"UTF-8 (åtta-bitars Unicode transformationsformat) är en längdvarierande teckenkodning som används för att representera text kodad i Unicode, som en sekvens av byte (oktetter). Unicode använder upp till 21 bitar per tecken, vilket inte får plats i en byte, och därför används till exempel i textfiler vanligen en av metoderna UTF-8 eller UTF-16 för att få en serie bytes. UTF-8 har valts som huvudsaklig teckenkodning i internetprotokoll: nya protokoll måste stöda denna teckenkodning, om det inte av speciella skäl är olämpligt."

Nej, jag blev inte ett dugg klokare. Och det krånglar fortfarande... Suck!

13-03-14:

Solen skiner, Nova mår bra, men jag har jättemycket jag bör göra. Jag ska försöka beta av några av punkterna på min långa att-göra-lista...

 

PS:

Jag har hunnit gjort några saker på listan, men vi har också varit ute på en lång promenad. Det är härligt väder ute! Det har blåst in en massa tång de senaste dagarna, så nu är kommunen igång med att forsla bort tången. Det är faktiskt inte ofta vi har tång på stranden, men det händer nån gång då och då.

På promenaden såg vi ett mycket intressant, men inte ovanligt, sätt att parkera. De första bilarna ställer sig där det är tillåtet. Sedan fyller de andra på tills gatan är proppfull. När sedan någon vill köra därifrån så är det bara att tuta, och tuta, och TUTA. Till slut har alla som står i vägen kommit för att flytta sina bilar. Men tänk om man har bråttom...

Nu vill Bonnie berätta!

Vov på er! Oj, så vov-mycket jag har gjort i dag. I morse, då solade Stella och jag på balkongen. Ja, och matte hon planterade växter. Jag fick tyvärr inte hjälpa till att gräva i jorden. Annars är jag vov-bra på att gräva.

Och sen, sen gick vi på promenad, matte och Stella och Nova och jag. Tänk så vov-många flickor vi är i vår familj! Fyra stycken!

Matte bar Nova nästan hela tiden. Men sen så satte matte ner Nova på trottoaren. Jag fick förklara att trottoaren inte är farlig, utan att man bara går - precis som man gör inne.

Och så tittade jag noga efter så det inte kom någonting farligt nära oss, när Nova var på marken.

Och Stella gick nära Nova, så Nova skulle känna sig tryggare. Och då gick Nova en bit alldeles själv. Flera meter gick hon.

Men sen satte vi oss på muren, vi tre hundar - och matte. Och så tittade vi, och luktade. Vi solade också.

Jag hade koll på alla som kom förbi. Om några människor försökte klappa Nova utan att fråga mig först. Då skällde jag ut dom. Ja, för Nova är ju så liten. Så henne måste man vara rädd om.

Vi tog hand om Nova hela tiden, Stella och jag. Man ska ta hand om dom som är små.

Men sen så gick vi hem igen. Och när vi hade ätit, då la Stella och jag oss på sängen och vilade. Och Nova hon la sig i sin säng. Vi vilade en stund alla tre. Ja, Nova vilar fortfarande. Hon somnade. Bebisar behöver ju sova vov-mycket.

Men jag skrev alla dom här bokstäverna. Visst är jag duktig! Jag kan ju nästan allting jag! Vov-vov!

13-03-15:

I dag kom alla pelargonsticklingarna som jag hade beställt från Rockdala plantskola. Jag skyndade mig förstås att plantera dem. Här står de lutade mot moppskaftet för att allt vatten ska rinna av. (Jag genomvattnar ju krukorna.) Nu hoppas jag att de tar sig bra! Det ska bli spännande att se dem blomma så småningom.

Och här är de flesta av mina andra växter. (Jag har ju ännu inte så många i år.) Alla pelargonerna i förgrunden väntar på omplantering. Sen måste jag ordna med fler hyllor att ställa dem på. De tar för stor plats om de står på golvet.

Till vänster nedan ser ni den "randiga" pelargonen som jag köpte i kinabutiken härförleden, och till höger en ranunkel som jag köpte där häromdagen. Jag blir så glad av växter! (Och jag är svag för rosablommande, som ni vet.)

Lilla Nova mår utmärkt. Här nedan ser ni henne i sin lilla hörna framför elementet. Hon väcker stor succé när vi är ute och går. Kvinnor i alla åldrar, samt äldre män, blir väldigt förtjusta när de ser hennes lilla huvud sticka fram under min väst (eller jacka). Alla säger förstås att hon är SÅ söt och SÅ liten!

I morgon kväll ska jag hämta Ulf på flygplatsen. Han har inte träffat Nova ännu. Det ger sig vad han tycker om henne. Han är inte glad för att jag har skaffat en tredje hund. Vi får väl se hur det går. Lilla Nova är ju helt oskyldig i alla fall. Och hon vill säkert gärna ha en husse. Sen kan jag förstå om Ulf är sur på mig... Han vill ju inte ha några djur alls.

13-03-16:

Nu har Ulf påbörjat sin resa hit ner till oss i El Campello. Har gick nyss (kl 11) hemifrån, och planet beräknas landa 19:05. Jag kommer naturligtvis att möta honom på El Altet.

Nu är det bestämt att Lena kommer ner och hälsar på oss i april. Det ser jag fram emot!  Hon kommer att vara här den 21 - 28/4. Hon reser t o r för endast 470:-(!) med Ryanair från Ängelholm.

I går blev förresten kommunen klar med muren runt hela nedre delen av det lilla berget. Jag ska ta ett foto vid tillfälle så att ni får se resultatet. Annars skiner solen från en inte helt molnfri himmel, och det är just nu 17º. Det ska tyvärr bli molnigare, och i morgon är det risk för regn.

PS:

Nu sitter Ulf ombord på planet som strax ska starta (15:00). Flygtiden beräknas bli 3 h 45 min, sms:ade han just. Så kanske de landar redan 18:45. Jag ska vara där i tid.

Flickorna och jag har just varit ute på vår mitt-på-dagen-promenad. Jag fotograferade den nya lilla muren:

Stella tycker att muren är alldeles för hög. Hon måste stå på tå för att kunna titta över kanten. Men Josefina, här med Kiko i famnen, tycker att den har en bekväm sitthöjd. Eftersom hon har väldigt ont i sitt ena knä, behöver hon vila ofta när hon är ute och går med Kiko.

Det är växlande molnighet i dag, man ganska varmt i solen.

Vi satte oss en stund på muren en stund,  vi också. Stella håller sig gärna nära Nova. Kanske hon försöker skydda henne? Jag har inte tillräckligt långa armar för att få med ansiktena på oss alla fyra när vi sitter så här. Men 1½ av 4 är ju bättre än inget...

Ett intressant fordon passerade oss. Det drivs genom att man vickar den främre "pinnen" från sida till sida medelst fötterna. Sen styr man med en spak. Det såg roligt ut!

I går kväll satte jag mina nya sticklingar på matbordet över natten. De kommer ju direkt från växthuset, så de kunde få ett dygn extra att vänja sig vid att vara ute. (Inte för att jag vet hur temperaturen har legat under posthanteringen.) Men hädanefter ska de få stå ute. Det mår de bäst av. Sticklingen med rosa blomma och vitbrokiga blad satte jag häromdagen. Den har jag tagit från en av de plantor som jag beställde förra året. Den är vacker, så jag vill ha fler av den. 

Innan Ulf startade dagens resa så mailade han mig följande länk: http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/svenskar-passar-pa-nar-spanien-ar-i-kris_7999446.svd  Ja, det handlar förstås om att många svenskar passar på att köpa bostad i Spanien nu när kronan är stark och de spanska fastighetspriserna är låga. "Enligt Marc Morissette, marknadskoordinator vid Skandiamäklarna Spanien, har det blivit 50 procent billigare i svenska kronor mätt att köpa bostad i Spanien sedan före krisen." Ja, om jag hade haft några miljoner kronor som låg och skräpade i en låda, så hade jag definitivt ha passat på att investera i minst en lägenhet (i första linjen) nu (och kanske ett litet hus på landet?)...

PS2:

Jag har glömt att berätta, att i dag på sin 3-månadersdag, så väger Nova 563 gram. Hon tar sig. Jag ser att hon har vuxit mycket sedan hon kom hit. Kroppen börjar bli mer proportionerlig och den lilla svansen har blivit längre. Men det är förstås fortfarande mycket "bebis" över henne. Jag försökte ta några foton av henne för att illustrera de här raderna, men det var inte lätt. Hon vill inte stå stilla för att fotograferas - hon vill leka! Och inte syns det att jag faktiskt borstar henne då och då... (Stella vägde kring 900 gram när hon var 3 månader.)

Fr o m den här helgen så öppnar alla de affärer och glassbarer som har varit stängda under vintersäsongen. Lokura öppnade redan förra helgen, men jag gick inom först i dag för att se om de hade några nyheter. De hade fått in en ny variant av muggar som det står El Campello på, en både snyggare och i tunnare porslin (=behagligare att dricka av). Jag tror att jag ska köpa några för att ta med till Sverige. I Hässelby känner jag extra stort behov av saker som det står El Campello på...

PS3:

Nu (kl 20) är Ulf hemma igen. Bonnie och Stella blev alldeles till sig av glädje när han kom innanför dörren. Svansarna viftade och tungorna slickade. Sen bar jag upp lilla Nova. Hon viftade faktiskt på svansen hon också när hon träffade Ulf.

PS4:

Klockan 20:50 fick Nova sådan där kramp igen, och la sig på sida och drog upp vänstra bakbenet. Jag undrar så vad det beror på - och vad det är. (Jag vet ju inte ens om det är magen eller benet.) Det gjorde ont, för hon pep. Jag masserade både mage och ben, och efter en stund blev det bra. Nu är hon precis som vanligt igen. Det är i alla fall skönt att jag kan hjälpa henne.

13-03-17:

Nova har mått bra hela natten, morgonen och förmiddagen. Kan det vara kramp i benet? I så fall är det ju inget farligt, och kan gå över när hon växer till sig. En som däremot inte mår bra är Ulf. Han är visserligen feberfri i dag (efter att ha haft feber i sex dagar) men han hostar mycket och ser väldigt trött och hängig ut. Sjukdomen har förstås tagit på krafterna. Tyvärr är väl sannolikheten för att jag ska undgå att bli smittad inte så stor. Men jag kan ju alltid hoppas på att få det lindrigare. Ja, vi ska inte klaga Ulf och jag. Vi är båda fullt friska för övrigt. Jag har flera närstående som av olika orsaker har varit inlagda på sjukhus, och som inte har återhämtat sig än. Jag hoppas förstås att de snabbt blir friska, starka och pigga igen!

13-03-18:

I dag skiner solen och det är varmt och skönt ute. (17º nu på förmiddagen.) Lilla Nova fick följa med ut redan på morgonpromenaden. (Men hon fick bara gå några meter, resten av tiden bar jag henne. Hon får ju inte möta andra hundar innan hon har fått alla sina vaccinationer.) Ulf blev feberfri i går, men mår ändå dåligt i dag eftersom han är väldigt trött. Hoppas att han kryar på sig snabbt!

I förrgår råkade jag köpa parfymerat toalettpapper. Hemskt! Det stinker! Jag visste inte ens om att det finns parfymerat toalettpapper. Vi behövde fylla på förrådet och jag gick till affären Hiperber som ligger närmast. (Annars brukar jag köpa toapapper på Mercadona.) Jag läste på en förpackning och det lät bra. Sen såg jag att det stod till synes likadana, men med rosa rullar, intill. (Det fanns även blå och orangea.) Eftersom jag gillar rosa så tog jag en förpackning sådana (och en med vita till Ulf). Men jag blev alltså väldigt besviken när jag kom hem och öppnade förpackningen. Parfym i rumpan är jag inte mycket för... Ja, jag får skylla mig själv som inte läste hela innehållsförteckningen. Som tur är så är det bara sex rullar i förpackningen...

PS:

Förmiddag på balkongen med småflickorna. (Bonnie tyckte att det blev för varmt så hon gick in igen.) Jag vattnade egentligen mina växter, men tog några foton samtidigt. (Flest på Nova, som helst höll sig i skuggan.)

PS2:

Vi har alldeles underbart väder - strålande sol och 22º i skuggan! Först gick jag en timmes promenad med mina tre små flickor, och sedan gick jag en lika lång promenad med Ulf. (I dag hade jag kortärmad tröja, knäkorta byxor och sandaler.) Det är mycket folk på strandpromenaden eftersom det är helgdag (fars dag + helgonet San José) i morgon, och många har tagit långledigt. Min gympa är inställd både i kväll och i morgon, och i morgon har livsmedelsbutikerna stängt.

Spanjorerna har definitivt mycket roligare farsdags-tårtor, än vi har i Sverige:

Hur de smakar vet jag förstås inte. (De flesta har chokladsmak.)

Jag har hört att det väntas snöoväder i Skåne. Stackars er!

13-03-19:

Ännu en underbar dag! Fast i dag har vi "bara" haft 20º. På El Paseo har det varit ovanligt mycket människor. Det var inte helt enkelt att kryssa sig fram, med två hundar i koppel och en på armen, bland alla lekande barn och vuxna som stod i grupper och pratade.

Efter hundpromenaden så gick jag en runda ensam. Jag gick en bit längst stranden med fötterna i vattnet. Men det var kyligt, nästan för kallt! I havet är det bara 15º än så länge. Jag såg flera som solade, men bara några enstaka som badade. Själv tog jag på sandalerna igen och fortsatte min promenad förbi hamnen. Det är så skönt att vara ute och gå när det är varmt och solen skiner!

Annars har jag passat på att tvätta ett par maskiner, för det har varit bra torkväder på balkongen.

13-03-20:

I dag är det vårdagjämning. Skönt! De mörka kvällarnas tid är förbi - för ett halvår framöver. Fast skillnaden på vintersolstånd och vår/höst-dagjämning är betydligt större i Sverige än här. Vi har varmt och soligt även i dag. Jag känner mig riktigt bortskämd. Eftermiddagsutsikt från vår balkong:

Jag är förstås ute och går med mina tre små flickor flera gånger om dagen. Jag bär fortfarande Nova mest hela vägen, men hon tittar sig intresserat omkring. Och många kommer fram och tittar på henne, och klappar henne. Promenaderna blir en del i socialiseringsprocessen. När vi kommer in igen så vilar flickorna en stund. Än så länge ligger Nova alltid för sig själv. (Hon kan ju inte komma upp i soffan, och jag skulle aldrig våga lämna henne så högt upp.)

PS:

Jag fick nyss ett nyhetsmail från Inreda.com. Jag hittar alltid så mycket jag vill ha där. Jag skulle gärna vilja köpa några äggkoppar från Rice. Se: http://www.inreda.com/products_find.asp?SQ1=äggkopp&f_SEARCH=SÖK De finns i så fina färger. Jag skulle vilja ha en rosa, en mint, en turkos och en gul (och kanske även en lila samt antingen en violett eller limegrön). De skulle vara fina nu till påsk.

        

Sen hittar jag många roliga skyltar också. Se: http://www.inreda.com/products_find.asp?me=Heminredning-inreda-Skyltar-Tavlor&cID=86&kategori=Skyltar-Tavlor Någon av de här skulle jag kunna tänka mig:

Inreda skickar saker till Spanien, vilket jag verkligen uppskattar. Men det lönar sig inte att beställa bara lite - eftersom frakten blir förhållandevis dyr då. Så jag får vänta och spara pengar först. För det är mycket mer jag önskar mig. Bl a en ny taklampa att ha över matbordet. Men just nu måste jag hålla lite extra i mina slantar. Det kommer bl a att kosta en del med alla grund-vaccinationerna som Nova ska ha, och förra månaden betalade jag ju själva hunden. Ingetdera var budgeterat...

PS2:

Jag vägde nyss Nova. Hon vägde hela 620 gram! Jag tycker väl att hon har blivit "stor". (Hon är 13½ vecka nu. När Stella var 13½ vecka så vägde hon 943 gram, medan Bonnies Nova vägde 1598 gram.)

13-03-21:

Ni kommer säkert ihåg Europaspecialisten - flyttfirman som jag har så oerhört dålig erfarenhet av! Jag berättade tidigare att Europaspecialisten SL har bytt namn till EU-flytt. Nu har jag fått veta att Europaspecialisten AB har bytt namn till Måleri & takspecialisten AB. Det brukar vara så, att om man har gott rykte, då är det en klar fördel att ha kvar sitt inarbetade firmanamn. Men om man behöver sopa igen spåren efter sig, då är ett av sätten detta med att byta firmanamn. Ja, jag tror som sagt inte att männen bakom dessa firmor har blivit pålitligare bara för att de byter firmanamn. Så för säkerhets skull: Anlita inte någon av de här firmorna om du inte vill riskera att bli lurad på ett eller annat sätt.

Jag fick i dag en räkning från SUMA (spanska skattekontoret): dels en kommunal avgift (sophämtning mm) för vårt lägenhetsinnehav på 79,52 €, och dels kommunal bilskatt på 52,22 €. Totalt 131,74 € (≈ 1108:-) i skatter (som ska betalas 10/4). Avgifterna får väl anses vara rimliga. Bådadera brukar vara dyrare i Sverige. (Och bilinnehavet är ju frivilligt.)

Ute skiner solen, och själv försöker jag öva in stegen och armrörelserna från förra sevillana-lektionen (då när jag bara tittade på). Tur att jag filmade, annars hade jag aldrig kommit ihåg hur vi ska göra. Nu övar jag så gott jag kan - men det är inte lätt. I kväll är det dags för lektion igen. Måtte jag klara av dansen!

PS:

Det var som vanligt trevligt på sevillana-lektionen - men svårt! Och lärarinnan var som vanligt superpedagogisk. Jag klarar ganska bra (men långt ifrån perfekt) att utföra stegen med fötterna, och jag har bra balans i snurrarna - men armrörelserna klarar jag inte. Det är meningen att man samtidigt som man rör armarna, ska göra eleganta rörelser med handleder och fingrar efter bestämda mönster. Och när den ena armen rör sig uppåt/inåt ska den andra röra sig nedåt/utåt. En hand åt gången (eller likadant med båda) - och väldigt långsamt, det klarar jag. Men inte i den takten som vi ska röra armar och händer. Jag klarar heller inte att göra olika med vänster och höger arm/hand. Jag borde ha haft med kameran i dag, och filmat lärarinnan, annars kan jag inte öva hemma. Jag glömmer hur det är meningen att vi ska göra. Ja, roligt är det - men svårt! Jag blir nog tvungen att gå om kursen nästa höst- och vårtermin, för jag vill ju lära mig dansa som det är meningen att man ska dansa sevillana. (Figuren nedan dansar flamenco, jag hittar ingen som dansar sevillana.)

13-03-22:

Solen skiner, och det är skönt ute (19º). Jag har just suttit i solen på balkongen en stund - och tittat på när Stella och Nova lekte, medan Bonnie vilade sig. Tyvärr känns det som om jag skulle få migrän. (Kanske jag slipper om jag tar det riktigt lugnt?)

En tid har det låtit konstigt (lite knäppande/knakande) om min vänstra käkled. Det hörs när jag öppnar munnen. Ulf skojar och säger att det inte är konstigt, eftersom han anser att jag har "glapp i käften". Jag hoppades att tillståndet skulle vara tillfälligt - men det verkar inte så. Jag vet att jag har svårt att slappna av muskulaturen kring käkarna, och nu läste jag en svensk avhandling som säger att sammanpressade käkar under natten, har blivit allt vanligare hos kvinnor. Det står bl a: Pressen i vardagen omsätts i hård press i käkarna om natten. Tänderna slits när de utsätts för hårt tryck. Toppar kan gå sönder och tandläkaren får rycka ut med kronor, bryggor och rotfyllningar. Spänningshuvudvärk, men även kroniskt ont i käkleder och tuggmuskler, kan bli andra symptom. Många människor får knäppande ljud när de rör käkarna. Det beror på att bettet förändras med den nattliga manglingen i munnen... Ordination: Stressa av!

Så det knäppande ljudet i min käke kan alltså vara en oreparabel skada. Tja, det gör inte ont i alla fall. Men visst är det lite sorgligt att jag har så mycket stress och spänningar i kroppen - trots att jag är pensionär.

PS:

Jag tog medicin så migränen dämpades. Men jag är trött, så jag har nästan inte gjort någon nytta på hela dagen. Jag har varit ute och promenerat med mina små förstås, men mest har jag filosoferat. Jag funderar lite på hur det skulle kunna bli om jag återigen bytte rum - så att jag flyttar in där gästrummet är nu, och mitt rum blir gästrum. Det jag skulle vinna vore att jag får lite större rum (+1½ m²), och gästerna skulle få plats ändå. Det är ett väldigt jobb förstås att flytta sängar, bokhyllor och garderober. Men jag har ju en viss vana. Är det tre gånger jag har flyttat om här nere hittills? Sedan jag fick hit alla mina möbler har jag själv bott i det minsta rummet. I alla fall har garderoberna stått här hela tiden, fast de har bytt plats inom rummet.  Ja, orsaken till alla dessa omflyttningar av möbler är förstås att jag bor lite för trångt. (Ja, eller har för mycket grejor...) Och så funkar det inte riktigt, och jag söker nya lösningar. Vi får väl se. I dag gör jag inget mer än mäter...

13-03-23:

Nu på förmiddagen är här ganska molnigt, och så beräknas det bli hela dagen. Men vi väntar inget regn, och det är hyfsat varmt (nu 17º). Den kalla tiden är över, det märker vi även inomhus. Vi behöver inte längre ha elementen på. (Fast jag har ett 500-watts element, med termostatet lågt inställt, vid Novas säng. Det är december, januari, februari samt första halvan av mars som vi har kallt - och fryser inomhus. Ulf påpekar ofta - att i lägenheten i Hässelby strand är det behagliga 22º vintertid. Tja, om vi bytte till 2-glasfönster med täta karmar, så skulle vi kunna ha så varmt här också - utan att bli ruinerade.

Tänk - jag har ingen migrän i dag. Den gick över redan i går. Skönt! Och inte har jag blivit smittad av Ulfs influensa heller. Längre inkubationstid än så här kan det ju inte vara. Så mitt immunförsvar klarade tydligen just det är viruset (eller bakterien). Och då har jag ändå kramat om min man varje dag, trots att han redan när jag mötte honom på flygplatsen sa "Tänk på smittorisken". Ulf har däremot inte återhämtat sig helt än. Han har fortfarande en del slem i lungorna, och är trött. Men han blir lite bättre för var dag, så snart är han säkert frisk igen.

Vov på er! På fotot här nedanför - där ligger jag och smälter maten. Rap! Ja, för jag är vov-mätt alltså! Raaap! Bara för att först så åt jag min frukost - och sen åt jag ännu mera mat! Ja vov! Jag har kommit på ett vov-bra sätt, så jag kan äta minst dubbelt så mycket mat! Skvallra nu inte för matte bara, så ska jag berätta för er hur jag gör.

Jag väntar tills matte och Stella och Nova är i vardagsrummet. Då brukar Stella och Nova börja leka. I dag lekte dom dragkamp. Och då tycker matte att dom är så gulliga. Så då tittar hon bara på dom hela tiden. Och då märker hon inte att jag smiter iväg.

Ja, vov - visst är mina barn gulliga när dom leker.

Men själv har jag viktigare saker för mig än att titta på dom. Jag är ju en vov-smart hund jag! En sådan som passar på när tillfälle bjuds!

Så jag smiter iväg när matte är upptagen. Jag smyger ner i vårt sovrum. Och så passar jag på att äta upp all Novas mat! Vov-god mat är det! Den är extra fet - och skålen brukar alltid vara full. Ja, alltså den är full när jag börjar äta. Sen är den tom. Raaap!

Och sen, när jag har ätit upp all Novas mat. Då smyger jag upp i vardagsrummet igen. Och så låtsas jag som om ingenting har hänt. Smart va! Ja, vov på er då!

PS:

Nog har man att göra när man har hundvalp. Det mesta är kärt besvär, somligt är mindre roligt. Först var vi ute och gick en lång härlig promenad tillsammans, hundarna och jag. (Solen tittade fram.) När vi kom hem igen stängde jag in Nova i sovrummet. På förekommen anledning måste jag tyvärr ha dörren helt stängd. En stund senare gick jag ner och öppnade dörren och då...

Ni vet, i spanska hus finns det inga trösklar. Alltså hänger själva dörren bara en dryg millimeter ovanför golvet. Så här:

Små hundbebisar bajsar så långt från sovplatsen som möjligt. Nära dörren är helt logiskt. Vår dörr är inåtgående, så utifrån hallen ser jag inget. Alltså öppnar jag dörren inget ont anande. Precis innanför ligger det en liten bajshög. Detta ser jag förstås alldeles för sent.

Vad tror ni händer? Jo, bajset kletas förstås ut över golvet samt in under dörrbladet. Suck! Att torka rent golvet är inte så svårt. Jag har gott om både vatten och toapapper. Men under dörrbladet - där är det svårt att komma åt ska jag säga! Jag gör så att jag klipper itu tomma toalettpappersrullar i lagom breda remsor. Sen viker jag ett toapapper runt pappbiten och medelst denna anordning (och ständigt byte av toapapper) lyckas jag till slut få väck allt bajs från dörrbladets undersida. Hoppas jag... I alla fall förblir det sista pappret rent. Men vilket sjå! Och detta bara för att det saknas tröskel (och att dörren är inåtgående - samt att dörren måste vara stängd för att Bonnie inte ska äta upp Novas mat). Eftersom jag inte är mycket för bajslukt i sovrummet, så måste jag ta rätt på sådant här omedelbums. Jag tror att det är tredje gången det händer nu. Inte roligt alls... (Men det är förstås värt besväret! Det är så roligt med lilla Nova!)

Jo, jag försöker förstås träna rumsrenhet med Nova. Hon får ju inte gå utomhus än, innan hon har fått sina vaccinationer. Alltså tränar jag att låta henne gå på en liten "valp-tränings-toalett" fylld med kattsand. Den här:

Det händer att Nova kissar i valptoan. Och någon enstaka gång har hon bajsat där. Men mest leker hon där, eller äter kattsand... Så det kommer nog att dröja innan hon blir rumsren. Alltså får jag vara beredd att torka bajs från dörrens undersida fler gånger... Suck! Men:

13-03-24:

I dag pågår den stora roddtävlingen utanför piren. Den årliga tävlingen där lag från olika närbelägna orter tävlar mot varandra i "åttamanna-roddbåtar". Det är trevlig sport: miljövänlig, hälsosam och dekorativ. (Men i år har jag ingen lust att gå ner på piren för att titta på.)

Nedan ser ni en av El Campellos båtar, fotograferad vid ett annat tillfälle. Det är vackra båtar.

I går kväll byggde jag ett "Bonnie-stopp" i trappan. Ett mycket enkelt - bestående av ett lådlock i plast och ett paket kattsand. Men det fungerar! Nu kan jag ha dörren till mitt sovrum öppen, men Bonnie kommer ändå inte åt Novas mat.

Vov alltså! Matte är elak mot mig! Ja, hon har satt ett hinder i trappan - så nu kan jag inte smita ner och äta upp Novas mat längre.

Vov alltså, så snål hon är min matte. Hon unnar mig inte lite mat. Och jag som tycker så mycket om mat. All mat, och mycket mat. Ååh så sugen jag blir när jag tänker på mat. Särskilt på Novas vov-goda bebis-mat.

Matte säger att det är för att jag inte ska bli för tjock. Ja, vov. Nu har jag gått upp 2 hekton igen. Men det är väl inget att bry sig om. Matte har minsann gått upp flera kilon hon. Och hon äter ändå så mycket hon vill. Ja, i går såg jag att hon åt en stor glass. Ni hör så självisk hon är. Men mig är det synd om. Vov-synd!

Jag roade mig en stund i går kväll med att titta efter om det hade tillkommit några nya intressanta lägenheter på Lopez webbsida. Jag hittade en som två andra mäklare har haft till salu tidigare, men som nu Lopez har fått in. Ulf och jag undrar om det är något fel på den, eftersom den ännu inte har blivit såld. Den ligger i första linjen, och ser helt OK ut på fotona. Den har visserligen väldigt små balkonger, men det finns en liten patio utanför köket, och utsikten är det verkligen inget fel på. (Det är restaurang El Tapeo som ligger på våningen under.) Den var nere i 186'000 € innan, men blev ändå inte såld. Nu står det att man vill ha 210'000 € för den. Referensnummer 8264, se: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?id=6056&fk=1&len=es 

Själv skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo i den här lägenheten. Det står att huset har hiss och att det är 2-glas-fönster. Men som vanligt fattas jag alla pengarna...

PS:

Jag har börjat läsa en bok: På andra sidan solen av Maria Ernestam. Boken är intressant, och jag tycker om språket i den! Jag har hunnit 1/3 och ser fram emot att läsa resten. Det är en relationsroman som handlar om Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar. Axel har inte varit sig lik sedan han blev sjuk några år tidigare. Violas hela tillvaro håller på att slås sönder. Familjen tillbringar påsklovet i ett lånat hus i Skåne. Axels dementa mamma vårdas på ett hem i närheten. På sjukhemmet lär Viola känna en gammal dam som har levt ett äventyrligt liv. Den gamla damens berättelser blir en tillflykt för Viola. Men Axel tycker inte om att Viola träffar andra människor.

Nu i eftermiddags när jag läste hade jag det extra mysigt, för jag satt i min sköna läsfåtölj och hade alla mina tre små hundar i knäet. Det känns avslappnande att ha sovande hundar i knäet. Solen sken in genom fönstret, och det var alldeles tyst här i huset. Skönt! Jag har inte tidigare läst något av Ernestam, men vet redan nu att jag gärna läser fler böcker av författaren.

13-03-25:

Blå himmel, solsken, 22º i skuggan - då kan jag knappast klaga på att det blåser en smula. Det är ljumma vindar. Jag och hundarna gick mitt på dagen en promenad till Rio Seco. Nova fick sitta i min frontcarrierbag. Det är bekvämare än att ha henne innanför tröjan, men innebär ändå inte att jag har helt fria händer. Hon börjar bli aktiv den lilla. Och visserligen har jag kopplat fast henne, men hon har halsband, inte sele (jag hittar ingen så liten sele) och jag vill inte riskera att hon hänger sig... Alltså har jag för det mesta ena handen beredd att fånga henne - om det skulle behövas.

Lilla Nova tycker att det är kul att följa med ut. Hon håller koll på vad Bonnie och Stella har för sig, samt på allt runt omkring.

Det var nog bortåt hundra människor på stranden i dag. Men det var bara ett fåtal av dem som badade. Det är fortfarande bara 15º i havet, men UV-index har stigit till 6.

Jag vågade inte släppa Bonnie och Stella lösa i dag, för det var några stora hundar som sprang lösa - och man vet aldrig.

Vov på er! I dag har Stella och jag varit nere vid havet och nosat. Ja, Nova och matte var också med. Men dom nosade inte. Dom får skylla sig själva. Ja, voff! För nära havet luktar det alltid så intressant.

Stella och jag luktade länge på alla dofter som kom med vinden.

Det luktade hav, och fisk, och tång, och en massa annat intressant.

Men den allra mest spännande doften. Den hittade vi på några stenar. Jag tror faktiskt att det var fiskmåsbajs. En väldigt intressant doft var det i alla fall.

Men när vi hade luktat länge - då gick vi hem igen. Vov-voff!

Nova har hittills alltid sovit i den lilla röd-rosa hundsängen. (Det är egentligen dubbla sängar, för att det skulle bli varmare då när hon flyttade hem till oss och behövde värme.) Men hela tiden har den större hundsängen (45 x 45 cm) stått bredvid. I dag upptäckte Nova att hon kunde ta sig upp i den. Och där ligger hon nu och sover på fårskinnet.

Bonnie och Stella ligger på sängen och sover. Alla tre blev trötta av promenaden. Jag också, fast på ett annat sätt. Men jag ska sätta på en kanna eftermiddagste (Green Chai), så blir jag säkert piggare sen när jag har druckit det. Jag är sugen på att fortstätta att läsa i boken, men jag borde göra lite nytta först...

PS:

Nej, jag gjorde ingen nytta alls. Jag pysslade med följande:

Nu har jag läst ut boken. Den var bra - och intressant, ända till slutet. På andra sidan solen är Ernestams femte roman, men hon har skrivit annat också. Den fjärde romanen har jag. Den heter Alltid hos dig. Den ska jag börja läsa senare i veckan. Eftersom författarinnan är en helt ny bekantskap för mig så tog jag reda på lite mer om henne:

Maria Ernestam har en egen hemsida: http://www.mariaernestam.com/ Där presenterar hon sig så här: Jag heter Maria Ernestam och jag skriver böcker som ibland kallas ”ernestamska”. Jag samlar på situationer, karaktärer, fantasier och meningar och när jag har tillräckligt många försöker jag kroka ihop dem med varandra. Människors historier och bakgrund, vändpunkterna i deras liv, vansinnigheter i tillvaron, allvar och humor, sådant inspirerar mig. Uppväxten och hur den påverkar oss återvänder jag till och min släkts skrönor smyger gärna in i mina berättelser där saker inte alltid är som de ser ut att vara. Miljöerna skiftar men det märks att jag har tillbringat mina somrar på västkusten.

Om Maria Ernestam kan man läsa: Hon är född 1959, och uppvuxen i Uppsala. Hon är ursprungligen journalist, utbildad på journalisthögskolan i Göteborg, och har studerat engelsk litteratur och matematik vid Uppsala universitet. Ernestam har tidigare varit bosatt i USA, där hon tog en Master of Arts i statskunskap vid University of Kansas. Hon har också bott i Tyskland, där hon under elva år i Frankfurt am Main arbetade som korrespondent för Veckans affärer och Dagens medicin. Ernestam bor i Stockholm med man och två barn.

Hösten 2005 debuterade Maria Ernestam med Caipirinha med Döden, en magisk historia om hur Döden knackar på fel dörr och möter en kvinna som börjar arbeta för honom. Maria Ernestams böcker har karaktäriserats som dramatiska relationsromaner fulla av oväntade vändningar kryddade med drastisk humor. De är moderna sagor om det osannolika som kan hända i verkliga livet. Böckerna har sålts till elva länder och haft topplisteplaceringar i Tyskland och Taiwan.

Ja, hennes böcker tillhör inte den sorten som det går tretton på dussinet av - och det tilltalar mig. Jag tycker om att läsa om relationer och udda människor, och det är extra trevligt när språket i berättelsen är vackert och målande. Alltså ser jag fram emot att börja läsa Alltid hos dig.

13-03-26:

I dag har det varit ganska molnigt, men ovanligt varmt, 23,8º som mest. Och så har det varit badvakts-säsongpremiär i dag. Tre badvakter såg jag, men jag såg ingen alls som badade, så badvakterna fick en mjukstart.

I förmiddags var jag hos veterinären med Nova. Hon fick sin andra grundvaccination, så nu får hon äntligen promenera ute och träffa andra hundar. Veterinären sa, att om Nova alltid lägger sig på sida när benet krampar - så kan det inte vara benet det är fel på. Han sa att det skulle kunna vara epilepsi eller hidrocefalia (vattenskalle), men vi får avvakta och se om det händer fler gånger. Jag önskar förstås att hon är helt frisk... Men huvudsaken att man kan göra något, t ex medicinera eller operera. Hon har mått bra den senaste tiden.

Efter veterinärbesöket så åkte jag till djuraffären för att köpa hundmat. Där hittade jag faktiskt en så liten sele att Nova kan ha den! Dessutom rosa med hjärtan på, vilket jag tycker passar en liten flicka.

Vov! Nu har Nova fått en egen sele. Ja, Stella och jag har flera stycken. I dag valde jag min röda. Men Nova har bara haft halsband innan. Både Stella och jag tycker att det är en fin sele. Men Nova förstår inte varför hon ska ha den på sig. Så jag fick förklara.

Ja, vov! Det är ju bara för att matte känner sig tryggare då. Hon känner sig trygg när hon får hålla i oss, och slipper gå alldeles själv. För då vaktar vi ju henne. Vi hundar tycker att selar, och halsband, och framförallt koppel - är väldigt onödigt. Fast jag har förstås flera snygga halsband och selar. Och jag tycker om att känna mig extra söt. Så föralldel, halsband och selar är väl OK. Men koppel - dom borde inte få finnas.

Sen så gick vi ut. Fast matte bar Nova nästan hela tiden. Men en liten bit fick hon gå själv. Nova gick vov-sakta! Så vi fick vänta hela tiden. Bara för att Nova inte är så van att gå ute än. (Men inne kan hon till och med springa.)

Men sen så kom det en liten hundflicka. En korthårig chihuahua-flicka som är fyra månader. En månad äldre än Nova alltså, och bara lite större. Den lilla hundflickan blev vov-mallig bara för att hon inte var minst längre. Och glad! Hon nosade på Nova.

Men sen kom det fler hundar och ville nosa på Nova. Stora hundar, till och med ännu större än jag. Men då sa Stella och jag ifrån. Vi skällde ut dom rejält. Så dom fick inte komma nära Nova. Nä, för vi skyddade henne.

Ja, ni hör så bra vakthund jag är! Vov-bra! Ja, vov på er då!

Ja, och om det bara hade varit en och annan hund som ville nosa på Nova, då hade det väl gått an. Men nu var det en massa människor också - som ville klappa Nova, pussa henne, och helst bära henne också. Var 50:e cm ungefär var det någon ny som kom... Så jag fick bära Nova igen, annars hade jag aldrig hunnit hem i tid. Jag hade nämligen bestämt träff med Katarina i vår vanliga gathörna för att vi skulle ha sällskap till gympan i kväll.

Jodå, gympan var lika jobbig, nyttig och rolig som vanligt!

13-03-27:

Vi har underbart sommarväder i dag. Solsken, mestadels blå himmel och 23-24º! Jag hade tänkt åka in till Alicante på förmiddagen, men stannar hemma. Jag har satt igång en tvättmaskin i stället.

I morse följde jag med Ulf till Lidl. Där köpte han två nya sköna vilstolar till balkongen. (Till sin "rökhörna".) De vi har håller ju på att falla sönder. D v s dynorna är trasiga på flera ställen, och tyget så skört att det inte går att tvätta. Och eftersom dynorna har så udda mått och form så kan vi inte köpa nya. Själva rotting-stommarna är bara slitna, men skulle nog gå att använda något år ytterligare. Men utan dynor kan man inte sitta i dem. De nya stolarna ser ut som på bilden nedan - men Ulf valde vita, och så valde han grönvitrutiga dynor.

 

PS:

Nu hänger det två maskiner tvätt på tork på balkongen. Det är utmärkt torkväder!

På vår mitt-på-dagen-promenad mötte vi Maud och hennes hund Sabi. Vi satt på muren och pratade en bra stund. Det är roligt att se att Maud och Sabi är så glada för varandra!

Maud tog ett par foton på mig och mina små. Stella sätter sig alltid tätt intill Nova.

Jag har börjat ha hästsvans igen. Det har jag nästan alltid när det är varmt ute. (Förresten ser jag att det är dags att klippa luggen. Den börjar se ovårdad ut.)

På min T-shirt ser man att jag gillar katter - också! Att jag valde just den i dag beror annars på att den hänger ganska löst över magen. Då syns det inte så tydligt att jag har gått upp i vikt...

Ni ser att det är ganska många som solar, men väldigt få som badar...

Själv tänker jag vänta med att bada tills temperaturen i vattnet har nått över 20º. Men om vädret fortsätter att vara så här fint, så kanske jag börjar sola snart. Det är bättre att ta det försiktigt, med korta stunder i början, än att ha för bråttom med solbrännan. Även i dag har vi en del moln på himlen, men det gör inget när det är så varmt.

PS2:

Jag har fått glada nyheter! Linda kommer och hälsar på oss snart! Hon kommer att vara här den 7 - 14 april. Kul! Hon kommer att åka med Ryanair från Ängelholm och hon betalade 595:- för sin t o r-biljett! Det är verkligen billigt! Och om hon hade kunnat välja fritt bland resdagarna så hade hon kunnat komma undan med 298:- totalt. Det är ju inte klokt egentligen - att det går att köpa så billiga flygbiljetter - med tanke på vad det kostar att åka tåg eller buss...

PS3:

Nyss, när vi gick sena kvällsrundan, försökte jag fotografera hur vackert månskenet glittrade i vågorna. Med enkel kamera, och utan stativ, är det inte så lätt. Så här blev resultatet. (De vita "pinnarna" vid strandkanten är hopfällda parasoll.)

13-03-28:

Det är hög tid för mig att säga:

Glad Påsk!

Jag hoppas att ni alla får en trevlig påskhelg! Jag önskar er både solsken och solgula äggulor!

Här har vi sommarväder i dag. Det var 21º redan på förmiddagspromenaden, och det har varit 25º som mest. Jag fick leta fram sollinne, shorts och flip-flop. Katarina, Zeke och jag har varit i Coveta Fuma i dag. (Jag visar foton lite senare - nu ska jag först påskpynta lite.)

PS:

I år har jag bara påskpyntat pyttelite i vardagsrummet. Så här:

Jag har bytt till gula kuddfodral som ni ser. Men jag har inte så att det räcker till fåtöljerna, så där ligger det fortfarande blå kuddar. Jag skulle vilja få tag på kuddfodral (40 x 40 cm) med påskmotiv! Typiskt svenska påskmotiv: kycklingar, påskliljor och påskägg - i färgerna gult, vitt samt lite rosa eller lila. Som duken och dekorationen nedan:

Om jag hittade tyg så skulle jag kunna sy kuddfodral själv. Och hittade jag små kvadratiska dukar så kunde jag tråckla fast dem på ett enfärgat gult kuddfodral. Men här i Spanien säljer man inga särskilda tyger till påsk (man har ju helt andra traditioner), och jag är själv aldrig i Sverige när det är påsk.

Kan ni hjälpa mig? Om ni ser ett tyg, ett kuddfodral, en duk (gärna i bomull) - kan ni maila mig (med foto)? Och sen ev köpa och skicka till mig (eller behålla det tills vi ses i sommar)? Jag skulle förstås betala både för tygerna/dukarna/fodralen och frakten i förväg! Ni skulle inte behöva ligga ute med pengar, "bara" göra er en massa besvär. Kanske något säljs på rea efter påsk? I år hinner jag ju ändå inte få tag på något - men kanske till nästa påsk. Om jag inte påskpyntar "svenskt" - så känner jag inte alls att det är påsk.

Något jag också letar efter är ett konstgjort påskris (ev bara kala grenar) som jag skulle kunna använda år efter år. Det finns inget liknande vårt påskris att köpa här. Men jag har många fina påskfjädrar, och många vackra små påskägg som ska hänga i ris - och jag skulle vilja använda dem. Så om ni ser ett konstgjort björkris (el likn) så maila och tipsa mig!

Medan jag påskpyntade så vilade hundarna, här Stella som bäddade skönt i pläden:

I förmiddags åkte alltså Katarina och jag till Coveta Fuma. Hon skulle titta på ett hus där. Hon och hennes familj funderar lite på att köpa en lägenhet i El Campello - eller ett hus i Coveta Fuma. De har tidigare haft en lägenhet i Coveta Fuma och trivdes bra där. Jag tycker visst att det är vackert i Coveta Fuma, men det är en bit till affärer och annan service - man måste nästan ha bil (även om det finns en Tram-station där). Själv vill jag helst bo på gångavstånd till allt - eller långt ut på landet där det är tyst och fridfullt. Men bor man på landet så måste man ha bil, och helst ska man vara ung och frisk också. Och så ligger "landet" en bra bit från havet... Så för mig finns det bara El Campello!

Coveta Fuma ligger en dryg halvmil norr om El Campello. De flesta husen (mest stora villor) ligger högt upp på kullarna och klipporna. Här nedan ser ni Zeke med Benidorm i bakgrunden. 

Och på detta fotot, som är taget söderut, så ser ni Muchavista och El Campello i bakgrunden.

Det är huset "under" måsen som Katarina är intresserad av. Det ligger inte ute till försäljning än, så det kunde vi bara bese från utsidan. Men det ligger jättefint och ser ut att vara i bra skick, och det ryktas att priset ska vara rimligt.

Det murade stenhuset som ligger på en klippa precis över havet är det:

Men i dag tittade vi på ett helt annat hus, mest för att Katarina vill ha lite att jämföra med. Det här huset har ett fantastiskt läge och en underbar utsikt. Punkt. Sen var det inte mycket mer. Jo visst var det stort (många rum och kvadratmeter), men det behövde renoveras både här och var - och ändå ville ägaren ha 795'000 €! Här ser ni utsidan på huset samt terrassen mot havet.

Underbar terrass med underbar utsikt! Men själva huset är både slitet och smutsigt...

Vi gick en promenad i omgivningen - Katarina, Zeke och jag. Vi gick förbi klippan där måsarna häckade. Måsarna brydde sig inte om Katarina och mig, men höll ett vakande öga på Zeke. De svepte då och då ner över hans huvud, vilket han inte ens tycktes märka.

Själv fascineras jag av alla de små tappra växterna som lyckas livnära sig på den torra magra marken. Mest suckulenter och kaktusar, men ändå...

Akacian (mimosan) blommar så vackert just nu.

Det finns nästan bara klippiga stränder i Coveta Fuma. Det lär vara fint att dyka och snorkla där, men själv föredrar jag sandstränder om jag ska bada.

Eftersom jag är intresserad av hus, lägenheter, planlösningar och trädgårdar i största allmänhet - så följer jag gärna med Katarina om hon ska titta på fler hus eller lägenheter.

På tal om lägenheter så kom vår elräkning för perioden 20/2 - 22/3 i dag. Den var på 116,12 € vilket väl får anses vara hyfsat. Det blir den sista stora elräkningen för säsongen, för nu har vi stängt av våra element. Värmen har ju kommit nu!

PS2:

På vår sena kvällspromenad var det fortfarande 21º varmt ute...

13-03-29:

Och nu på morgonpromenaden var det 20º - men ingen sol. Enligt prognoserna ska förmiddagen vara molnig men sedan ska molntäcket spricka upp igen.

Lilla Nova håller på att öva sig att promenera utomhus. Det går inte fort... Men världen är ju väldigt stor för en sådan liten, så det gäller att vara försiktig. När jag sätter ner henne så går hon ett par steg, sen ser hon sig omkring och därefter lägger hon sig platt - eller sätter sig. Om jag kallar så kommer hon springande - och gömmer sig mellan mina ben. Sen går jag en knapp meter ifrån henne och kallar igen - då kommer Nova springande och sätter sig på min fot. Bonnie och Stella väntar tålmodigt, men undrar antagligen varför det tar sådan tid. Ulf, som ofta följer med oss på morgonpromenaderna, har glömt att det var likadant med Bonnie och Stella när de var små - så han är otålig nu och undrar om det är något fel på Nova... När Nova har "promenerat" 2-3 meter sammanlagt så bär jag henne ett par hundra meter igen, annars skulle vi aldrig komma någon vart. Nåja, var sak har sin tid. Nova kommer snart att våga gå längre sträckor. Vi ska öva lite varje dag.

 

Vov på er! I dag har matte sån där migrän. Så nu vill hon vila sig en stund. Därför skriver jag här i vår blogg. Själv har jag aldrig huvudvärk. Men jag tycker om att vila mig ändå. Här försöker jag vila mig:

Men vov! Det är inte lätt ska jag säga - när man har två busiga barn. Dom leker hela tiden. Och busar.

Och anfaller varandra. Och Nova - hon skäller. Och då är det vov-svårt att vila. I alla fall är det svårt att sova.

Vi gick ut i stället, matte och Stella och Nova och jag. Fast när vi kom ut - då var det många andra ute. Vov-många människor, och vov-många hundar. Så vi fick nästan inte plats. Nä, för dom andra var i vägen.

Människorna - dom ville bara klappa Nova hela tiden. Särskilt människo-barnen. Ja, det är bara för att Nova är så liten och söt. Jag är också söt, vov-söt alltså, men mig får dom inte klappa. Nä, för jag tycker inte om när främmande människor försöker klappa mig hela tiden. Så jag säger ifrån. Voff-voff-voov, säger jag. Och det fattar dom.

Fast det kom andra hundar också - och ville hälsa på Nova. Men hon blir inte rädd för dom. Det tycker jag egentligen är konstigt. Ja, för hon är ju så liten, och dom är så stora. Men dom stora hundarna är snälla och försiktiga. Så jag behöver inte skälla ut dom.

 

Men vov så tyst det är nu. Oj - dom sover ju, mina barn. Då ska jag också passa på att sova. Vov då!

PS:

Vi har haft jättemycket krångel med internet i dag. Åtkomsten kommer och går. Vi antar att nätet är överbelastat nu i påsk. (El Campellos befolkning tredubblas ju över helgen.) Felet verkar inte ligga hos oss, utan hos Telefonica. Men det är aningen irriterande, att kunna ta emot ett mail ena stunden, men att i nästa stund inte kunna skicka i väg ett svar. Det spanska nätet håller inte den kvalitén som vi är vana vid. Det händer att internet strular om det regnar och blåser också... Nu ger det sig hur lång tid det tar för mig att överföra dessa raderna till webben. Jag är glad att internet funkar nästan jämt... Jag skulle inte klara mig utan!

13-03-30:

Solen skiner och vi har varmt och skönt även i dag. Däremot har vi praktiskt taget ingen tillgång till internet. Det kommer korta stunder, och försvinner sedan igen. Jag hann ta emot 4 av de 8 mail som var på väg till min inkorg. Sen bröts anslutningen. (Och innan den kommer åter kommer ni förstås inte att kunna läsa de här raderna.) Ulf muttrade lite om att precis allt - med undantag av vädret, är bättre i Sverige. Men riktigt så illa är det förstås inte. Det finns mycket mer än vädret som är bättre här. Men när det gäller internet så är det sämre. Det är inte alls så utbyggt som i Sverige. Den högsta hastighet som går att få här i El Campello är 10 MB/sek. (Ulf har 100 MB/sek i Hässelby.)

I Sverige har de flesta tillgång till dator och internet. (Min mamma som ska fylla 88 i år har egen dator samt internetanslutning.) I Spanien har få spanjorer tillgång till dator och internet. De flesta stora firmor saknar en webbsida, och ofta - när de har webbsida, så har de ändå ingen mailadress. Det står bara olika telefonnummer, samt gatuadressen, på kontaktuppgifterna. Där ligger alltså spanjorerna efter.

Härförleden mailade jag till den spanska konsumentorganisationen i Alicante. Jag frågade hur jag skulle slippa bli telefontrakasserad av en inspelad röst som pluddrar om "operación active capital". Firman ringer varje dag trots att jag är ansluten till Lista Robinson (spanjorernas motsvarighet till Nix-registret). Det är mycket irriterande! Men mailet jag skickade till konsumentorganisationen fick jag i retur - deras mailbox var full... Suck! Jag får väl besöka dem personligen vid tillfälle. Jag ska ändå be dem kolla upp Europaspecialisten SL...

Annars har jag roligt nästan jämt här i Spanien. Och solen skiner nästan alltid...

Just nu skäller Nova i sömnen. Det låter så gulligt!

I kväll kommer Katarina och Zeke hit. Vi ska äta en enkel påskaftonsmiddag tillsammans.

PS:

Vi har just kommit in från en härlig promenad i solen. Det är 25º varmt - så shorts, linne och flip-flops var precis lagom klädsel.  Det är massor med folk på El Paséo, och lika många på stranden. Det är faktiskt ganska många i vattnet också. När jag kom in hade jag fått ett mail från Lena i Helsingborg med rubriken "Julen varar än till påska?" och det här fotot:

Tala om kontraster. Jo, jag visste att det har snöat i Skåne. Det har både Dan och Gun berättat. Men ändå. Att se snön på foto...

I förmiddags lekte Stella och Nova i vardagsrummet. Men alla "lekfotona" blev suddiga eftersom de rörde sig så snabbt hela tiden. De lekte dragkamp och jaga-leken. På fotona nedan står Nova stilla för en gångs skull. (Det är full fart på henne annars.) I bakgrunden på det ena ser ni Ulf. Han sysslar med det som han sysslar med 2/3 av dagarna - sitter framför datorn alltså. Just här läser han DN (som han prenumererar på i PDF-format).

Flickorna gick in i köket. De satte sig framför balkongdörren och ville väl att jag skulle öppna dörren för dem. Men eftersom detta var precis innan vi skulle gå ut på promenad, så lät jag bli.

PS2:

Ulf mätte upp vår bredbandshastighet i dag - det blev mellan 0,3 och 1 MB/sek (mot de 10 vi betalar för). Inte konstigt att allt tar sådan tid. Bara att ta emot ett vanligt mail kan ta ett par minuter. Det spanska nätet är underdimensionerat...

Det var jättetrevligt att ha Katarina här på middag i kväll! Det tyckte både Ulf och jag. Men Zeke tyckte att Bonnie och Stella uppförde sig ganska illa - de skällde nämligen på honom. Och till råga på allt så kom Nova springande rätt emot honom. Då fick han nog och ville gå hem. (Han är inte rädd - men begriper sig inte på de små.) Det slutade med att mina tre flickor fick vara i mitt rum, medan Zeke var med oss i vardagsrummet. Det är egentligen konstigt att Bonnie och Stella skäller så på Zeke när vi är här hemma hos oss (utom när jag bär dem) - för ute går de så bra tillsammans bredvid varandra.

Katarina, våra hundar och jag gick en sen kvällspromenad tillsammans innan vi skildes åt. Eftersom det fortfarande var 21º ute kunde vi gå barbenta, samt barfota i sandalerna, utan att frysa! Ja, klimatet är definitivt bättre här i Spanien!

13-03-31:

Så har vi sommartid igen. Det trivs jag bäst med! Nova blir 15 veckor i dag. Jag vägde henne nyss och vågen visade precis 697 gram. (Stella vägde 1090 gram vid samma ålder.) Sin litenhet kompenserar Nova genom att vara tuff! Hon är definitivt tuffast av mina hundar...

Det kom några regnstänk här i morse (för lite för att det ska synas i regnmätaren). Men det luktade så fräscht på morgonpromenaden. Förresten så har palmerna börjat blomma med sina klasar av små blekgula blommor. De doftar så milt och gott!

PS:

Jag har glömt att berätta: Genom en gemensam bekant har jag kommit i kontakt med Irene i Helsingborg. Hon håller på att studera spanska på egen hand. Om hennes vedermödor kan ni läsa på http://www.entenderespanol.blogspot.com.es/ där hon också ger många bra tips på "nybörjarlitteratur".

Nu ska jag ut på promenad med mina tre små flickor. I dag skiner solen - inte, men det är +20º så det går ingen nöd på oss. Stella har förresten börjat löpa. Jag har visserligen inte sett en enda blodsdroppe än, men hon har börjat slicka sig, och Kiko nosar intresserat.

13-04-01:

Nej, jag tänker inte luras i år heller, datumet till trots. Annars önskar jag att siffrorna som vågen visade i morse vore ett skämt - och inte rena rama sanningen. Vågen visade att jag nu väger 53,1 kg och innehåller 26,4% fett. Suck! Jag brukar inte låta det gå så här långt. Men nu är det som det är. Sex kilo över min trivselvikt - det är inte lite. Jag tror att jag på något ologiskt och ofunktionellt sätt självmedicinerar med snabba kolhydrater mot (självförvållad?) stress. Stressen gör att jag har ont i käkarna, ont i nacken och ont i axlarna. Jag spänner mig tydligen. Om det hjälper med snabba kolhydrater? Nej, inte alls! Det känns möjligen aningen avstressande några få minuter (under intaget). Men jag kan inte fortsätta att gå upp så här. Då har jag snart inga kläder alls att sätta på mig. Redan nu är hälften för trånga i midjan (i synnerhet kjolar, shorts och långbyxor). Suck och dubbelsuck! Jag måste skärpa mig - men det blir inte i dag heller.

Katarina, jag och våra fyra hundar har i dag gjort en trevlig utflykt tillsammans. Katarina körde. Vi åkte upp mot Aigües för att där svänga av på den lilla vägen som går förbi eremitens hus. Vi råkade dock svänga av en väg för tidigt (det står inga skyltar) och fick en liten trevlig rundtur i Aigües. Först ser ni en översiktskarta. El Campello ligger nere i vänstra hörnet strax utanför kartan.

Här nedan har jag vridit kartan samt ritat ut vår färdväg med rött. Vid A ser ni vår lilla extra oplanerade runda i Aiugues. Vid B ser ni vattenreservoaren där vi fikade, och frågetecknet befinner sig troligen där vi gick en runda med hundarna. Vi stannade till vid ytterligare några ställen, som jag inte märkt ut. Jag hade tänkt fotografera eremitens hus, men missade det den här gången också. (Det lilla rucklet ligger bakom en krök alldeles vid vägen, och man kan inte stanna just där. Jag var oförberedd, och sen hade vi redan kört förbi. Kanske jag lyckas ta ett foto nästa gång jag åker förbi?)

De foton som kommer först här nedan är alla tagna längs den lilla vägen i Aigües vi råkade svänga av på. Det var jättevackert där, så vi tyckte att det var tur att vi hamnade på den vägen. Möjligen är vägen väldigt smal på sina ställen, och Katarinas bil är stor, men eftersom hon är en skicklig chaufför så tog hon sig fram ändå. Det är vägen som går där Aigües slutar åt öster (mot havet). Husen som ligger där har fin utsikt!

Olika sorters blommor, samt nísperos- och citronträd kantade vägen. Vi såg ett hus som var till salu. Jag vill bo vid havet, annars är husen i Aigües billigare än de i El Campello - och samhället har både affärer och skola.

Efter vår extra rundtur kom vi ut på "stora" vägen igen och körde ytterligare några kilometer innan vi sedan svängde av på rätt väg (som ser ut att leda just ingenstans). Vi stannade till på ett par ställen och tog foton.

Ungefär vid frågetecknet på kartan så stannade vi och gick ur med alla våra hundar. När vi hade kommit en liten bit från vägen så fick alla fyra gå lösa. (Fast jag bar förstås Nova en stor del av tiden. Annars hade vi inte kommit många meter.) Hundarna var så lyckliga när de fritt kunde springa hit och dit och nosa.

Zeke sprang förstås längst bort från oss. Men så har han ju störst motionsbehov också! (Mina kan ju till nöds motionera i vardagsrummet...)

Men ofta hade de sällskap 55-kilos-hunden och 2-kilos hundarna. Det såg ganska rart ut!

 

Nova höll sig dock nära mina fötter hela tiden. Hon hade fullt sjå att ta sig fram i det för henne höga gräset. Hon hade mycket spännande att lukta på.

Emellanåt kom Stella och tittade till Nova. Men sen sprang hon glatt i väg igen. Visst ser Stella lycklig ut på fotot nedan till höger!

Vov alltså! Nu är det faktiskt min tur att berätta! Vi har haft vov-roligt i dag! Vi har varit på utfärd. Vi åkte först länge med bilen. Sedan kom vi fram. Och då - då fick vi gå lösa alla vi hundar. Vov så härligt alltså! Och vilket vov-bra ställe vi hade kommit till. Där var så spännande - och luktade så intressant!

Och vi fick springa och nosa och... Ja, vov så roligt vi hade! Mest nosade jag tillsammans med Stella.

 

Men ibland gick jag tillsammans med Zeke, eller matte, eller Zekes matte. Jag gick till och med tillsammans med Nova en liten stund.

Men ibland, då gick jag iväg alldeles själv. Och då kom jag inte fast matte ropade. Nä, inte bums i alla fall. Man ska inte skämma bort sina mattar. Och så gäller det att passa på att hitta på spännande saker också.

Och vov alltså! Ni kan inte ana en så spännande sak jag hittade! En bit av ett skelett - en käke. VOV! En stor käke var det med många vov-stora tänder. Ja, käken var nästan lika stor som jag alltså.

Matte tror att det kanske har varit ett vildsvin, eller en stor hjort. Men hon vet inte. Och jag kunde inte känna på lukten vad det hade varit. Nä, för djuret hade varit dött väldigt länge. Och vi hittade inget skelett.

Ja, vov-spännande var det i alla fall! Matte säger att det var Katarina som hittade käken. Men det var det inte alls. Nä, för jag hittade den först! Sen hittade hon den.

Men det fanns minsann mer att nosa på. Så det gjorde vi. Vov alltså som vi nosade! Vi hade så vov-roligt så!

Ja, hundarna trivdes! Både stora och små...

Egentligen borde jag åka ut på landet med hundarna en gång i veckan, så de får springa lösa. Men det måste vara där det inte finns bilvägar i närheten, och inte heller ormar eller annat farligt. Även små hundar tycker om att springa fritt. Katarina rastar Zeke i bergen 1½ timme varje dag! Det här stället är hundvänligt - men det är en bra bit att köra...

Visst ser det ut som en pärlhyacint - i förgrunden på det högra fotot nedan.

Vi såg något som vi undrade lite över, Katarina och jag. En inhägnad vatten-"håla", samt en inhägnad "hink" som hängde i en kedja. Vad innehåller hinken? Det ser ut att vara små hål längst ner? Varför hänger den där? Och varför hänger den en bit från marken? För att försvåra för insekter att ta sig in? Är det någon typ av utfodring för små djur (som kan ta sig igenom nätet)? Ja, vi hade ingen att fråga - så vi vet inte. Men den som har placerat sakerna där - har uppenbarligen en mening med det. Min nyfikenhet är väckt. Är det någon av er som kan gissa?

När hundarna hade rusat runt en bra stund så återvände vi till bilen. Vi körde vidare mot vattenreservoaren Embassament d'Amadorio. Vi parkerade ganska nära. (Katarina är som sagt en skicklig chaufför och lyckas manövrera in sin stora bil på till synes alldeles för små avtagsvägar).

Vi valde att inte gå fram till utsiktspunkten, dit alla andra går, utan ner mot stranden. Det var grönt och fint till att börja med.

Även i den torra marken växte många små tappra blommor.

Men innan vi hade kommit ner till vattnet så stannade vi och fikade.

Vi människor hade människofika med oss, och till hundarna hade vi torrfoder och vatten. Alla blev nöjda med sitt. (Fast Bonnie, det lilla matvraket, hade kunnat tänka sig en extra portion - medan Stella som vanligt lämnade lite av sin portion...)

Sen gick vi ner mot vattnet. Först gick vi genom en torr skog.

Närmare vattnet växte det både vass och veketåg, så jag antar att marken periodvis är ganska fuktig. Nu var den ganska torr.

Reservoaren ser ut som en sjö på lite håll. Den är vacker!

När vi kom hem igen så drack hundarna lite vatten, sen la de sig för att sova. De var trötta allihopa - och sov flera timmar!

Nu ser jag att Stella har börjat blöda, så nu ska jag byta till mina vinröda lakan...

13-04-02:

I dag hade jag tänkt göra så mycket - men så vaknade jag med migrän. Suck! Jag tycker att den kommer oftare nu. Kan det där med ont i nacke/axlar påverka tro? Roligt är det hur som helst inte...

Ett tag i förmiddags var Nova försvunnen. Men jag hittade henne på hundtrappan, som jag tillfälligt har ställt framför balkongdörren i gästrummet (bakom några plastbackar som inte heller ska stå där). Hon hade klättrat upp några steg, men kunde inte komma ner igen. Jag hjälpte henne förstås.

I gästrummet har jag tillfälligt ställt en massa saker som inte ska stå där. Tyvärr. Och nu står påskpyntet där också - i väntan på att få komma in i skåpet igen. Allt måste jag ta rätt på innan Linda kommer. Men i dag gör jag nästan ingenting.

Nova har för första gången kissat ute vid en palm i dag. Hittills har hon inte vågat kissa ute. Men nu har alla Madrid-bor och andra turister åkt hem igen, så lugnet har återigen lagt sig över El Campello. Turisterna ger nödvändiga inkomster, men det är skönt när de åker hem till sig igen...

13-04-03:

Jag ska bara berätta att jag alldeles nyss köpte en SJ-biljett i hundkupé till min resa Stockholms C - Lund C, tisdagen den 2:a juli. Tåget går från Stockholm kl 10:21 och är framme i Lund kl 14:35. Från Lund tar jag Pågatåget vidare till Helsingborg. Preliminärt ska jag bo några dagar hos Linda i Helsingborg och några dagar hos Jenni i Ängelholm. Jag planerar att resa tillbaka till Stockholm igen ca den 25 juli, men den biljetten väntar jag med att köpa. Bonnie, Stella och Nova följer naturligtvis med mig på resan. Ulf kommer förmodligen att ansluta en vecka, men han har inte bestämt sig än. Nu hoppas jag att jag hinner träffa så många som möjligt av er mina skånska vänner och släktingar, under de tre veckor som jag planerar att vara i Skåne i sommar.

PS:

I förmiddags var Katarina och jag på Carrefour. Jag hade beställt 40 spenatfyllda fullkorns-empanadillas - så nu har jag så det räcker ett tag. (Jag fryser in dem.) Sen köpte jag två möbler till balkongen. Ett plastskåp tänkt att förvara krukor, planteringsjord mm i. Och så köpte jag en enkel vit plåthylla för att ha krukväxter på. (Båda är än så länge omonterade.) Dessutom köpte jag glass (se bild) fast jag redan väger för mycket... De är väldigt goda de här små glassarna med chokladsmak, men inte det minsta lilla nyttiga - kanske rent utav cancer- och hjärtinfarkt-befrämjande... Jag borde inte äta någon glass alls, men...

På tal om vikt och matvanor. Eva tipsade mig i går om ett bra TV-program som finns att se på SVT-Play: Vetenskapens Värld del 11. (http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld) Programmet handlar om hur mycket det vi äter påverkar hur vi mår, vilka sjukdomar vi får, och hur gamla vi blir. Även små förändringar till det bättre kan göra stor nytta. Framförallt har forskningen kommit fram till att om man lever på lågkalorikost, eller fastar (inte var dag, men då och då) så håller man sig mycket friskare. Det är ett mycket intressant och lärorikt program. Titta gärna! Programmet går att se ända fram till 12/6. Tack för tipset Eva! (Nu borde jag förstås bums börja leva på 400 - 500 kalorier om dagen, 1-2 dagar i veckan, för hälsans skull - klok och förståndig som jag är. Men jag känner inte för att börja just den här veckan...)

Vi har haft varmt och soligt väder i dag. På "mitt-på-dagen-promenaden" med hundarna var jag klädd i sollinne (+ knälånga byxor och sandaler). Senare gick jag en runda med Ulf, men då hade jag T-shirt. Det är så skönt med sol och värme!

Nova har blivit riktigt duktig på att sköta sina behov i kattlådan. Åtminstone 90% hamnar på rätt plats nu. Det enda bekymret är att hon gillar att smaka på sitt bajs. Många djur- (och även människo-) bebisar gör ju det en period. Men jag önskar förstås att hon slutar bums! Nu måste jag ständigt ha koll på när hon bajsar, och plocka undan det bums... Nog tycker jag att hon skulle föredra det dyra fina special-torrfodret jag köper åt henne. Det står framme jämt (tillsammans med vatten) så att hon aldrig ska behöva gå hungrig. Sådana små som hon kan behöva äta så ofta de vill de första månaderna. Men jag är glad över att jag (nästan) inte behöver torka upp kiss och bajs från golvet längre!

PS2:

Vädret har slagit om. Nyss, på tidiga kvällspromenaden, kom det några glesa regnstänk. Och i morgon, samt på fredag, ska det troligen regna en del. Nåja, regn behövs alltid här i Spanien - och jag har regnjackor...

Jag glömde berätta att när Ulf och jag var ute och gick - så tittade vi i skyltfönstret på den nya inmobiliarian (mäklaren) som har öppnat tvärs över gatan. Vi såg en lägenhet som är till salu för endast 35'000 € (≈294'000:-)! Den ligger här i El Campello och är till synes inte behäftad med några fel. Fast den är reserverad, annars skulle jag nog ha kollat upp den lite närmare. Priset är ju extremt lågt! (Det var ingen liten estudio.)

Aktivitet på golvet nedanför mitt datorbord:

PS3:

Det finns mycket nytt att lära när man flyttar till ett nytt land. Det handlar inte bara om språk och seder. Här i Spanien ser floran och faunan inte likadan ut som i Sverige. Jag önskar mig böcker om: spanska växter, spanska insekter, spanska däggdjur, spanska kräldjur etc. Jag vill veta vad det är för sorts blomma jag ser, om flugan sticks eller inte, om skalbaggen är ett nytto- eller skadodjur etc.

Nu har jag googlat en del på spanska ormar och annat mindre trevligt som man kan hitta ute i naturen. Det kan vara bra att känna till när man gör utflykter i bergen t ex, som Katarina och jag gjorde häromdagen. 

I Spanien finns det 13 olika sorters ormar, varav 5 är giftiga. De icke-giftiga är till största delen enfärgade gråa snokar. Av de giftiga är 4 av 5 olika sorters huggormar som liknar vår svenska huggorm med sick-sack-mönster på ryggen. Men alla tretton ormsorterna finns inte här på Costa Blanca.

Den allra vanligaste ormen här är  Malpolon monspessulanus (även kallad Culebra bastarda eller The Montpellier Snake). Den kan bli upp till två meter lång! Katarina såg en sådan i bergen härförleden... Den är stor - och kan vara ettrig, men den är inte farlig för människor. Ormen är dagaktiv och livnär sig huvudsakligen på ödlor.

Farligare är huggormen Vipera latastei som ni ser på fotot nedan. Den är ganska kort, ca 50 cm, och lever i torra, gärna klippiga områden. Även om ormen är giftig så dör "bara" 4% av de bitna (och det är sådana som inte inom någon timme uppsöker en läkare).

Av de uppskattningsvis 50 dödsfall per år i Europa som orsakas av ormbett, inträffar endast 3-6 i Spanien. Fler människor dör av bi-och getingstick...

Här finns också sydeuropeisk skorpion: Euscorpius flavicaudis. De är ganska små, oftast bara 3½ cm. Skorpionen har ett svagt och ofarligt gift som främst orsakar smärta och svullnad. Skorpioner är ett nattdjur och gillar inte ljus. Den är heller inte speciellt aggressiv. Jag känner en man som blev biten när han lyfte på en sten i sin trädgård. Det kändes som två getingstick sa han.

Men spindeln på fotot nedan - den ska ni akta er för. Det är en hona av arten svarta änkan: Latrodectus tredecimguttatus. Den ger ett smärtsamt och medicinskt komplicerat bett, även om bettet inte är dödligt. Spindeln är vanlig i Valencia-regionen. Den bygger små trattformade bon under blad. Honans ben har vanligen en spännvidd på 10-20 mm. (Hanen, som är mindre och har vita prickar, är inte farlig.) Orsaken till att spindlarna kallas änkor - är att de ofta äter upp sina hanar... Spindlarna kan utgöra problem i odlingar där växterna skördas för hand.

Det finns ett litet kryp till ni ska se upp för, tusenfotingen på fotot nedan: Scolopendra cingulata escolopendra. Den kan bli upp till 9cm lång. De är visserligen inte så särskilt giftiga men de kan ge mycket obehagliga stick.

Ja, jag kan nog akta mig när jag är ute i naturen, och självklart går jag inte barfota. Men hur förklarar man för en liten chihuahua att man inte ska försöka fånga röd-svarta spindlar? Om man bara väger 1-3 kilo - då är många av djuren ovan direkt dödliga...

13-04-04:

Vi har soligt väder fast väderleksprognosen säger att det ska börja regna. I förmiddags åkte jag in till Alicante. Det var ett tag sedan jag var där. Jag hade inget särskilt ärende men ville bl a titta på nyheterna på Zara Home. (Jag hittade mycket fint som jag f n inte har råd att köpa. Och kanske inte har plats för heller...) Jag gick också inom Hennes & Maurits. Där köpte jag en sommarklänning. (Lårkort med 3/4-ärm, delvis fodrad.) Så här ser den ut:

Den är av  lite vidare (magdöljande) modell som ni ser, och för säkerhets skull köpte jag den i storlek 36 (fast jag brukar ha 34)... Ni kanske får se den på mig så småningom.

Nu ska jag snart iväg på min sevillana-kurs.

13-04-05:

När jag skriver detta är klockan 11:40. Solen skiner ännu, men gråa moln börjar synas vid horisonten. Kanske det där regnet som väderleksprognoserna har hotat med kommer i eftermiddag?

Jag har äntligen blivit klar med att flytta fram sängskåpet och sätta i grenuttaget med den platta kontakten som jag köpte från Conrad.com härförleden. (Det är både ett och annat här som tycks ha väldigt lång "leveranstid" f n. Hon som ska göra allt verkar ha lite energibrist just nu...) Grenuttagen är superbra och säljs även av Conrad.se:

För nog verkar det som om de flesta arkitekter tycks placera eluttagen mitt på de enda väggar där man kan ha bokhyllor. Och då hamnar eluttagen bakom, och nästan alltid behöver man dem - och en vanlig kontakt får inte plats. Här i Spanien tycks det finnas ännu färre eluttag i rummen än i Sverige, så här kan jag inte blockera ett enda. Jag måste ändå ha grenuttag i de flesta. Det här blev bra. Sängskåpet kan stå intill väggen, och jag kan ändå använda eluttaget!

På söndag kommer Linda, så innan dess måste jag ha gjort i ordning gästrummet igen. (Det blir lätt lite av ett "skräprum" emellanåt. Där hamnar allt som jag "strax" ska ta rätt på/ställa undan eller som inte får plats någon annanstans. Påskpyntet står ännu kvar på bordet...) Senast söndag fm ska där vara snyggt och välstädat. Jag vill ju att Linda ska trivas när hon kommer!

PS:

Klockan är 17:40, och ännu inget regn - men solen har gått i moln.

Vov alltså! Min matte är bra dum. Ja, hon förstörde alltihopa!

Först var vi ute och gick en lång luktrunda, matte och Stella och Nova och jag. Det var mycket spännande att lukta på i dag. Jag märkte minsann att en ny hund hade kissat på strandpromenaden. En ganska stor hane luktade jag. Han har aldrig kissat där förut, så det var spännande att lukta på hans kiss. Sen så träffade jag både Dylan och några andra hundkillar som jag känner. Och sen träffade jag Lluna, min bästa spanska kompis. Vi hade sällskap en bit. Så det var vov-trevligt alltihopa.

Sen gick vi hem och åt, och vilade lite. Och Zeke och hans matte kom och hälsade på en liten stund. Nu har jag slutat skälla på Zeke. Ja, för han är faktiskt rätt OK - fast han är så stor.

Men sen, sen sa matte att bara hon och jag skulle gå en promenad. Och vov! Då blev jag glad förstås och viftade på svansen. Ja, för det är skönt att gå själv ibland, utan att ha små valpar omkring sig. Och så gick vi, och det var vov-mysigt - först.

Men sen - sen förstörde matte alltihopa. Vet nu hur dum hon är? Jo, hon gick till veterinären. Jag var tvungen att följa med - bara för att matte drog i kopplet. Hos veterinären var det hemsk må ni tro! Ja vov, för först så stack veterinären mig. Nån vaccination var det. Och sen klippte han mina klor - och det var nästan ännu värre! Och sen, tillråga på allt, så vägde dom mig. Och då såg dom att jag väger 2 hekto för mycket nu. Ja vov, jag vägde 2850 gram.

Så nu kommer matte att snåla på maten ännu mer. Och jag får lida hemskt! Jag för jag tycker ju så mycket om mat ju. Stackars mig! Och alltihopa bara för att jag har en ovanligt korkad matte. Ja, det är inte lätt att vara hund ska jag säga. Vov på er!

Veterinären och jag kom överens om att vi ska försöka samordna hundarnas vaccinationer så småningom. Eftersom de är olika gamla och födda olika månader så vaccineras de vid olika tidpunkter mot samma sak. Och det är ju lite opraktiskt att springa till veterinären var 14:e dag. Nu i början måste det förstås bli så, tills Nova är klar med alla sina grundvaccinationer (fler i Spanien än in Sverige). Nu den 16:e ska hon bli vaccinerad mot rabies och samtidigt få sitt mikrochip och sitt djurpass. En månad senare är det dags för den tredje "valp-vaccinationen". I maj ska Stella vaccineras både mot rabies och få sin vanliga årliga vaccination, och helst ska det gå några veckor emellan. I juni ska Bonnie ha sin rabiesvaccination. Inte lätt att hålla reda på... Dessutom vill jag att hundarna ska få alla sina vaccinationer när vi är i Spanien eftersom det blir lite billigare än motsvarande i Sverige.

När jag kollade saldot på mitt spanska bankkonto så såg jag att ägandeföreningen här i huset hade dragit 231,83 € som jag inte visste att de skulle dra. (Det är väl nån extra reparation nu igen. Jag får fråga administrationen.) Tur att jag hade tillräckligt med pengar på kontot (det är ändå ungefär 1952:-). Jag försöker alltid ha en reserv på lägenhetskontot, men jag har inte möjlighet att avsätta några större summor - tyvärr. Men jag har kvar så det räcker till lägenhets-skatten (132 €) som ska dras den 10:e, och lite till. Och även om jag får betala Novas vaccination,chip och pass innan nästa pension kommer den 18:e maj, så ska jag nog klara av det. Men ibland blir det lite mycket på en gång.

Klockan har hunnit bli 18:00 - och nu regnar det!

PS2:

Eftersom jag inte idds göra något vettigt så har jag suttit och lekt. Jag fick häromdagen tips av en annan chihuahua-ägare om en webbsida där man kan köpa små hundkläder: http://www.urbanpup.com/. Jag hittade en del vettiga kläder där, men troligen inte tillräckligt små för Nova. Men man kan designa sin egen tröja till hunden där. Man väljer modell + färg på tröjan + text (begränsat antal rader och bokstäver) + typsnitt + färg på texten + storlek. Och priset är överkomligt! (Ca 125 - 200:- beroende på modell. Hundkläder är oftast dyrare!) Det kostar inget extra att designa själv. Jag experimenterade lite. (Se nedan.) Men just de här texterna skulle jag inte välja, och just Bonnie har tillräckligt med kläder. Det är Stella och Nova som skulle behöva var sin sweatshirt-tröja.

De sålde också en påsk-bandana såg jag. En sådan behöver jag inte. Men det är ungefär sådant tyg som jag letar efter för att sy påsk- kuddfodral av. Ja, och så tyg med kycklingar och påskliljor på...

När jag var i Alicante i går så köpte jag faktiskt en halvmeter bomullstyg med pingstliljor på. (Bättre än inget.) Men jag är inte riktigt nöjd med tyget eftersom den gröna färgen dominerar för mycket - och så borde det förstås ha varit påskliljor på det. Tyget ser ut så här:

Ute regnar det rejält. Det har nog kommit minst 5 mm. Över havet har vi just nu en vacker regnbåge som jag försökte fotografera. Men mitt vidvinkelobjektiv räcker inte till, så jag fick fotografera den i tre omgångar:

13-04-06:

Enligt min regnmätare kom det 11 mm regn i går, men jag tror att den visar aningen för mycket. Regnet kylde ner rejält, och när vi gick sena kvällspromenaden klockan 22 så var det bara 11º. Stella och jag frös!

I natt hade Nova ett sådant där anfall igen! Jag hade annars hoppats att det hade gått över, att det bara var en "baby-sjukdom". Jag ska beskriva noggrant, ifall någon av er är sjukvårdskunnig så får ni gärna "gissa" och maila mig.

Vi hade gått och lagt oss alla fyra i min (vår) säng. Som vanligt låg Bonnie på utsidan i midjehöjd, Stella på utsidan i ansiktshöjd och Nova på insidan (mot väggen alltså - av säkerhetsskäl) i ansiktshöjd. Jag har inte totalt mörkt i sovrummet. Sedan Nova flyttade in har jag haft tänt en liten 2-watts-barn-nattlampa, som sprider ett svagt blått sken. Vi hade somnat, och sovit en knapp timme.

Plötsligt vaknade jag av en häftig rörelse. Det var precis som om lilla Nova hade kastats i väg ca 20 cm ifrån mig. Jag vet inte om detta skedde när hon sov, eller om hon hade vaknat precis före. Hon hamnade på sida, rullade över lite på rygg, och tillbaka på sida igen. De små benen sparkade (i alla fall bakbenen). Hon andades häftigt, men var alldeles tyst (inget gnäll eller pip). Jag kunde inte se om hennes blick var normal, men munnen var det.

Det enda jag kunde göra (eftersom jag inte vet vad jag borde göra) var att smeka / klappa henne mjukt och lugnande över rygg och mage. Hon låg då alldeles intill min kind. Själva anfallet varade kort tid, kanske bara 30 sekunder. (Mindre än en minut i alla fall. Det är svårt att uppskatta tider i sådana situationer.) Sedan andades hon häftigt en stund, kanske en minut eller något längre. Därefter slappnade hon av och låg stilla och andades normalt någon minut. Sen reste hon på sig, och ruskade på sig (så där som hundar gör då och då), och uppförde sig sedan precis som om ingenting hade hänt.

Jag satte ner henne på golvet ett par minuter. Hon drack några klunkar vatten och gick sedan på toan och kissade en skvätt. Sedan lyfte jag upp henne i sängen igen. 

En stund senare sov vi igen. D v s hundarna sov. Jag låg länge vaken och grubblade. Jag tror att Nova kommer att få fler anfall, att det kommer att hända igen. Jag hoppas att det sker när jag är i närheten. Jag vill finnas till hands. Jag vill också se hurdan blick hon har, om hon tittar normalt, eller om blicken "stelnar". Jag vill försöka lista ut vad det är som drabbar henne. Jag ska naturligtvis diskutera det hela med veterinären. Kanske kan han göra vissa undersökningar för att bekräfta eller utesluta vissa sjukdomar.

Kan det vara epilepsi? Jag har sett ett flertal grand mal -anfall hos en vuxna människa (en nära släkting). Hon ramlade alltid ihop på golvet, och tuggade sedan fradga, och var som "avsvimmad" en stund. Nova tuggade i alla fall inte fradga. Och min släkting sparkade inte med benen. Ett petit mal -anfall märks ju nästan inte alls om man inte iakttar personen som drabbas just när det händer. Så kanske det är något helt annat? Men vad? Det är klart att jag oroar mig. Jag tycker väldigt mycket om lilla Nova!

När jag googlar på "Epilepsi hos hund" kan jag läsa följande:

Epilepsi innebär att hunden får kramper i hela eller delar av kroppen. Dessa kramper varar från några sekunder till flera minuter i allvarligare fall. Hunden faller omkull, kan tugga fradga och rycka i huvud och ben. Ibland sträcks nacke och ben kraftigt. Många gånger kissar hunden på sig, ibland har den också avföring. Under anfallet är hunden medvetslös.

Efter ett anfall är många hundar desorienterade och förvirrade, en del är påtagligt hungriga och/eller törstiga, många blir trötta och sover mycket dygnet efter. Enstaka hundar kan uppträda aggressivt. Andra hundar i närheten kan reagera negativ på dessa beteendförändringar.

Och:

Vid primär, även kallad idiopatisk, epilepsi kan man inte påvisa någon förvärvad skada i hjärnan. Ärftliga faktorer bidrar påtagligt vid primär epilepsi. Den debuterar oftast vid låg ålder, från sex månader till fem år och är vanligare hos hanhundar än hos tikar. Primär epilepsi är den vanligaste formen av epilepsi. Anfallen vid primär epilepsi följer ofta ett visst mönster och är likartade hos individen från gång till gång. De kommer vanligen medan hunden vilar och är kortvariga, oftast mellan 30 sekunder och 4 minuter. Mellan anfallen är hunden helt normal. Ett typiskt epileptiskt anfall kan indelas i fyra faser: prodromalfasen, med ändrat beteende och humör, som kan börja timmar till dagar före anfallet. I nästa fas, aura, är hunden orolig och kan gnälla, skaka och salivera. I krampstadiet, iktus, som varar några minuter, spänns musklerna och hunden faller omkull. Sedan kommer rytmiska ryckningar i benen, ansiktet och halsen. Hunden brukar salivera kraftigt och ofrivillig avgång av urin och avföring är vanlig. Iktusfasen avslutas med travrörelser med benen och hunden brukar sedan resa sig upp igen. I uppvakningsfasen verkar hunden förvirrad, desorienterad och orolig. Det sistnämnda tillståndet kan vara i timmar till dagar.

I Novas fall stämmer inte detta helt. Hon faller visserligen omkull och det rycker i benen - men hon är inte medvetslös (inte så vitt jag kan se). (Och hon har aldrig kissat.) Jag upplever heller inte att hon är annorlunda före och efter anfallen. En lättar typ av anfall? Eller något annat?

När jag googlar vidare kan jag läsa följande:

Oftast får hunden första anfallet mellan 1-3 års ålder. Hos hundar som får epilepsi anfall före 6 månaders ålder och hundar som är över 7 år, bör man noga undersöka om hunden har valpsjukevirusinfektion eller någon tumörsjukdom. Uteslutning om att hunden har andra sjukdomar görs med en mycket noggrann undersökning med bl.a. blodprov, avföringsprov. Vid misstanke om organsjukdom tar man även röntgen, ultraljud och EKG.

Vid sekundär epilepsi finns ofta en påvisbar skada i hjärnan. Exempel på skadeorsaker i hjärnan är hjärntumör, encefalit (hjärninflammation, till exempel vid valpsjuka), skada efter yttre våld och hydrocefalus (vattenskalle). Orsaker utanför hjärnan kan vara hypoglykemi (för låg blodsockernivå), förgiftning, syrebrist vid hjärt- och lungsjukdomar, skador på lever och/eller njurar och vissa ämnesomsättningssjukdomar. Den sekundära epilepsin benämns ibland även förvärvad eller symtomatisk epilepsi.

Tja, det blir jag inte lugnare av att läsa... Men - det kan ju vara något helt annat än epilepsi. Jag hoppas att veterinären kan hitta orsaken, och att det inte är något alltför allvarligt. Jag tycker, som sagt, mycket om lilla Nova!

På morgonpromenaden var det kyligt i skuggan (11º) och lilla Nova satt innanför min väst hela rundan. Hon fryser lätt den lilla. Nu ska jag sätta fart med att städa klart i gästrummet. I morgon kommer Linda!

PS:

Solen skiner och gästrummet är färdigstädat (inkl våttorkat golv). Dessutom uppför sig lilla Nova precis som vanligt. Hon väger förresten 743 gram i dag. (Hon blir 16 veckor i morgon.)

   

PS2:

När vi gick tidiga kvällsrundan så var det fart på Bonnie må ni tro. Normalt drar hon benen efter sig som om hon vore en mycket gammal hund, men i kväll hade hon bråttom - Ulf stod nämligen i köket och kokade kycklingfiléer när vi gick. Vi hade beställt en för att dela på (hundarna och jag). Jag trodde att Bonnie kanske skulle glömma bort detta faktum när vi hade hunnit halvvägs på promenaden - men icke. Hon halvsprang hela vägen.

Väl hemma så fick både Bonnie och Stella var sin portion hackad kycklingfilé. Det var smaskens - och även Stella åt sin portion i rekordfart. Sen finhackade jag en liten portion som jag gav till Nova. Nova har hittills bara ätit torrfoder (baby-varianten). Men även hon tycker tydligen att det är väldigt gott med kyckling och åt raskt upp sin portion. Jag fotograferade under tiden eftersom det var premiär.

Ja, kokt kyckling brukar nästan alla hundar tycka om, och det är bra för deras magar dessutom. (Särskilt om den är kokt utan salt.)

När jag tittar på inmobiliariernas webbsidor så tittar jag normalt bara på lägenheter, eftersom det är vad jag själv är intresserad av. Men i dag tittade jag på hus och tomter. Det är alltid intressant att jämföra vad man får för pengarna. Jag tittade bara i de lägre prisklasserna. Det finns inga billiga tomter alls inne i El Campello. I förorterna hittar jag några. Först får ni se en på 820 m² belägen väster eller nordväst (jag är inte riktigt säker) om El Campello. Den kostar 99'750 €.

Därefter en tomt som är belägen i Coveta Fuma (där Katarina och jag var häromdagen). Den är på 1050 m², kostar 130'000 €, och här ser man havet på håll.

Slutligen en som ligger i Cala D'or, norr om El Campello. Den är på 600 m², kostar 99'000 €, och även här kan man se havet (fast på ännu längre håll).

Sen ska ni få se några hus. Först ett riktigt billigt, 94'500 €, som ligger i El Campellos västra utkant. Det har visst renoveringsbehov - särskilt köket! (Men köket ser rent ut - vilket är ett gott tecken.) Området är lugnt och trevligt. Det är dock inte 1 km till havet som det står nedan, utan drygt 2.

I förorten Barrio Bonny som ligger några kilometer väster om El Campello (på andra sidan motorvägen) kan man få ett ganska bra hus för 176'000 €. Det står att man har havsutsikt, men framgår inte om man måste stå på taket då.

För 170'386 € kan man få ett hus i El Campellos västra utkant (på andra sidan genomfartsvägen) som ser ganska fräscht och modernt ut.

Och slutligen ska ni få se ett som ligger inne i själva El Campello. Det kostar 206'000 € och ligger säkerligen inte 0 km från stranden (som det står) utan troligen 1 km. Badrummet ser ut att vara i betydligt bättre skick än husets utsida.

Nästa gång jag visar bostäder här, så blir det nog lägenheter som vanligt. Själv skulle jag vilja hitta en lagom stor, i gott skick, i första linjen med obruten havsutsikt - för sisådär 30'000 €... Gärna med stor trädgård på baksidan... Nej, jag vet - sådana finns det inte... Men fantisera kan man - det kostar inget.

13-04-07:

Just nu sitter Linda ombord på planet på väg hit. Det beräknas landa 13:30, och då kommer Ulf och jag att vara på plats för att möta henne. (Hundarna får vänta här hemma, och i gästrummet väntar den nybäddade sängen på vår kära gäst...)

Det ska bli så roligt att få ha Linda här en vecka!

PS:

Lindas plan landade 13:35. Ulf tog två foton på Linda och mig i rulltrappan på flygplatsen:

Knappt sex timmar efter det att Linda lämnade Roberts hus i Skepparkroken, kom hon fram till vår lägenhet här i El Campello. En ganska hyfsad restid från dörr till dörr räknat.

Sedan dess har vi bl a varit ute med alla hundarna. Nova har slagit personligt rekord i dag. Hon har gått närmare 20 meter! (Tidigare rekord var ca 2 meter uppdelat i två omgångar.) Nu höll Linda i Bonnies och Stellas koppel, och de gick precis före oss. Då vågade Nova gå! Alla vi mötte log i mjugg när de såg henne ömsom trippa och ömsom skutta fram...

Ulf och jag tycker att det är kyligt ute, bara 17º och växlande molnighet. Men Linda tycker att här är varmt och skönt och gick i bara T-shirt i solen...

Häromdagen pratade jag om att palmblommorna luktar så milt och gott. Nu slog det mig att alla av er kanske inte har sett dessa blommor. Längs strandpromenaden har vi tre sorters palmer. Två sorter blommar nu. Så här ser deras blommor ut:

Den ljusaste blomsorten luktar godast!

13-04-08:

I dag har vi växlande molnighet och 19º, vilket får anses vara helt OK. (Annars vill jag naturligtvis att Linda ska få så mycket sol och värme som möjligt när hon är här.) I går kväll gick vi (mellan hundpromenaderna) en lång promenad själva, Linda och jag. Vi gick bl a på de små stigarna mellan järnvägen och "fina husen på kullen". Där känns det som om man är "på landet".

I morse slog Nova nytt personligt promenadrekord. Hon gick/skuttade/sprang nog bortåt 50 meter totalt.

Nu har Linda satt sig vid datorn för att jobba. Hon har inte semester nu när hon är här, utan ungefär 40 timmars skrivarbete (om skolsjuksköterskornas och elevhälsans jobb), men hon behövde inte vara på skolan den här veckan. Jag är glad att få ha henne här!

PS:

Mitt på dagen blev det 22,5º varmt och Linda, jag och alla hundarna tog en promenad längs El Paseo. Nova går jättebra nu. Nåja, ganska bra i alla fall...

Vi mötte Kiko, och det märks tydligt att Stella höglöper nu. (Jag var beredd att rycka in och sätta stopp - men det behövdes inte. Ingen av dem vet hur man ska göra...)

PS2:

Temperaturen i havet har nu stigit till 18º - men vi tänker ändå inte bada.

13-04-09:

I dag har vi badat fötterna, Linda och jag. Vi gick en lång promenad längs stranden. Ibland gick vi så vågorna sköljde över våra fötter, och ibland gick vi i den varma sanden. Efteråt satte vi oss i solen på ett strandcafé och åt var sin god glass. Det var så avstressande, och jag har alltid trevligt tillsammans med Linda. Det har varit underbart väder i dag. Jag har faktiskt glömt att titta på termometern, men mitt på dagen gick vi klädda i kortärmat, korta shorts och flip-flops.

Vi har hittills gått tre promenader med alla tre hundarna (Nova gör stor succé när hon skuttar fram på El Paseo), men vi har även gjort lite nytta. Linda har suttit framför datorn och skrivit på sin uppsats, och jag har monterat både skåpet och hyllan på balkongen.

Jag började med att stöka till...

Jag var ju tvungen att göra tomt i den hörnan där skåpet skulle stå - och så behövde jag lite golvyta för att kunna montera det. Stella och Nova hjälpte mig att flytta blomblad mm.

Pelargonerna frodas i solen som ni ser.

Alla mina nya sticklingar har tagit sig bra, och många börjar redan få knoppar. Mest nyfiken är jag på min gula pelargon; First Yellow. På fotot nedan ser ni den första knoppen. Gula pelargoner är mycket ovanligt! Det ska bli spännande att se den utslagen! (Bougainvillean blommar också.)

Skåpet, som är helt i plast, gick snabbt och lätt att montera.

Jag fyllde det snabbt med jord, krukor och annat som ska stå där. Det blir mycket prydligare att ha allt sådant bakom stängda dörrar.

Kanske borde jag köpa ett likadant skåp till? Det skulle få plats ytterligare ett till höger om detta. Allt som borde stå i skåpet får ju inte plats där. (Men många av krukorna kommer att försvinna när jag planterar om alla mina pelargoner.)

Tillfälligt ställde jag den vita bänken (som stått där skåpet står), framför den andra vita bänken. Men där ska den inte stå sen.

Sen började jag montera den vita plåthyllan. Det var lätt att montera, men blev ganska ranglig även sedan alla skruvarna var spända. (Tja, vad kan man begära för knappt 100:-?)

Även hyllan ställde jag där den inte ska stå sedan. (Och för säkerhets skull så förankrade jag den i väggen.)

Inte förrän Ulf kan skiljas från sina korgstolar, och ställer sina nya vita stolar (med de grönrutiga dynorna på) där korgstolarna står nu, kan jag ställa allt som det ska stå sen. Men jag har ingen brådska. Det funkar ju som det står nu också.

Något som däremot inte funkar - är min bildskärm. Emellanåt ser den ut som den ska - som nedan:

Men väldigt ofta blir den svartrandig och allt hoppar upp och ner. Så här ser det ut då:

Och då kan jag förstås inte använda datorn alls på en stund. Det är irriterande när det kommer ofta, och varar länge. Problemet har tilltagit på sistone. Jag planerar att köpa en ny dator i Sverige i sommar. Måtte nu denna hålla till dess! Jag måste ha svenska program, svenskt tangentbord etc, så jag kan inte köpa dator i Spanien.

I morgon ska Linda och jag gå på marknaden, och sen planerar vi att göra en liten utfärd (med hundarna), antingen i morgon eller på fredag.

PS:

Linda och jag gick en härlig kvällsrunda med Bonnie och Stella. När vi skulle gå och lägga oss (kl 22:40) så såg jag att Nova "krampade" igen. Hon var spänd i hela kroppen, men sparkade med det vänstra bakbenet som vanligt (det andra höll hon utsträckt). Hon blundade, men när jag ropade på Linda så tittade hon upp. Hon var alltså kontaktbar. Jag smekte henne lugnande eftersom jag inte vet något annat jag kan göra. Efter en knapp minut (?) var anfallet över. Nu är hon trött och stillsam, men vaken.

Jag kan ju inte veta om jag har sett alla hennes anfall. De varar så pass kort tid, så teoretiskt sett kan hon ju hinna ha ett anfall medan jag går på toa. De jag har sett hittills är: 13/3 strax före lunch + 16/3 kl 20:50 +6/4 kring midnatt + i kväll. Vissa saker talar för epilepsi - andra inte. Jag oroar mig förstås. Veterinären sa i telefon i går att jag kan komma precis när jag vill om jag är orolig - annars har vi en tid den 16/4. Jag känner inget akut behov av att gå till veterinären dessförinnan. Bara om jag kunde hinna dit så snabbt att någon av veterinärerna kunde bli vittne till anfallet vore det en vits med detta. Men en ordentlig undersökning måste de förstås påbörja den 16:e. Jag hoppas så att det är något behandlingsbart!

13-04-10:

Nova "krampade" i dag igen! Linda och jag var just ute på vår mitt-på-dagen-promenad med alla tre hundarna. Nova skuttade på som vanligt, men jag bar henne emellanåt eftersom vi inte skulle komma många meter annars. Det var när jag bar henne det hände (13:30). Jag kände rätt som det var att ena benet stelnade till och sträcktes ut, och huvud och kropp också - medan ena bakbenet sparkade. (Nova var dock kontaktbar.) Hela hennes kropp darrade/skakade i  mycket små rörelser = finvågig tremor. Efter ett par minuter var allt som vanligt men hon ville bli buren och vara nära. Vi gick direkt upp till veterinären. Där fick vi vänta en liten stund innan veterinären undersökte på henne. Nova är kvar hos veterinären nu, vi ska hämta henne klockan 20 i kväll. Veterinären ska ge Nova en lätt narkos för att bl a röntga nacken och se hur nackkotorna har vuxit. (Hennes fontanell är nästan ihopväxt nu.) Jag är orolig förstås, men litar fullständigt på veterinären. Måtte inte felet/sjukdomen/skadan på Nova vara dödlig! (Och så hoppas jag att det inte blir alldeles för dyrt...)

F ö har vi underbart väder - som svensk högsommar när den är som bäst. Linda och jag var på marknaden i förmiddags och ska strax på en promenad för oss själva. Utfärden får vänta till en annan dag...

Vov på er! Jag undrar om min matte börjar bli senil? Jag tror faktiskt att hon glömde Nova hos veterinären innan i dag. Jag har t o m letat under Novas säng - men hon är inte där.


 

Ja voff! Nu måste jag säga till matte att hon ska gå till veterinären igen - för att hämta Nova. Ja, för det är ju ändå min adoptivdotter. Så jag vill inte att matte ska slarva bort henne. Fast nu tänker inte jag följa med. Nä, jag går minsann inte frivilligt till veterinären. Ja, vov-vov då!

PS:

Nu har jag hämtat hem Nova, och nu vet jag vad det är för fel. På spanska heter det Displasia Occipital och på svenska Occipital Dysplasi. Jag är inte säker på att jag till fullo har förstått det medicinska, men felet är medfött och obotligt. Det är en medfödd missbildning av skallbenet, just där ryggmärgen går ut ur skallen. Enligt röntgen är hålet i Novas nacke för stort, så att delar av cerebellum (lillhjärnan) ev kan pressas ut igenom foramen magnum (hålet i skallbenet). I Novas fall kan det kanske dessutom vara för trångt mellan kota två och tre i nacken. Eventuellt ska man göra en MR (magnetröntgen) senare.

Av occipital dysplaci kan den drabbade hunden bl a bli stel, emellanåt verka delvis förlamad, bli svag eller få kramper. I nuläget finns det ingen helt botande behandling, men det finns mediciner som kan lindra. Nova har fått kortison, en spruta hos veterinären - samt tabletter att dagligen ta hemma. Vi ska på återbesök den 17:e. Nu kan hon inte få sin rabiesvaccination och sitt mikrochip den 16:e som det var planerat. Vi måste vänta.

Suck, och dubbelsuck! Det känns bättre att veta vad det är för fel på lilla Nova. Men det är inte roligt att veta att det är obotligt. Och inte roligt alls att veta att det i vissa fall kan leda till döden. Jag är väldigt förtjust i lilla Nova!

Det enda positiva i dag var att veterinärbesöket inkl konsultation, röntgen, lätt anestesi (sövning) samt kortisonet kostade blygsamma 81 € (≈ 686:-).

13-04-11:

Jag glömde skriva i går, att krampanfallen kan vara mycket smärtsamma för hunden. Hunden kan också få klåda, särskilt vid nacken där skadan sitter. Nova har haft fyra anfall i natt. Ett svårare där hela kroppen spändes så häftigt att hon "sprätte iväg" ett par decimeter, och tre aningen lättare. Två kom efter att vi lagt oss: klockan 00:54 samt 01:21, och två framåt morgonen: klockan 7:24 samt 7:48. Om Nova hade några anfall däremellan vet jag inte, för jag sov och hon låg inte helt nära mig. Stackars liten! Och det är verkligen inget gott tecken att anfallen kommer tätare...

Just nu är Nova precis som vanligt. Vi har gått vår morgonpromenad. Därefter lekte Stella och Nova en stund, och nu förbereder de sig för att vila.

PS:

Nova var precis som vanligt även på mitt-på-dagen-promenaden. Jag skrev ett mail till veterinären. Jag frågade dels hur stor risken är för att Nova ska dö under en attack, och dels om jag kan göra något mer än att lugna och trösta. De mailade tillbaka att jag ska komma till kliniken så vi kan prata personligen. Ska jag tyda detta som att det är stor risk att Nova dör ung? Jag går nog till veterinären i kväll, i stället för att dansa sevillana. Jag vet att det är näst intill katastrof att utebli från en sevillana-lektion - men jag kommer ändå inte att kunna koncentrera mig. Conchi, Novas uppfödare som jag har informerat via mail, skrev tillbaka att det hela är otroligt och att hon beklagar mycket. Senare ska jag åka och hälsa på henne och prata om det hela. Nu får jag först se hur det blir med allt. Just nu sover Nova lugnt i sin lilla säng. Hon är så söt och gullig - och jag önskar henne allt väl!

PS2:

Nu har jag varit hos veterinären. (Linda var med. Hon förstår ju den medicinska biten mycket bättre än jag, och kan ställa adekvata frågor.) Jag fick en ny medicin till Nova, en kramplösande att ge om kramperna varar länge eller kommer tätt. Medicinen ska jag ge henne rektalt via en spruta. Veterinären kunde förstås inte lova något, men om Novas kramper inte blir svårare än de är nu, så tror han inte att hon kommer att dö av dem.

Om inget oförutsett inträffar så ska vi göra en utfärd i morgon.

13-04-12:

Jodå, vi har varit på utfärd i dag - Linda, alla hundarna och jag. Fem timmar var vi borta. Vi åkte ungefär samma tur som Eva och jag gjorde den 1/3 - så överst i Sparad Dagbok 26 kan ni hitta en karta som visar vägen. Men i dag parkerade vi bilen och promenerade till andra sidan den stora fördämningen (där Katarina och jag var den 1/4). Jag har tagit totalt 260 foton, så det kommer att ta en stund att bearbeta, sortera och redigera dem. Så snart jag hinner ska ni få se ett urval av dem.

Färden började dock mindre trevligt. Känsliga läsare bör hoppa över de två kommande styckena.

Vi hade inte kört så långt utanför El Campello, bara en bit uppåt bergen, när vi såg två bilar parkerade på var sin sida vägen. På ena vägbanan låg metallskrot. Vi trodde först att bilarna hade krockat och körde sakta för att se om de behövde hjälp. Sen såg vi. Vid vägkanten låg en man i 30-årsåldern - och han var påtagligt död, det såg vi tydligt trots att vi inte såg varken blod eller skador. Jag uppfattade det som om han hade skinnställ på sig, men ingen hjälm, och som om han liksom hängde med ena armen om kanten på metallskyddsräcket vid vägkanten. Linda uppfattade detsamma som jag utom att hon inte tyckte att han hängde på räcket - bara att armen var böjd. Vi var beredda att stanna eftersom Linda är sjuksköterska, men vi såg ju att mannen var död - och det hade varit svårt att stanna trafiksäkert eftersom det var nära en kurva. Vi tog för givet att de andra bilförarna hade ringt efter ambulans och polis. De såg ut att vänta.

När vi passerade platsen på hemvägen var nästan alla spår av olyckan borta. Bara två röda plast-koner stod vid metallräcket för att markera platsen. Vi hann skymta delar av en klarblå motorcykel på andra sidan räcket. När vi hade kommit hem igen läste Ulf i nätupplagan av tidningen Información att det hade inträffat en singelolycka med motorcykel, där motorcykeln av okänd anledning hade kolliderat med skyddsräcket. (För hög hastighet?) Vägen är asfalterad och hyfsat bred. (Olyckan hade troligen inträffat ungefär när vi körde hemifrån, ca 15-20 minuter innan vi passerade.) Ja det är tragiskt. Och på något sätt sitter bilden av mannen kvar på min näthinna. Jag borde kanske inte ha skrivit om det här, men det är ett sätt för mig att bearbeta det hela. Jag är inte så van att se döda människor. Jag tänker på mannens stackars närstående...

Medan ni väntar på utflykts-fotona så ska ni få se några pelargon-foton. Två är på min gula pelargon, First Yellow, som nu har slagit ut sin första knopp. Det tredje fotot är på två av mina rosa som matchar varandra bra.

 

13-04-13:

Så här söta var mina minsta flickor i morse när de låg och vilade tillsammans:

Nu har jag redigerat fotona från i går. Först får ni se några som vi tog längs vägen, någonstans mellan Aigües och Relleu. Jag har tagit 67 av de 71 fotona nedan. Därför är jag inte med på mer än något enstaka, och inte Nova heller - eftersom jag bar henne i min frontcarrierbag den mesta tiden.

Men fotot nedan tog Linda med sin mobil, så där skymtar jag i ena hörnan. Jag är just på väg tillbaka till bilen efter att ha tagit fotot ovan.

Vårt första utflyktsmål var Relleu, den lilla orten som Eva och jag besökte den 1/3 och som jag skrev om då. (Se Sparad dagbok 26.) De äldre delarna av Relleu är oerhört charmiga med sina smala gränder. Vi parkerade bilen i utkanten och promenerade kors och tvärs genom samhället. Linda höll i Bonnies och Stellas koppel, och jag bar på Nova och kameran.

Vov på er! Vov alltså - så mycket jag nosade på i går! Och vov så mycket jag gick! Ja, alltså - jag nosade alldeles lagom. Men jag gick alldeles för mycket - och för långt. Det kan aldrig vara bra att motionera så mycket. Men Linda, hon bara gick och gick. Och jag vara tvungen att följa med bara för att hon höll i kopplet. Och Linda - som brukar vara så rolig och schysst - hon var elak mot mig. För vet ni vad hon kallade mig? Jo, vov - hon kallade mig för "bromsklossen". Ja, bara för att jag inte ville gå hela tiden. Och för att jag ville vila ofta. Visst var det elakt sagt!

Men ibland fick jag bestämma. Och då vilade vi. Och så passade vi på att dricka vatten då. Ja, för det hade matte med i en flaska. Det är vov-skönt att vila!

Vädret var underbart och det var så trevligt att vandra runt i lugn och ro. (Fast jag ångrade att jag hade tagit en långärmad jumper - den var för varm.) Alla vi mötte log vänligt och sa Hola (hej)!

På de största gatorna är biltrafik tillåten, på det vänstra fotot här nedan ser ni en av de få dubbelriktade gatorna.

De flesta är enkelriktade, och på de allra smalaste är det bara tillåtet med gångtrafik. (Gatorna på fotona nedan är enkelriktade.)

Vid kyrkan finns ett litet torg.

Vi hade planerat att fika i Relleu, men det var fullsatt på alla små uteserveringar. Eftersom vi hade matsäck med oss så körde vi vidare mot nästa resmål - den stora vattenreservoaren Embassamient d'Armadorio.

Man får inte köra ända fram, så vi parkerade bilen vid vägkanten och promenerade i riktning mot utsiktsplatsen. Längre fram är vägen ändå inte särskilt farbar...

Ända till för några år sedan var biltrafik tillåten ända fram till bron över fördämningen, men numera är vägen avspärrad med ett metallräcke nära bron. De sista 600 meterna få man gå till fots, men det är en bra oljegrusbelagd väg att gå på.

Vov alltså, så långt Linda och matte tvingade mig att gå. Väldigt orättvist var det att matte bar Nova nästan hela tiden. Hon kunde gott ha burit mig också. Stella var inte trött - så hon tyckte att det var roligt att gå.

Ibland så stannade vi i skuggan och vilade och drack vatten. Ja, för i Spanien är det vov-varmt och soligt nu. Och då behöver man vara i skuggan - och så behöver man dricka.

Jag tycker gott att vi kunde ha vilat oftare. Men det tyckte inte matte och Linda.

 

Så vi gick och gick och gick. Det var en väldigt lång väg.

Då och då skymtade vi dammen mellan träden. På håll ser den ut som en sjö. Vattnet är alltid intensivt turkosblått. (Kan det ha med kalkhalten att göra?)

Dammen är vacker! Och man tror i det längsta att det är en sjö.

Men ju närmare östra kanten man kommer - desto tydligare syns det att det är en damm.

Här nedan syns havet i bakgrunden. (Och däremellan staden Villa Joyosa.)

Ovanpå själva kanten på dammen, alltså den stora dammluckan, går en bro med en tvåfilig väg på. Även bron är nu avstängd för all trafik. 

Ja, vov och voff så långt vi gick. Ibland ville Linda att vi skulle titta på utsikten.  Fast det tycker jag egentligen är onödigt.

Utsikter ligger ofta så läskigt högt upp. Jag är verkligen inte feg av mig - men jag tycker inte att man ska ta onödiga risker.

Sen kom vi fram till en tunnel. Och den tyckte matte och Linda att vi skulle gå in i. Fast det nästan var alldeles mörkt där inne. Men det tyckte inte jag. Nä, man ska inte ta onödiga risker - det ska man inte.

Fast då bar matte mig! Dumt va! Och tänk - vi stannade inne i tunneln - vid ett hål. Där fikade vi. Ja, bara för att matte tyckte att vi hundar skulle vara i skuggan en stund. Och maten var god, det var den. Jag tycker mycket om mat! Men jag tror nästan att Stella och Nova fick mer mat än jag. Ja, i alla fall höll dom på att äta längre.

På andra sidan tunneln var det en lång bro. Och det var vov-djupt ner på båda sidorna.

Linda var så dum så att hon gick nära kanten. Och så tittade hon ner! Vov! Jag kämpade förstås emot.

Man ska inte ta onödiga risker, tycker jag. Nä vov! Det kändes säkrast att gå mitt på bron.

Det finns tunnlar på båda sidor om bron. Här ser ni utsidan på den som vi gick igenom.

Dammen togs i bruk år 1957. I Spanien behöver man spara på vattnet. Vissa år regnar det nästan inte alls, men det behövs förstås lika mycket dricksvatten ändå. De åren tar man av reserverna, som denna damm. Mekaniken man använder för att öppna luckorna, och som hissar upp och ner "servicevagnarna", ser enkel ut. Men allt verkar fungera bra.

Brunnslocken är vackra, och utsikten över Medelhavet är fin!

Ser ni så modig jag är! Jag vågar gå nästan ända fram till kanten. Jag är en vov-modig hund jag! Fast för säkerhets skull tittade jag på utsikten där marken sluttade långsamt. För då är det inte lika farligt om man råkar trilla.

Från andra sidan bron kan man se utsidan på själva fördämningen. Den är hög!

På andra sidan sitter informationsskylten.

 

På den sidan är tunneln betydligt kortare. Man kan se från den ena sidan till den andra.

Linda ville egentligen klättra upp för kullen för att undersöka vad det egentligen är för sorts byggnader som finns där. Men hundarna var varma och trötta, så vi vände tillbaka igen. På återvägen såg vi ett sådant där spindelnätsliknande bo som "pinje-larverna" (Thaumetopoea pityocampa) bygger. Det satt en larv utanpå, men jag tyckte att den var för blek i färgen för att vara "rätt" sort - och säsongen ska ju vara över nu. Men för säkerhets skull höll jag hundarna långt därifrån. När det gäller "pinjelarver" ska man definitivt inte ta några onödiga risker. Det är Bonnie och jag fullständigt överens om!

På hemvägen passerade vi Eremitens hus. Jag tror att det är det på fotona nedan. Det är det enda tänkbara. Det ska ligga alldeles invid vägen. Men enligt kartan ska det ligga närmare den änden av vägen som börjar nära dammen.

Jag är inte helt säker på att det är obebott nu, så jag vågade inte gå ända fram.

Närmare dammen finns ruinen efter ett annat hus. Men det ligger en bit in, och verkar ha varit alldeles för stort för en person. Så det troligaste är väl att Casa de la Ermita är huset ovan.

Nu ska Linda och jag gå en promenad i solen utan hundar. Vi gick nyss en runda med hundarna, men nu vill vi gå på stranden. Sanden känns så varm, mjuk och skön för fötterna - men det står ju tyvärr Perros No på skyltarna längs hela stranden...

PS:

När jag förde över ovanstående text och foton till webben hände något mycket underligt. En foto blev tillfälligt utbytt mot ett helt annat - ett som jag inte har tagit. Se nedan.

Ni kan säkert hitta stället ovan i berättelsen om Relleu. Så underligt? Vems är fotot? Kan någon annan, som har samma webbhotell som jag, ha överfört foton samtidigt och ett av fotona hamnat fel då? Kan sådant hända? Hur kan det annars ha gått till? Lite komiskt blev det - både för att fotot faktiskt visar en väg - och för att det är så mycket snö på fotot. Det står dagens datum längst ner i hörnan på "snöfotot": . Det är den enda ledtråd jag har, för när jag klickade på egenskaper på fotot så stod det amador66 (och min webbadress), vilket var vad jag har döpt mitt foto till (som ska ligga på den platsen). Vilket mysterium!

PS2:

Nej, inget av husen ovan är Eremitens hus - Casa de la Ermita. Det ligger nämligen inte alls längs vägen där vi körde. På kartan ligger det där - men inte i verkligheten... Kartan visar:

Och det är på den vägen vi körde. Kartan jag har är den mest detaljerade över trakten som jag har hittat. Men det visade sig när jag letade på Google Maps och Google Earth att det finns en väg som inte är utsatt på min karta - och där ligger Casa de la Ermita. Den grå vägen längst ner på följande foton - det är den vi körde på. Men som ni ser så ligger Casa de la Ermita på en mindre väg längre uppåt bergen.

Nu när jag vet var den här mindre vägen ska börja, så tror jag att jag kan hitta den i verkligheten. Kanske ser den bara ut att leda in till ett hus, kanske är den inte farbar med bil hela vägen? Men nu har jag blivit nyfiken - så nu vill jag snart åka dit igen för att leta!

Det enda min karta (en Michelin-karta i skala 1:130'000) har rätt i - är att huset inte ligger så långt från vattenreservoaren.

Antingen kan jag åka dit tillsammans med Lena när hon kommer om en dryg vecka, eller så kan jag åka dit med Ulf. (Fast om vi blir borta längre än 4-5 timmar så måste jag ordna hundvakt eftersom Ulf inte vill ha hundarna med.) Eller bådadera? Jag lovar att ni ska få se foto på det riktiga Casa de la Ermita så småningom. Det kanske inte alls ser ut som jag föreställer mig...

13-04-14:

I morse ringde väckarklockan redan 04:00, och klockan 04:30 åkte vi härifrån Linda och jag. Lindas plan skulle avgå redan 06:25 och man måste ju checka in i god tid på flygplatsen. När jag kom hem igen la jag mig och sov ytterligare en timme. Bonnie hade ingen brådska ut, sa hon. 

Klockan 09:55 fick vi mail från Linda, som berättade att resan hade gått bra och att flygbussen till Helsingborg strax skulle avgå. Vi får verkligen hoppas att Ryanair fortsätter att flyga sträckan Ängelholm - Alicante. Det är väldigt mycket smidigare att slippa omvägen via Kastrup.

Det känns redan tomt efter Linda! Hundarna har sökt igenom gästrummet noga, men kunde bara konstatera att Linda var borta.

Nova är precis 17 veckor i dag, och väger 770 gram. Stella vägde 1116 gram vid samma ålder (och Stellas syskon vägde mellan 1585 och 1829 gram). Hon är liten Nova - men duktig. Hon är praktiskt taget helt rumsren redan! Det var varken Bonnie eller Stella när de var fyra månader.

Jag har satt igång en tvättmaskin. Jag har inte tvättat på hela veckan som Linda har varit här, och både Ulfs och min tvättunna är full. Och så ska jag tvätta Lindas lakan och handdukar, samt mina lakan också. Jag ska tvätta så mycket som jag får plats att hänga upp på balkongen. Resten får vara till en annan dag. Det är fint torkväder ute!

PS:

Nu har jag tvättat tre maskiner, gått tre hundpromenader, samt en promenad med min man.

Ulf och jag gick till områdena La Creu och El Vincle, som ligger på andra sidan genomfartsvägen N-332. Jag har sett att det finns flera ganska fina lägenheter (och några hus) till salu där - och de är betydligt billigare än motsvarande här nära stranden. Vi ville titta närmare på områdena. Vi har förstås gått där förr, men då har vi inte tittat på själva husen. De foton ni får se nedan är alla tagna inom det blåmarkerade området på kartan till höger.

Vi sneddade genom stadsparken...

och kom upp i de äldre delarna av El Campello. Här ser ni biblioteket och kyrkan samt det lilla torget Plaza Canalejas framför dem.

Bebyggelsen mellan järnvägen och väg N-332 består till två tredjedelar av gamla hus och resten av ganska nybyggda.

I

Jag gillar variationen. Ser ni det lilla huset med citronträdet även på fotot till höger?

Här står Ulf och studerar ett nybygge. I det nybyggda grå-röda huset till höger (som ligger nära läkarstationen) finns det många lediga lägenheter.

Jag charmas av de gamla slitna husen som ligger vägg i vägg med de nya.

Vi hittade ovanligt snygg graffiti - i det här fallet kan den nästan klassas som konst.

Sen gick vi över N-332:an. De första fyra fotona tog jag i La Creu, och resten i och kring El Vincle. Även här varierar bebyggelsen, nytt och gammalt blandas.

För det mesta så tycker Ulf bäst om de nya fina husen, medan jag är svag för de gamla charmiga.

Det lilla välskötta huset nedan är till salu. Om det inte hade legat så långt (≈2 km) från havet så hade jag tyckt om att bo så - med en egen liten trädgård. Jag har förstås ingen aning om vad huset kostar...

I närheten av El Vincle känns det nästan som att vara "på landet", fast man ser höga hus på avstånd.

Ja, 1½ timmes trevlig promenad fick vi, Ulf och jag. Jag promenerar nästan jämt längs El Paseo och havet - men omväxling förnöjer.

Jag grubblar fortfarande på hur Casa de la Ermita kan se ut i verkligheten. Jag har återigen tittat på Google Earth och Google maps. Det konstiga är att om jag söker vägbeskrivning så får jag den till platsen där huset är utsatt på min karta - men där det inte ligger. Jag har markerat huset på kartorna nedan. Den lila linjen följer vägen jag har kört när jag har letat. Där linjen slutar ska huset ligga - men där ligger inget hus alls.

Så här ska huset se ut uppifrån. Det ser ganska stort ut! Kanske det är en stor gård, eller en typ av kyrka, kloster el liknande - och inte ett litet enpersons-hus som jag har trott?

Så här ser det ut där man ska svänga av den vägen som jag har kört på. Hoppas jag hittar stället i verkligheten.

Om ni återigen tittar på bild 2 och 3 uppifrån så ser ni en serpentinväg som slingrar sig uppför berget. Det ser inte ut att ligga något hus där den slutar. Nu undrar jag mycket hur där ser ut i verkligheten. Det är spännande att fördas på småvägar som man inte riktigt vet vart de leder... Kanske Lena, hundarna och jag kan göra en halvdags-utflykt och utforska den här lilla vägen? Och sen, när jag vet var de mest sevärda platserna finns - då kan jag visa Ulf dessa platser.

13-04-15:

Jag såg reklam för boken nedan i dag. Den är skriven av läkaren som har bloggen www.kostdoktorn.se och handlar förmodligen mest om LCHF-kost. Men det är bilden jag fastnade för. Bilden skrämmer mig. Den skrämmer mig för att jag vet att den delvis är sann. Och just nu känns det tyvärr som om den visar min egen utveckling (se de två sista figurerna)... Suck! Jag måste snart skärpa mig om jag inte ska rulla fram.

   

Medan jag åt min frukost i morse (två muggar grönt te + två spenat-empanadillas med rå vitlök) så låg mina små flickor i solen utanför den öppna balkongdörren. (Tja, de "stora" låg och minstingen gick omkring.) Visst är de söta!

 

Förresten så har Nova inte haft ett enda anfall (såvitt jag har sett) de senaste dagarna. Medicinen har kanske hjälpt? Jag hoppas att det är så!

PS:

I förmiddags åkte jag till Carrefour och köpte ytterligare ett skåp till balkongen. (I dag är sista dagen de har nedsatt pris.) Nu har jag monterat det. Det ser mycket prydligare ut när man kan "gömma" mer bakom skåpsdörrarna. Alla krukorna går inte in - men det behövs inte. Jag ska inom den närmaste tiden plantera om flera av min pelargoner - och då går de flesta krukorna åt. Men jag la in alla tvättklämmorna + plastgalgarna som jag använder att hänga tvätt på. Galgar och klämmor fanns tidigare i Ulfs garderob, men det är smidigare att ha dem på balkongen eftersom det är där jag hänger tvätten på tork. Så här blev det:

Och bättre blir det sedan när de sista krukorna inte längre står framme. (Och ännu bättre längre fram när vi har kasserat de slitna korgstolarna.)

I dag provade jag Stellas gamla sele på Nova. Den passar när den är inspänd i allra innersta hålet. När vi provade att gå ute i den jagade dock Nova den biten som "blev över" kring bröstkorgen. Kanske jag kan klippa av överflödet? Selen är ändå ganska sliten. Men det är bra om Nova kan ha den en period nu.

PS2:

Jag skulle egentligen bara stänga av datorn för kvällen - men så fick jag syn på lilla Nova (vars säng står invid datorbordet). Hon låg så sött på rygg och sov. Valpar har så söta magar! Men som vanligt vaknade hon av kameraljudet när jag fotograferade henne. Eftersom jag själv tycker att hon är så gullig så vill jag visa er också:

13-04-16:

I dag är Nova precis fyra månader. Hon har vuxit mycket sen hon flyttade in hos oss. Kroppen har fått andra proportioner. Hon verkar ha "kommit i kapp" i utvecklingen nu. Jämför fotona ovan, med fotona nedan som är tagna för två månader sen:

Så här såg Stella ut när hon var fyra månader:

Inte heller i dag har jag vägt mig. Men jag har bestämt mig för att jag måste lägga om kosten efter Lenas vistelse här. Lena brukar nästan alltid äta förståndigt, men kanske vi vill sitta i solen och äta var sin glass... Men sen blir det tuffa tag - det måste det bli. Jag mår inte bra av att väga så här mycket.

Jag skrev häromdagen att Nova är nästan rumsren. Jag glömde påpeka att det krävs en kattlåda i rummet för att det ska fungera. Hon är för liten för att kunna hålla sig, så när hon blir nödig så måste hon bums kunna springa till ett lämpligt ställe för att sköta sina behov där. Nu hamnar ca 95% på rätt plats.

Vov alltså - så elaka matte och husse är mot mig! I morse skällde dom ut mig - båda två på en gång. Bara för att jag pysslade med återvinning. Återvinning är ju bra. Så jag fattar inte varför det blev sånt liv på dom. Jag åt ju bara lite av Stellas bajs ju. Bajset luktade fortfarande mat. Och nu när jag bantar så är jag sugen på mat nästan jämt. Matte ger mig alldeles för lite mat. Och dessutom får jag mat alldeles för sällan. Och så får jag bara sån där tråkig bantningsmat. Så det är klart att jag är sugen på annat hela tiden. Ja, vov! Snåla det är vad dom är - både matte och husse. Och det är väldigt synd om mig - det är det. Vov-vov på er.

13-04-17:

Vi har underligt väder för andra dagen i rad. Det är disigt ute, så solen nästan inte tittar fram - fast prognoserna säger klart väder. Katarina och jag ska gå till marknaden nu på förmiddagen.

I går var Katarina här en stund för att låna vårt internet. Hon tog då två foton av mig när jag satt på sängen och läste tidningar:

PS:

Solen bröt igenom vid lunchtid, så nu är vädret varmt och soligt igen. Skönt! Vi tyckte att det var väldigt kallt på morgonpromenaden, men egentligen är ju +17º inte så förskräckligt iskallt...

Illustrationen nedan är hämtad från Kostdoktorns webbsida.

Jag tror inte på LCHF i det långa loppet (själv skulle jag inte må bra av så mycket fett under en längre period) men vilken diet man än föredrar så år det ju uppenbart vilket av alternativen ovan som är bäst för hälsan... Snabba kolhydrater förespråkas inte i någon av de moderna dieterna. En talande illustration!

Nu ska jag strax till veterinären med Nova. Hon är mycket piggare nu, men jag undrar vad veterinären säger om fortsatt behandling etc.

PS2:

Nu är jag tillbaka från veterinären. Nova har svarat bra på behandlingen, men hon ska fortsätta att medicinera. Kanske kan vi minska dosen efterhand, men det är troligt att hon får medicinera resten av livet. Veterinären sa att jag har skött om Nova utomordentligt och att hon med stor sannolikhet skulle ha dött annars. Nu är hennes pupiller lika stora, det var de inte när hon var som sämst. Jag har inte riktigt förstått det medicinska sambandet, men för veterinären är det solklart. Om man böjer hennes nacke bakåt kan det utlösa ett anfall. Hon är ömtålig den lilla, men veterinären sa att hon samtidigt är stark. Jag känner mig lugnare nu när Nova inte längre har några anfall.

Och om en vecka (24/4) så ska hon få sitt chip + rabiesvaccineringen + djurpasset. Det känns bra eftersom allt detta är nödvändigt för att hon ska få resa in i Sverige. En dryg vecka därefter (3/5) ska vi på återbesök för att se om vi kan minska medicindosen.

Nu ska jag strax gå till restaurang Riccardos. Katarina och jag ska äta middag tillsammans i kväll. (Hon återvänder ju till Sverige nästa vecka, så det gäller att passa på att träffa henne. Jag kommer att sakna henne!)

PS3:

Läs Fredrik Öjemars originaltext på: http://www.di.se/#!/artiklar/2013/4/17/vrakpriser-pa-spanska-bostader/ eller läs det jag har kopierat här:

Vrakpriser på spanska bostäder:
De spanska bostadspriserna befinner sig i fritt fall och det är fortfarande långt kvar till botten. Det hävdar kreditvärderingsinstitutet Moody's, som spår sjunkande bopriser i minst fem år till. Samtidigt som den spanska ekonomin krymper har arbetslösheten rusat iväg till skyhöga nivåer. Detta i kombination med ett kraftigt överskott av bostäder från den tidigare byggboomen före finanskrisen har fått bopriserna att rasa. Enbart förra året föll de spanska bostadspriserna med 13,7 procent, rapporterade nyhetsbyrån Six på tisdagen. Sedan 2007 har priserna fallit med 30 procent, enligt den spanska statistikbyrån INE. Den som räknar med att göra ett snabbt klipp bör dock tänka efter två gånger. Trots det stora prisfallet pekar kurvan fortsatt nedåt, snarare än uppåt.

Daniel Nilsson, Fastighetsbyråns regionchef i Spanien, bekräftar det stora överutbudet och tror också att bopriserna kommer att fortsätta nedåt. ”Spanien har en oerhört stor arbetslöshet och en ekonomisk situation som kommer att göra det svårt att vända trenden”, säger han. ”Vi har haft en nedgång i nästan sex år och det kommer sannolikt att fortsätta även det här året och nästa år. Längre än så har jag inte kompetens att sträcka mig”, fortsätter han. Samtidigt tror Daniel Nilsson att boprisfallet varit ännu större än vad den spanska statistikbyrån gör gällande. ”Vi som är på marknaden upplever att priserna har sjunkit betydligt mer än 30 procent sedan 2007. Marknaden har snarare fallit 40-45 procent”, säger han. Daniel Nilsson påpekar att det finns stora regionala och lokala skillnader i landet. I vissa delar har fallet varit brantare, medan andra klarat sig bättre. ”I Madrid och i norra Spanien och i inlandet är den spanska ekonomin helt styrande, medan kustmarknaden även påverkas av den nordeuropeiska ekonomin och till viss del även Ryssland. Därmed kommer troligen denna del av marknaden att vända upp tidigare”, säger han. Fastighetsbyrån säljer främst lägenheter på kusten. Det allmänna prisraset har i kombination med kronans förstärkning mot euron gjort att priset på en trea med balkong nära havet i staden Torrevieja söder om Alicante sjunkit till cirka 800.000 svenska kronor. För sex, sju år sedan kostade motsvarande lägenhet runt 1,6-1,7 Mkr, enligt Daniel Nilsson. ”Räknar man in både prisfallet och den stärkta kronan så innebär det ungefär en halvering”, säger han.

13-04-18:

I förmiddags gick jag inom Telefonica och tog reda på hur man gör för att koppla bort den automatiska telefonsvararen till vår fasta telefon. Det visar sig nämligen att telefonförsäljare ringer och spelar in färdiginspelade meddelanden. Mycket irriterande! Den trevliga kvinnan på Telefonica sa att jag bara skulle trycka # 21 # - så det har jag gjort nu. Hoppas att det funkar. Häromdagen ringde jag nämligen Telefonica för att fråga om samma sak. Först kom jag till en telefonsvarare som pratade spanska i rasande fart. Telefonsvararen förväntade sig att jag skulle trycka på en speciell siffra, sen kom jag till nästa telefonsvarare etc. Efter några telefonsvarare fick jag veta att jag skulle få prata med en människa - om jag inte tryckte på någon knapp. Människan svarade och hann berätta att jag skulle trycka på #. Jag kände inte till ordet för denna symbol på spanska (och kommer inte ihåg det) så hon fick säga "tangenten under siffran 9". Precis när hon skulle säga mer så bröts samtalet. Eftersom det hade tagit 6 minuter att komma fram till människan, så gjorde jag inga fler försök...

I dag har Katarina och jag varit vid, och inne i, Cuevas de Canelobre. Katarina ska skriva ett reportage om grottorna för föreningen Mas Amigos tidning Bulletinen. Jag var med som "fotograf" och tog totalt 128 foton. (Jag fick gå in gratis utan sällskap av guide, annars kostar guidad tur 6 €.) Några av fotona blev faktiskt ganska bra (trots de konstiga ljusförhållandena), men sådana här gånger hade jag förstås önskat att jag hade en riktig systemkamera. Ni kommer att få se några av fotona här, men inte just nu.

Jag tog andra foton, och skrev en hel del om grottorna, den 1 februari 2011 - och detta hittar ni nu i Sparad dagbok 19.

I dag ska ni i stället få se foton på mina nya pelargonsticklingar. Några har knoppar, andra har slagit ut. Några får precis sådan färgnyans som jag hoppades på, andra blir jag aningen besviken på. När jag beställer ser jag bara ett litet foto, samt läser en färgbeskrivning. Så lite chansning blir det. Blomman längst till höger i översta raden drar aningen för mycket åt lila för min smak. Blomman i mittenraden har rätt rosa nyans. Jag är noga med nyanser, och har mycket bra färgseende.

Blomman på fotona nedan kan bli precis vad jag önskar. Men ibland blir blomman blekare när den har slagit ut. Vi får väl se.

F ö har jag migrän i dag, så det är tur att sevillanakursen är inställd p g a blodgivning i lokalen - för jag hade inte kunnat koncentrera mig.

PS:

När jag letade efter det jag tidigare har skrivit om grottorna - så fick jag syn på de foton jag tog av lilla Nova och hennes syster första gången jag såg dem (13/2, två dagar innan systern dog). Det känns i hjärtat att titta på fotona nu. Jag borde hade tagit med mig systern med en gång (fast Ulf sa nej), och gått till veterinären med henne bums. Kanske hade hon kunnat räddas? Lilla Nova ser inte ut att vara i alltför gott skick hon heller, men henne hämtade jag i alla fall i tid... Jag önskar så att jag hade kunnat rädda systern också!

Jag fick ett brev med posten i dag Aviso para inspección técnica de vehículos. Alltså en påminnelse från bilbesiktningen om att min bil ska besiktigas senast 5/5-13. Konstigt! Detta är det datum som bilen ursprungligen skulle ha besiktigats första gången. Men nu besiktigades den ju 25/1-12 i samband med att vi bytte till spanska nummerplåtar. Och på framrutan sitter en lapp som säger att bilen ska besiktigas i januari 2014. Men jag vågar förstås inte chansa. Det står att det är 300 € i böter om bilen inte besiktigas före 5/5 - d v s inom 16 dagar från jag fick brevet ( för den 5:e är en söndag).

Så nu ger det sig om vår bilmekaniker har tid att göra den årliga bilservicen innan besiktningen. Den ska ändå göras innan sommaren, och det är mest logiskt att göra den före besiktningen. Nu tror jag inte det är några fel på bilen alls, men det är bättre att vara helt säker. Jag har t ex inte gått runt och kollat alla lampor, och inte har jag kollat oljenivån eller däckstrycket heller.

I Spanien kan man inte beställa tid hos bilbesiktningen, man måste åka till ITV och ställa sig i kö. Horst har sagt att det brukar vara väldigt långa köer (och lång väntan) i Alicante, så han brukar åka till Elche. Jag ska fråga bilmekanikern hur han brukar göra.

13-04-19:

Jag har fått tid för bilens årliga service på måndag morgon klockan 09. Det är skönt att ha så nära som tvärs-över-gatan. Bilmekanikern sa att det varken var datumet i brevet jag fått, eller det som sitter på rutan som gäller - utan det datum som är stämplat i den gröna spanska fordonsboken som ligger i bilen. Jag har ännu inte tittat vad där står.

Pelargonen på de nedersta av gårdagens foton har (nästan) slagit ut. Jag tycker om den intensivt varmrosa färgen.

F ö har jag migränen i dag också. Den var hemsk i går kväll och i natt (trots medicin). Jag mådde väldigt illa och huvudet dunkade. Jag har fortfarande migrän, men inte fullt så illa som i natt. Men jag lär knappast få skött så mycket i dag. Jag orkar bara med det allra nödvändigaste. Jag tröstar mig med att man i alla fall inte dör av migrän. Det finns många som har värre sjukdomar än jag. I det sammanhanget går det an att ha migrän. Men det är klart - alla vill vi hellre vara rika, vackra och friska - än fattiga, fula och sjuka.

Men solen skiner, det är 22º och mina hundar är så gulliga. Dessutom kommer Lena på söndag! Det gäller att se det positiva även då huvudvärken dunkar.

PS:

Huvudet dunkar än, men jag har i alla fall planterat om sju stycken pelargoner som stod i små krukor - så de nu står i självbevattningskrukor. Egentligen borde jag ha planterat om fler växter - men jorden tog slut. (Jag gjorde av med ca 45 liter.) Det stackars paradisträdet spränger snart sin kruka, så det kan inte vänta länge till. Så här ser det ut i pelargonhörnan på balkongen i kväll.

Och så här ser vår balkongutsikt ut nu klockan 18:30:

PS2:

Ibland, när jag inte idds göra något vettigt, tittar jag på hundbloggarna på vovvetoppen (där även Bonnies och min blogg är med). Många är ganska fåniga (som min och Bonnies), andra handlar mer om ägarens klädsel och makeup - än om hundar. Sen finns det en och annan som skiljer sig från mängden - som den här: http://sverkerbest.blogspot.se/ Den är skriven av Sverker, Världens smartaste västgötaspets. Han skriver dikter och betraktelser om livet. Han är bl a legitimerad pölexpert, legitimerad semesterexpert, legitimerad isobservatör, legitimerad kompissaknare och legitimerad poet.  

Han skriver t ex "Dagens ord på livets väg". Här kommer några exempel:

Livet är ingenting utan vänskap.

Den som vill säga sanningen måste kunna fabulera.

Den som anser sig färdigutbildad är inte utbildad, bara färdig.

Alla experter på någonting var en gång en nybörjare.

Ingen kärlek är mer äkta, än kärleken till mat.

Allt är möjligt om man inte vet vad man pratar om.

Första gången jag ser en joggare le, ska jag överväga att börja jogga själv.

Inte för att det ligger för mig att skryta, men å andra sidan vill jag inte undanhålla sanningen.

Sverker
(2000–)
 

Han har också en privat skola där man bl a kan lära sig:

Det finns tre olika sorters blommor.
1. De som växer ute. De hör till familjen uteblommor.
2. De som växer inne. De hör till familjen inneblommor.
3. De som växer ute, men som plockas och tas in för att sätta i en vas på bordet. De hör till familjen utochinblommor.

Tja, har ni inget för er så kan ni ju också skumläsa. Bonnie skriver ju hundordspråk - men poesi har hon hittills aldrig vågat sig på. Och ska jag vara ärlig så är hon nog inte tillräckligt djupsinnig för det. (Men säg inte till henne att jag skrev så, för hon blir så lätt förolämpad.)

13-04-20:

Tag fram förstoringsglasen så ska ni få se hur jag skadade mig i natt. Ser ni det lilla rosa strecket tvärs över nyckelbenet?

Hur det gick till? Jo så här var det. Jag låg och sov. Migränmedicinen hade verkat. Men så vaknade jag efter två timmar av att jag hade ont i axeln. (Inte ovanligt.) När jag ändå hade vaknat så tyckte jag att jag lika gärna kunde gå upp och kissa en skvätt i förebyggande syfte. Jag glömde i hastigheten bort att migränmedicinen gör mig yr och vimsig. Hur som helst så vinglade jag till när jag hade rest mig. Jag lyckades sedan på något underligt vis fastna med höger lilltå i kattoaletten som står invid dörren till mitt rum. Till följd av detta ramlade jag handlöst rakt in i höger dörrkarm, och slog mig över höger öra och höger nyckelben. (Jo, det är en liten blodprick på örat också.) Jag hann bli lite besviken över att få ont på andra ställen just när huvudvärken var borta. Det var väl skickligt gjort, att i nyktert tillstånd, kunna åstadkomma denna nattliga skada...

Nu är huvudvärken relativt svag. Om jag tar det lugnt i dag så försvinner den nog helt under dagen. Jag har satt igång en tvättmaskin men planerar inte att vara särskilt flitig för övrigt. Ute blåser det och är molnigt. (Det var sol i morse.) Tyvärr verkar vädret bli sämre, med risk för regn några dagar nästa vecka. Det vore synd om det blir så - just när Lena ska komma. Hon älskar sol och värme och det unnar jag henne så gärna.

Nova fick ett anfall i natt. (Suck, just som jag trodde att faran var över.) Det var strax efter att jag hade varit uppe och slagit mig. Hon satt upp i sängen när jag kröp ner under täcket igen, men sen kröp hon tätt intill min halsgrop. Och sen kom attacken. Den varade kanske en minut, inte mer. Sen tog det ytterligare två minuter innan hon andades som vanligt igen. Därefter reste hon sig upp, ruskade på sig, och la sig sedan till ro invid min kind. Jag tror att hon hade ont under anfallet, och jag kände mig hjälplös som inte kunde göra något för henne. Veterinären har gett mig kramplösande medicin som jag ska ge henne om ett anfall varar länge. Men denna medicin ska först sugas upp i en spruta och sen ska den ges rektalt. Detta tar en god stund att förbereda (särskilt som jag måste ta fram mina läsglasögon för att se så det blir rätt dos) - och hittills har inget anfall varat så länge.

Så här ser den nu helt utslagna pelargonblomman ut:

  

Helt i min smak alltså. Färgen lyser upp även en grå dag.

PS:

Jag har tagit det ganska lugnt i dag, och huvudvärken håller faktiskt på att avta. Jag kilade över till Katarina och hämtade en palm. Den ska jag passa åt henne tills hon kommer tillbaka till El Campello. (Hon åker ju härifrån på måndag.) Palmen får bo på stora balkongen tillsammans med de andra växterna.

Sen tog jag ett par foton på mina små flickor. (Jag undrar hur stor del av kroppsvolymen som öronen utgör på minstingen? Öronen verkar växa "i förväg" på valpar.)

Vov på er! I dag har jag vilat mig. Det är faktiskt min favorit-hobby. Ja, egentligen så tycker jag ännu bättre om att äta. Men matte ställer ju undan maten ju - så jag inte kommer åt den. Så den hobbyn kan jag bara ägna mig åt några gånger om dan - tyvärr. Men vila kan jag göra nästan hela tiden. Och filosofera.

Ja, utom när matte tvingar ut mig på promenad. Och det gör hon flera gånger om dan. Ja, det är faktiskt vov-jobbigt! Hon tvingar mig att gå flera kvarter. Och ännu längre när det är fint väder.

Fast det brukar vara kul ute - också. Ja, för jag kan hitta spännande lukter, och bra kiss-ställen, och träffa trevliga hundkompisar, eller träffa stroppiga hundar som jag kan skälla ut. Men när vi kommer hem igen. Då vilar jag. Här vilar jag på soffan. Fast först så kom Stella och störde mig.

Och sen, sen kom matte och störde mig. Men matte skulle bara fotografera mig. Bara för att jag är så vov-söt! Sen kunde jag koppla av igen.

Fast först gick jag upp och skrev alla dom här bokstäverna. Men nu ska jag vila igen. Jag tror att jag ska ligga och filosofera om mat nu - vov-god mat. Smask! Vov-vov på er då!

PS2:

Ulf kollade nyss flygpriser med Ryanair: Ängelholm-Alicante. Nedresa 5/5 och uppresa 15/5 kostar i dagsläget 186 kr per enkelresa, dvs 372 kronor tur och retur! Billigare kan man knappast resa! Gästrummet är än så länge ledigt. Så vad väntar ni på?

13-04-21:

Nu sitter Lena ombord på planet på väg hit. Klockan 13 ska jag köra hemifrån för att möta henne. På balkongen har ännu en pelargonknopp av de nya sticklingarna slagit ut. Den ser också ut att bli precis som jag vill ha den. Den går i en mildare rosa färgskala och har grönvita blad. Den är faktiskt ännu vackrare än den andra. Den här pelargonen heter Silverwedding, och den lysande rosa heter Melocherry.

Och så får ni se två foton där Katarinas palm har kommit med. Det ser trevligt ut med en lite större grön växt bland de blommande. Ni ser också att det inte är strålande solsken i dag...

Nu hinner jag inte sitta mer framför datorn. Innan det är dags att hämta Lena så måste jag hinna städa bort alla spår av kattsand på golvet. Det lönar sig bäst att göra sådant i sista stund. Nova drar ut en hel del på golvet när hon hoppar i och ur kattlådorna.

PS:

Lenas plan landade i god tid. Nu har vi både hunnit äta lite och gå en lång promenad på El Paseo. Eftersom vi hade alla tre hundarna med blev det en mycket långsam promenad. Lilla Nova lägger sig ner på trottoaren när hon behöver vila emellanåt. En äldre man som gick förbi frågade om leksaken hade fått slut på batterier...

PS2:

Jag tog precis bort den norska väderleksprognosen som låg överst på den här sidan. Den visade ofta fel temperaturer. Enda fördelen med den var att den talade om ungefär vilka regnmängder som väntades. Det är ju skillnad på 0,5 och 20 mm. Den spanska visar bara om det är regnrisk eller ej. Men nu får ni nöja er med den spanska prognosen. Den stämmer oftast bäst. (Och vill ni se den andra så kan ni klicka på: http://www.yr.no/sted/Spania/Valencia/el_Campello/langtidsvarsel.html)

13-04-22:

I morse lämnade jag bilen hos bilmekanikern. Jag ska hämta den klockan 13:45. Om en stund (kl 11) ska jag gå och deklarera (spanska deklarationen som ska göras före 30/6). Jag ska ha med legitimation, kopia på mitt residencia, uppgifter om min svenska inkomst (pensionen) och betald skatt i Sverige, papper på ev ränta från både svensk och spansk bank, ett intyg på att jag inte äger något i Sverige som är värt mer än 50'000 €, uppgifter på hur mycket skatt jag har betalat till SUMA för vårt lägenhetsinnehav (inkl garageplatsen och förrådet - skatten heter Impuesto sobre bienes inmuebles) samt förra årets deklaration. Jag kommer att lämna alla papper till männen från skattekontoret som sedan gör deklarationen åt mig (gratis hjälp för utlänningar). Om nån vecka kan jag hämta den. Sen får jag gå till banken och betala den skatt jag är skyldig. Hittills har jag aldrig behövt betala över 2 €! (Men jag betalar ju full skatt på min pension till svenska skattemyndigheten.)

Lena har åkt in till Alicante. Det passar bra i dag - eftersom jag är upptagen halva dagen, och vädret är lite gråmulet.

PS:

Bilen är nu servad och klar för besiktning - och det är före den 5/5 som gäller. Jag har redan beställt tid för att besiktiga bilen - jag valde klockan 11 nu på måndag den 29/4, i Alicante. Detta kunde jag göra via internet på följande webbsida: http://aibs.appluscorp.com/particulares/diahorac.aspx Jag fick tiden bekräftad via mail. Jättebra att det var så enkelt att fixa. Men jag misstänker att många kan få samma tid, så kanske jag får stå i kö i alla fall. Men som pensionär har jag ju tid. Jag hittade både karta med vägbeskrivning och foton på själva anläggningen.

Om jag kör i tid så ska jag nog hitta.

Ulf har i dag beställt en ny dator åt mig! Det blir en silverfärgad Sony Vaio 14"" (Bärbar dator SV-E14A3C5E - konfigurerbar) med 500 GB hårddisk, 8 GB minne och pekskärm. Jag får datorn när jag kommer till Sverige. Jag blev väldigt glad förstås, för datorn jag har nu har ju sett sina bästa dar.

Lena kom precis hem från Alicante, så nu måste jag höra hur hon har haft det. Hon ser nöjd och glad ut i alla fall.

PS2:

I eftermiddag/kväll har Lena och jag varit ute och gått med alla tre hundarna i ett par omgångar. Lilla Nova går bättre och längre (fast det kommer folk och vill klappa henne i snitt var 4:e meter - suck). Nu i kväll har vi suttit på golvet(!) i mitt rum och pratat och klappat hundarna, och pratat ännu mera, och klappat hundarna lite till. Här ser ni först Lena med Nova i knäet. (Nova sov tills kameraobjektivet åkte ut...)

Sen ser ni småflickorna på sängen. Tidvis gnagde de i var sin ände på råhudspinnen, men de fotona fick för mycket rörelseoskärpa. Bonnie kröp under tiden intill Lena och ville bli klappad, men jag tänkte inte på att fotografera dem tillsammans.

Nu hoppas Lena på sol och värme i morgon - så hon kan använda sin medhavda bikini. I dag har det varit omväxlande halvmulet och omväxlande sol - men inte så särskilt varmt.

13-04-23:

Lena är morgonpigg! Redan före frukost gick hon en rask promenad på 7 km. (Hon har stegräknare med och går minst 25'000 steg per dag. Hon är med i en tävling.) Nu, när jag ska äta frukost, är hon färdig för att gå ner på stranden och sola. Jag ska komma efter när jag är klar. Jag har redan varit ute med hundarna. I dag skiner solen!

Den nya datorn, som jag ska få när jag kommer till Sverige, är en 64-bitars. Min nuvarande är en 32-bitars. Jag vet att alla program inte är kompatibla. Jag minns att Ulf inte kunde använda ett när han bytte till 64-bitars, men jag minns inte vilket - bara att jag tyckte att det var ett bra program som jag själv använde. Nu hoppas jag att gamla Frontpage, som jag skriver dessa raderna i, är kompatibelt. Det återstår att se. Hur som helst är det helt nödvändigt med en ny dator för mig. Jag är orolig mest varenda dag att bildskärmen ska ge upp på denna, och då hjälper det ju inte om hårddisken fortfarande funkar.

PS:

Det har varit underbart väder! Lena har solat flera timmar på stranden i bikini, men vi har också gått fram och tillbaka på stranden (längs vattenbrynet) iklädda korta shorts och sollinnen. Ja, och så har vi gått långsamma promenader med alla hundarna. Så skönt att Lena åtminstone fick en fin dag. Tyvärr visar väderleksprognoserna sämre väder de kommande dagarna. Men än är det bara eftermiddag, och än skiner solen. Nu ska Lena och Ulf gå en promenad tillsammans (Ulfs långa "Aldi-runda"), medan jag stannar hemma och pratar med hundarna samt vattnar pelargonerna.

PS2:

Ulf och Lena har inte kommit hem än. Jag läste i en av de engelska gratistidningarna om hur mycket det skiljer på lägenhetspriserna här i Spanien - beroende på hur attraktivt läget är. Man har jämfört olika typer av hus och lägenheter - t ex en lägenhet i normal standard på 90 m² och med 2 sovrum. En sådan kan kosta mellan 50'000 och 1'000'000 € inne i centrala Alicante, mellan 90'000 och 125'000 € i Benidorm, mellan 34'000 och 230'000 på Mallorca, och mellan 80'000 och 575'000 € i Marbella. (El Campello står förstås inte med.) Enligt de intervjuade mäklarna halveras oftast priset på en likvärdig bostad, om den ligger 15 minuters bilkörning från kusten i stället för strandnära. Här i El Campello har priserna inte sjunkit lika mycket som inåt landet, men visst har de sjunkit. När jag flyttade ner 2006 fanns det inga lägenheter överhuvud taget under 100'000 €. Nu finns det flera olika lägenheter i hyfsat skick med 2 - 3 sovrum, belägna en bit från stranden men ändå inne i El Campello, för mellan 70'000 och 90'000  €. Kanske jag borde titta på några av de billigaste i verkligheten, och göra ett litet bildreportage om vad man kan få för pengarna nu i dessa kristider?

PS3:

Lena kom upp i 31'891 steg i dag (vilket motsvarar ca 2,4 mil) - inte illa! I vår ålder bör man gå 11'000 per dag för hälsans skull, och det är väl vad jag möjligen kan ha kommit upp i. Jag är rädd att det ofta blir färre steg för mig, åtminstone nu när jag promenerar med hundvalp.

13-04-24:

I förmiddags gick Lena och jag till marknaden. Sen lämnade jag Lena där för att hon i lugn och ro skulle kunna titta på allt. Själv gick jag hem och hämtade Nova. Vi hade nämligen tid hos veterinären klockan 11.

Nu har Nova fått sitt microchip, sitt djurpass och sin rabiesvaccination. Detta kostade totalt 76,50 € (≈ 660:-), alltså betydligt mindre än det skulle ha kostat i Sverige. Nova var så duktig i dag. Hon var lugn hela tiden och sa inte ens pip. Den 3/5 ska vi tillbaka. Då ska hon få sin 3:e och sista valpvaccination, sen är hon klar med allt. Jag har mailat och meddelat uppfödaren Conchi - att hon nu äntligen kan beställa Novas officiella stamtavla. (Hon behöver chip-numret för att kunna göra det.)

Än så länge skiner solen i dag (och det är 21º), men det blåser friska vindar. Vi hoppas förstås att det regnar någon annanstans än här - i eftermiddag, i morgon och i övermorgon (som prognoserna förespår)...

PS:

Nej, det har inte regnat alls i dag - men det har blåst rejält. Vi gick bl a en promenad ut på La Illeta (Bonnies roliga klätterställe) - Lena, Bonnie, Stella och jag. Vi tog många foton, men ni får bara se det första (halvön fotograferad på håll) i kväll - eftersom jag är för trött för att lägga in resten...

Jag får ju ha något att pyssla med om det regnar hela dagen i morgon. Men det ser inte ut att bli ösregn, i alla fall inte om jag tittar på den spanska timme-för-timme-prognosen (predicción por horas): http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/municipios/horas/campello-el-id03050

13-04-25:

Så här såg mina små sängkamrater ut i morse när jag precis hade stigit upp. (Fotot är mörkt för vi hade varken tänt lampan eller dragit upp persiennen än.) Som vanligt var Stella och Nova jättepigga, medan Bonnie helst ville ligga och dra sig en stund till.

Det regnar - men bara lite. Hittills har det bara kommit några enstaka mm. Däremot går det höga vågor, och det har tydligen varit värre under natten. Det syns tydliga spår efter vågorna nu på morgonen. Lena tog några foton med mobilen under sin två timmars raska motionspromenad. Nedan ser ni att vågorna har spolat ända upp på strandpromenaden.

En av de gula bojarna som markerar badområdet har slitit sig och är på väg in mot stranden, och flera av träspångarna på stranden har slagits sönder. Kommunens arbetsstyrka är i full gång med att städa och ställa i ordning.

När jag gick min morgonpromenad lite senare, var vi bara tre - Ulf, Bonnie och jag. (De små hundarna stannade inne eftersom de just hade skött sina behov på lådan, och för att Nova inte har någon regnjacka.) Jag var klädd i regnjacka, shorts och sandaler. (Bonnie hade också regnjacka.) "Svenskt sommarväder" kommenterade Ulf. Det är i alla fall hyfsat varmt och ljust ute...

När Lena kom hem efter sin motionsrunda så åt hon en sådan här nyttig frukost (det är naturell yoghurt med nötter och frön på jordgubbarna):

I går visade Lena mig det här citatet:

Jag instämmer fullständigt!

Vi har ännu inte bestämt vad vi ska göra i dag. (Vi ska i alla fall inte ligga på stranden...)

PS:

Det regnar och regnar och regnar... Hittills har det kommit ca 16 mm. Lena, Bonnie, Stella, Nova och jag har varit på biltur i bergstrakterna bortåt Relleau och vattenreservoaren d'Armadorio. Vi körde ungefär samma tur som Linda och jag körde för två veckor sen. Skillnaden var att vi knappt kunde gå av bilen i dag, eftersom det regnade så. Bara en liten promenad högt över vattenreservoaren gick vi (med paraplyer)... Jag tog flera foton även i dag, men jag får väl lägga in gårdagens först.

Vov-vov så kul vi hade i går! Vi gick till Roliga klätterstället! Och jag skuttade som en bergsget! Ja, det sa matte. Stella skuttade också som en bergsget. Det sa matte också. Själv har jag aldrig sett nån bergsget. Men jag förstår att dom klättrar lika bra i berg som chihuahuor.

När vi hade kommit ut på halvön så fanns det vov-många saker som jag kunde visa för Stella. Och förklara.

Jag förklarade att det som ser ut som små vattenpölar med is på - det är små vattenpölar med salt på.

Och så fick jag förklara att man inte kan dricka det vattnet. Nä, för det smakar vov-äckligt. Och vov-vov-VOV-salt!

Men sen, sen upptäckte jag en vov-god lukt. Fågelbajs-parfym! Vov alltså!

Jag rullade mig så klart i parfymen.  Stella fick inte rulla sig alls. Nä, för jag rullade på mig allt. Sen luktade jag så vov-gott av fågelbajs.

Sen ville Lena och matte titta på havet. Havet var på vov-busigt humör. Först så kastade det in en massa vatten på klipporna. Och sen så sög det ut vattnet igen. Och så kastade det in vatten - och så sög det ut vatten.

Havet skvätte vov-mycket vatten - hela tiden. Matte tyckte att det var kul att titta på vattnet. Och så fotograferade hon vattnet. Men vet ni?

Jo, havet busade med matte. För när hon stod och fotograferade vattnet på ena sidan klippan.

Då kastade havet vatten på henne från andra sidan. Ja, så hon blev vov-blöt i baken.

Men hon fick skylla sig själv. Jag såg med en gång att havet kastade mycket mer vatten på den andra sidan. Det gjorde inte matte...

Själv hade jag redan aktat mig. Ja, för jag ville ju inte bli blöt ju. Stella hade också aktat sig.

Men sen så gick vi tillbaka igen.

Och då klättrade vi som bergsgetter igen - Stella och jag. Ja, matte hade vov-svårt att hänga med.

Fast sen, sen gick vi på riktiga stigar igen. Såna med plattor på. Och då är det lättare för matte att gå.

Jag passade på att kissa också. Men Stella nosade mest.

Sen gick vi hemåt. På hemvägen gick vi förbi hamnen. Och jag gick vov-nära kanten och tittade på vattnet. Ser ni så modig jag är! I hamnen var vattnet nästan alldeles stilla. Jag tror inte att havet får busa i hamnen.

Vi fick alltså sitta i bilen den mesta tiden i dag. Det regnade mer - eller mindre. Men det var inte helt uppehåll någon gång. Bara när vi var nära den stora vattenreservoaren var det nästan uppehåll en stund. Då parkerade vi bilen (ni ser den under pilen) och gick en bit uppåt berget. Vägen vi gick på har nog en gång i tiden varit avsedd för fordonstrafik - men det var länge sedan.

Även Nova gick ganska duktigt, i alla fall en bra bit.

Men efter sisådär 100 meter ville hon vila, så jag bar henne resten av vägen.

Vägen slutade vid en ruin. Ett sådant hus som i mäklarannonserna kallas "ljust med öppen planlösning och visst renoveringsbehov"...

Men en gång i tiden var det säkert fint. Utsikten är fantastisk även en mulen dag.

Vi gick runt huset och tittade hur det såg ut på andra sidan.

Sen började det ösregna igen. Vi fällde upp våra medhavda paraplyer och rusade tillbaka till bilen.

På hemvägen letade vi efter infarten till Eremitens hus. Den hittade vi inte. Möjligen var det en infart som var avspärrade med ett högt staket. Jag vet inte. Jag får titta närmare en annan gång - när det inte regnar. Däremot hittade jag serpentinvägen som slingrar sig uppför berget på andra sidan Eremitens hus.

Det bara måste vara den här:

Frågan är bara hur i all världen man tar sig dit?

På tidiga kvällspromenaden var vi bara tre - Lena, Bonnie och jag. De andra ville inte följa med. Och ska jag vara riktigt ärlig så ville inte Bonnie heller - egentligen. Jag fick muta henne... Jag hade kameran med mig och tog några foton längs strandpromenaden. Nedan ser ni vad regn och vågor kan åstadkomma...

Städpatrullen lär få att göra i morgon...

Synd att just Perros-no-skyltarna verkar vara så stadigt förankrade. Jag hade inte haft något emot om de hade spolats ut i havet och försvunnit.

Lena har alltid gott humör. Men för en soldyrkare som hon finns det trevligare väder... Sedan jag läste av regnmätaren för några timmar sedan ser det ut att ha kommit ca 8 mm ytterligare. Tyvärr verkar morgondagen inte bli mycket bättre. Stackars Lena!

13-04-26:

På morgonpromenaden kunde jag konstatera att städpatrullen hade hunnit en bit på vägen:

Enligt min regnmätare kom det totalt 27 mm regn i går, men jag har en känsla av att den visar lite för mycket. I dag är himlen ljusgrå och det stänker lite grann. Lena gick 20'810 steg (vilket motsvarar 15,3 km) redan före frukost! Gör om det ni! Själv nöjer jag mig med morgonpromenaden med hundarna.

Nu har jag beställt min returtågbiljett Lund-Stockholm till den 25/7. Jag kommer alltså att vara i Skåne den 2:a - 25:e juli (inkl resdagarna). Det ser jag fram emot! Håller er nu hemma de här dagarna så att jag kan hälsa på er! Ulf reser upp på samma tåg som jag, men han har ännu inte köpt sin nerresa. (Han planerar att vara kortare tid i Skåne än jag.)

PS:

Jag glömde berätta att Nova hade ett anfall i natt igen. Precis innan det kom så kröp hon alldeles intill min kind. Jag antar att hon kände något (kanske det började göra ont) och ville ha tröst. Själva anfallet var inte så kraftigt och varade mindre än en minut - men jag blir förstås orolig. Då hjälper inte medicinen helt. Stackars lilla Nova!

Lena har gått till hårfrisörskan eftersom det är mycket billigare här. Kanske vi åker till Guadalest i eftermiddag (fast vädret inte är så bra). Vi får se.

PS2:

Vi har varit i Guadalest i dag, och jag har tagit många foton, och det har inte regnat alls på oss - men i kväll får ni bara se ett enda foto, det här :

Resten av fotona får ni se i morgon.

13-04-27:

Vi hängde på låset till affären Aldi i dag när de skulle öppna. Jag ville nämligen köpa en väst. En sån här:

Det här är en vindväst. Ja, egentligen en jacka med avtagbara ärmar. Jag har redan en som jag köpte förra året. Den som jag hade på mig häromdagen:

Det är en väldigt bra väst. Tunn, vindtät, med "andasfunktion" och så har den fickor med blixtlås. En sån väst är jättebra att ha när det är varmt ute, men blåser. Fickorna är guld värda. Där kan jag ha nycklar och kamera utan att riskera att tappa dem. Damkläder, i synnerhet sommar-damkläder, har sällan fickor. Det är antagligen meningen att vi ska bära runt på handväskor hela tiden. Släpa runt en väska gör jag inte i onödan, i synnerhet inte när jag vill ha händerna fria för att hålla 2-3 hundkoppel i.

Förra året fanns västen bara i den här svårkombinerbara lila färgen. Nyansen skär sig med praktiskt taget alla andra (utom grått och svart). Nu ville jag gärna ha en till väst. Lena ville gärna ha en hon också. Därför hängde vi på låset. Vi var de första kunderna, så jag fick min väst. Men Lena fick ingen. De hade nämligen bara fått in en i varje storlek, och vi har storlek S båda två. Lena provade en väst i storlek M, men den var alldeles för stor. (S är rymlig!)

Tunna västar med fickor som går att stänga är nästan omöjliga att få tag på. I herrstorlek finns massor att välja på. Västar utan fickor (avsedda för golf och löpning) finns det också gott om. (Och vindjackor utan avtagbara ärmar finns det hur många som helst.) Men nu är det väst med fickor jag är ute efter. Årets färg är betydligt snyggare än förra årets. Jag hade gärna köpt en klarblå också, men den färgen fanns bara i herrstorlek.

Det är inte bara jag som tycker att tunn väst med blixtlåsförsedda fickor är praktiskt. Katarina lånade min lila väst när hon skulle ut och motionera Zeke i bergen. Då slapp hon bära med sig väska för att ha nycklar och mobil i. (Hon var ofta klädd i shorts eller tights när hon gick med Zeke, i tights finns aldrig fickor, och i damshorts finns det antingen ingen ficka alls - eller en liten grund ficka som saker lätt trillar ur.)

Tja, då fick ni även veta varför jag klädde mig i en så förskräcklig färgkombination häromdagen. Jag hade inget annat att välja på...

Nu ska jag börja bearbeta gårdagens foton, så om en stund kan ni titta på dem. Lena är ute och går. I morse ösregnade det så hon sköt upp sin morgonpromenad. Men nu skiner faktiskt solen!

PS:

För att ta det i rätt ordning. Lena var ju hos hårfrisörskan i går. När hon kom hem ställde jag henne på balkongen och tog några foton där man kan se hur snygg hon blev i håret:

Jag måste gå endera dagen och få mitt hår fixat också. Jag har inte gått sedan i höstas. Dels behöver håret klippas en bra bit, och dels skulle jag vilja ha blekt några ljusa slingor i det. (Det senare för att "förvilla bort" det grå...)

Här kommer fotona från vårt besök i Guadalest. Vi hade tur med vädret. Det hade regnat rejält strax innan vi kom - det såg vi, men det kom inte en droppe medan vi var där. Däremot var det ganska grått och molnigt, så den fantastiska utsikten såg man inte mycket av. Lena tyckte ändå att Guadalest var väldigt trevligt, så hon har redan beslutat sig för att åka tillbaka dit nästa gång hon kommer ner. Jag tog inte så många foton på utsikten, det har jag ju gjort förr - utan mer på andra detaljer och så förstås på Lena.

 

I dag är det sista dagen som Lena är här (för den här gången - hon ska flyga hem i morgon bitti klockan 06:25). Nu hoppas jag att solen fortsätter att skina i dag, så vi kan hitta på något trevligt tillsammans. Men nu, medan jag skriver de här raderna, så verkar solen tyvärr gå i moln... Nåja, sola på stranden kan vi inte - och inte gå långa promenader heller, men tillsammans med Lena har jag alltid trevligt. Vi får umgås under tak eller paraply!

PS2:

I eftermiddag har det kommit nästan 20 mm regn. Lena och jag åkte till Carrefour samt två klädbutiker som ligger där intill. I klädbutikernas provrum såg jag sanningen i vitögat. Min bak var relativt platt i höstas. Det är den definitivt inte längre - den putar. Av en ren slump har samma sak hänt med magen. Jag provade några shorts. De i min vanliga storlek (34) kunde jag inte knäppa, och ska sanningen fram så satt storleken större (36) trångt den också. Jo, det är klart att jag begriper att man inte kan hålla på att äta som jag gör (för mycket, samt fel) utan att det straffar sig. Men jag har i det längsta försökt förtränga detta faktum...

Trots detta så köpte jag faktiskt några klädesplagg: tre jättesköna långärmade fleecetröjor för 3 € per styck. Men prislapparna i den affären gillade vi inte. Jag fotograferade av en skylt:

På långt håll ser man tydligt att det står 4 €, först när man kommer nära ser man att det står 4,99 = nästan 5 €! På själva prislapparna ser man nästan bara centen med förstoringsglas... Lite fult även om priserna är låga ändå!

Vi har varit ute och gått med hundarna också. Men vi har inte gått klädda i shorts och sollinne precis. Lena tog några foton på Bonnie, Stella, Nova och mig. Ni får se många nästan likadana foton, för jag kan ju aldrig fotografera mig själv och mina tre små hundar samtidigt (så det gäller att passa på när någon annan fotograferar). Det första fotot är från i går. Då regnade det.   

Sen kommer några från vår mitt-på-dagen-promenad. Då sken solen, men det blåste friska vindar.

 

På tidiga kvällspromenaden blåste det så kallt att lilla Nova fick sitta innanför min jacka hela tiden. Hon har ju ingen egen vindtät jacka. Jag har inte hittat någon tillräckligt liten fast jag har letat i både europeiska och amerikanska webbaffärer.

 

13-04-28:

Lena är nu lyckligt och väl hemkommen. Resan gick bra. Men jag antar att hon är lika sömnig som jag, eftersom vi båda gick upp klockan 04:00 i morse. (De billigaste flygavgångarna ligger aldrig mitt på dagen...) Det är lika grått och trist väder i dag, och jag fick ha regnjacka på morgonpromenaden med Bonnie. (Småflickorna stannade inomhus tillsammans med Ulf.)

I går överförde Lena alla de foton hon tagit här i El Campello till min dator. Många är riktigt bra så jag ska snarast lägga in en bildkavalkad här. (Min datorskärm krånglar och krånglar... Måtte den hålla tills jag får min nya dator!)

PS:

Nu har jag gått igenom Lenas foton och valt ut några stycken som ni ska få se här. De flesta har Lena tagit under sina morgonpromenader. Många gånger har hon fotograferat El Campello ur andra vinklar än jag brukar. Ni får bl a se foton från stranden, hamnen, stadsparken och de äldre delarna av El Campello. De två första fotona är dock från Aigües.

 

Vov på er! Jag tycker mycket bättre om havet än om regnet. Havet är vov-schysst! Häromdagen ordnade havet en alldeles egen playa åt oss hundar. Ja, för det puttade upp massor av mjuk sand på strandpromenaden på ett ställe. Vov-vov så glad jag blev! Jag kunde gräva i sanden, och sprätta i sanden, och rulla mig i sanden. Det var vov-kul! Och så kunde jag lukta på tången, och kissa på tången. Det var också kul! Det är verkligen vov-trevligt med en hund-playa! Stella tycker också mycket om hund-playan. Hon har grävt stora gropar - och så smakat på sanden. Jag förklarar för henne att det är bra att gräva gropar, men dumt att äta sand. 

Men sen kom det vov-dumma regnet. Regnet spolar bort lite av hund-playan varje dag. I morse fanns det bara lite sand kvar. Så jag kunde bara sprätta lite. Inte nog med att regnet blöter ner mig - det tar vår playa också. Dumma, dumma regn!  Voov-vov alltså!

PS2:

Jag har just inspekterat balkongen. Jag kan konstatera att de nya skåpen är vattentäta samt att pelargonsticklingarna har klarat skurarna.

Nu börjar solen faktiskt skymta fram, så jag ska passa på att gå ut med hundarna.

PS3:

Vi hann knappt ut förrän det började stänka igen. Det var inte många droppar det kom, men alla tre hundarna var överens om att vi skulle gå hem igen så fort som möjligt. (Jag tog två foton på resterna av hund-playan och la in i Bonnies text ovan.) Nova (som i dag är 19 veckor och väger 845 gram) har nu äntligen vuxit i sin tjocka ylletröja (som hon har behövt länge). Men i dag frös hon ändå, och ville hellre bli buren än gå själv.

13-04-29:

I dag skiner i alla fall solen, det är alltid en tröst. Annars har saker och ting krånglat i dag. Jag åkte till bilbesiktningen i förmiddags. Det var lätt att hitta. Men när jag kom in på kontoret så sa det att det är januari 2014 som gäller, inte 5/5 som det står i brevet från Madrid. Så jag fick åka hem igen i ogjort ärende. (Men nu vet jag var ITV ligger, och att besiktningen ska kosta 75 €.)

Sen fick jag tyvärr besked av SAS att de inte tillåter alla mina tre hundar i kabinen - trots att de med god marginal ryms inom tillåten vikt och tillåtna mått. Så nu har jag åkt och köpt en flygbur som passar Bonnie. (Den jag redan har, som jag köpte när valparna skulle checkas in, är storleken för liten på längden enligt reglerna.) Bonnie är den enda som skulle kunna klara att resa själv. Stella är ju rädd för allt, och Nova är för liten och ömtålig. Normalt rekommenderar SAS dock inte att man checkar in så små hundar som Bonnie - men ändå tvingar de mig. Och i alla papper jag fått hittills så står det att jag ska ha en hund i kabinen och två i lastutrymmet (= det normala). Så nu ber jag om skriftligt på att jag får ha två i kabinen och bara en i lastutrymmet. Jag måste ha skriftligt så att det inte krånglar i sista stund. Tillåter SAS inte Stella och Nova i kabinen (3,7 kg inkl väska) så kan jag inte åka med dem. Då får jag flyga med Iberia eller annat bolag som tillåter tre djur i kabinen. (Det är SÅ synd att både Cityairline, Sterling och Cimbersterling har gått i graven. De var superbra att ha att göra med, och det var inga problem att få ha med tre hundar, katter eller papegojor.) Nu ger det sig vad SAS svarar. Säger de nej vill jag ha tillbaka pengarna för resan som jag köpt i god tro.

Här ser ni mina tre små vänner på sängen i morse:

Sedan dess har jag bytt lakan. Nu funderar jag på att prova att låta hundarna sova i sina egna sängar på golvet i natt - för första gången. Jag tycker att det är väldigt gosigt att ha hundarna i sängen - men på sitt sätt skulle jag nog sova bättre om jag hade sängen för mig själv. Jag antar att det kommer att bli ett förfärligt pipande i natt, i alla fall de första timmarna, men sen bör de ju vänja sig. Jag får prova och se hur det går.

13-04-30:

Valborgsmässoafton - en magisk afton i Sverige, men här går kvällen spårlöst förbi. Jag hoppas att ni får en trevlig kväll och att sommaren gör sitt intåg i Sverige senast under morgondagen.

Vi har haft en solig förmiddag, och jag har precis hängt en maskin tvätt på tork på balkongen. Nu funderar jag på om jag vågar tvätta en maskin till, för enligt prognoserna är det regnrisk framåt kvällen, och det kan stänka lite redan i eftermiddag. All tvätt får inte plats under tak - men tvättunnan är proppfull. Livet är fullt av val - sådana här pyttesmå - och så de riktigt stora. När man har facit i hand är valen så oerhört enkla, men inte alltid i förväg...

Jag hade fel angående hundarna. Det var Bonnie som pep längst! (Jag trodde att det skulle vara Stella...) De första två timmarna pep både Bonnie och Stella nästan oavbrutet, senare pep de bara någon gång då och då. Just i natt sov jag inte så värst mycket bättre. Men de små stackarna vänjer sig nog. I morse såg dock Bonnie oerhört kränkt och förolämpad ut. Hon viftade inte på svansen när jag sa god morgon...

Just den här lilla sängen var populärast i natt. Den som sov där pep inte. Jag kanske borde och köpa en likadan till. (Eventuellt i storleken mindre.) De har sådana på Madagascar. Fotona är inte tagna i natt, utan i går eftermiddag. Tripp, trapp, trull...

PS:

Det kom en åskskur i eftermiddags, men sedan dess har det varit sol. Jag tvättade inte mer, utan åkte till Madagascar i stället. Det visade sig att hundsängen inte finns i mindre storlek, så jag köpte en likadan till (fast brun eftersom beige var slut). Stella och Nova har redan provat att sova tillsammans i den. Nu hoppas jag att pipandet inte kommer att pågå lika länge i natt... Nedan ser ni Stella och Nova på sängen. På dagen, när sängen är bäddad, då får de vara där.

13-05-01:

Första dagen på "sköna maj". Här har vi haft underbart väder: sol, klarblå himmel och 20º. Dagens klädsel: sandaler, shorts, T-shirt och bomullsväst. I förmiddags tvättade jag två maskiner, och den tvätten är torr nu. Tidig eftermiddag gick jag och Ulf en två timmars promenad längs Muchavista-stranden. Och dessemellan har jag naturligtvis gått ut med hundarna.  Förresten så vågade jag väga mig i morse: 52,5 kg och 27,9% fett. Alltså sisådär 5½ kg och 8% fett mer än jag önskar... Måtte jag snart få energi nog att ta itu med problemet. I går pep Stella bara 10 minuter (och Bonnie inte alls), så i natt har jag fått sova mer - men utvilad är jag ändå inte.

Vov på er! Nu börjar jag fatta. Ja, det här med att vi hundar inte längre får sova ihop med matte i den stora sängen. Matte säger att vi tar för stor plats. Men då ljuger hon! Vi tar inte alls stor plats. Det är ju matte som tar stor plats. Hon tar vov-stor plats! Och nu, nu har ju matte blivit tjockare. Så det är förstås därför som vi inte får plats allihopa. För att matte är för tjock. Och det är verkligen inte vårt fel.

När jag blir tjock ibland. Då är det alltid mattes fel. Då är det för att matte har gett mig för mycket mat. Och så har hon inte haft koll på mig när vi är ute - så jag har kunnat äta sånt som jag hittar på gatan. Ja vov - när jag blir tjock - då är det alltid mattes fel.

Och när matte blir tjock, då är det också mattes fel. Ja, för det är hon själv som har gett sig själv för mycket mat. Där ser ni - allt är mattes fel. Och så får vi hundar lida för det. Som nu när vi inte får ligga i stora sängen mer.

Fast nu har matte köpt två vov-sköna hundsängar till oss. Dom är mycket bekväma och vov-mjuka inuti. Jag sover ensam i den ena. Och då sover jag faktiskt nästan lika bra som i den stora sängen. Så nu när jag har vant mig lite, så känns det helt OK. Fast sen när matte har bantat och blivit smal igen - då får vi säkert ligga i stora sängen igen. Ja, det tror jag i alla fall. Ja, vov-voff på er då!

13-05-02:

Även i dag är det utmärkt torkväder på balkongen, så jag är redan igång med att tvätta. Det känns orättvist att vädret blev sämre både när Eva och Lena var här på besök. De behövde/behöver båda solsken! Före, emellan och efter var/är vädret normalt. Tja, vädret kommer människan aldrig att kunna styra över...

I går pep Stella bara 7-8 minuter innan hon gav upp, samt vid ett par tillfällen i natt. Jag kan konstatera att jag sover bättre när jag inte har sängen full med hundar. Men jag sover ändå inte tillräckligt - tyvärr. Jag vaknar av ljud från gatan och ljud från huset, av värmevallningar eller att jag har ont i axlar/ben/höft. Och så vaknar jag 1-2 gånger per natt när Nova (och ibland Stella) behöver bajsa. Men dessemellan sover jag bättre. Nu har jag hopp om att komma ikapp med sömnen. Jag kommer förstås att bli piggare och få mer energi sen när jag är utvilad. Och då kanske äntligen några av sakerna, som har stått på att-göra-listan alltför länge, blir gjorda. Och så kommer jag att orka ta itu med min övervikt. Mycket att se fram emot alltså!

Jag tog några foton på balkongen innan jag hängde den första tvätten på tork:

PS:

När jag gick mitt-på-dagen-promenaden med hundarna var stranden full av solande människor. När jag hade kommit hem igen med de små, och serverat dem deras lunch, så gick jag ut igen ensam. Nu har jag gått med fötterna i havet (ikädd sollinne och korta shorts) från ena änden av stranden till den andra och tillbaka igen (3 km alltså). Det var så skönt! När jag kopplade bort de stojande människorna och bara lyssnade på vågorna och gick i mina egna tankar - då var det riktigt meditativt. (I havet är det 18º och UV-index är 7.) Så synd att hundarna aldrig kan följa med. Deras små tassar hade säkert tyckt om att gå i den mjuka sanden de också...

I kväll ska jag träna Sevillana.

13-05-03:

Även i dag skiner solen och stranden är full med folk. Det är tydligen långhelg i Madrid (1-5/5), vilket förklarar att det är så många på stranden en vanlig vardag.

Nova och jag har varit hos veterinären i dag. Hon har nu fått den 3:e och sista "valp-vaccination" och ska inte ha någon mer förrän till hösten då det är dags för leishmaniosis-vaccination (och möjligen en mot den nya sortens kennelhosta). Sen är det inget förrän om ett år. Skönt! Fr o m nu ska hon bara medicinera varannan dag, men det får hon troligen hålla på med livet ut.

När jag kollade stavningen på leishmania (med a på svenska och o på spanska) hittade jag: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1797 Där står bl a: Varje år beräknas 1½ - 2 miljoner människor insjukna, och minst 50'000 människor (främst i låginkomstländer) avlida, p g a leishmaniasis. Smittorisken är störst i Mellanöstern, Afghanistan, Irak, Iran, Pakistan, Peru, Brasilien och Mellanamerika. Sandmyggorna är 2-3 mm små insekter som suger blod (och då överför leishmania-protozooer) i skymningen och efter mörkrets inbrott. Sandmyggorna är dåliga flygare och når sällan mer än några meters höjd (och vistas normalt inte längre än 300 meter från stranden, men kan förstås blåsa längre upp/bort). Gnagare och räv får sällan några symtom (och inte katter heller), men hundar kan drabbas av obotlig systemsjukdom. Själv är jag, precis som de flesta av oss, varken vaccinerad mot rabies eller leishmaniasis, och jag vet inte ens om människor kan vaccineras mot det sistnämnda. Risken för att människor ska smittas lär inte vara så stor här i Spanien, men veterinären berättade om en 10-årig flicka som nyligen dött i sjukdomen. Tja, det finns så mycket elände här i världen. Vi får vara tacksamma om vi bara drabbas av en bråkdel.

Nu ska jag gå en promenad i solen med mina tre små vänner. 

PS:

I kväll har jag suttit en stund i min sköna läsfåtölj i vardagsrummet och läst heminredningstidningar. Det var mysigt och avkopplande. Och så fick jag många nya inrednings-idéer förstås! Bonnie har legat på soffan, och Nova i lilla "hundkojan".

Stella "mattegrisen", låg förstås i mitt knä. (Så jag fick hålla tidningen lyft hela tiden, i stället för att ha den bekvämt i knäet...)

Ulf har dels ätit middag, och dels suttit framför datorn under tiden. Vi har utbytt några ord då och då. En lugn familjekväll alltså.

När jag kom tillbaka, efter att ha gått ifrån en liten stund, så såg jag något rart. Ulf hade tagit upp Nova i knäet. Jag fotograferade dem. (Ni ser mig som vanligt i spegeln.) Tyvärr var det motljus. Det här är annars första fotot på Ulf och Nova tillsammans. Visst är de söta ihop!

Och slutligen får ni se ett foto på hur bra Nova och Stella får plats tillsammans i den nya (bruna) hundsängen. Det var verkligen lyckade köp, de här hundsängarna. Alla tre trivs i dem.

13-05-04:

Vi har underbart väder. Redan på morgonpromenaden var det onödigt varmt med långärmad T-shirt och väst (som jag hade på mig). Ulf hade kameran med och fotograferade mig och hundarna, vilket jag först inte märkte. Jag hade fullt upp med att sno rätt alla koppel, se till att Nova inte åt allt hon hittade på gatan, plocka upp bajs och knyta påsen etc. Emellanåt fick jag bära Nova för att vi skulle komma någon vart. Så här såg vi ut:

På mornarna är det så lugnt och skönt på stranden och strandpromenaden. Genomsnittsspanjoren är inte så morgonpigg av sig.

När jag åt frukost kunde jag betrakta följande vy, och se segelbåtarna lämna hamnen. (Det seglas alltid extra mycket på lördagarna.)

(Fotona nedan tog jag med min gamla kamera. Ser ni att de har blivit blekare i färgen. Jämför med fotot ovan som jag tog med min nya kamera. Konstigt att det blir så olika.)

Ni ser väl kanoterna och brädseglarna också? Det var flermanna-roddbåtar ute också, men de fastnade inte på något foto.

Nedan vilar sig lilla Nova efter morgonpromenaden. (Hon gick bara ca 1/5 av sträckan, men det är långt när man har så små ben...)

PS:

Nu är jag ganska trött i höger höft. (Jag har haft lite känningar i den de senaste veckorna. Vet ej varför. Ålderskrämpa?) Först så gick jag mitt-på-dagen-promenaden med mina små. Vi går visserligen varken långt eller raskt - men vi håller på ett tag. Sen gick jag en två-timmars promenad med Ulf. Vi gick till Coveta Fuma och tillbaka (och passerade Pueblo Español och L'Amerador på vägen). Och nyss gick jag tidiga kvällspromenaden med hundarna. (Fast jag drack te och åt en knäckemacka mellan de två senare promenaderna.)

Ulf hade sin kamera med, och vi tog några foton - både han och jag. Ni kan dra den slutsatsen att alla foton på mig och tåg, de har Ulf tagit. Och de med Ulf och/eller blommor på, de har jag tagit. Här kommer ett litet bildreportage från vår eftermiddagspromenad:

 

Mitt bland alla de fina villorna hittade vi huset nedan. Blev det aldrig färdigbyggt? Varför i så fall? Svartbygge? Konkurs? Varför säljs inte tomten? (Den har ju bra läge.) Jag blev nyfiken...

Sista biten på hemvägen hade vi inte sällskap, Ulf och jag, eftersom han skulle gå inom ett par affärer. På väg till Aldi passerade han campingen (http://www.campingcostablanca.com/index.php) och tog några foton. De små campingstugorna är El Campellos absolut billigaste "hotell", och de ligger inom gångavstånd från "city". Ingen lyx, men budget...

 

13-05-05:

Spanjorerna firar Mors dag i dag, Nova blir 20 veckor, och solen skiner. Jag funderar på att plantera om de där sista växterna som jorden inte räckte till förra gången. Jag ser att ni har vackert väder i Sverige också. Det är ni väl unnade!

PS:

Nu har jag planterat om cissusen och benjaminfikusen samt toppdressat gullrankan.

Återstår crassulan (Crassula Ovata = paradisträd), som borde ha varit omplanterad för länge sen. Det är bara ett litet problem. Den senare sitter som berget i krukan. Jag har dragit och slitit, jag har försökt peta en platt liten metallspade mellan krukvägg och planta för att bända upp den, jag har vänt krukan upp-och-ner och skakat, jag har t o m bett Ulf dra i krukan medan jag har dragit i den stackars växten. Hittills har crassulan inte gått att rubba. (Och jag vill inte gärna skära upp krukan eftersom jag vill kunna använda den igen.) Nu har jag vattnat crassulan rejält (= för mycket), och så får den stå så ett tag på balkongen. Sen får jag prova om det går lättare att dra den ur krukan när jorden är blöt. Ny större kruka står och väntar...

Periodvis har jag haft sällskap ute på balkongen:

PS2:

Det lyckades! Fast Ulf och jag fick dra rejält i var sin ände. Men till slut lossnade krukan som var ordentligt deformerad. Stammarna är kraftiga som ni ser, och de höll på att spränga krukan. Från början var crassulan en liten stickling som jag satte... (Jenni fick moderplantan.)

Så här blev det. Den väldigt stora krukan som jag planterade crassulan i ser plötsligt inte så stor ut...

Några små grenar bröts av, så snart har jag nya sticklingar att plantera. De är både dekorativa och lättskötta - crassulor, så jag vill gärna ha fler. (Resten kan jag ge bort.)

Har ni sett så fint väder vi väntar de närmaste dagarna?

Jag trivs väldigt bra i sådana här temperaturer! Men varför var vädret inte så här, när Lena var på besök? När man har genomlidit vintern i Sverige behöver man ju sol och värme ännu mer än om man tillbringat vintern här.

PS3:

Jag tittade på flygbolaget Iberias webbsida, och läste deras regler för att få ta med djur i kabinen. Där står bl a: Si se trata de animales de reducido tamaño o peso, podrán admitirse varios de la misma especie en un mismo contenedor. D v s om djuren är små (till storlek och vikt) så får man ta med flera i samma bur/väska. Det står inget begränsat antal. Eftersom maxvikten är 8 kg inkl väska (samma som hos SAS) så hade mina tre hundar fått följa med i kabinen utan problem. Det som är mindre kul är att Iberia mellanlandar i Barcelona, där man får vänta 2-3 timmar, innan resan går vidare till Stockholm. Resan tar alltså totalt längre tid. Dessutom är Iberia dyrare. En t o r - resa (Alicante - Stockholm) kostar kring 400 €. Fast till Kastrup kan man flyga direktflyg t o r (samma datum som hos SAS) för 125 €!!! Hundarna kostar 50 € extra (precis som hos SAS, men ska jag frakta djur både i kabin och lastutrymme så kostar det 110 € hos SAS). Jag gissar att SAS svarar mig efter helgen. Då ger det sig om jag kan resa med dem - eller ej!

PS4:

Och i kväll har jag suttit på sängen och läst 1½ nummer av tidningen Tara (Linda hade med sex tidningar från i höstas till mig). Det är mysigt att sitta och läsa när solen skiner in i rummet och alla mina små hundar ligger nära.

13-05-06:

Vädret är underbart! Jag pysslade nyss om mina pelargoner på balkongen. Jag tog några foton också - så nu får ni stå ut med att se en massa rosa pelargoner igen. Men först två foton på utsikten.

Jo, jag är väldigt glad för mina rosa pelargoner! Och så är jag glad för solsken och hundar! Jag funderar lite smått på att gå och lägga mig på stranden en stund i dag, för första gången i år. I dag är det lugnt på stranden i dubbel bemärkelse: ingen vind, och inte en massa människor. Och så ska det bli 25º varmt.

PS:

Jodå, jag har varit på stranden, närmare bestämt exakt 60 minuter. Längre vågade jag inte exponera min vinterbleka hud så här första gången. Det var varmt och skönt i solen, och jag blev nästan sugen på att bada. Men det är för kallt än, så jag nöjde mig med att bada fötterna.

Innan jag gick ner provade jag först en minimal bikini i min vanliga storlek. Men eftersom Ulf brast ut i gapskratt när han såg mig (möjligen för att jag förtvivlat pekade på den biten av min mage som putade ut över troskanten), så bytte jag till en något mer heltäckande - där byxan går nästan ända upp till naveln. Det är klädsammare. Ja nu har bikinitiden börjat här i El Campello, så nu kan jag snart inte skjuta upp min bantning längre. Jag har börjat trappa ner lite grann, så till vida att jag har slutat köpa hem onyttigheter. Men mer än så har det ännu inte blivit. Suck! Att det ska vara så svårt att komma igång. Jag måste - både av hälsoskäl och estetiska...

13-05-07:

På sena kvällspromenaden i går var det 20º, och på dagens morgonpromenad var det 22º! Nu (10:45) är det 23º, trots att solen ännu inte tittat fram mellan molnen. Det blir säkert en varm dag, men kanske inte något sola-på-stranden-väder. Jag brände mig inte alls i går, utan skulle nog ha tålt en halvtimme sol ytterligare. Men det är dumt att chansa. Jag vill bli ljusbrun - inte röd. (Och jag vill inte få hudcancer heller.) Om det blir soligt i eftermiddag så kanske jag går ner på stranden en stund. I dagens prognos står att det ska bli UV-index 8, samt 19º varmt i havet. Annars så borde jag: städa, putsa fönster, avkalka tebryggaren och en massa annat som inte heller är kul...

PS:

Sammanfattning av dagens väder:

Fast jag gick ändå inte och la mig på stranden. (Det kommer fler soliga dagar.) Däremot har jag faktiskt avkalkat tebryggaren, putsat fönster samt fuskstädat lite. Och så har jag promenerat i skuggan (+27º) med mina små, och suttit i skuggan på balkongen med hundar i knäet. (Jag har plockat fram mina solstolar nu.) Jag tycker att det har varit alldeles lagom varmt i dag! Men jag ser att ni minsann har haft riktigt fint i Sverige också. Ni har väl passat på att vara ute så mycket som ni har kunnat! Så här skulle vädret vara varenda dag, året runt! (Fast det kunde regna lite var tredje natt - för växternas skull...)

13-05-08:

Efter en lite molnig morgon har solen nu tittat fram. Enligt prognosen ska det i dag bli 26º varmt, 20º i havet, och UV-index 9. Kanske jag går ner på stranden en stund i dag? I morgon förmiddag har jag beställt tid hos frisör Jaime här i huset. Han ska bleka lite slingor i mitt hår samt klippa det en bra bit (10 cm?). Senast jag gjorde något åt håret var i höstas, så det är verkligen på tiden. (Kristi himmelsfärdsdag är inte helgdag här i Spanien.)

Jag har precis gett lilla Nova hennes medicin. (Jag krossar kortison-tabletten och rör ut den i lite leverpastej.) Hon får en halv tablett varannan dag nu, och det verkar räcka. Jag har inte sett att hon har haft något anfall på länge. Skönt om hon slipper! Hon har ändå andra problem. Broskringarna i hennes luftstrupe kollapsar väldigt ofta, och då låter hon som en liten anka när hon försöker andas. Jag kan inte göra något för att hjälpa henne, mer än att försöka lugna henne. Det är inte ovanligt bland små hundar (chihuahuor, yorkshireterriers etc), men det är inget gott tecken att ha problemet redan som valp. Jag sköter om henne så gott jag kan, och hoppas att hon kommer att uppnå normal levnadsålder. Hon är en väldigt glad och kärvänlig liten hund.

Nova låg på golvet här intill datorn och gnagde på ett råhudsben, när jag skrev raderna ovan. Det såg gulligt ut så jag tog fram kameran för att ta en bild. Men hon hörde som vanligt det svaga ljudet då objektivet åker ut - och kom springande fram emot mig. Så fotot visar istället Nova stående invid min datorstol, tittande på mig och kameran...

PS:

Jag har badat! Det var riktigt skönt, och kändes faktiskt inte kallt alls. Men så var jag ju varm också, efter att först ha legat och solat 40 minuter. (Det har varit 29º som mest!) Totalt tillbringade jag 80 minuter på stranden. Jag skulle gärna ha solat en stund till, men vågade inte. Nu ger det sig om jag har fått lite färg? Än syns det inget. Det känns så härligt "somrigt" att kunna sola och bada!

Fotot nedan togs av Campellos webbkamera klockan 15:00, en stund innan jag lämnade stranden. Jag låg rakt innanför den gula bojen. (Jag badade alldeles nära bojen.) Men perspektivet är  "teleobjektivs-tillplattat" så det ser inte ut riktigt som i verkligheten. Troligen är det jag som ligger vid pilen, men helt säker är jag inte. Ni minns väl att ni kan se El Campello live via: http://www.comunitatvalenciana.com/webcam/costa-blanca-el-campello-el-campello-0

PS2:

För en stund sedan hade Nova ett relativt kraftigt anfall. Hon låg och sov i det lilla "pyramidhuset", men vinglade plötsligt ut - just när jag gick förbi. Sen spändes den lilla kroppen som i en båge. Jag satte mig på golvet och la henne i mitt knä. Först var hon alldeles spänd, med huvudet bakåtböjt, medan kroppen vred sig runt. Sen började bakbenen sparka, men resten av kroppen var fortfarande stel. Efter en knapp minut så började hon darra i hela kroppen, och en stund senare så suckade hon och slappnade av. Sen sov hon i mitt knä några minuter. Stackars liten! Jag kände mig så hjälplös. Det enda jag kunde göra var att vara nära, och hålla handen på hennes kropp för att signalera trygghet och stabilitet. Jag vet förstås inte hur mycket hon märker av omgivningen just under attackerna. Jag gissar att hon har väldigt ont. Jag var glad att jag råkade gå förbi just när det hände. Jag vill inte att hon ska behöva vara ensam. Men jag vet ju inte hur ofta det händer. Jag är ju inte hos henne 24 timmar om dygnet.

Ulf, som varit ute en stund, kom in genom dörren när jag satt med den sovande Nova i knäet. Jag berättade vad som hänt, och Ulf sa som vanligt: "Man ska inte köpa sjuka hundar". Men om inte jag hade köpt lilla Nova, så hade hon antagligen varit död nu. Så inte kunde jag ha handlat annorlunda? Det grämer mig att jag inte hann (försöka) rädda Novas lilla syster också...

13-05-09:

Hör och häpna: I dag tog Ulf på sig shorts och sandaler! (Hittills har han gått i långbyxor och promenadskor - fast det har varit så varmt.) Så på morgonpromenaden tog jag med kameran och förevigade både Ulf och mina små. Stilig man, söta hundar...

Efter morgonpromenaden (och efter att ha gett flickorna sin frukost) gick jag de fyra trapporna ner till frisören. Där tillbringade jag nästan tre timmar till en kostnad av 38 € (≈ 325:-). Jag fick först blekt ljusa slingor i hela håret, sen håret tvättat, klippt och fönat. I Sverige skulle det ha kostat betydligt mer. Jag bad Jaime klippa håret 1 dm. Han undrade varför jag ville ha det klippt så mycket, när det bara var de yttersta 4 cm som var slitna. Normalt brukar annars de frisörer jag går till ta 10 cm när jag ber dem klippa 3... Men nu är håret kortare och mer lättskött. (Det är ju långt ändå.) Ni får se foton på hur det blev så småningom.

Vi har lika varmt och soligt i dag, men i dag ska jag inte ner på stranden. (Möjligen går jag en promenad med fötterna i vattnet.) Endast mitt på ryggen ser man att solen har gett mig lite färg de här två dagarna som jag har solat. Jag vill att det ska synas på ben och mage också, så jag får väl sola ett par gånger i veckan framöver - tills det blir dags att åka upp till Sverige. Sen vet man aldrig hur det blir. (Förra året bleknade min solbränna bort under min Sverige-vistelse.) Den svenska sommaren litar jag inte på.

PS:

I dag är det Europadagen, det uppmärksammade jag inte i morse. Grattis Europa!

Det var väldigt varmt när jag gick mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. De sökte sig till den lilla skugga som fanns, och vi gick inte särskilt långt. När hundarna sedan hade lagt sig för att sova middag, så smet Ulf och jag ut på en eftermiddagspromenad. Vi gick runt om hamnen och sen längs El Paseo. Bortåt Rio Seco stannade vi vid glassbaren Jijona och åt var sin liten bägare glass. (Ulf valde yoghurtglass med körsbär och jag vanlig glass med choklad- och hasselnötssmak. Mums!) Det var mysigt att sitta i skuggan och äta glass och titta ut över det blåa Medelhavet. (Det är tyvärr sällan Ulf vill fika/äta ute med mig, så jag blir glad när vi gör det.)

Sen skildes vi åt och Ulf gick en rask promenad längs San Bartolomé, medan jag gick en långsam på stranden (med fötterna i vattnet). Det är varmt och skönt i havet nu. Tyvärr flyter det omkring en hel del skräp i vattnet på flera ställen (och en del tång). När det blåste och gick stora vågor (den 25/4) spolades det in massor av tång, men också en hel del skräp. Stranden städades inom bara några dagar, med det som fortfarande flyter i vattnet kommer man väl inte åt. Synd, för det ser väldigt tråkigt ut - särskilt som vattnet brukar vara kristallklart. Ska man bada så får man välja rätt ställe...

Jag läste lite nyheter på Mas Amigos webbsida (man måste vara inloggad som medlem för att kunna läsa allt). Där stod bl a om den spanska sjukvården: "Spanska sjukvården har ett gott världsrykte och vårdsystemet är för närvarande rankat sjua i världen av Världshälsoorganisationen (WHO). Kundnöjdheten för dem som har upplevt det spanska systemet rankas ännu högre, med Spanien som tvåa i världen." Trevligt att veta!

Sen läste jag en intressant artikel med rubriken "Akta dig för att besiktiga din spanskregistrerade bil fel." Artikeln handlade om att om man bor i Valenciaregionen, och har sin bil registrerad här, så måste man också besiktiga sin bil i Valenciaregionen. Några som hade besiktigat sin bil i Murcia (eftersom det är billigare där) har fått böta 120 €, fast de handlat i god tro. Ulf och jag tittade genast på kartan om samhället Redovan (där jag besiktigade min bil) ligger inom Alicanteområdet - alltså inom Valenciaregionen. Det gör det, trots att det ligger strax norr om Murcia. Gränsen går däremellan. Det var ju tur! Annars hade jag bums fått beställa en ny tid hos bilbesiktningen i Alicante... Citat från Mas Amigos: "Anledningen till att testet är billigare på andra sidan regiongränsen är att andra områden, däribland Murcia, inte gör ljudmätningstester. Men det är ett lagstadgat krav att ett sådant test utförs på Valenciaregistrerade fordon." Ja, då har vi lärt oss det...

PS2:

Nyfiken som jag är, så undrade jag förstås var Sverige egentligen hamnade på WHO's rankning av sjukvården i sina 191 medlemsstater. Tydligast ser jag detta i Wikipedias tabeller:

Sverige kommer alltså först på 23:e plats. Intressant är också att se att Norge ligger på 11:e, Finland på 31:a, Danmark på 35: e, och USA på 38:e plats.

När jag letade efter ovanstående så hittade jag även en rankning som är gjord enbart inom EU (34 länder). Den ser helt annorlunda ut:

Där ligger Sverige på 6:e plats, medan Spanien ligger på 24:e plats. EHCI = Euro Health Consumer Index. Man mäter inte alls samma saker som WHO. Den senare tabellen visar mer "konsumentvänligheten", och Sveriges betyg anses dras ner bl a av vårdköerna. "Sverige har ända sedan 2005 legat i topp för behandlingsresultat men har påverkats negativt av väntetiderna i vården." Tja, det är ju väldigt negativt i de fall där vårdkön är så lång att patienten hinner avlida innan denne kommer under behandling... Sådant drar ner totalbetyget hos WHO... Att Spanien hamnar långt ner på ovanstående lista anses bero på att "Det spanska hälsosystemet saknar insyn och patientdeltagande."

Jo, alla vill vi förstås ha stort inflytande över vår egen vård, och självklart komma till bums med detsamma, hos de bästa läkarna, och få den allra bästa vården! Helst gratis... Det är väl inte för mycket begärt?

PS3:

Hav och himmel var så underbart vackra i färgerna i kväll, så klockan 20:45 gick jag ut och tog några foton. Jag gick ner till den gula bojen där jag badade i går. Det skulle ha blivit ännu vackrare foton, om jag haft kameran med mig när jag en timme tidigare gick ut med hundarna. Då lyste solen fortfarande på bojen, och den starka gula färgen var så vacker mot det turkosblå havet...

Extra - senaste nytt:

Min son Johan meddelade mig nyss att han har förlovat sig med sin sambo Linda! Jätteroligt!!!

Grattis till förlovningen

Johan och Linda!

 

13-05-10:

Även i dag skiner solen och det är varmt och skönt. För varmt enligt Ulf, härligt enligt mig. Ulf läste nyss i tidningen att april månad var den regnigaste på 50 år i Alicanteregionen. I Alicante stad hade det kommit 100 mm mot normalt 34. (Ja, då var det inte som vi inbillade oss, när vi tyckte att det regnade ovanligt ofta och mycket.)

Till helgen ska Campello-borna fira att det är precis ett halvår sedan förra Morer-Kristna-festivalen och ett halvår till nästa. Det ska bli lite skjutande uppe i centrala Campello, men även ett par uppvisningar av skolbarn. Jag håller mig nog här nere nära playan, det verkar lugnast så...

Jag har förresten glömt att berätta att det stora vita hotellet Gran hotel (som hette Don Antonio tidigare) har stängts. Gäster och personal lämnades åt sitt öde. Tydligen har mannen som hyrt hotellet inte betalat något till ägaren av hotellet. Själv rekommenderar jag i första hand hotell Mar Azul, som är ytterst välskött och trevligt. (Länk finns på min länk-sida.)

Dagens fråga är: Ska jag sola på stranden, och i så fall - ska jag göra det nu på förmiddagen eller senare i dag? (Lättjan har smugit sig på. Jag har varit ganska aktiv tidigare i livet. Ålderdomssymtom, lathet eller en tillfällig svacka?)

PS:

Jag solade och badade redan på förmiddagen. Det var skönt! Jag är glad för mitt jättestora strandlakan (150 x 200 cm)! Det är skönt att ligga på.

Jag såg att man nu har flyttat ut den gula bojen (som jag fotograferade i går) till sin vanliga plats. Normalt markerar den gränsen mellan badande och båtar, men den slet sig den 25:e, och har legat strandad sedan dess - till i morse alltså.

På balkongen börjar de två sista pelargonsticklingarnas knoppar slå ut så smått.

Ute blommar den här sortens buske/träd (Styv Flaskborste / Callistemon rigidus) för fullt nu. De röda vipporna är vackra, men växten blommar bara ett par månader nu på försommaren.

Vov på er! Det är vov-länge sen jag kunde låna mattes dator senast. Men nu gick hon ut på balkongen för att prata med sina blommor. Så nu passar jag på att skriva.

Det är ganska jobbigt att ha småbarn, ska jag säga. Som när vi ska gå ut. Ja, Stella är ju stor nu - så hon är nästan inte alls till något besvär.  Ja, utom att hon vill lukta på precis samma ställe som jag - och kissa på precis samma ställe som jag. Ibland blir det vov-trångt.

Men Nova - hon är faktiskt till besvär. Ja, för henne får jag vänta på hela tiden. Hon går alltid sakta. Bara för att hon har så små ben. Men ibland busar hon också. Hon biter i sitt eget koppel, eller i Stellas koppel, eller i mitt koppel. Och då går det ännu långsammare.

Och ibland, när jag känner en spännande lukt - och helst vill springa dit. Då lägger hon sig ner - mitt på trottoaren. Och då måste vi vänta på henne allihopa. Ibland får matte bära henne en bit. Annars skulle vi inte komma någonstans. 

I dag, när vi var ute på luktrunda, då mötte vi min bästa spanska väninna Lluna. Vi gick lite för oss själva så vi kunde prata vuxenprat. Matte passade Stella och Nova under tiden. Det är vov-skönt att få vara för sig själv en stund. Vi mammor behöver egentid! Och Lluna, hon är så bra att prata med. Hon förstår precis. Hon tycker också att det är jobbigt med valpar som vill leka precis hela tiden - fast man själv vill vila.

Men både Lluna och jag, vi tycker mycket om valpar - fast dom är lite jobbiga ibland. Själv tycker jag vov-mycket om både Stella och Nova. Ja, allra mest tycker jag nog om Stella. Ja, för henne har jag ju fött alldeles själv. Oj, nu är det bäst jag slutar skriva, för nu hör jag att matte kommer i trappan. Vov-vov så länge!

13-05-11:

Ni har säkert också märkt, att väderleksprognoserna inte alltid stämmer med verkligheten. Här nedan ser ni prognosen - samt verkligheten. (Ibland är det förstås tvärtom, så att prognosen visar moln - men solen skiner.) Vi får väl se hur det blir i eftermiddag. Just i dag har jag ändå inte planerat att sola - jag måste tvätta.

    

Så här såg flickorna och jag ut på morgonpromenaden. (Ulf hade kameran med.) Först lekte Nova och Stella en stund i gräset under fikusträdet vid Plaza Juan Pablo II. Nova älskar att rulla runt i gräset och jaga de nedfallna bladen. (Gräset konstbevattnas naturligtvis, annars skulle det inte vara så grönt.)

Sen gick vi till den nu på morgonen nästan tomma hamnparkeringen. (Som blir fullare än proppfull soliga eftermiddagar.)

Här ser ni också min nya hårlängd (ca 40 cm). Det är mera lättskött att ha håret lite kortare - det trasslar mindre och är enklare sätta upp. Jag tror att jag ska försöka hålla den här längden. (Men då måste jag klippa mig oftare än två gånger om året, som det har blivit på senare tid.)

På parkeringen behövde Bonnie bajsa. Jag är förstås alltid beredd att plocka upp. Här har jag trätt påsen över handen och står och väntar.

Visst har jag elegant stil! Jag hade just plockat upp första klicken, när Bonnie gick vidare och satte sig lite längre bort för att fortsätta. Det är faktiskt lite knivigt att hålla i tre koppel (med tre hundar som drar åt olika håll) och samtidigt plocka upp bajs, knyta påse etc. Men jag blir skickligare för var dag...

 

Vov alltså! Visst var det vov-dumt av husse att fotografera - just när jag bajsade. Nästan lite pinsamt... Jag är ju mycket sötare framifrån. Men annars är husse snäll må ni tro. Ja, för vet ni hur bra jag har ordnat det nu? Jo, nu ska jag berätta.

Ni vet ju att jag inte längre får sova i mattes säng. Ja, bara för att hon är så tjock och tar så stor plats nu. Så i går, när matte sa att vi skulle lägga oss - då kom inte jag. Nä, jag stannade kvar i vardagsrummet när matte och Stella och Nova gick ner för att lägga sig.

Och sen, sen gick jag och la mig i husses säng i stället! Visst var det vov-smart! Husse har ju en vov-stor säng, en sån som det ska få plats 2 människor i - så han ligger ändå bara i halva sängen. Och vet ni? Jo, jag fick ligga kvar hela natten! Det var jättemysigt att sova tillsammans med husse i hans säng! Så det tänker jag fortsätta med, nu när matte är så dum och självisk. Tänk så bra jag kan ordna det för mig, alltså. Jag säger bara vov, vov och vov!

I går, innan läggdags, så satt jag och läste en stund i det tredje numret av Tara. Givetvis hade jag mina små vänner i knäet. Ulf tog några foton:

Och så tog jag två själv...

Ulf tycker att det ser obekvämt ut att ha knäet fullt av hundar, men jag tycker det är mysigt - och det tycker hundarna också.

Jag vattnade just mina pelargoner. Den ena nya knoppen har öppnat sig lite till. Och nu ska jag snart hänga den första tvätten på tork...

PS:

Nu hänger två maskiner tvätt på tork på balkongen, och mer får inte plats. Det är bra torkväder - mestadels sol och en aning blåsigt. Vi gick en ovanligt kort mitt-på-dagen-promenad i dag, hundarna och jag. Det var så mycket folk på El Paseo och alldeles för många rusar fram och vill klappa mina små söta hundar. Hundarna blir stressade eftersom de knappt hinner kissa mellan varven. Nja, utom Nova då. Hon är alltid leksugen och blir så gärna klappad. Men medan svenskar brukar fråga om lov innan de klappar en främmande hund, så rusar spanjorerna bara fram och lyfter upp hunden innan man hinner säga nej. Jag tillåter förstås inte att någon lyfter mina hundar, speciellt inte Nova som är så ömtålig. Nu har jag lärt mig att ropa "NEJ, lyft henne inte" bara någon böjer sig framåt... Många ser förolämpade ut. Då säger jag att Nova har ocipital dysplaci, vilket folk förstås inte fattar vad det är - men de anar att jag kanske har en orsak att förvägra dem att bära min lilla hund... Tänk om jag hade ropat "O så fin" och rusat fram och bara tagit någons handväska eftersom jag ville hålla den en stund. Handväskor är döda ting och inte lika ömtåliga som hundar. Men ni kan ju själva tänka vad som skulle kunna hända då...

Jag funderar allvarligt på att byta rum igen. Alltså så att jag flyttar in i nuvarande gästrummet (9 m²) och att mitt nuvarande rum (7 m²) blir gästrum. Jag har det alldeles för trångt! Här finns nästan ingen golvyta och jag får inte ens plats att ha sängbordet bredvid sängen. Men det är ett stort jobb att ensam flytta alla möbler. Det är relativt lätt att släpa möbler på klinkergolv, och här finns inga trösklar. Men dörröppningen är för smal för att jag ska kunna flytta sängsoffan utan att montera ner den, och 1 cm för låg för att jag ska kunna flytta en Billy-bokhylla utan att vicka den. Jag måste alltså tömma alla hyllor helt, och självklart garderoberna. Och alla dessa saker måste ligga någon annanstans än i dessa två rummen under själva möbelflytten (som förstås inte går på fem minuter, och kanske inte ens på en dag). Enklast vore om jag lägger allt på matbordet, soffan och fåtöljen (i vardagsrummet). Ännu enklare vore att lägga en massa på Ulfs säng (som jag gjort tidigare). Om jag ska lägga saker på ovanvåningen så förutsätter det nästan att Ulf inte är här. Han är inte speciellt förtjust i att jag stökar till, inte ens tillfälligt.

Så nu är frågan: Ska jag möblera om mellan den 26/5 och 20/6 eller mellan den 18/8 och 2/10? Båda dessa perioderna är jag här - men inte Ulf. Under de här perioderna bör jag också montera kökskranen, måla om mina utomhus-stolar, sy en del större saker etc. Jag känner mig trött bara jag tänker på allt jobb...

Jag har jobb som väntar i Stockholm också. Jag ska ju packa en del av det jag har där (bl a alla mina foton) för att flytta ner det hit. Helst skulle jag vilja flytta ner den jättesköna sängen jag har där också. Det är trots allt här jag sover de flesta nätterna om året. Men Ulf ser helst att sängen står kvar i Hässelby. (Jag har fått den av honom.)

Jag har inte ens kontaktat någon flyttfirma än. Jag frågar nog Djuvfeldts åkeri om de kan nu i sommar. (De levererade i tid och slarvade inte bort något, när de flyttade ner 1½ m³ åt mig för ett par år sedan - och de ligger hyfsat till i pris. Visserligen blev Bonnies äggskalsfärgade trappa lite skitig (olja?), men flyttfirmor kan nog inte vara perfekta...)

Jättemycket jobb väntar alltså. Men jag skulle må så bra om jag någon gång äntligen kom till ro. Jag klarar inte av att bo på två ställen. Jag vet inte var jag har saker och ting. Saknar jag något så vet jag inte om det finns i Hässelby, eller ligger längst in i ett skåp här, eller om jag har gett bort det. Jag vill veta var jag har mina saker, jag vill ha ordning och reda, och jag vill känna att jag har ett eget hem där jag har alla mina tillhörigheter.

Just nu har jag ingen ordning alls. Sedan jag flyttade upp bokhyllorna med böcker till vardagsrummet, och i gengäld flyttade ner mina prydnadssaker till gästrummet, så har prydnadssakerna bara legat staplade i vitrinskåpet och hyllan intill. Det är ju inte så kul precis. Det känns mer som ett tillfälligt lager. Tja, jobbet blir alltså oundvikligt...

Lite trött och smådeppig känner jag mig när jag tänker på hur oerhört många gånger jag har flyttat de senaste åren. Så mycket jobb! Det har kostat mycket pengar dessutom... Och här sitter jag nu, utan att ha kommit nämnvärt närmare "att komma till ro" än jag var vintern 2006.

Men just i dag gör jag inget mer än mäter så att möblerna får plats så som jag har tänkt ha dem. Det kommer att bli trångt sedan också - men aningen bättre. Det gäller att se framåt!

13-05-12:

Jag har glömt att visa er, den artikel som Katarina skrev för Mas Amigos tidning Bulletinen - om El Campello. Jag vill förstås inte undanhålla er denna positiva information om El Campello. Katarina är lika Campello-frälst som jag...

Jag instämmer helt med föregående skribent. Som jag redan har skrivit på min sida om El Campello: El Campello har allt! Jag stortrivs!

Pelargoner trivs också bra här:

Och hundar:

(Nova sov inomhus just när jag tog fotot ovan, så hon kom inte med.)

Djuvfeldts åkeri har svarat att de kan hämta de saker jag vill ha nedflyttade, efter min Skånevistelse. Men datum då de kan leverera är ännu inte klart. De tar 2000:- per m³ (+ ev bärhjälp), och är seriösa - de finns med på sin webbsida (http://www.djuvfeldtsakeri.se/) med namn och bild. Jag har berättat för dem om mina dystra erfarenheter av Europaspecialisten (numera EU-flytt), och de säger att de som är seriösa ofta får lida för att andra firmor har misskött sig. De har hört tråkigheter även om Fru Flytt och Stridhs åkeri i Helsingborg.

PS:

Ulf googlade på EU-flytt och hittade bl a följande intressanta länkar: http://svartlista.se/index.php/hus-och-hem/eu-flytt-europaspecialisten.html samt http://www.flyttkonsumenter.se/2013/02/oseriosa-flyttfirmor-byter-namn-lurar-vidare/ ...

PS2:

Nu googlade jag själv på Djuvfeldts åkeri och hittade följande rader (källa: http://www.transport.se/Transportarbetaren/Start/Nyheter1/Nya-skattesmallar-mot-akerier-i-danskharvan/):

Nya skattesmällar mot åkerier i danskhärvan.
Skatteverket fortsätter jakten på svenska åkerier som betalat ut chaufförslöner via danska fejkade bemanningsföretag. Veckorna före jul fick tio nya företag krav på obetalda arbetsgivaravgifter.
För åkeriet Team Marc i Göteborg uppgår skulden till 5,5 miljoner konor. Där har företrädarna gått under jorden.
Skatteverket inledde för ett par år sedan en omfattande granskning av åkerier som flyttat över sina förare till de danskregistrerade bolagen PSL eller Staff Road.
Båda företagen drevs av svenskar och är inga riktiga bemanningsbolag, anser Skatteverket. De har bara agerat mellanhänder åt åkare som velat komma undan arbetsgivaransvar och sociala avgifter.
Ett annat av de upptaxerade bolagen är Djuvfeldts, ett litet åkeri som låg i utkanten av Motala. Söker man på internet hittar man fortfarande Djuvfelts åkeri, som försattes i konkurs 2011. På hemsidan, som nu bär namnet Djuvfeldts Transport, kan man boka flyttkörningar till Spanien.
När Transportarbetaren ringer är det en medhjälpare som svarar:
– Den spanska delen av åkeriet är kvar. Vi kör en gång i månaden, oftare om Niclas får bilen full, säger mannen.
Djuvfeldts betalade ut 1,7 miljoner kronor i löner via Staff Road under åren 2007 till 2009. Skattekravet är en bråkdel av det som riktas mot Team Marc.

Men Djuvfeldts har i alla fall inte lurat konsumenterna...

PS3:

Nu på eftermiddagen gick Ulf och jag "lilla Aldi-rundan", alltså norrut på San Bartolomé och över järnvägsbron i riktning mot N332:an. Men sedan vänster och vänster igen, vid rondellen nedan.

Ulf konstaterade att det finns väldigt mycket outnyttjad mark.

Men kanske man har planer för framtiden? Vi har ju ofta grubblat över det här övergångsstället som leder från en mur till ett ogräsbevuxet fält.

Och på andra sidan Aldi ligger den här gatstumpen som slutar vid ett annat ogräsbevuxet fält. Sådana gatstumpar finns det flera.

Mitt emot Aldi ligger det här huset, som inte saknar charm. De har både grisar och höns i trädgården, och vi undrar hur huset ser ut inuti.

Det har visst renoveringsbehov, men ägaren är tydligen uppfinningsrik - se skorstenen (f d tunna) nedan t v.

Efter Aldi svängde vi österut på Avenida Germanies och passerade först läkarstationen och sen "min" veterinärmottagning Eurocan.

Vi såg en roligt målad jalusi, och gick sedan förbi mitt favorit-fikusträd (som jag någon gång ska försöka knycka en stickling eller ett frö från).

Och precis innan vi svängde till vänster på San Bartolomé så passerade vi den här lilla kyrkan (som jag just nu har glömt namnet på).

Nu ska jag pausa en stund, sen är det dags för dagens 3:e hundpromenad.

PS4:

Ja, ni har väl märkt att jag inte har gjort någon som helst nytta i dag - bara latat mig... När vi kommit hem från hundpromenaden, och de små hade ätit sin kvällsmat, så gick vi in på mitt rum. Jag skulle svara på ett par mail. Bonnie slickade Stella ren i ansiktet. Hon slickar aldrig Nova, men Nova och Stella slickar varandra.

Sen talade Stella tydligt om att hon gärna ville upp på sängen. Jag lyfte upp både Stella och Bonnie. De tycker om att ligga i solen och vila sig.

Kvar på golvet blev lilla Nova. Hon är alldeles för vild för att jag ska våga ha henne på sängen - om jag inte själv är med. Men hon hittade snart något att roa sig med på egen hand, ett par lagom små råhudsbitar. (Just i dag är hon förresten 21 veckor gammal.)

13-05-13:

En gång för länge sedan (1972) var jag med om ett väderfenomen som liknade detta:

Jag befann mig tillsammans med min dåvarande pojkvän Mats hemma hos honom i Slöinge norr om Halmstad. Plötsligt sa hans mamma, som var i köket på andra sidan huset, att det regnade. Vi tittade ut men på vår sida sken solen. Vi blev förbryllande och gick fram och tillbaka mellan köksfönstret och Mats' sovrumsfönster. Till slut gick vi ut alla tre. Precis mitt över takåsen gick vädergränsen. Det var verkligen så att det regnade på ena sidan huset och var solsken på andra sidan.

Bilden ovan har jag knyckt från vädersidan Climendo (http://climendo.com/locate), en sida där man sammanställer prognoser från olika källor. (El Campello finns inte med, men många större svenska städer.)

Jag läste följande i Wellnesguidens nyhetsmail:

"Enligt en vetenskaplig artikel publicerad i DermatoEndocrinology finns det åtminstone tre antioxidanter med bevisad antiaging-effekt. Är det antiaging-effekt du är ute efter och du vill ha valuta för pengarna, är det således dessa antioxidanter du ska titta efter i dina krämer: Vitamin C (askorbinsyra), Vitamin B3 (niacin), Vitamin E (alfa-tokoferol). Dessa är de tre viktigaste antioxidanterna på grund av deras förmåga att tränga in i huden, tack vare låg molekylvikt. Vitamin C och E i kombination har visat sig vara mer effektivt än ämnena var för sig. Vitamin E har även en anti-inflammatorisk och mjukgörande effekt, men har i tillägg inte lika stark antiaging-effekt som vitamin C och B3."

Jo, vissa dagar känner jag att jag skulle behöva lite "antiaging" både här och där, men jag måste använda mina gamla hudkrämer innan jag köper nya. Jag brukar hålla mig till oparfymerade budgetvarianter, huvudsaken är att huden tillförs fukt. Rynkorna kommer att synas vad vi än gör (plastikkirurgi undantaget). Det har förstås betydelse om vi använder solskyddsmedel eller ej när vi vistas i solen - eftersom överdrivet solande bevisligen ger rynkor. Men ni håller väl med om att det både ser fel och konstigt ut - om en person över 50 inte har några rynkor alls. Vi får göra det bästa av situationen som den är. Visst är det insidan som räknas!

       

PS:

När vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad så satte jag först på Bonnie och Stella deras selar och koppel. Jag skulle just sätta på Nova hennes sele när följande utspelade sig:

Nova tog tag i Stellas koppel och drog. Stella spjärnade emot (och såg olycklig ut), men Nova är stark.

Efter lite dragkamp så hade Nova lyckats få in Stella i vardagsrummet. Dragkamp är en jättekul lek! Det tycker särskilt den som vinner...

Sen fångade jag in Nova, satte på henne sele och koppel, och så gick vi vår promenad.

Nu sover de alla tre. Bonnie för sig själv - och Stella och Nova tillsammans. Men innan småflickorna somnade så lekte de en stund i sängen.



PS2:

Jag har varit lite håglös ett par dagar, inte deppig - men lite på gränsen. Jag tröstar mig med mina hundar, mina pelargoner, men tyvärr även med en och annan glass... (Och jag gick inte på gympan i kväll...)

Den "näst sista" pelargonknoppen är nu helt utslagen. Sorten heter förresten Whisky and Wine, och bladen är vackert limegröna.

Jag gläds åt alla mina pelargoner! Det är t o m vackert att titta på de halvvissna blombladen som ramlat ner på jorden i krukan.

Jag fick nyhetsmail från Bluebox i dag. De har fått in så roliga skålar och koppar! Eller vad sägs:

(Se: http://www.bluebox.se/Porslinsskal-Ansikte och http://www.bluebox.se/Kaffekopp-Ansikte.) Jag skulle gärna köpa två skålar. (De två översta = pussande + nöjd .) De vore söta att ha framme med någonting i. (Fast just nu är det inte köpläge. Det rymmer inte min budget.) Är ni lika barnsliga som jag så kan ni se skålarna sjunga (på tyska) här: http://www.youtube.com/user/58Products Jo, det finns äggkoppar också.

13-05-14:

I dag har vi växlande molnighet, och jag känner mig tyvärr lika håglös som i går. Det ger sig om jag kommer att göra något vettigt. Lilla Nova har inte velat äta frukost. Jag vet inte vad det är, men hon var lite lös i magen i morse. Kan hon ha ätit något olämpligt ute i går? Alla hundarna försöker hela tiden äta allt de hittar på gatan, och jag hinner inte alltid stoppa dem. Vuxna hundar klarar bra att fasta något dygn - men inte valpar. Jag hoppas att Nova snart mår bättre! Om hon fortfarande inte har ätit i eftermiddag, så går jag nog en sväng inom veterinären. Jag oroar mig lätt för mina små eftersom de betyder så mycket för mig.

PS: 

Lite nytta har jag lyckats göra. Jag har gått till tre olika butiker som säljer varmvattenberedare och frågat om priser, modeller mm. Vår fungerar inte som den ska längre, så det är dags att planera införskaffandet av en ny. Vattnet är så hårt här, att en varmvattenberedare normalt bara håller i 5 år. Vår nuvarande fanns här när vi köpte lägenheten, så vi vet inte hur gammal den är. En ny 50-liters kostar mellan 109 och 214 € (+ installation ca 55-75 €). Vi kommer att välja en av det spanska märket Edesa (som är lätt att ställa in gradantalet på) för 139 € - då får vi mest för pengarna.

Jag lärde mig en del nytt om varmvattenberedare i dag, bl a att jag inte ska stänga av den när vi är i Sverige - om jag inte samtidigt tömmer den på vatten. En varmvattenberedare drar mycket el (vår nuvarande är på 1600 W), så det känns onödigt att slösa på elen om vi är borta i två månader. Men om man bara stänger av strömmen, så att vattnet slutar cirkulera, då faller kalk och andra tyngre partiklar till botten och orsakar skada. Det har jag inte tänkt på. Eftersom vi kommer att ha gäster en vecka i sommar så kan vi inte tömma varmvattenberedaren på vatten. (Vi kan ju inte förvänta oss att gästerna ska klara av - att först fylla den, och sen tömma den.) Förmodligen ställer vi den i s k ekonomiläge. Ställer man det på bara 30º så är det väl risk för legionellabakterier. (Socialstyrelsen rekommenderar 60º som normaltemperatur, och 70º för sanering.) Någon som kan sådant här? Kan vi ställa den på 30º när vi är borta, och så höja till 70º när vi ska använda vattnet? Är det OK?

Jag har, med anledning av mina nya kunskaper, ändrat infon om varmvattenberedaren på gäst-info-sidan i dag. Ni vet väl att ni på nämnda sida även kan se när Ulf och jag är i Sverige, när jag är i Skåne etc!

Klockan 17 gick jag med Nova till veterinären, eftersom hon ännu inte ätit något. Hon har haft ont i magen, okänt varför. Hos veterinären fick hon en spruta med fyra olika saker i: hennes vanliga kortisonmedicin (som hon inte ville äta i dag), antibiotika, vitaminer samt något matsmältningsbefrämjande. En stund efter att vi kommit hem igen var Nova hur pigg som helst, och hon åt en normalportion torrfoder. Hon verkade fortfarande vara hungrig, men jag vågade inte ge henne mer.

Själv är jag fortfarande trött och håglös, och hoppade över dagens gympa-pass. Inte bra alls! Det blir lätt en ond cirkel. Man blir ju piggare av gymnastik!

PS2:

Jag har förstås dåligt samvete för att jag varken äter eller motionerar som jag ska just nu. Jag måste försöka ställa om till sundare vanor igen. Minns ni TV-programmet jag rekommenderade den 3/4 - Vetenskapens Värld del 11 (SVT-play: http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld)? Jag rekommenderar det fortfarande, om ni inte har hunnit se det. (Programmet går att se ända fram till 12/6.) Häromdagen läste jag bl a de här raderna i DN:

För att förstå hela sammanhanget (och alternativen) så bör man nog se programmet. Det här är ingen bantning - utan en diet som gör att kroppens förutsättningar för ett friskare och längre liv ökar. Jag tror att det kan vara svårt i början med lågkaloridagarna, men sen vänjer man sig nog. Jag är beredd att prova - bara inte just nu. Jag måste må lite bättre för att orka komma igång. Fasta har jag gjort förr - många gånger. Som ung fastade jag (på bara vatten och grönsaksavkok) ca 10 dar, vanligen två gånger om året. Då var det i ropet att rensa kroppen på det viset. Och jag ville leva sunt. Nu förespråkar man att man äter, men håller kaloriintaget lågt. Det har länge varit vetenskapligt bevisat att en kalorisnålare kost får oss att leva längre. Men vi vill ju inte bara leva friska länge... Det är en balansgång, mellan det som är bäst för kroppen i det långa loppet - och det som vi mår bra av just för stunden. (Vi lär inte få in alla våra favoriträtter på 500 kalorier...)

Jag måste inte bara leva sundare - jag måste gå ner i vikt också. Jag funderar på att prova LCHF (low carb high fat) - bara för att chocka kroppen med något helt annat. Fast det får i så fall bli LCMF (M som i medium) för mig. Och jag mår inte alls bra av så få kolhydrater (max 20-30 gram per dag). Men metoden vore kanske värd att prova under 14 dagar? Därefter kunde jag kanske lägga om kosten till hälso-(anticancer)dieten? Den senare både bör, och kan, man hålla hela livet. (Och så lågkaloridiet två dagar i veckan?)

Så här ska man äta när man tillämpar LCHF (enligt kostdoktorn.se):

  • Kött: Valfri sort. Nöt, gris, vilt, kyckling. Fettranden är nyttig liksom skinnet på kycklingen. Välj gärna ekologiskt och gräsbetat om du kan.
  • Fisk och skaldjur: Alla sorter. Gärna feta fiskar som lax, makrill eller strömming. Undvik panering.
  • Ägg: I alla former. Kokt, stekt, omelett. Gärna ekologiska.
  • Naturligt fett, feta såser: Använd gärna smör och grädde i matlagningen så blir det godare och du blir mättare. Bearnaisesås, hollandaisesås, läs på förpackningarna eller gör själv. Kokosfett, olivolja och rapsolja är också bra alternativ.
  • Ovanjordsgrönsaker: Alla sorters kål, till exempel blomkål, broccoli, vitkål, brysselkål. Sparris, squash, aubergine, oliver, spenat, svamp, gurka, grönsallad, avokado, lök, paprika, tomat med mera.
  • Mejeriprodukter: Välj alltid det fetaste alternativet. Riktigt smör och Bregott, grädde (40 %), crème fraiche, feta ostar. Fet grekisk/ turkisk yoghurt. Var försiktig med vanlig mjölk och fil, de innehåller mycket mjölksocker. Undvik smaksatta, sockrade och lättvarianter.
  • Nötter: Bra som tv-godis (helst i måttliga mängder).
  • Bär: Okej i måttliga mängder, om du inte är superstrikt/-känslig. Goda med vispad grädde.

Bra LCHF-mat

Titta i affären på innehållsförteckningen.
Högst 5 g kolhydrater per 100 g födoämne är ett enkelt nybörjartips.

Och dricka:

  • Vatten: Smaksatt eller kolsyrat om du vill.
  • Kaffe: Gärna med vispgrädde i, testa!
  • Te: Svart, grönt, vitt …

Jag tror på LCHF som en diet under en begränsad tid - men inte som en livsstil. Så få kolhydrater, och så mycket fett, kan inte vara bra på sikt. (Fast flera diabetiker har blivit bättre, så för just dem kanske dieten är bra.)

När jag var ung (16 år) så testade jag några olika bantningsmetoder som gick ut på att begränsa antalet kolhydrater drastiskt. Men på den tiden begränsade man även antalet kalorier - samtidigt. Jag minns att jag mådde ganska dåligt och att jag inte gick ner så mycket som utlovats. Jag minns ännu rubriken "Gå ner 7 kilo på 14 dar!". Den kvinnliga reportern hade testat och själv gått ner 7 kilo. Ni förstår säkert hur besviken jag blev när jag bara gick ner 2... Jag minns också att frukosten bestod av 1 kopp kaffe och ett litet kex! Helt vansinnigt alltså! (Eftersom jag inte drack kaffe, så drack jag bara vatten.) På den tiden kunde jag i stort sett ingenting om näringslära. Nu kan jag betydligt mer - men tycker fortfarande att det är lika svårt att gå ner i vikt...

Jag har inte vägt mig på länge nu. Jag bävar för vad vågen kommer att visa. Jag ser ju i spegeln att jag är för tjock, men siffror talar ett ännu tydligare språk...

13-05-15:

Jag vägde mig nu på morgonen: 52,5 kg och en fetthalt på 26,7%. Det är fetthalten som bekymrar mig mest...

Tidigt i morse (strax före 06) hade Nova en attack igen. (Jag skriver med fetstil för att jag lätt ska kunna hitta datumen själv. Jag har ännu inte bokfört någon annanstans än här, hur ofta anfallen kommer.) Jag vaknade av dunsen när hon kastades ur den lilla hundsängen och ut på golvet. Sen satt jag med henne i knäet tills det hela var över. Stackars liten! Dessutom har hon kräkts flera gånger i natt. Det började ca tre timmar efter hundarnas kvällsmat. I morse fick hon en halv portion, som hon åt. (Jag får ge henne en halv till lite senare, om hon inte kräks igen.)

Måtte hon bli bra under dagen! Jag känner mig delvis ensam i min oro. Ulf kanske lyssnar på vad jag säger, men jag vet ju att han egentligen inte bryr sig (som jag gör). Han hade varit gladast om lilla Nova inte fanns (i alla fall inte här hos oss). Han påpekar ofta att det var dumt av mig att ta hand om henne. Men hon är så go' den lilla. Hon är pigg och glad och kräver inte mycket. Hon finner sig i alla veterinärbehandlingar utan ett pip. (Hon står t o m stilla och håller fram tassen när klorna ska klippas.) Alla som möter henne säger att hon är så kärvänlig och sympatisk. Jag tycker mycket om lilla Nova!

Förresten så väckte Stella mig vid två tillfällen i natt och sa att Nova inte mådde bra. När hon framfört detta så la hon sig igen. Strax därefter kräktes Nova. Tack vare Stella var jag beredd och kunde torka upp och trösta.

PS:

Nu klockan 12 hade Nova ytterligare en attack! Är vi tillbaka på ruta ett? Jag ska maila veterinären och fråga om vi återigen ska ge Nova kortison varje dag. I morgon blir Nova 5 månader...

Ute skiner solen, men det är 60% risk för åskskurar i eftermiddag.

PS2:

Klockan 15 fick Nova ytterligare en attack, så jag tog med henne till veterinären så snart hon hade hämtat sig. Det var chefsveterinären som tog emot. Han undersökte henne noga och sa att hennes reflexer var svagare än normalt just då. (Men hon går/springer, samt viftar på svansen, helt normalt.) Hon ska nu ta kortison varje dag i en vecka, och sedan varannan dag igen. Veterinären sa att det är bra att jag håller henne i famnen under attackerna, som jag gör. Om en attack skulle vara för länge (i det läget när kroppen är spänd i en båge bakåt) kan det vara farligt. I värsta fall kan signalerna till livsviktiga funktioner (som hjärta och andning) stängas av, och då skulle Nova förstås dö. Jag har flytande valium (kramplösande) hemma, samt spruta, för att kunna ge henne i så fall - men hur ska jag hinna det? Det tar tid för en ovan att öppna förpackningen, dra upp rätt dos i sprutan etc. När jag vore klar med det så kan det vara för sent. Veterinären tog inget betalt för dagens besök. Det uppskattar jag! I dag är det tre dagar till min nästa pension kommer, och så här dagarna före har jag oftast nästan slut på pengar.

Klockan 15:50 kom den utlovade åskskuren, och just nu vräker regnet ner. Sån tur att jag hann fram och tillbaka till veterinären innan det bröt ut. Åskan kommer närmare nu, så jag kanske bör stänga av datorn en stund.

PS3:

Det kom nästan 9 mm regn på 20 minuter, men nu har det klarnat upp igen. Hittills i dag har jag inte gjort någon som helst nytta. Ja, om man undantar tiden jag har hållit Nova i famnen när hon haft sina attacker, samt veterinärbesöket. Men det är så mycket annat som jag borde ha gjort...

Precis när jag skrivit raderna ovan såg jag i ögonvrån att Nova höll på att få dagens fjärde attack (16:48). Jag tog henne genast i famnen och satte mig sedan på golvet. Nu har jag suttit hos henne tills det gick över, och nu sover hon. Stackars liten! Fyra anfall på en dag - det oroar mig! Så här ska hon inte behöva ha det. Men vad kan jag göra som jag inte redan gör? Vi ska på återbesök till veterinären den 21:a. Det är en kronisk sjukdom det här, och det finns ingen medicin som kan trolla bort den. Men jag önskar förstås att anfallen kommer så sällan som möjligt, och

17:02 - femte attacken. Vad jag just skulle skriva ovan var att jag också önskar att attackerna är så lindriga som möjligt. Alla dagens fem attacker har varit svåra - och hon har haft mycket ont. Jag känner mig så hjälplös...

Nova sover i mitt knä nu. Hon är alldeles stilla, så jag kollar då och då att hon andas. Måtte hon klara sig och få leva ett normalt hundliv!

Jag mailade nyss veterinären, och han mailade tillbaka nu att jag ska komma dit. Nova ska ev få Stesolid så hon kan få en lugn kväll och natt. Och sen får vi höras i morgon igen.

PS4:

Nova i eftermiddags, mellan attack nummer fyra och fem:

Vi gick till veterinären igen, och Nova fick en injektion med något antiinflammatoriskt. Jag ska själv ge henne av den stesolid (lugnande och kramplösande) som jag har hemma, om hon skulle få ytterligare en attack. Annars avvaktar vi. Vi ska på återbesök klockan 11 i morgon. I dag har jag känt mig som sjukvårdare på heltid. Jag har inte vågat lämna lilla Nova ensam någon längre stund. Bonnie och Stella har fått klara sig själva, och har fått gå kortare promenader än vanligt. Nu ligger de två "stora" på min säng och den minsta i ena hundsängen. Nova är så trött att hon inte ens orkade lyfta på huvudet när hon hörde kameran. Hon bara öppnade ögonen - och slöt dem igen. Jag hoppas innerligt att hon får en lugn natt! Ulf har tyckt synd om lilla Nova. Även han uppskattade veterinärens gest att inte ta betalt i dag.

Jag har tagit fram ett nummer av Tara, och ska strax sätta mig på sängen och läsa. Ute har det börjat regna igen.

PS4:

Jag hann inte börja läsa. Attack nummer sex kom 19:15! Jag gav henne sen stesolid rektalt. Det var inte lätt att först suga upp vätskan med en injektionsnål (utan att få med en massa luft) och sedan ta av nålen och spruta in vätskan rektalt. Det var svårt bara att hitta det lilla hålet där bak. Och Nova ville inte ha någon spruta instucken där... Tyvärr så gick hon nästan bums och bajsade. Det trängde väl på. Jag ringde till veterinären. Han sa, att eftersom jag hade sett att hon vinglade på väg till toaletten, så hade troligen lite av stesoliden hunnit absorberas. Bara om hon får en sjunde attack, ska jag ge henne mera stesolid. Jag hoppas vi slipper, både Nova och jag. Nu sover hon, och snarkar en smula.

Denna dagen - ett liv...

PS5:

Nu är situationen jobbig! Och stackars, stackars lilla Nova! Attack nummer sju kom 20:48. Den var lika häftig som de övriga. Innan jag hann fram kastades Nova runt på golvet av spasmerna. Det är hemskt att se. Efteråt försökte jag återigen ge henne stesolid. Jag trodde först att jag hade lyckats, men tror att det mesta rann utanför. I alla fall blev pappret som jag baddade med alldeles vått. Och nu vinglade inte Nova alls. Det kan innebära att hon inte har fått något stesolid alls i sig. Vad händer nu? Kommer hon att få fler attacker i natt? Hur många attacker klarar en liten hund på en dag? Varför har hon fått så många just i dag? Veterinärmottagningen har stängt för i dag, så jag kan inte ringa och fråga hur jag ska göra. De öppnar klockan 08:30 i morgon, och har naturligtvis jour i natt. Men här och nu är jag ensam om ansvaret för Nova. Det känns jobbigt och jag är orolig!

Jag måste ut en runda med Bonnie och Stella nu. Hoppas inget händer den stunden jag är borta. Sen ska vi försöka sova. Det blir nog inte lätt...

13-05-16:

Nova kommer att dö ung! Visst är det hemsk! Jag gråter förstås mycket.

Just i dag blir hon fem månader gammal, och just nu viftar hon på den lilla svansen.

Jag ska berätta mer - och förklara - om en stund. Nu ska jag först äta en försenad frukost...

PS:

Det är svårt att äta frukost och gråta samtidigt... Hjärnan har tagit till sig alla fakta och förstår precis. Men hjärtat vill inte förstå. Vill inte mista...

Nova fick attack nummer 8 klockan 22:48, och attack nummer 9 klockan 23:14, i går. Jag lyckades troligen få i henne en halv dos stesolid. (Jag bad Ulf hålla henne under tiden, då var det inte fullt lika svårt, men en del kom ändå utanför.) Sen sov vi faktiskt flera timmar.

Klockan 07:18 fick Nova en svår attack. Den började klinga av men det kom en ny 07:25, och ytterligare en klockan 07:32. Den akuta krampfasen varade 3-4 minuter (inte mindre än en minut som tidigare). Under den senare attacken lyckades jag med Nova på ena armen (fortfarande krampande) ladda sprutan och ge henne en hel dos stesolid. Trots detta så fick hon ytterligare attacker 07:43 och 07:54.

Vi hängde på låset till veterinärmottagningen när de öppnade klockan 08:30. (Och Ulf var så snäll så han gick ut med Bonnie under tiden.)

Så här är det: I naturen skulle Nova ha dött för länge sedan. Endast de starka överlever. Om hon hade varit kvar hos Conchi, och inte fått någon vård, så hade hon förmodligen bara överlevt sin syster med några veckor. Tack vare att jag har skött om henne så bra har hon uppnått en ålder av fem månader. Och det kunde ha gått vägen. Det kunde ha varit så att vi kunde ha hållit attackerna borta med hjälp av medicin. Vissa hundar klarar sig. Men Nova kommer inte att klara sig. I Novas fall är det så att hålet i hennes skalle har blivit större när hon har vuxit. Nu kan alltså en större del av hjärnan tränga ut och komma i kläm. Attackerna kommer oftare och blir allvarligare. Om krampstadiet i en attack varar för länge så kan andningen upphöra och hunden dö. Hur som helst så kan det uppstå hjärnskador p g a syrebrist.

Det kan vara så att hon inte får fler anfall i dag, och kanske inget i morgon heller. Vi vet inte. Om hon bara skulle få ett anfall i veckan, och det skulle vara av lättare grad, då kan hon leva ett bra hundliv däremellan. (Fast knappast för evigt. Hon kommer att bli sämre.)

Det kan också vara så att hon hädanefter kommer att få täta, dagliga, svåra anfall. Och om det blir så, då har lilla Nova inte längre någon livskvalité. Då måste jag ta mitt ansvar och be veterinären att ge henne den allra sista sprutan. Hon ska inte behöva lida. Och hon lider svårt under attackerna. Det är hemskt att se henne. Det skär i hjärtat.

Livet är aldrig lätt och enkelt. Verkligheten är så här. En dos glädje, en dos sorg.

Just nu sover lilla Nova. Jag önskar henne allt gott! Hon har en så oerhört fin personlighet. Jag önskar att jag kunde trolla så att hon blev frisk!

Om det värsta händer. (Och det kommer det att göra - det har hjärnan förstått.) Då är jag ändå så glad för att jag tog hand om lilla Nova. Så glad för att jag har fått vara med henne den här tiden.

Jag önskar så att vi får lite mer tid tillsammans! Men jag vet inte hur det kommer att bli...

PS2:

Klockan har hunnit bli 13:00, och Nova har inte haft någon mer attack. Hon har fortfarande mycket stesolid i kroppen, det märks när hon går. Hon vinglar runt som en drucken, och sen lägger hon sig pladask. Dessemellan viftar hon på svansen, biter i någon leksak eller vill upp i knäet. Vi har suttit i solen på balkongen en stund, hundarna och jag. (Veterinären sa att jag skulle hålla Nova varm. Stesoliden hade sänkt hennes kroppstemperatur nästan 2º.)

I världen utanför vår lilla sfär tycks livet pågå precis som vanligt. Solen skiner, folk badar, mina krukväxter blommar, och knoppen på den "sista" pelargonsticklingen har slagit ut.

Jag tog förstås många foton på Nova. Jag vet ju inte hur många fler chanser jag får. Jag hoppas så att vi åtminstone får ytterligare några lugna fina dar tillsammans, men jag vet ju inte hur det blir. Jag lägger in lite fler foton än jag skulle ha gjort annars:

PS3:

Ny attack kl 13:22. Den var förhållandevis lindrig, men det är ett mycket dåligt tecken! Och ytterligare en klockan 13:39! Det här bådar inte gott. Kommer Nova bara att bli exakt fem månader gammal? Hon sover i mitt knä nu. Och jag gråter...

PS4:

Attack 13:58. Jag gav henne stesolid 14:04. Till vilken nytta? Några timmar till? Kanske kan hon sova en stund nu? Nu ska Ulf passa Nova för jag måste gå en runda med Bonnie och Stella.

PS5:

Nova har varit lugn, men vill bli buren hela tiden - så jag går omkring med henne på armen. Hon hänger slapp, men det lilla hjärtat bankar - och hon andas... Emellanåt tittar hon upp. För en stund sen så kravlade hon upp och slickade mig på hakan. Sen somnade hon igen. Hon har mycket stesolid i kroppen... Jag har mailat veterinären och frågat vilken dag hon bör få sin allra sista spruta. Är det meningsfullt att vänta? De har inte hunnit svara än. När de har mycket att göra så hinner de naturligtvis inte läsa mail samtidigt.

PS6:

Jag har pratat med veterinären. Vi ska avvakta. Attackerna mitt på dagen i dag, var ju inte fullt så svåra som de i går, i natt och i morse. Fr o m nu ska jag ge henne kortison både morgon och kväll, så får vi se om det hjälper. Men skulle hon trots den extra kvällsdosen få svåra attacker i natt, då ska vi komma i morgon bitti (kanske för sista gången). Jag ska ge henne valium eller stesolid (har bådadera hemma) om hon får en svår attack igen. Usch så svårt det känns! Jag vill inte mista henne! Men jag vill absolut inte se henne lida! Om man älskar så måste man också vara beredd på att kanske mista, och sörja. Det är mycket viktigt att ändå våga älska. Jag älskar förstås lilla Nova! Mycket!

Eftermiddagsfoton:

PS7:

Klockan 18:28 hade Nova en attack igen, men förhållandevis lindrig. En stund senare kunde hon följa med ut på kvällspromenaden. (Fast jag bar henne hela vägen.)

Jag har mailat med Conchi. Hon vill absolut inte se Nova lida, och var beredd att hämta henne om jag inte själv skulle klara att ta Nova till veterinären när det blir nödvändigt. Hon menar att medicin många gånger bara förlänger lidandet. Och det är hon emot. (Hon säger vidare att jag självklart ska få pengarna tillbaka. Ja, det är sekundärt - men inte oviktigt.)

Både jag och veterinärerna menar att medicinering ofta kan ge djuret ett bra liv. Men ibland går djuret ändå inte att rädda. Då gäller det att se när gränsen är passerad, gränsen mellan ett bra liv - och lidande. Nova är nära den gränsen nu. Förmodligen på väg över? Vi har ansvar för våra husdjur. Vi måste se till att de inte behöver lida. Men det är ett oerhört svårt beslut att ta - detta att kanske behöva avliva ett kärt husdjur. Jag får respit till i morgon...

Just nu ligger mina tre hundar i var sin säng och sover. Allt är till synes fridfullt...

PS8:

Klockan är 23 och vi ska lägga oss till ro för natten nu. Allt är lugnt. Nova har inte haft fler attacker, men hon har varit trött och sovit mycket. På det översta fotot nedan äter hon sin medicin (blandad i leverpastej).

Sen hade vi en liten mys- och busstund alla hundarna och jag uppe på min säng (som jag inte brytt mig om att bädda i dag). Det gäller att passa på att vara tillsammans!

13-05-17:

Lilla Nova finns inte mer. Hon blev 5 månader och ½ dag, och vägde vid sin död 895 gram. Hon dog i mina armar av en överdos narkosmedel hos veterinären i förmiddags. Hon tyckte inte om att få nålen instucken i venen i sitt lilla ben, men sen gick det mycket snabbt och smärtfritt. Hon bara slappnade av och slutade andas. Jag satt och höll henne en stund efteråt. Det är väldigt sorgligt det hela. Jag har gråtit mycket - och kommer att gråta mer. Men det skulle inte ha varit någon mening med att skjuta på det hela. Nova fick tre attacker i natt (00:08 + 00:30 + 05:44), och hon mådde inte alls bra i dag, hon var trött och hennes kropp skakade lite.

Det var chefsveterinären som gjorde det. Han pussade också Nova efteråt. De har väldigt rara veterinärer på Eurocan. De tar hand om kroppen och sänder den till ett speciellt krematorium. Allt inklusive kostade det 98 € i dag. Förargligt nog hade jag inte täckning på kontot. Det är dagen före pension i dag. Men de sa att det inte var några problem. Jag kan betala på måndag.

När Ulf sa farväl till lilla Nova, när vi skulle gå, så grät han också. Det är visserligen så att han inte vill att jag ska ha tre hundar, men han har naturligtvis fäst sig vid den lilla han också. Om ni hade fått träffa henne så hade ni också tyckt om henne. Hon var så glad och vänlig och viftade på svansen åt alla. Det kommer att bli mycket tomt efter henne.

Nu sitter jag med Stella i knäet. Hundarna känner på sig att något inte är som det ska. Ulf sa att Bonnie satt vid dörren och ylade när vi hade gått, Nova och jag.

Jag känner mig som om jag befann mig i ett vakuum.

I natt, när jag har suttit med Nova i famnen, under och efter attackerna, så har jag gråtit mycket. Jag visste ju vad nya attacker innebar.

I morse gav jag Nova en liten portion leverpastej utan medicin. Hon tyckte mycket om leverpastej. Vi gick som vanligt en promenad i morse, hela familjen. Jag bad Ulf ta Bonnie och Stella och så bar jag lilla Nova. Hon ville inte gå många steg. Jag satte ner henne på gräset där hon brukar leka, men hon stod bara och tittade. Vi tog några foton Ulf och jag - de allra sista.

De två översta fotona är från i förmiddags, strax innan vi gick till veterinären. Då låg hon bara och vilade. Hon var inte alls pigg som vanligt. Hon lyfte knappt på huvudet, hon som brukade komma springande med glatt viftande svans.

På fotona från morgonrundan ser jag en trötthet i hennes ögon, men för den som inte kände henne ser hon ut som en frisk liten hund.

Det känns sorgligt att titta på de här fotona nu. Det gör ont i hjärtat. Hon ser så gullig ut lilla Nova! Det syns inte att hon är dödligt sjuk.

Jag är så glad att jag fick ha lilla Nova de här tre månaderna. Hon har gett mig så mycket glädje! Jag tänker på det som brukar stå i barns dödsannonser ibland: En liten ängel kom, log och vände om. Det känns så - fast jag är ateist.

Nu får vi ta hand om varandra vi som är kvar, och trösta varandra. (Som Bonnie tar hand om Stella på fotot nedan.)

PS:

Tack för de tröstande och stöttande ord ni har sänt mig! Klockan är nu 12:30 och jag kom just på att jag har glömt att äta frukost. Så nu har jag satt på tebryggaren. Nej, ingenting är som vanligt i dag. Ulf är också tagen av händelserna. Vi fick ingen tid att förbereda oss. I måndags mådde Nova bra och jag hade inte en tanke på att läget kunde förändras så snabbt! Men vi vet aldrig vad som väntar oss. Jag har två underbara hundar kvar. Men ändå - det är väldigt tomt efter lilla Nova!

PS2:

Att det kan bli så tomt efter en så liten varelse...

Jag har ändrat texten på sidan Om mina djur, för nu har jag ju inte tre underbara chihuahuaflickor längre - utan "bara" två...

PS3:

Jag går fortfarande omkring som i ett vakuum. Jag vankar av och an. Jag gråter inte lika mycket längre. På något sätt var det hela ännu värre - när jag hade det svåra beslutet framför mig. Det är ett väldigt svårt beslut att ta - om, och i så fall när, man ska avliva en kär vän, speciellt en så ung vän som lilla Nova. Ulf ger mig tröstande kramar då och då. Han är också ledsen. Jag har plockat undan några av Novas saker, jag tar lite åt gången. Sen har jag skrivit ut två foton på henne. (Bara på vanligt papper, och i "fel" format. Jag ska fixa bättre senare.) Jag har stort behov av att kunna titta på henne, även om hon inte längre finns här hos oss. Jag satte ett stort foto på garderoben i mitt rum, och ett litet i vardagsrummet.

Här är så tomt!

13-05-18:

Ännu en dag med sorg, ännu en dag med saknad. Den första dagen när jag inte ens för en liten stund kan hålla min lilla kära Nova i famnen. Trots all sorg och saknad jag känner nu, så är jag innerligt glad för att jag fick de här tre månaderna tillsammans med henne. Hon var en ovanligt sympatisk liten hund. Det är alla som har träffat henne överens om.

Livet var verkligen orättvist mot Nova. Jag tror inte att hon hade det så bra, de två första månaderna i sitt liv. Och hon hade säkert flera attacker. Men då låg hon ensam i sin lilla bur, och ingen märkte något. När jag såg henne den första gången hade hon fullt av intorkad mat i nacken. Conchi sa att hon hade somnat i maten. Men hundar sover inte på rygg. De rullar normalt ihop sig (med magen nedåt) när det är kallt, och om det är varmt sträcker de ut sig och ligger på mage eller sida. Bara när de rullar sig i något (eller vill bli klappade på magen) så lägger de sig på rygg. Så jag antar att Nova under en attack hamnade i matskålen en stund, och sedan somnade bredvid med mat i nacken.

Sen tror jag att hon hade det ganska bra hos mig. Hon fick god omvårdad, medicin mot sin sjukdom, mycket kärlek, och en hundkompis att leka med. Men de två sista dagarna i hennes liv var svåra. Då fick hon alltför många attacker, och hade mycket ont. Hon var ändå så tillgiven. Om jag gick på toaletten så följde hon med, fast hon knappt kunde stå på benen. Hon tyckte om att vara nära. Hela livet var hon snäll, glad, tålig - och lycklig för den uppmärksamhet hon fick. Hon hann inte ens vara olydig nån gång. Det känns mycket orättvist att en så sympatisk liten varelse fick sluta sina dagar så tidigt.

Jag vaknade några gånger i natt, och saknade och grät. Bonnie letade ett tag i hörnan där Nova oftast låg, och Stella såg allmänt olycklig ut. Hundarna förstår förstås inte vad som hänt, men de märker ju att Nova är borta och att jag är mycket ledsen.

Det här fotot på Nova och mig (som Lena tog den där dagen när det blåste så mycket) tycker jag mycket om. Vi ser så glada ut båda två. Vi visste inte vad som komma skulle...

Tack för att alla fina mail! Det betyder mycket för mig att ni är med oss i tankarna.

Ute skiner solen och himlen är klarblå... Livet går vidare, men blir aldrig mer riktigt detsamma.

PS:

Jag tror att Bonnie och Stella också är ledsna. De ligger bara och tittar i tomma intet. Jag ska försöka att kela lite extra med dem. De behöver mig här och nu. Nova behöver mig inte längre. (Men jag skulle ha behövt henne!)

Annars har jag skrivit ut fler foton (nu i rätt format)...

Jag borde kanske börja möblera om (alltså byta plats på mitt rum och gästrummet) så jag håller mig sysselsatt?

Ulf påminde mig just om att det är pingstafton i Sverige. Det har jag inte tänkt på. Övriga världen känns just nu så avlägsen för mig. Men jag hoppas förstås att ni får en trevlig helg!

PS2:

I dag är havet tvåfärgat, nästan randigt. Och nu i eftermiddags så började det blåsa.

Jag har tvättat ett par maskiner tvätt, ringt och pratat med min mamma (och berättat om lilla Nova), samt badat Bonnie och Stella. Inka och hennes syster tittade inom en stund för att beklaga sorgen. Det var rart av dem.

En artikel i dagens DN handlade om att köpa lägenhet i Spanien. Den här faktarutan fanns med:

Jag har tömt minneskorten i mina kameror (och sparat på extern hårddisk). Jag vill börja på ny kula, utan Nova-foton på minneskortet. Jag hittade tre bortglömda foton som jag tagit med gamla kameran, jag minns inte när. Mina tre små flickor står nedanför trappan, men korten är tagna på långt håll så de har blivit suddiga. Nu har de plötsligt blivit värdefulla för mig, för jag kan aldrig mer ta foton på alla tre tillsammans... (Jag tror att Bonnie skakar på sig på fotot i mitten.) Så söta de var tillsammans, mina tre små...

PS3:

Jag fick nyss mail från veterinärkliniken Eurocan. Så här skrev de: We are very sad about Nova, but Christel do you know it is better for her to put sleep last day, kisses a best regards. Javier and Team. Det var ju rart skrivet! (Javier är chefsveterinären. Vi brukar normalt prata spanska med varandra, men nu skrev han på engelska.) Visst är det fint att de tar sig tid, och att de är så engagerade i sina små patienter!

13-05-19:

Solen skiner, himlen är klarblå och vi har 20º redan nu på förmiddagen. (Jag har sett, och ser, att ni har jättefint pingstväder. Passa på och njut!) I natt vaknade jag bara en gång och grät. Så småningom kommer livet säkert att återgå till det normala.

PS:

I går kväll när jag gick sena kvällsrundan med Bonnie och Stella så dök frasen Let my name be sorrow upp. (Jag tänkte på Nova förstås.) Det är refrängen i en gammal 60-talslåt. Jag sökte i minnet, och kom på några ord här och där, och delvis melodin. När jag kom hem sökte jag på internet. Jo - det var Mary Hopkin som sjöng in den låten. Ni hittar den här: http://www.youtube.com/watch?v=r1FZaYamSlM Texten handlar om kärlek som har tagit slut. Jag slutade aldrig älska lilla Nova, så det är bara just refrängen: Let my name be sorrow som passar att jag sjunger. Men den vemodiga melodin fångar min sinnesstämning. Den låt som Mary Hopkin sjungit in som jag egentligen tycker bäst om är Those were the days, lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=-34NrdZBzkU Lite nostalgi...

Nu ska jag försöka få med Ulf ut på en promenad, fast jag tänker ta hundarna med. Jag tror nästan att jag kommer att lyckas för en gångs skull. (Han går, som bekant, helst utan hundarna annars.)

PS2:

Jo minsann! Nu har vi gått vad Ulf kallar stora Aldi-rundan - hela familjen tillsammans. Det hade börjat komma några enstaka moln på himlen, och så blåste det lite, annars var det varmt och skönt (23-24º).

Vov på er! I dag har jag äntligen lyckats få lite fart på matte och husse. Ja, dom har bara suttit och gråtit - för att Nova har försvunnit. Matte och Nova gick i väg själva häromdagen, och sen kom matte tillbaka ensam. Och sen har dom gråtit en massa, mest matte. Stella och jag har tröstat dom så gott det går. Vi har ju också saknat Nova. Ja, särskilt Stella förstås - för hon och Nova lekte så vov-bra ihop.

Men i dag lyckades jag få i väg både matte och husse på en vov-lång luktrunda. Fast först så fick vi vänta på husse, och vänta. Sen kom husse äntligen, och då gick vi.

Först gick vi förbi parkeringen - den som vi brukar kissa på, när vi går våra morgon-kiss-rundor.

Och sen, sen gick vi ovanför hamnen. Ovanför hamnen brukar matte stanna och titta på utsikten. Ja, hon är ju vov-tokig i utsikter hon.

Men själv tycker jag förstås att det är mycket intressantare med lukter. Och det tycker Stella också.

Sen fortsatte vi att gå.

Men vi stannade och kissade ibland, Stella och jag.

Fast sen så gick vi ännu mer. Ja, för vi skulle visa husse att vi minsann kan gå vov-långt vi.

Vi gick förbi en park. Och där stod en sån där jättedum skylt: PERROS NO. Ja, det betyder att hundar inte får vara där. Vov-dumt va! Fast matte sa att nån klok människa hade skrivit dit: VIVA LOS ovanför PERROS, och då blir det ju Leve hundarna. Och sen hade människan skrivit Si ovanför NO. Och då betyder det ju HUNDAR JA. Det här tyder ju på att vissa människor faktiskt är lika kloka som hundar. Ja, som den här människan som fattar hur det skulle stå egentligen.

Förresten så berättade matte, att hon hade sett en annan sån här skylt. Där hade en annan klok människa strukit över ordet perros (alltså hundar) och skrivit politiker i stället. Políticos NO. Politiker är såna människor som tycker om att bestämma. Dom brukar inte vara så populära.

Men sen, sen kom vi till en park där hundar får vara. Där hade vi vätske-paus. Ja, matte hade med vatten till oss hundar. Fast det tog väldigt lång tid innan hon hällde upp det så vi kunde börja dricka. Ja, vi var ju vov-törstiga ju. Och då borde hon ha varit snabbare tycker jag.

Jag drack först förstås. Stella fick vänta på sin tur.

Men jag sparade lite vatten till henne. Ja, för hon var ju också törstig.

Medan Stella drack så vilade husse och jag oss.

Men sen fortsatte vi att gå längs vägen.

Vov-långt gick vi! Fast vi har bra kondition Stella och jag, så vi kan gå så långt.

Sen kom vi fram till ett vov-bra lukt&kiss-ställe.

Och sen, då hade vi vätskepaus en gång till. Hundar behöver dricka mycket när det är varmt ute.

Men sen så gick vi hela vägen hem utan att dricka mer. När vi kom hem så åt vi - Stella och jag. Och sen så skrev jag alla dom här bokstäverna - och nu så ska jag vila. Ja vov, för lite trött är jag allt i tassarna. Vov då!

Jag fick precis syn på ett worddokument som jag har sparat på skrivbordet. Jag hade tänkt skriva ut det och sätta på dörren, för att ersätta vår nuvarande "välkomst-dörrskylt". Jag väntade bara på att få ett bättre foto på mina tre små flickor. Jag tyckte inte det var tillräckligt bra, det jag tillfälligt hade satt dit. Nu kommer dörrskylten inte att behövas. På vår gamla står Ulf, Christel, Bonnie och Stella - och fler är vi ju inte nu...

Det är så mycket som inte blir som man tänkt sig här i livet...

Fast jag skulle kunna ändra skylten så här:

Men kanske jag bör ta ett nytt foto på Bonnie och Stella (med neutralare bakgrund) först? Vår nuvarande dörrskylt ser ut så här:

Egentligen kvittar det ju. Det är en petitess... Huvudsaken att det står tydligt och klart vilka som bebor lägenheten, så det är lätt att hitta till oss.

Nyss var vi tillfälligt utan internet - men nu verkar det funka igen. Det känns handikappande att vara utan!

13-05-20:

I dag är himlen ljusgrå och nästan helt täckt av moln. I morgon väntar vi åskskurar. Tja, solen kan ju inte skina jämt - inte ens här.

I går kväll började Bonnie skenlöpa. Det har hon aldrig gjort förr, men det kan knappast vara något annat. (Det stämmer tidsmässigt.) Hon bär runt sin gamla slitna blå pip-boll, och när hon inte vet var hon ska lägga bollen så piper (gnäller) hon själv. Hon byggde ett bo bakom soffkuddarna.

 

Det var lite jobbigt i natt. Bonnie väckte mig flera gånger med sitt pipande. Och jag sover dåligt ändå just nu (tänker på Nova), och har dessutom sömn att ta igen från Novas sista nätter i livet. Till slut lät jag henne lägga sig hos Ulf. Han vaknade inte fast hon pep med bollen... (Inte förrän framåt morgonen, när han av misstag la sig på bollen själv.)

Nu på förmiddagen ligger bollen på golvet, medan Bonnie har lagt sig bekvämt ovanpå soffkuddarna.

Stella lägger sig mer normalt, tycker jag...

Nu ska jag läsa på om skendräktighet. Jag har ett vagt minne av att man ska minska på maten. Men jag har aldrig satt mig in i det hela, eftersom det inte har varit aktuellt förrän nu.

Nova var försäkrad hos Sveland. Nu har jag fått blanketter (på svenska) som vi ska fylla i, veterinären och jag. Och så får han skriva ett utlåtande på engelska som ska bifogas. Jag har inte summerat veterinärkostnaderna, men kanske jag inte ens kommer upp i självrisken. Det är tråkigt och jobbigt att fylla i blanketter. Precis som om man kan summera någons lidande och död med några få ord ifyllda i rätt ruta... Jag ska ändå till veterinären i morgon eftersom både Bonnie och Stella ska vaccineras.

På lördag flyger Ulf upp till Sverige för att stanna där ända till 3 oktober. Han ser fram emot att få vara i Hässelby strand i sommar. Som ni vet kommer jag inte att resa upp förrän 21/6, och jag ser inte precis fram emot att vara i Hässelby - dit åker jag enbart för Ulfs skull. Men visst är det vackert i Hässelby strand, det är inte där felet ligger. "Felet" är att det är en främmande ort för mig. Däremot tycker jag förstås om att besöka nordvästra Skåne. Det är ju mina hemtrakter i Sverige.

 

PS:

Nu har jag läst på om skendräktighet. Jag sammanfattar här lite av det jag lärt mig:

Man räknar med att 40% av alla tikar blir skendräktiga. Skendräktighet är vanligast om våren när löpen är i full gång. Man tror att skendräktigheten beror på nivån av prolaktin (inte progesteron). Skendräktigheten inträder när de högsta progesteron-nivåerna börjar sjunka och prolaktin-nivåerna börjar stiga, det vill säga under tiden från 3-4 veckor efter löp och fram till valpningen. Skendräktigheten varar oftast i flera veckor. Den kan vara ett problem både för hunden och för hundägaren. Förutom att hunden kan bli nedstämd, så kan tiken även få fysiska besvär. Den klassiska skendräktigheten ger svullna juver, och ibland får tiken till och med mjölk i juvren. Tiken kan få ett utpräglat modersbeteende; hon bäddar och bygger bo. Hon kan också vara allmänt rastlös och orolig. Det händer även att tiken adopterar allehanda ting, till exempel gosedjur, som sina ungar. Dessa surrogatvalpar bör tas ifrån tiken eftersom de kan stimulera skendräktigheten.

För att motverka att symptomen uppkommer, är det tillrådligt att öka motionen och samtidigt dra ner ordentligt på maten. Med tanke på att många tikar är högst ovilliga att motionera under skendräktigheten och att vissa får ökad aptit, så kan det innebära en nog så utmanande uppgift. När tiken är skendräktig så bör man tänka på att försöka hålla henne sysselsatt och att ägna henne extra mycket uppmärksamhet. Numera finns det ett receptbelagt medel som dämpar skendräktigheten. Det heter Galastop® vet och ges (enbart) när skendräktigheten börjat bli besvärlig.

Alltså: Öka motionen, minska på maten och ge tiken extra mycket uppmärksamhet. (Samt ta undan surrogat-valpen.)

PS2:

Molnen skingrades vid lunchtid, och vi fick riktigt fint väder. Bra - för då har vi det trevligare under tiden vi ökar Bonnies motionsdos...

Lilla Nova - hon finns ständigt i mina tankar. Att saknaden är så stor beror säkert på att vi levde så nära varandra. Hon var liten och ömtålig. Jag bar henne (nära hjärtat) under halva våra promenader. (Hon orkade inte gå lika långt som de "stora".) Hon låg ofta i mitt knä, eller alldeles intill mig. Periodvis sov hon tätt intill mitt ansikte. När hon var sjuk höll jag henne mycket i famnen. Rent biologiskt är det så förälder och spädbarn binds tillsammans - genom att vara mycket nära. När föräldern bär barnet så utsöndras de kemikalier som stärker moders/faders-känslorna. Nova var på sitt sätt min lilla baby. Det är onaturligt att mista en baby.

Jag har varit tvungen att avliva två hundar tidigare i livet, men de var båda mycket gamla och dessutom sjuka. (Den ena hade haft något strokeliknande, och den andra hade cancer.) Då kändes det bara naturligt och rätt. Jag och veterinären besparade dem en tids lidande. De var ju gamla och skulle ändå (snart) ha dött. Det är stor skillnad.

Ibland, när jag läser i tidningen att ett barn har dött, då kan jag gråta fast jag inte alls känner familjen. Men jag kan sätta mig in i hur det känns för de anhöriga. Och så är det så orättvist! Det är fruktansvärt orättvist när ett barn dör före föräldern. Det ska ske i rätt ordning, och först när vi har levt färdigt och blivit gamla. Men vi vet förstås alla vid det här laget - att livet sällan är rättvist.

Nedan: Nova 11½ vecka, och knappt 500 gram. Så liten, så söt...

Någon gång längre fram i tiden så vill jag ha en ny liten "baby"...

Och så funderar jag på om Bonnies skendräktighet kan ha utlösts av att vår flocks lilla bebis försvann...

13-05-21:

Jag har tittat tillbaka i Sparad dagbok 25 där det den 13/2 står om när jag såg Nova för första gången, och den 23/2 handlar om att jag dagen innan hämtade hem henne hit. Den 13/2 hade jag bl a följande foto på Nova:

Och nu, med facit i hand, så kan jag konstatera att det är precis så här Nova låg i slutet av ett krampanfall. Då, när jag tog fotot, trodde jag att hon vilade. Men hon hade säkert lättare anfall redan då - fast ingen märkte något. Stackars liten. Jag undrar om det var detsamma med systern? Så här såg de båda ut första gången jag såg dem:

Inte i bästa skick precis...

Om en timme ska jag till veterinären med hundarna. Bonnie ska förnya sin rabies-vaccinering och Stella ska ha sin vanliga årliga kombi-vaccination. Ursprungligen fick jag tiden för att kolla om Nova stod på rätt medicindos...

Bonnie har förresten varit lugnare sedan jag gömde den blå bollen.

PS:

Nu är vi tillbaka från veterinären. Flickorna skötte sig fint. Bonnie fick en rabiesvaccination och Stella fick både rabies och den vanliga årliga. Kostnad totalt 72 €, alltså 24 € (≈ 207:-) per styck. Vad kostar en vaccination i Sverige? Visst är det mycket mer?

F ö vägde Bonnie 2600 gram (= idealvikt) och Stella 1650 gram (50 gram mindre än vanligt).

Vi pratade en del om Nova förstås. Veterinären ska maila röntgenplåtarna till mig. Sen ska vi tillsammans fylla i en massa papper som försäkringsbolaget Sveland ska ha. Receptionisten ska sammanställa mina veterinärvårdskostnader för Nova, så får vi se vad summan blev.

Jag har beskurit det sista fotot av Nova så här (med proportionerna 10 x 15):

Så nu ska jag skriva ut ett sådant också. Jag har fortfarande ett stort behov av att titta på foton av henne. Men nu gråter jag inte längre varje gång jag pratar om henne. Sorgen kommer förstås att mildras på sikt. Livet går vidare - som alltid.

PS2:

Jag skrev just svar till Lina, ytterligare en person som har blivit lurad av Europaspecialisten. EU-flytt döljer ju inte precis att de samarbetar med (egentligen är samma firma som) Europaspecialisten (bilden från deras webbsida):

Det här med Europaspecialisten tycks vara en historia som aldrig tar slut. För ägarna är historien lycklig - de får sina pengar. För alla som anlitar dem är det desto tråkigare: Flyttgodset antingen försvinner, förstörs eller kommer för sent... Alla blir lurade på pengar på ett eller annat sätt. Hjälp gärna till att sätta fast dem!

Bojkotta EU Flytt SL och Europaspecialisten SL!

PS3:

Två färska foton av Stella:

Jag frågade i dag veterinären om Stella är av tillräckligt god kvalité för att para - och det tyckte han (men påpekade att jag bör välja en mindre hane). Ja, innan det kan bli aktuellt så ska Stella först och främst ha uppnått minimiåldern 18 månader, och sen vara patella-undersökt med godkänt resultat. På sitt sätt är det förstås enklare att köpa en "färdig" valp (från seriös kennel), men det är roligt med valpar. Vi får se. Ingetdera är aktuellt för stunden.

Veterinären mailade just röntgenfotona på Novas nacke. Den översta till vänster visar hålet från sidan. Den till höger visar hålet bakifrån - bilden är tagen snett nerifrån nacken.

På fotot här nedanför har jag ritat röda prickar runt hålet, som har den för occipital dysplasi typiska nyckelhålsformen. Jag har också ritat en orange (ser gul ut) prickrad som visar hur hålet (det som bildar en cirkel) normalt ser ut. Ni ser att Novas hål är nästan dubbelt så stort som det skulle ha varit, och sträcker sig långt uppåt bakhuvudet.

Förmodligen stod det lika illa till med de syskonen som dog. Jag undrar om lille Cokyto (Novas bror) är helt frisk? Jag hoppas det! Det kan vara så att symtomen debuterar senare (ända fram till 4-årsåldern). Men ju senare sjukdomen debuterar, desto bättre är prognosen. Kommer attackerna först när kroppen är färdigväxt så kan hunden klara sig, och leva ett normalt liv, med hjälp av medicinering. Jag har läst på mycket om occipital dysplasi nu, och jag har lovat att skriva en artikel för Chihuahuabladet om detta. Defekten förekommer hos små hundraser med kupolformade huvuden. Risken ökar vid inavel. Ju mer man vet - desto bättre.

För säkerhets skull kände veterinären noga på Stellas nacke - men den var precis som den skulle. Nova och Stella var ju släkt. Fast Voxer (den gemensamme släktingen - pappa resp farfar) är nog helt OK, inavelsgraden (och därmed riskerna) ökar först någon generation senare.

PS4:

Jag har behov av att analysera, och bearbeta, det som skett. Nu har jag tittat på samtliga foton som jag tog av Nova då hon fortfarande befann sig på Conchis kennel. Här kommer några som jag inte tidigare publicerat. Så här bodde Nova. Överst buren som stod inomhus i ett uthus utan dörr, nederst rastgården som hon fick komma ut i en stund om det var fint väder.

 

Fotot nedan - visar det ett anfall? Hon ligger konstigt vriden. Fast jag vet ju inte. Men jag gissar att de första anfallen gick över på några få sekunder och därför knappt märktes. Mamman nosar på henne. Det kan vara så att mamman nosar för att kolla hur det är med sin valp som inte beter sig normalt - men det kan också vara så att mamman bara slickar Nova (renhållningsarbete), och att Nova därför vred sig. Det rätta svaret får jag aldrig. Det som hände precis innan jag tog fotot var att en större valp (den svarta som skymtar i överkanten) hoppade på Nova och jag rusade fram för att skydda henne. Om hon blev påhoppad för att hon hade ett anfall, eller bara för att hon var liten, vet jag förstås inte.

Även om jag inte lyckades rädda lilla Novas liv - så fick hon det bättre hos mig! Hon fick i alla fall knappt tre månaders normalt hundliv + massor med kärlek! Skadan var obotlig, men det visste ingen av oss. Även med facit i hand är jag så glad för att jag tog hand om henne och för den tid som vi fick tillsammans!

PS5:

Jag fick tillbaka min deklaration från deklarationshjälpen i dag. Jag ska betala totalt 1,94 € i skatt (≈ 17:-). Jag ska gå till banken och betala i morgon. Jag tror nog att jag ska klara att betala kontant...

Här har ni förresten länken till min veterinärmottagnings webbsida: http://eurocanvet.com/ Jag kan verkligen rekommendera dem! (Veterinärerna är de som har lila kläder, från vänster på det vänstra fotot: Pepe, Angel, Javier och Cristina.)

13-05-22:

Av gårdagens utlovade åskskurar blev det lite duggregn. I dag ska det bli växlande molnighet, men de enda moln jag kan se på himlen är de här:

Åt andra hållet är det helt klart. Skönt, för jag föredrar solsken...

Jag fick ett mail av Conchi (uppfödaren) som gladde mig. Hon skrev och tackade för att jag hade gjort Nova lycklig de här tre månaderna. Hon skrev bl a "Gracias, por haberla hecho feliz en su corta vida". (≈ Tack för att ha gjort henne lycklig i sitt korta liv.) Det känns bra att hon tycker så nu, för jag fick trots allt övertala henne om att jag skulle få ta hand om lilla Nova.

Nu ska jag snart gå till banken och betala min skatt. Jag hade deklarationshjälp i år också. Nu har jag haft det tre år i rad, så nästa år kommer jag att kunna fylla i blanketterna själv. (Jag tittar bara på de gamla. I år var det var så mycket annat...) Det kostade 74 € (≈ 633:-) att få hjälp av engelsktalande jurist. Det är dyrt, men går väl an. Det är ju viktigt att allt blir rätt. (Man kan få gratis hjälp på spanska om man åker in till skattekontoret i Alicante.) Nytt för i år är att alla residenta med utländskt medborgarskap ska intyga att de/vi inte äger något utomlands som är värt över 50'000 €. Jag äger ingenting, men för ett intyg om detta fick jag betala 20 €! Det är däremot hutlöst! Att betala för att berätta att man inte äger något... Nåja, räknar jag 1,94 + 74 + 20 € (≈ 863:-) som min sammanlagda spanska skatt så är beloppet ju ganska rimligt.

PS:

Nu är skatten betald. Kassörskan på banken skojade och frågade om jag ville dela upp betalningen i två omgångar. Sedan dess har flickorna och jag varit ute på promenad. Vi gick som vanligt längs El Paseo. I går började kommunen förbereda handikapp-avdelningen på stranden. Man har satt upp stolparna som taket ska spännas över, och lagt fram en massa trätrallar som ska läggas ut. Det gläder mig att man ordnar så att även rullstolsburna får tillgång till stranden.

Vov-vov! Nu börjar vi bli lite gladare igen - fast Nova är försvunnen. Matte gråter bara lite ibland, och jag har slutat leta. I dag gick vi en luktrunda längs den vov-långa muren mot stranden.

På ett ställe har dom gjort muren lite lägre. Ja, det är förstås för att vi chihuahuor lättare ska kunna titta på stranden och havet.

T o m Stella kan hoppa upp på den själv.

När vi hade tittat på havet en stund så gick vi längre bort. Där satte vi oss en stund på muren alla tre, matte också.

Ni kan se att Stella är glad nu igen. Innan var hon ju ledsen för det här med Nova. Hon ville ju ha sin lekkompis kvar. Men Nova försvann ändå.

Det är vov-svårt att förstå hur det går till, när hundar och människor försvinner. Till slut finns inte ens lukten efter dom kvar.

Ja, vov på er då!

Jag har berättat för alla jag känner här, om vad som har hänt Nova. Alla beklagar förstås. I dag pratade jag en stund med fransyskan som har Elite. Hennes ena lilla yorkshireterrier dog för några månader sedan - av ålder. Själv grät hon mycket. Men värre var att hennes kvarvarande lilla hund blev så deprimerad att hon slutade äta. En hel månad fick de ge henne dropp innan hon började äta igen. Hunden är bättre nu, men inte som förr. Hon har levt ihop med den andra hunden i hela sitt liv. Så klart det känns tomt att bli ensam. Inte bara människor sörjer...

Förresten så kom Bonnies skendräktighet av sig. Kanske det var förlusten av Nova ändå - och inte hormonerna?

13-05-23:

I går började jag skriva artikeln till Chihuahuabladet, om Nova och occipital dysplasi. Jag skrev en skiss, där jag tog med onödigt många detaljer, och kom upp i 22'601 nedslag. Detta ska jag nu banta till knappt hälften. Samtidigt ska jag försöka göra innehållet så vettigt som möjligt - utan att göra det opersonligt. Men jag har tid på mig att fila på formuleringarna. Chihuahuabladet kommer bara ut fyra gånger per år, och nästa manusstopp är den 1 augusti. Att summera Novas liv så här i en artikel, hjälper mig att bearbeta det hela.

I förmiddags hämtade jag upp Ulfs resväska från vårt överfulla källarförråd. (Jag var tvungen att åla mig in och lyfta väskan över huvudet för att få ut den. Dörren är inåtgående och går inte att öppna helt, så det är svårt både att få ut och in saker.) Ulf ska börja packa så smått. På lördag åker han...

Solen skiner från en klarblå himmel och vi har 23º varmt. Egentligen borde jag gå ner på stranden en stund...

PS:

I dag har Ulf och jag slagit på stort och firat att vi har stått ut med varandra väldigt länge. Vi har 5-årig bröllopsdag i morgon, men då ska Ulf packa, så vi firade i dag. Vi gick till restaurang La Cova ovanför hamnen. Där vet vi att både meny och utsikt är bra.

Vi beställde "dagens 3-rätters middag". Det fanns 5 förrätter, 5 huvudrätter och 3 efterrätter att välja på. Maten är mycket bra och priset överkomligt 35 € (≈ 302:-) för oss båda. Då ingick även oliver, bröd, smör, en helflaska vin, en jättestor flaska vatten (den blå på fotot nedan) och dessertvin. Vi orkade förstås varken äta eller dricka allt.

Men Ulf var lyrisk över att vi fick så mycket för pengarna. Dessutom åt vi på vit duk, och fick tygservetter. Så miljön är trevlig!

Vi valde likadana förrätter, vol au vent med champinjoner och rockfordost. Det var mycket gott!

Sedan valde jag fiskfilé (Dorada) i räksås. Potatismos och grönsaker fick jag till. Ulf valde kavlkotlett i paprikasås med klyftpotatis. Bådadera var gott!

Till efterrätt valde vi båda jordgubbsfromage. Den var väldigt god!

Efter att i lugn och ro ha suttit och njutit av maten så gick vi en runda bortåt utgrävningarna och runt hamnen.

Nedan syns La Cova nerifrån hamnen.

Som vanligt syntes många stora fiskar i vattnet. Vi såg dem ända uppifrån restaurangen. Jag frågade en man i hamnen vad det är för sort. Pez (= fisk) Liza sa han att de heter.

När jag hade kommit hem så googlade jag. På latin heter fisken Mugil Cephalus. Det är vanligen 30 - 80 cm och lever kustnära. Den tål varierande salthalt, hög värme och en viss grad föroreningar. Det är väl därför den kan trivas så bra i hamnen. Den äter bl a alger. Det är en populär (men billig) matfisk. Man använder också rommen (torkad och saltad). Fisken ska ätas så färsk som möjligt. Efter 72 timmar är den oätlig även om den hålls kall.

Nu ska jag ut med Bonnie och Stella.

13-05-24:

Den 24:e maj för fem år sedan:

 

För mig är det personligt rekord att ha varit gift så här länge. Med min förste man, Robert, blev det sorgligt nog bara 4¾ år. (Fast Ulf var gift hela 16 år med sin första fru Åsa, och de var ett par i 28 år.) Egentligen är jag lite för självständig för att vara gift, men jag jobbar hårt på att anpassa mig... Vissa dagar är Ulf nöjd med mig (när jag städar och lagar mat), andra inte (de perioder jag har fler än två hundar). Nåja, ingen är ju perfekt...

Solen skiner och jag ägnar förmiddagen åt att tvätta.

13-05-25:

Nu har Ulf påbörjat sin resa hem till Sverige. Ja, än så länge sitter han på flygplatsen, dit jag skjutsade honom, och väntar på att få gå ombord. Planet beräknas lyfta 12:35.

Vi har underbart "sola-på-stranden-väder" i dag. Kanske jag bör passa på? Men det är annat jag bör passa på med också - nu när Ulf inte kan hindra mig. Jag ska slänga de två gamla slitna rottingstolarna som står på balkongen.

Ulf har inte velat, fast han har köpt nya stolar. Han tycker om de gamla. Nu är de gamla tyvärr i oreparabelt skick. Stommen hade nog gått att renovera - men inte dynorna. Och dynor i den här udda formen finns inte att köpa. Tittar man närmare så ser man att tyget är slitet och trasigt. Det är mycket smutsigt också - men tyget tål inte att tvättas eftersom det är så skört av ålder.

Jag föreslog Ulf att vi skulle hjälpas åt att bära ner dem till soporna i går, men han ville helst skjuta upp det till hösten. Nåja, jag klarar det nog själv. Det jag saknar i styrka har jag i envishet. Själv har jag aldrig velat sitta i stolarna, eftersom jag upplever tyget som äckligt smutsigt. Jag har mest tyckt att stolarna har varit i vägen, så jag kommer inte att sakna dem. Och Ulf kommer nog över förlusten.

Jag har bestämt mig för att storstäda på balkongen och göra fint där. Jag kanske t o m kan få plats att ställa fram någon av mina egna stolar (som hittills har stått staplade i en hörna)? Kanske jag även ska passa på att måla om mina stolar nu? Jag tog ju med specialbruten fönsterfärg från Sverige just för ändamålet. Men om jag ska göra jobbet ordentligt så bör jag skruva av träribborna från metallstommen. Och ska jag sedan lägga ribborna glest så jag kommer åt att måla dem så tar de förstås väldigt stor plats. Passar jag på nu så inkräktar jag inte på Ulfs domäner. Han föredrar att jag gör sådana här saker (inkl möblera om) när han inte är här. Nu har jag 27 dagar på mig. Fast jag vill hinna sola också!

Nu är Ulf i luften! Planet lyfte redan 12:28. Jag har haft koll på Aenas webbsida, och nu går jag över till: http://www.flightradar24.com/:

 

PS:

Ulf har passerat Ibiza, Mallorca, norra Italien, Österrike, östra Tyskland, Polen och är nu på väg ut över södra Östersjön i riktning mot Kalmar. Själv har jag burit ner korgstolarna, skurat golvet på balkongen samt satt Ulfs nya stolar på plats. Det blev mycket fräschare, och dessutom rymligare. Jag har redan provsuttit en stol. Den var skön! Nu ska jag dricka eftermiddagste.

PS2:

Ulfs plan landade 16:15, en kvart före beräknad ankomst. Då ser resan ut att ha gått bra hittills. Nu ska han åka buss, tåg och tunnelbana till Hässelby strand. Så det dröjer ett tag till innan han har kommit hem på riktigt. Själv är jag glad så länge jag får vara kvar här. Det är inget som går upp mot El Campello!

En längre tid har jag haft ohyra på alla mina pelargoner. (Och på en del andra växter också.) Jag har gjort mitt bästa för att bli av med dem, men inte lyckats hittills. Blomsterhandlaren säger att de är ovanligt många i år. Ohyran heter på spanska La mosca blanca, på latin Trialeurodes vaporariorum och på engelska Greenhouse Whitefly. På svenska har de inget namn. De liknar vad vi kallar Vita flygare eller Mjöllöss, men det är en annan art (Aleyrodidae). Just den här arten finns inte i Sverige. Den här insekterna kan ibland sprida ett virus som är farligt för växter: Bemisia tabaci. Jag tror inte att mina växter har råkat ut för något virus men de små vita flugorna gör stor skada ändå. De sitter på undersidan av bladen, där de lägger ägg. Larverna gräver sedan gångar i bladen varvid dessa förstås blir förstörda.

Ibland har jag trott att jag nästan har blivit av med ohyran, men sedan har de kommit tillbaka. Suck! Men jag kämpar vidare! Jag är rädd om mina pelargoner. Men jag vill förstås inte spruta gifter i onödan. De minsta pelargonerna kan jag ta in, så att jag kan duscha undersidan på bladen. Då försvinner nästan all ohyra. Men de stora kan jag inte göra så med. (Bl a för att de står i sjävbevattningskrukor.) När jag läser på om ohyran så ser jag att det är synnerligen svåra att bli av med... Men nu har jag förklarat öppet krig! Håll tummarna för att jag vinner kriget!

Ulf sms:ade nyss (16:55) att han sitter på bussen på väg till Märsta nu.

PS3:

Nu (19:00) har Ulf kommit hem till Hässelby strand. Hundarna och jag har just kommit in från vår tidiga kvällspromenad. Det var så skönt ute, 20 º och fortfarande soligt! Nu ska jag inte göra mer nytta i dag, utan bara ta det lugnt. Jag ska sätta mig och läsa i Härliga Hund som kom i går. Småflickorna har lagt sig för att vila.

13-05-26:

Vi har underbart väder även i dag, fast i dag har vi växlande molnighet. Något som inte är fullt så underbart - utan tvärt om mycket sorgligt - är det som vågen berättade för mig i morse. Jag har blivit ännu fetare! Nu innehåller jag 28,2 % fett! (Och väger 53,0 kg.) Det är ju inte klokt, och verkligen inte hälsosamt! Där gick gränsen, värre får det bara inte bli. Alltså har jag börjat banta i dag. Jag ska hålla mig till en ganska sträng variant av kolhydratmetoden nu de första veckorna (helst under 20 gram kolhydrater per dag). Lite åt LCHF-hållet, men på mitt sätt. (Jag kommer att fortsätta att hälla en liten skvätt lättmjölk i teet, och jag kommer inte att vräka fett på allt.) Men det kommer att bli tufft! Jag gillar inte att kolhydratbanta - men det är effektivt.

Jag har fått repetera det här med hur många gram kolhydrater per 100 gram som olika födoämnen innehåller. Det var några decennier sedan, som jag senast bantade genom att begränsa antalet kolhydrater. Jag har en jättetjock bok: Livsmedelsverkets Födoämnestabeller. Där står allt! Men nu ville jag ha en liten enkel och överskådlig tabell. Jag hittade en bra och utskrivningsbar här: http://www.jonasbergqvist.se/ (Klicka på kolhydrattabell.)

Dagens frukost bestod av en kopp te, en två-äggs-omelett och 10 körsbärs-tomater. Summa 4,6 gram kolhydrater. (Jo, det är godare med spenat-empanadillas, men jag behöver inte gå hungrig i alla fall.) Jag räknar med att få lite kolhydrat-abstinens (och huvudvärk) de tre första dygnen, så Ulf ska nog vara glad att han är långt härifrån - ifall jag skulle bli lite gnällig.

(Jag vill påminna er om att alla bindestreck jag sätter ut, som egentligen inte behövs, sätter jag ut för att underlätta läsandet för dyslektiker.)

I längden tror jag inte att det är hälsosamt att begränsa antalet kolhydrater så mycket. Utom de snabba och onödiga förstås (läs socker)! Jag planerar att öka på antalet kolhydrater efter ca två veckor, eller kanske sluta att räkna dem helt. Då har jag förhoppningsvis kommit igång med min ack så nödvändiga viktminskning. Tre kilo fett måste jag gå ner för att kunna knäppa byxor, shorts och kjolar i midjan, och sen ytterligare ett par för att må bra och vara nöjd med mig själv.

Ja - då vet ni vad jag har framför mig.

Annars ska jag fortsätta att göra fint på balkongen (jag blev inte klar i går), och så ska jag plantera ett par sticklingar som har fått rötter (när de stått i vatten).

PS:

Ute försvann molnen och det blev sola-på-stranden-väder. Men jag har varit flitig. Sticklingarna har jag visserligen inte hunnit sätta än, annars är det klart på balkongen. Jag har också stuckit Provado-pinnar (gift mot sugande insekter) i jorden på alla mina krukväxter.

Nu ska jag dricka te och äta ost till. Jag måste spara några kolhydrater till i kväll - för efter lunchen (kyckling + grönsaker) var jag uppe i 13,6. Nödvändiga hjälpmedel så här i början:

Balkongen:

När Bonnie, Stella och jag var ute på vår mitt-på-dagen-promenad så var det en av gatu-försäljarna från Senegal som frågade efter Nova. Han hade tyckt att hon var så gullig. Och han hade skojat om att hon var från Afrika, som han, eftersom hon var svart. Nu blev han bestört när han hörde att hon har dött. Han förstod att jag har gråtit mycket.

PS2:

Nu är sticklingarna planterade. I samband med att Linda gratulerade mig på mors dag, så skickade hon följande anvisningar till hur man egentligen bör uppvakta sin mor:

13-05-27:

Det gick bra med min bantningsstart! Jag fick inte ens huvudvärk. Totalt kom jag upp i 22,2 gram kolhydrater under premiärdagen. Det var mycket vägande och räknande, men nu är jag igång. Det kommer att bli lättare för var dag - jag också förhoppningsvis.

Jag fick mail från Johan i går. Han skickade foton från sin och Lindas minisemester på Island, där de den 6/5 passade på att förlova sig. Några av fotona ska ni få se här.

Visst är de söta ihop, Johan och hans Linda!

 

De har valt snygga ringar, som ni ser:

De tycker att Reykjavik är en trevlig och annorlunda stad, och de fascinerades av det karga landskapet.

 

De besökte bl a en varm källa som heter Blue lagoon. Det var en häftig upplevelse, skriver Johan, att bada i 39-gradigt vatten när det bara var 2º i luften.

Här har vi 20º i luften och himlen är ganska molnig. Jag har just hängt en maskin tvätt på tork på balkongen. Tvätten ska nog torka snabbt trots att det inte är strålande sol.

PS:

På väderleksprognosen har det stått 60% risk för åskskurar, men vi har haft mest sol hela dagen - ända till nu (kl 20). Nu kom regnet, och totalt två åskknallar har jag hört. Mer åska verkar det inte bli, och så värst mycket regn tror jag inte att det kommer. (Såvida det inte regnar hela natten.) Himlen ser inte alltför mörk ut just nu i alla fall:

All tvätt är inte torr, men eftersom det inte blåser så regnar det inte in på balkongen. Den sista timmen har jag suttit i min sköna läsfåtölj i vardagsrummet och läst i Drömhem&Trädgård som kom i dag. Bonnie har legat bredvid mig, och Stella har legat i mitt knä. Det är så mysigt med hundar! Jag är så glad för dem!

Jag har tillfälligt flyttat matbordet. Det gjorde jag när jag skulle bära in korgstolarna genom balkongdörren. Nu låter jag det stå så här så länge. Det är trevligt med lite fri golvyta som omväxling. Jag skulle kunna tänka mig att flytta bort TV-möbeln, sätta dit min låga bokhylla och sedan ställa karmstolarna i den hörnan. Då skulle hela rummet bli rymligare. Men jag är inte alls säker på att Ulf skulle gilla idén, så det får nog vara. Dock har Ulf lovat att jag ska få ställa ner TV-möbeln i källarförrådet. Det ska jag - så snart jag har röjt där. Just nu skulle man knappt kunna få in en liten pall ens.

Att röja i källaren är ett jättejobb. Tyvärr finns bara en smal gång utanför - med dörrar in till andra förråd. Så jag kan inte ens för några timmar ställa saker i gången. Alltså måste jag bära upp minst hälften till lägenheten för att kunna ordna ordentligt. I nuläget kan jag knappt vända mig om därnere. (Tyvärr går hissen inte ända ner till källaren, så jag får bära allt uppför en trappa först.) Sen måste jag bl a ta bort alla de små grunda hyllor som tidigare ägare satt upp, och som hindrar att man kan ställa saker intill väggarna. Och för att ta bort hyllorna måste jag komma åt dem. De är ordentligt fastskruvade. Jättemycket jobb alltså - men efteråt skulle det säkert bli desto bättre! Kanske ett projekt för de närmaste dagarna? Men jag borde nog måla stolarna först. Och så skulle jag sy klädsel till karmstolarna, och ett överdrag till fotpallen och... Ja, jag lär nog ha att göra både de här veckorna innan jag åker upp till Sverige, och sen i höst innan Ulf kommer ner igen.

13-05-28:

Det var så underbart ute när vi gick vår morgonpromenad. Solen sken, havet glittrade och himlen var klarblå. Det var så lugnt och skönt. Vi mötte bara enstaka motionärer och några hundägare med sina hundar. Strandcaféerna hade inte hunnit öppna. Jag skulle gärna ha gått en lång promenad, men hundarna ville annorlunda. På mornarna vänder de tvärt vid café El Blanquet. De vägrar att gå ett steg till. De vill bums hem och äta frukost! Och det vet ni väl, att chihuahuor hör till de allra envisaste hundraserna - där ligger taxar i lä sitt rykte till trots... Tja, jag skulle ha kunnat bära dem en bit, men vi gick hem så de fick sin mat. Kanske jag går en runda själv, och i så fall går jag förstås helst på stranden.

Det går bra med bantningen. I morse visade vågen 52,4 kg och 28,0%. Eftersom fetthalten har sjunkit så består viktminskningen inte bara av vatten. I går åt jag lax till min huvudmåltid, i dag planerar jag att äta blomkål.

PS:

Jag har nästan inte gjort någon nytta alls i dag, men jag har varit ute en del, både med och utan hundarna. Och så hälsade jag på hemma hos Maud en stund.

Det är de här stolarna som jag ska måla. Sköna stolar, men tråkig färg. Träet behöver hur som helst behandlas, och då föredrar jag tålig fönsterfärg framför bets och olja.

Om jag får färg över så målar jag även de här stolarna (de i trä som står hopfällda mot väggen). De har också väldigt sliten yta.

Jag ser fram emot att få vackert rosa stolar. Jag blir glad av färg! Fast Ulf tycker inte att jag ska ha dem på balkongen sen. Han gillar inte rosa. Jag skulle gärna ha haft dem på min balkong, men trästolar bör stå under tak. Trä mår varken bra av stekande sol eller regn. Och min balkong är ju inte taktäckt. (Om den hade varit det så hade jag föredragit att ha mina krukväxter där. Men självbevattningskrukor måste stå under tak!) Jag har funderat på att sätta upp någon form av transparent plasttak över halva min balkong, men det lär dröja innan jag får råd.

PS2:

När Bonnie, Stella och jag gick vår sena kvällsrunda med start klockan 22:10, så var det fortfarande 22º ute! Det var så skönt så vi gick betydligt längre än vi brukar gå så dags. Vi träffade MariPaz och hennes hund Lluna, och gick sista biten tillsammans med dem.

13-05-29:

Ulf må ogilla rosa balkongstolar, men det är bra tur att han inte har något emot rosa blommor. (Han har i alla fall inte klagat.) För rosa är definitivt min älsklingsfärg på blommor. Och jag tycker det är vackert när blommorna går ton i ton med varandra. Det blir större massverkan då.

I dag har jag fotograferat mina pelargoner med namnskyltarna, så att jag kan komma ihåg exakt hur de ser ut även om de inte blommar hela vintern. Här kommer dokumentationen:

Jag tycker mycket om alla! Men kanske tycker jag att de här är allra vackrast: Melocherry, Silverwedding, Catalina, White Splash och Peppermint Twist. Den enda som har "fel" nyans är Two in One, som drar för mycket åt lila. First Yellow köpte jag enbart för att det är så ovanligt med gula pelargoner. Den är söt med sina blekgula blomblad och röda ståndare!

Annars har jag tvättat i dag igen, nu Ulfs lakan. De kan ju inte ligga kvar i sängen otvättade i fyra månader. Eftersom han sover i en dubbelsäng så är lakanen jättestora och fyller hela balkongen nu när de hänger på tork. Så inte förrän lakanen är torra kan jag komma åt stolarna jag ska måla. Stolarna ska ju tvättas ordentligt först, och sedan torka, innan jag kan börja måla. (Och golvet ska täckas av plast eller tidningar etc...)

PS:

Om ni är känsliga bör ni nog helt hoppa över detta PS. I alla fall bör ni sitta ner när ni tittar på fotona. För nu ska ni få se den oförskönade sanningen om hur stökigt jag har det!

Jag gick ner i källaren för att hämta färgen till stolarna. Jag konstaterade snabbt att jag inte kan komma åt den - utan att först röja hela förrådet. Pust och suck! Jag har varit så obetänksam att jag har ställt färgen en bit in i förrådet. (Eftersom det redan var fullt på hyllan där mina andra färger står.) Så här ser det ut. Först ser ni källarkorridoren, sedan dörren till vårt förråd. (Mer går dörren inte att öppna i nuläget.)

Sen tog jag ett foto rakt in, och sedan ett snett nedåt. Ni ser att jag har utnyttjat varenda kubikcentimeter!

Och här är en av de grunda hyllorna som föregående ägare har satt upp. Just den här hindrar att dörren öppnas helt.

Jo, jag erkänner. Jag har för mycket saker. Och man kan ju diskutera om jag verkligen ska spara på hela 20 flyttkartonger. De tar stor plats! (Övriga 30 gav jag bort. Jag sparar kartongerna till flyttningen till en åldersanpassad bostad sen när jag börjar bli skröplig.) Sen har vi sparat en del som stod i lägenheten när vi kom. Mycket av det tycker jag att vi borde kasta eller ge bort - men just de sakerna vill Ulf ha kvar. Han tycker att jag ska slänga/ge bort en del av mina saker i stället. Ja, det är klart att jag måste gallra. Jag har en del "bra-att-ha-saker" som t ex hyllplan, bordsskivor, färg och annat som jag planerar att ev göra något av. Förmodligen har jag för mycket sådant. Annars har jag bara mina resväskor, en del djursaker som jag inte använder just nu, trappstegen, en shoppingkärra och några andra småsaker där. Alltså är bara hälften av sakerna i förrådet mina. Och nu ska vi få plats med TV-möbeln också. Ja, det kommer att bli ett jättejobb som ni förstår. Men det måste göras. Och tyvärr är det bara jag som kan göra det. Suck, och dubbelsuck.

Och som om inte det vore nog. Jag har stökigt i gästrummet också! Jättestökigt. Där står just nu allt som inte får plats någon annanstans. Och på fotona nedan är det extra stökigt av två orsaker. Jag behövde komma in i den ena garderoben och fick därför flytta fram en trave lådor som stod framför dörren. Och dessutom har jag inte bäddat min säng i dag, så på gästsängen ligger mitt överkast och alla kuddarna.

Här nedan ser ni skåpet som står framför sängskåpet men som (enligt min åsikt) borde stå i vardagsrummet där TV-möbeln står nu.

 

Jag står inte ut med att ha det så här! Jag kommer inte åt mina saker. Och för att få ordning måste jag i stort sett flytta på allt - och börja om från början. Jag är bra på att organisera. Jag vet hur jag vill ha det. Men jag blir trött bara jag tänker på allt jobb! Och jag som trodde att jag skulle hinna ligga på playan och sola lite också, och gå med fötterna i havet, och... Suck! Men jag har bara de här veckorna på mig - samt de i höst innan Ulf kommer ner. För om jag ska flytta på allt som står i vägen så måste jag ju ställa det någonstans. I mitt rum har jag bara en 80 cm bred (smal) gång mellan sängen och garderoberna. Och eftersom jag måste kunna öppna garderoberna så kan jag inte ställa något alls här. Återstår vardagsrummet och Ulfs rum. Så ni förstår att jag måste passa på när han inte är här.

Som det ser ut i nuläget så får stolarna vara bruna ett tag till. Jag kommer att ha annat att göra... Suck!

PS2:

Vov på er! Matte säger att jag är lat. Men det är jag inte alls! Jag tycker bara mycket om att vila mig. Ja, så det är därför som jag inte har skrivit i min blogg på vov-många dagar. Bara för att det är ganska jobbigt att skriva. Man måste träffa rätt med klorna på tangenterna hela tiden. Och det tar på krafterna.

Men i dag skriver jag! Vi var ute på promenad, matte och Stella och jag. Då fick jag syn på Kiko, så jag skyndade mig fram till honom.

Vi brukar tycka om att kissa på samma ställe - Kiko och Stella och jag. Så det gjorde vi nu.

Och sen gick vi en bit. Kiko kissar på alla palmerna vi går förbi. Själv kissar jag bara på varannan.

Men, sen fick vi syn på en kompis!

Det var Rufo som kom. Jag bad matte att ta några foton på Rufo. Ja, fniss - bara för att jag tycker att han är så gullig. Det gjorde matte. Hon tog vov-många foton.

Jag pratade en stund med Rufo. Han var ute och gick med sin matte och husse sa han. Men tyvärr skällde Kiko hela tiden, så jag kunde inte höra allt som Rufo sa. Så vi sa hej, för vi skulle gå åt var sitt håll.

När Stella och jag hade gått en bit så fick vi syn på en stor svart hund. Man måste verkligen ha koll på läget när man är ute på promenad. Men den stora svarta hunden gick åt andra hållet, så det var ingen fara. Ja, alltså, om den hade kommit nära mig - då hade jag skällt ut den! Vov-vov-VOOV hade jag sagt!

Sen blev jag lite trött. Så då lade jag mig ner, i skuggan under en palm. Ja,voff! Jag tycker inte att man ska överanstränga sig i onödan.

Matte sa: Kom Bonnie. Men jag kom inte. Jag låg kvar.

Och till slut fattade matte att jag inte ville gå mer. Så då gick vi hem. Ja, vov på er då!

PS3:

På hemvägen från Mercadona (där jag köpte örtmarinerade kycklingfiléer) passerade jag en present- och inredningbutik som jag tycker om, La Leyenda. De säljer en del svenska saker bl a från SIA och Bukowski. I fönstret låg en alldeles oemotståndlig igelkott! Ni vet hur barnslig jag är... Så jag gick in och köpte den. (Igelkotten heter Sweet Hubert och är från Bukowskis i Skogås. Jag känner väl igen en landsman...) Jag tänkte direkt att han skulle passa att ha liggande på ryggstödet till soffan. (Ulf har aldrig sagt att han inte gillar igelkottar...)

På köpet fick jag en trevlig pratstund med kvinnan som äger butiken. Jag frågade vad igelkott heter på spanska. Djuret heter erizo. Men jag fick en liten språklektion på köpet. Jag uttalade först R:et för tydligt. Det gör man bara om ordet stavas med två R. När det står ett R så uttalas det mjukare. Jag fick öva många gånger innan det blev helt rätt. Kvinnan sa att jag var välkommen in och öva spanska hos henne om jag hade lust. Kanske jag tittar inom ibland när jag går förbi?

Så här ser Sweet Hubert ut när han har kommit på plats:

Nej, har barnsligheten inte gått över nu när jag snart är 61, så går den förhoppningsvis aldrig över. (Till någras nöje och andras förtret.) Men vem vet - kanske Hubert (psykologiskt sett) är en tillfällig hundvalps-ersättning?

PS4:

Nyss, på sena kvällspromenaden, tyckte även Bonnie att det var skönt ute, så nu ville hon gärna gå en lång runda. Det hade jag inget emot, för det är 22º varmt även i kväll.

13-05-30:

Jag brukar inte väga mig varje dag, men jag har gjort det sedan i söndags. Under den här bantningen visar vågen nämligen ett litet positivt resultat varje dag. Och det sporrar ju. I dag visade vågen 51,8 kg och 26,7%. Minus 1,2 kg och 1,5 % på fyra dagar - inte illa. (Men jag vet ju att man går ner mest första veckan...) Jag håller mig mellan 20 och 23 gram kolhydrater per dag. Man rekommenderar 0 - 20 i början, men det är svårt bara att hålla det så här lågt. (Och det verkar ju vara lågt nog för att fungera.) Jag är inte hungrig och inte sugen. Det enda jag saknar är bär. Jag köpte en liten förpackning bigarråer i måndags, men upptäckte att de innehåller 1 gram kolhydrat per styck! Jag åt bara fem (supergoda), sen gav jag resten till Maud. Det är bättre att lägga kolhydraterna på något annat. Bär kan jag äta senare, när jag har nått min målvikt.

I morse åt Stella ingen frukost. Det händer att hon hoppar över maten, hon som behöver äta. (Bonnie som har lätt att lägga på hullet missar däremot aldrig en måltid. Hon slukar hela sin portion på 3 sekunder blankt, trots att hon äter ur en sådan skål med "piggar" i - specialgjord för att det ska gå långsammare.) Men kanske Stella inte mår bra i dag? I går kväll åt hon nämligen först en spyfluga och sedan en liten dammtuss. Det kan ju knappast vara så hälsosamt...

Solen skiner, himlen är klarblå, det är varmt och skönt ute - och jag borde städa i källarförrådet...

PS:

På väderleksprognosen står det att det är 50% risk för åskskurar i dag. Själv tycker jag inte att det verkar vara särskilt sannolikt med tanke på att himlen ser ut så här:

Själv har jag precis gått en 60-minuters promenad från hamnpiren till piren nära Rio Seco, och tillbaka igen. Jag gick naturligtvis på stranden med fötterna i vattnet. Det var SÅ SKÖNT! (20º i havet.) Nu kokar jag kycklingfiléerna som jag köpte i går (de örtmarinerade är dyrare, men mycket godare), och när jag har ätit en av dem så ska jag ut en runda med hundarna. Sedan kan jag väl inte skjuta upp det där med förrådet längre...

PS2:

Jag har kommit igång med förrådet nu. Jag har burit upp ca 2/3 av det som stod på hyllor och mitt på golvet. Det var en hel del. Jag har ställt det i vardagsrummet nu. Så nu har jag inte ordning någonstans alls (ja utom på balkongen förstås). Fotot nedan är tagit i motljus, så det syns knappt hur mycket det verkligen står där.

Jag ser att det är mycket som kan gallras bort, sådant som vi aldrig kommer att använda. Medan andra saker förstås är viktiga att ha kvar. Jag får sortera och gallra. Men först ska jag bära upp allt smått så att jag får överblick. Följande kommer jag att låta vara i källaren, åtminstone tills vidare: två byråar, en bäddfåtölj, två bordsskivor, flera hyllplan, alla flyttkartongerna samt trappstegen. Tur att jag inte väntar gäster, för här kommer att vara stökigt några dagar framöver (minst). Jodå, Ulf är så glad att han är i Hässelby och slipper all den här röran.

Stackars Bonnie och Stella! De blir förstås försummade i dag. De får givetvis sina vanliga promenader, men annars ligger de mest i soffan och tittar på det tilltagande stöket. Och roligare kan man ju ha om man är hund.

Nu ska jag ha tepaus, sedan får jag fortsätta jobbet. (Jag lär ändå inte komma undan.) Ulf tröstar mig med att det säkert går åt många kalorier...

13-05-31:

Ännu en varm dag med sol och klarblå himmel. Jag ska försöka vara ute en del, trots allt jobb som väntar: i förrådet, samt med sortering och gallring. Jag vaknade redan kl 05 i morse, och sedan kunde jag inte somna om. Det är dumt att jag har så svårt att somna om, för jag kommer att vara trött i dag. Jag får väl sikta på att lägga mig tidigt i kväll. Klockan är nu 07:45 och jag har hunnit duscha och tvätta håret, klä mig och kolla mina mail (de som skickades sent i går till mig). Hundarna har ännu inte gått ur sina sängar utan sover fortfarande gott. Jag får väl väcka dem strax och tvinga ut dem på en härlig morgonpromenad. (Nej, mina hundar är inte som andra hundar...) Först därefter tänker jag äta frukost.

PS:

Tvärs över gatan, i huset mittemot, bor ett äldre par. Vi brukar se dem när de står på balkongen. Han har kanariefåglar. Han är ute och går ibland (frun är bara med på söndagarna), och jag möter honom ibland på mina hundpromenader.

I morse satt han på muren när jag gick förbi med hundarna. Jag tilltalade honom. Jag sa: Du är grannen på andra sidan gatan. Ja, sa han, jag känner igen dig och dina hundar. Sen började vi prata. Han är född här i El Campello och har bott här i hela sitt liv, 73 år. Han saknade El Campello som det var förr. Han berättade att han gick i skola i det hus på strandpromenaden som nu är ett bageri. Han berättade om tiden när stranden bestod av stenar, inte sand. Det var en mer jungfrulig strand, tyckte han. (Och han berättade att det kom en stor båt med sand som sprutades i land.) Jo, jag visste att stranden är "konstgjord" - för jag har sett gamla foton. El Campello var bara ett litet fiskeläge från början. Här ser ni stranden och den blivande strandpromenaden:

Hamnen fanns inte. Den byggdes så sent som 1990. Båtarna låg uppdragna på stranden, eller en bit ut i vattnet. Lägg märke till tornet i bakgrunden. Här syns det innan man "reparerade" den övre biten.

Känner ni igen det lilla "berget" på fotot nedan? Det här fotot är ändå ganska nytt, det syns på bebyggelsen.

Ni minns kanske fotot som jag köpte hos fotografen på Carrer de la Mar. Det är från 1960 och här syns bara ett enda högt hus! (Det ligger kvar!) Den äldre mannen klagade lite på alla stora hus. Förr odlade man marken, sa han. Jo - tiderna förändras...

När det stormade så sköljde vågorna ända upp till raden av hus, här fortfarande mest gamla "fiskestugor". Det "fina" folket bodde förresten högre upp i byn, bara fiskarna bodde vid havet. Men det var före turismens tid...

Man beslöt sig för att bygga en mur - och strandpromenaden. Detta var år 1964. (Jag borde gå till biblioteket och låna böcker om El Campellos historia!)

Fast från början var strandpromenaden en gata för bilar! Här har sanden på stranden också kommit på plats som ni ser.

Ja, det var en portion historia och nostalgi. Jag ska nog prata med mannen fler gånger och be honom berätta för mig om hur här var förr. Fast det får vara en dag när jag har gott om tid, för jag höll inte på att komma därifrån...

I dag ska jag möta Hugo, som säljer tangoskor, uppe vid bensinmacken på genomfartsvägen. Jag ska lämna tillbaka de blåa tangoskor som jag fick i fel modell - och få mina pengar tillbaka. Vi ska ses klockan 12. Hoppas han hittar den här gången. (Han bor i Valencia.) Förra gången vi hade stämt träff stod jag och väntade nästan en timme. Då hade han kört fel och hamnat i Benidorm!

PS2:

Jodå, Hugo kom - så han fick tillbaka de urtjusiga men obekväma blåa tangoskorna, och jag fick tillbaka mina pengar. Nu ska jag äta lunch, och sedan måste jag ner i förrådet. Jag fick i alla fall vara ute den timmen det tog för mig och hundarna att gå till bensinmacken där vi skulle mötas, och tillbaka igen. Både Bonnie och Stella gick raskt hela vägen och skötte sig perfekt bland alla Hugos skor (han har lastrummet fullt).

Förresten måste jag berätta att jag just har upptäckt hur stor prisskillnad det är på att köpa produkter från Zara Home här i Spanien gentemot i Sverige. Jag fick deras svenska nyhetsmail i dag. Där såg jag ett fint litet bord (egentligen avsett för barn) som skulle passa framför vår soffa. (Jag tycker att det vi har där är lite för stort i förhållande till utrymmet.) I Sverige kostar bordet 1049 SEK. I Spanien kostar det 79,99 € (≈ 690 SEK). Det är stor skillnad det!

PS3:

Nu har jag fixat klart i källarförrådet.(Ja, inte helt förstås! Det dröjer!) Jag tog bort alla små hyllor som man ändå inte kunde ha något vettigt på. (Det var inte helt lätt att lossa de gamla fastrostade skruvarna med slitna gängor. Jag fick ta i ordentligt!) Jag behöll krokarna bakom dörren, trots att dörren då inte går att öppna helt (den går att öppna mer än tidigare i alla fall). Jag hängde trappstegen på krokarna så kom den ur vägen, men är lätt att komma åt. Allt det stora står nu utåt väggarna, staplat på höjden. (Jag behöll den röda bäddfåtöljen.) Nu finns det plats att lägga/sätta/ställa dit många småsaker. Alla lådorna i byråarna (som nu går att komma åt) är tomma. De kommer att svälja en del. I hyllan längst in till vänster är 2½ hyllplan tomt. Jag tror jag kan få in det mesta utan att ställa något mitt på golvet. Möjligen skulle våra stora resväskor kunna stå där. De är ju lätta att rulla undan.

Jag har börjat gallra bland alla våra saker som låg i förrådet. Minst hälften ska väck (slängas eller ges bort). Det kommer att ta allra minst en dag, kanske två. Tänk så fint det kommer att bli i källarförrådet sedan! Men vill ni veta något komiskt? Jag har ännu inte hittat färgen! Det kan vara så att den står i någon av de kassar som jag ännu inte har öppnat. Men det kan också vara så att den står längst in i en av garderoberna i gästrummet. Om det senare skulle vara fallet - då måste jag städa och röja i gästrummet också! Annars kan jag inte öppna garderobsdörrarna. Det hade jag visserligen tänkt göra ändå, men inte förrän om två veckor...

PS4:

Hälften av sakerna i vardagsrummet är borta nu. En del är nerburet (det mesta ligger i ena byrån) medan annat är utgallrat. Men nu ska jag hålla kväll. Jag ska titta på gamla El Campello-foton på den här länken: http://www.elcampello.es/index.php?id=1&s=galeria

Där hittade jag bl a följande foton från stranden och strandpromenaden:

 

På fotot här nedan ser ni stommen till ett höghus, alldeles bredvid tornet. Det var ett svartbygge som sedermera sprängdes, vilket vi förstås får vara mycket glada åt. Snacka om felplacerat...

Lugnare och charmigare - ja. Men allt var inte bättre förr...

På tal om något annat så ser vädret ut att bli väldigt fint de närmaste dagarna. Jag borde nog inte vara inne och gallra, samt bära, hela dagarna...

13-06-01:

Första dagen i juni. Juni brukar vara en trevlig månad. Jag tycker om den för att sommaren börjar, och skolorna slutar (och när jag var liten så såg jag även fram emot min födelsedag). Här har månaden börjat bra: klarblå himmel, solsken och 20º grader redan på tidiga morgonpromenaden. (Det är 22º nu klockan 11.) Dessutom har jag fått kärleksfulla hundslickar redan före frukost!

Jag planerar att gå ner på stranden en timme nu på förmiddagen, för att sola och bada. (Det är 20º i havet.) Allt gallrande, ordnande och bärande får vänta till i eftermiddag...

PS:

Jag låg på stranden 1½ timme. Det var jätteskönt! Jag solade mest, men badade också. Jag upplevde vattnet som kyligt, så jag stannade bara i 4-5 minuter per omgång. Annars var vattnet kristallklart, och vågorna alldeles lagom. Det är skönt att ha så nära till stranden. Och visst borde jag gå dit oftare.

Efter en lunch med få kolhydrater satte jag fart med förrådsgrejorna. Allt är klart nu. (Fast det står/ligger en del saker i Ulfs rum som vi ska ge bort.) Så här blev det i förrådet:

Alla hyllplan är inte fulla, och två lådor är fortfarande tomma. (De senare kanske jag lägger en del "djursaker" i som jag har här uppe nu.) Som jag misstänkte så var jag tvungen att ställa resväskorna i mittgången. Men de är ju lätta att rulla undan om jag vill komma till i lådorna.

Och visst ser det rymligare ut när man öppnar dörren! (Jämför med fotona från den 28/5!)

Men se färgen till stolarna - den hittade jag inte. Så jag får väl börja ordna i gästrummet redan nu! Jag tror att färgen står längst in i en garderob där. Det finns inte så många fler ställen att välja på. Tyvärr är det så proppfullt i de garderoberna, så om jag bara öppnar dörren kan jag inte se annat än det som står allra ytterst.

Tja, och så funderar jag ju på att möblera om också. Frågan är om jag ska göra det nu, när jag ändå ska flytta om en massa. Eller om jag ska vänta till hösten? Möblerar jag om nu, så hinner jag nog inte måla stolarna förrän till hösten. Jag ska fundera på saken. Innan jag börjar göra någonting, ska jag se till att mina vänner hämtar det som de vill ha av det som jag har gallrat ut. Resten skänker jag till "hjälpa-djur-affären".

Förresten har jag glömt att berätta att Ulf har gått med på att vi ger bort TV-möbeln. Dock på villkor, att om vi någonsin skaffar TV, så får jag bekosta en ny TV-möbel. Det är helt OK för min del. (För trots att jag har ordnat så pass bra i källaren så hade det varit svårt att klämma in TV-möbeln där. Den är ju väldigt djup eftersom den är gjord för en "tjock-TV". Så jag är glad att jag slipper den.)

13-06-02:

Vi tar det negativa först - så är det undanstökat. Så här såg datorskärmen ut i morse när jag satte på datorn:

Om jag tyder det hela rätt så är RAM-minnet överskridet. (Det är väl arbetsminnet?) Jag var tvungen att välja antingen F1 eller F2. Egentligen förstår jag inte vad de olika alternativen innebär - alltså vad som egentligen händer. Jag valde F1 - to resume. (Resume betyder väl återuppta?) Det lät tryggast. Jo, jag vet att datorn är överbelastad. Jag har två hårddiskar på den här datorn - den ena är full och den andra överfull. (Ca 15% måste ju vara tomt för att datorn ska fungera normalt.) Jag måste snarast köpa ytterligare en extern hårddisk så jag kan lägga över en del där. Jag har bl a väldigt många foton... Nu får jag ju en ny dator om tre veckor, och den har visserligen inte större hårddisk, men betydligt större arbetsminne. Måtte denna datorn klara sig de här sista veckorna!

Vad ni mer kan se av fotot ovan är att jag i dag är iklädd ett rosa sollinne, samt (mindre kul) att datorn är oerhört dammig. Det senare beror på (utöver att jag har den i ett sovrum) att jag f n inte vill stänga locket när jag inte använder den. Skärmen krånglar ju. Nu har jag lyckats få skärmen i ett läge där den inte svartnar hela tiden - och det läget vågar jag inte rubba en mm! F ö dammtorkar jag skärm o tangentbord (visserligen slarvigt, men dock) med en duk i mikrofiber nästan varje dag...

Då går vi över till trevligheterna! Vi har alldeles underbart fint väder i dag! Jag ska ändå inte gå ner på stranden. Eftersom det är söndag i dag kommer stranden att bli alltför fullpackad för min smak. Redan nu före kl 11 är det mycket folk på stranden - och en del jippon pågår (bl a något med kanoter och livräddning för ett 100-tal ungdomar).

Nästa trevlighet: Vågen visade i dag 51,0 kg och 26,6% fett. Det betyder att jag, på bara en vecka, har gått ner 2 kg och förlorat 1,6% fett! Så bra har jag aldrig lyckats under någon tidigare bantning! Nu vet jag att man i regel går ner mest första veckan, men kan jag gå ner 1 kg/vecka i fortsättningen så är jag nöjd. Jag har 3 - 5 kg ytterligare att bli av med. Förhoppningsvis behöver jag bara ha med mig kläder i en storlek när jag reser till Sverige.

Tyvärr så är det ju så att jag har provat en och annan bantning under de senaste 44 åren. Det måste bli ganska många sammanlagt! (Jag vågar inte ens försöka uppskatta antalet.) Och det sorgliga i sammanhanget är förstås, att om jag har bantat X antal gånger - så har jag ju också misslyckats med att hålla vikten precis lika många gånger. Annars skulle ju den här bantningen, som jag håller på med nu, inte ha behövts... Men den här gången kommer det förstås att bli annorlunda. Nu kommer jag givetvis att kunna hålla vikten. Så mycket teoretisk kunskap som jag har inom området så måste det ju bli en smal sak. Visst!

I dag kommer Maud för att se om hon vill ha något av det som jag har gallrat ut. (I går var Mari-Paz här och tog några småsaker.) Sen hoppas jag att Alicia kan komma och titta. Först därefter kontaktar jag "hjälpa-djur-affären". Jag måste få bort allt som ligger på Ulfs säng innan jag kan börja ordna i gästrummet. (Jag måste ju ha någonstans att lägga saker under arbetets gång.) Alltså hoppas jag att bli av med sakerna snarast.

PS:

Jag har roat mig med att tömma TV-möbeln, och flytta undan den. I hörnan där den stod såg det ut så här (efter att jag tagit bort alla "apparat-sladdar"):

Jo, och så fanns där en samling dammtussar också, men dem tog jag bort innan jag fotograferade. Jag tog bort alla lösa sladdar. De som syns på fotot nedan går inte att ta bort. (I alla fall inte utan en mycket stor arbetsinsats, eftersom de är limmade längs väggarna.)

Det är synd att  förre ägaren var så förtjust i att limma fast allt. För nu blir det svårare att sätta hyllan, som ska stå där, intill väggen...

Nu ska jag strax gå en promenad med hundarna. Sedan får jag väl tömma hyllan, bära upp den, ställa den på plats, och fylla den igen. Trösten för allt slitet är att det blir bättre sedan!

Stranden har blivit fullare, men Stella föredrar att ligga i skuggan under paradisträdet.

PS2:

På vår "mitt-på-dagen-promenad" hade jag kameran med. Ni kommer att få se ganska många foton från stranden, för vi gick som vanligt längs havet. I dag var det proppfullt på hamnparkeringen...

Alldeles nedanför oss, intill den biten strand som vi ser från balkongen, är det aningen mindre folk än närmare pirerna. Jag förstår inte riktigt varför, men det passar mig bra.

De stora pojkarna har börjat leka i sanden igen:

Husbygget bredvid Caprichos skjuter i höjden. Jag undrar om det blir ett enfamiljshus?

Sedan 1:a juni är badvakterna på plats, för att stanna till 15:e(?) september.

Här är bageriet som var skola förr i tiden. Och bakom det skymtar nybygget där jag gärna skulle vilja köpa en lägenhet, om jag bara hade pengar...

Mitt nedanför höghuset där Maud bor, har man "livräddnings-kurs-dagar" för ungdomar.

Nära Rio Seco vände vi och gick tillbaka igen.

Många badar trots att det i dag "bara" är 19º i havet. Men de behöver väl svalka sig, efter att ha legat i solen. UV-index är 8. (Som jämförelse: Enl SMHI:s prognos ska det i dag vara UV-index 6 i Stockholmstrakten - där det beräknas vara molnfritt, men bara 2,5 längs Skånes kuster - där det beräknas vara molnigt. I Sverige brukar det bli 7 sommartid - och här brukar det bli 10.)

På den lilla tvärgatan Alcalde har kommunen flyttat på handikapp-p-platserna. De fem platserna på norrsidan (höger i bild) försvann, och ersattes av tre (något rymligare) på andra sidan gatan. Tanken är god, men ni har ju sett hur folk parkerar här... Alltså så står det en rad bilar på norrsidan gatan ändå, där det är stoppförbud. Det medför förstås att de handikappade har svårt att köra ut på San Pedro-gatan igen.

Och just när jag tog fotot så tycker jag inte att bilisten, som står vid bilen längst till höger och stoppar badgrejor i bagaget, ser så särskilt rörelsehindrad ut... De två bilarna framför har däremot sina tillstånd tydligt placerade innanför framrutan. Finns det nu bara tre platser så unnar jag verkligen de rörelsehindrade att få ha dem i fred!

Nu ska jag sätta på en kanna te. (Jag ska dricka te innan jag börjar tömma skåpet.) Jag har lovat Bonnie att hon ska få låna datorn under tiden.

Vov-vov allihopa! Vi har varit ute på en lång luktrunda i dag. Det är vov-varmt ute. Så Stella och jag turades om att gå i skuggan nära muren. Matte var så dum så hon gick i solen. Ja, hon får skylla sig själv. Människor är sällan lika kloka som vi hundar.

Men sen, när vi hade gått väldigt långt. Då satte vi oss en stund på muren. Jag satt som vanligt för mig själv. Jag är ju en ovanligt självständig hund jag. Förresten kan jag hoppa upp på muren alldeles själv. Jag är minsann en duktig hund jag. Vov-duktig!

Men Stella, hon satt som vanligt i mattes knä. Hon är väldigt "mattig" av sig.

 

När vi hade suttit länge, och spanat, och vilat, och så. Då gick vi hemåt igen. Först gick vi förbi en sur hund. Ja, han sa ingenting. Han bara tittade på oss.

Men sen, då hittade Stella och jag var sin spännande doft att lukta på. Så vi nosade en stund på de intressanta dofterna.

När vi kom hem, då var det matdags. Vov alltså. Mat är det bästa jag vet! Ser ni så sugen jag ser ut? Och matte var så långsam, så långsam, när hon tog fram maten. Men så fort hon satte ner talltiken - då skyndade jag mig att börja äta.

Men vov alltså! Efter 5 sekunder så var all maten slut. Jag tror att matte ger Stella mycket mer mat. Ja, för hon hade mycket kvar när jag hade ätit färdigt. Jag ska prata med matte om saken. Jag ska säga att jag vill ha mer mat. Mycket mer mat. Ja, bara för att jag tycker så mycket om mat. Vov på er!

PS3:

Nu står skåpet på plats i vardagsrummet. Helt idealiskt ser det inte ut. Men nu kan man använda sängskåpet som står i gästrummet - och det är en stor förbättring. Om något år eller så, när jag har sparat pengar, då vill jag köpa ett nytt vitrinskåp i björk (så jag äntligen kan bli av med den sista bruna möbeln som inte passar ihop med mina). Ja, om Ulf går med på det förstås...

Tulpanerna på matbordet är förstås konstgjorda, och ska egentligen inte stå där. Och det svarta elementet ska egentligen inte stå framför skåpet. Mycket här i lägenheten är "tillfälligt placerat"... Som ni vet så är vi inte alltid överens, Ulf och jag, om var skåpet ska stå.

I det här skåpet har jag en del av mitt linneförråd. Alla dukar och kuddfodral, samt några plädar. Jag har nog för mycket sådant också. Jag har antagligen för mycket av nästan allt (utom pengar!)... Men så hade jag ju betydligt större bostad förr, och jag har behållit det som jag tycker om. Längre fram får jag väl gallra ytterligare - både i lådor och skåp.

PS4:

Även Benidorm har förändrats en del på senare år...

Tyvärr har jag ingen aning om när fotona är tagna. Nedan, samma strand några år senare:

Berget i bakgrunden är sig likt i alla fall.

13-06-03:

I dag har jag knappt hunnit äta, och knappt hunnit sitta ner.

Alicia var här i dag, vi gick igenom allt som hon ska sköta när jag är i Sverige. Hon ska komma två gånger i veckan för att vattna krukväxterna och ta in posten (oftare vid behov). Sen ska hon städa lite innan våra sommargäster kommer, och när de har åkt ska hon tvätta de lakan och handdukar som de har använt. Hon ska också kolla köksskåp och garderober för att se att ingen ohyra har dristat sig in i någon vrå. Alicia är rejäl och pålitlig, så jag känner mig trygg.

Sen gick Alicia, hundarna och jag en lång promenad. Vi satt också över en timme på en bänk och pratade. Det är så lätt att prata med Alicia. Hon talar tydligt (är ursprungligen från Madrid) och eftersom hon är bildad och intelligent så fattar hon genast vad jag menar även om jag delvis använder fel ord. Vi kan prata om avancerade saker. I dag jämförde vi svenska och spanska pensionssystemen. I Spanien får man maxpension när man har jobbat i 35 år, men max är inte mycket - bara 450 € per månad. (Det klarar man sig på endast om man bor i en helt betald bostad, inte om man hyr.)

Jag har förresten märkt att jag tänker en del på spanska nu när jag inte har Ulf att prata med om dagarna. Det är ju bra, för då övar jag mig.

Sen åkte jag till Carrefour och köpte en extern hårddisk. Läget är akut. I går stängde min dator av sig själv mitt när jag höll på att läsa mail. Den är överbelastad. Nu ska jag (hinner först i morgon) överföra mycket från min dator till den nya externa som är på 1,5 TB och således rymmer mer än jag har på den här datorn.

När jag kommit hem fick jag reda på att min 88-åriga mamma hade blivit rånad! Jag citerar här vad min dotter Linda skrev (kopierat ur hennes mail), så behöver jag inte skriva om det själv:

En äldre man ringde till mormor och sa att han hade sålt en matta till henne. Sen sa han något om att hans företag skulle läggas ner nu och att hon skulle få en matta eftersom hon varit kund. Mormor sa att hon inte behövde någon matta. Hon tyckte att det var jobbigt att bli av med honom i telefonen. Han bara pratade på och hon hade svårt att förstå honom. Tillslut la mormor helt enkelt på. Innan dess hade mannen sagt att hans son skulle komma med mattan.
När mormor lagt på så ringde det på dörren. Där stod en man som såg trevlig ut och han ville sälja en matta till henne för 1100:-. Mormor sa att hon inte behövde någon matta. Hon kände sig dock hotad och tvingad att köpa mattan. Hon vet inte riktigt hur det gick till men hon hämtade portmonnän och tog upp pengarna. Mannen ryckte då pengarna ur handen på henne och sa att "det är 1100:-" och gick sen meddetsamma. Han räknade inte pengarna, och där var mer än 1100:-.

Hemtjänsten kom strax därefter. De ringde min bror Uno (som bor närmast), och stannade tills Uno kommit. Hemtjänsten ringde också polisen.

Linda skriver vidare: Efter att Uno kommit så kom polisen och förhörde mormor. Mormor tyckte att poliserna var trevliga. Hon blev inte skadad på något vis men var väldigt skärrad efter händelsen.

Visst är det sorgligt när äldre människor blir utsatta för sådant här! Munka-Ljungby, där mamma bor, är normalt en mycket lugnt litet samhälle, så hon hade ingen orsak att "inte våga öppna dörren" när det ringde på.

I HD:s nätupplaga kan man läsa följande:

Polisen varnar för mattförsäljare

ÄNGELHOLM    Publicerad 3 juni 2013 kl. 11:13

I förra veckan härjade mattförsäljarna på Bjäre. I helgen var turen kommen till Ängelholm. Minst ett halvdussin personer i Sockerbruksområdet fick erbjudanden om gratis mattor eller att få köpa mattorna billigt.

– Det finns all anledning att varna för mattförsäljarna. Syftet verkar vara att ta sig in i äldre människors lägenheter för att stjäla, säger Eva-Lotta Hermansson Truedsson, som är informatör hos polisen.

I förra veckan kontaktade mattförsäljare ett flertal äldre människor på Bjäre. En kvinna i 80-årsåldern erbjöds per telefon en gratis matta om hon uppgav sin hemadress. Senare på dagen uppsökte försäljaren kvinnan och ville överlämna mattan.

I slutet av förra veckan och i helgen fick minst sex personer som bor i Sockerbruksområdet i Ängelholm erbjudande om att få mattor gratis eller att köpa dem till kraftigt nedsatta priser.

En försäljare påstod att han fått mattor över och att han var beredd att sälja dem extra billigt. Ja, han kunde till och med tänka sig att ge bort en matta.

– En annan man ville skänka bort mattor om kunden gick med på att låna ut pengar till hans bror i Irak, berättar Eva-Lotta Hermansson Truedsson.

Nu hoppas jag innerligt att polisen får fast tjuvarna! Mamma har inte råd att förlora så mycket pengar. (Hon har förstås hemförsäkring, men självrisken brukar ju vara ganska hög.) Ja, sorgligt är det när de ger sig på äldre - och fegt!

Jag har lite mer att berätta, men resten får vänta till i morgon. Jag känner mig mycket trött nu.

13-06-04:

Vi har underbart väder i dag också. Det känns nästan overkligt när solen skiner, havet glittrar och himlen är klarblå - så här varenda dag. Och i går, på sena kvällspromenaden, var färgerna så där underbara som jag tycker allra bäst om. Himlen var ljusblå, horisonten rosa och havet ljust turkost med stänk av silver. SÅ vackert!

I morse på vår tidiga promenad mötte jag en kvinna som jag möter nästan varje dag. Hon är alldeles tokig i djur (värre än jag) och hälsar på alla hundar hon möter, mina också. (Hon var så förtjust i Nova, och den sista utomstående som hälsade på henne.) Nu har hon öppnat djurdagis. Man kan lämna sina husdjur (mascotas på spanska) över dagen, eller längre tider. Nästa gång vi möts så ska jag fråga vad det kostar. För det kan ju vara bra att ha någonstans att lämna Bonnie och Stella om det skulle behövas.

I går öppnade en ny butik här på San Bartolomé. Den heter Home Sweet Home (med mindre bokstäver står det också: Casa dulce casa på skylten), och de säljer förstås heminredning. Jag tittade inom som hastigast, jag var på väg hem från Mercadona med matvaror. De hade väldigt mycket i den barnsligt romantiska stilen som jag tycker om. Jag köpte två rosa burkar med vackert mönster. Här i Spanien behöver jag väldigt många burkar för att förvara livsmedel i. Det är större risk för att få ohyra i maten här, än i Sverige, så jag föredrar att förvara allt i täta burkar. (Säkrare än i originalförpackningarna av papper, papp eller tunn plast.) Och det är klart att det är trevligare med vackra burkar som jag blir glad av att se!

I dag ska jag gå till veterinären och se om de är klara med alla papper som ska skickas in till försäkringsbolaget angående Nova. Sen ska jag börja överföra filer från datorn till nya hårddisken. Och så borde jag börja röja i gästrummet. Men jag vill gärna hinna vara ute lite i solen också. Vi får se hur det blir.

Förresten visade vågen 50,8 kg och 26,0% fett. Vågen är min vän. Den säger alltid sanningen. Ibland (som nu) blir jag glad av det den säger, andra gånger blir jag ledsen. Men sanningen är alltid bättre än inbäddade lögner. En sann vän vågar säga sanningen. Alla människor borde våga sanningen till varandra. Men det är viktigt hur man säger saker och ting. Genom att använda olika ord kan man få en sanning att framstå som kritik - eller som fakta - eller som en komplimang, trots att det handlar om samma sak. Man måste alltid vara rädd om andra människors självkänsla! Och så ska man komma ihåg att sanningen kan ses på tre sätt: mitt sätt, ditt sätt och det rätta...

PS:

Jag flyttar filer, och flyttar filer, och flyttar filer. Det tar tid! Och inte sköter det sig själv heller. Jag har hunnit flytta 154 GB foton, och jag ska snart påbörja flyttningen av dokumenten. (Det är tur att jag har hundar så jag kommer ut i solen var 4:e timme i alla fall - det blir väl bortåt 2 timmar sammanlagt per dag.) Jag behåller bara aktuella foton och dokument på den här datorn. Jag ska ju ändå flytta över allt till en ny dator om mindre än tre veckor. Men det är lite ensidigt jobb, att sitta framför datorn så här länge. Jag går förstås ifrån medan datorn kopierar över, och pysslar med annat, men ett trist jobb är det lika fullt. Å andra sidan känns det mycket tryggare att ha allt viktigt på en extern hårddisk (av ett märke jag litar på: WD), än på den här datorn som verkar kunna lägga av när som helst...

Min mamma har hämtat sig nu, men tänker förstås mycket på stölden. Jag pratade med henne i telefon i dag. Tydligen följde tjuven efter henne ända in i sovrummet. Och det var 3000 kronor han kom över. Stackars mamma, det är mycket pengar för henne. Och ändå är inte pengarna det värsta. Värst är otryggheten som sådana här rån förorsakar. Både tjuven, samt han som ringde, talade svenska med stark brytning. Sådant här kan också spä på det utlänningshat som en del känner. Trots att de allra flesta utlänningar är skötsamma! (I sammanhanget kan nämnas att här i Spanien är det jag som är utlänning.)  Ja, det är en sorglig historia.

13-06-05:

I dag är himlen inte klarblå. Den ser ut så här:

Det är 20% risk för regn. När det ändå är mulet tycker jag att det kan passa på att regna några mm - här behöver växterna allt de kan få. Enligt prognoserna ska det klarna upp i eftermiddag.

I dag har HD (Helsingborgs Dagblad) skrivit om rånet mot mamma. Fast två saker har det fått om bakfoten: att rånaren talade svenska utan brytning samt summan i mammas börs. Hon hade nyligen hämtat ut 2000:- från banken, men hon hade ca 1000:- i börsen redan. Så sammanlagt kom tjuven över ca 3000:-. Så här skrev HD:

Åldringar måltavlor för ny brottsvåg

MUNKA LJUNGBY Publicerad 5 juni 2013 kl. 04:00

Polisen varnar på nytt för mattförsäljarna som reser runt i området och lurar äldre människor.

En snart 88-årig kvinna bosatt i Munka Ljungby blev bestulen på cirka 2 000 kronor i samband med att hon fick besök av en mattförsäljare i måndags. Mannen slet pengarna ur kvinnans hand och lämnade sedan hennes bostad med raska steg.

– Det finns all anledning att ännu en gång varna för den här typen av försäljare. Vi har haft flera fall i distriktet de senaste veckorna. De söker upp äldre människor. I det här fallet rör det sig om en äldre dam som använder rullator eftersom hon har svårt att gå, säger Eva-Lotta Hermansson Truedsson, som är informatör hos polisen.

Det var på förmiddagen som en äldre man ringde till kvinnan och sa att han sålt en matta till henne tidigare. Han berättade att hans företag skulle läggas ner och att hon skulle få en matta eftersom hon varit kund. 88-åringen förklarade att hon inte behövde någon matta, men tyckte att det var jobbigt att bli av med mannen i telefonen. Han pratade oavbrutet och damen hade svårt att förstå honom. Till slut lade kvinnan på luren.

Strax därefter ringde det på hennes dörr. Utanför stod en man som ville sälja en matta för 1 100 kronor. Kvinnan förklarade på nytt att hon inte behövde en matta, men kände sig samtidigt hotad och tvingad att köpa mattan. Hon vet inte riktigt hur det sedan gick till, men hon hämtade i alla fall sin portmonnä och tog upp pengar. Plötsligt ryckte mannen sedlarna ur handen på 88-åringen och sa att "det är 1 100 kronor." Sedan försvann han därifrån.

Mannen, som beskrivs vara i 50 till 60-årsåldern, talade svenska utan brytning. Han var ljus och kraftigt byggd, och kom i själva verket över 2 000 kronor. Så mycket pengar hade damen i sin portmonnä.

Kvinnan chockades av händelsen, men kunde berätta vad som hade hänt när personal från hemtjänsten anlände efter en stund. Personalen kontaktade anhöriga till 88-åringen, som därefter vände sig till polisen.

I förra veckan kontaktade mattförsäljare ett flertal äldre människor som är bosatta på Bjärehalvön. Och i slutet av förra veckan och i helgen fick minst sex personer på Sockerbruksområdet i Ängelholm erbjudanden om att få mattor gratis eller att köpa dem till nedsatta priser.

Något helt annat: Jag läste att kokosolja kan användas som solskyddsmedel om man vill undvika kemikalier. Det lär motsvara solskyddsfaktor 15. Kokosnöten har verkligen blivit omvärderad på sistone. Förr var kokosfett bland det onyttigaste man kunde äta - nu hör det (enligt forskarna) till den nyttigaste sorten. Vi lär oss nytt hela tiden - som tur är.

PS:

Det kom aldrig något regn, och nu börjar molnen försvinna:

Synd om växterna, men bra för oss - för nu ska hundarna och jag strax ut på vår mitt-på-dagen-promenad.

PS2:

Jag har inte gjort så mycket nytta i dag, bara ordnat en del bland alla hundarnas saker. Men jag har legat på golvet och lekt med bollar och pipdjur. Ja, tillsammans med Bonnie och Stella förstås. De har i alla fall haft kul en stund.

Jag börjar känna en viss panik inför att jag snart (om 15 dagar) måste lämna El Campello. Det är så mycket jag vill hinna innan dess. Och egentligen vill jag förstås inte åka alls. Jag vill vara här och ta det lugnt. Jag vill ordna i lägenheten, promenera med hundarna längs strandpromenaden samt sola och bada några gånger i veckan. Jag tycker inte om att vara hemifrån så länge som 8 veckor. Visst är det roligt att träffa släkt och vänner - och det ser jag verkligen fram emot, men jag skulle nog heller åka bara 7-15 dagar åt gången. Kanske två gånger om året, en gång till Hässelby, och en gång till Skåne. Då skulle det bli som roliga semestrar. Och jag skulle inte behöva resa med så mycket bagage. Ja, nu är det som det är. Jag får göra det bästa av det. Men just nu går dagarna alldeles för fort tycker jag...

Hem ljuva hem!

Borta bra men hemma bäst!

Den som är lycklig hemma bör stanna hemma.

Mitt hem är min borg.

Hundra män kan åstadkomma ett läger - men för att skapa ett hem krävs en kvinna...

Män bygger hus - kvinnor bygger hem.

Vivo El Campello!

13-06-06:

Grattis på födelsedagen SARA!

Och grattis på nationaldagen Sverige!

Här är vädret jättefint, och jag är sugen på att sola och bada. Men så är det allt det där jag borde göra...

Ni vet att hundar kan lukta om människor har cancer, om de snart ska få ett epileptiskt anfall mm. Jag undrar om Stella kan lukta (hormoner?) att jag har en värmevallning? Hon piper nämligen alltid då. Lite irriterande, för det är inte säkert att jag skulle ha vaknat annars. Mina vallningar har nämligen dämpats (sedan ett par månader tillbaka). Termostatet är inte längre på för fullt, utan bara aningen för mycket. (Jag måste alltså inte längre akut slänga av mig täcket.) Jag har minskat 1/3 på dosen östrogen som jag dagligen äter. Det verkar räcka som det är nu. (Man ska ju inte stoppa i sig saker i onödan.)                                                                          

Vov-vov alltså! Ni kan inte ana så goda gnagisar vi har fått av matte, Stella och jag. Nervio de toro heter dom, alltså tjurnerv. Ja, gnagisarna är på något sätt gjorda av tjurar. Jag fattar bara inte riktigt hur. Men vov-GODA är dom! Se själva:

Annars ligger vi mest och solar på balkongen i dag. Men ibland så går vi in och dricker vatten.

Men oj! Nu ropar matte. Vi ska gå ut. Tja, jag får väl följa med då. När jag tänker efter så är jag nog lite kissnödig. Vov då!

PS:

Nu har jag unnat mig att gå längs stranden en dryg timme. Jag gick klädd i bikinibehå och korta shorts, och jag gick förstås med fötterna i havet. Det var SÅ skönt! (Havet är i dag 20º varmt, och i luften är det 26º.) Det gick mellanstora vågor och var gul flagg längs större delen av stranden, men närmast oss var det grön.

Jag borde gå en sådan promenad nästan varje dag. Dels är det skönt, och dels vill jag bli lite solbränd. Jag vill helst bli gyllenbrun över hela kroppen. (Är man brun så ser man inte lika fet ut, och så syns åderbristningar på benen mindre. Fast måttligt brun räcker.) Om jag vill bli brun om hela magen så måste jag förstås ligga och sola i en liten bikini också. Många går i strandkanten i små bikinis (med eller utan behå), men jag tycker nog att det är snyggare på smala 25-åringar. Så här i 60-årsåldern, med några överviktskilon och dessutom skrynkligt skinn på magen - då klär man bäst i lite mer täckande varianter...

Innan jag gick på stranden så gick jag förstås en promenad med mina små flickor. Vi stannar ofta och hälsar på hussar, mattar och hundar. I dag talade jag en stund med ett par som jag har lärt känna lite närmare på senaste tiden. (Det är de som har hunden Rufo.) De frågade varför jag hade valt att flytta till just El Campello. Jag berättade hela historien. Sen berättade de att de också hade valt att flytta hit. De tycker också att El Campello är ett litet lugnt samhälle, som har allt. Tidigare bodde de 22 år i San Vincent där han jobbade som matte-fysik-kemi-lärare. De brukade komma hit och bada ibland och bestämde sig för att flytta hit då de gick i pension. Så nu bor de här - och trivs. De beklagade förresten att jag inte skulle vara här den 16 juli när de firar helgonet Virgen del Carmen (då när man strör blommor i vattnet). Jag har missat detta alla år hittills. Men nästa år SKA jag var här!

I kväll kommer Alicia för att hämta det mesta av det jag gallrade ut från förrådet. Det är bra när saker återanvänds!

13-05-07:

Häromdagen fick jag ett bildspel (på spanska) om en amerikansk konstnär som jag aldrig tidigare hade hört talas om: Steve Hanks. Men jag föll pladask för hans konst. Jag tycker allra mest om akvarellmålningar, och jag beundrar de konstnärer som kan måla så att det ser ut som ett fotografi. Steve Hanks kan! Och dessutom gillar jag hans val av motiv. Jag hittade en webbsida med hans konst: http://www.stevehanksartwork.com/ där jag hittade massor av vackra bilder! Jag skulle gärna vilja ha ett par stycken på väggarna, men kommer förstås aldrig att få råd att köpa ett original. Däremot ska jag försöka få tag på boken om hans konst. Här ser ni först omslaget på boken, och sedan konstnären själv.

Steve Hanks är född i San Diego 1949. Han har en gedigen konstutbildning i grunden. Sin konststil kallar han: Emotional realism.

En av de akvareller som jag spontant tycker bäst om är den här, Where the Healing Begins:

Om den bilden skriver konstnären så här:

"Where the Healing Begins" was the first painting I did that dealt with healing. I saw a story on television about a seven-year-old boy who was dying of cancer. He had two wishes for the last year of his life. He wanted to live on the beach in California, and he wanted to visit other children in hospitals and give out gifts to children who were going to get well and go home! A Malibu resident gave him and his Mother their home for the year, and the Make a Wish Fountation helped him with his second wish.

It was a powerful story that had tears pouring out of my eyes. Six months later I was in California and a friend of mine introduced me to a woman he suggested as a model for painting. When I met her I realized it was the mother of the boy. I knew that her life had been changed forever, I asked her, "How do you try to heal from this?" She would sit out in the sun in the morning and look across the ocean because that was where her son wanted to be. So we started there. I added brand new plants to the scene, still in their plastic containers, with the idea that you have to just start replanting, starting from the beginning and growing from there.

Jag tycker nästan ännu bättre om tavlan efter att ha läst bakgrunden. Steve är fantastiskt duktig på att avbilda vatten i olika former:
 

Titta så perfekt vattnet och stenarna nedan är avbildade!

Han har målat många underbara tavlor med barn på:

En och annan katt hittar jag - men ingen hund. Men på tavlan nedan finns mycket av det jag värdesätter: husdjur, växter och böcker.

Han har målat många unga kvinnor,

flertalet mer eller mindre nakna - men han gör det på ett smakfullt sätt. (Men de senare tavlorna är nog mer för män.)

Visst är han en fantastiskt duktig konstnär, Steve Hanks!

Här skiner solen, men jag har mest varit inomhus och burit saker från gästrummet till Ulfs säng. Jag lägger allt smått och "löst" där medan jag städar, organiserar och (kanske) flyttar möbler. Men nu är det dags för Bonnies, Stellas och min mitt-på-dagen-promenad!

PS:

Nu har jag återigen lagt fullt med saker på Ulfs säng. Den här gången saker från gästrummet. Och när jag ser (nästan) allt samlat, så förstår jag varför jag har så svårt att få plats med mina egna saker. Jag har nog varit lite för generös när jag har köpt saker till mina gäster. Längst upp till vänster på fotot ser ni traven med kuddar (höga, låga, mjuka, fasta).

Sen har jag en stor trave med filtar och täcken (har ett täcke till i gästsängen), samt väldigt många påslakan, underlakan och örngott.

Ja, och så har jag en massa strandlakan, och ännu fler handdukar i olika storlekar. I förgrunden skymtar varmvattenflaskor samt "strandleksaker" (studsa-på-vatten-bollar, strand-ping-pong-set etc) och parasolltillbehör. Jag har flera strandväskor, tre strandmadrasser, samt ett parasoll också - men de är inte med på fotot.

Jag har även några solhattar samt "strandkläder" typ tunikor att ha ovanpå bikinin...

Sen har jag varma inneskor för vinterbruk från storlek 35 - 44, samt flip-flops och sandaler i storlek 35 - 40.

Allt detta har jag för att mina gäster inte ska behöva släpa med sig skrymmande saker i onödan, eller behöva betala övervikt på flyget. Jag vill ju att gästerna ska trivas när de kommer.

Men jag bor trångt! Jag har helt enkelt inte plats med allt ovan - hur gästvänlig jag än vill vara. Jag kommer att bli tvungen att gallra (och ge bort det som blir över)! Suck! Jag hade tänkt vänta med att gallra till hösten, men jag blir nog tvungen att göra det nu. Jag har ingenstans att lägga allt det här. Det finns tre stora sänglådor under gästsängen. Det här skulle fylla minst 6 - 7 sådana lådor.

Tja, innan jag börjar gallra så ska jag hänga en maskin tvätt på tork, samt  stärka mig med en kopp grönt te och 7 -8 körsbärstomater. Jag är väldigt förtjust i körsbärstomater, och som tur är är de tillåtna i samtliga dieter som jag känner till. De här köpte jag på Hiperber i dag:

Det har kommit lite moln på himlen nu i eftermiddag. Just nu gör det mig inget. Jag är ju ändå inne och jobbar.

PS2:

Jag har jobbat flitigt, och det här har jag gallrat ut:

Jag tror säkert att det räcker med tre täcken, tre filtar, fem kuddar, fyra set lakan, sex par inneskor etc. Hittills har vi aldrig haft fler än två gäster samtidigt.

Nu ska jag hålla kväll! Jag ska beundra alla mina rosa blommor! Så här på kvällen, i skuggan, blir färgerna intensivare.

13-06-08:

De två sista sifferkombinationerna ovan kändes väldigt bekanta att skriva. Just den kombinationen har jag skrivit ganska många gånger genom åren. (Fast med 52 i början.) Ja, jag fyller alltså 61 år i dag. Det låter rysligt gammalt! Och jag som inte känner mig en dag äldre än 59½...

Jag har analyserat det här med ålder, och kommit fram till att det enbart gäller kroppen. Själen/tankarna åldras aldrig. Inuti är jag i mångt och mycket densamma som jag var för drygt 50 år sedan. Grundpersonligheten finns kvar. I mångt och mycket tycker jag detsamma. Jag är fortfarande lika tokig i gulliga djur, jag tycker om hav, skogar och blommor, jag tycker om samma färgnyanser, jag är omvårdande till min natur - men också ganska orädd och nyfiken, jag är stark inuti när det gäller, jag tycker om att skapa etc. Men det är klart att jag har en helt annan kunskap och erfarenhet i dag, vilket gör att jag gör andra val - eftersom jag kan bedöma de långvariga konsekvenserna bättre. Men fortfarande vill jag tro alla människor om gott. Erfarenheten säger mig att det inte alltid stämmer - men jag föredrar att försöka se det positiva!

Sen är det det här med kroppen. Den har uppenbarligen lite svårare för att hålla sig ungdomlig... Det börjar gnissla i lederna, skinnet hänger i skrynklor (inte bara i ansiktet) etc. Men jag kan fortfarande hjula i alla fall. (Jag provade nyss i vardagsrummet.) När jag ser mig i spegeln så är jag inte nöjd (det har jag aldrig varit), men jag tänker att det kunde ha varit mycket värre. Och så vitt jag vet är jag frisk och kry, och mina värden (typ: blodtryck, kolesterol) är bra. Jag har förhoppningar om att få fira ytterligare födelsedagar.

Ja, så mycket firande blir det förstås inte i dag. Normalt så hade jag nog gått till Valor och köpt en stor lyxglass för att fira, men nu bantar jag ju. (Och den här veckan har jag inte alls gått ner särskilt mycket, trots samma stränga diet. Veckoresultatet kommer i morgon.) Men jag tänker unna mig en timme (eller två) på stranden! Det ser ut att bli fint väder.

Tack för de grattis-mail som jag har fått nu på morgonen och förmiddagen! Det känns bra att ni kommer ihåg mig!

PS:

Tack för eftermiddags-grattis-mailen också! Jag blev lika glad för dem! Vid lunchtid började det blåsa ute, 19,1 km/h enl mätstationen i hamnen. På fotot nedan ser ni att det blåser. Det syns både på vågorna, på palmerna och på det faktum att det är ganska glest med folk på stranden. (Fast fotot är taget under siestan.)

Själv tillbringade jag drygt en timme på stranden, fast jag låg inte och solade. Jag gick iklädd en inte alltför täckande bikini fram och tillbaka längs vattenbrynet. (Om jag inte klär i sådan bikini så skyller jag på åldern...) Det var skönt, men aningen blåsigt. Borta vid piren närmast Rio Seco träffade jag Mari-Paz och Lluna. Mari-Paz läste på sina repliker inför en teaterföreställning på kulturhuset som hon ska medverka i. (I morgon kväll, och som jag förväntas titta på). Lluna låg i skuggan och vilade. Jag vågar aldrig ta med mina små på stranden, eller ha dem lösa. Det är trots allt förbjudet. Och jag har en känsla av att polisen är hårdare mot oss utlänningar. I alla fall har Maud fått skarpa tillsägelser vid ett par tillfällen då hon haft Sabi lös. Det är koppeltvång längs strandpromenaden (vilket åtföljs av ca 75%), och det är hundförbud på stranden (vilket åtföljs av ca 90%).

Lite fest har jag haft i dag. Jag hackade en halv ruta 85% mörk choklad och hällde i min naturella grekiska yoghurt. Med lite fantasi smakade det nästan som stracciatella-glass. Fast riktigt detsamma är det ju inte... Bilden nedan visar hur min efterrätt borde ha sett ut.

13-06-09:

Först vill jag tacka för de gratulationer som ni skickade i går efter att jag hade lagt mig, och därför läste först i dag. Jag blev lika glad för att läsa dem i efterskott. Sen får jag berätta vad vågen sa i morse, efter precis två veckors bantning: 50,3 och 25,9 % fett. Under vecka nummer två har jag alltså gått ner ganska måttligt, bara 0,7 kg, när jag hade hoppats på 1 kg. Och så har jag förlorat 0,7 % fett. Nåja, det går ju åt rätt håll i alla fall. Sen start har jag förlorat 2,7 kg och 2,3 % fett, och det är trots allt inte så illa. Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Kläderna sitter redan lite bättre, men några är fortfarande för trånga i midjan.

Här skiner solen, som den gör nästan jämt så här års, och det är just nu 24º ute. (Men troligen blir det växlande molnighet i eftermiddag.) Havet är fullt med snabbsimmande människor i olika åldrar. Det är simtävling i dag. Jag nöjer mig med att titta någon minut då och då från balkongen. Det är fantastiskt vilken fart en del kan få upp! Själv simmar jag ganska långsamt, i snitt 1850 meter per timme. Å andra sidan är jag uthållig, och kan hålla samma takt flera timmar i rad. Fast mer än drygt tre timmar i sträck = 6 km, har jag aldrig simmat (och det var i en uppvärmd bassäng, annars hade jag frusit ihjäl).

I dag kommer jag nog inte att gå ner på stranden. Jag ska fortsätta att flytta saker, gallra och ordna. Men jag kommer förstås som vanligt att gå promenader med mina små vänner sisådär var 3:e - 4:e timme.

PS:

Det har varit 28º i dag, och molnen har varit lätträknade (till nu kl 18). Det har varit så skönt ute. Jag borde förstås ha gått ner på stranden, men jag har hållit på att tömma garderoberna i gästrummet i stället. (Jag är nästan klar med den ena.)

Annars räknar jag mina kolhydrater. Men jag är dålig med H:et i LCHF. Alltså, jag äter för lite fett för att det ska vara riktig LCHF. Nyss åt jag ört-kycklingfilé med cocktail-tomater. (Och jag hade som vanligt skurit bort fettet på fileerna.) Enl LCHF borde jag ha haft en gräddsås till. Men jag är ju inte van vid sådant. Kanske jag provar till nästa filé. (Jag köpte fyra.) Annars undviker jag inte fett. Jag tar gärna en smörklick på grönsakerna, men jag vill inte att de ska simma i smält smör. Ja, den här bantningen blir på mitt vis. Hyfsat går den ju i alla fall. Jag går ner, förlorar fett (viktigast) och är inte hungrig. Men visst saknar jag spenat-empanadillas (eller grovt danskt rågbröd) och framförallt  frukt och bär... Och visst är det tråkigt att banta. Jag får skylla mig själv att jag måste. Den som aldrig går upp i vikt behöver heller aldrig banta. (Men nu ska jag inte prata mer bantning förrän nästa söndag, då jag kommer att ha bantat 3 veckor jämnt.)

Nej, nu ska jag fortsätta med garderoberna. Jag borde gå på Mari-Paz teaterföreställning i kväll, men jag känner att jag inte orkar lägga så mycket tid på att vara artig - inte just nu. Jag hoppas att hon inte blir alltför besviken.

PS2:

Det börjar bli tommare i gästrummet...

(För att skona Ulfs nerver visar jag dock inte foton på hur det ser ut i hans rum, och i vardagsrummet, just nu.)

Kommen så här långt funderar jag på om det inte är bäst att möblera om nu, när jag ändå har flyttat bort allt det "lösa". Det är visserligen ett jättejobb! Och jag känner mig inte precis sprängfull av energi. Men om det ändå ska göras, så är det väl lika bra att göra det nu i veckan som kommer. Men först måste Alicia hämta det som jag har gallrat ut från gästrummet. Det ska hon enligt planerna göra i morgon eftermiddag. (På förmiddagen ska jag preliminärt åka för att hälsa på hemma hos Conchi.) Ska jag flytta möbler så måste jag ju lägga allt som finns nu i möblerna (kläder, böcker, prydnadssaker etc) någon annanstans under tiden. Möbler är tunga nog att flytta även då de är tomma. (Och sängsoffan måste alltså monteras ner för att gå igenom dörrhålet.) Tja, jag håller mig sysselsatt...

PS3:

På sena kvällspromenaden (mellan 21:00 och 21:50) var det fortfarande 25º varmt ute. Det var så skönt!

13-06-10:

Vi har underbart väder i dag, sol och 28º. Bonnie, Stella och jag har besökt Conchi samt Voxer, Cokytas/Novas mamma och de andra hundarna. Som vanligt uppskattade Bonnie och Stella att få springa lösa. Men de höll sig ofta lite för sig själva, och vågade inte riktigt delta i lekarna. Som vanligt tog jag en massa foton, varav jag kommer att visa 56 stycken här. Så ni som inte gillar hundar får väl hoppa över dagens uppdatering.

När vi kom innanför grindarna så möttes vi av (Cokytas) Novas lilla mamma Paxampana. Hon såg ut att vara i ett bedrövligt skick och jag undrade förstås vad som stod på. Conchi berättade. Hon var i Tyskland några veckor med sina Bouvier de Flandes. (Bouvier des flandres på "svenska". Conchi är berömd för den rasen.) Under denna tid hade Voxer, den ende av hanarna som går lös, varit mycket aktiv. Han har nu blivit far till två helt oplanerade kullar. En med Paxampana nedan, och en med en yorkshireterrier-tik. Paxampana var egentligen tagen ur avel. Sina två första kullar födde hon med kejsarsnitt och man låter aldrig en tik föda så mer än två gånger. Nu blev det en tredje. Så den lilla stackaren hade ett nytt, ännu inte läkt, operationssnitt under magen. Det var därför hon såg så eländig ut. Hon hade fött fyra valpar (två lite lika Nova), men de ammades nu av en annan tik som bara fått en unge själv. Hennes unge ammades i gengäld av yorkshirehonan som fick två ungar med Voxer. (Valparna var förresten lika honom, det var mer chihuahua i dem än yorkshireterrier.) Ja, så kan det gå när tillsynen brister.

Vov på er! Vov alltså så kul vi har haft i dag. Ja matte, och Stella, och jag - vi har hälsat på hos Voxer och alla hans kompisar. Vov-kul har vi haft. Det är så härligt att få gå lös!

Voxers matte tycker också om blommor. Precis som min matte. Och så tycker dom båda två vov-mycket om hundar. Så dom har mycket gemensamt.

Precis som Voxer och jag har. Vi har också mycket gemensamt. Vi tycker båda två om att leka, och äta, och sova, och kissa överst. Men så tycker Voxer om att para sig också. Och det tycker jag bara att man ska göra några gånger. Ja, när man vill föda valpar. I dag försökte Xampan para en tjej, men hon ville inte. Och då tittade Voxer på. Fast jag gick därifrån jag. Ja, se hanar!

Jag har ju lite funderingar på att para Bonnie ytterligare en gång. (Gärna till hösten, senast till våren.) Dels gick det ju så bra förra gången, och dels så är det så roligt med valpar. Conchi säger att Bonnie är en fin avelshund. (Däremot säger hon att Stella inte är lämplig eftersom hon är så liten. Det hjälper inte att hitta en liten hane. Man måste kolla att hanens föräldrar samt far- och morföräldrar också är små. Annars kan valparna bli för stora för en liten tik att föda.) Om jag ska para hos Conchi så har jag bara Voxer och Xampan att välja på. Xampan är champion i två länder, men jag gillar inte riktigt hans färg. Och han har färre cremefärgade hundar i släkten än vad Voxer har. (Att para med Voxer kostar 300 € och att para med Xampan kostar 400 €, att jämföra med hunden nedan.)

Jag har hittat en annan hane på en annan (synnerligen seriös) kennel som är superperfekt. Han är creme-färgad, och champion i flera olika länder. Men att para med en sådan hane kostar skjortan (1200 € ≈ 10'490:-) och det kanske bara bli en valp (som dessutom inte har ett endaste "champion-anlag")... Så här ser han ut:

Oliver Twist di Rio Galeria (från kenneln El Beso del Dragon (nära Elche): http://elbesodeldragon.yolasite.com/ )

Så här ser Xampan ut på sitt presentationsfoto (lite för mörk, lite för spetsig nos i min smak):

Om det inte var så ruskigt dyrt så skulle jag utan tvekan välja Oliver. Han är näst intill perfekt! Visserligen är han lika stor som Bonnie, men mycket vacker! Hon som har den kenneln, Laura Hernandez, säljer förresten en del hundar till Sverige och övriga nordiska länder. Hon är tillika ordförande i den spanska chihuahua-klubben som jag är med i: El Club del Chihuahua http://www.elclubdelchihuahua.com/. Ja, det blev en liten utvikning det här, om än inte från ämnet - så från besöket hos Conchi.

Hos Voxer bor det en katt också. Jag litar inte riktigt på katter, så jag höll mig en bit ifrån honom. Men en gång kom han för nära. Då sa jag VOV-VOV-VOV, och då blev han rädd och sprang. Och då jagade jag honom. Tänk så vov-modig jag är! Jag vågar jaga katter!

Katten sprang och la sig på andra sidan grinden. Men vet ni vad Stella gjorde då? Jo, hon passade på att lukta på katten. Tänk att hon vågade!

Och sen, efteråt, då såg hon vov-mallig ut!

Det är mysigt att gå runt i Voxers stora trädgård. Man kan gå, och man kan springa, och man kan kissa överallt. Och så kan man lukta på dom andra hundarnas kiss. Så det gjorde Stella och jag. Alltihopa!

Voxer har vov-många kompisar. Ja många fler än jag kan räkna till. Alltså vov-många mer än fem.

Den lilla beige-vita ulliga tikvalpen, nere i vänster hörna på fotot ovan t v, ska ni titta extra på. Hon är nämligen mycket ovanlig för att vara 100% renrasig chihuahua. Hon är nämligen blåögd! Jag fick tyvärr inget riktigt bra foto på henne. En glad och kelig valp var det. Conchi ska behålla henne för avel. Hon tycker visserligen inte att det är snyggt med blå ögon på chihuahuor (inte jag heller), men en del köpare blir överförtjusta just för att det är så ovanligt.

Valpens mamma har också ljusa ögon, men mer ljust blåbruna. (Tiken nedan t h.) Mamman är ju även för övrigt väldigt ljus - cremefärgad på gränsen till vit.

Här är ett foto till på den blåögda valpen. Här nedan nosar hon på en annan valp. Den andra valpen har halsband och koppel på sig. När vi kom höll nämligen Conchi på att koppelträna den.

I början var Stella lite blyg, men sen gick hon runt och luktade tillsammans med dom andra.

Det var många valpar som kom springande till mig. Ja, dom märker väl direkt att jag är en vov-bra mamma.

Fast jag är ju inte deras mamma. Så jag gick ifrån dom.

Jag gick och tittade på hundkillarna en stund. Några av dom fick inte vara lösa hela tiden. Nä, för dom ville bara para tjejerna hela tiden.

Och sen tittade jag på dom små valparna. Fast i dag fanns det ingen som jag ville adoptera. Förresten är det nog bättre att föda sina valpar själv. Ja, för såna som man adopterar kan försvinna. Nova försvann.

Men sen gick Stella och jag och luktade lite för oss själva. Där katten hade gått luktade vi. Det luktade både intressant och spännande.

Sen pratade jag med en av dom andra tjejerna en stund. Vov-voff-voff, sa jag.

Det syntes att Stella tyckte om att vara hemma hos Voxer och dom andra hundarna.

Allra bäst tyckte hon förstås om att träffa sin pappa.

Jag tycker också att det är kul att träffa Voxer. Han är ju så gullig. Fast jag har minsann kommit på att han flörtar med andra tjejer också. Och det tycker jag inte om. Han ska bara tycka om mig. Fast han säger att det är hans jobb - att para tjejer. Ja, för det är sådant som avelshundar jobbar med.

Varje gång som jag satte mig ner så kom det väldigt många hundar fram för att hälsa. Särskilt valparna var glada över lite extra uppmärksamhet.

En liten yorkie lade sig vid mina fötter.

Och Voxer, han hoppade upp i mitt knä. Jag försökte ta ett par foton på oss, men det gick inte så bra.

En vov-lång stund stod vi tillsammans, Stella och Voxer och jag. Ja, vi hör ju ihop. Vi är ju mamma, pappa och barn. En familj alltså. Man kan se att Stella liknar både mig och Voxer. Hon är liksom lite mittemellan. I alla fall i färgen.

Sen stod jag och filosoferade en stund. Jag tänkte på hur det skulle vara om Stella och jag bodde hos Voxer. Då skulle vi få en stor trädgård att vara i. Och det vore bra.

Men sen så tänkte jag, att om vi bodde hos Voxer - då skulle vi aldrig få vara för oss själva, i lugn och ro. Och jag tycker om lugn och ro. (Och så vill jag ha maten för mig själv!) Och så vill jag ju bo tillsammans med min matte och husse. Så det är nog som människorna säger: Borta bra men hemma bäst. Ja, vov på er då!

13-06-11:

Jag har kommit igång med att byta rum - d v s flytta alla möblerna från gästrummet till mitt rum, och tvärtom. Jag har räknat ut precis i vilken ordning, samt hur, detta bäst kan göras. Tyvärr är det inte alltid teoretiska uträkningar stämmer med verkligheten. Jag började med att flytta min ena stora garderob. Så här gick det till:

På första fotot syns garderoben på sin plats i mitt rum. På nästa foto har jag tömt den och lagt/hängt alla kläderna i gästrummet så länge.

Garderoben är 236 cm hög, medan dörröppningen är 201½. Jag hade räknat ut att jag skulle kunna luta garderoben precis tillräckligt för att kunna få ut den, sedan ställa den upprätt i hallen, och göra om proceduren i nästa dörröppning. Det hade inte varit svårt. I verkligheten fattades det dock 1½ mm i ena änden av dörröppningen... Sängen tog ju emot i andra änden... Så den varianten gick inte.

Då blev jag tvungen att vicka garderoben in över sängen och släpa ut den undre ändan först. Eftersom jag av naturliga skäl har svårt att bära i båda ändar på en gång, så fick jag lägga garderoben ner helt på mina "hjulplattor". Sen kunde jag köra in den i gästrummet.

Där uppstod det lilla problemet att jag faktiskt inte orkade resa garderoben igen. Garderoben är ganska tung (53 kg enl Ikea), jag räcker inte runt den med armarna, materialet är glatt, och jag har för korta armar. Problemet var att garderoben gled bort ifrån mig, och in mot vägg och möbler, när jag försökte resa den upp. Jag satte min höga kökspall i ena änden så att jag inte skulle behöva lägga ner garderoben helt mellan varje försök. Jag lade en dammtrasa över hörnan för att hindra att garderoben gjorde märken i väggen (och vise versa). Och så satte jag en pall längst in (jag fick kliva över sängsoffan för att komma åt), och senare ytterligare en - för att hindra garderoben från att glida hela vägen mot bokhyllan.

Sen tog jag i! Det jag inte har i styrka kompenserar jag med envishet. Jag lyfte först med armarna så högt jag kunde, sen backade jag in så att jag fick tyngden på ryggen. Då kunde jag skjuta på med benen. Och till slut lyckades jag! Garderoben stod upprätt! Visserligen darrade armmusklerna och svetten rann i pannan, men jag hade lyckats - trots att jag egentligen inte orkade. (Fast jag måste erkänna att jag gjorde ett 10-tal försök att resa garderoben upp, innan jag lyckades.)

Här ser ni garderoben på plats i gästrummet. Till höger om den ska nästa garderob stå. Jag har ytterligare två att flytta. Men nu vet jag ju hur jag ska göra. Jag gillar fysiska utmaningar, fast egentligen räcker det med en om dagen...

Dock ska jag pausa lite först och gå ut med hundarna. Vi har underbart väder ute: sol och 27,5º. Jag kan gå klädd i sollinne, shorts och flipflops även tidiga mornar och sena kvällar. Jag tycker om när det är så varmt nästan dygnet runt. (Kring klockan 04 på mornarna är det som kallast - men då är jag aldrig ute.)

PS:

Nu är garderob nummer två också på plats. Det var lätt som en plätt att flytta den. (Nåja...)

Först fyllde jag den första garderoben, så att jag fick sängen ledig att lägga nästa omgång garderobsinnehåll på. De rymmer mycket garderoberna.

Med facit i hand visste jag hur svårt det skulle vara att resa garderoben upp, om jag var tvungen att lägga den ner. Alltså tänkte jag ut ett annat sätt. Jag ställde garderoben på dammtrasor så att den skulle kunna glida lätt över golvet. Sedan tänkte jag vicka ner den mot mig, hålla den på raka armar, och skjuta den framför mig ända tills jag kom in i gästrummet där jag skulle kunna resa den igen. Här står garderoben på plats för färd genom dörrhålet. Där uppstod dock ett litet problem. Jag orkade inte vicka den mot mig. För att orka med den tunga garderoben var jag ju tvungen att stå bakom den för att kunna fånga den när den började falla. Då kunde jag inte samtidigt putta på i andra ändan.

Jag löste det genom att spänna ett spännband runt om garderoben. När det var på plats kunde jag rycka i bandet tills garderoben kom i gungning och slutligen föll i mina uppsträckta händer.

Jag insåg att om jag böjde på armarna var det inte säkert att jag skulle orka räta på dem igen. Alltså böjde jag på benen, och gick på huk, när jag och garderoben skulle genom dörröppningen. (Jag är starkare i benen.) Det gick bra. Och när jag hade baxat in den i gästrummet så klarade jag relativt enkelt att resa den. Skönt!

Och nu står den på plats. Den passade precis in på väggen bredvid den andra. (Jag hade förstås mätt.)

Nu har jag precis flyttat tillbaka gästsängen mot väggen så att jag kan öppna garderobsdörren och fylla garderoben igen. Ännu ska jag inte flytta den tredje garderoben. Allting måste tas i en viss ordning. Först ska jag flytta de vita bokhyllorna från gästrummet och ställa på den platsen där garderoberna stod innan. Sedan ska jag flytta björk-bokhyllan från mitt rum till den plats där de vita hyllorna står nu. Och sedan ska jag ställa sängskåpet, som nu står i gästrummet, där björk-hyllan står nu. Först därefter är det dags att flytta garderob nummer tre. Men nu har jag vanan inne.

Ulf beklagar att han inte kan vara här för att hjälpa mig att flytta de allra tyngsta möblerna. Men samtidigt är han synnerligen glad över att slippa röran. För visst är här rörigt! Så här mycket ligger det just nu på Ulfs säng:

Det mesta ska vara i gästrummet sedan, bl a i sänglådorna. Och så här ser det ut i vardagsrummet:

Visst är det tur att jag inte väntar gäster just nu... Jag har ca en vecka på mig att få ordning på allting. (För de tre sista dagarna innan jag reser måste jag tvätta, packa etc.) Nu har jag inte tänkt att bara flytta möbler och saker en hel vecka i sträck. Lite pauser måste jag ha. Så jag har bestämt att i morgon - då ska jag tillbringa minst 1½ timme på stranden, och både sola och bada. Jag måste ju passa på när jag är här! Det vore bra synd om jag skulle vara inne hela dagarna i sådant här väder:

PS2:

Nu är garderob nummer två fylld (överfylld vore egentligen en mer korrekt term). Nu ska jag hålla kväll.

13-06-12:

Hjälp - nu är det bara nio dagar tills vi ska resa upp till Sverige, hundarna och jag! Just nu går dagarna alldeles för fort. I dag har jag i alla fall unnat mig att vara på stranden, sammanlagt 1½ timme. Det är varmt och skönt i dag! Det är 30º i luften, 20º i vattnet och vi har UV-index 9. Det blåser (som tur är) en lätt bris. När det är så här varmt så måste jag doppa mig ofta - och vara i ett tag. Vattnet var kristallklart och havet låg nästan spegelblankt. (Och det var måttligt med folk på stranden.) Det känns lyxigt att ha så nära till stranden!

På dagarna går hundarna inte gärna långt i den här värmen. De har ett mycket tydligt kroppsspråk, när de talar om för mig att det är dags att vända hemåt. Stella spjärnar emot med alla fyra tassarna, och Bonnie lägger sig platt och vägrar röra sig ur fläcken. De rör på sig först när jag frågar om vi ska vända och gå hem. Då blir det fart på de små benen, när de tar närmaste vägen hem. Men på kvällarna är det annorlunda! I går var vi ute och gick drygt 1½ timme, ganska sent. Det var 23º, och så skönt. Jag tycker om när kvällarna är så här varma.

Nu måste jag tyvärr sätta fart och jobba igen. Det är dags att tömma bokhyllorna som ska flyttas. (Jag undrar bara var jag ska få plats att lägga alla de sakerna tillfälligt, en del är ju ömtåligt...)

PS:

Bokhylle-innehålls-flyttning pågår. Nallesamlingen och prydnadssakerna (från vitrinskåpet) satte jag på sängen så länge. Just de här sakerna känns väldigt personliga, och därför värdefulla, för mig. Många små saker har hängt med länge, och bär på minnen.

För gemene man har de här sakerna inget som helst värde. Och de har inget andrahandsvärde alls. Men skulle huset brinna ner, så är det sådana här saker jag skulle sakna. Dem och så alla foton förstås!

Det går så sakteliga framåt. De vita bokhyllorna måste jag flytta innan natten - annars har jag ingenstans att sova...

Förresten har jag nog glömt att säga, att färgen (till balkong-stolarna) stod i ett skåp i gästrummet! Fast nu hinner jag förstås inte måla förrän till hösten - men det kan ändå vara bra att veta exakt var jag har färgen... (Nu får den stå i källaren, bland den andra färgerna, för nu är det ju ordning och reda där.)

Vill ni läsa om de fallande spanska bostadspriserna så klicka på den här länken: http://www.aftonbladet.se/minekonomi/boende/article16935110.ab Där står bl a att man (=Frank Øland Hansen, seniorekonomi på Danske Bank) tror att priserna kommer att falla ytterligare 10-20% under de närmaste två åren - innan läget stabiliseras och priserna vänder uppåt igen. Den som vill göra det verkliga klippet på den spanska bostadsmarknaden ska alltså slå till precis innan bostadsmarknaden vänder uppåt. Någon som vet exakt vilket datum som detta kommer att inträffa? Tipsa gärna undertecknad i så fall... Gärna i god tid!

PS2:

13-06-13:

Den loka väderleksprognosen för stranden ser ut så här i dag:

Som ni ser börjar vattnet bli varmare nu, 22º i dag och 23º i morgon. Själv ska jag varken sola eller bada i dag. Min hud måste vila två dagar mellan "solningarna". Annars riskerar jag att bränna mig. Jag ska i stället fortsätta med mitt om-möblerings-slit...

PS:

Nu har sängskåpet kommit i plats i mitt (snart gamla) rum, och Billy-bokhyllan i björk står på plats i (snart gamla) gästrummet. Till höger om bokhyllorna finns det precis plats för den tredje garderoben. Jag ska snart börja tömma den, och jag hoppas att jag har hunnit/orkat flytta den (och fyllt den igen) före kvällen. Först i morgon ska jag börja byta plats på sängarna - vilket blir ett stort jobb.

Ute är det alldeles underbart väder. På fotot nedan ser ni inte bara folk som solar och badar (några simmar ganska långt ut), utan även en av männen som årligen beskär palmerna här i El Campello. Han var just i färd med att beskära den höga palmen som syns från vår balkong när jag tittade ut. (Jag har läst skyltarna om att beskärning är p g, men visste inte var de skulle börja.)

Nej ingenting flyttar sig själv, så jag får väl fortsätta jobbet även om det känns lite motigt. (Jag varvar med att tvätta. Det är ju utmärkt torkväder!)

PS2:

Nu är den tredje garderoben också på plats, och jag har fyllt den igen:

Eftersom den här garderoben har spegeldörr så är den aningen tyngre än de andra. Men nu hade jag fått in rutinen så bra, så jag tyckte inte alls att den var särskilt svår att flytta. (Knepet är att aldrig lägga en tung möbel ned...)

Nu återstår bara sängarna av de stora möblerna. Sängsoffan måste monteras ner för att gå igenom dörrhålet. Min säng har förvaring under (proppfull förstås), så den måste tömmas helt. Nu kan jag knappt rubba sängen, så tung är den. Sedan hoppas jag kunna vända den på sida och ta in den i det andra rummet så. Min säng måste flyttas först eftersom den tar minst plats. (Undrar om jag kan ställa de totalt åtta madrasserna i köket så länge?) Det blir ett väldigt pusslande att få ut och in sängarna i sina nya rum. Det står ju en och annan möbel i vägen, och hallen är trång. Det kommer nog att ta större delen av morgondagen att flytta sängarna. Sen är det bara lite "finlir" kvar, som att flytta datorbord och sängbord. Jag kommer att låta tavlorna hänga "fel" till hösten. Jag ska ju ha lite att göra då också (utöver att måla stolarna).

PS3:

Jag har förberett lite inför morgondagen. Jag lyckades klämma in de fem madrasserna från gästsängen mellan Ulfs säng och hans arbetsstol. (Ulf är så tacksam över att slippa se eländet i verkligheten.) Och sedan har jag börjat montera ner sängsoffan.

Men nu ska jag strax hålla kväll. Jag ska bara ta rätt på den torra tvätten först. Sedan ska jag lata mig ända fram till läggdags!

PS4:

Det blev ett PS till, bara för att det var så vackert ute i kväll. Kvällarna är ljuvliga! Vi gick ut 20:45 och kom in igen 22:35. Det var 26º och vindstilla. Underbart! Strax innan vi gick tog jag ett foto från balkongen, och sedan tog jag kameran med mig ut.

 

Vi satte oss på muren en stund, och jag tog ett par foton på Bonnie och Stella.

Det kom fram en kvinna och erbjöd sig att ta ett kort av oss alla tre. Jag tackade ja, som ni ser.

Bortåt Rio Seco är vägen kantad av sådana här rosablommande träd (som jag tyvärr inte vet namnet på).

13-06-14:

Ännu en varm och solig dag, fast i dag blåser det lite - vilket bara är skönt när jag jobbar. I dag har jag "projekt sängflyttningar" på schemat. Det är nu bara sju dagar tills vi reser norrut, hundarna och jag. Dagarna tycks gå alldeles för fort just nu...

PS:

Nu står sängarna på sina nya platser, och därmed har jag bytt rum. Nu bor jag inte längre i det gula sju-kvadratmeters-rummet till höger nedanför trappan, utan i det vita nio-kvatratmeters-rummet till vänster nedanför trappan. Jag har alltså fått ett aningen större rum - men det är alldeles för trångt ändå. Mitt nya rum har trots allt fem inåtgående dörrar, en nisch längs ena väggen, och snedtak mitt emot. Så det är inte alldeles lättmöblerat. Men jag är nöjd med bytet. Mycket återstår dock. Det här har jag gjort hittills i dag:

Jag har flyttat sängsoffan till det nya gästrummet och monterat ihop den igen.

Så här blev det:

Sängsoffan står ganska nära den högra balkongdörren. (Man får använda den vänstra.) Detta för att sängen i sängskåpet ska kunna fällas ut. Nu har vi alltså tre bra sovplatser för våra gäster. (Plus en bäddfåtölj i källarförrådet.)

När jag flyttar möbler så har jag rullplattorna nedan till min hjälp. De går inte att använda till möbler som jag måste luta - för då rullar de iväg så snabbt att jag inte hinner med. Men till alla andra möbler är det väldigt smidiga att använda. Det är bara att lyfta möbeln, skjuta in en rullplatta i var ände, och sedan rulla iväg. De vita klarar 300 kilo!

Innan jag flyttade sängsoffan så flyttade jag min säng. Den är av sådan modell som man kan öppna och förvara saker inuti. Det visade sig, när jag la sängen på sida, att "locket" öppnade sig automatiskt och knappt gick att stänga med våld.

Då kom spännbandet till användning igen.

Sen rullade jag in sängen i det vita rummet och ställde den mot väggen där. (Då kunde jag flytta sängsoffan.)

När den ändå stod på sida så passade jag på att skruva fast fyra ben undertill. (Jag köpte inga ben när jag köpte sängen, men det blir mer lättstädat med, så jag har köpt senare men inte satt dit dem förrän nu.)

När benen var på plats så ställde jag ner sängen på golvet i normalt läge. Jag har två alternativ till hur jag kan placera sängen i mitt rum. Ingetdera är idealiskt, eftersom rummet är trångt. Jag måste kunna öppna både garderobsdörrarna och de i bokhyllan. Nedan ser ni alternativ ett. Detta alternativet medför att det blir trångt när man ska passera in i rummet. (Och jag skulle inte ha någon vägg i huvudänden vilket jag trivs med.)

Jag valde alternativ två. Det är visserligen nätt och jämnt som det går att öppna garderoben med spegeldörr (men det går), och jag får lite bättre utrymme runt sängen. Jag behöver utnyttja varje vrå.

När jag hade bestämt mig för hur sängen skulle stå så fyllde jag den igen.

Så här ser det ut i rummet nu. Jag har satt det lilla bordet bredvid sängen att ha som datorbord (och sängbord). (Bordet är aningen större än mitt datorbord.) På andra sidan står en av de vita hurtsarna. (Den andra står i gästrummet.)

Ni ser säkert att mycket jobb återstår. Jag har t ex inte tänkt ha min ovala spegel hängande bakom hurtsen. Men den, och tavlorna, får hänga där de hänger till i höst. Då ska jag ta itu med själva "inredningsdetaljerna". Bl a ska de turkosblå gardinerna, som nu hänger i mitt rum, flyttas till gästrummet. (Men jag ska förstås passa på att tvätta dem däremellan.)

Jag har i alla fall hunnit så långt att jag kan sova i mitt "nya" rum i natt. Nu är det dags att gå en runda med hundarna, och sedan ska jag bära småsaker resten av kvällen. Bl a ska jag fylla lådorna i gästsängen igen.

PS2:

Jag fyllde snabbt sänglådorna med lakan, handdukar, kuddar, täcken och filtar. Kvar blev en massa saker (skorna, strandsakerna mm). Var övrigt ska få plats måste jag fundera på. Jag kan ha det i stapelbara plastbackar med lock, men snyggt är det ju inte.

Nya gästrummet med sängen bäddad:

(Resten av rummet är ännu inte presenterbart...) Jag har förstås uppdaterat Gäst-info-sidan bl a med nytt rumsfoto.

13-06-15:

Solen skiner, och jag jobbar på. Fläckvis börjar man kunna se överkastet på Ulfs säng, men det ligger fortfarande alldeles för många saker i vardagsrummet. Jag ställde in mitt lilla datorbord i mitt sovrum. Det ser inte klokt ut - men fyller sin funktion. Nu får jag sammanlagt bättre arbetsyta. Den delen som datorn står på är inskjutbar. Så när jag inte använder datorn är datorbordet bara hälften så stort. Jodå, man kan öppna garderobsdörren utan problem - bara inte just när min skrivbordsstol står i vägen.

Så här vill jag inte ha det för all framtid (för snyggt är det inte), men just nu får det vara så här. Jag kommer nog på bättre alternativa lösningar i framtiden. Fast några fler kvadratmeter kan jag ju inte trolla fram... Stella blir nöjd i alla fall. Nu kan hon sova under bordet som vanligt.

Det vore frestande att gå ner på stranden, men jag har ju så mycket kvar att göra. Och jag måste bli klar den här veckan!

PS:

Det har gått ovanligt trögt att jobba i dag, men nu börjar jag se slutet. På Ulfs säng ligger just nu bara några galgar, och i vardagsrummet är det bara karmstolarna som ännu är fulla. Men jag låter alla mina tavlor stå lutade mot väggen i en hörna i vardagsrummet. Till hösten planerar jag att sätta dem på väggarna. (Så många som jag får plats med utan att det blir plottrigt.) Jag låter också motionscykeln stå i vardagsrummet över sommaren. Gästerna kommer att få gott om plats ändå. I morgon ska jag ta rätt på det sista. I bästa fall hinner jag nog ner på stranden en stund också.

13-06-16:

I dag är det en stor dag - min käre make fyller pensionär!

Grattis på 65-årsdagen Ulf!

PS:

I dag är det precis tre veckor som jag har bantat med min "LCMF-diet". Jag var ju lyrisk första veckan, då vikten rasade. De två veckorna därefter har inte varit fullt så roliga, eftersom vikten näst intill har stått stilla. I dag väger jag 50,1 kg och innehåller 24,8% fett. Sista veckan har jag alltså bara gått ner 2 hg, men i alla fall 1,1% fett. Under de tre veckorna har jag sammanlagt gått ner 2,9 kg och förlorat 3,4% fett. Det är ett bra, men inte superbra, resultat.

Men nu ska jag byta diet. Jag har inte mått så bra av den här. Den blir för ensidig, och innehåller för få basiska födoämnen (t ex grönsaker). Som "quick-start" var dieten suverän, men i det långa loppet tror jag inte på den. Nu ska jag fortsätta med "äta-förståndigt-och-måttligt-dieten". D v s jag ska äta små portioner av nyttig mat. Jag ska fortfarande undvika de snabba kolhydraterna, men jag ska äta en frukt om dagen och jag ska äta mer grönsaker, och så ska jag unna mig en skiva bröd (eller en empanadilla) om dagen. Så återstår att se om jag lyckas bli av med de sista tre överviktskilona på det här viset.

Ute skiner solen. Jag måste i dag plocka rätt på de sista sakerna (många) som ligger på "fel" plats, men jag planerar också att gå ner på stranden någon timme. 

PS2:

Först var jag flitig! Nu är jag preliminärt klar. Ulfs säng är helt tom:

Och i vardagsrummet finns bara motionscykeln, mina tavlor samt en korg med skarvsladdar (utöver det som ska vara där). Det som syns på/vid matbordet är saker jag ska ha med mig på resan (hundarnas rosa transportväska bl a). Så här får allt stå tills jag kommer tillbaka i höst. Då ska jag organisera vidare.

Därefter tillbringade jag 1½ timme på stranden! Det var underbart! Här har ni temperaturerna:

Vattnet kändes varmt och skönt. Det var alldeles klart och det gick lite vågor som var kul att hoppa i. Jag hade egentligen inte tänkt blöta håret, men ni vet hur vågor gör när de träffar en stillastående kropp. Alldeles rätt - de stänker! Hemifrån balkongen tog jag ett foto:

Jag hade egentligen tänkt zooma in men kameran har krånglat i zoom-läget på sistone. När jag zoomar så blir det bara vitt! Alldeles vitt, eller så kan man vagt ana motivet som i dimma. Det började bli så häromdagen. Konstigt! Kan man slita ut en kamera? Jag undrar om jag kanske har gjort det. Det här är den bästa kamera jag någonsin har haft (med undantag av min gamla Nikon systemkamera). Den är liten och smidig och tar bra bilder. Jag använder den varje dag. Först så gick anslutningen där man sätter datorkabeln sönder. Sedan låset till batterifacket. Kan zoomen ha fått fnatt nu? Det måste ju vara så att ljusinställningen blir alldeles fel när zoomen är på. Det ser ut som vanligt när jag tar fotot, men inte sen när jag ska titta på det. Sammanlagt har jag väl använt den här lilla kameran mer än jag använde min Nikon-kamera under 20 år. Då var det så dyrt att fotografera, så mer än en film i månaden hade jag inte råd med. Nu kan jag ju ta hur många foton som helst.

Ja, min lilla kamera får hänga med ett tag till. Men på sikt får jag väl köpa en ny (av någon liknande variant). Mina krav är: liten och lätt, många megapixlar, laddbart batteri, och närgräns under 5 cm. Ja, och så får den förstås inte vara för dyr...

Jag fick en present i dag av Mari-Paz. Ett armband som hon har gjort själv. Så här ser det ut:

Det glittrar vackert och har praktiskt magnetlås. Mari-Paz gör många smycken av pärlor, hon har gått en kurs.

Nu ska jag äta en sen lunch. (Klockan är 15:15.) I dag blir det grönsaker!

PS3:

Jag tog nyss ett par foton på några av mina rosa blommor. Jag tycker inte om att behöva lämna dem under hela åtta veckor. Jag tycker om att titta på dem dagligen...

Men jag känner mig i alla fall trygg med att lämna dem i Alicias vård.

13-06-17:

Det står i väderleksprognosen att det skulle vara molnigt i dag, men hittills (17:05) har vi bara haft några enstaka moln på himlen. Jag hoppas att det inte blir alltför molnigt i morgon eftermiddag heller - för det är min sista chans att sola och bada innan jag reser. (I morgon förmiddag ska vi till veterinären.) I dag har jag hjälpt Maud att handla växter samt bikini (tar tid eftersom hon inte kan bära något själv, inte vara kvar i butiken tills det är dags att betala, och dessutom har lite svårt att bestämma sig). Sen har jag tvättat samt äntligen kommit fram till SAS kundtjänst och kunnat avboka Novas plats ombord. SAS har haft enorma väntetider de senaste veckorna. Och har jag plats 32 i chattkön, eller det beräknas dröja 45 minuter tills jag kommer fram via telefon, så lägger jag på. Men i dag behövde jag bara vänta 7-8 minuter. Bra, så blir det inga missförstånd - och så finns det ju plats för en annan hund i lastrummet nu.

Annars förbereder jag min resa och bortavaro. Jag har lagt fram nästan allt som jag ska packa ner, utom ett par små plagg som just nu hänger på tork på balkongen. (Samt vissa saker som jag använder in i det sista.) Innan jag åker måste jag plantera om alla mina pelargoner som står i små krukor. Det är inte dags än, men jag är inte här om en månad (när det är dags).  Växterna blir inte lika känsliga för uttorkning om de står i större krukor. Jag köpte 50 liter jord i dag, vilket jag hoppas ska räcka. Jag skulle ha köpt växtgödning också, men det glömde jag eftersom Maud var med. Jag vet inte om jag kan hitta den sorten jag använder här i El Campello, annars får jag åka till Carrefour. Växtgödningen är inte slut, men här måste ju finnas så det räcker medan jag är borta.

Det är mycket att tänka på när man ska vara borta länge!

Vov och vov alltså! Matte har blivit ännu tråkigare än vanligt. Först - då flyttade hon möbler varenda dag. Ja, så nu står alla möbler liksom tvärtom mot innan. Och nu, nu flyttar hon några av sina kläder, och några av Stellas och mina saker - och så lägger hon dom i en stor resväska. Att hon inte kan bestämma sig var hon ska ha sakerna? Dumt va! För när hon bara flyttar saker hela tiden - då hinner hon inte leka så mycket med oss. Så vi latar oss mest, Stella och jag. Fast nu är det ändå för varmt för att leka på dagarna. På sommaren då är det vov-varmt här i Spanien. 

Men på kvällarna - då är det vov-skönt ute! Matte och Stella och jag, vi är ute och går då. Vi går vov-LÅNGT och vov-LÄNGE på kvällarna. Det är många andra hundar och hussar och mattar ute då också. Så jag träffar många kompisar. Jag har blivit bättre kompis med Dora nu. Ja, innan var hon rädd för mig - bara för att jag är mycket större. Dora är chihuahua precis som Stella och jag.

Dora funderar på att para sig, men hon har inte hittat någon tillräckligt snygg kille än. Och så får han inte vara större än hon. Ja, för annars kunde jag ha tipsat henne om Voxer. Men han är större - fast han är mindre än jag. Om man ska para sig - då är det vov-viktigt att välja en bra kille - och snygg. Så att valparna blir fina - precis som min Stella. Jag funderar också på att para mig igen - fast sen. Jag löper ju inte nu.

Nä, nu ska jag gå och dricka vatten. Man måste dricka mycket vatten när det är varmt ute. Vov på er då!

13-06-18:

I dag är det mulet ute - alldeles grått:

Så det blir nog inte av att jag kan sola och bada mer innan jag åker. Tyvärr!

Vi ska till veterinären nu klockan 10:30. Bonnie ska få förnyat sin leschmaniosos-vaccination, och så ska både hon och Stella få klippt klorna, samt bli avmaskade. När vi kommer hem igen är det lika bra att jag tvättar mitt stora strandlakan och de andra strand-handdukarna. Skulle det sen bli sol i morgon, så kan jag ju gå i bikini längs vattenbrynet en stund, jag måste ju inte ligga ner och sola. Kanske vädret försöker förbereda mig för det svenska klimatet?

Det har gått bra att ställa om till en annan diet. Jag har fortsatt att minska i vikt (i dag: 49,7 kg samt 23,9% fett), och jag känner mig varken sugen eller hungrig. Men nu äter jag vad jag vill och mår bra av. T ex sådant här (plommon + aprikos):

Förresten är jag så glad att jag har Mari-Paz som vän. Hon är omtänksam! På fredag hade jag tänkt ta Tram in till hållplatsen Luceros för att där byta till buss C6 till flygplatsen. Normalt skulle det funka jättebra. Jag har ju bara en resväska på vägen upp, och planet går 15:50 så jag har halva dagen på mig att ta mig till El Altet. MEN! Vad jag inte visste, är att det är stor fiesta i Alicante nu på fredag. Och då går bussarna inte sina vanliga rundor eftersom de centrala delarna av Alicante är avstängda för trafik. Så hade jag åkt till Luceros så hade jag blivit stående där. (Spanjorerna skriver aldrig några upplysnings-skyltar på hållplatserna om att trafiken flyttas några dagar. Sådant får man lista ut själv.)

Men tack vare Mari-Paz så ordnar det sig. I går gav hon mig en tidtabell för Tram, en för C6, samt en karta som visade att jag ska byta Tram vid hållplatsen Sangueta för att ta Tram-skytteln till Placa Puerta del Mar. Därifrån går C6 under fiestor. Och inte nog med det, hon erbjuder sig dessutom att följa med mig på Tram (för att hjälpa mig med bagaget) ända fram tills jag ska stiga på bussen. Visst är hon omtänksam!

Jag skulle ha kunnat ta taxi. Normalt kostar det 35 € mellan El Campello och flygplatsen. Men Mari-Paz säger att taxi-bolagen brukar ta dubbelt så mycket betalt under fiestor! Och 35 € vore mycket ändå när jag kan åka kollektivt för ca 3,60 €.

PS:

På väg till veterinären kom det t o m några regnstänk, men inte så många att det behövdes någon form av regnskydd. Nu är Bonnie och Stella klara för resan, och de behöver inte förnya någon vaccination förrän i oktober. (Då ska Stella förnya sin lechmaniosis-vaccination.) De är så rara på veterinärkliniken. När jag kom så kramade de om mig och frågade om jag har hämtat mig något så när efter förlusten av Nova (vilket jag har). Och sedan, när jag gick, så kastade de slängkyssar och önskade mig lycklig resa och en trevlig vistelse i Sverige. Och eftersom de känner mig så önskade de att jag skulle tycka att de åtta veckorna gick fort. Så familjärt skulle knappast svenska veterinärer uppträda. Jag föredrar den spanska stilen. I dag vägde flickorna precis så mycket som de bör: Bonnie 2,6 kg och Stella 1,7.

Vov! Matte har varit mycket elak mot mig i dag! Ja, hon lurade iväg mig till veterinären. Och först så stack han mig i nacken. Och det var dumt gjort. Det kändes visserligen inte - men ändå! Vov, säger jag! Veterinärer är verkligen ett opålitligt släkte!

Men inte nog med det. Vet ni vad veterinären gjorde sen? Nåt ännu värre! Och dessutom höll matte fast mig så att jag inte kunde smita. Det var mycket elakt av matte. Jo - veterinären klippte mina klor. Vov och usch så hemskt alltså. Det säger KLICK och KLICK hela tiden. Så det är inte konstigt att jag blir rädd. Fast det gör ju inte ont eller så. Men ett hemskt ljud är det!

Förresten klippte veterinären Stellas klor också. Och hon är så osolidarisk den ungen - så hon stod tyst och stilla och lät honom klippa. Dumt va!

Ja, fast sen så gick vi hem. Och när vi kom hem fick jag lite hundgodis. Och det var ju vov-bra. Ja, för jag tycker mycket om hundgodis. Det här var torkad kyckling. Vov och smask alltså. Jag kunde gott ha fått lite mer. Men matte är inte bara elak - hon är snål också. Fast det finns värre mattar och hussar har jag hört. Så jag får väl vara nöjd med min. Ja, vov på er då!

PS:

Jag har varit ett snabbt ärende på Carrefour i eftermiddag. (Visserligen sken solen, men det blåste - så det var ändå inget strandväder.) I en väskaffär i samma byggnad hittade jag äntligen en kabinväska som exakt håller Ryanairs maxmått: 20 x 40 x 50 cm. Det har jag letat efter. Visserligen har jag ingen nytta av en sådan när jag reser med hundarna som handbagage - men annars. Jag vill ju kunna packa så mycket som möjligt utan att överskrida de tillåtna måtten. Här hittar ni väskan: http://maletasgreenwich.com/equipaje-de-mano-avion-50cm-2-ruedas-909-maleta-de-viaje.html Kanske den finns i svenska affärer också? Så här ser den ut:

Jag hade förstås valt en fuschia-rosa, men den är snygg i marinblå också - och finns i fler färger. Den väger 2,7 kg (hyfsat) och har två hjul. I affären vid Carrefour tar de 45 € (≈ 390:-), men i nätbutiken är väskan något billigare. Den ser rejäl ut.

 

Om jag inte hade rest med hundarna i kabinen, så hade jag köpt en sådan här väska. Kanske jag borde ha köpt en nu? Om jag kommer att resa till Sverige i kortare perioder i framtiden (men kanske mer än en gång om året - som jag funderar på) - så är det inte säkert att jag tar hundarna med var gång.

Nu har jag bara i kväll, i morgon och på torsdag kvar här - innan jag ska påbörja min resa. (Jag har lite panikkänslor! Ja, inte för själva resandet - utan för att jag måste lämna El Campello under så lång tid.) Preliminärt kommer jag att gå hemifrån klockan 11:25 på fredag. Då har jag goda marginaler vid alla byten, och kommer i god tid till incheckningen. När jag sedan har checkat in min stora tunga resväska så planerar jag att gå på promenad med hundarna så länge som möjligt innan vi måste gå igenom säkerhetskontrollen. Det är ju bra om de kissar och bajsar så sent inpå resan som möjligt. (Om de nu vågar i främmande miljö?)

13-06-19:

Solen skiner, himlen är blå och jag har ätit bigarråer till frukost. Dagen har alltså börjat bra.

Bonnie är dock inte i form. Hon har ont efter gårdagens vaccination. Små hundar brukar vara dåliga drygt ett dygn efter leschmaniosis-vaccinationen. (Konstigt nog finns vaccinationen bara i en dos-storlek, så en 2-kilos hund får samma mängd vaccin som en 50-kilos. Det är väl därför små hundar blir dåliga efteråt, medan det inte märks något på stora.)

Jag ska gå på stranden i solen i dag på förmiddagen, har jag tänkt. Sedan ska jag fortsätta att organisera min packning. Vid provpackningen i går så kunde jag inte stänga locket på väskan... Och sen måste jag byta lakan och handdukar (och förstås tvätta de använda), städa lite, och så har jag ju alla pelargonerna som ska planteras om. Jag kommer knappast att vara sysslolös.

PS:

Jag hann precis gå i bikini längs vattenbrynet till Rio Seco och nästan hela vägen tillbaka i solsken. Sen kom molnen, så den sista biten gick jag mestadels i skugga. Jag hade annars tänkt att gå ett varv till... Nu ska det enligt prognoserna vara växlande molnighet resten av dagen, och i morgon visar en prognos molnigt och en annan soligt. Jag skulle väldigt gärna gå längs stranden även i morgon. Men det är både skönare och roligare när det är sol. (Fast jag fryser inte i skuggan, vi har 25º varmt.)

På balkongen hänger lakanen på tork, och det slog mig att det vore direkt olämpligt att plantera om växter innan de är torra och undanlagda. Jag citerar Tage Danielsson: Säll är den som har till rättesnöre - att tänka efter före!

Jag har packat om väskan och kunnat stänga locket. (Hoppas blixtlåset håller!) Väskan väger 21 kilo. På SAS får man ha upp till 23 kilo så då ska det nog klara sig. Jag minns inte om jag har sagt att jag har dubbla resväskor på vägen upp, en mindre inuti den större? På vägen ner igen kommer jag nämligen att behöva checka in två resväskor (eftersom jag kommer att ha mer saker med ner) och jag kan ju inte köpa en ny väska var gång. I alla fall är det därför som väskan är så full och tung nu. Jag har packat allt ömtåligt i den inre väskan, och så rullat kläder och lagt runt om den inre väskan så att den ska ligga kvar i mitten (av den större) även vid hantering.

Utöver hundarnas flygtransportväska så kommer jag att ha med mig en datorväska. På SAS får man utöver handbagage (i mitt fall hundbagage) ha en liten damväska eller en liten datorväska. Utöver datorn måste jag alltså få plats med alla datortillbehör, kamera, pengar, pass, biljetter, smycken, nycklar, glasögon, mediciner och allt annat som man inte bör checka in. Jag tror att jag ska klara det. Jag köpte en ny datorväska på Carrefour i går som är lite större än min gamla (för 12"-datorn) men ändå inte alltför stor.

Tänk så mycket jag måste släpa på när jag ska vara borta så länge. Egentligen skulle jag vilja packa ner ett par skor till (mina sköna gula keen-sandaler), men de får inte plats. Kanske borde jag ha tagit dem i stället för promenadskorna? Men promenadskorna passar även till kjol/klänning. Det är svårt att välja! Eftersom jag inte vet hur vädret kommer att bli så är det ett lotteri att välja rätt kläder (och skor). Jag har varken råd eller lust att köpa dubbelt av allt för att kunna ha en omgång i Sverige. Jag har lite reservkläder där (t ex T-shirts och trosor), men skor är för dyrt att köpa dubbla uppsättningar av.

PS2:

Nu har jag provpackat datorväskan. Allt går i, fast väskan ser lite för bred ut för att vara liten, men de kan ju inte gärna vägra mig att åka med för den sakens skull. I så fall får jag fylla fickorna. Jag ska ta på mig min praktiska reseväst för säkerhets skull. (Även om det blir varmt så länge jag är kvar på spansk mark.)

Jenni har gjort upp ett schema för när jag ska bo hos henne, respektive hos Linda. Så här blir det:

Jag kommer ner med tåget till Skåne och anländer Lund den 2/7 klockan 14:35 för vidare färd mot Helsingborg. (Jag har köpt ett skånskt sommar-jo-jo-kort så jag kan resa fritt inom Skåne.) Jag ska bo hos Linda i Helsingborg från kvällen den 2/7 - eftermiddagen den 8/7. Därefter ska jag bo hos Jenni i Ängelholm från kvällen den 8/7 till eftermiddagen den 18/7. Och slutligen ska jag bo hos Linda igen de återstående dagarna, alltså från kvällen den 18/7 till morgonen den 25/7. Den 25/7 går tåget från Lund 12:23 i riktning Stockholms central. Jag får förstås lämna Helsingborg någon dryg timme tidigare. (När jag skriver jag innebär det förstås även Bonnie och Stella.) Ulf kommer att vara i Helsingborg från den 18/7 och vi reser upp till Stockholm gemensamt.

Den enda tid jag har inbokad hittills i Skåne, är att jag ska hälsa på hemma hos Katarina den 23/7. (Och i Stockholm ska jag till tandläkaren för årlig besiktning den 25/6.)

Stranden och havet ligger just nu i skugga. Det är några som badar ändå, men ingen solar...

 

PS3:

Framåt eftermiddagen försvann molnen och solen kom fram, men då hann jag inte gå ner på stranden.

Krukväxterna hade nämligen redan ställt sig i omplanteringskön! Och inte kunde jag svika femton ivriga pelargoner inte.

Alltså satte jag fart att plantera om dem.

Samtliga femton står nu i ett nummer större kruka. 

Så nu har jag bara tre växter som står i små krukor + en liten inomhus.

Bonnie är fortfarande hängig. Hon kvicknar bara till vid måltiderna då hon äter lika snabbt och mycket som vanligt. Jag hoppas att hon är helt återställd i morgon bitti!

13-06-20:

Grattis på födelsedagen Bosse L!

PS:

Jodå, solen skiner och det är folk på stranden - men jag lär inte hinna gå dit. Jag har fullt upp. Just nu säkerhetskopierar/uppdaterar jag båda datorerna, samt tvättar det allra sista (handdukar, kläderna jag använde i går etc). De kläder som jag har på mig i dag får Alicia tvätta när jag har åkt. (Det vore inte bra att lämna smutstvätt i tvättkorgen i två månader.) Hon får också tömma de sista soporna. Tur jag har henne till hjälp! Det känns tryggare att lämna när lägenheten har regelbunden tillsyn. Och grannen på våning ett tar som vanligt hand om min bilnyckel under min bortavaro - ifall något händer i garaget så att bilen behöver flyttas. Det är skönt med bra grannar!

PS2:

Det är SÅ härligt väder, men jag vågar inte ta mig tid att gå ut (mer än med hundarna). Det är så mycket som måste göras i sista stund. Alicia har varit här i dag för en sista genomgång. Hon är pålitlig, så allt känns bra. Strax ska jag ta rätt på den torra tvätten, och sedan ska jag försöka packa om datorväskan så att den ser "plattare" ut. (Om jag kan.) Jag kommer nog inte att skriva mer här - förrän tidigast i morgon kväll (sent - och endast om jag orkar), men troligast först lördag förmiddag/dag. Känner jag sedan Bonnie rätt så vill hon säkert berätta om resan. Men det kan inte bli förrän på lördag eller söndag.

Innan jag stänger Frontpage, så vill jag passa på att säga:

Ha en riktigt trevlig midsommarhelg!

       

♫ ♪ ♫ Visa vid midsommartid ♫ ♪ ♫

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm
där natten och mossan är len.

Visan ovan tycker jag mycket om! (Men jag tror jag avstår från att sjunga den på flyget...)

13-06-22:

Resan gick bra i går, detaljer får ni senare i dag. Trots att flyget bara tog 3½ timme så var vi på resande fot totalt 11 timmar, hundarna och jag. Jag var mycket trött när vi kom fram till Hässelby strand. (Både Bonnie och Stella kände igen sig bums.) Jag är ännu tröttare i dag, för jag har bara sovit två timmar i natt. Det var ju midsommarafton i går, och på scoutlägret* tvärs över Mälaren spelade de dunka-dunka-musik på hög volym till klockan 06 i morse (och först då kunde jag somna), sedan började de 08:20 igen... Suck!

*) Det är nog inget scoutläger, det är troligen lokala ungdomar som har samlats för att hålla igång natten lång.

PS:

Vov-vov alltså! Nu är jag i Sverige! Ja, för jag har rest. Med tåg, och buss, och flygplan, och buss, och tåg har jag rest. Och sen så kom jag fram. Så här gick det till:

Först så var vi hemma i El Campello som vanligt. Men eftersom matte hade packat väskorna så fattade jag att vi snart skulle ut och resa. Stella var väldigt orolig för att vi skulle glömma henne. Så hon stod helst bredvid väskorna hela tiden.

I går på morgonen så kom Llunas matte och ringde på dörren. Sen gick vi allesammans till stationen i El Campello. Llunas matte, och min matte - dom bar väskorna. Sen åkte vi tåget in till Alicante. Här sitter Stella och jag i vår rosa res-väska på tåget. I Spanien måste vi hundar sitta i en väska på tåget och på bussen.

Och sen så gick vi till en busshållplats i Alicante. Vid busshållplatsen fanns det gräs, så där passade jag och Stella på att kissa. Sen åkte vi buss till flygplatsen. (Llunas matte följde inte med. Hon åkte hem till Lluna i stället.) Här åker vi buss:

Och sen så kom vi fram till flygplatsen. Och vov alltså, så stort flygplatshuset är! Det var tur matte var med. Ja, för det är alldeles för många lukter att hålla reda på, så man kan gå fel. Och då kommer man inte dit man ska - utan någon annanstans.

Först så lämnade matte vår vov-stora resväska till en man. Och sen åkte den bort på ett band. Fast mannen förklarade för mig att väskan ändå skulle åka med samma flygplan som vi.

Sen så gick matte och Stella och jag ut igen. Och då passade jag på att kissa igen. Fast Stella vågade inte kissa. Nä för det var så många människor som rusade runt överallt. Och nästan alla hade stora väskor med sig. Och Stella är rädd för stora väskor. Vi var ute ganska länge. Matte sa att vi hade gott om tid. En stund satt vi och vilade . Då satt Stella och jag i mattes knä. Jag satte flera vov-snygga tassavtryck på mattes byxor. Visst blev byxorna vov-mycket snyggare!

Sen så fick vi sitta i väskan igen. För då skulle vi gå in i flygplatshuset och leta efter det flygplanet som vi skulle åka med.

Stella och jag tittade åt alla håll, och letade. Och då såg jag skylten!

Det stod Estocolmo på den. Ja, för spanjorerna kan inte stava till Stockholm.

När vi hade väntat en stund så fick vi gå i en lång gång - och sen så var vi inne i flygplanet. När jag tittade ut genom fönstret så såg jag många andra flygplan.

Först kör flygplanen på marken, på en jättestor väg.

Men sen så kör dom så fort så att flygplanet liksom hoppar upp i luften. Och sen fortsätter det att köra i luften. Ja, visst är det vov-konstigt egentligen.

Högre och högre upp kör flygplanet.

Jag är ju van att flyga jag. Så jag tog det lugnt och la mig till ro i väskan. Men Stella tittade ut.

Matte visade henne El Campello. Men Stella kände inte igen sig. Nä för hon kunde inte se muren som vi brukar sitta på, och inte palmerna där vi brukar kissa. 

Jag brydde mig inte om att titta ut. Nä, för man ser ändå bara vov-många moln, och lite berg och sånt.

Och sen så vilade Stella lite också. Här åker vi flygplan:

Fast sen, när vi kom fram till Sverige, då tittade jag ut. Ja, för då flög vi över Skåne. Det är ju där som mina storasystrar Linda och Jenni bor. Fast jag kunde inte se deras hus, det kunde jag inte. Nä, för vi flög vov-högt upp. Men jag kunde se den biten på Skåne som liksom sticker ut. Vad är det den biten heter matte? Jaha. Skanör-Falsterbo.

Vi flög så högt upp så vi kunde se ända bort till bron som går över till Danmark.

Vi flög så vov-fort, så rätt som det var så var vi nära Stockholm och skulle landa. Ja, landa det är när flygplanet börjar köra på vägen på marken igen. Det är bara för att det ska bli lättare att gå av sen.

Flygplatshuset i Stockholm heter Arlanda, och det är lika stort som flygplatshuset i Alicante. Vi fick gå långt, långt där inne. Men sen kom vi fram till ett band. Ovanför bandet stod en skylt - att alla väskorna som hade åkt med samma flygplan som vi skulle komma där. Så då väntade vi på vår väska. Och väntade.

Men sen kom väskan. Vilken tur va! Att den hade åkt med samma plan som vi. Ja, för Stella och jag hade våra regnkappor i väskan. Och dom kanske vi behöver här i Sverige.

Sen gick vi lite till. Men vov! Plötsligt så stod husse där! Ja, jag fattar inte var han kom ifrån. Det var liksom trolleri. Fast vi blev så glada, både matte och Stella och jag. Matte och husse pussade varandra, och Stella och jag viftade på svansarna och slickade husse.

Och sen så åkte vi buss tillsammans, och sen åkte vi tåg, och sen åkte vi ett annat tåg. Och sen så gick vi ut, utanför stationen. Och VOV alltså. Då var vi plötsligt i Hässelby strand! Ja, vov! Jag kände igen mig bums. Så jag skyndade mig hem. Och sen så sov vi hemma i lägenheten i Hässelby strand i natt.

På morgonen gick vi ut på promenad som vanligt. Husse följde också med. Det som är bäst i Sverige är gräset! Ja, för det luktar spännande, och det är mjukt för tassarna.

Och så är det så vov-bra att kissa på.  Man kan bajsa på det också.

Matte plockade upp bajset som vanligt.

Men sen så gick vi vidare. Jag luktade att många av mina svenska hund-kompisar hade gått där på morgonen.

Fast på morgonen så träffade vi ingen av mina kompisar.

Men när vi gick nästa promenad, mitt på dagen, då träffade jag fem kompisar! Jag träffade My, och så träffade jag dom fyra mopsarna. Det var vov-kul att träffa dom igen. Så vi luktade lite på varandra och så.

Men vov, nu börjar jag faktiskt få träningsvärk i högertassen. Ja, bara för att jag har skrivit alla dom här bokstäverna. Så nu måste jag absolut vila mig. Vov så mycket på er!

Mälarens "glittrande vatten" är inte så glittrande i dag. Min svenska balkongutsikt (klockan 15:25):

Stella vilar i sin sköna säng:

PS2:

Klockan är 18. Ulf och jag ska strax äta en liten midsommarmiddag: Nypotatis, gräskök, sill (till Ulf), jordgubbar, glass, grädde etc. Tyvärr har dunka-dunket fortsatt hela dagen. Jag har huvudvärk (men inte migrän) och är väldigt trött. Jag hoppas att jag får sova i natt, men jag har mina tvivel. Förra året höll dunka-dunkandet på ett par dygn. Det borde inte vara tillåtet, inte nattetid i alla fall...

13-06-23:

Dunkandet håller fortfarande på, men i går kväll stoppade jag öronproppar i öronen och har därför kunnat sova en del i natt. Vädret är som i går: mestadels ljusgrått, några solglimtar, men i alla fall inget regn (ännu). På vår tidiga morgonpromenad släppte jag lös Bonnie och Stella, och de sprang lyckliga varv efter varv på de stora gräsytorna här utanför. Bonnie hittade dessutom några smaskiga kaninlortar så hon tyckte att morgonpromenaden var synnerligen lyckad.

PS:

Dunket har äntligen upphört! Skönt! Jag har alltid tyckt bäst om tystnad! Solen har tittat fram och vädret är hyfsat, fast blåsigt. Jag åkte till Vällingby en sväng och köpte bl a en ny almanacka. Jag har en sådan som räcker från 1/7-12 - 30/6-13, så läget var akut. Jag vill ha en svensk så jag kan hålla reda på svenska högtider och namnsdagar. Och jag är ju inte här vid årsskiftet så jag kan köpa en normal (för kalenderåret). Men nu köpte jag en Filofax (pocket) med lösbladssystem, så framåt jul kan ev någon av de mina i Sverige köpa lösa blad (för 2014) och skicka till mig.

Nästa vecka ska jag köpa flyttlådor, för jag har bara kommande vecka på mig att packa de saker som jag vill flytta ner till El Campello. Flyttfirman hämtar visserligen inte flyttgodset förrän jag kommer tillbaka från Skåne, men de behöver snarast veta hur många kubikmeter det blir. (Och det vet jag inte förrän jag har packat.) Det är bl a alla foton, men även en del andra småsaker. Och så vill jag ta ner min sköna säng och mitt praktiska arbetsbord som jag har här. I så fall skulle jag förstås köpa en billig resårsäng på Ikea (de säljer en mjuk för bara 695:-) + ett litet arbetsbord, för att ställa här. Jag kan ju inte vara utan dessa möbler, men de behöver inte vara av så hög kvalité eftersom de bara skulle användas under kortare perioder. Det känns fel att min sköna säng står oanvänd här - nästan 11 månader om året.

Hundarna är väldigt förtjusta i det väldoftande svenska gräset, men själv saknar jag värmen i El Campello. Annars är här OK. Jag har ett stort fint rum här i Hässelby strand. Tänk om jag hade kunnat flytta ner hela rummet till El Campello... Det senare skojar både Ulf och jag om. Fast antagligen gör vi så i stället, att Ulf flyttar in sina matsalsmöbler i mitt nuvarande rum här - precis som de stod innan jag flyttade upp. Och sedan flyttar jag in mina möbler i det rum som en gång var Åsas, och som nu är matsal. Det är ju inte rätt mot Ulf, om det finaste rummet i lägenheten (mitt nuvarande) står tomt största delen av året. Då är det rättvisare att Ulf har det till matsal. Nu, när jag har färre saker här, klarar jag mig utmärkt i ett rum på 12 m². (Detta är 22 m².)

13-06-25 (om den 24:e):

Gårdagen försvann i ett nafs. På morgonen så var hundarna och jag ute på promenad. På förmiddagen åkte Ulf och jag till Bromma. Vi gick inom Elgiganten och fyndade en kamera åt mig. En nästan precis likadan som den jag har (och har slitit ut). Den här heter Canon Ixus 140 och har 16 Megapixlar, 8 x zoom (28 - 224 mm enl gamla systemet), närgräns 1 cm samt wifi-överföring. Vi fick ge 990:- vilket är ett bra pris. Nu har jag tre nästan likadana kameror (varav nummer två inte fungerar längre). Eftersom jag fotograferar så mycket så måste jag alltid ha med ett extra minneskort, samt ett extra batteri. Kamera ett och kamera två hade inte likadana laddbara batterier (så jag fick köpa extra batteri även till den andra) - och nu visar det sig att kamera tre inte har likadant batteri som nummer två. Alltså måste jag köpa ett extra batteri även till den här kameran. Jag förstår inte varför de måste byta batterityp mellan var modell! Nu har jag dessutom tre olika (men likartade) batteriladdare... Det känns som resursslöseri. Den nya kameran har jag ännu inte hunnit testa. Förresten har jag inte hunnit testa min nya dator heller. Jag har varit för trött...

På kvällen (direkt efter jobbet) kom Johan och hans fästmö Linda och hälsade på oss. Det var förstås jätteroligt! Vi bjöd på te, bröd och pålägg - och så pratade vi förstås. Vi bestämde att Ulf, jag och hundarna ska komma och hälsa på hemma hos dem på söndag eftermiddag. (Och på lördag är vi hembjudna till Nova (Bonnies dotter/Stellas syster) och hennes husse och matte i Nynäshamn.) Innan dess ska vi köpa flyttlådor så jag kan börja packa. (Allt bör vara packat före helgen!) Och egentligen hade jag velat träffa Eva och hennes Larzan i eftermiddag (enda dagen de är här och kan), men det hinner jag inte för i dag ska jag till tandläkaren (14:20) på årskontroll. (Och därefter ska Ulf och jag uträtta ett par ärenden.) Jag har nästan lite för fullt program just nu...

Vov på er! I går kom min storebror Johan, och hans Linda, hem till oss. Det var vov-kul! Fast Stella kände inte igen dom - så hon skällde på dom först. Mycket skällde hon. Det är bara för att hon är en fegis som hon skäller så mycket. Det är dumt att vara en fegis. Man ska vara modig - som jag!

Jag kände förstås igen dom bums. Både Linda och Johan tycker om hundar, och dom är vov-bra på att klappa mig! Så jag satte mig mellan dom med en gång. Och då började Linda klappa mig. Vov-skönt klappade hon!

Men sen, då såg vi att min päls fastnade på Lindas tröja. Det blev ganska snyggt tycker jag, fast hon borstade bort det igen.

Ja, vov! Det är verkligen inte mitt fel att jag fäller just nu. Sånt kan man inte bestämma själv. Men mig gör det ingenting. Jag har mycket päls - så jag kan gott dela med mig lite.

Ja, vov på er då!

PS (om den 25:e):

Vi har nyss kommit hem från stan, och jag är trött. Jag upplever Stockholms city som väldigt stressigt. Det är folk som rusar runt överallt (oftast med mobilen vid örat), och en massa bilar därtill. En förmildrande omständighet är förstås att "allting" finns där... Efter tandläkarbesöket (allt var bra som vanligt) gick vi ett par ärenden, Ulf och jag. Bl a  gick vi till Smarta Saker (http://www.smartasaker.se/) där jag köpte en SmartPad (en praktisk anti-glid-matta för småsaker, som de säljer för halva priset nu).

Förresten köpte jag en sådan här skylt i en annan affär:

Jag gillar texten. Det är samma fabrikat som skylten Bed & Breakfast  - You Make Both som jag har på gästrumsdörren. Den här nya tänker jag sätta i hallen hemma i El Campello.

På väg till stan stötte vi som hastigast ihop med Mia och hennes hund Smulan. Vi hann bara prata några minuter, men hoppas kunna ses en stund på måndag. I morgon ska jag (eller vi) till Vällingby för att köpa flyttkartonger. Efter Skåne-vistelsen måste jag förnya mitt pass och nationella ID-kort. Båda går ut den 14:e augusti. Eftersom jag har nästan slut på min medicin Levaxin, så måste jag hinna med ett läkarbesök också. Plötsligt är det så mycket som ska hinnas med.

13-06-26:

Jag har glömt att påpeka, att vi har haft riktigt fint väder ett par dagar i rad: sol och upp emot 25º. Men i dag är det lite halvmulet, och det regnade i natt. I dag ska jag till Vällingby för att köpa flyttlådor.

Vov! Nu gick matte ifrån datorn - för att koka te, så då passar jag på att låna den. Jag har ju inte berättat om i går. Då träffade jag tre av mina svenska hundkompisar. Först så träffade jag Mimmi. Mimmi är en trevligt hundflicka - och vi nosade lite, och pratade lite, och så. Fast vi hade egentligen mer att prata om. Men matte hade bråttom bara för att hon skulle till tandläkaren.

Och sen, när matte hade kommit hem igen, då mötte jag Nelli och Flisan. Men dom hade fel matte med sig, så vi pratade inte alls. Vi bara sa vov till varandra. Men vov, nu hör jag att matte kommer. Jag får skynda mig att hoppa ner från skrivbordsstolen. Ja, så hon inte märker att jag lånade hennes dator i smyg. Vov-vov så länge.

PS:

Nu har jag varit hos Shuregard i Vällingby och köpt 10 vanliga flyttkartonger, en extra stor kartong (till bäddmadrassen), en rulle bubbelplast, samt en stor bit (3 x 6 meter) kraftig plast (att slå in säng samt skrivbord i). Ulf följde med och hjälpte till att bära hem allt. Sammanlagt kommer det att bli knappt 2 m³ som ska flyttas (fast flyttfirmor brukar räkna annorlunda och få det till fler m³). Jag kommer att anlita Djuvfeldts åkeri.

I morse var det grått och såg ut som om det skulle kunna börja regna när som helst. I eftermiddags blev det plötsligt varmt (23º) och soligt, men nu (kl 18 precis när jag är på väg ut med hundarna) så kommer det några regnstänk. Typiskt svenskt sommarväder...

13-06-27:

I dag har jag varit på Ikea i Barkaby. Jag tyckte att det var lika bra att åka dit innan jag börjar packa. Jag köpte en mjuk resårsäng (Sultan Slåstad) inkl bäddmadrass och ben, ett enkelt men funktionellt arbetsbord (se nedan) samt två taklampor (+ några små el-tillbehör som inte finns i Spanien). Så nu har jag ersättning för de möbler som jag ska flytta ner. Budfirman kommer med varorna i kväll (efter kl 17).  Jag lät dem ta allt, även småsakerna (samma pris). Det var enklast så eftersom jag åkte buss+tåg+buss mellan Hässelby strand och Barkaby Handelsplats, och dessutom hade bråttom för att Bonnie skulle slippa hålla sig så länge.

När jag kom hem så kom bara Stella och mötte mig i dörren. Ulf var nämligen ute med Bonnie. Hon hade sagt ifrån att det var dags, sa han. Hade jag vetat att han skulle gå ut med henne, så hade jag inte behövt stressa fullt så mycket. Nu rusade jag genom varuhuset (utan att titta på mer än det jag skulle ha), skrev upp på vilka lagerhyllor de olika varorna låg, rusade vidare till tag-själv-lagret, sedan till kassan (lång kö) och slutligen till budfirman. Därefter rusade jag till bussen. (Jag var hemma fyra timmar och fem minuter efter att jag gått hemifrån.) Nåja, jag fick tag på allt jag skulle - och det är viktigast. Nu är jag drygt två tusen kronor fattigare, men det är det värt att kunna få ner mitt bästa skrivbord och min skönaste säng till El Campello. Det är ju där jag bor!

Jag kommer att ha kvar en hel del möbler i Hässelby strand ändå (utöver sängen och skrivbordet jag köpte i dag): Två garderober, fem hurtsar, fem Billy-bokhyllor, en bäddfåtölj, ett matbord, fyra matbordsstolar, en skrivbordsstol, några pallar, ett par balkongmöbler och en del annat smått (+ mattor, tavlor, kläder, hobbyartiklar, hundsaker, gardiner, lakan, handdukar, lampor, prydnadssaker, verktyg etc). Så tomt blir här inte...

 

13-06-28:

I dag har jag börjat packa. Fast så värst långt har jag inte kommit. Det enda jag har packat klart är sängen och skrivbordet. Sedan har jag fem öppna flyttlådor där jag löst har lagt ner sådant som ska med. Men de lådorna ska förstås packas ordentligt sedan (så att lådan blir full ut i alla hörnen och kan staplas, och framförallt så att ingenting kan gå sönder vid normal hantering).

Här står sängen, skrivbordet, samt den stora kartongen som bl a innehåller bäddmadrassen och benen till skrivbordet. (Den senare är långtifrån full.) Alla de vita tejpbitarna håller förstås plasten på plats. Spännbanden håller också plasten på plats, men är framför allt till för att det ska bli lättare att bära. (Plast är halt...)

Jag återvann så mycket jag kunde av materialet som Ikea-sängen var inslagen i, både pappbitarna runt kanterna och den kraftiga plasten.

Och här ser ni min nya säng bäddad med rena lakan, och i bakgrunden alla påbörjade flyttlådor. I de transparenta plastlådorna vid sängens kortsida finns några av alla de foton som ska packas ner. Ja, det lär ta ytterligare ett antal timmar innan allt är ordentligt nerpackat, och jag blir knappast klar i dag. Men skrivbordet är monterat, och de nya lamporna på plats.

Skärmen på min gamla dator har börjat krångla oftare (igen). Nu svartnar den, eller blir svartrandig, mest hela tiden. Det är förstås irriterande. Men jag har inte ens hunnit starta den nya datorn än. Jag vet ju att det kommer att ta tid att installera alla program - och framför allt att lära mig använda pekskärm och Windows 8, så jag väntar tills jag är mindre stressad.

Förresten tänkte jag ta ett foto i går med min nya kamera. Men när jag satte på den upptäckte jag att jag måste ställa in datum mm innan jag kan börja använda den, så jag tog fotot med den gamla (det gick fortare). Allt har sin tid. De tekniska prylarna får vänta, trots att jag egentligen vill börja använda dem bums. 

PS:

Snart är det dags att gå sista rundan för i dag med Bonnie och Stella. Jag har packat hela dagen, men ändå inte fått ihop mer än två färdiga lådor, samt tre nästan färdigpackade. Det är svårt att fylla lådorna helt, när jag inte har några mjuka saker (som t ex kläder) att fylla ut i hörnen med. När jag packar fotona så öppnar jag några kuvert emellanåt. Det väcker så många minnen att se de gamla fotona. Det är alla dessa fotona som jag ska skanna in efter hand som jag hinner, hemma i El Campello. Det ser ut att bli tre flyttlådor fyllda enbart med foton, kanske fyra. Jag har bl a massor av foton på barnen. Dem ska jag försöka skanna in först, så jag kan skicka till barnen allteftersom jag blir klar.

Jag fotograferade av ett par av dem, de som jag hade framför mig just då, för att visa här. På första fotot ser ni Jenni, Johan och Linda i skogen. På nästa foto står de finklädda på studsmattan i vardagsrummet i vårt hus Gläntan.

Sedan kommer ett på Johan (fotot blänkte) taget i Gläntan, och sen ser ni Jenni och Linda på trappan till vårt hus Lyckan.

Sen kommer ett foto som är taget hemma hos mamma för sisådär 26 år sedan. Från vänster: Uno, jag med Jenni i famnen, Linda, Robert, Dan och Mia.

Ett foto av mamma som ung, troligen taget året innan hon fick mig. Så ung hon ser ut! Och sedan ett på mamma och mig.

Sen två på mig som ganska liten, kanske i fyra-fem-årsåldern. Det första är taget hemma hos min mormor och morfar i Munka Ljungby.

Och slutligen ett av mig någon gång i 20-22-årsåldern tror jag (taget inomhus i dåliga ljusförhållanden).

Ulf bjöd mig på mat mitt i allt packandet, och inte vilken mat som helst. Först serverade han svampgratinerad zucchini.

Därefter bjöds jag på ungsbakad lax med chévreost och pinjenötter, samt råris. Inte dumt alls ska jag säga! Det blev ett mycket trevligt avbrott i packandet.

13-06-29:

Vi har haft jättetrevligt i dag - hela familjen! Vi har varit i Nynäshamn och hälsat på hemma hos Nova (alltså Bonnies dotter & Stellas syster). Jag har en hel del att berätta, men i kväll är jag för trött. Vi var bara där tre timmar, men resan tog fem - så vi har varit borta nästan hela dagen. Jag tog 371 foton och Ulf tog 58! I kväll får ni bara se fem. Som ni ser är Nova en kopia av Bonnie, så när som på att öronen fortfarande hänger lite i topparna. Hundarna måste ha känt igen varandra, för de kom bra överens med en gång.

Samling vid "vattenbaren":

Här ser ni de båda systrarna tillsammans:

Ni kommer att få se många fler foton, men jag vet inte när jag kommer att hinna lägga in dem. (De ska ju bearbetats först.) I morgon är vi bjudna till Johan och Linda, och på måndag ska jag och hundarna träffa Mia och Smulan, och på tisdag reser jag och hundarna till Skåne. Bonnie har förstås en hel del att berätta, men hon är ju också bortbjuden - så hon har heller inte tid ännu...

13-06-30:

I morse regnade det, och det är risk för enstaka skurar. (Men jag hoppas förstås på uppehåll och solsken!) Om 45 minuter ska vi gå till tunnelbanan som tar oss till tåget som går till Upplands Väsby. Vid stationen ska Johan och hans Linda möta oss. Jag ser fram emot att få träffa dem igen!

Jag lägger in ytterligare ett foto från i går, en ansiktsbild av Nova. Visst ser hon glad och pigg ut! Och även om det inte alls är korrekt med hängande öron på en chihuahua, så ser det ju charmigt ut. (Jag undrar varför öronen blev så, när ingen annan i släkten har hängande öron?)

Nova är i utmärkt fysisk form, och sprang fortare än både Bonnie och Stella. Dessutom kunde hon lätt som en plätt hoppa upp på 60 cm höga möbler. Bonnie skulle inte ens våga försöka, och Stella klarar inte att gå i en vanlig trappa... De tre hundarna hade mycket roligt tillsammans i går! Det är ju synd på sitt sätt att vi inte bor grannar, för då kunde de leka oftare.

PS:

Vi har haft så trevligt hos Linda L och Johan, och sedan även hos Lindas föräldrar Janita och Lennart (dit vi gick senare på eftermiddagen)! Men i kväll är jag för trött för att berätta några detaljer. Ni får bara se ett enda foto i kväll (på Linda och Johan förstås), resten kommer när jag hinner.

I morgon ska jag tvätta, packa väskan inför min treveckors Skånevistelse, samt träffa Mia och Smulan. Egentligen borde jag göra en massa annat också - men det kommer jag inte att hinna.

13-07-01:

Jodå, väskan är packad (och jag behövde inte sitta på den för att kunna stänga den). Tvättat har jag också hunnit. Och i kväll har jag, Bonnie och Stella hälsat på hemma hos Mia och Smulan samt Smulans tre valpar. Jag tog förstås flera foton på valparna. Men i kväll hinner jag inte lägga in några. Klockan är mycket och jag ska hinna duscha och tvätta håret innan jag går och lägger mig. Jag lovar att ni ska få se fler foton från träffen med Nova, från när vi träffade Johan och Linda, från i förmiddags när Bonnie, Stella och jag gick en skogspromenad, och från i kväll. Men det blir varken i dag eller i morgon.

13-07-02:

Nu är vi i Helsingborg - Bonnie, Stella och jag. Resan gick bra, och hundarna skötte sig utmärkt. Själv är jag mycket trött, för jag har fått en överdos av resande på sistone. Lena mötte på stationen i Helsingborg, och Linda hade fått gå tidigare från jobbet så hon var hemma när vi kom. Vi hade en trevlig pratstund tillsammans, medan vi drack var sin kopp te. I morgon ska jag ta det lugnt medan Linda jobbar. Jag behöver en mellandag. (Jag orkar inte boka in något eftersom jag känner mig tämligen slutkörd.) Jag planerar att uträtta några ärenden, men kanske jag även hinner lägga in några av fotona (som jag ligger efter med) här. I kväll ska vi lägga oss tidigt. Linda ska upp klockan 05.

13-07-03:

När Linda gick till jobbet 06:30 så masade jag mig ur sängen och gick ut med hundarna. Klockan 08 stod jag i kö utanför vårdcentralen här intill. Jag har nästan slut på Levaxin (mot min hypothyreos) och behöver få ett recept. Jag gick dit på fastande mage ifall de skulle ta blodprovet redan i dag. Jag fick en tid hos en läkare måndagen den 8/7 (och då ska jag också få ta blodprov, så jag fastade "i onödan" i dag), men läkaren skrev ut en burk Levaxin som jag kan hämta redan i dag.

Sedan gick jag hem till Linda och åt en försenad frukost. Det är lite halvmulet och blåsigt i dag. Jag har tillbringat förmiddagen framför datorn och har nu redigerat klart alla fotona. Ni ska få se dem här nedan (massor med foton), men jag kommer inte att skriva så mycket text till. (Jag är alldeles för trött för att få ihop något vettigt...)

Här kommer totalt 70(!) foton från träffen med Nova den 29/7. Som jag redan tidigare har berättat så var vi hembjudna till Novas matte Irja och husse Petri i Nynäshamn. Det var jättetrevligt! Solen sken, hundarna hade roligt och vi blev dessutom bjudna på god mat: grillad oxfilé och en härlig sallad. Och nu vet jag säkert, det jag från början anade, att Nova har det superbra hos sin nya familj! Tack Irja, Petri och Nova för en trevlig dag!

Här följer ett bildreportage:

Både Irja, jag och Ulf fotograferade flitigt.

Alltmedan Nova, Bonnie och Stella lekte och hade kul i den stora trädgården.

 

Nedan ser ni hur lika Nova och Bonnie är - utom på öronen.

Visst är Nova och Stella söta tillsammans! Nova inbjöd till lek, men Stella var (som vanligt) lite försiktig av sig.

 

Ja, det var väldigt roligt att träffa Nova (den första) igen!

 

Ja, vov så roligt vi hade! Vi lekte jaga-leken, och nosa-leken och... Och vet ni vad! Vi hundar fick också smaka oxfilé! Vov och smask alltså, så gott det var! Dessutom hade Nova en vov-stor och vov-skön gräsmatta!

På väg till Johan och hans Linda den 30/6 gick vi förbi den här "cykel-parkeringsplatsen" som jag inte kunde låta bli att fotografera...

Det var så roligt att vara hemma hos Johan och Linda. Jag saknar mina barn ska ni veta, och behöver träffa dem! Det är trevligt att Johan har skaffat sig en så söt och rar fästmö!

Vov alltså! Min storebror Johans fästmö Linda - hon är verkligen bra på att klappa hundar hon! Vov alltså så skönt hon klappade mig! Ser ni att jag njuter! Linda har haft hund. Det är nog därför som hon vet precis hur man ska klappa allra bäst.

Hennes hund hette Ludde, men han är död nu. Fast Linda har fina foton på Ludde överallt. Som det här:

Hemma hos Johan och Linda ser det ut precis som i ett heminrednings-reportage. Allting är smakfullt genomtänkt. De har valt en lugn och harmonisk färgskala, med få men genomtänkta dekorationer. Dessutom har de väldigt välstädat. Så skulle jag också vilja ha det! (Både det ena och det andra alltså!)

 

När vi kom hem igen var Stella trött och la sig till ro i ena hörnan på min säng. Visst ser hon liten ut!

Den 1/7 gick Bonnie, Stella och jag en promenad mitt på dagen som vanligt. Oftast går vi gångvägen nedanför Strandliden, men ibland går vi åt andra hållet och genom den lilla skogen. Det var den senare vägen vi tog, när jag hade kameran med. Jag fotograferade dels vår promenadväg och dels husen där vi bor. Här följer ett bildreportage om den lummiga delen av Hässelby strand:

Skogen är full av intressanta lukter, tycker både Bonnie och Stella. Och ibland prasslar det spännande bland löven...

Här nedan syns den gamla eken:

Bonnie och Stella är förstås väldigt lyckliga när de får springa fritt på de stora gräsmattorna.

Här börjar grönområdet nedanför vårt hus.

Husen från gårdssidan:

På kvällen hälsade vi på hemma hos Mia, Smulan och Smulans tre valpar. Smulan, som är yorkshireterrier, hade parat sig med en hane av rasen kinesisk nakenhund. Valparna, en tik och en hane som var "nakna" och en hane med päls, var nu fyra veckor. Trots att jag tycker bäst om hundar med mycket päls, och trots att den pälsklädda hanen hade silkesmjuk sådan, så tyckte jag att den lilla minsta flickan var sötast!

Vov på er! Häromdagen så hälsade jag på hemma hos min bästis Smulan! Vov så kul det var att träffa henne! Hon var sig precis lik. Ja, utom att hon har stora bröst nu. Det är bara för att hon har fått valpar, och diar dom nu. Tänk! Min bästis Smulan har blivit mamma - precis som jag!

Smulan visade mig valparna. Tänk - valparna fattade med en gång att jag också är en mamma. Ja, så dom kollade om jag också har mjölk. Men det har jag ju inte nu. Nä mina valpar har ju blivit stora.

Jag hälsade, och nosade, på alla tre valparna.

Vov-söta är dom allihopa. Fast inte lika söta som mina egna valpar förstås. Men så är dom ju inte chihuahuor - utan kinesiska yorkies. Och chihuahuor är ju liksom finare än alla andra hundraser. Ja, det tycker jag i alla fall. Men alla valpar är gulliga!

Jag vill nog ha fler valpar när jag tänker efter. Fyra räcker inte. Och dessutom fick jag ju bara behålla Stella. Jag måste börja leta efter en vov-snygg chihuahua-kille så jag kan para mig en gång till. Ja, vov då!

Det var som vanligt trevligt att träffa Mia. Hon är alltid så trevlig och positiv. Dessutom tycker jag att hon har snyggt inrett hemma hos sig, bl a har hon en del lite romantiska inredningsdetaljer i rosa. Sådant som jag också tycker om, men som Ulf helst ser att jag inte har där han vistas... Jag hoppas att Mia och Smulan kommer och hälsar på oss i El Campello längre fram. Det skulle vara roligt!

Vov alltså - som jag reser! Nu har jag rest tåg ända till Skåne, till min storasyster Linda i Helsingborg. Ja, matte och Stella följde med mig. Stella och jag reste som vanligt i vår rosa resväska. Först så satt jag och tittade ut. Men det var inte mycket att titta på. Bara skogar och hus och sånt.

Sen så tittade jag åt andra hållet. Men där satt en husse och en matte  - och en katt! Så dit ville jag ju inte titta. Man kan väl inte titta på en katt heller!

Stella hon tittade mest på matte. Men sen så blev vi så vov-sömniga båda två, så vi la oss till ro och sov en stund. Och sen så kom vi fram.

Nu bor vi hos Linda.  Hon har ordnat det vov-bra för oss. Hon har lagt fram ett mjukt fårskinn som vi kan ligga på, och var sin gnagpinne till Stella och mig. Linda begriper sig på hundar. Nu är det bara en skål oxfilé som fattas. Vov då!

Det känns bra att jag nu har kommit ikapp med alla fotona som jag hade lovat att visa er. Det var bra att jag fick en lugn mellandag i dag. Jag har varit ute med hundarna förstås, hämtat min medicin på apoteket, samt gått och handlat. Nu måste jag bara gå till en riktig djuraffär för att köpa specialfoder åt Bonnie och Stella. (Deras är snart slut.) Djuraffären som låg härintill tidigare, har nu flyttat ganska långt. Kanske jag får ta bussen till en annan som jag känner till (där jag var kund när jag bodde här i Helsingborg). Jag har fortfarande 1½ timme på mig innan Linda kommer hem från jobbet.

13-07-04:

Jodå, hundarna fick sin mat i går. De valde också ut var sin smaskig gnagpinne i affären, och gnagde sedan flitigt på dessa i går kväll. Jag är inte lika övertrött i dag, för i natt har jag sovit nästan sju timmar, varav fem i sträck. (Fast jag behöver åtta.) I eftermiddag kommer Lena hit efter jobbet, och sedan ska vi tillsammans besöka Höganäs Outlet - samt fika. Bonnie och Stella ska förstås följa med.

Ni vet ju vid det här laget att jag är väldigt intresserad av heminredning. Ni har kanske också har förstått att jag favoriserar ljusa milda färger som bas. Jag undrar om jag skulle ha klarat av att bo i lägenhet med sådana tapeter som det finns i Lindas lägenhet. Linda bor i en hyreslägenhet, och vill därför inte lägga ner en massa pengar på sådant som hon inte kan ta med sig när hon flyttar - som t ex nya tapeter. Det bodde en ung man i lägenheten före henne - och han älskade tydligen mycket stormönstrade och mörka tapeter. Det är inte lätt att välja textilier och tavlor till sådana, Linda har gjort så gott hon kan. Så här ser tapeten i vardagsrummet ut:

Halltapeten är åtminstone enfärgad, så den går an:

Sovrumstapeten:

Kökstapeten:

Dessutom hade mannen lagt in ett mörkt laminatgolv på de befintliga plastmattorna. På sådant golv syns vartenda litet dammkorn...

Jag tänker (som tröst) att det skulle ha kunnat vara ännu värre. Tänk om tapeterna vore stormönstrade som ovan - men en vore illgrön, en annan tomatröd etc. (Hemska tanke!) De här håller i alla fall en något så när enhetlig gråbrun färgskala. (Men golven matchar inte.)

Lägenheten, som har stora fönster och högt i tak, skulle kunna vara väldigt ljus och trevlig, men är nu ganska mörk och dyster. Linda har gjort vad hon kan för att förta det dystra intrycket. Hon har valt en vit soffa. Kuddarna är vita med grönt blad-mönster (+ någon enstaka pastellrosa). På sin säng har hon ett vitt överkast. Jag vill inte fotografera hennes lägenhet just nu. Det är nämligen någon (gissa vem) som har lagt/ställt resväskor, kläder, toalettartiklar, hundsaker, papper, pennor och en dator, på alla annars tomma ytor - så Lindas lägenhet är just nu inte så prydlig som den brukar vara. Dessutom står det en stor uppblåsbar säng i vardagsrummet som jag och hundarna sover i.

Vädret är hyfsat här, men det är bara 18º ute fast solen skiner och klockan har hunnit bli 10:15. Utsikt från Lindas balkong:

Det är roligt att vara i Skåne - och underbart att träffa mina barn. Men jag saknar El Campellos klimat! Min mödosamt uppbyggda solbränna har redan börjat blekna... Väderleksprognosen för El Campello:

Dessutom är det nu mellan 24 och 25º i havet...

Prognosen för Helsingborg:

PS:

Lena och jag tillbringade över fyra timmar i Höganäs. Vi besökte outlet-butikerna för Höganäs Keramik, Kosta/Orrefors och Bra Böcker, samt en heminredningsbutik, en sportaffär, och så avslutade vi med ett besök hos Oldsbergs Ost: http://www.oldsbergsost.se/ inne i centrala Höganäs.

Hos Höganäs keramik och Kosta/Orrefors (och även i heminredningsbutiken) fanns det massor av vackra saker som jag gärna hade köpt om inte min kassa hade varit begränsad. Men jag köpte två skålar ur Rörstrands Pergola-serie (till mig själv), och tre olika sorters ljuslyktor, samt en skål (alla i glas) från Orrefors (presenter till mina spanska vänner).

     

Sen köpte jag boken Hundsjukdomar från A till Ö (kan vara bra att ha), samt En dag till skänks av Anna Gavaldi. (Jag har tidigare läst en bok som jag tyckte om av den franska författarinnan.)  

Oldsbergs Ost har jag aldrig besökt tidigare, men det hade Lena. De har inte bara en massa goda ostsorter utan även hembakat knäckebröd med massor av frön (jättegott!), spännande marmelader, olivoljor, fina små chokladpraliner, lemonad gjord på riktig frukt, italiensk glass, och en massa annat spännande. Jag köpte en liten bit brieost med tryffel, en stor bit hembakt knäckebröd, en liten burk fikonmarmelad samt några bitar chokladdoppad lakrits. Den trevliga innehavarinnan Monica Oldsberg bjöd Bonnie och Stella på några små osttärningar var, vilket de uppskattade mycket. Hundarna uppförde sig som vanligt perfekt, och fick som vanligt många komplimanger.

13-07-05:

Vi har just kommit in från en lång härlig promenad - Linda, hundarna och jag. Vi gick först en lång runda genom Pålsjö skog, sedan ner till havet och förbi Fria bad, vidare till Gröningen och Norra hamnen och sedan genom en park på väg upp mot Lindas lägenhet. Nu ligger Bonnie och Stella och gnager på var sin gnagis (tjurmuskel = favoritsorten), men jag antar att de somnar snart. Vi har gått raskt i två timmar. Det blir många steg för så små ben. (Jag borde ha haft kameran med, för vi gick förbi mycket som var vackert, men det hade jag inte...)

13-07-06:

I dag har Linda och jag handlat i några av affärerna längs Kullagatan. (Bonnie och Stella var hemma och vilade.)  Jag köpte ett par shorts och Linda köpte ett par sköna jeans samt en vacker trä-ask med fågelmotiv (att ha tepåsar i). Efter att ha fikat gick vi en lång promenad i Pålsjö skog med småvovvarna.

 

Vov och voff! Tänk en så bra skog det finns här där Linda bor. Pålsjö skog heter den. Den är vov-stor! Och det luktar vov-spännande i den. Och man kan gå vov-långt i den. Det gjorde vi i dag. Fast först så gick vi dit. Till skogen alltså.

Vov alltså, så många vov-spännande lukter jag hittade. Som jag nosade, och nosade, och nosade...

Skogen är väldigt grön! Både gräset, och alla bladen på träden, är vov-gröna!

Vet ni vad? Jo, jag är en väldigt modig hund jag. I dag vågade jag till och med gå över en bro. Modigt va!

Fast när vi hade gått, och gått, och gått. Då tog skogen slut. Då kunde vi se havet, och Danmark. Jag har varit i Danmark och kissat jag. Inte för att skryta - men jag har faktiskt kissat i sex olika länder jag... Det har inte Stella. Hon har bara kissat i Spanien och i Sverige.

Men sen så gick vi bara förbi en massa hus. Ja, och några blommor. Matte och jag luktade på blommorna. Matte tycker att blommor luktar vov-gott. Fast personligen tycker jag att fågelskit luktar bättre. Mer intressant liksom.

Sen kände jag plötsligt igen huset där Linda bor. Det är stort och gult.

Det var bra att vi hittade hem igen. Ja, för jag var både hungrig och trött i tassarna. Vov på er!

13-07-07:

I dag har vi (=Linda, mamma, jag och hundarna) varit i Arild och hälsat på hemma hos Sonja, Curt, Gunilla och hunden Lucy. Vi hade fantastiskt trevligt! Men eftersom vi kom hem först vid läggdags, så får ni vänta på berättelse och foton. Nu längtar vi alla till sängen (Bonnie och Stella har redan lagt sig till ro).