Sparad dagbok 28. (Fr o m 13-11-18 t o
m 14-03-15.)
13-11-18:
I eftermiddag
kommer min
pension in på
mitt spanska
bankkonto!
Jippie! Äntligen
blir jag stadd
vid kassa igen
(i alla fall
tills
räkningarna är
betalda). Annars
så fortsätter
jag att hosta,
medan Linda har
börjat snyta
sig. Stackars
Linda!
Tänkvärt:
"Sinnet är som
en fallskärm, om
det inte är
öppet fungerar
det inte." –
Frank Zappa
PS:
Klockan 14 kom
min pension
fram. (Den sänds
från Sverige på
morgonen.) Jag
får ungefär
1'200 €, det
exakta beloppet
beror på
kronkursen. Med
spanska mått
mätt är det en
hyfsad pension -
men inte med
svenska. Nu har
jag hämtat ut
300 € och
betalat tillbaka
till Ulf det jag
hade varit
tvungen att låna
av honom. Sätter
jag sedan undan
600 € så bör det
täcka den här
månadens
räkningar
(rörande
lägenheten). Det
innebär att jag
faktiskt har
lite kvar att
röra mig med.
Redan i dag
(eller i morgon)
ska jag gå till
veterinären -
och dels köpa
hundmat åt mina
små, och dels få
klippt klorna på
dem. Sedan
behöver jag ett
par nya
promenadskor. De
enda jag har,
som passar
spanskt klimat,
är för trånga i
tårna. Jag har
bara haft dem
ett par dar nu,
men har redan
fått ont. Så
även om jag
egentligen inte
har råd att köpa
skor nu, så är
det något jag
måste
prioritera.
(Tyvärr är
fotriktiga skor
nästan alltid
dyrare.) Jag
måste också köpa
ett par riktiga
läsglasögon. Jag
kan inte klara
mig utan längre.
Det känns i alla
fall bra att min
pension kommer
att räcka den
här månaden. Jag
kommer att få
lite över till
mat också! (Sen
är det tur att
jag precis
hinner få
ytterligare en
pension innan
det är dags att
köpa julklappar
till mina
närmaste.) Måtte
nu inte
elräkningen bli
alltför hög
bara. (Vi satte
på ett par
element i går
kväll. Ulf
lovade då, i ett
svagt ögonblick,
att hjälpa till
att betala den
kommande
elräkningen, men
det tog han
tillbaka i
morse.) Nåja,
det ordnar sig
nog. (Och skulle
räkningen bli
exceptionellt
hög så hjälper
nog Ulf till
ändå.)

Jag har gjort av
med en ryslig
massa pengar i
dag på
Carrefour, 739
€! Fast det var
inte mina pengar
- utan Ulfs. Och
det är han som
valde exakt vad
jag skulle köpa.
Jag har köpt en
ny fin
kombinerad kyl
och frys av
märket Bosch.
(Energiklass A++
med automatisk
avfrostning.)
Vår gamla
fungerar, men
det är verkligen
nätt och jämt.
(Temperaturen är
synnerligen
ojämn, det
händer att det
blir frost i
grönsakslådorna.
Och då och då
trillar hyllorna
ut - vilket
förstås tränar
reflexerna, men
är ganska
nervöst och
opraktiskt. Jag
har försökt
tejpa fast
hyllorna, men
det håller inget
vidare.)
Personal från
Carrefour kommer
med den nya på
torsdag, och då
tar de också den
gamla med sig.
(Alltså får våra
kyl- och
frysvaror klara
sig utan kyla
ett antal
timmar.) Jag får
förbereda så
gott jag kan, bl
a måste jag
flytta hallbyrån
och min bokhylla
i köket för att
de ska komma
till.
(Kyl/frysen är
ju stor: 60 x 65
cm och 185 hög.)
Och jag får
förstås dra fram
den gamla i tid,
för där behöver
säkerligen
storstädas
bakom. Både Ulf
och jag ser fram
emot att få den
nya kyl/frysen
på plats!
(Bilderna nedan
visar en
systermodell.)


Vov på er! Matte
hon säger att
hon är en stor
hundvän. Men det
är verkligen
inte sant. Nä,
för i dag - då
tvingade hon
både Stella och
mig till
veterinären. Där
var det hemskt.
Först vägde dom
mig - och såg
att jag hade
gått upp i vikt
- nu igen. 2950
gram vägde jag.
Och matte påstår
att jag bara ska
väga mellan 2600
och 2700. Så nu
blir det
bantningsmat -
igen.
Voff - det är
verkligen inte
mitt fel att jag
har gått upp i
vikt. Det är
mattes fel! Så
jag tycker att
hon bör äta
bantningsmaten
själv. Den är
ganska god,
bantningsmaten -
men den vanliga
maten är godare.
Så jag vill
hellre ha den.
Och så vill jag
ha mycket mat.
Och så tycker
jag inte så
mycket om att
motionera. Jag
fattar bara inte
varför jag så
lätt går upp i
vikt. Stella,
som alltid petar
i maten, hon
behöver aldrig
banta. Fast både
matte och jag
behöver banta
ibland. Vov-dumt
är det i alla
fall.
Ja, och som om det
inte räckte med
att väga mig.
Vet ni vad
veterinären
gjorde mer? Jo,
han klippte
klorna på mig.
Förfärligt
otäckt var det! Vov-hemskt!
Klotången sa
KLICK vov-många
gånger. Det är
verkligen
hundplågeri att
utsätta hundar
för sådant. Och
matte lät honom
hållas. Stella
tyckte inte
heller om att få
sina klor
klippta.
Ja, vov alltså -
en sådan
påfrestande dag
det har varit.
Fast sedan så
kelade vi lite
med Linda, och
sedan vilade vi.
Så nu känns det
nästan bra igen.
Vov-vov på er!
PS2:
Krya på dig Uno!

13-11-19:
Nu har Linda
också börjat
hosta, och min
hosta har inte
avtagit alls. I
natt hostade jag
säkert ett par
timmar innan jag
lyckades somna,
och sen vaknade
jag på morgonen
av att jag
hostade igen.
Jag har svårt
att prata utan
att få
hostattacker.
Det är 11:e
förkylningsdagen
i dag, så
förhoppningsvis
ska det snart
vara
färdighostat för
den här gången.
(Ulf har ännu
inte blivit
smittad, så han
kanske klarar sig.)
Eftersom varken
Linda eller jag
känner oss
superpigga så
tar vi det
ganska lugnt. Vi
går promenader
med hundarna
förstås, och i
dag åkte vi dels
till djuraffären
Madagascar
(då hade vi
hundarna med),
samt till Aki
där jag köpte
ett 400 watts
Econoheat-element
(som ska klara
att värma ett
rum på 12 m²).
Och nu i
kväll åt Linda
och jag crêpes
på Valor
(även då var
hundarna med).
I morse visade
Ulf mig följande
serie ur DN:
Själv drog han
inte öronen åt
sig när han
valde mig, som
hade tre katter
och dessutom en
låda full med
hundsaker till
hunden jag ville
ha. Ibland har
jag en känsla av
att han ångrar
sig...
13-11-20:
För 29 år sedan
så födde jag
mitt första
barn, Linda! Sedan dess
har jag varit
mamma. Det är
jag så lycklig
för! Den lyckan
är inte alla
förunnad. Tänk att
just jag har haft
sådan tur i
livet, att jag
har fått tre så
fantastiska
barn! Jag älskar
dem alla!
Grattis på
födelsedagen
Linda!


PS:
I förmiddags
besökte Linda
och jag
marknaden. Vi
strosade runt
och tittade
länge, men
handlade inte så
mycket. Jag
passade på att
köpa två par
fodrade
skinnhandskar
för 5 € (≈
44:60) paret.
Det fanns många
modeller (mer
eller mindre
dekorerade) och
många färger att
välja på, men
jag valde två
par i en enkel
vardagsmodell
och i en färg
som smuts inte
syns så tydligt
på. (Det
sistnämnda är
viktigt för
chihuahua-ägare
som emellanåt
bär sina envisa,
lata eller rädda
hundar...)

Jag köpte också
cherimoya
(frukt) och en
liten rosa
cyklamen. På
hemvägen
passerade vi
stadsparken.

Sedan gick vi en
promenad med
hundarna. Lägg
märke till den
medelålders
"badpojken" i
bakgrunden (i
vattnet).

Så här vacker är
Linda på sin
29-årsdag!

Nu har vi
nyligen kommit
hem från ett
restaurangbesök.
Vi hade planerat
att äta på La
Cova, men
när vi kom dit
var det
semesterstängt
(mellan 18 och
26 november). Vi
visste då inte
alls vart vi
skulle gå, för
två av våra
andra
favoritrestauranger
har också
semesterstängt
och den tredje
hade
siestastängt. Vi
provade den nya
restaurangen
Bígaro.
Maten var god
(fast inte i
klass med La
Covas) och
betjäningen
perfekt. (Linda
och jag åt
svärdfisk,
medan Ulf valde
kalvkotlett.)
Nu ska jag ut med
hundarna innan
det börjar
skymma.
PS2:
Jag har glömt
att berätta att
vi mår aningen
bättre i dag,
både jag och
Linda. Själv
hostade jag
praktiskt taget
inte alls i
natt, och i dag
har jag fått ett
fåtal hostanfall
som nästan har
tagit andan ur
mig - men
däremellan har
jag nästan inte
hostat alls.
(Fast jag vågade
inte sjunga "Ja
må hon leva" för
Linda i morse -
för det hade
utlöst en
hostattack...)
De ringde från
Carrefour och sa
att de levererar
vår nya kyl/frys
på fredag
förmiddag i
stället. Håller
de bara tiden
(10 - 10:30) så
är det OK, för
ca 12:30 ska jag
skjutsa Ulf till
flygplatsen.
13-11-21:
Solen skiner och
himlen är
klarblå, men på
tidiga
morgonpromenaden
var det bara +12º.
Eftersom det är
bra torkväder
ute, så passar
jag på att
tvätta i dag.
Ulf mötte Maud
som berättade
att hon lämnar
El Campello för
gott den 5
december. Innan
dess hoppas jag
att vi hinner
träffas i lugn
och ro,
åtminstone en
gång. I
framtiden kommer
vi bara att
kunna tala med
varandra via
telefon/Skype.
Jag hoppas
visserligen
kunna hälsa på
Maud i sitt nya
hemland, men det
lär dröja länge
innan mina
pengar räcker
till sådana
extravaganser.
Både Linda och
jag känner oss
bättre nu, men
vi hostar och
snyter oss
fortfarande. Det
är ändå skönt
att känna att
det har vänt,
och går åt rätt
håll nu.
Förkylningar är
så tråkiga...
13-11-22:
När jag skriver
detta sitter Ulf
på flygplanet
från Alicante
till Stockholm.
För honom är det
numera en
rutinresa, som
att ta tåget en
kortare sträcka.
Jag skjutsade
honom till
flygplatsen vid
lunchtid. Han
ser fram emot
att komma hem
till en varm
lägenhet (han
satte aldrig på
elementet här,
utan la en filt
ovanpå täcket i
stället).
Däremot ser han
inte fram emot
att det kommer
att vara mörkt
så tidigt om
kvällarna. Men
han behöver
besöka sitt
Stockholm
emellanåt, sen
brukar han tycka
att det är kul
att komma ner
till El Campello
igen.
Annars har det
gått i ett i
dag. Redan innan
jag hade klivit
ur sängen i dag
så ringde de
från Carrefour
och sa att de
skulle komma
klockan 09:10.
Lite tidigare än
vi hade bestämt
alltså. I går
hade jag flyttat
undan
hallmöblerna,
mattorna, samt
bokhyllan i
köket, för att
de lätt skulle
kunna komma
till. Nu fick
jag bråttom att
stänga av
kyl/frys och så
hjälptes vi åt
att tömma den.
(Maten fick stå
i kylväskor på
balkongen så
länge.) De kom
9:40, men satte
snabbt den nya
kyl/frysen på
plats och tog
den gamla med
sig och gick. Vi
fick order om
att inte starta
den nya förrän
tidigast efter
fyra timmar
eftersom oljan i
kondensorn kunde
ha flyttats till
kylsystemet
under
transporten.
Nu är den nya
kyl/frysen igång och Linda
och jag har
hjälpts åt att
fylla den. Lite
problem hade vi
eftersom
inredningen inte
alls ser ut som
i den gamla. Här
finns det en
stor låda där
det blir nära
0º, i gengäld är
det färre fack i
dörren. Och så
är hyllavstånden
annorlunda, så
vi kunde inte
ställa allt som
tidigare. Jag
hade en
specialgjord
hylla som
hängde i
gallerhyllan
ovanför som jag
kunde förvara
lägre saker (som
yoghurtburkar)
både på och
under. Nu
måste jag stapla
på höjden vilket
inte funkar lika
bra. Jag har en
liten
metallhylla från
Ikea som är
avsedd för
köksskåp, men
den är för hög.
Och frysen är
mindre så vi
fick inte in
riktigt allt som
vi hade där
innan. Nu ligger
lite bär, bröd
och kyckling och
tinar. Det ska
vi äta i morgon.
De stora
fördelarna med
den här
kyl/frysen är
att den fungerar
som den ska +
att den är
väldigt
energisnål + att
den har "No-Frost-system"
(så man inte ens
behöver frosta
av frysen).
Sen har jag
tvättat Ulfs
lakan. De hänger
på tork på
balkongen nu. I
morgon ska jag
bädda Ulfs säng
med rena lakan
åt Eva och
Larzan som
kommer hit på
söndag.
Nu ska Linda och
jag strax gå ut
med hundarna.
(Vi hostar och
snyter oss
fortfarande.)

Vov-vov! Det
börjar bli kallt
här i Spanien.
Nu i kväll när
vi gick ut så
var det bara
15º. Ja, det sa
matte. Jag vet
inte hur mycket
15º är, men det
känns kallt om
både tassarna
och kroppen. Ja
vov, för vi är
liksom vanare
vid varmare
väder.

Jag frös om
tassarna. Men!
Då fick jag syn
på att matte bar
Stella. Bara för
att Stella frös
så hon skakade,
fast hon hade
sin täckjacka på
sig. Så då
tittade jag
bedjande på
Linda.

Och tänk! Hon
fattade bums,
och lyfte upp
mig i famnen.
Det är faktiskt
vov-mycket
bekvämare att
bli buren runt -
än att gå själv.

Fast lite fick
vi gå själva.
Ja, när vi
skulle kissa och
bajsa. Då fick
vi gå själva,
och själva
bestämma vilken
palm vi ville
kissa på. Och
sen så gick vi
faktiskt hela
vägen hem
också, alldeles
själva.
När vi kom hem
var husse
fortfarande
försvunnen. Jag
tittade efter
honom i hans
rum. Man han var
inte där. Så här
länge brukar han
inte vara ute
och gå. Jag
undrar om han
har gått vilse?
Ja, vov på er
då!
Och Ulf sms:ade
för en stund
sedan att resan
har gått bra,
och att han nu
sitter på
pendeltåget på
väg mot
Stockholm.
Förresten
mailade han från
planet också,
från 11000
meters höjd.
Tekniken går
framåt!
13-11-23:
Solen skiner och
himlen är blå,
men det är
kyligt ute (15º
nu kl 11).
Fortfarande
hostar jag - och
Linda snyter
sig. Men vilken
dag som helst så
kommer vi att
vara helt
friska. Jag ska
ägna en del av
dagen åt att
ställa rätt på
allt som stod
bakom köksdörren
(bl a plast- och
papperskassar)
och ovanpå
kylskåpet
(hushålls- och
toalettpapper
samt stora
porslinskrukor).
Nu vill jag
helst kunna
ordna denna
förvaringen
något prydligare
än innan. Frågan
är hur. Idealet
hade varit om
sakerna hade
fått plats i
något skåp - men
i skåpen finns
inte ens en
kubikcentimeter
ledigt. (Jo, jag
ska försöka
gallra bland
mina ägodelar
ytterligare en
gång - men jag
har redan
gallrat bort
väldigt mycket,
och lite
personliga saker
vill jag
givetvis ha
kvar. Just allt
det personliga
är ju det som
skiljer en
bostad från ett
hem! Och det här
är mitt hem...)
PS:
Efter en
mitt-på-dagen-promenad
med Bonnie och
Stella (som båda
tycker att det
är onödigt att
gå ut nu när det
är så "kallt"
ute),

så åkte Linda
och jag till Aki
och köpte
ytterligare två
Econoheat-element.
Så nu har vi så
att det räcker
till
ovanvåningen.
Det är bra synd
att elementen
inte automatiskt
monterar sig
själv på
väggarna, för
jag hade inte
haft något emot
att sätta på
värmen redan i
kväll... Jag har
lovat Ulf att
det ska vara
klart när han
kommer. Om inte
snickaren kommer
hem innan dess
så får jag
försöka själv.
Fast då måste
jag köpa en
(ett) borr med
rätt diameter
avsett för
helgjuten
betong.
Solen skiner
fortfarande och
nu ska vi snart
ut med hundarna
igen. F ö håller
jag på att ordna
ovanpå skåpen i
köket, och Linda
läser.
13-11-24:
Jag har varit
rysligt flitig i
dag. Jag har
tvättat tre
maskiner, och
tagit rätt på
tvätten (som
först soltorkade
på balkongen),
och så har jag
dammtorkat (i
alla fall så
högt jag räcker)
samt dammsugit
hela lägenheten.
Men vi har
förstås hunnit
vara ute och gå
också. Det har
varit underbart
väder, om än
lite kyligt (16º
som mest).
Tyvärr ser det
ut som om
dagstemperaturen
kommer att
sjunka till
under det
normala (ner mot
11º) nu när Eva
kommer ner.
Visst vore det
orättvist om det
blir så! (I
havet är det
fortfarande 21º
varmt, men det
har vi ingen
glädje av om det
är så kallt i
luften.) I
morgon ska solen
skina, men sedan
verkar molnen
hopa sig. Det
kanske t o m
kommer någon
millimeter regn.
Stackars Eva!
Jag skulle gärna
unna henne idel
sol och värme!
Och det är
förstås vad
Linda också
behöver!

Vov på er! Vet
ni? Stella är
inte så noga av
sig. Nä, hon
bara kissar vid
första bästa
palm när hon är
nödig. Och hon
kissar allt på
samma ställe.
Hon vet inget om
kissandets ädla
konst. Först
måste man välja
absolut rätt
ställe. Man
känner på lukten
var det är rätt.
Man måste
nosa på alla
sidor om palmen
för att lukta
efter var det
optimala stället
är.

Och sen kan man
kissa. Men man
ska bara kissa
lite. Ja, så att
man kan kissa
mer på nästa
ställe som
luktar vov-bra.
Jag visade
Stella noga i
dag. Ja, för jag
tycker gott att
hon kan lära sig
lite hundvett.

När jag hade
lärt Stella hur
man ska göra, då
satte vi oss på
muren en stund.
Stella satt i
mattes knä och
bara tittade.
Men själv
filosoferade
jag. Jag tänkte
på sådant som är
viktigt här i
livet.

God mat till
exempel. Oxfilé till
exempel. Smask och
drägel, alltså! Fast
jag blir hungrig när
jag tänker på mat.
Så det var tur att
vi fick mat sen när
vi kom hem. Annars
hade jag säkert
svultit ihjäl. Då
hade det varit
vov-synd om mig. Det
är det förresten
ändå. Ja, för nu ger
matte mig nästan
bara bantningsmat.
Det är inte lätt att
vara hund ska jag
säga. Ja, vov-vov så
länge!
Strax
innan tidiga
kvällspromenaden med
hundarna (17:50) tog
jag ett foto genom
köksfönstret. Jag
tyckte att
bougainvillean
matchade
kvällshimlen så bra.
(Fast det är alltid
vackrare i
verkligheten.)

Eva
och Larzan kommer
inte förrän väldigt
sent i kväll (eller
tidigt i morgon
bitti - beroende på
hur man ser det).
Deras plan beräknas
landa först 23:40.
Sedan ska de ta en
taxi hit. De kan
knappast vara här
före 00:30. Men
deras säng står
färdigbäddad och
väntar på dem, så de
kan lägga sig så
snart de har
installerat sig. Om
jag sen känner Eva
rätt, så tror jag
att hon vill äta
frukost på balkongen
i morgon. (Hon är
inte alls så frusen
av sig som jag...)
13-11-25:
Eva och Larzan
ringde på dörren redan 00:18 i
natt, trots att deras
plan var försenat 35
minuter vid starten.
De måste ha haft
rejäl medvind. Och
sedan fick de en
taxi bums. Resan
gick alltså bra.
Eftersom solen
skiner från en
klarblå himmel nu,
men vi inte vet hur
resten av veckan
kommer att bli, ska
vi alla försöka vara
ute så mycket som
möjligt i dag. (F ö
hostar jag än, fast
inte alls lika
mycket.)
PS:
Eva och Larzan gick
i väg för att
promenera längs
Playa Muchavista -
och Linda, Bonnie,
Stella
och jag började
promenera mot Rio Seco.

Vov alltså! En så
vov-mysig dag det
har varit i dag.
Först så gick dom
andra ända till Rio
Seco. Ja, matte och
Linda och Stella.
Själv så blev jag
buren! Lyxigt va!
Linda förstår mig
precis. Hon förstår
att jag blir trött i
tassarna om jag går
både fram och
tillbaka. Och jag
tycker bäst om att
gå tillbaka. Så
därför bar hon mig
ända till Rio Seco.
Vov så bra! Jag
tycker vov-mycket om
att bli buren!

Fast sen, när vi
hade kommit fram, då
gick jag ända ner på
stranden själv. Till
hundbadet gick vi.
Fast vi skulle inte
bada. Vi skulle bara
lukta. Så då satte
vi oss och luktade.
Nära havet satt vi.
Och vov så spännande
det luktar där!

Både jag och Stella
satte oss nära
Linda. Ja, för det
känns liksom
tryggare när vågorna
kom springande upp
på stenarna - nästan
ända fram till oss.
Vi satt länge och
luktade - och
lyssnade på vågorna.


Men sen så började vi
gå igen. Längs
stranden gick vi.
Både på sanden och
på dom stora
stenarna. Det
luktade mycket
intressant på flera
ställen. Vov-intressant!




Mitt för
vattensamlingen där
Rio Seco rinner ut i
havet såg vi de här
rören (nedan till
höger). Kan det
verkligen vara
havsvatten-intaget
till
avsaltnings-anläggningen
som ligger så
ytligt?

Och sen, vet ni vad
vi gjorde sen? Jo
först så gick vi
nästan ända hem
igen. Och sen så
gick vi på café! Jag
tycker mycket om att
gå på café - och på
restaurang. Matte
beställde en kopp
varm choklad till
Linda, och en kopp
varm choklad till
sig.

Men till oss hundar
beställde hon en
skiva bröd med ost
och skinka på. Vov
så gott det var! Ja,
matte och Linda fick
äta allt brödet
själva, och lite av
osten och skinkan.
Men resten åt vi
hundar. Vov-gott var
det! Jag tycker
mycket om både ost
och skinka.

Det är vov-mysigt
att sitta på café,
och titta på
människor och
hundar! Och särskilt
mysigt är det när
man får äta också.
Ja, vov alltså en
sån bra dag jag har
haft i dag. Vov-vov
på er!
Vi har inte tillgång
till internet! Det
var borta när vi
började skriva
raderna ovan,
Bonnie och jag (ca
14:30?). Jag hade
tänkt ringa Uno via Skype-out också, men
det gick förstås
inte heller. Nu
15:40 har vi
fortfarande bara
lokal åtkomst på
internet, trots
utmärkt
signalstyrka. Jag
undrar vad som är
fel? Jag har stängt
av modemet, och
startat om det. Vi
lyfte på modemet
tidigare i dag (för
att kolla
lösenordet) när Eva
& Larzan skulle
logga in på
internet. Jag undrar
om vi kan ha råkat
trycka på någon
knapp då? Så här
länge brukar inte
vår internetuppkoppling vara
försvunnen. Det känns
onekligen ganska
handikappande att
inte ha tillgång
till internet. Jag kan
inte kommunicera med
omvärlden - varken
via mail, Skype
eller min hemsida!
Jag kan förstås
skicka sms, men
normalt har jag
själv inte på min
mobil - och Ulf
brukar inte heller
ha på sin. Annars
skulle jag har
frågat Ulf till
råds, för det är han
som brukar fixa till
det när internet
strular.
16:10 -
internetåtkomst
igen! Jippi! Då låg
nog felet hos
internetleverantören
= Telefonica. (Jag
blir alltid glad när
det inte är mitt
fel...)
PS2:
Om ni vill fördjupa
er i religiösa
spörsmål så finns
det flera
intressanta frågor
nedan:

Förresten så har Eva
badat i havet! Men hon
tyckte att det var
lite kyligt...
13-11-26:
Eva & Larzan har åkt
till Benidorm. Linda
och jag har än så
länge bara tagit det
lugnt (samt handlat
på Mercadona). Vi
har båda lite
huvudvärk i dag,
annars hade vi nog
åkt in till
Alicante. På väg
till Mercadona tog
jag nedanstående
reklam från
Inmo2000.
Lägenhetspriserna
har verkligen
sjunkit!

Ulf har lämnat
tillbaka mina
progressiva glasögon
till Smarteyes i
Stockholm, och han
fick alla pengarna
(4349:-) tillbaka -
även kostnaden för
synundersökningen.
Bra! Då finns det
pengar som jag kan
köpa nya glasögon
för -
förhoppningsvis ett
par jag kan läsa med
den här gången. För
läsglasögon måste
jag ha!
PS:
I dag gick vi vår
mitt-på-dagen-runda
på andra sidan om de
fina villorna
ovanför hamnen
(snett nordväst från
oss räknat). Där
finns många
hundvänliga
promenadstigar, och
vi hade sådan tur
att vi var ensamma
där så när som på de
första minuterna.
(Bara när vi är
själva vågar jag
släppa lös mina
små.) Förresten så
passerade vi gatan
där
55'000-euros-lägenheten
ovan ligger. (Det är
ett lugnt område,
och bara två kvarter
från oss. Inte så
dumt om man letar
efter ett
budgetvänligt
alternativ.)

Det är lite blåsigt
i dag, och bara 16º,
men soligt och fint.
Skönt för Eva &
Larzan att få
ytterligare en solig
dag.

Vov på er! Vet ni
vad? Jo, i dag så
gick matte och Linda
och Stella och jag
åt andra hållet. Vi
gick över gatan, och
uppför backen. Och
där tog plötsligt
trottoaren slut. Och
så var det grus och
gräs på marken.
Först var jag lite
tveksam. Ja, för jag
är liksom mest van
att gå på släta
stenplattor.

Men sen så knäppte
matte av oss våra
koppel. Vov alltså!
Vi fick vara lösa!
Jag tycker
vov-mycket om att gå
lös. Både Stella och
jag gick alldeles
själva. Vov vilken
frihetskänsla
alltså! Ja, det är
ofta väldigt
opraktiskt att
behöva släpa med sig
sin matte i andra
änden av kopplet.
Mattar vill ofta gå
åt ett annat håll än
man själv vill.

Men nu gick vi
själva, precis dit
vi ville. Och vov!
Vi kom på att vi
kunde springa också!
Så då gjorde vi det.
Vi lekte jaga-leken
en stund, och
turades om att jaga
varandra. Det var
vov-kul!

Men sen så hittade
jag så intressanta
dofter, så jag hade
inte tid att leka
mer med Stella.

Och vov alltså! Jag
hittade massor av
vov-smaskiga
kaninlortar! Och jag
hann äta flera
stycken innan matte
sa att vi skulle gå
vidare.

Men sen så fortsatte
vi att gå på
stigarna. Och vi
fick gå lösa hela
tiden.

Ibland så lekte vi
följa-John. Då fick
Linda gå först.

Och sen så gick vi
ända hem. Fast när
vi kom nära gatorna
där bilarna kör - då
satte matte fast våra
koppel igen. Ja,
bara för att hon
känner sig tryggare
då. Och sen när vi
kom hem, då fick jag
mat fast jag redan
hade ätit
kaninlortar. Bra va!
Ja, vov-vov på er!
PS2:
Eva och Larzan har
nu kommit tillbaka
från sin utfärd till
Benidorm och Villa
Joyosa. Eva hade
badat i Benidorm.
Hon är hurtfrisk
hon! Det blåser
kyliga vindar i dag!
De tyckte båda att
Villa Joyosa är en
vacker och trevlig
stad. Jag håller
med.
På tidiga
kvällspromenaden med
hundarna så mötte
Linda och jag Maud
och Sabi. Maud var
glad och berättade
att hon nu har köpt
en bra och säker bil
(med fyrhjulsdrift)
inför resan söderut.
Om två veckor reser
hon. Just när vi
pratade så ringde
hennes afrikanske
vän Tamba (han som
ska följa med henne
på färden). Han stod
utanför Mauds port
så vi gick alla dit,
och Maud
presenterade oss för
varandra. Tamba
visade sig vara en
synnerligen trevlig
och bildad man
(sofistikerad och
snygg dessutom). Han
talar hela åtta
språk(!), däribland
lite svenska. Nu vet
jag att Maud är i
trygga händer. Det
känns bra.
I kväll ska Linda
och jag läsa. Jag
började häromkvällen
på kriminalromanen
Hypnotisören
av Lars Kepler
(pseudonym för
Alexandra Coelho
Ahndoril och
Alexander Ahndoril).
Boken är väldigt
spännande! Lite
otäck också,
eftersom ett och
annat grymt mord
finns med... Det är
den sortens bok som
jag har svårt att
lägga ifrån mig. Jag
har läst en bok av
författarna
tidigare, och även
den var synnerligen
spännande. Dessutom
är författarna noga
med faktauppgifter,
vilket gör böckerna
ännu trovärdigare
(och själv lär jag
mig nya saker). Nu
ska jag fortsätta
min läsning! Jag är
bara på sidan 127 av
knappt 600...
(Jag hostar tyvärr
fortfarande, och
varken min eller
Lindas huvudvärk har
gått över. Men
annars har vi det
bra!)
13-11-27:
I dag på förmiddagen
så besökte Eva och
Larzan marknaden,
medan Linda och jag
åkte in till
Alicante. Linda och
jag tittade i våra
favoritaffärer längs
Avenida Maisonave,
bl a El Corte Inglés,
Sfera och Zara Home.
På El Corte Inglés
stora julavdelning
hade man en stor
utställning med
Playmobil-figurer.
Säkert 50 m² var
omgjort till två
landskap, det ena
var ett
"medeltidslandskap"
och det andra var
"vilda västern".
Landskapen var
befolkade med mer än
5000 figurer. Inför
åsynen av dessa
gigantiska
leklandskap kände
Linda och jag oss
som barn på nytt,
och Linda kände igen
vissa av figurerna
som hon lekt med som
barn. Vi tittade en
stund innan vi gick
vidare. Ingen av oss
hade kamera med, men
jag hade min lilla
mobil med ynka 1,3
megapixlars kamera.
Bilderna blir
förstås pyttesmå,
och det är svårt att
se de många fina
detaljerna, men en
liten uppfattning
kan ni få:




Vi tittade vidare
Linda och jag. Jag
köpte en liten söt
tomte att hänga i
granen, och senare
en marinblå
långärmad tröja med
silverstjärnor på
(för 9 €). Linda
provade några plagg
men hittade inget
som riktigt föll
henne i smaken.
Efter ett par
timmars tittande
hade vi fyllt vårt
behov av storstad
och shopping, och
tog Tram tillbaka
till El Campello och
gick ut med
hundarna.
När jag satte på
datorn fick jag veta
att Bonnies och min
blogg är utsedd till
en av Sveriges 100
bästa hundbloggar:

/... /

Det är ju trevligt
att vi får vara med
på en hörna Bonnie
och jag.

Vov alltså! Min
blogg har fått en
medalj. Ja, det är
bara för att jag
skriver så bra. Jag
är ju en ovanligt
duktig chihuahua
jag. Det är faktiskt
inte lätt att trycka
på rätt tangent på
datorn - med
tassarna. För det
mesta så måste jag
använda en klo. Ja,
för om jag trycker
med hela tassen - då
blir det för många
bokstäver på en
gång. Så jag blir
ganska trött i min
högerklo när jag
skriver mycket. Fast
jag har ju vov-många
viktiga saker att
berätta om. Och då
måste jag skriva i
min blogg - bara för
det hörs inte ända
till Sverige om jag
försöker berätta
genom att skälla. Så
högt kan inte ens en
grand danois skälla.
Förresten så mötte
jag en vov-stilig
hundkille när jag
var ute och luktade
i dag. Jag tror att
han är kär i mig.
Ja, för han ville
nosa både fram och
bak, fast jag inte
löper - och så
viftade han på
svansen hela tiden.
Nä, nu ska jag
beundra min medalj.
Vov på er!
Just nu kan jag
förresten inte sända
mail. Jag har
försökt skicka ett
till Ulf i ganska
precis 75 minuter,
men det har inte
gått iväg än.
PS:
Linda och jag har
haft det jättelyxigt
nu på sena
eftermiddagen/tidiga
kvällen! Vi har
nämligen blivit
bjudna på hemlagad
middag av Eva och
Larzan; ugnsbakad
lax, kokt potatis,
spenat, bönor,
sallad etc.
Jättegott!


Sedan satt vi länge
kvar vid bordet och
pratade och hade
trevligt. Plötsligt
mörknade himlen och
det började regna
ganska kraftigt. Det
åskade rejält också.
Hundarna såg lite
oroliga ut när
rutorna skallrade,
men la sig till ro
när vi hade
förklarat att det
inte var farligt
alls. När regnet
avtog tittade jag i
regnmätaren. Den
visade 10 mm (men
100% tillförlitlig
är den inte). Till
att börja med var
det ändå ganska
ljust, trots att
himlen var mörkgrå.

Jag drog raskt för
persiennerna åt
väster, så att det
inte skulle regna in
i våra rum. Men jag
är ganska säker på
att det regnade in
hos grannen under,
och de är inte här.
(Tänk om
försäkringsbolagen
kunde enas. Det
kommer förstås att
kosta ännu mer om de
väntar med att
åtgärda skadan.)
Efter den första
skuren så hann vi gå
en hastig promenad
med hundarna (som
var iklädda sina
rosa regnjackor).
Tja, promenad och
promenad... Linda
och jag bar hundarna
ner till El Paseo -
och därifrån gick de
raskt raka vägen hem
(och kissade lite
längs vägen). Som
vanligt står det
fullt med vatten
runt palmerna, och
en del av sanden på
stranden har spolats
ut i havet. Nu har
det börjat stänka
lite ute igen.
Enligt prognoserna
ska det regna i
morgon också.
(Nu funkar mailen
igen, men det dröjde
flera timmar.
Eftersom både
internet och mitt
webbhotell (som min
e-post går via)
fungerade så har jag
ingen aning om var
felet låg.)
PS2:
Eftersom jag har
fått två
förfrågningar om den
"antireligiösa"
artikeln jag la in den 25:e så har jag
googlat lite. Allt
om artikelns ursprung
hittar ni här:
http://rickardsoderberg.se/wp/bloggen/insandaren/
Och
om ni vill veta mer
om Rickard Söderberg
så klicka här:
http://rickardsoderberg.se/wp/rickard-pa-15-sek/
Titta
och lyssna gärna på
den lilla
filmsnutten på den
senare sidan. Han är
operasångare (tenor)
Rickard, och har en
fantastisk röst!
(Fast jag gillar
inte opera
egentligen.)
13-11-28:
Vädret är bättre i
dag. Utåt havet är
himlen ganska blå,
men inåt land syns
en del gråa moln. I
går kom det 15 mm
enligt min
regnmätare, i dag är
det "regnrisk".

Eva & Larzan är ute
och promenerar i de
äldre delarna av El
Campello. Linda
sitter och skriver
mail, och själv gör
jag just ingenting.
Jag sov lite dåligt
i natt, har lätt
migrän för tredje
dagen i rad, och jag
hostar fortfarande.
Men jag är på väg
att bli bra - så det
så!
På senare tid fattas
det ofta bokstäver i
det jag skriver här.
Det är inte alltid
det "blir" något när
jag trycker på en
tangent. Och så
märker jag inte bums
att bokstaven inte
"kom med", kanske
inte förrän långt
senare. Jag använder
fortfarande min
gamla krånglande
dator. Jag borde ha
startat den nya för
länge sedan, men jag
tror inte att
Frontpage (som jag
skriver den här
sidan i) är
kompatibelt med
Windows 8, så jag
har dragit mig för
att gå över till den
nya - men jag måste
förstås prova! I
värsta fall får jag
sköta bloggen från
min lilla
reservdator, och
allt annat från den
nya. Men då blir det
besvärligt med alla
foton. De får i så
fall redigeras på
den stora och
därefter skickas
över (några åt
gången) till den
lilla för att läggas
in på bloggen
därifrån. Ja, vi får
se hur det blir.
Krånglar det alltför
mycket så får jag
väl fråga Microsoft
till råds.
PS:
Det kom några
regnstänk precis när
vi var ute med
hundarna mitt på
dagen, men i övrigt
har det varit
uppehållsväder.
Linda och jag har
mest suttit på min
säng och läst i våra
böcker (medan
hundarna har legat
bredvid oss och
gnagt på sina
gnagisar). Jag
behöver sådana här
lugna och
händelselösa dagar
emellanåt. Fast inte
utan böcker... Den
jag läser nu är
väldigt spännande!
Vov! Och inte utan
gnagisar! Den jag
gnagde på nyss var
vov-god. Fast nu är
den snart slut.
Förresten är
internet segare än
segt i dag. När jag
la in den första
texten i dag tog det
35 minuter innan
allt lyckades (mot 2
i vanliga fall), nu
ska jag ta te-paus
innan jag fortsätter
att försöka lägga in
det här lilla ps:et...
Har försökt då och
då under tre timmars
tid att få över de
här raderna, men var
gång hittills har
det stått
Tidsgränsen
för anslutningen
överstegs.
Misslyckades med att
hämta
kataloglistning... Tja,
lyckas jag inte i
kväll så får jag
försöka i morgon.
Det gäller ju inte
precis några viktiga
världsnyheter.
13-11-29:
Jag kunde inte
överföra ovanstående
text i går. Återstår
att se om det
fungerar i dag. Vi
har i alla fall
underbart väder med
klarblå himmel och
solsken. Fast det är
lite kyligt, bara
13º nu på morgonen.
Eva & Larzan har åkt
in till Alicante för
att bl a besöka
slottet Santa
Bárbara. Linda och
jag planerar att gå
en långpromenad med
hundarna.
Jag kan inte
överföra de här
raderna heller. Jag
vet inte varför det
inte fungerar, och
så länge det inte
fungerar så får ni
inte reda på att jag
har problem. Ni
kommer att tro att
jag inte har skrivit
något här, varken i
går kväll eller i
dag på
förmiddagen... (Det
verkar troligare att
felet ligger hos min
internetleverantör
Telefonica, än hos
mitt webbhotell
One.com.)
Nu har vi varit ute
och promenerat i 2½
timme. Det var
jätteskönt i solen!
Vi gick förbi hamnen
och ut på La Illeta,
på de små stenlagda
gångarna därovanför,
runt om tornet och
en bit längs San
Bartolomé, och
slutligen gick vi
ner om El Paseo
innan vi gick hem.
Jag tog många foton.
Men om internet är
lika segt som
tidigare så kanske
jag inte ens får
över de här raderna,
och i så fall är det
förstås omöjligt att
överföra foton. Jag
ska försöka överföra
texten igen. Om det
går försöker jag med
foton senare. Och
Bonnie säger att hon
har en hel del att
berätta...
Resultat än så länge
(kl 15:50):
Tidsgränsen för
anslutningen
överstegs.
Det är verkligen
inte konstigt att
jag upplever
internet som segt,
och att ingenting
fungerar. Vi betalar
för 10 Mbit/s men
har just nu: ta
emot: 0,14 Mbit/s
och skicka: 0,25
Mbit/s. Det har jag
mätt via
http://www.bredbandskollen.se/

När Telefonica
öppnar efter siestan
så går jag ner till
butiken och ber dem
hjälpa mig att
klaga. Om inte annat
så kan de ge mig
rätt telefonnummer
till avdelningen för
klagomål.

Vov på er! I dag
gick vi ända till
mitt roliga
klätterställe. Fast
Stella gick inte
hela vägen själv.
Nä, för Linda bar
henne. Det är bara
för att hon är så
liten. Men jag kan
gå själv. Jag kan gå
där det är brant
också.



Och vov alltså! Ute
på roliga
klätterstället finns
det så många
vov-intressanta
dofter så jag knappt
hinner nosa på alla.
Det luktar fisk, och
salt, och fågelbajs!
Fågelbajs-doften
tycker jag allra
bäst om. Jag ville
egentligen rulla mig
i en stor klick
fågelbajs som jag
hittade, men matte
sa att jag inte
fick. Dumt va!

När man är på roliga
klätterstället. Då
måste man akta sig
för vattnet! Ja, för
havet skvätter
vatten hela tiden.
Ibland skvätter det
vatten på oss. Det
finns vov-mycket
vatten runt om
roliga
klätterstället. Allt
det vattnet heter
Medelhavet säger
matte. Tja, vatten
som vatten. Det här
är väldigt vått, och
ganska salt.





Det är vov-spännande
på roliga
klätterstället. Det
finns fullt med
spännande hål som
man kan lukta i.
Längst ner i hålen
finns det vatten.


Jag hittade gammal
torr tång också. Den
luktade både Stella
och jag på. Den
luktade tång.

Vi gick runt och
luktade ganska
länge, Stella och
jag. Matte och Linda
följde snällt med.
Riktigt bra skötte
dom sig faktiskt.
Bara en enda gång så
ryckte matte i
kopplet. Ja, det var
då när hon inte
ville att jag skulle
rulla mig i det
härliga fågelbajset.
Annars fick vi gå
runt som vi ville.
Stella var lite
orolig ibland när vi
gick nära det
branta. Men jag är
så säker på tassen
så jag var inte
orolig alls.

Fast sen så gick vi
tillbaka där det
finns riktiga vägar
att gå på.

Och sen satte vi oss
en stund i solen.
Matte och Linda
tittade på havet.
Men vov! Då fick jag
plötsligt syn på
något mycket
intressantare!

Tre katter var det.
Så då tittade Stella
och jag ganska länge
på dom. Ja, vi satt
ju ganska högt upp,
och katterna var en
bit bort - och Linda
satt på den ena
sidan om oss, och
matte på den andra.
Så då kändes det ju
ganska säkert. Nej,
vov! Jag är inte
alls rädd för
katter. Men man ska
inte vara
dumdristig, tycker
jag.

Men sen, när vi hade
suttit och tittat en
stund. Då gick vi
hem igen. Vov-vov
då!

Nu ska jag gå till
Telefonica och
klaga!
Jag får låna
internet i Telefonica-butiken,
tillfälligt alltså,
medan jag är här -
så jag kan få ut
ovanstående rader på
webben. Alltid
något.
13-11-30:
På morgonpromenaden
var det bara 8,5º
ute, men soligt och
vindstilla - så det
var bara Stella som
frös. Internet är
lika segt som i går,
så de här raderna
får ni vänta med att
läsa... Jag mätte
just hastigheten via
Bredbandskollen, och
hastigheten är ännu
lägre än i går: 0,03
Mbit/s (ta emot) och
0,19 Mbit/s
(skicka). Suck! Jag
kan hjälpligt ta
emot och skicka
(inte alltför stora)
mail, men det tar
evigheter att ladda
ner en internetsida
- och det är totalt
omöjligt att
uppdatera den här
sidan (hemifrån). Om
Telefonica inte
lyckas åtgärda felet
under dagen får jag
väl besöka ett
internetfik (och
betala för att
använda deras Wi-Fi)
för att kunna skicka
ut de här raderna i
cyberrymden. Det gör
jag i så fall under
kvällen.
Jag mötte Maud och
Sabi när jag var ute
med hundarna vid
lunchtid. Nu är det
bara 5-6 dagar kvar
innan hon lämnar El
Campello för gott.
Hon ska ge mig några
svenska böcker, sa
hon. Kanske jag/vi
går dit i kväll
eller i morgon för
att hämta dem? Nästa
vecka har hon
tydligen fullt
program med de sista
förberedelserna. Ja,
det är ett stort
steg hon tar, som
emigrerar till ett
land hon inte ens
besökt tidigare -
och som ligger så
pass långt bort. Men
jag önskar henne
förstås lycka till i
Senegal.
Från det ena till
det andra. I dag är
det 23:e dagen på
min förkylning. Jag
är mycket bättre,
men hostar
fortfarande då och
då och det känns som
om jag inte riktigt
kan fylla lungorna
med syre. Håller det
i sig så får jag väl
gå upp till
läkarstationen och
kolla så att inget
har tillstött. Det
är bättre att gå en
gång för mycket än
för litet. Fast
hosta kan ju hålla i
sig uppåt 8 veckor
utan att det behöver
vara något. Men jag
erkänner att jag
börjar bli lite
trött på det nu.
Rösten låter så
ansträngd när jag
talar, nästan lite
gnällig - fast jag
inte känner mig så.
(Jag är illröd i
halsen.) Nåja,
förkylning är en
världslig sak och
inget att hänga upp
sig på.
Klockan har hunnit
bli 16:30 och
internet är precis
lika segt hela
tiden. Jag tror att Telefonica-teknikerna
slutade jobba kl 14
och börjar först på
måndag morgon igen.
Det innebär att jag
får försöka klara
mig utan internet i
helgen.
Framåt klockan 17:15 ska jag
skjutsa Eva & Larzan
till flygplatsen.
Det är dags för dem
att återvända till
den kalla mörka
nord.
Förhoppningsvis får
de i alla fall
varmare inomhus än
vad vi har här. (Vi
har 16 -17º om vi
inte sätter på extra
värme, men de nya
elementen står ännu
kvar i sina
kartonger. Linda och
jag virar in oss i
var sin pläd när vi
sitter och läser.)

Klockan har hunnit
bli 19. Linda och
jag sitter och
läser. Internet är
fortfarande alldeles
för långsamt för att
kunna skicka ut de
här raderna på
nätet. Jag ska gå
ner till ett av de
två internetställena
här i huset och
fråga om jag kan
koppla upp mig där
en liten stund. (Mot
betalning givetvis.)
Jag har för mig att
man kan koppla in
sin egen dator på
det ena stället, men
inte på det andra.
(Har dock glömt
vilket.) Om jag inte
kan koppla in min
dator så kan jag
inte uppdatera för
de har inget
ftp-program på sina,
och då hjälper det
inte om jag tar med
den här sidan på ett
USB-minne. Kan ni
läsa de här raderna
i kväll så gick det,
annars inte.
Det funkar! Det var
det allra närmaste
stället. Bra att
veta. Är allt lika
segt i morgon
(vilket jag
förmodar) så kan jag
gå dit i morgon
kväll igen, och
skicka ut
ytterligare några
rader på webben...
PS:
Nu har jag läst ut
boken
Hyptnotisören.
Den var spännande
ända till de allra
sista sidorna. Det
känns nästan lite
tomt nu när boken
plötsligt tog slut,
jag sträckläste på
slutet. Men innan
jag börjar på en ny
så måste jag
bearbeta denna. Jag
gör alltid så att
jag går och tänker
någon dag på en bok
som jag har läst,
eller film som jag
har sett. Jag
återupplever
handlingen, minns
vissa detaljer,
tänker mig in i
situationen - tänker
på vad jag skulle ha
gjort om jag var en
av huvudpersonerna
etc. Jag skulle
aldrig kunna se två
filmer direkt efter
varandra, eller
börja läsa en ny bok
direkt när en annan
har tagit slut. Jag
lever mig alldeles
för mycket in i
handlingarna för att
kunna ta dem så
ytligt.
Jag tycker mycket om
böcker! De ger mig
insyn i så många
olika världar som
jag annars inte
skulle känna till.
Därför behåller jag
gärna alla de böcker
som jag har läst (i
alla fall alla dem
som jag har tyckt om
att läsa). Jag
tittar emellanåt på
bokryggarna -
och minns.
Konsekvensen blir
förstås att alla
väggar är fulla av
bokhyllor, och som
en följd därav har
jag ganska svårt att
få plats med alla
mina andra saker...
Nu ska jag ut med
Bonnie. (Stella
kissar ändå inte ute
så här sent, inte
när det är kallt
ute, så hon får
stanna hemma så
länge.) Sen är det
sovdags för oss
alltihopa.
13-12-01:
I dag är det första
advent. Jag måste
säga att det är
lättare att få den
rätta adventskänslan
i Sverige. När solen
skiner och palmerna
vajar utanför
fönstret så känner
jag inte samma behov
av att tända ljus.
Jag väntar med att
packa upp
adventsljusstaken,
och adventsstjärnan,
tills Ulf kommer ner
igen.

Ute blåser det
rejält, och det är
100% regnrisk (0,2
mm väntas), men än
skiner solen. Jag
har hängt första
omgången tvätt
(lakanen från
dubbelsängen) på
tork på balkongen.
Men för att
torkställningarna
inte skulle blåsa
omkull fick jag
lägga stenar längst
ner. När jag tog
fram stenarna (som
jag har i en hög på
en rullplatta, och bl
a lägger i krukorna
till de större
växterna när det
blåser mycket)
hittade jag en liten
geckoödla där. Jag
lät ödlan ligga kvar
med några stenar
kvar som skydd. Den
får gärna bo på min
balkong, men jag
vill helst inte ha
in den i köket.
Dagens mätresultat
var så långsamt att
jag inte kunde mäta
det via
Bredbandskollen! Jag
kunde nämligen inte
ens ladda ner deras
webbsida. Suck!
Annars hade jag
planerat att lägga
in bilden här
nedanför... Tja, om
ni ska få veta vad
som händer hos oss i
dag, så måste jag
besöka den närmaste
locutorian
(internetstället) i
kväll igen. I
morse hade vi
tillgång till
internet (men med
nästan ingen
hastighet alls), nu
(12:25) har internet
helt försvunnit...
Tja, det blåser ju
ute...

Vov på er! I dag
blåser det
vov-mycket ute. Men
vi gick ut en
luktrunda ändå. Vi
hade våra vindtäta
jackor på oss, så vi
frös inte.

Vi hade knappt
hunnit kissa innan
vi mötte Kiko. Jag
hälsade lite avmätt
på honom, bara för
att jag är lite
trött på att han är
så barnslig jämt.
Men sen ville han
hälsa på Stella.

Hon backade först
lite. Bara för att
han är lite
framfusig. Men sen
fick han lukta
henne, där ni vet, i
alla fall.

Matte pratade en
stund med Kikos
matte, men sen så
gick vi vidare.
Vågorna sprang så
vov-fort i dag att
dom kom ovanligt
långt upp på
stranden, ända till
stenarna.

Det tittade vi på en
stund. Fast sen
tittade vi åt andra
hållet. Ja, för där
gick flera hundar.
Några små som vi
känner, och några
stora som vi helst
inte vill lära
känna. Nä, för såna
stora kan man ju
inte umgås med.



Fast sen kom jag på
att det var
lunchdags. Och då
blev jag vov-hungrig
och ville bums hem.
Inte för att jag får
mycket mat
nuförtiden. Nä,
matte ger mig bara
bantningsmat
(torrfoder
dessutom). Hon är
vov-orättvis alltså.
Ja, för jag har
minsann sett hur hon
själv vräker i sig
nu när Linda är här.
Matte har till och
med ätit
choklad. Mycket
choklad! (Såna där
mörkbruna bitar som
är giftiga för oss
hundar.) Så nu
behöver hon
verkligen banta! Jag
behöver ju bara gå
ner två hekto jag,
men matte behöver gå
ner allra minst
några kilon. Men hon
verkar vara för dum
för att förstå att
det är hon som borde
äta bantningsmaten.
Det står visserligen
på påsen att det är
för hundar. Men det
är väl inte så
kinkigt. Om matte
hade ätit min
bantningsmat så
kunde jag ha ätit
upp hennes
kycklingfilé i
stället. Men min
matte är tyvärr vov-svår att
uppfostra, så det är
inte lätt att få
henne att lyda. Ja,
vov-voff då!
Internet återkom med
samma låga, näst
intill obefintliga,
hastighet. (Eller
långsamhet borde man
kanske säga?) Men
jag uppskattar att
jag åtminstone kan
skicka och ta emot
mail.
Mätningsresultat nu
klockan 16:42:

Förresten så har vi
inte fått något regn
än, fast det
fortfarande står
100% regnrisk på
väderleksprognosen.
I morgon ska det bli
soligt här!
PS:
Plötsligt ,nu på
kvällen strax för
klockan 21,
upptäckte Linda att
vi har normal
tillgång till
internet igen. Så
den här raden
skickar jag ut på
nätet hemifrån.
Hoppas att felet är
lagat nu, så det
inte bara är en
tillfällig
förbättring av
hastigheten det här.
Kvällens mätning
visar:

Det är visserligen
inte 10.0 / 10.0 men
bra mycket bättre än
för några timmar
sedan! Jippie!
13-12-02:
Det verkar som om
vår internetåtkomst,
och hastighet, åter
är som de ska:

Skönt! För det är ju
bara att konstatera
att jag är väldigt
beroende av
internet. Inte så
att jag sitter vid
datorn hela dagen,
men jag vill kolla
mina mail både
morgon och kväll,
och jag vill skriva
några rader här på
min blogg. Trots
allt är det ju
oftast min enda
kontakt med mina
nära, kära och alla
er andra. Bor man
utomlands, som jag,
så är internet en
viktig del av
vardagen. Jag kan ju
aldrig "titta inom"
och prata en liten
stund - tyvärr. Jag
saknar förstås den
biten ibland - att
kunna umgås på
riktigt (IRL som
ungdomarna säger).
Det blir inte
riktigt detsamma "på
spanska" eftersom
jag ännu inte
behärskar språket.
Jag kan ännu bara
tala om ytligare
ting, och aldrig
säga allt jag
egentligen vill
säga. Och inte
förstår jag allt vad
mina spanska vänner
säger heller.
Nyanserna och
detaljerna
försvinner...
I dag skiner solen,
jag hostar bara
lite, och jag ska ta
rätt på de fem
maskiner tvätt jag
tvättade i går. Sen
får vi se vad vi
hittar på. I morse
fick vi veta att
Linda bara kan
stanna den här
veckan ut. Hon
börjar ju sitt nya
arbete som
distriktssköterska i
Ängelholm på
nyårsdagen, men ska
få gå bredvid några
dagar innan dess. I
morse fick Linda mail
om att de dagarna
kommer att bli nästa
vecka, måndag -
onsdag. Så just nu
sitter hon och bokar
en flygbiljett till
Kastrup på söndag
förmiddag. Jag hade
så gärna haft henne
kvar här längre, men
det är klart att
jobbet måste komma
först. Och faktum är
att Linda är här
hela 25 dagar (exkl
resdagarna), så jag
kan ju inte klaga.
Jag är så glad över
att få ha henne här
så pass länge!
Jag har glömt att
berätta att när jag
gick ner på
locutorio Dany
så fick jag låna
deras
internetuppkoppling
helt gratis (normalt
är minimiavgiften 50
cent ≈ 4:43),
så det var ju
jätteschysst!
PS:
Jag gallrar kläder,
och gallrar kläder,
och gallrar kläder.
Nu är det bara 1½
garderob kvar att gå
igenom. Jag har inte
gallrat bort drygt
50% som jag tänkte,
men minst 25%. Linda
har tagit ett dussin
plagg (det är för
den skull jag passar
på just nu, vi har
ju samma storlek).
Jag har sprungit upp
och ner i trappan
hela dagen
(garderoberna är här
nere, men jag
sorterar i
vardagsrummet) så
jag börjar bli trött
nu. De utgallrade
kläderna ska
Mari-Paz och Alicia
få titta på, ifall
de vill ha något
plagg. Resen ska jag
ge till en kvinna,
som Alicia känner,
som ger kläderna
till behövande i
Alicante. Det känns
bra om någon annan
kan ha nytta av det
som jag gallrar ut.
Två gånger har jag
lånat Lindas
astmamedicin (Bricanyl)
och inhalerat.
Precis som hon, så
har jag
infektionsutlöst
astma. Det känns
mycket lättare att
andas när jag har
inhalerat medicinen.
Det är svårt att
springa i trappor
när luften inte
räcker till. Jag
borde förstås gå
till läkarstationen
den här veckan (helst
i morgon) och be om
egen medicin. (Jag
slängde min gamla
när datumet var
utgånget på den. Det
är ju bara i samband
med förkylningar som
jag får astma.
Annars slipper jag.)
Nu ska vi ha te-paus,
Linda och jag, sedan
fortsätter jag med
gallringen.
PS2:
Jag fick mail från
Irja i dag (hon som
köpte Bonnies dotter
Nova¹). De köpte
ytterligare en hund
i slutet av
sommaren, en
bullterrier. Irja
skickade med två
foton. Ett foto när
Yori (som hunden
heter) nyss hade
flyttat hem till
dem. Då var Yori och
Nova nästan lika
stora, På nästa foto
ser ni att han har
vuxit en del. Han
väger nu drygt 20
kilo mer än Nova.
Men hundarna trivs
bra tillsammans!
Från början var det
Nova som bestämde,
men jag vet inte om
det fortfarande är
så.

13-12-03:
Vädret är lite
tveksamt i dag. Det
är ganska molnigt,
och risk för regn,
men då och då tittar
solen fram mellan
molnen. Temperaturen
är nu på förmiddagen
bara 15º. Först tog
jag ett foto rakt ut
genom köksfönstret,
för det är så
vackert när man ser
bougainvillean i
förgrunden. Men på
det fotot blev
färgerna fel, så jag
gick ut på balkongen
och tog ett på
bougainvillean som
blommar så vackert
nu, och ett på
utsikten.


Även i dag lånar jag
Lindas Bricanyl för
att kunna andas lite
lättare.

Linda och jag har
stora planer för de
kommande dagarna, då
vi har tänkt hinna
ALLT och lite till.
Fast så är det den
lilla detaljen att
jag inte känner mig
i form. (Jag är
trött, och hostar
fortfarande.) Vi har
funderat på att åka
till Guadalest, och
till Ikea i Murcia.
Vi har funderat på
att gå på La Cova
och äta en god
middag. Vi har tänkt
gå långa promenader.
Vi får se vad som
kan bli av. Jag ska
i alla fall gallra
klart i garderoberna
i dag. Fast jag
inser att jag måste
gallra ytterligare
en gång (kanske till
våren) för att kunna
ha allt så prydligt
som jag vill ha det.
I natt, när jag låg
vaken och frös, kom
jag på att jag
fortfarande hade
mitt
silkesvadd-täcke. Nu
har jag bytt till
mitt vinterdun-täcke,
så nu ska jag inte
behöva frysa mer.
Vintern kom så
plötsligt i år, och
dessutom några
veckor tidigare än
vanligt, så jag hann
inte med. Förresten
har jag sett
rubriken ¿Dónde
está el otoño?
(Var tog hösten
vägen?) i spanska
tidningar. Först var
det sommar, och
sedan - från ena
dagen till den
andra, blev det
vinter.
Dagstemperaturerna
kring 22 - 25º sjönk
helt plötsligt till
14 -17º. Visst
märker vi skillnad!
MariPaz mailade mig
just ett par färska
foton på sina
husdjur: hunden
Lluna och katten
Panchito (den lille
kattungen som hon
tog hand om). Lluna
och Panchito har
blivit goda vänner
och leker med
varandra.

Den lille katten har
vuxit rejält, och
ser så frisk ut nu!
Han har haft tur i
livet. Från att ha
varit vildkattunge
med osäker framtid,
till att få bo hemma
hos djurvännen
MariPaz. Det är en
söt katt!

13-12-04:
Nej, med
vinterdun-täcke i
sängen så fryser jag
inte alls. Jag
svettas nästan...
Hela gårdagen gick
åt till att rensa
färdigt i
garderoberna. Hela
Ulfs säng är nu
fylld av högar med
kläder som jag ska
ge bort, och på
golvet står två
kassar med skor. Det
känns bra att ha
gallrat ut så pass
mycket. Några plagg
var felköp redan
från början, andra
har jag kanske bara
använt några få
gånger per år. Jag
kan ju inte behålla
dem av den enda
orsaken att de är
snygga och/eller
passar, när jag har
så ont om
förvaringsutrymmen.
På morgonpromenaden
mötte jag Maud. Hon
och Tamba håller på
att förbereda det
sista inför resan.
Det är ju i morgon
förmiddag som de ger
sig iväg. De kör
härifrån till
Marocko där de får
vänta tre dagar vid
gränsen för att få
visum för genomresa,
sedan vidare till
Mauretanien där de
får vänta en dag på
visum. När hon sedan
kommer fram till
Senegal så ska hon
söka permanent visum
där. Det är många
papper som ska
fyllas i när man
emigrerar! Från El
Campello till Mbour
i Senegal är det
ungefär 390 mil! Jag
hoppas att resan
kommer att gå bra,
och att Maud kommer
att bli lycklig i
Senegal.

Ute skiner solen och
himlen är klarblå.
Linda och jag
planerar att vara
ute så mycket som
möjligt i dag. Men
min astma förhindrar
dock att jag
springer maraton
(eller går raskt
längre sträckor)...
Det verkar förresten
vara astman som gör
att jag hostar -
inte tvärtom.
PS:
Vi har haft
underbart väder i
dag, och 18º varmt i
skuggan. Vi bytte om
till shorts och
kortärmat, och gick
en tre timmar lång
promenad med
hundarna. (Vi
behövde bara bära
dem ett par hundra
meter...) Först gick
vi ner på
strandpromenaden och
där mötte vi Maud
och Sabi,
förmodligen för
sista gången. Det
kändes lite
vemodigt.

Vi gjorde sällskap
en stund längs El
Paseo, men sedan
skulle Maud hem (för
att fortsätta med
alla förberedelser)
och vi gick vidare.
Vi gick ovanför
hamnen, förbi Pueblo
Español och sedan
ett varv i det fina
villakvarteret
Llop Mari, längs
återvändsgatan
Avenida de Cova del
Llop Mari. Det
är ett stort
inhägnat område med
bom för vägen och
endast en smal
passage in för
fotgängare. Vid
infarten finns en
stor skylt som talar
om att man inte får
kasta skräp och inte
ha lösgående hundar
med sig.

I Llop Mari ligger
det bara stora fina
villor - med stora
fina trädgårdar.
Villorna är alldeles
för stora och lyxiga
för att tilltala
mig, men en sådan
stor trädgård skulle
jag väldigt gärna
vilja ha.

Jag fotograferade
som vanligt några av
blommorna, d v s
sådana som hängde ut
över murarna. Vad
som växte innanför
gick nästan inte att
se.




Vov på er! Matte
tvingade mig att gå
vov-långt i dag.
Alldeles för långt.
Först la jag mig ner
på trottoaren - för
att matte skulle
förstå att jag
tyckte att jag redan
hade fått alldeles
tillräckligt med
motion. Och först så
trodde jag att hon
fattade. Ja för hon
tog upp mig i famnen
och bar mig en bit.
Men sen satte hon
ner mig igen. Och så
tvingade hon mig att
gå själv igen. Jag
gick med matte, och
Stella gick med
Linda.
Rätt som det var så
kom vi fram till en
brant trappa. Jag
kunde gå ner för den
alldeles själv, men
Linda fick bära
Stella.


När vi hade kommit
ner för trappan så
stod vi en stund och
tittade på utsikten.
Ja, matte tycker
mycket om att titta
på utsikter, och det
fanns ändå inget
intressant i
närheten att lukta
på, så jag tittade
jag också. Utsikten
var blå - och
luktade hav.

Fast sen så gick vi
vidare. Vov-långt
gick vi. Och vi
stannade bara en
enda gång, och
vilade, och drack
vatten. Voff-voff,
alltså! Det kan
aldrig vara bra med
så mycket motion...
Om ni vill se
skillnaden mellan
obeskurna palmer,
och beskurna palmer,
så titta på fotot
nedan. De beskurna
ser faktiskt mycket
prydligare ut. (Och
så riskerar man inte
att få ett palmblad
i huvudet när det
blåser.)

Eftersom gatan är
återvändsgata även
för fotgängare, så
gick vi samma väg
tillbaka och
därefter till bron
nära rondellen.

Därefter gick vi
vägen förbi
campingplatsen och
Aldi. Strax före
Aldi ligger Villa
Linda, och
framför denna så
passade jag på att
fotografera Linda.
(Skylten sitter till
vänster om grinden.)

Det var en jätteskön
promenad, men nu är
vi (alla utom Linda)
faktiskt lite trötta
i benen. Det ska bli
lika fint väder i
morgon, och jag är
glad för Lindas
skull. Hon behöver
sol och värme! (Ni
också kanske?)
13-12-05:
Jodå, solen skiner
och himlen är
klarblå. Men på
tidiga
morgonpromenaden var
det bara 10º, och nu
(10:45) är det bara
15º. Själv har jag
ännu inte varit
utanför dörren i
dag. I morse hade
jag det nämligen så
lyxigt att Linda
gick ut med båda
hundarna, och jag
kunde duscha och
tvätta håret
innan jag klädde
på mig! (Annars
måste jag ju klä på
mig först och gå ut
med Bonnie, och
sedan klä av mig
igen för att duscha,
och sen klä på mig
en gång till -
vilket känns lite
bökigare. Men så är
det att vara
hundägare. Bonnie
ska ju inte behöva
hålla sig längre än
nödvändigt på
morgonen.)
Därefter har jag
dock varit hyfsat
flitig, och bl a
dammsugit lägenheten
samt klippt luggen.
Förresten så vägde
jag mig i morse. Det
var länge sedan
senast, och med tanke
på hur mycket (och
framförallt fel) jag
har ätit på sistone
så blev jag glatt
överraskad. Vågen
visade 51,0 kg och
25,6% fett. Jag
trodde att läget
skulle vara ännu
värre... (Jag har nu
några kilon, och
framförallt några
procent fett, att
bli av med.
Påfallande ofta
tycks det vara så...
Tids nog får jag ta
itu med det. Men
just i dag orkar jag
inte.)
Ni har tydligen
oväder i Sverige nu,
med klass 2-varning
för stormbyar
(stormen Sven) +
snöoväder +
inställda färjor,
bussar och tåg. Håll
er inomhus - om ni
kan!
Linda och jag
funderar på att gå
en lång promenad med
hundarna mitt på
dagen, för att sedan
gå till restaurang
La Cova och äta en
god middag.
PS:
Jodå, det blev både
promenad och La Cova.
Eftersom min käre
make är så
intresserad av mat,
så fotograferade vi
maten på La Cova.

Till förrätt valde
både Linda och jag
potatis- och purjolöks-soppa.
Den var verkligen
supergod! T o m
godare än
efterrätten, vilket
inte säger lite.

Till huvudrätt valde
Linda lamm (med
stekt potatis) och
jag valde fisk
(Merlusa) i räksås
(med potatismos).
Bådadera var gott,
men inte det godaste
vi ätit.

Till detta
serverades
grönsaker.

Till efterrätt valde
vi en sorts
chokladkaka med
körsbär i. Den var
god! Maten är alltid
fint upplagd, och
det är ju onekligen
så att man "äter med
ögonen" också.

Det var ganska
mycket folk på La
Cova, men vi kunde
ändå äta i lugn och
ro. Efteråt gick vi
en promenad. Det
gäller att passa på
när himlen har den
här färgen!

Vi gick förbi
hamnen, och tittade
en stund på de många
stora fiskarna.


Därefter gick vi en
bra bit längs El
Paseo.

Och där mötte vi
Maud och Tamba! De
var precis på väg
därifrån för att åka
bil in till
Alicante. Hade vi
gått förbi 10
minuter senare så
hade vi missat dem.
Här nedan ser ni
Mauds nya bil,
inköpt inför
Afrika-färden. Den
är stor, säker och
har fyrhjulsdrift.
(Mannen till höger
på fotona kör dem
bara in till
Alicante. Där ska en
man från Senegal ta
över ratten.) Men i
natt ska alla sova
på hotell i
Alicante, så att de
är utvilade när de
startar sin långa
resa. I dag har de
ju sprungit upp och
ner i trappor och
fyllt bilen med
sådant som de ska ha
med sig. (Mauds
flyttlådor är
däremot redan
ivägskickade.)

Jag hjälpte Sabi på
med säkerhetsbältet.
Han var så ivrig att
få följa med. De
kommer att sitta
bekvämt i baksätet,
medan Tamba och
chauffören sitter
fram. (Eftersom
rutorna är svagt
tonade så känns det
även säkrare så, för
då syns bara de
afrikanska männen
och ingen vit
kvinna.)

Jag önskade Maud
lycka till på
färden, och i sitt
nya hemland, och
därefter vinkade vi
farväl! Det kändes
lite vemodigt - men
Maud verkade glad över att
äntligen vara på
väg.

De ska ta färjan
över till Afrika där
det är kortast
färdväg (ca 2
timmar), jag
uppfattade tyvärr
inte namnet på
staden. Sedan ska de
köra längs kusten
genom Marocko,
Västsahara och
Mauretanien innan de
kommer fram till
Senegal. Där ska ett
färdigt visum ligga
och vänta på Maud.
Ja, det blir säkert
en spännande resa,
med mycket att titta
på längs färden.
I går kväll satt jag
och läste i mina
nyaste
heminredningstidningar.
I ett reportage
hittade jag den här
roliga idén:

Tänk så spännande
det skulle vara, om
man som barn kom på
besök hos någon och
hittade en sådan här
liten dörr. Så
mycket fantasi som
kan sättas i
rörelse! Ja, även
hos oss vuxna som
har barnasinnet
kvar... Jag tycker
om små oväntade
detaljer som får en
att haja till (och
le).
PS2:
Den här önskelistan
till tomten vill jag
inte undanhålla er.
Det är säkert många
kvinnor (inkl
undertecknad), och
en och annan man,
som gärna kopierar
önskelistan rakt
av...

13-12-06:
I dag är det helgdag
här, Dia de la
Constitución
"konstitutionsdagen".
Precis som i går
skiner solen från en
klarblå himmel, men
det är lite kyligt i
luften (15º nu
10:45). Jag har
tvättat en maskin
som nu hänger på
tork på balkongen.
Vi har ännu inte
hunnit planera
dagen, men ut och gå
ska vi förstås. I
går på förkylningens
28:e dag, tyckte jag
äntligen att det
kändes som om den
skulle börja ge med
sig. Jag tror att
det har vänt nu för
jag känner mig
bättre än i förrgår,
om än långt ifrån
bra. Men går det
bara åt rätt håll
så... Jag som
slipper både
vinterstormar och
allvarliga sjukdomar
ska verkligen inte
klaga.
MusiCure (http://www.musicure.com/)
har kommit ut med
ett nytt album:
Moonlight & Nature
Meditation.
.jpg)
Jag har provlyssnat
lite, och precis som
tidigare album låter
musiken härligt lugn
och avslappnande.
Det är precis sådan
musik som jag
behöver lyssna på
för att må bra.
(Annars föredrar jag
tystnad,
fågelkvitter och
vågskvalp.) Här kan
ni provlyssna:
http://www.musicure.com/product.asp?product=161.
Jag har berättat om
deras musik
tidigare, och om ni
tittar ganska långt
ner i indexspalten
(längst till vänster
på min webbsida),
så hittar ni en flik
som heter MusiCure
där ni kan läsa mer.
I går var MariPaz
här och plockade åt
sig en hel
shoppingkärra av
mina utgallrade
kläder. Det är
roligt när någon
annan kan få glädje
av det jag inte
längre behöver. I
morgon ska Alicia
komma och titta.
(Och sen ska resten
gå till behövande.)
På bloggen Dog
News (http://dognews.se/
) hittade jag
följande tips på hur
man kan träna sig
inför ett valpköp:
Går Du i valpköpar-tankar, träna då på detta några veckor innan du bestämmer Dig…1. Häll ut pölar av kall äpplejuice på golvet och mattorna, och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.
2. Gå till jobbet i ett par sockor, där du strimlat tådelen i en mixer.
3. Gå ut i regnet direkt efter det att du vaknat och säg, ”duktig valp, skynda dig nu, kissa och bajsa nu. Sluta lek med kopplet, kom igen nu…..”
4. Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt hår till ljusa kläder. Lägg också i några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.
5. Lek apport med en våt tennisboll.
6. Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut med vägen.
7. Vält ut en korg med nytvättad tvätt på golvet.
8. Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du skall få gäster.
9. Hoppa ur din favoritfåtölj när din favoritserie närmar sig slutet och skrik, ”Nej, nej, inte där, det där skall du göra ute!”. Missa slutet av din favoritserie.
10. Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på kvällen.
11. Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.
12. Slå sönder din fjärrkontroll med en hammare.
13. Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en föraning hur det känns när din valp somnat i ditt knä…….
Ja, alla sätt är bra utom de dåliga... Och helt klart är det värt besväret att ha en egen hundvalp!!! Det ger SÅ mycket!

PS:
Nu har vi gått en
lång skön promenad.
Det är bara 17º i
skuggan, men varmt
och skönt i solen.


Vov-vov på er! I dag
gick vi en lång
luktrunda. Jag
hittade vov-många
intressanta dofter,
fler än Stella
hittade. Men så har
jag ju en mer tränad
nos.

Sen verkar det
nästan som om mattes
nos är känslig för
vissa dofter.
Choklad till
exempel. I alla fall
så ville hon att vi
skulle stanna på
Valor för att fika.
Jag tittade i
matsedeln, men dom
har nästan bara
glass och choklad
och sånt, så jag
beställde inget. Ja,
matte säger att
Valor är en
chokladfabrik - så
det är därför dom
bara har sånt.

Linda beställde en
kula chokladglass,
och matte beställde
varm choklad med
vaniljglass i.

Det luktade ganska
gott, men jag vet ju
att choklad är
vov-giftigt för
hundar. Eftersom jag
är en så vov-klok
och duktig
hundmamma, så sa jag
till Stella - att
hon ska akta sig för
choklad.

Fast Stella och jag
fick smaka en bit av
Lindas runda kex.
Och det var gott.
Och sen fick vi
smaka var sin liten
sked vaniljglass av
matte. Och det var
också gott. Nästan
allting smakar
liksom godare när
man är på
restaurang, tycker
jag. Annars tycker
jag egentligen mest
om oxfilé.

Och sen så satt vi
länge och solade,
och spanade på
hundar och människor
som gick förbi.
Vi satt hela tiden i
mattes knä, Stella
och jag. Och matte
sa att vi skötte oss
exemplariskt. Och
det gjorde vi. Hela
tiden! Fast sen så
gick vi hem. Ja,
vov-då!
PS2:
I Helsingborg har
Strandvägen svämmat
över. Men en
plikttrogen
busschaufför kör
förstås sin runda
ändå...




Bilderna ovan är
skärmdumpar från en
filmsnutt som ni
hittar här:
http://www.expressen.se/tv/kvp/ar-man-dum-pa-riktigt-eller/
Tyvärr framgår det
inte hur det gick
sen. Klarar en buss
verkligen av att
köra i så djupt
vatten?
13-12-07:
I dag har vi haft
fullt upp, Linda och
jag. I förmiddags
ringde Anette och
Håkan som har köpt
Mauds lägenhet. De
ville fråga om några
saker. Jag sa att
jag skulle kontakta
dem senare under
dagen. För precis då
kom Alicia och
hennes syster och
tittade på mina
utgallrade kläder.
Sedan åkte Linda och
jag på shoppingtur
innan affärerna
stängde. Vi
avverkade raskt
Sprinter, Kiabi och
Carrefour. (Vi
stressade för att
inte hundarna skulle
få vänta alltför
länge på nästa
promenad.) Linda
köpte några snygga
tröjor och jag köpte
en rosa fleece-väst.
(Jag använder
fleece-västar hela
vinterhalvåret, och
har i många andra
färger - men rosa
hade jag inte. Det
var en av de ytterst
få saker som stod på
att-köpa-listan när
det gäller kläder.
Eftersom jag inte
vill ha fler plagg
än jag har nu, men
gärna färre, så
gallrade jag genast
ut en annan
fleece-väst som jag
aldrig har tyckt om
färgen på.)
Därefter gick vi en
promenad med
hundarna, och
passade på att ringa
på hos Anette och
Håkan när vi
passerade. De visade
sig vara väldigt
trevliga båda två,
och hon är
specialpedagog som
jag. Vi pratade
ganska länge. De har
också hund (en
dvärgpudel). De har
köpt lägenheten som
semesterlägenhet,
och kommer ner till
påsk nästa gång. Vi
bytte mail-adresser,
och beslöt att hålla
kontakten. Vi är ju
inte så många
svenskar här i El
Campello, och det är
alltid trevligt att
kunna tala svenska
någon gång
emellanåt. De kan
förmodligen ha nytta
av mig (och min
kännedom om El
Campello) till att
börja med. (Jag
tipsade om Paco i
dag, för de har
stopp i
köksavloppet.)

Och nu har Linda
packat sin väska
eftersom hon åker
tidigt i morgon
bitti. Vi ska köra
härifrån redan
05:30. Det känns
förstås vemodigt att
hon ska ge sig av,
men jag har trots
allt fått rå om
henne i hela 25
dagar - och så länge
har sällan vuxna
barn tid att umgås
med sin mamma. Det
har varit SÅ roligt
att ha Linda här!
13-12-08:
Solen har ännu inte
gått upp, men himlen
börjar rodna nu
(07:25). Våra
väckarklockor ringde
klockan 05 i morse,
och en halvtimme
senare var vi redo
att köra till
flygplatsen. Där
lämnade jag Linda
klockan 06:05 och
körde ensam hem
igen. Lindas plan
ska inte starta
förrän 08:00 (det
första som startar
från Alicante i
dag), men man ska ju
vara på flygplatsen
två timmar i förväg.
Linda hade frukost
med sig i en
plastpåse. Själv
drack jag te när jag
kom hem. Jag har
ännu inte gått ut
med hundarna, men
ska så snart solen
tittar fram. (Stella
vägrar gå själv när
det är mörkt ute,
och Bonnie tycker
att det är onödigt
att gå ut för
tidigt...)

Stella har redan
letat ordentligt
efter Linda. Hon gav
sig inte förrän jag
lyfte upp henne på
gästsängen. Nerifrån
kunde hon ju inte se
att den var tom. Hon
blev väldigt
besviken när hon
konstaterade att
Linda inte var där.
Ja, vi kommer att
vara tre som saknar
Linda jättemycket
här! Men jag har
förstått att både
Jenni och Robert har
saknat henne när hon
har varit här, så de
blir förstås glada
att hon återvänder
till Skåne.
(Precis i dag har
jag varit förkyld i
31 dagar = en hel
månad. Det är en
rysligt seg
förkylning det här -
eller också är mitt
immunförsvar inte så
effektivt som det
borde vara. Fast jag
är bättre! Och Linda
lämnade sin Bricanyl
så jag kan inhalera
om jag behöver.)
PS:
Lindas plan lyfte
08:04 och är nu på
väg mot Kastrup, där
det beräknas landa
11:22. Planet gick
för långt ut över
havet för att jag
skulle kunna se det
från balkongen.



Strax efter
soluppgången gick vi
dagens första promenad
- Bonnie, Stella och
jag.


Det ser ut att bli
en solig och fin dag
här i El Campello.
Linda är på väg mot
sämre väder...



Nu står det att
planet ska landa
först klockan 11:27.

Nej, jag sitter inte
och tittar på
flightradar hela
tiden - jag håller
på att tvätta de
lakan och handukar
som Linda använde,
och jag har bäddat
gästsängen etc. Ja,
nu är gästsängen
redo för att ta emot
nya gäster, men jag
är det inte än. Jag
måste bli frisk
först...


Och nu är den
beräknade
landningstiden
återigen ändrad till
11:22. Linda närmar
sig Kastrup.


Enligt norska
väderlekstjänsten så
är det +4º, frisk
bris och regn på
Kastrup...


På Kastrups webbsida
står det att planet
landade 11:22.
Och här piper
tvättmaskinen precis
för att berätta att
tvätten är
klar, så nu ska jag
hänga den på tork på
balkongen.
PS2:
Linda har mailat att
resan gick bra, och
att hon är tillbaka
i ett kallt Sverige.
Här skiner solen och
vi har nu 17º. Det
var så skönt när vi
gick vår
mitt-på-dagen-promenad.
(Fast det var trångt
på El Paseo eftersom
det är söndag.) På
väg ut så mötte jag
grannen under och vi
diskuterade
vattenskadan. När
det regnade
härförleden så rann
det som vanligt
vatten ner i sängen
som står under. (Jag
förstår inte varför
de inte lägger skydd
över sängen när de
inte är här.) Både
de och jag är trötta
på att inget av
försäkringsbolagen
tar sitt ansvar.
Något måste ju
göras, och det blir
bara dyrare om man
väntar. (Och jag
vill helst inte att
de river upp mitt
balkong-golv just i
julhelgen...)
Nu har jag satt
Provado-pinnar i
alla mina krukväxter
igen. (Det var sex
veckor sen senast.)
Ohyran tycks vara
borta från nästan
alla växterna, så
det här blir
förhoppningsvis
sista gången som Provado behövs (utom
möjligen i någon
enstaka kruka).
PS3:
MusiCure har gjort
en passande film
till (och med) ett
av sina musikstycken
(Upstream):
http://www.youtube.com/watch?v=3PnV88MuncA
PS4:
Maud ringde nyss
(20:20) och
berättade att färjan
snart är framme i
Marocko och att de
ska sova på hotell i
Tanger i natt. (De
startade inte färden
från Alicante förrän
i morse, för Maud
orkade inte
tidigare.) Hon lät
glad och
förväntansfull. Jag
önskade henne lycka
till på den
fortsatta färden.
13-12-09:
Jag tror att det var
från staden
Algeciras som
Maud och hennes
vänner tog färjan i
går. Det är en stor
hamnstad där de
flesta som kör bil
mellan Spanien och
Marocko passerar.

I morse var solen
betydligt
motvilligare. Men så
var (och är) det en
massa moln på
himlen. Vi väntar
växlande molnighet
nu på förmiddagen,
och molnigt i
eftermiddag. Så här
års kan man inte
begära klarblå
himmel sju dagar i
veckan, inte ens i
Spanien. (Men än så
länge är det mer sol
än moln.)

Jag har ringt hem
till snickaren (som
ska hjälpa mig att
sätta fast
vägghyllorna igen,
montera de nya
elementen och ett
par småsaker till).
Även den här gången
svarade hustrun.
Snickaren var inte
hemma just nu, men
hustrun lovade att
han skulle ringa mig
senare. Hoppas han
ringer i dag!
PS:
Vädret blev bättre
än förväntat
(klockan är 14:20
nu), men jag vågar
inte gå utom hörhåll
från min fasta
telefon mer än korta
stunder - ifall
snickaren skulle
ringa.

Det är inte mycket
kvar av mina kära
pelargoner. Alltför
många dukade under i
kriget mot ohyran.
Jag är glad att jag
har några kvar i
alla fall. (Jag har
dessutom ytterligare
några på min
balkong, samt i sov-
och gästrummet.) Men
jag vill förstås
köpa några nya till
våren - för jag
tycker om att ha
många växter.

De rödvita
kartongerna, som
syns till höger på
vardagsrumsfotot,
innehåller de
omonterade
Econoheat-elementen.
Förresten fick jag
lägga undan mitt
vinter-duntäcke
igen. Det blev
för varmt. Nu
har jag mitt
sommar-duntäcke, och
det känns alldeles
lagom.
När jag nu skulle
överföra de här
raderna till nätet
så överskreds
tidsgränsen gång på
gång. Jag testade
hastigheten:

Hastigheten är
alltså lägre än vad
den borde vara, men
förmodligen ändå
tillräckligt bra för
att jag ska lyckas
överföra de här
raderna. Jag
försöker igen. Jodå,
nu gick det.
PS2:
Grannen under kom på
besök nu i kväll.
(De som har
vattenskadan i sitt
innertak.) De hade
återigen ringt till
vår comunidads
försäkringsbolag,
och sitt eget - men
dessa säger att det
är mitt
försäkringsbolag som
ska ombesörja
reparationen av
skadan, samt betala.
Men jag fick ju
skriftligt avslag
från mitt
försäkringsbolag.
Grannen fick nu
namnet på mitt
försäkringsbolag
(samt kopia på
avslaget) så att
deras bolag kan
ringa och prata med
mitt. Jag hoppas att
det löser sig
snarast. (Jag
föreslog att grannen
skulle flytta undan
sängen så länge,
eller lägga skydd
över, eftersom vi
inte vet när det
regnar härnäst. De
bor i Murcia och är
bara här ibland på
helgerna, så det
märker först efteråt
om det har regnat.)
Ja, suck! Jag hoppas
att jag får hjälp av
grannen, eller
administrationen,
att överklaga det
här med
försäkringen. På
svenska vet jag
precis hur jag ska
ställa frågorna, och
vad jag ska säga
själv - men inte på
spanska. Dessutom
kan jag läsa även
det finstilta i
försäkringsvillkor
skrivna på svenska,
men i de spanska
förstår jag bara
huvuddragen.
(Villkoren är på 34
A4-sidor, men jag
har inte fått nya
för i år.)
Jag är fortfarande
väldigt trött p g a
den här långdragna
förkylningen, och
jag blir ännu
tröttare av sådana
här bekymmer. Och
inte har snickaren
ringt heller...
Nåja, i morgon
kommer en ny dag.
Kanske saker och
ting löser sig då?
Vattenvisan:
Dripp dropp dripp
dropp, dripp dropp
dripp dropp.
Vad är det som
regnar
på våra paraplyn?
Vad är det som snöar
ner från skyn?
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.
Dripp dropp dripp
dropp, dripp dropp
dripp dropp.
Vad är det i molnen
där uppe i det blå?
Vad är det som båtar
flyter på?
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.
Dripp dropp dripp
dropp, dripp dropp
dripp dropp.
Vad är det vi badar
och simmar i ibland?
Vad är det som
kluckar
emot strand?
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.
Dripp dropp dripp
dropp, dripp dropp
dripp dropp.
Vad är det som
fryser
och blir till snö
och is?
Jo, det tror jag nog
ni
vet precis.
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.
Dripp dropp dripp
dropp, dripp dropp
dripp dropp.
Vad är det man
fyller i kylar´n på en bil?
Vad är det som
droppar
ur en sil?
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.
(Text: Lennart
Hellsing. Musik:
Lille Bror
Söderlundh.)
Och här kan ni höra
Agnetha Fältskog &
Christian Ulvaeus
sjunga den:
http://www.youtube.com/watch?v=GrwSciLFrak
13-12-10:
Jag gick till mitt
närmaste
Sabadell-CAM-bankkontor
i dag för att öppna
ett sparkonto. Nu är
jag kund på kontoret
längst bort ("för där
kan de många språk")
så alla utlänningar
hänvisas dit.
Eftersom de ändå
inte kan svenska så
vill jag hellre gå
till det närmaste.
Dessutom har jag
större nytta av att
träna spanska än
engelska. Jag
förklarade att jag
vill ha ett
sparkonto med ränta
- men med fria uttag,
och där jag själv
kan flytta pengar
via internet
mellan mitt vanliga
konto och
sparkontot. Så kan
jag sätta undan
pengar de månader
jag inte har så
stora räkningar, och
sedan vid behov ta
av sparkapitalet om
räkningarna hopar
sig en månad. Om jag
sätter undan 500 €
per månad till
sådant som rör
lägenheten så bör
det täcka det
löpande. Kanske mitt
nya sparkonto är
klart på fredag.
Bankkvinnan skulle
höra av sig.
Förresten hade jag
med mig mitt
bankkort, mitt
spanska körkort (där
NIE-numret står),
samt mitt svenska
nationella ID-kort.
Jag borde tydligen
haft med mitt
originalpapper med
NIE-numret också...
Jag undrar om en
spanjor också måste
visa sina original
gång på gång?
Ännu (12:30) har
snickaren inte hört av
sig. Jag ska ringa
igen i eftermiddag.
Innan dess hoppas
jag få tag på Alicia
för att kunna lämna
de sista utgallrade
kläderna till henne.
Och sen har jag
minst 100 saker
ytterligare som jag
borde göra. Men jag
är fortfarande
trött, och hostar
(samt har lite svårt
att andas). Nåja,
poco a poco (≈
lite i taget) som
spanjorerna säger.
PS:
Lite har jag fått
gjort i alla fall.
Jag har kört bort
till Alicia med de
sista klädkassarna,
och så har jag
äntligen fått tag på
snickaren. Han
kommer på torsdag
förmiddag. Bra! Då
kommer elementen att
hinna komma på plats
innan Ulf kommer
ner. (Han kommer på
fredag kväll.) I
morgon eftermiddag
kan jag förbereda
inför snickarens
ankomst. Jag ska bl
a flytta en bokhylla
för att han ska
kunna komma till att
borra (ett av
elementen måste
sitta nära en
hylla), och så ska
jag bära upp den
höga trappstegen
från källarförrådet.
Vi har haft soligt
och fint här i dag,
fast prognosen
lovade mulet väder.
Tja, när det blir
fel åt det hållet så
är det ju bara att
tacka och ta emot.
Inte ens Stella har
frusit på våra
promenader.

Vov-vov alltså! Jag
måste ju skriva en
önskelista. Så att
matte vet vad jag
önskar mig i
födelsedags-present.
Ja, för jag fyller
ju fem år i morgon.
Det här önskar jag
mig:
fem stora portioner
oxfilé
fem portioner
kycklingfilé
en stor
leverpastej-tårta
vov-mycket hundgodis
två små kulor
torrfoder (om jag
inte blir mätt på
det andra)
två stora gnagisar
tre små gnagisar
några små söta
chihuahua-valpar
ett äkta
diamant-halsband -
fast inget koppel
(koppel är en
vov-dum uppfinning)
en rosa
vinter-klänning med
pälskant (fuskpäls
ska det vara - jag
är ju inte dum
heller)
att matte klappar
mig vov-länge på
magen
att matte bär runt
mig i famnen hela
dagen
att Stella ska sluta
retas bara för att
jag dansar runt när
jag vill ha mat
att Linda ska komma
tillbaka, och att
Jenni och Johan och
husse också ska
komma hit - bums
och så vill jag INTE
banta på min
födelsedag
Ja, det var nog det
viktigaste. Hoppas
att jag får
alltihopa! Ja, för
jag har varit så
snäll och duktig -
så det är jag värd!
Visst! Vov-vov då!
PS2:
När vi nyss gick
sena
kvällspromenaden,
Bonnie och jag,
försökte jag
fotografera
julbelysningen som
kom upp i fredags.
Det visade sig vara
jättesvårt! Det
första fotot blev
väl OK. (Jag använde
trots allt den lilla
enkla kameran.)

Men sen var det
stört omöjligt att
fånga de nya
blå-lila stjärnorna
på bild. Eftersom de
hänger på
lyktstolparna,
precis under
belysningen, så
ställer kameran in
bländaren efter det
starka ljuset, och
av stjärnorna ser
man inte mycket. I
alla fall blev inte
en enda nyans rätt.
(Jag försökte i alla
fall...)

För att spara pengar
så har El Campello
kommun i år valt att
sätta upp färre, och
framförallt mindre,
juldekorationer.
Därav de nya små
"stjärnorna" längs
San Bartolomé.
13-12-11:
Grattis på
5-årsdagen Bonnie!

Ute är det grått och
lite blåsigt. Det
ser inte ut som om
solen tänker titta
fram alls. Men vi
frös i alla fall
inte på
morgonpromenaden
(+14º). Det är inte
bara Bonnie som
firar i dag. Nej,
det är också tangons
dag: Día
Internacional Del
Tango.
Tangons dag
firas den 11
december varje år,
till en början med
som en nationell
tangodag i den
argentinska
huvudstaden Buenos
Aires, men efter
hand även som en
internationell dag
för den argentinska
tangon. Troligen
valdes detta datum
eftersom den berömde
tangosångaren Carlos
Gardel föddes på
denna dag (troligen
år 1890), och även
kompositören och
orkesterledaren
Julio De Caro (år
1899).

Det är väl fint att
just jag har en hund
som är född på
Tangons dag! Jo, jag
saknar tango ganska
ofta. Jag tycker
verkligen mycket om
att dansa tango! Jag
tänker ofta att jag
ska åka in till
Alicante en
lördagskväll för att
dansa, men så kommer
det en massa annat
emellan. Det betyder
inte att jag har
lagt tangoskorna på
hyllan - jag har
bara paus. (Fast jag
bör nog vänta med
att återuppta
dansandet tills muskel-inflammationen
på framsidan av mitt
högra underben har
läkt. När jag
anstränger benet så
får jag ganska ont
efteråt.
Tillräckligt ont för
att jag ska ha svårt
att sova på natten.
Eftersom
inflammationen har
varat i sju månader
nu, så
bör jag kanske rådfråga
doktorn.)

Grattis till mig!!!
Det är i dag som jag
fyller år. Fem år!
Så nu är jag ganska
gammal. Morgonen
började bra! Vi låg
kvar i sängen -
matte, och Stella,
och jag. Och matte
sa "Grattis på
födelsedagen Bonnie",
och sen klappade hon
mig länge på magen.
Det tyckte jag om.
Men sedan gick matte
upp och klädde på
sig, och sen så
tvingade hon ut mig
och Stella på
promenad. Fast det
var faktiskt bra att
vi gick en luktrunda
just i dag. För ni
kan inte ana en så
spännande lukt som
Stella och jag
hittade! Vi luktade
vov-länge på den.
Den var verkligen
intressant! Den
luktade som
hanhunds-kiss, fast
blandat med nåt
annat. Det är inte
ofta som man hittar
så spännande lukter
ska jag säga.

Men sen så gick vi
vidare. Då mötte vi
Rufo och hans matte.
Dom sa grattis till
mig. Fast sen så
gick vi hem för att
äta frukost.

Jag hade ju väntat
mig en STOR portion
oxfilé, så jag blev
faktiskt lite
besviken när vi bara
fick torrfoder. (Och
jag fick dessutom
bantnings-torrfoder.)
Fast sen, då fick vi
hundgodis också! Den
här goda sorten fick
vi:

Var sin hel bit fick
vi. Smask och drägel
så gott det var! Vi
åt upp dom så
snabbt, så matte
hann inte ens ta
fram kameran innan
dom var slut. Fast
jag fattar inte
varför Stella också
fick en bit. Hon
fyller ju inte år i
dag. Men matte sa,
att när människor
fyller år - då äter
dom inte upp hela
sin tårta själva,
utan dom bjuder på
sina vänner. Men jag
fattar fortfarande
inte varför hundar
inte kan äta upp
allt sitt godis
själva. Jag tycker
ju vov-mycket om att
äta.
Och sen, vet ni vad
som hände sen? Jo -
jag fick en
födelsedags-present!
Ett svinöra! Ett
vov-gott svinöra!
Ja, Stella fick
också ett. Vov
alltså! Smask och
drägel, alltså!

Men såna dyrbarheter
kan man inte bara
äta upp bums. Nej,
man måste gömma dom
först. Så att inte
nån annan hund
kommer och tar dom.
Stella gömde sitt
öra bakom kuddarna i
mattes säng. (Säg
inte att jag tänker
ta det sen!)

Men jag, jag hittade
på ett mycket
säkrare gömställe.
Jag sprang upp i
vardagsrummet och
gömde det bakom
soffkuddarna. Där
kan Stella aldrig
hitta det, och ingen
annan hund heller.
Nä, för det finns
vov-många kuddar i
soffan, och jag
tänker inte berätta
bakom vilken av dom
som jag gömde mitt
öra.

Förresten så har jag
fått grattis-mejl i
dag. Först fick jag
ett från min
storasyster Linda.
Så här skrev hon:
"Grattis på
födelsedagen Bonnie!
Hoppas att du får en
riktigt trevlig dag
med mycket god mat."
Det var väl
vov-trevligt
skrivet. Linda vet
att jag tycker
mycket om mat!
Och sen fick jag ett
grattis-mejl från
mattes kompis Lena.
Lena påminde om att
jag faktiskt har
firat alla mina
födelsedagar i El
Campello. Ja, utom
den när jag föddes.
För jag föddes ju i
Sverige. Så här
vov-kallt och snöigt
var det när jag
precis hade flyttat
hem till matte och
husse i Hässelby:

Vov alltså, så liten
och barnslig jag ser
ut! Fast jag var ju
bara 2½ månad när
matte tog det här
fotot. Och brr så
vov-kallt det ser
ut. Det är mycket
bättre att fylla år
här i Spanien. I
alla fall är det
mycket varmare om
tassarna.
Och sen, sen fick
jag ett grattis-mejl
från husse också!
Han skrev att matte
skulle ge mig en
klapp från honom.
Och det gjorde hon.
Nä, nu ska jag lägga
mig och sova en
stund. Kanske matte
går och köper några
kilo oxfilé medan
jag sover? Eller
tror ni att hon är
lika snål som
vanligt? Ja, vov på
er så länge!
PS:

Nä, matte köpte
ingen oxfilé. För
när vi kom in från
vår lunch-luktrunda,
då fick vi bara
torrfoder - igen!
Fast sen, då smög
jag upp i mattes
säng - och så tog
jag Stellas svinöra.
Och nu har jag legat
och gnagt på det
vov-länge!

Det var verkligen
vov-smaskigt! Och
det är inte slut än.
Så nu ska jag gnaga
lite till. Vov-vov!
PS:
Roligare än så här
blev himlen inte i
dag:

Och inte har jag
märkt att någon
solstråle har letat
sig igenom de
ytterst få
springorna i molnen.
Jag har känt mig
lite smådeppig av
allt det grå, men
det är förstås
ingenting mot hur
oerhört deppig jag
kände mig under
vinterhalvåren i
Sverige förr. Jag är
väldigt
ljusberoende! (Står
ni verkligen ut i
mörkret?) För Bonnie
har vädret dock inte
gjort någon större
skillnad. Hon har
mest legat och
gnagt. Själv har jag
flyttat undan de
möbler som annars
skulle ha varit i
vägen för snickaren
i morgon. Hoppas nu
att han kan fixa
allt. Just nu orkar
jag ingenting själv.
PS2:
Vov alltså, så många
grattis-mejl jag
får. Nu fick jag ett
från min storasyster
Jenni också! Hon
skickade med både
klappar och kel. Bra
va! Vov på er!
13-12-12:
Ordningen är
återställd - i dag
skiner solen från en
klarblå himmel.
Skönt! Jag blir
mycket piggare när
det är ljust. (Fast
jag är fortfarande
väldigt trött.) Jag
vägde mig i morse
och blev förvånad
över att jag inte
har hunnit bli ännu
fetare. (Så mycket,
och fel, som jag har
ätit!) Vågen visade
51,2 kg och 25,7%
fett. Det är mycket
över mina ideal, men
det kunde ha varit
värre... (Jag hoppas
verkligen att det
inte blir värre,
innan jag orkar ta
itu med problemet.)
I går fick jag två
foton från MariPaz.
De visar hennes hund
Lluna och hennes
katt Panchito, när
de ligger och vilar
tillsammans.
Fototekniskt är det
inte några bra
foton, men visst ser
det gulligt ut. Det
gläder mig att det
har gått så bra för
den lilla
hittekatten.

Nu hoppas jag att
snickaren Ramón
kommer snart.
PS:
Ramón kom punktligt
och jobbade hårt i
två timmar. Först så
skruvade han loss de
fyra vägghyllorna
som hade börjat
hänga snett, och
monterade om dessa.
Sedan monterade han
våra tre nyinköpta
element, ett i Ulfs
rum och två i
vardagsrummet.
Tyvärr var vi
tvungna att sätta
båda
vardagsrums-elementen
på ytterväggen (fast
det är mer
ekonomiskt att ha
dem på väggen längst
in), eftersom det
står en massa
bokhyllor, en fåtölj
och en soffa längs
innerväggarna. Sedan
monterade Ramón två
gardinstångshållare
ovanför
balkongdörrarna i
vardagsrummet. Jag
har hittills haft en
gardinkappa fäst med
knappnålar där.
Eftersom den stora
lådan, som
persiennen rullas in
i, sitter på insidan
så kan man inte
fästa
gardinstångshållarna
optimalt. Men nu kan
jag i alla fall
hänga upp en
gardinkappa på
vanligt "svenskt"
vis. Och slutligen
skruvade han upp två
brandvarnare, en i
hallen uppe och en i
hallen nere. Det är
verkligen skönt att
få allt detta gjort!
För allt jobbet tog
han 40 €, vilket
verkligen inte är
mycket.
Jag är så glad att
jag slapp göra allt
detta. Jag har ju
fått en hel del
extra jobb ändå.
Hittills har jag
dammsugit och
våttorkat där Ramón
borrade. Och sedan
har jag börjat
flytta tillbaka
möbler. Gästsängen
står åter på sin
plats. Den är tung
att flytta själv!
Återstår min säng,
mitt skrivbord, en
bokhylla i
vardagsrummet,
matbordet, stolarna
samt lite småmöbler.
Och sedan bör jag
hänga upp en
gardinkappa på den
nya stången. (Den
andra har jag lagt i
tvätten.) Kanske jag
ska hänga upp en
jul-gardinkappa?
(Annars är jag så
trött så jag vet
inte hur jag ska
orka julpynta i år.)
Jag har inhalerat i
dag, men har ändå
svårt att andas. Jag
SKA beställa tid hos
läkare nästa vecka!
(Jag har inte gett
mig tid än.)
Ni kommer att få se
foton på de nya
elementen senare i
dag. De är små och
diskreta och man kan
måla dem. (Fast de
levereras lika vita
som våra väggar, så
vi behöver inte göra
något.) Det ska bli
spännande att se hur
väl de fungerar.
Snickaren är också
nyfiken, så han ska
ringa nästa vecka
för att höra vad jag
tycker. Om de är så
effektiva som det
påstås så köper han
nog också ett par.
PS2:
Nu har jag haft lite
problem med internet
igen. Ett tag var
mottagningen nere i
0,05 Mbit/s men nu
är resultatet:

PS3:
Nu ska ni få se
några element-foton.
Jag får ta bättre i
dagsljus i morgon.
Först elementet i
Ulfs rum, där det
har blivit ett par
grader varmare sedan
jag satte igång det.

Sedan de två i
vardagsrummet, ett
på vardera sidan om
balkongdörren. De
småmöbler vi hade
stående i dessa hörn
har jag förstås fått
flytta. Värmen måste
ju kunna spridas.
Dock tror jag att
karmstolen kan stå
framför det ena
elementet, eftersom
den inte hindrar
luftcirkulationen.
På så sätt blir det
rymligare mitt i
vardagsrummet, när
jag bara har en
karmstol framför
soffan.

Var vi nu ska ställa
de tre stora
1500-watts-elementen
som nu blivit över,
vet jag inte. I
källarförrådet får
de definitivt inte
plats. Kanske kan vi
ge bort dem? Vi har
ytterligare tre små
element att ha som
reserv, utöver dem
vi använder på
nedervåningen.
Jag hittade inte min
julgardin. Jag har
gardinerna allra
högst upp i en fast
garderob, och räcker
inte upp att se
ordentligt ens om
jag står på min 74
cm höga pall.
Gardinen är julröd
(och de flesta andra
beige eller vita),
men jag såg den ändå
inte. Kanske har den
glidit bakom? Det är
en hög trave med
gardiner. Jag
snabbtvättade den
vita kappan som
hängde där innan,
och hängde upp den
våt. (Den är i ett
syntetmaterial som
torkar jättesnabbt.)
Så här blev det:

Gardinkappan är
onödigt lång (bred)
för just det här
fönstret, men jag
vill inte klippa itu
den. Jag köper nog
en annan längre
fram. Nu är det ju
lätt att byta - när
jag bara behöver trä
upp den på en
gardinstång.
13-12-13:
Lucia-dagen...
Eftersom Lucia inte
firas här, och
eftersom solen
skiner från en
klarblå himmel - så
är det svårt att få
den rätta känslan av
"mörker, stearinljus
och skönsång". Jag
hoppas att ni fick
uppleva ett
stämningsfullt
luciafirande i
morse!

När jag läste av
termometrarna i
morse så visade den
i Ulfs rum 20,8º.
Det tycker jag är
bra med tanke på att
elementet bara är på
400 watt och rummet
ca 12 m². Ulf vill
gärna ha ca 22º
(även nattetid) men
ska vi kunna få så
varmt i rummet så
måste vi nog byta
till
två-glas-fönster.
Jag har 18,5º i mitt
rum fast elementet
är på för fullt
(litet oljefyllt 500
watt). I
vardagsrummet (där
jag har haft
elementen avstängda
mellan 22 och 07)
var det 18º i morse,
men 19,5º nu (kl
10). Med tanke på
att vardagsrummet
har ett stort
englas-fönster,
oisolerade väggar,
är öppet mot kök och
hall (som är helt
ouppvärmda) och ca
20 m² stort - så
tycker jag att
resultatet är bra
med tanke på att
elementen sammanlagt
bara drar 800 watt.
(Om vi inte har
någon värme på alls,
så sjunker
inomhustemperaturen
till ca 16º i
samtliga rum. Och då
fryser vi förstås!)
Jag skulle gärna
sätta
Econoheat-element
även i köket, mitt
rum och gästrummet.
I de små rummen här
nere borde det räcka
med den lilla
modellen på 260
watt. (Fast de små
vet jag ännu inte
var jag kan få tag
på.)
Sent i kväll kommer
Ulf! Eftersom planet
inte beräknas landa
förrän strax före
midnatt, så kommer
han att ta en taxi
hit till El
Campello. Jag är ju
ännu inte frisk, så
jag är förstås
tacksam om jag kan
vänta här hemma. Jag
lägger mig nog för
att sova i vanlig
tid, men blir
förstås väckt av
våra små vakthundar
så snart Ulf sätter
nyckeln i låset. Då
blir det ett kärt
återseende!

Jag borde städa,
putsa fönster och
göra fint i dag, och
helst julpynta lite
också, för att
förbereda inför Ulfs
ankomst. Men jag är
väldigt trött, och
hostar när jag
anstränger mig, så
det blir kanske inte
så mycket gjort -
tyvärr.
Dagens "element-foton"
(och ni ska förstås
bara titta på
elementen och
hundarna, inte på
stöket runt
omkring):



Ni ser (ovan t h)
att de gamla
elementen inte bara
slukade mer energi -
utan även var mycket
klumpigare och
fulare.
PS:
När jag såg fotot
ovan på soffhörnan,
så tyckte jag att
det såg kallt och
tomt ut - på golvet.
Så jag la på vår
stora
vardagsrumsmatta
igen. Hundarna blev
stormförtjusta,
särskilt innan jag
hade satt soffbordet
på plats igen. De
sprang runt, runt
och lekte. Eftersom
mattan har legat
hoprullad så la jag
tillfälligt stenar
på kortsidorna för
att den lättare ska
"rätta till sig"
igen.


När jag hämtade
stenarna så
upptäckte jag att
den lilla geckoödlan
fortfarande bor kvar
på vår stora
balkong. Den är
väldigt söt, men jag
är så rädd att den
ska komma till
skada... (Jag
använder ju stenarna
som tyngder när det
blåser mycket.)
Varför vi inte
alltid har den stora
mattan liggande på
golvet? Jo, det
händer att Bonnie
kissar i ena hörnan
på den! (Aldrig
Stella, hon går på
sin låda ifall hon
behöver.) Ändå går
jag normalt ut med
Bonnie var 4:e timme
- och det borde
räcka för en
relativt ung (vuxen) hund.
(Hon kan ju hålla
sig 11 timmar på
natten!) Vi får se
hur det går nu. En
så här stor matta
går ju inte att
tvätta i maskin, så
jag måste vid behov
skumtvätta den
aktuella hörnan.
(Och spraya på "piss-off-spray"
för att ta bort
lukten.) Ulf, jag
och hundarna tycker
alla att det är
trevligt att ha
mattan på plats,
särskilt vintertid.
(Jag hade
visserligen
föredragit en
enfärgad beige, men
den här var billig.)
Se där! Nu har jag
gjort något lite i
dag. Och jag fick
bara ett enda anfall
av hosta och andnöd
under tiden...
Nu (12:30) är det
19,9º i
vardagsrummet samt
21,0º i Ulfs rum.
Bra!
PS2:
Jag har hittat
julgardinen! Den
hade glidit ner
bakom de andra, mot
väggen. Nu ställde
jag mig på vår höga
trappstege (med
översta steget 102
cm upp)
som vi normalt har i
källaren - och då
räckte jag upp. Och
efter att ha rotat
lite så såg jag
något rött skymta
fram. Det var då för
väl att den inte
hade kommit bort.
Jag tänker dock inte
byta gardin i dag
igen. (Och
julgardinen behöver
hur som helst
strykas innan jag
hänger upp den.)

Men nu vet jag var
jag har den. Det
kommer att vara
relativt snabbt
gjort att stryka
gardin, juldukar och
jul-kuddfodral och
sedan få dessa på
plats i
vardagsrummet. Men
att plocka fram
julsakerna (som
ligger längst in i
en proppfull
garderob), och sedan
julpynta, kommer att
ta längre tid. Men
det är ju bara den
13:e i dag. Jag har
inte så bråttom, det
är mest Ulf som är
ivrig. Vi hade
egentligen planerat
att jag skulle ha
julpyntat tills han
kom ner. Men jag
kommer inte att orka
i dag. Det blir inte
alltid som man har
tänkt sig... (Jag
hade t ex inte alls
tänkt bli krasslig.)
PS3:
Ulf har varit på väg
i drygt två timmar
nu. Han gick
hemifrån ca 14:20.
Planet ska inte
starta förrän 19:30
(el 19:45?),
men det tar tid att
åka kollektivt till
Arlanda - och man
bör vara på plats
två timmar i förväg.
Jag tänker på Maud
och hennes långa
resa. Jag har inte
hört något sedan hon
ringde från färjan
mellan Spanien och
Afrika. Hoppas att
allt går bra! Jag
gissar att hon inte
har mobiltäckning,
annars så hade hon
nog slagit en
signal. Det är skönt
att veta att hon har
Tamba, samt
chauffören (som är
en vän till Tamba)
till sin hjälp. Om
hon hade rest ensam
så hade jag varit
orolig. Men det är
klart att jag undrar
ändå. Det är så
mycket som kan
hända. (Det vet ju
jag som både fick
bilinbrott och sen
var utsatt för
rånförsök, på min
senaste bilresa
mellan Sverige och
Spanien.) Nåja,
förhoppningsvis är
allt som det ska.
Tids nog får jag
veta mer.
Jag pratade med min
mamma i telefon i
dag. Hon berättade
då bl a att pappas
näst yngsta syster
Gunborg har dött.
Hon blev 86 år. Nu
är det bara den
allra yngsta systern
Ella (84) kvar av de
tolv syskonen. Ja,
det är tidens gång.
Jag är glad att
mamma hänger med än.
Hon är ju 88 år och
4 månader nu. Men
hon säger varje gång
jag ringer, att det
inte är som förr.
Hon ser sämre, orkar
inte gå några längre
promenader, har lite
ont här och var -
och är trött. Ja,
kroppen slits när
man använder den.
(Vi människor håller
i alla fall
betydligt längre än
bilar. Men å andra
sidan är det lättare
att byta ut slitna
delar på de senare.)
Mentalt är mamma
pigg i alla fall.
Lite glömsk
emellanåt kanske,
men vem är inte det.
Och själv har jag
hunnit bli 61½ år.
Det är ju ganska
gammalt det också,
när jag tänker
efter. (I alla fall
har jag levt
betydligt längre än
jag har kvar att
leva...)
Jag fick precis
(17:33) ett sms från
Ulf. Han berättade
att han har kommit
fram till Arlanda,
samt checkat in. Jag
önskade honom lycka
till på resten av
färden. Sen skickade
jag ett sms till
Mauds mobil, men när
(om) hon kan läsa
det vet jag förstås
inte. Jag skrev att
jag hoppas att
hennes resa går bra.
Det är onekligen
enklare att resa
inom EU...
PS4:
19:28 sms:ade Ulf
att han hade kommit
ombord på planet.
Men enligt Arlandas
webbsida så lyfte
planet först 20:04.
Nu ska jag följa
dess färd via
flightradar24. (Dock
inte ända tills det
landar, eftersom jag
bör komma i säng
långt innan dess.)
Trodde jag...
Hittills (20:40) har
jag inte lyckats få
någon callsignal
från planet. Det ska
heta DY5513 /
NAX5513, men hur jag
än söker så hittar
jag det inte.
Konstigt! Det brukar
inte vara svårt
alls... Jag har t o
m provat att lägga
in ett filter så
bara
Norwegian-planen
syns, ändå hittar
jag inte ett enda
med rätt beteckning.
Ulf brukar vara glad
åt att få se några
skärmdumpar från
resan. Men om jag
inte hittar planet
så kan jag ju inte
ta några. Om en
knapp halvtimme ska
jag gå dagens sista
runda med Bonnie,
och sen ska vi lägga
oss. Enligt Aenas
webbsida så beräknas
planet landa 23:30.
På skärmdumpen nedan
syns alla
Norwegian-plan som
är i luften nu
(20:50). Jag har
klickat på varenda
ett. På alla utom
det i bild, står det
beteckning, varifrån
de har startat (och
när), vart det ska
(och när det
beräknas landa). På
detta planet står
det inga uppgifter.
(Mer än att
callsign är
missing.) Kan
det var det?

Ja, och här nedan
ser ni alla plan som
just nu flyger i
området där Ulfs
plan borde befinna
sig. Ni förstår att
det inte är lätt att
hitta det rätta om
beteckningen av
någon underlig orsak
har blivit ändrad...

Jag ger upp. Nu går
jag ut med Bonnie,
och sedan lägger vi
oss. Om några timmar
så blir vi
förhoppningsvis
väckta av att Ulf
sätter nyckeln i
låset här hemma.
13-12-14:
Klockan 00:38
vaknade jag av att
hundarna gnällde,
och förstod att Ulf
precis hade kommit
in genom
ytterdörren. Jag
skyndade mig upp ur
sängen och öppnade
min sovrumsdörr.
Bonnie och Stella
sprang raskt uppför
trappan med viftande
svansar, och jag kom
på efterkälken. Det
var roligt att se
att hundarna var så
oerhört glada för
att deras husse
äntligen hade kommit
hem. Och Ulf verkade
faktiskt vara glad
åt att träffa dem
också. När Ulf hade
fått av sig jackan
så kramades vi också
en stund.
Resan hade gått bra,
och Ulf hade fått
betala 45 € för
taxin från
flygplatsen. Och
tänk, det var det
mystiska planet ovan
som Ulf reste med.
(Det måste ha varit
något som inte var
startat / påkopplat,
som gjorde att den
normala
informationen om
planet saknades.)
I dag är både Ulf
och jag trötta, för
klockan hann bli
nästan 03 innan vi
kom i säng i går (eg
i dag). Solen skiner
och Ulf tyckte att
det var skönt ute på
morgonpromenaden
(som i dag snarare
blev en
förmiddagspromenad).
PS:
Vi tar det lugnt i
dag, Ulf och jag -
och pratar med
varandra. Men medan
Ulf gick och
handlade så var jag
flitig. Jag skrev
ner hela min
medicinska historia
och översatte denna
till spanska. Lika
bra att göra det
ordentligt från
början. Så när jag
går till
läkarstationen på
måndag, för att
beställa en tid, så
kan jag lämna
dessa papper till min
läkare där. (Jag har
också kopierat de
senaste svaren på
blodprovsanalyser
mm.) På så sätt får
min nya läkare hela
bakgrunden på en
gång, och kan
lättare förstå mina
nuvarande problem -
och inte minst
viktigt, så vet hon
vilken medicin jag
äter och varför.
13-12-15:
I morse när jag
fotograferade
soluppgången så blev
solen stjärnformad
på fotona. Den
brukar bli rund, så
jag vet inte varför
den blev så här just
i dag. Det ser
effektfullt, men
overkligt, ut:


Vov på er! Vet ni
vad som hände
vov-tidigt i går
morse? Jo, då kom
husse hem! Han hade
varit försvunnen i
flera veckor. Vov
alltså så glada vi
blev när han kom!
Honom borde matte
verkligen ha kopplad
- så lätt som han
kommer bort. Matte
säger att han har
varit i Stockholm.
Fast jag vet inte.
Det luktade mest
flygplats om honom
när han kom.
Jag tycker att det
är bäst när husse är
hemma. Ja, för då
kan jag sitta i hans
knä, och ligga i
hans säng. Och så
kan han klappa mig.
Och det tycker jag
vov-mycket om.
När husse är hemma
så följer han ofta
med på
morgon-luktrundorna.
I dag följde han
med. Vi mötte ett
par hundkompisar,
ett par äldre hanar
som vi brukar möta
på mornarna.

Stella blir alltid
så glad när hon ser
dom, och hon hälsar
alltid på dom, men
jag har inte tid.
Nä, för jag har så
mycket viktigt att
lukta på. Och så är
jag inte så social
av mig. Ja, vov.
Inte för att jag vet
vad social är - men
det säger matte. Att
jag inte är alltså.
Ja, vov-vov då!
PS:
Linda har en bekant,
Therese Ohlson, som
designar babyplagg,
filtar och åkpåsar
under varumärket
Buppabrand:
http://www.buppabrand.se/,
http://shop.buppabrand.se/.
Plaggen ser bekväma
ut och finns i
roliga färger och
mönster. Men det jag
föll för var
tvättetiketten:

Och hade det inte
varit för
tvättetiketten, så
hade jag inte gjort
reklam för
Buppabrand här. Men
jag gillar folk som
har humor...
Bilderna nedan är
alla lånade från
Thereses webbsida:


PS2:
Ni har väl sett Lisa
Bengtssons söta
tax-bilder? Här
hennes
luciatågs-taxar:

F ö undrar jag var Maud är nu, och hur hon
har det. Det är precis en vecka sedan jag senast hörde något. Jag hoppas att
allt går bra!
13-12-16:
Precis i dag skulle
lilla Nova²/Cokyta
ha fyllt 1 år, om
hon hade fått
chansen att leva ett
normallångt liv. Jag
tänker på henne då
och då, och tycker
att livet var
orättvist mot henne.
Och jag saknar henne
förstås! Hon var en
så söt och charmig
liten hund!
I dag gick jag upp
till läkarstationen
och beställde en
tid. När man inte
behärskar språket
till fullo känns det
enklare att gå dit,
än att ringa. (Det
är 39 dagar som
förkylningen har
hållit i sig nu.)
Jag fick en tid på
onsdag klockan
09:12!
Man har börjat
renovera fasaden på
huset mittemot (på
andra sidan San
Bartolomé). Huset
har varit ganska
tråkigt att titta
på, så jag är glad
att det snart kommer
att bli finare. Det
är ju det huset jag
ser när jag tittar
ut genom mitt
sovrumsfönster. Det
framgår kanske inte
riktigt av fotot
nedan, hur sliten
fasaden på huset
mitt emot är, men
jag har varit orolig
för att putsbitar
ska trilla ner på
gående på trottoaren
inunder. (Förresten
så skulle våra
balkonger behöva målas
om - som ni ser, men
själva fasaden
behöver däremot inte
renoveras
här.)

Jag har tagit ett
par foton inifrån
mitt rum på den
pågående
renoveringen. (Se
nedan.) Det första
tog jag i går,
resten nyss. På det
andra fotot kan ni
se hur mycket finare
det ser ut på
framsidorna av
balkongerna på
vänster sida, nu när
de har knackat loss
alla lösa bitar och
lagt på ny puts. Så
småningom ska det
förhoppningsvis
målas också.



Huset kommer alla
gånger att bli
mycket trevligare
att titta på när
renoveringen är
klar!
Jag orkar inte
skriva några julkort i
år, annars vore det
dags att skicka dem
nu. Ni kommer alla
(vars mejl-adresser
jag har) att få ett
elektroniskt julkort
av mig/oss. Men jag
orkar inte
köpa/skriva/posta
vanliga
"pappersjulkort".
Det är inget större
jobb, men jag är så
trött just nu - så jag
orkar inget extra
alls. Hoppas att ni
inte blir alltför
besvikna, ni mina
allra närmaste, som
brukar få
omsorgsfullt utvalda
spanska julkort hem
i brevlådan...

PS:
Det blåser kalla
vindar från havet i
dag. Måsarna
föredrar att sitta
på stranden.

Det är varmt och
skönt i
vardagsrummet och
i Ulfs rum, men ganska
kallt i resten av
lägenheten. Ulf och
jag bestämde oss
just för att köpa
fler Econoheat-element.
Ulf hittade
webbsidan
http://econoheat.es/,
och jag beställde
tre stycken små (
260 watt / 45 x 60
cm) element
ytterligare. Det är
fri hemleverans den
här veckan (och
leverans inom 5
arbetsdagar). Jag
ser verkligen fram
emot att snart få
varmt i hela
lägenheten! Visst
kommer det att gå åt
en hel del el, men
om vi sen sätter på
alla vår nya
Econoheat-element så
drar de trots allt
"bara" 1980 watt
sammanlagt. Det
motsvarar vad ett
av de gamla
elementen drog om vi
hade på det för
fullt.
De här elementen
saknar termostat,
men man kan köpa
till sådana. Det gör
vi f n inte. Så
länge vi har
englas-fönster, och
lägenheten är
oisolerad, så måste
elementen ändå vara
på för fullt större
delen av dygnet
(under perioden
december - mitten av
mars). Men jag har
satt timers i
vardagsrummet så
värmen stängs av där
nattetid (f n mellan
22 och 06), och jag
ska göra detsamma i
köket och gästrummet
sedan. Det blir nog
bra. Om jag sätter
undan pengar under
sommarhalvåren så
ska jag nog kunna
betala vinterns
elräkningar. Jag är
trött på att frysa
inomhus...
PS2:
Jag tog ett
"krafttag" nu i
eftermiddags, och
strök jul-gardinen,
jul-dukarna och
jul-kuddfodralen.
Och sedan satte jag
dem på plats
förstås. Så nu är
det plötsligt mycket
rödare i
vardagsrummet. Men
jag väntar ett tag
med att julpynta,
och jag kommer
dessutom att pynta
så lite som möjligt
i år. Jag kommer att
ta fram den lilla
julgranen, och några
jul-ljusstakar (och
kanske nån enstaka
tomte), men sedan
får det räcka. Ja,
så här ser det ut i
vardagsrummet just
nu:



Skrollar ni upp till
den 13:e så kan ni
jämföra med hur
vardagsrummet såg ut
i blått...
PS3:
Jag hade inte tänkt
skriva något mer i
kväll, men så fick
jag syn på att
Bonnie och Stella
låg i fåtöljen. De
sov sött tillsammans
innan jag tog fram
kameran, men de är
ju minst lika söta
när de är vakna!




13-12-17:
Nu framåt
eftermiddagen börjar
himlen fyllas av
moln, men hittills
har vi haft tur och
haft mest solsken -
fast det står
mulet på
väderleksprognosen.
Och på
mitt-på-dagen-promenaden
med hundarna var det
drygt 18º i skuggan,
så då var det
riktigt behagligt.
Annars märks det
förstås här också
att det är vinter.
Ulf har lärt sig
(och mig) ett nytt
ord på valenciano/katalanska
i dag: gossos,
som betyder hundar.
Inte det minsta likt
det spanska ordet
perros. Ulf hade
sett en skylt där
det stod Gossos
No, och blivit
nyfiken. Det
krånglar verkligen
till det för oss
utlänningar med alla
dessa spanska
lokalspråk...

PS:
Jag har börjat läsa
en bok:
Salvadoreña av
Cecilia Samartin.
(Hon som skrev
Señor Peregrino
som jag tidigare har
berättat om.) Jag
tycker precis lika
bra om den här
boken, och var djupt
inne i handlingen,
när telefonen
plötsligt ringde
(nyss 21:20).
Det var Maud! Hon
har kommit fram till
Mbour i Senegal nu!
Hon lät glad men
trött. Det hade
varit en lång och
jobbig resa. Bl a
hade de färdats 250
mil genom öken! Men
både hon och Sabi
mår bra. Det var
skönt att höra! Jag
har förstås oroat
mig. Vi pratade bara
en kort stund. Jag
fick hennes nya
telefonnummer. Jag
ska lägga in det på
skype, så kan jag
ringa henne via
skype-out sen.
(Annars är det väl
jättedyrt.) Maud sa
att hon planerar att
köpa en ipad så att
hon också kan ringa
via skype så
småningom. Det var
trevligt att höra
hennes röst, och
skönt att den långa
resan nu är över. Nu
hoppas jag att allt
ordnar sig på bästa
sätt för henne i
Mbour!
13-12-18:
Jag glömde att
skriva i går - att
Maud också tyckte
att det hade varit
en fantastisk resa,
och att hon hade
fått se mycket. Men
hon var naturligtvis
väldigt trött, och
hade inte hunnit
känna efter hur hon
mår.
I dag har jag varit
på läkarstationen.
Det var intressant.
Jag frågade i
receptionen och de
sa att vi var fyra
patienter som hade
samma tid, att jag
skulle sitta i
väntrummet, och att
doktorn skulle ropa
upp mitt namn när
det var min tur. Jag
satte mig först i
mitten av rummet
eftersom jag inte
var säker på bakom
vilken dörr (av 10)
"min" doktor satt.
Därefter kollade jag med
en förbipasserande
sjuksköterska vilken
dörr som var rätt,
och det var en av dem
som jag satt
närmast. Väntrummet
är stort, och jag
räknade till 27
personer i
väntrummet. Men
riktigt alla var nog
inte väntande
patienter, för det
är vanligt att
spanjorer har en
anhörig med sig vid
läkarbesöken.
Sedan väntade jag,
och väntade. Jag
hörde inte mitt namn
ropas upp. Läkarna
sitter kvar bakom
sina skrivbord och
ropar i rask följd
upp namnen på de
fyra patienter som
har tid samtidigt.
Patienterna håller
sedan reda på den
inbördes ordningen
själva, så en går in
så snart den före
kommer ut. Jag
lyssnade noga, men
hörde aldrig mitt
namn. Till slut
(efter en timmes
väntan), när det
blev en liten lucka
mellan patienterna,
så gick jag in och
frågade doktorn. Hon
sa då att hon redan
hade sagt mitt namn.
När hon förstod att
jag inte hört det,
men varit i tid i
väntrummet, så fick
jag komma in bums.
(Jag tycker att det
är lite konstigt att
de inte ropar upp
namnet en gång till
om man inte svarar.
Jag hör ju bra, men
det gör inte alla.)
Sedan undersökte hon
mig på sedvanligt
sätt (lyssnade länge
på lungorna) och
skrev därefter ut
både antibiotika (azitromicina
500 mg) och
hostmedicin. Hon var
glad över alla
papper som jag hade med
mig och skulle lägga
dem i min journal.
Jag fick tid för
provtagning i morgon
klockan 08:18. (Vi
ska kolla mina
sköldkörtelvärden
för att se om jag
står på rätt
medicindos.) Om en
vecka ska jag komma
tillbaka, för då har
läkaren hunnit få
provsvaren.
Läkarbesöket var
gratis eftersom jag
är pensionär.
Sedan gick jag till
apoteket och hämtade
min medicin. Som
pensionär betalar
jag 10% av
medicinkostnaden,
vilket i det här
fallet blev 1 € (≈
8:99:-). Före krisen
var medicin gratis
för pensionärer, men
inte nu längre. Jag
tycker dock att 9
kronor för både
läkarbesök och
medicin är väldigt
billigt!
I dag skiner solen
åter från en klarblå
himmel, och det är
17º ute, så jag
borde gå en lite
längre promenad. Det
ger sig om Bonnie
och Stella tycker
detsamma...
PS:
Econoheat-elementen
kom nyss, de
levererades ända
fram till dörren
(och vi betalade
kontant vid
leveransen). Bra!
Jag ringde bums
snickaren, men ingen
var hemma så jag
talade in ett
meddelande på
telefonsvararen (som
de tyvärr inte
alltid lyssnar av).
(Det är ovanligt att
hantverkare inte har
mobiltelefoner, men
Ramón har ingen.)
Jag hoppas förstås
att jag snarast får
hjälp att sätta
elementen på
väggarna!
PS2:
Snickaren kommer på
fredag ca 11:30.
Bra! Jag ser fram
emot att få det
varmt och skönt även
på nedervåningen!
13-12-19:
Nu har jag varit med
om "spansk
blodprovstagning"
också. Det var
intressant. Jag hade
tid för provtagning
klockan 08:18 i
morse, och var där
drygt 10 minuter i
förväg. I väntrummet
fanns fler människor
än jag kunde räkna
(eftersom jag inte
ens kunde se alla),
men jag uppskattar
att där fanns minst
40 personer. Alla
hade, precis som
jag, fått en tid.
Vid dörren in till
själva
provtagningsrummet
stod en sköterska
med en lista i
handen. Efterhand
som det blev en
plats ledig för
provtagning så
ropade hon upp ett
namn från sin långa
lista, och bockade
av när personen
svarade. Jag ställde
mig alldeles intill
kvinnan för att vara
säker på att jag
inte skulle missa
när det blev min
tur. Hon ropade ut
alla spanska namn
(både för- och
efternamnet) med hög
röst, men när hon
kom till mitt så sa
hon ganska tyst och
osäkert "Christel".
Efternamnen vågade
hon sig inte på. Den
här gången hörde jag
i alla fall bums när
det blev min tur.
Övning ger
färdighet...
I provtagningsrummet
fanns ett långt
smalt bord, tre
sköterskor (varav 2
manliga) och tre
stolar. Det var
provtagning på
löpande band. Jag
brukar vara ganska
svårstucken, men
tänkte att de nog är
vana här - om de
sticker så många
varje dag.
Men det blev som
vanligt. Det gick åt
tre nålar (av två
olika sorter), och
tre sköterskor
(varav två
samtidigt), och jag
blev stucken i båda
armvecken samt
utanpå handen -
innan de
lyckades fylla
provröret med blod.
Jo, jag är van, och
håller snällt fram
armar och händer -
men jag tycker inte
om det hela... Jag
brukar få rätt stora
blåmärken efteråt.
Eftersom vi var
flera som blev
stuckna samtidigt,
så la jag märke till
flera män (och en
kvinna) som knep
ihop ögonen och
vände bort huvudet
när det var dags för
sticket... Tja, det
är väl egentligen en
naturlig reaktion.
Det är egentligen
enbart vårt förnuft
och vår goda
uppfostran som säger
att vi ska le
vänligt när någon
karvar i våra
armar...
När jag var klar och
fläckvis inlindad i
vita bandage, så
fick jag beställa en
tid hos doktorn.
(När provsvaren har
kommit ska vi
förstås gå igenom
resultaten.) Jag
fick en ny tid den
27:e, klockan 15:37.
(Nu har jag börjat
vänja mig vid
spanjorernas
konstiga tider, och
jag ska vänta precis
utanför dörren till
läkarens rum så att jag
inte missar när hon
ropar mitt namn.)
Efter morgonens
strapatser gick jag
hem och åt frukost,
och sedan gick jag
en andra
morgonpromenad med
hundarna. Därefter
åkte jag in till
Alicante. Jag hade
egentligen inget
ärende, utan ville
mest titta runt
lite. Jag såg att
Tiger (den
danska affärskedjan
som säljer roliga
småsaker billigt)
har öppnat en affär
alldeles invid Plaza
Luceros. Jag gick in
och köpte några
småprylar, bl a ett
par billiga
läsglasögon åt mig,
och ett paket danska
pepparkakor åt Ulf.
Sedan gick jag till
El Corte Inglés och
Zara Home och
tittade, men hittade
inget särskilt. (Jo,
en jättevacker
teflonbehandlad
julröd matbordsduk.
Men den kostade 41 €
så den hade jag inte
råd med.) Jag kom
hem till El Campello
igen i god tid innan
det var dags att gå
ut med hundarna
igen.
Nu har det börjat
regna. Det har inte
kommit så mycket än,
men vi väntar
fortsatt regn i
kväll och i natt -
så det blir väl
tillräckligt för att
det ska rinna in hos
grannen igen. Suck!
Ja, det är ju
knappast mitt fel -
men jag tycker att det
är tråkigt att
ingenting görs.
Jag planerar att
läsa vidare i boken
Salvadoreña i
kväll. Boken
handlar om Ana som
växer upp i El
Salvador, men
tvingas fly när
inbördeskriget
rycker närmare och
hennes by blir
utsatt för massaker.
Ana får hjälp att ta
sig till USA och
söker sin tillflykt
i ett nunnekloster.
Längre fram får hon
anställning som
barnflicka hos en
rik familj, som inte
är så lycklig som
det först verkar.
Författarinnan
Cecilia Samartin
kan verkligen skriva
så att man lever sig
in i hur personerna
tänker och känner,
men så är hon
utbildad psykolog
(och jobbar som
terapeut för mellan-
och sydamerikanska
invandrare). Boken
är bra!
Vårt elektroniska
julkort kommer att
komma er sent
tillhanda i år. Vi
har inte ens börjat
planera för att ta
det obligatoriska
julfotot än. Men ha
tålamod!
Förhoppningsvis
hinner vi skicka ut
det före julafton...

Tack för de fina julkort
som vi har fått från
er, både de
elektroniska och
pappersvarianterna!

Vov-vov! Vet ni vad
som hände i dag?
Något vov-hemskt var
det! Vi blev
överfallna, Stella
och jag!
Vi var ute och gick
på vår vanliga
luktrunda på
strandpromenaden,
och både husse och
matte var med. I
lugn och ro gick vi.
Men plötsligt kom en
sån där ettrig typ
springande. Ja en
hund alltså - vad
heter rasen matte?
Jaha, Jack Russel
terrier. Ja, en sån
kom springande rakt
mot oss, och hon
skällde och morrade
argt! Och så
försökte hon bita
Stella och mig i
rumpan. Vi sprang
runt omkring matte
och skrek högt av
rädsla. Matte
lyckades lyfta upp
både Stella och mig,
men den arga hunden
försökte hoppa upp
på mattes ben.
Men då blev husse
vov-arg! Jag
har aldrig sett
honom så arg. Han
skrek till hundens
matte att hon skulle
ta rätt på sin hund.
Ja, han skrek på
engelska - så
kvinnan förstod inte
orden. Men hon
fattade att husse
var arg, det gjorde
hon. Och sen kallade
husse henne för
idiota, bara för
att hon inte
kopplade sin hund,
och det ordet
förstod hon. Och då
blev hon arg på
husse bara för att
han sa så.
Fast jag tycker att
det var bra sagt, så
jag sa också
idiota - till
den dumma hunden sa
jag det. Ja, för när
jag satt uppe i
mattes famn då
vågade jag. Och
matten sa till min
matte - att hennes
hund hade slitit
sig, men det trodde
vi inte på. Vi tror
att hon hade låtit
den vara lös, fast
hundar inte får vara
lösa på
strandpromenaden.
Matte förklarade att
vi hade blivit
vov-rädda när vi
blev attackerade.
Men den dumma matten
ville inte prata med
oss. Hon ropade på
sin dumma hund, men
hunden kom inte.
Sen, efter en lång
stund, när den dumma
matten äntligen hade
lyckats koppla sin
dumma hund - då gick
vi vidare. Fast vi
gick inte så långt,
för jag ville hellre
gå hem och äta
frukost. Så då gick
vi hem. Ja, vov på
er då!
PS:
Jag ringde nyss till
Maud via Skype-out.
Tyvärr är det dyrt
(3:- per minut) fast
jag ringer via
datorn, så vi
pratade inte så
länge. Det hördes
heller inte så bra.
Ibland hörde hon
inte vad jag sa, och
flera gånger hörde
jag inte allt som
hon sa. Hon blev i
alla fall glad för
att jag ringde. De
bor på hotell nu,
men ska snarast
försöka hyra något
(medan de letar
efter ett hus som
Maud kan köpa).
Tamba stannar kvar i
Mbour tills allt har
ordnat sig för Maud.
Maud är förstås
väldigt trött nu.
Den långa resan hade
tagit hårt. Hon
berättade att i
Marocko och
Mauretanien hade det
varit
poliskontroller
ungefär var 5:e mil.
Tydligen hade det
varit en invasion
någonstans (jag
uppfattade inte
var), därav alla
kontrollerna. Sabi
hade klarat resan
fint, men var ganska
trött han också -
när de äntligen kom
ut ur Sahara. Nu är
han pigg igen. Bara
en gång under hela
resan så
kontrollerade man
Sabis djurpass.
Maud verkar tycka
bra om Mbour! Hon
hade gått en lång
runda längs havet
och sa att stranden
var underbart
vacker, lik de
stränder som man kan
se på bilder från
karibiska övärlden.
Och på gatorna i
Mbour går får,
getter, åsnor och
hästar omkring -
vilket hon upplever
som charmigt. (Och
Sabi skäller inte
alls på dem.) Maud
berättade att
invånarna är väldigt
långa, samt smala
och vackra och
klädda i färgstarka
kläder. Det är som
att komma till en
helt annan värld,
säger hon. Hon lät
nöjd och glad!
Maud bad mig hälsa
till alla hon
känner! Och vi ska
naturligtvis ringa
varandra igen.
(Senegal ligger en
timme före oss
tidsmässigt. Bra att
det inte skiljer
mer. Fast när vi går
över till sommartid
skiljer det två
timmar.)
13-12-20:
Nu har snickare
Ramón varit här och
satt upp de tre nya
elementen. Det blev
bra! Men en del
arbete återstår för
oss/mig att göra. I
köket sitter
elementet på väggen
mot hallen. Vårt
lilla problem där är
att dra en
skarvsladd (just nu
ligger sladden så
att köksdörren inte
går att stänga),
samt att vi nu inte
kan ha sophinken och
återvinningen i just
den här kökshörnan
längre (och kanske
inte den laddbara
dammsugaren heller).

I gästrummet sitter
det nya elementet
invid garderoberna
och är inte i vägen
alls. (Jag behöver
bara dra sladden
bakom hurtsen t v.)
Stella kan
fortfarande ha sin
låda framför, bara 1
dm ut från väggen av
säkerhetsskäl - för
att skydda lilla
rumpan mot värmen,
för själva lådan går
under elementet. (De
här elementen har en
ganska varm yta,
uppemot 70-80º, så
för småbarnsfamiljer
är de inte
idealiska. Och hade
jag valpar i huset
så skulle jag sätta
någon form av galler
framför.)

I mitt rum kommer
jag tyvärr att få en
hel del att göra.
För att sängen inte
skulle komma för
nära elementet var
jag tvungen att
flytta den 1 dm
närmare hallen. Och
då får inte längre
mitt skrivbord och
den lilla vita
hurtsen plats där de
stod. Och, inte
minst, jag vet inte
var jag ska ställa
den höga vita
hurtsen som stod mot
väggen som elementet
nu sitter på.

Jag funderar lite på
att flytta de två
garderoberna (som nu
står mot väggen
närmast badrummet)
till den väggen där
garderoben med
spegel står. Då
måste jag förstås i
gengäld flytta
bokhyllorna dit där
garderoberna står
nu. Idealet hade
varit om jag hade
kunnat göra detta i
samband med ett
Ikea-besök. För jag
skulle gärna köpa en
garderob till och
ställa bredvid de
tre jag har. (En
garderob skulle
rymma det mesta av
det som nu står
framme i
gästrummet.) Men då
skulle jag få en
smal Billy-hylla
över. Om jag då
kunde köpa det djupa
Billy-vitrinskåpet
som jag önskar mig -
så skulle både det,
samt den smala
hyllan, precis få
plats i
vardagsrummet där
det bruna
vitrinskåpet står
nu. (Fast både
vitrinskåp och
garderob har jag
förstås inte råd med
nu. Och så verkar
Ulf vara ganska fäst
vid det bruna
vitrinskåpet...)
Sen vore det
egentligen allra
bäst om jag hade
kunnat få plats med
mitt skrivbord i
gästrummet - för då
hade det blivit
aningen rymligare i
mitt rum. Fast,
förstås, trängre i
gästrummet - vilket
bara skulle vara ett
problem de perioder
som vi har gäster
(men då skulle det
vara ett stort
problem).
Ja, det kommer inte
att bli riktigt bra,
hur jag än gör. Jag
bor lite för trångt
(ja, ja - eller har
för mycket saker).
Jag får ha det
stökigt (alltså
stökigare än
vanligt) nu några
veckor, medan jag
funderar på (och
mäter) vad som kan
komma att bli bli
bäst. Jag är
fortfarande inte i
form för att utföra
några större
arbeten. Och jag har
lovat Ulf att den
lilla julgranen ska
stå på plats på
söndag. Så jag nöjer
mig med att plocka
lite smått här nere
så länge. Att göra
lite är ju bättre än
att inte göra något
alls.
PS:
Jag har roat mig med
att skriva en
Ikea-inköpslista.
Möblerna på listan
nedan är de jag
gärna skulle vilja
ha. (Fast
tavelramarna längst
ner är inte så
viktiga.) Jag har
redan ganska mycket
inredning till mina
Pax-garderober
(backar, hyllor och
stänger), så därför
behöver jag inte
köpa mer. (Jag
skulle klara mig
utan trådkorgarna.)



Det kommer förstås
att dröja innan jag
kan köpa allt på min
lista. Men önska,
och möblera om på
låtsas kan jag ju
göra gratis...
Kanske jag borde
prioritera en 4:e
garderob före ett
vitrinskåp?
Garderoben kostar
"bara" 96 € inkl
dörr. Men sen så
tillkommer
hemkörning av
varorna (uppemot
1000:-) eftersom
inga av de höga
möblerna går in i
min bil. Och då
lönar det sig bättre
att få
hemtransporterat
även vitrinskåpet
med dörrar
samtidigt...
Jag är trött på att
ha röra, och trött
på att ha så många
saker stående
framme. Så trots att
väggarna redan är
"full-möblerade" så
måste jag nog köpa
ett par
förvaringsmöbler
ytterligare. T ex en
garderob och ett
vitrinskåp...
Att jag sedan hellre
skulle vilja ha ett
lite högre, fast
mindre, och runt
(eller ovalt)
soffbord - hör väl
mer till
lyxavdelningen. Vi
har ju redan ett
soffbord (som vi
köpte vi för knappt
20 € för att ha
tills vidare).
Temperaturen har
ökat här nere. Just
nu är det 19,9º vid
innerväggen i mitt
rum, och 20,0º i
gästrummet.
Förhoppningsvis
kommer temperaturen
att öka lite till. I
köket är det
behagliga 20,6º. (I
vardagsrummet är det
ca 21º, och i Ulfs
rum nära 23º.) Vi
har fått ett helt
annat inomhusklimat!
Men inte gratis!
Elementen är ju en
engångsutgift, men
det ger sig hur höga
elräkningar jag får.
Det är ju faktiskt
så att vi har frusit
mycket tidigare, för
att spara el - så
även om dessa
elementen drar
mindre energi, så
har vi dem på jämt
(utom nattetid i
vardagsrum, gästrum
och kök). Vi får
jämföra med förra
vinterns räkningar,
och se hur dyrt det
blir. Men åh så
skönt det är att
slippa frysa!
13-12-21:
I dag är det
vintersolståndet -
årets mörkaste dag.
Fr o m i morgon blir
det alltså aningen
ljusare igen hos oss
på norra halvklotet.
Så se framåt!
Saxat ut föreningen
Mas Amigos'
nyhetsmejl:
Huspriserna i
Spanien ökade under
tredje kvartalet
2013. Det visar
statistiken från
genomförda affärer
publicerad av
Nationella
statistikmyndigheten.
Det är första gången
på flera år som en
ökning sker.
Elbolagen
hotar med en
chockhöjning av
elpriset vid
årsskiftet med
ytterligare tolv
procent. Detta sker
efter att regeringen
hotat med att ställa
in en planerad
kompensation till
elsektorn på 3,6
miljarder euro. Den
utgör en del av de
subventioner som
staten tillskriver
elsektorn för att
den enligt uppgift
fakturerar
abonnenterna till
priser som
understiger
produktionskostnaderna.
Trots att elpriset
stigit med hela 70
procent de senaste
tio åren växer
elbolagens
ackumulerade
fordringar, som
närmar sig 30
miljarder euro.
Själv hoppas jag
naturligtvis att
elpriserna inte
stiger! Jag oroar
mig redan nu för
kommande
elräkningar. Men jag
slipper frysa. Man
får ta det ena med
det andra. I morse
(när jag hade haft
dörren stängd under
natten) så var det
20,0º i mitt sovrum.
Varmare blir det nog
inte, men det
räcker. Det visar
att Econoheats
element är
effektiva, eftersom
detta på 260 watt
värmer mer än det
oljefyllda på 500
watt som jag hade
tidigare. Då kom jag
som mest upp i 19,5º
fast jag hade det
igång hela dygnet.
PS:
Nu har man börjat
sälja
nyårs-vindruvor
här. Alltså de
specialförpackade
(tvättade och
kärnfria), med tolv
i varje förpackning.
De som man ska äta
en för varje
klockslag vid
12-slaget på
nyårsafton, för att
få ett lyckligt
kommande år. Vad jag
vet finns den här
traditionen bara här
i Spanien. (Men den
är betydligt
trevligare för
hundar än
nyårsraketer...)
Fast dyra vindruvor
är det:

Ja, och så ska både
män, kvinnor och
barn ha röda
underkläder på sig,
just för att det
kommande året ska
bli lyckligt.
Julen firas inte
lika "hysteriskt"
här som i Sverige.
Man firar den 25:e,
med släkten och god
mat (och enstaka
julklappar till
barnen inspirerat av
amerikansk
tradition). Men
annars är det den
6:e januari = Los
Reyes, dagen då
de tre vise männen
kommer - som firas
mest. Det är då man
ger varandra
"julklappar" här i
Spanien. Men visst
är det just nu extra
trångt i affärerna
även här, och några
har söndagsöppet nu
den 22:a. Men det är
inte samma
"måste-köpa-julklappar-stress"
här.
Och nu, i kristider,
har inte alla råd.
Det pågår
insamlingar här i El
Campello till
behövande. Bl a
finns det lådor
utställda där man
kan skänka begagnade
leksaker som sedan
ges till barn som
inte skulle få
några annars. Jag
tycker om
återanvändning, men
har inte just några
leksaker att ge
bort. Jag gav ju
bort en del kläder,
och har hört att
några har delats ut
här i El Campello (bl
a till en 12-årig
flicka, för jag hade
ju storlek 12-14 år
i vissa kläder). Det
känns bra att kunna
dela med sig!
Har ni läst det här?
Hundar känner
igen sin matte eller
husse – även på
bilder. Det
visar finska
forskare som låtit
ett antal hundar
titta på
ansiktsbilder, varav
några var mer
bekanta för dem än
andra, samtidigt som
de mätte deras
ögonrörelser. Det
visade sig att
hundarna tittade
betydligt längre på
bilderna av
familjemedlemmarna
än vad de gjorde på
de okända
ansiktsbilderna.
Även när bilderna
vändes upp och ner
tittade hundarna
längre, vilket
enligt forskarna
tyder på att hundar
känner igen ansikten
på ett liknande sätt
som människor.
Studien presenteras
i Animal Cognition.
Min förkylning är
förresten nästan
borta. Fast jag är
fortfarande röd i
halsen (för 44:e
dagen i rad). Dock
siktar jag på att
vara helt frisk till
julafton!
PS2:
När vi började gå
vår
mitt-på-dagen-promenad
var det ganska
molnigt. Jag tog
några foton på mina
små, och några på
surfarna, men
samtliga foton blev
lite "grådaskiga".
Men när vi nästan
hade kommit hem igen
- då tittade solen
fram. Och då blev
det plötsligt
alldeles för varmt
att gå klädd i
fleecetröja, och
svårt att se utan
solglasögon. Ja, det
är inte lätt att
tima
promenaderna rätt
när det är
synnerligen växlande
molnighet...




Vov på er! Ser ni
att jag har min nya
jul-sele på mig i
dag? Den köpte matte
på rea i våras, men
jag har inte fått
använda den förrän
nu. Visst är jag
vov-snygg! Jag är
alltid den snyggaste
tiken i hela El
Campello, men i dag
kände jag mig extra
vov-snygg. Ja, bara
för att jul-selar
passar så bra när
det nästan är jul.

Stella fick min
gamla sele. Ja, för
den var lite för
trång om midjan. Jag
förstår inte varför
dom gör selarna så
trånga om midjan. Om
halsen är dom
minsann lagom.
Vov-vov-voff!

Jag glömde att
berätta att Maud
ringde i förmiddags.
(Det blir korta
samtal eftersom det
är dyrt.) Hon lät
glad! Hon hade sol
och ca 27º. Hon sa
att det var mycket
lugnare i Mbour,
ingen stressade. Och
kvinnorna hade
varken högklackat
eller parfym. (Det
senare uppskattade
hon förstås!) Hon sa
att det hände roliga
oväntade saker när
hon var ute och
gick. I dag hade hon
blivit omsprungen av
en gris. Så snart
Tamba hinner så ska
han mejla mig, och
då får jag ju
automatiskt hans
mejladress (vilken
kan vara bra att
ha). Tamba befann
sig i Dakar för att
ordna en del papper,
bl a rörande bilen.
Det är tydligen en
del byråkrati - även
i Senegal.
Vill ni veta mer om
Senegal så kan man
läsa en hel del här:
http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Senegal,
särskilt om ni
klickar på "Alla
kapitel". Bilden
nedan har jag lånat
från sidan.

PS3:
Precis när jag satt
i köket och drack
te, så hörde jag ett
brummade utanför
balkongen. Det var
en sån som jag
kallar
"mopedhelikopter",
men som jag tror
heter Paramotor.
Den flög ett par
gånger fram och
tillbaka, ganska
lågt. Om jag hade
hunnit springa efter
den nya kameran så
hade det säkert
blivit bättre
bilder, för på den
fungerar zoomen. Men
visst ser det
härligt ut!


Det är bara synd att
motorn väsnas så.
Det ska visst finnas
elektriska också,
men en sådan har jag
aldrig sett. Jag
gissar att de är
betydligt dyrare.
Kanske har de
kortare räckvidd
också? Om jag vore
mångmiljonär så
skulle jag gärna
flyga runt i en
eldriven variant.
Visst verkar det
vara kul!
13-12-22:

I förmiddags klädde
jag utan större
entusiasm vår lilla
julgran. Men Ulf
tycker att den blev
fin ändå. Därefter
skulle vi ta årets
julkort och klädde
oss alla fyra
vackert julröda. Ulf
tycker att det
börjar bli tjatigt
med julfoton där vi
sitter i soffan, så
därför sitter vi i
fåtöljen i år...
Vi hade allra helst
suttit på muren vid
strandpromenaden -
med hav och palmer i
bakgrunden, men ett
sådant foto skulle
kräva mer - t ex att
någon annan höll i
kameran. Nu har vi
använt
självutlösare. Av
det dussin foton vi
tog på detta sätt så
blev inget riktigt
bra, men vi var ju
tvungna att använda
ett ändå - och valde
det här:

Det är förstås
originalet ni ser
överst, och den
bearbetade kopian
nederst. Först vill
jag säga att det
inte är lätt att
trycka på knappen
till självutlösaren,
springa och sätta
sig, rätta till
kjolen, samt hunden,
och le - allt inom
10 sekunder.
Sen är jag inte
speciellt van att
jobba i fotoprogram
heller. Jag hade
mycket sjå att "måla
över" bonaden i
bakgrunden, och
sedan lika mycket
sjå att skriva in
texterna på rätt
ställen. Efteråt så
insåg jag - att jag
inte borde ha jobbat
med kopian av en
kopia, eftersom allt
då blir lite
suddigare. Men nu
blev det som det
blev. Det är ju ett
personligt julkort i
alla fall! Och vi
gjorde oss ganska
mycket besvär. Visst
är det tanken bakom
som räknas!
Julhälsningen (med
foto) är nu skickad
till dem av er som
vi har mejladresser
till. (Några kom
tillbaka med mail
delivery system,
p g a felaktig
adress. Ni har
kanske glömt berätta
att ni har skaffat
en ny?) Till er,
vars mejladresser vi
inte har, så skriver
jag julhälsningen
här nedan:

God Jul
och
Gott Nytt År!

Närbilder på
hundarnas jultröjor:

Jag skulle ha gjort
en ryslig massa
annat i dag också,
men har inte hunnit
mer än att fixa
julgran och julfoto,
tvätta - och så gå
ut med hundarna
förstås. Jag är
fortfarande trött,
men helt klart på
bättringsvägen. I
morgon planerar jag
att "julpynta
klart".
13-12-23:
Dagens väder:

Vi såg en man som
badade, fast det
bara är
17º i havet nu
(och 16º i luften).
Men det är härligt
promenadväder!
I förmiddags
julpyntade jag
klart. Jag hängde en
lite tomte i
köksfönstret, och
satte en liten
"silvergrupp" i
vardagsrummet, där
jag också hängde
några
"silvergirlanger"
framför fönstret.


Det enda julpyntet
här nere är den
lilla granen på
fotot ovan till
höger. Den ställde
jag ovanpå mitt
block med post-it-lappar på
skrivbordet. Den är
bara 5 cm hög
(alltså mindre än på
det första
fotot), men väldigt
detaljerad. (Från
svenska Pluto
produkter.) Ja, det
blev betydligt färre
julsaker än tidigare
år, men det får
räcka så.
Ni kan inte ana så
mycket jag har ätit
på sistone, i
synnerhet
chokladpraliner. Jag
tittade mig kritiskt
i spegeln i morse,
och det ser nästan
ut som om jag vore
gravid... Tänk om
jag hade varit
gravid med en liten
hundvalp! Då hade
jag varit glad åt
magens buktning -
men det är jag
definitivt inte nu.
Ja, jag har bara mig
själv att skylla.
Det är minsann ingen
som har tvingat i
mig de där
chokladpralinerna...
Fast just i dag
längtade jag efter
något nyttigare, så
i dag kokade jag en
stor gryta med soppa
(potatis, lök och
rotfrukter). Soppan
blev god!


Vov-vov på er! Jag
ligger och funderar.
Ja, på jultomten. I
morgon är det
julafton, och då ska
tomten komma. Vi
brukar alltid få
julklappar av
jultomten, så det
får vi nog i morgon
också. Jag undrar om
tomten har läst min
önskelista? Ja, det
är samma som till
min födelsedag, för
jag fick ju bara
lite hundgodis då.
Så det finns mycket
kvar att önska. Men
när jag tänker
efter, så tycker jag
nog allra bäst om
hundgodis. Så jag
hoppas att jag får
ett paket hundgodis
av tomten. Sen
hoppas jag, att både
vi och ni får en
riktigt vov-vovig
jul!


13-12-24:
Julafton! Årets
allra mest firade
dag i Sverige. Här:
Nochebuena,
en vanlig arbetsdag.
Men i morgon, på
juldagen /
Natividad del Señor
(=Jesu födelse),
är det helg både i
Sverige och Spanien.
Jag önskar er en
jättemysig julafton!


Vov! I dag är det
julafton! Jag har ju
varit med om många
julaftnar jag, så
jag vet hur det
brukar vara. Jag vet
att tomten inte
brukar komma förrän
på eftermiddagen. Så
jag väntar i lugn
och ro.

Men Stella, hon tror
att tomten kan komma
redan nu - på
förmiddagen. Så hon
kan inte koppla av
alls. Hon bara
tittar på
ytterdörren hela
tiden. Och lyssnar.
Hon vet ju
ingenting, hon.

Nä, för tomten
brukar inte ens
komma genom den
vanliga ytterdörren.
Nä, han smyger in
utan att man märker
nåt. Jag brukar inte
ens kunna lukta att
tomten kommer. Men
plötsligt så ligger
det några julklappar
till oss på golvet.
Och då vet jag att
tomten har varit här och
lämnat dom. Vov så
spännande det ska
bli! Hoppas nu att
jag får en massa
hundgodis! Ja, och
så hoppas jag att
Stella får lite hon
också. Vov på er!

PS:
Nu är det strax
läggdags. Vi har
haft en lugn och
mysig dag - Ulf,
hundarna och jag.
Hundarna fick sina
julklappar, och vi
har ätit julmat som
Ulf hade lagat. (Ulf
och jag gav inte
varandra julklappar
i år.)

Jag har pratat med
Maud i telefon.
Först försökte jag
via Skype-out, men
kom inte fram, för
nätet var
överbelastat. Sedan
ringde jag via min
mobil, men vi hann
inte prata länge
innan pengarna på
mitt kontantkort tog
slut. Vi hann i alla
fall önska varandra
en god jul, och det
var det viktigaste.
Senare ringde Ulf
ett videosamtal till
Bosse L via Skype,
och då fungerade
allt bra. Däremellan
tittade MariPaz inom
och gav oss en kaka
Jijona-turron
(god nougat med 70%
mandel). Lluna var
utklädd till tomte.
(MariPaz har själv
sytt dressen.) Här
ser ni Lluna i vår
hall:

Vov alltså! Tomten
kom! Och varken
Stella eller jag
märkte nånting. Vi
låg på soffan och
vilade oss.

Men rätt som det var
så visade matte att
det låg några paket
på golvet. Två var
till mig, och två
var till Stella.
Vov-vov alltså!
Paketen luktade
vov-gott! Så vi
började öppna dom
bums. Och smask och
drägel alltså! Det
var hundgodis i dom!
Vov-gott hundgodis.

Men! Godiset tog
slut! Jag åt upp
mitt vov-snabbt. Sen
ville jag egentligen
ha Stellas godis.
Men hon hade också
ätit upp sitt godis.
Det var ju
förargligt.

Fast jag samlade för
säkerhets skull ihop
alla julklappspapper
och kontrollerade
att det inte fanns
någon smula kvar.
Men det fanns det
tyvärr inte.

Stella fick bara
titta på. Jag sa
till henne att vänta
under bordet så
länge.

Fast sen så fick vi
smaka en liten bit
av mattes skinka. Så
då blev vi ganska
mätta.

Så sen la vi oss på
soffan och vilade
igen. Det är
faktiskt
vov-trevligt med
julaftnar. Det
tycker Stella också.

Och bara för att
matte tycker att vi
är så vov-söta, så
tog hon vov-många
foton på oss när vi
låg på soffan.




Efter en stund så
somnade Stella. Men
jag var vaken. Fast
nu så är jag trött,
så nu ska jag gå och
lägga mig. Vov på
er!

Jag fotograferade
inte bara hundarna,
utan även min
stilige man,

samt våra
julblommor: hyacint,
julstjärna och
cyklamen.

Ulf tyckte att det
var lugnt och skönt att vi var själva
på julafton
(eftersom han inte
är så social av sig), men jag
saknade min familj -
i synnerhet mina
barn. Det blir
liksom "mer
julstämning" om hela
familjen är
tillsammans. Fast av
praktiska skäl gick
det inte i år, och
inte förra året, och
kanske inte nästa
heller... Det har
sina sidor att bo
långt ifrån
varandra.
13-12-25:
Här inleddes
juldagen med regn,
och det ska troligen
fortsätta hela
dagen. På
morgonpromenaden
regnade det dock så
lite att vi klarade
oss utan regnkläder.
San Bartolomé och El
Paseo låg båda
nästan helt öde, men
vi mötte vår granne
Sandy som tycker om
att gå ut när det
regnar (eftersom det
så sällan gör det
här). Sandy gjorde
sällskap med oss,
och vi fick en
trevlig pratstund
tillsammans (om
hundar och
jultraditioner).
Efter frukost gick
jag ut på min
balkong och räddade
mina fem små
pelargoner från
vätan. Pelargoner
måste torka upp
mellan varven för
att må bra, av för
mycket vatten kan de
ruttna. Jag satte
dem på den stora
taktäckta balkongen
där uppe. De får nog
stå där i vinter.
Kvar på min balkong
har jag nu bara den
stora crassulan och
den lilla
bougainvillean. Jag
skulle gärna ha ett
glastak (acrylglas?)
över min balkong,
för då skulle jag
kunna styra
vattenmängden till
växterna själv (och
jag skulle t o m
kunna ha en dyna på
min stol). Kanske
till nästa vinter
(om det inte skulle
bli hutlöst dyrt)?
Ha en fortsatt
trevlig julhelg!

PS:
Det har varit en grå
och lite småtråkig
dag här. Det har nog
kommit närmare 10 mm
regn, men jag har
haft sådan tur de
tre gånger jag
hittills i dag har
gått ut med hundarna
- att det har varit
näst intill uppehåll
då. Bonnie och
Stella är ändå
ytterst tveksamma
till att sätta ner
tassarna på
trottoaren. Den är
ju blöt! De hade nog
gärna stannat inne
hela dagen i dag,
men deras elaka
matte har
regelbundet tvingat
ut dem i friska
luften...
Jag har tillbringat
dagen i min sköna
läsfåtölj
tillsammans med en
eller två hundar och
en spännande bok.
Jag har börjat läsa
I stundens hetta
av Viveca Sten. Det
är den femte "Sandhamns-deckaren"
hon skriver (jag har
läst de andra fyra)
och frågan är om
inte den här är den
bästa hittills. Hon
skriver framförallt
en spännande
historia (med ton av
gammeldags
pusseldeckare), men
böckerna får ett
djup av att det
finns så många
intressanta
personligheter i
dem. Jag
rekommenderar alla
fem böckerna! Jag
har hunnit 4/5 och
hoppas hinna läsa ut
boken innan sovdags.
13-12-26:
Jodå, boken blev
utläst i god tid
innan läggdags. Den
var spännande ända
till slutet.
Egentligen är det
inte bra för mig att
läsa ut en bok på
bara en dag, för jag
mår varken bra av
att sitta stilla -
eller av att
anstränga ögonen -
så många timmar i
rad. Fast om det är
en spännande bok,
och jag inte har
något annat för mig,
då sträck-läser jag
gärna. Jag vill ju
veta hur det går...
Det enda sorgliga är
att det känns tomt
när boken har tagit
slut, lite som att
skiljas från en kär
vän.
Framåt kvällen i går
lättade molnen och
det blev
stjärnklart, så
sista rundan med
Bonnie var skön. I
natt har det blåst
rejält, och det
blåser kraftiga
nordvästliga vindar
nu - men solen
skiner från en
blå himmel.
(Tyvärr blåser det
in genom våra otäta
dörrar och
fönster...)

Jag fick migrän i
går kväll, en stund
före läggdags, och
har därför haft
svårt att sova i
natt. Men migränen
är hanterbar, så det
går an. Tyvärr är
jag inte helt av med
min förkylning än
(49:e dagen i dag).
Jag har lite ont i
halsen, och en aning
hosta. Det är
tydligen ett
ovanligt envist
virus det här (eller
också är mitt
immunförsvar sämre
än det borde vara).
Nåja, jag är
betydligt bättre,
och det går åt rätt
håll.
I dag är det vanlig
vardag här (inte
helgdag som i
Sverige). Jag har
ännu inte bestämt
vad jag ska göra i
dag. Jag borde göra
något av allt som
står på min långa
att-göra-lista (där
jag nyss skrev dit
"kalka av
te-bryggaren")...
Ni passar väl
på att njuta av
Annandag jul -
julhelgens sista
dag.


Vov alltså! Jag har
fått ett julkort
från min svenske
pojkvän Laban. Han
har tomtedräkt på
sig, och han är så
vov-söt!
Jag längtar faktiskt
efter honom! Jag
tycker att han också
skulle bo här i El
Campello. Ja, för då
skulle vi kunna
träffas ofta, och gå
luktrundor
tillsammans - och
kanske leka
jaga-leken. Det
skulle ha varit
vov-kul! Jag är nog
lite kär i Laban,
faktiskt.
Det fattar ni
förstås när ni ser
så vov-söt han är.
Och så är han ju
chihuahua-kille! Den
bästa sortens hund!
Ja, vov på er då!

13-12-27:

Grattis på
födelsedagen Lasse
W!





Grattis på
födelsedagen Jörgen!

PS:
Nu har jag varit på
återbesök hos
läkaren. Hon såg att
jag fortfarande är
röd och inflammerad
i halsen, så hon
skrev ut något som
jag ska ta tre dagar
i rad
(inte antibiotika).
Hoppas det gör
susen. Det är svårt
att kolla riktigt
vad jag får
utskrivet, eftersom
det mesta har andra
namn här (inte ens
det verksamma ämnet
heter helt lika).
(Annars brukar jag
alltid kolla i Fass
innan jag lyder
läkarens
ordination.)
Tydligen var det
inte bara
sköldkörtelvärdena
som de kollade i
blodprovet, utan
"allt" annat också.
Alla mina värden var
bra - utom ett. (Och
sköldkörtelvärdet
var perfekt, så jag
står på rätt dos
Levaxin nu.)
Men för första
gången i livet har
jag aningen för högt
kolesterolvärde (det
"onda")! Jag brukar
ha lågt värde. Ja,
jag gissar att det
bl a är all
jul-chokladen som
jag har ätit som har
ställt till det
hela. Jag har
verkligen inte levt
sunt den senaste
månaden. Jag har
ätit för mycket, och
dessvärre har en
stor andel varit
onyttigheter. Feta
onyttigheter...
Kolesterolvärdet var
inte så illa att det
behövs någon
medicin, men det är
helt klart ett
varningstecken.
Självklart måste jag
lägga om min diet
till det sundare.
Jag vet hur jag bör
äta! Det vet jag
hela tiden, även de
perioder när jag
äter fel. Det är
inte kunskap jag
saknar. Nu har jag
återigen
"självmedicinerat"
med snabba
kolhydrater, när jag
en period har känt
mig mycket stressad,
mycket uttröttad och
aningen nere. Det
fungerar för
stunden, mycket
kortsiktigt - men är
förstås skadligt på
sikt.
Jag får väl sikta på
att inleda det nya
året med en sundare
kosthållning (och
sedan fortsätta så -
förstås). Ulf har
redan planerat vad
vi ska äta på
nyårsafton, så det
får väl bli först
därefter som jag
övergår till
"salladsblad". Det
sorgliga är att jag
ännu inte har funnit
något annat (än
snabba kolhydrater)
att ta till, när jag
inte mår helt bra
psykiskt. Det finns
så mycket som är
bättre; promenader
ute i naturen,
klappa hundar,
avslappnande musik
etc. Jag måste
försöka hitta
vettigare
alternativ. Det här
håller inte. Jag går
ju upp i vikt också!
Jag har lagt på mig
mycket den här
månaden, och är nu
uppe i hela 52,7
kilo (varav 25%
fett)! Så mycket har
jag inte vägt på
länge. Jag har
alltså mer än ett
skäl till att börja
äta sundare så snart
som möjligt. Väldigt
många skäl, när jag
tänker efter...
Följande bör jag
sluta helt med:

Fast jag slutar nog
inte helt förrän tidigast
den 1:a januari
2014... Tyvärr! (Jag
har några
chokladpraliner
kvar, och jag vill
inte slänga dem...)
Vi har haft ovanligt
varmt i dag, hela
21º! Men det har
varit växlande
molnighet, så
perfekt har vädret
inte varit.
13-12-28:
Det verkar bli fint
väder i dag, solsken
och uppåt 18º. Det
är bara att tacka
och ta emot. I går,
strax före klockan
18 när jag var ute
och gick med Bonnie
och Stella, så borde
jag haft kameran
med. Det var så
oerhört vackert så
jag hade velat visa
er. Himlen var
alldeles rosa, och
havet låg
spegelblankt. Åt
sydöst var havet
alldeles
ljusturkost, och åt
nordöst var det lika
rosa som himlen. T o
m bergen åt norr var
mera rosa än grå.
Jättevackert!
I dag är min migrän
nästan
helt borta, och i
går var den så svag
att den inte
besvärade mig. Och jag
hostar bara lite - så
det är gott hopp om
livet. Jag glömde
berätta i går, att
min medicin (2
styrkor av Levaxin +
antiinflammatoriskt)
kostade 48 cent (≈
4:30). På apoteket
skär de alltid loss
streckkoden på
förpackningarna
innan de lämnar ut
medicinen. Jag
frågade varför. Jo,
de skickar in
streckkoderna till
läkaren som kan
kontrollera så allt
blev rätt. (Allt är
mer datoriserat i
Sverige...)
Maud ringde i går.
Hon lät glad.
Hittills har hon
hyrt en ganska dyr
lägenhet. Men nu ska
hon hyra ett stort
hus (200 m²/3
sovrum) med trädgård
för motsvarande 1860
kronor per månad.
Huset är dock helt
omöblerat och saknar
vitvaror. Hon hade
valt ut en vacker
grön himmelssäng
till sig själv (med
myggnät runtom), och
en likadan blå till
gäster. Hon ska
köpa spis och
kylskåp också.
Möbler och
köksutrustning ska
hon sedan ta med sig
när hennes eget hus
är klart. Hon har
beslutat att
låta bygga ett hus
åt sig, i stället för
att köpa ett
begagnat. Hon (eller
rättare sagt Tamba)
har hittat en tomt i
ett bra område bara
300 meter från
havet. Tamba ordnar
allt det praktiska,
och har fått anbud
av en byggmästare.
Totalt kommer det
färdiga huset att
kosta motsvarande
412'000 kronor
inklusive tomten.
(Det är tydligen
andra priser än i
Sverige och
Spanien...)
Maud berättade
återigen att det är
som att bo i en helt
annan värld. Hon sa
att kvinnorna är så
vackert och
färgglatt klädda.
Hon kände sig fel
klädd, och ska
längre fram åka in
till Dakar och köpa
lika fina kläder
till sig själv. När
det gäller skor så
ska man definitivt
inte ha sina finaste
på sig. Gatorna är
visserligen
asfalterade, men
saknar trottoarer - så
man får gå i sand
och jord vid sidan
om. Maud
rekommenderade flipflops som är
lätta att spola av.
Maud berättade lite
mer om resan. De
hade inte vetat att
man inte kunde köpa
mat längs vägen i
Sahara
(Mauretanien), och
de hade inte haft
med sig
tillräckligt. Sista
dagen hade de levt
på vatten och
muffins! Även Sabi
var glad när öknen
tog slut.
Det är roligt att
höra att Maud låter
så glad på rösten.
Hon mår bra, men är
trött efter resan -
och blir förstås
trött av allting som
måste ordnas. Hon
ser fram emot att komma
till ro. En liten
aning ensam låter
hon förstås också.
Hon har ju ännu inte
hunnit skaffa sig
några vänner i Mbour.
Vi ska fortsätta att
hålla kontakten.
(Synd bara att det
ska vara så dyrt att
ringa.)
13-12-29:
Snart är det inte
mycket kvar på det
här året., bara tre
dagar inkl i dag. Vi
får hoppas och tro
att år 2014 kommer
att bli ett ännu
bättre år för oss
alla, än vad 2013
har varit. Och då
har 2013 ändå haft
många ljusa stunder.
(Fast alla mina nära
har inte varit helt
friska, och det
hoppas jag att de
kommer att vara
hädanefter.) Själv
har jag stora
förhoppningar på
nästa år! (Bl a
hoppas jag att jag
får lyckan att bli
matte åt en tredje
liten
chihuahua-flicka...)
Jag är trött i dag,
som så ofta den
senaste
tiden. Varje morgon
går jag upp innan
jag egentligen har
sovit färdigt. Jag
går upp för att det
är dags att gå upp,
dags att gå ut med
Bonnie. Men jag har
inte sovit
tillräckligt. Jag
vaknar en del på
nätterna (av
värmevallningar, ont
någonstans, ljud
från gatan), och
åtminstone någon av
gångerna så somnar
jag inte om förrän
efter några timmar.
Det är synnerligen
opraktiskt att jag
har så svårt att
somna (och somna
om), men jag kan
inte göra så mycket
åt det. Kanske är
jag lite extra trött
just nu eftersom jag
har en infektion i
kroppen. I går
gjorde jag just
igenting. Tur att
solen skiner i dag,
för den piggar upp.
Jag hoppas kunna
göra åtminstone lite
nytta i dag. (Jag
har i alla fall satt
igång en tvättmaskin
nu efter frukost.)
PS:
Två maskiner tvätt
har jag hunnit med i
dag, och så hade jag
kameran med på mitt-på-dagen-promenaden.
Men tänk - jag tog
inte ett enda foto
på hundarna.
Eftersom det är
söndag, och solsken,
så var det förstås
mycket folk på El
Paseo. Man hade
ordnat en del
gratisjippon för
barnen, som de här
uppblåsbara
lekplatserna:


Och på ett annat
ställe kunde barnen
titta på en
trolleri-föreställning.

De vuxna barnen
(medelålders män)
roade sig själva.

Andra satt på
strandcaféerna,
eller flanerade bara
omkring. (De som är
klädda i
läderstövlar och
tjocka jackor är
spanjorer, och de
som går barbenta i
tunn tröja är
utlänningar.
Generellt sett...
Själv hade jag
långbyxor, långärmad
tröja och väst. Det
var bara 14-15º, men
varmt i solen.)


Gatuförsäljarna var
naturligtvis på
plats.

Många barn (och
några vuxna) lekte
på stranden.



Det är Benidorm som
syns i bakgrunden.

Nu är den tidiga
kvällspromenaden
också avklarad.
Himlen var rosa även
i kväll, men det var
inte lika vackert
som härom kvällen.

13-12-30:

Vov alltså! Det har
varit en alldeles
förskräcklig
förmiddag i dag. Ja,
matte tog oss med
till veterinären!
Och han klippte
klorna på oss! Ja,
det var verkligen
vov-hemskt! Stella,
hon bara darrade,
men jag - jag
försökte bita
veterinären. Fast
matte hindrade mig.
Hon höll fast mig.
Det var ju vov-dumt,
alltså. För jag hade
verkligen velat bita
veterinären i
fingrarna. Bara för
att han är så dum
och klipper klorna
på oss. Ja, nu har
vi korta klor i alla
fall. Det tycker
matte är bra.
Matte vägde mig
också. Och jag har
gått ner i vikt. Det
är också bra. Nu
väger jag 2750 gram.
Så nu säger matte
att jag bara behöver
banta bort 100 gram
till. Fast jag
tycker att hon är
orättvis. Matte är
mycket tjockare än
jag - så jag tycker
att hon ska banta
själv, i stället för
att plåga mig. Ja,
ja. Bantningsmaten
som hon ger mig, den
smakar bra - det gör
den. Men jag skulle
vilja äta mer, och
oftare. Ja, bara för
att jag tycker så vov-mycket om mat.

Nej, nu måste jag
vila mig. Det tar på
krafterna att gå
till veterinären.
Fast först ska jag
gnaga lite till på
min gnagis. Vov-vov
på er!
Arbetet på huset
mittemot
fortskrider. Man har
hunnit måla ungefär
halva fasaden.

Och visst blir huset
finare att titta på.
Men just balkongen
som ligger mittemot
min balkong, den
kommer nog ändå inte
att bli något
trevligt blickfång.
I bästa fall ser den
ut så här:

Jag tycker att det
hade varit snyggare
med en rad krukor
med vackra växter i,
eller bara renstädat
som hos grannarna...
Jag har lite
funderingar på att
sätta en spaljé
ovanpå mitt eget
balkongräcke, och
sedan plantera några
trevliga
klätterväxter som
klänger i denna. Då
skulle jag bara se
grönska, samt
himlen, från min
balkong. Kanske jag
gör så - längre fram
(när pengarna och
orken räcker).
13-12-31:
Årets sista dag.
Grannarna tvärs över
gatan har finare än
någonsin på sin
balkong. Men när
färgen har torkat så
stökar de nog till
igen. Tja, de får ha
det som de vill -
men jag hade
föredragit en
vackrare utsikt...

Årets sista bagatell
är att jag i dag har
köpt en ny tablett
till min matplats.
Den här är av glas,
så den ska
förhoppningsvis
hålla sig fräsch
längre än
plastvarianterna som
jag har haft
tidigare.

Här skiner solen,
men det är bara 14º
ute nu (11:45), och
det var bara 6,5º i
natt. Jag är
fortfarande illröd i
halsen (och har
ont), men det kommer
alla gånger att gå
över nästa år!
Jag vill förstås
önska er alla ett
gott slut! Var
gärna försiktiga med
både alkoholen och
nyårsraketerna - och
i all synnerhet
kombinationen! Men
framförallt vill jag
önska er alla:
Ett riktigt gott
nytt år!





Inled med pompa och
ståt:

Se sedan framåt!
Låt år 2014 bli ett
år fyllt av
möjligheter!

14-01-01:
God fortsättning på
2014!

Ulf och jag firade
nyårsafton hemma,
bara vi två. Ja,
inklusive hundarna
var vi förstås fyra.
Ulf hade lagat en
god middag (bakad
potatis, oxfilé,
grillad tomat,
grillad lök, färsk
sparris, svampsås)
och till efterätt åt
vi after-dinner-glass.
Själv hade jag bara dukat (i
silver, vitt och blått),
och så tog jag hand
om disken efteråt.

Men lite äventyr var
vi med om under
kvällen. När Ulf
hade ugnen, fläkten
och de två stora
spisplattorna på
samtidigt - så gick
proppen/säkringen
och alla lampor
slocknade!
Bonnie gömde sig
under soffan. Ulf
tände en ficklampa
och jag återställde
automatsäkringen.
Sedan stängde vi av
några element, för
vi vet ju att vårt
elsystem har
begränsad kapacitet.
Men när Ulf satte på
spisplattorna igen,
så utlöstes
säkringen på nytt
och lägenheten blev
totalt mörklagd. Ulf
öppnade dörren till
trapphuset för att
konstatera att
lamporna fungerade
där, och under tiden
återställde jag
återigen säkringen.
(Skönt med
automatsäkringar!)
Maten var nästan
klar och Ulf kunde
stänga av ugnen. Det
var dags att äta.
Men! Jag kunde inte
hitta Stella. Jag
blev orolig och
letade överallt,
både på ovan- och
nedervåningen. Jag
tittade i badrummet
(det har hänt någon
gång att hon har
råkat bli instängd
där), under soffan
och under Ulfs säng.
Ingen Stella. Jag
ropade (hon brukar
alltid komma
springande bums),
men ingen Stella
kom. Eftersom maten
var klar ville Ulf
att vi skulle börja
äta, men jag kunde
inte koppla av när
jag inte visste var
Stella var. Jag fick
en ingivelse och
öppnade dörren till
trapphuset. Utanför
dörren satt en
olycklig Stella. Vi
blev så glada när vi
såg varandra, hon
och jag. Ulf hade
alltså av misstag
släppt ut henne i
trapphuset (utan att
märka det), och
sedan stängt dörren
utan att räkna
antalet hundar (som
jag brukar göra
automatiskt). Tur
att allt slutade
bra.
Ja, sedan åt vi vår
goda mat. Redan
21:30 började jag
bli väldigt trött
och sömnig, och
tvivla på att jag
skulle kunna hålla
mig vaken till
midnatt. (Jag är ju
inte i form...) En
timme senare gav jag
upp och gick och la
mig. Stella följde
med mig. Stackars
Ulf! Han fick ensam
(endast i sällskap
av Bonnie) skåla in
det nya året. Enligt
spansk sed åt han 12
vindruvor när
klockan slog 12. Det
gick förvånansvärt
lätt, berättade han
i dag. (Jag har
provat och tycker
att det är
jättesvårt att hinna
tugga och svälja -
en druva var 5:e
sekund.) Ja, då
kommer Ulf att få
ett lyckligt år i
år. Själv hade jag i
alla fall röda
underkläder i går,
som man också ska ha
enligt spansk sed -
för att få ett
lyckligt kommande
år. Fast det kanske
inte räknas eftersom
jag tog av mig
underkläderna när
jag gick och la mig.
Å andra sidan hade
jag röda rosor på
nattlinnet, så
kanske jag får ett
lyckligt år i alla
fall?
För att må bra i år,
har jag bestämt mig
för att lyssna mer
på min kropps behov,
samt på mina
själsliga behov.
Kroppen måste få
vettig näringsriktig
föda och en lagom
dos motion. Själen
måste finna harmoni,
ro och trygghet. Om
jag mår bra psykiskt
så tröstäter jag
inte - så de hänger
ihop: kropp och
själ. Tyvärr kan det
gå ut en aning över
andra, om man tänker
på sig själv. Man
kan ju inte
samtidigt vara andra
till lags, och må
bra själv - såvida
man inte vill exakt
samma saker (och så
är det ju sällan i
verkligheten). Men
Ulf har lovat att
försöka tolerera
lite mer (åtminstone
av mina
heminredningsidéer).
Jag måste få känna
att det här hemmet
som jag bor i - är
mitt hem. Jag vill
inte ha mina tavlor,
prydnadssaker,
lampor etc
undanställda för att
någon annans saker
ska få plats. Ulf
bestämmer ju hur
allt ska vara i
Hässelby strand (med
undantag av hur det
ska se ut i mitt
rum) - så då tycker
jag att jag kan få
bestämma hur det ska
se ut här (med
undantag av Ulfs
rum). Vi får testa
oss fram. Ulf är
egentligen helt
ointresserad av
heminredning, medan
jag är
jätteintresserad och
därtill extremt
färgkänslig. Men det
är förstås viktigt
att vi båda mår bra!
Jag har redan smugit
in lite fler växter
i vardagsrummet. Jag
blir så glad av
växter, och jag
tycker att de bidrar
till att göra hemmet
mera levande.


Och i går så bytte
jag tillbaka till de
gamla knopparna på
hallbyrån. Nu har
den återigen de
turkosa
glasknopparna (och
inte längre de vita
plastknopparna).
Ulf sa att det var
OK, fast han tycker
att de turkosa är
fula. Och för all
del, de turkosa
passade bättre när
jag hade byrån i
badrummet - men jag
blir mycket gladare av att
se de turkosa
glasknopparna, än av
att se de vita i
plast. Jag gläds åt
små detaljer, och
jag gillar turkost!
(Så varför ska då de
turkosa knopparna
ligga i en låda där
jag inte kan se
dem?) Nu hoppas jag
att Ulf kan stå ut
med dem.


Ulf har t o m lovat,
att jag efter
Tjugondedag jul,
ska få ha rosa
kuddar i soffan! Och
rosa duk på bordet!
I gengäld låter jag
julsakerna vara kvar
till den 13:e
januari, fast jag
hade velat ta bort
dem redan nu på
måndag.
Om jag sedan åker
till Ikea och köper
en garderob till, så
kan jag nog få undan
det mesta som står
framme i gästrummet.
Och kanske på sikt
att jag kan få
riktigt snyggt och
prydligt här. Det är
min nyårsönskan!
Det, samt en tredje chihuahua-flicka.
(Det senare blir
betydligt svårare
att få Ulf att gå
med på...) Ulf
önskar sig
"drömvinsten" på
Lotto - så att han
blir helt ekonomiskt
oberoende. Tja,
det önskar vi väl
oss alla. Men det är
ju inte pengarna som
sådana som är
viktiga. Har vi våra
grundbehov
tillfredsställda
(mat, bostad,
trygghet, frihet) så
kan vi vara lyckliga
även om vi emellanåt
får vända på
slantarna. Men visst
- i vår värld
betyder pengar
mycket! (Alltför
mycket?) Så jag
skulle förstås inte
ha något emot att
vinna några miljoner
(helst så många att
jag kan dela med mig
till alla mina nära
och kära - för delad
glädje är dubbel
glädje)!
Här skiner solen,
och det var 14º
varmt redan på
morgonpromenaden.
Jag planerar att gå
en lång promenad med
hundarna vid
lunchtid.
14-01-02:
Vi hade varmt och
soligt väder i går,
och hundarna och jag
gick en lång skön
promenad mitt på
dagen, och sedan
några kortare på
kvällen. I dag har
vi visserligen
hyfsat varmt (14º nu
på morgonen, och det
ska bli uppåt 21º)
men himlen är helt
täckt av gråa moln,
så inte en endaste
liten solstråle kan
ta sig igenom.
Enligt prognosen så
ska det komma lite
regn framåt kvällen.
Om ni någon gång
skulle vilja se mer
exakt hur vädret ska
bli här det närmaste
dygnet, så ska ni
klicka i hörnan på
väderleksprognosen
som ligger överst
här i min dagbok -
på ordet AEMET.
(Högerklicka gärna
och öppna i ny
flik.) När ni har
kommit till den
spanska
väderlekstjänstens
webbsida ska ni
klicka på
Predicción por horas
i överkanten. (Om ni
därefter väljer
Tabla (tabell) eller
Gráfica (grafiska
kurvor) är mer en
smaksak.) Ni kan nu
se timme för timme
hur vädret förväntas
bli. I dag, när det
är 85% risk för regn
i eftermiddag/kväll,
vill jag förstås
veta om det ska
regna mycket eller
lite. Tittar jag då
på Predicción por
horas så ser jag
att det kan komma
någon droppe (mindre
än mätbart) klockan
15, men att det inte
beräknas börja regna
"på riktigt" förrän
klockan 19 då det
beräknas komma 0,1
mm. (Och därefter
sammanlagt 1,5 mm
fram till midnatt.)
Alltså tror jag att
jag kommer att klara
mig utan regnjacka i
dag. (Preliminärt
kommer jag att gå ut
med hundarna ca 13,
17 och 21, och det
är bara den sista
rundan vi ev kan bli
lite våta -
förutsatt att
prognosen har rätt.)
PS:
Redan före lunch
lyckades jag lura
med mig Ulf till
Carrefour (annars
vill han inte gärna
ge sig ut före
siestadags). Själv
tycker jag att det
oftast är minst folk
i affärerna på
förmiddagarna, så
jag föredrar att
handla då. (Ulf
skulle bl a köpa nya
färgpatroner till
skrivaren.)
Jag har länge gått
och funderat på att
köpa en liten extra
dammsugare till
nedervåningen, och
hade sett en liten
billig på Carrefour
(som dessutom såg
trevlig ut). Jag
köpte en sådan i
dag. Den kostade 39
€ (≈347:-), är av
märket Carrefour
Home, och själva
dammsugaren är bara
22 x 33 cm. Den
väger bara 3,8 kg
inkl slang, rör och
munstycke. Jag har
nu prov-dammsugit
och den suger över
förväntan, men
bullrar förstås en
hel del (som alla
billiga dammsugare
gör). Eftersom även
damm har en tendens
att trilla nedåt, så
behöver jag dammsuga
aningen oftare
härnere - men det
har ofta känts
motigt att gå upp på
ovanvåningen för att
ta fram den stora
dammsugaren. Nu ska
det bli enklare att
hålla efter
dammtussarna. Så här
ser min nya
dammsugare ut:


I dag har jag
betalat min första
elräkning sedan vi
började värma upp
alla rum med de nya
elementen. Räkningen
(för en månad) var
på 207,67 €
(≈1845:-). Det är
mycket pengar, men
inte hutlöst, och vi
har sluppit frysa.
Om det inte blir
dyrare, så är det
OK. Det är trots
allt bara 3½ månad
om året som vi
behöver använda
elementen. (Fast
just i vinter kanske
det blir 4 månader,
eftersom det blev
kallt tidigare än
vanligt.) På sikt
drömmer jag förstås
om tvåglas-fönster...
Nu är det meningen
att jag ska börja
äta förståndigare.
På Amelias webbsida
hittade jag tips på
en kickstart-diet:
http://www.amelia.se/halsa1/ga-ner-2-3-kg-pa-en-vecka-med-vara-kickstartsrecept/?subid=476528464.
Det är en relativt
hård diet (bara två
mål per dag), tänkt
för en vecka. Maten
(protein +
grönsaker) ser god
ut:

Jag borde kanske
prova? Fast nu, de
första dagarna i
januari, ska jag
ägna mig åt att äta
bra mat utan att
räkna kalorier. Jag
behöver ställa om
från "chokladpralins-dieten",
och få bort
sockersuget, innan
jag ger mig in på
några hårdare
dieter. Min tidigare
"kickstart-variant"
LCHF (LCMF) är inte
så bra för det
"onda"
kolesterolvärdet, så
den ska jag inte
tillämpa. Men jag
måste ju inte
kickstarta. Jag kan
banta långsamt
också. (Fast det är
tråkigare...) Det
kommer att kännas
väldigt motigt att
komma igång, vilken
diet jag än
väljer... Men jag
måste - förr eller
senare! (Jag vägde
52,5 kg, varav hela
26,2% var fett, i
går morse.)
14-01-03:
Har ni vant er än
vid att skriva 2014?
Jag får tänka när
jag ska skriva det.
"13" sitter
fortfarande i
arbetsminnet. Men om
några dagar så
kommer nog de rätta
siffrorna
automatiskt.
När Bonnie och jag
gick sista
kvällspromenaden i
går, så kom det
några enstaka
regnstänk. I min
regnmätare syntes
dock ingenting. I
dag skiner solen
igen från en klarblå
himmel. Enligt den
spanska
väderleksprognosen
kan det bli ända upp
till 24º varmt i
dag! Det är klart
att jag bör planera
in en långpromenad,
även om jag tvivlar
på att det blir
riktigt så varmt.
(Fast i natt var det
13º som kallast, och
det är 17º nu
klockan 10.)
Betydligt varmare än
i Sverige har vi i
alla fall!
PS:
Ni skulle ha varit
här i dag! Vi har
alldeles underbart
väder! Jag har bytt
om (från långbyxor
och fleecetröja)
till knäkorta byxor
och kortärmad
T-shirt, och
strumporna tog jag
av mig. Jag kommer
att ta på mig
sandaler när jag går
ut. Här är
sommarvarmt!
Jätteskönt! Så snart
tvättmaskinen blivit
klar, och jag har
hängt allt på tork
på balkongen, så ska
jag och hundarna gå
en lång promenad.
Jag ska försöka
övertala Ulf att
följa med.
PS2:
Nej, Ulf följde inte
med. Han tyckte att
det var för tidigt.
Vi gick hemifrån
klockan 12:30
hundarna och jag,
och Ulf föredrar att
gå senare på
eftermiddagen. Ja,
han får skylla sig
själv. Vädret var
underbart! Det har
varit 22º varmt! Vi
gick en ganska lång
promenad, 1½ timme i
sträck. Det är långt
för små
chihuahua-ben! Så
här gick vi:

Jag har ritat vår
promenadväg med lila
på turistkartan
ovan. Vi gick först
förbi hamnen och ut
på La Illeta. Sedan
gick vi rakt upp
till San Bartolomé,
förbi vår "gamla"
veterinär och ner
mot fälten på andra
sidan husen. Där
sprang hundarna
lösa, så de sprang
nog den sträckan
minst tre gånger
sammanlagt. Vi gick
sedan under bron och
ner till El Paseo
igen, och därefter
hem.
Ni vill kanske se
några foton också,
för att lättare
förstå vart vi gick?
Jodå, jag hade
kameran med, så här
kommer fotona:






Vov på er! Tänk! I
dag har det varit
sommar - fast det är
vinter. Ja, i alla
fall så hade vi våra
sommar-selar på oss
när vi gick ut. Vi
gick vov-långt! Och
vi hade vov-roligt!
Först gick vi till
roliga
klätterstället. Där
tittade vi på
vågorna som skvätte.

Och så luktade vi på
många
vov-intressanta
lukter.

Och så klättrade vi
förstås! På roliga
klätterstället - där
måste man klättra
nästan hela tiden.
Ja, för annars
kommer man
ingenstans. Man får
balansera där det är
smalt, och gå både
uppför och nedför
där det är väldigt
brant. Men det
klarar jag - lätt
som en plätt. Och
tänk! Fast Stella är
så liten, så klarar
hon det också. Bra
va!

Det är vov-roligt på
roliga
klätterstället! Fast
sen så gick vi
vidare. Vi gick på
stigen som ligger
vov-högt uppe.

Rosmarinen blommade
så vackert!

Vi gick förbi en
Benjaminfikus-häck.

Och sedan kom vi
fram till det stora
fältet. Hundarna
fick fnatt av lycka
nästan innan jag
hade knäppt loss
deras koppel. De vet
ju hur kul de brukar
ha på det här
fältet. (Men jag
kollar alltid så det
inte springer stora
hundar lösa där
samtidigt. Och jag
tittar hela tiden
efter ormar, stora
tusenfotingar och
dito insekter. Det
bor nog inga ormar
just här, men det är
bättre att vara
aningen för
försiktig när man
har så små hundar
som jag.)

Vov alltså! På det
stora fältet fick vi
springa lösa! Vov så
roligt vi hade!
Först så sprang vi
så fort att vi inte
ens fastnade på
bilderna när matte
fotograferade. Det
blev liksom bara
fart-ränder. Fram
och tillbaka sprang
vi. Vov-snabbt! Vi
lekte jaga-leken
vov-många gånger.

Fast sen så lugnade
vi ner oss en smula.
Ja, vi ville ju
hinna lukta också.
Och titta oss
omkring. Och det kan
man inte när man
springer så vov-fort
som vi sprang först.


Men när vi hade
sprungit vov-länge,
fram och tillbaka.
Och luktat på en
massa spännande
lukter. Då ropade
matte på oss. Hon
hade vatten med som
vi fick dricka. Så
då drack vi det.
Först drack jag, och
sen drack Stella.
Det var gott.

Men sen så gick vi
vidare. Och sen tog
fältet slut, och jag
kände igen mig. Vi
gick en bit på El
Paseo. Där träffade
vi Kiko. Vi
berättade för honom
om hur roligt vi
hade haft. Han blev
allt lite avundsjuk.
Men sen gick vi hem.
Och det var faktiskt
skönt att komma hem
igen. Ja, för jag är
ganska trött i
tassarna nu. Men
roligt hade vi! Ja,
vov-vov-voff då!
PS3:
Jag bor så vackert
här i El Campello.
Det kompenserar
mycket annat! Och
jag tröttnar aldrig
på att betrakta
havet. (Fotot nedan
tog jag på tidiga
kvällspromenaden.)

Vet ni varför hundar
snurrar runt innan
de ska bajsa? Nu vet
forskarna:
De försöker
positionera sig så
att de har kroppen
efter nordsyd-axeln,
skriver en av
forskarna: Dr Sabine
Begalle, zoolog vid
universitetet i
Duisburg-Essen i
Tyskland.
För att komma till
sin slutsats har
forskarna studerat
70 lösspringande
hundar under två år.
De har framför allt
fokuserat på de runt
7 000 gånger som
hundarna kissat
eller bajsat under
den tiden. Forskarna
noterade hur
hundarna orienterade
sina kroppar och tog
anteckningar om
miljön, tiden på
dagen och hur väl
hundarna kände till
området de befann
sig i.
När de gick igenom
materialet kunde
forskarna se att
hundarna oftast
försökte ställa sig
så att de hade nosen
rakt åt norr eller
rakt åt söder när de
uträttade sina
behov. Hundarna
verkade helt enkelt
ha en inre kompass,
och snurrarna skulle
vara ett sätt för
dem att orientera
sig efter den.
Men – detta hände
bara när jordens
magnetfält var helt
lugna, och det är
bara under 20
procent av den ljusa
delen av dygnet,
enligt forskarna.
Vi upptäckte att
hundar är känsliga
för magnetfälten,
och därmed så störs
de på ett
förutsägbart sätt
även av de minsta
förändringarna i
jordens magnetfält,
skriver Dr Sabine Begalle. Så när
hundarna inte kan
korrekt peka ut den
nordsydliga
riktningen, så
struntar de i att
ställa sig efter
den, menar
forskarna.
Förändringar i
magnetfältet beror
bland annat på hur
solens tyngdkraft
påverkar jordens
atmosfär.
Tidigare studier har
visat att även
nötkreatur och
hjortar kan känna av
magnetfältet, och
betar i nordsydlig
riktning. Fiskar och
fåglar använder sig
också av
magnetfälten för att
navigera när de
migrerar.
Studien om hundarna
publicerades i
tidningen Frontiers
in zoology 27
december.
Då har i alla fall
jag lärt mig något
nytt i dag. Jag
trodde att hundar
snurrar runt för att
känna efter var det
luktar optimalt inför den
kommande
operationen. Men jag
har lärt mig mer än
ovanstående.
Jag har nämligen
också läst på om hur
man bör äta för att
sänka det dåliga
kolesterolvärdet
= LDL-kolesterolet.
Det man INTE bör äta
är bl a snabba
kolhydrater! (Att
snabba kolhydrater
påverkar
kolesterolvärdet
beror på att de så
lätt omvandlas till
fett i kroppen.) Jo, det
hade jag på känn.
Snabba kolhydrater
(speciellt socker
och vitt mjöl) är
negativt för
praktiskt taget allt
som har med vår
hälsa att göra.
Samma sak gäller
transfetter! Dessa
fetter finns bl a i
friterad mat,
färdigmat, snabbmat,
kaffebröd, vissa
margariner, rött
kött, feta
charkuteri- och
mejeriprodukter (bl
a glass) samt snacks och godis. Så
alla snabba
kolhydrater och
transfetter ska bort
ur den dagliga
kosten! BUMS! (De
ökar även risken för
cancer och andra
icke önskvärda
sjukdomar.)
Vad man däremot ska
äta, om man vill
sänka sitt LDL-värde,
är bl a nötter
och havrekli!
Livsmedel med
positiv effekt på
kolesterolvärdet:
- Mandel och
andra nötter
- Havrekli
- Sojaprotein
- Frukt och grönt
- Rapsolja, olivolja
Eller lite mer
exakt:
Växtsteroler:
Sojabönsolja,
jordnötter,
olivolja, vetekli,
sojabönor,
knäckebröd, avokado,
valnötter, palmolja,
grovt bröd, broccoli
och havregryn.
Omättade och
fleromättade fetter:
oliv- och rapsolja,
fisk, nötter och
mandlar. Ät fisk,
gärna fet fisk, minst
två-tre gånger i
veckan.
Fibrer:
Gelbildande
växtfibrer,
betaglukaner, finns
i alla fyra
sädesslag, särskilt
i korn och havre.
Välj grovt bröd och
ät gärna havrekli
eller
havregrynsgröt.
Finns rikligt i
ärtor och bönor. Det
är dessutom mat som
håller dig mätt
länge!
Frukt och grönt:
Innehåller nyttiga
fibrer och är
fullproppade med
antioxidanter.
Europeiska
hjärtläkare
rekommenderar minst
ett halvt kilo frukt
och grönt om dagen.
För att
sammanfatta
kostråden: ät
rikligt av fet fisk
( lax, makrill,
sill, strömming och
röding), kallpressad
raps- och olivolja;
feta livsmedel från
växtriket som
nötter, frön,
avokado och oliver;
havre (havregryn,
havrekli, mathavre)
och korn (matkorn,
korngryn) samt mörk
choklad (minst 75%
kakaohalt). Ät
mycket frukt och
grönsaker, och välj
fullkornsprodukter
(med 100% fullkorn)
istället för
raffinerat spannmål.
Inkludera gärna
magra
mejeriprodukter i
kosten. (Du bör inte
äta lightprodukter
med tillsatser.
Lättkesella,
lättfil, lättyoghurt
och vanligt keso
innehåller inga
tillsatser trots
sitt låga
fettinnehåll.)
Jag hittar faktiskt
några förslag på
efterrätter också:
Några bitar god mörk
choklad och en kopp
grönt te. Frukt i
ugn med riven mörk
choklad och krossade
nötter och till det
en klick lättkesella
sötad med flytande
honung. (Denna
efterrätt kan även
ätas som kall
fruktsallad.) Frysta
bananskivor som
mixas i matberedare
är ett gott
alternativ till
glass som gärna får
smaksättas med
kakao, nötter
och/eller frysta
bär.
Men, det räcker
inte att lägga om
kosten - man måste
motionera också!
Så här är det:
För att
kolesterol ska
orsaka
åderförkalkning
krävs att man
samtidigt har en
inflammation i
kärlväggen. Och
det är här motionen
kommer in i bilden.
Fysisk aktivitet
motverkar
inflammation,
och kan därmed slå
ut den dåliga
effekten av det onda
kolesterolet, LDL.
– Motion är
överlägset som
kärlskyddande
”medicin” hos friska
personer. Träning
minst tre gånger i
veckan har
vetenskapligt
dokumenterad effekt,
säger Lena
Jonasson,professor i
kardiologi vid
Linköpings
universitetssjukhus.
Men då måste du
motionera på en nivå
som gör dig svettig
och får upp pulsen
ordentligt, till
exempel en rask
långpromenad. Man har sett
att motion höjer det
goda, skyddande HDL-kolesterolet och
motverkar
inflammation och
oxidation av våra
celler.
Inflammationer är en
bidragande orsak
till att det onda
kolesterolet ska bli
skadligt.
Alltså: Nötter +
havrekli + motion
som ökar pulsen -
sänker ett högt
LDL-värde!
14-01-04:
I dag är vädret mera
normalt här: sol, en
del moln på himlen,
och 19º nu klockan
12. Jag är trött i
dag, eftersom jag
har sovit alldeles
för lite i natt. Jag
låg vaken mellan 01
och 06. Jag försökte
verkligen sova. Jag
provade alla
upptänkliga
sovställningar (utan
att hitta någon som
var bekväm), och jag
försökte tömma
hjärnan på tankar
(med växlande
framgång). Det är
dumt när jag inte
kan sova. Jag blir
ganska ineffektiv
dagen därpå. Jag har
satt på en
tvättmaskin så jag
får något skött i
alla fall.
Tidigt i morse
(nåja, tidigt och
tidigt, vid 8-tiden
när jag vaknade
igen) låg jag och
tittade runt i mitt
sovrum. Jag
konstaterade att jag
egentligen inte alls
vill ha några
bokhyllor i
sovrummet. (Jag har
en bred och två
smala
Billy-bokhyllor nu.)
Jag vill egentligen
ha alla böcker
samlade i
vardagsrummet. Om
jag bara hade
garderober längs den
inre väggen (där får
plats fyra, så jag
kan köpa en till som
jag vill), och inte
har några bokhyllor
på väggen mot
badrummet - då kan
mitt skrivbord stå
där! Då skulle jag
slippa ha
skrivbordet precis
innanför dörren till
mitt rum. Det är
opraktiskt att ha
skrivbordet så. Min
arbetsstol krockar
med den inåtgående
dörren så fort jag
rör mig. Och så får
man "åla" sig in i
rummet eftersom
passagen mellan
skrivbord och
garderob bara är 27
cm.
Men så tänkte jag i
morse, att om jag
köpte det där lite
djupare
Billy-vitrinskåpet
som jag vill ha, och
ställde det i hörnan
i vardagsrummet där
den låga
Billy-hyllan står
nu, och sedan
ställde de hyllor
jag nu har i
sovrummet längs
samma vägg - då
skulle det bli
riktigt bra!
Det förutsätter
förstås att vi
antingen säljer
eller ger bort - det
bruna vitrinskåpet
som står där nu.
(Allt som finns i
det bruna skåpet
skulle rymmas i det
nya.) Det skulle bli
enhetligare och
snyggare. (Och det
bruna vitrinskåpet
är verkligen inte
yteffektivt, utan
ganska opraktiskt.)
Den låga hyllan
skulle jag tyvärr
inte kunna hitta en
vettig plats till.
Den skulle få stå
framför sängskåpet i
gästrummet. Men det
är ju bara om vi har
fler än två gäster
samtidigt (vilket
inte har hänt
hittills) som den
skulle vara i vägen.
Om jag väntar med
att åka till Ikea
tills
januari-pensionen
har kommit - då har
jag råd att köpa en
garderob och ett
vitrinskåp. (Jag
skulle ändå ha kvar
pengar till hyra,
el, mat och andra
nödvändigheter.)
Problemet är att
övertala Ulf. Han
har egentligen inget
emot ett nytt
vitrinskåp. Däremot
vill han helst inte
ha fler bokhyllor i
vardagsrummet. (Men
i nuläget har jag
väldigt många böcker
stående ovanpå det
bruna vitrinskåpet,
så det skulle inte
se mer "biblioteks-aktigt"
ut om jag hade dem i
bokhyllor i
stället.) Men
framförallt så
tycker Ulf inte att
jag ska slösa mina
pengar på något så
onödigt som flera
möbler. (Han vill
att jag ska spara
mera än jag gör! Det
vill egentligen jag
också - men det får
nog dröja lite till.
Ulf tycker att jag
är oekonomisk som
inte bygger upp ett
sparkapital på ett
6-siffrigt belopp
först -
och handlar sen.
Fast jag lever mera
här och nu, på gott
och ont.)
Ulf tycker att jag
ska ge bort (eller
slänga) en del av
mina ägodelar i
stället, för då
skulle resten få
bättre plats. Han
tycker att bostaden
är tillräckligt
stor, så att jag bör
få plats med allt
utan att skaffa fler
förvaringsmöbler.
Men exakt VAD skulle
jag göra mig av med?
Jag gallrar ut lite
efter hand, men just
nu är det inget som
jag vill undvara.
Ja, det är inte
lätt. I sådana här
frågor så tycker vi
så olika, Ulf och
jag. Men det löser
sig nog. Jag får
ägna mig åt
dagdrömmar så
länge...
På tal om bokhyllor
och böcker, så
har jag börjat läsa
En man som heter
Ove av Fredrik
Backman. Boken
handlar om 59-årige
Ove som är
kvarterets
"ordningsman". Han
vill ha ordning och
reda, och han vill
att saker och ting
ska göras
ordentligt. Stundvis
(nästan jämt) kommer
han ihop sig med
sina grannar. Boken
innehåller många
dråpliga
situationer. (Jag
har läst 1/3.) Men
den är också en
aning tragisk. Oves
fru har dött, och
han saknar henne
mycket. Hon var
färgen i hans annars
så svart-vita liv.
Intrycket jag har
fått hittills - är
att boken är klart värd
att läsa, särskilt
om man vill skratta
lite emellanåt.
Och apropå inget
särskilt så är jag
väldigt förtjust i
böcker!
PS:
Hundarna och jag
fick en skön
mitt-på-dagen-promenad
i dag också, fast i
dag gick vi bara
fram och tillbaka
längs El Paseo.
Molnen försvann och
temperaturen steg
till 20º. Jag måste
säga att jag
uppskattar ett ha
sånt här väder
vintertid.
I dag har jag
betalat comunidaden,
232 €, så nu väntar
jag ingen större
räkning före nästa
pension. Minst 500 €
per månad (kanske
700 € vintertid) får
jag räkna med att ha
till
"lägenhetskostnader".
Så småningom kommer
jag att veta mer
exakt vad allting
brukar kosta, så jag
kan räkna ut ett mer
exakt genomsnitt. (F
n är det förstås
elen som jag är
mest osäker på.) Som det
är nu är det ju
bättre att ha några
euro för mycket på
lägenhetskontot, än
för få.
14-01-05:
I dag har vi
solsken, blåst och
+20º. Helt OK
alltså, även om jag
fick ha en vindtät
väst på mig på vår
mitt-på-dagen-promenad.
Bonnie gick som en
gammal pensionär i
dag. Jag fick nästan
släpa henne efter
mig i kopplet. Hon
är sådan när hon
egentligen inte har
lust. Bara om vi
möter någon hund som
hon vill imponera
på, så sträcker hon
på sig och
marscherar raskt
några meter. Tja,
vill man ha en
motionskompis - då
är inte chihuahuor
förstahandsvalet.
(Men de kan gå både
raskt och långt - när
de vill.)
Jag har ägnat
förmiddagen åt att
sammanställa mina
utgifter för
lägenheten för år
2013.
Här nedan ser ni
utgifterna, månad
för månad:
Januari:
Comunidad 232 € +
Telefonica 47 € =
279 €
Februari: El
Iberdrola 176 € +
Agua A 51 € +
Telefonica 47 € =
274 €
Mars: El
Iberdrola 183 € +
Telefonica 47 € =
230 €
April: El
Iberdrola 117 € +
Comunidad 232 € +
Telefonica 48 € +
SUMA (kommunalskatt
inkl sophämtn) 133 €
= 530 €
Maj: Agua A
52 € + El Iberdrola
122 € + Telefonica
48 € = 222 €
Juni:
Telefonica 48 € =
48 €
Juli:
Comunidad 232 € + El
Iberdrola 100 € +
Telefonica 49 € =
381 €
Augusti: Agua
A 43 € + Reparalia
vattenskadeförsäkring
100 € = 143 €
September: El
Iberdrola 72 € +
Telefonica 48 € +
SUMA
förmögenhetsskatt
607 € = 727 €
Oktober:
Comunidad 232 € +
Telefonica 48 € =
280 €
November: El
Iberdrola 42 € +
Hemförsäkring 464 €
+ Agua A 39 € +
Telefonica 51 € + El
Emdesa 55 € = 651
€
December:
Telefonica 50 € =
50 €
Genomsnitt per månad
år 2013 = 318 €
I år har jag
hittills betalat: El
Emdesa 208 € + 3:e
Comunidad 232 €
och ska betala
Telefonica 50 € =
490 € i januari.
Elen har gått upp
några procent fr o m
i år, och eftersom
vi värmer upp
lägenheten nu så
kommer vi att få
högre elräkningar i
år.
Om jag avsätter lite
drygt 400 € per
månad till "hyra" så
bör det alltså täcka
det löpande. Däremot
kan det tillkomma
saker, som när poolen
reparerades och
garaget målades. Om
något år ska
antagligen fasaden
målas om. Vid sådana
tillfällen räcker
inte comunidaden
(vilket den
egentligen ska) utan
då får vi betala in
extra pengar till
administrationen.
Själv hade jag
hellre betalt
dubbelt så hög
comunidad om jag i
gengäld hade sluppit
de extra utgifterna
(som jag inte alls
kan styra när i
tiden de ska komma).
På tal om utgifter
så har jag återigen
ansökt om att få
SINK-skatt.
(Särskild
inkomstskatt för
utomlands bosatta.)
SINK-skatten har
sänkts från 25% -
20% fr o m januari i
år. Nu betalar jag
(felaktigt, eftersom
skattemyndigheten
vägrar skriva ut mig
skattemässigt) 28%
skatt på min
svenska pension. Jag
skulle få behålla
rätt mycket mer om
jag slapp betala de
8% extra. Problemet
är att Ulf är
skriven i Sverige.
Annars skulle jag
redan nu ha haft rätt
till SINK-skatt.
(Jag betalade
SINK-skatt 2006 -
2007.) Just nu
ligger mitt ärende
hos
skattemyndigheten i
Norrland. Jag
frågade i min
ansökan, om de
verkligen menar att
jag ska behöva
skilja mig för att
få betala rätt
skattesats. Jag
undrar vad de svarar
på det? Man måste
kunna vara skrivna i
olika länder, och
vara särbor stora
delar av året - men
ändå vara gifta! Men
enligt
skattemyndigheten
får man inte ha
väsentlig anknytning
till Sverige om man
ska kunna få
SINK-skatt. Till
väsentlig anknytning
räknas inte vuxna
barn, föräldrar,
syskon eller
sommarbostad -
däremot en
permanentbostad
(vilket jag saknar)
eller maka/make som
är skriven i Sverige
(vilket jag har).
Hur som helst så
räcker min pension f
n till hyra, mat,
privat
olycksfallsförsäkring
och viss konsumtion.
Till "konsumtion"
räknar jag dels
hundarnas löpande
utgifter och
försäkringar, böcker
och tidningar,
mobiltelefon, kurser
samt möbel- och
klädinköp (och i
sällsynta fall dans
o likn). Men också
bensin, resor - och
sparande. Så om jag
handlar mycket kan
jag inte spara, och
tvärtom. Och får jag
en stor extra utgift
för hundarna, så kan
jag förstås inte
köpa kläder eller
heminredning eller
spara just den
månaden. På sikt
vill jag ha ett
litet sparkapital
för oförutsedda
utgifter, men jag
kan inte börja spara
riktigt än. (I alla
fall inte mycket.)
Ändå vet jag att jag
bara har 3½ år på
mig att spara, för
när jag får
ålderspension så
kommer inte pengarna
att räcka till något
sparande.
Jag har beslutat mig
för att enbart köpa
garderoben nu när
min januari-pension
kommer. (Och spara
lite.) Sedan när min
februari-pension
kommer - då ska jag
köpa vitrinskåpet.
Visserligen får jag
betala en högre
sammanlagd
fraktkostnad (40 €
extra), men det blir
nog ändå bäst så
här. Det är heller
ingen nackdel att
Ulf åker till
Sverige på en
4-veckorsvisit,
precis när jag får
februari-pensionen.
För då kan jag stöka
till i vardagsrummet
i lugn och ro. För
det kommer förstås
oundvikligen att bli
stökigt när jag ska
tömma både
vitrinskåp och
bokhyllor, montera
vitrinskåp, flytta
bokhyllor etc. Och
då slipper Ulf allt
detta. I och med att jag
bara köper
garderoben nu, så
får jag ha det
trångt (särskilt vid
mitt skrivbord) i
mitt rum ytterligare
en månad. Men det är
OK. Har jag bara
något att se fram
emot så kan jag
finna mig i mycket
tillfälligtvis.
PS:
I dag är det dagen
före helgdagen
Los Reyes
(kungarna = de tre
vise männen).
Således går
Cabalgata de los
Reyes Magos (de
Oriente) av
stapeln i kväll. (Cabalgata
betyder ritt.) Det
är den stora paraden
med de tre kungarna
Melchor, Gaspar och
Baltasar, men även
Maria, Josef och
lilla Jesus-barnet
brukar vara med + en
massa andra. Här i
El Campello börjar
det hela klockan 17
med att kungarna
kommer inseglande i
hamnen (på ganska
moderna motorbåtar).
Jag hade kameran med
mig på den tidiga
kvällspromenaden med
hundarna och tog
några foton från
kajkanten där
fiskebåtarna lägger
till. Det skulle ha
blivit bättre bilder
från andra sidan,
men dit skulle jag
inte ha kunnat ta
med hundarna p g a
trängseln. På det
första fotot nedan
ser ni
mottagningskomittén
på andra sidan
hamnen. Därefter
kungarna på sina
båtar.




Som vanligt kan inte
spanjorerna fira
något utan att panga
lite, så man sköt
några smällare från
tornet. (Det gillade
inte hundarna mina,
trots att de inte är
skotträdda.)

Därefter gick jag
hem med hundarna
(som varken gillar
väsen eller
folksamlingar). När
jag hade gett
hundarna deras
kvällsmat så gick
jag ut igen. Först
gick jag till hamnen
och fotograferade
alla ekipagen som
stod och väntade på
att paraden skulle
börja. Sedan
klättrade jag upp på
det lilla berget och
satte mig på kanten
mot El Paseo.
Därifrån
fotograferade jag
hela paraden. De
sista bilderna, på
sista delen av
paraden där kungarna
är med, blev förstås
sämst eftersom det
då hade börjat bli
mörkt. (Klockan var
då 18:30.) Så här
mörkt:
Det här är barnens
högtid eftersom de
tre kungarna kastar
konfetti, godis och
presenter till
barnen. I år märktes
krisen - det
kastades massor med
konfetti, lite
godis, men inga
presenter. (För
några år sedan såg
jag att stora
leksakspaket delas
ut.) Hur som helst
så var samtliga El
Campellos
barnfamiljer där,
och de flesta andra
också...
Jag tog sammanlagt
300 foton, och jag
orkar inte gå igenom
alla i kväll. Så
ekipagen, och
paraden, får ni
vänta med att se
foton på till i
morgon. Har ni
förresten tänkt på
att Kasper, Melker
och Baltsar har
namnsdag i morgon i
svenska almanackan?
Jodå - så på så sätt
uppmärksammar även
vi de tre vise
männen.
Ett foto till ska ni
få se i kväll, men
det har inte jag
tagit. Det tog Ulf
på den stora
julgranen vid
Plaza de la
Constitución.
(Kulturhuset skymtar
i bakgrunden.)
Granen är ännu
pampigare på kvällen
när belysningen är
tänd.

14-01-06:
Soligt, varmt, lugnt
och skönt - är det
här i dag. Om
gårdagen var lite
som vår julafton
(barn och vuxna får
presenter av
kungarna och
varandra), så är
dagen i dag lite som
vår juldag. Folk tar
det lugnt
tillsammans med
familjen, äter gott,
och barnen leker med
sina nya leksaker.
Vi utlänningar står
lite vid sidan om
och tittar på. För
oss är det en
alldeles vanlig dag
i dag, fast det är
helgdag.
Varje år ger El
Campello turismo
(som ajuntamiento
står bakom) ut en
kalender med foton
från El Campello.
Man kan hämta den
gratis hos
turistbyrån. Det
brukar vara en
väggalmanacka, men i
år är det en
bordsalmanacka.
Nedan ser ni
kalendern för år
2012. (Ungefär så
såg kalendern ut i
många år.) Den var
kanske lite onödigt
stor, men tydlig och
bra. De viktigaste
helgdagarna var
utskrivna.

Förra årets kalender
var mindre, och
snyggare på sitt
sätt (och bilderna
var lösa, så man
kunde spara och rama
in de man ville).
Men kalendern var
urusel på det viset
att det inte stod
ett enda ord om vad
det var för helgdag
som var markerad.
Hur ska vi
utlänningar annars
veta? (Och för oss
som inte längre ser
så bra, så var
datumsiffrorna
alldeles för små.)

Årets kalender är
både bra och dålig.
Storleken är lagom,
och nu står det t o
m utsatt att det var
cabalgata i
går. (Jättebra
turistinformation,
för det är inte lätt
annars att i förväg
få veta när
festligheterna går
av stapeln.)


Det dumma är, att
eftersom det är en
bordsalmanacka där
månadens bild sitter
på baksidan, så ser
man ju nästan aldrig
de fina bilderna.
Det är sällan folk
placerar en
bordskalender mitt i
rummet, så att den
kan ses från två
håll. Själv har jag
en på mitt skrivbord och en i
köket (båda
placerade mot en
vägg).
Tror ni att nästa
års kalender blir
perfekt? (Jag tar
förresten alltid
några extra
kalendrar, ifall
någon av er skulle
vilja ha en.)
Nu ska jag börja gå
igenom gårdagens
foton. Därefter tar
jag en paus (jag
kanske går ut i
solen) innan jag
lägger in fotona på
webben. Så ni får
vänta lite till...
PS:
I stället för att
sitta kvar vid
datorn och sortera
foton, så satte jag mig
i solen på balkongen
och läste ut boken
En man som heter
Ove. När jag
hade läst färdigt var
min T-tröja våt på
två ställen. Dels
vid ett hudveck på
magen där jag hade
blivit svettig (nä -
min mage är inte
alldeles platt), och
dels högre upp där
tårarna hade
trillat. Boken har
många bottnar. Den
gav mig många glada
skratt, men även
insikter, och några
tårar. Och många av
personerna i boken
var annorlunda - och
fick vara det! (Jag
tycker om när man
tillåts vara
annorlunda utan att
det görs något väsen
av det.) Jag tyckte om
boken - och
rekommenderar den!
Ofta när jag läser
böcker så tycker jag att det
vore roligt om någon
annan hade läst
samma bok (ungefär
samtidigt) - för då
hade vi kunnat
diskutera och
analysera
innehållet
tillsammans sen. På
det sättet skulle
boken ha varat lite
längre. Tyvärr
prioriterar
Ulf nästan aldrig
att
läsa böcker. Han
håller sig till sina
dagstidningar. Dem
läser han desto
noggrannare...
När boken var utläst
så gick jag en lång
promenad i solen (i
de knäkorta byxorna,
fast med väst utanpå
T-tröjan)
tillsammans med
hundarna. Det var
skönt! Nu har jag
satt på eftermiddagste (grönt;
citrusgarden),
så gårdagens foton
får ni vänta en
stund till på.
PS2:
Nu är jag klar med
fotona, så här
kommer de. Först
några på alla
(människor och
ekipage) som skulle
vara med i paraden
men som först bara
väntade. Sådana
bilder blir ofta
roligast, tycker
jag.


Här nedan ser ni
krubban med Josef,
Maria och Jesus.
(Lille Jesus skötte
sig utmärkt så liten
han är, men så hade
han napp med sig.)





Barnen, nedan samt
ovan till höger,
hade till uppgift
att slänga konfetti
längs färdvägen. Det
gjorde de med liv
och lust, och
särskilt roligt var
det tydligen när
konfettin fastnade i
håret på åskådarna.

Stjärnan som skulle
visa vägen (för de
vise männen) hade lite
startproblem, men
inget man inte kunde
fixa.

Här kommer några
foton av allt folket
som väntar på att
La Cabalgata ska
sätta igång, samt
ett
solnedgångsfärgat
La Torre.







Uppifrån det lilla
berget (där jag
befann mig) så upptäckte
jag att jag kunde se
skyskraporna i
Benidorm, även de
vackert
solnedgångsfärgade.

Sedan började
paraden. Jag har
tagit med en hel del
suddiga foton också,
för annars skulle ni
bara ha fått se ett
fåtal.








Vår granne (äldste
sonen i familjen på
1:a våningen) var
med i paraden. (Vid
gula pilen.)


Precis när hästarna
gick förbi så
började man smälla
raketer bakom mig på
det lilla berget.
Den minsta hästen
blev lite orolig,
men lugnades av sin
förare. Jag tog ett
foto uppåt-bakåt.



Paraden skulle
fortsätta
ytterligare en bit
längs El Paseo, och
sedan vidare upp i
staden. (Flera gator
var avstängda, och
busstrafiken var
delvis omlagd.)
Allra sist i paraden
kom räddningstjänst
och ambulans, och en
bit därefter (vid
pilarna) kom
städpatrullerna.

När paraden (så när
som på
städpatrullerna)
hade passerat mig så
gick jag hem. Gatan
var full av
konfetti.

I dag är det mesta
bortstädat, men ett
och annat
karamellpapper, och
lite konfetti,
ligger kvar vid
palmerna.
PS3:
Solen tog i dag, när
jag satt och läste
på balkongen. Jag
såg, när jag nyss
duschade, att jag
har blivit lite
rödrosa i
urringningen. Jag
tänkte inte på att
jag inte har
exploaterat
dekolletaget för
solens strålar på
länge, och nu hade
jag V-ringad
T-shirt. (Jag har
annars oftast
höghalsat
vintertid.) Jag
borde kanske ha
använt
solskyddsmedel? Men
det är inte det
första jag tänker på
så här i början av
januari... Och jag
har ju inte bränt
mig, jag blev mest
förvånad. UV-index
ligger trots allt
bara på 2.
14-01-07:
Precis i dag firar
förkylningsviruset
2-månaders-jubileum
i min kropp. Jag är
nästan bra, men inte
helt. Jag hostar nån
gång emellanåt och
så är jag
fortfarande röd i
halsen. En sällsynt
seg virusvariant
tycks det vara...
Doktorn sa att jag
hade inflammation i
halsen. Och jag
funderar. När man
har ett förhöjt
LDL-kolesterolvärde
så kan detta ha
höjts p g a en
inflammation i
blodkärlen. Finns
det ett samband?
Inflammation i
kroppen får man av
att äta socker, vitt
mjöl och margarin.
Medan
inflammationer
dämpas av; fiskfett,
kallpressad
olivolja, gröna
bladgrönsaker,
broccoli, frukt,
kryddväxter, kaffe
samt alkohol (vin) i
måttlig mängd. Under
december månad åt
jag mycket som var
fel, inkl socker och
vitt mjöl (och
säkerligen var det
transfetter i
julchokladen). Och
när jag äter mig
mätt på sådant så
äter jag förstås
mindre av nyttiga
saker som spenat,
broccoli och lax.
Jag har slutat att
äta glass, choklad,
fikabröd
och godis (och läsk
dricker jag aldrig) men jag
äter fortfarande
aningen fel samt
aningen för mycket.
Jag måste skärpa
mig! Alla
vetenskapliga
rapporter de senaste
åren, vare sig de
rör
kolesterolvärden,
cancer, hjärt- och
kärlsjukdomar,
övervikt eller något
annat - talar samma
språk. Samtliga
säger att socker,
vitt mjöl och
transfetter är
dåligt och att
broccoli,
bladgrönsaker, frukt
och feta fiskar är
bra. Detta är
solklart för
hjärnan, och om den
ensam bestämde så
skulle jag inte äta
annat. Men känslorna
tar ofta överhanden
- och de är inte det
minsta lilla
förståndiga. Snabb
behovstillfredsställelse
vill de ha, och hur
man mår en stund
senare lämnas
därhän.
(Sockerkickar är
positiva sisådär 10
minuter - och sedan
enbart negativa en
lång tid.) Jo, jag
ska skärpa mig! Det
måste jag. Jag vill
ju må bra!
Fast det är minsann
inte bara jag som
äter fel...

Vov på er! Det har
varit vov-synd om
mig må ni tro. I går
var jag så sjuk så
jag kunde inte ens
äta min kvällsmat!
Så sjuk har jag
aldrig varit förr.
Nä, för jag tycker
ju så mycket om att
äta, så det missar
jag minsann inte
frivilligt. Matte
säger att det var
första gången i mitt
liv som jag hoppade
över en måltid. Och
det stämmer!
Det började med att
jag mådde illa i
går. Och så hade jag
ont i magen. Och
sen, efter lunch, då
kräktes jag. Jag
kräktes upp all
lunch-maten. Och det
var ju väldigt
förargligt. Och sen
så var jag så trött
och dålig så jag
orkade ingenting.
Jag bara låg. Stella
var riktigt bekymrad
för mig. Hon
försökte få mig att
leka, men jag mådde
för dåligt.

Matte säger att jag
nog mådde så
vov-illa bara för
att jag hade ätit
nåt skit från gatan.
Men vov! Vilken
förolämpning! Jag
äter minsann aldrig
nåt skit från gatan.
Men ibland hittar
jag godsaker på
gatan eller
trottoaren - och dom
äter jag förstås
upp. Snabbt, så att
matte inte ska hinna
sparka undan dom.
Och nu, dom sista
dagarna, så har jag
kommit på att jag
kan äta lite av
Stellas bajs också.
Ja, nu när jag
bantar så måste jag
ju försöka dryga ut
bantningsmaten lite.
Och Stellas bajs
luktar faktiskt
fortfarande mat.
(Hon äter ju vanlig
hundmat hon, inte
bantningsmat.) Så då
äter jag upp hennes
bajs. Fast både
matte och husse blir
väldigt arga då, så
jag får göra det i
smyg. Och matte
säger att jag kan
bli dålig i magen av
det. Men det tror
jag inte på. Bajs är
ju naturligt.
I alla fall var jag
så vov-dålig i går,
så jag orkade inte
ens gå själv på
luktrundan. Matte bar
mig ner till
strandpromenaden,
och så kissade jag
lite där, och sen
bar hon hem mig
igen. Och när det
var dags för
kvällsmat så ville
jag inte ha. Ja,
ville och ville. Det
ville jag förstås.
Men jag mådde så
illa, och hade så
ont i magen - så jag
kunde inte äta.
Visst var det vov-hemskt alltså!
Men i morse, när jag
vaknade, då kände
jag mig bra igen. Så
i dag har jag gått
själv på luktrundan.
Och sen när vi kom
hem - då åt jag en
stor portion frukostmat! Vov-gott var
det! Ja, matte gav
mig en sked
bantningsmat och en
sked vanlig mat.
(Inte två skedar
bantningsmat som
annars.) Det är
vov-skönt att må bra
igen! Vov-vov då!
Jag är en aning
deppig i dag, kanske
för att jag har
migrän (sedan natten
jag sov för lite),
och jag längtar till
våren!

Visst blommar det på
balkongen, men det
är inte alls sådan
blomsterprakt som
jag skulle vilja ha.
(Alltför många
växter dog av
ohyran.)




Men var sak har sin
tid. (Den här
månaden är det dags
för bilbesiktning,
och jag har inte ens
beställt tid än. Och
min gamla dator
krånglar
jättemycket, och jag
har inte ens startat
den nya än. Sen är
det en massa annat
som jag inte heller
har gjort... Jag är
trött.)
14-01-08:
I går hittade Ulf
den här skylten på
DN:s namn och nytt-sida. Var den står
vet jag inte, men
visst är den
trevlig! Tänk om man
hade glädjen att
passera en sådan
skylt var morgon.
Nog skulle det vara
en bra start på
dagen!

Tyvärr kommer allt
inte att bli fullt
så bra - om vi
fortsätter att äta
en massa socker. Jag
saxar ur National
Geographic:
Socker i stora doser
är inte bara tomma
kalorier - det är
rena giftet, säger
forskare. Ni som
aldrig äter något
som innehåller
socker kan förstås
hoppa över styckena
nedan. Jag skriver
dem för att påminna
mig själv... (Jag
har aldrig varit
socker-beroende, men
visst har jag
periodvis missbrukat
och överkonsumerat
sockerhaltiga
matvaror - t ex
glass.)
Vi vet att fetmaepidemin
har drabbat även vår del av
världen. Förekomsten
av svår övervikt har
ökat markant under
de senaste
decennierna, trots
att intaget av fett
länge varit
sjunkande.
Omkring 54 procent
av alla män och 39
procent av kvinnorna
i Sverige räknas som
överviktiga med ett
Body Mass Index
(BMI) på 25-30,
medan tolv procent
av männen och elva
procent av kvinnorna
betraktas som feta -
med ett BMI på 30
eller mer.
Den främsta orsaken
till det är socker,
och i synnerhet
fruktos, anser
njurspecialisten
Richard Johnson vid
University of
Colorado i Denver i
USA, och flera andra
experter. Får man i
sig för mycket av
det, till exempel i
form av snabba
kolhydrater i läsk
och godis, bryter
levern ned fruktosen
och producerar
fetter som kallas
för triglycerider.
Sockret blir alltså
till fett i kroppen.
Eftersom en del av
dessa fetter stannar
kvar i levern kan
den få nedsatt
funktion, och fettet
som pressas ut i
blodet gör så att
blodtrycket stiger
och vävnaderna blir
allt mer resistenta
mot insulin, vilket
kan leda till typ
2-diabetes och ökad
risk för
hjärtinfarkt.
Nyligen har USA:s
hjärtfond, American
Heart Association,
anslutit sig till
kören av röster som
varnar för alltför
mycket tillsatt
socker i kosten.
Skälet är dock att
socker är kalorier
utan något
näringsmässigt
värde. Richard
Johnson och hans
kollegor invänder
dock att det innebär
att man missar
poängen. För mycket
socker är inte bara
tomma kalorier – det
är gift. "Det har
inget med kalorier
att göra", säger
endokrinologen
Robert Lustig vid
University of
California. "I stora
doser är socker ett
gift."
Dessutom får man
fulare hy av socker
- den åldras
tidigare!
Svenskar konsumerar
i genomsnitt 17,5
kilo tillsatt socker
om året. (Det kan
jämföras med att
amerikaner äter i
genomsnitt 35 kilo
tillsatt socker om
året - över 95 gram
om dagen. Men så ska
ju amerikanarna
alltid vara
värst...)
Att vi konsumerar så
mycket socker, trots
att vi vet att det
är skadligt, beror
förstås på
kombinationen av hur
hjärnans
belöningssystem
fungerar och
tillverkarnas
/reklammakarnas
förslagenhet. Om man
läser
innehållsförteckningarna
på färdiga produkter
(allt mellan
maträtter och kakor)
så ser man snart att
det finns socker
(eller
sötningsmedel) i så
gott som allt!
Socker är en av de
billigaste
"smakförhöjarna".
Socker är alltså
svårt att undvika,
även om vi vill
försöka undvika det.
Men färska grönsaker
är förstås ett
säkert kort!
Ja, suck! Det var
enklare förr när
tillgången på
naturlig mat var
större, och gemene
man bara hade råd
att äta sockrade
produkter vid
festliga tillfällen.
Men nu lever vi här
och nu. Och vi vill
alla vara friska,
och leva länge
(friska hela livet
förstås), och vi
vill må bra. Då
måste vi lära oss
vad våra kroppar mår
bra av. Jag
måste lära mig!
Kanske du också, men
var och en får ta
ansvar för sig
själv. Men vi är
faktiskt skyldiga
oss själva att
försöka göra vårt
bästa. Vi har bara
en kropp - och bara
ett liv...
Men det är klart att
vi kommer att ta bra
hand om oss själva!
I dag är ju första
dagen av resten av
våra liv. Så från
och med i dag kommer
allt att bli bättre!

PS:
Det är konstigt
väder i dag. Himlen
är så klar att man
kan se månen, men
över havet är det så
dimmigt att man inte
kan se horisonten
alls (och inte piren
heller).


PS2:
Jag upptäckte just i
dag att Instituto
Cervantes har en
länk till
nyhetsartiklar
skrivna på spanska,
som också är
nivåbestämda, se:
http://www.practicaespanol.com/es/noticias/ent/2/
Här kan man alltså
välja artiklar inom
olika ämnen (categorías),
och på den nivå man
själv befinner sig (A1-C2),
och öva att läsa
(och i vissa fall
även att lyssna). Jag
läste en artikel på
nivå B1 och den var
precis lagom svår.
Sen läste jag
rubrikerna och
ingressen till flera
andra artiklar. Jag
lyssnade också på en
artikel på A2-nivån,
men uppläsaren läste
så fort att det var
svårt att hinna
uppfatta alla orden.
Hade jag inte haft
texten framför mig
så hade jag inte
klarat av
hastigheten.
(Spanjorer pratar
ofta som
kulsprutor...) En
jättebra sida som
jag tänker besöka då
och då,
särskilt som
artiklarna är
aktuella.
PS3:
Dimman lättade
framåt dagen. Jag
antar att det skedde
när temperaturerna
utjämnade sig. I
morse/förmiddags var
nämligen havet
varmare än luften -
18 resp 15º. (Fotona
nedan tog jag
18:55.)



Har ni tänkt på
förresten, att många
av mina intressen
börjar på bokstaven
H? Jo: havet,
hemorten, hundar,
heminredning, hälsa
- och så hundarnas
husse förstås.
Och från det ena
till det andra så
plockar spanjorerna
undan sitt julpynt
på Trettondedag
jul, alltså i
måndags. Ulf vill
behålla julstjärna,
julgran och
julljusstakar till
Knut-dagen,
men kanske att jag tar
ner julgardinen
innan dess.
Jag har beställt tid
för att besiktiga
bilen, nu måndagen
den 13:e klockan 11
i Alicante. Man kan
besiktiga bilen här
i El Campello också,
de har en mobil
enhet. Men bara
ibland - och härnäst
är det i februari,
vilket tyvärr är för
sent för min del.
Synd! För det hade
varit väldigt
praktiskt annars...
14-01-09:
Drygt halva dagen
har gått och jag har
ännu inte gjort
någon större nytta.
Jag har varit och
köpt havrekli (salvado
de avena) samt
två små babyplädar
(på rea) till
hundarna. Bonnie
konstaterade att den
nya rosarutiga
pläden var skön (den
andra är likadan
fast beige):
Sedan
gick hundarna och
jag en lång promenad
i solen. Tyvärr får
jag fortfarande ont
på framsidan av
höger underben när
jag går långt. Det
har jag haft sedan
maj, och både jag
och doktorn tror att
det är en
muskelinflammation.
Men inte heller den
inflammationen tycks
läkas. Jag måste äta
mer fet fisk,
kallpressad
olivolja, gröna
bladgrönsaker,
broccoli, frukt och
kryddväxter (se
7/1). Jag försöker
förbättra mina
kostvanor en aning
för var dag, men jag
har en bit kvar
tills de blir
ideala. (Och jag har
inte vägt mig sedan
den 1:a, så jag har
ingen aning om ifall
jag väger mer eller
mindre än då.)
Återigen varnar
tidningarna för
socker.
Läkarlarm: Sockret
är lika farligt som
tobak! Enligt
Världshälsoorganisationen
finns det
"överväldigande
bevis för att
sockerhaltiga
drycker och annan
sockerkonsumtion" är
kopplat till fetma,
diabetes och
hjärt-kärlsjukdomar.

Socker är vår
tids tobak,
säger Simon Capwell,
professor i klinisk
epidemiologi på
universitetet i
Liverpool. Söta
drycker och skräpmat
serveras överallt
och intet ont anande
föräldrar köper det
till sina barn medan
industrin fokuserar
på vinst i stället
för våra framtida
generationers hälsa,
fortsätter Capwell.
Flera av de värsta
sockerfällorna
hittar man i de
fettfria
produkterna. En
fettfri yogurth
innehöll så mycket
som fem teskedar
socker. Och en
konservburk med
Heinz tomatsoppa
innehöll fyra
teskedar.
Matindustrin har
fått rådet att dra
ner på mängden
socker i sina
produkter sedan
flera läkare och
forskare har påtalat
att det är precis
lika farligt som
tobak. All forskning
pekar på att
industrin måste
skära ner sockret i
produkterna med
minst 30 procent för
att förhindra en våg
av sjukdomar och
död.
Socker skapar
inflammationer i
kroppen. Jag gör nu
vad jag kan för att
undvika det! Jag
vill bli helt frisk
igen!

Andra "bekymmer": Ulf
och jag är rörande
överens om att vår
lägenhet behöver
storstädas, och att
läget är akut. Vi är
bara inte helt
överens om vem som
ska göra jobbet...
Ulf tycker att jag
gott kan ta hand om
all städning här,
för han städar ju i
Hässelby strand när
han är där. Och jag
tycker att han
åtminstone kan
dammtorka, om jag
sedan dammsuger och
våtskurar golven.
Nåja, nån dag till
står jag väl ut med
skiten, sen blir jag
tvungen att göra
något åt den.

PS:
Och tvärs över gatan
jobbar målarna med
att "försköna min
utsikt". Huset mitt
emot blir lite
finare för varje
arbetsdag. Nu målar
de på fasaden
närmast taket. Till
min lättnad ser jag
att den ene målaren
har en säkerhetssele
på sig. Det tycker
jag att man ska ha
när man står på en
ganska smal kant fem
våningar över gatan,
men det är inte
alltid som spanjorerna
bryr sig om sådana
detaljer.


PS2:
Häromkvällen började
jag läsa boken
Bara vara Martha
av Ulrika Jonsson.
Jag ville läsa en
bok av en ny
författare. Som barn
hölls Martha i strama
tyglar, och tilläts
aldrig vara sig
själv. Sedan valde
föräldrarna en (i
deras tycke)
passande make till
henne. Maken
fortsatte att hålla
Martha i strama
tyglar. Efter 40 års
äktenskap så dör
maken plötsligt och
oväntat. Martha inser
att hon inte vet
riktigt vem hon är -
och inte riktigt hur
man gör när man
lever. Martha måste
göra upp med det
förflutna för att
kunna hitta sin
plats i tillvaron.
Nu har jag hunnit
läsa 1/3 av boken,
och ser fram emot
att läsa vidare. Jag
gillar bokens
huvudperson, och
vill att det ska gå
väl för henne.
14-01-10:
I dag är det ganska
molnigt ute. Det
gråare vädret
började sent i går
eftermiddag och ska
vara både i dag och
i morgon. I morgon
är det dessutom risk
för regn (fast
mindre än 1 mm). Ja,
jag ska inte klaga,
vi har ju fint för
det mesta. Men jag
är väderberoende,
eller egentligen
ljusberoende. När
det är ljust och
soligt får jag
mycket mer energi.
Det skulle jag
behöva nu. Jag
skulle behöva ha
energi nog för att
storstäda, och
dessutom har Bonnie
börjat kissa på ett
par ställen inomhus.
Jag har just tvättat
fyra små nerkissade
mattor och hängt dem
på tork på
balkongen.

Jag undrar så varför
Bonnie kissar inne?
Det är bara
småskvättar, precis
som om de är gjorda i
farten. Och det
händer bara på
mattan nedanför
trappan, den precis
innanför dörren till
mitt rum, samt på
badrumsmattan (om vi
har råkat lämna
dörren öppen).
(Aldrig på mattan
framför min
balkongdörr, eller
på andra sidan
sängen, aldrig på
köksmattan eller
mattan i hallen där
uppe.) Vi går som
vanligt ut minst var
4:e timme och då
verkar hon inte vara
särskilt kissnödig.
Hon kan gå ett halvt
kvarter innan hon
kissar första
skvätten. (Bonnie
kissar alltid många
skvättar - fast hon
är tik, medan Stella
kissar allt på ett
ställe som tikar
brukar göra.) Bonnie
säger aldrig till
när hon är nödig,
annars skulle vi ju
kunna gå ut oftare
om hon ville.
Tvärtom är det ofta
så att hon går och
gömmer sig (under
matbordet, eller
bakom Ulfs säng) när
hon ser att jag
plockar fram selar
och koppel - precis
som om hon inte alls
vill följa med ut.
(Men sen verkar hon
tycka om att vara
ute och nosa.) Vi
har ju dessutom "katt-toaletter"
både uppe och nere,
där Stella sköter
sina behov om hon är
nödig mellan
promenaderna. Men på
dem går Bonnie
aldrig.

Problemet är att
hundarna behöver
mattan nedanför
trappan för att ta
avstamp när de ska
springa uppför.
Bonnie klarar det
inte utan matta.
Annars kunde jag ju
ta bort de små
mattorna en period.
Nu vet jag inte vad
jag ska göra. Jag
har inte lust att
tvätta mattor flera
gånger i veckan. Det
tål inte mattorna
heller.
(Antihalkskiktet på
baksidan förstörs,
blir torrt och
smular sig.) Jag har
inte en enda gång
kommit på Bonnie
just när hon kissar,
så jag kan inte säga
till heller. Är det
någon av er som har
haft problem med en
"läckande" hund nån
gång? Goda råd
emottages tacksamt!
Något roligare: Maud
ringde nyss och
berättade att hon
har skaffat sig en
Iphone som hon
kan ringa Skype-samtal med.
Hennes Skypenamn är
maudfatou.
Tidigast i kväll kan
vi ringa varandra,
för ännu vet hon
inte hur man gör.
Men det ska bli
roligt!
PS:
Jag fick ett
städryck. Därtill
var jag nödd och
tvungen. Nu har jag
städat köket väldigt
noga (putsat
fönster, torkat
arbetsbänkar och
skåp, skurat diskhon
med Svinto,
dammsugit, skurat
golvet, tvättat
mattan och rengjort
diskstället,
sopbehållarna och
kökspallarna).
Dessutom har jag
skurat golvet i
hallen och på Ulfs
toalett, samt
dammsugit Ulfs rum
(även under säng och
datorbord där det är
svårt att komma åt).
Jag har också
tvättat hallmattan
som nu hänger på
tork på balkongen.
Kriget mot
dammråttorna är
inlett...

Nu är jag trött! Men
resten av lägenheten
återstår. Jag borde
ta vardagsrummet i
dag, men vet inte om
jag orkar. Däremot
får nog rummen här
nere vänta någon
dag. Jag kan inte
komma åt att städa i
gästrummet förrän
julsakerna är borta.
(Just nu står alla
julkartongerna på
sängen och golvet
där, eftersom den
lilla julgranen ska
stå längst in i
skåpet - och
eftersom jag
inte orkar plocka
fram och tillbaka
allt mer än en
gång.) Det är mycket
omständigare att
städa när man bor
trångt, när
dammsugaren knappt
kommer emellan
möblerna och när
saker står framme
överallt... Det är
inte så här jag vill
ha det! Tråkiga
saker, som att
städa, ska vara
lätta att göra - så
man kan stöka undan
dem snabbt.
Till min glädje
tittade solen fram
lagom till
mitt-på-dagen-promenaden
med hundarna, och
den skiner än (även
om den går i moln
emellanåt). Jag blir
gladare av solsken!
14-01-11:
Klockan är redan 11
och jag har inte
hunnit göra någon
som helst nytta än.
Vi får väl se hur
det går med
städningen...
Jag ställde mig på
vågen i morse. Den
visade 51,9 kg och
26,1% fett (en
pytteliten nedgång
alltså). Det
viktigaste är att
jag har brutit den
uppåtgående
spiralen, men jag
måste snart börja
med kalori-, fett-
och/eller
kolhydrat-ransonering,
annars lär jag
varken minska i vikt
eller fettprocent.
Ulf hittade den här
länken:
http://www.smartkalkyl.se/bmi.
När jag
fyllde i mina värden
där så kunde jag se
att mitt BMI är 21,3
(vilket stämmer,
eller mer exakt
21,33) samt att min
uppskattade
fettprocent är 26,9%
(bara ett cirkavärde
utgående från mina
kroppsmått) och
slutligen att mitt
beräknade dagsbehov
av kalorier är 1148
kcal
(basomsättningen i
viloläge). Tja, 1148
kalorier + några
hundra för att jag
rör mig, det ger
inte utrymme för
några större
portioner... Fast
sånt här kan man äta
mycket av:
Jag pratade med Maud
via skype i går, men
bara knappt två
minuter. Jag såg
både henne och
(förmodligen) Tamba,
men hon såg inte mig
trots att jag
svarade med
"videosamtal" och
såg att min kamera
var igång. Vi hörde
varandra bra. Jag
trodde att de skulle
ringa upp igen, men
det gjorde de inte.
Jag skrev ett
meddelande, men det
har inte gått fram
än. Jag vet inte
vilken typ av
internet-abonnemang
Maud har, och inte
hur tillförlitligt
detta är. Eftersom
Maud aldrig har ägt
en dator, och heller
aldrig har skickat
ett sms via telefon,
så är det förstås
mycket hon måste
lära sig innan hon
själv kan klara att
ringa upp via skype.
Så småningom hoppas
jag att hon lär att sig
skicka och läsa mejl
också (samt sms).
Mejl är trots allt
det allra enklaste
sättet att hålla
kontakt när man är
långt ifrån
varandra.
PS:
Något lite har jag
gjort. Jag bar ner
våra tre extra
element (som vi nu
inte använder
längre, och kanske
aldrig kommer att
använda) till
källarförrådet.
Förrådet är
synnerligen
välutnyttjat nu! Men
jag är bra på att
stapla och
organisera.
Förmodligen har vi
sparat för många
saker (som vi aldrig
kommer att använda).
Det som tar störst
plats utöver mina
sparade flyttlådor
(som jag ska använda
när jag flyttar till
den
handikappanpassade
lägenhet som jag ska
bo i när jag blir
gammal och
skröplig), är min
förra säng med
madrass, en
bäddfåtölj samt två
stora byråar.)

Tre element
ytterligare står
kvar i gästrummet,
men två av dem ska
jag ge bort. (Det
känns inte relevant
att behålla fler.)
När jag hade burit
ner elementen så
dammsög jag
vardagsrumsgolvet
noga (jodå - även
under soffan och
bakom fåtöljen), men
ytterligare städning
får anstå till en
annan dag. (Kanske
tills jag har tagit
bort julsakerna.) Nu
yr i alla fall
dammet inte omkring
längre.
Nu ska jag gå ut med
hundarna (klockan är
13:30), och sedan
vill jag gärna veta
hur det ordnar sig
för Martha
(som visar sig vara
en intressantare
personlighet än jag
trodde från början).
Nu har jag bara
knappt 1/3 kvar att
läsa i boken.
PS2:
Nu har jag läst ut
boken Bara vara
Martha. Det var
kanske inte den
djupsinnigaste bok
jag har läst - men
den var trevlig, och
jag tyckte om
historien. Boken är
lite grand en "feel-good-roman"
på slutet, fast den
börjar så dystert.
Jag tänker på att
jag får träda in i
så många olika
världar - när jag
läser böcker.
Världar som jag inte
skulle känna till
annars. Det må vara
fantasivärldar,
befolkade av fiktiva
personer, men det vidgar ändå mina
vyer att få läsa om
dem. Nu ska jag
smälta den här boken
någon dag, sen ska
jag välja en ny i
min bokhylla där jag
har olästa böcker.
(Jag är glad att jag
ännu har ett litet
lager av olästa
böcker. Det skulle
kännas tomt annars.
Jag behöver böcker!)
Maud har stått
online i dag, så
mina
skype-meddelanden
har kommit fram. Om
hon har kunnat läsa
dem vet jag förstås
inte. Jag ringde en
gång, men fick inget
svar. Jag får
försöka igen.
14-01-12:
I går var det så här
ljusgrått ute hela
eftermiddagen:

Jag köpte en gul
ranunkel för att
lysa upp i allt det
grå. Gult piggar
upp, annars tycker
jag allra bäst om
pastellrosa
ranunkler. Jag
hoppas nu att jag
kommer ihåg att
vattna den
tillräckligt ofta,
för ranunkler tål
inte att torka ut
(och den här står
ute i solen på
balkongen).

I dag skiner solen,
och hav och himmel
är klarblå som
vanligt. Jag har
precis köpt ett par
skor. De kostade
bara 5 € (≈ 44:-),
och verkar vara
bekväma. Det är den
marinblå skon nedan
(Deb&Dan). Mina
gamla Ecco-skor är
för trånga i tårna.
Tillverkaren har
liksom
rationaliserat bort
utrymmet för
lilltån, och det
tycker ingen av mina
fem tår om. Ni ser
att den nya skon är
aningen bredare över
tårna. Det är den
här typen av skor
jag använder
vintertid här i El
Campello. (Varmare
än sandaler, men
inte för
varma...) Jag köpte
skorna i en storlek
större än jag brukar
ha, så får jag plats
med en fotriktig
innersula i dem.

Jag såg skorna i går
när jag var ute och
gick med hundarna
mitt på dagen, men
då hade jag inga
pengar med mig. Jag
bad dem lägga undan
skorna så länge.
Sedan gick jag
tillbaka till
skoaffären när de
skulle öppna efter
siestastängningen,
men butiken förblev
stängd. I förmiddags
när jag gick dit
igen, hade de öppet.
De sa att de inte
hade brytt sig om
att öppna i går
efter siestan,
eftersom det var
grått väder och
således färre kunder
som passerade
butiken. I Spanien
kan man aldrig
riktigt lita på
skylten utanför
affären som upplyser
om öppettider.
Ibland kommer den
som ska öppna en
halvtimme senare,
ibland stänger de
affären tillfälligt
för att gå och fika
på något närbeläget
café, eller så
öppnar de inte alls.
Visst kan det vara
aningen frustrerande
ibland, att inte ha
en aning om när
butiken kommer att
vara öppen - men jag
gillar spanjorernas
avslappnade
livsstil. De
stressar mindre än
vad vi svenskar
gör...
PS:
Nu har jag pratat
med Maud via Skype!
(Som hastigast sa
jag hej till Tamba
också. De satt på en
utomhus-restaurang
och skulle just äta
en kycklingrätt.)
Maud såg glad ut och
mår bra. Hon tycker
bra om Mbour. Hon
säger att det är
lugnt och skönt där,
och ingen
brottslighet. Alla
verkar känna alla,
och nu känner några
igen henne. En man
hade kommit fram och
önskat henne
välkommen. Det var
ju trevligt! Maud är
förstås ganska trött
av omställningen
till ett helt annat
land. Nästan allt är
ju nytt. Men hon
säger att färre
röker, och ytterst
få använder parfym,
så hon slipper få så
många allergiska
reaktioner.
Hon berättade att
det är ovanligt att
folk har hundar som
husdjur, men att
Sabi blir väl
bemött. Där finns
vildhundar och dem
lägger folk ut matrester
till. De promenerar
mest i röd sand, hon
och Sabi, så hon får
tvätta fötterna noga
var kväll. Hon har
städhjälp två gånger
i veckan. Ibland kan
hon sakna den
spanska maten,
annars saknar hon
inte Spanien alls.
Men hon ber mig
hälsa till alla hon
känner, både här i
El Campello - och
till er som läser
min webbsida. Maud
kommer att stå
online på Skype, för
att det ska vara lätt att
ringa till henne. (När jag
försökte i går hade
hon haft signalen på
så tyst att hon inte
hade hört det. Nu
har hon ökat
volymen.) Det är en Iphone hon har.

(Tyvärr kan jag
inget om sådana
moderna apparater,
så jag kan inte
förklara för Maud
hur man ska göra för
att skriva
text-meddelanden.
Vilket förstås vore
bra för henne att
kunna.) Ja, det var
trevligt att prata
med Maud, och skönt
att höra att hon har
det bra.
PS2:
Solen har gått ner
även här i El
Campello, men det är
skönare utomhus än i
Sverige. (Vi har
just nu +14,5º, och
klart väder.)
Stackars min son
Johan som bor i
Upplands Väsby, där
är det alldeles för
kallt för min smak
just nu. Och
hundarna är säkert
tacksamma för att de
slipper gå den sena
kvällsrundan där...

14-01-13:
I dag har jag
besiktigat bilen.
Den klarade sig (som
förväntat) helt utan
anmärkning, och
behöver inte
besiktigas igen
förrän om två år.
Att besiktiga bilen
i Spanien går till
nästan likadant som
i Sverige. Fast här
tittar de knappt
under bilen.
Spanska bilar är
sällan rostiga. (De
brukar däremot ha
plåtskador från
lättare "knuffar".)
Jag fick betala
67,02 €, men
om jag hade haft en
likadan bensindriven
bil så hade det bara
kostat 52,34 €. Jag
vet inte varför
dieselbilar är
dyrare att
besiktiga. Lite
problem hade jag att
förstå vad
besiktningsmännen
menade att jag
skulle göra. Vid ett
tillfälle när de
menade att jag
skulle sätta på den
vänstra blinkersen
så vred jag i stället
ratten åt vänster...
Men de var mycket
hjälpsamma så det
ordnade sig.

Det som var
problemet var att
hitta dit, och sen
därifrån. Jag
besökte
bilbesiktningen i
Alicante i maj i
fjol, när jag
felaktigt hade fått
ett papper om att
bilen skulle
besiktigas då.
Alltså kom jag ihåg
ungefär var det
ligger. Jag sökte på
Google Maps som
visade att det låg
utanför
industriområdet där
ingen bebyggelse
finns, fast det i
själva verket ligger
mitt i området. Det
blev lika fel vare
sig jag sökte på
bilbesiktningen,
eller gatan. Och
eftersom nästan alla
gatorna i
industriområdet är
enkelriktade, så
gäller det att välja
rätt gata. (Jag hade
ju stora problem att
hitta därifrån förra
gången eftersom jag
inte kunde köra
samma väg tillbaka.)
Jag fick gå ner till
street view
och "köra" gata upp
och ner för att
hitta rätt. Sedan
kunde jag söka
färdbeskrivning från
bilbesiktningen för
att få veta hur jag
skulle komma ut på
den stora vägen A-70
igen.
Ja, det ordnade sig.
Men i går, när jag
först inte kunde
hitta
bilbesiktningen på
kartan så fick jag
lätt panik. Ulf
förstod inte att jag
stressade upp mig
så. Men jag är ju
extremt
stresskänslig (sedan
jag "gick in i
väggen") och det
hade onekligen
rätt stor betydelse
om jag skulle komma
fram i tid eller ej.
Dessutom var jag väl
lite "spänd" (inte
nervös) eftersom det
var första gången
som jag skulle
besiktiga bilen här
i Spanien. Jag var
lite orolig för att jag
skulle missförstå
alltför mycket. Men
nu har jag fått mitt
lilla märke som jag
ska klistra på rutan
där det står
"januari 16" på.
(Det ska jag klistra
på i morgon, det är
bäst att rengöra
rutan först.)
På tal om utbrändhet
så har det kommit en
ny avhandling i
ämnet. Jag saxar ur
Östersundsposten (http://op.se/lanet/ostersund/1.2776456--det-handlar-om-verkliga-hjarnskador-):
Utbrändhet kan ge
mätbara hjärnskador
och din personlighet
är helt avgörande
för risken att du
drabbas. Psykologen
Agneta Sandström har
publicerat en
avhandling som kan
förändra samhällets
syn på en av vår
tids största
folksjukdomar.

Frågan om
utbrändhet, eller
utmattningssyndrom
som det egentligen
heter, har stötts
och blötts i åratal.
Debatten har gått
het såväl i riksdag
och regering,
myndigheter och runt
hemmens köksbord om
huruvida utbrändhet
är ett verkligt
sjukdomstillstånd,
om det egentligen är
detsamma som
depression, eller
kanske rent av
handlar om bristande
arbetsmoral hos de
som sjukskriver sig
för det.
Nu har Agneta
Sandström, psykolog
på Remonthagens
Rehabcentrum,
publicerat en mycket
uppmärksammad
doktorsavhandling
som kan komma att
skaka om
etablissemanget och
rent av ändra
samhällets syn på
utbrändhet.
Hennes forskning
visar att
utmattningssyndrom
inte bara går att
diagnostisera, utan
även att det kan ge
direkta och mätbara
hjärnskador, med
bestående men som
följd.– Det här är
den diagnos som ökat
mest bland de
sjukskrivna i
Sverige och kvinnor
är
överrepresenterade.
Karolinska
institutet hävdade
benhårt att
utbrändhet
egentligen handlar
om depression, men
jag tyckte inte att
det verkade så och
eftersom jag har en
bakgrund i
neuropsykologi så
påbörjade jag en
omfattade
neurologisk
utredning, säger
Agneta Sandström.
Hon samlade en
grupp kvinnor som
samtliga drabbats av
utmattningssyndrom,
utförde en rad
tester på dem och
kunde snart se ett
mönster i deras
funktionsnedsättning.
En sak de här
kvinnorna hade
gemensamt var att de
hade dåligt minne
och svårt att sova.
De var fruktansvärt
trötta och hade
svårt att få ihop
tankarna, säger
Agneta Sandström.
En annan sak
kvinnorna hade
gemensamt var att de
vanligtvis var
högpresterande
människor med starkt
prestationsinriktade
personligheter. De
hade högre IQ och
längre utbildning än
den genomsnittliga
befolkningen och var
oerhört engagerade i
sina arbeten,
samtidigt som de var
flitiga och
ordentliga både i
hem och
föreningsliv. Den
sortens konstanta
pliktkänsla,
kombinerad med
dåligt samvete över
de plikter som inte
hinns med är
symptomatiskt för de
människor som till
slut går in i
väggen, enligt
Agneta Sandström.
Hon genomförde en
rad neurologiska
tester på kvinnorna
och resultaten
visade att hjärnans
frontlob inte
fungerar som den
ska. Genom att
scanna kvinnornas
hjärnor med
magnetkameror i
samband med
övningarna kunde hon
till slut konstatera
att kvinnorna hade
en tydligt nedsatt
funktion i
pannloberna jämfört
med friska
människor, samt en
förändring i hur
deras hjärnor
utsöndrar
stresshormonet
kortisol.
Det handlar om
verkliga
hjärnskador, som det
inte finns några
bevis för att man
kan återhämta sig
ifrån. Får du en
kula i huvudet eller
slår huvudet i en
tall, kan du få
beständiga
hjärnskador som
förändrar din
personlighet och det
är det ingen som
ifrågasätter. Samma
sak är det med
utbrändhet, säger
Agneta Sandström,
som tror att hennes
avhandling kan leda
till stora
förändringar i synen
på sjukdomen.
Det här är en
medicinsk avhandling
men den handlar om
ett samhällsproblem
och om utbrändhet
får medicinsk status
kommer det att
förändra allt.
Arbetsplatser skulle
exempelvis tvingas
ta större hänsyn
till hur hjärnan
fungerar och inte
bara tänka på fysisk
ergonomi. Och vi
kanske skulle sluta
att hylla de som
kliver upp i
svinottan och jobbar
som idioter, eller
att se lathet som en
dödssynd, säger
Agneta Sandström.
Ja, för mig var det
mycket intressant
att läsa. Jag har
hela tiden trott att
jag har fått någon
typ av bestående
hjärnskada (om än av
lättare grad).
Jag fungerar
inte som jag gjorde
tidigare. Jag blir
väldigt lätt
stressad, och när
jag är stressad så har
jag svårt att
koncentrera mig,
svårt att göra mer
än en sak i taget,
och periodvis svårt
att tala i
sammanhängande
meningar. Jag störs
lätt av ljud och jag
sover dåligt. I
början trodde jag
hela tiden att jag
skulle bli bra, bara
jag fick vila
ordentligt. Men
efter något år
förstod jag att det
inte var så. Jag har
nu accepterat att
jag är som jag är.
Och omgivningen får
faktiskt göra
detsamma.

Det är väl p g a
utbrändheten som jag
blir så trött när
jag gör något som
jag måste
koncentrera mig på.
Som i dag, när jag
skulle hitta rätt +
besiktiga bilen +
hitta hem igen. Det
är ju egentligen
bagateller, men jag
var alldeles slut när
jag kom hem.
Alltså har jag inte
gjort så mycket
annat i dag, dock
har jag tagit bort
alla julsakerna från
vardagsrummet (och
ställt dem i
gästrummet). Jag har
också satt rosa
kuddfodral på
kuddarna, och lagt
fram rosa dukar. Men
jag har inte lagt
ner julsakerna i
sina lådor, och inte
strukit vare sig
dukar eller
kuddfodral. Stryka
ska jag göra i
morgon, och så får
vi se om jag orkar
ta rätt på några av
julsakerna dessutom.
Jag är inte nöjd med
mina rosa
kuddfodral. De
enfärgade är lite
för bleka för att
matcha soffklädseln,
och de blommiga är
av fel kvalité
(polyester i stället
för bomull). Sen
passar de rutiga
bättre på en säng än
i en soffa.
Och ett kuddfodral
med en ros på, som
skulle passa, kan
jag inte hitta. Det
har kanske "trillat
bakom" precis som
julgardinen? I brist
på annat så
får det vara så här
så länge, men jag
måste helt klart
komplettera / köpa
några nya. Jag
tycker om att
ha ungefär vartannat
enfärgat och
vartannat med
mönster - fast med
neutral (gärna
linfärgad) bakgrund.
Jag behöver 9
-10 kuddfodral
totalt, som
alla matchar både
varandra och soffan.
Ulf gillar inte
rosa, men han säger
att han egentligen
inte bryr sig så
mycket om vilka
kuddfodral jag har.
Jag är glad om jag
får ha de rosa ett
tag. Jag upplever
rosa som
avslappnande
(särskilt pastell-
och bubbelgumsrosa,
inte cerise). Och
jag behöver ha en
färgmässigt rofylld
miljö. Ni ska få se
foton på
vardagsrummet sedan
- när jag har hunnit
stryka, samt ordna
lite bättre...

14-01-14:

Vov-vov på er! Jag
tycker ju vov-bra om
min husse. Och jag
tycker vov-mycket om
att sitta i hans knä
när han sitter och
tittar på sin dator.
Och jag tycker om
att sova hos honom
också. Jag har fått
sova tillsammans med
husse i hans säng
vov-många nätter.
Men nu har husse
verkligen blivit
vov-dum, alltså! Jag
får inte sitta i
hans knä, och jag
får inte sova i hans
säng. Ja, bara för
att jag har börjat
fälla. Det är
verkligen inte mitt
fel. Det är normalt
att vi hundar fäller
päls två gånger
varje år. Stella
fäller också nu. Vi
brukar fälla, och
löpa, ihop numera.
Det är liksom mest
praktiskt så, tycker
vi. Visst är husse
dum som hänger upp
sig på såna saker.
Jag säger bara vov,
vov, vov alltså!

Då är matte faktiskt
aningen schystare.
Hon bryr sig inte om
ifall hon får några
päls-strån på sig.
Så både Stella och
jag får sitta i
mattes knä så mycket
vi vill. Ja, vov - i
alla fall nästan så
mycket vi vill. Och
vi får ligga ovanpå
mattes säng. Fast vi
får inte sova
tillsammans med
matte längre. Hon
påstår att vi tar
för stor plats. Fast
det är hon själv som
tar nästan all
plats, och vi som bara
får lite säng att
ligga på. Nu får vi
ligga på golvet. Vi
har vov-sköna
hundsängar, det har
vi. Men vi vill båda
två hellre sova hos
matte.
Men på mornarna, när
matte har vaknat, då
lyfter hon upp oss i
sin säng en stund.
Och så ligger vi och
kelar. Matte klappar
oss, och vi slickar
henne på händerna.
Det är verkligen
vov-vov-vov-mysigt.
Jag skulle kunna
ligga så nästan hur
länge som helst.
Särskilt när matte
klappar mig på
magen. Fast matte
brukar tyvärr alltid
vilja gå upp efter
en stund. Ja, hon
säger att hon har
bråttom bara för att
hon ska gå ut med
mig. Dumt va! Jag
har minsann inte
bråttom. Fast vi
hundar får aldrig
bestämma själva.
Tyvärr. Så när matte
går upp, då lyfter
hon ner oss på
golvet. Och sen -
sen tvingar hon ut
oss på
morgonpromenad.
Vov-vov! Och voff
också!
Nej jag har inte
strukit nånting alls
i dag, men ni ska
ändå få se några
foton från
vardagsrummet. Så
här såg det ut i
går, när jag nyss
hade bytt
kuddfodral:


Men, som jag skrev i
går, jag är inte
nöjd med mina
kuddfodral. Nummer 1
har alldeles rätt
färg, men det har
jag bara ett av.
Nummer 2 är för
starkt rosa, och
nummer 3 (som jag
annars har tre av)
är aningen för blekt
mot soffklädseln.

Bemz har just nu
inga bra nyanser av
rosa bomullstyg. Jag
har lagt tygprov
från deras rosa
alternativ ovanpå
den kudden vars färg
jag gillar. Det ena
är alldeles för
stark-rosa och har
en liten aning
dragning åt lila,
och det andra är
ännu blekare än de
fodral jag har. Kanske
jag kan hitta tyg
någon annanstans - i
rätt nyans, och sy
några enfärgade
fodral själv?

Det blommiga
kuddfodralet på
bilden ovan, som
ligger mellan nummer
1 och nummer 3, är
av polyester. Det
passar inte i en
soffa med
bomullsklädsel. Jag
åkte in till Zara
home i Alicante i
förmiddags för att
se om de hade några
alternativ. Men de
hade inte mycket
just nu. Det var rea
och ganska
utgallrat, och
nyheterna hade de
inte plockat fram
än. Jag köpte dock
ett rosablommigt
bomulls-kuddfodral
på rea. (De hade
tyvärr bara ett kvar,
annars hade jag köpt
två, och enfärgade
hade de bara cerise-rosa.) När
jag kom hem så bytte
jag från det gamla i
polyester till det
nya. Det blev
bättre.

Bomull är snyggare!
(Dessutom
hållbarare. Kudden
är inte högre än de
andra, den bara står
lite "rakare" på
fotot.) Så just nu
ser det ut så här i
soffan (hundarnas
fårskinn ska jag ta
bort sen):

På matbordet har jag
lagt en (ännu ostruken)
löpare på prov.
Kanske den har för
stark färg för att
Ulf ska stå ut med
den? Jag har små
runda rosa-blommiga
dukar också. (Jag
tycker bäst om den
med linfärgad
botten.) Sen har jag
stora vackra
tygdukar som täcker
hela bordet, men det
skulle bli för
opraktiskt i
vardagslag. Vi får
se vad jag väljer.
Det känns i alla
fall väldigt bra att
för en gångs skull
få lov att ha rosa!

Det är inte bara jag
som gillar rosa
(fast jag är vuxen).
Jag hittade ett foto
på den här hallen på
en inredningsblogg i
går (ja, det är
feminint och
flickaktigt - men
snyggt):

Jag googlade på
rosablommiga
kuddfodral i går.
Bland bilderna
hittade jag ett foto
från min egen
webbsida, med bild
just på det
kuddfodralet som jag
inte kan hitta. På
fotot nedan ligger
det i den gamla röda
soffan. Där låg det
bara någon dag, för
Ulf tyckte inte om
det. Jag har inte
använt det sedan
dess. Om det inte
har hamnat "bakom
annat" i skåpet där
jag har alla
kuddfodral, dukar mm
nu (vilket jag inte
kan se om jag inte
tar fram precis
allt), så ligger det
kanske i skåpet där
jag hade kuddfodral
tidigare (bland
tyger)? Jag får leta
senare. Jag tycker
om att det är lite
beige och lite grönt
också. 100% rosa kan
bli lite väl mycket
(t o m för mig).

Ulf kan inte förstå
hur jag kan engagera
mig så här mycket i
kuddfodral. Men jag
är ju intresserad av
heminredning. Och
allt det där "stora" har jag aldrig
råd att genomföra.
Jag skulle annars
gärna måla om alla
tak och väggar här i
lägenheten (och då
byta från vitt till
en väldigt ljus
varmbeige nyans i
vardagsrummet, och
byta ut alla
innerdörrarna mot
nya vita, och
renovera duschrummet
och flytta om skåpen
i köket etc. Men,
jag har bara råd
till småsaker som
att byta kuddfodral,
dukar och gardiner.
Alltså får jag hålla
mig till sådant...
När man googlar kan
man hitta mycket.
Jag har förstått att
den sortens
kuddfodral jag söker
i första hand är i
vintage-stil
och/eller shabby
chic-stil. Sådana
här (det första
tycker jag särskilt
bra om):

Det gäller bara att
få tag på dem (till
rimligt pris).
Kuddfodralen nedan,
med pelargoner, har
jag dock beställt.
De är inte optimala,
men OK. De är rosa
och av bomull och är
i rätt storlek (40 x
40). Dem köper jag
från Linea:
http://www.lineahemma.se/
(Det är där jag har
köpt mina
julkuddfodral med
domherrar på.)
Tyvärr skickar de
inte varor direkt
hit till Spanien, så
jag får handla via
Jenni. (Hon får
alltså skicka
fodralen vidare hit
till mig, när de har
kommit till henne.)

Jag hittade
webbsidan
http://www.gardsromantik.se/
som har några kuddar
i vintagestil och
som säljer till
privatpersoner inom
EU! Jag ska kontakta
dem. Kanske köper
jag ett par fodral
via dem.
Sen hittade jag
http://www.zazzle.se/kuddar.
De har 659'601 olika
kuddfodral att välja
på! Jo, ni läste
rätt. Man kan välja
motiv, storlek och
om man vill ha
kudden i bomull
(lite dyrare) eller
i polyester. De har
väldigt många
trevliga modeller! Zazzle finns i
Spanien också, men
här verkar det som
om de bara säljer
kuddfodralen i
polyester - och det
vill jag ju inte ha.
Här nedan får ni se
några exempel på
olika rosablommiga
kuddar som jag
hittade (inte bara
hos Zazzle). (Nej,
jag tittade inte på
alla - då skulle jag
nog ha fått sitta
uppe halva natten.)




Jag skulle kunna
tänka mig något
fodral med gröna
nyanser också (det
matchar rosa bra),
som de två här nedan
(jag tycker särskilt
bra om det med
murgröna, fast det
har tyvärr fel
storlek):
Ni vet att jag
tidigare har letat
efter kuddfodral med
påskmotiv, utan att
hitta några. Men det
var innan jag
hittade Zazzle. De
har massor! Kanske
jag beställer ett
eller två närmare
påsk (även om jag
ska måla egna
också)? Här får ni
se några
(tillräckligt många
för att förstå att
de har väldigt många
att välja på):




Zazzle har förstås
kuddfodral i alla
andra färger också,
och med hur många
olika typer av motiv
som helst. Jag antar
att de trycker upp
efter hand som man
beställer. De kan ju
inte ha alla i
lager. Tja, nu antar
jag att ni har fått
se fler kuddfodral
än ni önskade... Men
själv ska jag leta
lite till på nätet
för att se vad jag
kan hitta. Jag får,
som sagt, engagera
mig i det lilla...
PS:
Jag har pratat med
Maud via skype i
kväll. Hon har visat
mig sitt hus och
omgivningen, samt
presenterat mig för
sina grannar - allt
via mobilen. Och jag
har tagit
skärmdumpar så att
ni också ska kunna
få se hur det ser ut
där hon bor. I kväll
är jag för trött för
att orka bearbeta
fotona, men jag
lovar att ni ska få
se dem i morgon. De
fotona blir det
betydligt mer
spännande att titta
på än de 38 olika
kuddfodralen ovan...
14-01-15:
Nämen va kul! Läser
ni vad jag har
skrivit i dag igen?
Jag var lite orolig
att ni hade blivit
avskräckta av alla
kuddfodralen i
går...
Nu ska ni få se
skärmdumparna som
jag tog i går. Jag
har valt att inte
försöka räta upp
dem (Maud höll
mobilen lite snett),
få då hade jag fått
skära bort en hel
del. Jag vill att ni
ska få se så många
detaljer som
möjligt. Bilderna är
förstås lite
suddiga, som de blir
när videokameran
inte är av högsta
kvalité. Dessutom
gick Maud runt och
visade mig. Jag hann
förstås bara ta en
bild då och då, så
många saker missade
jag. Men visst är
det spännande att få
se en helt annat
verklighet, i en
helt annan del av
världen. Jag har
aldrig varit i
Afrika. Men jag
skulle gärna vilja
hälsa på Maud nån
gång i framtiden (om
jag får råd).
Här nedan ser ni
utsidan på huset som
hon hyr. Mannen som
skymtar heter Osman
och hjälper henne
med att städa,
handla och vattna
växterna i
trädgården. Jag sa
hej till honom
också. Han pratar
engelska.

Och här ser ni
hennes sovrum med
den nya fina gröna
himmelssängen (och
lakanen från Ikea
som jag köpte åt
henne innan hon
for). Till höger ser
ni köket. I
vardagsrummet såg
jag en stor TV samt
vackra ljusblåa
gardiner, men jag
hann inte ta någon
skärmdump av det.

Sen kommer ett foto
från hennes
trädgård, samt ett
från gatan
(grusvägen) utanför.

Och här kommer
ytterligare ett par
foton på närområdet.
Jag såg både enklare
hus, och sådana som
såg förhållandevis
lyxiga ut.


På fotot nedan till
höger sitter Sabi
och ser nöjd ut.
Maud säger att han
trivs bra i Mbour.

Maud presenterade
mig för grannarna i
huset bredvid, en
man och en kvinna.
Vi sa också hej till
varandra. Jag har
för mig att kvinnan
i den vackra
klänningen nedan sa
att hon heter något
i stil med Marimba.
Hon verkade vara
glad och trevlig.
(Men hon talade
ingen engelska.)

Maud försökte visa
mig några vackra
vykort från Senegal.
Men det var svårt
att se detaljerna.
(Hon visade mig ännu
flera kort, men de
syntes för suddigt.)
Här kommer
skärmdumparna på dem
som man kan se
motiven på:


Maud berättade att
hon precis hade köpt
en tomt på 300 m²
för motsvarande
(tror jag) 20'000 €.
Den ligger 7
minuters gångväg
från havet, och 10
minuters gångväg från Mbours
centrum. Snart ska
man börja bygga
hennes hus där.
Huset ska tydligen
kosta totalt
motsvarande 47'000
€.
Maud berättade att
det folk vanligen
äter är fisk (stekt
eller kokt) med ris,
och att maten är
starkt kryddad. (Hon
saknar den spanska
maten.) Hon tycker
att värmen är mycket
behaglig (inte
fuktig). Det enda
bekymret är myggen
som kommer framåt
kvällarna. Hon har
köpt en sådan där
racketliknande sak
som dödar insekter
elektriskt. (Sådana
finns att köpa i
Sverige och Spanien
också.) Annars
verkar Maud trivas
bra. Men hon är
förstås trött
fysiskt efter alla
förberedelserna
inför flyttningen,
den långa bilresan,
omställningen till
ett nytt land etc.
Men psykiskt verkar
hon må bra. Och Tamba hjälper henne
med allt det
praktiska
(bilinförseln,
husbygget mm).
Ni som känner Maud
får gärna ringa
henne. (Ingegärd har
redan ring till
Maud.) Jag tror att
Maud känner sig lite
ensam än så länge.
Nu ska hon ju gå
över till att tala
franska med folk,
och även om hon har
läst franska - så
tar det ett tag
innan huvudet
ställer om från
spanska till
franska. Alltså blir det väl inte så
många ord utbytta så
här i början, och då
behöver hon sina
svenska (och spanska
och engelska) vänner
extra mycket. Om ni
inte har antecknat
hennes mobilnummer
(inkl landsnummer),
eller skypenamn så
kommer de här igen:
00221 78 111 222
8 samt
maudfatou.
Här skiner solen och
jag har just hängt
upp den andra
maskinen tvätt på
tork på balkongen.
PS:
Man kan inte precis
påstå att flitens
lampa lyser här i
dag. Men jag har i
alla fall klistrat
fast det nya
kontrollmärket från
bilbesiktningen på
insidan av bilens
framruta. (Och i
samband med detta
putsat rutan på
insidan först.) Och
sen har jag beställt
två kuddfodral från
Gårdsromantik. (De
hade bara två kvar,
så jag tyckte det
var bäst att passa
på.) Sådana här:

Och sen såg jag på
spanska Zara homes
webbsida, att
likadana kuddfodral
som det jag köpte i
Alicante, går att få
tag på i webbshopen.
Kanske jag köper två
till när pensionen
har kommit. (Där
fanns många kvar, så
det är ingen
brådska.)

De enfärgade som jag
har som är för
bleka, får jag ha
tills den dagen jag
hittar bättre
(vilket kan dröja).
F ö tycker Ulf sämst
om just det
enfärgade som jag
tycker bäst om...
Men förhoppningsvis
så vänjer han sig.
(Han är ändå inte så
bra på nyanser. I
morse kallade han
min illrosa jacka
för röd...) Han ser
heller inte detaljer
på samma sätt som
jag, varken ute
eller inne. Är det
manligt / kvinnligt,
eller är det bara
just Ulf och jag som
är olika? Jag
påpekade i går att
min pastellrosa
cyklamen (som står i
köket bredvid min
matplats) har
blommat så fint i
över en månad. Ulf
sa då att han inte
hade lagt märke till
den tidigare.

Fast andra detaljer
ser han. Som t ex
vilket
vagnnummer som
bussarna har
(modellen alltså,
inte linjenumret). Jag
kan också se de
siffrorna, men jag
registrerar dem
inte. Vi är helt
enkelt intresserade
av olika saker. Att
intressera sig för
kuddfodral eller
vagnnummer -
det är väl ganska
knasigt vilket som?
Eller vad säger ni?
Nåja, var och en
blir salig på sin
tro, som
ordspråket säger.
14-01-16:
Linda skickade en
länk till mig, till
den här artikeln:
www.expressen.se/nyheter/dokument/ar-du-lagom-tjock-da-lever-du-langre.
I korthet så står
det att det inte
alls är farligt att
väga för mycket / ha
för högt BMI (i
synnerhet inte efter
att man fyllt 60),
såvida man inte har
för mycket fett
kring de inre
organen.
På den sidan hittade
jag en länk till den
här:
http://www.expressen.se/halsa/stort-test-hur-fet-ar-du-pa-varldsskalan/
Där kan man fylla i
sin längd + vikt och
jämföra sitt BMI med
genomsnittet för
olika länder.
Världsmedel-BMI
ligger på 25,6.

I Sverige ligger
medel för kvinnor på
25,2 och för män på
26,5. I
bottenskiktet ligger
Bangladesh med
värdena 20,6 / 20,5,
och fetast är man i
Nauru, där snittet
ligger på 35,2 /
34,0. I Spanien
ligger snittet på
26,4 resp 27,6. Och
i USA är snittet
28,4 resp 28,5.
Siffrorna säger en
del om hur fet
genomsnittsinvånaren
i landet är, men
inget om den
enskilda individens
hälsa - eftersom
andelen kroppsfett
inte mäts. Man kan
vara smal och
otränad och ha
mycket fett kring de
inre organen - och
tvärtom.
Jag fick följande
resultat för min
nuvarande vikt:

För skoj skull
knappade jag också
in värdena för min
normalvikt, min
önskevikt/minivikt,
och min maxvikt (då
för 20 år sedan när
jag var jättefet en
period). Här ser ni
vad jag hamnar vid
dessa vikter:



Kanske jag bör vara
nöjd när jag väger
som jag brukar,
alltså 49½ - 50½
kilo? Det är trots
allt inte kilona som
sådana som är
viktiga. Men en
fettprocent på drygt
26%, som jag har nu,
är inte helt
idealiskt. Det
ligger aningen för
högt. Då är det risk
att det är lite för
mycket fett kring de
inre organen. Så
några fettprocent
vill jag bli av med.
Vad jag väger är
inte lika kinkigt.
Ja, är det inte
kuddfodral så är det
fettprocent - eller
hundvalpar...
Förhoppningsvis
lyckas jag någon
gång emellanåt
skriva om något
intressant här, så
att ni vill
fortsätta att läsa
min sida. Men nu ska
jag inte skriva mer
för stunden - nu ska
jag försöka göra
lite nytta. Ha en
bra dag kära läsare!

PS:
I dag har jag
äntligen strukit de
rosa dukarna och
kuddfodralen som jag
tog fram häromdagen.
Och så har jag
putsat fönstrena både
i vardagsrummet och
i
Ulfs rum. Så nu ser
det fläckvis lite
prydligare ut. Men
sorgligt nog så står
alla julsakerna kvar
i gästrummet. Ingen
har ännu stoppat ner
dem i sina lådor,
eller satt tillbaka
lådorna i skåpet.
Suck! Jag borde ha
gjort det senast i
går, men det har
liksom inte blivit
av än.
Däremot har jag för
en gångs skull sett
på TV, och dessutom
i hela 1 timme och
40 minuter
sammanlagt. Jag såg
del 1 och 2 av
Djurvärldens snillen
som är en brittisk
vetenskapsserie.
(Del 1 kan ses t o m
i dag, och del 2 t o
m i morgon på SVT
Play.) Det är
väldigt intressanta
program som visar
att djur kan tänka,
planera, vara
kreativa, ha ett
språk, kan använda
redskap, lösa
problem, samarbeta
etc. Många arter är
alltså betydligt
intelligentare än
vad gemene man tror.
Hinner ni (och är
intresserade av
naturvetenskap,
psykologi och/eller
djur) - så se
programmen!
http://www.svt.se/naturfilm/mot-djurvarldens-einstein.
I dag har det regnat
lite här, fast det
har nog kommit
mindre än 1 mm
sammanlagt. (Det ska
komma mer på
lördag.) Det har
varit så glest
mellan dropparna så
varken Bonnie eller
Stella har
protesterat när vi
har gått våra
promenader. Däremot
blev det ingen lång
runda i dag, så
hundarna har fått
springa av sig sin
överskottsenergi i
vardagsrummet. Det
är praktiskt att ha
små hundar.

Vov på er! Stella
och jag har fått nya
hundsängar!
Vov-sköna
hundsängar! I våras,
då köpte matte två
beigea hundsängar åt
oss. Dom var sköna.
Men dom nya - dom är
ännu vov-skönare!
Ja, för dom har en
tjock mjuk dyna att
ligga på, och så en
mjuk skön kant att
vila huvudet på. Ja,
titta på det vänstra
fotot här nedanför -
så förstås ni hur
vov-skön sängen är.

Först köpte matte
bara en säng. Ja,
för hon trodde att
vi skulle kunna ha
den tillsammans,
Stella och jag. Men
det går ju inte. Jag
sover av princip
inte tillsammans med
andra hundar. Helst
vill jag sova med
matte eller husse,
men om jag inte får
det - då vill jag
sova själv. Så
första natten, då sov
jag ensam i den nya
sängen. Vov så gott
jag sov! Fast i går,
då hade Stella redan
lagt sig i den nya
sängen när jag kom.
Och hon ville inte
flytta på sig.
Så då satte jag mig
och tittade argt på
henne. En hel timme
tittade jag argt på
henne. Sen gick hon
och la sig i en
annan säng. Och då
kunde jag lägga mig
i den nya sängen.
Och sen sov jag gott
hela natten. Fast i
dag gick matte och
köpte en säng till,
så i natt kan vi
sova i var sin.
Matte har ställt dom
på golvet nära sin
säng. Den beigea
står också kvar.
Fast den tänker
varken Stella eller
jag sova i. Vov-vov!
14-01-17:
Solen skiner, det är
17º ute, och jag har
just fått min
pension. Livet leker
med andra ord. I dag
har jag motionerat
mina små fyrbenta
vänner ordentligt.
Vi gick till området
mellan San Bartolomé
och järnvägen
(ovanför hamnen).
Området ser så litet
ut på kartan. Jag
har ringat in det
med gult nedan, och
satt ett rött X där
vi bor.

Det är ett stort
fält med kuperad
terräng. Och
eftersom stigarna
går upp för backar
och nerför backar,
och dessutom
slingrar sig fram,
så upplever både jag
och hundarna området
som STORT.

Jag tog ganska många
foton efter hand som
vi gick. Titta på
dem. Visst ser
området betydligt
större ut i
verkligheten än på
kartan. På första
fotot nedan ser ni
havet.










För små hundar är
området enormt!









På de tre fotona här
nedan så ser ni
"slutet" på området,
närmast San
Bartolomé som går
ovanpå bron man går
under. På andra
sidan ligger
hamnparkeringen.


Området är ganska
torrt, men visst
grönskar det i
sänkorna.


Fotot nedan
illustrerar hur fint
mina små flickor
gick - fast de var
lösa. Men på de
stora fria ytorna
(där de kunde se mig
hela tiden), där
rusade de runt och
jagade varandra
tills de nästan
tappade andan.


Vov-vov på er! Ni
kan inte ana så
roligt vi har haft
det i dag!
Vov-roligt! Vi har
varit på mitt roliga
spring-ställe! Där
kan man springa bra
må ni tro! Och fort!
Och där låter matte
oss gå lösa. Bra va!
Vi blev så
förväntansfulla när
matte kopplade loss
oss. Det brukar
alltid vara vov-kul
att gå lös.

Vi började genast
gå, men efter några
meter så började vi
springa.

Å vov alltså - så
härligt det är att
få springa!

Vi sprang, och
sprang och sprang.
Och så lekte vi
jaga-leken också.
Vov så roligt vi
hade!



Fast ibland så tog
vi det lite lugnare.
Ja, för vi ville
hinna nosa också.


Och vet ni vad jag
hittade! Jo,
kaninlortar! Smask
alltså! Jag hann äta
upp alla själv. Ja,
för Stella hon
sprang bara runt.
Hon nosade inte alls
så noga som jag. Det
var bra. För jag
tycker om att äta,
och kaninlortar är
vov-gott.


Och sen, då hittade
jag en fantastiskt
spännande doft. Ja,
alldeles vid en
sten. Vov alltså, så
spännande det
luktade. Jag stod
kvar och luktade
länge, länge. Stella
fick bara nosa lite.
Ja, för det var jag
som hittade doften.



Sen, när vi var
nästan framme vid
den stora gatan där
bilarna kör, då
kopplade matte oss
igen. Men det gjorde
inget. Nä, för då
var vi vov-trötta i
tassarna, så då
ville vi bara gå
hem.

När vi kom hem så
drack vi vatten, och
sen så åt vi, och
sen så drack vi mera
vatten, och sen så
la vi oss för att
sova. Stella sover
fortfarande. Och när
jag har skrivit
klart alla dom här
bokstäverna så ska
jag sova lite till.
Man behöver sova när
man har sprungit
mycket. Men jag
hoppas att matte
snart tar oss med
till mitt roliga
spring-ställe igen!
Vov-vov då!
14-01-18:
I dag är det precis
42 år sedan min
pappa dog. Det är
väldigt länge sedan,
men jag saknar honom
än...
Jag hittade en bild
i min spanska
heminredningstidning
av ett vardagsrum
som har precis sådan
ljusbeige väggfärg
som jag skulle vilja
ha i vårt.
Färgåtergivningen är
inte den bästa, men
så förstår ni på ett
ungefär hur jag
menar. Rummet nedan
har en mild och
behaglig färgskala -
helt i min smak. Nu
lär det dröja tills
jag målar om
väggarna här, även
om det fläckvis
skulle behövas. Men
jag tycker om att
planera, fantisera
och önska...


Vov-vov, alltså! Jag
har egentligen inte
tid att skriva här i
min blogg. Men jag
måste bara berätta.
Matte har köpt
nervio de toro
åt oss. Tja,
tjurnerv. Jag
vet inte riktigt vad
det är - men jag vet
hur det smakar!
Smask och
dubbelsmask, alltså.
Vi fick var sin,
Stella och jag. Och
vi började genast
gnaga, och gnaga.
Vov, alltså! Dom
smakar vov-bra!
Först låg jag på
mattan och gnagde en
stund.


Men sen hoppade jag
upp i fåtöljen. Men
då började jag
fundera. Jag
funderade på om
Stellas tjurnerv
kanske är godare än
min.


För i så fall kanske
jag ska försöka ta
den. Fast just nu
vaktar hon den hela
tiden. Hon morrar
bara jag tittar på
den. Så jag får
vänta. Och förresten
kan jag gott äta upp
lite mer av min
först. Ja, för den
är faktiskt vov-god!
Smask och drägel,
alltså! Ja, vov-då!

14-01-19:
I morse (klockan 04)
var det minus 41,2º
i Karesuando, vilket
är säsongsrekord.
Jag är väldigt glad
för att jag inte bor
så långt norrut!
Just nu, klockan 13,
har vi +14º
här, och det är 90%
risk att det ska
regna (närmare
bestämt 0,1 mm
klockan 15)
enligt spanska
väderlekstjänsten.
Det är betydligt
mänskligare än
minusgrader!
Och tänk vilka höga
uppvärmings-kostnader
de måste ha i
Karesuando! Jag
gruvar mig för
hur hög min
nästa elräkning
kommer att bli här.
(Nu har vi varmt och
skönt inomhus i alla
fall.) Elbolagen har
höjt priserna med
2,3% nu efter nyår.
De hade velat höja
med 11-12%, men det
satte regeringen
stopp för. Det nya
priset gäller i tre
månader och under
den tiden kommer
regeringen att
utarbeta nya
direktiv för
prissättning av el.
Vi får se
vad det blir
därefter, men då är
åtminstone
uppvärmnings-säsongen
över för i år.
Hittills har jag
inte gjort mycket
mer än att sitta
framför datorn för
att läsa och svara
på mejl, samt för
att titta på Cult
Designs vår- och
påsk-nyheter. (http://www.cultdesign.se/?page_id=9)
Jag önskar mig deras
nya påsk-hönor.
De här:

Nu är det ju ett bra
tag
till påsk, så jag
har gott om tid på
mig att lista ut hur
i all världen jag
ska kunna köpa dem.
De säljs inte här i
Spanien, och ingen
återförsäljare finns
vare sig i Ängelholm
eller i Helsingborg.
Och Ulf vill inte
släpa på sådana här
onödigheter när han
reser med enbart
handbagage. Nåja,
kanske någon webb-butik kan sända
till Spanien?
Det ordnar
sig säkert - och
helt livsnödvändigt
är det ju inte... Om
jag kan köpa via
webben så beställer
jag nog även ett
par sådana här ljusmanschetter:

Jag har förresten
satt en av mina
Cult-ljusstakar på
vardagsrumsbordet,
och lagt i rosa
ljusmanschetter. Jag
passar på att frossa
lite i rosa, nu när
jag får...

I dag är det
Bendición animales
Sant Antoni
här i El Campello.
Då kan man gå till
kyrkan med sina
husdjur för
att få dem
välsignade. Men
Bonnie, Stella och
jag är inte så
religiösa av oss, så
vi ska strax gå ut
på en vanlig
promenad i stället.
Jag hoppas att ni
får en trevlig
söndags-eftermiddag/kväll,
och helgar vilodagen
(alltså tillåter er
själva att vila och
ta det lugnt)!
PS:
Nu i eftermiddag har
jag pratat med Maud
(via skype) i över
en halvtimme. Hon
var glad och hälsar
till alla hon
känner. I förmiddags
hade hon träffat
arkitekten som ska
rita hennes hus. Han
hade med olika
inspirationsbilder
och hon föll för den
här modellen:

Hon vill ha ett
mysigt
hus som inte är
för stort. Hon har
tänkt sig två
sovrum, ett badrum (ev
en extra toalett)
samt ett vardagsrum
som är öppet mot
köket. Hon vill ha
veranda runt om, som
huset på bilden har.
(Och kanske samma
färger utvändigt.)
Maud tycker bra om
arkitekten (som f ö
är en vän till Tamba
sedan 9 år) och
tyckte att denne
verkade förstå
precis vad hon är
ute efter.
Arkitekten ska
visa förslag på
planritningar i
veckan som kommer.
Maud tror att det
kommer att dröja
mellan 4 och 6
månader innan huset
blir klart för
inflyttning. Hon
vill förstås flytta
dit så snart hon
kan, och hon har
redan planerat att
plantera
bougainvillea och
akacia i trädgården.
Maud trivs bra med
nästan allt i Mbour.
Klimatet är
behagligt varmt och
skönt. Människorna
är vänliga och
öppna. Det är
billigt att handla
mat (men på
restaurangerna är
det ungefär samma
priser som här i El
Campello - alltså
inte billigt men
billigare än i
Sverige). Hon är så
tacksam för att
Tamba och Osman
hjälper henne. På
det sättet lever hon
ett lyxliv tycker
hon.
Det är bara en sak
som hon inte
uppskattar alls:
myggen. Natten som
var hade hon fått in
massor i sitt
sovrum. (I morse
hittade de en
springa vid fönstret
som de nu har
tätat.) Hon tror att
hon hade ihjäl
uppemot 200 mygg med
sin batteridrivna "mygg-dödar-racket"
innan hon äntligen
kunde sova.

Maud ber er om
hjälp! Hur ska hon
kunna skydda sig mot
myggen utan att
använda kemikalier
(som hon ju inte tål
alls)? Har ni några
tips så mejla mig,
eller ring direkt
till Maud. Jag vet
att det finns
svenska växter som
mygg inte gillar ( t
ex pors, malört,
gråbo och rölleka),
men om det finns
några liknande växter
som trivs i Afrika -
det har jag ingen
aning om. Jag vet
också att det finns
elektriska
myggdödar-apparater, men vet
inte om man kan få
tag på sådana i
Senegal. Känner ni
till något gammalt husmors-knep som
åtminstone fungerar
hjälpligt - lova att
ni hör av er då. Jag
lider med Maud, för
kliande myggbett
över hela kroppen är
verkligen inte
roligt.
14-01-20: