Sparad dagbok 27. (Fr o m 13-07-08 t o
m 13-11-17.)
13-07-08:
Nu är vi hos Jenni i
Ängelholm, hundarna och jag. Vi tog bussen från Helsingborg
12:35. När vi kommit fram så bjöd Jenni mig på en mycket god
tre-rätters-middag. Sen gick vi en promenad med Bonnie och
Stella, och nu har jag börjat installera mig.
I morse hade jag tid hos en
läkare på vårdcentralen nära där Linda bor. Jag fick lämna blodprov, och så gjorde läkaren en hälsokoll. Svaren på
blodproverna får jag om någon dag, men de värden vi kunde se bums
var bra. Läkaren ska skriva ut medicin för ett år framåt åt mig.
Det känns enklast att stöka undan allt sådant här på egna
modersmålet. (Jag gör den årliga hälsokollen i Sverige så länge
jag betalar skatt här.)
I går var vi alltså i Arild,
hos min kusin Gunilla samt moster Sonja och morbror Curt. Det
var väldigt trevligt att träffa dem alla, och de bor så
underbart vackert. Gunilla har skaffat sig en liten hund (Lucy),
en papillon som är jämngammal med Stella.
Så här ser det ut när man
kommer gående på gången in till Sonjas och Curts hus:


Det är förstås Skälderviken
(med Bjärehalvön vid horisonten) man ser. Visst bor de vackert!


Vov på er!
Jag har fått en ny kompis! En vov-trevlig kompis! Lucy heter
hon. Lucys matte kom och hämtade oss på stationen i Ängelholm.
Ja, för först så hade vi åkt tåg från Helsingborg. Men sen så
skjutsade matten oss till Arild där Lucy bor. Lucy kom och mötte
oss när vi kom. Först så hälsade vi på varandra alla tre. Och
sedan så började vi leka.


Vi lekte
jaga-leken, och rulla-på-gräset-leken och hitta-spännande-lukter-leken. Vov alltså, så kul vi hade. Vi lekte
jaga-leken allra mest.


Det var jag
som hittade den mest spännande lukten! Jag hittade katt-bajs
under en buske. Ja, dom har två katter också. Lucy sa att
katterna är helt okey, men jag litar inte på katter jag. Fast
det var gott bajs. Jag hann smaka lite innan matte kom och grävde
ner det, och tog mig därifrån.
Gunillas hus ligger på andra
sidan grusplanen.

Hon har ett jättetrevligt
vardagsrum! Ljust, luftigt och med stora dörrar ut mot den gröna
trädgården. Resten av huset är också trevligt. Hon har ett stort
kök med många fönster och ett matbord med plats för många. Jag
tycker, precis som Gunilla, om att ha plats för många vänner i
köket. Jag tycker att det känns mysigare att sitta så, än vid
ett matbord i vardagsrummet eller i separat matrum. (Men spanska
kök har sällan plats för ett bord som rymmer fler än två...)

Sonja bjöd oss på en jättegod
krämig grönsakssoppa. En stund efter maten så gick Gunilla,
Linda, de tre hundarna och jag på promenad.

Mellan huset och havet är det
naturreservat. På ena sidan går får och betar, på andra sidan
går det kor. Djuren jobbar förstås med att hålla landskapet
öppet.

Vi tog vägen genom fårhagen.

Lucy visade
oss var hon brukar gå sina luktrundor. Först gick vi förbi
några konstiga djur - får heter dom. Lucy kände ett av dom, så
hon hälsade.

Men sen, vet
ni vad jag upptäckte? Jo, hela marken var som ett gående bord -
fullt av delikatesser. Ja, vov och smask alltså! Det var
fårlortar och kaninlortar om vartannat. Massor! Vov så gott! Jag
började smaska i mig så snabbt jag kunde. Men då var matte
väldigt elak. Ja, först så drog hon i kopplet och nästan släpade
mig på marken. Och då var det vov-svårt att äta samtidigt. Och
sen var hon ännu elakare. Hon bar mig tills vi gick ut genom en
grind. Och där tog det gående bordet slut. Hon är väldigt
missunnsam min matte. Hon unnar mig inte såna här extra
delikatesser. Jag får nästan alltid bara torrfoder. Det är
faktiskt ganska synd om mig. Vov-voff!
Det är väldigt vacker natur
på Kullahalvön.

Ni ser Kullen längst bort.


Badstranden är stenig.



Medan vi var ute och gick så
satt mamma Birgit, Sonja och Curt i uterummet och pratade. Vi
hade verkligen tur med vädret. Jag hade bara en tunn klänning på
mig, och frös inte ett dugg. Och mamma hade solklänning som ni
ser.



När vi kom tillbaka så fikade
vi tillsammans. Gunilla bjöd på en smaskig
rabarber/vinbär/jordgubb/smultron-paj med vispgrädde. (Jag åt
förstås för mycket, bara för att det var så gott. Jag som redan
har gått upp ett kilo sedan jag kom till Sverige...) Sen satt vi
länge och pratade. Mamma och Sonja pratade en del om sina
föräldrar Edith och Sigfrid, och om när de var unga. Sonja
konstaterade att hon numera liknade Edit på många sätt, och
mamma tyckte att hon själv är mer som Sigfrid.


Gunilla satt en bra stund med
Stella i famnen. Stella är ju ganska försiktig av sig, och hon
går inte till vem som helst. Det brukar ta ett bra tag innan hon
vågar. Men hon gick genast fram till Gunilla med glatt viftande
svans.

Rätt som det var började det
bli sent, och dags för oss att åka hem igen. Tiden flyger ju
snabbt i väg när man har trevligt! Gunilla var så snäll så hon
skjutsade först mamma till Munka -Ljungby, och sedan oss andra
till Helsinborg. Det skulle vara roligt om jag hinner träffa
Gunilla en gång till innan jag lämnar Skåne för den här gången.
13-07-09:
Jag har sovit gott i natt.
Jenni lät mig sova i hennes säng, och så sov hon själv på en
uppblåsbar madrass. När jag skriver de här raderna så är Jenni
på jobbet. (Hon har ett sommarvikariat där hon delar ut internpost
inom handikappomsorgen.) Just nu är himlen täckt av moln och det är
bara 10º ute. (I går när vi lade oss var det bara 7º.) Jag
kollade för säkerhets skull att alla termometrarna visade lika,
jag fattade först inte att det var sant att det var så kallt. I
El Campello är detta vintertemperaturer - och nu är det ju
sommar. När Ulf talar varmt om den fina svenska sommaren - så
glömmer jag hur vädret egentligen är här. Jag har tagit med mig
shorts, korta kjolar, klänningar och sollinnen - men bara ett
par långbyxor. (Och bara en tunn ofodrad jacka.) Fast hittills
har jag haft tur med vädret. Det har inte regnat en endaste
gång.
Men, eftersom jag i grunden
är optimist så citerar jag Stig Olins gamla slagdänga:
♫
Jag tror, jag tror på
sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen...♫
Om solen tittar fram så
besöker vi nog Hembygdsparken i dag - Jenni, hundarna och jag.
Och förmodligen besöker vi mamma i morgon.
PS:
Strax efter lunchtid tittade
solen fram, och eftermiddagen blev solig och fin. Alltså gick vi
till Hembygdsparken. Vi fick förstås en vacker promenad genom
Ängelholm, både på vägen dit och hem. Först passerade vi
Tegelbruksparken.

Sedan gick vi över Mejeribron
mot centrum. Längs räckena på alla broarna hänger det blomlådor
med olika sorters blommor i. Det är väldigt vackert!

Längs Storgatan finns några
relativt nybyggda hus som jag tycker om, just för att de inte
ser alltför nybyggda ut. Det är egentligen en lång lång huskropp
på var sida gatan, men med olika fasadmaterial så att det ser ut
som flera mindre hus. Och visst blir det mycket trevligare så!


Nedan ser ni husen från
bilden ovan till vänster, från andra sidan (mot Rönne å).

Vi gick vidare mot
Hembygdsparken. Där finns det många intressanta djur att nosa
på. Men Bonnie upptäckte att de flyttar på sig om man nosar för
närgånget...

Dovhjortarna är alltid vackra
att titta på.

Själv tittade jag särskilt
intresserat på burfåglarna eftersom jag är lite sugen på att ha
sådana igen. Jag tittade på undulater, splendidparakiter och
några stora papegojor. Det fanns en bur där det skulle finnas
Lessons sparvpapegoja, men jag såg inte en enda. Kanske de var
inomhus? Men jag fick lite intressant information om dem. Det
står på skylten att man kan ha dem tillsammans med
kanariefåglar. Det visste jag inte. Men jag skulle ju gärna
vilja ha bådadera, så det gladde mig att läsa att de trivs ihop.

Förutom alla burar och
inhägnader med djur, så finns det en väldigt stor lekplats i
Hembygdsparken. Inte konstigt att parken blir full av
barnfamiljer så snart vädret är fint. I en liten röd stuga sålde
en kvinna egentillverkad keramik. Där fanns många fina saker.
Hunden nedan skulle kanske t o m Ulf tycka om? Den är lättskött
i alla fall...

Jenni och jag åt var sin
Engelholmsglass, men hundarna fick nöja sig med vatten. På
hemvägen gick vi längs Rönne å nästan hela vägen.




Vi gick över Järnvägsbron där
planteringarna gick i blått.



Under Carl XV's bro passerade
turistbåten Laxen.

Ängelholm är den svenska stad
som jag tycker allra bäst om. Den är vacker, mysig och precis
lagom stor. Om jag hade varit jätterik så hade jag köpt (eller
hyrt) en "semester-bostad" i Ängelholm. En liten "övernattnings-lägenhet"
som jag (vi) kunde bo i när jag besöker de mina i Skåne. (På
sikt kan de ju bli jobbigt för barnen att ha mig inneboende.)
Uno ringde nyss. På torsdag
är vi bjudna hem till honom, Anita och Ted i Farhult. Sen har
jag och Jörgen bestämt att vi ska träffas. Vi har dock inte
bestämt dag än. Kanske på fredag?
13-07-10:
Jag hittade en liten fästing
(nymf) i pannan på Bonnie nu på morgonen. Jag undrar om hon fick
den i går i Hembygdsparken? Jag fick i alla fall bort hela med
hjälp av en pincett. Det är den första fästingen som Bonnie har
fått. Och för min del får det gärna var den sista...
Klockan 10:30 ska Jenni,
hundarna och jag gå ner till stationen för att därifrån ta
bussen till mamma i Munka-Ljungby.
PS:
Vi tillbringade en trevlig
lunch och eftermiddag hos mamma Birgit - Jenni, hundarna och
jag. Men det har varit molnigt och rysligt kallt (18º),
och dessutom väldigt blåsigt i dag, så vi kunde tyvärr inte
sitta ute i mammas fina trädgård. Jag hann frysa mycket nog - på
väg till och från bussen...
När vi gick från bussen på
väg till mamma, så passerade vi Munka-Ljungby kyrkogård. Jag har
inte varit där på flera år, så vi gick inom som hastigast.

Jag tittade förstås på min
pappas grav, som kyrkogårdsförvaltningen numera sköter om. (Så
länge mamma orkade sköta den var stenen alltid ren, och omgiven
av blommor.) Pappas aska ligger under stenen, eller rättare sagt
de förmultnade resterna av askan. Men för mig finns inte pappa
där. Han finns mera på fotografiet som jag har stående i mitt
sovrum, men framför allt i de minnen jag har av honom. En gång
kommer inte längre någon att minnas honom, så som alla föregående
generationer så småningom glöms bort. Det är väl som det ska
vara. Det är här och nu man ska umgås med de sina, och säga att
man tycker om dem! En dag kommer det att vara för sent.

Jag tittade också som
hastigast på graven där min mormor Edith och min morfar Sigfrid
ligger, och på graven där min moster Svea och morbror Sone
ligger. Jag har flera andra släktingar som också ligger begravda
på kyrkogården (alla på mammas sida), men det var för kallt att
gå runt och titta i dag - och dessutom väntade mamma.

I morgon ska jag alltså
besöka Uno med familj i Farhult, och på fredag ska jag besöka
Jörgen i Helsingborg. Därefter har jag inget inbokat på flera
dagar. Jag hoppas förstås kunna träffa Gun och Dan (och deras
familjer) också.
PS2:
Mina allra närmaste vet att
den där tjuven, som bröt sig in i bilen på väg ner till Spanien
häromåret, stal Bonnies och min matsäck. I en påse müsli som jag
hade med mig, låg ett halv-deciliters-mått i vit plast. Ett
sådant mått har jag letat efter sedan dess. Praktiskt taget alla
måttsatser innehåller kryddmått, teskedsmått, matskedsmått,
decilitermått och oftast även ett kaffemått (som också är 15 ml
precis som matskedsmåttet). Men några halvdecilitermått har jag
inte sett - förrän i dag, när jag besökte den lilla ICA-butiken
här där Jenni bor. Där hittade jag precis en sådan måttsats i
vit plast som det stulna halvdecilitersmåttet en gång tillhörde.
(Den innehåller ett halvdecilitersmått i stället för ett
kaffemått.) Jag köpte tre måttsatser! (De kostade bara 16:90:-
/st.) Jag tycker att halvdecilitersmåtten är perfekta bl a till
müsli, men även till tvättmedel.

13-07-11:

Grattis på
födelsedagen Eva!

I dag skiner solen! Skönt -
så slipper jag frysa. Gun och Sara ska också komma hem till Uno
i dag, och de tar mamma med sig på vägen. Kul!
PS:
Ny studie visar:
Chihuahuan – en äkta indiansk
hundras!
Chihuahuans ursprung
har länge varit omtvistat. Nu visar en genetisk studie att den
är en äkta indiansk hundras, utan någon större inblandning från
europeiska hundar. Detsamma gäller nakenhundarna från Mexiko
och Peru.
Tidigare har deras
härstamning varit oklar. Men nu står det klart att de är en
överlevande del av den indianska kulturen, säger Peter
Savolainen, evolutionsgenetiker vid Tekniska Högskolan i
Stockholm och ledare för studien som publiceras i Proceedings of
the Royal Society. Även inuiternas slädhundar, som
grönlandshunden och den kanadensiska eskimåhunden, är äkta
amerikaner. De saknar helt genetiska kopplingar till de hundar
som européerna förde med sig till västra halvklotet.
Av studien framgår också
att en del gatuhundar och andra förvildade hundar i Mexiko,
Bolivia och östra USA delvis har indianskt ursprung. Detta
innebär dock inte att de amerikanska hundarna härstammar från
amerikanska vargar. Studien visar att deras förfäder var de
primitiva hundar som indianernas och inuiternas förfäder förde
med sig från Asien när de invandrade i Nordamerika för drygt 10
000 år sedan. De härrör alltså ursprungligen från asiatiska
vargar, säger Savolainen.
De äldsta bevisen för
hundar på de amerikanska kontinenterna är 8 500 till 10 000 år
gamla. Det är dock troligt att de anlände betydligt tidigare,
möjligen för över 13 000 år sedan när indianernas förfäder
vandrade in i Alaska från Sibirien över det då torrlagda Berings
hav. I dag är de flesta av indianernas hundraser utdöda, men den
nya studien visar att chihuahuan och nakenhundarna från Mexiko
och Peru är av indianskt ursprung. Även inuiternas slädhundar är
äkta amerikaner.
PS2:
Vi har haft en härlig dag i
Farhult. Uno och Anita har så fint, både ute och inne. Ted var
hos en kompis, så honom såg jag bara som hastigast. När vi kom
så blev vi bjudna på en jättegod lunch. Sedan satt vi ute på
deras terrass och drack kaffe. (Senare fick vi dessutom
rabarberpaj med vaniljsås. Om inte jag går upp allra minst de
där tre kilona jag gick ner innan jag åkte till Sverige - så är
det ett under.) Jag tog några foton, men det är svårt när några
sitter i skuggan och andra i solen. Här ser ni mamma Birgit, Gun
och Uno.

Och här nedan ser ni först
Anita, och sedan mamma och Gun igen.

Och här ser ni Guns dotter
Sara. Sara är vacker som en fotomodell!

Vov och voff
på er! Vi har haft vov-roligt i dag! Vi har varit hos mattes
bror Uno i Farhult, och tänk - vi fick springa lösa. Som vi
sprang! Stella och jag lekte jaga-leken vov-många gånger. Och
sen drack vi lite vatten, och sen lekte vi mer. Jag sprang före
och så jagade Stella mig.

Stella
följde efter mig hela tiden. När jag gick också. Fast det var
bara kul.

Och vet ni
vad som hände sen? Jo, vi fick följa med till havet. Ja, i
Farhult får hundar bada på den ena sidan av stranden, och så får
människorna bada på den andra sidan. Det är ju vov-bra! Jag
sprang bums ut i vattnet. Vov som det skvätte!

Och sen så
lekte Stella och jag jaga-leken i vattnet. Och vov! Det är till
och med ännu roligare än att leka jaga-leken på land.


Vi sprang,
och sprang och sprang. Jag sprang fortast, men Stella sprang
också fort. Vi hade vov-roligt alltså!

Sen ropade
matte att vi skulle komma. Först låtsades jag att jag inte
hörde. Men då ropade matte högre. Och då kom jag. Fast jag gick
inte så nära matte att hon kunde koppla mig. Nä, för jag ville
ju springa mer i vattnet. Men då ropade matte med argare röst.
Så till slut kom jag.
Och sen så
gick vi tillbaka till huset där Uno bor. Matte fick låna en
handduk för att torka av Stella och mig. Stella var ganska blöt
och ganska smutsig. Själv var jag bara blöt. Ja, för jag hade
rullat mig i sanden - och då blir man ren. Fast matte torkade
mig noga ändå. Vov då på er!

Ja, Bonnie och Stella hade SÅ
roligt. De njuter av att få springa fritt. Men jag får nog träna
inkallning med Bonnie. Hon gör lite som hon vill. Hon kommer
alltid - men inte bums. (Stella däremot vågar aldrig gå så
särskilt långt från mig, så med henne är det enklare.) Problemet
är ju, att det är koppeltvång inne i El Campello - och man kan
ju inte träna inkallning om hundarna inte får gå lösa...
13-07-12:
I dag har jag tillbringat
eftermiddagen hos Jörgen i Helsingborg. Vi hade förstås en hel
del att prata om, bl a tango - och så uppdaterade vi varandra om
gemensamma bekanta. Jörgen bjöd på en god sallad till lunch, och
sedan jordgubbar senare på eftermiddagen.

Stella satt som vanligt
mestadels i mitt knä, medan Bonnie bäddade ner sig skönt bland
Jörgens soffkuddar. Eftersom solen sken så var vi ute på gården
någon timme. Jörgen och jag satt på en bänk i solen och pratade,
medan hundarna lekte på gräsmattan.

När jag sedan kom hem till
Jenni så var även Linda här. Det känns mycket trevligt att rå om
båda sina döttrar samtidigt. Men nu ska Linda snart åka hem till
sig. Hon har ju jobbat hela dagen och behöver komma i säng i
tid.
13-07-13:

Ett
stort grattis på födelsedagen Linda L!






PS:
I dag har vi tagit det lugnt,
Jenni och jag. Vi har förstås gått några promenader med
hundarna, men annars har vi varit hemma. (Jag gick bara ner på
stan och handlade ett par småsaker.) Jag känner mig ganska
bortskämd här. I dag lagade Jenni en mycket god currygryta,
medan jag bara satt och latade mig. Hon är duktig på att laga
mat Jenni! Till skillnad från mig så tycker hon om
hushållsarbete. (Jag behöver inte ens diska här.)
Vi har ännu inte planerat
morgondagen. Jag pratade med Dan i telefon i dag. Han har inte
semester utan jobbar, och sen har han sin gård och sina djur att
ta hand om. (Samt barnen, men de är stora och halvt
självgående.) Vi hoppas ändå kunna hitta ett tillfälle att
träffas. Kanske nästa helg?
Eventuellt gör jag ett besök
på Väla på måndag. Jenni har lovat att vara hundvakt när hon
kommer hem från jobbet. Jag ska inte handla något särskilt, men
det är kul att gå runt och titta. Väla köpcentrum har blivit så
stort nu, och där finns så många olika sorters affärer.
13-07-14:
Jag har just fått reda på att
min systerdotter Anna, som jobbar på Naturkompaniet på Väla, ska
vara på jobbet nästa vecka. Så nu har jag ytterligare en orsak till att besöka Väla
på måndag. Om jag har tur så finns Anna på sitt jobb just när
jag kommer, och då kan jag passa på att krama om henne som
hastigast.
Vädret är grått och trist i
dag. Det blåser ganska mycket, och termometern visar bara 10º nu
på förmiddagen. Jenni planerar att hålla sig inomhus, och det
blir nog inte så mycket utevistelse för mig heller.
PS:
Jo, vi har hållit oss inomhus
(så när som på hundpromenaderna). Jag har läst i tidningarna
Hus & Hem samt Hem ljuva Hem, som jag köpte
häromdagen. Som vanligt fick jag lite ny inspiration. För många
idéers genomförande saknar jag pengar och plats, men det finns
några som är realistiska. Möbeln Swingrest tilltalar mig både
färg- och formmässigt, men utöver det hutlösa priset - hur i all
världen får man plats med en sådan möbel?

Det är vackert när alla
möblerna är från samma serie (och allt går i samma nyans).
Bilden nedan är förstås en reklambild, och inte fotograferad i
ett riktigt hem.

De här gardinerna visar jag
bara för att de är roliga - och mycket annorlunda. I princip kan
man göra sådana själv. Och måla om gamla pallar i karamelliga
färger är ju ganska lätt, fast just nu har jag inga pallar att
måla. (Däremot väntar mina balkongstolar fortfarande på
ett par lager färg.)

Något som jag kanske
verkligen kommer att genomföra är idén nedan - textiltryck på
kuddfodral. Jag tycker särskilt bra om kuddfodralet i
naturfärgat linne som har tryck med vita fjärilar.

Textilfärg, stöppel-pensel
och schabloner är inköpta på Panduro Hobby. Jag undrar om de
även har schabloner med påskmotiv? (Jag har berättat att
jag vill ha några påsk-kuddfodral, och kanske jag skulle kunna
trycka några själv - när jag nu inte hittar passande tyg.)

Jag läste också följande
rader:

Som ni vet har jag ganska
pelargoner på balkongen, och jag brukar ju vara pålitlig...
När tidningarna var utlästa
så provade Jenni och jag att Skypa, fast vi var i samma rum.
Jenni hade precis lagt in Skype på sin iPad, och ville kolla att
det fungerade. Jag tog två skärmdumpar när hon riktade sin
kamera mot mig. (Jag sitter vid Jennis köksbord.)


PS2:
Jag glömde att visa hur det
nästan alltid ser ut i mitt knä när jag sitter framför datorn
(eller när jag sitter och läser). Chihuahuan är sedan
generationer framavlad för att vara en sällskapshund. Lilla
Stella är en typisk sådan. Hon vill ha sällskap hela tiden! Och
hon är nog aningen bortskämd. För om hon står och tittar på mig,
och samtidigt viftar på svansen (och ev gnäller lite) - så
får hon praktiskt taget alltid komma upp i mitt knä eller i min
famn. (Men det är förstås jag själv som har skämt bort henne...)
Bonnie har inte samma behov av att vara nära hela tiden. Hon är
mer självständig.

Jag har kollat på Panduro Hobbys webbsida. De har tyvärr inga
påsk-schabloner (jag vill helst ha med kycklingar och/eller
påskliljor), och dessutom finns inte just den här
fjärils-schablonen längre. Men jag skulle ju kunna köpa några
burkar textilfärg så länge. Panduro har en butik i Stockholm.
13-07-15:
De har en Panduro Hobby-affär
på Väla också. Jag gick inom och hittade en schablon liknande
den som de hade använt i tidningen Hem ljuva hem - fast
mindre. I gengäld fick jag några blom-motiv på köpet. Så här ser
schablonen ut (det grå är "hålen"):

Jag köpte också tre burkar
färg: kyckling-gul, rosa och vit. Jag behöver kanske blå, grön
och grå/svart också, men kan ju komplettera senare. Färgerna går
att blanda. (När barnen var små målade vi mycket på textil. Fick
de en fläck på tröjan som inte gick av i tvätten - så målade vi
ett kul motiv ovanpå, och så hängde tröjan med ett tag till.) Om
jag nu bara får tag på en kyckling-schablon (och/eller
påsklilje-schablon) så kan jag ha kuddfodrals-tillverkning till
vintern. (I värsta fall får jag väl måla kycklingarna på fri
hand. Det går säkert det också. Och påskägg är ännu lättare att
måla.)
Jag hittade, efter att ha
konsulterat Väla-kartan, Naturkompaniet - och därmed Anna. Det
var kul att träffa henne igen! Vi pratade en stund men jag ville
ju inte störa för länge på arbetstid, så jag gick vidare. Väla
har 180 butiker och är STORT. Det finna många "gator" att gå
vilse bland. Jag hittade flera av de butiker jag ville besöka,
bl a en som säljer Pip-studios produkter. Däremot var det några
butiker jag aldrig lyckades hitta. Väla har 6 stora ingångar och
består av 9 stora "kvarter" och några små. (Allt under tak.) Det
var en hörna (vid ingång 4) som jag aldrig hittade till. Men de
tre butiker jag ville titta i där finns alla i Stockholm, så dem
kan jag besöka i augusti. Jag blev ändå övertrött efter att ha gått
runt några varv på "gatorna", och inom ett 10-tal butiker
(mest heminredning).
Preliminärt åker Jenni,
hundarna och jag hem till mamma i morgon eftermiddag.
PS:
Nu har jag skrivit in andra
sökord - och hittat fler schabloner på Panduro Hobbys webbsida.
Dels den med fjärilen som jag sökte från början, och dels en som
heter kycklingar - men nog tycker jag att det ser ut som
höns. De här:

När jag sedan googlade så
hittade jag webb-butiken Schablonhuset:
http://schablonhuset.se.
Där hittar jag både påsklilja och kycklingar. Så nästa påsk ser
ut att vara räddad...
13-07-16:
Det är mulet och blåsigt i
dag, men det blir troligen uppehåll. (Yr.no spår 0,1 mm.) Vid
lunchtid ska jag och hundarna åka ut till Munka-Ljungby för att
hälsa på mamma. När vi kommer tillbaka så ska jag packa
resväskan och åka ner till Helsingborg igen. Jenni har fått lite
extra att göra - så vi bestämde att jag åker tillbaka till Linda
två dagar tidigare än vi ursprungligen hade planerat.
PS:
Vi kom fram till Linda strax
före 18. Det var jobbigt att släpa på en stor resväska + en
ryggsäck och samtidigt hålla två hundar i koppel. Men jag börjar
få viss rutin nu. (Det är en bit att gå från busshållplatsen
till Linda. I Ängelholm följde Jenni mig till bussen.) I morgon
ska jag tvätta (för det mesta av mina kläder ligger i
smutstvätten nu), i övrigt har jag inget inplanerat.
13-07-17:
I går skickade Alicia foton
på alla mina krukväxter, så att jag kunde se att de mår bra. Jag
visste väl att jag kunde lita på henne. Här får ni se några av
fotona:


Hon skriver också att hon har
lyckats få bort de där vita små flugorna som la ägg på
undersidan av bladen. Jättebra! Jag känner mig lättad! Ni vet ju
att jag tycker mycket om mina växter. Förra sensommaren var det
inte roligt att komma tillbaka hem och finna 2/3 döda. (Cynthia
var ingen vidare blomvakt.) Hädanefter ska jag låta Alicia sköta
mina växter varje gång jag tvingas lämna mitt kära El Campello.
Det är fortfarande morgon,
och jag är i full gång med att tvätta. Andra tvättomgången är
snart klar att hängas upp. Sedan har jag och Lena bestämt
att vi ska gå en förmiddagspromenad med hundarna. Det är bara
18º och lite småmulet, men helt OK väder för att promenera i.
Jag har glömt att visa er
fotot jag tog på Järnvägsbron i Ängelholm i går. Visst är det
fint med alla blommorna på räcket!

PS:
Lena och jag gick en lång
promenad, först ner genom Pålsjö skog, därefter längs stranden,
och slutligen upp genom stan. Småflickorna trippade med raska
steg vid vår sida.

Vov-vov på
er! I dag har vi varit ute på promenad - Lena och matte och
Stella och jag.

Jag gick
tillsammans med Lena, och så gick Stella med matte. Först gick
vi i den där skogen nära där Linda bor - den som det luktar så
intressant i.

Vov-långt
gick vi. Sen kom vi fram till en bro. Och vet ni vad?

Jo,
nu har jag blivit så vov-modig - så jag går över broar som har
springor mellan brädorna. Visst är jag modig! Jag hade nog
spring-fobi innan, men det har gått över nu. Jag är så stolt
över mig själv. Jag vågar! Jag är vov-modig! Och både matte och
Lena sa: "Braaa Bonnie! Duktig flicka!"

Under bron
rann det vatten.

Vi fortsatte
att gå. Vov-långt gick vi. Jag och Stella nosade på intressanta
saker - men matte och Lena dom bara pratade hela tiden. Dom var
faktiskt inte tysta en sekund ens en gång. Fast matte hann
fotografera några blommor ändå.

Sen gick vi
förbi en damm, och ett gammalt hus.
(Pålsjö damm och pålsjö
kvarn.)

Och sen tog
skogen slut, och då kunde vi se havet.
Havet var gråblått och såg
inte alls inbjudande ut. Vi såg heller inte en enda människa vid
Kallbadhusen. (Statyn föreställer Henke Larsson.)


Vi fortsatte mot Fria bad,
som i dag låg övergivet.

Soliga sommardagar brukar
stranden vara full med folk. Det är väldigt finkornig och mjuk
sand. När det är så grått väder som i dag, så syns Danmark bara
som en grå rand på andra sidan sundet.

Hundarna hittade en sandhög
som hade blåst ut på gångvägen, och nosade intresserat. Stella
tittade fascinerat på hur sanden rann nerför den lilla
sluttningen när hon puttade till den med tassen. Det är bra synd
att hundar inte får vistas på allmänna badplatser. De skulle ha
tyckt att det vore så roligt att springa runt i den mjuka
sanden.

Vi gick vidare till Norra
hamnen.


Sedan gick vi en bit längs
Kullagatan för Lena skulle inom en affär och köpa hudlotion.
Därefter gick vi genom Slottshagen, förbi medeltidsborgen
Kärnan, och slutligen hem till Linda. Det var trevligt att
träffa Lena igen. Vi har alltid SÅ mycket att prata om...

Nu har Lena åkt hem till sig,
och jag väntar på att Linda ska komma hem.
13-07-18:
I eftermiddag ska jag möta
Ulf på Knutpunkten. Han ska inte bo här hos Linda, utan i en
lägenhet som hans kompis Bosse N har ordnat, men vi kommer
förstås att ses en del ändå (även om vi inte planerar att göra
alla saker tillsammans).
I går morse, innan Lena kom,
så besökte jag den närbelägna vårdcentralen där jag häromdagen
träffade en läkare. Läkaren hade bara skrivit ut två av de tre
krämer jag använder för min hud, och dessutom har hon ändrat
dosen av Levaxin och jag behöver då en burk med en annan styrka.
(Missförstånd eller glömska?) Läkaren hade semester så jag fick
träffa en distriktssjuksköterska. Hon sa att jag skulle kunna få
de fallerande medicinerna utskrivna på fredag. Men i natt när
jag vaknade av en värmevallning så kom jag på att läkaren
dessutom glömde skriva ut östrogen. (Jag har bara en tablett
kvar.) Så nu sitter jag i telefonkö för att prata med
mottagningen. Jag har plats nummer fem...
Nu har jag pratat med en
sjuksköterska. Hon ska be läkaren skriva ut även detta. Men mina
journaler från tidigare läkare (som läkaren på den här
vårdcentralen beställde bums när jag kontaktade henne) har ännu
inte kommit fram. Alltså har de bara mitt ord på vilka mediciner
jag brukar ta. Det är enklare när man har samma läkare hela
tiden. Jag hade en så bra privatläkare i Stockholm, men han vill
tyvärr inte längre ta emot mig nu när jag är skriven utomlands.
(Det är tydligen krångligare med alla papper då.) Jag bör kanske
fortsättningsvis göra mitt årliga läkarbesök på vårdcentralen i
El Campello. Då ökar chansen att jag får träffa samma läkare
varje gång. Det är faktiskt inte så svårt med språket just vid
läkarbesök. De flesta organ, sjukdomar etc har ju namn på latin
- alltså heter de nästan precis likadant på svenska och spanska.
Det är inte så varmt i dag
heller (19º nu klockan 11), och ganska blåsigt. Men i dag tittar
solen fram mellan molnen, så det är inte helt oävet ute. (Men
jag längtar ändå efter solen och värmen i El Campello.)
Sparad dagbok 26 är full nu,
så jag håller på att skapa en Sparad dagbok 27, men hittills krånglar
själva länkandet - fast jag tycker att jag har skrivit precis likadant som på de andra
sparade dagböckerna...Men hur jag än gör så lyckas jag inte få
det till ett vanligt HTML-dokument.
Så här olika egenskaper har
sidorna, och det är därför jag inte kan länka. Jag har tagit
bort sidan en gång, och börjat om, men fortfarande blir det
samma fel. Men jag är envis. Förr eller senare så kommer jag att
lyckas. Det ska stå htm efter dagbok27...

PS:
Skam den som ger sig... NU
funkar sidan!
PS2:
Linda passade Bonnie och
Stella, så jag åkte själv ner till stationen för att möta Ulf.
Det blev förstås ett kärt återseende. Bosse N kom också. Alla tre
gjorde vi sedan sällskap till den lilla ettan på Jönköpingsgatan
där Ulf ska bo en vecka framåt. Ulf och jag hjälptes åt att
bädda hans säng, sedan gick jag ner på stan och tog därifrån
bussen hem till Linda. I kväll ska Ulf tura med Bosse N, men i
morgon ska vi höras av.
På vägen köpte jag tidningen
Min Hälsa, och där hittade jag bl a några kloka ord. Det
här, sagt av författaren P O Enquist, ligger det mycket i:

PS3:
På lördag eftermiddag är vi
bjudna hem till Gun. Dan kommer också dit. Det ska bli kul!
13-07-19:

Ett stort grattis på födelsedagen Robert!








PS:
Ulf, hundarna och jag har
varit ute och gått en trevlig promenad i Pålsjö skog i dag. Ulf
kom hit och hämtade oss. Som ni ser så blev Bonnie och Stella
överlyckliga när de fick träffa sin husse igen. Ulf hann knappt
komma innanför dörren innan han blev överöst av slickar. Och som
ni ser så viftade de små svansarna så det blev fartränder på
fotona.

På väg till Pålsjö skog
passerade vi den här mycket hundvänliga kiosken.

Se själva - de har separat
hund-meny! Vattnet är gratis, men det finns många goda tillbehör
att välja på. Tuggpinnarna kostar bara 1 krona. Kanske jag fikar
där med Bonnie och Stella en dag? (Jag läste inte så noga på
etiketten på hund-öl-flaskan, men jag hann se att det stod
alkoholfri samt innehåller B-vitamin på den.)

Sommartid är det alltid fint
i Pålsjö skog.
Och så
luktar det så vov-intressant!






När vi kom fram till Pålsjö
paviljong beslöt vi oss för att ta en paus. Ulf bjöd mig på en
våffla med hjortronsylt, vaniljglass och vispgrädde på. Det var
väldigt gott, särskilt själva våfflan. (Jo, det är klart att jag
begriper att jag går upp i vikt av sådant här...)

Bonnie och Stella fick smaka
var sin liten bit av våfflan, men sedan tog Ulf dem så att det
skulle bli enklare för mig att äta.

När våfflan var uppäten så
gick vi vidare. En liten pojke gömde sig i kojan vi gick förbi,
men han syns knappt på fotot.

Vad jag har för mig på fotot
nedan? Jo, jag fotograferar mossa!

Björnmossa är vacker!


Stella undrade vad jag hade
för mig.
Jag visste
att matte bara fotograferade. Det gör hon nästan jämt. Och då
får vi vänta, och vänta på henne. Det är vov-tråkigt att vänta.

Men sen gick
vi igen. Och gick.


Och sen så
gick vi hem igen.
13-07-20:
I dag var det meningen att
jag skulle hämta min medicin på det närbelägna apoteket. Det
visar sig dock att de har stängt i dag, så jag får vänta till
måndag. (Jag har ingen lust att leta reda på vilka apotek som
har lördagsöppet här i Helsingborg. Jag får klara mig utan bl a
östrogen några dagar. Det kan ju vara intressant att se om jag
märker någon skillnad.)
Klockan 12:35 ska hundarna
och jag ta bussen här utanför och ner till Knutpunkten. Därifrån
tar vi tåget till Lund, och sedan byter vi till ett som går från
Lund till Sösdala. Där möter Gun oss klockan 14:20. Dan kommer
också till Gun, så jag får träffa dem båda. Kul! Och på måndag
ska jag träffa Gunilla igen. (Vi har dock inte bokat exakt tid
och plats än.)
Jag glömde berätta, att i går
på eftermiddagen när Linda precis hade kommit hem från jobbet,
så kom Robert och Jenni hit. Det var trevligt att jag fick
träffa dem alla tre en stund. Sedan åkte de ner på stan för att
fira Roberts födelsedag med lite god mat på en trevlig
restaurang. Ett tag efter att de hade åkt så tittade Lena inom,
och vi fick en trevlig pratstund över en kopp te.
På onsdag kommer Gun och Anna
och hälsar på här i Helsingborg en stund. (För övrigt ska jag
packa väskorna den dagen. Det kommer inte att bli lätt att få
ner även nyinköpen i resväskan...) Så nu är alla dagar utom i
morgon, söndag, inbokade. (Kanske Ulf och jag hittar på något
tillsammans då?) Det är skönt att jag har haft mer tid
på mig i Skåne i sommar. Förra året blev det så stressigt, i år
har jag haft mer luft i programmet - och några av mina nära och
kära har jag hunnit träffa mer än en gång. Jag försöker ta igen
ett helt års umgänge på bara några veckor...
Nu ska jag bo i Lindas
lägenhet själv några dagar (med hundarna förstås). Eftersom
Linda jobbar i Ängelholm nästa vecka så ska hon bo i
Skepparkroken för att slippa gå upp så tidigt på mornarna.
(Linda jobbar som sjuksköterska på ett bemanningsföretag i
sommar, och därför varierar hennes arbetsplatser.) Onsdag
natt ska även Ulf sova här. Och på torsdag morgon gör Ulf,
hundarna och jag sällskap till tåget som ska ta oss till
Stockholm igen.
Jag fick mail från Mari-Paz i
dag. Hon trodde, när hon hade sett foto på hundarna springande i
havet vid Farhult, att jag också badade. Nej, här är vattnet
alldeles för kallt. Det lockar inte alls. I El Campello håller
Medelhavet just nu en temperatur på 28º. I så varmt vatten är
det underbart skönt att bada. Jag längtar tills jag får ta mig
ett dopp där... Mari-Paz berättade också om årets firande av
la fiesta de la virgen del Carmen. Fiskarna hade slängt
blommor i havet från båtarna, och sedan hade man avslutat med
fyrverkeri. Spanjorerna älskar när det säger PANG! Fast det
gjorde inte Mari-Paz's hund Lluna. När det började smälla så
gick hon raka vägen hem. Klok hund.
I morse, efter att jag hade
gått upp, men innan hundarna hade gjort detsamma - så hittade
jag dem vilande så här i sängen:

Tittar ni noga så ser ni att
Stella ligger på rygg med benen rakt ut (och huvudet under
täcket), medan Bonnie har lagt sig med huvudet vilande på
Stellas mage. Jag tvivlar på att Stella tyckte att det var lika
skönt som Bonnie tyckte...
13-07-21:
Jag önskar att jag någon gång
i veckan kunde sova en hel natt. Jag blir så trött när jag
aldrig får sova tillräckligt. (I natt vaknade jag av en
värmevallning och kunde inte somna om.) Tur att jag inte jobbar
- för det hade aldrig gått... Vi kom hem sent i går kväll
(22:02), efter en trevlig dag.
Vi lunchtid tog hundarna och
jag bussen ner till Knutpunkten. Vi hade en stund på oss innan
tåget skulle gå, så vi promenerade lite längs kajen, och jag tog
som hastigast några foton av hamnen, Rådhuset och Kärnan. Det
gäller att passa på när himlen är klarblå.




Därefter tog vi tåget till
Lund, där vi bytte till ett tåg som gick mot Hässleholm. Vi klev
av i Sösdala där Gun mötte oss med bilen. När vi kommit fram
till Gun så fick jag veta att mamma också skulle komma, och
färdtjänsten kom strax därefter. Tyvärr hade mamma fått åka runt
i över två timmar över halva Skåne eftersom hennes resa skulle
samordnas med flera andras. En stund senare kom Dan och Louise
också. Dan kom direkt från jobbet. Nej, han jobbar inte på sitt
ordinarie jobb på lördagarna, men på helgerna byter han fasad på
sitt hus. (Från en ful vit plastfasad till en vacker träpanel
målad i det gamla husets ursprungliga färger: ljust ockragul med
fönsterfoder i engelskt rött.) Gun bjöd på fika (och senare på
middag), och vi satt och njöt av sommarvädret och sällskapet.
Även nu tog jag som hastigast några foton (just som Dan skulle
svara på ett sms).

Louise blir sötare för varje
år som går, men jag lyckades inte ta någon närblid på henne.


Hundarna hade SÅ roligt hos
Gun. Den första timmen sprang de bara runt och jagade varandra -
lyckliga över de stora ytorna och friheten. Sedan låg Stella
mest nära mig (oftast i mitt knä), medan Bonnie satt på
gräsmattan och spanade - eller gick en liten luktrunda för sig
själv.


Vov alltså!
Ni kan inte ana så fint Gun bor! Hon har en vov-stor gräsmatta
som man kan springa på! Och inte nog med det, hon har en katt
som man kan skälla på också. (En katt som blir rädd för mig. Bra
va!) Men bäst av allt. Man kan hitta kattbajs under buskarna.

Det gjorde
jag. Hittade kattbajs alltså. Först så åt jag upp det mesta. Det
smakade bra. Men sen så rullade jag mig i resten. Jag var noga
med att kleta in både pälsen och selen - så att den vov-ljuvliga
doften skulle sitta kvar länge. Snyggt blev det också - med
bruna fläckar i pälsen och på selen. Bajset fastnade bra på
rosetten och spetskanten. Jag var så nöjd. Vilken vov-härlig
dag!
Tyvärr så
ville matte tvätta bort det mesta av kattbajs-parfymen. Hon sa
att människorna, som skulle åka med samma tåg som vi, nog inte
tyckte om kattbajs-parfym. Matte tvättade både mig och selen med
en våtservett, men allt gick inte bort, Bra va! Så jag luktar
fortfarande vov-gott! Ja, vov på er då!
Jag orkade inte bada Bonnie i
går när vi kom hem. Jag var så trött efter resan. Gun skjutsade
oss till Hässleholm. Därifrån tog vi bussen till Åstorp. Bussen
var ganska fullsatt och alla tjattrade i mun på varandra. I
Åstorp bytte vi till tåget. Tyvärr hamnade jag intill några
fnittriga flickor i övre tonåren uppklädda för att "göra stan".
De drack ur sin medhavda flaska med alkoholhaltigt innehåll.
Deras högljudda och tämligen intelligensbefriade konversation
var ganska tröttsam att höra på... Slutligen tog vi en buss från
Knutpunkten och hem till Lindas lägenhet. Både Bonnie och Stella
uppförde sig exemplariskt hela resan, men det är ändå jobbigt
att ha hundar i knäet hela tiden. Jag räcker ju inte ner med
fötterna till golvet utan måste sitta och ta spjärn med tårna
hela tiden - för att knäet inte ska slutta så mycket så
att
hundarna glider av. Det är jobbigt att sitta så i två timmar...
När vi kom hem så stupade jag
i säng med en fortfarande något illaluktande (men trött och
lycklig) Bonnie vid min sida. I dag ska jag bada henne, samt
tvätta selen. Vid lunchtid kommer Ulf hit. Vi planerar att gå en
promenad tillsammans alla fyra. Det ser ut att bli ganska fint
väder även i dag.
PS:
Först gick Ulf och jag en
sammanlagt tre timmar lång promenad med hundarna. Vi gick genom
Pålsjö skog till Krematorie-kyrkogården där Ulf planterade en
blomma på sin farfars grav.



På de gravar som
kyrkogårdsförvaltningen
sköter fanns det tio röda begonior. På gravarna i Munka-Ljungby,
som den kyrkogårdsförvaltningen sköter, stod det två vita begonior. Tio röda
är vackrare... Men de gravar som folk sköter själva är förstås
vackrast - som den här blåblommande.

Man kan hitta många roliga
detaljer på gravarna. På kanten av en gravsten stod en liten röd
bil, och bredvid den låg en mutter. (Ligger det en man som gärna
mekade med bilar i den graven?) Jag såg också en liten söt vit
ängel som var nästan helt dold bakom blommorna.

Därefter gick vi hem
med hundarna, som efter att ha ätit och druckit la sig till ro
för att sova. Ulf och jag gick då Hälsobacken ner mot centrum.

Vi passerade vackra Sankt
Jörgens plats, med statyn Lekande ungdom (av
Axel Wallenberg).


Sedan fortsatte vi mot
Knutpunkten och färjehamnen. Ulf ville nämligen ta färjan över
till Helsingör. Hans mål var den lilla gränden Brostræde,
där han ville köpa sig en Brostræde-is (en speciell glass
i hembakad våffla, med tre kulor glass samt grädde och sylt på
toppen). Jodå, en gång varje år unnar sig Ulf en sådan glass.
Jag åt också en, men jag nöjde mig med två kulor glass. (Brostræde-is
är är inte min favoritglass.)

Vi gick runt lite i
Helsingör, men eftersom det var söndag så var alla affärer
stängda - utom vinaffären J S Rasch, men dit hade vi inget
ärende. Det jag normalt köper i Helsingör är bröd. Danskarna
bakar väldigt gott grovt osötat bröd. Och så finns det en liten
trevlig heminredningsbutik på en tvärgata som jag alltid brukar
gå inom.

Enda fördelen med att besöka
Helsingör en söndag, är att man har nästan hela gågatan för sig
själv.

Det finns alltid vackra gamla
hus att titta på. Danmark har ju aldrig varit drabbat av sådan
rivningshysteri som Sverige har.

Efter att ha promenerat runt
lite, så gick vi tillbaka till hamnen och tog färjan hem till
Sverige igen. Till vänster nedan ser ni Danmark, och till höger
Sverige. Sundet (ett av världens mest trafikerade) är ju bara
3,5 km brett här.

Jag gick ut på däck och tog
några foton när vi närmade oss Helsingborg. (Jag hade gamla
kameran, och på den fungerar inte zoomen längre.) Men
Rådhustornet samt Kärnan kan ni kanske urskilja ändå.



På andra sidan piren ligger
stranden med det pretentiösa namnet Tropical Beach.



Själv föredrar jag att bada
vid Fria bad.
Jag är väldigt trött i dag,
och planerar att lägga mig tidigt. Och sen hoppas jag, att jag
kan sova gott hela natten...
13-07-22:
Nja, utsövd känner jag mig
inte precis. I natt har jag nog vaknat 5 - 6 gånger av
värmevallningar. Och även om jag somnade om relativt snart (utom
framåt morgonen), så har det blivit ett par timmars sömn för
lite. Vi får väl se hur det blir framöver. Något mer östrogen
skriver läkaren på vårdcentralen här inte ut åt mig, med
motiveringen att jag är över 60 år. (Men eftersom jag inte kom i
klimakteriet förrän jag var 58, så kan jag ju omöjligt ha ätit
östrogen mer än de max fem år man rekommenderar.) Tja, jag dör
inte av att vara utan. Det kan ju på sitt sätt vara intressant
att se hur stor skillnaden blir.
Men de övriga medicinerna
fanns inte heller på apoteket. Alltså fick jag gå till
vårdcentralen i dag igen, och sitta bortåt en timme i väntrummet
i dag igen... Efter klockan 17 ska i alla fall två av de tre
medicinerna jag behöver finnas att hämta.
Gunilla har fullt upp med
jobb i dag. Kanske vi kan ses framåt eftermiddagen eller
kvällen, men det vet vi inte än. Lena mailade att hon också ska
ta tåget söderut i morgon och föreslog att vi tar samma tåg så
vi får en extra pratstund. Bra idé! Jag är just nu ganska trött
på att tillbringa flera timmar per dag sittande på bussar eller
tåg. (Jag är dessutom åksjuk, men tvingas sitta långt bak på
bussen p g a reglerna för hundar.) Lite trevligt sällskap skulle
verkligen pigga upp resan!
PS:
Nu har jag hämtat mina
mediciner. Så nu har jag både Levaxin och hudkräm så det räcker
för ett bra tag. (Jag hämtade alla burkarna på en gång, så nu
behöver jag inte besöka läkare i Spanien förrän till vintern -
förutsatt att jag struntar i östrogenet.) Eftersom Gunilla ännu
inte har kunnat ta sig ledigt ser det ut att bli en lugn
hemmakväll. (Klockan är 18:20 nu.) Kanske jag borde börja packa
så smått (åtminstone det glas och porslin som jag köpte på
Höganäs outlet)?
PS2:
Nu har jag packat ner allt
ömtåligt i bubbelplast och kartonger. Fast än så länge står allt
bredvid resväskan.
När det blir dags att packa väskan på riktigt får jag varva
de här ömtåliga sakerna med kläder. Måtte allt få plats bara!
Sedan har jag packat min ryggsäck (den jag hade dator, jacka,
matsäck, vatten mm i på nerresan) med de kläder och skor som jag
har fått av Linda (av det hon hade gallrat ut från sin
garderob). Den ryggsäcken har Ulf lovat att bära. Så packar jag
datorn, matsäcken, vattnet och annat smått i min lilla
reserv-ryggsäck som jag ska bära själv. Utöver detta har Ulf och
jag var sin resväska (min är störst), och så har jag väskan med
hundarna i medan Ulf har sin axelremsväska. Detta (tre
väskor var) kommer vi att klara.
Men skulle jag inte få ner
allt i min resväska - då uppstår det problem. Jag skulle få
svårt att bära ytterligare en kasse vid sidan om... Men måste
jag - så måste jag. Nåja, det är bara att hoppas på det bästa.
Om jag kan stänga locket på min resväska vet jag först på
torsdag morgon (då jag även stoppat ner mitt nattlinne,
toalettartiklarna och min Tempur rese-kudde).
Med facit i hand så vet man
alltid hur man borde ha gjort i stället för det man gjorde. Jag
hade inte behövt ta med mig promenadskorna eller min skrymmande
regnkappa ner. Och jag hade klarat mig med en klänning (i
stället för tre). I gengäld skulle jag haft nytta av ytterligare
två-tre toppar. Men det går ju inte att veta i förväg hur
vädret kommer att vara under en så pass lång period som 24
dagar.
När jag googlade för att
hitta en passande illustration till texten ovan, så såg jag att
det var många fler än jag som periodvis har problem att stänga
locket på resväskan. (Problemet uppstår när man har fler saker
med sig på tillbakavägen...)
Fast det finns de som har
större packning...

Snart är det läggdags för
oss. Jag måste försöka komma i säng i tid. I morgon ska hundarna
och jag ta bussen härifrån klockan 10:25. Sedan ska vi möta Lena
på Knutpunkten för att ta tåget mot Malmö tillsammans. Jag ska
kliva av vid Malmö-Hyllie för att ta bussen därifrån till
Katarina, medan Lena fortsätter mot Simrishamn. Det ska bli
väldigt trevligt att träffa Katarina igen. Jag räknar med att vi
kommer hem väldigt sent i morgon kväll.
13-07-24:
Jag hade en SÅ trevlig
gårdag, och har mycket att berätta. Tyvärr fick jag fruktansvärd
migrän under hemresan. Natten har varit hemsk, och jag är inte
bra än trots att jag nu har tagit migränmedicin. Nu, klockan
12:15, ska jag försöka dricka lite grönt te (= dagens första
måltid). Just nu orkar jag inte skriva mer.
PS:
Klockan har hunnit bli 19,
men migrän har jag fortfarande (fast dämpad av medicinen). Jag
antar att det är 72-timmars-varianten jag har fått. Jag tar för
givet att migränen har utlösts av hormonomställningen i kroppen
(så jag är allt lite sur på den oförstående läkaren som inte
begrep att man inte kan sluta tvärt med östrogen, utan måste
trappa ner). Väskan är packad, men sprängfull. Inte nog med att
handtaget har gått sönder - det har ett hjul också. Bara den
håller ihop tills vi kommer fram till Hässelby strand så får jag
slänga den sen.
Om allt som hände i går, och
i dag (Gun och Anna har varit här), får jag berätta på fredag.
Jag orkar inte nu. (Migrän tar på krafterna.) Jag kommer att
stänga av min dator alldeles strax, och inte sätta på den igen
förrän jag har kommit fram till Hässelby strand (sent på torsdag
kväll). Och mail hinner jag knappast läsa förrän på fredag. Hela
morgondagen tillbringar vi på allmänna kommunikationer. Vill ni
nå mig akut så kommer jag att ha på min lilla mobiltelefon, den
med nummer 070 - 622 27 27. (Men låt det gå många signaler,
annars hinner jag inte svara.)
13-07-25:
Efter en lång och jobbig resa
(SJ-tåget var 45 minuter försenat p g a
strömförsörjningsproblem) så anlände vi äntligen till Hässelby
strand klockan 18:40. Ulf och jag bar på fyra väskor var (2
axelrems, 1 ryggsäck, 1 resväska). Min stora resväska vägde 24,6
kg. Det var lite jobbigt vid tågbytena, men det trasiga väsk-hjulet
höll (fast det bromsade och drog snett). Jag tog migränmedicin
både i morse och på tåget, och har fungerat något så när - men
är förstås väldigt trött nu. Hundarna har som vanligt skött sig
exemplariskt! De är fantastiska - både Bonnie och Stella.
Nu ska jag gå till närbutiken
för att köpa lite som jag behöver till frukosten i morgon.
Därefter blir det en hundpromenad - och sedan bums i säng.
När jag har återhämtat mig
(tidigast i morgon eftermiddag) så ska jag berätta mera.
13-07-26:
Tja, inte känns det som om
jag har hunnit återhämta mig, men eftermiddag har det blivit.
Solen skiner och jag har inte migrän (bara en lätt huvudvärk) -
så långt är allt väl.
Men sängen är full av
klädhögar, dels allt rent som ska in i garderoben, och dels en
hög smutstvätt. Både Ulf och jag har packat upp allt som vi hade
med oss. Men tygpåsen som jag hade packat mina fem bästa och
skönaste behåar i (samt en bikini) är försvunnen! Jag såg
den senast i förrgår när jag la fram allt som skulle packas ner
i resväskan. (De flesta kläderna packar jag i tygpåsar, varje
kategori för sig.) Jag har ingen som helst aning om var den
lilla påsen kan vara, eller när den försvann. Jag hoppas att den
ligger hemma hos Linda. Jag la en hel del småsaker, som skulle
packas i min ryggsäck, på Lindas fåtölj. Kanske påsen ramlade
ner bakom fåtöljen? Jag hoppas den kommer till rätta.
Vi lämnade ett regnigt
Helsingborg i går på förmiddagen. Här ser ni mig när jag i
duggregnet skjuter resväskan framför mig - upp för backen mot
busshållplatsen. Bonnie och Stella sitter snällt i sin rosa
väska. Av säkerhetsskäl är locket stängt. Jag bär också en
ryggsäck, samt min rosa axelremsväska. Ulf gick före med sina
fyra (något mindre) väskor.

Bussen tog oss till
Knutpunkten där vi lyckades hitta var sin sittplats. Vi var ute
i god tid och fick vänta en stund på Öresunds-tåget som skulle
ta oss till Lund. Stella tittade nyfiket runt på allt och alla,
medan Bonnie försökte lägga sig till ro för att sova. Bonnie är
liksom lite coolare av sig...


Öresundståget var överfullt!
Jag lyckades hitta en sittplats, inklämd bakom en barnvagn, men
Ulf fick stå - liksom många andra. I Lund hade vi också lite tid
innan nästa tåg skulle komma. (Vi hade själva valt att ha lite
marginaler.) Jag gick bort en liten bit från stationen så att
Bonnie och Stella kunde kissa vid några träd. De kissade var
sitt kiss, mer hade de inte ro till eftersom de var angelägna om
att gå tillbaka till Ulf igen. (Han stod på perrongen och
vaktade alla våra väskor.)
Ombord på SJ-tåget (där våra
sittplatser hade blivit dubbelbokade så vi fick byta plats i
Hässleholm) somnade småflickorna i sin väska.

Ulf såg ganska avslappnad ut.

Men det gjorde inte jag.
Huvudvärken dunkade och jag var fullständigt slut. Dessutom fick
jag några värmevallningar så svetten rann och håret hängde i
stripor. (Jag sov inte, jag blundade bara.) Tja, ni får se fotona i alla fall. Men det finns
betydligt mer
lyckade foton på mig... Lilla Stella blir däremot alltid lika
söt på alla foton. Här passade Ulf henne medan jag gick på
toaletten. Bonnie la sig till ro under tiden, men Stella vill
alltid ha koll på var jag är.

Ja, det var berättelsen om
gårdagens resa. (Snabbtåget blev alltså 45 minuter försenat p g
a bristande strömförsörjning och flera omstarter. Men tack vare
en supertrevlig, pedagogisk och serviceminded konduktör, fick vi
hela tiden mycket bra information om vad som hände.)
I tisdags besökte jag
Katarina, och på vägen dit hade jag trevligt sällskap av Lena.
(Även det Öresunds-tåget var överfullt och många fick stå.)
I måndags fick jag ett mail
från mina vänner Lena och Jan H som också bor i Höllviken, inte
så långt från Katarina. De hade läst här på sidan om mina
resplaner. De erbjöd sig att hämta mig med bil vid Hyllie
station, för att sedan köra mig hem till Katarina. Dels så
skulle jag slippa ta bussen, och dels så skulle vi hinna få en
liten pratstund på vägen. Jag tackade förstås ja.
Fotona nedan har Jan tagit.
(Lena klev också av i Hyllie, eftersom hon skulle träffa sin
dotter som jobbar där.) På fotona står Lena, jag och hundarna på
Hyllie stationstorg. På det översta ser ni i bakgrunden det
stora köpcentrumet
Emporias Bärnstens-entré (med spansktillverkade böjda
tonade glasrutor). Det ska finnas en likadan fast blå entré på
andra sidan byggnaden.

På fotot nedan ser ni bl a
Malmö Arena och Hyllie vattentorn i bakgrunden. Ni ser så glad
jag såg ut när jag fick träffa Lena och Jan.

Jag har nämnt Lena och Jan en
gång tidigare här på min sida. Var det två - tre år sedan tro?
Jag träffade dem för första gången på strandpromenaden i El
Campello. De kände igen mig och Bonnie från min hemsida. Att de
läste (och läser) min sida beror på att de har planer på att
flytta till El Campello själva, lite längre fram när de går i
pension. (De är några år yngre än jag.) Vi har haft mail-kontakt
sedan dess. Så trots att det bara var andra gången vi sågs i
verkliga livet i tisdags, så känns det som om vi känner varandra
ganska väl numera. Jag ser verkligen fram emot att få dem som
grannar i El Campello i framtiden. De är jättetrevliga båda två!
Vi hann prata en del under
bilfärden. De hämtade mig på kvällen när jag skulle åka hem
också, så då fick vi en pratstund till. Jag hade tänkt att jag
skulle ta ett foto på dem, men glömde bort det i hastigheten.
Nästa gång kanske? För vi bestämde oss för att träffas nästa år
igen (fast, som Jan sa, inte nödvändigtvis i bilen).
Om när jag träffade Katarina
ska jag berätta senare, kanske i kväll - kanske i morgon. Jag
har inte redigerat fotona än.
Det enda ytterligare som jag ska berätta för
stunden - är att jag vägde mig i morse. Jag visste att jag skulle
ha gått upp. Jag har ju ätit massor med onyttigheter.
Viktmässigt var det dock inte så farligt, jag vägde 51,2 kilo.
Men fetthalten har ökat oroväckande och är nu uppe i 25,7%. Jag
innehåller alltså 1/4 fett, vilket är lite i mesta laget. 1/5
vore mer lagom. Ja, ja. Jag får ta tag i det hela senare, kanske
inte förrän jag är tillbaka hemma i El Campello.
PS:
Jag kom bara att tänka på,
att när Gun och Anna var på besök i onsdags eftermiddag, då såg
jag påsen med behåar i. Jag tog nämligen upp en behå för att
visa Gun vilken modell (Sloggis one size utan byglar) som jag
tycker är så skön. Jag har tyvärr inga fler än dessa fem...
Gun och Anna besökte oss
alltså några timmar i onsdags, vilket förstås var trevligt. Ulf
var med på slutet. Vi pratade en hel del. (Man måste hinna
uppdatera varandra mycket när man ses sällan...) Anna berättade
om svårigheterna att som vit kvinna besöka Indien (vilket hon
nyligen har gjort). Hon sa att många kom fram och fotograferade
henne, kände på hennes hår, försökte lura henne på pengar etc.
Anna var i Indien tillsammans med en grupp från Scouternas
nykterhetsförbund (tror jag - jag måste kolla så att jag inte
blandar ihop det) för att arbeta några veckor.
Nej, nu orkar jag inte skriva
mer. Jag kommer senare att visa en del av fotona som Ulf
tog i Helsingborg, men i dag blir det inte.
PS2:
Nu blir det ett PS till, men
inte för att jag är utvilad - utan för att berätta om hur trött jag
fortfarande är. Jag brukar handla ganska rationellt, men i dag
gör jag det inte. För en dryg timme sedan satte jag på en kanna
te. Till teet åt jag två knäckesticks med osötat
jordnötssmör på. När tekoppen var nästan tom så skulle jag fylla
på den - men var så trött och okoncentrerad så jag började hälla
te i den öppna burken med jordnötssmör i stället... Nåja, det
gick att hälla ut teet i vasken och jordnötssmöret klarade sig
så när som på det allra översta lagret. Och det fanns lite te kvar i
kannan så jag fick i alla fall en halv kopp till. Så här klantig
brukar jag inte vara. Men i dag är det en sådan dag... Jag
bjuder härmed på episoden och hoppas att ni drar lite på
smilbanden.
Klockan är bara 20, men jag
längtar redan efter att få gå och lägga mig. I morgon planerar
jag att åka till Vällingby för att köpa en ny sloggi-behå:
Och sen måste jag tvätta.
13-07-27:
Jag åkte till Vällingby i
förmiddags. Men behån jag sökte (den på vänstra bilden ovan) var
slut i min storlek överallt, och den högra modellen hittade jag
bara i svart (vilket jag inte vill ha sommartid). Nu har jag
beställt en av varje hos Timarco.se, men de kommer först om 3-10
dar. Jag hoppas ändå att påsen med de andra kommer tillrätta,
jag behöver ha att byta med så jag slipper tvätta behåar varje
dag. Det hela är ett synnerligen världsligt problem - men
ändå...
Nu är jag igång med att
tvätta. (Både Ulf och jag hade ju en del smutstvätt från resan,
och det är skönt att få undan den.) F ö har jag lätt migrän i
dag. Det är väl en ny 72-timmarsomgång - fast "version light" så
jag tar inte någon medicin (tabletterna kostar uppåt 50:-/st och
säkert inte så hälsosamma i längden). Här är varmt men molnigt
och risk för åskskurar. (Det mullrar lite i fjärran.)
Jag ska påbörja packningen av
den sista (eller möjligen näst sista) flyttlådan. Jag ska bl a
packa ner porslinet som jag köpte på Höganäs outlet. Flyttbilen
kommer och hämtar lådorna mellan den 10 och 15 augusti, men det
känns bättre ju snarare jag är klar med packandet. Därefter ska Ulf och jag börja möblera om här...
PS:
Här kommer fotona som Ulf tog
i Helsingborg (+ett från Ängelholm), så lovar jag att i morgon lägga in
fotona som jag tog hemma hos Katarina.
Först fotot från Ängelholm
som är på en reklamaffisch för Malmö Airport. (Ulf visste att
jag skulle gilla texten.) Lägg märke till att fotografen själv
har kommit med på bilden.

Sedan två foton från Råå:


Sedan några från Fria bad och
Gröningen:







Därefter får ni se utsikten
från Terrasstrapporna:


Här syns inre hamnen i
solnedgång.

Till vänster Knutpunkten, och
till höger hotell Marina Plaza.

Och sist, men inte minst,
Ulfs gode vän Bosse Nilsson:
13-07-28:
Även i dag skiner solen, men
enligt prognoserna ska vädret bli sämre fr o m i eftermiddag.
Jag måste säga att jag har haft en väldig tur med "det
opålitliga svenska sommarvädret" hittills. Bara en enda gång har
det regnat på mig! Och minst hälften av dagarna har jag tyckt
att det har varit varmt och skönt. Inte illa alls.
Även i tisdags, när jag
besökte Katarina, var vädret vackert. Jan och Lena skjutsade mig
alltså hem till Katarina. Vi började med att gå en liten
promenad tillsammans, Katarina, Zeke, Bonnie, Stella och jag.
Våra hundar är väldigt olika stora, men har träffats (i El
Campello), så mötet gick bra. Här nedan ser ni Katarina och Zeke.

Zeke var en riktig gentleman
och släppte in Bonnie och Stella på sitt revir, helt utan
protest. Bara när Bonnie närmade sig hans matskål så morrade han
lite diskret (men inte hotfullt). Bonnie och Stella höll sig
mestadels på respektfullt avstånd. Här ser ni hundarna på
Katarinas stora uteplats.





Katarina och hennes man Per,
samt Zeke, bor i ett vackert hus med en stor underbar trädgård.
Särskilt vacker tycker jag att poolen är, på den sidan där den
övergår i ett hav av lavendel.



Både Bonnie och Stella
uppskattade att få gå lösa och utforska trädgården. Katarina och
jag satt bekvämt i utemöblerna och pratade under tiden.


Ser ni Stella bakom den
vackra japanska blodlönnen?

Trädgårdens utkanter övergick
i woodland.

Följer ni Stellas blick på
fotot nedan till vänster så ser ni Bonnie också. Bonnie vågade
som vanligt gå längre bort från mig. Och nog sjutton hittade
Bonnie en fläck att rulla sig i även här. Hon blev lite
svartrandig i pälsen kring halsen - men den här gången luktade
det inte kattbajs utan mer som förmultnat trä, vilket jag
föredrar. (Det var betydligt lättare att få bort också...)

Det är inte bara jag som har
fina pelargoner. Vad sägs om Katarinas Mårbacka-pelargon? Visst
är den stor och fin! Försök att räkna antalet blommor...

Vi satt länge i solen och
pratade, Katarina och jag. Ibland satt Per med en stund, annars
påtade han i trädgården. Senare på kvällen kom två av Katarinas
väninnor (Kerstin, som jag har träffat tidigare i El
Campello, samt Susie), på besök. Vi åt en god middag och hade
trevligt tillsammans. Jag, som hade längre resväg än de
andra, bröt upp först. Lena och Jan stod redan på parkeringen
och väntade på mig, och som ni redan vet så skjutsade de mig
till tåget.
Vi kan härmed konstatera -
att någon vidare pressfotograf skulle jag inte ha blivit. Det
blev bara ett enda foto på Katarina, inget foto på Per, inget på
själva huset, och inget på väninnorna... Jag hade lagt undan
kameran och ägnade mig åt socialt umgänge...
Nu ska jag snart ta rätt på
ytterligare en omgång tvätt. Sedan ska jag ta fram min påbörjade
flyttlåda för att fortsätta med att packa. Det är en konst att
packa rätt, så det tar lite tid. Lådan ska bli "lagom" tung,
vara packad ända ut i alla hörn (så att den går att stapla) och
ömtåliga saker måste packas in väl.
PS:
Efter att jag hade tagit rätt
på tvätten, så har jag inte gjort någon som helst nytta. I dag
känner jag mig plötsligt lite smådeppig. Jag vet inte varför.
Jag har läst för att skingra tankarna. Det går en följetong i
DN: Stenhjärtat av Katarina Wennstam. (En spännande
kriminalroman som också handlar mycket om huvudpersonernas
relationer.) Den går i 53 delar. Jag tycker inte alls om att
dela upp läsningen i så små portioner, men boken är inte utgiven
än - så jag har inget att välja på. Nu läste jag ingen del alls
under veckorna som jag var i Skåne, men Ulf hade sparat alla
DN's kulturdelar, så i dag läste jag alla de avsnitt jag hade
missat. Och nu skulle jag bums vilja veta hur det går, men får
snällt vänta på morgondagens avsnitt - som är nr 37... (Del 53,
den sista, kommer som tur är att publiceras innan jag åker hem
till El Campello igen.)
Bonnie är sur på mig. Hon
vill låna datorn för att skriva sin blogg, men får inte - bara
för att jag är trött och håglös...
13-07-29:
I dag regnar det till och
från, och himlen är grå. Ulf och jag planerar att åka till
polisen för att ansöka om nytt pass och nationellt ID-kort åt
mig. Mina går ut den 14 augusti, och jag måste ju ha ettdera när
jag åker till Spanien. I praktiken använder jag enbart mitt
nationella ID-kort, men om jag skulle vilja åka till ett land
utanför EU/Schengen så är passet bra att ha.
Därefter bör jag förstås
sätta fart med att packa den (de) sista lådan (lådorna)... Och
sen bör jag börja flytta möbler... Men jag har just ingen energi
i dag. Jag är fortfarande lite halvdeppig.
Jag bläddrade i tidningar i
går, och hittade bl a en rolig taklampa. Kanske passar den i ett
kök? (Dock inte hos mig.)
Sen hittade jag en dikt i DN
som jag tycker om. (Den passar min nuvarande sinnesstämning.)

Den här serien ligger det en
del i:

Fast allt var inte bättre när
jag var ung. Många saker är faktiskt bättre nu. Min unga friska
kropp skulle jag gärna vilja ha tillbaka, men jag är glad åt all
den erfarenhet som jag har nu. Lite klokare blir vi faktiskt med
åren...
Något som gläder mig är när
jag hittar Ulf med båda hundarna i knäet. Det händer faktiskt då
och då. Här ser de på fotboll via Ulfs dator.

PS:
Det var lång kö hos
passpolisen. Jag fick vänta 1½ timme (med nummerlapp i handen)
innan det blev min tur. Eftersom jag är svensk medborgare men
skriven i utlandet, så fick jag utöver legitimation ha med mig
mitt spanska residencia-papper samt ett svenskt
folkbokföringsbevis. Nytt för mig är att man numera får lämna
fingeravtryck. Men för alla oss som har rent mjöl i påsen så är
det faktiskt bara bra. (Det kan vara en trygghet att
kunna bli identifierad vid en eventuell olyckshändelse etc.)
Passfotot blev om möjligt ännu värre än det i mitt gamla pass. I
Spanien får man le på passfotona, men det får vi tyvärr inte här
i Sverige (eftersom det ändrar biometrin...) Nåja, om 5
arbetsdagar ska jag ha både pass och nationellt ID-kort som är
giltiga fem år framåt.
Hela dagen har gått, och
inget annat har jag hunnit...

Vov på er!
Min matte - hon är så snål, så snål. Jag har bett henne att köpa
en dator till mig i flera dar, men tror ni hon har gjort det?
Nejdå. Vov-snål är hon. Jag vill ha en dator med tass-vänliga
tangenter som kan skriva blå bokstäver. Ja, för blå bokstäver är
finast. Det är därför som jag alltid skriver med blå. Och jag
behöver en egen dator så jag kan skriva i min blogg när jag vill
- och inte bara när jag får låna mattes dator.
I förrgår t
ex. Då hade jag viktiga saker att skriva. Men jag fick inte låna
mattes dator då, och inte i går heller. Dumt va! Vi var nämligen
ute och nosade i förrgår, Stella och jag. Och vi hittade
vov-många spännande och intressanta lukter. Och jag skulle ju
berätta om dom bästa luktställena. För om mina kompisar Smulan
och Mimmi och My läser min blogg - då vill dom förstås ha
dagsfärsk information. Så dom också kan gå dit och lukta. Men nu
har lukterna kanske blivit svagare. Fast jag visar ändå var
ställena är.
Först så
gick vi en bit. Sen kom vi fram till gräset. Där luktade det
väldigt intressant på några maskrosblad.

Och sen så
hittade vi en oerhört intressant lukt på en lyktstolpe. Det
luktade blandat hundkiss. Stella och jag kissade också var sin
skvätt där.

Och lite
längre fram på gräset - där luktade det mat! Vov alltså! Fast vi
hittade ingen mat.


Ja, sen gick
vi lite till. Och då minsann - då hittade vi en intressant fläck
där det luktade mås-skit.


Och sen
hittade jag en lukt som jag inte vet vad det var. Någonting åt
insektshållet, tror jag. Det är ju inte klokt egentligen - så
många spännande lukter det finns!


Stella
hittade mer mås-bajs att lukta på.


Ser ni
förresten att jag är lika vältränad som vanligt! Jo minsann, jag
kan fortfarande stå på händerna när jag kissar. Vov-starka
magmuskler har jag.


I förrgår
var det varmt. Så Stella och jag vi gick ner till klipporna och
badade tassarna. Och så passade vi på att dricka lite vatten
också - när vi ändå var där.

På hemvägen
så hittade vi ett bra luktställe till! Precis nedanför dom rosa
blommorna.


Och sen så
hittade vi ett ställe där många andra hundar hade kissat. Så då
kissade vi också där. Kissar bäst som kissar överst, som jag
brukar säga.

Men vet ni
vad som hände sen? Jo, vi mötte My! My är ju en av mina
barndomskamrater. Hon är vov-snäll!

Och vi hade
förstås vov-mycket att prata om.

Fast när vi
hade pratat länge så gick vi hem, Stella och matte och jag. Ja,
vov så mycket då!
13-07-30:
I dag har Ulf och jag besökt
Samsonite Outlet i
Barkaby. Där köpte vi en ny
resväska åt mig, en som förhoppningsvis ska hålla betydligt
bättre än min förra. Modellen heter Samsonite Chronolite
Spinner, och storleken är 75 x 50 x 28 cm. Väskan rymmer
hela 95 liter, men väger bara 3,0 kg. Den har fyra hjul och
TSA-lås. Tyvärr finns den inte i vare sig rosa, turkos eller
blå, så jag valde en i silverfärg (=pearl, den fanns även i
svart och rött). Så här ser väskan ut:

Enligt Samsonites reklam är
väsk-materialet Curv det starkaste och lättaste någonsin.
Ulf (jag fick väskan i present av min snälle man) betalade
2799:- vilket är väldigt mycket pengar, men det rekommenderade
normalpriset ligger på 4199:-(!) - så det var ett bra köp. (Just
den här modellen har ännu inte kommit ut i de vanliga
butikerna.)
Nu ska jag bara skaffa en
klatschigt bagagerem (gärna rosa) så att jag på långt håll ser
att det är min väska när den kommer åkande på bagagebandet. Om
jag hittar några söta klisterdekaler ( t ex fjärilar) så sätter
jag på några sådana också. Den vackra men synnerligen ofunktionella Carrefour-väskan är numera förpassad till soporna,
bara drygt ett år gammal. (Den tålde ju varken att man bar den i
handtaget, eller att man körde den på hjulen...)
Ute regnar det, och jag har
inte gjort någon som helst nytta i dag heller... I morgon
eftermiddag är jag hembjuden till Eva, och på torsdag har jag
tid för synundersökning. Men på fredag står "att packa klart"
allra högst upp på att-göra-listan!
På lördag har Bosse L bjudit
hem oss till sig. Om jag packar klart under fredagen så kan vi
alltså börja möblera om på söndag...
PS:
Behåarna som jag hade
beställt kom fram i dag, så nu har jag i alla fall några att
byta med.
PS2:
Jag fick just mail från
polisen som meddelar att mina identitetshandlingar redan är
klara. Det var snabbt jobbat. Då kan jag hämta dem på torsdag,
när jag ändå åker in till stan.
Jag skrev till SJ's
hittegodsavdelning i dag och efterlyste min påse med behåar. Nu
tror jag inte att jag tappade den på tåget, men för säkerhets
skull. Det troligaste är att påsen ligger bakom/under någon
möbel hemma hos Linda.
Jag har lättare migrän varje
dag, och jag vaknar ganska ofta på nätterna (av
värmevallningar), så jag känner mig trött mest hela tiden. Det
är förstås därför det går så långsamt med allt det där som jag
borde göra... När kroppen har ställt om sig så blir jag säkert
bättre igen.
Just nu grubblar jag på hur
min nya väska kan rymma 95 liter, som det tydligt står på
etiketten, när måtten faktiskt stämmer med de ovan angivna. Det
borde bli ca 65 liter eftersom hörnen är rundade... Eller räknar
jag fel? Väskan är ungefär lika stor som min gamla - och jag
tyckte att den var lagom stor. Men hur mycket den rymde räknade
jag aldrig ut. Den här väskan räknas som stor, men hör inte till
de största. (På flyg är ju ändå vikten det avgörande.) Fast
väskan är betydligt större än en 65-liters ryggsäck. Jag undrar
om väsktillverkare räknar på samma sätt som flyttfirmor? (Alltså
inte matematiskt, utan på något annat mystiskt sätt - där alla
volym-mått blir större.) Jag tror hur som helst att väskan rymmer
mycket nog. Om den vore större så skulle jag ha svårt att
hantera den.
Just nu, när det är grått och
regnigt ute, så längtar jag hem till El Campello...
13-07-31:
Mina shorts börjar sitta
trångt i midjan igen. Suck... Trots detta har jag varken lust
eller ork att tänka på vikten just nu. Det är så mycket annat.
Suck igen. Gör jag inget nu så måste jag förstås "dieta" hårdare
sen. Det är alltid lättare att stämma i bäcken än i ån.
Nedan en bild som ska
illustrera olika sorters kalorier: nyttiga till vänster, och
fettbildande till höger. Det är onekligen så att en kilokalori
är den mängd energi som åtgår för att värma upp en liter vatten
en grad Celcius (numera från 14,5 - 15,5º). Men på
människokroppen har kalorierna i olika typer av födoämnen olika
effekt. En kalori är inte alltid lika med en kalori... Själv
borde jag äta mer grönsaker och inga snabba kolhydrater alls.

Nu på förmiddagen skiner
solen, men enligt prognoserna så ska det börja regna igen framåt
dagen. Jag får väl ta med min regnkappa när jag åker till Eva.
PS:
Nu har vi kommit hem igen. Vi
hade sådan tur att det var uppehåll både när vi åkte till och
från Eva. Däremot regnade det när vi var där. Det var förstås
roligt att träffa Eva. Eftersom hon nyligen varit i San Diego i
USA (för att hälsa på sin stilige son som studerar där), hade
hon mycket att berätta, och jag fick också se många intressanta
foton.
13-08-01:
Augusti månad började med
regn, så jag fick användning för mitt medhavda paraply när Ulf
och jag var i stan. Först gick vi till en optiker som gjorde en
noggrann synundersökning på mig. (Jag har inte varit hos optiker
på drygt 10 år, och min syn har förstås försämrats.) Nu ska jag
för första gången få progressiva glas. Om jag minns rätt så är
min synstyrka nu +2,25 på nära håll på båda ögonen, men sedan
skiljer det. På det vänstra har jag astigmatism och så behöver
jag +0,75 för att se tydligt på långt håll, men med det högra
ögat ser jag bra på håll.
Jag hade tänkt mig
fotokromatiska glas, för att slippa ha solglasögon utanpå, men
optikern sa att det inte var tillräckligt för att skydda ögonen
i den spanska solen. Hon rekommenderade sådana solglas som man
sätter utanpå sina vanliga glasögon. Jag hoppas verkligen att
jag hittar ett par bra sådana, annars kan jag bara använda
glasögonen hemma när jag läser, och jag har tänkt mig att ha dem
på när jag går till matvaruaffären också. Det skulle vara kul
att se vad som står på förpackningarna... Utan glasögon kan jag
knappt se om det står schampo eller balsam på flaskorna, och
finstilt text ska vi inte tala om...
Jag hittade förstås inte
precis sådana bågar som jag helst skulle vilja ha - men ett par
lätta, tunna och diskreta metallbågar i neutral silvergrå färg.
Glasögonen ska vara klara inom 14 dar, och ni får förstås se
foto så småningom.
Därefter gick vi till polisen
och hämtade mitt nya pass och nationella ID-kort. På passfotot
ser jag blek och spöklik ut, och håret ser ut som om jag har
varit ute i storm. Rynkorna framträder däremot bra. Tja,
handlingarna är giltiga fem år framåt, och det är huvudsaken.
I morgon förmiddag bör jag
åka till Vällingby för att lämna in min bankdosa till SEB
eftersom jag har avslutat mina konton där. Jag har även några
andra små ärenden. Men sen måste jag packa den sista flyttlådan
- annars kan inte Ulf och jag börja möblera om.
Och sen är det en bok som jag
väldigt gärna skulle vilja börja på. Men den får vänta tills
plikterna är avklarade.
PS:
Jag sitter här och grunnar på
om jag borde ha valt fotokromatiska glas ändå. Det hade jag
planerat, men nu fick jag ingen betänketid när optikern avrådde.
Jag skulle i så fall kunna använda glasögonen som de är
stora delar av året (samt i Sverige), och bara ha behövt sätta på
solglasen på sommaren i Spanien. (Jag har dock hört att man kan
behöva öka lässtyrkan med 0,25 om man har fotokromatiska glas
eftersom de aldrig blir helt klara.) Jag tar för givet att det
är för sent att ångra mig nu. Ordern har redan gått i väg.
Glasen tillverkas i Kina... (Det var Smarteyes jag gick till.)
Optikern föreslog ett par av varje, men det är inte många som
har råd till två par (även om de just nu har 50% rabatt på andra
paret).
13-08-02:
Jag mailade Smarteyes butik i
morse - och tänk, det gick att ändra till fotokromatiska glas.
Det känns mycket bättre så. Då kan jag använda glasögonen både
inom- och utomhus. Och när det är starkt solsken så kan jag
sätta på solglas utanpå, eller bära solskärm/solhatt. De skrev
att de inte brukar ändra lässtyrkan när man har fotokromatiska
glas, men om jag får problem så kan de rätta till det i
efterhand (inom 3 månader).
Sedan uträttade jag några
ärenden i Vällingby. Bl a köpte jag en rosa bagagerem samt några
små klisterdekaler med blommor och fjärilar. Några av dekalerna
kommer förmodligen att slitas av under flygtransporten, men
förhoppningsvis sitter det kvar tillräckligt många för att jag
lätt ska kunna identifiera min väska. (Jag hade tänkt mig 2-3
stora fjärilar på var sida väskan - men sådana fanns inte.) Så
här blev det:

Jag tycker att det blev
snyggare (ni måste inte hålla med), men framförallt gladare.
Vidare sökte jag min
gynekolog i Vällingby. Men det visade sig att hon dels har
semester, och dels har flyttat sin mottagning in till centrum.
Jag skulle annars gärna ha velat fråga henne till råds ang
östrogentabletter. Jag har fortfarande konstant migrän (light-varianten),
och vaknar ofta på nätterna. Ska jag börja ta östrogen igen
(kanske i svagare dos), eller ska jag låta bli och hålla ut
tills klimakteriet är över om ett par år? Det är både för- och
nackdelar med allt..
Klockan är snart 16, och
jag ska strax dricka eftermiddagste. Ännu har jag inte börjat
packa den där lådan... (Det blir nog två till, men den sista
behöver jag inte stänga/packa klart förrän i allra sista stund.)
13-08-03:
I dag har vi varmt och soligt
väder, men jag har mest varit inne och packat flyttlådor. Jag
packade klart den näst sista lådan, och den sista (nr 8) har jag
packat till 3/4. På tisdag väntar jag några böcker från
Adlibris, och det ser ut som om de precis får plats också.
Sen är det inte planerat att flyttbilen ska ta mer. Det blir:
sängen, skrivbordet, 1 stor hög flyttlåda (med madrassen), samt
8 vanliga flyttlådor. Skulle det tillkomma någon liten sak så
kan jag förhoppningsvis få plats med den i resväskan som jag ska
checka in.
I kväll är vi hembjudna till
Bosse L. I morgon kan Ulf och jag börja flytta möbler så smått.
Förhoppningsvis hinner jag träffa Lena (som besöker Stockholm
som hastigast) en liten stund framåt söndagkvällen.
Bonnie och Stella har badat
tassarna i "Mälarens glittrande vatten" (Ulfs uttryck) flera
dagar i rad. Däremot har jag inte låtit dem bada/simma. De är
ändå inte så mycket för att bada utomhus, och en kvinna varnade
för alger i vattnet. Insjövatten lockar mig inte lika mycket som
havsvatten, annars är vattnet badvarmt nu.
13-08-04:
Det var trevligt hos
Bosse i går, och vi blev bjudna på en både god och nyttig
tre-rätters-middag. När vi var på väg till Bosse, och kom fram
till gatan där han bor - då kände Bonnie igen sig, fast det var
ett år sedan hon var där senast. Hon satte full fart fram mot
Bosses port och ställde sig där och viftade på svansen. Tänk att
de har sådant minne de små... Senare så hoppade Bonnie upp i
soffan och satte sig tätt intill Bosse och ville bli klappad.
(Men Stella höll sig mestadels nära mig som vanligt.)
I dag ska vi börja flytta
möbler Ulf och jag. Men vi räknar med att ommöbleringen kommer
att ta minst 3 - 4 dagar. Det är fem riktigt stora möbler, många
andra, samt en ryslig massa småsaker. Och eftersom gången mellan
hallarna är så smal (60½ cm) så kommer vi att bli tvungna att
bära det största genom trapphuset. (Ulfs lägenhet består ju av
två hopbyggda lägenheter, och passagen dem emellan utgörs av en
f d klädkammare.)
I kväll har Lena och jag
bestämt träff i Alvik.
PS:
Klockan har hunnit bli 15.
Ulf och jag har jobbat på bra, men mycket jobb återstår. Så här
såg matsalen ut innan vi började att flytta något därifrån:

Till vänster nedan ena hörnan
av mitt sovrum, med det som flyttfirman ska köra ner till El
Campello stående mot väggen. Till höger ser ni vardagsrummet
innan jag började ställa in alla mina små möbler och saker där.
(Jag försöker tömma mitt rum på allt utom det största, innan Ulf
och jag börjar bära in matsalsmöblerna i mitt (snart f d)
rum.

Ulf har tagit bort tavlorna
samt några andra små saker från matsalen. Och jag ställde mitt
skrivbord framför fönstret så länge.

I mitt rum finns nu bara de
stora möblerna kvar. Men för att flytta dessa måste vi öppna den
oanvända ytterdörren (där det nu står en byrå på insidan) och
bära via trapphuset. Detta jobb påbörjar vi först i morgon, så i
dag kan jag inte göra mer. Jag kan inte tömma
bokhyllorna och garderoberna än - för det finns ingenstans att
lägga sakerna just nu.

I vardagsrummet är det
nämligen redan proppfullt av alla de saker jag har burit dit
från mitt rum. Min dator har jag ställt på köksbordet. Så här
provisoriskt får vi ha det några dagar. Om vi får oväntade
gäster skulle vi onekligen få lite problem... (Fast vi har
stolar på balkongerna...)

13-08-05:
I dag har vi varit flitiga
Ulf, och jag. Nu ser det ut så här i mitt blivande rum:

Mycket återstår dock att
göra. Fem möbler (chiffonjé + bokhylla + två hörnskåp +
sideboard) står ännu kvar, men ska in i matsalen sedan. (Samt
kristallkronan, prydnadstallrikarna mm.) Eftersom dessa möbler
står i vägen så kan jag inte ställa mina där de ska stå än.
Bäddfåtöljen ska stå framför fönstret, skrivbordet där hurtsarna
står och hurtsarna där sideboardet står nu.
I den blivande matsalen såg
det nyss ut så här:

Men nu är Ulf i full gång med
att sätta in alla glasen på sina platser i vitrinskåpet. Tre av
mina möbler står ännu kvar (garderoberna + hörnhyllan). Dem ska
vi bära in i mitt nya rum i morgon (fast först efter att vi har
burit in de fem möblerna som står där, men som ska stå i
matsalen). Det är mycket bärande, men vi samarbetar bra Ulf och
jag.
Bland mina saker i bokhyllan
hittade jag det här gamla vykortet som jag har sparat:

Bilden talar för sig själv...
13-08-06:
I dag har jag migrän för 15:e
dagen i rad. Det är inte så kul. Fast den var bara hemsk de
första dygnen, sedan dess har den varit lindrig. Man får vara
glad åt det lilla...
Även i dag har vi varit
flitiga, Ulf och jag. Av möblerna är det bara sidebordet kvar
att flytta. Sedan är det en väldig massa småsaker förstås, men
dem kan vi ta efter hand. Så här ser det ut nu i våra rum:



Den tjusiga kristallkronan
skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ha kvar i taket, men
tyvärr vill inte Ulf ha min enkla plast-taklampa över
matsalsbordet...
Mitt på dagen tog jag två
timmars paus. Hundarna och jag träffade Mia och Smulan på ängen
här utanför. Mia och jag satt i gräset och pratade medan
hundarna lekte.

Vov på er!
Ååh så roligt jag har haft i dag! Jag har träffat min svenska
bästis Smulan på ängen. Stella och matte och Smulans matte var
också med. Här ser ni min bästis Smulan. Visst är hon vov-söt!
Nästan lika söt som jag faktiskt.

Och vov
alltså! Vi fick gå lösa alla tre. Vilken frihetskänsla! Ängen är
vov-stor! Ser ni mig? Matte ritade en pil på fotot.

En stund
lekte vi jaga-leken, vi tre hundar. Det var vov-kul! Och jag var
snabbast som vanligt.


Fast sen
blev Smulan trött. Hon ville hellre ligga i skuggan och vila.
Ja, det är ju inte konstigt att hon är trött. Hennes valpar har
ju precis flyttat hemifrån. Och man blir trött när man har haft
bebisar i magen, och när man har ammat och uppfostrat sina barn.
Det vet jag. Ja, för jag har ju också fött valpar.
Och sen så
gick Stella och la sig bredvid matte. Stella vill alltid vara
nära matte. Ja, det är bara för att hon är lite feg av sig. Hon
är inte alls så modig som jag.

Jag vågade
gå långt från dom andra. I alla fall när det inte gick förbi
någon stor hund på gångstigen.

Och vet ni
vad? Jo, jag hittade en stor hög med smaskiga kaninlortar. Och
jag åt upp varenda en! Vov-gott var det! Fast matte tycker inte
om att jag äter kaninlortar, så berätta det inte för henne. Vov
då!
13-08-07:
Nu har vi burit den sista
möbeln. Det är skönt att själva grovjobbet är klart. Fast det är
förstås en ryslig massa små saker som också ska på plats. Så här
ser det ut i våra rum nu:

Ulf håller på att sätta
tillbaka allt porslin i sideboardet, men ska strax avbryta för
att åka till Vällingby och köpa spackel.

När han kommer tillbaka så
ska jag börja spackla hål (bl a där Ulfs hörnskåp hängde), och
sedan ska jag måla över de små skadorna. De stora möblerna i
mitt rum står nu på sina nya platser. (Jag hade först tänkt ha
bädd-fåtöljen framför fönstret eftersom det är ljusast där, men
ändrade mig. Jag kan sitta vid skrivbordet när jag ska läsa.)

Varken färgburken,
verktygslådan eller det vita plast-rullbordet ska stå i mitt rum
sen, men behövs ett tag till. I vardagsrummet står nu bara mina
tavlor, mina resväskor, samt det som flyttfirman ska hämta.
Min gynekolog kom tillbaka
från semestern i dag. Vi var väldigt många som ringde under
telefontiden i morse, så jag kom inte fram - men lyckades tala
in ett meddelande. Jag blev uppringd senare. Gynekologen sa att
man inte ska sluta tvärt med östrogen. Hon skriver ut en årsdos
åt mig, och så kan jag själv bestämma om jag vill ta det i lägre
dos (t ex varannan dag) samt om/när jag vill prova att trappa
ner. Jag ska in till mottagningen för att hämta receptet i
morgon. (Eftersom jag är skriven utomlands måste jag hämta ett
pappersrecept, samt betala för receptet, på mottagningen. Annars
sköts ju sådant elektroniskt numera.)
Före kvällen planerar jag att
packa den sista flyttlådan, för nu har alla böckerna från
Adlibris kommit. Boken nedan ska jag dock inte packa ner, för
den vill jag läsa innan flyttbilen levererar mina saker framåt
månadsskiftet:

Jag vill lära mig mer om den
nu så populära korttidsfastan. Jag har ju själv tänkt prova att
fasta 1-2 dagar i veckan (och försöka äta enligt hälsodieten de
övriga). Ni kommer att få en recension så småningom. (Men kanske
jag inte hinner börja läsa förrän jag är tillbaka i El
Campello.)
PS:
Alla flyttlådorna är nu
färdigpackade! Och: Behå-påsen har kommit tillrätta! Det
var jag själv som hade slarvat bort den! Så här hade det gått
till:
För att spara plats i
resväskan på vägen upp från Helsingborg så hade jag lagt påsen
inne i en hopfällbar tyg-korg med metallram som jag hade köpt.
Korgen ska ner till Spanien och har legat överst i den sista
flyttlådan sedan vi kom upp till Hässelby strand. När jag nu
skulle packa det sista ordentligt så upptäckte jag behå-påsen
inuti korgen. Korgen har legat hopfälld hela tiden, tills nu -
och jag hade förstås glömt bort att jag hade stoppat behå-påsen
inuti. Ja, med facit i hand var det dumt gjort - men huvudsaken
är ändå att påsen kom till rätta. Jag har saknat mina
favorit-behåar!
Av detta har jag lärt mig
dels att inte "gömma" saker för väl (utan att memorera var jag
lagt dem), men också att SJ inte längre har någon
hittegodsavdelning. Denna har övertagits av Bagport Sweden AB
som även har hand om upphittade saker från Arlanda flygplats. (Ev
upphittat hittegods återfås mot en administrationsavgift på
mellan 50 och 200 kronor.)
13-08-08:
Direkt efter frukost åkte jag
in till stan för att hämta mitt recept på östrogentabletter.
Gynekologen skrev ut 1 mg's-tabletter den här gången, så kan jag
själv laborera mig fram till huruvida jag behöver 1 eller 2 mg.
(Jag börjar med 1 mg.) Det gäller att få en jämn nivå av
hormoner så att jag slipper ha migrän. Värmevallningarna är inte
heller så kul (särskilt inte nattetid) men är lättare att stå ut
med. I dag har migränen varit värre (det är 17:e dagen), så jag
har inte alls mått bra. Jag tog en tablett östrogen redan i
stan, men är förstås medveten om att det tar några dagar innan
hormonnivån ändras. Det dröjde ju fyra dagar efter att jag
slutat med östrogen innan migränen kom (medan vallningarna ökade
redan efter två dagar). Nåja, jag klagar inte. Man dör inte av
vare sig värmevallningar eller migrän. Fast det är roligare att
slippa...
Efter gynekologbesöket så
gick jag till turistgatan Västerlånggatan i Gamla stan.
Där köpte jag några små souvenirer av olika slag åt mina spanska
vänner. (Allt mellan handgjorda smörknivar i eneträ och magneter
med dalahästar på.) Det duggregnade, men var ändå så fullt med
turister att det var svårt att ta sig fram längs gatan.
På Järntorget hittade
jag butiken Oleana som säljer norsktillverkade tröjor och
koftor i ull och silke. Jag hittade en ursnygg kofta i mörkrött
och starkrosa med mönster i folklorestil, men på prislappen stod
det 2195:-, så jag kunde förstås inte köpa den. Jag tittade in
på deras webbsida
www.oleana.no
och hittade många snygga plagg. Här får ni se några av koftorna
(samt en tröja).


Jag är väldigt trött i dag,
annars skulle jag bl a ha målat över det jag spacklade i går. Nu
gör jag just ingenting. Bonnie och Stella ligger/sitter på
sängen. Jag undrar vad de säger till varandra?



I morgon ska Johan och hans
fästmö Linda komma och hälsa på oss. Det ska bli kul!
Nu regnar det rejält ute...
13-08-09:
Det regnade mycket i natt,
och duggregnar nu. Regnet behövs - men det blir väldigt grått
och mörkt. Det känns inte naturligt att behöva tända taklamporna
mitt på dagen - sommartid.
Jag var tvungen att ta
migränmedicin i går innan jag la mig, men huvudvärken gick ändå
inte över. Fast i dag känns den knappt, så förhoppningsvis ger
den snart med sig.
Flyttfirman kommer och hämtar
mina saker i morgon eftermiddag, och om en stund kommer Johan
och Linda.
PS:
Det var förstås jättekul att
träffa Johan och Linda.
Vi fikade, pratade, och gick en hundpromenad tillsammans.
När de hade åkt så målade jag över det jag hade spacklat
häromdagen. Nu ser väggarna betydligt bättre ut. Jag har så
smått börjat att ställa iordning i mitt rum, och jag ska fortsätta
under morgondagen. Fast riktig ordning kommer här inte att bli
så länge mina resväskor står framme... (Den ena ligger öppen med
en massa kläder och saker i - sådant som ska med till Spanien.)
Vid
14-15-tiden i morgon kommer de från Djuvfeldts transport. Det ska bli
skönt att "bli av med" alla flyttlådorna. Sen kommer jag förstås
att bli ännu gladare då de är på plats i El Campello. Förresten
är huvudvärken knappt märkbar nu. I morgon är den säkert helt
borta.

13-08-10:
Nej, helt har huvudvärken
inte försvunnit, men den är ganska svag - och eftersom solen
dessutom skiner så har jag gott hopp om livet. I sista stund
packade jag en nionde flyttlåda. Det var Ulf som insisterade när
han såg traven med kläder, hundsaker och souvenirer i min öppna
resväska. Precis som jag insåg han att allt inte skulle få plats
i bara en resväska. Nu tog jag ju med en extra upp - eftersom
jag tänkte ha två med mig på vägen ner, men det blir trots allt
billigare att frakta ner ytterligare en flyttlåda - än att
checka in en andra resväska på flyget. Dessutom är det enklare
för mig på väg till och från flygplatserna.
Nu får mina spanska vänner
vänta på sina presenter tills flyttbilen har levererat mina
lådor. Men lådorna ska förhoppningsvis komma fram bara 2-3
veckor senare än jag. Klockan är nu 14:10 och jag väntar på
flyttbilen...
PS:
Jag behövde inte vänta länge.
Medan jag skickade ut ovanstående rader på webben så körde bilen
in på gården. En halvtimme senare var allt lastat i bilen. (Jag
hjälpte till med sängen, samt ett par av lådorna.) Det var en
trevlig man som hämtade mina saker. Intressant var att han
tidigare har jobbat åt Ben på Europaspecialisten. De var
skyldiga honom pengar sa han. Inte så förvånande med tanke på
Europaspecialistens (= EU-flytts) dåliga rykte. Vi är ju
ett helt gäng som har blivit lurade av dem!
Nu ska jag pusta ut lite
innan jag fortsätter att ställa iordning i mitt rum.
PS2:
Nu kan man boka taxi via
internet om man ska åka från flygplatsen i Alicante:
http://www.radiotaxielche.es/aeropuerto.asp (Taxi Elche har
monopol på körningar från flygplatsen - dit kan man däremot åka
med vilket bolag som helst.) Bokar man så möter chauffören inne i
ankomsthallen. (Han håller en skylt med beställarens namn på.)
Det kostar 36 € (≈ 312:-) hem till mig i El Campello. (Betalar
man i förväg via kort så får man 5% rabatt.) Det blir förstås
betydligt billigare att åka buss C6 + Tram, men har man mycket
bagage (eller det är natt och inga bussar och tåg går) så är det
förstås väldigt smidigt med taxi. Jag får se hur jag gör när jag
kommer hem nästa lördag.
13-08-11:
Om sex dygn sitter hundarna
och jag ombord på planet som ska ta oss hem till Spanien.
Plötsligt är det inte så många dagar kvar här i Hässelby strand.
Än ser inte mitt rum presentabelt ut, men jag jobbar på (i
maklig takt). I dag satte jag upp de få (och små) tavlor jag
har. Jag skulle vilja ha en stor ovanför sängen, och en halvstor
ovanför fåtöljen. Jag har tittat på Ikeas webbsida, samt varit
inom Gallerix. De tavlor jag tycker om kostar mellan 500
och 2000:-, och det har jag f n inte råd med. Kanske nästa år?
Jag skulle behöva en ny matta också. Den jag har ser så fin ut
på ovansidan, men baksidan har torkat och smular sig. Det händer
ofta tycker jag - att mattan ser ny ut på ovansidan medan den
från början gummiliknande undersidan har blivit alldeles torr
som fnöske. Jag har varit tvungen att slänga flera mattor av den
orsaken de senaste åren. Så här ser det ut i mitt rum just nu
(lägg märke till hundarna på sängen):


Men än så länge står alltför
många saker framme (mycket som ska med till Spanien, lite som
ska in i skåpen), och prydnadssakerna står huller om buller.
Dessutom står rullbordet fortfarande kvar i rummet, och på
skrivbordet ligger lite verktyg och annat som inte ska vara där.
Tänk om jag hade ett så här
stort sovrum i Spanien! (Detta är 14,6 m².) Så mycket enklare
det hade varit att få plats med allt då. Det är ju inte så att
jag har något emot lite fri golvyta...
I matsalen gjorde vi en
rockad. Vi flyttade in rokoko-byrån (som jag till Ulfs
förtret kallar "bulliga byrån") från lilla hallen och ställde
den framför fönstret. Sedan flyttade vi ut bokhyllan i hallen
och ställde den lilla chiffonjén där bokhyllan stått. Det blev
mycket bättre.

För Ulf återstår att spackla
hål i väggarna, måla över spacklet, och sedan sätta upp alla
sina tavlor, speglar, prydnadstallrikar och lampetter. Samt
sätta upp gardinstång och gardin över det stora fönstret. Men
han har ju ingen brådska utan kan ta lite var dag.
Själv måste jag ju komma
iordning inom några få dagar. I veckan som kommer måste jag
också åka in till stan för att hämta mina nya glasögon. Firman
hoppas få in dem i början på veckan. (Glasen tillverkas i Kina.)
Jag skulle också gärna besöka affären Syster Lycklig (http://www.systerlycklig.se/),
bara för att de har så mycket fina saker att titta på (och för
att kanske köpa något litet). Men ännu har jag inte ens hunnit
starta min nya dator! Jag ska ju både få igång den, och flytta
över allt jag kan från min gamla, innan jag åker. (För det är ju
tänkt att min gamla ska stå kvar här - som reserv.)
I gårdagens tidning såg jag
en lista över de nyttigaste grönsakerna:

Är det så med er också - att
ni inte äter alla sorterna var dag? Jag måste
försöka bättra mig. Grönsaker är ju gott! Här kommer hela
10-i-topp-listan:
Nyttigaste grönsakerna och
rotfrukterna:
1. Gröna blad som spenat,
mangold och nässlor
2. Gröna bönor
3. Broccoli
4. Gröna ärter och sockerärter
5. Avokado
6. Vita bönor
7. Purjolök
8. Blomkål
9. Linser
10. Kikärter
Ute har det börjat regna och
åska, och jag har huvudvärk
för 20:e dagen i rad. Men
annars mår jag bra!
13-08-12:
I dag har jag faktiskt ingen
huvudvärk alls! Kanske
hormonerna äntligen börjar
rätta till sig nu. Både Ulf
och jag har jobbat flitigt i
dag för att komma iordning i
våra rum. Så här ser det ut
i mitt just nu:


Det får duga för stunden.
Fast mattan måste jag byta
ut nästa år, trots att jag tycker
att den är snygg (se vänstra
fotot). Jag dammsög
noga för en timme sedan, och
nu har mattan redan smulat
så här mycket (se högra
fotot):

Ja, och så vill jag ju köpa
några nya tavlor. Till nästa
år ska jag också gå igenom
allt jag har här i lådor och
skåp. Förmodligen kan en del
kastas.
PS:
En bra länk om du snabbt
vill se hur det ser ut på en
adress:
http://showmystreet.com/
Glöm inte skriva landet (t
ex Sweden) på slutet.
Jag har nog visat dem förr,
men på de små lapparna som
jag har satt på översta
lådan på hurtsen som står
bredvid dörren, kan man läsa
följande:


I dag har det varit rejält
blåsigt, och i mitt tycke
kallt. (Det var 14º i morse,
och är 18º nu tidig
eftermiddag.) Jag har fått
ha jackan knäppt ända upp i
halsen för att inte frysa.
Det har kommit några
regnskurar, och det åskar i
fjärran. Det känns som höst.
I dag längtar jag hem...
13-08-13:
Mina nya glasögon kom i går
eftermiddag, så i dag åkte
Ulf och jag in till stan och
hämtade dem. Jag satte på
mig glasögonen när vi gick
vidare. Det var allt tur att
Ulf var med - för jag fick
hålla stadigt i hans arm för
att inte mista balansen. Jag
har aldrig tidigare haft
progressiva glasögon, och
det brukar tydligen ta några
veckor att vänja sig. När
jag som vanligt tittade
nedåt, för att se
trottoaren, så såg jag genom
läsglasdelen och då såg det
ut som om det var ett stort
hål i trottoaren. Då
stannade jag upp, som en ren
reflex. Jag såg inte tydligt
på långt håll heller.
Tydligen måste man röra
mycket mer på huvudet (inte
bara på ögonen) när man
använder progressiva glas.
Just nu är jag lätt
illamående - som åksjuka
ungefär. Optikern sa att jag
skulle använda glasögonen
max tre timmar första dagen.
När vi kom hem kunde jag
bara med svårighet läsa i
tidningen. Jag kunde inte ha
den liggande på bordet som
jag brukar, utan fick hålla
upp den framför mig. En
boktext klarar jag, men jag
ser inte hela raden tydligt
samtidigt. (Det är normalt
sa expediten, för det
upptäckte jag redan i
affären.) Men texten på
datorn klarar jag inte alls
(ännu i alla fall). Jag kan
ju inte hålla upp datorn
framför mig. Och jag kan
omöjligt ha skärm och
tangentbord på samma avstånd
eller i samma vinkel. Jag
hoppas att jag kommer
underfund med hur man ska
titta. Hur gör ni som har
progressiva glasögon? Maila
och berätta!
Förmodligen ska skalmarna
justeras lite till.
Glasögonen sitter aningen
snett, samt lite lågt tycker
jag. Det dumma är att det
tar ett par timmar om jag
ska in till stan och justera
bågarna. Och nu har jag ju
bara ett par dagar på mig
att kolla så att allt är bra.
Annars har man tre månaders
bytesgaranti - om man inte
skulle vara nöjd. Men jag
har ju bara tre dagar på
mig, sedan flyger jag hem.
Och Smarteyes finns
inte i Spanien.
Ulf tog ett par foton av mig
så att ni kan få se hur jag
ser ut i glasögonen. Jag
borde åtminstone ha kammat
håret innan han
fotograferade, och kanske
jag inte borde ha stått i
motljus - men så här ser jag
ut:

Jag är inte riktigt nöjd med
bågens form. Jag hade önskat
en liten aning mer
rektangulära (fast med
rundade hörn), men det fanns
inte. Men färgen är OK, och
bågen är väldigt lätt och
förhållandevis skön. Och det
fotokromatiska glaset
fungerar utmärkt. Själva
glasögonen ser ut så här:

Så kan jag nu bara snabbt
vänja mig vid de progressiva
glasen så blir det nog bra.
(Optikern berättade att en
av hennes kunder hade behövt
tre månader på sig för att vänja
sig vid progressiva glas.)
Själva bågen kan jag ju få
justerad även i El Campello
- men inte glasen.
13-08-14:
I förmiddags åkte jag in
till city och fick justerat
mina glasögonbågar hos
Smarteyes. Nu sitter de
bra. Tyvärr
ser jag inte så bra med
glasögonen. Och det är
liksom vitsen med dem. Jag
hade dem på när jag åkte in
till stan. Jag klarar bra
att se på långt håll nu, och
har lärt mig att inte titta
ner på trottoaren genom att
bara röra på ögonen. Jag får
böja huvudet om jag t ex
vill se var en rulltrappa
börjar. Så långt är allt
väl, och jag är mycket nöjd
med att glasen är
fotokromatiska.
Men! Jag har svårt att läsa
tidningen och klarar inte
alls att se något på datorn.
Jag frågade
optikerassistenten i dag.
Hon sa att progressiva
glasögon inte är avsedda att
användas framför datorn. Man
får sitta med hakan i vädret
om man ska kunna se något.
Och man kan aldrig se en hel
tidningssida, sa hon. Jag
undrade varför man inte sa ett ord om detta innan
jag beställde glasögonen.
Det är ju för att kunna läsa
böcker, tidningar samt på
datorskärmen som jag behöver
glasögon. På långt håll ser
jag ju bra utan.
Jag kanske borde haft
dubbelslipade - eller bara
läsglasögon (som tidigare) i
stället? Hon påpekade att de
har bytesgaranti. Om jag
inte är nöjd så kan jag få
de här glasögonen utbytta mot
ett par andra. Problemet är
ju att jag åker till Spanien
på lördag. Jag frågade om
man kan skicka glasögonen
dit. Hon svarade inte
bestämt men sa att vi fick
lösa det på något sätt. Ja,
suck!
Ulf har köpt sina
progressiva glasögon hos
Smarteyes, och han är
jättenöjd. Han ser bra både
när han läser böcker och
tidningar, och när han läser
på datorskärmen - samt på
långt håll. Han förstår inte
hur jag kan ha sådana här
problem med att se tydligt. Men det har
jag. Nästan allt är suddigt
när jag ska läsa på nära
håll. (Bara en liten cirkel
i mitten är tydlig, och då
får jag sitta med hakan upp
och titta nedåt.) Jag ska göra mitt
bästa för att öva mig de här
dagarna, så får vi se hur
det går.
Annars har jag kopierat allt
(som går att kopiera) från
min nuvarande dator till en
extern hårddisk. Jag kommer
inte att hinna få igång den
nya (eftersom den har
Windows 8 som jag inte har
satt mig in i än) och Ulf
vill att jag lämnar min
nuvarande dator här. Det är
bra synd att man inte kan
kopiera över alla program.
Så enkelt det skulle vara
att byta dator då...
F ö regnar det mer eller
mindre här. Just nu är det
uppehåll så jag ska passa på
att ge mig ut. Jag ska till
Vällingby för att hämta ut
min sista medicin. (Apoteket
hade inte hemma i förrgår,
men medicinen ska ha kommit
in klockan 17 i dag.) Det är
mycket som ska hinna ordnas
innan jag åker...
PS:
Medicinen hade inte kommit.
Leverantören hade missat.
Den kommer i morgon mellan
13 och 17. (De andra
apoteken här i närheten har
också slut.) En helt onödig
"utfärd" alltså, men det
regnade i alla fall inte på
mig...
För er som har undrat: Mina
glasögon kostade 4349:-
totalt inkl synundersökning.
Se prislistan nedan:

Enligt Smarteyes ska
deras läsfält "Inside
freeform" vara mycket större
än normalt. Om jag fattar
bilden rätt så är det den
blå remsan i mitten. Nere i
ytterhörnorna (det ljusgrå)
är det "sliprester" och allt
är suddigt sa kvinnan jag
talade med i dag. Upptill
ser man på avstånd.
Progressiva glas ser alltså
ut att vara konstruerade mer
för att se på avstånd än för
att se nära. Jag trodde att
man skulle kunna se bra på
alla avstånd...

Min dröm är egentligen att
operera mitt sämsta öga (och
få satt in en konstgjord
lins) men det kommer jag
aldrig att få råd med. Det
kostar ca 20'000:- per öga.
Annars har jag närstående
som har opererat båda ögonen
och är mycket nöjda med
resultatet.
13-08-15:
Nu är det bara ytterligare
två dagar som hundarna och
jag kommer att tillbringa
här i Hässelby strand (i år).
Det är soligt ute, men
kyligt. Det var bara 14º på
morgonpromenaden. Det känns
som höst i luften. Marken är
våt av gårdagens regn. Jag
hade kameran med mig i
morse, för det slog mig att
det var flera dagar sedan
jag la in några
"utomhusfoton" här. Det
första fotot visar fönstret
till mitt nuvarande rum. Nu
har jag ju fönster åt
gården, inte mot Mälaren som
tidigare.

Sen tog jag ett par foton på
de stora gamla ekarna som
växer här. Stam-omkretsen är
imponerande! Någon gång
kanske jag mäter (fast då
måste man vara minst två och
ha ett extra långt
måttband).


När vi kom ner till
Hässelbysundet så
passerade just lastfartyget
Jehander 1 med sin
last av ca 1400 ton sand.

När jag bara ser sundet, och
de närmaste öarna (bl a
Hässelby holme som ni
ser på fotot nedan), har jag
svårt att förstå att Mälaren
är så stor. Mälaren, som är
Sveriges tredje största sjö
till ytan, är 120 km lång,
65 km bred, och har en yta
på 1 140 km². Sjön beräknas
rymma 14,3 miljarder
kubikmeter vatten, och är
vattentäkt för 1,3 miljoner
människor. Mälaren har över
8000 öar, holmar och skär.
Maxdjupet är 76 meter, men
medeldjupet är "bara" 12.8
meter. Lambarfjärden,
som vi ser härifrån (snett
åt höger på fotot), är
Mälarens djupaste fjärd med
ett djup på drygt 70 meter.





Vov på er! Jag har hört att
det finns en del hundar som
är tvungna att sova på
golvet, eller i hundsängar.
Det är ju skandal. Så klart
att vi hundar ska sova i
riktiga sängar. Helst
tillsammans med matte eller
husse förstås - om dom får
plats.
På nätterna sover Stella och
jag alltid tillsammans med
matte. Så här såg vi ut i
går när vi hade lagt oss.
Jag hade med mig mitt
vov-smaskiga gnagben i
sängen. Jag tycker om att
gnaga en stund innan jag
lägger mig till ro.

Sen på morgonen när vi har
vaknat, då springer vi
alltid in till husse. Och så
ligger vi och läser
tidningen en stund
tillsammans.

Det är vov-mysigt att ligga
i riktiga sängar. Ja, ni kan
ju tänka er själva hur
trångt och obekvämt det
skulle bli - om husse och
matte och Stella och jag
skulle ligga i en hundsäng.
Det går ju inte.
Fast på dagen tycker jag om
att ligga i fåtöljen när jag
vilar mig.

I dag ska jag träffa min
bästis Smulan. Det ska bli
vov-kul! Ja, vov på er då!
När jag skulle ladda över
fotot (som Ulf tog på oss i
går) från Ulfs kamera till
datorn, så hittade jag även
fotot nedan som Ulf tog när
vi nyss hade kommit hit i
juni. Då hade jag ännu lite
solbränna kvar (nu syns
inget vitt märke efter
bikinin längre), och min
mage var fortfarande ganska
platt (men se det är den
inte nu längre - suck).

Jag är så glad för att jag
kommer att få lite sommar
till i år. Jag skulle inte
klara av en höst redan nu.
När jag kommer hem till El
Campello så är det årets
varmaste månad där. Det är
kring 20º på nätterna och ca
30-33º på dagarna.
Vattentemperaturen i
Medelhavet är ca 26-27º och
UV-index 8-9. Eftersom min
mödosamt uppbyggda solbränna
har försvunnit, så får jag
"börja om" och skydda huden
med hög solskyddsfaktor. Jag
vill definitivt inte riskera
att få malignt melanom.
Vid lunchtid ska hundarna
och jag träffa Mia och
hennes hund Smulan för att
gå en promenad tillsammans.
Det är alltid trevligt att
träffa Mia - så det ser jag
fram emot.
PS:
Jodå, det var trevligt att
träffa Mia! Först lät vi
hundarna springa fritt på
ängen en bra stund, och
sedan gick vi hem till Mia
och fikade. Hon är alltid
glad, lättsam, humoristisk
och trevlig Mia, och vi har
mycket att prata om. Hon är
söt och ärtig också. Vi
pratade bl a om att det
skulle vara roligt om hon
och Smulan kunde komma ner
och hälsa på oss i El
Campello. Jag hoppas att det
kan bli av.
Under tiden som jag var hos
Mia så var Ulf i Vällingby
och handlade. Han hämtade
också ut min medicin (som nu
äntligen hade kommit) åt
mig. Det var snällt, för då
kan jag ta det lugnt i
kväll. Jag tycker att det är
jobbigt att åka med
kollektiva transportmedel,
och gör det inte gärna varje
dag.

Vov-voff igen! Nu har vi
träffat Smulan och hennes
matte. Först lekte vi på
ängen. Vi fick vara lösa,
fast matte var lite dum. Ja,
för hon lät kopplet sitta
kvar på Stella och mig. Och
det är lite irriterande när
kopplet hänger efter hela
tiden när man springer. Det
är bara för att hon är
sjåpig matte, som hon gör
så. Bara för att hon är rädd
att vi ska springa bort. Men
det gör vi ju inte. Och jag
kom faktiskt bums - varje
gång matte ropade på mig i
dag. Ja, vov! Nån gång får
man ju skämma bort sin
matte. Bara inte för ofta.
Vi hade så vov-roligt på
ängen, Smulan och Stella och
jag.

Nu har Stella och Smulan
också blivit kompisar.

Vi nosade ganska mycket! Ja,
för det finns många
intressanta lukter på ängen.

Men vi passade förstås på
att springa också.
Vov-mycket sprang vi. Och
vov-snabbt! Ibland sprang
Stella till och med ännu
snabbare än jag. Och jag som
springer så vov-snabbt!

Stella sprang och sprang -
bara för att hon tycker att
det är så roligt att
springa.

Smulan är fortfarande lite
trött (efter valparna
alltså), så hon sprang bara
lite.


Ibland så vilade Smulan sig.
Då satt hon och tittade på
oss när vi var långt borta
på ängen.

Fast för det mesta var både
Smulan och Stella nära våra
mattar. Men inte jag. Nej,
jag var vov-långt borta -
alldeles själv. Jag hade
nämligen en hel del viktiga
saker att lukta på. Och en
del som jag ville rulla mig
i. Jodå! Det är visst jag
under pilen. Jag ser ut som
en liten ljus prick - men
det är jag. Det ser ni om ni
tittar noga.

Sen, när vi hade lekt och
nosat och sprungit vov-länge.
Då gick vi hem till Smulan.
Där blev vi bjudna på vatten
och hundgodis och svinöron.
Vov alltså! Svinöron som är
så gott! Jag hoppade upp i
soffan och gnagde länge,
länge. Men sen, när vi
skulle gå hem, då fick
Stella och jag var sitt
svinöra - som vi fick ta med
oss hem. Vov och smask
alltså!

Men man kan ju inte orka äta
upp ett stort svinöra på en
dag. Nä, inte ens jag - som
har sån bra aptit. Så nu har
jag gömt mitt svinöra under
husses skrivbord. Där kan
det ligga till i morgon. Och
jag tror nästan att Stella
har gömt sitt i mattes säng.
I alla fall så morrar hon
när jag kommer nära sängen.
Jag ska smyga dit sen, och
titta efter. Sen när Stella
inte ser mig.
Ja vov - en så lyckad dag
det har varit! Nu måste jag
vila mig. Vov-vov!
13-08-16:
I natt har jag delat säng
med två hundar och ett
svinöra. Vad gör man inte
för sina små... När vi
skulle lägga oss så la
Stella sitt svinöra under
täcket, högt upp i sängen.
Sedan la hon sig själv
bredvid. Om Bonnie kom för
nära så morrade hon. Bonnie
hade lagt sitt svinöra hos
Ulf men han ville inte ha
det där så han kom in till
oss och la det på mattan. Då
började Bonnie gnaga på sitt
svinöra igen. Jag släckte
lampan och la mig till ro,
men jag hörde hur Bonnie
gnagde och gnagde. I morse
när jag vaknade fanns inte
ett spår av Bonnies svinöra.
Hon måste ha ätit upp hela i
natt. Ofattbart! Det var ett
stort svinöra! Stella har
sitt kvar. Hon har bara
gnagt lite i ena änden på
sitt. Bonnie kastar lystna
blickar på Stellas svinöra,
men Stella vaktar det.
I morse duschade både
hundarna och jag, så att vi
ska vara fräscha inför
morgondagens resa. (I morgon
bitti hinner vi inte, för
det tar tid för hår och
pälsar att torka.) Bonnie
tycker om att duscha, men
Stella ser lite tveksam ut -
även om hon snällt står
stilla medan jag
schamponerar och sedan
sköljer ur pälsen. Efteråt
springer de runt som
galningar, mina små, för att
ruska av sig så mycket
vatten som möjligt.
Jag har precis tvättat de
sista kläderna som jag ska
ha med mig hem, och klätt på
mig sådana kläder som ska
vara kvar här. Jag ska snart
börja packa min väska. Allt
som ska med ligger framme i
högar. Det ser ut som om
allt ska få plats utan
problem. Jag tror heller
inte att väskan kommer att
väga mer än de 23 kilo den
får. Jag är förstås glad åt
min nya lätta och rymliga
resväska! Det allra sista
(några småsaker, samt ett
grovt fullkornsbröd) kan jag
inte packa ner förrän i
morgon bitti, men jag lämnar
plats för det.
När jag var hos Jenni så tog
hon några foton på mig och
hundarna med sin iPad. Hon
har några roliga
fotoprogram. Ett av
programmen gör så att fotot
ser ut som om det var
tecknat. Till vänster ser ni
ett vanligt foto från samma
tillfälle. (Jag sitter som
vanligt mellan hundarna när
de äter - för att Stella ska
få ha sin mat i fred.) Till
höger en "tecknad" variant,
tagen strax efter det
första.

Sedan två "tecknade" bilder
på Bonnie och Stella, följt
av en på oss alla tre:


Dessutom har Jenni ett annat
fotoprogram som heter
FaceFusion. Då tar man
två ansiktsfoton av två
olika personer och blandar
dessa till ett - en korsning
av personerna. På fotot här
nedan är det mitt och min
mammas ansikte som Jenni har
blandat. Det är varken jag
eller mamma - och ändå ser
jag förstås drag av oss
båda. Möjligen är det lite
mer av mig till vänster
nedan, och lite mer av mamma
till höger. Men håret liknar
mest mitt, medan glasögonen
är hennes. Kanske jag ser ut
så här om några år?

Ja, tänk vad man kan
nuförtiden! Tack för fotona
Jenni!
Nej, nu måste jag börja
packa...
PS:
Nu har jag packat väskan, så
när som på brödet och den
påbörjade hundmatspåsen som
också ska ner (fast i
morgon). Det finns gott om
plats kvar. Jag har provvägt
väskan, och den väger mellan
21½ och 22½ kilo beroende på
vilken våg jag använder.
(SAS tillåter 23 kg, så den
bör klara sig.) Utöver
resväskan kommer jag att ha
en rätt stor datorväska med
mig. I den ska dator,
datortillbehör, pass,
plånbok, biljett, nycklar,
kamera, mobiltelefon,
solglasögon, mina nya
glasögon och en liten
matsäck få plats. (Den
väskan blir nog tyvärr
ganska tung.) Sen har jag
förstås hundarna och deras
rosa flygväska.
Jag kommer inte att skriva
något här under morgondagen.
På morgonen hinner jag inte,
och på kvällen orkar jag
knappast eftersom jag inte
kommer hem förrän allra
tidigast 21:30 (om inga
förseningar uppstår). När
jag kommer hem ska jag vädra
(det är troligen varmt och
instängt i lägenheten),
dricka lite vatten, gå en
runda på El Paseo med Bonnie
och Stella - och sedan lägga
mig bums. Jag ser fram emot
att återse mitt kära El
Campello! Ni kommer förstås
att få en rapport på söndag
om hur resan har förlöpt.
13-08-17:
Hemma! Äntligen hemma!
Resan gick bra, trots
tekniskt strul på Arlanda i
morse så all flygtrafik stod
stilla en stund, och trots
att det regnade när vi gick
hemifrån. Planet landade som
det skulle, väskan kom inom
rimlig tid, och sedan tog
jag en taxi direkt hem.
Klockan 21:30 låste jag upp
dörren.
Jag har nu öppnat alla
dörrar och fönster för att
få in lite luft. Det är 28º
ute, och varmare inne. Det
dröjer nog en stund innan vi
lägger oss till ro. Vi har
gått en runda på El Paseo
(så att flickorna fick
kissa), och går nog en till
innan vi lägger oss. Både
Bonnie och Stella viftade på
svansarna och hade så
bråttom när vi gick ut. Och
det var inte för att de var
kissnödiga, utan för att de
var ivriga att gå vår
vanliga runda, och lukta vad
som har hänt sen senast.
Nästan alla växter har
överlevt, och här är rent
och snyggt (men mycket står
på "fel" plats). Detaljer om
resan får ni i morgon, inkl
några foton.
13-08-18:
Det känns så bra att vara
hemma igen! Sådana hemkära
typer som jag borde inte
vara hemifrån så länge som
åtta veckor... Här är varmt
och skönt - just nu (12:05)
30,3º. Jag har inte hunnit
ställa om från gårdagens
regn och halvkyliga väder
(det tar nog 2-3 dagar), så
jag svettas trots att jag
bara har en tunn solklänning
på mig. Jag längtar efter
att bada i havet, men väntar
nog till i morgon. Jag måste
packa upp väskan, lägga allt
på sina rätta platser, och
sedan ställa rätt allt som
hamnat på fel plats här. Men
först ska jag gå till
Hiperber och köpa mera
vatten. Det går åt mycket
vatten sådana här dagar.
(Jag väntar till i morgon
med att gå till Mercadona
för att köpa naturell
yoghurt. Annars har jag mat
i frys och skafferi så jag
klarar mig.) Om resan kommer
jag att skriva framåt
kvällen. Men ni ska få se
ett förmiddagsfoto från
balkongen redan nu:

PS:
Det börjar bli kväll, och
jag har så smått börjat
vänja mig vid värmen här.
Här kommer en liten kort
reseberättelse. Jag börjar
med att visa fyra foton på
mitt stora rum i Hässelby
strand som det såg ut när
jag lämnade det. Jag önskar
att jag hade de ytorna
här...


På avresedagen var Stella
klar först av oss alla. Så
fort jag hade ställt fram
den rosa transportväskan så
hoppade hon i. Sen satt hon
där och väntade.

Ulf tog ett foto på oss när
vi precis hade satt oss på
tunnelbane-tåget. Lägg märke
till att jag har regnjacka
på mig, och på den lila
väskan mellan mina fötter
ligger ett hopfällt vått
paraply.

Vi åkte kollektivt till
Arlanda, tunnelbana +
pendeltåg + buss, vilket är
betydligt billigare är andra
transportmedel. Jag kom fram
i tid, checkade in min stora
resväska, betalade 525:-
extra för hundarna, och gick
sedan igenom
säkerhetskontrollen. Planet
lyfte bara 20 minuter senare
än det skulle ha gjort. När
vi såg tidnings-rubrikerna
på webben om att "tekniskt
fel stoppar all trafik på
Arlanda" så blev vi förstås
oroliga. Som tur var så
redde teknikerna ut det hela
inom rimlig tid. Det var
molnigt när planet lyfte
från Arlanda, så jag såg
inte mycket - bara lite av
Mälaren.

Och när vi enligt kaptenen
lämnade Sverige i höjd med
Helsingborg, så flög vi ovan
molnen - så av sundet såg
jag ingenting.

Sen var det moln mest hela
vägen. Även över Spanien låg
molnen ganska tätt. Det
första fotot nedan är taget
i höjd med Valencia, nästa
lite längre söderut.

Inte ens när vi närmade oss
Alicante flygplats (från
landsidan) var det
molnfritt.

På det viset var resan
ganska tråkig, jag såg inte
mycket alls. Men jag hade ju
trevligt sällskap av Bonnie
och Stella! Nedan landar vi
på El Altet, som nu har bytt
namn till Alicante-Elche
flygplats.

Men Bonnie har förstås en
hel del att berätta om
resan...

Vov på er! Nu har jag åkt
flygplan - igen! Jag är
vov-resvan jag. Vi satt som
vanligt i vår rosa väska,
Stella och jag.

Stella är lite rädd av sig -
men det är inte jag. När vi
startade så darrade Stella,
och tittade på matte hela
tiden. Men jag var lugn. Jag
vet ju att flygplan alltid
startar innan dom börjar
flyga. Och att dom låter
mycket.

Men jag har funderat mycket
på - hur dom egentligen kan
flyga.

Ja, för när jag tittar ut på
vingen. Då har flygplanet
vingen alldeles stilla -
hela tiden. Men fåglarna,
dom flaxar ju med sina
vingar när dom flyger. Så
egentligen borde ju inte
flygplan kunna flyga.
Vov-konstigt är det.

Jag tittade ut en stund, men
kunde bara se moln.

Så jag la mig till ro i
väskan. Man kan gott sova
lite när man inte har något
annat för sig.

Men Stella, hon kunde inte
koppla av. Hon satt upp hela
tiden.

Ja, hon är ju bara tonåring,
och inte så gammal och
förståndig som jag. Men
nästa gång vi ska flyga, då
hoppas jag att Stella känner
sig lika vov-lugn som jag.
Ja, för flyga - det är ju
som att åka buss. Det är
bara det att man åker i
luften.
Sen när vi hade flugit
färdigt så fick vi åka med
en bil som det stod Taxi
på. Ja, vov! Först
tyckte jag att det stod
Tax. Och då ville jag
att vi skulle åka med en bil
som det stod Chihuahua
på. Men sen såg jag att det
stod Taxi. I alla
fall så kom vi hem. Hem till
El Campello där vi bor. Vi
gick upp med alla våra
väskor, och medan matte
öppnade fönster så sprang
Stella och jag runt och
kände igen alla lukter.
Och sen så gick vi ut. Vi
var så ivriga Stella och
jag. Vi ville bums lukta
efter om allt var som
vanligt. Och det var det.
Fast det var vov-många
hundar som hade kissat ute
sen vi åkte härifrån. Vov
vilket jobb jag fick sen!
Ja, för jag var ju tvungen
att kissa överst på minst
100 olika ställen. Ja, så
att alla hundar i hela El
Campello kan lukta att jag
har kommit hem igen. Så jag
kissade, och kissade, och
kissade. Till slut tog
kisset slut, och då gick vi
hem.
Men i dag har jag faktiskt
hunnit kissa på alla dom
ställena som jag inte hann
med i går. Ja, det är
förstås vov-jobbigt. Men
viktigt! Det är vov-viktigt
att "pinka in sitt revir"
som det heter. Vov-vov då!
Jag pratade med Maud i
telefon i eftermiddags. Hon
berättade att hon har
beslutat sig för att flytta
till Senegal! Hon har pratat
om att flytta till den delen
av Afrika eftersom hon har
vänner där, men jag trodde
inte att hon skulle göra
verklighet av planerna. Men
nu har hon sin lägenhet ute
till försäljning. Det är en
bra lägenhet om någon är
intresserad. Den ligger i
första linjen, men åt andra
hållet - och har därför
ytterst begränsad
havsutsikt. Men den är
nyrenoverad (bl a har Maud
låtit en elektriker byta ut
alla gamla elledningar mot
nya). Lägenheten har två
sovrum, ett badrum, kök och
ett stort vardagsrum.
(Balkongen, som vetter åt
Calle San Pedro, är helt
inglasad och integrerad med
rummen.) Hon begär 130'000
euro, vilket är vad hon gav.
(Men hon har ju bekostat
renoveringen därutöver - om
jag minns rätt så har hon
lagt 149'000 sammanlagt.)
Det är ett bra pris för en
lägenhet med det läget, och
i det skicket. (Jag har f n
ingen länk till någon av de
tre mäklare som har fått
uppdraget.)
13-08-19:

Ett jättestort grattis på
88-årsdagen

mamma Birgit!

Jag hade kameran med på
morgonpromenaden (som inte
var så tidig i dag). El
Paseo, som var proppfull med
folk i går kväll, låg nu
praktiskt taget tom. Men
förmiddagsbadarna var på
plats.

Den delen av stranden som är
avsedd för handikappade /
rullstolsburna har fått en
annan typ av tak i år,
annars ser allt ut som
vanligt. Det finns både
toaletter och hytt att klä
om i. Personalen börjar inte
förrän klockan tio så de var
inte på plats än.

Livräddarna börjar också
jobba klockan tio, och även
om klockan var strax före så
började en av dem hissa den
gröna flaggan.


Det känns så bra att
återigen få promenera längs
El Paseo. Det mesta är
precis som vanligt - trots
att jag tycker att jag har
varit borta så länge. Den
lilla sopbilen körde sin
morgonrunda. Så här års kör
de ofta en kvällsrunda
också. El Campellos
befolkning är ju fyra gånger
så stor som normalt i
augusti, och folk skräpar
förstås ner mer. Jag är glad
att det städas ofta.

Mellan husen hänger
blomstergirlanger. Jag
gissar att de hänger kvar
sedan firandet av El
Campello Playas (och
fiskarnas) helgon Virgen
del Carmen den 16:e
juli. (Fiestan som jag
absolut ska vara med på
nästa år.)



Vov-vov! Jag vill bara visa
er ett av El Campellos allra
populäraste kiss-ställen.
Precis här i hörnan på muren
är det. Vov-många hundar
kissar här. Så om ni är
kissnödiga när ni kommer hit
- då kan ni kissa här ni
också.

Men muren är lång, så man
kan kissa på fler ställen.
Och på palmerna. Här finns
vov-många palmer. Själv
brukar jag kissa på många
olika ställen, men Stella
hon brukar kissa allt kiss
på ett ställe. Hon är inte
lika mycket för att markera
- som jag. Ja, vov då!

Jag glömde att berätta i
går, att man enligt en ny
spansk lag numera måste
energideklarera sin bostad
om man ska sälja den. Det
tycker jag är bra! Det ökar
medvetenheten hos folk, och
så kanske det lönar sig att
isolera sin bostad - även ur
försäljningssynpunkt. Maud
berättade för mig att hon
hade varit tvungen att
energibesiktiga sin bostad,
och att hon hade fått betala
ett par hundra euro för
detta (har glömt den exakta
summan, men den varierar med
bostadens storlek). Vi
skulle med all säkerhet få
ganska usla värden för vår
lägenhet. Men om vi satsade
på två-glasfönster med täta
bågar, så skulle värdena bli
betydligt bättre. Det skulle
säkert löna sig på sikt.
Ulf läste det här gamla, men
ack så sanna, citatet i
dagens DN:
Det är inte lätt att vara
kvinna.
Hon ska tänka som en man,
uppföra sig som en dam, se
ut som en flicka och arbeta
som en häst.
PS:
Nu har jag badat. Det var SÅ
skönt! Jag gick ner på
playan nu under siestan, när
det är mindre folk. Eftersom
min hud nu är vit igen så
vågade jag bara sola 15
minuter på var sida (med
solskyddsmedel). Jag badade
lika länge. Det var 28º i
vattnet och lite lagom vågor
att hoppa i. Jag hade
egentligen ingen lust att gå
upp igen, men jag har ju
annat för mig. Dessutom
bränner solen i ansiktet och
på axlarna när man simmar,
så även badandet måste jag
begränsa än så länge. Det
som är bra i Spanien på
sommaren, är att det är fint
väder varenda dag. Man måste
inte "passa på" som i
Sverige (om det för en gångs
skull kommer några varma och
soliga dagar). Jag kan bada
mer i morgon, eller nästa
dag.

PS2:
Jag har ännu inte plockat
rätt på allt som låg i mina
väskor. En hög med småsaker
ligger kvar på bordet. Det
tar ett tag att sortera in
allt på sina rätta platser.
I kväll har jag varit på
Mercadona och provianterat,
och så har jag gått igenom
all post som jag har fått
under de här åtta veckorna.
Jag vill gärna ta det lugnt
den här veckan. För sedan
kommer ju mina 10 flyttlådor
(+ säng och skrivbord), och
då har jag massor av saker
som ska sorteras in på helt
nya platser. För att kunna
härbärgera allt måste jag
nog sätta upp några hyllor
ovanför både min säng och
gästsängen. Det hade varit
ganska lätt gjort om inte
väggarna hade varit så
hopplösa att borra i. Fast
nu har vi ju köpt en
borrhammare, så nu ska det
nog gå.
Så snart som möjligt måste
jag starta min nya dator och
flytta över allt från min
nuvarande som krånglar allt
som oftast. (Jag tog med den
gamla till Spanien igen för
att förenkla processen.)
Hoppas nu att jag klarar av
Windows 8 samt pekskärm! Och
sedan måste jag läsa
bruksanvisningen till min
nya lilla kamera, så att jag
kan börja använda den. Och
så vill jag börja läsa boken
jag köpte (om 5:2-dieten).
Tja, jag kommer nog att ha
att göra - även om jag tar
det lugnt.
13-08-20:
I dag fläktar det skönt från
havet. Jag tycker att vädret
är perfekt när det är som i
dag, varmt och soligt men
med lätt vind. I dag måste
jag förstås plocka undan de
sista av sakerna som jag
hade med mig på resan. Sen
har jag fått plocka rätt på
lite annat också. Flera av
besticken låg i fel låda, så
jag hittade dem inte först.
Ja, det är ju inte lätt för
gästerna att komma ihåg
exakt var de tog dem, och
ingen fanns här att fråga.
Och Alicia har flyttat om
bland mina krukväxter. Men
de står bra som de står just
nu, dem kan jag flytta
tillbaka senare. Och i
lördags när jag skulle
borsta tänderna innan jag
lade mig, så hittade jag
först inte mina tandborstar.
Jag hade själv ställt undan
dem innan jag åkte, så att
det skulle bli bättre plats
för gästerna vid
tvättstället. Först kom jag
inte ihåg var jag hade
ställt dem, men sedan mindes
jag.
För mig känns det inte alls
bra att vara hemifrån så här
länge. Det för så mycket med
sig. Det är totalt tre
tidningar (två som jag
prenumererar på, samt en
medlemstidning) som skulle
ha kommit under min
bortavaro, men som inte
finns här. Jag har skrivit
till förlagen och två har
svarat och lovat att skicka
om. Sen kostar det ju en del
att ha krukväxt- och
postpassning också. (Det
blir nog ca 2000:- i år -
men så har Alicia städat
också, samt tvättat lakan
och handdukar efter
gästerna.) Nästa år vill jag
vara hemifrån max två - tre
veckor (i nödfall två
perioder under året).
Borta bra - men hemma
bäst!
Jag har studerat nya
Ikea-katalogen noga nu. (Jag
satt på balkongen en stund i
går med den och hundarna i
knäet.) Jag ser att
Billy-serien nu har utökats
med en bokhylla som är 39 cm
djup (de andra är 28 cm). En
sådan ska jag köpa längre
fram, inklusive två
vitrinskåpsdörrar. Det är en
hel del som behöver större
skåpdjup för att få plats.
Och om Ulf går med på det
(jag har inte talat med
honom om saken än) så skulle
jag gärna ställa det nya
Billy-vitrinskåpet där det
bruna vitrinskåpet står nu
(och fylla det med de saker
som står i det bruna). Då
skulle det se ljusare och
enhetligare ut här i
vardagsrummet. Det är inte
fult det bruna skåpet - men
det passar inte alls in
bland mina möbler. Det är
mycket svårare att inreda
snyggt när man är två som
ska samsas - speciellt om
man har så olika smak som
Ulf och jag. (Hälften av
varje blir sällan lyckat.)
Fast jag tycker nog att det
vore rättvist om jag får
bestämma över detta
vardagsrummet - med tanke på
att Ulf helt själv har
bestämt hur det ska se ut i
vardagsrummet i Hässelby
strand... Å andra sidan vill
jag ju att Ulf ska trivas
här.
Utsikt från balkongen i går
kväll (kl 21):

Och utsikten för en timme
sedan (kl 11) när
Tabarca-båten just lämnade
hamnen:

PS:
Det verkar som om mina
spanska vänner, Josefina och
Mari-Paz, går på promenad
med sina hundar andra tider
än de vanliga nu i augusti.
I alla fall har jag ännu
inte mött någon av dem.
Alicia har varit här, och
jag har pratat med Isabel
som dagligen jobbar i sin
affär Cositas. Maud
har jag pratat med i
telefon. Två av grannarna
har jag mött i trappan och
bytt några ord med, och jag
har vinkat på frisörerna hör
nere, samt på kvinnan som
har Desigual-affären
här intill - och förresten
också på fransyskan som har
Elite. Men någon
annan som jag känner har jag
hittills inte mött. Men jag
vet att många av de infödda
undviker El Paseo när den är
full av turister, och ibland
går de ut först efter
midnatt av samma orsak... Turisterna behövs
här. Många restaurang- och
affärsinnehavare skulle
inte klara sig utan de extra
inkomster som turismen ger.
Men när sedan turisterna
åker hem igen, de sista ca
15:e september, så andas Campelloborna ut av lättnad.
Jag tycker att det är kul
med folklivet (och alla
extra jippon) ett tag, men
trivs annars bäst när det är
lugnt här.
Balkongen med alla mina
växter:

13-08-21:
Sent i går strödde fullmånen
silverglitter på havet.

I dag är himlen molnig,
trots att det inte står
något om moln i den lokala
väderleksprognosen. Det är
28º varmt, och lika mycket
folk på stranden som
vanligt. Tja, för mig är det
nästan bara skönt med en
mellandag. Jag vågar inte
utsätta min bleka hud för
alltför mycket sol nu innan
jag har vant mig igen.

Vi har besökt veterinären i
dag. Bonnie och Stella fick
sina klor klippta, och så
tittade veterinären på den
lilla "prick" i pannan som
Bonnie har fått efter ett
fästingbett i Skåne.
"Pricken" är en normal
reaktion och ska försvinna,
men för säkerhets skull
desinficerade veterinären
området noga. Kloklippning
kostar här 5 € (≈ 44:-) per
hund när veterinären gör
det. Det är det verkligen
värt! Mina hundar är
nämligen inte mycket för att
samarbeta när det gäller
kloklippning (särskilt inte
Bonnie), så då är det
enklare att vara två (jag
håller samt distraherar, och
veterinären klipper).
Här blev jag avbruten i mitt
skrivande. En man från
elbolaget ringde på dörren.
Om jag förstod allt rätt så
har jag nu bytt elbolag.
Tidigare hade jag
Iberdrola i Bilbao. Nu
har jag Endesa i
Alicante. I alla fall så får
jag nu lägre elpris per
kilowatt-timme, en lägre
kostnad för hjälp vid
elavbrott (som är mitt fel -
annars är det gratis) och
dessutom 15% rabatt det
första året. Allt annat är
som tidigare. Mannen
förklarade allt väldigt
noga, ändå är det förstås
vissa detaljer som jag inte
helt förstod. Jag har bundit
mig för ett år. Ger det mig
en lägre elräkning så är det
ju värt att testa. Jag ser
med spänning fram emot
kommande faktura. (Endesa:
http://www.endesaonline.com/EN/Hogares/teofrece/electricity/index.asp)
Jag fick i dag av en slump
syn på nedanstående
intressanta bild som har
visats på Ancestral
Health Symposium. Man
har mixat ansiktsfoton från
unga kvinnor i olika länder
för att få fram ett "genomsnitts-ansikte"
för landet. Vad man vill
visa är att vi ser aningen
olika ut i olika länder,
trots att vi alla
ursprungligen härstammar
från samma förfäder. Några
tusen år av halvisolering
har gjort att människans
genomsnittsliga genetiska
uppsättning har börjat
skilja sig åt. Vi genomgår
alltså så sakteliga en
mini-evolution. (Jag läste i
sammanhanget att endast 14%
av amerikanarna tror fullt
ut på evolutionsläran! En
skrämmande låg siffra!) Vi
kan också konstatera att
alla kvinnorna nedan är
precis lika söta!

Något helt annat: I går
köpte jag några färska fikon
hos den lokale frukt- och
grönsakshandlaren. De var
underbart goda! Jag har
redan ätit upp alla, så jag
måste absolut köpa fler
(fast nu siestastänger de
snart så jag får vänta till
i kväll). Färska fikon är
nyttigt! Jag har funderat på
att köpa ett fikonträd för
att ha på balkongen. Men ett
träd i kruka ger förstås
inte så mycket frukt - så
det skulle mer vara i "dekorations-syfte".
Det är mysigt att omge sig
med gröna växter, och
balkongen är den enda
trädgård jag har!
PS:
I samband med mitt
fikon-inköp så tittade jag i
skyltfönstret på Inmo2000
(http://www.inmo2000.es/)
och såg en lägenhet som jag
tyckte om. Den här, med
referensnummer 1130:

Lägenheten är för liten för
oss (bara 1 sovrum / 50 m²)
- men det är ett bra hus i
ett lugnt område (jag har en
väninna som bor i huset).
Det bästa är att lägenheten
har en terrass på 50 m² i
samma plan som lägenheten.
Det skulle jag gärna vilja
ha! Jag har för mig att
huset har hiss, och det
ligger inte långt från
stranden (det står 100 m)
samt mellan Mercadona och
Lidl. Priset är 110'000 € (≈
963'000:-).
När jag kom hem sökte jag på
Lopez&Hendersons
inmobiliaria (http://www.inmolopez.com/)
för att se vad de har fått
in medan jag har varit
borta. Där hittade jag en
liten lägenhet för bara
50'000 € (≈ 438'000:-)!
Liten den också (1 sovrum,
45 m²), men priset är nog
det lägsta jag har sett -
och fastigheten är från
2012. Tyvärr visar fotona
inte den här lägenheten
(något verkar ha blivit
fel), så jag vet inget i
övrigt om den.
(Referensnummer
R2001801.)

PS2:
Eftersom jag inte gör någon
nytta i dag, så hinner jag
med en del annat. Ulf
skickade följande länk till
mig:
http://www.aftonbladet.se/ledare/article17331644.ab
Det är en tänkvärd ledare
skriven av Eva Franchell.
Hon skriver bl a:
"Läkemedelsindustrin,
modeindustrin,
träningskapitalet och
medierna. Vi är många som
tjänar pengar på att lära
kvinnor att inte äta. Som
fortsätter att tjäna pengar
på varje ny bantningsmetod.
Det behövs ju ständigt nya
metoder eftersom de flesta
går upp i vikt igen.
Forskningen visar att
ångesten ökar med kilona och
att det snart är dags för
nästa metod. Det kallas
jojo-bantning men kunde
kanske lika gärna heta 5:2.
Om du äter måste du svälta.
Smalt är i vilket fall
normen och därför bantar
kvinnor hela livet. De
överför ångesten till sina
barn och små flickor räknar
numera kalorier innan de
lärt sig
multiplikationstabellen."
Det hon skriver handlar
egentligen om 5:2-dieten -
som så många tidningar
skriver om nu. Det
tidningarna missar är att
det egentligen inte är en
bantningsmetod. Egentligen
är det en metod för att leva
frisk längre. Det vet ni som
såg TV-dokumentären. Möss
som svälter lever längre,
och det gäller människor
också. Men, vilket är
viktigt att påpeka, svälter
måttligt - alltså inte
dödligt. Författaren till
boken menar att detta att
äta normalt 5 dagar i veckan
och "svälta" (på 500
kalorier för kvinnor,
respektive 600 kalorier för
män) två dagar i veckan - är
enklare än att äta lite och
förståndigt sju dagar i
veckan (vilket är idealet).
Jag har köpt boken och
kommer att referera den
efter hand som jag läser den.
(Har inte börjat än.)
När jag ändå var inne på
Aftonbladet så läste jag
lite till - och den här
ledarkrönikan fångade mitt
intresse:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article16297452.ab
Här skriver Fredrik Virtanen
under rubriken "Vi jobbar
skiten ur oss eller får inte
jobba alls." Krönikan
handlar om hur de som jobbar
nästan stressar ihjäl sig -
medan andra är arbetslösa.
Ja, det där med stress som
man blir sjuk av, det har
jag ju personlig erfarenhet
av... Fredrik skriver bl a:
"Egentligen
vill jag bara ge upp. Jag är
ledsen och stressad och
pressad, men det vet förstås
ingen om. Det är skämmigt
att medge. När en bekant
frågar ”läget?” svarar jag
käckt ”jo för fan” och
gnäller om vädret, inte om
själen. Och liksom alla
andra lägger jag upp mysiga
bilder på maträtter i
motljus på Facebook. Så bör
man framstå. Som en människa
med den ultimata
statusprylen: tid. Men det
är förfalskning. Livet är
det som pågår mellan
statusuppdateringarna på
Facebook. /.../
Detta mitt liv kallas med
ett modernt och gräsligt ord
för arbetslinjen. Kan vi
börja tala mer om
fritidslinjen?
Fritidslinjen! Där finns
embryot till vår befrielse.
Lyssna till den
socialdemokratiske
finansministern Ernst
Wigforss (1881–1977): ”Om
målet med
samhällsutvecklingen skulle
vara att vi alla skulle
arbeta maximalt voro vi
sinnessjuka. Målet är att
frigöra människan till att
skapa maximalt. Dansa. Måla.
Sjunga. Ja, vad ni vill.
Frihet.” Word, Ernst! Tid
och möjlighet att leva och
umgås. Fritidslinjen.
I stället har vi ett
samhälle där den som har tid
att leva inte har råd – och
den som har råd att leva
inte har tid.
Två av våra stora
samhällsproblem formulerade
i två olika artiklar.
Pressen att prestera - och
pressen att duga. Och vårt
moderna samhälle som på alla
sätt borde vara bättre än
gårdagens. Har vi kanske
missat något någonstans? Det
här med att vara människa?
Har vi glömt att människors
grundbehov inte går att
ändra på några få
generationer? Vi är ju
människor - inte maskiner!
Vi behöver alla trygghet,
tid och bekräftelse (samt en
lagom dos föda) - men också
känna att vi gör nytta, att
vi behövs...
13-08-22:
I dag skiner solen som
vanligt. Spanjorerna klagar
över värmen (30,8º) men jag
tycker att det är helt OK.
Jo, visst svettas jag - men
det gör alla. En fördel med
varmt väder är att jag mest
är sugen på vatten, melon,
fikon, tomater, gurka o dyl.
Så förhoppningsvis går jag
inte upp mer i vikt nu. Jag
vägde mig i dag, och vågen
visade: 51,9 kg och 26,2%
fett. Ännu orkar jag inte
göra något åt det, men jag
bör minska sisådär 4 kilo
och framförallt ca 6% fett.
Ulf skrev att han såg en
insändare i DN skriven av en
någon som påpekade att
han/hon
mådde så bra av
7:0-dieten...☺
Stackars Ulf har feber och
är rejält förkyld. (Eller om
det är influensa eftersom
han har feber?) Jag är glad
att jag inte hann bli
smittad innan jag åkte.
Sedan jag flyttade ner till
Spanien så är det ytterst få
gånger som jag har varit
förkyld. Det är oerhört
skönt att slippa sådant!
Som jag nämnde tidigare så
har Maud bestämt sig för att
flytta till Senegal, närmare
bestämt till staden Mbour
som ligger 5 mil söder om
huvudstaden Dakar.
Jag läser nu på flitigt om
Mbour och Senegal. Tidigare
visste jag praktiskt taget
ingenting, men nu har jag
förstås blivit nyfiken på
landet. Det är kanske så med
er också, att ni inte kan
allting om alla världens
länder...

Att Maud ska flytta beror i
grunden på att hon är
hyperallergisk mot ALLA
dofter och kemikalier. Och i
ett modernt samhälle är
sådant svårt att undvika.
Folk röker, har parfym på
sig, eller använder starka
rengöringsmedel. Det är ett
stort handikapp hon har, och
det är inte "bara allergi".
Just nu har jag glömt vad
sjukdomen heter, men hon har
(i sitt tidigare arbete som
dekormålare på Dramaten i
Stockholm) blivit
kemikalieförgiftad (så svårt
att hon fick vistas på
sjukhus en längre period).
Sedan många år tillbaka har
hon en mycket god afrikansk
vän. Han ska nu hjälpa henne
att köpa ett litet hus med
trädgård i Mbour. Men för
att kunna köpa ett hus där,
måste hon förstås först
sälja sin nuvarande bostad.
(Ett hus i Mbour lär kosta
ca 500'000 SEK.) Jag glömde
att berätta att det finns
hiss i huset, om någon
skulle vara intresserad av
Mauds lägenhet. (Det är en
bra lägenhet!)
Själv skulle jag inte vilja
flytta till Mbour, men jag
önskar förstås att Maud får
det bra där. Hon ser det som
ett äventyr också - och det
blir det ju. (Och hon
flyttar inte ensam - hennes
högt älskade hund Sabi
följer förstås med!)
Mbour är Senegals femte
största stad, har knappt
200'000 invånare, och ligger
i regionen Thies.
Mbour ligger vid kusten och
har en fin sandstrand. I
Mbour bor det tydligen
ganska många européer,
vilket är en av orsakerna
till att Maud söker sig just
dit. (Det finns bättre
service och sjukvård då.) En
annan orsak är att klimatet
är ett av Senegals bästa.
Stadens inkomster kommer
huvudsakligen från turism,
fiske och jordnötter. Mbour
ligger 310 mil härifrån
(närmare ekvatorn). (Det är
270 mil till Helsingborg som
jämförelse.)



Fakta om Senegal: Det
officiella språket är
franska (eftersom landet var
en fransk koloni fram till
1960), men de flesta talar
wolof eller pulaar.
(Nej, jag vet ingenting om
de senare språken.)
Befolkningens medelålder är
17,8 år, och
medellivslängden är 56,4 år.
60% av den vuxna
befolkningen är analfabeter.
Senegal räknas som en av
Afrikas bäst fungerande
demokratier. 94% av landets
invånare är muslimer, och 5%
kristna.
Turister rekommenderas att
ta med rejäla regnkläder (om
de besöker landet under
regnperioden), myggmedel,
solkräm, kläder som täcker
knäna (gäller kvinnor),
värktabletter samt ficklampa
(eftersom strömmen tidvis kommer
och går).
Klimatet i norra Senegal är
torrt, på gränsen till öken,
och i söder är det tropiskt.
Under regnperioden (maj -
november) blåser det
kraftiga vindar och delar av
landet svämmas ofta över.
Resterande del av året är
det varmt och torrt. Det
finns ingen väderstatistik
för Mbour, och inte heller
för Dakar. Närmaste ort med
statistik är Kahone (Fatick)
nära Kaolack som ligger ca
10 mil sydost inåt landet
räknat från Mbour. Eftersom
havet alltid jämnar ut
klimatet, så är vädret någon
grad svalare i Mbour. Men så här
ser det ut i Kahone (vid A
på kartan nedan):


Jag hittar lite statistik
från Mbour i en konstig
översättning (men att
temperatur visar
medeltemperaturen är lätt
att förstå - likaså
nederbördsmängden, och
variabel är förstås
månaderna i tur och
ordning):

Tja, Maud ska inte behöva
frysa i alla fall.
Det finns statistik för hur
ofta det regnar i Dakar, men
inte över regnmängderna:

Det är svårt att hitta foton
från Mbour (annat än
pyttesmå), men här kommer
några:









Visst verkar det vara en
spännande plats! Och om Maud
verkligen flyttar dit så
hälsar jag gärna på henne
någon gång i framtiden. Vi
har bestämt att vi ska hålla
kontakten via brev. (Hon tål
tyvärr inte strålningen från
datorer.) För att få resa in
i Senegal måste man ha
biometriskt visum, och man
bör vara vaccinerad mot
rabies samt gula febern.
PS:
Jag var hos Maud en stund i
eftermiddags. Vi pratade
mycket om Senegal förstås.
Hon ser mycket fram emot att
få flytta dit! Hon tror att
hon kommer att trivas bra
där - och må mycket bättre. Hennes sjukdom heter
förresten Multiple
Chemical Sensitivity
Syndrome (MCS). På
föreningen MCS Swedens
webbsida (http://mcs-sweden.se/)
kan jag bl a läsa följande:
MCS, Multiple Chemical
Sensitivity eller kemisk
intolerans innebär att man
blir sjuk av kemikalier. Vi
använder MCS som ett
samlingsnamn på det som i
Sverige benämns som SHR
(Sensorisk
Hyperreaktivitet),
doftöverkänslighet och SBS
(Sick Building Syndrome)
eller som vi säger –
kemikalieskadade. Är man en
gång skadad innebär det att
man reagerar på mycket låga
doser av en kemikalie
(parfymer, tobaksrök,
avgaser, mm). Det betraktas
som ett dolt handikapp då
effekterna blir så
omfattande att man ofta
begränsas i sin
tillgänglighet i vardagen.
Annars är det svårt att
hitta information på svenska
eftersom diagnosen ännu inte
är godkänd i Sverige.
13-08-23:

Grattis på födelsedagen
Louise!







I dag har vi en del moln på
himlen, men för det mesta
tittar solen fram. Det
fläktar skönt från havet,
och det är 28,8º. Bra väder
med andra ord!Jag tänker ta
det lugnt i dag också.
Kanske går jag en runda
längs strandkanten iklädd
bikini. Kanske sätter jag
mig på balkongen och börjar
läsa boken om 5:2-dieten.
Det känns så skönt att inte
ha några måsten. (Dem sparar
jag till senare.) Ett litet
tänkvärt citat:

PS:
Jag har gått längs
vattenbrynet från hamnpiren
till Rio Seco och tillbaka.
Det var skönt - men trångt
(det är ju några tusen
människor på stranden nu).
När jag stod på piren
närmast Rio Seco så kunde
jag se det nya officiella
hundbadet som öppnade nu i
sommar. Det är utmärkt med
skyltar och det finns
papperskorgar. Jag såg flera
hundar där (med sina hussar
och mattar). Jag ska ta
kameran med mig och gå dit
vid tillfälle. Tyvärr är
stranden väldigt stenig där,
men vi hundägare får vara
glada att El Campello nu har
ett hundbad.
Dagen är inte slut än, så
kanske jag börjar läsa i
boken också - eller så läser
jag i mina
heminredningstidningar som
har kommit hit medan jag var
i Sverige. Som ni märker så
ägnar jag mig åt att koppla
av nu... Det är väldigt
skönt att göra nästan
ingenting!
PS2:
Jag fortsätter att träna mig
på att använda mina nya
progressiva glasögon, men
jag har mycket svårt för att
läsa med dem. På datorn går
det inte alls. Och det är ju
på nära håll jag ser så
dåligt - på långt håll ser
jag bra. Jag har mailat till
Smarteyes och berättat om
mina problem och de svarar
bl a så här: "Läsdelen i
progressiva glasögon är
liten, så man kan inte se
hela meningar eller en hel
tidning, man ser några ord i
taget och får följa med med
huvudet när man läser.
Progressiva glasögon
fungerar inte framför
datorn, för att se där måste
man böja nacken bakåt."
De uppmuntrar mig att
fortsätta att träna, för de
säger att det normalt tar
tid att vänja sig vid
progressiva glas. Ändå
känner jag mig lite lurad.
Varför sa de ingenting om
att progressiva glas inte
rekommenderas framför datorn
- innan jag köpte
glasögonen? Och jag läser
oftast en hel mening åt
gången, inte bara ett par
ord. Så om jag vill läsa
någorlunda snabbt så skulle
jag behöva sitta och vifta
på huvudet hela tiden. Nåja,
jag tränar vidare...

PS3:
Nu har jag börjat läsa
5:2-dieten (med läsglasögon
på), alltså boken
5:2
dieten - friskare, smalare,
längre liv med halvfasta
av Dr Michael Mosley och
Mimi Spencer. Jag
kommer att skriva ner lite
stolpar och intryck här
efter hand. För att ni
lättare ska kunna hitta
det som handlar om just den
här boken så kommer jag att
skriva med
orangerosa bokstäver.
Som vanligt rekommenderar
jag att ni läser boken
själva - det är ju många
intressanta detaljer som jag
måste hoppa över när jag
summerar en text.
I det svenska förordet,
skrivet av professor Kerstin
Brismar (diabetesforskare),
står bl a: "Med den
periodiska fastan som
beskrivs i denna bok /.../
kan man förbättra alla
parametrar: minska
midjemåttet, vikten,
insulinproduktionen,
blodsockret, blodfetterna
och blodtrycket. Dessutom
minskar man risken för
hjärt-kärl-sjukdom,
inklusive hjärtinfarkt och
stroke, samt demens och
cancer ( t ex tjocktarms-,
bröst-, lever- och
bukspottkörtelcancer)."
Det låter väl bra! I
förordet påpekas också att
det räcker att halvfasta en
dag i veckan om man är
normalviktig och rör sig
tillräckligt - samt att det
också går bra att minska
sitt kaloriintag med ca 25%
under sju dagar i veckan
i stället för att halvfasta
två dagar.
I bokens inledning påpekas
att fasta inte är något
nytt, utan att
människokroppen är gjord för
att fasta då och då.
Människan utvecklades under
en tid då det var brist på
mat, det är nutidens
obegränsade tillgång som är
onaturlig. Och inom många
religioner förespråkas
fasta. Man framhåller att
5:2-dieten inte är en
kortsiktig diet utan en
hållbar strategi för ett
friskt och långt liv.
Författarna är mycket
intresserade av de
vetenskapliga bevisen för
att det är hälsosammast att
halvfasta två dagar i
veckan. Man jämför med
långtids-fasta,
varannandags-fasta, med
kalori- eller
kolhydratbegränsad kost och
annat som det har forskats
om. Ni som såg
BBC-dokumentären "Eat,
fast, and liv longer"
vet att Dr Mosley åkte runt
och talade med olika
forskare, och också provade
andra metoder innan han
fastnade för
tvådagars-fastan.
Redan 1945 gjordes försök
med möss där man upptäckte
att de som åt mindre levde
längre än de som åt mer. En
orsak till att både möss och
människor som äter mindre
lever längre, är att
produktionen av IGF-1 (insulin-like
growth factor 1) minskar.
IGF-1 behövs i början av
livet för att vi ska växa,
men höga nivåer senare i
livet verkar leda till att
åldrandet påskyndas och att
man utvecklar cancer. En
annan effekt av periodvis
lägre näringsintag är att
kroppen då passar på att
reparera skadade celler,
samt att göra sig av med gamla (autofagi).
Till skillnad från långvarig
svält, fasta eller bantning,
så bryter inte kortare
fastor, som tvådagars-fastan,
ner muskler.
Även 16-timmarsfasta kan
göra skillnad. Om man äter
(vad man vill) under 8 av
dygnets timmar, men sedan
enbart dricker kalorifria
drycker (helst vatten) f ö,
så får man bättre värden
(inkl lägre vikt) jämfört
med om man äter samma mängd
mat fördelat på kanske 16
timmar per dygn. Det är
först efter några timmars
fasta som kroppen kan stänga
av fettinlagringen (minska
insulinnivåerna) och
aktivera
förbrännings-mekanismerna.
Många äter ju tre mål om
dagen + två mellanmål +
någon dryck (kaffelatte och
smoothie är populärt)
däremellan. Jämn
näringstillförsel (utom
under sömnen) m a o. Vi
kanske måste lära om!
PS4:
När jag nu tog en paus i
läsningen för att gå ut med
Bonnie och Stella, så
upptäckte jag att det har
blivit så kallt (24,5º) ute
- så jag var tvungen att
sätta på mig BH under
sollinnet för att inte
frysa... (Jag vande mig fort
vid värmen!)
Något som förvånade Dr
Mosley var att
tvådagars-fastan (och annan
matrestriktion) har så
positiva effekter på
hjärnan. Vid fasta ökar
produktionen av proteinet
BDNF (brain derived
neurotropic factor). Detta
protein gör så att
hippocampus utvecklar nya
nervceller. Eftersom den
delen av hjärnan är viktig
för att inlärning och minne
ska fungera - så innebär
detta att risken för demens
(bl a Alzheimers) minskar.
(Regelbunden träning kan
också få hippocampus att
växa.) Höjda halter av BDNF
kan även verka humörshöjande
/ ha en antidepressiv
effekt!
Jag fortsätter att läsa...
Halvfasta har också en
positiv effekt på kroppens
insulinnivåer, som om de är
för höga kan orsaka diabetes
(som har många
följdsjukdomar). Författaren
påpekar att ett annat sätt
för att komma till rätta med
höga insulinnivåer är att
skära ner på kolhydraterna
och i stället äta mer
grönsaker och fett (≈ LCHF).
Innan jag glömmer det, det
stod i början av boken att
det är lagom att äta ungefär
0,8 gram protein per kilo
kroppsvikt och dygn,
eftersom mer kan bidra till
en för hög nivå av
tillväxthormonet IGF-1.
(Alltså ≈ 40 gram om du
väger 50 kg, och ≈ 60 gram
om du väger 75 kg.)
Halvfasta minskar också
risken för cancer, just
eftersom halten av IGF-1
minskar. Man har också
upptäckt att om en patient
med cancer fastar i samband
med
cytostatikabehandlingarna så
skyddar detta de normala
cellerna, men inte
cancercellerna (mot de höga
doserna cytostatika). Vid
djurförsök har fasta ökat
cytostatikans effekt på
flera typer av cancer.
Studier på människor pågår.
Om dessa studier ska man
kunna läsa på, som det står,
vår webbplats. Men någon
adress hittar jag inte. När
jag googlar så hittar jag
följande:
http://five-two-diet.com/tag/dr-michael-j-mosley/
samt
https://twitter.com/DrMichaelMosley.
Men något om
forskningsresultat hittar
jag inte där. Om ni hittar
den "rätta sidan" så maila
mig gärna!
Jag sitter på balkongen och
läser. Det är så skönt där +
att det är ljusare än inne.
Jag tittade just ner på
gården och såg att grannarna
har börjat förbereda inför
festen vi ska ha i morgon.
De har hängt upp girlanger.
Vi ska ha gårdsfest i morgon
kväll, alla vi som bor här i
huset. Vi som inte lagar mat
betalar 10 € till dem som
sköter inköpen. Det ska bli
kul att vara med!

Jag ska läsa något kapitel
till, sedan får det vara för
i kväll.
För att kunna utvärdera sina
resultat menar Dr Mosely att
man innan man börjar med
5:2-dieten kollar följande:
vikt + fettprocent + BMI,
och inte minst viktigt:
mäter midjan i höjd med
naveln. Det senare måttet
bör inte överstiga halva
kroppslängden.
Oj! Det gör mitt nu! Jag är
mycket rundare om magen än
vanligt. Jag får alltså vara
max 78 cm, och mäter jag
midjan där den är som
smalast har jag hyfsad
marginal (67 cm) - men mitt
för naveln är jag för tjock
(83 cm)... Detta mått lär
vara det viktigaste eftersom
det förutsäger hur mycket
inre fett man har (det
viscerala fettet som orsakar
inflammation och ökar risken
för diabetes och hjärt-
kärlsjukdomar bl a). Oj, oj
- jag ligger sämre till än
jag trodde - suck! Då
hjälper det inte att mitt
BMI är hyfsat (21,3 just
nu). Jo, jag har förstås
tänkt prova den här metoden,
men jag tänker inte börja
förrän efter helgen.
Sen bör man gå till
vårdcentralen och be att få
kollat fasteglukos +
kolesterol + triglycerider.
Om man har möjlighet bör man
även kolla halten av IGF-1,
men det är ett dyrt prov som
inte alla vårdcentraler
utför. Sen är det meningen
att man ska tillämpa
5:2-dieten en längre tid, ta
om sina värden, och då kunna
konstatera att de alla (inkl
vikt och midjemått) har
blivit bättre.
Nu tänker jag inte skriva
mer i dag...
Tja, en rad till blir det,
för nu hittade jag äntligen
en webbadress i boken:
http://thefastdiet.co.uk/
13-08-24:
Jag väntar på att Bonnie ska
börja löpa. Hennes senaste
löp började 22:a februari,
och det brukar vara 6
månader emellan - men
förstås inte exakt på dagen.
Jag skulle gärna vilja para
henne nu igen. Egentligen
skulle jag vilja prova en ny
hane (idealet: 1½ kg samt
vit, creme el svart-vit),
men jag hittar ingen lämplig
här i trakten. Jag kan para
henne med Voxer igen, det
blev ju fina valpar förra
gången. Alla blev
visserligen inte
champion-ämnen (möjligen
hanarna) - men alla blev
friska, sunda, följde normal
rasstandard (utom Novas
öron) och fick framförallt
mycket bra temperament. De
blev utmärkta
sällskapshundar, och det är
som sällskap de flesta vill
ha sin hund. På sitt sätt
skulle det ju vara extra
roligt med helsyskon till
Stella. Tja, ca 8-10 dar
efter löpstart är Bonnie som
villigast. Nu får jag vänta
och se när det blir.
I dag ska jag läsa lite till
i boken, och sedan gå på
fest i kväll. Däremellan ska
jag förstås promenera med
Bonnie och Stella. Och
kanske jag också går en
runda i solen ensam, jag är
ju gladare för sol och värme
än hundarna...
Jag fotograferade precis min
runda mage som väller ut
över shortskanten. Det är
verkligen ingen rolig syn...

Det är så här magar ska se
ut, platta och vältränade:

Ni ser att jag har lite jobb
framför mig, dels ska
överflödsfettet bort - och
sen skadar det inte att
bättra på magmusklerna. Jag
vill se frisk och sund ut -
och självklart vara det
också! Nu är "före-fotot"
taget, tyvärr dröjer det nog
innan ni får se ett "efter-foto".
Och apropå inget särskilt
alls så har jag köpt mig en
tankini (så att jag inte
behöver visa magen när jag
promenerar längs
vattenbrynet). En sådan här
från Sunkini (http://sunkini.se/):

Finessen med Sunkinis
produkter är att de släpper
igenom solens strålar, så
att man blir brun även under
plagget. (De skickar
fraktfritt även till
Spanien.)

Vov på er! I dag skickade
jag ut matte på ett uppdrag.
Ja, eftersom jag är lite lat
av mig - så kan matte gott
uträtta lite ärenden åt mig.
I dag bad jag henne att gå
till det nya hundbadet här i
El Campello. Jag sa att hon
skulle fotografera det, och
ta reda på lite mer.
Nu, mitt på dagen, då är det
alldeles för varmt för mig
att gå så långt. Förresten
fick jag mail från min
kompis Lluna i dag. Hon
skrev att hon brukade gå och
bada med sin matte på
kvällarna. För då är det
lagom varmt för oss hundar.
Matte var faktiskt lydig i
dag. Dom här fotona tog hon.
Först ett där man kan se
hundbadet på långt håll. Det
ligger nära Rio Seco, efter
att strandpromenaden har
tagit slut.

När man kommer nära, då ser
man att det står att det är
en badstrand särskilt för
oss hundar. Och det är ju
vov-bra, att det finns ett
hundbad nu.

En stor bit strand har vi
fått, vi hundar.

Ända från staketet med
skylten - till Rio Seco.



Fast jag tycker att dom
borde ha tagit bort dom
stora stenarna, och lagt
sand på vår strand i
stället. Ja, för sand är
mjukare för tassarna. Dom
har ju lagt sand på
människornas strand ju.

Förresten heter det inte
strand här i Spanien. Det
heter playa. Det här är en
hundplaya.

Det finns papperskorgar
också. Där kan våra mattar
och hussar slänga bajset.
Ja, ifall vi blir bajsnödiga
just när vi ska bada.
Eftersom varken jag, eller
dom andra hundarna, tycker
om att trampa i bajs - så
hoppas jag att alla mattar
och hussar sköter sig.

Matte mötte en hund som
precis kom gående för att
han ville bada. Han var ofta
där och badade sa han. Han
sa att han hade läst i
tidningen, att dom skulle
göra vår hundstrand ännu
finare sen. Det är ju
vov-bra.

Men sen hade han inte tid
att prata med matte mer. Nä,
för han längtade efter att
få bada. Han tycker om att
simma sa han.

Matte har lovat att vi ska
gå till hundstranden snart.
Jag tycker egentligen bättre
om att bada hemma. Ja, för
det går inga vågor i
badkaret. Men det kan ju
vara spännande att prova att
bada i havet. Fast det måste
vara en dag när vågorna är
vov-små. Vov och voff då!
Åt andra hållet
finns en hundförbudsskylt,
nu ännu tydligare utmärkt än
tidigare. Det är väl för att
gränsen ska bli tydlig -
hundar är tillåtet åt det
ena hållet, men absolut inte
åt det andra...

På vägen tillbaka mötte jag
Maud och Sabi. De satt på
muren. Vi kunde bara byta
några få ord, Maud och jag.
För i dag har jag
solskyddsmedel på mig, och
sådant tål hon inte lukten
av.

Det är mycket folk, både på
stranden och i vattnet, som
ni ser.


Här nedan ser ni en av
lokalpoliserna som
patrullerar av stranden på
sin terrängmotorcykel.
Poliserna är ofta synliga i
El Campello, vilket jag
tycker är bra.

Nu ska jag gå en runda med
Bonnie och Stella, och sedan
sätter jag mig nog på
balkongen för att fortsätta
att läsa i boken.
PS:
Voff igen! Jag bad matte
uträtta ett ärende till. Ja,
det gäller att passa på en
dag när hon är ganska
lättdresserad. Jag sa att
hon skulle köpa en ny pool
åt mig. En pool som är så
stor att både Stella och jag
får plats. Så då gjorde
matte det. Matte säger att
poolen är 60 cm i diameter,
fast jag fattar inte riktigt
vad diameter är. Vov-stor är
den i alla fall.
Men jag har inte vågat bada
i den än. Jag menar - jag
känner inte för att bada
just nu. Men det går inga
vågor i den, det gör det
inte.

Annars latar vi oss mest,
Stella och jag. Vov på er!

Nu har jag börjat läsa igen.
Jag tänker verkligen inte
sitta och skriva av allt som
står i boken. Om ni tycker
att 5:2-dieten verkar vara
intressant så köp boken
själva (eller låna den på
biblioteket)! Nu handlar
boken om HUR man gör, och
VAD man bör äta under
halvfastedagarna. Man kan
själv välja om man vill dela
upp sina kalorier på en, två
eller tre måltider. Det
rekommenderas att man äter
mycket protein (för att
hålla sig mätt) - t ex ett
kokt ägg till frukost, och
att man väljer mat med lågt
GI-värde för övrigt. (Det
finns GI-tabeller på nätet
om du är osäker, t ex här:
http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=11
och här:
http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=10,
ju lägre värde desto
bättre.) Eftersom den här
dieten har kommit så i ropet
så kan ni hitta
lågkalori-recept i nästan
varenda tidning just nu. Men
som vid de flesta dieter så
är ägg, fisk och kyckling
säkra kort - liksom
grönsaker, linser och bönor.
Den klassiska danska
bantnings-kålsoppan (som
faktiskt är riktigt god)
passar utmärkt
(fast det här receptet inte
står i boken):