Ett stort grattis på födelsedagen Robert!
Nyttigaste grönsakerna och rotfrukterna:
1. Gröna blad som spenat, mangold och nässlor
2. Gröna bönor
3. Broccoli
4. Gröna ärter och sockerärter
5. Avokado
6. Vita bönor
7. Purjolök
8. Blomkål
9. Linser
10. Kikärter
Ute har det börjat regna och åska, och jag har huvudvärk för 20:e dagen i rad. Men annars mår jag bra!
13-08-12:
I dag har jag faktiskt ingen huvudvärk alls! Kanske hormonerna äntligen börjar rätta till sig nu. Både Ulf och jag har jobbat flitigt i dag för att komma iordning i våra rum. Så här ser det ut i mitt just nu:
Det får duga för stunden. Fast mattan måste jag byta ut nästa år, trots att jag tycker att den är snygg (se vänstra fotot). Jag dammsög noga för en timme sedan, och nu har mattan redan smulat så här mycket (se högra fotot):
Ja, och så vill jag ju köpa några nya tavlor. Till nästa år ska jag också gå igenom allt jag har här i lådor och skåp. Förmodligen kan en del kastas.
PS:
En bra länk om du snabbt vill se hur det ser ut på en adress: http://showmystreet.com/ Glöm inte skriva landet (t ex Sweden) på slutet.
Jag har nog visat dem förr, men på de små lapparna som jag har satt på översta lådan på hurtsen som står bredvid dörren, kan man läsa följande:
I dag har det varit rejält blåsigt, och i mitt tycke kallt. (Det var 14º i morse, och är 18º nu tidig eftermiddag.) Jag har fått ha jackan knäppt ända upp i halsen för att inte frysa. Det har kommit några regnskurar, och det åskar i fjärran. Det känns som höst. I dag längtar jag hem...
13-08-13:
Mina nya glasögon kom i går eftermiddag, så i dag åkte Ulf och jag in till stan och hämtade dem. Jag satte på mig glasögonen när vi gick vidare. Det var allt tur att Ulf var med - för jag fick hålla stadigt i hans arm för att inte mista balansen. Jag har aldrig tidigare haft progressiva glasögon, och det brukar tydligen ta några veckor att vänja sig. När jag som vanligt tittade nedåt, för att se trottoaren, så såg jag genom läsglasdelen och då såg det ut som om det var ett stort hål i trottoaren. Då stannade jag upp, som en ren reflex. Jag såg inte tydligt på långt håll heller. Tydligen måste man röra mycket mer på huvudet (inte bara på ögonen) när man använder progressiva glas. Just nu är jag lätt illamående - som åksjuka ungefär. Optikern sa att jag skulle använda glasögonen max tre timmar första dagen.
När vi kom hem kunde jag bara med svårighet läsa i tidningen. Jag kunde inte ha den liggande på bordet som jag brukar, utan fick hålla upp den framför mig. En boktext klarar jag, men jag ser inte hela raden tydligt samtidigt. (Det är normalt sa expediten, för det upptäckte jag redan i affären.) Men texten på datorn klarar jag inte alls (ännu i alla fall). Jag kan ju inte hålla upp datorn framför mig. Och jag kan omöjligt ha skärm och tangentbord på samma avstånd eller i samma vinkel. Jag hoppas att jag kommer underfund med hur man ska titta. Hur gör ni som har progressiva glasögon? Maila och berätta!
Förmodligen ska skalmarna justeras lite till. Glasögonen sitter aningen snett, samt lite lågt tycker jag. Det dumma är att det tar ett par timmar om jag ska in till stan och justera bågarna. Och nu har jag ju bara ett par dagar på mig att kolla så att allt är bra. Annars har man tre månaders bytesgaranti - om man inte skulle vara nöjd. Men jag har ju bara tre dagar på mig, sedan flyger jag hem. Och Smarteyes finns inte i Spanien.
Ulf tog ett par foton av mig så att ni kan få se hur jag ser ut i glasögonen. Jag borde åtminstone ha kammat håret innan han fotograferade, och kanske jag inte borde ha stått i motljus - men så här ser jag ut:
Jag är inte riktigt nöjd med bågens form. Jag hade önskat en liten aning mer rektangulära (fast med rundade hörn), men det fanns inte. Men färgen är OK, och bågen är väldigt lätt och förhållandevis skön. Och det fotokromatiska glaset fungerar utmärkt. Själva glasögonen ser ut så här:
Så kan jag nu bara snabbt vänja mig vid de progressiva glasen så blir det nog bra. (Optikern berättade att en av hennes kunder hade behövt tre månader på sig för att vänja sig vid progressiva glas.) Själva bågen kan jag ju få justerad även i El Campello - men inte glasen.
13-08-14:
I förmiddags åkte jag in till city och fick justerat mina glasögonbågar hos Smarteyes. Nu sitter de bra. Tyvärr ser jag inte så bra med glasögonen. Och det är liksom vitsen med dem. Jag hade dem på när jag åkte in till stan. Jag klarar bra att se på långt håll nu, och har lärt mig att inte titta ner på trottoaren genom att bara röra på ögonen. Jag får böja huvudet om jag t ex vill se var en rulltrappa börjar. Så långt är allt väl, och jag är mycket nöjd med att glasen är fotokromatiska.
Men! Jag har svårt att läsa tidningen och klarar inte alls att se något på datorn. Jag frågade optikerassistenten i dag. Hon sa att progressiva glasögon inte är avsedda att användas framför datorn. Man får sitta med hakan i vädret om man ska kunna se något. Och man kan aldrig se en hel tidningssida, sa hon. Jag undrade varför man inte sa ett ord om detta innan jag beställde glasögonen. Det är ju för att kunna läsa böcker, tidningar samt på datorskärmen som jag behöver glasögon. På långt håll ser jag ju bra utan.
Jag kanske borde haft dubbelslipade - eller bara läsglasögon (som tidigare) i stället? Hon påpekade att de har bytesgaranti. Om jag inte är nöjd så kan jag få de här glasögonen utbytta mot ett par andra. Problemet är ju att jag åker till Spanien på lördag. Jag frågade om man kan skicka glasögonen dit. Hon svarade inte bestämt men sa att vi fick lösa det på något sätt. Ja, suck!
Ulf har köpt sina progressiva glasögon hos Smarteyes, och han är jättenöjd. Han ser bra både när han läser böcker och tidningar, och när han läser på datorskärmen - samt på långt håll. Han förstår inte hur jag kan ha sådana här problem med att se tydligt. Men det har jag. Nästan allt är suddigt när jag ska läsa på nära håll. (Bara en liten cirkel i mitten är tydlig, och då får jag sitta med hakan upp och titta nedåt.) Jag ska göra mitt bästa för att öva mig de här dagarna, så får vi se hur det går.
Annars har jag kopierat allt (som går att kopiera) från min nuvarande dator till en extern hårddisk. Jag kommer inte att hinna få igång den nya (eftersom den har Windows 8 som jag inte har satt mig in i än) och Ulf vill att jag lämnar min nuvarande dator här. Det är bra synd att man inte kan kopiera över alla program. Så enkelt det skulle vara att byta dator då...
F ö regnar det mer eller mindre här. Just nu är det uppehåll så jag ska passa på att ge mig ut. Jag ska till Vällingby för att hämta ut min sista medicin. (Apoteket hade inte hemma i förrgår, men medicinen ska ha kommit in klockan 17 i dag.) Det är mycket som ska hinna ordnas innan jag åker...
PS:
Medicinen hade inte kommit. Leverantören hade missat. Den kommer i morgon mellan 13 och 17. (De andra apoteken här i närheten har också slut.) En helt onödig "utfärd" alltså, men det regnade i alla fall inte på mig...
För er som har undrat: Mina glasögon kostade 4349:- totalt inkl synundersökning. Se prislistan nedan:
Enligt Smarteyes ska deras läsfält "Inside freeform" vara mycket större än normalt. Om jag fattar bilden rätt så är det den blå remsan i mitten. Nere i ytterhörnorna (det ljusgrå) är det "sliprester" och allt är suddigt sa kvinnan jag talade med i dag. Upptill ser man på avstånd. Progressiva glas ser alltså ut att vara konstruerade mer för att se på avstånd än för att se nära. Jag trodde att man skulle kunna se bra på alla avstånd...
Min dröm är egentligen att operera mitt sämsta öga (och få satt in en konstgjord lins) men det kommer jag aldrig att få råd med. Det kostar ca 20'000:- per öga. Annars har jag närstående som har opererat båda ögonen och är mycket nöjda med resultatet.
13-08-15:
Nu är det bara ytterligare två dagar som hundarna och jag kommer att tillbringa här i Hässelby strand (i år). Det är soligt ute, men kyligt. Det var bara 14º på morgonpromenaden. Det känns som höst i luften. Marken är våt av gårdagens regn. Jag hade kameran med mig i morse, för det slog mig att det var flera dagar sedan jag la in några "utomhusfoton" här. Det första fotot visar fönstret till mitt nuvarande rum. Nu har jag ju fönster åt gården, inte mot Mälaren som tidigare.
Sen tog jag ett par foton på de stora gamla ekarna som växer här. Stam-omkretsen är imponerande! Någon gång kanske jag mäter (fast då måste man vara minst två och ha ett extra långt måttband).
När vi kom ner till Hässelbysundet så passerade just lastfartyget Jehander 1 med sin last av ca 1400 ton sand.
När jag bara ser sundet, och de närmaste öarna (bl a Hässelby holme som ni ser på fotot nedan), har jag svårt att förstå att Mälaren är så stor. Mälaren, som är Sveriges tredje största sjö till ytan, är 120 km lång, 65 km bred, och har en yta på 1 140 km². Sjön beräknas rymma 14,3 miljarder kubikmeter vatten, och är vattentäkt för 1,3 miljoner människor. Mälaren har över 8000 öar, holmar och skär. Maxdjupet är 76 meter, men medeldjupet är "bara" 12.8 meter. Lambarfjärden, som vi ser härifrån (snett åt höger på fotot), är Mälarens djupaste fjärd med ett djup på drygt 70 meter.
Vov på er! Jag har hört att det finns en del hundar som är tvungna att sova på golvet, eller i hundsängar. Det är ju skandal. Så klart att vi hundar ska sova i riktiga sängar. Helst tillsammans med matte eller husse förstås - om dom får plats.
På nätterna sover Stella och jag alltid tillsammans med matte. Så här såg vi ut i går när vi hade lagt oss. Jag hade med mig mitt vov-smaskiga gnagben i sängen. Jag tycker om att gnaga en stund innan jag lägger mig till ro.
Sen på morgonen när vi har vaknat, då springer vi alltid in till husse. Och så ligger vi och läser tidningen en stund tillsammans.
Det är vov-mysigt att ligga i riktiga sängar. Ja, ni kan ju tänka er själva hur trångt och obekvämt det skulle bli - om husse och matte och Stella och jag skulle ligga i en hundsäng. Det går ju inte.
Fast på dagen tycker jag om att ligga i fåtöljen när jag vilar mig.
I dag ska jag träffa min bästis Smulan. Det ska bli vov-kul! Ja, vov på er då!
När jag skulle ladda över fotot (som Ulf tog på oss i går) från Ulfs kamera till datorn, så hittade jag även fotot nedan som Ulf tog när vi nyss hade kommit hit i juni. Då hade jag ännu lite solbränna kvar (nu syns inget vitt märke efter bikinin längre), och min mage var fortfarande ganska platt (men se det är den inte nu längre - suck).
Jag är så glad för att jag kommer att få lite sommar till i år. Jag skulle inte klara av en höst redan nu. När jag kommer hem till El Campello så är det årets varmaste månad där. Det är kring 20º på nätterna och ca 30-33º på dagarna. Vattentemperaturen i Medelhavet är ca 26-27º och UV-index 8-9. Eftersom min mödosamt uppbyggda solbränna har försvunnit, så får jag "börja om" och skydda huden med hög solskyddsfaktor. Jag vill definitivt inte riskera att få malignt melanom.
Vid lunchtid ska hundarna och jag träffa Mia och hennes hund Smulan för att gå en promenad tillsammans. Det är alltid trevligt att träffa Mia - så det ser jag fram emot.
PS:
Jodå, det var trevligt att träffa Mia! Först lät vi hundarna springa fritt på ängen en bra stund, och sedan gick vi hem till Mia och fikade. Hon är alltid glad, lättsam, humoristisk och trevlig Mia, och vi har mycket att prata om. Hon är söt och ärtig också. Vi pratade bl a om att det skulle vara roligt om hon och Smulan kunde komma ner och hälsa på oss i El Campello. Jag hoppas att det kan bli av.
Under tiden som jag var hos Mia så var Ulf i Vällingby och handlade. Han hämtade också ut min medicin (som nu äntligen hade kommit) åt mig. Det var snällt, för då kan jag ta det lugnt i kväll. Jag tycker att det är jobbigt att åka med kollektiva transportmedel, och gör det inte gärna varje dag.
Vov-voff igen! Nu har vi träffat Smulan och hennes matte. Först lekte vi på ängen. Vi fick vara lösa, fast matte var lite dum. Ja, för hon lät kopplet sitta kvar på Stella och mig. Och det är lite irriterande när kopplet hänger efter hela tiden när man springer. Det är bara för att hon är sjåpig matte, som hon gör så. Bara för att hon är rädd att vi ska springa bort. Men det gör vi ju inte. Och jag kom faktiskt bums - varje gång matte ropade på mig i dag. Ja, vov! Nån gång får man ju skämma bort sin matte. Bara inte för ofta.
Vi hade så vov-roligt på ängen, Smulan och Stella och jag.
Nu har Stella och Smulan också blivit kompisar.
Vi nosade ganska mycket! Ja, för det finns många intressanta lukter på ängen.
Men vi passade förstås på att springa också. Vov-mycket sprang vi. Och vov-snabbt! Ibland sprang Stella till och med ännu snabbare än jag. Och jag som springer så vov-snabbt!
Stella sprang och sprang - bara för att hon tycker att det är så roligt att springa.
Smulan är fortfarande lite trött (efter valparna alltså), så hon sprang bara lite.
Ibland så vilade Smulan sig. Då satt hon och tittade på oss när vi var långt borta på ängen.
Fast för det mesta var både Smulan och Stella nära våra mattar. Men inte jag. Nej, jag var vov-långt borta - alldeles själv. Jag hade nämligen en hel del viktiga saker att lukta på. Och en del som jag ville rulla mig i. Jodå! Det är visst jag under pilen. Jag ser ut som en liten ljus prick - men det är jag. Det ser ni om ni tittar noga.
Sen, när vi hade lekt och nosat och sprungit vov-länge. Då gick vi hem till Smulan. Där blev vi bjudna på vatten och hundgodis och svinöron. Vov alltså! Svinöron som är så gott! Jag hoppade upp i soffan och gnagde länge, länge. Men sen, när vi skulle gå hem, då fick Stella och jag var sitt svinöra - som vi fick ta med oss hem. Vov och smask alltså!
Men man kan ju inte orka äta upp ett stort svinöra på en dag. Nä, inte ens jag - som har sån bra aptit. Så nu har jag gömt mitt svinöra under husses skrivbord. Där kan det ligga till i morgon. Och jag tror nästan att Stella har gömt sitt i mattes säng. I alla fall så morrar hon när jag kommer nära sängen. Jag ska smyga dit sen, och titta efter. Sen när Stella inte ser mig.
Ja vov - en så lyckad dag det har varit! Nu måste jag vila mig. Vov-vov!
13-08-16:
I natt har jag delat säng med två hundar och ett svinöra. Vad gör man inte för sina små... När vi skulle lägga oss så la Stella sitt svinöra under täcket, högt upp i sängen. Sedan la hon sig själv bredvid. Om Bonnie kom för nära så morrade hon. Bonnie hade lagt sitt svinöra hos Ulf men han ville inte ha det där så han kom in till oss och la det på mattan. Då började Bonnie gnaga på sitt svinöra igen. Jag släckte lampan och la mig till ro, men jag hörde hur Bonnie gnagde och gnagde. I morse när jag vaknade fanns inte ett spår av Bonnies svinöra. Hon måste ha ätit upp hela i natt. Ofattbart! Det var ett stort svinöra! Stella har sitt kvar. Hon har bara gnagt lite i ena änden på sitt. Bonnie kastar lystna blickar på Stellas svinöra, men Stella vaktar det.
I morse duschade både hundarna och jag, så att vi ska vara fräscha inför morgondagens resa. (I morgon bitti hinner vi inte, för det tar tid för hår och pälsar att torka.) Bonnie tycker om att duscha, men Stella ser lite tveksam ut - även om hon snällt står stilla medan jag schamponerar och sedan sköljer ur pälsen. Efteråt springer de runt som galningar, mina små, för att ruska av sig så mycket vatten som möjligt.
Jag har precis tvättat de sista kläderna som jag ska ha med mig hem, och klätt på mig sådana kläder som ska vara kvar här. Jag ska snart börja packa min väska. Allt som ska med ligger framme i högar. Det ser ut som om allt ska få plats utan problem. Jag tror heller inte att väskan kommer att väga mer än de 23 kilo den får. Jag är förstås glad åt min nya lätta och rymliga resväska! Det allra sista (några småsaker, samt ett grovt fullkornsbröd) kan jag inte packa ner förrän i morgon bitti, men jag lämnar plats för det.
När jag var hos Jenni så tog hon några foton på mig och hundarna med sin iPad. Hon har några roliga fotoprogram. Ett av programmen gör så att fotot ser ut som om det var tecknat. Till vänster ser ni ett vanligt foto från samma tillfälle. (Jag sitter som vanligt mellan hundarna när de äter - för att Stella ska få ha sin mat i fred.) Till höger en "tecknad" variant, tagen strax efter det första.
Sedan två "tecknade" bilder på Bonnie och Stella, följt av en på oss alla tre:
Dessutom har Jenni ett annat fotoprogram som heter FaceFusion. Då tar man två ansiktsfoton av två olika personer och blandar dessa till ett - en korsning av personerna. På fotot här nedan är det mitt och min mammas ansikte som Jenni har blandat. Det är varken jag eller mamma - och ändå ser jag förstås drag av oss båda. Möjligen är det lite mer av mig till vänster nedan, och lite mer av mamma till höger. Men håret liknar mest mitt, medan glasögonen är hennes. Kanske jag ser ut så här om några år?
Ja, tänk vad man kan nuförtiden! Tack för fotona Jenni!
Nej, nu måste jag börja packa...
PS:
Nu har jag packat väskan, så när som på brödet och den påbörjade hundmatspåsen som också ska ner (fast i morgon). Det finns gott om plats kvar. Jag har provvägt väskan, och den väger mellan 21½ och 22½ kilo beroende på vilken våg jag använder. (SAS tillåter 23 kg, så den bör klara sig.) Utöver resväskan kommer jag att ha en rätt stor datorväska med mig. I den ska dator, datortillbehör, pass, plånbok, biljett, nycklar, kamera, mobiltelefon, solglasögon, mina nya glasögon och en liten matsäck få plats. (Den väskan blir nog tyvärr ganska tung.) Sen har jag förstås hundarna och deras rosa flygväska.
Jag kommer inte att skriva något här under morgondagen. På morgonen hinner jag inte, och på kvällen orkar jag knappast eftersom jag inte kommer hem förrän allra tidigast 21:30 (om inga förseningar uppstår). När jag kommer hem ska jag vädra (det är troligen varmt och instängt i lägenheten), dricka lite vatten, gå en runda på El Paseo med Bonnie och Stella - och sedan lägga mig bums. Jag ser fram emot att återse mitt kära El Campello! Ni kommer förstås att få en rapport på söndag om hur resan har förlöpt.
13-08-17:
Hemma! Äntligen hemma! Resan gick bra, trots tekniskt strul på Arlanda i morse så all flygtrafik stod stilla en stund, och trots att det regnade när vi gick hemifrån. Planet landade som det skulle, väskan kom inom rimlig tid, och sedan tog jag en taxi direkt hem. Klockan 21:30 låste jag upp dörren.
Jag har nu öppnat alla dörrar och fönster för att få in lite luft. Det är 28º ute, och varmare inne. Det dröjer nog en stund innan vi lägger oss till ro. Vi har gått en runda på El Paseo (så att flickorna fick kissa), och går nog en till innan vi lägger oss. Både Bonnie och Stella viftade på svansarna och hade så bråttom när vi gick ut. Och det var inte för att de var kissnödiga, utan för att de var ivriga att gå vår vanliga runda, och lukta vad som har hänt sen senast.
Nästan alla växter har överlevt, och här är rent och snyggt (men mycket står på "fel" plats). Detaljer om resan får ni i morgon, inkl några foton.
13-08-18:
Det känns så bra att vara hemma igen! Sådana hemkära typer som jag borde inte vara hemifrån så länge som åtta veckor... Här är varmt och skönt - just nu (12:05) 30,3º. Jag har inte hunnit ställa om från gårdagens regn och halvkyliga väder (det tar nog 2-3 dagar), så jag svettas trots att jag bara har en tunn solklänning på mig. Jag längtar efter att bada i havet, men väntar nog till i morgon. Jag måste packa upp väskan, lägga allt på sina rätta platser, och sedan ställa rätt allt som hamnat på fel plats här. Men först ska jag gå till Hiperber och köpa mera vatten. Det går åt mycket vatten sådana här dagar. (Jag väntar till i morgon med att gå till Mercadona för att köpa naturell yoghurt. Annars har jag mat i frys och skafferi så jag klarar mig.) Om resan kommer jag att skriva framåt kvällen. Men ni ska få se ett förmiddagsfoto från balkongen redan nu:
PS:
Det börjar bli kväll, och jag har så smått börjat vänja mig vid värmen här. Här kommer en liten kort reseberättelse. Jag börjar med att visa fyra foton på mitt stora rum i Hässelby strand som det såg ut när jag lämnade det. Jag önskar att jag hade de ytorna här...
På avresedagen var Stella klar först av oss alla. Så fort jag hade ställt fram den rosa transportväskan så hoppade hon i. Sen satt hon där och väntade.
Ulf tog ett foto på oss när vi precis hade satt oss på tunnelbane-tåget. Lägg märke till att jag har regnjacka på mig, och på den lila väskan mellan mina fötter ligger ett hopfällt vått paraply.
Vi åkte kollektivt till Arlanda, tunnelbana + pendeltåg + buss, vilket är betydligt billigare är andra transportmedel. Jag kom fram i tid, checkade in min stora resväska, betalade 525:- extra för hundarna, och gick sedan igenom säkerhetskontrollen. Planet lyfte bara 20 minuter senare än det skulle ha gjort. När vi såg tidnings-rubrikerna på webben om att "tekniskt fel stoppar all trafik på Arlanda" så blev vi förstås oroliga. Som tur var så redde teknikerna ut det hela inom rimlig tid. Det var molnigt när planet lyfte från Arlanda, så jag såg inte mycket - bara lite av Mälaren.
Och när vi enligt kaptenen lämnade Sverige i höjd med Helsingborg, så flög vi ovan molnen - så av sundet såg jag ingenting.
Sen var det moln mest hela vägen. Även över Spanien låg molnen ganska tätt. Det första fotot nedan är taget i höjd med Valencia, nästa lite längre söderut.
Inte ens när vi närmade oss Alicante flygplats (från landsidan) var det molnfritt.
På det viset var resan ganska tråkig, jag såg inte mycket alls. Men jag hade ju trevligt sällskap av Bonnie och Stella! Nedan landar vi på El Altet, som nu har bytt namn till Alicante-Elche flygplats.
Men Bonnie har förstås en hel del att berätta om resan...
Vov på er! Nu har jag åkt flygplan - igen! Jag är vov-resvan jag. Vi satt som vanligt i vår rosa väska, Stella och jag.
Stella är lite rädd av sig - men det är inte jag. När vi startade så darrade Stella, och tittade på matte hela tiden. Men jag var lugn. Jag vet ju att flygplan alltid startar innan dom börjar flyga. Och att dom låter mycket.
Men jag har funderat mycket på - hur dom egentligen kan flyga.
Ja, för när jag tittar ut på vingen. Då har flygplanet vingen alldeles stilla - hela tiden. Men fåglarna, dom flaxar ju med sina vingar när dom flyger. Så egentligen borde ju inte flygplan kunna flyga. Vov-konstigt är det.
Jag tittade ut en stund, men kunde bara se moln.
Så jag la mig till ro i väskan. Man kan gott sova lite när man inte har något annat för sig.
Men Stella, hon kunde inte koppla av. Hon satt upp hela tiden.
Ja, hon är ju bara tonåring, och inte så gammal och förståndig som jag. Men nästa gång vi ska flyga, då hoppas jag att Stella känner sig lika vov-lugn som jag. Ja, för flyga - det är ju som att åka buss. Det är bara det att man åker i luften.
Sen när vi hade flugit färdigt så fick vi åka med en bil som det stod Taxi på. Ja, vov! Först tyckte jag att det stod Tax. Och då ville jag att vi skulle åka med en bil som det stod Chihuahua på. Men sen såg jag att det stod Taxi. I alla fall så kom vi hem. Hem till El Campello där vi bor. Vi gick upp med alla våra väskor, och medan matte öppnade fönster så sprang Stella och jag runt och kände igen alla lukter.
Och sen så gick vi ut. Vi var så ivriga Stella och jag. Vi ville bums lukta efter om allt var som vanligt. Och det var det. Fast det var vov-många hundar som hade kissat ute sen vi åkte härifrån. Vov vilket jobb jag fick sen!
Ja, för jag var ju tvungen att kissa överst på minst 100 olika ställen. Ja, så att alla hundar i hela El Campello kan lukta att jag har kommit hem igen. Så jag kissade, och kissade, och kissade. Till slut tog kisset slut, och då gick vi hem.
Men i dag har jag faktiskt hunnit kissa på alla dom ställena som jag inte hann med i går. Ja, det är förstås vov-jobbigt. Men viktigt! Det är vov-viktigt att "pinka in sitt revir" som det heter. Vov-vov då!
Jag pratade med Maud i telefon i eftermiddags. Hon berättade att hon har beslutat sig för att flytta till Senegal! Hon har pratat om att flytta till den delen av Afrika eftersom hon har vänner där, men jag trodde inte att hon skulle göra verklighet av planerna. Men nu har hon sin lägenhet ute till försäljning. Det är en bra lägenhet om någon är intresserad. Den ligger i första linjen, men åt andra hållet - och har därför ytterst begränsad havsutsikt. Men den är nyrenoverad (bl a har Maud låtit en elektriker byta ut alla gamla elledningar mot nya). Lägenheten har två sovrum, ett badrum, kök och ett stort vardagsrum. (Balkongen, som vetter åt Calle San Pedro, är helt inglasad och integrerad med rummen.) Hon begär 130'000 euro, vilket är vad hon gav. (Men hon har ju bekostat renoveringen därutöver - om jag minns rätt så har hon lagt 149'000 sammanlagt.) Det är ett bra pris för en lägenhet med det läget, och i det skicket. (Jag har f n ingen länk till någon av de tre mäklare som har fått uppdraget.)
13-08-19:
Ett jättestort grattis på
88-årsdagen
mamma Birgit!
Jag hade kameran med på morgonpromenaden (som inte var så tidig i dag). El Paseo, som var proppfull med folk i går kväll, låg nu praktiskt taget tom. Men förmiddagsbadarna var på plats.
Den delen av stranden som är avsedd för handikappade / rullstolsburna har fått en annan typ av tak i år, annars ser allt ut som vanligt. Det finns både toaletter och hytt att klä om i. Personalen börjar inte förrän klockan tio så de var inte på plats än.
Livräddarna börjar också jobba klockan tio, och även om klockan var strax före så började en av dem hissa den gröna flaggan.
Det känns så bra att återigen få promenera längs El Paseo. Det mesta är precis som vanligt - trots att jag tycker att jag har varit borta så länge. Den lilla sopbilen körde sin morgonrunda. Så här års kör de ofta en kvällsrunda också. El Campellos befolkning är ju fyra gånger så stor som normalt i augusti, och folk skräpar förstås ner mer. Jag är glad att det städas ofta.
Mellan husen hänger blomstergirlanger. Jag gissar att de hänger kvar sedan firandet av El Campello Playas (och fiskarnas) helgon Virgen del Carmen den 16:e juli. (Fiestan som jag absolut ska vara med på nästa år.)
Vov-vov! Jag vill bara visa er ett av El Campellos allra populäraste kiss-ställen. Precis här i hörnan på muren är det. Vov-många hundar kissar här. Så om ni är kissnödiga när ni kommer hit - då kan ni kissa här ni också.
Men muren är lång, så man kan kissa på fler ställen. Och på palmerna. Här finns vov-många palmer. Själv brukar jag kissa på många olika ställen, men Stella hon brukar kissa allt kiss på ett ställe. Hon är inte lika mycket för att markera - som jag. Ja, vov då!
Jag glömde att berätta i går, att man enligt en ny spansk lag numera måste energideklarera sin bostad om man ska sälja den. Det tycker jag är bra! Det ökar medvetenheten hos folk, och så kanske det lönar sig att isolera sin bostad - även ur försäljningssynpunkt. Maud berättade för mig att hon hade varit tvungen att energibesiktiga sin bostad, och att hon hade fått betala ett par hundra euro för detta (har glömt den exakta summan, men den varierar med bostadens storlek). Vi skulle med all säkerhet få ganska usla värden för vår lägenhet. Men om vi satsade på två-glasfönster med täta bågar, så skulle värdena bli betydligt bättre. Det skulle säkert löna sig på sikt.
Ulf läste det här gamla, men ack så sanna, citatet i dagens DN:
Det är inte lätt att vara kvinna.
Hon ska tänka som en man, uppföra sig som en dam, se ut som en flicka och arbeta som en häst.
PS:
Nu har jag badat. Det var SÅ skönt! Jag gick ner på playan nu under siestan, när det är mindre folk. Eftersom min hud nu är vit igen så vågade jag bara sola 15 minuter på var sida (med solskyddsmedel). Jag badade lika länge. Det var 28º i vattnet och lite lagom vågor att hoppa i. Jag hade egentligen ingen lust att gå upp igen, men jag har ju annat för mig. Dessutom bränner solen i ansiktet och på axlarna när man simmar, så även badandet måste jag begränsa än så länge. Det som är bra i Spanien på sommaren, är att det är fint väder varenda dag. Man måste inte "passa på" som i Sverige (om det för en gångs skull kommer några varma och soliga dagar). Jag kan bada mer i morgon, eller nästa dag.
PS2:
Jag har ännu inte plockat rätt på allt som låg i mina väskor. En hög med småsaker ligger kvar på bordet. Det tar ett tag att sortera in allt på sina rätta platser. I kväll har jag varit på Mercadona och provianterat, och så har jag gått igenom all post som jag har fått under de här åtta veckorna.
Jag vill gärna ta det lugnt den här veckan. För sedan kommer ju mina 10 flyttlådor (+ säng och skrivbord), och då har jag massor av saker som ska sorteras in på helt nya platser. För att kunna härbärgera allt måste jag nog sätta upp några hyllor ovanför både min säng och gästsängen. Det hade varit ganska lätt gjort om inte väggarna hade varit så hopplösa att borra i. Fast nu har vi ju köpt en borrhammare, så nu ska det nog gå.
Så snart som möjligt måste jag starta min nya dator och flytta över allt från min nuvarande som krånglar allt som oftast. (Jag tog med den gamla till Spanien igen för att förenkla processen.) Hoppas nu att jag klarar av Windows 8 samt pekskärm! Och sedan måste jag läsa bruksanvisningen till min nya lilla kamera, så att jag kan börja använda den. Och så vill jag börja läsa boken jag köpte (om 5:2-dieten). Tja, jag kommer nog att ha att göra - även om jag tar det lugnt.
13-08-20:
I dag fläktar det skönt från havet. Jag tycker att vädret är perfekt när det är som i dag, varmt och soligt men med lätt vind. I dag måste jag förstås plocka undan de sista av sakerna som jag hade med mig på resan. Sen har jag fått plocka rätt på lite annat också. Flera av besticken låg i fel låda, så jag hittade dem inte först. Ja, det är ju inte lätt för gästerna att komma ihåg exakt var de tog dem, och ingen fanns här att fråga. Och Alicia har flyttat om bland mina krukväxter. Men de står bra som de står just nu, dem kan jag flytta tillbaka senare. Och i lördags när jag skulle borsta tänderna innan jag lade mig, så hittade jag först inte mina tandborstar. Jag hade själv ställt undan dem innan jag åkte, så att det skulle bli bättre plats för gästerna vid tvättstället. Först kom jag inte ihåg var jag hade ställt dem, men sedan mindes jag.
För mig känns det inte alls bra att vara hemifrån så här länge. Det för så mycket med sig. Det är totalt tre tidningar (två som jag prenumererar på, samt en medlemstidning) som skulle ha kommit under min bortavaro, men som inte finns här. Jag har skrivit till förlagen och två har svarat och lovat att skicka om. Sen kostar det ju en del att ha krukväxt- och postpassning också. (Det blir nog ca 2000:- i år - men så har Alicia städat också, samt tvättat lakan och handdukar efter gästerna.) Nästa år vill jag vara hemifrån max två - tre veckor (i nödfall två perioder under året).
Borta bra - men hemma bäst!
Jag har studerat nya Ikea-katalogen noga nu. (Jag satt på balkongen en stund i går med den och hundarna i knäet.) Jag ser att Billy-serien nu har utökats med en bokhylla som är 39 cm djup (de andra är 28 cm). En sådan ska jag köpa längre fram, inklusive två vitrinskåpsdörrar. Det är en hel del som behöver större skåpdjup för att få plats. Och om Ulf går med på det (jag har inte talat med honom om saken än) så skulle jag gärna ställa det nya Billy-vitrinskåpet där det bruna vitrinskåpet står nu (och fylla det med de saker som står i det bruna). Då skulle det se ljusare och enhetligare ut här i vardagsrummet. Det är inte fult det bruna skåpet - men det passar inte alls in bland mina möbler. Det är mycket svårare att inreda snyggt när man är två som ska samsas - speciellt om man har så olika smak som Ulf och jag. (Hälften av varje blir sällan lyckat.) Fast jag tycker nog att det vore rättvist om jag får bestämma över detta vardagsrummet - med tanke på att Ulf helt själv har bestämt hur det ska se ut i vardagsrummet i Hässelby strand... Å andra sidan vill jag ju att Ulf ska trivas här.
Utsikt från balkongen i går kväll (kl 21):
Och utsikten för en timme sedan (kl 11) när Tabarca-båten just lämnade hamnen:
PS:
Det verkar som om mina spanska vänner, Josefina och Mari-Paz, går på promenad med sina hundar andra tider än de vanliga nu i augusti. I alla fall har jag ännu inte mött någon av dem. Alicia har varit här, och jag har pratat med Isabel som dagligen jobbar i sin affär Cositas. Maud har jag pratat med i telefon. Två av grannarna har jag mött i trappan och bytt några ord med, och jag har vinkat på frisörerna hör nere, samt på kvinnan som har Desigual-affären här intill - och förresten också på fransyskan som har Elite. Men någon annan som jag känner har jag hittills inte mött. Men jag vet att många av de infödda undviker El Paseo när den är full av turister, och ibland går de ut först efter midnatt av samma orsak... Turisterna behövs här. Många restaurang- och affärsinnehavare skulle inte klara sig utan de extra inkomster som turismen ger. Men när sedan turisterna åker hem igen, de sista ca 15:e september, så andas Campelloborna ut av lättnad. Jag tycker att det är kul med folklivet (och alla extra jippon) ett tag, men trivs annars bäst när det är lugnt här.
Balkongen med alla mina växter:
13-08-21:
Sent i går strödde fullmånen silverglitter på havet.
I dag är himlen molnig, trots att det inte står något om moln i den lokala väderleksprognosen. Det är 28º varmt, och lika mycket folk på stranden som vanligt. Tja, för mig är det nästan bara skönt med en mellandag. Jag vågar inte utsätta min bleka hud för alltför mycket sol nu innan jag har vant mig igen.
Vi har besökt veterinären i dag. Bonnie och Stella fick sina klor klippta, och så tittade veterinären på den lilla "prick" i pannan som Bonnie har fått efter ett fästingbett i Skåne. "Pricken" är en normal reaktion och ska försvinna, men för säkerhets skull desinficerade veterinären området noga. Kloklippning kostar här 5 € (≈ 44:-) per hund när veterinären gör det. Det är det verkligen värt! Mina hundar är nämligen inte mycket för att samarbeta när det gäller kloklippning (särskilt inte Bonnie), så då är det enklare att vara två (jag håller samt distraherar, och veterinären klipper).
Här blev jag avbruten i mitt skrivande. En man från elbolaget ringde på dörren. Om jag förstod allt rätt så har jag nu bytt elbolag. Tidigare hade jag Iberdrola i Bilbao. Nu har jag Endesa i Alicante. I alla fall så får jag nu lägre elpris per kilowatt-timme, en lägre kostnad för hjälp vid elavbrott (som är mitt fel - annars är det gratis) och dessutom 15% rabatt det första året. Allt annat är som tidigare. Mannen förklarade allt väldigt noga, ändå är det förstås vissa detaljer som jag inte helt förstod. Jag har bundit mig för ett år. Ger det mig en lägre elräkning så är det ju värt att testa. Jag ser med spänning fram emot kommande faktura. (Endesa: http://www.endesaonline.com/EN/Hogares/teofrece/electricity/index.asp)
Jag fick i dag av en slump syn på nedanstående intressanta bild som har visats på Ancestral Health Symposium. Man har mixat ansiktsfoton från unga kvinnor i olika länder för att få fram ett "genomsnitts-ansikte" för landet. Vad man vill visa är att vi ser aningen olika ut i olika länder, trots att vi alla ursprungligen härstammar från samma förfäder. Några tusen år av halvisolering har gjort att människans genomsnittsliga genetiska uppsättning har börjat skilja sig åt. Vi genomgår alltså så sakteliga en mini-evolution. (Jag läste i sammanhanget att endast 14% av amerikanarna tror fullt ut på evolutionsläran! En skrämmande låg siffra!) Vi kan också konstatera att alla kvinnorna nedan är precis lika söta!
Något helt annat: I går köpte jag några färska fikon hos den lokale frukt- och grönsakshandlaren. De var underbart goda! Jag har redan ätit upp alla, så jag måste absolut köpa fler (fast nu siestastänger de snart så jag får vänta till i kväll). Färska fikon är nyttigt! Jag har funderat på att köpa ett fikonträd för att ha på balkongen. Men ett träd i kruka ger förstås inte så mycket frukt - så det skulle mer vara i "dekorations-syfte". Det är mysigt att omge sig med gröna växter, och balkongen är den enda trädgård jag har!
PS:
I samband med mitt fikon-inköp så tittade jag i skyltfönstret på Inmo2000 (http://www.inmo2000.es/) och såg en lägenhet som jag tyckte om. Den här, med referensnummer 1130:
Lägenheten är för liten för oss (bara 1 sovrum / 50 m²) - men det är ett bra hus i ett lugnt område (jag har en väninna som bor i huset). Det bästa är att lägenheten har en terrass på 50 m² i samma plan som lägenheten. Det skulle jag gärna vilja ha! Jag har för mig att huset har hiss, och det ligger inte långt från stranden (det står 100 m) samt mellan Mercadona och Lidl. Priset är 110'000 € (≈ 963'000:-).
När jag kom hem sökte jag på Lopez&Hendersons inmobiliaria (http://www.inmolopez.com/) för att se vad de har fått in medan jag har varit borta. Där hittade jag en liten lägenhet för bara 50'000 € (≈ 438'000:-)! Liten den också (1 sovrum, 45 m²), men priset är nog det lägsta jag har sett - och fastigheten är från 2012. Tyvärr visar fotona inte den här lägenheten (något verkar ha blivit fel), så jag vet inget i övrigt om den. (Referensnummer R2001801.)
PS2:
Eftersom jag inte gör någon nytta i dag, så hinner jag med en del annat. Ulf skickade följande länk till mig: http://www.aftonbladet.se/ledare/article17331644.ab Det är en tänkvärd ledare skriven av Eva Franchell. Hon skriver bl a:
"Läkemedelsindustrin, modeindustrin, träningskapitalet och medierna. Vi är många som tjänar pengar på att lära kvinnor att inte äta. Som fortsätter att tjäna pengar på varje ny bantningsmetod. Det behövs ju ständigt nya metoder eftersom de flesta går upp i vikt igen. Forskningen visar att ångesten ökar med kilona och att det snart är dags för nästa metod. Det kallas jojo-bantning men kunde kanske lika gärna heta 5:2. Om du äter måste du svälta. Smalt är i vilket fall normen och därför bantar kvinnor hela livet. De överför ångesten till sina barn och små flickor räknar numera kalorier innan de lärt sig multiplikationstabellen."
Det hon skriver handlar egentligen om 5:2-dieten - som så många tidningar skriver om nu. Det tidningarna missar är att det egentligen inte är en bantningsmetod. Egentligen är det en metod för att leva frisk längre. Det vet ni som såg TV-dokumentären. Möss som svälter lever längre, och det gäller människor också. Men, vilket är viktigt att påpeka, svälter måttligt - alltså inte dödligt. Författaren till boken menar att detta att äta normalt 5 dagar i veckan och "svälta" (på 500 kalorier för kvinnor, respektive 600 kalorier för män) två dagar i veckan - är enklare än att äta lite och förståndigt sju dagar i veckan (vilket är idealet). Jag har köpt boken och kommer att referera den efter hand som jag läser den. (Har inte börjat än.)
När jag ändå var inne på Aftonbladet så läste jag lite till - och den här ledarkrönikan fångade mitt intresse: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article16297452.ab Här skriver Fredrik Virtanen under rubriken "Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls." Krönikan handlar om hur de som jobbar nästan stressar ihjäl sig - medan andra är arbetslösa. Ja, det där med stress som man blir sjuk av, det har jag ju personlig erfarenhet av... Fredrik skriver bl a:
"Egentligen vill jag bara ge upp. Jag är ledsen och stressad och pressad, men det vet förstås ingen om. Det är skämmigt att medge. När en bekant frågar ”läget?” svarar jag käckt ”jo för fan” och gnäller om vädret, inte om själen. Och liksom alla andra lägger jag upp mysiga bilder på maträtter i motljus på Facebook. Så bör man framstå. Som en människa med den ultimata statusprylen: tid. Men det är förfalskning. Livet är det som pågår mellan statusuppdateringarna på Facebook. /.../ Detta mitt liv kallas med ett modernt och gräsligt ord för arbetslinjen. Kan vi börja tala mer om fritidslinjen? Fritidslinjen! Där finns embryot till vår befrielse. Lyssna till den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977): ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Word, Ernst! Tid och möjlighet att leva och umgås. Fritidslinjen. I stället har vi ett samhälle där den som har tid att leva inte har råd – och den som har råd att leva inte har tid.
Två av våra stora samhällsproblem formulerade i två olika artiklar. Pressen att prestera - och pressen att duga. Och vårt moderna samhälle som på alla sätt borde vara bättre än gårdagens. Har vi kanske missat något någonstans? Det här med att vara människa? Har vi glömt att människors grundbehov inte går att ändra på några få generationer? Vi är ju människor - inte maskiner! Vi behöver alla trygghet, tid och bekräftelse (samt en lagom dos föda) - men också känna att vi gör nytta, att vi behövs...
13-08-22:
I dag skiner solen som vanligt. Spanjorerna klagar över värmen (30,8º) men jag tycker att det är helt OK. Jo, visst svettas jag - men det gör alla. En fördel med varmt väder är att jag mest är sugen på vatten, melon, fikon, tomater, gurka o dyl. Så förhoppningsvis går jag inte upp mer i vikt nu. Jag vägde mig i dag, och vågen visade: 51,9 kg och 26,2% fett. Ännu orkar jag inte göra något åt det, men jag bör minska sisådär 4 kilo och framförallt ca 6% fett. Ulf skrev att han såg en insändare i DN skriven av en någon som påpekade att han/hon mådde så bra av 7:0-dieten...☺
Stackars Ulf har feber och är rejält förkyld. (Eller om det är influensa eftersom han har feber?) Jag är glad att jag inte hann bli smittad innan jag åkte. Sedan jag flyttade ner till Spanien så är det ytterst få gånger som jag har varit förkyld. Det är oerhört skönt att slippa sådant!
Som jag nämnde tidigare så har Maud bestämt sig för att flytta till Senegal, närmare bestämt till staden Mbour som ligger 5 mil söder om huvudstaden Dakar. Jag läser nu på flitigt om Mbour och Senegal. Tidigare visste jag praktiskt taget ingenting, men nu har jag förstås blivit nyfiken på landet. Det är kanske så med er också, att ni inte kan allting om alla världens länder...
Att Maud ska flytta beror i grunden på att hon är hyperallergisk mot ALLA dofter och kemikalier. Och i ett modernt samhälle är sådant svårt att undvika. Folk röker, har parfym på sig, eller använder starka rengöringsmedel. Det är ett stort handikapp hon har, och det är inte "bara allergi". Just nu har jag glömt vad sjukdomen heter, men hon har (i sitt tidigare arbete som dekormålare på Dramaten i Stockholm) blivit kemikalieförgiftad (så svårt att hon fick vistas på sjukhus en längre period). Sedan många år tillbaka har hon en mycket god afrikansk vän. Han ska nu hjälpa henne att köpa ett litet hus med trädgård i Mbour. Men för att kunna köpa ett hus där, måste hon förstås först sälja sin nuvarande bostad. (Ett hus i Mbour lär kosta ca 500'000 SEK.) Jag glömde att berätta att det finns hiss i huset, om någon skulle vara intresserad av Mauds lägenhet. (Det är en bra lägenhet!)
Själv skulle jag inte vilja flytta till Mbour, men jag önskar förstås att Maud får det bra där. Hon ser det som ett äventyr också - och det blir det ju. (Och hon flyttar inte ensam - hennes högt älskade hund Sabi följer förstås med!)
Mbour är Senegals femte största stad, har knappt 200'000 invånare, och ligger i regionen Thies. Mbour ligger vid kusten och har en fin sandstrand. I Mbour bor det tydligen ganska många européer, vilket är en av orsakerna till att Maud söker sig just dit. (Det finns bättre service och sjukvård då.) En annan orsak är att klimatet är ett av Senegals bästa. Stadens inkomster kommer huvudsakligen från turism, fiske och jordnötter. Mbour ligger 310 mil härifrån (närmare ekvatorn). (Det är 270 mil till Helsingborg som jämförelse.)
Fakta om Senegal: Det officiella språket är franska (eftersom landet var en fransk koloni fram till 1960), men de flesta talar wolof eller pulaar. (Nej, jag vet ingenting om de senare språken.) Befolkningens medelålder är 17,8 år, och medellivslängden är 56,4 år. 60% av den vuxna befolkningen är analfabeter. Senegal räknas som en av Afrikas bäst fungerande demokratier. 94% av landets invånare är muslimer, och 5% kristna.
Turister rekommenderas att ta med rejäla regnkläder (om de besöker landet under regnperioden), myggmedel, solkräm, kläder som täcker knäna (gäller kvinnor), värktabletter samt ficklampa (eftersom strömmen tidvis kommer och går).
Klimatet i norra Senegal är torrt, på gränsen till öken, och i söder är det tropiskt. Under regnperioden (maj - november) blåser det kraftiga vindar och delar av landet svämmas ofta över. Resterande del av året är det varmt och torrt. Det finns ingen väderstatistik för Mbour, och inte heller för Dakar. Närmaste ort med statistik är Kahone (Fatick) nära Kaolack som ligger ca 10 mil sydost inåt landet räknat från Mbour. Eftersom havet alltid jämnar ut klimatet, så är vädret någon grad svalare i Mbour. Men så här ser det ut i Kahone (vid A på kartan nedan):
Jag hittar lite statistik från Mbour i en konstig översättning (men att temperatur visar medeltemperaturen är lätt att förstå - likaså nederbördsmängden, och variabel är förstås månaderna i tur och ordning):
Tja, Maud ska inte behöva frysa i alla fall.
Det finns statistik för hur ofta det regnar i Dakar, men inte över regnmängderna:
Det är svårt att hitta foton från Mbour (annat än pyttesmå), men här kommer några:
Visst verkar det vara en spännande plats! Och om Maud verkligen flyttar dit så hälsar jag gärna på henne någon gång i framtiden. Vi har bestämt att vi ska hålla kontakten via brev. (Hon tål tyvärr inte strålningen från datorer.) För att få resa in i Senegal måste man ha biometriskt visum, och man bör vara vaccinerad mot rabies samt gula febern.
PS:
Jag var hos Maud en stund i eftermiddags. Vi pratade mycket om Senegal förstås. Hon ser mycket fram emot att få flytta dit! Hon tror att hon kommer att trivas bra där - och må mycket bättre. Hennes sjukdom heter förresten Multiple Chemical Sensitivity Syndrome (MCS). På föreningen MCS Swedens webbsida (http://mcs-sweden.se/) kan jag bl a läsa följande:
MCS, Multiple Chemical Sensitivity eller kemisk intolerans innebär att man blir sjuk av kemikalier. Vi använder MCS som ett samlingsnamn på det som i Sverige benämns som SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), doftöverkänslighet och SBS (Sick Building Syndrome) eller som vi säger – kemikalieskadade. Är man en gång skadad innebär det att man reagerar på mycket låga doser av en kemikalie (parfymer, tobaksrök, avgaser, mm). Det betraktas som ett dolt handikapp då effekterna blir så omfattande att man ofta begränsas i sin tillgänglighet i vardagen.
Annars är det svårt att hitta information på svenska eftersom diagnosen ännu inte är godkänd i Sverige.
13-08-23:
Grattis på födelsedagen Louise!
I dag har vi en del moln på himlen, men för det mesta tittar solen fram. Det fläktar skönt från havet, och det är 28,8º. Bra väder med andra ord!Jag tänker ta det lugnt i dag också. Kanske går jag en runda längs strandkanten iklädd bikini. Kanske sätter jag mig på balkongen och börjar läsa boken om 5:2-dieten. Det känns så skönt att inte ha några måsten. (Dem sparar jag till senare.) Ett litet tänkvärt citat:
PS:
Jag har gått längs vattenbrynet från hamnpiren till Rio Seco och tillbaka. Det var skönt - men trångt (det är ju några tusen människor på stranden nu). När jag stod på piren närmast Rio Seco så kunde jag se det nya officiella hundbadet som öppnade nu i sommar. Det är utmärkt med skyltar och det finns papperskorgar. Jag såg flera hundar där (med sina hussar och mattar). Jag ska ta kameran med mig och gå dit vid tillfälle. Tyvärr är stranden väldigt stenig där, men vi hundägare får vara glada att El Campello nu har ett hundbad.
Dagen är inte slut än, så kanske jag börjar läsa i boken också - eller så läser jag i mina heminredningstidningar som har kommit hit medan jag var i Sverige. Som ni märker så ägnar jag mig åt att koppla av nu... Det är väldigt skönt att göra nästan ingenting!
PS2:
Jag fortsätter att träna mig på att använda mina nya progressiva glasögon, men jag har mycket svårt för att läsa med dem. På datorn går det inte alls. Och det är ju på nära håll jag ser så dåligt - på långt håll ser jag bra. Jag har mailat till Smarteyes och berättat om mina problem och de svarar bl a så här: "Läsdelen i progressiva glasögon är liten, så man kan inte se hela meningar eller en hel tidning, man ser några ord i taget och får följa med med huvudet när man läser. Progressiva glasögon fungerar inte framför datorn, för att se där måste man böja nacken bakåt." De uppmuntrar mig att fortsätta att träna, för de säger att det normalt tar tid att vänja sig vid progressiva glas. Ändå känner jag mig lite lurad. Varför sa de ingenting om att progressiva glas inte rekommenderas framför datorn - innan jag köpte glasögonen? Och jag läser oftast en hel mening åt gången, inte bara ett par ord. Så om jag vill läsa någorlunda snabbt så skulle jag behöva sitta och vifta på huvudet hela tiden. Nåja, jag tränar vidare...
PS3:
Nu har jag börjat läsa 5:2-dieten (med läsglasögon på), alltså boken 5:2 dieten - friskare, smalare, längre liv med halvfasta av Dr Michael Mosley och Mimi Spencer. Jag kommer att skriva ner lite stolpar och intryck här efter hand. För att ni lättare ska kunna hitta det som handlar om just den här boken så kommer jag att skriva med orangerosa bokstäver. Som vanligt rekommenderar jag att ni läser boken själva - det är ju många intressanta detaljer som jag måste hoppa över när jag summerar en text.
I det svenska förordet, skrivet av professor Kerstin Brismar (diabetesforskare), står bl a: "Med den periodiska fastan som beskrivs i denna bok /.../ kan man förbättra alla parametrar: minska midjemåttet, vikten, insulinproduktionen, blodsockret, blodfetterna och blodtrycket. Dessutom minskar man risken för hjärt-kärl-sjukdom, inklusive hjärtinfarkt och stroke, samt demens och cancer ( t ex tjocktarms-, bröst-, lever- och bukspottkörtelcancer)." Det låter väl bra! I förordet påpekas också att det räcker att halvfasta en dag i veckan om man är normalviktig och rör sig tillräckligt - samt att det också går bra att minska sitt kaloriintag med ca 25% under sju dagar i veckan i stället för att halvfasta två dagar.
I bokens inledning påpekas att fasta inte är något nytt, utan att människokroppen är gjord för att fasta då och då. Människan utvecklades under en tid då det var brist på mat, det är nutidens obegränsade tillgång som är onaturlig. Och inom många religioner förespråkas fasta. Man framhåller att 5:2-dieten inte är en kortsiktig diet utan en hållbar strategi för ett friskt och långt liv.
Författarna är mycket intresserade av de vetenskapliga bevisen för att det är hälsosammast att halvfasta två dagar i veckan. Man jämför med långtids-fasta, varannandags-fasta, med kalori- eller kolhydratbegränsad kost och annat som det har forskats om. Ni som såg BBC-dokumentären "Eat, fast, and liv longer" vet att Dr Mosley åkte runt och talade med olika forskare, och också provade andra metoder innan han fastnade för tvådagars-fastan.
Redan 1945 gjordes försök med möss där man upptäckte att de som åt mindre levde längre än de som åt mer. En orsak till att både möss och människor som äter mindre lever längre, är att produktionen av IGF-1 (insulin-like growth factor 1) minskar. IGF-1 behövs i början av livet för att vi ska växa, men höga nivåer senare i livet verkar leda till att åldrandet påskyndas och att man utvecklar cancer. En annan effekt av periodvis lägre näringsintag är att kroppen då passar på att reparera skadade celler, samt att göra sig av med gamla (autofagi). Till skillnad från långvarig svält, fasta eller bantning, så bryter inte kortare fastor, som tvådagars-fastan, ner muskler.
Även 16-timmarsfasta kan göra skillnad. Om man äter (vad man vill) under 8 av dygnets timmar, men sedan enbart dricker kalorifria drycker (helst vatten) f ö, så får man bättre värden (inkl lägre vikt) jämfört med om man äter samma mängd mat fördelat på kanske 16 timmar per dygn. Det är först efter några timmars fasta som kroppen kan stänga av fettinlagringen (minska insulinnivåerna) och aktivera förbrännings-mekanismerna. Många äter ju tre mål om dagen + två mellanmål + någon dryck (kaffelatte och smoothie är populärt) däremellan. Jämn näringstillförsel (utom under sömnen) m a o. Vi kanske måste lära om!
PS4:
När jag nu tog en paus i läsningen för att gå ut med Bonnie och Stella, så upptäckte jag att det har blivit så kallt (24,5º) ute - så jag var tvungen att sätta på mig BH under sollinnet för att inte frysa... (Jag vande mig fort vid värmen!)
Något som förvånade Dr Mosley var att tvådagars-fastan (och annan matrestriktion) har så positiva effekter på hjärnan. Vid fasta ökar produktionen av proteinet BDNF (brain derived neurotropic factor). Detta protein gör så att hippocampus utvecklar nya nervceller. Eftersom den delen av hjärnan är viktig för att inlärning och minne ska fungera - så innebär detta att risken för demens (bl a Alzheimers) minskar. (Regelbunden träning kan också få hippocampus att växa.) Höjda halter av BDNF kan även verka humörshöjande / ha en antidepressiv effekt!
Jag fortsätter att läsa...
Halvfasta har också en positiv effekt på kroppens insulinnivåer, som om de är för höga kan orsaka diabetes (som har många följdsjukdomar). Författaren påpekar att ett annat sätt för att komma till rätta med höga insulinnivåer är att skära ner på kolhydraterna och i stället äta mer grönsaker och fett (≈ LCHF).
Innan jag glömmer det, det stod i början av boken att det är lagom att äta ungefär 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dygn, eftersom mer kan bidra till en för hög nivå av tillväxthormonet IGF-1. (Alltså ≈ 40 gram om du väger 50 kg, och ≈ 60 gram om du väger 75 kg.)
Halvfasta minskar också risken för cancer, just eftersom halten av IGF-1 minskar. Man har också upptäckt att om en patient med cancer fastar i samband med cytostatikabehandlingarna så skyddar detta de normala cellerna, men inte cancercellerna (mot de höga doserna cytostatika). Vid djurförsök har fasta ökat cytostatikans effekt på flera typer av cancer. Studier på människor pågår. Om dessa studier ska man kunna läsa på, som det står, vår webbplats. Men någon adress hittar jag inte. När jag googlar så hittar jag följande: http://five-two-diet.com/tag/dr-michael-j-mosley/ samt https://twitter.com/DrMichaelMosley. Men något om forskningsresultat hittar jag inte där. Om ni hittar den "rätta sidan" så maila mig gärna!
Jag sitter på balkongen och läser. Det är så skönt där + att det är ljusare än inne. Jag tittade just ner på gården och såg att grannarna har börjat förbereda inför festen vi ska ha i morgon. De har hängt upp girlanger. Vi ska ha gårdsfest i morgon kväll, alla vi som bor här i huset. Vi som inte lagar mat betalar 10 € till dem som sköter inköpen. Det ska bli kul att vara med!
Jag ska läsa något kapitel till, sedan får det vara för i kväll.
För att kunna utvärdera sina resultat menar Dr Mosely att man innan man börjar med 5:2-dieten kollar följande: vikt + fettprocent + BMI, och inte minst viktigt: mäter midjan i höjd med naveln. Det senare måttet bör inte överstiga halva kroppslängden.
Oj! Det gör mitt nu! Jag är mycket rundare om magen än vanligt. Jag får alltså vara max 78 cm, och mäter jag midjan där den är som smalast har jag hyfsad marginal (67 cm) - men mitt för naveln är jag för tjock (83 cm)... Detta mått lär vara det viktigaste eftersom det förutsäger hur mycket inre fett man har (det viscerala fettet som orsakar inflammation och ökar risken för diabetes och hjärt- kärlsjukdomar bl a). Oj, oj - jag ligger sämre till än jag trodde - suck! Då hjälper det inte att mitt BMI är hyfsat (21,3 just nu). Jo, jag har förstås tänkt prova den här metoden, men jag tänker inte börja förrän efter helgen.
Sen bör man gå till vårdcentralen och be att få kollat fasteglukos + kolesterol + triglycerider. Om man har möjlighet bör man även kolla halten av IGF-1, men det är ett dyrt prov som inte alla vårdcentraler utför. Sen är det meningen att man ska tillämpa 5:2-dieten en längre tid, ta om sina värden, och då kunna konstatera att de alla (inkl vikt och midjemått) har blivit bättre.
Nu tänker jag inte skriva mer i dag...
Tja, en rad till blir det, för nu hittade jag äntligen en webbadress i boken: http://thefastdiet.co.uk/
13-08-24:
Jag väntar på att Bonnie ska börja löpa. Hennes senaste löp började 22:a februari, och det brukar vara 6 månader emellan - men förstås inte exakt på dagen. Jag skulle gärna vilja para henne nu igen. Egentligen skulle jag vilja prova en ny hane (idealet: 1½ kg samt vit, creme el svart-vit), men jag hittar ingen lämplig här i trakten. Jag kan para henne med Voxer igen, det blev ju fina valpar förra gången. Alla blev visserligen inte champion-ämnen (möjligen hanarna) - men alla blev friska, sunda, följde normal rasstandard (utom Novas öron) och fick framförallt mycket bra temperament. De blev utmärkta sällskapshundar, och det är som sällskap de flesta vill ha sin hund. På sitt sätt skulle det ju vara extra roligt med helsyskon till Stella. Tja, ca 8-10 dar efter löpstart är Bonnie som villigast. Nu får jag vänta och se när det blir.
I dag ska jag läsa lite till i boken, och sedan gå på fest i kväll. Däremellan ska jag förstås promenera med Bonnie och Stella. Och kanske jag också går en runda i solen ensam, jag är ju gladare för sol och värme än hundarna...
Jag fotograferade precis min runda mage som väller ut över shortskanten. Det är verkligen ingen rolig syn...
Det är så här magar ska se ut, platta och vältränade:
Ni ser att jag har lite jobb framför mig, dels ska överflödsfettet bort - och sen skadar det inte att bättra på magmusklerna. Jag vill se frisk och sund ut - och självklart vara det också! Nu är "före-fotot" taget, tyvärr dröjer det nog innan ni får se ett "efter-foto".
Och apropå inget särskilt alls så har jag köpt mig en tankini (så att jag inte behöver visa magen när jag promenerar längs vattenbrynet). En sådan här från Sunkini (http://sunkini.se/):
Finessen med Sunkinis produkter är att de släpper igenom solens strålar, så att man blir brun även under plagget. (De skickar fraktfritt även till Spanien.)
Vov på er! I dag skickade jag ut matte på ett uppdrag. Ja, eftersom jag är lite lat av mig - så kan matte gott uträtta lite ärenden åt mig. I dag bad jag henne att gå till det nya hundbadet här i El Campello. Jag sa att hon skulle fotografera det, och ta reda på lite mer.
Nu, mitt på dagen, då är det alldeles för varmt för mig att gå så långt. Förresten fick jag mail från min kompis Lluna i dag. Hon skrev att hon brukade gå och bada med sin matte på kvällarna. För då är det lagom varmt för oss hundar.
Matte var faktiskt lydig i dag. Dom här fotona tog hon. Först ett där man kan se hundbadet på långt håll. Det ligger nära Rio Seco, efter att strandpromenaden har tagit slut.
När man kommer nära, då ser man att det står att det är en badstrand särskilt för oss hundar. Och det är ju vov-bra, att det finns ett hundbad nu.
En stor bit strand har vi fått, vi hundar.
Ända från staketet med skylten - till Rio Seco.
Fast jag tycker att dom borde ha tagit bort dom stora stenarna, och lagt sand på vår strand i stället. Ja, för sand är mjukare för tassarna. Dom har ju lagt sand på människornas strand ju.
Förresten heter det inte strand här i Spanien. Det heter playa. Det här är en hundplaya.
Det finns papperskorgar också. Där kan våra mattar och hussar slänga bajset. Ja, ifall vi blir bajsnödiga just när vi ska bada. Eftersom varken jag, eller dom andra hundarna, tycker om att trampa i bajs - så hoppas jag att alla mattar och hussar sköter sig.
Matte mötte en hund som precis kom gående för att han ville bada. Han var ofta där och badade sa han. Han sa att han hade läst i tidningen, att dom skulle göra vår hundstrand ännu finare sen. Det är ju vov-bra.
Men sen hade han inte tid att prata med matte mer. Nä, för han längtade efter att få bada. Han tycker om att simma sa han.
Matte har lovat att vi ska gå till hundstranden snart. Jag tycker egentligen bättre om att bada hemma. Ja, för det går inga vågor i badkaret. Men det kan ju vara spännande att prova att bada i havet. Fast det måste vara en dag när vågorna är vov-små. Vov och voff då!
Åt andra hållet finns en hundförbudsskylt, nu ännu tydligare utmärkt än tidigare. Det är väl för att gränsen ska bli tydlig - hundar är tillåtet åt det ena hållet, men absolut inte åt det andra...
På vägen tillbaka mötte jag Maud och Sabi. De satt på muren. Vi kunde bara byta några få ord, Maud och jag. För i dag har jag solskyddsmedel på mig, och sådant tål hon inte lukten av.
Det är mycket folk, både på stranden och i vattnet, som ni ser.
Här nedan ser ni en av lokalpoliserna som patrullerar av stranden på sin terrängmotorcykel. Poliserna är ofta synliga i El Campello, vilket jag tycker är bra.
Nu ska jag gå en runda med Bonnie och Stella, och sedan sätter jag mig nog på balkongen för att fortsätta att läsa i boken.
PS:
Voff igen! Jag bad matte uträtta ett ärende till. Ja, det gäller att passa på en dag när hon är ganska lättdresserad. Jag sa att hon skulle köpa en ny pool åt mig. En pool som är så stor att både Stella och jag får plats. Så då gjorde matte det. Matte säger att poolen är 60 cm i diameter, fast jag fattar inte riktigt vad diameter är. Vov-stor är den i alla fall.
Men jag har inte vågat bada i den än. Jag menar - jag känner inte för att bada just nu. Men det går inga vågor i den, det gör det inte.
Annars latar vi oss mest, Stella och jag. Vov på er!
Nu har jag börjat läsa igen. Jag tänker verkligen inte sitta och skriva av allt som står i boken. Om ni tycker att 5:2-dieten verkar vara intressant så köp boken själva (eller låna den på biblioteket)! Nu handlar boken om HUR man gör, och VAD man bör äta under halvfastedagarna. Man kan själv välja om man vill dela upp sina kalorier på en, två eller tre måltider. Det rekommenderas att man äter mycket protein (för att hålla sig mätt) - t ex ett kokt ägg till frukost, och att man väljer mat med lågt GI-värde för övrigt. (Det finns GI-tabeller på nätet om du är osäker, t ex här: http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=11 och här: http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=10, ju lägre värde desto bättre.) Eftersom den här dieten har kommit så i ropet så kan ni hitta lågkalori-recept i nästan varenda tidning just nu. Men som vid de flesta dieter så är ägg, fisk och kyckling säkra kort - liksom grönsaker, linser och bönor. Den klassiska danska bantnings-kålsoppan (som faktiskt är riktigt god) passar utmärkt (fast det här receptet inte står i boken):
Recept på
Kålsoppa:
6 stora lökar
1 mellanstort
vitkålshuvud
2 burkar
konserverade
tomater ca 800
gr.
2 gröna paprikor
3 - 6 morrötter
1 selleristjälk
1 till 2
buljongtärningar
Du kan använda
de kryddor du
tycker om: salt,
peppar,
persilja, curry,
vitlök,
chamoinjoner,
soja m.m
Gör så
här:
Skär allting i
tärningar och
täck med vatten.
Lägg allt i en
stor gryta
(minst 4 liter)
och låt soppan
koka på svag
värme i 1 - 2
timmar.
Soppan räcker
till många
portioner, men
går utmärkt att
frysa in och
håller sig flera
dagar i kylen.
Och du kan
förstås
tillsätta fisk-
eller
kyckling-tärningar
i soppan (mot
slutet av
koktiden), eller
servera den med
en kokt
ägghalva, om du
vill ha "allt-i-ett".
Sedan bör man dricka mycket, helst mellan målen - gärna vatten och te (alla sorter), eller kaffe. Det är inte meningen att man ska halvfasta två dagar i följd, utan t ex måndag och torsdag. Och om man inte är överviktig, och har bra värden i övrigt, så kan man få goda resultat av att halvfasta en dag i veckan = 6:1-dieten.
Det påpekas att halvfastedagarna kan upplevas svåra de första veckorna. Det tar ett tag att skola om hjärnan. Vi är vana att äta av många andra orsaker än hunger. Författarna påpekar, att jämfört med andra dieter, så behöver man inte räkna kalorier (eller kolhydrater eller poäng) alla dagar i veckan. Det är lättare att hålla en diet där man ibland får äta även sådant som är mindre lämpligt för hälsan. Men som "bantningsprofessor" Stephan Rössner sa vid ett tillfälle - dieten funkar inte om man lever på gräddbakelser de andra fem dagarna i veckan...
Kortvarig halvfasta lämpar sig för de allra flesta - dock inte för barn, personer som har typ 1-diabetes eller ätstörningar eller är extremt smala.
De 24 timmar man ska halvfasta måste inte vara ett kalendariskt dygn. Man kan t ex fasta från klockan 14 ena dagen till klockan 14 nästa dag - om man tycker att det känns lättare. (Ät inte likadant alla fastedagar - för då riskerar du att tröttna.)
PS2:
Vov på er! Det
finns många
människor som
har
.
Fast inte min
matte. Hon kan
bara hålla reda
på en sak. Så
hon håller sig
till sin blogg.
Men vet ni vad
vi hundar har?
Jo vi har
!
Det är
vov-mycket
finare än
facebook.
har vi ute. Ju
fler hundar som
bor i området -
ju fler
kan man hitta.
Ja, dom finns
överallt - på
trottoarerna och
träden och
murarna och
husväggarna. Det
är bara att gå
ut och nosa så
hittar man dom.
Det är
vov-intressant
att läsa
.
Där får man reda
på allt det
senaste som har
hänt. Vem som
har kissat där t
ex.
Människorna
brukar klicka på
en sån här
när dom gillar
nåt. Vi hundar
har det enklare.
Vi bara kissar
överst. Och om
man menar
så kissar man
också överst.
Det är ett
vov-praktiskt
system. Ja, vov
på er då! Nu ska
jag ut och läsa
!
Fast vi vilar
förstås inte
hela dagarna.
Nä, jag går ut
och kollar min
flera gånger om
dan. Jag vill ju
hålla mig
uppdaterad!
Vov-voof då!
Jag borde kanske
halvfasta
varannan dag
fram till nästa
pension? Det
spar ju
pengar...
Vov-vov på er!
Jag har precis
varit ute och
kollat min
.
Det hade minsann
hänt en hel del
intressant sedan
i morse.
Det visade sig
tydligt när jag
kom fram, att
jag hade två(!)
löptikar med
mig. Jag fick nu
bekräftat att
Stella också
löper. Jag har
misstänkt det,
för Bonnie har
slickat henne
några dagar, men
jag har ännu
inte sett något
blod - och det
var egentligen
inte dags på en
dryg månad. Hur
som helst så
fick jag bära
mina små flickor
hela tiden, för
att inget skulle
ske av misstag.
Och Stella kan
ju omöjligt få
para sig med så
nära släktingar,
annars skulle
det ju vara
rationellt med
två kullar
samtidigt. Jag hade
säkert fått
mängdrabatt hos
veterinären.
Vov-vov och voff
alltså! Jag
måste berätta!
Det är
vov-viktigt! Jag
har parat mig i
dag!!!
Jojomensan! Med
Voxer!
Ni vet, Voxer
min spanske
pojkvän - han
som är Stellas
pappa.
Ja vov! Nu
hoppas jag att
det blir lika
fina valpar som
förra gången!
Ja, vov på er
då!
Här skiner
solen, och jag
har ätit en
alldeles vanlig
frukost utan att
vare sig väga
eller räkna.
Vågen visade
50,7 i morse,
men
fettprocenten
står stilla. Jag
vill ändå inte
pressa mig för
hårt. (Årets
bikini-säsong
går ju ändå mot
sitt slut...
)
Jag behöver
energi om jag
ska bli klar med
det mest akuta
på
att-göra-listan
innan Ulf kommer
ner.
Ja, nu ser ni
svart på vitt hur
det är: Mannen
är ute och roar
sig medan
hustrun är hemma
och sliter...
Ja, och sen
tvingade matte
ut oss på
promenad. Det
var faktiskt
vov-skönt ute.
Jag passade på
att både kolla
min
och att kissa.
Vi mötte ett par
hundkillar som
vi känner, så vi
luktade lite på
varandra som
vanligt. Ja, vov
då!
¡Felicidades
abuela MariPaz!
Inga valpar!
Bonnie och
jag har varit
hos veterinären
där hon fått
gjort ett andra
ultraljud. Men
tyvärr -
veterinären
hittade inte en
endaste liten
valp. Snyft!
Eftersom jag har
betalat för
parningen (och
ytterligare ett
försök ingår i
priset), så
kommer jag att
para Bonnie igen
när hon löper
nästa gång (i
mars), men
tidsmässigt hade
det varit mycket
bättre med
valpar nu i
höst. Skulle hon
inte bli dräktig
vid nästa försök
heller, så
kommer jag inte
att försöka
flera gånger. Då
får jag antingen
leta upp en
lämplig hane åt
Stella (svårt
eftersom det
måste vara en
väldigt liten
hane, och ingen
från Conchis
kennel p g a
släktskap) -
eller köpa en
tikvalp. För tre
små flickor vill
jag ha. Det
kändes så lagom
de månader som
jag hade Bonnie,
Stella och Nova.
En ny liten Nova
vill jag absolut
ha.
Vov på er! Matte
släpade med mig
till veterinären
i dag igen. Ja,
vov, det fattar
ni väl att jag
inte går
frivilligt till
veterinären.
Fast i dag
skulle han bara
klappa mig på
magen med en
sorts maskin. Så
det gjorde inte
ont. Fast sen
var veterinären
dum i alla fall.
Han sa att jag
inte har några
valpar i magen.
Och jag som
parade mig tre
gånger med Voxer.
En massa besvär
var det minsann.
Jag undrar om
Voxer slarvade
på nåt vis?
Själv skötte jag
mig perfekt, och
stod stilla
vov-länge. Jag
ska prata med
Voxer, och säga
att vi ska göra
det bättre,
nästa gång jag
löper. Ja, för
jag vill ju ha
fler valpar ju.
Helst många.
