sparad dagbok 28

Sparad dagbok 28. (Fr o m 13-11-18 t o m 14-03-15.)

13-11-18:

I eftermiddag kommer min pension in på mitt spanska bankkonto! Jippie! Äntligen blir jag stadd vid kassa igen (i alla fall tills räkningarna är betalda). Annars så fortsätter jag att hosta, medan Linda har börjat snyta sig. Stackars Linda!

Tänkvärt:

"Sinnet är som en fallskärm, om det inte är öppet fungerar det inte." – Frank Zappa

PS:

Klockan 14 kom min pension fram. (Den sänds från Sverige på morgonen.) Jag får ungefär 1'200 €, det exakta beloppet beror på kronkursen. Med spanska mått mätt är det en hyfsad pension - men inte med svenska. Nu har jag hämtat ut 300 € och betalat tillbaka till Ulf det jag hade varit tvungen att låna av honom. Sätter jag sedan undan 600 € så bör det täcka den här månadens räkningar (rörande lägenheten). Det innebär att jag faktiskt har lite kvar att röra mig med.

Redan i dag (eller i morgon) ska jag gå till veterinären - och dels köpa hundmat åt mina små, och dels få klippt klorna på dem. Sedan behöver jag ett par nya promenadskor. De enda jag har, som passar spanskt klimat, är för trånga i tårna. Jag har bara haft dem ett par dar nu, men har redan fått ont. Så även om jag egentligen inte har råd att köpa skor nu, så är det något jag måste prioritera. (Tyvärr är fotriktiga skor nästan alltid dyrare.) Jag måste också köpa ett par riktiga läsglasögon. Jag kan inte klara mig utan längre. Det känns i alla fall bra att min pension kommer att räcka den här månaden. Jag kommer att få lite över till mat också! (Sen är det tur att jag precis hinner få ytterligare en pension innan det är dags att köpa julklappar till mina närmaste.) Måtte nu inte elräkningen bli alltför hög bara. (Vi satte på ett par element i går kväll. Ulf lovade då, i ett svagt ögonblick, att hjälpa till att betala den kommande elräkningen, men det tog han tillbaka i morse.) Nåja, det ordnar sig nog. (Och skulle räkningen bli exceptionellt hög så hjälper nog Ulf till ändå.)

Jag har gjort av med en ryslig massa pengar i dag på Carrefour, 739 €! Fast det var inte mina pengar - utan Ulfs. Och det är han som valde exakt vad jag skulle köpa. Jag har köpt en ny fin kombinerad kyl och frys av märket Bosch. (Energiklass A++ med automatisk avfrostning.) Vår gamla fungerar, men det är verkligen nätt och jämt. (Temperaturen är synnerligen ojämn, det händer att det blir frost i grönsakslådorna. Och då och då trillar hyllorna ut - vilket förstås tränar reflexerna, men är ganska nervöst och opraktiskt. Jag har försökt tejpa fast hyllorna, men det håller inget vidare.) Personal från Carrefour kommer med den nya på torsdag, och då tar de också den gamla med sig. (Alltså får våra kyl- och frysvaror klara sig utan kyla ett antal timmar.) Jag får förbereda så gott jag kan, bl a måste jag flytta hallbyrån och min bokhylla i köket för att de ska komma till. (Kyl/frysen är ju stor: 60 x 65 cm och 185 hög.) Och jag får förstås dra fram den gamla i tid, för där behöver säkerligen storstädas bakom. Både Ulf och jag ser fram emot att få den nya kyl/frysen på plats! (Bilderna nedan visar en systermodell.)

Vov på er! Matte hon säger att hon är en stor hundvän. Men det är verkligen inte sant. Nä, för i dag - då tvingade hon både Stella och mig till veterinären. Där var det hemskt. Först vägde dom mig - och såg att jag hade gått upp i vikt - nu igen. 2950 gram vägde jag. Och matte påstår att jag bara ska väga mellan 2600 och 2700. Så nu blir det bantningsmat - igen.

Voff - det är verkligen inte mitt fel att jag har gått upp i vikt. Det är mattes fel! Så jag tycker att hon bör äta bantningsmaten själv. Den är ganska god, bantningsmaten - men den vanliga maten är godare. Så jag vill hellre ha den. Och så vill jag ha mycket mat. Och så tycker jag inte så mycket om att motionera. Jag fattar bara inte varför jag så lätt går upp i vikt. Stella, som alltid petar i maten, hon behöver aldrig banta. Fast både matte och jag behöver banta ibland. Vov-dumt är det i alla fall.

Ja, och som om det inte räckte med att väga mig. Vet ni vad veterinären gjorde mer? Jo, han klippte klorna på mig. Förfärligt otäckt var det! Vov-hemskt! Klotången sa KLICK vov-många gånger. Det är verkligen hundplågeri att utsätta hundar för sådant. Och matte lät honom hållas. Stella tyckte inte heller om att få sina klor klippta.

Ja, vov alltså - en sådan påfrestande dag det har varit. Fast sedan så kelade vi lite med Linda, och sedan vilade vi. Så nu känns det nästan bra igen. Vov-vov på er!

PS2:

Krya på dig Uno!

13-11-19:

Nu har Linda också börjat hosta, och min hosta har inte avtagit alls. I natt hostade jag säkert ett par timmar innan jag lyckades somna, och sen vaknade jag på morgonen av att jag hostade igen. Jag har svårt att prata utan att få hostattacker. Det är 11:e förkylningsdagen i dag, så förhoppningsvis ska det snart vara färdighostat för den här gången. (Ulf har ännu inte blivit smittad, så han kanske klarar sig.)

Eftersom varken Linda eller jag känner oss superpigga så tar vi det ganska lugnt. Vi går promenader med hundarna förstås, och i dag åkte vi dels till djuraffären Madagascar (då hade vi hundarna med), samt till Aki där jag köpte ett 400 watts Econoheat-element (som ska klara att värma ett rum på 12 m²). Och nu i kväll åt Linda och jag crêpes på Valor (även då var hundarna med).

I morse visade Ulf mig följande serie ur DN:

Själv drog han inte öronen åt sig när han valde mig, som hade tre katter och dessutom en låda full med hundsaker till hunden jag ville ha. Ibland har jag en känsla av att han ångrar sig...

13-11-20:

För 29 år sedan så födde jag mitt första barn, Linda! Sedan dess har jag varit mamma. Det är jag så lycklig för! Den lyckan är inte alla förunnad. Tänk att just jag har haft sådan tur i livet, att jag har fått tre så fantastiska barn! Jag älskar dem alla!

Grattis på födelsedagen Linda!

PS:

I förmiddags besökte Linda och jag marknaden. Vi strosade runt och tittade länge, men handlade inte så mycket. Jag passade på att köpa två par fodrade skinnhandskar för 5 € (≈ 44:60) paret. Det fanns många modeller (mer eller mindre dekorerade) och många färger att välja på, men jag valde två par i en enkel vardagsmodell och i en färg som smuts inte syns så tydligt på. (Det sistnämnda är viktigt för chihuahua-ägare som emellanåt bär sina envisa, lata eller rädda hundar...)

Jag köpte också cherimoya (frukt) och en liten rosa cyklamen. På hemvägen passerade vi stadsparken.

Sedan gick vi en promenad med hundarna. Lägg märke till den medelålders "badpojken" i bakgrunden (i vattnet).

Så här vacker är Linda på sin 29-årsdag!

Nu har vi nyligen kommit hem från ett restaurangbesök. Vi hade planerat att äta på La Cova, men när vi kom dit var det semesterstängt (mellan 18 och 26 november). Vi visste då inte alls vart vi skulle gå, för två av våra andra favoritrestauranger har också semesterstängt och den tredje hade siestastängt. Vi provade den nya restaurangen Bígaro. Maten var god (fast inte i klass med La Covas) och betjäningen perfekt. (Linda och jag åt svärdfisk, medan Ulf valde kalvkotlett.)

Nu ska jag ut med hundarna innan det börjar skymma.

PS2:

Jag har glömt att berätta att vi mår aningen bättre i dag, både jag och Linda. Själv hostade jag praktiskt taget inte alls i natt, och i dag har jag fått ett fåtal hostanfall som nästan har tagit andan ur mig - men däremellan har jag nästan inte hostat alls. (Fast jag vågade inte sjunga "Ja må hon leva" för Linda i morse - för det hade utlöst en hostattack...)

De ringde från Carrefour och sa att de levererar vår nya kyl/frys på fredag förmiddag i stället. Håller de bara tiden (10 - 10:30) så är det OK, för ca 12:30 ska jag skjutsa Ulf till flygplatsen.

13-11-21:

Solen skiner och himlen är klarblå, men på tidiga morgonpromenaden var det bara +12º. Eftersom det är bra torkväder ute, så passar jag på att tvätta i dag. Ulf mötte Maud som berättade att hon lämnar El Campello för gott den 5 december. Innan dess hoppas jag att vi hinner träffas i lugn och ro, åtminstone en gång. I framtiden kommer vi bara att kunna tala med varandra via telefon/Skype. Jag hoppas visserligen kunna hälsa på Maud i sitt nya hemland, men det lär dröja länge innan mina pengar räcker till sådana extravaganser.

Både Linda och jag känner oss bättre nu, men vi hostar och snyter oss fortfarande. Det är ändå skönt att känna att det har vänt, och går åt rätt håll nu. Förkylningar är så tråkiga...

13-11-22:

När jag skriver detta sitter Ulf på flygplanet från Alicante till Stockholm. För honom är det numera en rutinresa, som att ta tåget en kortare sträcka. Jag skjutsade honom till flygplatsen vid lunchtid. Han ser fram emot att komma hem till en varm lägenhet (han satte aldrig på elementet här, utan la en filt ovanpå täcket i stället). Däremot ser han inte fram emot att det kommer att vara mörkt så tidigt om kvällarna. Men han behöver besöka sitt Stockholm emellanåt, sen brukar han tycka att det är kul att komma ner till El Campello igen.

Annars har det gått i ett i dag. Redan innan jag hade klivit ur sängen i dag så ringde de från Carrefour och sa att de skulle komma klockan 09:10. Lite tidigare än vi hade bestämt alltså. I går hade jag flyttat undan hallmöblerna, mattorna, samt bokhyllan i köket, för att de lätt skulle kunna komma till. Nu fick jag bråttom att stänga av kyl/frys och så hjälptes vi åt att tömma den. (Maten fick stå i kylväskor på balkongen så länge.) De kom 9:40, men satte snabbt den nya kyl/frysen på plats och tog den gamla med sig och gick. Vi fick order om att inte starta den nya förrän tidigast efter fyra timmar eftersom oljan i kondensorn kunde ha flyttats till kylsystemet under transporten.

Nu är den nya kyl/frysen igång och Linda och jag har hjälpts åt att fylla den. Lite problem hade vi eftersom inredningen inte alls ser ut som i den gamla. Här finns det en stor låda där det blir nära 0º, i gengäld är det färre fack i dörren. Och så är hyllavstånden annorlunda, så vi kunde inte ställa allt som tidigare. Jag hade en specialgjord hylla som hängde i gallerhyllan ovanför som jag kunde förvara lägre saker (som yoghurtburkar) både på och under. Nu måste jag stapla på höjden vilket inte funkar lika bra. Jag har en liten metallhylla från Ikea som är avsedd för köksskåp, men den är för hög. Och frysen är mindre så vi fick inte in riktigt allt som vi hade där innan. Nu ligger lite bär, bröd och kyckling och tinar. Det ska vi äta i morgon. De stora fördelarna med den här kyl/frysen är att den fungerar som den ska + att den är väldigt energisnål + att den har "No-Frost-system" (så man inte ens behöver frosta av frysen).

Sen har jag tvättat Ulfs lakan. De hänger på tork på balkongen nu. I morgon ska jag bädda Ulfs säng med rena lakan åt Eva och Larzan som kommer hit på söndag.

Nu ska Linda och jag strax gå ut med hundarna. (Vi hostar och snyter oss fortfarande.)

Vov-vov! Det börjar bli kallt här i Spanien. Nu i kväll när vi gick ut så var det bara 15º. Ja, det sa matte. Jag vet inte hur mycket 15º är, men det känns kallt om både tassarna och kroppen. Ja vov, för vi är liksom vanare vid varmare väder.

Jag frös om tassarna. Men! Då fick jag syn på att matte bar Stella. Bara för att Stella frös så hon skakade, fast hon hade sin täckjacka på sig. Så då tittade jag bedjande på Linda.

Och tänk! Hon fattade bums, och lyfte upp mig i famnen. Det är faktiskt vov-mycket bekvämare att bli buren runt - än att gå själv.

Fast lite fick vi gå själva. Ja, när vi skulle kissa och bajsa. Då fick vi gå själva, och själva bestämma vilken palm vi ville kissa på. Och sen så gick vi faktiskt hela vägen hem också, alldeles själva.

När vi kom hem var husse fortfarande försvunnen. Jag tittade efter honom i hans rum. Man han var inte där. Så här länge brukar han inte vara ute och gå. Jag undrar om han har gått vilse? Ja, vov på er då!

Och Ulf sms:ade för en stund sedan att resan har gått bra, och att han nu sitter på pendeltåget på väg mot Stockholm. Förresten mailade han från planet också, från 11000 meters höjd. Tekniken går framåt!

13-11-23:

Solen skiner och himlen är blå, men det är kyligt ute (15º nu kl 11). Fortfarande hostar jag - och Linda snyter sig. Men vilken dag som helst så kommer vi att vara helt friska. Jag ska ägna en del av dagen åt att ställa rätt på allt som stod bakom köksdörren (bl a plast- och papperskassar) och ovanpå kylskåpet (hushålls- och toalettpapper samt stora porslinskrukor). Nu vill jag helst kunna ordna denna förvaringen något prydligare än innan. Frågan är hur. Idealet hade varit om sakerna hade fått plats i något skåp - men i skåpen finns inte ens en kubikcentimeter ledigt. (Jo, jag ska försöka gallra bland mina ägodelar ytterligare en gång - men jag har redan gallrat bort väldigt mycket, och lite personliga saker vill jag givetvis ha kvar. Just allt det personliga är ju det som skiljer en bostad från ett hem! Och det här är mitt hem...)

PS:

Efter en mitt-på-dagen-promenad med Bonnie och Stella (som båda tycker att det är onödigt att gå ut nu när det är så "kallt" ute),

så åkte Linda och jag till Aki och köpte ytterligare två Econoheat-element. Så nu har vi så att det räcker till ovanvåningen. Det är bra synd att elementen inte automatiskt monterar sig själv på väggarna, för jag hade inte haft något emot att sätta på värmen redan i kväll... Jag har lovat Ulf att det ska vara klart när han kommer. Om inte snickaren kommer hem innan dess så får jag försöka själv. Fast då måste jag köpa en (ett) borr med rätt diameter avsett för helgjuten betong.

Solen skiner fortfarande och nu ska vi snart ut med hundarna igen. F ö håller jag på att ordna ovanpå skåpen i köket, och Linda läser.

13-11-24:

Jag har varit rysligt flitig i dag. Jag har tvättat tre maskiner, och tagit rätt på tvätten (som först soltorkade på balkongen), och så har jag dammtorkat (i alla fall så högt jag räcker) samt dammsugit hela lägenheten. Men vi har förstås hunnit vara ute och gå också. Det har varit underbart väder, om än lite kyligt (16º som mest). Tyvärr ser det ut som om dagstemperaturen kommer att sjunka till under det normala (ner mot 11º) nu när Eva kommer ner. Visst vore det orättvist om det blir så! (I havet är det fortfarande 21º varmt, men det har vi ingen glädje av om det är så kallt i luften.) I morgon ska solen skina, men sedan verkar molnen hopa sig. Det kanske t o m kommer någon millimeter regn. Stackars Eva! Jag skulle gärna unna henne idel sol och värme! Och det är förstås vad Linda också behöver!

Vov på er! Vet ni? Stella är inte så noga av sig. Nä, hon bara kissar vid första bästa palm när hon är nödig. Och hon kissar allt på samma ställe. Hon vet inget om kissandets ädla konst. Först måste man välja absolut rätt ställe. Man känner på lukten var det är rätt. Man måste nosa på alla sidor om palmen för att lukta efter var det optimala stället är.

Och sen kan man kissa. Men man ska bara kissa lite. Ja, så att man kan kissa mer på nästa ställe som luktar vov-bra. Jag visade Stella noga i dag. Ja, för jag tycker gott att hon kan lära sig lite hundvett.

När jag hade lärt Stella hur man ska göra, då satte vi oss på muren en stund. Stella satt i mattes knä och bara tittade. Men själv filosoferade jag. Jag tänkte på sådant som är viktigt här i livet.

God mat till exempel. Oxfilé till exempel. Smask och drägel, alltså! Fast jag blir hungrig när jag tänker på mat. Så det var tur att vi fick mat sen när vi kom hem. Annars hade jag säkert svultit ihjäl. Då hade det varit vov-synd om mig. Det är det förresten ändå. Ja, för nu ger matte mig nästan bara bantningsmat. Det är inte lätt att vara hund ska jag säga. Ja, vov-vov så länge!

Strax innan tidiga kvällspromenaden med hundarna (17:50) tog jag ett foto genom köksfönstret. Jag tyckte att bougainvillean matchade kvällshimlen så bra. (Fast det är alltid vackrare i verkligheten.)

Eva och Larzan kommer inte förrän väldigt sent i kväll (eller tidigt i morgon bitti - beroende på hur man ser det). Deras plan beräknas landa först 23:40. Sedan ska de ta en taxi hit. De kan knappast vara här före 00:30. Men deras säng står färdigbäddad och väntar på dem, så de kan lägga sig så snart de har installerat sig. Om jag sen känner Eva rätt, så tror jag att hon vill äta frukost på balkongen i morgon. (Hon är inte alls så frusen av sig som jag...)

13-11-25:

Eva och Larzan ringde på dörren redan 00:18 i natt, trots att deras plan var försenat 35 minuter vid starten. De måste ha haft rejäl medvind. Och sedan fick de en taxi bums. Resan gick alltså bra. Eftersom solen skiner från en klarblå himmel nu, men vi inte vet hur resten av veckan kommer att bli, ska vi alla försöka vara ute så mycket som möjligt i dag. (F ö hostar jag än, fast inte alls lika mycket.)

PS:

Eva och Larzan gick i väg för att promenera längs Playa Muchavista - och Linda, Bonnie, Stella och jag började promenera mot Rio Seco.

Vov alltså! En så vov-mysig dag det har varit i dag. Först så gick dom andra ända till Rio Seco. Ja, matte och Linda och Stella. Själv så blev jag buren! Lyxigt va! Linda förstår mig precis. Hon förstår att jag blir trött i tassarna om jag går både fram och tillbaka. Och jag tycker bäst om att gå tillbaka. Så därför bar hon mig ända till Rio Seco. Vov så bra! Jag tycker vov-mycket om att bli buren!

Fast sen, när vi hade kommit fram, då gick jag ända ner på stranden själv. Till hundbadet gick vi. Fast vi skulle inte bada. Vi skulle bara lukta. Så då satte vi oss och luktade. Nära havet satt vi. Och vov så spännande det luktar där!

Både jag och Stella satte oss nära Linda. Ja, för det känns liksom tryggare när vågorna kom springande upp på stenarna - nästan ända fram till oss. Vi satt länge och luktade - och lyssnade på vågorna.

Men sen så började vi gå igen. Längs stranden gick vi. Både på sanden och på dom stora stenarna. Det luktade mycket intressant på flera ställen. Vov-intressant!

Mitt för vattensamlingen där Rio Seco rinner ut i havet såg vi de här rören (nedan till höger). Kan det verkligen vara havsvatten-intaget till avsaltnings-anläggningen som ligger så ytligt?

Och sen, vet ni vad vi gjorde sen? Jo först så gick vi nästan ända hem igen. Och sen så gick vi på café! Jag tycker mycket om att gå på café - och på restaurang. Matte beställde en kopp varm choklad till Linda, och en kopp varm choklad till sig.

Men till oss hundar beställde hon en skiva bröd med ost och skinka på. Vov så gott det var! Ja, matte och Linda fick äta allt brödet själva, och lite av osten och skinkan. Men resten åt vi hundar. Vov-gott var det! Jag tycker mycket om både ost och skinka.

Det är vov-mysigt att sitta på café, och titta på människor och hundar! Och särskilt mysigt är det när man får äta också. Ja, vov alltså en sån bra dag jag har haft i dag. Vov-vov på er!

Vi har inte tillgång till internet! Det var borta när vi började skriva raderna ovan, Bonnie och jag (ca 14:30?). Jag hade tänkt ringa Uno via Skype-out också, men det gick förstås inte heller. Nu 15:40 har vi fortfarande bara lokal åtkomst på internet, trots utmärkt signalstyrka. Jag undrar vad som är fel? Jag har stängt av modemet, och startat om det. Vi lyfte på modemet tidigare i dag (för att kolla lösenordet) när Eva & Larzan skulle logga in på internet. Jag undrar om vi kan ha råkat trycka på någon knapp då? Så här länge brukar inte vår internetuppkoppling vara försvunnen. Det känns onekligen ganska handikappande att inte ha tillgång till internet. Jag kan inte kommunicera med omvärlden - varken via mail, Skype eller min hemsida!

Jag kan förstås skicka sms, men normalt har jag själv inte på min mobil - och Ulf brukar inte heller ha på sin. Annars skulle jag har frågat Ulf till råds, för det är han som brukar fixa till det när internet strular.

16:10 - internetåtkomst igen! Jippi! Då låg nog felet hos internetleverantören = Telefonica. (Jag blir alltid glad när det inte är mitt fel...)

PS2:

Om ni vill fördjupa er i religiösa spörsmål så finns det flera intressanta frågor nedan:

Förresten så har Eva badat i havet! Men hon tyckte att det var lite kyligt...

13-11-26:

Eva & Larzan har åkt till Benidorm. Linda och jag har än så länge bara tagit det lugnt (samt handlat på Mercadona). Vi har båda lite huvudvärk i dag, annars hade vi nog åkt in till Alicante. På väg till Mercadona tog jag nedanstående reklam från Inmo2000. Lägenhetspriserna har verkligen sjunkit!

Ulf har lämnat tillbaka mina progressiva glasögon till Smarteyes i Stockholm, och han fick alla pengarna (4349:-) tillbaka - även kostnaden för synundersökningen. Bra! Då finns det pengar som jag kan köpa nya glasögon för - förhoppningsvis ett par jag kan läsa med den här gången. För läsglasögon måste jag ha!

PS:

I dag gick vi vår mitt-på-dagen-runda på andra sidan om de fina villorna ovanför hamnen (snett nordväst från oss räknat). Där finns många hundvänliga promenadstigar, och vi hade sådan tur att vi var ensamma där så när som på de första minuterna. (Bara när vi är själva vågar jag släppa lös mina små.) Förresten så passerade vi gatan där 55'000-euros-lägenheten ovan ligger. (Det är ett lugnt område, och bara två kvarter från oss. Inte så dumt om man letar efter ett budgetvänligt alternativ.)

Det är lite blåsigt i dag, och bara 16º, men soligt och fint. Skönt för Eva & Larzan att få ytterligare en solig dag.

Vov på er! Vet ni vad? Jo, i dag så gick matte och Linda och Stella och jag åt andra hållet. Vi gick över gatan, och uppför backen. Och där tog plötsligt trottoaren slut. Och så var det grus och gräs på marken. Först var jag lite tveksam. Ja, för jag är liksom mest van att gå på släta stenplattor.

Men sen så knäppte matte av oss våra koppel. Vov alltså! Vi fick vara lösa! Jag tycker vov-mycket om att gå lös. Både Stella och jag gick alldeles själva. Vov vilken frihetskänsla alltså! Ja, det är ofta väldigt opraktiskt att behöva släpa med sig sin matte i andra änden av kopplet. Mattar vill ofta gå åt ett annat håll än man själv vill.

Men nu gick vi själva, precis dit vi ville. Och vov! Vi kom på att vi kunde springa också! Så då gjorde vi det. Vi lekte jaga-leken en stund, och turades om att jaga varandra. Det var vov-kul!

Men sen så hittade jag så intressanta dofter, så jag hade inte tid att leka mer med Stella.

Och vov alltså! Jag hittade massor av vov-smaskiga kaninlortar! Och jag hann äta flera stycken innan matte sa att vi skulle gå vidare.

Men sen så fortsatte vi att gå på stigarna. Och vi fick gå lösa hela tiden.

Ibland så lekte vi följa-John. Då fick Linda gå först.

Och sen så gick vi ända hem. Fast när vi kom nära gatorna där bilarna kör - då satte matte fast våra koppel igen. Ja, bara för att hon känner sig tryggare då. Och sen när vi kom hem, då fick jag mat fast jag redan hade ätit kaninlortar. Bra va! Ja, vov-vov på er!

PS2:

Eva och Larzan har nu kommit tillbaka från sin utfärd till Benidorm och Villa Joyosa. Eva hade badat i Benidorm. Hon är hurtfrisk hon! Det blåser kyliga vindar i dag! De tyckte båda att Villa Joyosa är en vacker och trevlig stad. Jag håller med.

På tidiga kvällspromenaden med hundarna så mötte Linda och jag Maud och Sabi. Maud var glad och berättade att hon nu har köpt en bra och säker bil (med fyrhjulsdrift) inför resan söderut. Om två veckor reser hon. Just när vi pratade så ringde hennes afrikanske vän Tamba (han som ska följa med henne på färden). Han stod utanför Mauds port så vi gick alla dit, och Maud presenterade oss för varandra. Tamba visade sig vara en synnerligen trevlig och bildad man (sofistikerad och snygg dessutom). Han talar hela åtta språk(!), däribland lite svenska. Nu vet jag att Maud är i trygga händer. Det känns bra.

I kväll ska Linda och jag läsa. Jag började häromkvällen på kriminalromanen Hypnotisören av Lars Kepler (pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril). Boken är väldigt spännande! Lite otäck också, eftersom ett och annat grymt mord finns med... Det är den sortens bok som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag har läst en bok av författarna tidigare, och även den var synnerligen spännande. Dessutom är författarna noga med faktauppgifter, vilket gör böckerna ännu trovärdigare (och själv lär jag mig nya saker). Nu ska jag fortsätta min läsning! Jag är bara på sidan 127 av knappt 600...

(Jag hostar tyvärr fortfarande, och varken min eller Lindas huvudvärk har gått över. Men annars har vi det bra!)

13-11-27:

I dag på förmiddagen så besökte Eva och Larzan marknaden, medan Linda och jag åkte in till Alicante. Linda och jag tittade i våra favoritaffärer längs Avenida Maisonave, bl a El Corte Inglés, Sfera och Zara Home. På El Corte Inglés stora julavdelning hade man en stor utställning med Playmobil-figurer. Säkert 50 m² var omgjort till två landskap, det ena var ett "medeltidslandskap" och det andra var "vilda västern". Landskapen var befolkade med mer än 5000 figurer. Inför åsynen av dessa gigantiska leklandskap kände Linda och jag oss som barn på nytt, och Linda kände igen vissa av figurerna som hon lekt med som barn. Vi tittade en stund innan vi gick vidare. Ingen av oss hade kamera med, men jag hade min lilla mobil med ynka 1,3 megapixlars kamera. Bilderna blir förstås pyttesmå, och det är svårt att se de många fina detaljerna, men en liten uppfattning kan ni få:

Vi tittade vidare Linda och jag. Jag köpte en liten söt tomte att hänga i granen, och senare en marinblå långärmad tröja med silverstjärnor på (för 9 €). Linda provade några plagg men hittade inget som riktigt föll henne i smaken. Efter ett par timmars tittande hade vi fyllt vårt behov av storstad och shopping, och tog Tram tillbaka till El Campello och gick ut med hundarna.

När jag satte på datorn fick jag veta att Bonnies och min blogg är utsedd till en av Sveriges 100 bästa hundbloggar:

/... /

Det är ju trevligt att vi får vara med på en hörna Bonnie och jag.

Vov alltså! Min blogg har fått en medalj. Ja, det är bara för att jag skriver så bra. Jag är ju en ovanligt duktig chihuahua jag. Det är faktiskt inte lätt att trycka på rätt tangent på datorn - med tassarna. För det mesta så måste jag använda en klo. Ja, för om jag trycker med hela tassen - då blir det för många bokstäver på en gång. Så jag blir ganska trött i min högerklo när jag skriver mycket. Fast jag har ju vov-många viktiga saker att berätta om. Och då måste jag skriva i min blogg - bara för det hörs inte ända till Sverige om jag försöker berätta genom att skälla. Så högt kan inte ens en grand danois skälla.

Förresten så mötte jag en vov-stilig hundkille när jag var ute och luktade i dag. Jag tror att han är kär i mig. Ja, för han ville nosa både fram och bak, fast jag inte löper - och så viftade han på svansen hela tiden. Nä, nu ska jag beundra min medalj. Vov på er!

Just nu kan jag förresten inte sända mail. Jag har försökt skicka ett till Ulf i ganska precis 75 minuter, men det har inte gått iväg än.

PS:

Linda och jag har haft det jättelyxigt nu på sena eftermiddagen/tidiga kvällen! Vi har nämligen blivit bjudna på hemlagad middag av Eva och Larzan; ugnsbakad lax, kokt potatis, spenat, bönor, sallad etc. Jättegott!

Sedan satt vi länge kvar vid bordet och pratade och hade trevligt. Plötsligt mörknade himlen och det började regna ganska kraftigt. Det åskade rejält också. Hundarna såg lite oroliga ut när rutorna skallrade, men la sig till ro när vi hade förklarat att det inte var farligt alls. När regnet avtog tittade jag i regnmätaren. Den visade 10 mm (men 100% tillförlitlig är den inte). Till att börja med var det ändå ganska ljust, trots att himlen var mörkgrå.

Jag drog raskt för persiennerna åt väster, så att det inte skulle regna in i våra rum. Men jag är ganska säker på att det regnade in hos grannen under, och de är inte här. (Tänk om försäkringsbolagen kunde enas. Det kommer förstås att kosta ännu mer om de väntar med att åtgärda skadan.)

Efter den första skuren så hann vi gå en hastig promenad med hundarna (som var iklädda sina rosa regnjackor). Tja, promenad och promenad... Linda och jag bar hundarna ner till El Paseo - och därifrån gick de raskt raka vägen hem (och kissade lite längs vägen). Som vanligt står det fullt med vatten runt palmerna, och en del av sanden på stranden har spolats ut i havet. Nu har det börjat stänka lite ute igen. Enligt prognoserna ska det regna i morgon också.

(Nu funkar mailen igen, men det dröjde flera timmar. Eftersom både internet och mitt webbhotell (som min e-post går via) fungerade så har jag ingen aning om var felet låg.)

PS2:

Eftersom jag har fått två förfrågningar om den "antireligiösa" artikeln jag la in den 25:e så har jag googlat lite. Allt om artikelns ursprung hittar ni här: http://rickardsoderberg.se/wp/bloggen/insandaren/ Och om ni vill veta mer om Rickard Söderberg så klicka här: http://rickardsoderberg.se/wp/rickard-pa-15-sek/ Titta och lyssna gärna på den lilla filmsnutten på den senare sidan. Han är operasångare (tenor) Rickard, och har en fantastisk röst! (Fast jag gillar inte opera egentligen.)

13-11-28:

Vädret är bättre i dag. Utåt havet är himlen ganska blå, men inåt land syns en del gråa moln. I går kom det 15 mm enligt min regnmätare, i dag är det "regnrisk".

Eva & Larzan är ute och promenerar i de äldre delarna av El Campello. Linda sitter och skriver mail, och själv gör jag just ingenting. Jag sov lite dåligt i natt, har lätt migrän för tredje dagen i rad, och jag hostar fortfarande. Men jag är på väg att bli bra - så det så!

På senare tid fattas det ofta bokstäver i det jag skriver här. Det är inte alltid det "blir" något när jag trycker på en tangent. Och så märker jag inte bums att bokstaven inte "kom med", kanske inte förrän långt senare. Jag använder fortfarande min gamla krånglande dator. Jag borde ha startat den nya för länge sedan, men jag tror inte att Frontpage (som jag skriver den här sidan i) är kompatibelt med Windows 8, så jag har dragit mig för att gå över till den nya - men jag måste förstås prova! I värsta fall får jag sköta bloggen från min lilla reservdator, och allt annat från den nya. Men då blir det besvärligt med alla foton. De får i så fall redigeras på den stora och därefter skickas över (några åt gången) till den lilla för att läggas in på bloggen därifrån. Ja, vi får se hur det blir. Krånglar det alltför mycket så får jag väl fråga Microsoft till råds.

PS:

Det kom några regnstänk precis när vi var ute med hundarna mitt på dagen, men i övrigt har det varit uppehållsväder. Linda och jag har mest suttit på min säng och läst i våra böcker (medan hundarna har legat bredvid oss och gnagt på sina gnagisar). Jag behöver sådana här lugna och händelselösa dagar emellanåt. Fast inte utan böcker... Den jag läser nu är väldigt spännande! Vov! Och inte utan gnagisar! Den jag gnagde på nyss var vov-god. Fast nu är den snart slut. Förresten är internet segare än segt i dag. När jag la in den första texten i dag tog det 35 minuter innan allt lyckades (mot 2 i vanliga fall), nu ska jag ta te-paus innan jag fortsätter att försöka lägga in det här lilla ps:et...

Har försökt då och då under tre timmars tid att få över de här raderna, men var gång hittills har det stått Tidsgränsen för anslutningen överstegs. Misslyckades med att hämta kataloglistning... Tja, lyckas jag inte i kväll så får jag försöka i morgon. Det gäller ju inte precis några viktiga världsnyheter.

13-11-29:

Jag kunde inte överföra ovanstående text i går. Återstår att se om det fungerar i dag. Vi har i alla fall underbart väder med klarblå himmel och solsken. Fast det är lite kyligt, bara 13º nu på morgonen. Eva & Larzan har åkt in till Alicante för att bl a besöka slottet Santa Bárbara. Linda och jag planerar att gå en långpromenad med hundarna.

Jag kan inte överföra de här raderna heller. Jag vet inte varför det inte fungerar, och så länge det inte fungerar så får ni inte reda på att jag har problem. Ni kommer att tro att jag inte har skrivit något här, varken i går kväll eller i dag på förmiddagen... (Det verkar troligare att felet ligger hos min internetleverantör Telefonica, än hos mitt webbhotell One.com.)

Nu har vi varit ute och promenerat i 2½ timme. Det var jätteskönt i solen! Vi gick förbi hamnen och ut på La Illeta, på de små stenlagda gångarna därovanför, runt om tornet och en bit längs San Bartolomé, och slutligen gick vi ner om El Paseo innan vi gick hem. Jag tog många foton. Men om internet är lika segt som tidigare så kanske jag inte ens får över de här raderna, och i så fall är det förstås omöjligt att överföra foton. Jag ska försöka överföra texten igen. Om det går försöker jag med foton senare. Och Bonnie säger att hon har en hel del att berätta...

Resultat än så länge (kl 15:50): Tidsgränsen för anslutningen överstegs.

Det är verkligen inte konstigt att jag upplever internet som segt, och att ingenting fungerar. Vi betalar för 10 Mbit/s men har just nu: ta emot: 0,14 Mbit/s och skicka: 0,25 Mbit/s. Det har jag mätt via http://www.bredbandskollen.se/

När Telefonica öppnar efter siestan så går jag ner till butiken och ber dem hjälpa mig att klaga. Om inte annat så kan de ge mig rätt telefonnummer till avdelningen för klagomål.

Vov på er! I dag gick vi ända till mitt roliga klätterställe. Fast Stella gick inte hela vägen själv. Nä, för Linda bar henne. Det är bara för att hon är så liten. Men jag kan gå själv. Jag kan gå där det är brant också.

Och vov alltså! Ute på roliga klätterstället finns det så många vov-intressanta dofter så jag knappt hinner nosa på alla. Det luktar fisk, och salt, och fågelbajs! Fågelbajs-doften tycker jag allra bäst om. Jag ville egentligen rulla mig i en stor klick fågelbajs som jag hittade, men matte sa att jag inte fick. Dumt va!

När man är på roliga klätterstället. Då måste man akta sig för vattnet! Ja, för havet skvätter vatten hela tiden. Ibland skvätter det vatten på oss. Det finns vov-mycket vatten runt om roliga klätterstället. Allt det vattnet heter Medelhavet säger matte. Tja, vatten som vatten. Det här är väldigt vått, och ganska salt.

Det är vov-spännande på roliga klätterstället. Det finns fullt med spännande hål som man kan lukta i. Längst ner i hålen finns det vatten.

Jag hittade gammal torr tång också. Den luktade både Stella och jag på. Den luktade tång.

Vi gick runt och luktade ganska länge, Stella och jag. Matte och Linda följde snällt med. Riktigt bra skötte dom sig faktiskt. Bara en enda gång så ryckte matte i kopplet. Ja, det var då när hon inte ville att jag skulle rulla mig i det härliga fågelbajset. Annars fick vi gå runt som vi ville. Stella var lite orolig ibland när vi gick nära det branta. Men jag är så säker på tassen så jag var inte orolig alls.

Fast sen så gick vi tillbaka där det finns riktiga vägar att gå på.

Och sen satte vi oss en stund i solen. Matte och Linda tittade på havet. Men vov! Då fick jag plötsligt syn på något mycket intressantare!

Tre katter var det. Så då tittade Stella och jag ganska länge på dom. Ja, vi satt ju ganska högt upp, och katterna var en bit bort - och Linda satt på den ena sidan om oss, och matte på den andra. Så då kändes det ju ganska säkert. Nej, vov! Jag är inte alls rädd för katter. Men man ska inte vara dumdristig, tycker jag.

Men sen, när vi hade suttit och tittat en stund. Då gick vi hem igen. Vov-vov då!

Nu ska jag gå till Telefonica och klaga!

Jag får låna internet i Telefonica-butiken, tillfälligt alltså, medan jag är här - så jag kan få ut ovanstående rader på webben. Alltid något.

13-11-30:

På morgonpromenaden var det bara 8,5º ute, men soligt och vindstilla - så det var bara Stella som frös. Internet är lika segt som i går, så de här raderna får ni vänta med att läsa... Jag mätte just hastigheten via Bredbandskollen, och hastigheten är ännu lägre än i går: 0,03 Mbit/s (ta emot) och 0,19 Mbit/s (skicka). Suck! Jag kan hjälpligt ta emot och skicka (inte alltför stora) mail, men det tar evigheter att ladda ner en internetsida - och det är totalt omöjligt att uppdatera den här sidan (hemifrån). Om Telefonica inte lyckas åtgärda felet under dagen får jag väl besöka ett internetfik (och betala för att använda deras Wi-Fi) för att kunna skicka ut de här raderna i cyberrymden. Det gör jag i så fall under kvällen.

Jag mötte Maud och Sabi när jag var ute med hundarna vid lunchtid. Nu är det bara 5-6 dagar kvar innan hon lämnar El Campello för gott. Hon ska ge mig några svenska böcker, sa hon. Kanske jag/vi går dit i kväll eller i morgon för att hämta dem? Nästa vecka har hon tydligen fullt program med de sista förberedelserna. Ja, det är ett stort steg hon tar, som emigrerar till ett land hon inte ens besökt tidigare - och som ligger så pass långt bort. Men jag önskar henne förstås lycka till i Senegal.

Från det ena till det andra. I dag är det 23:e dagen på min förkylning. Jag är mycket bättre, men hostar fortfarande då och då och det känns som om jag inte riktigt kan fylla lungorna med syre. Håller det i sig så får jag väl gå upp till läkarstationen och kolla så att inget har tillstött. Det är bättre att gå en gång för mycket än för litet. Fast hosta kan ju hålla i sig uppåt 8 veckor utan att det behöver vara något. Men jag erkänner att jag börjar bli lite trött på det nu. Rösten låter så ansträngd när jag talar, nästan lite gnällig - fast jag inte känner mig så. (Jag är illröd i halsen.) Nåja, förkylning är en världslig sak och inget att hänga upp sig på.

Klockan har hunnit bli 16:30 och internet är precis lika segt hela tiden. Jag tror att Telefonica-teknikerna slutade jobba kl 14 och börjar först på måndag morgon igen. Det innebär att jag får försöka klara mig utan internet i helgen.

Framåt klockan 17:15 ska jag skjutsa Eva & Larzan till flygplatsen. Det är dags för dem att återvända till den kalla mörka nord. Förhoppningsvis får de i alla fall varmare inomhus än vad vi har här. (Vi har 16 -17º om vi inte sätter på extra värme, men de nya elementen står ännu kvar i sina kartonger. Linda och jag virar in oss i var sin pläd när vi sitter och läser.)

Klockan har hunnit bli 19. Linda och jag sitter och läser. Internet är fortfarande alldeles för långsamt för att kunna skicka ut de här raderna på nätet. Jag ska gå ner till ett av de två internetställena här i huset och fråga om jag kan koppla upp mig där en liten stund. (Mot betalning givetvis.) Jag har för mig att man kan koppla in sin egen dator på det ena stället, men inte på det andra. (Har dock glömt vilket.) Om jag inte kan koppla in min dator så kan jag inte uppdatera för de har inget ftp-program på sina, och då hjälper det inte om jag tar med den här sidan på ett USB-minne. Kan ni läsa de här raderna i kväll så gick det, annars inte.

Det funkar! Det var det allra närmaste stället. Bra att veta. Är allt lika segt i morgon (vilket jag förmodar) så kan jag gå dit i morgon kväll igen, och skicka ut ytterligare några rader på webben...

PS:

Nu har jag läst ut boken Hyptnotisören. Den var spännande ända till de allra sista sidorna. Det känns nästan lite tomt nu när boken plötsligt tog slut, jag sträckläste på slutet. Men innan jag börjar på en ny så måste jag bearbeta denna. Jag gör alltid så att jag går och tänker någon dag på en bok som jag har läst, eller film som jag har sett. Jag återupplever handlingen, minns vissa detaljer, tänker mig in i situationen - tänker på vad jag skulle ha gjort om jag var en av huvudpersonerna etc. Jag skulle aldrig kunna se två filmer direkt efter varandra, eller börja läsa en ny bok direkt när en annan har tagit slut. Jag lever mig alldeles för mycket in i handlingarna för att kunna ta dem så ytligt.

Jag tycker mycket om böcker! De ger mig insyn i så många olika världar som jag annars inte skulle känna till. Därför behåller jag gärna alla de böcker som jag har läst (i alla fall alla dem som jag har tyckt om att läsa). Jag tittar emellanåt på bokryggarna - och minns. Konsekvensen blir förstås att alla väggar är fulla av bokhyllor, och som en följd därav har jag ganska svårt att få plats med alla mina andra saker...

Nu ska jag ut med Bonnie. (Stella kissar ändå inte ute så här sent, inte när det är kallt ute, så hon får stanna hemma så länge.) Sen är det sovdags för oss alltihopa.

13-12-01:

I dag är det första advent. Jag måste säga att det är lättare att få den rätta adventskänslan i Sverige. När solen skiner och palmerna vajar utanför fönstret så känner jag inte samma behov av att tända ljus. Jag väntar med att packa upp adventsljusstaken, och adventsstjärnan, tills Ulf kommer ner igen.

Ute blåser det rejält, och det är 100% regnrisk (0,2 mm väntas), men än skiner solen. Jag har hängt första omgången tvätt (lakanen från dubbelsängen) på tork på balkongen. Men för att torkställningarna inte skulle blåsa omkull fick jag lägga stenar längst ner. När jag tog fram stenarna (som jag har i en hög på en rullplatta, och bl a lägger i krukorna till de större växterna när det blåser mycket) hittade jag en liten geckoödla där. Jag lät ödlan ligga kvar med några stenar kvar som skydd. Den får gärna bo på min balkong, men jag vill helst inte ha in den i köket.

Dagens mätresultat var så långsamt att jag inte kunde mäta det via Bredbandskollen! Jag kunde nämligen inte ens ladda ner deras webbsida. Suck! Annars hade jag planerat att lägga in bilden här nedanför... Tja, om ni ska få veta vad som händer hos oss i dag, så måste jag besöka den närmaste locutorian (internetstället) i kväll igen. I morse hade vi tillgång till internet (men med nästan ingen hastighet alls), nu (12:25) har internet helt försvunnit... Tja, det blåser ju ute...

Vov på er! I dag blåser det vov-mycket ute. Men vi gick ut en luktrunda ändå. Vi hade våra vindtäta jackor på oss, så vi frös inte.

Vi hade knappt hunnit kissa innan vi mötte Kiko. Jag hälsade lite avmätt på honom, bara för att jag är lite trött på att han är så barnslig jämt. Men sen ville han hälsa på Stella.

Hon backade först lite. Bara för att han är lite framfusig. Men sen fick han lukta henne, där ni vet, i alla fall.

Matte pratade en stund med Kikos matte, men sen så gick vi vidare. Vågorna sprang så vov-fort i dag att dom kom ovanligt långt upp på stranden, ända till stenarna.

Det tittade vi på en stund. Fast sen tittade vi åt andra hållet. Ja, för där gick flera hundar. Några små som vi känner, och några stora som vi helst inte vill lära känna. Nä, för såna stora kan man ju inte umgås med.

Fast sen kom jag på att det var lunchdags. Och då blev jag vov-hungrig och ville bums hem. Inte för att jag får mycket mat nuförtiden. Nä, matte ger mig bara bantningsmat (torrfoder dessutom). Hon är vov-orättvis alltså. Ja, för jag har minsann sett hur hon själv vräker i sig nu när Linda är här. Matte har till och med ätit choklad. Mycket choklad! (Såna där mörkbruna bitar som är giftiga för oss hundar.) Så nu behöver hon verkligen banta! Jag behöver ju bara gå ner två hekto jag, men matte behöver gå ner allra minst några kilon. Men hon verkar vara för dum för att förstå att det är hon som borde äta bantningsmaten. Det står visserligen på påsen att det är för hundar. Men det är väl inte så kinkigt. Om matte hade ätit min bantningsmat så kunde jag ha ätit upp hennes kycklingfilé i stället. Men min matte är tyvärr vov-svår att uppfostra, så det är inte lätt att få henne att lyda. Ja, vov-voff då!

Internet återkom med samma låga, näst intill obefintliga, hastighet. (Eller långsamhet borde man kanske säga?) Men jag uppskattar att jag åtminstone kan skicka och ta emot mail. Mätningsresultat nu klockan 16:42:

Förresten så har vi inte fått något regn än, fast det fortfarande står 100% regnrisk på väderleksprognosen. I morgon ska det bli soligt här!

PS:

Plötsligt ,nu på kvällen strax för klockan 21, upptäckte Linda att vi har normal tillgång till internet igen. Så den här raden skickar jag ut på nätet hemifrån. Hoppas att felet är lagat nu, så det inte bara är en tillfällig förbättring av hastigheten det här. Kvällens mätning visar:

Det är visserligen inte 10.0 / 10.0 men bra mycket bättre än för några timmar sedan! Jippie!

13-12-02:

Det verkar som om vår internetåtkomst, och hastighet, åter är som de ska:

Skönt! För det är ju bara att konstatera att jag är väldigt beroende av internet. Inte så att jag sitter vid datorn hela dagen, men jag vill kolla mina mail både morgon och kväll, och jag vill skriva några rader här på min blogg. Trots allt är det ju oftast min enda kontakt med mina nära, kära och alla er andra. Bor man utomlands, som jag, så är internet en viktig del av vardagen. Jag kan ju aldrig "titta inom" och prata en liten stund - tyvärr. Jag saknar förstås den biten ibland - att kunna umgås på riktigt (IRL som ungdomarna säger). Det blir inte riktigt detsamma "på spanska" eftersom jag ännu inte behärskar språket. Jag kan ännu bara tala om ytligare ting, och aldrig säga allt jag egentligen vill säga. Och inte förstår jag allt vad mina spanska vänner säger heller. Nyanserna och detaljerna försvinner...

I dag skiner solen, jag hostar bara lite, och jag ska ta rätt på de fem maskiner tvätt jag tvättade i går. Sen får vi se vad vi hittar på. I morse fick vi veta att Linda bara kan stanna den här veckan ut. Hon börjar ju sitt nya arbete som distriktssköterska i Ängelholm på nyårsdagen, men ska få gå bredvid några dagar innan dess. I morse fick Linda mail om att de dagarna kommer att bli nästa vecka, måndag - onsdag. Så just nu sitter hon och bokar en flygbiljett till Kastrup på söndag förmiddag. Jag hade så gärna haft henne kvar här längre, men det är klart att jobbet måste komma först. Och faktum är att Linda är här hela 25 dagar (exkl resdagarna), så jag kan ju inte klaga. Jag är så glad över att få ha henne här så pass länge!

Jag har glömt att berätta att när jag gick ner på locutorio Dany så fick jag låna deras internetuppkoppling helt gratis (normalt är minimiavgiften 50 cent ≈ 4:43), så det var ju jätteschysst!

PS:

Jag gallrar kläder, och gallrar kläder, och gallrar kläder. Nu är det bara 1½ garderob kvar att gå igenom. Jag har inte gallrat bort drygt 50% som jag tänkte, men minst 25%. Linda har tagit ett dussin plagg (det är för den skull jag passar på just nu, vi har ju samma storlek). Jag har sprungit upp och ner i trappan hela dagen (garderoberna är här nere, men jag sorterar i vardagsrummet) så jag börjar bli trött nu. De utgallrade kläderna ska Mari-Paz och Alicia få titta på, ifall de vill ha något plagg. Resen ska jag ge till en kvinna, som Alicia känner, som ger kläderna till behövande i Alicante. Det känns bra om någon annan kan ha nytta av det som jag gallrar ut.

Två gånger har jag lånat Lindas astmamedicin (Bricanyl) och inhalerat. Precis som hon, så har jag infektionsutlöst astma. Det känns mycket lättare att andas när jag har inhalerat medicinen. Det är svårt att springa i trappor när luften inte räcker till. Jag borde förstås gå till läkarstationen den här veckan (helst i morgon) och be om egen medicin. (Jag slängde min gamla när datumet var utgånget på den. Det är ju bara i samband med förkylningar som jag får astma. Annars slipper jag.) Nu ska vi ha te-paus, Linda och jag, sedan fortsätter jag med gallringen.

PS2:

Jag fick mail från Irja i dag (hon som köpte Bonnies dotter Nova¹). De köpte ytterligare en hund i slutet av sommaren, en bullterrier. Irja skickade med två foton. Ett foto när Yori (som hunden heter) nyss hade flyttat hem till dem. Då var Yori och Nova nästan lika stora, På nästa foto ser ni att han har vuxit en del. Han väger nu drygt 20 kilo mer än Nova. Men hundarna trivs bra tillsammans! Från början var det Nova som bestämde, men jag vet inte om det fortfarande är så.

13-12-03:

Vädret är lite tveksamt i dag. Det är ganska molnigt, och risk för regn, men då och då tittar solen fram mellan molnen. Temperaturen är nu på förmiddagen bara 15º. Först tog jag ett foto rakt ut genom köksfönstret, för det är så vackert när man ser bougainvillean i förgrunden. Men på det fotot blev färgerna fel, så jag gick ut på balkongen och tog ett på bougainvillean som blommar så vackert nu, och ett på utsikten.

Även i dag lånar jag Lindas Bricanyl för att kunna andas lite lättare.

Linda och jag har stora planer för de kommande dagarna, då vi har tänkt hinna ALLT och lite till. Fast så är det den lilla detaljen att jag inte känner mig i form. (Jag är trött, och hostar fortfarande.) Vi har funderat på att åka till Guadalest, och till Ikea i Murcia. Vi har funderat på att gå på La Cova och äta en god middag. Vi har tänkt gå långa promenader. Vi får se vad som kan bli av. Jag ska i alla fall gallra klart i garderoberna i dag. Fast jag inser att jag måste gallra ytterligare en gång (kanske till våren) för att kunna ha allt så prydligt som jag vill ha det.

I natt, när jag låg vaken och frös, kom jag på att jag fortfarande hade mitt silkesvadd-täcke. Nu har jag bytt till mitt vinterdun-täcke, så nu ska jag inte behöva frysa mer. Vintern kom så plötsligt i år, och dessutom några veckor tidigare än vanligt, så jag hann inte med. Förresten har jag sett rubriken ¿Dónde está el otoño? (Var tog hösten vägen?) i spanska tidningar. Först var det sommar, och sedan - från ena dagen till den andra, blev det vinter. Dagstemperaturerna kring 22 - 25º sjönk helt plötsligt till 14 -17º. Visst märker vi skillnad!

MariPaz mailade mig just ett par färska foton på sina husdjur: hunden Lluna och katten Panchito (den lille kattungen som hon tog hand om). Lluna och Panchito har blivit goda vänner och leker med varandra.

Den lille katten har vuxit rejält, och ser så frisk ut nu! Han har haft tur i livet. Från att ha varit vildkattunge med osäker framtid, till att få bo hemma hos djurvännen MariPaz. Det är en söt katt!

13-12-04:

Nej, med vinterdun-täcke i sängen så fryser jag inte alls. Jag svettas nästan...

Hela gårdagen gick åt till att rensa färdigt i garderoberna. Hela Ulfs säng är nu fylld av högar med kläder som jag ska ge bort, och på golvet står två kassar med skor. Det känns bra att ha gallrat ut så pass mycket. Några plagg var felköp redan från början, andra har jag kanske bara använt några få gånger per år. Jag kan ju inte behålla dem av den enda orsaken att de är snygga och/eller passar, när jag har så ont om förvaringsutrymmen.

På morgonpromenaden mötte jag Maud. Hon och Tamba håller på att förbereda det sista inför resan. Det är ju i morgon förmiddag som de ger sig iväg. De kör härifrån till Marocko där de får vänta tre dagar vid gränsen för att få visum för genomresa, sedan vidare till Mauretanien där de får vänta en dag på visum. När hon sedan kommer fram till Senegal så ska hon söka permanent visum där. Det är många papper som ska fyllas i när man emigrerar! Från El Campello till Mbour i Senegal är det ungefär 390 mil! Jag hoppas att resan kommer att gå bra, och att Maud kommer att bli lycklig i Senegal.

Ute skiner solen och himlen är klarblå. Linda och jag planerar att vara ute så mycket som möjligt i dag. Men min astma förhindrar dock att jag springer maraton (eller går raskt längre sträckor)... Det verkar förresten vara astman som gör att jag hostar - inte tvärtom.

PS:

Vi har haft underbart väder i dag, och 18º varmt i skuggan. Vi bytte om till shorts och kortärmat, och gick en tre timmar lång promenad med hundarna. (Vi behövde bara bära dem ett par hundra meter...) Först gick vi ner på strandpromenaden och där mötte vi Maud och Sabi, förmodligen för sista gången. Det kändes lite vemodigt.

Vi gjorde sällskap en stund längs El Paseo, men sedan skulle Maud hem (för att fortsätta med alla förberedelser) och vi gick vidare.

Vi gick ovanför hamnen, förbi Pueblo Español och sedan ett varv i det fina villakvarteret Llop Mari, längs återvändsgatan Avenida de Cova del Llop Mari. Det är ett stort inhägnat område med bom för vägen och endast en smal passage in för fotgängare. Vid infarten finns en stor skylt som talar om att man inte får kasta skräp och inte ha lösgående hundar med sig.

I Llop Mari ligger det bara stora fina villor - med stora fina trädgårdar. Villorna är alldeles för stora och lyxiga för att tilltala mig, men en sådan stor trädgård skulle jag väldigt gärna vilja ha.

Jag fotograferade som vanligt några av blommorna, d v s sådana som hängde ut över murarna. Vad som växte innanför gick nästan inte att se.

Vov på er! Matte tvingade mig att gå vov-långt i dag. Alldeles för långt. Först la jag mig ner på trottoaren - för att matte skulle förstå att jag tyckte att jag redan hade fått alldeles tillräckligt med motion. Och först så trodde jag att hon fattade. Ja för hon tog upp mig i famnen och bar mig en bit. Men sen satte hon ner mig igen. Och så tvingade hon mig att gå själv igen. Jag gick med matte, och Stella gick med Linda.

Rätt som det var så kom vi fram till en brant trappa. Jag kunde gå ner för den alldeles själv, men Linda fick bära Stella.

När vi hade kommit ner för trappan så stod vi en stund och tittade på utsikten. Ja, matte tycker mycket om att titta på utsikter, och det fanns ändå inget intressant i närheten att lukta på, så jag tittade jag också. Utsikten var blå - och luktade hav.

Fast sen så gick vi vidare. Vov-långt gick vi. Och vi stannade bara en enda gång, och vilade, och drack vatten. Voff-voff, alltså! Det kan aldrig vara bra med så mycket motion...

Om ni vill se skillnaden mellan obeskurna palmer, och beskurna palmer, så titta på fotot nedan. De beskurna ser faktiskt mycket prydligare ut. (Och så riskerar man inte att få ett palmblad i huvudet när det blåser.)

Eftersom gatan är återvändsgata även för fotgängare, så gick vi samma väg tillbaka och därefter till bron nära rondellen.

Därefter gick vi vägen förbi campingplatsen och Aldi. Strax före Aldi ligger Villa Linda, och framför denna så passade jag på att fotografera Linda. (Skylten sitter till vänster om grinden.)

Det var en jätteskön promenad, men nu är vi (alla utom Linda) faktiskt lite trötta i benen. Det ska bli lika fint väder i morgon, och jag är glad för Lindas skull. Hon behöver sol och värme! (Ni också kanske?)

13-12-05:

Jodå, solen skiner och himlen är klarblå. Men på tidiga morgonpromenaden var det bara 10º, och nu (10:45) är det bara 15º. Själv har jag ännu inte varit utanför dörren i dag. I morse hade jag det nämligen så lyxigt att Linda gick ut med båda hundarna, och jag kunde duscha och tvätta håret innan jag klädde på mig! (Annars måste jag ju klä på mig först och gå ut med Bonnie, och sedan klä av mig igen för att duscha, och sen klä på mig en gång till - vilket känns lite bökigare. Men så är det att vara hundägare. Bonnie ska ju inte behöva hålla sig längre än nödvändigt på morgonen.)

Därefter har jag dock varit hyfsat flitig, och bl a dammsugit lägenheten samt klippt luggen. Förresten så vägde jag mig i morse. Det var länge sedan senast, och med tanke på hur mycket (och framförallt fel) jag har ätit på sistone så blev jag glatt överraskad. Vågen visade 51,0 kg och 25,6% fett. Jag trodde att läget skulle vara ännu värre... (Jag har nu några kilon, och framförallt några procent fett, att bli av med. Påfallande ofta tycks det vara så... Tids nog får jag ta itu med det. Men just i dag orkar jag inte.)

Ni har tydligen oväder i Sverige nu, med klass 2-varning för stormbyar (stormen Sven) + snöoväder + inställda färjor, bussar och tåg. Håll er inomhus - om ni kan!

Linda och jag funderar på att gå en lång promenad med hundarna mitt på dagen, för att sedan gå till restaurang La Cova och äta en god middag.

PS:

Jodå, det blev både promenad och La Cova. Eftersom min käre make är så intresserad av mat, så fotograferade vi maten på La Cova.

Till förrätt valde både Linda och jag potatis- och purjolöks-soppa. Den var verkligen supergod! T o m godare än efterrätten, vilket inte säger lite.

Till huvudrätt valde Linda lamm (med stekt potatis) och jag valde fisk (Merlusa) i räksås (med potatismos). Bådadera var gott, men inte det godaste vi ätit.

Till detta serverades grönsaker.

Till efterrätt valde vi en sorts chokladkaka med körsbär i. Den var god! Maten är alltid fint upplagd, och det är ju onekligen så att man "äter med ögonen" också.

Det var ganska mycket folk på La Cova, men vi kunde ändå äta i lugn och ro. Efteråt gick vi en promenad. Det gäller att passa på när himlen har den här färgen!

Vi gick förbi hamnen, och tittade en stund på de många stora fiskarna.

Därefter gick vi en bra bit längs El Paseo.

Och där mötte vi Maud och Tamba! De var precis på väg därifrån för att åka bil in till Alicante. Hade vi gått förbi 10 minuter senare så hade vi missat dem. Här nedan ser ni Mauds nya bil, inköpt inför Afrika-färden. Den är stor, säker och har fyrhjulsdrift. (Mannen till höger på fotona kör dem bara in till Alicante. Där ska en man från Senegal ta över ratten.) Men i natt ska alla sova på hotell i Alicante, så att de är utvilade när de startar sin långa resa. I dag har de ju sprungit upp och ner i trappor och fyllt bilen med sådant som de ska ha med sig. (Mauds flyttlådor är däremot redan ivägskickade.)

Jag hjälpte Sabi på med säkerhetsbältet. Han var så ivrig att få följa med. De kommer att sitta bekvämt i baksätet, medan Tamba och chauffören sitter fram. (Eftersom rutorna är svagt tonade så känns det även säkrare så, för då syns bara de afrikanska männen och ingen vit kvinna.)

Jag önskade Maud lycka till på färden, och i sitt nya hemland, och därefter vinkade vi farväl! Det kändes lite vemodigt - men Maud verkade glad över att äntligen vara på väg.

De ska ta färjan över till Afrika där det är kortast färdväg (ca 2 timmar), jag uppfattade tyvärr inte namnet på staden. Sedan ska de köra längs kusten genom Marocko, Västsahara och Mauretanien innan de kommer fram till Senegal. Där ska ett färdigt visum ligga och vänta på Maud. Ja, det blir säkert en spännande resa, med mycket att titta på längs färden.

I går kväll satt jag och läste i mina nyaste heminredningstidningar. I ett reportage hittade jag den här roliga idén:

Tänk så spännande det skulle vara, om man som barn kom på besök hos någon och hittade en sådan här liten dörr. Så mycket fantasi som kan sättas i rörelse! Ja, även hos oss vuxna som har barnasinnet kvar... Jag tycker om små oväntade detaljer som får en att haja till (och le).

PS2:

Den här önskelistan till tomten vill jag inte undanhålla er. Det är säkert många kvinnor (inkl undertecknad), och en och annan man, som gärna kopierar önskelistan rakt av...

13-12-06:

I dag är det helgdag här, Dia de la Constitución "konstitutionsdagen". Precis som i går skiner solen från en klarblå himmel, men det är lite kyligt i luften (15º nu 10:45). Jag har tvättat en maskin som nu hänger på tork på balkongen. Vi har ännu inte hunnit planera dagen, men ut och gå ska vi förstås. I går på förkylningens 28:e dag, tyckte jag äntligen att det kändes som om den skulle börja ge med sig. Jag tror att det har vänt nu för jag känner mig bättre än i förrgår, om än långt ifrån bra. Men går det bara åt rätt håll så... Jag som slipper både vinterstormar och allvarliga sjukdomar ska verkligen inte klaga.

MusiCure (http://www.musicure.com/) har kommit ut med ett nytt album: Moonlight & Nature Meditation.

Jag har provlyssnat lite, och precis som tidigare album låter musiken härligt lugn och avslappnande. Det är precis sådan musik som jag behöver lyssna på för att må bra. (Annars föredrar jag tystnad, fågelkvitter och vågskvalp.) Här kan ni provlyssna: http://www.musicure.com/product.asp?product=161. Jag har berättat om deras musik tidigare, och om ni tittar ganska långt ner i indexspalten (längst till vänster på min webbsida), så hittar ni en flik som heter MusiCure där ni kan läsa mer.

I går var MariPaz här och plockade åt sig en hel shoppingkärra av mina utgallrade kläder. Det är roligt när någon annan kan få glädje av det jag inte längre behöver. I morgon ska Alicia komma och titta. (Och sen ska resten gå till behövande.)

På bloggen Dog News (http://dognews.se/ ) hittade jag följande tips på hur man kan träna sig inför ett valpköp:

Går Du i valpköpar-tankar, träna då på detta några veckor innan du bestämmer Dig…

1. Häll ut pölar av kall äpplejuice på golvet och mattorna, och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.

2. Gå till jobbet i ett par sockor, där du strimlat tådelen i en mixer.

3. Gå ut i regnet direkt efter det att du vaknat och säg, ”duktig valp, skynda dig nu, kissa och bajsa nu. Sluta lek med kopplet, kom igen nu…..”

4. Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt hår till ljusa kläder. Lägg också i några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.

5. Lek apport med en våt tennisboll.

6. Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut med vägen.

7. Vält ut en korg med nytvättad tvätt på golvet.

8. Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du skall få gäster.

9. Hoppa ur din favoritfåtölj när din favoritserie närmar sig slutet och skrik, ”Nej, nej, inte där, det där skall du göra ute!”. Missa slutet av din favoritserie.

10. Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på kvällen.

11. Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.

12. Slå sönder din fjärrkontroll med en hammare.

13. Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en föraning hur det känns när din valp somnat i ditt knä…….

Ja, alla sätt är bra utom de dåliga... Och helt klart är det värt besväret att ha en egen hundvalp!!! Det ger SÅ mycket!

PS:

Nu har vi gått en lång skön promenad. Det är bara 17º i skuggan, men varmt och skönt i solen.

Vov-vov på er! I dag gick vi en lång luktrunda. Jag hittade vov-många intressanta dofter, fler än Stella hittade. Men så har jag ju en mer tränad nos.

Sen verkar det nästan som om mattes nos är känslig för vissa dofter. Choklad till exempel. I alla fall så ville hon att vi skulle stanna på Valor för att fika. Jag tittade i matsedeln, men dom har nästan bara glass och choklad och sånt, så jag beställde inget. Ja, matte säger att Valor är en chokladfabrik - så det är därför dom bara har sånt.

Linda beställde en kula chokladglass, och matte beställde varm choklad med vaniljglass i.

Det luktade ganska gott, men jag vet ju att choklad är vov-giftigt för hundar. Eftersom jag är en så vov-klok och duktig hundmamma, så sa jag till Stella - att hon ska akta sig för choklad.

Fast Stella och jag fick smaka en bit av Lindas runda kex. Och det var gott. Och sen fick vi smaka var sin liten sked vaniljglass av matte. Och det var också gott. Nästan allting smakar liksom godare när man är på restaurang, tycker jag. Annars tycker jag egentligen mest om oxfilé.

Och sen så satt vi länge och solade, och spanade på hundar och människor som gick förbi.

Vi satt hela tiden i mattes knä, Stella och jag. Och matte sa att vi skötte oss exemplariskt. Och det gjorde vi. Hela tiden! Fast sen så gick vi hem. Ja, vov-då!

PS2:

I Helsingborg har Strandvägen svämmat över. Men en plikttrogen busschaufför kör förstås sin runda ändå...

Bilderna ovan är skärmdumpar från en filmsnutt som ni hittar här: http://www.expressen.se/tv/kvp/ar-man-dum-pa-riktigt-eller/ Tyvärr framgår det inte hur det gick sen. Klarar en buss verkligen av att köra i så djupt vatten?

13-12-07:

I dag har vi haft fullt upp, Linda och jag. I förmiddags ringde Anette och Håkan som har köpt Mauds lägenhet. De ville fråga om några saker. Jag sa att jag skulle kontakta dem senare under dagen. För precis då kom Alicia och hennes syster och tittade på mina utgallrade kläder. Sedan åkte Linda och jag på shoppingtur innan affärerna stängde. Vi avverkade raskt Sprinter, Kiabi och Carrefour. (Vi stressade för att inte hundarna skulle få vänta alltför länge på nästa promenad.) Linda köpte några snygga tröjor och jag köpte en rosa fleece-väst. (Jag använder fleece-västar hela vinterhalvåret, och har i många andra färger - men rosa hade jag inte. Det var en av de ytterst få saker som stod på att-köpa-listan när det gäller kläder. Eftersom jag inte vill ha fler plagg än jag har nu, men gärna färre, så gallrade jag genast ut en annan fleece-väst som jag aldrig har tyckt om färgen på.)

Därefter gick vi en promenad med hundarna, och passade på att ringa på hos Anette och Håkan när vi passerade. De visade sig vara väldigt trevliga båda två, och hon är specialpedagog som jag. Vi pratade ganska länge. De har också hund (en dvärgpudel). De har köpt lägenheten som semesterlägenhet, och kommer ner till påsk nästa gång. Vi bytte mail-adresser, och beslöt att hålla kontakten. Vi är ju inte så många svenskar här i El Campello, och det är alltid trevligt att kunna tala svenska någon gång emellanåt. De kan förmodligen ha nytta av mig (och min kännedom om El Campello) till att börja med. (Jag tipsade om Paco i dag, för de har stopp i köksavloppet.)

Och nu har Linda packat sin väska eftersom hon åker tidigt i morgon bitti. Vi ska köra härifrån redan 05:30. Det känns förstås vemodigt att hon ska ge sig av, men jag har trots allt fått rå om henne i hela 25 dagar - och så länge har sällan vuxna barn tid att umgås med sin mamma. Det har varit SÅ roligt att ha Linda här!

13-12-08:

Solen har ännu inte gått upp, men himlen börjar rodna nu (07:25). Våra väckarklockor ringde klockan 05 i morse, och en halvtimme senare var vi redo att köra till flygplatsen. Där lämnade jag Linda klockan 06:05 och körde ensam hem igen. Lindas plan ska inte starta förrän 08:00 (det första som startar från Alicante i dag), men man ska ju vara på flygplatsen två timmar i förväg. Linda hade frukost med sig i en plastpåse. Själv drack jag te när jag kom hem. Jag har ännu inte gått ut med hundarna, men ska så snart solen tittar fram. (Stella vägrar gå själv när det är mörkt ute, och Bonnie tycker att det är onödigt att gå ut för tidigt...)

Stella har redan letat ordentligt efter Linda. Hon gav sig inte förrän jag lyfte upp henne på gästsängen. Nerifrån kunde hon ju inte se att den var tom. Hon blev väldigt besviken när hon konstaterade att Linda inte var där. Ja, vi kommer att vara tre som saknar Linda jättemycket här! Men jag har förstått att både Jenni och Robert har saknat henne när hon har varit här, så de blir förstås glada att hon återvänder till Skåne.

(Precis i dag har jag varit förkyld i 31 dagar = en hel månad. Det är en rysligt seg förkylning det här - eller också är mitt immunförsvar inte så effektivt som det borde vara. Fast jag är bättre! Och Linda lämnade sin Bricanyl så jag kan inhalera om jag behöver.)

PS:

Lindas plan lyfte 08:04 och är nu på väg mot Kastrup, där det beräknas landa 11:22. Planet gick för långt ut över havet för att jag skulle kunna se det från balkongen.

Strax efter soluppgången gick vi dagens första promenad - Bonnie, Stella och jag.

Det ser ut att bli en solig och fin dag här i El Campello. Linda är på väg mot sämre väder...

Nu står det att planet ska landa först klockan 11:27.

Nej, jag sitter inte och tittar på flightradar hela tiden - jag håller på att tvätta de lakan och handukar som Linda använde, och jag har bäddat gästsängen etc. Ja, nu är gästsängen redo för att ta emot nya gäster, men jag är det inte än. Jag måste bli frisk först...

Och nu är den beräknade landningstiden återigen ändrad till 11:22. Linda närmar sig Kastrup.

Enligt norska väderlekstjänsten så är det +4º, frisk bris och regn på Kastrup...

På Kastrups webbsida står det att planet landade 11:22. Och här piper tvättmaskinen precis för att berätta att tvätten är klar, så nu ska jag hänga den på tork på balkongen.

PS2:

Linda har mailat att resan gick bra, och att hon är tillbaka i ett kallt Sverige. Här skiner solen och vi har nu 17º. Det var så skönt när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. (Fast det var trångt på El Paseo eftersom det är söndag.) På väg ut så mötte jag grannen under och vi diskuterade vattenskadan. När det regnade härförleden så rann det som vanligt vatten ner i sängen som står under. (Jag förstår inte varför de inte lägger skydd över sängen när de inte är här.) Både de och jag är trötta på att inget av försäkringsbolagen tar sitt ansvar. Något måste ju göras, och det blir bara dyrare om man väntar. (Och jag vill helst inte att de river upp mitt balkong-golv just i julhelgen...)

Nu har jag satt Provado-pinnar i alla mina krukväxter igen. (Det var sex veckor sen senast.) Ohyran tycks vara borta från nästan alla växterna, så det här blir förhoppningsvis sista gången som Provado behövs (utom möjligen i någon enstaka kruka).

PS3:

MusiCure har gjort en passande film till (och med) ett av sina musikstycken (Upstream): http://www.youtube.com/watch?v=3PnV88MuncA

PS4:

Maud ringde nyss (20:20) och berättade att färjan snart är framme i Marocko och att de ska sova på hotell i Tanger i natt. (De startade inte färden från Alicante förrän i morse, för Maud orkade inte tidigare.) Hon lät glad och förväntansfull. Jag önskade henne lycka till på den fortsatta färden.

13-12-09:

Jag tror att det var från staden Algeciras som Maud och hennes vänner tog färjan i går. Det är en stor hamnstad där de flesta som kör bil mellan Spanien och Marocko passerar.

I morse var solen betydligt motvilligare. Men så var (och är) det en massa moln på himlen. Vi väntar växlande molnighet nu på förmiddagen, och molnigt i eftermiddag. Så här års kan man inte begära klarblå himmel sju dagar i veckan, inte ens i Spanien. (Men än så länge är det mer sol än moln.)

Jag har ringt hem till snickaren (som ska hjälpa mig att sätta fast vägghyllorna igen, montera de nya elementen och ett par småsaker till). Även den här gången svarade hustrun. Snickaren var inte hemma just nu, men hustrun lovade att han skulle ringa mig senare. Hoppas han ringer i dag!

PS:

Vädret blev bättre än förväntat (klockan är 14:20 nu), men jag vågar inte gå utom hörhåll från min fasta telefon mer än korta stunder - ifall snickaren skulle ringa.

Det är inte mycket kvar av mina kära pelargoner. Alltför många dukade under i kriget mot ohyran. Jag är glad att jag har några kvar i alla fall. (Jag har dessutom ytterligare några på min balkong, samt i sov- och gästrummet.) Men jag vill förstås köpa några nya till våren - för jag tycker om att ha många växter.

De rödvita kartongerna, som syns till höger på vardagsrumsfotot, innehåller de omonterade Econoheat-elementen. Förresten fick jag lägga undan mitt vinter-duntäcke igen. Det blev för varmt. Nu har jag mitt sommar-duntäcke, och det känns alldeles lagom.

När jag nu skulle överföra de här raderna till nätet så överskreds tidsgränsen gång på gång. Jag testade hastigheten:

Hastigheten är alltså lägre än vad den borde vara, men förmodligen ändå tillräckligt bra för att jag ska lyckas överföra de här raderna. Jag försöker igen. Jodå, nu gick det.

PS2:

Grannen under kom på besök nu i kväll. (De som har vattenskadan i sitt innertak.) De hade återigen ringt till vår comunidads försäkringsbolag, och sitt eget - men dessa säger att det är mitt försäkringsbolag som ska ombesörja reparationen av skadan, samt betala. Men jag fick ju skriftligt avslag från mitt försäkringsbolag. Grannen fick nu namnet på mitt försäkringsbolag (samt kopia på avslaget) så att deras bolag kan ringa och prata med mitt. Jag hoppas att det löser sig snarast. (Jag föreslog att grannen skulle flytta undan sängen så länge, eller lägga skydd över, eftersom vi inte vet när det regnar härnäst. De bor i Murcia och är bara här ibland på helgerna, så det märker först efteråt om det har regnat.)

Ja, suck! Jag hoppas att jag får hjälp av grannen, eller administrationen, att överklaga det här med försäkringen. På svenska vet jag precis hur jag ska ställa frågorna, och vad jag ska säga själv - men inte på spanska. Dessutom kan jag läsa även det finstilta i försäkringsvillkor skrivna på svenska, men i de spanska förstår jag bara huvuddragen. (Villkoren är på 34 A4-sidor, men jag har inte fått nya för i år.)

Jag är fortfarande väldigt trött p g a den här långdragna förkylningen, och jag blir ännu tröttare av sådana här bekymmer. Och inte har snickaren ringt heller... Nåja, i morgon kommer en ny dag. Kanske saker och ting löser sig då?

Vattenvisan:

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det som regnar på våra paraplyn?
Vad är det som snöar ner från skyn?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det i molnen där uppe i det blå?
Vad är det som båtar flyter på?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det vi badar och simmar i ibland?
Vad är det som kluckar emot strand?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det som fryser och blir till snö och is?
Jo, det tror jag nog ni vet precis.
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det man fyller i kylar´n på en bil?
Vad är det som droppar ur en sil?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

(Text: Lennart Hellsing. Musik: Lille Bror Söderlundh.)

Och här kan ni höra Agnetha Fältskog & Christian Ulvaeus sjunga den: http://www.youtube.com/watch?v=GrwSciLFrak

13-12-10:

Jag gick till mitt närmaste Sabadell-CAM-bankkontor i dag för att öppna ett sparkonto. Nu är jag kund på kontoret längst bort ("för där kan de många språk") så alla utlänningar hänvisas dit. Eftersom de ändå inte kan svenska så vill jag hellre gå till det närmaste. Dessutom har jag större nytta av att träna spanska än engelska. Jag förklarade att jag vill ha ett sparkonto med ränta - men med fria uttag, och där jag själv kan flytta pengar via internet mellan mitt vanliga konto och sparkontot. Så kan jag sätta undan pengar de månader jag inte har så stora räkningar, och sedan vid behov ta av sparkapitalet om räkningarna hopar sig en månad. Om jag sätter undan 500 € per månad till sådant som rör lägenheten så bör det täcka det löpande. Kanske mitt nya sparkonto är klart på fredag. Bankkvinnan skulle höra av sig.

Förresten hade jag med mig mitt bankkort, mitt spanska körkort (där NIE-numret står), samt mitt svenska nationella ID-kort. Jag borde tydligen haft med mitt originalpapper med NIE-numret också... Jag undrar om en spanjor också måste visa sina original gång på gång?

Ännu (12:30) har snickaren inte hört av sig. Jag ska ringa igen i eftermiddag. Innan dess hoppas jag få tag på Alicia för att kunna lämna de sista utgallrade kläderna till henne. Och sen har jag minst 100 saker ytterligare som jag borde göra. Men jag är fortfarande trött, och hostar (samt har lite svårt att andas). Nåja, poco a poco (≈ lite i taget) som spanjorerna säger.

PS:

Lite har jag fått gjort i alla fall. Jag har kört bort till Alicia med de sista klädkassarna, och så har jag äntligen fått tag på snickaren. Han kommer på torsdag förmiddag. Bra! Då kommer elementen att hinna komma på plats innan Ulf kommer ner. (Han kommer på fredag kväll.) I morgon eftermiddag kan jag förbereda inför snickarens ankomst. Jag ska bl a flytta en bokhylla för att han ska kunna komma till att borra (ett av elementen måste sitta nära en hylla), och så ska jag bära upp den höga trappstegen från källarförrådet.

Vi har haft soligt och fint här i dag, fast prognosen lovade mulet väder. Tja, när det blir fel åt det hållet så är det ju bara att tacka och ta emot. Inte ens Stella har frusit på våra promenader.

Vov-vov alltså! Jag måste ju skriva en önskelista. Så att matte vet vad jag önskar mig i födelsedags-present. Ja, för jag fyller ju fem år i morgon. Det här önskar jag mig:

fem stora portioner oxfilé

fem portioner kycklingfilé

en stor leverpastej-tårta

vov-mycket hundgodis

två små kulor torrfoder (om jag inte blir mätt på det andra)

två stora gnagisar

tre små gnagisar

några små söta chihuahua-valpar

ett äkta diamant-halsband - fast inget koppel (koppel är en vov-dum uppfinning)

en rosa vinter-klänning med pälskant (fuskpäls ska det vara - jag är ju inte dum heller)

att matte klappar mig vov-länge på magen

att matte bär runt mig i famnen hela dagen

att Stella ska sluta retas bara för att jag dansar runt när jag vill ha mat

att Linda ska komma tillbaka, och att Jenni och Johan och husse också ska komma hit - bums

och så vill jag INTE banta på min födelsedag

Ja, det var nog det viktigaste. Hoppas att jag får alltihopa! Ja, för jag har varit så snäll och duktig - så det är jag värd! Visst! Vov-vov då!

PS2:

När vi nyss gick sena kvällspromenaden, Bonnie och jag, försökte jag fotografera julbelysningen som kom upp i fredags. Det visade sig vara jättesvårt! Det första fotot blev väl OK. (Jag använde trots allt den lilla enkla kameran.)

Men sen var det stört omöjligt att fånga de nya blå-lila stjärnorna på bild. Eftersom de hänger på lyktstolparna, precis under belysningen, så ställer kameran in bländaren efter det starka ljuset, och av stjärnorna ser man inte mycket. I alla fall blev inte en enda nyans rätt. (Jag försökte i alla fall...)

För att spara pengar så har El Campello kommun i år valt att sätta upp färre, och framförallt mindre, juldekorationer. Därav de nya små "stjärnorna" längs San Bartolomé.

13-12-11:

Grattis på 5-årsdagen Bonnie!

Ute är det grått och lite blåsigt. Det ser inte ut som om solen tänker titta fram alls. Men vi frös i alla fall inte på morgonpromenaden (+14º). Det är inte bara Bonnie som firar i dag. Nej, det är också tangons dag: Día Internacional Del Tango.

Tangons dag firas den 11 december varje år, till en början med som en nationell tangodag i den argentinska huvudstaden Buenos Aires, men efter hand även som en internationell dag för den argentinska tangon. Troligen valdes detta datum eftersom den berömde tangosångaren Carlos Gardel föddes på denna dag (troligen år 1890), och även kompositören och orkesterledaren Julio De Caro (år 1899).

Det är väl fint att just jag har en hund som är född på Tangons dag! Jo, jag saknar tango ganska ofta. Jag tycker verkligen mycket om att dansa tango! Jag tänker ofta att jag ska åka in till Alicante en lördagskväll för att dansa, men så kommer det en massa annat emellan. Det betyder inte att jag har lagt tangoskorna på hyllan - jag har bara paus. (Fast jag bör nog vänta med att återuppta dansandet tills muskel-inflammationen på framsidan av mitt högra underben har läkt. När jag anstränger benet så får jag ganska ont efteråt. Tillräckligt ont för att jag ska ha svårt att sova på natten. Eftersom inflammationen har varat i sju månader nu, så bör jag kanske rådfråga doktorn.)

Grattis till mig!!! Det är i dag som jag fyller år. Fem år! Så nu är jag ganska gammal. Morgonen började bra! Vi låg kvar i sängen - matte, och Stella, och jag. Och matte sa "Grattis på födelsedagen Bonnie", och sen klappade hon mig länge på magen. Det tyckte jag om.

Men sedan gick matte upp och klädde på sig, och sen så tvingade hon ut mig och Stella på promenad. Fast det var faktiskt bra att vi gick en luktrunda just i dag. För ni kan inte ana en så spännande lukt som Stella och jag hittade! Vi luktade vov-länge på den. Den var verkligen intressant! Den luktade som hanhunds-kiss, fast blandat med nåt annat. Det är inte ofta som man hittar så spännande lukter ska jag säga.

Men sen så gick vi vidare. Då mötte vi Rufo och hans matte. Dom sa grattis till mig. Fast sen så gick vi hem för att äta frukost.

Jag hade ju väntat mig en STOR portion oxfilé, så jag blev faktiskt lite besviken när vi bara fick torrfoder. (Och jag fick dessutom bantnings-torrfoder.) Fast sen, då fick vi hundgodis också! Den här goda sorten fick vi:

Var sin hel bit fick vi. Smask och drägel så gott det var! Vi åt upp dom så snabbt, så matte hann inte ens ta fram kameran innan dom var slut. Fast jag fattar inte varför Stella också fick en bit. Hon fyller ju inte år i dag. Men matte sa, att när människor fyller år - då äter dom inte upp hela sin tårta själva, utan dom bjuder på sina vänner. Men jag fattar fortfarande inte varför hundar inte kan äta upp allt sitt godis själva. Jag tycker ju vov-mycket om att äta.

Och sen, vet ni vad som hände sen? Jo - jag fick en födelsedags-present! Ett svinöra! Ett vov-gott svinöra! Ja, Stella fick också ett. Vov alltså! Smask och drägel, alltså!

Men såna dyrbarheter kan man inte bara äta upp bums. Nej, man måste gömma dom först. Så att inte nån annan hund kommer och tar dom. Stella gömde sitt öra bakom kuddarna i mattes säng. (Säg inte att jag tänker ta det sen!)

Men jag, jag hittade på ett mycket säkrare gömställe. Jag sprang upp i vardagsrummet och gömde det bakom soffkuddarna. Där kan Stella aldrig hitta det, och ingen annan hund heller. Nä, för det finns vov-många kuddar i soffan, och jag tänker inte berätta bakom vilken av dom som jag gömde mitt öra.

Förresten så har jag fått grattis-mejl i dag. Först fick jag ett från min storasyster Linda. Så här skrev hon: "Grattis på födelsedagen Bonnie! Hoppas att du får en riktigt trevlig dag med mycket god mat." Det var väl vov-trevligt skrivet. Linda vet att jag tycker mycket om mat!

Och sen fick jag ett grattis-mejl från mattes kompis Lena. Lena påminde om att jag faktiskt har firat alla mina födelsedagar i El Campello. Ja, utom den när jag föddes. För jag föddes ju i Sverige. Så här vov-kallt och snöigt var det när jag precis hade flyttat hem till matte och husse i Hässelby:

Vov alltså, så liten och barnslig jag ser ut! Fast jag var ju bara 2½ månad när matte tog det här fotot. Och brr så vov-kallt det ser ut. Det är mycket bättre att fylla år här i Spanien. I alla fall är det mycket varmare om tassarna.

Och sen, sen fick jag ett grattis-mejl från husse också! Han skrev att matte skulle ge mig en klapp från honom. Och det gjorde hon.

Nä, nu ska jag lägga mig och sova en stund. Kanske matte går och köper några kilo oxfilé medan jag sover? Eller tror ni att hon är lika snål som vanligt? Ja, vov på er så länge!

PS:

Nä, matte köpte ingen oxfilé. För när vi kom in från vår lunch-luktrunda, då fick vi bara torrfoder - igen! Fast sen, då smög jag upp i mattes säng - och så tog jag Stellas svinöra. Och nu har jag legat och gnagt på det vov-länge!

Det var verkligen vov-smaskigt! Och det är inte slut än. Så nu ska jag gnaga lite till. Vov-vov!

PS:

Roligare än så här blev himlen inte i dag:

Och inte har jag märkt att någon solstråle har letat sig igenom de ytterst få springorna i molnen. Jag har känt mig lite smådeppig av allt det grå, men det är förstås ingenting mot hur oerhört deppig jag kände mig under vinterhalvåren i Sverige förr. Jag är väldigt ljusberoende! (Står ni verkligen ut i mörkret?) För Bonnie har vädret dock inte gjort någon större skillnad. Hon har mest legat och gnagt. Själv har jag flyttat undan de möbler som annars skulle ha varit i vägen för snickaren i morgon. Hoppas nu att han kan fixa allt. Just nu orkar jag ingenting själv.

PS2:

Vov alltså, så många grattis-mejl jag får. Nu fick jag ett från min storasyster Jenni också! Hon skickade med både klappar och kel. Bra va! Vov på er!

13-12-12:

Ordningen är återställd - i dag skiner solen från en klarblå himmel. Skönt! Jag blir mycket piggare när det är ljust. (Fast jag är fortfarande väldigt trött.) Jag vägde mig i morse och blev förvånad över att jag inte har hunnit bli ännu fetare. (Så mycket, och fel, som jag har ätit!) Vågen visade 51,2 kg och 25,7% fett. Det är mycket över mina ideal, men det kunde ha varit värre... (Jag hoppas verkligen att det inte blir värre, innan jag orkar ta itu med problemet.)

I går fick jag två foton från MariPaz. De visar hennes hund Lluna och hennes katt Panchito, när de ligger och vilar tillsammans. Fototekniskt är det inte några bra foton, men visst ser det gulligt ut. Det gläder mig att det har gått så bra för den lilla hittekatten.

Nu hoppas jag att snickaren Ramón kommer snart.

PS:

Ramón kom punktligt och jobbade hårt i två timmar. Först så skruvade han loss de fyra vägghyllorna som hade börjat hänga snett, och monterade om dessa. Sedan monterade han våra tre nyinköpta element, ett i Ulfs rum och två i vardagsrummet. Tyvärr var vi tvungna att sätta båda vardagsrums-elementen på ytterväggen (fast det är mer ekonomiskt att ha dem på väggen längst in), eftersom det står en massa bokhyllor, en fåtölj och en soffa längs innerväggarna. Sedan monterade Ramón två gardinstångshållare ovanför balkongdörrarna i vardagsrummet. Jag har hittills haft en gardinkappa fäst med knappnålar där. Eftersom den stora lådan, som persiennen rullas in i, sitter på insidan så kan man inte fästa gardinstångshållarna optimalt. Men nu kan jag i alla fall hänga upp en gardinkappa på vanligt "svenskt" vis. Och slutligen skruvade han upp två brandvarnare, en i hallen uppe och en i hallen nere. Det är verkligen skönt att få allt detta gjort! För allt jobbet tog han 40 €, vilket verkligen inte är mycket.

Jag är så glad att jag slapp göra allt detta. Jag har ju fått en hel del extra jobb ändå. Hittills har jag dammsugit och våttorkat där Ramón borrade. Och sedan har jag börjat flytta tillbaka möbler. Gästsängen står åter på sin plats. Den är tung att flytta själv! Återstår min säng, mitt skrivbord, en bokhylla i vardagsrummet, matbordet, stolarna samt lite småmöbler. Och sedan bör jag hänga upp en gardinkappa på den nya stången. (Den andra har jag lagt i tvätten.) Kanske jag ska hänga upp en jul-gardinkappa? (Annars är jag så trött så jag vet inte hur jag ska orka julpynta i år.) Jag har inhalerat i dag, men har ändå svårt att andas. Jag SKA beställa tid hos läkare nästa vecka! (Jag har inte gett mig tid än.)

Ni kommer att få se foton på de nya elementen senare i dag. De är små och diskreta och man kan måla dem. (Fast de levereras lika vita som våra väggar, så vi behöver inte göra något.) Det ska bli spännande att se hur väl de fungerar. Snickaren är också nyfiken, så han ska ringa nästa vecka för att höra vad jag tycker. Om de är så effektiva som det påstås så köper han nog också ett par.

PS2:

Nu har jag haft lite problem med internet igen. Ett tag var mottagningen nere i 0,05 Mbit/s men nu är resultatet:

PS3:

Nu ska ni få se några element-foton. Jag får ta bättre i dagsljus i morgon. Först elementet i Ulfs rum, där det har blivit ett par grader varmare sedan jag satte igång det.

Sedan de två i vardagsrummet, ett på vardera sidan om balkongdörren. De småmöbler vi hade stående i dessa hörn har jag förstås fått flytta. Värmen måste ju kunna spridas. Dock tror jag att karmstolen kan stå framför det ena elementet, eftersom den inte hindrar luftcirkulationen. På så sätt blir det rymligare mitt i vardagsrummet, när jag bara har en karmstol framför soffan.

Var vi nu ska ställa de tre stora 1500-watts-elementen som nu blivit över, vet jag inte. I källarförrådet får de definitivt inte plats. Kanske kan vi ge bort dem? Vi har ytterligare tre små element att ha som reserv, utöver dem vi använder på nedervåningen.

Jag hittade inte min julgardin. Jag har gardinerna allra högst upp i en fast garderob, och räcker inte upp att se ordentligt ens om jag står på min 74 cm höga pall. Gardinen är julröd (och de flesta andra beige eller vita), men jag såg den ändå inte. Kanske har den glidit bakom? Det är en hög trave med gardiner. Jag snabbtvättade den vita kappan som hängde där innan, och hängde upp den våt. (Den är i ett syntetmaterial som torkar jättesnabbt.) Så här blev det:

Gardinkappan är onödigt lång (bred) för just det här fönstret, men jag vill inte klippa itu den. Jag köper nog en annan längre fram. Nu är det ju lätt att byta - när jag bara behöver trä upp den på en gardinstång.

13-12-13:

Lucia-dagen... Eftersom Lucia inte firas här, och eftersom solen skiner från en klarblå himmel - så är det svårt att få den rätta känslan av "mörker, stearinljus och skönsång". Jag hoppas att ni fick uppleva ett stämningsfullt luciafirande i morse!

När jag läste av termometrarna i morse så visade den i Ulfs rum 20,8º. Det tycker jag är bra med tanke på att elementet bara är på 400 watt och rummet ca 12 m². Ulf vill gärna ha ca 22º (även nattetid) men ska vi kunna få så varmt i rummet så måste vi nog byta till två-glas-fönster. Jag har 18,5º i mitt rum fast elementet är på för fullt (litet oljefyllt 500 watt). I vardagsrummet (där jag har haft elementen avstängda mellan 22 och 07) var det 18º i morse, men 19,5º nu (kl 10). Med tanke på att vardagsrummet har ett stort englas-fönster, oisolerade väggar, är öppet mot kök och hall (som är helt ouppvärmda) och ca 20 m² stort - så tycker jag att resultatet är bra med tanke på att elementen sammanlagt bara drar 800 watt. (Om vi inte har någon värme på alls, så sjunker inomhustemperaturen till ca 16º i samtliga rum. Och då fryser vi förstås!)

Jag skulle gärna sätta Econoheat-element även i köket, mitt rum och gästrummet. I de små rummen här nere borde det räcka med den lilla modellen på 260 watt. (Fast de små vet jag ännu inte var jag kan få tag på.)

Sent i kväll kommer Ulf! Eftersom planet inte beräknas landa förrän strax före midnatt, så kommer han att ta en taxi hit till El Campello. Jag är ju ännu inte frisk, så jag är förstås tacksam om jag kan vänta här hemma. Jag lägger mig nog för att sova i vanlig tid, men blir förstås väckt av våra små vakthundar så snart Ulf sätter nyckeln i låset. Då blir det ett kärt återseende!

Jag borde städa, putsa fönster och göra fint i dag, och helst julpynta lite också, för att förbereda inför Ulfs ankomst. Men jag är väldigt trött, och hostar när jag anstränger mig, så det blir kanske inte så mycket gjort - tyvärr.

Dagens "element-foton" (och ni ska förstås bara titta på elementen och hundarna, inte på stöket runt omkring):

Ni ser (ovan t h) att de gamla elementen inte bara slukade mer energi - utan även var mycket klumpigare och fulare.

PS:

När jag såg fotot ovan på soffhörnan, så tyckte jag att det såg kallt och tomt ut - på golvet. Så jag la på vår stora vardagsrumsmatta igen. Hundarna blev stormförtjusta, särskilt innan jag hade satt soffbordet på plats igen. De sprang runt, runt och lekte. Eftersom mattan har legat hoprullad så la jag tillfälligt stenar på kortsidorna för att den lättare ska "rätta till sig" igen.

När jag hämtade stenarna så upptäckte jag att den lilla geckoödlan fortfarande bor kvar på vår stora balkong. Den är väldigt söt, men jag är så rädd att den ska komma till skada... (Jag använder ju stenarna som tyngder när det blåser mycket.)

Varför vi inte alltid har den stora mattan liggande på golvet? Jo, det händer att Bonnie kissar i ena hörnan på den! (Aldrig Stella, hon går på sin låda ifall hon behöver.) Ändå går jag normalt ut med Bonnie var 4:e timme - och det borde räcka för en relativt ung (vuxen) hund. (Hon kan ju hålla sig 11 timmar på natten!) Vi får se hur det går nu. En så här stor matta går ju inte att tvätta i maskin, så jag måste vid behov skumtvätta den aktuella hörnan. (Och spraya på "piss-off-spray" för att ta bort lukten.) Ulf, jag och hundarna tycker alla att det är trevligt att ha mattan på plats, särskilt vintertid. (Jag hade visserligen föredragit en enfärgad beige, men den här var billig.)

Se där! Nu har jag gjort något lite i dag. Och jag fick bara ett enda anfall av hosta och andnöd under tiden...

Nu (12:30) är det 19,9º i vardagsrummet samt 21,0º i Ulfs rum. Bra!

PS2:

Jag har hittat julgardinen! Den hade glidit ner bakom de andra, mot väggen. Nu ställde jag mig på vår höga trappstege (med översta steget 102 cm upp) som vi normalt har i källaren - och då räckte jag upp. Och efter att ha rotat lite så såg jag något rött skymta fram. Det var då för väl att den inte hade kommit bort. Jag tänker dock inte byta gardin i dag igen. (Och julgardinen behöver hur som helst strykas innan jag hänger upp den.)

Men nu vet jag var jag har den. Det kommer att vara relativt snabbt gjort att stryka gardin, juldukar och jul-kuddfodral och sedan få dessa på plats i vardagsrummet. Men att plocka fram julsakerna (som ligger längst in i en proppfull garderob), och sedan julpynta, kommer att ta längre tid. Men det är ju bara den 13:e i dag. Jag har inte så bråttom, det är mest Ulf som är ivrig. Vi hade egentligen planerat att jag skulle ha julpyntat tills han kom ner. Men jag kommer inte att orka i dag. Det blir inte alltid som man har tänkt sig... (Jag hade t ex inte alls tänkt bli krasslig.)

PS3:

Ulf har varit på väg i drygt två timmar nu. Han gick hemifrån ca 14:20. Planet ska inte starta förrän 19:30 (el 19:45?), men det tar tid att åka kollektivt till Arlanda - och man bör vara på plats två timmar i förväg.

Jag tänker på Maud och hennes långa resa. Jag har inte hört något sedan hon ringde från färjan mellan Spanien och Afrika. Hoppas att allt går bra! Jag gissar att hon inte har mobiltäckning, annars så hade hon nog slagit en signal. Det är skönt att veta att hon har Tamba, samt chauffören (som är en vän till Tamba) till sin hjälp. Om hon hade rest ensam så hade jag varit orolig. Men det är klart att jag undrar ändå. Det är så mycket som kan hända. (Det vet ju jag som både fick bilinbrott och sen var utsatt för rånförsök, på min senaste bilresa mellan Sverige och Spanien.) Nåja, förhoppningsvis är allt som det ska. Tids nog får jag veta mer.

Jag pratade med min mamma i telefon i dag. Hon berättade då bl a att pappas näst yngsta syster Gunborg har dött. Hon blev 86 år. Nu är det bara den allra yngsta systern Ella (84) kvar av de tolv syskonen. Ja, det är tidens gång. Jag är glad att mamma hänger med än. Hon är ju 88 år och 4 månader nu. Men hon säger varje gång jag ringer, att det inte är som förr. Hon ser sämre, orkar inte gå några längre promenader, har lite ont här och var - och är trött. Ja, kroppen slits när man använder den. (Vi människor håller i alla fall betydligt längre än bilar. Men å andra sidan är det lättare att byta ut slitna delar på de senare.) Mentalt är mamma pigg i alla fall. Lite glömsk emellanåt kanske, men vem är inte det. Och själv har jag hunnit bli 61½ år. Det är ju ganska gammalt det också, när jag tänker efter. (I alla fall har jag levt betydligt längre än jag har kvar att leva...)

Jag fick precis (17:33) ett sms från Ulf. Han berättade att han har kommit fram till Arlanda, samt checkat in. Jag önskade honom lycka till på resten av färden. Sen skickade jag ett sms till Mauds mobil, men när (om) hon kan läsa det vet jag förstås inte. Jag skrev att jag hoppas att hennes resa går bra. Det är onekligen enklare att resa inom EU...

PS4:

19:28 sms:ade Ulf att han hade kommit ombord på planet. Men enligt Arlandas webbsida så lyfte planet först 20:04. Nu ska jag följa dess färd via flightradar24. (Dock inte ända tills det landar, eftersom jag bör komma i säng långt innan dess.) Trodde jag... Hittills (20:40) har jag inte lyckats få någon callsignal från planet. Det ska heta DY5513 / NAX5513, men hur jag än söker så hittar jag det inte. Konstigt! Det brukar inte vara svårt alls... Jag har t o m provat att lägga in ett filter så bara Norwegian-planen syns, ändå hittar jag inte ett enda med rätt beteckning. Ulf brukar vara glad åt att få se några skärmdumpar från resan. Men om jag inte hittar planet så kan jag ju inte ta några. Om en knapp halvtimme ska jag gå dagens sista runda med Bonnie, och sen ska vi lägga oss. Enligt Aenas webbsida så beräknas planet landa 23:30.

På skärmdumpen nedan syns alla Norwegian-plan som är i luften nu (20:50). Jag har klickat på varenda ett. På alla utom det i bild, står det beteckning, varifrån de har startat (och när), vart det ska (och när det beräknas landa). På detta planet står det inga uppgifter. (Mer än att callsign är missing.) Kan det var det?

Ja, och här nedan ser ni alla plan som just nu flyger i området där Ulfs plan borde befinna sig. Ni förstår att det inte är lätt att hitta det rätta om beteckningen av någon underlig orsak har blivit ändrad...

Jag ger upp. Nu går jag ut med Bonnie, och sedan lägger vi oss. Om några timmar så blir vi förhoppningsvis väckta av att Ulf sätter nyckeln i låset här hemma.

13-12-14:

Klockan 00:38 vaknade jag av att hundarna gnällde, och förstod att Ulf precis hade kommit in genom ytterdörren. Jag skyndade mig upp ur sängen och öppnade min sovrumsdörr. Bonnie och Stella sprang raskt uppför trappan med viftande svansar, och jag kom på efterkälken. Det var roligt att se att hundarna var så oerhört glada för att deras husse äntligen hade kommit hem. Och Ulf verkade faktiskt vara glad åt att träffa dem också. När Ulf hade fått av sig jackan så kramades vi också en stund.

Resan hade gått bra, och Ulf hade fått betala 45 € för taxin från flygplatsen. Och tänk, det var det mystiska planet ovan som Ulf reste med. (Det måste ha varit något som inte var startat / påkopplat, som gjorde att den normala informationen om planet saknades.)

I dag är både Ulf och jag trötta, för klockan hann bli nästan 03 innan vi kom i säng i går (eg i dag). Solen skiner och Ulf tyckte att det var skönt ute på morgonpromenaden (som i dag snarare blev en förmiddagspromenad).

PS:

Vi tar det lugnt i dag, Ulf och jag - och pratar med varandra. Men medan Ulf gick och handlade så var jag flitig. Jag skrev ner hela min medicinska historia och översatte denna till spanska. Lika bra att göra det ordentligt från början. Så när jag går till läkarstationen på måndag, för att beställa en tid, så kan jag lämna dessa papper till min läkare där. (Jag har också kopierat de senaste svaren på blodprovsanalyser mm.) På så sätt får min nya läkare hela bakgrunden på en gång, och kan lättare förstå mina nuvarande problem - och inte minst viktigt, så vet hon vilken medicin jag äter och varför.

13-12-15:

I morse när jag fotograferade soluppgången så blev solen stjärnformad på fotona. Den brukar bli rund, så jag vet inte varför den blev så här just i dag. Det ser effektfullt, men overkligt, ut:

Vov på er! Vet ni vad som hände vov-tidigt i går morse? Jo, då kom husse hem! Han hade varit försvunnen i flera veckor. Vov alltså så glada vi blev när han kom! Honom borde matte verkligen ha kopplad - så lätt som han kommer bort. Matte säger att han har varit i Stockholm. Fast jag vet inte. Det luktade mest flygplats om honom när han kom.

Jag tycker att det är bäst när husse är hemma. Ja, för då kan jag sitta i hans knä, och ligga i hans säng. Och så kan han klappa mig. Och det tycker jag vov-mycket om.

När husse är hemma så följer han ofta med på morgon-luktrundorna. I dag följde han med. Vi mötte ett par hundkompisar, ett par äldre hanar som vi brukar möta på mornarna.

Stella blir alltid så glad när hon ser dom, och hon hälsar alltid på dom, men jag har inte tid. Nä, för jag har så mycket viktigt att lukta på. Och så är jag inte så social av mig. Ja, vov. Inte för att jag vet vad social är - men det säger matte. Att jag inte är alltså. Ja, vov-vov då!

PS:

Linda har en bekant, Therese Ohlson, som designar babyplagg, filtar och åkpåsar under varumärket Buppabrand: http://www.buppabrand.se/, http://shop.buppabrand.se/. Plaggen ser bekväma ut och finns i roliga färger och mönster. Men det jag föll för var tvättetiketten:

Och hade det inte varit för tvättetiketten, så hade jag inte gjort reklam för Buppabrand här. Men jag gillar folk som har humor...

Bilderna nedan är alla lånade från Thereses webbsida:

PS2:

Ni har väl sett Lisa Bengtssons söta tax-bilder? Här hennes luciatågs-taxar:

F ö undrar jag var Maud är nu, och hur hon har det. Det är precis en vecka sedan jag senast hörde något. Jag hoppas att allt går bra!

13-12-16:

Precis i dag skulle lilla Nova²/Cokyta ha fyllt 1 år, om hon hade fått chansen att leva ett normallångt liv. Jag tänker på henne då och då, och tycker att livet var orättvist mot henne. Och jag saknar henne förstås! Hon var en så söt och charmig liten hund!

I dag gick jag upp till läkarstationen och beställde en tid. När man inte behärskar språket till fullo känns det enklare att gå dit, än att ringa. (Det är 39 dagar som förkylningen har hållit i sig nu.) Jag fick en tid på onsdag klockan 09:12!

Man har börjat renovera fasaden på huset mittemot (på andra sidan San Bartolomé). Huset har varit ganska tråkigt att titta på, så jag är glad att det snart kommer att bli finare. Det är ju det huset jag ser när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster. Det framgår kanske inte riktigt av fotot nedan, hur sliten fasaden på huset mitt emot är, men jag har varit orolig för att putsbitar ska trilla ner på gående på trottoaren inunder. (Förresten så skulle våra balkonger behöva målas om - som ni ser, men själva fasaden behöver däremot inte renoveras här.)

Jag har tagit ett par foton inifrån mitt rum på den pågående renoveringen. (Se nedan.) Det första tog jag i går, resten nyss. På det andra fotot kan ni se hur mycket finare det ser ut på framsidorna av balkongerna på vänster sida, nu när de har knackat loss alla lösa bitar och lagt på ny puts. Så småningom ska det förhoppningsvis målas också.

Huset kommer alla gånger att bli mycket trevligare att titta på när renoveringen är klar!

Jag orkar inte skriva några julkort i år, annars vore det dags att skicka dem nu. Ni kommer alla (vars mejl-adresser jag har) att få ett elektroniskt julkort av mig/oss. Men jag orkar inte köpa/skriva/posta vanliga "pappersjulkort". Det är inget större jobb, men jag är så trött just nu - så jag orkar inget extra alls. Hoppas att ni inte blir alltför besvikna, ni mina allra närmaste, som brukar få omsorgsfullt utvalda spanska julkort hem i brevlådan...

PS:

Det blåser kalla vindar från havet i dag. Måsarna föredrar att sitta på stranden.

Det är varmt och skönt i vardagsrummet och i Ulfs rum, men ganska kallt i resten av lägenheten. Ulf och jag bestämde oss just för att köpa fler Econoheat-element. Ulf hittade webbsidan http://econoheat.es/, och jag beställde tre stycken små ( 260 watt / 45 x 60 cm) element ytterligare. Det är fri hemleverans den här veckan (och leverans inom 5 arbetsdagar). Jag ser verkligen fram emot att snart få varmt i hela lägenheten! Visst kommer det att gå åt en hel del el, men om vi sen sätter på alla vår nya Econoheat-element så drar de trots allt "bara" 1980 watt sammanlagt. Det motsvarar vad ett av de gamla elementen drog om vi hade på det för fullt.

De här elementen saknar termostat, men man kan köpa till sådana. Det gör vi f n inte. Så länge vi har englas-fönster, och lägenheten är oisolerad, så måste elementen ändå vara på för fullt större delen av dygnet (under perioden december - mitten av mars). Men jag har satt timers i vardagsrummet så värmen stängs av där nattetid (f n mellan 22 och 06), och jag ska göra detsamma i köket och gästrummet sedan. Det blir nog bra. Om jag sätter undan pengar under sommarhalvåren så ska jag nog kunna betala vinterns elräkningar. Jag är trött på att frysa inomhus...

PS2:

Jag tog ett "krafttag" nu i eftermiddags, och strök jul-gardinen, jul-dukarna och jul-kuddfodralen. Och sedan satte jag dem på plats förstås. Så nu är det plötsligt mycket rödare i vardagsrummet. Men jag väntar ett tag med att julpynta, och jag kommer dessutom att pynta så lite som möjligt i år. Jag kommer att ta fram den lilla julgranen, och några jul-ljusstakar (och kanske nån enstaka tomte), men sedan får det räcka. Ja, så här ser det ut i vardagsrummet just nu:

Skrollar ni upp till den 13:e så kan ni jämföra med hur vardagsrummet såg ut i blått...

PS3:

Jag hade inte tänkt skriva något mer i kväll, men så fick jag syn på att Bonnie och Stella låg i fåtöljen. De sov sött tillsammans innan jag tog fram kameran, men de är ju minst lika söta när de är vakna!

13-12-17:

Nu framåt eftermiddagen börjar himlen fyllas av moln, men hittills har vi haft tur och haft mest solsken - fast det står mulet på väderleksprognosen. Och på mitt-på-dagen-promenaden med hundarna var det drygt 18º i skuggan, så då var det riktigt behagligt. Annars märks det förstås här också att det är vinter.

Ulf har lärt sig (och mig) ett nytt ord på valenciano/katalanska i dag: gossos, som betyder hundar. Inte det minsta likt det spanska ordet perros. Ulf hade sett en skylt där det stod Gossos No, och blivit nyfiken. Det krånglar verkligen till det för oss utlänningar med alla dessa spanska lokalspråk...

PS:

Jag har börjat läsa en bok: Salvadoreña av Cecilia Samartin. (Hon som skrev Señor Peregrino som jag tidigare har berättat om.) Jag tycker precis lika bra om den här boken, och var djupt inne i handlingen, när telefonen plötsligt ringde (nyss 21:20).

Det var Maud! Hon har kommit fram till Mbour i Senegal nu! Hon lät glad men trött. Det hade varit en lång och jobbig resa. Bl a hade de färdats 250 mil genom öken! Men både hon och Sabi mår bra. Det var skönt att höra! Jag har förstås oroat mig. Vi pratade bara en kort stund. Jag fick hennes nya telefonnummer. Jag ska lägga in det på skype, så kan jag ringa henne via skype-out sen. (Annars är det väl jättedyrt.) Maud sa att hon planerar att köpa en ipad så att hon också kan ringa via skype så småningom. Det var trevligt att höra hennes röst, och skönt att den långa resan nu är över. Nu hoppas jag att allt ordnar sig på bästa sätt för henne i Mbour!

13-12-18:

Jag glömde att skriva i går - att Maud också tyckte att det hade varit en fantastisk resa, och att hon hade fått se mycket. Men hon var naturligtvis väldigt trött, och hade inte hunnit känna efter hur hon mår.

I dag har jag varit på läkarstationen. Det var intressant. Jag frågade i receptionen och de sa att vi var fyra patienter som hade samma tid, att jag skulle sitta i väntrummet, och att doktorn skulle ropa upp mitt namn när det var min tur. Jag satte mig först i mitten av rummet eftersom jag inte var säker på bakom vilken dörr (av 10) "min" doktor satt. Därefter kollade jag med en förbipasserande sjuksköterska vilken dörr som var rätt, och det var en av dem som jag satt närmast. Väntrummet är stort, och jag räknade till 27 personer i väntrummet. Men riktigt alla var nog inte väntande patienter, för det är vanligt att spanjorer har en anhörig med sig vid läkarbesöken.

Sedan väntade jag, och väntade. Jag hörde inte mitt namn ropas upp. Läkarna sitter kvar bakom sina skrivbord och ropar i rask följd upp namnen på de fyra patienter som har tid samtidigt. Patienterna håller sedan reda på den inbördes ordningen själva, så en går in så snart den före kommer ut. Jag lyssnade noga, men hörde aldrig mitt namn. Till slut (efter en timmes väntan), när det blev en liten lucka mellan patienterna, så gick jag in och frågade doktorn. Hon sa då att hon redan hade sagt mitt namn. När hon förstod att jag inte hört det, men varit i tid i väntrummet, så fick jag komma in bums. (Jag tycker att det är lite konstigt att de inte ropar upp namnet en gång till om man inte svarar. Jag hör ju bra, men det gör inte alla.)

Sedan undersökte hon mig på sedvanligt sätt (lyssnade länge på lungorna) och skrev därefter ut både antibiotika (azitromicina 500 mg) och hostmedicin. Hon var glad över alla papper som jag hade med mig och skulle lägga dem i min journal. Jag fick tid för provtagning i morgon klockan 08:18. (Vi ska kolla mina sköldkörtelvärden för att se om jag står på rätt medicindos.) Om en vecka ska jag komma tillbaka, för då har läkaren hunnit få provsvaren. Läkarbesöket var gratis eftersom jag är pensionär.

Sedan gick jag till apoteket och hämtade min medicin. Som pensionär betalar jag 10% av medicinkostnaden, vilket i det här fallet blev 1 € (≈ 8:99:-). Före krisen var medicin gratis för pensionärer, men inte nu längre. Jag tycker dock att 9 kronor för både läkarbesök och medicin är väldigt billigt!

I dag skiner solen åter från en klarblå himmel, och det är 17º ute, så jag borde gå en lite längre promenad. Det ger sig om Bonnie och Stella tycker detsamma...

PS:

Econoheat-elementen kom nyss, de levererades ända fram till dörren (och vi betalade kontant vid leveransen). Bra! Jag ringde bums snickaren, men ingen var hemma så jag talade in ett meddelande på telefonsvararen (som de tyvärr inte alltid lyssnar av). (Det är ovanligt att hantverkare inte har mobiltelefoner, men Ramón har ingen.) Jag hoppas förstås att jag snarast får hjälp att sätta elementen på väggarna!

PS2:

Snickaren kommer på fredag ca 11:30. Bra! Jag ser fram emot att få det varmt och skönt även på nedervåningen!

13-12-19:

Nu har jag varit med om "spansk blodprovstagning" också. Det var intressant. Jag hade tid för provtagning klockan 08:18 i morse, och var där drygt 10 minuter i förväg. I väntrummet fanns fler människor än jag kunde räkna (eftersom jag inte ens kunde se alla), men jag uppskattar att där fanns minst 40 personer. Alla hade, precis som jag, fått en tid. Vid dörren in till själva provtagningsrummet stod en sköterska med en lista i handen. Efterhand som det blev en plats ledig för provtagning så ropade hon upp ett namn från sin långa lista, och bockade av när personen svarade. Jag ställde mig alldeles intill kvinnan för att vara säker på att jag inte skulle missa när det blev min tur. Hon ropade ut alla spanska namn (både för- och efternamnet) med hög röst, men när hon kom till mitt så sa hon ganska tyst och osäkert "Christel". Efternamnen vågade hon sig inte på. Den här gången hörde jag i alla fall bums när det blev min tur. Övning ger färdighet...

I provtagningsrummet fanns ett långt smalt bord, tre sköterskor (varav 2 manliga) och tre stolar. Det var provtagning på löpande band. Jag brukar vara ganska svårstucken, men tänkte att de nog är vana här - om de sticker så många varje dag.

Men det blev som vanligt. Det gick åt tre nålar (av två olika sorter), och tre sköterskor (varav två samtidigt), och jag blev stucken i båda armvecken samt utanpå handen - innan de lyckades fylla provröret med blod. Jo, jag är van, och håller snällt fram armar och händer - men jag tycker inte om det hela... Jag brukar få rätt stora blåmärken efteråt.

Eftersom vi var flera som blev stuckna samtidigt, så la jag märke till flera män (och en kvinna) som knep ihop ögonen och vände bort huvudet när det var dags för sticket... Tja, det är väl egentligen en naturlig reaktion. Det är egentligen enbart vårt förnuft och vår goda uppfostran som säger att vi ska le vänligt när någon karvar i våra armar...

När jag var klar och fläckvis inlindad i vita bandage, så fick jag beställa en tid hos doktorn. (När provsvaren har kommit ska vi förstås gå igenom resultaten.) Jag fick en ny tid den 27:e, klockan 15:37. (Nu har jag börjat vänja mig vid spanjorernas konstiga tider, och jag ska vänta precis utanför dörren till läkarens rum så att jag inte missar när hon ropar mitt namn.)

Efter morgonens strapatser gick jag hem och åt frukost, och sedan gick jag en andra morgonpromenad med hundarna. Därefter åkte jag in till Alicante. Jag hade egentligen inget ärende, utan ville mest titta runt lite. Jag såg att Tiger (den danska affärskedjan som säljer roliga småsaker billigt) har öppnat en affär alldeles invid Plaza Luceros. Jag gick in och köpte några småprylar, bl a ett par billiga läsglasögon åt mig, och ett paket danska pepparkakor åt Ulf. Sedan gick jag till El Corte Inglés och Zara Home och tittade, men hittade inget särskilt. (Jo, en jättevacker teflonbehandlad julröd matbordsduk. Men den kostade 41 € så den hade jag inte råd med.) Jag kom hem till El Campello igen i god tid innan det var dags att gå ut med hundarna igen.

Nu har det börjat regna. Det har inte kommit så mycket än, men vi väntar fortsatt regn i kväll och i natt - så det blir väl tillräckligt för att det ska rinna in hos grannen igen. Suck! Ja, det är ju knappast mitt fel - men jag tycker att det är tråkigt att ingenting görs.

Jag planerar att läsa vidare i boken Salvadoreña i kväll. Boken handlar om Ana som växer upp i El Salvador, men tvingas fly när inbördeskriget rycker närmare och hennes by blir utsatt för massaker. Ana får hjälp att ta sig till USA och söker sin tillflykt i ett nunnekloster. Längre fram får hon anställning som barnflicka hos en rik familj, som inte är så lycklig som det först verkar. Författarinnan Cecilia Samartin kan verkligen skriva så att man lever sig in i hur personerna tänker och känner, men så är hon utbildad psykolog (och jobbar som terapeut för mellan- och sydamerikanska invandrare). Boken är bra!

Vårt elektroniska julkort kommer att komma er sent tillhanda i år. Vi har inte ens börjat planera för att ta det obligatoriska julfotot än. Men ha tålamod! Förhoppningsvis hinner vi skicka ut det före julafton...

Tack för de fina julkort som vi har fått från er, både de elektroniska och pappersvarianterna!

Vov-vov! Vet ni vad som hände i dag? Något vov-hemskt var det! Vi blev överfallna, Stella och jag!

Vi var ute och gick på vår vanliga luktrunda på strandpromenaden, och både husse och matte var med. I lugn och ro gick vi. Men plötsligt kom en sån där ettrig typ springande. Ja en hund alltså - vad heter rasen matte? Jaha, Jack Russel terrier. Ja, en sån kom springande rakt mot oss, och hon skällde och morrade argt! Och så försökte hon bita Stella och mig i rumpan. Vi sprang runt omkring matte och skrek högt av rädsla. Matte lyckades lyfta upp både Stella och mig, men den arga hunden försökte hoppa upp på mattes ben.

Men då blev husse vov-arg! Jag har aldrig sett honom så arg. Han skrek till hundens matte att hon skulle ta rätt på sin hund. Ja, han skrek på engelska - så kvinnan förstod inte orden. Men hon fattade att husse var arg, det gjorde hon. Och sen kallade husse henne för idiota, bara för att hon inte kopplade sin hund, och det ordet förstod hon. Och då blev hon arg på husse bara för att han sa så.

Fast jag tycker att det var bra sagt, så jag sa också idiota - till den dumma hunden sa jag det. Ja, för när jag satt uppe i mattes famn då vågade jag. Och matten sa till min matte - att hennes hund hade slitit sig, men det trodde vi inte på. Vi tror att hon hade låtit den vara lös, fast hundar inte får vara lösa på strandpromenaden. Matte förklarade att vi hade blivit vov-rädda när vi blev attackerade. Men den dumma matten ville inte prata med oss. Hon ropade på sin dumma hund, men hunden kom inte.

Sen, efter en lång stund, när den dumma matten äntligen hade lyckats koppla sin dumma hund - då gick vi vidare. Fast vi gick inte så långt, för jag ville hellre gå hem och äta frukost. Så då gick vi hem. Ja, vov på er då!

PS:

Jag ringde nyss till Maud via Skype-out. Tyvärr är det dyrt (3:- per minut) fast jag ringer via datorn, så vi pratade inte så länge. Det hördes heller inte så bra. Ibland hörde hon inte vad jag sa, och flera gånger hörde jag inte allt som hon sa. Hon blev i alla fall glad för att jag ringde. De bor på hotell nu, men ska snarast försöka hyra något (medan de letar efter ett hus som Maud kan köpa). Tamba stannar kvar i Mbour tills allt har ordnat sig för Maud.

Maud är förstås väldigt trött nu. Den långa resan hade tagit hårt. Hon berättade att i Marocko och Mauretanien hade det varit poliskontroller ungefär var 5:e mil. Tydligen hade det varit en invasion någonstans (jag uppfattade inte var), därav alla kontrollerna. Sabi hade klarat resan fint, men var ganska trött han också - när de äntligen kom ut ur Sahara. Nu är han pigg igen. Bara en gång under hela resan så kontrollerade man Sabis djurpass.

Maud verkar tycka bra om Mbour! Hon hade gått en lång runda längs havet och sa att stranden var underbart vacker, lik de stränder som man kan se på bilder från karibiska övärlden. Och på gatorna i Mbour går får, getter, åsnor och hästar omkring - vilket hon upplever som charmigt. (Och Sabi skäller inte alls på dem.) Maud berättade att invånarna är väldigt långa, samt smala och vackra och klädda i färgstarka kläder. Det är som att komma till en helt annan värld, säger hon. Hon lät nöjd och glad!

Maud bad mig hälsa till alla hon känner! Och vi ska naturligtvis ringa varandra igen. (Senegal ligger en timme före oss tidsmässigt. Bra att det inte skiljer mer. Fast när vi går över till sommartid skiljer det två timmar.)

13-12-20:

Nu har snickare Ramón varit här och satt upp de tre nya elementen. Det blev bra! Men en del arbete återstår för oss/mig att göra. I köket sitter elementet på väggen mot hallen. Vårt lilla problem där är att dra en skarvsladd (just nu ligger sladden så att köksdörren inte går att stänga), samt att vi nu inte kan ha sophinken och återvinningen i just den här kökshörnan längre (och kanske inte den laddbara dammsugaren heller).

I gästrummet sitter det nya elementet invid garderoberna och är inte i vägen alls. (Jag behöver bara dra sladden bakom hurtsen t v.) Stella kan fortfarande ha sin låda framför, bara 1 dm ut från väggen av säkerhetsskäl - för att skydda lilla rumpan mot värmen, för själva lådan går under elementet. (De här elementen har en ganska varm yta, uppemot 70-80º, så för småbarnsfamiljer är de inte idealiska. Och hade jag valpar i huset så skulle jag sätta någon form av galler framför.)

I mitt rum kommer jag tyvärr att få en hel del att göra. För att sängen inte skulle komma för nära elementet var jag tvungen att flytta den 1 dm närmare hallen. Och då får inte längre mitt skrivbord och den lilla vita hurtsen plats där de stod. Och, inte minst, jag vet inte var jag ska ställa den höga vita hurtsen som stod mot väggen som elementet nu sitter på.

Jag funderar lite på att flytta de två garderoberna (som nu står mot väggen närmast badrummet) till den väggen där garderoben med spegel står. Då måste jag förstås i gengäld flytta bokhyllorna dit där garderoberna står nu. Idealet hade varit om jag hade kunnat göra detta i samband med ett Ikea-besök. För jag skulle gärna köpa en garderob till och ställa bredvid de tre jag har. (En garderob skulle rymma det mesta av det som nu står framme i gästrummet.) Men då skulle jag få en smal Billy-hylla över. Om jag då kunde köpa det djupa Billy-vitrinskåpet som jag önskar mig - så skulle både det, samt den smala hyllan, precis få plats i vardagsrummet där det bruna vitrinskåpet står nu. (Fast både vitrinskåp och garderob har jag förstås inte råd med nu. Och så verkar Ulf vara ganska fäst vid det bruna vitrinskåpet...)

Sen vore det egentligen allra bäst om jag hade kunnat få plats med mitt skrivbord i gästrummet - för då hade det blivit aningen rymligare i mitt rum. Fast, förstås, trängre i gästrummet - vilket bara skulle vara ett problem de perioder som vi har gäster (men då skulle det vara ett stort problem).

Ja, det kommer inte att bli riktigt bra, hur jag än gör. Jag bor lite för trångt (ja, ja - eller har för mycket saker). Jag får ha det stökigt (alltså stökigare än vanligt) nu några veckor, medan jag funderar på (och mäter) vad som kan komma att bli bli bäst. Jag är fortfarande inte i form för att utföra några större arbeten. Och jag har lovat Ulf att den lilla julgranen ska stå på plats på söndag. Så jag nöjer mig med att plocka lite smått här nere så länge. Att göra lite är ju bättre än att inte göra något alls.

PS:

Jag har roat mig med att skriva en Ikea-inköpslista. Möblerna på listan nedan är de jag gärna skulle vilja ha. (Fast tavelramarna längst ner är inte så viktiga.) Jag har redan ganska mycket inredning till mina Pax-garderober (backar, hyllor och stänger), så därför behöver jag inte köpa mer. (Jag skulle klara mig utan trådkorgarna.)

Det kommer förstås att dröja innan jag kan köpa allt på min lista. Men önska, och möblera om på låtsas kan jag ju göra gratis... Kanske jag borde prioritera en 4:e garderob före ett vitrinskåp? Garderoben kostar "bara" 96 € inkl dörr. Men sen så tillkommer hemkörning av varorna (uppemot 1000:-) eftersom inga av de höga möblerna går in i min bil. Och då lönar det sig bättre att få hemtransporterat även vitrinskåpet med dörrar samtidigt...

Jag är trött på att ha röra, och trött på att ha så många saker stående framme. Så trots att väggarna redan är "full-möblerade" så måste jag nog köpa ett par förvaringsmöbler ytterligare. T ex en garderob och ett vitrinskåp...

Att jag sedan hellre skulle vilja ha ett lite högre, fast mindre, och runt (eller ovalt) soffbord - hör väl mer till lyxavdelningen. Vi har ju redan ett soffbord (som vi köpte vi för knappt 20 € för att ha tills vidare).

Temperaturen har ökat här nere. Just nu är det 19,9º vid innerväggen i mitt rum, och 20,0º i gästrummet. Förhoppningsvis kommer temperaturen att öka lite till. I köket är det behagliga 20,6º. (I vardagsrummet är det ca 21º, och i Ulfs rum nära 23º.) Vi har fått ett helt annat inomhusklimat! Men inte gratis! Elementen är ju en engångsutgift, men det ger sig hur höga elräkningar jag får. Det är ju faktiskt så att vi har frusit mycket tidigare, för att spara el - så även om dessa elementen drar mindre energi, så har vi dem på jämt (utom nattetid i vardagsrum, gästrum och kök). Vi får jämföra med förra vinterns räkningar, och se hur dyrt det blir. Men åh så skönt det är att slippa frysa!

13-12-21:

I dag är det vintersolståndet - årets mörkaste dag. Fr o m i morgon blir det alltså aningen ljusare igen hos oss på norra halvklotet. Så se framåt!

Saxat ut föreningen Mas Amigos' nyhetsmejl:

Huspriserna i Spanien ökade under tredje kvartalet 2013. Det visar statistiken från genomförda affärer publicerad av Nationella statistikmyndigheten. Det är första gången på flera år som en ökning sker.

Elbolagen hotar med en chockhöjning av elpriset vid årsskiftet med ytterligare tolv procent. Detta sker efter att regeringen hotat med att ställa in en planerad kompensation till elsektorn på 3,6 miljarder euro. Den utgör en del av de subventioner som staten tillskriver elsektorn för att den enligt uppgift fakturerar abonnenterna till priser som understiger produktionskostnaderna. Trots att elpriset stigit med hela 70 procent de senaste tio åren växer elbolagens ackumulerade fordringar, som närmar sig 30 miljarder euro.

Själv hoppas jag naturligtvis att elpriserna inte stiger! Jag oroar mig redan nu för kommande elräkningar. Men jag slipper frysa. Man får ta det ena med det andra. I morse (när jag hade haft dörren stängd under natten) så var det 20,0º i mitt sovrum. Varmare blir det nog inte, men det räcker. Det visar att Econoheats element är effektiva, eftersom detta på 260 watt värmer mer än det oljefyllda på 500 watt som jag hade tidigare. Då kom jag som mest upp i 19,5º fast jag hade det igång hela dygnet.

PS:

Nu har man börjat sälja nyårs-vindruvor här. Alltså de specialförpackade (tvättade och kärnfria), med tolv i varje förpackning. De som man ska äta en för varje klockslag vid 12-slaget på nyårsafton, för att få ett lyckligt kommande år. Vad jag vet finns den här traditionen bara här i Spanien. (Men den är betydligt trevligare för hundar än nyårsraketer...) Fast dyra vindruvor är det:

Ja, och så ska både män, kvinnor och barn ha röda underkläder på sig, just för att det kommande året ska bli lyckligt.

Julen firas inte lika "hysteriskt" här som i Sverige. Man firar den 25:e, med släkten och god mat (och enstaka julklappar till barnen inspirerat av amerikansk tradition). Men annars är det den 6:e januari = Los Reyes, dagen då de tre vise männen kommer - som firas mest. Det är då man ger varandra "julklappar" här i Spanien. Men visst är det just nu extra trångt i affärerna även här, och några har söndagsöppet nu den 22:a. Men det är inte samma "måste-köpa-julklappar-stress" här.

Och nu, i kristider, har inte alla råd. Det pågår insamlingar här i El Campello till behövande. Bl a finns det lådor utställda där man kan skänka begagnade leksaker som sedan ges till barn som inte skulle få några annars. Jag tycker om återanvändning, men har inte just några leksaker att ge bort. Jag gav ju bort en del kläder, och har hört att några har delats ut här i El Campello (bl a till en 12-årig flicka, för jag hade ju storlek 12-14 år i vissa kläder). Det känns bra att kunna dela med sig!

Har ni läst det här?

Hundar känner igen sin matte eller husse – även på bilder. Det visar finska forskare som låtit ett antal hundar titta på ansiktsbilder, varav några var mer bekanta för dem än andra, samtidigt som de mätte deras ögonrörelser. Det visade sig att hundarna tittade betydligt längre på bilderna av familjemedlemmarna än vad de gjorde på de okända ansiktsbilderna. Även när bilderna vändes upp och ner tittade hundarna längre, vilket enligt forskarna tyder på att hundar känner igen ansikten på ett liknande sätt som människor.
Studien presenteras i Animal Cognition.

Min förkylning är förresten nästan borta. Fast jag är fortfarande röd i halsen (för 44:e dagen i rad). Dock siktar jag på att vara helt frisk till julafton!

PS2:

När vi började gå vår mitt-på-dagen-promenad var det ganska molnigt. Jag tog några foton på mina små, och några på surfarna, men samtliga foton blev lite "grådaskiga". Men när vi nästan hade kommit hem igen - då tittade solen fram. Och då blev det plötsligt alldeles för varmt att gå klädd i fleecetröja, och svårt att se utan solglasögon. Ja, det är inte lätt att tima promenaderna rätt när det är synnerligen växlande molnighet...

Vov på er! Ser ni att jag har min nya jul-sele på mig i dag? Den köpte matte på rea i våras, men jag har inte fått använda den förrän nu. Visst är jag vov-snygg! Jag är alltid den snyggaste tiken i hela El Campello, men i dag kände jag mig extra vov-snygg. Ja, bara för att jul-selar passar så bra när det nästan är jul.

Stella fick min gamla sele. Ja, för den var lite för trång om midjan. Jag förstår inte varför dom gör selarna så trånga om midjan. Om halsen är dom minsann lagom. Vov-vov-voff!

Jag glömde att berätta att Maud ringde i förmiddags. (Det blir korta samtal eftersom det är dyrt.) Hon lät glad! Hon hade sol och ca 27º. Hon sa att det var mycket lugnare i Mbour, ingen stressade. Och kvinnorna hade varken högklackat eller parfym. (Det senare uppskattade hon förstås!) Hon sa att det hände roliga oväntade saker när hon var ute och gick. I dag hade hon blivit omsprungen av en gris. Så snart Tamba hinner så ska han mejla mig, och då får jag ju automatiskt hans mejladress (vilken kan vara bra att ha). Tamba befann sig i Dakar för att ordna en del papper, bl a rörande bilen. Det är tydligen en del byråkrati - även i Senegal.

Vill ni veta mer om Senegal så kan man läsa en hel del här: http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Senegal, särskilt om ni klickar på "Alla kapitel". Bilden nedan har jag lånat från sidan.

PS3:

Precis när jag satt i köket och drack te, så hörde jag ett brummade utanför balkongen. Det var en sån som jag kallar "mopedhelikopter", men som jag tror heter Paramotor. Den flög ett par gånger fram och tillbaka, ganska lågt. Om jag hade hunnit springa efter den nya kameran så hade det säkert blivit bättre bilder, för på den fungerar zoomen. Men visst ser det härligt ut!

Det är bara synd att motorn väsnas så. Det ska visst finnas elektriska också, men en sådan har jag aldrig sett. Jag gissar att de är betydligt dyrare. Kanske har de kortare räckvidd också? Om jag vore mångmiljonär så skulle jag gärna flyga runt i en eldriven variant. Visst verkar det vara kul!

13-12-22:

I förmiddags klädde jag utan större entusiasm vår lilla julgran. Men Ulf tycker att den blev fin ändå. Därefter skulle vi ta årets julkort och klädde oss alla fyra vackert julröda. Ulf tycker att det börjar bli tjatigt med julfoton där vi sitter i soffan, så därför sitter vi i fåtöljen i år...

Vi hade allra helst suttit på muren vid strandpromenaden - med hav och palmer i bakgrunden, men ett sådant foto skulle kräva mer - t ex att någon annan höll i kameran. Nu har vi använt självutlösare. Av det dussin foton vi tog på detta sätt så blev inget riktigt bra, men vi var ju tvungna att använda ett ändå - och valde det här:

Det är förstås originalet ni ser överst, och den bearbetade kopian nederst. Först vill jag säga att det inte är lätt att trycka på knappen till självutlösaren, springa och sätta sig, rätta till kjolen, samt hunden, och le - allt inom 10 sekunder.

Sen är jag inte speciellt van att jobba i fotoprogram heller. Jag hade mycket sjå att "måla över" bonaden i bakgrunden, och sedan lika mycket sjå att skriva in texterna på rätt ställen. Efteråt så insåg jag - att jag inte borde ha jobbat med kopian av en kopia, eftersom allt då blir lite suddigare. Men nu blev det som det blev. Det är ju ett personligt julkort i alla fall! Och vi gjorde oss ganska mycket besvär. Visst är det tanken bakom som räknas!

Julhälsningen (med foto) är nu skickad till dem av er som vi har mejladresser till. (Några kom tillbaka med mail delivery system, p g a felaktig adress. Ni har kanske glömt berätta att ni har skaffat en ny?) Till er, vars mejladresser vi inte har, så skriver jag julhälsningen här nedan:

God Jul

och

Gott Nytt År!

Närbilder på hundarnas jultröjor:

Jag skulle ha gjort en ryslig massa annat i dag också, men har inte hunnit mer än att fixa julgran och julfoto, tvätta - och så gå ut med hundarna förstås. Jag är fortfarande trött, men helt klart på bättringsvägen. I morgon planerar jag att "julpynta klart".

13-12-23:

Dagens väder:

Vi såg en man som badade, fast det bara är 17º i havet nu (och 16º i luften). Men det är härligt promenadväder!

I förmiddags julpyntade jag klart. Jag hängde en lite tomte i köksfönstret, och satte en liten "silvergrupp" i vardagsrummet, där jag också hängde några "silvergirlanger" framför fönstret.

Det enda julpyntet här nere är den lilla granen på fotot ovan till höger. Den ställde jag ovanpå mitt block med post-it-lappar på skrivbordet. Den är bara 5 cm hög (alltså mindre än på det första fotot), men väldigt detaljerad. (Från svenska Pluto produkter.) Ja, det blev betydligt färre julsaker än tidigare år, men det får räcka så.

Ni kan inte ana så mycket jag har ätit på sistone, i synnerhet chokladpraliner. Jag tittade mig kritiskt i spegeln i morse, och det ser nästan ut som om jag vore gravid... Tänk om jag hade varit gravid med en liten hundvalp! Då hade jag varit glad åt magens buktning - men det är jag definitivt inte nu. Ja, jag har bara mig själv att skylla. Det är minsann ingen som har tvingat i mig de där chokladpralinerna...

Fast just i dag längtade jag efter något nyttigare, så i dag kokade jag en stor gryta med soppa (potatis, lök och rotfrukter). Soppan blev god!

Vov-vov på er! Jag ligger och funderar. Ja, på jultomten. I morgon är det julafton, och då ska tomten komma. Vi brukar alltid få julklappar av jultomten, så det får vi nog i morgon också. Jag undrar om tomten har läst min önskelista? Ja, det är samma som till min födelsedag, för jag fick ju bara lite hundgodis då. Så det finns mycket kvar att önska. Men när jag tänker efter, så tycker jag nog allra bäst om hundgodis. Så jag hoppas att jag får ett paket hundgodis av tomten. Sen hoppas jag, att både vi och ni får en riktigt vov-vovig jul!

13-12-24:

Julafton! Årets allra mest firade dag i Sverige. Här: Nochebuena, en vanlig arbetsdag. Men i morgon, på juldagen / Natividad del Señor (=Jesu födelse), är det helg både i Sverige och Spanien.

Jag önskar er en jättemysig julafton!

Vov! I dag är det julafton! Jag har ju varit med om många julaftnar jag, så jag vet hur det brukar vara. Jag vet att tomten inte brukar komma förrän på eftermiddagen. Så jag väntar i lugn och ro.

Men Stella, hon tror att tomten kan komma redan nu - på förmiddagen. Så hon kan inte koppla av alls. Hon bara tittar på ytterdörren hela tiden. Och lyssnar. Hon vet ju ingenting, hon.

Nä, för tomten brukar inte ens komma genom den vanliga ytterdörren. Nä, han smyger in utan att man märker nåt. Jag brukar inte ens kunna lukta att tomten kommer. Men plötsligt så ligger det några julklappar till oss på golvet. Och då vet jag att tomten har varit här och lämnat dom. Vov så spännande det ska bli! Hoppas nu att jag får en massa hundgodis! Ja, och så hoppas jag att Stella får lite hon också. Vov på er!

PS:

Nu är det strax läggdags. Vi har haft en lugn och mysig dag - Ulf, hundarna och jag. Hundarna fick sina julklappar, och vi har ätit julmat som Ulf hade lagat. (Ulf och jag gav inte varandra julklappar i år.)

Jag har pratat med Maud i telefon. Först försökte jag via Skype-out, men kom inte fram, för nätet var överbelastat. Sedan ringde jag via min mobil, men vi hann inte prata länge innan pengarna på mitt kontantkort tog slut. Vi hann i alla fall önska varandra en god jul, och det var det viktigaste. Senare ringde Ulf ett videosamtal till Bosse L via Skype, och då fungerade allt bra. Däremellan tittade MariPaz inom och gav oss en kaka Jijona-turron (god nougat med 70% mandel). Lluna var utklädd till tomte. (MariPaz har själv sytt dressen.) Här ser ni Lluna i vår hall:

Vov alltså! Tomten kom! Och varken Stella eller jag märkte nånting. Vi låg på soffan och vilade oss.

Men rätt som det var så visade matte att det låg några paket på golvet. Två var till mig, och två var till Stella. Vov-vov alltså!

Paketen luktade vov-gott! Så vi började öppna dom bums. Och smask och drägel alltså! Det var hundgodis i dom! Vov-gott hundgodis.

Men! Godiset tog slut! Jag åt upp mitt vov-snabbt. Sen ville jag egentligen ha Stellas godis. Men hon hade också ätit upp sitt godis. Det var ju förargligt.

Fast jag samlade för säkerhets skull ihop alla julklappspapper och kontrollerade att det inte fanns någon smula kvar. Men det fanns det tyvärr inte.

Stella fick bara titta på. Jag sa till henne att vänta under bordet så länge.

Fast sen så fick vi smaka en liten bit av mattes skinka. Så då blev vi ganska mätta.

Så sen la vi oss på soffan och vilade igen. Det är faktiskt vov-trevligt med julaftnar. Det tycker Stella också.

Och bara för att matte tycker att vi är så vov-söta, så tog hon vov-många foton på oss när vi låg på soffan.

Efter en stund så somnade Stella. Men jag var vaken. Fast nu så är jag trött, så nu ska jag gå och lägga mig. Vov på er!

Jag fotograferade inte bara hundarna, utan även min stilige man,

samt våra julblommor: hyacint, julstjärna och cyklamen.

Ulf tyckte att det var lugnt och skönt att vi var själva på julafton (eftersom han inte är så social av sig), men jag saknade min familj - i synnerhet mina barn. Det blir liksom "mer julstämning" om hela familjen är tillsammans. Fast av praktiska skäl gick det inte i år, och inte förra året, och kanske inte nästa heller... Det har sina sidor att bo långt ifrån varandra.

13-12-25:

Här inleddes juldagen med regn, och det ska troligen fortsätta hela dagen. På morgonpromenaden regnade det dock så lite att vi klarade oss utan regnkläder. San Bartolomé och El Paseo låg båda nästan helt öde, men vi mötte vår granne Sandy som tycker om att gå ut när det regnar (eftersom det så sällan gör det här). Sandy gjorde sällskap med oss, och vi fick en trevlig pratstund tillsammans (om hundar och jultraditioner).

Efter frukost gick jag ut på min balkong och räddade mina fem små pelargoner från vätan. Pelargoner måste torka upp mellan varven för att må bra, av för mycket vatten kan de ruttna. Jag satte dem på den stora taktäckta balkongen där uppe. De får nog stå där i vinter. Kvar på min balkong har jag nu bara den stora crassulan och den lilla bougainvillean. Jag skulle gärna ha ett glastak (acrylglas?) över min balkong, för då skulle jag kunna styra vattenmängden till växterna själv (och jag skulle t o m kunna ha en dyna på min stol). Kanske till nästa vinter (om det inte skulle bli hutlöst dyrt)?

Ha en fortsatt trevlig julhelg!

PS:

Det har varit en grå och lite småtråkig dag här. Det har nog kommit närmare 10 mm regn, men jag har haft sådan tur de tre gånger jag hittills i dag har gått ut med hundarna - att det har varit näst intill uppehåll då. Bonnie och Stella är ändå ytterst tveksamma till att sätta ner tassarna på trottoaren. Den är ju blöt! De hade nog gärna stannat inne hela dagen i dag, men deras elaka matte har regelbundet tvingat ut dem i friska luften...

Jag har tillbringat dagen i min sköna läsfåtölj tillsammans med en eller två hundar och en spännande bok. Jag har börjat läsa I stundens hetta av Viveca Sten. Det är den femte "Sandhamns-deckaren" hon skriver (jag har läst de andra fyra) och frågan är om inte den här är den bästa hittills. Hon skriver framförallt en spännande historia (med ton av gammeldags pusseldeckare), men böckerna får ett djup av att det finns så många intressanta personligheter i dem. Jag rekommenderar alla fem böckerna! Jag har hunnit 4/5 och hoppas hinna läsa ut boken innan sovdags.

13-12-26:

Jodå, boken blev utläst i god tid innan läggdags. Den var spännande ända till slutet. Egentligen är det inte bra för mig att läsa ut en bok på bara en dag, för jag mår varken bra av att sitta stilla - eller av att anstränga ögonen - så många timmar i rad. Fast om det är en spännande bok, och jag inte har något annat för mig, då sträck-läser jag gärna. Jag vill ju veta hur det går... Det enda sorgliga är att det känns tomt när boken har tagit slut, lite som att skiljas från en kär vän.

Framåt kvällen i går lättade molnen och det blev stjärnklart, så sista rundan med Bonnie var skön. I natt har det blåst rejält, och det blåser kraftiga nordvästliga vindar nu - men solen skiner från en blå himmel. (Tyvärr blåser det in genom våra otäta dörrar och fönster...)

Jag fick migrän i går kväll, en stund före läggdags, och har därför haft svårt att sova i natt. Men migränen är hanterbar, så det går an. Tyvärr är jag inte helt av med min förkylning än (49:e dagen i dag). Jag har lite ont i halsen, och en aning hosta. Det är tydligen ett ovanligt envist virus det här (eller också är mitt immunförsvar sämre än det borde vara). Nåja, jag är betydligt bättre, och det går åt rätt håll.

I dag är det vanlig vardag här (inte helgdag som i Sverige). Jag har ännu inte bestämt vad jag ska göra i dag. Jag borde göra något av allt som står på min långa att-göra-lista (där jag nyss skrev dit "kalka av te-bryggaren")...

Ni passar väl på att njuta av Annandag jul - julhelgens sista dag.

Vov alltså! Jag har fått ett julkort från min svenske pojkvän Laban. Han har tomtedräkt på sig, och han är så vov-söt! Jag längtar faktiskt efter honom! Jag tycker att han också skulle bo här i El Campello. Ja, för då skulle vi kunna träffas ofta, och gå luktrundor tillsammans - och kanske leka jaga-leken. Det skulle ha varit vov-kul! Jag är nog lite kär i Laban, faktiskt. Det fattar ni förstås när ni ser så vov-söt han är. Och så är han ju chihuahua-kille! Den bästa sortens hund! Ja, vov på er då!

13-12-27:

Grattis på födelsedagen Lasse W!

Grattis på födelsedagen Jörgen!

PS:

Nu har jag varit på återbesök hos läkaren. Hon såg att jag fortfarande är röd och inflammerad i halsen, så hon skrev ut något som jag ska ta tre dagar i rad (inte antibiotika). Hoppas det gör susen. Det är svårt att kolla riktigt vad jag får utskrivet, eftersom det mesta har andra namn här (inte ens det verksamma ämnet heter helt lika). (Annars brukar jag alltid kolla i Fass innan jag lyder läkarens ordination.) Tydligen var det inte bara sköldkörtelvärdena som de kollade i blodprovet, utan "allt" annat också. Alla mina värden var bra - utom ett. (Och sköldkörtelvärdet var perfekt, så jag står på rätt dos Levaxin nu.)

Men för första gången i livet har jag aningen för högt kolesterolvärde (det "onda")! Jag brukar ha lågt värde. Ja, jag gissar att det bl a är all jul-chokladen som jag har ätit som har ställt till det hela. Jag har verkligen inte levt sunt den senaste månaden. Jag har ätit för mycket, och dessvärre har en stor andel varit onyttigheter. Feta onyttigheter... Kolesterolvärdet var inte så illa att det behövs någon medicin, men det är helt klart ett varningstecken. Självklart måste jag lägga om min diet till det sundare. Jag vet hur jag bör äta! Det vet jag hela tiden, även de perioder när jag äter fel. Det är inte kunskap jag saknar. Nu har jag återigen "självmedicinerat" med snabba kolhydrater, när jag en period har känt mig mycket stressad, mycket uttröttad och aningen nere. Det fungerar för stunden, mycket kortsiktigt - men är förstås skadligt på sikt.

Jag får väl sikta på att inleda det nya året med en sundare kosthållning (och sedan fortsätta så - förstås). Ulf har redan planerat vad vi ska äta på nyårsafton, så det får väl bli först därefter som jag övergår till "salladsblad". Det sorgliga är att jag ännu inte har funnit något annat (än snabba kolhydrater) att ta till, när jag inte mår helt bra psykiskt. Det finns så mycket som är bättre; promenader ute i naturen, klappa hundar, avslappnande musik etc. Jag måste försöka hitta vettigare alternativ. Det här håller inte. Jag går ju upp i vikt också! Jag har lagt på mig mycket den här månaden, och är nu uppe i hela 52,7 kilo (varav 25% fett)! Så mycket har jag inte vägt på länge. Jag har alltså mer än ett skäl till att börja äta sundare så snart som möjligt. Väldigt många skäl, när jag tänker efter... Följande bör jag sluta helt med:

Fast jag slutar nog inte helt förrän tidigast den 1:a januari 2014... Tyvärr! (Jag har några chokladpraliner kvar, och jag vill inte slänga dem...)

Vi har haft ovanligt varmt i dag, hela 21º! Men det har varit växlande molnighet, så perfekt har vädret inte varit.

13-12-28:

Det verkar bli fint väder i dag, solsken och uppåt 18º. Det är bara att tacka och ta emot. I går, strax före klockan 18 när jag var ute och gick med Bonnie och Stella, så borde jag haft kameran med. Det var så oerhört vackert så jag hade velat visa er. Himlen var alldeles rosa, och havet låg spegelblankt. Åt sydöst var havet alldeles ljusturkost, och åt nordöst var det lika rosa som himlen. T o m bergen åt norr var mera rosa än grå. Jättevackert!

I dag är min migrän nästan helt borta, och i går var den så svag att den inte besvärade mig. Och jag hostar bara lite - så det är gott hopp om livet. Jag glömde berätta i går, att min medicin (2 styrkor av Levaxin + antiinflammatoriskt) kostade 48 cent (≈ 4:30). På apoteket skär de alltid loss streckkoden på förpackningarna innan de lämnar ut medicinen. Jag frågade varför. Jo, de skickar in streckkoderna till läkaren som kan kontrollera så allt blev rätt. (Allt är mer datoriserat i Sverige...)

Maud ringde i går. Hon lät glad. Hittills har hon hyrt en ganska dyr lägenhet. Men nu ska hon hyra ett stort hus (200 m²/3 sovrum) med trädgård för motsvarande 1860 kronor per månad. Huset är dock helt omöblerat och saknar vitvaror. Hon hade valt ut en vacker grön himmelssäng till sig själv (med myggnät runtom), och en likadan blå till gäster. Hon ska köpa spis och kylskåp också. Möbler och köksutrustning ska hon sedan ta med sig när hennes eget hus är klart. Hon har beslutat att låta bygga ett hus åt sig, i stället för att köpa ett begagnat. Hon (eller rättare sagt Tamba) har hittat en tomt i ett bra område bara 300 meter från havet. Tamba ordnar allt det praktiska, och har fått anbud av en byggmästare. Totalt kommer det färdiga huset att kosta motsvarande 412'000 kronor inklusive tomten. (Det är tydligen andra priser än i Sverige och Spanien...)

Maud berättade återigen att det är som att bo i en helt annan värld. Hon sa att kvinnorna är så vackert och färgglatt klädda. Hon kände sig fel klädd, och ska längre fram åka in till Dakar och köpa lika fina kläder till sig själv. När det gäller skor så ska man definitivt inte ha sina finaste på sig. Gatorna är visserligen asfalterade, men saknar trottoarer - så man får gå i sand och jord vid sidan om. Maud rekommenderade flipflops som är lätta att spola av.

Maud berättade lite mer om resan. De hade inte vetat att man inte kunde köpa mat längs vägen i Sahara (Mauretanien), och de hade inte haft med sig tillräckligt. Sista dagen hade de levt på vatten och muffins! Även Sabi var glad när öknen tog slut.

Det är roligt att höra att Maud låter så glad på rösten. Hon mår bra, men är trött efter resan - och blir förstås trött av allting som måste ordnas. Hon ser fram emot att komma till ro. En liten aning ensam låter hon förstås också. Hon har ju ännu inte hunnit skaffa sig några vänner i Mbour. Vi ska fortsätta att hålla kontakten. (Synd bara att det ska vara så dyrt att ringa.)

13-12-29:

Snart är det inte mycket kvar på det här året., bara tre dagar inkl i dag. Vi får hoppas och tro att år 2014 kommer att bli ett ännu bättre år för oss alla, än vad 2013 har varit. Och då har 2013 ändå haft många ljusa stunder. (Fast alla mina nära har inte varit helt friska, och det hoppas jag att de kommer att vara hädanefter.) Själv har jag stora förhoppningar på nästa år! (Bl a hoppas jag att jag får lyckan att bli matte åt en tredje liten chihuahua-flicka...)

Jag är trött i dag, som så ofta den senaste tiden. Varje morgon går jag upp innan jag egentligen har sovit färdigt. Jag går upp för att det är dags att gå upp, dags att gå ut med Bonnie. Men jag har inte sovit tillräckligt. Jag vaknar en del på nätterna (av värmevallningar, ont någonstans, ljud från gatan), och åtminstone någon av gångerna så somnar jag inte om förrän efter några timmar. Det är synnerligen opraktiskt att jag har så svårt att somna (och somna om), men jag kan inte göra så mycket åt det. Kanske är jag lite extra trött just nu eftersom jag har en infektion i kroppen. I går gjorde jag just igenting. Tur att solen skiner i dag, för den piggar upp. Jag hoppas kunna göra åtminstone lite nytta i dag. (Jag har i alla fall satt igång en tvättmaskin nu efter frukost.)

PS:

Två maskiner tvätt har jag hunnit med i dag, och så hade jag kameran med på mitt-på-dagen-promenaden. Men tänk - jag tog inte ett enda foto på hundarna. Eftersom det är söndag, och solsken, så var det förstås mycket folk på El Paseo. Man hade ordnat en del gratisjippon för barnen, som de här uppblåsbara lekplatserna:

Och på ett annat ställe kunde barnen titta på en trolleri-föreställning.

De vuxna barnen (medelålders män) roade sig själva.

Andra satt på strandcaféerna, eller flanerade bara omkring. (De som är klädda i läderstövlar och tjocka jackor är spanjorer, och de som går barbenta i tunn tröja är utlänningar. Generellt sett... Själv hade jag långbyxor, långärmad tröja och väst. Det var bara 14-15º, men varmt i solen.)

Gatuförsäljarna var naturligtvis på plats.

Många barn (och några vuxna) lekte på stranden.

Det är Benidorm som syns i bakgrunden.

Nu är den tidiga kvällspromenaden också avklarad. Himlen var rosa även i kväll, men det var inte lika vackert som härom kvällen.

13-12-30:

Vov alltså! Det har varit en alldeles förskräcklig förmiddag i dag. Ja, matte tog oss med till veterinären! Och han klippte klorna på oss! Ja, det var verkligen vov-hemskt! Stella, hon bara darrade, men jag - jag försökte bita veterinären. Fast matte hindrade mig. Hon höll fast mig. Det var ju vov-dumt, alltså. För jag hade verkligen velat bita veterinären i fingrarna. Bara för att han är så dum och klipper klorna på oss. Ja, nu har vi korta klor i alla fall. Det tycker matte är bra.

Matte vägde mig också. Och jag har gått ner i vikt. Det är också bra. Nu väger jag 2750 gram. Så nu säger matte att jag bara behöver banta bort 100 gram till. Fast jag tycker att hon är orättvis. Matte är mycket tjockare än jag - så jag tycker att hon ska banta själv, i stället för att plåga mig. Ja, ja. Bantningsmaten som hon ger mig, den smakar bra - det gör den. Men jag skulle vilja äta mer, och oftare. Ja, bara för att jag tycker så vov-mycket om mat.

Nej, nu måste jag vila mig. Det tar på krafterna att gå till veterinären. Fast först ska jag gnaga lite till på min gnagis. Vov-vov på er!

Arbetet på huset mittemot fortskrider. Man har hunnit måla ungefär halva fasaden.

Och visst blir huset finare att titta på. Men just balkongen som ligger mittemot min balkong, den kommer nog ändå inte att bli något trevligt blickfång. I bästa fall ser den ut så här:

Jag tycker att det hade varit snyggare med en rad krukor med vackra växter i, eller bara renstädat som hos grannarna...

Jag har lite funderingar på att sätta en spaljé ovanpå mitt eget balkongräcke, och sedan plantera några trevliga klätterväxter som klänger i denna. Då skulle jag bara se grönska, samt himlen, från min balkong. Kanske jag gör så - längre fram (när pengarna och orken räcker).

13-12-31:

Årets sista dag. Grannarna tvärs över gatan har finare än någonsin på sin balkong. Men när färgen har torkat så stökar de nog till igen. Tja, de får ha det som de vill - men jag hade föredragit en vackrare utsikt...

Årets sista bagatell är att jag i dag har köpt en ny tablett till min matplats. Den här är av glas, så den ska förhoppningsvis hålla sig fräsch längre än plastvarianterna som jag har haft tidigare.

Här skiner solen, men det är bara 14º ute nu (11:45), och det var bara 6,5º i natt. Jag är fortfarande illröd i halsen (och har ont), men det kommer alla gånger att gå över nästa år!

Jag vill förstås önska er alla ett gott slut! Var gärna försiktiga med både alkoholen och nyårsraketerna - och i all synnerhet kombinationen! Men framförallt vill jag önska er alla:

Ett riktigt gott nytt år!

Inled med pompa och ståt:

Se sedan framåt! Låt år 2014 bli ett år fyllt av möjligheter!

14-01-01:

God fortsättning på 2014!

Ulf och jag firade nyårsafton hemma, bara vi två. Ja, inklusive hundarna var vi förstås fyra. Ulf hade lagat en god middag (bakad potatis, oxfilé, grillad tomat, grillad lök, färsk sparris, svampsås) och till efterätt åt vi after-dinner-glass. Själv hade jag bara dukat (i silver, vitt och blått), och så tog jag hand om disken efteråt.

Men lite äventyr var vi med om under kvällen. När Ulf hade ugnen, fläkten och de två stora spisplattorna på samtidigt - så gick proppen/säkringen och alla lampor slocknade! Bonnie gömde sig under soffan. Ulf tände en ficklampa och jag återställde automatsäkringen. Sedan stängde vi av några element, för vi vet ju att vårt elsystem har begränsad kapacitet. Men när Ulf satte på spisplattorna igen, så utlöstes säkringen på nytt och lägenheten blev totalt mörklagd. Ulf öppnade dörren till trapphuset för att konstatera att lamporna fungerade där, och under tiden återställde jag återigen säkringen. (Skönt med automatsäkringar!) Maten var nästan klar och Ulf kunde stänga av ugnen. Det var dags att äta.

Men! Jag kunde inte hitta Stella. Jag blev orolig och letade överallt, både på ovan- och nedervåningen. Jag tittade i badrummet (det har hänt någon gång att hon har råkat bli instängd där), under soffan och under Ulfs säng. Ingen Stella. Jag ropade (hon brukar alltid komma springande bums), men ingen Stella kom. Eftersom maten var klar ville Ulf att vi skulle börja äta, men jag kunde inte koppla av när jag inte visste var Stella var. Jag fick en ingivelse och öppnade dörren till trapphuset. Utanför dörren satt en olycklig Stella. Vi blev så glada när vi såg varandra, hon och jag. Ulf hade alltså av misstag släppt ut henne i trapphuset (utan att märka det), och sedan stängt dörren utan att räkna antalet hundar (som jag brukar göra automatiskt). Tur att allt slutade bra.

Ja, sedan åt vi vår goda mat. Redan 21:30 började jag bli väldigt trött och sömnig, och tvivla på att jag skulle kunna hålla mig vaken till midnatt. (Jag är ju inte i form...) En timme senare gav jag upp och gick och la mig. Stella följde med mig. Stackars Ulf! Han fick ensam (endast i sällskap av Bonnie) skåla in det nya året. Enligt spansk sed åt han 12 vindruvor när klockan slog 12. Det gick förvånansvärt lätt, berättade han i dag. (Jag har provat och tycker att det är jättesvårt att hinna tugga och svälja - en druva var 5:e sekund.) Ja, då kommer Ulf att få ett lyckligt år i år. Själv hade jag i alla fall röda underkläder i går, som man också ska ha enligt spansk sed - för att få ett lyckligt kommande år. Fast det kanske inte räknas eftersom jag tog av mig underkläderna när jag gick och la mig. Å andra sidan hade jag röda rosor på nattlinnet, så kanske jag får ett lyckligt år i alla fall?

För att må bra i år, har jag bestämt mig för att lyssna mer på min kropps behov, samt på mina själsliga behov. Kroppen måste få vettig näringsriktig föda och en lagom dos motion. Själen måste finna harmoni, ro och trygghet. Om jag mår bra psykiskt så tröstäter jag inte - så de hänger ihop: kropp och själ. Tyvärr kan det gå ut en aning över andra, om man tänker på sig själv. Man kan ju inte samtidigt vara andra till lags, och må bra själv - såvida man inte vill exakt samma saker (och så är det ju sällan i verkligheten). Men Ulf har lovat att försöka tolerera lite mer (åtminstone av mina heminredningsidéer). Jag måste få känna att det här hemmet som jag bor i - är mitt hem. Jag vill inte ha mina tavlor, prydnadssaker, lampor etc undanställda för att någon annans saker ska få plats. Ulf bestämmer ju hur allt ska vara i Hässelby strand (med undantag av hur det ska se ut i mitt rum) - så då tycker jag att jag kan få bestämma hur det ska se ut här (med undantag av Ulfs rum). Vi får testa oss fram. Ulf är egentligen helt ointresserad av heminredning, medan jag är jätteintresserad och därtill extremt färgkänslig. Men det är förstås viktigt att vi båda mår bra!

Jag har redan smugit in lite fler växter i vardagsrummet. Jag blir så glad av växter, och jag tycker att de bidrar till att göra hemmet mera levande.

Och i går så bytte jag tillbaka till de gamla knopparna på hallbyrån. Nu har den återigen de turkosa glasknopparna (och inte längre de vita plastknopparna). Ulf sa att det var OK, fast han tycker att de turkosa är fula. Och för all del, de turkosa passade bättre när jag hade byrån i badrummet - men jag blir mycket gladare av att se de turkosa glasknopparna, än av att se de vita i plast. Jag gläds åt små detaljer, och jag gillar turkost! (Så varför ska då de turkosa knopparna ligga i en låda där jag inte kan se dem?) Nu hoppas jag att Ulf kan stå ut med dem.

Ulf har t o m lovat, att jag efter Tjugondedag jul, ska få ha rosa kuddar i soffan! Och rosa duk på bordet! I gengäld låter jag julsakerna vara kvar till den 13:e januari, fast jag hade velat ta bort dem redan nu på måndag.

Om jag sedan åker till Ikea och köper en garderob till, så kan jag nog få undan det mesta som står framme i gästrummet. Och kanske på sikt att jag kan få riktigt snyggt och prydligt här. Det är min nyårsönskan! Det, samt en tredje chihuahua-flicka. (Det senare blir betydligt svårare att få Ulf att gå med på...) Ulf önskar sig "drömvinsten" på Lotto - så att han blir helt ekonomiskt oberoende. Tja, det önskar vi väl oss alla. Men det är ju inte pengarna som sådana som är viktiga. Har vi våra grundbehov tillfredsställda (mat, bostad, trygghet, frihet) så kan vi vara lyckliga även om vi emellanåt får vända på slantarna. Men visst - i vår värld betyder pengar mycket! (Alltför mycket?) Så jag skulle förstås inte ha något emot att vinna några miljoner (helst så många att jag kan dela med mig till alla mina nära och kära - för delad glädje är dubbel glädje)!

Här skiner solen, och det var 14º varmt redan på morgonpromenaden. Jag planerar att gå en lång promenad med hundarna vid lunchtid.

14-01-02:

Vi hade varmt och soligt väder i går, och hundarna och jag gick en lång skön promenad mitt på dagen, och sedan några kortare på kvällen. I dag har vi visserligen hyfsat varmt (14º nu på morgonen, och det ska bli uppåt 21º) men himlen är helt täckt av gråa moln, så inte en endaste liten solstråle kan ta sig igenom. Enligt prognosen så ska det komma lite regn framåt kvällen.

Om ni någon gång skulle vilja se mer exakt hur vädret ska bli här det närmaste dygnet, så ska ni klicka i hörnan på väderleksprognosen som ligger överst här i min dagbok - på ordet AEMET. (Högerklicka gärna och öppna i ny flik.) När ni har kommit till den spanska väderlekstjänstens webbsida ska ni klicka på Predicción por horas i överkanten. (Om ni därefter väljer Tabla (tabell) eller Gráfica (grafiska kurvor) är mer en smaksak.) Ni kan nu se timme för timme hur vädret förväntas bli. I dag, när det är 85% risk för regn i eftermiddag/kväll, vill jag förstås veta om det ska regna mycket eller lite. Tittar jag då på Predicción por horas så ser jag att det kan komma någon droppe (mindre än mätbart) klockan 15, men att det inte beräknas börja regna "på riktigt" förrän klockan 19 då det beräknas komma 0,1 mm. (Och därefter sammanlagt 1,5 mm fram till midnatt.) Alltså tror jag att jag kommer att klara mig utan regnjacka i dag. (Preliminärt kommer jag att gå ut med hundarna ca 13, 17 och 21, och det är bara den sista rundan vi ev kan bli lite våta - förutsatt att prognosen har rätt.)

PS:

Redan före lunch lyckades jag lura med mig Ulf till Carrefour (annars vill han inte gärna ge sig ut före siestadags). Själv tycker jag att det oftast är minst folk i affärerna på förmiddagarna, så jag föredrar att handla då. (Ulf skulle bl a köpa nya färgpatroner till skrivaren.)

Jag har länge gått och funderat på att köpa en liten extra dammsugare till nedervåningen, och hade sett en liten billig på Carrefour (som dessutom såg trevlig ut). Jag köpte en sådan i dag. Den kostade 39 € (≈347:-), är av märket Carrefour Home, och själva dammsugaren är bara 22 x 33 cm. Den väger bara 3,8 kg inkl slang, rör och munstycke. Jag har nu prov-dammsugit och den suger över förväntan, men bullrar förstås en hel del (som alla billiga dammsugare gör). Eftersom även damm har en tendens att trilla nedåt, så behöver jag dammsuga aningen oftare härnere - men det har ofta känts motigt att gå upp på ovanvåningen för att ta fram den stora dammsugaren. Nu ska det bli enklare att hålla efter dammtussarna. Så här ser min nya dammsugare ut:

I dag har jag betalat min första elräkning sedan vi började värma upp alla rum med de nya elementen. Räkningen (för en månad) var på 207,67 € (≈1845:-). Det är mycket pengar, men inte hutlöst, och vi har sluppit frysa. Om det inte blir dyrare, så är det OK. Det är trots allt bara 3½ månad om året som vi behöver använda elementen. (Fast just i vinter kanske det blir 4 månader, eftersom det blev kallt tidigare än vanligt.) På sikt drömmer jag förstås om tvåglas-fönster...

Nu är det meningen att jag ska börja äta förståndigare. På Amelias webbsida hittade jag tips på en kickstart-diet: http://www.amelia.se/halsa1/ga-ner-2-3-kg-pa-en-vecka-med-vara-kickstartsrecept/?subid=476528464. Det är en relativt hård diet (bara två mål per dag), tänkt för en vecka. Maten (protein + grönsaker) ser god ut:

Jag borde kanske prova? Fast nu, de första dagarna i januari, ska jag ägna mig åt att äta bra mat utan att räkna kalorier. Jag behöver ställa om från "chokladpralins-dieten", och få bort sockersuget, innan jag ger mig in på några hårdare dieter. Min tidigare "kickstart-variant" LCHF (LCMF) är inte så bra för det "onda" kolesterolvärdet, så den ska jag inte tillämpa. Men jag måste ju inte kickstarta. Jag kan banta långsamt också. (Fast det är tråkigare...) Det kommer att kännas väldigt motigt att komma igång, vilken diet jag än väljer... Men jag måste - förr eller senare! (Jag vägde 52,5 kg, varav hela 26,2% var fett, i går morse.)

14-01-03:

Har ni vant er än vid att skriva 2014? Jag får tänka när jag ska skriva det. "13" sitter fortfarande i arbetsminnet. Men om några dagar så kommer nog de rätta siffrorna automatiskt.

När Bonnie och jag gick sista kvällspromenaden i går, så kom det några enstaka regnstänk. I min regnmätare syntes dock ingenting. I dag skiner solen igen från en klarblå himmel. Enligt den spanska väderleksprognosen kan det bli ända upp till 24º varmt i dag! Det är klart att jag bör planera in en långpromenad, även om jag tvivlar på att det blir riktigt så varmt. (Fast i natt var det 13º som kallast, och det är 17º nu klockan 10.) Betydligt varmare än i Sverige har vi i alla fall!

PS:

Ni skulle ha varit här i dag! Vi har alldeles underbart väder! Jag har bytt om (från långbyxor och fleecetröja) till knäkorta byxor och kortärmad T-shirt, och strumporna tog jag av mig. Jag kommer att ta på mig sandaler när jag går ut. Här är sommarvarmt! Jätteskönt! Så snart tvättmaskinen blivit klar, och jag har hängt allt på tork på balkongen, så ska jag och hundarna gå en lång promenad. Jag ska försöka övertala Ulf att följa med.

PS2:

Nej, Ulf följde inte med. Han tyckte att det var för tidigt. Vi gick hemifrån klockan 12:30 hundarna och jag, och Ulf föredrar att gå senare på eftermiddagen. Ja, han får skylla sig själv. Vädret var underbart! Det har varit 22º varmt! Vi gick en ganska lång promenad, 1½ timme i sträck. Det är långt för små chihuahua-ben! Så här gick vi:

Jag har ritat vår promenadväg med lila på turistkartan ovan. Vi gick först förbi hamnen och ut på La Illeta. Sedan gick vi rakt upp till San Bartolomé, förbi vår "gamla" veterinär och ner mot fälten på andra sidan husen. Där sprang hundarna lösa, så de sprang nog den sträckan minst tre gånger sammanlagt. Vi gick sedan under bron och ner till El Paseo igen, och därefter hem.

Ni vill kanske se några foton också, för att lättare förstå vart vi gick? Jodå, jag hade kameran med, så här kommer fotona:

Vov på er! Tänk! I dag har det varit sommar - fast det är vinter. Ja, i alla fall så hade vi våra sommar-selar på oss när vi gick ut. Vi gick vov-långt! Och vi hade vov-roligt! Först gick vi till roliga klätterstället. Där tittade vi på vågorna som skvätte.

Och så luktade vi på många vov-intressanta lukter.

Och så klättrade vi förstås! På roliga klätterstället - där måste man klättra nästan hela tiden. Ja, för annars kommer man ingenstans. Man får balansera där det är smalt, och gå både uppför och nedför där det är väldigt brant. Men det klarar jag - lätt som en plätt. Och tänk! Fast Stella är så liten, så klarar hon det också. Bra va!

Det är vov-roligt på roliga klätterstället! Fast sen så gick vi vidare. Vi gick på stigen som ligger vov-högt uppe.

Rosmarinen blommade så vackert!

Vi gick förbi en Benjaminfikus-häck.

Och sedan kom vi fram till det stora fältet. Hundarna fick fnatt av lycka nästan innan jag hade knäppt loss deras koppel. De vet ju hur kul de brukar ha på det här fältet. (Men jag kollar alltid så det inte springer stora hundar lösa där samtidigt. Och jag tittar hela tiden efter ormar, stora tusenfotingar och dito insekter. Det bor nog inga ormar just här, men det är bättre att vara aningen för försiktig när man har så små hundar som jag.)

Vov alltså! På det stora fältet fick vi springa lösa! Vov så roligt vi hade! Först så sprang vi så fort att vi inte ens fastnade på bilderna när matte fotograferade. Det blev liksom bara fart-ränder. Fram och tillbaka sprang vi. Vov-snabbt! Vi lekte jaga-leken vov-många gånger.

Fast sen så lugnade vi ner oss en smula. Ja, vi ville ju hinna lukta också. Och titta oss omkring. Och det kan man inte när man springer så vov-fort som vi sprang först.

Men när vi hade sprungit vov-länge, fram och tillbaka. Och luktat på en massa spännande lukter. Då ropade matte på oss. Hon hade vatten med som vi fick dricka. Så då drack vi det. Först drack jag, och sen drack Stella. Det var gott.

Men sen så gick vi vidare. Och sen tog fältet slut, och jag kände igen mig. Vi gick en bit på El Paseo. Där träffade vi Kiko. Vi berättade för honom om hur roligt vi hade haft. Han blev allt lite avundsjuk. Men sen gick vi hem. Och det var faktiskt skönt att komma hem igen. Ja, för jag är ganska trött i tassarna nu. Men roligt hade vi! Ja, vov-vov-voff då!

PS3:

Jag bor så vackert här i El Campello. Det kompenserar mycket annat! Och jag tröttnar aldrig på att betrakta havet. (Fotot nedan tog jag på tidiga kvällspromenaden.)

Vet ni varför hundar snurrar runt innan de ska bajsa? Nu vet forskarna:

De försöker positionera sig så att de har kroppen efter nordsyd-axeln, skriver en av forskarna: Dr Sabine Begalle, zoolog vid universitetet i Duisburg-Essen i Tyskland.

För att komma till sin slutsats har forskarna studerat 70 lösspringande hundar under två år. De har framför allt fokuserat på de runt 7 000 gånger som hundarna kissat eller bajsat under den tiden. Forskarna noterade hur hundarna orienterade sina kroppar och tog anteckningar om miljön, tiden på dagen och hur väl hundarna kände till området de befann sig i.
När de gick igenom materialet kunde forskarna se att hundarna oftast försökte ställa sig så att de hade nosen rakt åt norr eller rakt åt söder när de uträttade sina behov. Hundarna verkade helt enkelt ha en inre kompass, och snurrarna skulle vara ett sätt för dem att orientera sig efter den.
Men – detta hände bara när jordens magnetfält var helt lugna, och det är bara under 20 procent av den ljusa delen av dygnet, enligt forskarna.
Vi upptäckte att hundar är känsliga för magnetfälten, och därmed så störs de på ett förutsägbart sätt även av de minsta förändringarna i jordens magnetfält, skriver Dr Sabine Begalle. Så när hundarna inte kan korrekt peka ut den nordsydliga riktningen, så struntar de i att ställa sig efter den, menar forskarna.
Förändringar i magnetfältet beror bland annat på hur solens tyngdkraft påverkar jordens atmosfär.

Tidigare studier har visat att även nötkreatur och hjortar kan känna av magnetfältet, och betar i nordsydlig riktning. Fiskar och fåglar använder sig också av magnetfälten för att navigera när de migrerar.
Studien om hundarna publicerades i tidningen Frontiers in zoology 27 december.

Då har i alla fall jag lärt mig något nytt i dag. Jag trodde att hundar snurrar runt för att känna efter var det luktar optimalt inför den kommande operationen. Men jag har lärt mig mer än ovanstående.

Jag har nämligen också läst på om hur man bör äta för att sänka det dåliga kolesterolvärdet = LDL-kolesterolet. Det man INTE bör äta är bl a snabba kolhydrater! (Att snabba kolhydrater påverkar kolesterolvärdet beror på att de så lätt omvandlas till fett i kroppen.) Jo, det hade jag på känn. Snabba kolhydrater (speciellt socker och vitt mjöl) är negativt för praktiskt taget allt som har med vår hälsa att göra. Samma sak gäller transfetter! Dessa fetter finns bl a i friterad mat, färdigmat, snabbmat, kaffebröd, vissa margariner, rött kött, feta charkuteri- och mejeriprodukter (bl a glass) samt snacks och godis. Så alla snabba kolhydrater och transfetter ska bort ur den dagliga kosten! BUMS! (De ökar även risken för cancer och andra icke önskvärda sjukdomar.)

Vad man däremot ska äta, om man vill sänka sitt LDL-värde, är bl a nötter och havrekli!

Livsmedel med positiv effekt på kolesterolvärdet:
- Mandel och andra nötter
- Havrekli
- Sojaprotein
- Frukt och grönt
- Rapsolja, olivolja

Eller lite mer exakt:
Växtsteroler: Sojabönsolja, jordnötter, olivolja, vetekli, sojabönor, knäckebröd, avokado, valnötter, palmolja, grovt bröd, broccoli och havregryn.
Omättade och fleromättade fetter: oliv- och rapsolja, fisk, nötter och mandlar. Ät fisk, gärna fet fisk, minst två-tre gånger i veckan.
Fibrer: Gelbildande växtfibrer, betaglukaner, finns i alla fyra sädesslag, särskilt i korn och havre. Välj grovt bröd och ät gärna havrekli eller havregrynsgröt. Finns rikligt i ärtor och bönor. Det är dessutom mat som håller dig mätt länge!
Frukt och grönt: Innehåller nyttiga fibrer och är fullproppade med antioxidanter. Europeiska hjärtläkare rekommenderar minst ett halvt kilo frukt och grönt om dagen.

För att sammanfatta kostråden: ät rikligt av fet fisk ( lax, makrill, sill, strömming och röding), kallpressad raps- och olivolja; feta livsmedel från växtriket som nötter, frön, avokado och oliver; havre (havregryn, havrekli, mathavre) och korn (matkorn, korngryn) samt mörk choklad (minst 75% kakaohalt). Ät mycket frukt och grönsaker, och välj fullkornsprodukter (med 100% fullkorn) istället för raffinerat spannmål. Inkludera gärna magra mejeriprodukter i kosten. (Du bör inte äta lightprodukter med tillsatser. Lättkesella, lättfil, lättyoghurt och vanligt keso innehåller inga tillsatser trots sitt låga fettinnehåll.)

Jag hittar faktiskt några förslag på efterrätter också: Några bitar god mörk choklad och en kopp grönt te. Frukt i ugn med riven mörk choklad och krossade nötter och till det en klick lättkesella sötad med flytande honung. (Denna efterrätt kan även ätas som kall fruktsallad.) Frysta bananskivor som mixas i matberedare är ett gott alternativ till glass som gärna får smaksättas med kakao, nötter och/eller frysta bär.

Men, det räcker inte att lägga om kosten - man måste motionera också! Så här är det:

För att kolesterol ska orsaka åderförkalkning krävs att man samtidigt har en inflammation i kärlväggen. Och det är här motionen kommer in i bilden. Fysisk aktivitet motverkar inflammation, och kan därmed slå ut den dåliga effekten av det onda kolesterolet, LDL.
– Motion är överlägset som kärlskyddande ”medicin” hos friska personer. Träning minst tre gånger i veckan har vetenskapligt dokumenterad effekt, säger Lena Jonasson,professor i kardiologi vid Linköpings universitetssjukhus. Men då måste du motionera på en nivå som gör dig svettig och får upp pulsen ordentligt, till exempel en rask långpromenad. Man har sett att motion höjer det goda, skyddande HDL-kolesterolet och motverkar inflammation och oxidation av våra celler. Inflammationer är en bidragande orsak till att det onda kolesterolet ska bli skadligt.

Alltså: Nötter + havrekli + motion som ökar pulsen - sänker ett högt LDL-värde!

14-01-04:

I dag är vädret mera normalt här: sol, en del moln på himlen, och 19º nu klockan 12. Jag är trött i dag, eftersom jag har sovit alldeles för lite i natt. Jag låg vaken mellan 01 och 06. Jag försökte verkligen sova. Jag provade alla upptänkliga sovställningar (utan att hitta någon som var bekväm), och jag försökte tömma hjärnan på tankar (med växlande framgång). Det är dumt när jag inte kan sova. Jag blir ganska ineffektiv dagen därpå. Jag har satt på en tvättmaskin så jag får något skött i alla fall.

Tidigt i morse (nåja, tidigt och tidigt, vid 8-tiden när jag vaknade igen) låg jag och tittade runt i mitt sovrum. Jag konstaterade att jag egentligen inte alls vill ha några bokhyllor i sovrummet. (Jag har en bred och två smala Billy-bokhyllor nu.) Jag vill egentligen ha alla böcker samlade i vardagsrummet. Om jag bara hade garderober längs den inre väggen (där får plats fyra, så jag kan köpa en till som jag vill), och inte har några bokhyllor på väggen mot badrummet - då kan mitt skrivbord stå där! Då skulle jag slippa ha skrivbordet precis innanför dörren till mitt rum. Det är opraktiskt att ha skrivbordet så. Min arbetsstol krockar med den inåtgående dörren så fort jag rör mig. Och så får man "åla" sig in i rummet eftersom passagen mellan skrivbord och garderob bara är 27 cm.

Men så tänkte jag i morse, att om jag köpte det där lite djupare Billy-vitrinskåpet som jag vill ha, och ställde det i hörnan i vardagsrummet där den låga Billy-hyllan står nu, och sedan ställde de hyllor jag nu har i sovrummet längs samma vägg - då skulle det bli riktigt bra! Det förutsätter förstås att vi antingen säljer eller ger bort - det bruna vitrinskåpet som står där nu. (Allt som finns i det bruna skåpet skulle rymmas i det nya.) Det skulle bli enhetligare och snyggare. (Och det bruna vitrinskåpet är verkligen inte yteffektivt, utan ganska opraktiskt.) Den låga hyllan skulle jag tyvärr inte kunna hitta en vettig plats till. Den skulle få stå framför sängskåpet i gästrummet. Men det är ju bara om vi har fler än två gäster samtidigt (vilket inte har hänt hittills) som den skulle vara i vägen.

Om jag väntar med att åka till Ikea tills januari-pensionen har kommit - då har jag råd att köpa en garderob och ett vitrinskåp. (Jag skulle ändå ha kvar pengar till hyra, el, mat och andra nödvändigheter.) Problemet är att övertala Ulf. Han har egentligen inget emot ett nytt vitrinskåp. Däremot vill han helst inte ha fler bokhyllor i vardagsrummet. (Men i nuläget har jag väldigt många böcker stående ovanpå det bruna vitrinskåpet, så det skulle inte se mer "biblioteks-aktigt" ut om jag hade dem i bokhyllor i stället.) Men framförallt så tycker Ulf inte att jag ska slösa mina pengar på något så onödigt som flera möbler. (Han vill att jag ska spara mera än jag gör! Det vill egentligen jag också - men det får nog dröja lite till. Ulf tycker att jag är oekonomisk som inte bygger upp ett sparkapital på ett 6-siffrigt belopp först - och handlar sen. Fast jag lever mera här och nu, på gott och ont.) Ulf tycker att jag ska ge bort (eller slänga) en del av mina ägodelar i stället, för då skulle resten få bättre plats. Han tycker att bostaden är tillräckligt stor, så att jag bör få plats med allt utan att skaffa fler förvaringsmöbler. Men exakt VAD skulle jag göra mig av med? Jag gallrar ut lite efter hand, men just nu är det inget som jag vill undvara. Ja, det är inte lätt. I sådana här frågor så tycker vi så olika, Ulf och jag. Men det löser sig nog. Jag får ägna mig åt dagdrömmar så länge...

På tal om bokhyllor och böcker, så har jag börjat läsa En man som heter Ove av Fredrik Backman. Boken handlar om 59-årige Ove som är kvarterets "ordningsman". Han vill ha ordning och reda, och han vill att saker och ting ska göras ordentligt. Stundvis (nästan jämt) kommer han ihop sig med sina grannar. Boken innehåller många dråpliga situationer. (Jag har läst 1/3.) Men den är också en aning tragisk. Oves fru har dött, och han saknar henne mycket. Hon var färgen i hans annars så svart-vita liv. Intrycket jag har fått hittills - är att boken är klart värd att läsa, särskilt om man vill skratta lite emellanåt.

Och apropå inget särskilt så är jag väldigt förtjust i böcker!

PS:

Hundarna och jag fick en skön mitt-på-dagen-promenad i dag också, fast i dag gick vi bara fram och tillbaka längs El Paseo. Molnen försvann och temperaturen steg till 20º. Jag måste säga att jag uppskattar ett ha sånt här väder vintertid.

I dag har jag betalat comunidaden, 232 €, så nu väntar jag ingen större räkning före nästa pension. Minst 500 € per månad (kanske 700 € vintertid) får jag räkna med att ha till "lägenhetskostnader". Så småningom kommer jag att veta mer exakt vad allting brukar kosta, så jag kan räkna ut ett mer exakt genomsnitt. (F n är det förstås elen som jag är mest osäker på.) Som det är nu är det ju bättre att ha några euro för mycket på lägenhetskontot, än för få.

14-01-05:

I dag har vi solsken, blåst och +20º. Helt OK alltså, även om jag fick ha en vindtät väst på mig på vår mitt-på-dagen-promenad. Bonnie gick som en gammal pensionär i dag. Jag fick nästan släpa henne efter mig i kopplet. Hon är sådan när hon egentligen inte har lust. Bara om vi möter någon hund som hon vill imponera på, så sträcker hon på sig och marscherar raskt några meter. Tja, vill man ha en motionskompis - då är inte chihuahuor förstahandsvalet. (Men de kan gå både raskt och långt - när de vill.)

Jag har ägnat förmiddagen åt att sammanställa mina utgifter för lägenheten för år 2013. Här nedan ser ni utgifterna, månad för månad:

Januari: Comunidad 232 € + Telefonica 47 € = 279 €
Februari: El Iberdrola 176 € + Agua A 51 € + Telefonica 47 € = 274 €
Mars: El Iberdrola 183 € + Telefonica 47 € = 230 €
April: El Iberdrola 117 € + Comunidad 232 € + Telefonica 48 € + SUMA (kommunalskatt inkl sophämtn) 133 € = 530 €
Maj: Agua A 52 € + El Iberdrola 122 € + Telefonica 48 € = 222 €
Juni: Telefonica 48 € = 48 €
Juli: Comunidad 232 € + El Iberdrola 100 € + Telefonica 49 € = 381 €
Augusti: Agua A 43 € + Reparalia vattenskadeförsäkring 100 € = 143 €
September: El Iberdrola 72 € + Telefonica 48 € + SUMA förmögenhetsskatt 607 € = 727 €
Oktober: Comunidad 232 € + Telefonica 48 € = 280 €
November: El Iberdrola 42 € + Hemförsäkring 464 € + Agua A 39 € + Telefonica 51 € + El Emdesa 55 € = 651 €
December: Telefonica 50 € = 50 €
Genomsnitt per månad år 2013 = 318 €

I år har jag hittills betalat: El Emdesa 208 € + 3:e Comunidad 232 € och ska betala Telefonica 50 € = 490 € i januari. Elen har gått upp några procent fr o m i år, och eftersom vi värmer upp lägenheten nu så kommer vi att få högre elräkningar i år.

Om jag avsätter lite drygt 400 € per månad till "hyra" så bör det alltså täcka det löpande. Däremot kan det tillkomma saker, som när poolen reparerades och garaget målades. Om något år ska antagligen fasaden målas om. Vid sådana tillfällen räcker inte comunidaden (vilket den egentligen ska) utan då får vi betala in extra pengar till administrationen. Själv hade jag hellre betalt dubbelt så hög comunidad om jag i gengäld hade sluppit de extra utgifterna (som jag inte alls kan styra när i tiden de ska komma).

På tal om utgifter så har jag återigen ansökt om att få SINK-skatt. (Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.) SINK-skatten har sänkts från 25% - 20% fr o m januari i år. Nu betalar jag (felaktigt, eftersom skattemyndigheten vägrar skriva ut mig skattemässigt) 28% skatt på min svenska pension. Jag skulle få behålla rätt mycket mer om jag slapp betala de 8% extra. Problemet är att Ulf är skriven i Sverige. Annars skulle jag redan nu ha haft rätt till SINK-skatt. (Jag betalade SINK-skatt 2006 - 2007.) Just nu ligger mitt ärende hos skattemyndigheten i Norrland. Jag frågade i min ansökan, om de verkligen menar att jag ska behöva skilja mig för att få betala rätt skattesats. Jag undrar vad de svarar på det? Man måste kunna vara skrivna i olika länder, och vara särbor stora delar av året - men ändå vara gifta! Men enligt skattemyndigheten får man inte ha väsentlig anknytning till Sverige om man ska kunna få SINK-skatt. Till väsentlig anknytning räknas inte vuxna barn, föräldrar, syskon eller sommarbostad - däremot en permanentbostad (vilket jag saknar) eller maka/make som är skriven i Sverige (vilket jag har).

Hur som helst så räcker min pension f n till hyra, mat, privat olycksfallsförsäkring och viss konsumtion. Till "konsumtion" räknar jag dels hundarnas löpande utgifter och försäkringar, böcker och tidningar, mobiltelefon, kurser samt möbel- och klädinköp (och i sällsynta fall dans o likn). Men också bensin, resor - och sparande. Så om jag handlar mycket kan jag inte spara, och tvärtom. Och får jag en stor extra utgift för hundarna, så kan jag förstås inte köpa kläder eller heminredning eller spara just den månaden. På sikt vill jag ha ett litet sparkapital för oförutsedda utgifter, men jag kan inte börja spara riktigt än. (I alla fall inte mycket.) Ändå vet jag att jag bara har 3½ år på mig att spara, för när jag får ålderspension så kommer inte pengarna att räcka till något sparande.

Jag har beslutat mig för att enbart köpa garderoben nu när min januari-pension kommer. (Och spara lite.) Sedan när min februari-pension kommer - då ska jag köpa vitrinskåpet. Visserligen får jag betala en högre sammanlagd fraktkostnad (40 € extra), men det blir nog ändå bäst så här. Det är heller ingen nackdel att Ulf åker till Sverige på en 4-veckorsvisit, precis när jag får februari-pensionen. För då kan jag stöka till i vardagsrummet i lugn och ro. För det kommer förstås oundvikligen att bli stökigt när jag ska tömma både vitrinskåp och bokhyllor, montera vitrinskåp, flytta bokhyllor etc. Och då slipper Ulf allt detta. I och med att jag bara köper garderoben nu, så får jag ha det trångt (särskilt vid mitt skrivbord) i mitt rum ytterligare en månad. Men det är OK. Har jag bara något att se fram emot så kan jag finna mig i mycket tillfälligtvis.

PS:

I dag är det dagen före helgdagen Los Reyes (kungarna = de tre vise männen). Således går Cabalgata de los Reyes Magos (de Oriente) av stapeln i kväll. (Cabalgata betyder ritt.) Det är den stora paraden med de tre kungarna Melchor, Gaspar och Baltasar, men även Maria, Josef och lilla Jesus-barnet brukar vara med + en massa andra. Här i El Campello börjar det hela klockan 17 med att kungarna kommer inseglande i hamnen (på ganska moderna motorbåtar). Jag hade kameran med mig på den tidiga kvällspromenaden med hundarna och tog några foton från kajkanten där fiskebåtarna lägger till. Det skulle ha blivit bättre bilder från andra sidan, men dit skulle jag inte ha kunnat ta med hundarna p g a trängseln. På det första fotot nedan ser ni mottagningskomittén på andra sidan hamnen. Därefter kungarna på sina båtar.

Som vanligt kan inte spanjorerna fira något utan att panga lite, så man sköt några smällare från tornet. (Det gillade inte hundarna mina, trots att de inte är skotträdda.)

Därefter gick jag hem med hundarna (som varken gillar väsen eller folksamlingar). När jag hade gett hundarna deras kvällsmat så gick jag ut igen. Först gick jag till hamnen och fotograferade alla ekipagen som stod och väntade på att paraden skulle börja. Sedan klättrade jag upp på det lilla berget och satte mig på kanten mot El Paseo. Därifrån fotograferade jag hela paraden. De sista bilderna, på sista delen av paraden där kungarna är med, blev förstås sämst eftersom det då hade börjat bli mörkt. (Klockan var då 18:30.) Så här mörkt:

Det här är barnens högtid eftersom de tre kungarna kastar konfetti, godis och presenter till barnen. I år märktes krisen - det kastades massor med konfetti, lite godis, men inga presenter. (För några år sedan såg jag att stora leksakspaket delas ut.) Hur som helst så var samtliga El Campellos barnfamiljer där, och de flesta andra också...

Jag tog sammanlagt 300 foton, och jag orkar inte gå igenom alla i kväll. Så ekipagen, och paraden, får ni vänta med att se foton på till i morgon. Har ni förresten tänkt på att Kasper, Melker och Baltsar har namnsdag i morgon i svenska almanackan? Jodå - så på så sätt uppmärksammar även vi de tre vise männen.

Ett foto till ska ni få se i kväll, men det har inte jag tagit. Det tog Ulf på den stora julgranen vid Plaza de la Constitución. (Kulturhuset skymtar i bakgrunden.) Granen är ännu pampigare på kvällen när belysningen är tänd.

14-01-06:

Soligt, varmt, lugnt och skönt - är det här i dag. Om gårdagen var lite som vår julafton (barn och vuxna får presenter av kungarna och varandra), så är dagen i dag lite som vår juldag. Folk tar det lugnt tillsammans med familjen, äter gott, och barnen leker med sina nya leksaker. Vi utlänningar står lite vid sidan om och tittar på. För oss är det en alldeles vanlig dag i dag, fast det är helgdag.

Varje år ger El Campello turismo (som ajuntamiento står bakom) ut en kalender med foton från El Campello. Man kan hämta den gratis hos turistbyrån. Det brukar vara en väggalmanacka, men i år är det en bordsalmanacka.

Nedan ser ni kalendern för år 2012. (Ungefär så såg kalendern ut i många år.) Den var kanske lite onödigt stor, men tydlig och bra. De viktigaste helgdagarna var utskrivna.

Förra årets kalender var mindre, och snyggare på sitt sätt (och bilderna var lösa, så man kunde spara och rama in de man ville). Men kalendern var urusel på det viset att det inte stod ett enda ord om vad det var för helgdag som var markerad. Hur ska vi utlänningar annars veta? (Och för oss som inte längre ser så bra, så var datumsiffrorna alldeles för små.)

Årets kalender är både bra och dålig. Storleken är lagom, och nu står det t o m utsatt att det var cabalgata i går. (Jättebra turistinformation, för det är inte lätt annars att i förväg få veta när festligheterna går av stapeln.)

Det dumma är, att eftersom det är en bordsalmanacka där månadens bild sitter på baksidan, så ser man ju nästan aldrig de fina bilderna. Det är sällan folk placerar en bordskalender mitt i rummet, så att den kan ses från två håll. Själv har jag en på mitt skrivbord och en i köket (båda placerade mot en vägg).

Tror ni att nästa års kalender blir perfekt? (Jag tar förresten alltid några extra kalendrar, ifall någon av er skulle vilja ha en.)

Nu ska jag börja gå igenom gårdagens foton. Därefter tar jag en paus (jag kanske går ut i solen) innan jag lägger in fotona på webben. Så ni får vänta lite till...

PS:

I stället för att sitta kvar vid datorn och sortera foton, så satte jag mig i solen på balkongen och läste ut boken En man som heter Ove. När jag hade läst färdigt var min T-tröja våt på två ställen. Dels vid ett hudveck på magen där jag hade blivit svettig (nä - min mage är inte alldeles platt), och dels högre upp där tårarna hade trillat. Boken har många bottnar. Den gav mig många glada skratt, men även insikter, och några tårar. Och många av personerna i boken var annorlunda - och fick vara det! (Jag tycker om när man tillåts vara annorlunda utan att det görs något väsen av det.) Jag tyckte om boken - och rekommenderar den! Ofta när jag läser böcker så tycker jag att det vore roligt om någon annan hade läst samma bok (ungefär samtidigt) - för då hade vi kunnat diskutera och analysera innehållet tillsammans sen. På det sättet skulle boken ha varat lite längre. Tyvärr prioriterar Ulf nästan aldrig att läsa böcker. Han håller sig till sina dagstidningar. Dem läser han desto noggrannare...

När boken var utläst så gick jag en lång promenad i solen (i de knäkorta byxorna, fast med väst utanpå T-tröjan) tillsammans med hundarna. Det var skönt! Nu har jag satt på eftermiddagste (grönt; citrusgarden), så gårdagens foton får ni vänta en stund till på.

PS2:

Nu är jag klar med fotona, så här kommer de. Först några på alla (människor och ekipage) som skulle vara med i paraden men som först bara väntade. Sådana bilder blir ofta roligast, tycker jag.

Här nedan ser ni krubban med Josef, Maria och Jesus. (Lille Jesus skötte sig utmärkt så liten han är, men så hade han napp med sig.)

Barnen, nedan samt ovan till höger, hade till uppgift att slänga konfetti längs färdvägen. Det gjorde de med liv och lust, och särskilt roligt var det tydligen när konfettin fastnade i håret på åskådarna.

Stjärnan som skulle visa vägen (för de vise männen) hade lite startproblem, men inget man inte kunde fixa.

Här kommer några foton av allt folket som väntar på att La Cabalgata ska sätta igång, samt ett solnedgångsfärgat La Torre.

Uppifrån det lilla berget (där jag befann mig) så upptäckte jag att jag kunde se skyskraporna i Benidorm, även de vackert solnedgångsfärgade.

Sedan började paraden. Jag har tagit med en hel del suddiga foton också, för annars skulle ni bara ha fått se ett fåtal.

Vår granne (äldste sonen i familjen på 1:a våningen) var med i paraden. (Vid gula pilen.)

Precis när hästarna gick förbi så började man smälla raketer bakom mig på det lilla berget. Den minsta hästen blev lite orolig, men lugnades av sin förare. Jag tog ett foto uppåt-bakåt.

Paraden skulle fortsätta ytterligare en bit längs El Paseo, och sedan vidare upp i staden. (Flera gator var avstängda, och busstrafiken var delvis omlagd.) Allra sist i paraden kom räddningstjänst och ambulans, och en bit därefter (vid pilarna) kom städpatrullerna.

När paraden (så när som på städpatrullerna) hade passerat mig så gick jag hem. Gatan var full av konfetti.

I dag är det mesta bortstädat, men ett och annat karamellpapper, och lite konfetti, ligger kvar vid palmerna.

PS3:

Solen tog i dag, när jag satt och läste på balkongen. Jag såg, när jag nyss duschade, att jag har blivit lite rödrosa i urringningen. Jag tänkte inte på att jag inte har exploaterat dekolletaget för solens strålar på länge, och nu hade jag V-ringad T-shirt. (Jag har annars oftast höghalsat vintertid.) Jag borde kanske ha använt solskyddsmedel? Men det är inte det första jag tänker på så här i början av januari... Och jag har ju inte bränt mig, jag blev mest förvånad. UV-index ligger trots allt bara på 2.

14-01-07:

Precis i dag firar förkylningsviruset 2-månaders-jubileum i min kropp. Jag är nästan bra, men inte helt. Jag hostar nån gång emellanåt och så är jag fortfarande röd i halsen. En sällsynt seg virusvariant tycks det vara... Doktorn sa att jag hade inflammation i halsen. Och jag funderar. När man har ett förhöjt LDL-kolesterolvärde så kan detta ha höjts p g a en inflammation i blodkärlen. Finns det ett samband? Inflammation i kroppen får man av att äta socker, vitt mjöl och margarin. Medan inflammationer dämpas av; fiskfett, kallpressad olivolja, gröna bladgrönsaker, broccoli, frukt, kryddväxter, kaffe samt alkohol (vin) i måttlig mängd. Under december månad åt jag mycket som var fel, inkl socker och vitt mjöl (och säkerligen var det transfetter i julchokladen). Och när jag äter mig mätt på sådant så äter jag förstås mindre av nyttiga saker som spenat, broccoli och lax.

Jag har slutat att äta glass, choklad, fikabröd och godis (och läsk dricker jag aldrig) men jag äter fortfarande aningen fel samt aningen för mycket. Jag måste skärpa mig! Alla vetenskapliga rapporter de senaste åren, vare sig de rör kolesterolvärden, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt eller något annat - talar samma språk. Samtliga säger att socker, vitt mjöl och transfetter är dåligt och att broccoli, bladgrönsaker, frukt och feta fiskar är bra. Detta är solklart för hjärnan, och om den ensam bestämde så skulle jag inte äta annat. Men känslorna tar ofta överhanden - och de är inte det minsta lilla förståndiga. Snabb behovstillfredsställelse vill de ha, och hur man mår en stund senare lämnas därhän. (Sockerkickar är positiva sisådär 10 minuter - och sedan enbart negativa en lång tid.) Jo, jag ska skärpa mig! Det måste jag. Jag vill ju må bra!

Fast det är minsann inte bara jag som äter fel...

Vov på er! Det har varit vov-synd om mig må ni tro. I går var jag så sjuk så jag kunde inte ens äta min kvällsmat! Så sjuk har jag aldrig varit förr. Nä, för jag tycker ju så mycket om att äta, så det missar jag minsann inte frivilligt. Matte säger att det var första gången i mitt liv som jag hoppade över en måltid. Och det stämmer!

Det började med att jag mådde illa i går. Och så hade jag ont i magen. Och sen, efter lunch, då kräktes jag. Jag kräktes upp all lunch-maten. Och det var ju väldigt förargligt. Och sen så var jag så trött och dålig så jag orkade ingenting. Jag bara låg. Stella var riktigt bekymrad för mig. Hon försökte få mig att leka, men jag mådde för dåligt.

Matte säger att jag nog mådde så vov-illa bara för att jag hade ätit nåt skit från gatan. Men vov! Vilken förolämpning! Jag äter minsann aldrig nåt skit från gatan. Men ibland hittar jag godsaker på gatan eller trottoaren - och dom äter jag förstås upp. Snabbt, så att matte inte ska hinna sparka undan dom.

Och nu, dom sista dagarna, så har jag kommit på att jag kan äta lite av Stellas bajs också. Ja, nu när jag bantar så måste jag ju försöka dryga ut bantningsmaten lite. Och Stellas bajs luktar faktiskt fortfarande mat. (Hon äter ju vanlig hundmat hon, inte bantningsmat.) Så då äter jag upp hennes bajs. Fast både matte och husse blir väldigt arga då, så jag får göra det i smyg. Och matte säger att jag kan bli dålig i magen av det. Men det tror jag inte på. Bajs är ju naturligt.

I alla fall var jag så vov-dålig i går, så jag orkade inte ens gå själv på luktrundan. Matte bar mig ner till strandpromenaden, och så kissade jag lite där, och sen bar hon hem mig igen. Och när det var dags för kvällsmat så ville jag inte ha. Ja, ville och ville. Det ville jag förstås. Men jag mådde så illa, och hade så ont i magen - så jag kunde inte äta. Visst var det vov-hemskt alltså!

Men i morse, när jag vaknade, då kände jag mig bra igen. Så i dag har jag gått själv på luktrundan. Och sen när vi kom hem - då åt jag en stor portion frukostmat! Vov-gott var det! Ja, matte gav mig en sked bantningsmat och en sked vanlig mat. (Inte två skedar bantningsmat som annars.) Det är vov-skönt att må bra igen! Vov-vov då!

Jag är en aning deppig i dag, kanske för att jag har migrän (sedan natten jag sov för lite), och jag längtar till våren!

Visst blommar det på balkongen, men det är inte alls sådan blomsterprakt som jag skulle vilja ha. (Alltför många växter dog av ohyran.)

Men var sak har sin tid. (Den här månaden är det dags för bilbesiktning, och jag har inte ens beställt tid än. Och min gamla dator krånglar jättemycket, och jag har inte ens startat den nya än. Sen är det en massa annat som jag inte heller har gjort... Jag är trött.)

14-01-08:

I går hittade Ulf den här skylten på DN:s namn och nytt-sida. Var den står vet jag inte, men visst är den trevlig! Tänk om man hade glädjen att passera en sådan skylt var morgon. Nog skulle det vara en bra start på dagen!

Tyvärr kommer allt inte att bli fullt så bra - om vi fortsätter att äta en massa socker. Jag saxar ur National Geographic: Socker i stora doser är inte bara tomma kalorier - det är rena giftet, säger forskare. Ni som aldrig äter något som innehåller socker kan förstås hoppa över styckena nedan. Jag skriver dem för att påminna mig själv... (Jag har aldrig varit socker-beroende, men visst har jag periodvis missbrukat och överkonsumerat sockerhaltiga matvaror - t ex glass.)

Vi vet att fetmaepidemin har drabbat även vår del av världen. Förekomsten av svår övervikt har ökat markant under de senaste decennierna, trots att intaget av fett länge varit sjunkande. Omkring 54 procent av alla män och 39 procent av kvinnorna i Sverige räknas som överviktiga med ett Body Mass Index (BMI) på 25-30, medan tolv procent av männen och elva procent av kvinnorna betraktas som feta - med ett BMI på 30 eller mer.

Den främsta orsaken till det är socker, och i synnerhet fruktos, anser njurspecialisten Richard Johnson vid University of Colorado i Denver i USA, och flera andra experter. Får man i sig för mycket av det, till exempel i form av snabba kolhydrater i läsk och godis, bryter levern ned fruktosen och producerar fetter som kallas för triglycerider. Sockret blir alltså till fett i kroppen. Eftersom en del av dessa fetter stannar kvar i levern kan den få nedsatt funktion, och fettet som pressas ut i blodet gör så att blodtrycket stiger och vävnaderna blir allt mer resistenta mot insulin, vilket kan leda till typ 2-diabetes och ökad risk för hjärtinfarkt.

Nyligen har USA:s hjärtfond, American Heart Association, anslutit sig till kören av röster som varnar för alltför mycket tillsatt socker i kosten. Skälet är dock att socker är kalorier utan något näringsmässigt värde. Richard Johnson och hans kollegor invänder dock att det innebär att man missar poängen. För mycket socker är inte bara tomma kalorier – det är gift. "Det har inget med kalorier att göra", säger endokrinologen Robert Lustig vid University of California. "I stora doser är socker ett gift."

Dessutom får man fulare hy av socker - den åldras tidigare!

Svenskar konsumerar i genomsnitt 17,5 kilo tillsatt socker om året. (Det kan jämföras med att amerikaner äter i genomsnitt 35 kilo tillsatt socker om året - över 95 gram om dagen. Men så ska ju amerikanarna alltid vara värst...)

Att vi konsumerar så mycket socker, trots att vi vet att det är skadligt, beror förstås på kombinationen av hur hjärnans belöningssystem fungerar och tillverkarnas /reklammakarnas förslagenhet. Om man läser innehållsförteckningarna på färdiga produkter (allt mellan maträtter och kakor) så ser man snart att det finns socker (eller sötningsmedel) i så gott som allt! Socker är en av de billigaste "smakförhöjarna". Socker är alltså svårt att undvika, även om vi vill försöka undvika det. Men färska grönsaker är förstås ett säkert kort!

Ja, suck! Det var enklare förr när tillgången på naturlig mat var större, och gemene man bara hade råd att äta sockrade produkter vid festliga tillfällen. Men nu lever vi här och nu. Och vi vill alla vara friska, och leva länge (friska hela livet förstås), och vi vill må bra. Då måste vi lära oss vad våra kroppar mår bra av. Jag måste lära mig! Kanske du också, men var och en får ta ansvar för sig själv. Men vi är faktiskt skyldiga oss själva att försöka göra vårt bästa. Vi har bara en kropp - och bara ett liv...

Men det är klart att vi kommer att ta bra hand om oss själva! I dag är ju första dagen av resten av våra liv. Så från och med i dag kommer allt att bli bättre!

PS:

Det är konstigt väder i dag. Himlen är så klar att man kan se månen, men över havet är det så dimmigt att man inte kan se horisonten alls (och inte piren heller).

PS2:

Jag upptäckte just i dag att Instituto Cervantes har en länk till nyhetsartiklar skrivna på spanska, som också är nivåbestämda, se: http://www.practicaespanol.com/es/noticias/ent/2/ Här kan man alltså välja artiklar inom olika ämnen (categorías), och på den nivå man själv befinner sig (A1-C2), och öva att läsa (och i vissa fall även att lyssna). Jag läste en artikel på nivå B1 och den var precis lagom svår. Sen läste jag rubrikerna och ingressen till flera andra artiklar. Jag lyssnade också på en artikel på A2-nivån, men uppläsaren läste så fort att det var svårt att hinna uppfatta alla orden. Hade jag inte haft texten framför mig så hade jag inte klarat av hastigheten. (Spanjorer pratar ofta som kulsprutor...) En jättebra sida som jag tänker besöka då och då, särskilt som artiklarna är aktuella.

PS3:

Dimman lättade framåt dagen. Jag antar att det skedde när temperaturerna utjämnade sig. I morse/förmiddags var nämligen havet varmare än luften - 18 resp 15º. (Fotona nedan tog jag 18:55.)

Har ni tänkt på förresten, att många av mina intressen börjar på bokstaven H? Jo: havet, hemorten, hundar, heminredning, hälsa - och så hundarnas husse förstås.

Och från det ena till det andra så plockar spanjorerna undan sitt julpynt på Trettondedag jul, alltså i måndags. Ulf vill behålla julstjärna, julgran och julljusstakar till Knut-dagen, men kanske att jag tar ner julgardinen innan dess.

Jag har beställt tid för att besiktiga bilen, nu måndagen den 13:e klockan 11 i Alicante. Man kan besiktiga bilen här i El Campello också, de har en mobil enhet. Men bara ibland - och härnäst är det i februari, vilket tyvärr är för sent för min del. Synd! För det hade varit väldigt praktiskt annars...

14-01-09:

Drygt halva dagen har gått och jag har ännu inte gjort någon större nytta. Jag har varit och köpt havrekli (salvado de avena) samt två små babyplädar (på rea) till hundarna. Bonnie konstaterade att den nya rosarutiga pläden var skön (den andra är likadan fast beige):

Sedan gick hundarna och jag en lång promenad i solen. Tyvärr får jag fortfarande ont på framsidan av höger underben när jag går långt. Det har jag haft sedan maj, och både jag och doktorn tror att det är en muskelinflammation. Men inte heller den inflammationen tycks läkas. Jag måste äta mer fet fisk, kallpressad olivolja, gröna bladgrönsaker, broccoli, frukt och kryddväxter (se 7/1). Jag försöker förbättra mina kostvanor en aning för var dag, men jag har en bit kvar tills de blir ideala. (Och jag har inte vägt mig sedan den 1:a, så jag har ingen aning om ifall jag väger mer eller mindre än då.)

Återigen varnar tidningarna för socker. Läkarlarm: Sockret är lika farligt som tobak! Enligt Världshälsoorganisationen finns det "överväldigande bevis för att sockerhaltiga drycker och annan sockerkonsumtion" är kopplat till fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Socker är vår tids tobak, säger Simon Capwell, professor i klinisk epidemiologi på universitetet i Liverpool. Söta drycker och skräpmat serveras överallt och intet ont anande föräldrar köper det till sina barn medan industrin fokuserar på vinst i stället för våra framtida generationers hälsa, fortsätter Capwell.

Flera av de värsta sockerfällorna hittar man i de fettfria produkterna. En fettfri yogurth innehöll så mycket som fem teskedar socker. Och en konservburk med Heinz tomatsoppa innehöll fyra teskedar. Matindustrin har fått rådet att dra ner på mängden socker i sina produkter sedan flera läkare och forskare har påtalat att det är precis lika farligt som tobak. All forskning pekar på att industrin måste skära ner sockret i produkterna med minst 30 procent för att förhindra en våg av sjukdomar och död.

Socker skapar inflammationer i kroppen. Jag gör nu vad jag kan för att undvika det! Jag vill bli helt frisk igen!

Andra "bekymmer": Ulf och jag är rörande överens om att vår lägenhet behöver storstädas, och att läget är akut. Vi är bara inte helt överens om vem som ska göra jobbet... Ulf tycker att jag gott kan ta hand om all städning här, för han städar ju i Hässelby strand när han är där. Och jag tycker att han åtminstone kan dammtorka, om jag sedan dammsuger och våtskurar golven. Nåja, nån dag till står jag väl ut med skiten, sen blir jag tvungen att göra något åt den.

PS:

Och tvärs över gatan jobbar målarna med att "försköna min utsikt". Huset mitt emot blir lite finare för varje arbetsdag. Nu målar de på fasaden närmast taket. Till min lättnad ser jag att den ene målaren har en säkerhetssele på sig. Det tycker jag att man ska ha när man står på en ganska smal kant fem våningar över gatan, men det är inte alltid som spanjorerna bryr sig om sådana detaljer.

PS2:

Häromkvällen började jag läsa boken Bara vara Martha av Ulrika Jonsson. Jag ville läsa en bok av en ny författare. Som barn hölls Martha i strama tyglar, och tilläts aldrig vara sig själv. Sedan valde föräldrarna en (i deras tycke) passande make till henne. Maken fortsatte att hålla Martha i strama tyglar. Efter 40 års äktenskap så dör maken plötsligt och oväntat. Martha inser att hon inte vet riktigt vem hon är - och inte riktigt hur man gör när man lever. Martha måste göra upp med det förflutna för att kunna hitta sin plats i tillvaron. Nu har jag hunnit läsa 1/3 av boken, och ser fram emot att läsa vidare. Jag gillar bokens huvudperson, och vill att det ska gå väl för henne.

14-01-10:

I dag är det ganska molnigt ute. Det gråare vädret började sent i går eftermiddag och ska vara både i dag och i morgon. I morgon är det dessutom risk för regn (fast mindre än 1 mm). Ja, jag ska inte klaga, vi har ju fint för det mesta. Men jag är väderberoende, eller egentligen ljusberoende. När det är ljust och soligt får jag mycket mer energi. Det skulle jag behöva nu. Jag skulle behöva ha energi nog för att storstäda, och dessutom har Bonnie börjat kissa på ett par ställen inomhus. Jag har just tvättat fyra små nerkissade mattor och hängt dem på tork på balkongen.

Jag undrar så varför Bonnie kissar inne? Det är bara småskvättar, precis som om de är gjorda i farten. Och det händer bara på mattan nedanför trappan, den precis innanför dörren till mitt rum, samt på badrumsmattan (om vi har råkat lämna dörren öppen). (Aldrig på mattan framför min balkongdörr, eller på andra sidan sängen, aldrig på köksmattan eller mattan i hallen där uppe.) Vi går som vanligt ut minst var 4:e timme och då verkar hon inte vara särskilt kissnödig. Hon kan gå ett halvt kvarter innan hon kissar första skvätten. (Bonnie kissar alltid många skvättar - fast hon är tik, medan Stella kissar allt på ett ställe som tikar brukar göra.) Bonnie säger aldrig till när hon är nödig, annars skulle vi ju kunna gå ut oftare om hon ville. Tvärtom är det ofta så att hon går och gömmer sig (under matbordet, eller bakom Ulfs säng) när hon ser att jag plockar fram selar och koppel - precis som om hon inte alls vill följa med ut. (Men sen verkar hon tycka om att vara ute och nosa.) Vi har ju dessutom "katt-toaletter" både uppe och nere, där Stella sköter sina behov om hon är nödig mellan promenaderna. Men på dem går Bonnie aldrig.

Problemet är att hundarna behöver mattan nedanför trappan för att ta avstamp när de ska springa uppför. Bonnie klarar det inte utan matta. Annars kunde jag ju ta bort de små mattorna en period. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har inte lust att tvätta mattor flera gånger i veckan. Det tål inte mattorna heller. (Antihalkskiktet på baksidan förstörs, blir torrt och smular sig.) Jag har inte en enda gång kommit på Bonnie just när hon kissar, så jag kan inte säga till heller. Är det någon av er som har haft problem med en "läckande" hund nån gång? Goda råd emottages tacksamt!

Något roligare: Maud ringde nyss och berättade att hon har skaffat sig en Iphone som hon kan ringa Skype-samtal med. Hennes Skypenamn är maudfatou. Tidigast i kväll kan vi ringa varandra, för ännu vet hon inte hur man gör. Men det ska bli roligt!

PS:

Jag fick ett städryck. Därtill var jag nödd och tvungen. Nu har jag städat köket väldigt noga (putsat fönster, torkat arbetsbänkar och skåp, skurat diskhon med Svinto, dammsugit, skurat golvet, tvättat mattan och rengjort diskstället, sopbehållarna och kökspallarna). Dessutom har jag skurat golvet i hallen och på Ulfs toalett, samt dammsugit Ulfs rum (även under säng och datorbord där det är svårt att komma åt). Jag har också tvättat hallmattan som nu hänger på tork på balkongen. Kriget mot dammråttorna är inlett...

Nu är jag trött! Men resten av lägenheten återstår. Jag borde ta vardagsrummet i dag, men vet inte om jag orkar. Däremot får nog rummen här nere vänta någon dag. Jag kan inte komma åt att städa i gästrummet förrän julsakerna är borta. (Just nu står alla julkartongerna på sängen och golvet där, eftersom den lilla julgranen ska stå längst in i skåpet - och eftersom jag inte orkar plocka fram och tillbaka allt mer än en gång.) Det är mycket omständigare att städa när man bor trångt, när dammsugaren knappt kommer emellan möblerna och när saker står framme överallt... Det är inte så här jag vill ha det! Tråkiga saker, som att städa, ska vara lätta att göra - så man kan stöka undan dem snabbt.

Till min glädje tittade solen fram lagom till mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, och den skiner än (även om den går i moln emellanåt). Jag blir gladare av solsken!

14-01-11:

Klockan är redan 11 och jag har inte hunnit göra någon som helst nytta än. Vi får väl se hur det går med städningen...

Jag ställde mig på vågen i morse. Den visade 51,9 kg och 26,1% fett (en pytteliten nedgång alltså). Det viktigaste är att jag har brutit den uppåtgående spiralen, men jag måste snart börja med kalori-, fett- och/eller kolhydrat-ransonering, annars lär jag varken minska i vikt eller fettprocent. Ulf hittade den här länken: http://www.smartkalkyl.se/bmi. När jag fyllde i mina värden där så kunde jag se att mitt BMI är 21,3 (vilket stämmer, eller mer exakt 21,33) samt att min uppskattade fettprocent är 26,9% (bara ett cirkavärde utgående från mina kroppsmått) och slutligen att mitt beräknade dagsbehov av kalorier är 1148 kcal (basomsättningen i viloläge). Tja, 1148 kalorier + några hundra för att jag rör mig, det ger inte utrymme för några större portioner... Fast sånt här kan man äta mycket av:

Jag pratade med Maud via skype i går, men bara knappt två minuter. Jag såg både henne och (förmodligen) Tamba, men hon såg inte mig trots att jag svarade med "videosamtal" och såg att min kamera var igång. Vi hörde varandra bra. Jag trodde att de skulle ringa upp igen, men det gjorde de inte. Jag skrev ett meddelande, men det har inte gått fram än. Jag vet inte vilken typ av internet-abonnemang Maud har, och inte hur tillförlitligt detta är. Eftersom Maud aldrig har ägt en dator, och heller aldrig har skickat ett sms via telefon, så är det förstås mycket hon måste lära sig innan hon själv kan klara att ringa upp via skype. Så småningom hoppas jag att hon lär att sig skicka och läsa mejl också (samt sms). Mejl är trots allt det allra enklaste sättet att hålla kontakt när man är långt ifrån varandra.

PS:

Något lite har jag gjort. Jag bar ner våra tre extra element (som vi nu inte använder längre, och kanske aldrig kommer att använda) till källarförrådet. Förrådet är synnerligen välutnyttjat nu! Men jag är bra på att stapla och organisera. Förmodligen har vi sparat för många saker (som vi aldrig kommer att använda). Det som tar störst plats utöver mina sparade flyttlådor (som jag ska använda när jag flyttar till den handikappanpassade lägenhet som jag ska bo i när jag blir gammal och skröplig), är min förra säng med madrass, en bäddfåtölj samt två stora byråar.)

Tre element ytterligare står kvar i gästrummet, men två av dem ska jag ge bort. (Det känns inte relevant att behålla fler.) När jag hade burit ner elementen så dammsög jag vardagsrumsgolvet noga (jodå - även under soffan och bakom fåtöljen), men ytterligare städning får anstå till en annan dag. (Kanske tills jag har tagit bort julsakerna.) Nu yr i alla fall dammet inte omkring längre.

Nu ska jag gå ut med hundarna (klockan är 13:30), och sedan vill jag gärna veta hur det ordnar sig för Martha (som visar sig vara en intressantare personlighet än jag trodde från början). Nu har jag bara knappt 1/3 kvar att läsa i boken.

PS2:

Nu har jag läst ut boken Bara vara Martha. Det var kanske inte den djupsinnigaste bok jag har läst - men den var trevlig, och jag tyckte om historien. Boken är lite grand en "feel-good-roman" på slutet, fast den börjar så dystert. Jag tänker på att jag får träda in i så många olika världar - när jag läser böcker. Världar som jag inte skulle känna till annars. Det må vara fantasivärldar, befolkade av fiktiva personer, men det vidgar ändå mina vyer att få läsa om dem. Nu ska jag smälta den här boken någon dag, sen ska jag välja en ny i min bokhylla där jag har olästa böcker. (Jag är glad att jag ännu har ett litet lager av olästa böcker. Det skulle kännas tomt annars. Jag behöver böcker!)

Maud har stått online i dag, så mina skype-meddelanden har kommit fram. Om hon har kunnat läsa dem vet jag förstås inte. Jag ringde en gång, men fick inget svar. Jag får försöka igen.

14-01-12:

I går var det så här ljusgrått ute hela eftermiddagen:

Jag köpte en gul ranunkel för att lysa upp i allt det grå. Gult piggar upp, annars tycker jag allra bäst om pastellrosa ranunkler. Jag hoppas nu att jag kommer ihåg att vattna den tillräckligt ofta, för ranunkler tål inte att torka ut (och den här står ute i solen på balkongen).

I dag skiner solen, och hav och himmel är klarblå som vanligt. Jag har precis köpt ett par skor. De kostade bara 5 € (≈ 44:-), och verkar vara bekväma. Det är den marinblå skon nedan (Deb&Dan). Mina gamla Ecco-skor är för trånga i tårna. Tillverkaren har liksom rationaliserat bort utrymmet för lilltån, och det tycker ingen av mina fem tår om. Ni ser att den nya skon är aningen bredare över tårna. Det är den här typen av skor jag använder vintertid här i El Campello. (Varmare än sandaler, men inte för varma...) Jag köpte skorna i en storlek större än jag brukar ha, så får jag plats med en fotriktig innersula i dem.

Jag såg skorna i går när jag var ute och gick med hundarna mitt på dagen, men då hade jag inga pengar med mig. Jag bad dem lägga undan skorna så länge. Sedan gick jag tillbaka till skoaffären när de skulle öppna efter siestastängningen, men butiken förblev stängd. I förmiddags när jag gick dit igen, hade de öppet. De sa att de inte hade brytt sig om att öppna i går efter siestan, eftersom det var grått väder och således färre kunder som passerade butiken. I Spanien kan man aldrig riktigt lita på skylten utanför affären som upplyser om öppettider. Ibland kommer den som ska öppna en halvtimme senare, ibland stänger de affären tillfälligt för att gå och fika på något närbeläget café, eller så öppnar de inte alls. Visst kan det vara aningen frustrerande ibland, att inte ha en aning om när butiken kommer att vara öppen - men jag gillar spanjorernas avslappnade livsstil. De stressar mindre än vad vi svenskar gör...

PS:

Nu har jag pratat med Maud via Skype! (Som hastigast sa jag hej till Tamba också. De satt på en utomhus-restaurang och skulle just äta en kycklingrätt.) Maud såg glad ut och mår bra. Hon tycker bra om Mbour. Hon säger att det är lugnt och skönt där, och ingen brottslighet. Alla verkar känna alla, och nu känner några igen henne. En man hade kommit fram och önskat henne välkommen. Det var ju trevligt! Maud är förstås ganska trött av omställningen till ett helt annat land. Nästan allt är ju nytt. Men hon säger att färre röker, och ytterst få använder parfym, så hon slipper få så många allergiska reaktioner.

Hon berättade att det är ovanligt att folk har hundar som husdjur, men att Sabi blir väl bemött. Där finns vildhundar och dem lägger folk ut matrester till. De promenerar mest i röd sand, hon och Sabi, så hon får tvätta fötterna noga var kväll. Hon har städhjälp två gånger i veckan. Ibland kan hon sakna den spanska maten, annars saknar hon inte Spanien alls. Men hon ber mig hälsa till alla hon känner, både här i El Campello - och till er som läser min webbsida. Maud kommer att stå online på Skype, för att det ska vara lätt att ringa till henne. (När jag försökte i går hade hon haft signalen på så tyst att hon inte hade hört det. Nu har hon ökat volymen.) Det är en Iphone hon har.

(Tyvärr kan jag inget om sådana moderna apparater, så jag kan inte förklara för Maud hur man ska göra för att skriva text-meddelanden. Vilket förstås vore bra för henne att kunna.) Ja, det var trevligt att prata med Maud, och skönt att höra att hon har det bra.

PS2:

Solen har gått ner även här i El Campello, men det är skönare utomhus än i Sverige. (Vi har just nu +14,5º, och klart väder.) Stackars min son Johan som bor i Upplands Väsby, där är det alldeles för kallt för min smak just nu. Och hundarna är säkert tacksamma för att de slipper gå den sena kvällsrundan där...

14-01-13:

I dag har jag besiktigat bilen. Den klarade sig (som förväntat) helt utan anmärkning, och behöver inte besiktigas igen förrän om två år. Att besiktiga bilen i Spanien går till nästan likadant som i Sverige. Fast här tittar de knappt under bilen. Spanska bilar är sällan rostiga. (De brukar däremot ha plåtskador från lättare "knuffar".) Jag fick betala 67,02 €, men om jag hade haft en likadan bensindriven bil så hade det bara kostat 52,34 €. Jag vet inte varför dieselbilar är dyrare att besiktiga. Lite problem hade jag att förstå vad besiktningsmännen menade att jag skulle göra. Vid ett tillfälle när de menade att jag skulle sätta på den vänstra blinkersen så vred jag i stället ratten åt vänster... Men de var mycket hjälpsamma så det ordnade sig.

Det som var problemet var att hitta dit, och sen därifrån. Jag besökte bilbesiktningen i Alicante i maj i fjol, när jag felaktigt hade fått ett papper om att bilen skulle besiktigas då. Alltså kom jag ihåg ungefär var det ligger. Jag sökte på Google Maps som visade att det låg utanför industriområdet där ingen bebyggelse finns, fast det i själva verket ligger mitt i området. Det blev lika fel vare sig jag sökte på bilbesiktningen, eller gatan. Och eftersom nästan alla gatorna i industriområdet är enkelriktade, så gäller det att välja rätt gata. (Jag hade ju stora problem att hitta därifrån förra gången eftersom jag inte kunde köra samma väg tillbaka.) Jag fick gå ner till street view och "köra" gata upp och ner för att hitta rätt. Sedan kunde jag söka färdbeskrivning från bilbesiktningen för att få veta hur jag skulle komma ut på den stora vägen A-70 igen.

Ja, det ordnade sig. Men i går, när jag först inte kunde hitta bilbesiktningen på kartan så fick jag lätt panik. Ulf förstod inte att jag stressade upp mig så. Men jag är ju extremt stresskänslig (sedan jag "gick in i väggen") och det hade onekligen rätt stor betydelse om jag skulle komma fram i tid eller ej. Dessutom var jag väl lite "spänd" (inte nervös) eftersom det var första gången som jag skulle besiktiga bilen här i Spanien. Jag var lite orolig för att jag skulle missförstå alltför mycket. Men nu har jag fått mitt lilla märke som jag ska klistra på rutan där det står "januari 16" på. (Det ska jag klistra på i morgon, det är bäst att rengöra rutan först.)

På tal om utbrändhet så har det kommit en ny avhandling i ämnet. Jag saxar ur Östersundsposten (http://op.se/lanet/ostersund/1.2776456--det-handlar-om-verkliga-hjarnskador-):

Utbrändhet kan ge mätbara hjärnskador och din personlighet är helt avgörande för risken att du drabbas. Psykologen Agneta Sandström har publicerat en avhandling som kan förändra samhällets syn på en av vår tids största folksjukdomar.

Frågan om utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det egentligen heter, har stötts och blötts i åratal.
Debatten har gått het såväl i riksdag och regering, myndigheter och runt hemmens köksbord om huruvida utbrändhet är ett verkligt sjukdomstillstånd, om det egentligen är detsamma som depression, eller kanske rent av handlar om bristande arbetsmoral hos de som sjukskriver sig för det.

Nu har Agneta Sandström, psykolog på Remonthagens Rehabcentrum, publicerat en mycket uppmärksammad doktorsavhandling som kan komma att skaka om etablissemanget och rent av ändra samhällets syn på utbrändhet.
Hennes forskning visar att utmattningssyndrom inte bara går att diagnostisera, utan även att det kan ge direkta och mätbara hjärnskador, med bestående men som följd.– Det här är den diagnos som ökat mest bland de sjukskrivna i Sverige och kvinnor är överrepresenterade. Karolinska institutet hävdade benhårt att utbrändhet egentligen handlar om depression, men jag tyckte inte att det verkade så och eftersom jag har en bakgrund i neuropsykologi så påbörjade jag en omfattade neurologisk utredning, säger Agneta Sandström.

Hon samlade en grupp kvinnor som samtliga drabbats av utmattningssyndrom, utförde en rad tester på dem och kunde snart se ett mönster i deras funktionsnedsättning. En sak de här kvinnorna hade gemensamt var att de hade dåligt minne och svårt att sova. De var fruktansvärt trötta och hade svårt att få ihop tankarna, säger Agneta Sandström.

En annan sak kvinnorna hade gemensamt var att de vanligtvis var högpresterande människor med starkt prestationsinriktade personligheter. De hade högre IQ och längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen och var oerhört engagerade i sina arbeten, samtidigt som de var flitiga och ordentliga både i hem och föreningsliv. Den sortens konstanta pliktkänsla, kombinerad med dåligt samvete över de plikter som inte hinns med är symptomatiskt för de människor som till slut går in i väggen, enligt Agneta Sandström.

Hon genomförde en rad neurologiska tester på kvinnorna och resultaten visade att hjärnans frontlob inte fungerar som den ska. Genom att scanna kvinnornas hjärnor med magnetkameror i samband med övningarna kunde hon till slut konstatera att kvinnorna hade en tydligt nedsatt funktion i pannloberna jämfört med friska människor, samt en förändring i hur deras hjärnor utsöndrar stresshormonet kortisol.

Det handlar om verkliga hjärnskador, som det inte finns några bevis för att man kan återhämta sig ifrån. Får du en kula i huvudet eller slår huvudet i en tall, kan du få beständiga hjärnskador som förändrar din personlighet och det är det ingen som ifrågasätter. Samma sak är det med utbrändhet, säger Agneta Sandström, som tror att hennes avhandling kan leda till stora förändringar i synen på sjukdomen.

Det här är en medicinsk avhandling men den handlar om ett samhällsproblem och om utbrändhet får medicinsk status kommer det att förändra allt. Arbetsplatser skulle exempelvis tvingas ta större hänsyn till hur hjärnan fungerar och inte bara tänka på fysisk ergonomi. Och vi kanske skulle sluta att hylla de som kliver upp i svinottan och jobbar som idioter, eller att se lathet som en dödssynd, säger Agneta Sandström.

Ja, för mig var det mycket intressant att läsa. Jag har hela tiden trott att jag har fått någon typ av bestående hjärnskada (om än av lättare grad). Jag fungerar inte som jag gjorde tidigare. Jag blir väldigt lätt stressad, och när jag är stressad så har jag svårt att koncentrera mig, svårt att göra mer än en sak i taget, och periodvis svårt att tala i sammanhängande meningar. Jag störs lätt av ljud och jag sover dåligt. I början trodde jag hela tiden att jag skulle bli bra, bara jag fick vila ordentligt. Men efter något år förstod jag att det inte var så. Jag har nu accepterat att jag är som jag är. Och omgivningen får faktiskt göra detsamma.

Det är väl p g a utbrändheten som jag blir så trött när jag gör något som jag måste koncentrera mig på. Som i dag, när jag skulle hitta rätt + besiktiga bilen + hitta hem igen. Det är ju egentligen bagateller, men jag var alldeles slut när jag kom hem.

Alltså har jag inte gjort så mycket annat i dag, dock har jag tagit bort alla julsakerna från vardagsrummet (och ställt dem i gästrummet). Jag har också satt rosa kuddfodral på kuddarna, och lagt fram rosa dukar. Men jag har inte lagt ner julsakerna i sina lådor, och inte strukit vare sig dukar eller kuddfodral. Stryka ska jag göra i morgon, och så får vi se om jag orkar ta rätt på några av julsakerna dessutom.

Jag är inte nöjd med mina rosa kuddfodral. De enfärgade är lite för bleka för att matcha soffklädseln, och de blommiga är av fel kvalité (polyester i stället för bomull). Sen passar de rutiga bättre på en säng än i en soffa. Och ett kuddfodral med en ros på, som skulle passa, kan jag inte hitta. Det har kanske "trillat bakom" precis som julgardinen? I brist på annat så får det vara så här så länge, men jag måste helt klart komplettera / köpa några nya. Jag tycker om att ha ungefär vartannat enfärgat och vartannat med mönster - fast med neutral (gärna linfärgad) bakgrund. Jag behöver 9 -10 kuddfodral totalt, som alla matchar både varandra och soffan.

Ulf gillar inte rosa, men han säger att han egentligen inte bryr sig så mycket om vilka kuddfodral jag har. Jag är glad om jag får ha de rosa ett tag. Jag upplever rosa som avslappnande (särskilt pastell- och bubbelgumsrosa, inte cerise). Och jag behöver ha en färgmässigt rofylld miljö. Ni ska få se foton på vardagsrummet sedan - när jag har hunnit stryka, samt ordna lite bättre...

14-01-14:

Vov-vov på er! Jag tycker ju vov-bra om min husse. Och jag tycker vov-mycket om att sitta i hans knä när han sitter och tittar på sin dator. Och jag tycker om att sova hos honom också. Jag har fått sova tillsammans med husse i hans säng vov-många nätter. Men nu har husse verkligen blivit vov-dum, alltså! Jag får inte sitta i hans knä, och jag får inte sova i hans säng. Ja, bara för att jag har börjat fälla. Det är verkligen inte mitt fel. Det är normalt att vi hundar fäller päls två gånger varje år. Stella fäller också nu. Vi brukar fälla, och löpa, ihop numera. Det är liksom mest praktiskt så, tycker vi. Visst är husse dum som hänger upp sig på såna saker. Jag säger bara vov, vov, vov alltså!

Då är matte faktiskt aningen schystare. Hon bryr sig inte om ifall hon får några päls-strån på sig. Så både Stella och jag får sitta i mattes knä så mycket vi vill. Ja, vov - i alla fall nästan så mycket vi vill. Och vi får ligga ovanpå mattes säng. Fast vi får inte sova tillsammans med matte längre. Hon påstår att vi tar för stor plats. Fast det är hon själv som tar nästan all plats, och vi som bara får lite säng att ligga på. Nu får vi ligga på golvet. Vi har vov-sköna hundsängar, det har vi. Men vi vill båda två hellre sova hos matte.

Men på mornarna, när matte har vaknat, då lyfter hon upp oss i sin säng en stund. Och så ligger vi och kelar. Matte klappar oss, och vi slickar henne på händerna. Det är verkligen vov-vov-vov-mysigt. Jag skulle kunna ligga så nästan hur länge som helst. Särskilt när matte klappar mig på magen. Fast matte brukar tyvärr alltid vilja gå upp efter en stund. Ja, hon säger att hon har bråttom bara för att hon ska gå ut med mig. Dumt va! Jag har minsann inte bråttom. Fast vi hundar får aldrig bestämma själva. Tyvärr. Så när matte går upp, då lyfter hon ner oss på golvet. Och sen - sen tvingar hon ut oss på morgonpromenad. Vov-vov! Och voff också!

Nej jag har inte strukit nånting alls i dag, men ni ska ändå få se några foton från vardagsrummet. Så här såg det ut i går, när jag nyss hade bytt kuddfodral:

Men, som jag skrev i går, jag är inte nöjd med mina kuddfodral. Nummer 1 har alldeles rätt färg, men det har jag bara ett av. Nummer 2 är för starkt rosa, och nummer 3 (som jag annars har tre av) är aningen för blekt mot soffklädseln.

Bemz har just nu inga bra nyanser av rosa bomullstyg. Jag har lagt tygprov från deras rosa alternativ ovanpå den kudden vars färg jag gillar. Det ena är alldeles för stark-rosa och har en liten aning dragning åt lila, och det andra är ännu blekare än de fodral jag har. Kanske jag kan hitta tyg någon annanstans - i rätt nyans, och sy några enfärgade fodral själv?

Det blommiga kuddfodralet på bilden ovan, som ligger mellan nummer 1 och nummer 3, är av polyester. Det passar inte i en soffa med bomullsklädsel. Jag åkte in till Zara home i Alicante i förmiddags för att se om de hade några alternativ. Men de hade inte mycket just nu. Det var rea och ganska utgallrat, och nyheterna hade de inte plockat fram än. Jag köpte dock ett rosablommigt bomulls-kuddfodral på rea. (De hade tyvärr bara ett kvar, annars hade jag köpt två, och enfärgade hade de bara cerise-rosa.) När jag kom hem så bytte jag från det gamla i polyester till det nya. Det blev bättre.

Bomull är snyggare! (Dessutom hållbarare. Kudden är inte högre än de andra, den bara står lite "rakare" på fotot.) Så just nu ser det ut så här i soffan (hundarnas fårskinn ska jag ta bort sen):

På matbordet har jag lagt en (ännu ostruken) löpare på prov. Kanske den har för stark färg för att Ulf ska stå ut med den? Jag har små runda rosa-blommiga dukar också. (Jag tycker bäst om den med linfärgad botten.) Sen har jag stora vackra tygdukar som täcker hela bordet, men det skulle bli för opraktiskt i vardagslag. Vi får se vad jag väljer. Det känns i alla fall väldigt bra att för en gångs skull få lov att ha rosa!

Det är inte bara jag som gillar rosa (fast jag är vuxen). Jag hittade ett foto på den här hallen på en inredningsblogg i går (ja, det är feminint och flickaktigt - men snyggt):

Jag googlade på rosablommiga kuddfodral i går. Bland bilderna hittade jag ett foto från min egen webbsida, med bild just på det kuddfodralet som jag inte kan hitta. På fotot nedan ligger det i den gamla röda soffan. Där låg det bara någon dag, för Ulf tyckte inte om det. Jag har inte använt det sedan dess. Om det inte har hamnat "bakom annat" i skåpet där jag har alla kuddfodral, dukar mm nu (vilket jag inte kan se om jag inte tar fram precis allt), så ligger det kanske i skåpet där jag hade kuddfodral tidigare (bland tyger)? Jag får leta senare. Jag tycker om att det är lite beige och lite grönt också. 100% rosa kan bli lite väl mycket (t o m för mig).

Ulf kan inte förstå hur jag kan engagera mig så här mycket i kuddfodral. Men jag är ju intresserad av heminredning. Och allt det där "stora" har jag aldrig råd att genomföra. Jag skulle annars gärna måla om alla tak och väggar här i lägenheten (och då byta från vitt till en väldigt ljus varmbeige nyans i vardagsrummet, och byta ut alla innerdörrarna mot nya vita, och renovera duschrummet och flytta om skåpen i köket etc. Men, jag har bara råd till småsaker som att byta kuddfodral, dukar och gardiner. Alltså får jag hålla mig till sådant...

När man googlar kan man hitta mycket. Jag har förstått att den sortens kuddfodral jag söker i första hand är i vintage-stil och/eller shabby chic-stil. Sådana här (det första tycker jag särskilt bra om):

Det gäller bara att få tag på dem (till rimligt pris). Kuddfodralen nedan, med pelargoner, har jag dock beställt. De är inte optimala, men OK. De är rosa och av bomull och är i rätt storlek (40 x 40). Dem köper jag från Linea: http://www.lineahemma.se/ (Det är där jag har köpt mina julkuddfodral med domherrar på.) Tyvärr skickar de inte varor direkt hit till Spanien, så jag får handla via Jenni. (Hon får alltså skicka fodralen vidare hit till mig, när de har kommit till henne.)

Jag hittade webbsidan http://www.gardsromantik.se/ som har några kuddar i vintagestil och som säljer till privatpersoner inom EU! Jag ska kontakta dem. Kanske köper jag ett par fodral via dem.

Sen hittade jag http://www.zazzle.se/kuddar. De har 659'601 olika kuddfodral att välja på! Jo, ni läste rätt. Man kan välja motiv, storlek och om man vill ha kudden i bomull (lite dyrare) eller i polyester. De har väldigt många trevliga modeller! Zazzle finns i Spanien också, men här verkar det som om de bara säljer kuddfodralen i polyester - och det vill jag ju inte ha. Här nedan får ni se några exempel på olika rosablommiga kuddar som jag hittade (inte bara hos Zazzle). (Nej, jag tittade inte på alla - då skulle jag nog ha fått sitta uppe halva natten.)

Jag skulle kunna tänka mig något fodral med gröna nyanser också (det matchar rosa bra), som de två här nedan (jag tycker särskilt bra om det med murgröna, fast det har tyvärr fel storlek):

Ni vet att jag tidigare har letat efter kuddfodral med påskmotiv, utan att hitta några. Men det var innan jag hittade Zazzle. De har massor! Kanske jag beställer ett eller två närmare påsk (även om jag ska måla egna också)? Här får ni se några (tillräckligt många för att förstå att de har väldigt många att välja på):

Zazzle har förstås kuddfodral i alla andra färger också, och med hur många olika typer av motiv som helst. Jag antar att de trycker upp efter hand som man beställer. De kan ju inte ha alla i lager. Tja, nu antar jag att ni har fått se fler kuddfodral än ni önskade... Men själv ska jag leta lite till på nätet för att se vad jag kan hitta. Jag får, som sagt, engagera mig i det lilla...

PS:

Jag har pratat med Maud via skype i kväll. Hon har visat mig sitt hus och omgivningen, samt presenterat mig för sina grannar - allt via mobilen. Och jag har tagit skärmdumpar så att ni också ska kunna få se hur det ser ut där hon bor. I kväll är jag för trött för att orka bearbeta fotona, men jag lovar att ni ska få se dem i morgon. De fotona blir det betydligt mer spännande att titta på än de 38 olika kuddfodralen ovan...

14-01-15:

Nämen va kul! Läser ni vad jag har skrivit i dag igen? Jag var lite orolig att ni hade blivit avskräckta av alla kuddfodralen i går...

Nu ska ni få se skärmdumparna som jag tog i går. Jag har valt att inte försöka räta upp dem (Maud höll mobilen lite snett), få då hade jag fått skära bort en hel del. Jag vill att ni ska få se så många detaljer som möjligt. Bilderna är förstås lite suddiga, som de blir när videokameran inte är av högsta kvalité. Dessutom gick Maud runt och visade mig. Jag hann förstås bara ta en bild då och då, så många saker missade jag. Men visst är det spännande att få se en helt annat verklighet, i en helt annan del av världen. Jag har aldrig varit i Afrika. Men jag skulle gärna vilja hälsa på Maud nån gång i framtiden (om jag får råd).

Här nedan ser ni utsidan på huset som hon hyr. Mannen som skymtar heter Osman och hjälper henne med att städa, handla och vattna växterna i trädgården. Jag sa hej till honom också. Han pratar engelska.

Och här ser ni hennes sovrum med den nya fina gröna himmelssängen (och lakanen från Ikea som jag köpte åt henne innan hon for). Till höger ser ni köket. I vardagsrummet såg jag en stor TV samt vackra ljusblåa gardiner, men jag hann inte ta någon skärmdump av det.

Sen kommer ett foto från hennes trädgård, samt ett från gatan (grusvägen) utanför.

Och här kommer ytterligare ett par foton på närområdet. Jag såg både enklare hus, och sådana som såg förhållandevis lyxiga ut.

På fotot nedan till höger sitter Sabi och ser nöjd ut. Maud säger att han trivs bra i Mbour.

Maud presenterade mig för grannarna i huset bredvid, en man och en kvinna. Vi sa också hej till varandra. Jag har för mig att kvinnan i den vackra klänningen nedan sa att hon heter något i stil med Marimba. Hon verkade vara glad och trevlig. (Men hon talade ingen engelska.)

Maud försökte visa mig några vackra vykort från Senegal. Men det var svårt att se detaljerna. (Hon visade mig ännu flera kort, men de syntes för suddigt.) Här kommer skärmdumparna på dem som man kan se motiven på:

Maud berättade att hon precis hade köpt en tomt på 300 m² för motsvarande (tror jag) 20'000 €. Den ligger 7 minuters gångväg från havet, och 10 minuters gångväg från Mbours centrum. Snart ska man börja bygga hennes hus där. Huset ska tydligen kosta totalt motsvarande 47'000 €.

Maud berättade att det folk vanligen äter är fisk (stekt eller kokt) med ris, och att maten är starkt kryddad. (Hon saknar den spanska maten.) Hon tycker att värmen är mycket behaglig (inte fuktig). Det enda bekymret är myggen som kommer framåt kvällarna. Hon har köpt en sådan där racketliknande sak som dödar insekter elektriskt. (Sådana finns att köpa i Sverige och Spanien också.) Annars verkar Maud trivas bra. Men hon är förstås trött fysiskt efter alla förberedelserna inför flyttningen, den långa bilresan, omställningen till ett nytt land etc. Men psykiskt verkar hon må bra. Och Tamba hjälper henne med allt det praktiska (bilinförseln, husbygget mm).

Ni som känner Maud får gärna ringa henne. (Ingegärd har redan ring till Maud.) Jag tror att Maud känner sig lite ensam än så länge. Nu ska hon ju gå över till att tala franska med folk, och även om hon har läst franska - så tar det ett tag innan huvudet ställer om från spanska till franska. Alltså blir det väl inte så många ord utbytta så här i början, och då behöver hon sina svenska (och spanska och engelska) vänner extra mycket. Om ni inte har antecknat hennes mobilnummer (inkl landsnummer), eller skypenamn så kommer de här igen: 00221 78 111 222 8 samt maudfatou.

Här skiner solen och jag har just hängt upp den andra maskinen tvätt på tork på balkongen.

PS:

Man kan inte precis påstå att flitens lampa lyser här i dag. Men jag har i alla fall klistrat fast det nya kontrollmärket från bilbesiktningen på insidan av bilens framruta. (Och i samband med detta putsat rutan på insidan först.) Och sen har jag beställt två kuddfodral från Gårdsromantik. (De hade bara två kvar, så jag tyckte det var bäst att passa på.) Sådana här:

Och sen såg jag på spanska Zara homes webbsida, att likadana kuddfodral som det jag köpte i Alicante, går att få tag på i webbshopen. Kanske jag köper två till när pensionen har kommit. (Där fanns många kvar, så det är ingen brådska.)

De enfärgade som jag har som är för bleka, får jag ha tills den dagen jag hittar bättre (vilket kan dröja). F ö tycker Ulf sämst om just det enfärgade som jag tycker bäst om... Men förhoppningsvis så vänjer han sig. (Han är ändå inte så bra på nyanser. I morse kallade han min illrosa jacka för röd...) Han ser heller inte detaljer på samma sätt som jag, varken ute eller inne. Är det manligt / kvinnligt, eller är det bara just Ulf och jag som är olika? Jag påpekade i går att min pastellrosa cyklamen (som står i köket bredvid min matplats) har blommat så fint i över en månad. Ulf sa då att han inte hade lagt märke till den tidigare.

Fast andra detaljer ser han. Som t ex vilket vagnnummer som bussarna har (modellen alltså, inte linjenumret). Jag kan också se de siffrorna, men jag registrerar dem inte. Vi är helt enkelt intresserade av olika saker. Att intressera sig för kuddfodral eller vagnnummer - det är väl ganska knasigt vilket som? Eller vad säger ni? Nåja, var och en blir salig på sin tro, som ordspråket säger.

14-01-16:

Linda skickade en länk till mig, till den här artikeln: www.expressen.se/nyheter/dokument/ar-du-lagom-tjock-da-lever-du-langre. I korthet så står det att det inte alls är farligt att väga för mycket / ha för högt BMI (i synnerhet inte efter att man fyllt 60), såvida man inte har för mycket fett kring de inre organen.

På den sidan hittade jag en länk till den här: http://www.expressen.se/halsa/stort-test-hur-fet-ar-du-pa-varldsskalan/ Där kan man fylla i sin längd + vikt och jämföra sitt BMI med genomsnittet för olika länder. Världsmedel-BMI ligger på 25,6.

I Sverige ligger medel för kvinnor på 25,2 och för män på 26,5. I bottenskiktet ligger Bangladesh med värdena 20,6 / 20,5, och fetast är man i Nauru, där snittet ligger på 35,2 / 34,0. I Spanien ligger snittet på 26,4 resp 27,6. Och i USA är snittet 28,4 resp 28,5. Siffrorna säger en del om hur fet genomsnittsinvånaren i landet är, men inget om den enskilda individens hälsa - eftersom andelen kroppsfett inte mäts. Man kan vara smal och otränad och ha mycket fett kring de inre organen - och tvärtom.

Jag fick följande resultat för min nuvarande vikt:

För skoj skull knappade jag också in värdena för min normalvikt, min önskevikt/minivikt, och min maxvikt (då för 20 år sedan när jag var jättefet en period). Här ser ni vad jag hamnar vid dessa vikter:

Kanske jag bör vara nöjd när jag väger som jag brukar, alltså 49½ - 50½ kilo? Det är trots allt inte kilona som sådana som är viktiga. Men en fettprocent på drygt 26%, som jag har nu, är inte helt idealiskt. Det ligger aningen för högt. Då är det risk att det är lite för mycket fett kring de inre organen. Så några fettprocent vill jag bli av med. Vad jag väger är inte lika kinkigt.

Ja, är det inte kuddfodral så är det fettprocent - eller hundvalpar... Förhoppningsvis lyckas jag någon gång emellanåt skriva om något intressant här, så att ni vill fortsätta att läsa min sida. Men nu ska jag inte skriva mer för stunden - nu ska jag försöka göra lite nytta. Ha en bra dag kära läsare!

PS:

I dag har jag äntligen strukit de rosa dukarna och kuddfodralen som jag tog fram häromdagen. Och så har jag putsat fönstrena både i vardagsrummet och i Ulfs rum. Så nu ser det fläckvis lite prydligare ut. Men sorgligt nog så står alla julsakerna kvar i gästrummet. Ingen har ännu stoppat ner dem i sina lådor, eller satt tillbaka lådorna i skåpet. Suck! Jag borde ha gjort det senast i går, men det har liksom inte blivit av än.

Däremot har jag för en gångs skull sett på TV, och dessutom i hela 1 timme och 40 minuter sammanlagt. Jag såg del 1 och 2 av Djurvärldens snillen som är en brittisk vetenskapsserie. (Del 1 kan ses t o m i dag, och del 2 t o m i morgon på SVT Play.) Det är väldigt intressanta program som visar att djur kan tänka, planera, vara kreativa, ha ett språk, kan använda redskap, lösa problem, samarbeta etc. Många arter är alltså betydligt intelligentare än vad gemene man tror. Hinner ni (och är intresserade av naturvetenskap, psykologi och/eller djur) - så se programmen! http://www.svt.se/naturfilm/mot-djurvarldens-einstein.

I dag har det regnat lite här, fast det har nog kommit mindre än 1 mm sammanlagt. (Det ska komma mer på lördag.) Det har varit så glest mellan dropparna så varken Bonnie eller Stella har protesterat när vi har gått våra promenader. Däremot blev det ingen lång runda i dag, så hundarna har fått springa av sig sin överskottsenergi i vardagsrummet. Det är praktiskt att ha små hundar.

Vov på er! Stella och jag har fått nya hundsängar! Vov-sköna hundsängar! I våras, då köpte matte två beigea hundsängar åt oss. Dom var sköna. Men dom nya - dom är ännu vov-skönare! Ja, för dom har en tjock mjuk dyna att ligga på, och så en mjuk skön kant att vila huvudet på. Ja, titta på det vänstra fotot här nedanför - så förstås ni hur vov-skön sängen är.

Först köpte matte bara en säng. Ja, för hon trodde att vi skulle kunna ha den tillsammans, Stella och jag. Men det går ju inte. Jag sover av princip inte tillsammans med andra hundar. Helst vill jag sova med matte eller husse, men om jag inte får det - då vill jag sova själv. Så första natten, då sov jag ensam i den nya sängen. Vov så gott jag sov! Fast i går, då hade Stella redan lagt sig i den nya sängen när jag kom. Och hon ville inte flytta på sig.

Så då satte jag mig och tittade argt på henne. En hel timme tittade jag argt på henne. Sen gick hon och la sig i en annan säng. Och då kunde jag lägga mig i den nya sängen. Och sen sov jag gott hela natten. Fast i dag gick matte och köpte en säng till, så i natt kan vi sova i var sin. Matte har ställt dom på golvet nära sin säng. Den beigea står också kvar. Fast den tänker varken Stella eller jag sova i. Vov-vov!

14-01-17:

Solen skiner, det är 17º ute, och jag har just fått min pension. Livet leker med andra ord. I dag har jag motionerat mina små fyrbenta vänner ordentligt. Vi gick till området mellan San Bartolomé och järnvägen (ovanför hamnen). Området ser så litet ut på kartan. Jag har ringat in det med gult nedan, och satt ett rött X där vi bor.

Det är ett stort fält med kuperad terräng. Och eftersom stigarna går upp för backar och nerför backar, och dessutom slingrar sig fram, så upplever både jag och hundarna området som STORT.

Jag tog ganska många foton efter hand som vi gick. Titta på dem. Visst ser området betydligt större ut i verkligheten än på kartan. På första fotot nedan ser ni havet.

För små hundar är området enormt!

På de tre fotona här nedan så ser ni "slutet" på området, närmast San Bartolomé som går ovanpå bron man går under. På andra sidan ligger hamnparkeringen.

Området är ganska torrt, men visst grönskar det i sänkorna.

Fotot nedan illustrerar hur fint mina små flickor gick - fast de var lösa. Men på de stora fria ytorna (där de kunde se mig hela tiden), där rusade de runt och jagade varandra tills de nästan tappade andan.

Vov-vov på er! Ni kan inte ana så roligt vi har haft det i dag! Vov-roligt! Vi har varit på mitt roliga spring-ställe! Där kan man springa bra må ni tro! Och fort! Och där låter matte oss gå lösa. Bra va! Vi blev så förväntansfulla när matte kopplade loss oss. Det brukar alltid vara vov-kul att gå lös.

Vi började genast gå, men efter några meter så började vi springa.

Å vov alltså - så härligt det är att få springa!

Vi sprang, och sprang och sprang. Och så lekte vi jaga-leken också. Vov så roligt vi hade!

Fast ibland så tog vi det lite lugnare. Ja, för vi ville hinna nosa också.

Och vet ni vad jag hittade! Jo, kaninlortar! Smask alltså! Jag hann äta upp alla själv. Ja, för Stella hon sprang bara runt. Hon nosade inte alls så noga som jag. Det var bra. För jag tycker om att äta, och kaninlortar är vov-gott.

Och sen, då hittade jag en fantastiskt spännande doft. Ja, alldeles vid en sten. Vov alltså, så spännande det luktade. Jag stod kvar och luktade länge, länge. Stella fick bara nosa lite. Ja, för det var jag som hittade doften.

Sen, när vi var nästan framme vid den stora gatan där bilarna kör, då kopplade matte oss igen. Men det gjorde inget. Nä, för då var vi vov-trötta i tassarna, så då ville vi bara gå hem.

När vi kom hem så drack vi vatten, och sen så åt vi, och sen så drack vi mera vatten, och sen så la vi oss för att sova. Stella sover fortfarande. Och när jag har skrivit klart alla dom här bokstäverna så ska jag sova lite till. Man behöver sova när man har sprungit mycket. Men jag hoppas att matte snart tar oss med till mitt roliga spring-ställe igen! Vov-vov då!

14-01-18:

I dag är det precis 42 år sedan min pappa dog. Det är väldigt länge sedan, men jag saknar honom än...

Jag hittade en bild i min spanska heminredningstidning av ett vardagsrum som har precis sådan ljusbeige väggfärg som jag skulle vilja ha i vårt. Färgåtergivningen är inte den bästa, men så förstår ni på ett ungefär hur jag menar. Rummet nedan har en mild och behaglig färgskala - helt i min smak. Nu lär det dröja tills jag målar om väggarna här, även om det fläckvis skulle behövas. Men jag tycker om att planera, fantisera och önska...

Vov-vov, alltså! Jag har egentligen inte tid att skriva här i min blogg. Men jag måste bara berätta. Matte har köpt nervio de toro åt oss. Tja, tjurnerv. Jag vet inte riktigt vad det är - men jag vet hur det smakar! Smask och dubbelsmask, alltså. Vi fick var sin, Stella och jag. Och vi började genast gnaga, och gnaga. Vov, alltså! Dom smakar vov-bra! Först låg jag på mattan och gnagde en stund.

Men sen hoppade jag upp i fåtöljen. Men då började jag fundera. Jag funderade på om Stellas tjurnerv kanske är godare än min.

För i så fall kanske jag ska försöka ta den. Fast just nu vaktar hon den hela tiden. Hon morrar bara jag tittar på den. Så jag får vänta. Och förresten kan jag gott äta upp lite mer av min först. Ja, för den är faktiskt vov-god! Smask och drägel, alltså! Ja, vov-då!

14-01-19:

I morse (klockan 04) var det minus 41,2º i Karesuando, vilket är säsongsrekord. Jag är väldigt glad för att jag inte bor så långt norrut! Just nu, klockan 13, har vi +14º här, och det är 90% risk att det ska regna (närmare bestämt 0,1 mm klockan 15) enligt spanska väderlekstjänsten. Det är betydligt mänskligare än minusgrader!

Och tänk vilka höga uppvärmings-kostnader de måste ha i Karesuando! Jag gruvar mig för hur hög min nästa elräkning kommer att bli här. (Nu har vi varmt och skönt inomhus i alla fall.) Elbolagen har höjt priserna med 2,3% nu efter nyår. De hade velat höja med 11-12%, men det satte regeringen stopp för. Det nya priset gäller i tre månader och under den tiden kommer regeringen att utarbeta nya direktiv för prissättning av el. Vi får se vad det blir därefter, men då är åtminstone uppvärmnings-säsongen över för i år.

Hittills har jag inte gjort mycket mer än att sitta framför datorn för att läsa och svara på mejl, samt för att titta på Cult Designs vår- och påsk-nyheter. (http://www.cultdesign.se/?page_id=9) Jag önskar mig deras nya påsk-hönor. De här:

Nu är det ju ett bra tag till påsk, så jag har gott om tid på mig att lista ut hur i all världen jag ska kunna köpa dem. De säljs inte här i Spanien, och ingen återförsäljare finns vare sig i Ängelholm eller i Helsingborg. Och Ulf vill inte släpa på sådana här onödigheter när han reser med enbart handbagage. Nåja, kanske någon webb-butik kan sända till Spanien? Det ordnar sig säkert - och helt livsnödvändigt är det ju inte... Om jag kan köpa via webben så beställer jag nog även ett par sådana här ljusmanschetter:

Jag har förresten satt en av mina Cult-ljusstakar på vardagsrumsbordet, och lagt i rosa ljusmanschetter. Jag passar på att frossa lite i rosa, nu när jag får...

I dag är det Bendición animales Sant Antoni här i El Campello. Då kan man gå till kyrkan med sina husdjur för att få dem välsignade. Men Bonnie, Stella och jag är inte så religiösa av oss, så vi ska strax gå ut på en vanlig promenad i stället.

Jag hoppas att ni får en trevlig söndags-eftermiddag/kväll, och helgar vilodagen (alltså tillåter er själva att vila och ta det lugnt)!

PS:

Nu i eftermiddag har jag pratat med Maud (via skype) i över en halvtimme. Hon var glad och hälsar till alla hon känner. I förmiddags hade hon träffat arkitekten som ska rita hennes hus. Han hade med olika inspirationsbilder och hon föll för den här modellen:

Hon vill ha ett mysigt hus som inte är för stort. Hon har tänkt sig två sovrum, ett badrum (ev en extra toalett) samt ett vardagsrum som är öppet mot köket. Hon vill ha veranda runt om, som huset på bilden har. (Och kanske samma färger utvändigt.) Maud tycker bra om arkitekten (som f ö är en vän till Tamba sedan 9 år) och tyckte att denne verkade förstå precis vad hon är ute efter. Arkitekten ska visa förslag på planritningar i veckan som kommer. Maud tror att det kommer att dröja mellan 4 och 6 månader innan huset blir klart för inflyttning. Hon vill förstås flytta dit så snart hon kan, och hon har redan planerat att plantera bougainvillea och akacia i trädgården.

Maud trivs bra med nästan allt i Mbour. Klimatet är behagligt varmt och skönt. Människorna är vänliga och öppna. Det är billigt att handla mat (men på restaurangerna är det ungefär samma priser som här i El Campello - alltså inte billigt men billigare än i Sverige). Hon är så tacksam för att Tamba och Osman hjälper henne. På det sättet lever hon ett lyxliv tycker hon.

Det är bara en sak som hon inte uppskattar alls: myggen. Natten som var hade hon fått in massor i sitt sovrum. (I morse hittade de en springa vid fönstret som de nu har tätat.) Hon tror att hon hade ihjäl uppemot 200 mygg med sin batteridrivna "mygg-dödar-racket" innan hon äntligen kunde sova.

Maud ber er om hjälp! Hur ska hon kunna skydda sig mot myggen utan att använda kemikalier (som hon ju inte tål alls)? Har ni några tips så mejla mig, eller ring direkt till Maud. Jag vet att det finns svenska växter som mygg inte gillar ( t ex pors, malört, gråbo och rölleka), men om det finns några liknande växter som trivs i Afrika - det har jag ingen aning om. Jag vet också att det finns elektriska myggdödar-apparater, men vet inte om man kan få tag på sådana i Senegal. Känner ni till något gammalt husmors-knep som åtminstone fungerar hjälpligt - lova att ni hör av er då. Jag lider med Maud, för kliande myggbett över hela kroppen är verkligen inte roligt.

14-01-20: