillbringade betydligt mer än 40 timmar i veckan på sin arbetsplats. (Kanske uppemot det dubbla?) Om han var inne i ett intressant forskningsprojekt så märkte han inte att kollegerna gick hem för dagen. Han fortsatte att jobba till långt framåt natten. Hemma gick mamma och höll kvällsmaten varm - och väntade. Det här var ju långt före mobiltelefonernas tid. Utan mammas markservice så hade han inte kunnat ha ett sådant jobb.

Jag ville bli som pappa. Jag ville också ha ett intressant jobb, ett jobb som periodvis innebar spännande utlandsresor. (Pappa jobbade utomlands periodvis, förutom året i San Fransisco så jobbade han en hel del på Cern i Genève i Schweiz.) Han tjänade pengar (fast han hade tyvärr aldrig någon hög inkomst), och det var han som bestämde. Jag ville inte bli som mamma. Hon jobbade som hemmafru sju dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll. Hon hade ingen egen inkomst, och kunde inte styra över sitt liv. Mamma mådde inte bra av att så helt sakna självständighet. Men det var ju på den tiden som det var vanligt med hemmafruar.

Min barndom är nog bakgrunden till att frihet, självbestämmande, självständighet, förmågan att försörja mig själv, och förmågan att klara av det mesta själv - alltid har varit väldigt viktigt för mig. Sen är det förstås så i verkliga livet - att allt sällan blir precis som man har tänkt eller önskat sig. Men jag tycker ändå att man alltid bör sträva efter att nå sina mål - så gott man kan.

Det blåser rejält i dag, ca 10 meter/sekund. Eftersom vindarna är västliga går det gäss längre ut på havet, men längst in är det nästan inga vågor alls. På morgonpromenaden var det bara +10º. Och nu mitt på dagen är det fortfarande bara 13º ute. Inomhus har vi satt på lite extra värme i rummen som vetter åt väster. Tja, vi slipper snö och minusgrader i alla fall...

PS:

Jag är glad att det är västliga vindar, för då är det lä på vår stora balkong där alla mina krukväxter står. Alltså behöver jag inte oroa mig för att några ska blåsa omkull. Eftersom jag inte är riktigt i form så ägnar jag dagen åt lättare sysslor. Just nu kalkar jag av min tebryggare. Det behövs - för vi har väldigt hårt vatten här.

PS2:

Jag började på en bok i eftermiddags - och nu är den redan utläst. Boken är Nils Uddenbergs Gubbe och Katt (en kärlekshistoria).

Uddenberg är docent i psykiatri och empirisk livsåskådning och bor i Lund. Boken är en berättelse om hur han blev med katt, fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. Men en vintermorgon satt det en katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora gula ögon. Mot sin vilja blev han förälskad i den lilla gråspräckliga damen som snart flyttade in. Boken är lättläst och humoristisk och beskriver fint vad som sker när familjen utökas med en ny medlem. Som psykiatriker försöker Uddenberg även att analsera kattens själsliv, det är mycket han undrar. En trevlig bok för kattälskare och andra djurvänner! Ane Gustavssons charmiga illustrationer gör sitt till.

 

Nu verkar överföringen mellan kamera och dator ha gett upp helt. Det är inte kabeln - för jag provade den likadana som hör till min gamla kamera. Jag provade att byta USB-port också, men eftersom det inte gjorde någon skillnad så måste felet ligga i själva kameran. Det är inte roligt alls! För om man tar ut minneskortet varje gång så går det snart sönder, det vet jag av erfarenhet. Och jag överför normalt bilder flera gånger om dagen. SUCK!  Men för att överföra bilderna ovan var jag tvungen att ta ut minneskortet... Suck igen! För nog håller ni väl med om att det är trevligare att ha bilder till texterna! Min dagbok skulle se mycket tråkigare ut om jag aldrig kunde lägga in några foton! Har någon ett gott råd att komma med?

13-01-24:

Huvudvärken börjar avta, så i kväll kommer jag att kunna gå på min sevillanakurs. Bra!

En annan sak som är bra, är att Ulf säger att jag kan få ha fåglar - om jag har dem på mitt rum. (Men om de "väsnas" så får jag ha dörren stängd.) Jag har tittat på burar på svenska webbsidor. Jag vill ha en stor bur så att fåglarna kan flyga omkring. Fåglar gillar att flyga! (Spanjorerna har ofta en ensam kanariefågel i en så pytteliten bur - att fågeln bara kan hoppa fram och tillbaka på den enda pinnen, och inte flyga alls... Det är inte olagligt här. Men enligt svensk lag ska buren vara 6 gånger längre än fågeln, och de ska hållas i par.) Problemet är att det bara är 90 cm mellan min säng och garderoberna. En sådan här bur skulle vara idealisk:

Den är stor, fast inte för stor (54 x 81 cm, och 157 cm hög). Den är lättstädad och har hjul. Och på hyllan längst ner skulle jag kunna ställa krukväxter (och fågelmat). Alternativet är en sådan här bur:

Men den är onödigt stor (76 x 100 cm, höjd 182 cm), och skulle således få stå på tvären. Den är dessutom mer än dubbelt så dyr. Och fåglar flyger hellre vågrätt än lodrätt, så de har inte så mycket nytta av den extra höjden. Ja, jag har tid på mig att fundera, jag tänker inte köpa några fåglar den här månaden - och kanske inte förrän till hösten. Jag måste ha ordnat någon som kan passa fåglarna när jag är i Sverige - innan jag köper dem. Jag kan börja med att leta stora burar här i Spanien - för att se om jag hittar någon vettig. De har massor av små, mindre och pyttesmå burar - men ont om stora.

Katarinas nya webbsida är klar nu. Se så mycket finare den har blivit: http://www.vivakreativa.se/ Katarina kommer förresten ner hit till El Campello den 1:a februari, för att stanna tre månader. Det ska bli kul att träffa henne igen. Vi har hållit kontakten via mail, men det är förstås alltid roligare att umgås IRL (in real life, som mina barn har lärt mig att det heter nuförtiden).

PS:

Det var roligt på sevillanakursen! Men oj så svårt det börjar bli! I kväll rörde jag ihop vilken ordning de olika stegkombinationerna kommer i, och när jag gjorde rätt med fötterna så stannade armarna - och tvärtom. När vi sen skulle dansa till snabbare musik än vanligt - då hängde jag inte med längre. Nåja, jag var inte den enda som hade problem - men ändå. Inte kan jag träna ensam hemma heller - då kan jag ju råka träna in fel teknik. Jag måste ha någon att fråga, någon som kan rätta mig efter hand. Jag ska fråga vår lärarinna om jag kan få filma henne när hon visar. Då skulle jag kunna titta på det via datorn sen, och härma så gott jag kan. För jag vill väldigt gärna lära mig dansa sevillana!

13-01-25:

Det var skönt ute på morgonpromenaden! Det var visserligen bara 12º, men eftersom det var lugnt och solen sken, så kunde jag knäppa upp jackan utan att frysa. Det är skönt att det myckna blåsandet är över.

Vet ni vad jag har upptäckt? Jo, när jag tittar mig i spegeln (särskilt på mornarna) - då tittar en äldre kvinna tillbaka. Jo - det är sant. En som har fullt med skrynklor, särskilt runt ögonen - och slapp hud. Usch då! Hur har det här gått till? För 10 år sedan såg hon i spegeln fortfarande ganska fräsch ut, men inte nu längre. Ja, det är bara att konstatera: jag har passerat bäst-före-datumet!

Jag får väl erkänna att jag inte har investerat många kronor i anti-skrynkel-krämer, och inte har jag solskyddsmedel i ansiktet 365 dagar om året heller. Men ändå... Det är kanske tur att jag ser så dåligt på nära håll numera. För om jag tar av mig läsglasögonen så syns skrynklorna aningen mindre... Jag vill ju ha en liten smula självkänsla kvar.

                 

Annars leker livet! Solen skiner och jag har ingen huvudvärk!

PS:

Med posten i dag kom mitt nya spanska körkort. Jag behöver alltså inte åka in till Alicante för att hämta det, och dessutom kom det ganska snabbt. Sen är det en annan sak att de råkat skriva Rosenius på raden för förnam, och bara Dottén på raden för efternamn. Ja, och så har de missat accenten över e i Dottén... Men sådana små detaljer får man ju inte hänga upp sig på. (Jag skulle ju egentligen vilja heta bara Dottén i efternamn. Det där med Rosenius är bara för Ulfs skull. Min namnteckning har blivit mycket fulare sen jag fick dubbelnamn, och den får knappt plats att skriva på "namntecknings-raderna".) Mitt nya körkort gäller till min 70-årsdag. Då krävs en hälsokontroll för att få förnya körkortet för fem år i taget. Jag kan ju påpeka trafikmyndighetens skrivfel nästa gång jag ska förnya körkortet. Så här ser körkortet ut:

  

Nere t v står mitt spanska NIE-nummer. Det som börjar med X. (Fast här har jag strukit över de sista siffrorna. Man ska aldrig lägga ut hela sitt personnummer el likn på internet.) Det är bra att jag nu har ett till formatet litet dokument där NIE-numret står. (Innan hade jag bara ett stort A4-papper.) Tja, det här var ytterligare ett steg i min förspanskning. Nu kan jag köra laglydigt i flera år framöver.

Jag åkte in till Alicante ett tag i eftermiddags för att titta på nyheterna på Zara Home, och på rean i några andra affärer. Jag gjorde ett par fynd: en fodrad mönstrad turkos/klarblå finkjol för 7 € (som hade kostat 24,95), en klarblå finkofta för 7 € (som hade kostat 29,95) och en ljusturkos/vit sidensjal för 6 € (som hade kostat 27). Ja, och så köpte jag en 6-pack bikinitrosor i glada färger för 5 € (tidigare 12,95). Jag är ganska nöjd med mina inköp.

På El Corte Inglés hade de en stor fågelbur som liknade den på bilden nedan. Den är avsedd för utomhusbruk, men kan förstås användas inne också. Jag tror den är ca 60 x 60 x 170 cm, och kan avdelas på mitten. Den är hyfsat funktionell, men aningen dyr - och lite klumpig. Jag ska leta vidare, jag har ingen brådska. Förresten börjar Ulf ångra att han sa ja till fåglar häromdagen...

13-01-26:

Vi har haft så skönt väder i dag, solsken och 20º! Det var blåsigt i morse men mojnade sen. Hundarna och jag har passat på att promenera extra mycket. Bl a har vi träffat Alicia och hennes hund Noa.

Alicia är en spansk kvinna som är jämngammal med mig. Hon pratar bra engelska säger hon (men jag har hittills bara talat spanska med henne). Jag vet inte hur det går till, men med henne kan jag prata om riktigt avancerade saker. Om jag inte kan mer än halva ordet så gissar hon alltid vilket ord jag söker - och ger mig det. Hon är bildad och talar själv tydlig castellano. Normalt jobbar hon med reklam, men i dessa kristider jobbar hon med vad hon kan för att försörja sig. Hon städar, är personlig assistent åt äldre människor - och så ger hon privatlektioner i spansk konversation. Hon säger att hon inte är licensierad men att hon jobbar enligt en metodik. Hon tar normalt 14 € per timme men kan gå ned till 7 € per timme nu.

Hon undrade om jag känner någon som antingen behöver konversationslektioner, städhjälp eller annan hjälp. Jag antar att hon har svårt att få det att gå ihop. (Arbetslösheten här i Spanien är nu 26%, att jämföra med Sveriges 7,5%.) Jag funderar på att själv ta några konversationslektioner hos henne. Jag tror att hon är bra. Och så funderar jag på att be henne att  sköta lägenhet, växter och post i sommar - de veckor då ingen kommer att bo här. Hon verkar vara mycket pålitlig. (Vi bodde grannar i vita huset vintern 2008/2009.) Jag ska bara pejla lite först hur hon är med blommor - det vet jag ju inget om. Fördelen med henne framför Cynthia, är att Alicia går att nå via mail. (Och sämre på att sköta växter kan hon knappast vara...)

Det kanske kan vara bra för er att veta också, att ni kan få hjälp med städ - tvätt - matlagning - konversation etc om ni behöver när ni är här.

(Inget är bestämt än - men kanske Ingegärd kommer hit och bor i vår lägenhet några veckor, efter midsommar. Kanske någon annan kan komma därefter? Det skulle kännas tryggt för mig om någon bodde här i sommar de veckor då jag inte är här!)

Alicias hund Noa är en hittehund och förmodligen en korsning mellan chihuahua och yorkshireterrier. Noa fick den kombinerade jackan/selen i dag, den som Kikos matte beställde men som hon sen inte ville ha. Noa borde antagligen ha haft storleken mindre (samma som Bonnie), men selen passade rätt bra ändå. Och Noa lider av reumatism på vinterhalvåret så hon behöver vara varmt klädd. Nu vill Bonnie berätta...

Vov-voff! I dag har vi haft vov-skönt väder hela dagen, varmt och soligt. Det tycker Stella och jag om.

Vi har solat vov-mycket på balkongen. Det var skönt!

Men vi har varit ute och solat också. När vi var ute så satt vi på muren vid stranden. Det var vov-skönt och varmt - och så luktade det intressant från havet. Mycket hav luktade det, men lite båt också.

Men sen kom min kompis Noa förbi. Vi nosade och hälsade och så. Det var vov-länge sen vi sågs senast. Hon fick en sån jacksele av oss, som Stella och jag har. Då blev Noa vov-glad - för hon är ganska frusen av sig. Här ser ni hur hon ser ut i jackselen:

Sen gick vi på promenad tillsammans. Våra mattar pratade mycket, men vi hundar nosade mest. Men sen så gick matte, och Stella, och jag hem igen. Jättemycket vov på er!

I går köpte jag en kruka med gul gerbera och satte i köket. Normalt föredrar jag rosa, men i köket tycker jag att gult piggar upp. Jag satte dem vid min matplats. Då kan jag titta på dem medan jag äter.

I dag när jag var ute så passade jag på att plocka några kranskragar. De blommar för fullt nu. Jag vet fortfarande inte om man får plocka vildväxande blommor i Spanien, så jag vågade inte ta för stor bukett. Jag ställde dem på matbordet i vardagsrummet, så att Ulf också skulle få lite blomsterfägring att titta på. Visst är det en söt liten bukett!

13-01-27:

Vi har haft alldeles underbart väder i dag: lugnt, soligt och +21º. (Nu klockan 18 är det fortfarande 19º ute.) Jag har dels gått en extra lång promenad med hundarna, och dels varit ute på balkongen några timmar.

Men om vi tar allt i tur och ordning: I förmiddags flyttade jag på ugglekudden och la den i fåtöljen, och så la jag en blommig kudde i soffan i stället. Jag känner behov av blommor nu, och Ulf trodde han skulle kunna stå ut med blomkudden om jag bara har en.

Voff! I dag har vi haft ännu vov-skönare väder! Och varmare! Så i dag, då var matte och Stella och jag ute länge i solen. Först så gick vi vov-långt. Och sen så ville Stella och jag vila oss. Så då satte vi oss alla tre på muren. Det är vov-mysigt att sitta på muren! Jag tittade, och luktade.

Stella tittade och luktade hon också. Men rätt som det var så luktade hon mig i rumpan. Men då sa jag till henne, att det inte passar alls - när man sitter på muren. Så sen luktade hon i luften igen.

Ja, vov så många härliga dofter det finns i luften. Vi sniffade och sniffade.

Men vi tittade också - både på människor och hundar.

Men sen, när vi hade vilat länge. Då gick vi hem igen. Och när vi hade gått hela vägen hem. Då behövde vi vila lite mer. Ja, för vi har ju ganska korta ben Stella och jag. Och vi får gå massor av steg när vi går så långt. Så det är därför vi behöver vila oss. Ja, vov på er då!

På eftermiddagen tog jag äntligen itu med de vissna växterna på balkongen, de som Cynthia vattnade ihjäl. Jag har i det längsta hoppats att någon hade klarat sig. Men eftersom inte ett endaste litet skott syntes - så gav jag upp. Det blev sju soppåsar fulla med gammal jord. Sen diskade jag så många av de tomma krukorna som jag kunde ställa på tork samtidigt. (De andra står i blöt så länge.) Nu har jag bara de här växterna kvar:

Men jag har beställt 10 pelargonsticklingar från Rockdala. De skickas därifrån den 11 mars. Så längre fram i sommar kommer balkongen att grönska igen. Och nu har jag ordnat blomvakt! Det visade sig att Alicia tycker om växter, och gärna sköter om mina åt mig i sommar. Hon kommer då även att ta in posten, titta till lägenheten mm. (Hon tar 10 € per timme för den här typen av hjälp, och för städning, tvätt mm. Samma pris som Cynthia alltså.) Alicia sköter om alla växterna på en 70 m² stor takterrass åt ett äldre franskt par, så hon är van. Det blir säkert bra! Men ni är förstås fortfarande välkomna att bo här i sommar om ni vill.

När jag var ute på balkongen satt det en lite brun fjäril på en av mina pelargoner. Jag vet inte vad det är för sort, kanske någon typ av gräsfjäril. Även om den var diskret färgad, så var den söt ändå.

Nu ska jag snart fortsätta att läsa i boken som jag började på i går, Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Jag har inte hunnit läsa så många kapitel, men hittills är boken både intressant och trevlig att läsa. Och jag får dessutom lära mig nya saker. Jag fotograferade av boken, baksidestexten, samt vad som stod om författarinnan. (Det går snabbare än att skriva av.) Jag hoppas att ni kan läsa vad det står.

13-01-28:

Aktuella siffror: Utomhus-temperatur (nu kl 11) 17º, temperatur i Medelhavet 16º, min viktstatus: 52,4 kg och 26,1% fett. Jag har inte nämnt min vikt på länge. Jag äter fortfarande aningen fel, och aningen för mycket, så risken är att siffrorna blir ännu sämre. Nåja, helt har jag inte spårat ur. 52,4 kg innebär ett BMI på 21,5 vilket är helt inom det normala och ett värde som läkare ofta rekommenderar. Största delen av mitt liv har jag vägt kring 51 kg (BMI 21), men mitt ideal ligger på 46 - 48 kg (BMI 19 - 20). Jo, jag har höga krav på mig själv, jag vill inte vara det minsta lilla knubbig. (Då blir självkänslan för låg.) Ändå orkar jag just nu inte göra något åt mina överflödskilon. Hälsomässigt är kilona inte så viktiga, men jag borde försöka minska fetthalten några procent. Nog om detta för stunden.

I dag ska jag gå till banken och hämta mitt nya bankkort. Hoppas nu att det har kommit. De sa att det skulle dröja un semanita (en liten/kort vecka). Men här i Spanien vet man ju aldrig...

PS:

Jodå, mitt nya bankkort låg och väntade på mig. (Och koden är densamma, vilket jag uppskattar.) Det här kortet ska fungera även i internetbutiker. Det var dagens roliga händelse.

Den tråkiga var att Adlibris meddelade att två pocketböcker som jag hade beställt, och väntat på länge, hade blivit returnerade av posten. Posten hade inte eftersänt brevet som de skulle, utan lagt det på utlämningsstället. När det hade legat där 14 dar så returnerades det. Nu har jag beställt böckerna en gång till, Adlibris får kosta på porto samt emballage ytterligare en gång - och så hoppas jag innerligt att Posten sköter sitt jobb den här gången. Jag vill självklart ha böckerna. Det var liksom därför jag beställde och betalade dem... Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som Posten gör fel. Jag har tappat räkningen för länge sedan. Gång på gång missar de att jag har posten definitivt eftersänd. Så dyr som eftersändningen är, så borde man kunna räkna med att Posten eftersänder ALLA brev!

Sorgligt nog skickar varken Adlibris eller Bonniers Bokklubb böcker utomlands. (Och jag känner heller inte till något annat företag som gör det.) Så snart vet jag inte längre hur jag ska få mitt behov av litteratur (skriven på svenska språket) tillfredsställt längre. Jag får väl köpa på mig rejält med böcker när jag besöker Sverige, och checka in en extra resväska på flyget med dessa.

Den 8 februari upphör min eftersändning. Därefter ska allt som skickas till mig, med adress Maltesholmsvägen, återsändas till avsändaren med ett meddelande om att jag är avflyttad från den adressen. Undrar om posten klarar det? De kanske stoppar eventuella brev i Ulfs brevlåda? Tänk på, att om ni någon gång vill nå mig via post, så måste ni adressera brevet direkt hit till El Campello - annars får jag det inte.

På El Paseo mötte jag i dag ett trevligt svenskt par som var på tillfälligt besök. De bor på hotell i San Juan, men besökte i dag El Campello. Vi pratade en stund, men jag glömde tyvärr att fråga vad de heter. Jag gav dem min webbadress och hoppas att de hör av sig då de kommit hem.

PS2:

Det trevliga paret heter Håkan och Birgitta (och är från Stockholm)! Jag hade berättat för Ulf att jag hade träffat dem, och när Ulf senare var ute och gick så kände han igen dem från min beskrivning - och började prata med dem. Nu har de varit här som hastigast och tittat på vår lägenhet. Kul! Ja, hade inte Birgitta sagt något om "söta hundar" till sin man när de mötte oss innan i dag, så hade vi aldrig börjat prata med varandra...

Nu ska jag strax gå ut med hundarna igen, och sen ska jag gå på gympan.

13-01-29:

Den 18/1 beställde jag ett par saker från Textilgallerian, www.textilgallerian.se, som har stort sortiment och som skickar saker hit till Spanien. (Jag tycker mycket bättre om textilier i svensk design, än i spansk...) Paketet kom fram i dag. Jag hade bl a beställt en blommig löpare som vi ska ha på matbordet i vardagsrummet. En sådan här:

Ulf tycker också om den. Den heter Sommartid och kommer från Ekelunds linneväveri, http://www.linnevaveriet.se/sv. Jag gillar deras produkter. Jag beställde också ett par disktrasor därifrån. Nej, det är inte vilka disktrasor/diskdukar som helst, se: http://www.linnevaveriet.se/Sortiment%202013/typ-diskdukar. Jag köpte sådana i 50% bomull och 50% bambu som är naturligt antibakteriella, tål att kokas, men normalt bara behöver sköljas ur. Man kan även lägga dem fuktiga i mikrovågsugnen (2 minuter på full effekt) för att döda bakterier. Textilgallerian har inte hela Ekelunds sortiment, men det finns ändå mycket att välja på.

Ekelunds har så många mönster som jag blir glad av. Det betyder mycket för mig att ha "uppiggande redskap", när jag måste göra tråkiga saker som att torka av diskbänken eller städa. Här ser ni ett litet urval av Ekelunds diskdukar:

PS:

Som vanligt var det både roligt, jobbigt och nyttigt på gympan. Innan dess, när jag var ute och gick med hundarna, så mötte jag Inka. Vi har inte setts sedan i somras. Nu satte vi oss på en uteservering och fikade (jag tog en färskpressad apelsinjuice) och pratade en hel timme. Det var trevligt! Medan vi satt där så kom Håkan och Birgitta förbi. Vi hälsade som hastigast på varandra. Och när jag skulle skiljas från Inka, passerade vi en kvinna som på svenska frågade vilken ras de söta hundarna är av. Jag hann i hastigheten inte fråga om hon bor här. Svenskar som är bofasta i El Campello är ju annars alltid intressant att få kontakt med. Vi är ju inte så många och kan kanske behöva varandra emellanåt. På väg hem mötte jag Maud och bytte några ord även med henne. Det är sällan jag kan prata så mycket svenska på en enda dag. (Samtalen med Ulf undanräknade.)

13-01-30:

Grattis på födelsedagen käre lillebror Uno!

         

PS:

Jag vaknade häftigt i morse av att Bonnie började kräkas i sängen. Jag for upp som ett skott och lyfte ner henne på golvet, så det sista kräket kom på golvet (som är lätt avtorkbart). Hon hade kanske ätit något olämpligt på gatan i går? Jag hinner inte alltid stoppa henne (eller Stella). Jag vet ju aldrig i förväg om de bara ska lukta på saken, kissa på den, eller äta den. Tyvärr så kom det lite kräk på påslakanet också. Lakanet ligger i tvättmaskinen nu. Jag bytte lakan i förrgår och jag trodde förstås att de skulle hålla sig rena mer än 2 nätter... Nåja, nu mår Bonnie bra igen - och det är ju huvudsaken.

Jag drömde en mardröm i natt om att Stella hade försvunnit. Jag letade överallt, men hon fanns ingenstans - och jag var förtvivlad. Jag vaknade av oron och fann Stella hoprullad alldeles invid min kind. Jag klappade henne en stund innan jag kunde somna om. Vi lever i symbios lilla Stella och jag.

PS2:

När Bonnie, Stella och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad hörde jag återigen svenska talas. Det visade sig att en grupp på 17 svenska par bor på golfbane-anläggningen Bon Alba (4 km härifrån) under 8 veckor. I dag hade nästan alla besökt marknaden, och paren jag mötte letade efter en bra restaurang längs El Paseo.

I förmiddags besökte jag affären Aldi och köpte fler "stekpanne-mellanlägg". Sådana här:

Ulf och jag köpte några förra året, när Aldi förra gången sålde sådana. (Aldi är en "Lidl-liknande" affär som bara har mat i sitt ordinarie sortiment, men som har sådana här erbjudanden då och då.) Mellanläggen är väldigt smidiga och tvättbara dessutom. (Innan hade vi hushållspapper för att skydda teflonpannor mm - men mellanläggen är mycket smidigare att hantera.) Nu kom jag på att de säkert skulle vara smidigare att ha som mellanlägg mellan de porslins-ytterkrukor som jag just för stunden inte använder. (Även här använde jag hushållspapper tidigare.) Det blev förstås både bättre, och ser prydligare ut, med mellanläggen. (Krukorna står ovanpå ett köksöverskåp, utom den stora blå krukan som står ovanpå kylskåpet. Vi har ju ont om riktiga förvaringsutrymmen här...)

Förra året sålde Aldi slut på alla sina mellanlägg inom 15 minuter efter att de hade öppnat. I år verkar de ha fått in betydligt fler. Är det någon av er, mina närstående, som vill att jag köper några mellanlägg åt er och tar med upp till Sverige i sommar? (De ligger i 3-pack och kostar ca 5:-/st.) Jag har inte sett just den här typen i Sverige.

F ö har vi 19º och solsken.

13-01-31:

Tänk! Det är fortfarande januari - men i dag har jag gått barfota i sandalerna, och varit klädd i T-shirt och knäkorta byxor. Och jag har verkligen inte frusit. Hundarna och jag gick en lång promenad i solen. Jag vet inte hur varmt det har varit som mest, men nu på eftermiddagen är det 21,5º (på Alicante-gadgeten står det 24º). Jag blir så glad av sådana här underbara dagar! Tänk om jag hade kunnat skicka en sådan här varm och solig dag till er i Sverige! Ni hade verkligen behövt den för att ladda era vintertrötta batterier. Men trolla kan jag tyvärr inte...

Jag har läst 3/4 i boken Señor Peregrino. Jag tycker mycket om den, och skulle redan ha läst ut den om jag bara hade hunnit. Men i kväll ska jag dansa sevillanas, och tidigare i dag tog jag rätt på tvätt samt skurade begagnade blomkrukor (som jag senare ska plantera annat i). Läsa brukar jag göra en stund på kvällen, de kvällar jag inte har annat för mig.

ABA-tango, och flera andra tangoföreningar här i provinsen, kommer den 28/4 att hålla en stor tangotävling för amatörer i Alicante. Det ska bli middag, dansuppvisningar och milonga efteråt. Förr i tiden (= före Ulf, då när jag dansade tango så ofta jag kunde) så hade jag genast anmält mig till både tävling och milonga. Förr tävlingsdansade jag emellanåt. Men nu har jag inte ens en danspartner. Och eftersom jag dansar så sällan, så dansar jag förstås mycket sämre nu, än vad jag gjorde när jag var som mest aktiv. Men jag borde gå på festen. Jag tycker ju det är så roligt med tango - och att dansa.

Vi får se. Det är ett tag till dess. Men på något sätt är det inte lika roligt att klä mig fin och gå och dansa tango ensam, när Ulf sitter ensam hemma under tiden. Det är bra synd att han är så totalt ointresserad av dans. Jag skulle kunna lära honom att dansa, om han bara hade velat. Han har bra taktkänsla, så han hade kunnat bli en bra dansör...

13-02-01:

Jag läste ut Señor Peregrino i går. Jag tyckte att boken var oerhört bra! Den var intressant och spännande, och så hade den dessutom ett djup. Jag tycker om böcker där huvudkaraktärerna är lite annorlunda, och där man får veta mer om deras tankar och känslor. En bok med bara "action" blir så "död" jämförelsevis. Det kändes som ett sorgligt farväl i går, när jag hade läst den sista sidan. Jag hade gärna levt tillsammans med Jaimilet och Señor Peregrino ett tag till...

Författarinnan Cecilia Samartin har också skrivit en bok som heter Drömhjärta: "Kusinerna Nora och Alicia lever ett bekymmerslöst liv på 1950-talets Kuba, två små flickor som möjligen oroar sig för om det kommer att bli regn på förmiddagen. När Fidel Castro tar makten på Kuba förändras deras liv för alltid. Nora och hennes familj bestämmer sig för att lämna Kuba, medan Alicias far tror på revolutionen och stannar kvar. I USA kämpar Nora med den amerikanska livsstilen, men fortsätter vara kuban i själ och hjärta. Hon släpper aldrig drömmen om sin barndoms Kuba. Alicias liv blir fattigt och hårt, på ett Kuba där varje dag är en kamp och där hungern driver människor till desperata handlingar."

Den finns som pocket och jag skulle ha beställt den bums om jag trodde att den skulle hinna komma innan eftersändningen tar slut. Men det är uteslutet - tyvärr. Jag får väl köpa den när jag kommer till Sverige i sommar.

Cecilia har dessutom skrivit  Salvadoreña: "Ana växer upp hos sin mor i en liten by i El Salvador och trots fattigdom lever hon ett bekymmerslöst liv tills den dag när inbördeskriget i landet rycker närmare och landsbygden utsätts för en massaker. Med ett slag förändras hennes liv, men Ana lyckas fly kriget. Av en slump kommer hon till USA där hon söker sin tillflykt innanför ett nunneklosters trygga murar. Som vuxen ändrar Anas liv kurs ännu en gång när hon anställs som barnflicka hos den välbärgade familjen Trellis, som lever ett rikemansliv i överflöd i Kalifornien. Ana upptäcker snart att det bakom den välpolerade fasaden finns individer med sårade själar."

Salvadoreña verkar bara finnas som inbunden än så länge, men kommer snart i pocketformat. Utöver dessa har Cecilia skrivit flera andra böcker (bl a Doña Maria och Mofongo), men dessa hittar jag bara på engelska och norska. Jag tycker att det är intressant att läsa böcker av en för mig ny författare, som handlar om saker som jag inte känner till tidigare. Jag vill läsa åtminstone en bok till av den här författarinnan.

Det är inte lika varmt i dag - men soligt. Jag ska åka till Carrefour samt djuraffären Madagascar nu på förmiddagen, för att köpa människomat respektive hundmat.

PS:

Jo, det blev lika varmt som i går, så hundarna och jag gick en extra lång promenad när jag hade kommit hem från min inköpsrunda. (Och jag hade knälånga byxor och var barfota i sandalerna. Fast i dag hade jag en långärmad tröja eftersom det blåser lite.) När vi ska gå kvällspromenaden måste jag förstås ta på långbyxorna igen.

Med dagens post kom el- och vattenräkningen. Vattenräkningen var på 50,30 € (≈ 433:-) för tre månader (26/10 - 28/1). Vi hade gjort av med 30 m³ under perioden. Helt OK. Elräkningen var på 175,84 (≈ 1514:-) för en månad (20/12 - 25/1). Det är mycket, men helt OK så här års. Vi hade gjort av med 839 kWh. Vi har inte velat frysa, men vi har hushållit med värmen. Vi har haft några energisnåla element på dygnet runt som grundvärme, och sen satt på andra (som drar mer) under några timmar när vi har känt oss frusna. Just nu har jag 20º i mitt rum, fast jag inte har någon värme på. Men när det är kallare ute kan det bli så kallt som 16-17º om jag inte sätter på elementet. Drygt halva vintern har gått nu. I mitten av mars brukar det bli varmt ute igen. Även i Spanien kan man längta efter våren och sommaren...

13-02-02:

Vädret ser tveksamt ut nu på morgonen, fast båda väderleksprognoserna säger sol. Några gråa moln seglar förbi och det blåser. Det ser nästan ut som om det skulle kunna komma en skur. Jag hoppas dock att det blir bra torkväder på balkongen, för i morse kräktes Bonnie på underlakanet och madrasskyddet. Så nu måste jag tvätta dem, fast jag inte hade tänkt tvätta just i dag. Jag undrar varför Bonnie kräks. Hon verkar må bra på dagen, men det är tredje morgonen hon kräks (30/1 + 1/2 + 2/2). I går kom det så lite så jag behövde inte byta lakan, och dagen innan kräktes hon inte. Jag undrar förstås: Är Bonnie sjuk? Har hon fått i sig något olämpligt? Vad kan det annars bero på? Om hon fortsätter att kräkas så får jag förstås ta henne till veterinären på måndag. (Stella har inte kräkts.) Det är bra synd att hundar inte kan tala, för då hade jag kunnat fråga Bonnie hur hon mår...

Katarina och hennes man kom fram till El Campello i går. Skönt att deras resa gick bra!

PS:

Molnen försvann, men det blåser rejält i dag, och det ska inte lugna ner sig förrän i morgon eftermiddag. Utsikt från vår balkong (14:30):

13-02-03:

Ännu en blåsig dag. På morgonpromenaden var det bara 12º ute, och vindarna kändes iskalla i skuggan. Det ska bara bli några enstaka grader varmare, så i dag blir det inte tal om några knäkorta byxor inte.

Jag började på en ny bok i förrgår: Bockfesten av Mario Vargas Llosa. Den handlar om diktatorn Trujillo som under 31 år höll Dominikanska republiken i ett järngrepp. Författaren blandar fantasi med historiska fakta. (Personerna och händelserna är verkliga, men personernas ord och tankar är förstås fantasi.) Man får i boken lära känna diktator Trujillo och hans närmaste män, men även hans fiender som planerar att mörda honom. Bokens huvudperson är Urania som återvänder till sitt hemland efter många år i USA för att göra upp med sitt förflutna. Hennes far var en av Trujillos trogna, som när han hamnade i onåd försökte blidka Trujillo genom att ge honom sin då 14-åriga dotter Urania.

Boken är lite tungläst (den har periodvis meningar som sträcker sig över en halv sida), men är samtidigt intressant. Lite allmänbildad blir jag på kuppen. Jag visste inte exakt var Dominikanska republiken ligger (bara att det var någonstans mellan Nord- och Sydamerika), och inte kände jag till dess historia. Men nu har jag läst på. (Dominikanska republiken ligger på ön Hispaniola i Västindien, granne med Haiti, och Trujillo regerade mellan 1930 och 1961.) Mera fakta hittar ni bl a här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dominikanska_republiken. (Vargas Llosa fick Nobelpriset i litteratur 2010.) 


 

I Dagens Nyheter, som Ulf läser varje dag, svarar bibliotekarien Jenny Lindh på frågor från läsarna. Hon svarar ofta med humor. Här nedan svarar hon på frågan om vilket som är världens äldsta bibliotek. Jag tycker att hennes förklaring, av vad en lertavla är, är mycket fyndigt formulerad:

Alexandria är mest berömt, men inte äldst. I stället brukar historiker räkna biblioteket i Ebla, några mil söder om Aleppo i norra Syrien, som det äldsta bibliotek vi känner. Redan 2500 år f Kr fanns där ett stort bibliotek med cirka 16000 lertavlor (för er digitala infödingar kan lertavlor beskrivas som ett slags solbrända läsplattor). Med tanke på hur sofistikerat biblioteket i Ebla var – beståndet var såväl katalogiserat som hyllplacerat för snabb framtagning – är det dock sannolikt att ännu äldre biblioteksfynd finns att göra för Indiana Jones och andra professionella arkeologer.

Och på tal om något helt annat - så vill jag egentligen hellre ha en hundvalp till, än fåglar. Jag släpper inte drömmen om en liten cremefärgad chihuahuaflicka... Men just nu tycks det inte vara det rätta tillfället. Tyvärr...

Vov på er! I morse, när vi hade vaknat, då låg jag kvar en stund i sängen. Ja, jag kröp under täcket igen. Jag tycker om att ta det lugnt på mornarna. Fast Stella, hon brukar vilja gå upp bums när hon vaknar.

Fast sen gick jag upp i alla fall. Och sen tvingade matte ut oss på en morgonpromenad - fast det blåste ute. Men när vi kom hem igen - då fick vi frukost. Och jag tycker alltid om att äta, det gör jag. Ja, och så vilade jag på maten några timmar.

Fast sen, då var det dags att gå ut igen. Men då blåste det mindre, så då följde jag med frivilligt. Stella och jag hittade en vov-intressant lukt på ett ställe. Ja, det luktade liksom hundkiss blandat med något annat. En verkligt intressant lukt var det!

Och sen, när vi hade gått en bit - då såg vi Sabi och hans matte. Tänk, Sabi kom gående uppe på muren. Han vågade gå så högt upp.

Först så satte vi oss en stund på muren och pratade, och tittade, och luktade - Sabi, och Stella, och jag, och våra mattar.

 

Men sen, sen bjöd Sabis matte alla oss hundar på hundgodis. Sabis matte har nästan alltid hundgodis i sin ficka. Vov-gott hundgodis med kycklingsmak. Smask, alltså!

Och sen, sen gick vi vidare. Ända till stranden vid Rio Seco gick vi. Och vov, så skönt det var i sanden! Det var alldeles mjukt om tassarna! Egentligen får inte hundar vara på stranden, men vi sneddade lite.

På stranden, där det bara är stenar - där får hundar vara. Det är ju vov-bra. Men det är inte lika skönt för tassarna att gå på stenar, det är det ju inte. Fast det är runda stenar, inte såna med vassa kanter.

Sen hade vi vov-mysigt! Ja, för Sabis matte bjöd på mer hundgodis! Det är så mysigt att fika ute. Vi tuggade och tuggade. Smask och drägel så gott det var.

Men efter en stund, då gick vi hem igen. Vov-vov och voff!

PS:

När jag sopade på balkongen råkade jag bryta av en liten kvist av min favoritpelargon. Det var ju förargligt! Jag la kvisten i en skål vatten så nu kan jag i alla fall njuta av blommorna några dagar.

13-02-04:

I dag är det Internationella cancerdagen / Världscancerdagen.

   

Internationella unionen mot cancer (UICC) startade Världscancerdagen för 7 år sedan med utgångspunkt från en konferens i Paris. UICC har som uppdrag att samordna verksamheter som rör cancer och Världscancerdagen. Förutom att varje år lyfta fram olika teman har UICC några kärnfrågor.

Kärnfrågorna handlar om att barn ska ha möjlighet att vistas i rökfri miljö, vikten av att kombinera en balanserad kost med fysisk motion och därigenom undvika följdsjukdomar och fetma, att öka kunskapen om vaccin som kan förebygga cancer och även att försöka öka kunskapen kring helhetsbilden av cancer.

UICC vill lyfta fram det faktum att 40% av alla cancerfall skulle kunna förebyggas genom en kombination av flera eller alla av ovanstående kärnfrågor.

Ja, vi gör väl alla så gott vi kan för att leva sunt. Ingen av oss vill ha cancer (eller hjärt-kärlsjukdom). Men för min del lyckas jag inte leva helsunt sju dagar i veckan, än mindre 365 dagar om året... Men jag försöker! Om enbart intellektet styrde alla handlingar så vore det inte svårt alls, men nu är det ju det här med alla känslor som påverkar.

Själv äter jag fel och för mycket när jag är stressad, trött, ledsen, besviken eller arg. När jag är glad och mår bra äter jag nästan bara när jag är hungrig, och har heller inget behov av snabba kolhydrater. (Varför jag har ätit för mycket nu i vinter? Troligen p g a psykisk stress. Det stressar mig att fortfarande delvis ha mina tillhörigheter på två orter. Det stressar mig att inte få göra det här till mitt riktiga hem. Det stressar mig att jag aldrig riktigt kan komma till ro. Det stressar mig att inte kunna leva riktigt så som jag vill leva. Men annars mår jag bra!)

Tyvärr händer det även (fast det känns väldigt orättvist) att människor, som lever hälsosamt på alla sätt och vis, drabbas av sjukdom. Generna kan vi ju inte styra över...  Tja, livet är sällan så enkelt att leva - som vi önskar att det skulle vara.

PS:

Jag har glömt att berätta att Bonnie verkar vara återställd nu. De två senaste mornarna har hon varit ovanligt pigg, och t o m frivilligt hoppat ur sängen.

Vädret är fint, men kyligt. Jag fryser och går ut klädd i långbyxor och jacka - men jag möter folk i T-shirts och shorts/kjol och bara fötter i sandalerna. Men de senare är säkerligen soltörstiga turister... Spanjorerna har vinterjackor på sig.

13-02-05:

"Man ska inte ropa hej..." I morse, strax före 06, väcktes jag av att Bonnie ulkade. Jag hann precis lyfta upp henne från sängen innan hon kräktes. Det kom bara lite. Men jag har börjat ana ett samband. Det är troligen när hon äter en viss sorts torrfoder sent på kvällen som hon kräks morgonen efter. Om hon får samma foder tidigare på dagen är det inga problem. Hädanefter ska jag utesluta detta fodret under kvällstid, så får vi se om hon slutar kräkas. Vi besökte ändå veterinären i dag, för både Bonnie och Stella behövde få klorna klippta, så jag passade på att fråga veterinären. Han sa att det är mycket troligt att kräkningarna beror på mat som var svårsmält och som ligger kvar i magsäcken hela natten. Men om hon fortsätter att kräkas får de förstås undersöka henne ordentligt.

Jag har varit i järnaffären i dag och diskuterat borrmaskiner. Jag har en slagborrmaskin, men behöver en borrhammare för att komma i de hårda betongväggarna här. Problemet är att ord som borrhammare aldrig står i lexikonen. Borrmaskin kan jag slå upp, och hammare. Men om jag säger "borrmaskin med hammareffekt", så tror de först att jag menar en vanlig slagborrmaskin.  Nåja, efter lite diskussioner (förstärkta med gester) så förstod de vad jag ville ha. (Kanske jag kunde ha sagt pneumatisk borrmaskin?) Proffsmaskinerna kostar från 250 € och uppåt, men de hade ett mellanting för 157 € (≈ 1350:-). I Sverige kostar en hammarborr från tusenlappen och uppåt. Det är dyra maskiner så det gäller att välja rätt - tillräckligt stark, men inte dyrare än nödvändigt.

Sen diskuterade vi borr. Jag har träborr, metallborr, betongborr, coromantborr och kakelborr. När jag skulle slå upp vad coromant heter på spanska så upptäckte jag att det är ett varumärke (Sandvik AB) och inte materialet på hårdmetallbiten som sitter längst fram, vilket jag trodde. (Så lärde jag mig det.) En ny betongborr kostar kring 12€, så en sådan köper jag ett hur som helst. I dag köpte jag ingenting, jag vill jämföra priser först.

I dag har vädret varit riktigt skönt, och jag har inte behövt någon jacka. I kväll ska Katarina följa med mig på gympan. Jag hoppas att hon tycker att passet är lika trevligt som jag gör.

PS:

Ja, nu är Katarina också medlem i AMUDECA (El Campellos kvinnoförening), och planerar att gå på samma tisdagsgympa som jag. Kul!

En stund innan vi skulle gå fick jag lätt panik. Min datorskärm blev alldeles svart! Hur jag än gjorde så kunde jag inte se något. (Annars fungerar själva datorn/hårddiskarna.) Grafikkortet är ju på väg att ge upp, skärmen blir ofta svartrandig, men jag hoppas att kortet håller ett tag till. Och skulle det gå sönder så hoppas jag att jag blir förvarnad en stund innan, så jag hinner kopiera lite av det som jag behöver ha till hands - min hemsida t ex. Skulle denna datorn sluta fungera - så har jag min lilla rosa 10-tummare som reserv. Jag kan maila, och uppdatera hemsidan därifrån (och betala mina räkningar via internetbanken) - men jag kan inte redigera foton o dyl. Vi får väl hålla tummarna för att den här datorn håller åtminstone ett par månader till!

Jag tror förresten att borrhammare heter taladro percutor. (Jag har tittat på webbsidor där man säljer verktyg.)

13-02-06:

I morse mådde Bonnie bra. Om kräkningarna berodde på det svårsmälta fodret så lär problemet vara över nu. Vi har soligt men lite kyligt. Det blir nog inte mer är +16º i dag, samma temperatur som det är i havet. Det är praktiskt taget ingen som badar så här års, bara någon enstaka turist. Men det är skönt promenadväder...

PS:

Antingen har jag konstanta värmevallningar - eller också blev det varmare ute än jag trodde. I alla fall så räckte det med knäkorta byxor och sandaler (och varken jacka eller strumpor) på mitt-på-dagen-promenaden...

Vov-vov! I dag har jag försökt att ta det lugnt och vila mig. Men jag ska säga att det inte är lätt - när man har en vild tonårsdotter. I morse så la jag mig i soffan och solade. Då kom Stella och klättrade upp på en kudde - och la sig ovanför mig. Då blev det vov-svårt att koppla av.

Och sen, när vi hade gått promenad och ätit frukost - då la jag mig på soffan igen för att sova. Men då kom Stella och störde mig. Hon vill bara leka hela tiden.

Jag flyttade på mig, men Stella satt bara och tittade på mig, så jag kunde inte koppla av. Ja, voff! Det är vov-roligt med barn, det är det. Men det var lugnare innan jag fick några.

Fast det är nog normalt, att tonåringar i Stellas ålder vill leka hela tiden. Ja, med pipdjur och sånt.

Eller med sina mammor, eller sina mattar, eller sina hussar... Hon lugnar säkert ner sig när hon blir äldre. Själv leker jag bara tre-fyra gånger om dan numera. Ja, voff då!

PS2:

I eftermiddags var vi och fikade hemma hos Katarina och Per. (De hyr en lägenhet i första linjen nu februari - april.) Vi satt i solen på deras stora balkong. Det är precis en sådan utsikt, som från denna balkongen, som jag drömmer om!

Både Katarina och Per är väldigt trevliga så vi satt länge och pratade. Per satt på samma sida som jag, så varken han eller jag kom med på fotona.

Däremot tog jag två foton av Katarinas hund Zeke. Han är en Rhodesian ridgeback och väger hela 60 kilo! Aningen större än mina hundar, om man så säger... Men han är jättefin! Lugn, stabil och väluppfostrad! Vi ska presentera våra hundar för varandra lite längre fram (på neutral mark första gången). Jag räknar med att mina blir vettskrämda och skäller ut Zeke efter bästa förmåga. Men eftersom jag räknar med att Zeke knappt kommer att höja på ögonbrynen åt dem, så lugnar de nog ner sig efter ett tag.

13-02-07:

Mot slutet av dagens lektion i Sevillana, så tyckte jag att jag klarade alla de komplicerade turerna riktigt bra. Vi hade övat ensamma med lärarinnan framför oss i drygt en timme. Men sen så skulle vi dansa parvis (utan någon att titta på). Och då kunde jag plötsligt inte alls. Antingen så missade jag helt ett steg - eller så låg jag 1 sekund efter de andra... Suck! En gång fick jag dansa med lärarinnan, och då gick det nästan bra. Ja, det är inte lätt att lära Sevillana - men roligt!

På hemvägen hade jag sällskap med min kurskamrat Lola, en kvinna i 70-årsåldern som bor i kvarteret bredvid. Vi diskuterade växter på hemvägen, och hon bjöd hem mig för att titta på hennes pelargoner. Jag tackade ja, och följde med henne upp till hennes takvåning. Hon har en stor balkong (mycket lång, men inte djup) som är så proppfull med växter (mest pelargoner) att där inte får plats några möbler. (Så hade jag det i Helsingborg innan jag flyttade! Då hade jag över 100 växter på balkongen, men faktiskt en liten stol också.*) Lolas växter är stora och fina! Hon har bl a en pelargon som är 35 år gammal och har en stam så tjock som en människoarm! Och flera är meterhöga. Hon erbjöd mig att få sticklingar en annan dag när det är dagsljus. Jag tackade ja förstås, och sa att hon kunde få någon enstaka stickling av mig om hon vill.

Jag får bjuda hit henne en annan dag - när det är dagsljus. Vi stöter på varandra på trottoaren ibland. Det är aldrig fel att få nya vänner. Vi har antagligen bara det här med Sevillana och pelargoner gemensamt, men det är viktigt för mig att lära känna spanjorer - så jag får öva mig att prata spanska.

*) Lite kuriosa: När jag flyttade till Spanien så tog jag med mig 6 stycken av mina favoritpelargoner (och en stickling av mitt paradisträd). Resten av växterna gav jag bort. Mina döttrar fick en del, men pelargoner gillar ingen av dem. I kvarteret där jag bodde, bodde också en man som hade väldigt många stora växter på sin altan. Jag frågade om han ville ha ett dussin pelargoner i stora krukor. Det ville han. När jag kom med dem så sa han: "Så fina, vilka kraftiga stammar! Säg att du är gift - annars friar jag till dig". Jag svarade inte på frågan, men är övertygad om att mina pelargoner fick det bra hos honom...

13-02-08:

Jag gick förbi "kinabutiken" och fick syn på en ovanligt färgad pelargon. (Äggskals?) Jag köpte den bums, för den kommer att matcha mina andra rosa (och vita) pelargoner perfekt. Så här ser den ut:

Och så här ser min favoritpelargon ut i dag:

Jag är egentligen ingen pelargonfantast. Jag gillar de flesta rosa blommor, och favoriserar i synnerhet rosor, men även azalea och rhododendron. Men planterade i kruka på en solig spansk balkong - då passar pelargoner bäst! Här blommar de ju året runt.

PS:

Nu har jag läst ut boken Bockfesten. Boken var bättre än vad jag förväntade mig, och spännande intill sista sidan. Bitvis var den otäck (jag mår inte bra av detaljerade beskrivningar av tortyr), men för det mesta intressant. Och trots att jag inte trodde det från början så kan jag rekommendera den. (Men alldeles lättläst var den inte, bl a krävde läsningen att jag tog reda på mer om Dominikanska republiken och dess politik - för att förstå.)

13-02-09:

Tänk så många glada skratt jag (och Ulf) får för att jag har hundar! I går eftermiddag, när det var dags att gå på promenad, så låg Bonnie och vilade sig på soffan. När hon såg att jag satte på mig skorna i hallen (jag brukar göra mig själv klar innan jag sätter på hundarna deras selar) så reste hon sig upp. Jag trodde att hon skulle komma ut i hallen - men icke! Nej, Bonnie sprang raskt fram till andra soffhörnan och grävde sig in bakom kuddarna. Hon ville tydligen inte följa med ut. Hon var mycket nöjd när hon gömt sig bakom tre kuddar. Det var bara den lilla detaljen att svansen stack ut - och den viftade... Det såg så roligt ut! Det var dumt att jag inte sprang efter kameran, men den låg nere i mitt rum. Ja, både Ulf och jag skrattade gott i alla fall. Men Bonnie blev ganska besviken när jag hittade henne, och "tvingade" med henne ut.

På sena kvällspromenaden i går mötte vi Katarina och Zeke. Precis som jag hade räknat med så skällde mina en stund av rädsla, medan Zeke bara tittade på dem och tycktes undra om de där små verkligen kunde vara någon sorts hundar. Efter några minuter lugnade Bonnie ner sig och stod lugnt en meter från Zeke. Stella stod fortfarande helst bakom mina ben.

Förresten väger Zeke "bara" 55 kg nu. 60 kg är vad han har vägt mest - men idealvikten för en Rhodesian ridgeback-hane är 36½ kg. Zeke är alltså ovanligt STOR! Han gör succé här på strandpromenaden. Några enstaka blir förstås rädda, men de flesta tittar beundrande. Och väldigt många män (både yngre och äldre) kommer fram och klappar Zeke, som snällt låter sig klappas. I männens ögon ser jag - att precis en sådan hund skulle de också vilja ha.

I morse, på morgonpromenaden, mötte vi återigen Katarina och Zeke. (Ulf var också med.) Både Bonnie och Stella skällde, men Zeke var alldeles lugn och stod stilla. Mina hundar tystnade snabbare den här gången. Och när vi hade stått och pratat några minuter fick Zeke t o m nosa lite försiktigt på både Bonnie och Stella. Och Stella smög sig bakom Zeke för att lukta på honom, men vågade inte gå alldeles intill. Vid nästa möte hoppas jag att jag har kameran med! De ser härliga ut ihop, hundarna!

Solen skiner, men det är lite kyligt i luften, på morgonpromenaden var det bara 11,5º. Några grader kommer förstås temperaturen att stiga framåt dagen, så det blir säkert fint promenadväder.

PS:

Jag har tillbringat en stor del av dagen på balkongen. Där var det varmt och skönt i solen. Jag har planterat flera krukväxter i större krukor, samt satt några sticklingar. Egentligen skulle jag plantera om fler växter. Mitt paradisträd behöver en betydligt större kruka, och sex pelargoner (som nu står i små krukor) ska jag plantera i självbevattningskrukor. Men planteringsjorden tog slut... (Jag hade bara en 25-liters påse.) Jag ska köpa mer på måndag, för då ska Maud och jag till djuraffären Madagascar samt till Carrefour (och de senare säljer jord). Under arbetets gång såg det ut så här:

Mitt rosépepparträd (som har vuxit upp från ett rosépepparkorn som jag satte förra våren i en liten kruka) fick äntligen en betydligt större kruka att stå i. Ser ni så lyckligt trädet ser ut på fotot nedan t v? Jag ser det... (Och paradisträdet ser allt lite avundsjukt ut...) Till höger ser ni mitt patent för "diskbänksersättning". Jag ville inte blockera diskbänken i köket med alla krukor där vattnet skulle rinna av, och jag kunde ju inte gärna låta det smutsiga vattnet droppa ner på grannens balkong. Lösningen ser ni på fotot - en pall med hålmönster med en balja under. Det fungerade utmärkt. (Och sen tömmer jag förstås bara baljan i toaletten.)

Hur allt ser ut när det är klart får ni vänta med att se. Jag ska ju fortsätta att plantera om i nästa vecka.

I söndags hade några affärer i Alicante söndagsöppet för första gången. Affärstidslagarna här ser inte alls likadana ut som i Sverige. Här har man tidigare bara fått hålla öppet ett visst antal sön- och helgdagar om året, och det är dessutom olika regler i de olika regionerna. Fr o m i söndags får alltså affärerna lov att ha öppet här i Valenciaregionen (i alla fall i centrala Alicante). I Alicante var det bara El Corte Inglés, Calcedonia, Sfera samt några få fristående butiker som hade öppet. En så stor affär som Zara hade stängt. Calcedonia hade tydligen många kunder,