sparad dagbok 28

Sparad dagbok 28. (Fr o m 13-11-18 t o m 14-03-15.)

13-11-18:

I eftermiddag kommer min pension in på mitt spanska bankkonto! Jippie! Äntligen blir jag stadd vid kassa igen (i alla fall tills räkningarna är betalda). Annars så fortsätter jag att hosta, medan Linda har börjat snyta sig. Stackars Linda!

Tänkvärt:

"Sinnet är som en fallskärm, om det inte är öppet fungerar det inte." – Frank Zappa

PS:

Klockan 14 kom min pension fram. (Den sänds från Sverige på morgonen.) Jag får ungefär 1'200 €, det exakta beloppet beror på kronkursen. Med spanska mått mätt är det en hyfsad pension - men inte med svenska. Nu har jag hämtat ut 300 € och betalat tillbaka till Ulf det jag hade varit tvungen att låna av honom. Sätter jag sedan undan 600 € så bör det täcka den här månadens räkningar (rörande lägenheten). Det innebär att jag faktiskt har lite kvar att röra mig med.

Redan i dag (eller i morgon) ska jag gå till veterinären - och dels köpa hundmat åt mina små, och dels få klippt klorna på dem. Sedan behöver jag ett par nya promenadskor. De enda jag har, som passar spanskt klimat, är för trånga i tårna. Jag har bara haft dem ett par dar nu, men har redan fått ont. Så även om jag egentligen inte har råd att köpa skor nu, så är det något jag måste prioritera. (Tyvärr är fotriktiga skor nästan alltid dyrare.) Jag måste också köpa ett par riktiga läsglasögon. Jag kan inte klara mig utan längre. Det känns i alla fall bra att min pension kommer att räcka den här månaden. Jag kommer att få lite över till mat också! (Sen är det tur att jag precis hinner få ytterligare en pension innan det är dags att köpa julklappar till mina närmaste.) Måtte nu inte elräkningen bli alltför hög bara. (Vi satte på ett par element i går kväll. Ulf lovade då, i ett svagt ögonblick, att hjälpa till att betala den kommande elräkningen, men det tog han tillbaka i morse.) Nåja, det ordnar sig nog. (Och skulle räkningen bli exceptionellt hög så hjälper nog Ulf till ändå.)

Jag har gjort av med en ryslig massa pengar i dag på Carrefour, 739 €! Fast det var inte mina pengar - utan Ulfs. Och det är han som valde exakt vad jag skulle köpa. Jag har köpt en ny fin kombinerad kyl och frys av märket Bosch. (Energiklass A++ med automatisk avfrostning.) Vår gamla fungerar, men det är verkligen nätt och jämt. (Temperaturen är synnerligen ojämn, det händer att det blir frost i grönsakslådorna. Och då och då trillar hyllorna ut - vilket förstås tränar reflexerna, men är ganska nervöst och opraktiskt. Jag har försökt tejpa fast hyllorna, men det håller inget vidare.) Personal från Carrefour kommer med den nya på torsdag, och då tar de också den gamla med sig. (Alltså får våra kyl- och frysvaror klara sig utan kyla ett antal timmar.) Jag får förbereda så gott jag kan, bl a måste jag flytta hallbyrån och min bokhylla i köket för att de ska komma till. (Kyl/frysen är ju stor: 60 x 65 cm och 185 hög.) Och jag får förstås dra fram den gamla i tid, för där behöver säkerligen storstädas bakom. Både Ulf och jag ser fram emot att få den nya kyl/frysen på plats! (Bilderna nedan visar en systermodell.)

Vov på er! Matte hon säger att hon är en stor hundvän. Men det är verkligen inte sant. Nä, för i dag - då tvingade hon både Stella och mig till veterinären. Där var det hemskt. Först vägde dom mig - och såg att jag hade gått upp i vikt - nu igen. 2950 gram vägde jag. Och matte påstår att jag bara ska väga mellan 2600 och 2700. Så nu blir det bantningsmat - igen.

Voff - det är verkligen inte mitt fel att jag har gått upp i vikt. Det är mattes fel! Så jag tycker att hon bör äta bantningsmaten själv. Den är ganska god, bantningsmaten - men den vanliga maten är godare. Så jag vill hellre ha den. Och så vill jag ha mycket mat. Och så tycker jag inte så mycket om att motionera. Jag fattar bara inte varför jag så lätt går upp i vikt. Stella, som alltid petar i maten, hon behöver aldrig banta. Fast både matte och jag behöver banta ibland. Vov-dumt är det i alla fall.

Ja, och som om det inte räckte med att väga mig. Vet ni vad veterinären gjorde mer? Jo, han klippte klorna på mig. Förfärligt otäckt var det! Vov-hemskt! Klotången sa KLICK vov-många gånger. Det är verkligen hundplågeri att utsätta hundar för sådant. Och matte lät honom hållas. Stella tyckte inte heller om att få sina klor klippta.

Ja, vov alltså - en sådan påfrestande dag det har varit. Fast sedan så kelade vi lite med Linda, och sedan vilade vi. Så nu känns det nästan bra igen. Vov-vov på er!

PS2:

Krya på dig Uno!

13-11-19:

Nu har Linda också börjat hosta, och min hosta har inte avtagit alls. I natt hostade jag säkert ett par timmar innan jag lyckades somna, och sen vaknade jag på morgonen av att jag hostade igen. Jag har svårt att prata utan att få hostattacker. Det är 11:e förkylningsdagen i dag, så förhoppningsvis ska det snart vara färdighostat för den här gången. (Ulf har ännu inte blivit smittad, så han kanske klarar sig.)

Eftersom varken Linda eller jag känner oss superpigga så tar vi det ganska lugnt. Vi går promenader med hundarna förstås, och i dag åkte vi dels till djuraffären Madagascar (då hade vi hundarna med), samt till Aki där jag köpte ett 400 watts Econoheat-element (som ska klara att värma ett rum på 12 m²). Och nu i kväll åt Linda och jag crêpes på Valor (även då var hundarna med).

I morse visade Ulf mig följande serie ur DN:

Själv drog han inte öronen åt sig när han valde mig, som hade tre katter och dessutom en låda full med hundsaker till hunden jag ville ha. Ibland har jag en känsla av att han ångrar sig...

13-11-20:

För 29 år sedan så födde jag mitt första barn, Linda! Sedan dess har jag varit mamma. Det är jag så lycklig för! Den lyckan är inte alla förunnad. Tänk att just jag har haft sådan tur i livet, att jag har fått tre så fantastiska barn! Jag älskar dem alla!

Grattis på födelsedagen Linda!

PS:

I förmiddags besökte Linda och jag marknaden. Vi strosade runt och tittade länge, men handlade inte så mycket. Jag passade på att köpa två par fodrade skinnhandskar för 5 € (≈ 44:60) paret. Det fanns många modeller (mer eller mindre dekorerade) och många färger att välja på, men jag valde två par i en enkel vardagsmodell och i en färg som smuts inte syns så tydligt på. (Det sistnämnda är viktigt för chihuahua-ägare som emellanåt bär sina envisa, lata eller rädda hundar...)

Jag köpte också cherimoya (frukt) och en liten rosa cyklamen. På hemvägen passerade vi stadsparken.

Sedan gick vi en promenad med hundarna. Lägg märke till den medelålders "badpojken" i bakgrunden (i vattnet).

Så här vacker är Linda på sin 29-årsdag!

Nu har vi nyligen kommit hem från ett restaurangbesök. Vi hade planerat att äta på La Cova, men när vi kom dit var det semesterstängt (mellan 18 och 26 november). Vi visste då inte alls vart vi skulle gå, för två av våra andra favoritrestauranger har också semesterstängt och den tredje hade siestastängt. Vi provade den nya restaurangen Bígaro. Maten var god (fast inte i klass med La Covas) och betjäningen perfekt. (Linda och jag åt svärdfisk, medan Ulf valde kalvkotlett.)

Nu ska jag ut med hundarna innan det börjar skymma.

PS2:

Jag har glömt att berätta att vi mår aningen bättre i dag, både jag och Linda. Själv hostade jag praktiskt taget inte alls i natt, och i dag har jag fått ett fåtal hostanfall som nästan har tagit andan ur mig - men däremellan har jag nästan inte hostat alls. (Fast jag vågade inte sjunga "Ja må hon leva" för Linda i morse - för det hade utlöst en hostattack...)

De ringde från Carrefour och sa att de levererar vår nya kyl/frys på fredag förmiddag i stället. Håller de bara tiden (10 - 10:30) så är det OK, för ca 12:30 ska jag skjutsa Ulf till flygplatsen.

13-11-21:

Solen skiner och himlen är klarblå, men på tidiga morgonpromenaden var det bara +12º. Eftersom det är bra torkväder ute, så passar jag på att tvätta i dag. Ulf mötte Maud som berättade att hon lämnar El Campello för gott den 5 december. Innan dess hoppas jag att vi hinner träffas i lugn och ro, åtminstone en gång. I framtiden kommer vi bara att kunna tala med varandra via telefon/Skype. Jag hoppas visserligen kunna hälsa på Maud i sitt nya hemland, men det lär dröja länge innan mina pengar räcker till sådana extravaganser.

Både Linda och jag känner oss bättre nu, men vi hostar och snyter oss fortfarande. Det är ändå skönt att känna att det har vänt, och går åt rätt håll nu. Förkylningar är så tråkiga...

13-11-22:

När jag skriver detta sitter Ulf på flygplanet från Alicante till Stockholm. För honom är det numera en rutinresa, som att ta tåget en kortare sträcka. Jag skjutsade honom till flygplatsen vid lunchtid. Han ser fram emot att komma hem till en varm lägenhet (han satte aldrig på elementet här, utan la en filt ovanpå täcket i stället). Däremot ser han inte fram emot att det kommer att vara mörkt så tidigt om kvällarna. Men han behöver besöka sitt Stockholm emellanåt, sen brukar han tycka att det är kul att komma ner till El Campello igen.

Annars har det gått i ett i dag. Redan innan jag hade klivit ur sängen i dag så ringde de från Carrefour och sa att de skulle komma klockan 09:10. Lite tidigare än vi hade bestämt alltså. I går hade jag flyttat undan hallmöblerna, mattorna, samt bokhyllan i köket, för att de lätt skulle kunna komma till. Nu fick jag bråttom att stänga av kyl/frys och så hjälptes vi åt att tömma den. (Maten fick stå i kylväskor på balkongen så länge.) De kom 9:40, men satte snabbt den nya kyl/frysen på plats och tog den gamla med sig och gick. Vi fick order om att inte starta den nya förrän tidigast efter fyra timmar eftersom oljan i kondensorn kunde ha flyttats till kylsystemet under transporten.

Nu är den nya kyl/frysen igång och Linda och jag har hjälpts åt att fylla den. Lite problem hade vi eftersom inredningen inte alls ser ut som i den gamla. Här finns det en stor låda där det blir nära 0º, i gengäld är det färre fack i dörren. Och så är hyllavstånden annorlunda, så vi kunde inte ställa allt som tidigare. Jag hade en specialgjord hylla som hängde i gallerhyllan ovanför som jag kunde förvara lägre saker (som yoghurtburkar) både på och under. Nu måste jag stapla på höjden vilket inte funkar lika bra. Jag har en liten metallhylla från Ikea som är avsedd för köksskåp, men den är för hög. Och frysen är mindre så vi fick inte in riktigt allt som vi hade där innan. Nu ligger lite bär, bröd och kyckling och tinar. Det ska vi äta i morgon. De stora fördelarna med den här kyl/frysen är att den fungerar som den ska + att den är väldigt energisnål + att den har "No-Frost-system" (så man inte ens behöver frosta av frysen).

Sen har jag tvättat Ulfs lakan. De hänger på tork på balkongen nu. I morgon ska jag bädda Ulfs säng med rena lakan åt Eva och Larzan som kommer hit på söndag.

Nu ska Linda och jag strax gå ut med hundarna. (Vi hostar och snyter oss fortfarande.)

Vov-vov! Det börjar bli kallt här i Spanien. Nu i kväll när vi gick ut så var det bara 15º. Ja, det sa matte. Jag vet inte hur mycket 15º är, men det känns kallt om både tassarna och kroppen. Ja vov, för vi är liksom vanare vid varmare väder.

Jag frös om tassarna. Men! Då fick jag syn på att matte bar Stella. Bara för att Stella frös så hon skakade, fast hon hade sin täckjacka på sig. Så då tittade jag bedjande på Linda.

Och tänk! Hon fattade bums, och lyfte upp mig i famnen. Det är faktiskt vov-mycket bekvämare att bli buren runt - än att gå själv.

Fast lite fick vi gå själva. Ja, när vi skulle kissa och bajsa. Då fick vi gå själva, och själva bestämma vilken palm vi ville kissa på. Och sen så gick vi faktiskt hela vägen hem också, alldeles själva.

När vi kom hem var husse fortfarande försvunnen. Jag tittade efter honom i hans rum. Man han var inte där. Så här länge brukar han inte vara ute och gå. Jag undrar om han har gått vilse? Ja, vov på er då!

Och Ulf sms:ade för en stund sedan att resan har gått bra, och att han nu sitter på pendeltåget på väg mot Stockholm. Förresten mailade han från planet också, från 11000 meters höjd. Tekniken går framåt!

13-11-23:

Solen skiner och himlen är blå, men det är kyligt ute (15º nu kl 11). Fortfarande hostar jag - och Linda snyter sig. Men vilken dag som helst så kommer vi att vara helt friska. Jag ska ägna en del av dagen åt att ställa rätt på allt som stod bakom köksdörren (bl a plast- och papperskassar) och ovanpå kylskåpet (hushålls- och toalettpapper samt stora porslinskrukor). Nu vill jag helst kunna ordna denna förvaringen något prydligare än innan. Frågan är hur. Idealet hade varit om sakerna hade fått plats i något skåp - men i skåpen finns inte ens en kubikcentimeter ledigt. (Jo, jag ska försöka gallra bland mina ägodelar ytterligare en gång - men jag har redan gallrat bort väldigt mycket, och lite personliga saker vill jag givetvis ha kvar. Just allt det personliga är ju det som skiljer en bostad från ett hem! Och det här är mitt hem...)

PS:

Efter en mitt-på-dagen-promenad med Bonnie och Stella (som båda tycker att det är onödigt att gå ut nu när det är så "kallt" ute),

så åkte Linda och jag till Aki och köpte ytterligare två Econoheat-element. Så nu har vi så att det räcker till ovanvåningen. Det är bra synd att elementen inte automatiskt monterar sig själv på väggarna, för jag hade inte haft något emot att sätta på värmen redan i kväll... Jag har lovat Ulf att det ska vara klart när han kommer. Om inte snickaren kommer hem innan dess så får jag försöka själv. Fast då måste jag köpa en (ett) borr med rätt diameter avsett för helgjuten betong.

Solen skiner fortfarande och nu ska vi snart ut med hundarna igen. F ö håller jag på att ordna ovanpå skåpen i köket, och Linda läser.

13-11-24:

Jag har varit rysligt flitig i dag. Jag har tvättat tre maskiner, och tagit rätt på tvätten (som först soltorkade på balkongen), och så har jag dammtorkat (i alla fall så högt jag räcker) samt dammsugit hela lägenheten. Men vi har förstås hunnit vara ute och gå också. Det har varit underbart väder, om än lite kyligt (16º som mest). Tyvärr ser det ut som om dagstemperaturen kommer att sjunka till under det normala (ner mot 11º) nu när Eva kommer ner. Visst vore det orättvist om det blir så! (I havet är det fortfarande 21º varmt, men det har vi ingen glädje av om det är så kallt i luften.) I morgon ska solen skina, men sedan verkar molnen hopa sig. Det kanske t o m kommer någon millimeter regn. Stackars Eva! Jag skulle gärna unna henne idel sol och värme! Och det är förstås vad Linda också behöver!

Vov på er! Vet ni? Stella är inte så noga av sig. Nä, hon bara kissar vid första bästa palm när hon är nödig. Och hon kissar allt på samma ställe. Hon vet inget om kissandets ädla konst. Först måste man välja absolut rätt ställe. Man känner på lukten var det är rätt. Man måste nosa på alla sidor om palmen för att lukta efter var det optimala stället är.

Och sen kan man kissa. Men man ska bara kissa lite. Ja, så att man kan kissa mer på nästa ställe som luktar vov-bra. Jag visade Stella noga i dag. Ja, för jag tycker gott att hon kan lära sig lite hundvett.

När jag hade lärt Stella hur man ska göra, då satte vi oss på muren en stund. Stella satt i mattes knä och bara tittade. Men själv filosoferade jag. Jag tänkte på sådant som är viktigt här i livet.

God mat till exempel. Oxfilé till exempel. Smask och drägel, alltså! Fast jag blir hungrig när jag tänker på mat. Så det var tur att vi fick mat sen när vi kom hem. Annars hade jag säkert svultit ihjäl. Då hade det varit vov-synd om mig. Det är det förresten ändå. Ja, för nu ger matte mig nästan bara bantningsmat. Det är inte lätt att vara hund ska jag säga. Ja, vov-vov så länge!

Strax innan tidiga kvällspromenaden med hundarna (17:50) tog jag ett foto genom köksfönstret. Jag tyckte att bougainvillean matchade kvällshimlen så bra. (Fast det är alltid vackrare i verkligheten.)

Eva och Larzan kommer inte förrän väldigt sent i kväll (eller tidigt i morgon bitti - beroende på hur man ser det). Deras plan beräknas landa först 23:40. Sedan ska de ta en taxi hit. De kan knappast vara här före 00:30. Men deras säng står färdigbäddad och väntar på dem, så de kan lägga sig så snart de har installerat sig. Om jag sen känner Eva rätt, så tror jag att hon vill äta frukost på balkongen i morgon. (Hon är inte alls så frusen av sig som jag...)

13-11-25:

Eva och Larzan ringde på dörren redan 00:18 i natt, trots att deras plan var försenat 35 minuter vid starten. De måste ha haft rejäl medvind. Och sedan fick de en taxi bums. Resan gick alltså bra. Eftersom solen skiner från en klarblå himmel nu, men vi inte vet hur resten av veckan kommer att bli, ska vi alla försöka vara ute så mycket som möjligt i dag. (F ö hostar jag än, fast inte alls lika mycket.)

PS:

Eva och Larzan gick i väg för att promenera längs Playa Muchavista - och Linda, Bonnie, Stella och jag började promenera mot Rio Seco.

Vov alltså! En så vov-mysig dag det har varit i dag. Först så gick dom andra ända till Rio Seco. Ja, matte och Linda och Stella. Själv så blev jag buren! Lyxigt va! Linda förstår mig precis. Hon förstår att jag blir trött i tassarna om jag går både fram och tillbaka. Och jag tycker bäst om att gå tillbaka. Så därför bar hon mig ända till Rio Seco. Vov så bra! Jag tycker vov-mycket om att bli buren!

Fast sen, när vi hade kommit fram, då gick jag ända ner på stranden själv. Till hundbadet gick vi. Fast vi skulle inte bada. Vi skulle bara lukta. Så då satte vi oss och luktade. Nära havet satt vi. Och vov så spännande det luktar där!

Både jag och Stella satte oss nära Linda. Ja, för det känns liksom tryggare när vågorna kom springande upp på stenarna - nästan ända fram till oss. Vi satt länge och luktade - och lyssnade på vågorna.

Men sen så började vi gå igen. Längs stranden gick vi. Både på sanden och på dom stora stenarna. Det luktade mycket intressant på flera ställen. Vov-intressant!

Mitt för vattensamlingen där Rio Seco rinner ut i havet såg vi de här rören (nedan till höger). Kan det verkligen vara havsvatten-intaget till avsaltnings-anläggningen som ligger så ytligt?

Och sen, vet ni vad vi gjorde sen? Jo först så gick vi nästan ända hem igen. Och sen så gick vi på café! Jag tycker mycket om att gå på café - och på restaurang. Matte beställde en kopp varm choklad till Linda, och en kopp varm choklad till sig.

Men till oss hundar beställde hon en skiva bröd med ost och skinka på. Vov så gott det var! Ja, matte och Linda fick äta allt brödet själva, och lite av osten och skinkan. Men resten åt vi hundar. Vov-gott var det! Jag tycker mycket om både ost och skinka.

Det är vov-mysigt att sitta på café, och titta på människor och hundar! Och särskilt mysigt är det när man får äta också. Ja, vov alltså en sån bra dag jag har haft i dag. Vov-vov på er!

Vi har inte tillgång till internet! Det var borta när vi började skriva raderna ovan, Bonnie och jag (ca 14:30?). Jag hade tänkt ringa Uno via Skype-out också, men det gick förstås inte heller. Nu 15:40 har vi fortfarande bara lokal åtkomst på internet, trots utmärkt signalstyrka. Jag undrar vad som är fel? Jag har stängt av modemet, och startat om det. Vi lyfte på modemet tidigare i dag (för att kolla lösenordet) när Eva & Larzan skulle logga in på internet. Jag undrar om vi kan ha råkat trycka på någon knapp då? Så här länge brukar inte vår internetuppkoppling vara försvunnen. Det känns onekligen ganska handikappande att inte ha tillgång till internet. Jag kan inte kommunicera med omvärlden - varken via mail, Skype eller min hemsida!

Jag kan förstås skicka sms, men normalt har jag själv inte på min mobil - och Ulf brukar inte heller ha på sin. Annars skulle jag har frågat Ulf till råds, för det är han som brukar fixa till det när internet strular.

16:10 - internetåtkomst igen! Jippi! Då låg nog felet hos internetleverantören = Telefonica. (Jag blir alltid glad när det inte är mitt fel...)

PS2:

Om ni vill fördjupa er i religiösa spörsmål så finns det flera intressanta frågor nedan:

Förresten så har Eva badat i havet! Men hon tyckte att det var lite kyligt...

13-11-26:

Eva & Larzan har åkt till Benidorm. Linda och jag har än så länge bara tagit det lugnt (samt handlat på Mercadona). Vi har båda lite huvudvärk i dag, annars hade vi nog åkt in till Alicante. På väg till Mercadona tog jag nedanstående reklam från Inmo2000. Lägenhetspriserna har verkligen sjunkit!

Ulf har lämnat tillbaka mina progressiva glasögon till Smarteyes i Stockholm, och han fick alla pengarna (4349:-) tillbaka - även kostnaden för synundersökningen. Bra! Då finns det pengar som jag kan köpa nya glasögon för - förhoppningsvis ett par jag kan läsa med den här gången. För läsglasögon måste jag ha!

PS:

I dag gick vi vår mitt-på-dagen-runda på andra sidan om de fina villorna ovanför hamnen (snett nordväst från oss räknat). Där finns många hundvänliga promenadstigar, och vi hade sådan tur att vi var ensamma där så när som på de första minuterna. (Bara när vi är själva vågar jag släppa lös mina små.) Förresten så passerade vi gatan där 55'000-euros-lägenheten ovan ligger. (Det är ett lugnt område, och bara två kvarter från oss. Inte så dumt om man letar efter ett budgetvänligt alternativ.)

Det är lite blåsigt i dag, och bara 16º, men soligt och fint. Skönt för Eva & Larzan att få ytterligare en solig dag.

Vov på er! Vet ni vad? Jo, i dag så gick matte och Linda och Stella och jag åt andra hållet. Vi gick över gatan, och uppför backen. Och där tog plötsligt trottoaren slut. Och så var det grus och gräs på marken. Först var jag lite tveksam. Ja, för jag är liksom mest van att gå på släta stenplattor.

Men sen så knäppte matte av oss våra koppel. Vov alltså! Vi fick vara lösa! Jag tycker vov-mycket om att gå lös. Både Stella och jag gick alldeles själva. Vov vilken frihetskänsla alltså! Ja, det är ofta väldigt opraktiskt att behöva släpa med sig sin matte i andra änden av kopplet. Mattar vill ofta gå åt ett annat håll än man själv vill.

Men nu gick vi själva, precis dit vi ville. Och vov! Vi kom på att vi kunde springa också! Så då gjorde vi det. Vi lekte jaga-leken en stund, och turades om att jaga varandra. Det var vov-kul!

Men sen så hittade jag så intressanta dofter, så jag hade inte tid att leka mer med Stella.

Och vov alltså! Jag hittade massor av vov-smaskiga kaninlortar! Och jag hann äta flera stycken innan matte sa att vi skulle gå vidare.

Men sen så fortsatte vi att gå på stigarna. Och vi fick gå lösa hela tiden.

Ibland så lekte vi följa-John. Då fick Linda gå först.

Och sen så gick vi ända hem. Fast när vi kom nära gatorna där bilarna kör - då satte matte fast våra koppel igen. Ja, bara för att hon känner sig tryggare då. Och sen när vi kom hem, då fick jag mat fast jag redan hade ätit kaninlortar. Bra va! Ja, vov-vov på er!

PS2:

Eva och Larzan har nu kommit tillbaka från sin utfärd till Benidorm och Villa Joyosa. Eva hade badat i Benidorm. Hon är hurtfrisk hon! Det blåser kyliga vindar i dag! De tyckte båda att Villa Joyosa är en vacker och trevlig stad. Jag håller med.

På tidiga kvällspromenaden med hundarna så mötte Linda och jag Maud och Sabi. Maud var glad och berättade att hon nu har köpt en bra och säker bil (med fyrhjulsdrift) inför resan söderut. Om två veckor reser hon. Just när vi pratade så ringde hennes afrikanske vän Tamba (han som ska följa med henne på färden). Han stod utanför Mauds port så vi gick alla dit, och Maud presenterade oss för varandra. Tamba visade sig vara en synnerligen trevlig och bildad man (sofistikerad och snygg dessutom). Han talar hela åtta språk(!), däribland lite svenska. Nu vet jag att Maud är i trygga händer. Det känns bra.

I kväll ska Linda och jag läsa. Jag började häromkvällen på kriminalromanen Hypnotisören av Lars Kepler (pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril). Boken är väldigt spännande! Lite otäck också, eftersom ett och annat grymt mord finns med... Det är den sortens bok som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag har läst en bok av författarna tidigare, och även den var synnerligen spännande. Dessutom är författarna noga med faktauppgifter, vilket gör böckerna ännu trovärdigare (och själv lär jag mig nya saker). Nu ska jag fortsätta min läsning! Jag är bara på sidan 127 av knappt 600...

(Jag hostar tyvärr fortfarande, och varken min eller Lindas huvudvärk har gått över. Men annars har vi det bra!)

13-11-27:

I dag på förmiddagen så besökte Eva och Larzan marknaden, medan Linda och jag åkte in till Alicante. Linda och jag tittade i våra favoritaffärer längs Avenida Maisonave, bl a El Corte Inglés, Sfera och Zara Home. På El Corte Inglés stora julavdelning hade man en stor utställning med Playmobil-figurer. Säkert 50 m² var omgjort till två landskap, det ena var ett "medeltidslandskap" och det andra var "vilda västern". Landskapen var befolkade med mer än 5000 figurer. Inför åsynen av dessa gigantiska leklandskap kände Linda och jag oss som barn på nytt, och Linda kände igen vissa av figurerna som hon lekt med som barn. Vi tittade en stund innan vi gick vidare. Ingen av oss hade kamera med, men jag hade min lilla mobil med ynka 1,3 megapixlars kamera. Bilderna blir förstås pyttesmå, och det är svårt att se de många fina detaljerna, men en liten uppfattning kan ni få:

Vi tittade vidare Linda och jag. Jag köpte en liten söt tomte att hänga i granen, och senare en marinblå långärmad tröja med silverstjärnor på (för 9 €). Linda provade några plagg men hittade inget som riktigt föll henne i smaken. Efter ett par timmars tittande hade vi fyllt vårt behov av storstad och shopping, och tog Tram tillbaka till El Campello och gick ut med hundarna.

När jag satte på datorn fick jag veta att Bonnies och min blogg är utsedd till en av Sveriges 100 bästa hundbloggar:

/... /

Det är ju trevligt att vi får vara med på en hörna Bonnie och jag.

Vov alltså! Min blogg har fått en medalj. Ja, det är bara för att jag skriver så bra. Jag är ju en ovanligt duktig chihuahua jag. Det är faktiskt inte lätt att trycka på rätt tangent på datorn - med tassarna. För det mesta så måste jag använda en klo. Ja, för om jag trycker med hela tassen - då blir det för många bokstäver på en gång. Så jag blir ganska trött i min högerklo när jag skriver mycket. Fast jag har ju vov-många viktiga saker att berätta om. Och då måste jag skriva i min blogg - bara för det hörs inte ända till Sverige om jag försöker berätta genom att skälla. Så högt kan inte ens en grand danois skälla.

Förresten så mötte jag en vov-stilig hundkille när jag var ute och luktade i dag. Jag tror att han är kär i mig. Ja, för han ville nosa både fram och bak, fast jag inte löper - och så viftade han på svansen hela tiden. Nä, nu ska jag beundra min medalj. Vov på er!

Just nu kan jag förresten inte sända mail. Jag har försökt skicka ett till Ulf i ganska precis 75 minuter, men det har inte gått iväg än.

PS:

Linda och jag har haft det jättelyxigt nu på sena eftermiddagen/tidiga kvällen! Vi har nämligen blivit bjudna på hemlagad middag av Eva och Larzan; ugnsbakad lax, kokt potatis, spenat, bönor, sallad etc. Jättegott!

Sedan satt vi länge kvar vid bordet och pratade och hade trevligt. Plötsligt mörknade himlen och det började regna ganska kraftigt. Det åskade rejält också. Hundarna såg lite oroliga ut när rutorna skallrade, men la sig till ro när vi hade förklarat att det inte var farligt alls. När regnet avtog tittade jag i regnmätaren. Den visade 10 mm (men 100% tillförlitlig är den inte). Till att börja med var det ändå ganska ljust, trots att himlen var mörkgrå.

Jag drog raskt för persiennerna åt väster, så att det inte skulle regna in i våra rum. Men jag är ganska säker på att det regnade in hos grannen under, och de är inte här. (Tänk om försäkringsbolagen kunde enas. Det kommer förstås att kosta ännu mer om de väntar med att åtgärda skadan.)

Efter den första skuren så hann vi gå en hastig promenad med hundarna (som var iklädda sina rosa regnjackor). Tja, promenad och promenad... Linda och jag bar hundarna ner till El Paseo - och därifrån gick de raskt raka vägen hem (och kissade lite längs vägen). Som vanligt står det fullt med vatten runt palmerna, och en del av sanden på stranden har spolats ut i havet. Nu har det börjat stänka lite ute igen. Enligt prognoserna ska det regna i morgon också.

(Nu funkar mailen igen, men det dröjde flera timmar. Eftersom både internet och mitt webbhotell (som min e-post går via) fungerade så har jag ingen aning om var felet låg.)

PS2:

Eftersom jag har fått två förfrågningar om den "antireligiösa" artikeln jag la in den 25:e så har jag googlat lite. Allt om artikelns ursprung hittar ni här: http://rickardsoderberg.se/wp/bloggen/insandaren/ Och om ni vill veta mer om Rickard Söderberg så klicka här: http://rickardsoderberg.se/wp/rickard-pa-15-sek/ Titta och lyssna gärna på den lilla filmsnutten på den senare sidan. Han är operasångare (tenor) Rickard, och har en fantastisk röst! (Fast jag gillar inte opera egentligen.)

13-11-28:

Vädret är bättre i dag. Utåt havet är himlen ganska blå, men inåt land syns en del gråa moln. I går kom det 15 mm enligt min regnmätare, i dag är det "regnrisk".

Eva & Larzan är ute och promenerar i de äldre delarna av El Campello. Linda sitter och skriver mail, och själv gör jag just ingenting. Jag sov lite dåligt i natt, har lätt migrän för tredje dagen i rad, och jag hostar fortfarande. Men jag är på väg att bli bra - så det så!

På senare tid fattas det ofta bokstäver i det jag skriver här. Det är inte alltid det "blir" något när jag trycker på en tangent. Och så märker jag inte bums att bokstaven inte "kom med", kanske inte förrän långt senare. Jag använder fortfarande min gamla krånglande dator. Jag borde ha startat den nya för länge sedan, men jag tror inte att Frontpage (som jag skriver den här sidan i) är kompatibelt med Windows 8, så jag har dragit mig för att gå över till den nya - men jag måste förstås prova! I värsta fall får jag sköta bloggen från min lilla reservdator, och allt annat från den nya. Men då blir det besvärligt med alla foton. De får i så fall redigeras på den stora och därefter skickas över (några åt gången) till den lilla för att läggas in på bloggen därifrån. Ja, vi får se hur det blir. Krånglar det alltför mycket så får jag väl fråga Microsoft till råds.

PS:

Det kom några regnstänk precis när vi var ute med hundarna mitt på dagen, men i övrigt har det varit uppehållsväder. Linda och jag har mest suttit på min säng och läst i våra böcker (medan hundarna har legat bredvid oss och gnagt på sina gnagisar). Jag behöver sådana här lugna och händelselösa dagar emellanåt. Fast inte utan böcker... Den jag läser nu är väldigt spännande! Vov! Och inte utan gnagisar! Den jag gnagde på nyss var vov-god. Fast nu är den snart slut. Förresten är internet segare än segt i dag. När jag la in den första texten i dag tog det 35 minuter innan allt lyckades (mot 2 i vanliga fall), nu ska jag ta te-paus innan jag fortsätter att försöka lägga in det här lilla ps:et...

Har försökt då och då under tre timmars tid att få över de här raderna, men var gång hittills har det stått Tidsgränsen för anslutningen överstegs. Misslyckades med att hämta kataloglistning... Tja, lyckas jag inte i kväll så får jag försöka i morgon. Det gäller ju inte precis några viktiga världsnyheter.

13-11-29:

Jag kunde inte överföra ovanstående text i går. Återstår att se om det fungerar i dag. Vi har i alla fall underbart väder med klarblå himmel och solsken. Fast det är lite kyligt, bara 13º nu på morgonen. Eva & Larzan har åkt in till Alicante för att bl a besöka slottet Santa Bárbara. Linda och jag planerar att gå en långpromenad med hundarna.

Jag kan inte överföra de här raderna heller. Jag vet inte varför det inte fungerar, och så länge det inte fungerar så får ni inte reda på att jag har problem. Ni kommer att tro att jag inte har skrivit något här, varken i går kväll eller i dag på förmiddagen... (Det verkar troligare att felet ligger hos min internetleverantör Telefonica, än hos mitt webbhotell One.com.)

Nu har vi varit ute och promenerat i 2½ timme. Det var jätteskönt i solen! Vi gick förbi hamnen och ut på La Illeta, på de små stenlagda gångarna därovanför, runt om tornet och en bit längs San Bartolomé, och slutligen gick vi ner om El Paseo innan vi gick hem. Jag tog många foton. Men om internet är lika segt som tidigare så kanske jag inte ens får över de här raderna, och i så fall är det förstås omöjligt att överföra foton. Jag ska försöka överföra texten igen. Om det går försöker jag med foton senare. Och Bonnie säger att hon har en hel del att berätta...

Resultat än så länge (kl 15:50): Tidsgränsen för anslutningen överstegs.

Det är verkligen inte konstigt att jag upplever internet som segt, och att ingenting fungerar. Vi betalar för 10 Mbit/s men har just nu: ta emot: 0,14 Mbit/s och skicka: 0,25 Mbit/s. Det har jag mätt via http://www.bredbandskollen.se/

När Telefonica öppnar efter siestan så går jag ner till butiken och ber dem hjälpa mig att klaga. Om inte annat så kan de ge mig rätt telefonnummer till avdelningen för klagomål.

Vov på er! I dag gick vi ända till mitt roliga klätterställe. Fast Stella gick inte hela vägen själv. Nä, för Linda bar henne. Det är bara för att hon är så liten. Men jag kan gå själv. Jag kan gå där det är brant också.

Och vov alltså! Ute på roliga klätterstället finns det så många vov-intressanta dofter så jag knappt hinner nosa på alla. Det luktar fisk, och salt, och fågelbajs! Fågelbajs-doften tycker jag allra bäst om. Jag ville egentligen rulla mig i en stor klick fågelbajs som jag hittade, men matte sa att jag inte fick. Dumt va!

När man är på roliga klätterstället. Då måste man akta sig för vattnet! Ja, för havet skvätter vatten hela tiden. Ibland skvätter det vatten på oss. Det finns vov-mycket vatten runt om roliga klätterstället. Allt det vattnet heter Medelhavet säger matte. Tja, vatten som vatten. Det här är väldigt vått, och ganska salt.

Det är vov-spännande på roliga klätterstället. Det finns fullt med spännande hål som man kan lukta i. Längst ner i hålen finns det vatten.

Jag hittade gammal torr tång också. Den luktade både Stella och jag på. Den luktade tång.

Vi gick runt och luktade ganska länge, Stella och jag. Matte och Linda följde snällt med. Riktigt bra skötte dom sig faktiskt. Bara en enda gång så ryckte matte i kopplet. Ja, det var då när hon inte ville att jag skulle rulla mig i det härliga fågelbajset. Annars fick vi gå runt som vi ville. Stella var lite orolig ibland när vi gick nära det branta. Men jag är så säker på tassen så jag var inte orolig alls.

Fast sen så gick vi tillbaka där det finns riktiga vägar att gå på.

Och sen satte vi oss en stund i solen. Matte och Linda tittade på havet. Men vov! Då fick jag plötsligt syn på något mycket intressantare!

Tre katter var det. Så då tittade Stella och jag ganska länge på dom. Ja, vi satt ju ganska högt upp, och katterna var en bit bort - och Linda satt på den ena sidan om oss, och matte på den andra. Så då kändes det ju ganska säkert. Nej, vov! Jag är inte alls rädd för katter. Men man ska inte vara dumdristig, tycker jag.

Men sen, när vi hade suttit och tittat en stund. Då gick vi hem igen. Vov-vov då!

Nu ska jag gå till Telefonica och klaga!

Jag får låna internet i Telefonica-butiken, tillfälligt alltså, medan jag är här - så jag kan få ut ovanstående rader på webben. Alltid något.

13-11-30:

På morgonpromenaden var det bara 8,5º ute, men soligt och vindstilla - så det var bara Stella som frös. Internet är lika segt som i går, så de här raderna får ni vänta med att läsa... Jag mätte just hastigheten via Bredbandskollen, och hastigheten är ännu lägre än i går: 0,03 Mbit/s (ta emot) och 0,19 Mbit/s (skicka). Suck! Jag kan hjälpligt ta emot och skicka (inte alltför stora) mail, men det tar evigheter att ladda ner en internetsida - och det är totalt omöjligt att uppdatera den här sidan (hemifrån). Om Telefonica inte lyckas åtgärda felet under dagen får jag väl besöka ett internetfik (och betala för att använda deras Wi-Fi) för att kunna skicka ut de här raderna i cyberrymden. Det gör jag i så fall under kvällen.

Jag mötte Maud och Sabi när jag var ute med hundarna vid lunchtid. Nu är det bara 5-6 dagar kvar innan hon lämnar El Campello för gott. Hon ska ge mig några svenska böcker, sa hon. Kanske jag/vi går dit i kväll eller i morgon för att hämta dem? Nästa vecka har hon tydligen fullt program med de sista förberedelserna. Ja, det är ett stort steg hon tar, som emigrerar till ett land hon inte ens besökt tidigare - och som ligger så pass långt bort. Men jag önskar henne förstås lycka till i Senegal.

Från det ena till det andra. I dag är det 23:e dagen på min förkylning. Jag är mycket bättre, men hostar fortfarande då och då och det känns som om jag inte riktigt kan fylla lungorna med syre. Håller det i sig så får jag väl gå upp till läkarstationen och kolla så att inget har tillstött. Det är bättre att gå en gång för mycket än för litet. Fast hosta kan ju hålla i sig uppåt 8 veckor utan att det behöver vara något. Men jag erkänner att jag börjar bli lite trött på det nu. Rösten låter så ansträngd när jag talar, nästan lite gnällig - fast jag inte känner mig så. (Jag är illröd i halsen.) Nåja, förkylning är en världslig sak och inget att hänga upp sig på.

Klockan har hunnit bli 16:30 och internet är precis lika segt hela tiden. Jag tror att Telefonica-teknikerna slutade jobba kl 14 och börjar först på måndag morgon igen. Det innebär att jag får försöka klara mig utan internet i helgen.

Framåt klockan 17:15 ska jag skjutsa Eva & Larzan till flygplatsen. Det är dags för dem att återvända till den kalla mörka nord. Förhoppningsvis får de i alla fall varmare inomhus än vad vi har här. (Vi har 16 -17º om vi inte sätter på extra värme, men de nya elementen står ännu kvar i sina kartonger. Linda och jag virar in oss i var sin pläd när vi sitter och läser.)

Klockan har hunnit bli 19. Linda och jag sitter och läser. Internet är fortfarande alldeles för långsamt för att kunna skicka ut de här raderna på nätet. Jag ska gå ner till ett av de två internetställena här i huset och fråga om jag kan koppla upp mig där en liten stund. (Mot betalning givetvis.) Jag har för mig att man kan koppla in sin egen dator på det ena stället, men inte på det andra. (Har dock glömt vilket.) Om jag inte kan koppla in min dator så kan jag inte uppdatera för de har inget ftp-program på sina, och då hjälper det inte om jag tar med den här sidan på ett USB-minne. Kan ni läsa de här raderna i kväll så gick det, annars inte.

Det funkar! Det var det allra närmaste stället. Bra att veta. Är allt lika segt i morgon (vilket jag förmodar) så kan jag gå dit i morgon kväll igen, och skicka ut ytterligare några rader på webben...

PS:

Nu har jag läst ut boken Hyptnotisören. Den var spännande ända till de allra sista sidorna. Det känns nästan lite tomt nu när boken plötsligt tog slut, jag sträckläste på slutet. Men innan jag börjar på en ny så måste jag bearbeta denna. Jag gör alltid så att jag går och tänker någon dag på en bok som jag har läst, eller film som jag har sett. Jag återupplever handlingen, minns vissa detaljer, tänker mig in i situationen - tänker på vad jag skulle ha gjort om jag var en av huvudpersonerna etc. Jag skulle aldrig kunna se två filmer direkt efter varandra, eller börja läsa en ny bok direkt när en annan har tagit slut. Jag lever mig alldeles för mycket in i handlingarna för att kunna ta dem så ytligt.

Jag tycker mycket om böcker! De ger mig insyn i så många olika världar som jag annars inte skulle känna till. Därför behåller jag gärna alla de böcker som jag har läst (i alla fall alla dem som jag har tyckt om att läsa). Jag tittar emellanåt på bokryggarna - och minns. Konsekvensen blir förstås att alla väggar är fulla av bokhyllor, och som en följd därav har jag ganska svårt att få plats med alla mina andra saker...

Nu ska jag ut med Bonnie. (Stella kissar ändå inte ute så här sent, inte när det är kallt ute, så hon får stanna hemma så länge.) Sen är det sovdags för oss alltihopa.

13-12-01:

I dag är det första advent. Jag måste säga att det är lättare att få den rätta adventskänslan i Sverige. När solen skiner och palmerna vajar utanför fönstret så känner jag inte samma behov av att tända ljus. Jag väntar med att packa upp adventsljusstaken, och adventsstjärnan, tills Ulf kommer ner igen.

Ute blåser det rejält, och det är 100% regnrisk (0,2 mm väntas), men än skiner solen. Jag har hängt första omgången tvätt (lakanen från dubbelsängen) på tork på balkongen. Men för att torkställningarna inte skulle blåsa omkull fick jag lägga stenar längst ner. När jag tog fram stenarna (som jag har i en hög på en rullplatta, och bl a lägger i krukorna till de större växterna när det blåser mycket) hittade jag en liten geckoödla där. Jag lät ödlan ligga kvar med några stenar kvar som skydd. Den får gärna bo på min balkong, men jag vill helst inte ha in den i köket.

Dagens mätresultat var så långsamt att jag inte kunde mäta det via Bredbandskollen! Jag kunde nämligen inte ens ladda ner deras webbsida. Suck! Annars hade jag planerat att lägga in bilden här nedanför... Tja, om ni ska få veta vad som händer hos oss i dag, så måste jag besöka den närmaste locutorian (internetstället) i kväll igen. I morse hade vi tillgång till internet (men med nästan ingen hastighet alls), nu (12:25) har internet helt försvunnit... Tja, det blåser ju ute...

Vov på er! I dag blåser det vov-mycket ute. Men vi gick ut en luktrunda ändå. Vi hade våra vindtäta jackor på oss, så vi frös inte.

Vi hade knappt hunnit kissa innan vi mötte Kiko. Jag hälsade lite avmätt på honom, bara för att jag är lite trött på att han är så barnslig jämt. Men sen ville han hälsa på Stella.

Hon backade först lite. Bara för att han är lite framfusig. Men sen fick han lukta henne, där ni vet, i alla fall.

Matte pratade en stund med Kikos matte, men sen så gick vi vidare. Vågorna sprang så vov-fort i dag att dom kom ovanligt långt upp på stranden, ända till stenarna.

Det tittade vi på en stund. Fast sen tittade vi åt andra hållet. Ja, för där gick flera hundar. Några små som vi känner, och några stora som vi helst inte vill lära känna. Nä, för såna stora kan man ju inte umgås med.

Fast sen kom jag på att det var lunchdags. Och då blev jag vov-hungrig och ville bums hem. Inte för att jag får mycket mat nuförtiden. Nä, matte ger mig bara bantningsmat (torrfoder dessutom). Hon är vov-orättvis alltså. Ja, för jag har minsann sett hur hon själv vräker i sig nu när Linda är här. Matte har till och med ätit choklad. Mycket choklad! (Såna där mörkbruna bitar som är giftiga för oss hundar.) Så nu behöver hon verkligen banta! Jag behöver ju bara gå ner två hekto jag, men matte behöver gå ner allra minst några kilon. Men hon verkar vara för dum för att förstå att det är hon som borde äta bantningsmaten. Det står visserligen på påsen att det är för hundar. Men det är väl inte så kinkigt. Om matte hade ätit min bantningsmat så kunde jag ha ätit upp hennes kycklingfilé i stället. Men min matte är tyvärr vov-svår att uppfostra, så det är inte lätt att få henne att lyda. Ja, vov-voff då!

Internet återkom med samma låga, näst intill obefintliga, hastighet. (Eller långsamhet borde man kanske säga?) Men jag uppskattar att jag åtminstone kan skicka och ta emot mail. Mätningsresultat nu klockan 16:42:

Förresten så har vi inte fått något regn än, fast det fortfarande står 100% regnrisk på väderleksprognosen. I morgon ska det bli soligt här!

PS:

Plötsligt ,nu på kvällen strax för klockan 21, upptäckte Linda att vi har normal tillgång till internet igen. Så den här raden skickar jag ut på nätet hemifrån. Hoppas att felet är lagat nu, så det inte bara är en tillfällig förbättring av hastigheten det här. Kvällens mätning visar:

Det är visserligen inte 10.0 / 10.0 men bra mycket bättre än för några timmar sedan! Jippie!

13-12-02:

Det verkar som om vår internetåtkomst, och hastighet, åter är som de ska:

Skönt! För det är ju bara att konstatera att jag är väldigt beroende av internet. Inte så att jag sitter vid datorn hela dagen, men jag vill kolla mina mail både morgon och kväll, och jag vill skriva några rader här på min blogg. Trots allt är det ju oftast min enda kontakt med mina nära, kära och alla er andra. Bor man utomlands, som jag, så är internet en viktig del av vardagen. Jag kan ju aldrig "titta inom" och prata en liten stund - tyvärr. Jag saknar förstås den biten ibland - att kunna umgås på riktigt (IRL som ungdomarna säger). Det blir inte riktigt detsamma "på spanska" eftersom jag ännu inte behärskar språket. Jag kan ännu bara tala om ytligare ting, och aldrig säga allt jag egentligen vill säga. Och inte förstår jag allt vad mina spanska vänner säger heller. Nyanserna och detaljerna försvinner...

I dag skiner solen, jag hostar bara lite, och jag ska ta rätt på de fem maskiner tvätt jag tvättade i går. Sen får vi se vad vi hittar på. I morse fick vi veta att Linda bara kan stanna den här veckan ut. Hon börjar ju sitt nya arbete som distriktssköterska i Ängelholm på nyårsdagen, men ska få gå bredvid några dagar innan dess. I morse fick Linda mail om att de dagarna kommer att bli nästa vecka, måndag - onsdag. Så just nu sitter hon och bokar en flygbiljett till Kastrup på söndag förmiddag. Jag hade så gärna haft henne kvar här längre, men det är klart att jobbet måste komma först. Och faktum är att Linda är här hela 25 dagar (exkl resdagarna), så jag kan ju inte klaga. Jag är så glad över att få ha henne här så pass länge!

Jag har glömt att berätta att när jag gick ner på locutorio Dany så fick jag låna deras internetuppkoppling helt gratis (normalt är minimiavgiften 50 cent ≈ 4:43), så det var ju jätteschysst!

PS:

Jag gallrar kläder, och gallrar kläder, och gallrar kläder. Nu är det bara 1½ garderob kvar att gå igenom. Jag har inte gallrat bort drygt 50% som jag tänkte, men minst 25%. Linda har tagit ett dussin plagg (det är för den skull jag passar på just nu, vi har ju samma storlek). Jag har sprungit upp och ner i trappan hela dagen (garderoberna är här nere, men jag sorterar i vardagsrummet) så jag börjar bli trött nu. De utgallrade kläderna ska Mari-Paz och Alicia få titta på, ifall de vill ha något plagg. Resen ska jag ge till en kvinna, som Alicia känner, som ger kläderna till behövande i Alicante. Det känns bra om någon annan kan ha nytta av det som jag gallrar ut.

Två gånger har jag lånat Lindas astmamedicin (Bricanyl) och inhalerat. Precis som hon, så har jag infektionsutlöst astma. Det känns mycket lättare att andas när jag har inhalerat medicinen. Det är svårt att springa i trappor när luften inte räcker till. Jag borde förstås gå till läkarstationen den här veckan (helst i morgon) och be om egen medicin. (Jag slängde min gamla när datumet var utgånget på den. Det är ju bara i samband med förkylningar som jag får astma. Annars slipper jag.) Nu ska vi ha te-paus, Linda och jag, sedan fortsätter jag med gallringen.

PS2:

Jag fick mail från Irja i dag (hon som köpte Bonnies dotter Nova¹). De köpte ytterligare en hund i slutet av sommaren, en bullterrier. Irja skickade med två foton. Ett foto när Yori (som hunden heter) nyss hade flyttat hem till dem. Då var Yori och Nova nästan lika stora, På nästa foto ser ni att han har vuxit en del. Han väger nu drygt 20 kilo mer än Nova. Men hundarna trivs bra tillsammans! Från början var det Nova som bestämde, men jag vet inte om det fortfarande är så.

13-12-03:

Vädret är lite tveksamt i dag. Det är ganska molnigt, och risk för regn, men då och då tittar solen fram mellan molnen. Temperaturen är nu på förmiddagen bara 15º. Först tog jag ett foto rakt ut genom köksfönstret, för det är så vackert när man ser bougainvillean i förgrunden. Men på det fotot blev färgerna fel, så jag gick ut på balkongen och tog ett på bougainvillean som blommar så vackert nu, och ett på utsikten.

Även i dag lånar jag Lindas Bricanyl för att kunna andas lite lättare.

Linda och jag har stora planer för de kommande dagarna, då vi har tänkt hinna ALLT och lite till. Fast så är det den lilla detaljen att jag inte känner mig i form. (Jag är trött, och hostar fortfarande.) Vi har funderat på att åka till Guadalest, och till Ikea i Murcia. Vi har funderat på att gå på La Cova och äta en god middag. Vi har tänkt gå långa promenader. Vi får se vad som kan bli av. Jag ska i alla fall gallra klart i garderoberna i dag. Fast jag inser att jag måste gallra ytterligare en gång (kanske till våren) för att kunna ha allt så prydligt som jag vill ha det.

I natt, när jag låg vaken och frös, kom jag på att jag fortfarande hade mitt silkesvadd-täcke. Nu har jag bytt till mitt vinterdun-täcke, så nu ska jag inte behöva frysa mer. Vintern kom så plötsligt i år, och dessutom några veckor tidigare än vanligt, så jag hann inte med. Förresten har jag sett rubriken ¿Dónde está el otoño? (Var tog hösten vägen?) i spanska tidningar. Först var det sommar, och sedan - från ena dagen till den andra, blev det vinter. Dagstemperaturerna kring 22 - 25º sjönk helt plötsligt till 14 -17º. Visst märker vi skillnad!

MariPaz mailade mig just ett par färska foton på sina husdjur: hunden Lluna och katten Panchito (den lille kattungen som hon tog hand om). Lluna och Panchito har blivit goda vänner och leker med varandra.

Den lille katten har vuxit rejält, och ser så frisk ut nu! Han har haft tur i livet. Från att ha varit vildkattunge med osäker framtid, till att få bo hemma hos djurvännen MariPaz. Det är en söt katt!

13-12-04:

Nej, med vinterdun-täcke i sängen så fryser jag inte alls. Jag svettas nästan...

Hela gårdagen gick åt till att rensa färdigt i garderoberna. Hela Ulfs säng är nu fylld av högar med kläder som jag ska ge bort, och på golvet står två kassar med skor. Det känns bra att ha gallrat ut så pass mycket. Några plagg var felköp redan från början, andra har jag kanske bara använt några få gånger per år. Jag kan ju inte behålla dem av den enda orsaken att de är snygga och/eller passar, när jag har så ont om förvaringsutrymmen.

På morgonpromenaden mötte jag Maud. Hon och Tamba håller på att förbereda det sista inför resan. Det är ju i morgon förmiddag som de ger sig iväg. De kör härifrån till Marocko där de får vänta tre dagar vid gränsen för att få visum för genomresa, sedan vidare till Mauretanien där de får vänta en dag på visum. När hon sedan kommer fram till Senegal så ska hon söka permanent visum där. Det är många papper som ska fyllas i när man emigrerar! Från El Campello till Mbour i Senegal är det ungefär 390 mil! Jag hoppas att resan kommer att gå bra, och att Maud kommer att bli lycklig i Senegal.

Ute skiner solen och himlen är klarblå. Linda och jag planerar att vara ute så mycket som möjligt i dag. Men min astma förhindrar dock att jag springer maraton (eller går raskt längre sträckor)... Det verkar förresten vara astman som gör att jag hostar - inte tvärtom.

PS:

Vi har haft underbart väder i dag, och 18º varmt i skuggan. Vi bytte om till shorts och kortärmat, och gick en tre timmar lång promenad med hundarna. (Vi behövde bara bära dem ett par hundra meter...) Först gick vi ner på strandpromenaden och där mötte vi Maud och Sabi, förmodligen för sista gången. Det kändes lite vemodigt.

Vi gjorde sällskap en stund längs El Paseo, men sedan skulle Maud hem (för att fortsätta med alla förberedelser) och vi gick vidare.

Vi gick ovanför hamnen, förbi Pueblo Español och sedan ett varv i det fina villakvarteret Llop Mari, längs återvändsgatan Avenida de Cova del Llop Mari. Det är ett stort inhägnat område med bom för vägen och endast en smal passage in för fotgängare. Vid infarten finns en stor skylt som talar om att man inte får kasta skräp och inte ha lösgående hundar med sig.

I Llop Mari ligger det bara stora fina villor - med stora fina trädgårdar. Villorna är alldeles för stora och lyxiga för att tilltala mig, men en sådan stor trädgård skulle jag väldigt gärna vilja ha.

Jag fotograferade som vanligt några av blommorna, d v s sådana som hängde ut över murarna. Vad som växte innanför gick nästan inte att se.

Vov på er! Matte tvingade mig att gå vov-långt i dag. Alldeles för långt. Först la jag mig ner på trottoaren - för att matte skulle förstå att jag tyckte att jag redan hade fått alldeles tillräckligt med motion. Och först så trodde jag att hon fattade. Ja för hon tog upp mig i famnen och bar mig en bit. Men sen satte hon ner mig igen. Och så tvingade hon mig att gå själv igen. Jag gick med matte, och Stella gick med Linda.

Rätt som det var så kom vi fram till en brant trappa. Jag kunde gå ner för den alldeles själv, men Linda fick bära Stella.

När vi hade kommit ner för trappan så stod vi en stund och tittade på utsikten. Ja, matte tycker mycket om att titta på utsikter, och det fanns ändå inget intressant i närheten att lukta på, så jag tittade jag också. Utsikten var blå - och luktade hav.

Fast sen så gick vi vidare. Vov-långt gick vi. Och vi stannade bara en enda gång, och vilade, och drack vatten. Voff-voff, alltså! Det kan aldrig vara bra med så mycket motion...

Om ni vill se skillnaden mellan obeskurna palmer, och beskurna palmer, så titta på fotot nedan. De beskurna ser faktiskt mycket prydligare ut. (Och så riskerar man inte att få ett palmblad i huvudet när det blåser.)

Eftersom gatan är återvändsgata även för fotgängare, så gick vi samma väg tillbaka och därefter till bron nära rondellen.

Därefter gick vi vägen förbi campingplatsen och Aldi. Strax före Aldi ligger Villa Linda, och framför denna så passade jag på att fotografera Linda. (Skylten sitter till vänster om grinden.)

Det var en jätteskön promenad, men nu är vi (alla utom Linda) faktiskt lite trötta i benen. Det ska bli lika fint väder i morgon, och jag är glad för Lindas skull. Hon behöver sol och värme! (Ni också kanske?)

13-12-05:

Jodå, solen skiner och himlen är klarblå. Men på tidiga morgonpromenaden var det bara 10º, och nu (10:45) är det bara 15º. Själv har jag ännu inte varit utanför dörren i dag. I morse hade jag det nämligen så lyxigt att Linda gick ut med båda hundarna, och jag kunde duscha och tvätta håret innan jag klädde på mig! (Annars måste jag ju klä på mig först och gå ut med Bonnie, och sedan klä av mig igen för att duscha, och sen klä på mig en gång till - vilket känns lite bökigare. Men så är det att vara hundägare. Bonnie ska ju inte behöva hålla sig längre än nödvändigt på morgonen.)

Därefter har jag dock varit hyfsat flitig, och bl a dammsugit lägenheten samt klippt luggen. Förresten så vägde jag mig i morse. Det var länge sedan senast, och med tanke på hur mycket (och framförallt fel) jag har ätit på sistone så blev jag glatt överraskad. Vågen visade 51,0 kg och 25,6% fett. Jag trodde att läget skulle vara ännu värre... (Jag har nu några kilon, och framförallt några procent fett, att bli av med. Påfallande ofta tycks det vara så... Tids nog får jag ta itu med det. Men just i dag orkar jag inte.)

Ni har tydligen oväder i Sverige nu, med klass 2-varning för stormbyar (stormen Sven) + snöoväder + inställda färjor, bussar och tåg. Håll er inomhus - om ni kan!

Linda och jag funderar på att gå en lång promenad med hundarna mitt på dagen, för att sedan gå till restaurang La Cova och äta en god middag.

PS:

Jodå, det blev både promenad och La Cova. Eftersom min käre make är så intresserad av mat, så fotograferade vi maten på La Cova.

Till förrätt valde både Linda och jag potatis- och purjolöks-soppa. Den var verkligen supergod! T o m godare än efterrätten, vilket inte säger lite.

Till huvudrätt valde Linda lamm (med stekt potatis) och jag valde fisk (Merlusa) i räksås (med potatismos). Bådadera var gott, men inte det godaste vi ätit.

Till detta serverades grönsaker.

Till efterrätt valde vi en sorts chokladkaka med körsbär i. Den var god! Maten är alltid fint upplagd, och det är ju onekligen så att man "äter med ögonen" också.

Det var ganska mycket folk på La Cova, men vi kunde ändå äta i lugn och ro. Efteråt gick vi en promenad. Det gäller att passa på när himlen har den här färgen!

Vi gick förbi hamnen, och tittade en stund på de många stora fiskarna.

Därefter gick vi en bra bit längs El Paseo.

Och där mötte vi Maud och Tamba! De var precis på väg därifrån för att åka bil in till Alicante. Hade vi gått förbi 10 minuter senare så hade vi missat dem. Här nedan ser ni Mauds nya bil, inköpt inför Afrika-färden. Den är stor, säker och har fyrhjulsdrift. (Mannen till höger på fotona kör dem bara in till Alicante. Där ska en man från Senegal ta över ratten.) Men i natt ska alla sova på hotell i Alicante, så att de är utvilade när de startar sin långa resa. I dag har de ju sprungit upp och ner i trappor och fyllt bilen med sådant som de ska ha med sig. (Mauds flyttlådor är däremot redan ivägskickade.)

Jag hjälpte Sabi på med säkerhetsbältet. Han var så ivrig att få följa med. De kommer att sitta bekvämt i baksätet, medan Tamba och chauffören sitter fram. (Eftersom rutorna är svagt tonade så känns det även säkrare så, för då syns bara de afrikanska männen och ingen vit kvinna.)

Jag önskade Maud lycka till på färden, och i sitt nya hemland, och därefter vinkade vi farväl! Det kändes lite vemodigt - men Maud verkade glad över att äntligen vara på väg.

De ska ta färjan över till Afrika där det är kortast färdväg (ca 2 timmar), jag uppfattade tyvärr inte namnet på staden. Sedan ska de köra längs kusten genom Marocko, Västsahara och Mauretanien innan de kommer fram till Senegal. Där ska ett färdigt visum ligga och vänta på Maud. Ja, det blir säkert en spännande resa, med mycket att titta på längs färden.

I går kväll satt jag och läste i mina nyaste heminredningstidningar. I ett reportage hittade jag den här roliga idén:

Tänk så spännande det skulle vara, om man som barn kom på besök hos någon och hittade en sådan här liten dörr. Så mycket fantasi som kan sättas i rörelse! Ja, även hos oss vuxna som har barnasinnet kvar... Jag tycker om små oväntade detaljer som får en att haja till (och le).

PS2:

Den här önskelistan till tomten vill jag inte undanhålla er. Det är säkert många kvinnor (inkl undertecknad), och en och annan man, som gärna kopierar önskelistan rakt av...

13-12-06:

I dag är det helgdag här, Dia de la Constitución "konstitutionsdagen". Precis som i går skiner solen från en klarblå himmel, men det är lite kyligt i luften (15º nu 10:45). Jag har tvättat en maskin som nu hänger på tork på balkongen. Vi har ännu inte hunnit planera dagen, men ut och gå ska vi förstås. I går på förkylningens 28:e dag, tyckte jag äntligen att det kändes som om den skulle börja ge med sig. Jag tror att det har vänt nu för jag känner mig bättre än i förrgår, om än långt ifrån bra. Men går det bara åt rätt håll så... Jag som slipper både vinterstormar och allvarliga sjukdomar ska verkligen inte klaga.

MusiCure (http://www.musicure.com/) har kommit ut med ett nytt album: Moonlight & Nature Meditation.

Jag har provlyssnat lite, och precis som tidigare album låter musiken härligt lugn och avslappnande. Det är precis sådan musik som jag behöver lyssna på för att må bra. (Annars föredrar jag tystnad, fågelkvitter och vågskvalp.) Här kan ni provlyssna: http://www.musicure.com/product.asp?product=161. Jag har berättat om deras musik tidigare, och om ni tittar ganska långt ner i indexspalten (längst till vänster på min webbsida), så hittar ni en flik som heter MusiCure där ni kan läsa mer.

I går var MariPaz här och plockade åt sig en hel shoppingkärra av mina utgallrade kläder. Det är roligt när någon annan kan få glädje av det jag inte längre behöver. I morgon ska Alicia komma och titta. (Och sen ska resten gå till behövande.)

På bloggen Dog News (http://dognews.se/ ) hittade jag följande tips på hur man kan träna sig inför ett valpköp:

Går Du i valpköpar-tankar, träna då på detta några veckor innan du bestämmer Dig…

1. Häll ut pölar av kall äpplejuice på golvet och mattorna, och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.

2. Gå till jobbet i ett par sockor, där du strimlat tådelen i en mixer.

3. Gå ut i regnet direkt efter det att du vaknat och säg, ”duktig valp, skynda dig nu, kissa och bajsa nu. Sluta lek med kopplet, kom igen nu…..”

4. Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt hår till ljusa kläder. Lägg också i några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.

5. Lek apport med en våt tennisboll.

6. Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut med vägen.

7. Vält ut en korg med nytvättad tvätt på golvet.

8. Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du skall få gäster.

9. Hoppa ur din favoritfåtölj när din favoritserie närmar sig slutet och skrik, ”Nej, nej, inte där, det där skall du göra ute!”. Missa slutet av din favoritserie.

10. Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på kvällen.

11. Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.

12. Slå sönder din fjärrkontroll med en hammare.

13. Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en föraning hur det känns när din valp somnat i ditt knä…….

Ja, alla sätt är bra utom de dåliga... Och helt klart är det värt besväret att ha en egen hundvalp!!! Det ger SÅ mycket!

PS:

Nu har vi gått en lång skön promenad. Det är bara 17º i skuggan, men varmt och skönt i solen.

Vov-vov på er! I dag gick vi en lång luktrunda. Jag hittade vov-många intressanta dofter, fler än Stella hittade. Men så har jag ju en mer tränad nos.

Sen verkar det nästan som om mattes nos är känslig för vissa dofter. Choklad till exempel. I alla fall så ville hon att vi skulle stanna på Valor för att fika. Jag tittade i matsedeln, men dom har nästan bara glass och choklad och sånt, så jag beställde inget. Ja, matte säger att Valor är en chokladfabrik - så det är därför dom bara har sånt.

Linda beställde en kula chokladglass, och matte beställde varm choklad med vaniljglass i.

Det luktade ganska gott, men jag vet ju att choklad är vov-giftigt för hundar. Eftersom jag är en så vov-klok och duktig hundmamma, så sa jag till Stella - att hon ska akta sig för choklad.

Fast Stella och jag fick smaka en bit av Lindas runda kex. Och det var gott. Och sen fick vi smaka var sin liten sked vaniljglass av matte. Och det var också gott. Nästan allting smakar liksom godare när man är på restaurang, tycker jag. Annars tycker jag egentligen mest om oxfilé.

Och sen så satt vi länge och solade, och spanade på hundar och människor som gick förbi.

Vi satt hela tiden i mattes knä, Stella och jag. Och matte sa att vi skötte oss exemplariskt. Och det gjorde vi. Hela tiden! Fast sen så gick vi hem. Ja, vov-då!

PS2:

I Helsingborg har Strandvägen svämmat över. Men en plikttrogen busschaufför kör förstås sin runda ändå...

Bilderna ovan är skärmdumpar från en filmsnutt som ni hittar här: http://www.expressen.se/tv/kvp/ar-man-dum-pa-riktigt-eller/ Tyvärr framgår det inte hur det gick sen. Klarar en buss verkligen av att köra i så djupt vatten?

13-12-07:

I dag har vi haft fullt upp, Linda och jag. I förmiddags ringde Anette och Håkan som har köpt Mauds lägenhet. De ville fråga om några saker. Jag sa att jag skulle kontakta dem senare under dagen. För precis då kom Alicia och hennes syster och tittade på mina utgallrade kläder. Sedan åkte Linda och jag på shoppingtur innan affärerna stängde. Vi avverkade raskt Sprinter, Kiabi och Carrefour. (Vi stressade för att inte hundarna skulle få vänta alltför länge på nästa promenad.) Linda köpte några snygga tröjor och jag köpte en rosa fleece-väst. (Jag använder fleece-västar hela vinterhalvåret, och har i många andra färger - men rosa hade jag inte. Det var en av de ytterst få saker som stod på att-köpa-listan när det gäller kläder. Eftersom jag inte vill ha fler plagg än jag har nu, men gärna färre, så gallrade jag genast ut en annan fleece-väst som jag aldrig har tyckt om färgen på.)

Därefter gick vi en promenad med hundarna, och passade på att ringa på hos Anette och Håkan när vi passerade. De visade sig vara väldigt trevliga båda två, och hon är specialpedagog som jag. Vi pratade ganska länge. De har också hund (en dvärgpudel). De har köpt lägenheten som semesterlägenhet, och kommer ner till påsk nästa gång. Vi bytte mail-adresser, och beslöt att hålla kontakten. Vi är ju inte så många svenskar här i El Campello, och det är alltid trevligt att kunna tala svenska någon gång emellanåt. De kan förmodligen ha nytta av mig (och min kännedom om El Campello) till att börja med. (Jag tipsade om Paco i dag, för de har stopp i köksavloppet.)

Och nu har Linda packat sin väska eftersom hon åker tidigt i morgon bitti. Vi ska köra härifrån redan 05:30. Det känns förstås vemodigt att hon ska ge sig av, men jag har trots allt fått rå om henne i hela 25 dagar - och så länge har sällan vuxna barn tid att umgås med sin mamma. Det har varit SÅ roligt att ha Linda här!

13-12-08:

Solen har ännu inte gått upp, men himlen börjar rodna nu (07:25). Våra väckarklockor ringde klockan 05 i morse, och en halvtimme senare var vi redo att köra till flygplatsen. Där lämnade jag Linda klockan 06:05 och körde ensam hem igen. Lindas plan ska inte starta förrän 08:00 (det första som startar från Alicante i dag), men man ska ju vara på flygplatsen två timmar i förväg. Linda hade frukost med sig i en plastpåse. Själv drack jag te när jag kom hem. Jag har ännu inte gått ut med hundarna, men ska så snart solen tittar fram. (Stella vägrar gå själv när det är mörkt ute, och Bonnie tycker att det är onödigt att gå ut för tidigt...)

Stella har redan letat ordentligt efter Linda. Hon gav sig inte förrän jag lyfte upp henne på gästsängen. Nerifrån kunde hon ju inte se att den var tom. Hon blev väldigt besviken när hon konstaterade att Linda inte var där. Ja, vi kommer att vara tre som saknar Linda jättemycket här! Men jag har förstått att både Jenni och Robert har saknat henne när hon har varit här, så de blir förstås glada att hon återvänder till Skåne.

(Precis i dag har jag varit förkyld i 31 dagar = en hel månad. Det är en rysligt seg förkylning det här - eller också är mitt immunförsvar inte så effektivt som det borde vara. Fast jag är bättre! Och Linda lämnade sin Bricanyl så jag kan inhalera om jag behöver.)

PS:

Lindas plan lyfte 08:04 och är nu på väg mot Kastrup, där det beräknas landa 11:22. Planet gick för långt ut över havet för att jag skulle kunna se det från balkongen.

Strax efter soluppgången gick vi dagens första promenad - Bonnie, Stella och jag.

Det ser ut att bli en solig och fin dag här i El Campello. Linda är på väg mot sämre väder...

Nu står det att planet ska landa först klockan 11:27.

Nej, jag sitter inte och tittar på flightradar hela tiden - jag håller på att tvätta de lakan och handukar som Linda använde, och jag har bäddat gästsängen etc. Ja, nu är gästsängen redo för att ta emot nya gäster, men jag är det inte än. Jag måste bli frisk först...

Och nu är den beräknade landningstiden återigen ändrad till 11:22. Linda närmar sig Kastrup.

Enligt norska väderlekstjänsten så är det +4º, frisk bris och regn på Kastrup...

På Kastrups webbsida står det att planet landade 11:22. Och här piper tvättmaskinen precis för att berätta att tvätten är klar, så nu ska jag hänga den på tork på balkongen.

PS2:

Linda har mailat att resan gick bra, och att hon är tillbaka i ett kallt Sverige. Här skiner solen och vi har nu 17º. Det var så skönt när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. (Fast det var trångt på El Paseo eftersom det är söndag.) På väg ut så mötte jag grannen under och vi diskuterade vattenskadan. När det regnade härförleden så rann det som vanligt vatten ner i sängen som står under. (Jag förstår inte varför de inte lägger skydd över sängen när de inte är här.) Både de och jag är trötta på att inget av försäkringsbolagen tar sitt ansvar. Något måste ju göras, och det blir bara dyrare om man väntar. (Och jag vill helst inte att de river upp mitt balkong-golv just i julhelgen...)

Nu har jag satt Provado-pinnar i alla mina krukväxter igen. (Det var sex veckor sen senast.) Ohyran tycks vara borta från nästan alla växterna, så det här blir förhoppningsvis sista gången som Provado behövs (utom möjligen i någon enstaka kruka).

PS3:

MusiCure har gjort en passande film till (och med) ett av sina musikstycken (Upstream): http://www.youtube.com/watch?v=3PnV88MuncA

PS4:

Maud ringde nyss (20:20) och berättade att färjan snart är framme i Marocko och att de ska sova på hotell i Tanger i natt. (De startade inte färden från Alicante förrän i morse, för Maud orkade inte tidigare.) Hon lät glad och förväntansfull. Jag önskade henne lycka till på den fortsatta färden.

13-12-09:

Jag tror att det var från staden Algeciras som Maud och hennes vänner tog färjan i går. Det är en stor hamnstad där de flesta som kör bil mellan Spanien och Marocko passerar.

I morse var solen betydligt motvilligare. Men så var (och är) det en massa moln på himlen. Vi väntar växlande molnighet nu på förmiddagen, och molnigt i eftermiddag. Så här års kan man inte begära klarblå himmel sju dagar i veckan, inte ens i Spanien. (Men än så länge är det mer sol än moln.)

Jag har ringt hem till snickaren (som ska hjälpa mig att sätta fast vägghyllorna igen, montera de nya elementen och ett par småsaker till). Även den här gången svarade hustrun. Snickaren var inte hemma just nu, men hustrun lovade att han skulle ringa mig senare. Hoppas han ringer i dag!

PS:

Vädret blev bättre än förväntat (klockan är 14:20 nu), men jag vågar inte gå utom hörhåll från min fasta telefon mer än korta stunder - ifall snickaren skulle ringa.

Det är inte mycket kvar av mina kära pelargoner. Alltför många dukade under i kriget mot ohyran. Jag är glad att jag har några kvar i alla fall. (Jag har dessutom ytterligare några på min balkong, samt i sov- och gästrummet.) Men jag vill förstås köpa några nya till våren - för jag tycker om att ha många växter.

De rödvita kartongerna, som syns till höger på vardagsrumsfotot, innehåller de omonterade Econoheat-elementen. Förresten fick jag lägga undan mitt vinter-duntäcke igen. Det blev för varmt. Nu har jag mitt sommar-duntäcke, och det känns alldeles lagom.

När jag nu skulle överföra de här raderna till nätet så överskreds tidsgränsen gång på gång. Jag testade hastigheten:

Hastigheten är alltså lägre än vad den borde vara, men förmodligen ändå tillräckligt bra för att jag ska lyckas överföra de här raderna. Jag försöker igen. Jodå, nu gick det.

PS2:

Grannen under kom på besök nu i kväll. (De som har vattenskadan i sitt innertak.) De hade återigen ringt till vår comunidads försäkringsbolag, och sitt eget - men dessa säger att det är mitt försäkringsbolag som ska ombesörja reparationen av skadan, samt betala. Men jag fick ju skriftligt avslag från mitt försäkringsbolag. Grannen fick nu namnet på mitt försäkringsbolag (samt kopia på avslaget) så att deras bolag kan ringa och prata med mitt. Jag hoppas att det löser sig snarast. (Jag föreslog att grannen skulle flytta undan sängen så länge, eller lägga skydd över, eftersom vi inte vet när det regnar härnäst. De bor i Murcia och är bara här ibland på helgerna, så det märker först efteråt om det har regnat.)

Ja, suck! Jag hoppas att jag får hjälp av grannen, eller administrationen, att överklaga det här med försäkringen. På svenska vet jag precis hur jag ska ställa frågorna, och vad jag ska säga själv - men inte på spanska. Dessutom kan jag läsa även det finstilta i försäkringsvillkor skrivna på svenska, men i de spanska förstår jag bara huvuddragen. (Villkoren är på 34 A4-sidor, men jag har inte fått nya för i år.)

Jag är fortfarande väldigt trött p g a den här långdragna förkylningen, och jag blir ännu tröttare av sådana här bekymmer. Och inte har snickaren ringt heller... Nåja, i morgon kommer en ny dag. Kanske saker och ting löser sig då?

Vattenvisan:

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det som regnar på våra paraplyn?
Vad är det som snöar ner från skyn?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det i molnen där uppe i det blå?
Vad är det som båtar flyter på?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det vi badar och simmar i ibland?
Vad är det som kluckar emot strand?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det som fryser och blir till snö och is?
Jo, det tror jag nog ni vet precis.
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

Dripp dropp dripp dropp, dripp dropp dripp dropp.

Vad är det man fyller i kylar´n på en bil?
Vad är det som droppar ur en sil?
Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten.

(Text: Lennart Hellsing. Musik: Lille Bror Söderlundh.)

Och här kan ni höra Agnetha Fältskog & Christian Ulvaeus sjunga den: http://www.youtube.com/watch?v=GrwSciLFrak

13-12-10:

Jag gick till mitt närmaste Sabadell-CAM-bankkontor i dag för att öppna ett sparkonto. Nu är jag kund på kontoret längst bort ("för där kan de många språk") så alla utlänningar hänvisas dit. Eftersom de ändå inte kan svenska så vill jag hellre gå till det närmaste. Dessutom har jag större nytta av att träna spanska än engelska. Jag förklarade att jag vill ha ett sparkonto med ränta - men med fria uttag, och där jag själv kan flytta pengar via internet mellan mitt vanliga konto och sparkontot. Så kan jag sätta undan pengar de månader jag inte har så stora räkningar, och sedan vid behov ta av sparkapitalet om räkningarna hopar sig en månad. Om jag sätter undan 500 € per månad till sådant som rör lägenheten så bör det täcka det löpande. Kanske mitt nya sparkonto är klart på fredag. Bankkvinnan skulle höra av sig.

Förresten hade jag med mig mitt bankkort, mitt spanska körkort (där NIE-numret står), samt mitt svenska nationella ID-kort. Jag borde tydligen haft med mitt originalpapper med NIE-numret också... Jag undrar om en spanjor också måste visa sina original gång på gång?

Ännu (12:30) har snickaren inte hört av sig. Jag ska ringa igen i eftermiddag. Innan dess hoppas jag få tag på Alicia för att kunna lämna de sista utgallrade kläderna till henne. Och sen har jag minst 100 saker ytterligare som jag borde göra. Men jag är fortfarande trött, och hostar (samt har lite svårt att andas). Nåja, poco a poco (≈ lite i taget) som spanjorerna säger.

PS:

Lite har jag fått gjort i alla fall. Jag har kört bort till Alicia med de sista klädkassarna, och så har jag äntligen fått tag på snickaren. Han kommer på torsdag förmiddag. Bra! Då kommer elementen att hinna komma på plats innan Ulf kommer ner. (Han kommer på fredag kväll.) I morgon eftermiddag kan jag förbereda inför snickarens ankomst. Jag ska bl a flytta en bokhylla för att han ska kunna komma till att borra (ett av elementen måste sitta nära en hylla), och så ska jag bära upp den höga trappstegen från källarförrådet.

Vi har haft soligt och fint här i dag, fast prognosen lovade mulet väder. Tja, när det blir fel åt det hållet så är det ju bara att tacka och ta emot. Inte ens Stella har frusit på våra promenader.

Vov-vov alltså! Jag måste ju skriva en önskelista. Så att matte vet vad jag önskar mig i födelsedags-present. Ja, för jag fyller ju fem år i morgon. Det här önskar jag mig:

fem stora portioner oxfilé

fem portioner kycklingfilé

en stor leverpastej-tårta

vov-mycket hundgodis

två små kulor torrfoder (om jag inte blir mätt på det andra)

två stora gnagisar

tre små gnagisar

några små söta chihuahua-valpar

ett äkta diamant-halsband - fast inget koppel (koppel är en vov-dum uppfinning)

en rosa vinter-klänning med pälskant (fuskpäls ska det vara - jag är ju inte dum heller)

att matte klappar mig vov-länge på magen

att matte bär runt mig i famnen hela dagen

att Stella ska sluta retas bara för att jag dansar runt när jag vill ha mat

att Linda ska komma tillbaka, och att Jenni och Johan och husse också ska komma hit - bums

och så vill jag INTE banta på min födelsedag

Ja, det var nog det viktigaste. Hoppas att jag får alltihopa! Ja, för jag har varit så snäll och duktig - så det är jag värd! Visst! Vov-vov då!

PS2:

När vi nyss gick sena kvällspromenaden, Bonnie och jag, försökte jag fotografera julbelysningen som kom upp i fredags. Det visade sig vara jättesvårt! Det första fotot blev väl OK. (Jag använde trots allt den lilla enkla kameran.)

Men sen var det stört omöjligt att fånga de nya blå-lila stjärnorna på bild. Eftersom de hänger på lyktstolparna, precis under belysningen, så ställer kameran in bländaren efter det starka ljuset, och av stjärnorna ser man inte mycket. I alla fall blev inte en enda nyans rätt. (Jag försökte i alla fall...)

För att spara pengar så har El Campello kommun i år valt att sätta upp färre, och framförallt mindre, juldekorationer. Därav de nya små "stjärnorna" längs San Bartolomé.

13-12-11:

Grattis på 5-årsdagen Bonnie!

Ute är det grått och lite blåsigt. Det ser inte ut som om solen tänker titta fram alls. Men vi frös i alla fall inte på morgonpromenaden (+14º). Det är inte bara Bonnie som firar i dag. Nej, det är också tangons dag: Día Internacional Del Tango.

Tangons dag firas den 11 december varje år, till en början med som en nationell tangodag i den argentinska huvudstaden Buenos Aires, men efter hand även som en internationell dag för den argentinska tangon. Troligen valdes detta datum eftersom den berömde tangosångaren Carlos Gardel föddes på denna dag (troligen år 1890), och även kompositören och orkesterledaren Julio De Caro (år 1899).

Det är väl fint att just jag har en hund som är född på Tangons dag! Jo, jag saknar tango ganska ofta. Jag tycker verkligen mycket om att dansa tango! Jag tänker ofta att jag ska åka in till Alicante en lördagskväll för att dansa, men så kommer det en massa annat emellan. Det betyder inte att jag har lagt tangoskorna på hyllan - jag har bara paus. (Fast jag bör nog vänta med att återuppta dansandet tills muskel-inflammationen på framsidan av mitt högra underben har läkt. När jag anstränger benet så får jag ganska ont efteråt. Tillräckligt ont för att jag ska ha svårt att sova på natten. Eftersom inflammationen har varat i sju månader nu, så bör jag kanske rådfråga doktorn.)

Grattis till mig!!! Det är i dag som jag fyller år. Fem år! Så nu är jag ganska gammal. Morgonen började bra! Vi låg kvar i sängen - matte, och Stella, och jag. Och matte sa "Grattis på födelsedagen Bonnie", och sen klappade hon mig länge på magen. Det tyckte jag om.

Men sedan gick matte upp och klädde på sig, och sen så tvingade hon ut mig och Stella på promenad. Fast det var faktiskt bra att vi gick en luktrunda just i dag. För ni kan inte ana en så spännande lukt som Stella och jag hittade! Vi luktade vov-länge på den. Den var verkligen intressant! Den luktade som hanhunds-kiss, fast blandat med nåt annat. Det är inte ofta som man hittar så spännande lukter ska jag säga.

Men sen så gick vi vidare. Då mötte vi Rufo och hans matte. Dom sa grattis till mig. Fast sen så gick vi hem för att äta frukost.

Jag hade ju väntat mig en STOR portion oxfilé, så jag blev faktiskt lite besviken när vi bara fick torrfoder. (Och jag fick dessutom bantnings-torrfoder.) Fast sen, då fick vi hundgodis också! Den här goda sorten fick vi:

Var sin hel bit fick vi. Smask och drägel så gott det var! Vi åt upp dom så snabbt, så matte hann inte ens ta fram kameran innan dom var slut. Fast jag fattar inte varför Stella också fick en bit. Hon fyller ju inte år i dag. Men matte sa, att när människor fyller år - då äter dom inte upp hela sin tårta själva, utan dom bjuder på sina vänner. Men jag fattar fortfarande inte varför hundar inte kan äta upp allt sitt godis själva. Jag tycker ju vov-mycket om att äta.

Och sen, vet ni vad som hände sen? Jo - jag fick en födelsedags-present! Ett svinöra! Ett vov-gott svinöra! Ja, Stella fick också ett. Vov alltså! Smask och drägel, alltså!

Men såna dyrbarheter kan man inte bara äta upp bums. Nej, man måste gömma dom först. Så att inte nån annan hund kommer och tar dom. Stella gömde sitt öra bakom kuddarna i mattes säng. (Säg inte att jag tänker ta det sen!)

Men jag, jag hittade på ett mycket säkrare gömställe. Jag sprang upp i vardagsrummet och gömde det bakom soffkuddarna. Där kan Stella aldrig hitta det, och ingen annan hund heller. Nä, för det finns vov-många kuddar i soffan, och jag tänker inte berätta bakom vilken av dom som jag gömde mitt öra.

Förresten så har jag fått grattis-mejl i dag. Först fick jag ett från min storasyster Linda. Så här skrev hon: "Grattis på födelsedagen Bonnie! Hoppas att du får en riktigt trevlig dag med mycket god mat." Det var väl vov-trevligt skrivet. Linda vet att jag tycker mycket om mat!

Och sen fick jag ett grattis-mejl från mattes kompis Lena. Lena påminde om att jag faktiskt har firat alla mina födelsedagar i El Campello. Ja, utom den när jag föddes. För jag föddes ju i Sverige. Så här vov-kallt och snöigt var det när jag precis hade flyttat hem till matte och husse i Hässelby:

Vov alltså, så liten och barnslig jag ser ut! Fast jag var ju bara 2½ månad när matte tog det här fotot. Och brr så vov-kallt det ser ut. Det är mycket bättre att fylla år här i Spanien. I alla fall är det mycket varmare om tassarna.

Och sen, sen fick jag ett grattis-mejl från husse också! Han skrev att matte skulle ge mig en klapp från honom. Och det gjorde hon.

Nä, nu ska jag lägga mig och sova en stund. Kanske matte går och köper några kilo oxfilé medan jag sover? Eller tror ni att hon är lika snål som vanligt? Ja, vov på er så länge!

PS:

Nä, matte köpte ingen oxfilé. För när vi kom in från vår lunch-luktrunda, då fick vi bara torrfoder - igen! Fast sen, då smög jag upp i mattes säng - och så tog jag Stellas svinöra. Och nu har jag legat och gnagt på det vov-länge!

Det var verkligen vov-smaskigt! Och det är inte slut än. Så nu ska jag gnaga lite till. Vov-vov!

PS:

Roligare än så här blev himlen inte i dag:

Och inte har jag märkt att någon solstråle har letat sig igenom de ytterst få springorna i molnen. Jag har känt mig lite smådeppig av allt det grå, men det är förstås ingenting mot hur oerhört deppig jag kände mig under vinterhalvåren i Sverige förr. Jag är väldigt ljusberoende! (Står ni verkligen ut i mörkret?) För Bonnie har vädret dock inte gjort någon större skillnad. Hon har mest legat och gnagt. Själv har jag flyttat undan de möbler som annars skulle ha varit i vägen för snickaren i morgon. Hoppas nu att han kan fixa allt. Just nu orkar jag ingenting själv.

PS2:

Vov alltså, så många grattis-mejl jag får. Nu fick jag ett från min storasyster Jenni också! Hon skickade med både klappar och kel. Bra va! Vov på er!

13-12-12:

Ordningen är återställd - i dag skiner solen från en klarblå himmel. Skönt! Jag blir mycket piggare när det är ljust. (Fast jag är fortfarande väldigt trött.) Jag vägde mig i morse och blev förvånad över att jag inte har hunnit bli ännu fetare. (Så mycket, och fel, som jag har ätit!) Vågen visade 51,2 kg och 25,7% fett. Det är mycket över mina ideal, men det kunde ha varit värre... (Jag hoppas verkligen att det inte blir värre, innan jag orkar ta itu med problemet.)

I går fick jag två foton från MariPaz. De visar hennes hund Lluna och hennes katt Panchito, när de ligger och vilar tillsammans. Fototekniskt är det inte några bra foton, men visst ser det gulligt ut. Det gläder mig att det har gått så bra för den lilla hittekatten.

Nu hoppas jag att snickaren Ramón kommer snart.

PS:

Ramón kom punktligt och jobbade hårt i två timmar. Först så skruvade han loss de fyra vägghyllorna som hade börjat hänga snett, och monterade om dessa. Sedan monterade han våra tre nyinköpta element, ett i Ulfs rum och två i vardagsrummet. Tyvärr var vi tvungna att sätta båda vardagsrums-elementen på ytterväggen (fast det är mer ekonomiskt att ha dem på väggen längst in), eftersom det står en massa bokhyllor, en fåtölj och en soffa längs innerväggarna. Sedan monterade Ramón två gardinstångshållare ovanför balkongdörrarna i vardagsrummet. Jag har hittills haft en gardinkappa fäst med knappnålar där. Eftersom den stora lådan, som persiennen rullas in i, sitter på insidan så kan man inte fästa gardinstångshållarna optimalt. Men nu kan jag i alla fall hänga upp en gardinkappa på vanligt "svenskt" vis. Och slutligen skruvade han upp två brandvarnare, en i hallen uppe och en i hallen nere. Det är verkligen skönt att få allt detta gjort! För allt jobbet tog han 40 €, vilket verkligen inte är mycket.

Jag är så glad att jag slapp göra allt detta. Jag har ju fått en hel del extra jobb ändå. Hittills har jag dammsugit och våttorkat där Ramón borrade. Och sedan har jag börjat flytta tillbaka möbler. Gästsängen står åter på sin plats. Den är tung att flytta själv! Återstår min säng, mitt skrivbord, en bokhylla i vardagsrummet, matbordet, stolarna samt lite småmöbler. Och sedan bör jag hänga upp en gardinkappa på den nya stången. (Den andra har jag lagt i tvätten.) Kanske jag ska hänga upp en jul-gardinkappa? (Annars är jag så trött så jag vet inte hur jag ska orka julpynta i år.) Jag har inhalerat i dag, men har ändå svårt att andas. Jag SKA beställa tid hos läkare nästa vecka! (Jag har inte gett mig tid än.)

Ni kommer att få se foton på de nya elementen senare i dag. De är små och diskreta och man kan måla dem. (Fast de levereras lika vita som våra väggar, så vi behöver inte göra något.) Det ska bli spännande att se hur väl de fungerar. Snickaren är också nyfiken, så han ska ringa nästa vecka för att höra vad jag tycker. Om de är så effektiva som det påstås så köper han nog också ett par.

PS2:

Nu har jag haft lite problem med internet igen. Ett tag var mottagningen nere i 0,05 Mbit/s men nu är resultatet:

PS3:

Nu ska ni få se några element-foton. Jag får ta bättre i dagsljus i morgon. Först elementet i Ulfs rum, där det har blivit ett par grader varmare sedan jag satte igång det.

Sedan de två i vardagsrummet, ett på vardera sidan om balkongdörren. De småmöbler vi hade stående i dessa hörn har jag förstås fått flytta. Värmen måste ju kunna spridas. Dock tror jag att karmstolen kan stå framför det ena elementet, eftersom den inte hindrar luftcirkulationen. På så sätt blir det rymligare mitt i vardagsrummet, när jag bara har en karmstol framför soffan.

Var vi nu ska ställa de tre stora 1500-watts-elementen som nu blivit över, vet jag inte. I källarförrådet får de definitivt inte plats. Kanske kan vi ge bort dem? Vi har ytterligare tre små element att ha som reserv, utöver dem vi använder på nedervåningen.

Jag hittade inte min julgardin. Jag har gardinerna allra högst upp i en fast garderob, och räcker inte upp att se ordentligt ens om jag står på min 74 cm höga pall. Gardinen är julröd (och de flesta andra beige eller vita), men jag såg den ändå inte. Kanske har den glidit bakom? Det är en hög trave med gardiner. Jag snabbtvättade den vita kappan som hängde där innan, och hängde upp den våt. (Den är i ett syntetmaterial som torkar jättesnabbt.) Så här blev det:

Gardinkappan är onödigt lång (bred) för just det här fönstret, men jag vill inte klippa itu den. Jag köper nog en annan längre fram. Nu är det ju lätt att byta - när jag bara behöver trä upp den på en gardinstång.

13-12-13:

Lucia-dagen... Eftersom Lucia inte firas här, och eftersom solen skiner från en klarblå himmel - så är det svårt att få den rätta känslan av "mörker, stearinljus och skönsång". Jag hoppas att ni fick uppleva ett stämningsfullt luciafirande i morse!

När jag läste av termometrarna i morse så visade den i Ulfs rum 20,8º. Det tycker jag är bra med tanke på att elementet bara är på 400 watt och rummet ca 12 m². Ulf vill gärna ha ca 22º (även nattetid) men ska vi kunna få så varmt i rummet så måste vi nog byta till två-glas-fönster. Jag har 18,5º i mitt rum fast elementet är på för fullt (litet oljefyllt 500 watt). I vardagsrummet (där jag har haft elementen avstängda mellan 22 och 07) var det 18º i morse, men 19,5º nu (kl 10). Med tanke på att vardagsrummet har ett stort englas-fönster, oisolerade väggar, är öppet mot kök och hall (som är helt ouppvärmda) och ca 20 m² stort - så tycker jag att resultatet är bra med tanke på att elementen sammanlagt bara drar 800 watt. (Om vi inte har någon värme på alls, så sjunker inomhustemperaturen till ca 16º i samtliga rum. Och då fryser vi förstås!)

Jag skulle gärna sätta Econoheat-element även i köket, mitt rum och gästrummet. I de små rummen här nere borde det räcka med den lilla modellen på 260 watt. (Fast de små vet jag ännu inte var jag kan få tag på.)

Sent i kväll kommer Ulf! Eftersom planet inte beräknas landa förrän strax före midnatt, så kommer han att ta en taxi hit till El Campello. Jag är ju ännu inte frisk, så jag är förstås tacksam om jag kan vänta här hemma. Jag lägger mig nog för att sova i vanlig tid, men blir förstås väckt av våra små vakthundar så snart Ulf sätter nyckeln i låset. Då blir det ett kärt återseende!

Jag borde städa, putsa fönster och göra fint i dag, och helst julpynta lite också, för att förbereda inför Ulfs ankomst. Men jag är väldigt trött, och hostar när jag anstränger mig, så det blir kanske inte så mycket gjort - tyvärr.

Dagens "element-foton" (och ni ska förstås bara titta på elementen och hundarna, inte på stöket runt omkring):

Ni ser (ovan t h) att de gamla elementen inte bara slukade mer energi - utan även var mycket klumpigare och fulare.

PS:

När jag såg fotot ovan på soffhörnan, så tyckte jag att det såg kallt och tomt ut - på golvet. Så jag la på vår stora vardagsrumsmatta igen. Hundarna blev stormförtjusta, särskilt innan jag hade satt soffbordet på plats igen. De sprang runt, runt och lekte. Eftersom mattan har legat hoprullad så la jag tillfälligt stenar på kortsidorna för att den lättare ska "rätta till sig" igen.

När jag hämtade stenarna så upptäckte jag att den lilla geckoödlan fortfarande bor kvar på vår stora balkong. Den är väldigt söt, men jag är så rädd att den ska komma till skada... (Jag använder ju stenarna som tyngder när det blåser mycket.)

Varför vi inte alltid har den stora mattan liggande på golvet? Jo, det händer att Bonnie kissar i ena hörnan på den! (Aldrig Stella, hon går på sin låda ifall hon behöver.) Ändå går jag normalt ut med Bonnie var 4:e timme - och det borde räcka för en relativt ung (vuxen) hund. (Hon kan ju hålla sig 11 timmar på natten!) Vi får se hur det går nu. En så här stor matta går ju inte att tvätta i maskin, så jag måste vid behov skumtvätta den aktuella hörnan. (Och spraya på "piss-off-spray" för att ta bort lukten.) Ulf, jag och hundarna tycker alla att det är trevligt att ha mattan på plats, särskilt vintertid. (Jag hade visserligen föredragit en enfärgad beige, men den här var billig.)

Se där! Nu har jag gjort något lite i dag. Och jag fick bara ett enda anfall av hosta och andnöd under tiden...

Nu (12:30) är det 19,9º i vardagsrummet samt 21,0º i Ulfs rum. Bra!

PS2:

Jag har hittat julgardinen! Den hade glidit ner bakom de andra, mot väggen. Nu ställde jag mig på vår höga trappstege (med översta steget 102 cm upp) som vi normalt har i källaren - och då räckte jag upp. Och efter att ha rotat lite så såg jag något rött skymta fram. Det var då för väl att den inte hade kommit bort. Jag tänker dock inte byta gardin i dag igen. (Och julgardinen behöver hur som helst strykas innan jag hänger upp den.)

Men nu vet jag var jag har den. Det kommer att vara relativt snabbt gjort att stryka gardin, juldukar och jul-kuddfodral och sedan få dessa på plats i vardagsrummet. Men att plocka fram julsakerna (som ligger längst in i en proppfull garderob), och sedan julpynta, kommer att ta längre tid. Men det är ju bara den 13:e i dag. Jag har inte så bråttom, det är mest Ulf som är ivrig. Vi hade egentligen planerat att jag skulle ha julpyntat tills han kom ner. Men jag kommer inte att orka i dag. Det blir inte alltid som man har tänkt sig... (Jag hade t ex inte alls tänkt bli krasslig.)

PS3:

Ulf har varit på väg i drygt två timmar nu. Han gick hemifrån ca 14:20. Planet ska inte starta förrän 19:30 (el 19:45?), men det tar tid att åka kollektivt till Arlanda - och man bör vara på plats två timmar i förväg.

Jag tänker på Maud och hennes långa resa. Jag har inte hört något sedan hon ringde från färjan mellan Spanien och Afrika. Hoppas att allt går bra! Jag gissar att hon inte har mobiltäckning, annars så hade hon nog slagit en signal. Det är skönt att veta att hon har Tamba, samt chauffören (som är en vän till Tamba) till sin hjälp. Om hon hade rest ensam så hade jag varit orolig. Men det är klart att jag undrar ändå. Det är så mycket som kan hända. (Det vet ju jag som både fick bilinbrott och sen var utsatt för rånförsök, på min senaste bilresa mellan Sverige och Spanien.) Nåja, förhoppningsvis är allt som det ska. Tids nog får jag veta mer.

Jag pratade med min mamma i telefon i dag. Hon berättade då bl a att pappas näst yngsta syster Gunborg har dött. Hon blev 86 år. Nu är det bara den allra yngsta systern Ella (84) kvar av de tolv syskonen. Ja, det är tidens gång. Jag är glad att mamma hänger med än. Hon är ju 88 år och 4 månader nu. Men hon säger varje gång jag ringer, att det inte är som förr. Hon ser sämre, orkar inte gå några längre promenader, har lite ont här och var - och är trött. Ja, kroppen slits när man använder den. (Vi människor håller i alla fall betydligt längre än bilar. Men å andra sidan är det lättare att byta ut slitna delar på de senare.) Mentalt är mamma pigg i alla fall. Lite glömsk emellanåt kanske, men vem är inte det. Och själv har jag hunnit bli 61½ år. Det är ju ganska gammalt det också, när jag tänker efter. (I alla fall har jag levt betydligt längre än jag har kvar att leva...)

Jag fick precis (17:33) ett sms från Ulf. Han berättade att han har kommit fram till Arlanda, samt checkat in. Jag önskade honom lycka till på resten av färden. Sen skickade jag ett sms till Mauds mobil, men när (om) hon kan läsa det vet jag förstås inte. Jag skrev att jag hoppas att hennes resa går bra. Det är onekligen enklare att resa inom EU...

PS4:

19:28 sms:ade Ulf att han hade kommit ombord på planet. Men enligt Arlandas webbsida så lyfte planet först 20:04. Nu ska jag följa dess färd via flightradar24. (Dock inte ända tills det landar, eftersom jag bör komma i säng långt innan dess.) Trodde jag... Hittills (20:40) har jag inte lyckats få någon callsignal från planet. Det ska heta DY5513 / NAX5513, men hur jag än söker så hittar jag det inte. Konstigt! Det brukar inte vara svårt alls... Jag har t o m provat att lägga in ett filter så bara Norwegian-planen syns, ändå hittar jag inte ett enda med rätt beteckning. Ulf brukar vara glad åt att få se några skärmdumpar från resan. Men om jag inte hittar planet så kan jag ju inte ta några. Om en knapp halvtimme ska jag gå dagens sista runda med Bonnie, och sen ska vi lägga oss. Enligt Aenas webbsida så beräknas planet landa 23:30.

På skärmdumpen nedan syns alla Norwegian-plan som är i luften nu (20:50). Jag har klickat på varenda ett. På alla utom det i bild, står det beteckning, varifrån de har startat (och när), vart det ska (och när det beräknas landa). På detta planet står det inga uppgifter. (Mer än att callsign är missing.) Kan det var det?

Ja, och här nedan ser ni alla plan som just nu flyger i området där Ulfs plan borde befinna sig. Ni förstår att det inte är lätt att hitta det rätta om beteckningen av någon underlig orsak har blivit ändrad...

Jag ger upp. Nu går jag ut med Bonnie, och sedan lägger vi oss. Om några timmar så blir vi förhoppningsvis väckta av att Ulf sätter nyckeln i låset här hemma.

13-12-14:

Klockan 00:38 vaknade jag av att hundarna gnällde, och förstod att Ulf precis hade kommit in genom ytterdörren. Jag skyndade mig upp ur sängen och öppnade min sovrumsdörr. Bonnie och Stella sprang raskt uppför trappan med viftande svansar, och jag kom på efterkälken. Det var roligt att se att hundarna var så oerhört glada för att deras husse äntligen hade kommit hem. Och Ulf verkade faktiskt vara glad åt att träffa dem också. När Ulf hade fått av sig jackan så kramades vi också en stund.

Resan hade gått bra, och Ulf hade fått betala 45 € för taxin från flygplatsen. Och tänk, det var det mystiska planet ovan som Ulf reste med. (Det måste ha varit något som inte var startat / påkopplat, som gjorde att den normala informationen om planet saknades.)

I dag är både Ulf och jag trötta, för klockan hann bli nästan 03 innan vi kom i säng i går (eg i dag). Solen skiner och Ulf tyckte att det var skönt ute på morgonpromenaden (som i dag snarare blev en förmiddagspromenad).

PS:

Vi tar det lugnt i dag, Ulf och jag - och pratar med varandra. Men medan Ulf gick och handlade så var jag flitig. Jag skrev ner hela min medicinska historia och översatte denna till spanska. Lika bra att göra det ordentligt från början. Så när jag går till läkarstationen på måndag, för att beställa en tid, så kan jag lämna dessa papper till min läkare där. (Jag har också kopierat de senaste svaren på blodprovsanalyser mm.) På så sätt får min nya läkare hela bakgrunden på en gång, och kan lättare förstå mina nuvarande problem - och inte minst viktigt, så vet hon vilken medicin jag äter och varför.

13-12-15:

I morse när jag fotograferade soluppgången så blev solen stjärnformad på fotona. Den brukar bli rund, så jag vet inte varför den blev så här just i dag. Det ser effektfullt, men overkligt, ut:

Vov på er! Vet ni vad som hände vov-tidigt i går morse? Jo, då kom husse hem! Han hade varit försvunnen i flera veckor. Vov alltså så glada vi blev när han kom! Honom borde matte verkligen ha kopplad - så lätt som han kommer bort. Matte säger att han har varit i Stockholm. Fast jag vet inte. Det luktade mest flygplats om honom när han kom.

Jag tycker att det är bäst när husse är hemma. Ja, för då kan jag sitta i hans knä, och ligga i hans säng. Och så kan han klappa mig. Och det tycker jag vov-mycket om.

När husse är hemma så följer han ofta med på morgon-luktrundorna. I dag följde han med. Vi mötte ett par hundkompisar, ett par äldre hanar som vi brukar möta på mornarna.

Stella blir alltid så glad när hon ser dom, och hon hälsar alltid på dom, men jag har inte tid. Nä, för jag har så mycket viktigt att lukta på. Och så är jag inte så social av mig. Ja, vov. Inte för att jag vet vad social är - men det säger matte. Att jag inte är alltså. Ja, vov-vov då!

PS:

Linda har en bekant, Therese Ohlson, som designar babyplagg, filtar och åkpåsar under varumärket Buppabrand: http://www.buppabrand.se/, http://shop.buppabrand.se/. Plaggen ser bekväma ut och finns i roliga färger och mönster. Men det jag föll för var tvättetiketten:

Och hade det inte varit för tvättetiketten, så hade jag inte gjort reklam för Buppabrand här. Men jag gillar folk som har humor...

Bilderna nedan är alla lånade från Thereses webbsida:

PS2:

Ni har väl sett Lisa Bengtssons söta tax-bilder? Här hennes luciatågs-taxar:

F ö undrar jag var Maud är nu, och hur hon har det. Det är precis en vecka sedan jag senast hörde något. Jag hoppas att allt går bra!

13-12-16:

Precis i dag skulle lilla Nova²/Cokyta ha fyllt 1 år, om hon hade fått chansen att leva ett normallångt liv. Jag tänker på henne då och då, och tycker att livet var orättvist mot henne. Och jag saknar henne förstås! Hon var en så söt och charmig liten hund!

I dag gick jag upp till läkarstationen och beställde en tid. När man inte behärskar språket till fullo känns det enklare att gå dit, än att ringa. (Det är 39 dagar som förkylningen har hållit i sig nu.) Jag fick en tid på onsdag klockan 09:12!

Man har börjat renovera fasaden på huset mittemot (på andra sidan San Bartolomé). Huset har varit ganska tråkigt att titta på, så jag är glad att det snart kommer att bli finare. Det är ju det huset jag ser när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster. Det framgår kanske inte riktigt av fotot nedan, hur sliten fasaden på huset mitt emot är, men jag har varit orolig för att putsbitar ska trilla ner på gående på trottoaren inunder. (Förresten så skulle våra balkonger behöva målas om - som ni ser, men själva fasaden behöver däremot inte renoveras här.)

Jag har tagit ett par foton inifrån mitt rum på den pågående renoveringen. (Se nedan.) Det första tog jag i går, resten nyss. På det andra fotot kan ni se hur mycket finare det ser ut på framsidorna av balkongerna på vänster sida, nu när de har knackat loss alla lösa bitar och lagt på ny puts. Så småningom ska det förhoppningsvis målas också.

Huset kommer alla gånger att bli mycket trevligare att titta på när renoveringen är klar!

Jag orkar inte skriva några julkort i år, annars vore det dags att skicka dem nu. Ni kommer alla (vars mejl-adresser jag har) att få ett elektroniskt julkort av mig/oss. Men jag orkar inte köpa/skriva/posta vanliga "pappersjulkort". Det är inget större jobb, men jag är så trött just nu - så jag orkar inget extra alls. Hoppas att ni inte blir alltför besvikna, ni mina allra närmaste, som brukar få omsorgsfullt utvalda spanska julkort hem i brevlådan...

PS:

Det blåser kalla vindar från havet i dag. Måsarna föredrar att sitta på stranden.

Det är varmt och skönt i vardagsrummet och i Ulfs rum, men ganska kallt i resten av lägenheten. Ulf och jag bestämde oss just för att köpa fler Econoheat-element. Ulf hittade webbsidan http://econoheat.es/, och jag beställde tre stycken små ( 260 watt / 45 x 60 cm) element ytterligare. Det är fri hemleverans den här veckan (och leverans inom 5 arbetsdagar). Jag ser verkligen fram emot att snart få varmt i hela lägenheten! Visst kommer det att gå åt en hel del el, men om vi sen sätter på alla vår nya Econoheat-element så drar de trots allt "bara" 1980 watt sammanlagt. Det motsvarar vad ett av de gamla elementen drog om vi hade på det för fullt.

De här elementen saknar termostat, men man kan köpa till sådana. Det gör vi f n inte. Så länge vi har englas-fönster, och lägenheten är oisolerad, så måste elementen ändå vara på för fullt större delen av dygnet (under perioden december - mitten av mars). Men jag har satt timers i vardagsrummet så värmen stängs av där nattetid (f n mellan 22 och 06), och jag ska göra detsamma i köket och gästrummet sedan. Det blir nog bra. Om jag sätter undan pengar under sommarhalvåren så ska jag nog kunna betala vinterns elräkningar. Jag är trött på att frysa inomhus...

PS2:

Jag tog ett "krafttag" nu i eftermiddags, och strök jul-gardinen, jul-dukarna och jul-kuddfodralen. Och sedan satte jag dem på plats förstås. Så nu är det plötsligt mycket rödare i vardagsrummet. Men jag väntar ett tag med att julpynta, och jag kommer dessutom att pynta så lite som möjligt i år. Jag kommer att ta fram den lilla julgranen, och några jul-ljusstakar (och kanske nån enstaka tomte), men sedan får det räcka. Ja, så här ser det ut i vardagsrummet just nu:

Skrollar ni upp till den 13:e så kan ni jämföra med hur vardagsrummet såg ut i blått...

PS3:

Jag hade inte tänkt skriva något mer i kväll, men så fick jag syn på att Bonnie och Stella låg i fåtöljen. De sov sött tillsammans innan jag tog fram kameran, men de är ju minst lika söta när de är vakna!

13-12-17:

Nu framåt eftermiddagen börjar himlen fyllas av moln, men hittills har vi haft tur och haft mest solsken - fast det står mulet på väderleksprognosen. Och på mitt-på-dagen-promenaden med hundarna var det drygt 18º i skuggan, så då var det riktigt behagligt. Annars märks det förstås här också att det är vinter.

Ulf har lärt sig (och mig) ett nytt ord på valenciano/katalanska i dag: gossos, som betyder hundar. Inte det minsta likt det spanska ordet perros. Ulf hade sett en skylt där det stod Gossos No, och blivit nyfiken. Det krånglar verkligen till det för oss utlänningar med alla dessa spanska lokalspråk...

PS:

Jag har börjat läsa en bok: Salvadoreña av Cecilia Samartin. (Hon som skrev Señor Peregrino som jag tidigare har berättat om.) Jag tycker precis lika bra om den här boken, och var djupt inne i handlingen, när telefonen plötsligt ringde (nyss 21:20).

Det var Maud! Hon har kommit fram till Mbour i Senegal nu! Hon lät glad men trött. Det hade varit en lång och jobbig resa. Bl a hade de färdats 250 mil genom öken! Men både hon och Sabi mår bra. Det var skönt att höra! Jag har förstås oroat mig. Vi pratade bara en kort stund. Jag fick hennes nya telefonnummer. Jag ska lägga in det på skype, så kan jag ringa henne via skype-out sen. (Annars är det väl jättedyrt.) Maud sa att hon planerar att köpa en ipad så att hon också kan ringa via skype så småningom. Det var trevligt att höra hennes röst, och skönt att den långa resan nu är över. Nu hoppas jag att allt ordnar sig på bästa sätt för henne i Mbour!

13-12-18:

Jag glömde att skriva i går - att Maud också tyckte att det hade varit en fantastisk resa, och att hon hade fått se mycket. Men hon var naturligtvis väldigt trött, och hade inte hunnit känna efter hur hon mår.

I dag har jag varit på läkarstationen. Det var intressant. Jag frågade i receptionen och de sa att vi var fyra patienter som hade samma tid, att jag skulle sitta i väntrummet, och att doktorn skulle ropa upp mitt namn när det var min tur. Jag satte mig först i mitten av rummet eftersom jag inte var säker på bakom vilken dörr (av 10) "min" doktor satt. Därefter kollade jag med en förbipasserande sjuksköterska vilken dörr som var rätt, och det var en av dem som jag satt närmast. Väntrummet är stort, och jag räknade till 27 personer i väntrummet. Men riktigt alla var nog inte väntande patienter, för det är vanligt att spanjorer har en anhörig med sig vid läkarbesöken.

Sedan väntade jag, och väntade. Jag hörde inte mitt namn ropas upp. Läkarna sitter kvar bakom sina skrivbord och ropar i rask följd upp namnen på de fyra patienter som har tid samtidigt. Patienterna håller sedan reda på den inbördes ordningen själva, så en går in så snart den före kommer ut. Jag lyssnade noga, men hörde aldrig mitt namn. Till slut (efter en timmes väntan), när det blev en liten lucka mellan patienterna, så gick jag in och frågade doktorn. Hon sa då att hon redan hade sagt mitt namn. När hon förstod att jag inte hört det, men varit i tid i väntrummet, så fick jag komma in bums. (Jag tycker att det är lite konstigt att de inte ropar upp namnet en gång till om man inte svarar. Jag hör ju bra, men det gör inte alla.)

Sedan undersökte hon mig på sedvanligt sätt (lyssnade länge på lungorna) och skrev därefter ut både antibiotika (azitromicina 500 mg) och hostmedicin. Hon var glad över alla papper som jag hade med mig och skulle lägga dem i min journal. Jag fick tid för provtagning i morgon klockan 08:18. (Vi ska kolla mina sköldkörtelvärden för att se om jag står på rätt medicindos.) Om en vecka ska jag komma tillbaka, för då har läkaren hunnit få provsvaren. Läkarbesöket var gratis eftersom jag är pensionär.

Sedan gick jag till apoteket och hämtade min medicin. Som pensionär betalar jag 10% av medicinkostnaden, vilket i det här fallet blev 1 € (≈ 8:99:-). Före krisen var medicin gratis för pensionärer, men inte nu längre. Jag tycker dock att 9 kronor för både läkarbesök och medicin är väldigt billigt!

I dag skiner solen åter från en klarblå himmel, och det är 17º ute, så jag borde gå en lite längre promenad. Det ger sig om Bonnie och Stella tycker detsamma...

PS:

Econoheat-elementen kom nyss, de levererades ända fram till dörren (och vi betalade kontant vid leveransen). Bra! Jag ringde bums snickaren, men ingen var hemma så jag talade in ett meddelande på telefonsvararen (som de tyvärr inte alltid lyssnar av). (Det är ovanligt att hantverkare inte har mobiltelefoner, men Ramón har ingen.) Jag hoppas förstås att jag snarast får hjälp att sätta elementen på väggarna!

PS2:

Snickaren kommer på fredag ca 11:30. Bra! Jag ser fram emot att få det varmt och skönt även på nedervåningen!

13-12-19:

Nu har jag varit med om "spansk blodprovstagning" också. Det var intressant. Jag hade tid för provtagning klockan 08:18 i morse, och var där drygt 10 minuter i förväg. I väntrummet fanns fler människor än jag kunde räkna (eftersom jag inte ens kunde se alla), men jag uppskattar att där fanns minst 40 personer. Alla hade, precis som jag, fått en tid. Vid dörren in till själva provtagningsrummet stod en sköterska med en lista i handen. Efterhand som det blev en plats ledig för provtagning så ropade hon upp ett namn från sin långa lista, och bockade av när personen svarade. Jag ställde mig alldeles intill kvinnan för att vara säker på att jag inte skulle missa när det blev min tur. Hon ropade ut alla spanska namn (både för- och efternamnet) med hög röst, men när hon kom till mitt så sa hon ganska tyst och osäkert "Christel". Efternamnen vågade hon sig inte på. Den här gången hörde jag i alla fall bums när det blev min tur. Övning ger färdighet...

I provtagningsrummet fanns ett långt smalt bord, tre sköterskor (varav 2 manliga) och tre stolar. Det var provtagning på löpande band. Jag brukar vara ganska svårstucken, men tänkte att de nog är vana här - om de sticker så många varje dag.

Men det blev som vanligt. Det gick åt tre nålar (av två olika sorter), och tre sköterskor (varav två samtidigt), och jag blev stucken i båda armvecken samt utanpå handen - innan de lyckades fylla provröret med blod. Jo, jag är van, och håller snällt fram armar och händer - men jag tycker inte om det hela... Jag brukar få rätt stora blåmärken efteråt.

Eftersom vi var flera som blev stuckna samtidigt, så la jag märke till flera män (och en kvinna) som knep ihop ögonen och vände bort huvudet när det var dags för sticket... Tja, det är väl egentligen en naturlig reaktion. Det är egentligen enbart vårt förnuft och vår goda uppfostran som säger att vi ska le vänligt när någon karvar i våra armar...

När jag var klar och fläckvis inlindad i vita bandage, så fick jag beställa en tid hos doktorn. (När provsvaren har kommit ska vi förstås gå igenom resultaten.) Jag fick en ny tid den 27:e, klockan 15:37. (Nu har jag börjat vänja mig vid spanjorernas konstiga tider, och jag ska vänta precis utanför dörren till läkarens rum så att jag inte missar när hon ropar mitt namn.)

Efter morgonens strapatser gick jag hem och åt frukost, och sedan gick jag en andra morgonpromenad med hundarna. Därefter åkte jag in till Alicante. Jag hade egentligen inget ärende, utan ville mest titta runt lite. Jag såg att Tiger (den danska affärskedjan som säljer roliga småsaker billigt) har öppnat en affär alldeles invid Plaza Luceros. Jag gick in och köpte några småprylar, bl a ett par billiga läsglasögon åt mig, och ett paket danska pepparkakor åt Ulf. Sedan gick jag till El Corte Inglés och Zara Home och tittade, men hittade inget särskilt. (Jo, en jättevacker teflonbehandlad julröd matbordsduk. Men den kostade 41 € så den hade jag inte råd med.) Jag kom hem till El Campello igen i god tid innan det var dags att gå ut med hundarna igen.

Nu har det börjat regna. Det har inte kommit så mycket än, men vi väntar fortsatt regn i kväll och i natt - så det blir väl tillräckligt för att det ska rinna in hos grannen igen. Suck! Ja, det är ju knappast mitt fel - men jag tycker att det är tråkigt att ingenting görs.

Jag planerar att läsa vidare i boken Salvadoreña i kväll. Boken handlar om Ana som växer upp i El Salvador, men tvingas fly när inbördeskriget rycker närmare och hennes by blir utsatt för massaker. Ana får hjälp att ta sig till USA och söker sin tillflykt i ett nunnekloster. Längre fram får hon anställning som barnflicka hos en rik familj, som inte är så lycklig som det först verkar. Författarinnan Cecilia Samartin kan verkligen skriva så att man lever sig in i hur personerna tänker och känner, men så är hon utbildad psykolog (och jobbar som terapeut för mellan- och sydamerikanska invandrare). Boken är bra!

Vårt elektroniska julkort kommer att komma er sent tillhanda i år. Vi har inte ens börjat planera för att ta det obligatoriska julfotot än. Men ha tålamod! Förhoppningsvis hinner vi skicka ut det före julafton...

Tack för de fina julkort som vi har fått från er, både de elektroniska och pappersvarianterna!

Vov-vov! Vet ni vad som hände i dag? Något vov-hemskt var det! Vi blev överfallna, Stella och jag!

Vi var ute och gick på vår vanliga luktrunda på strandpromenaden, och både husse och matte var med. I lugn och ro gick vi. Men plötsligt kom en sån där ettrig typ springande. Ja en hund alltså - vad heter rasen matte? Jaha, Jack Russel terrier. Ja, en sån kom springande rakt mot oss, och hon skällde och morrade argt! Och så försökte hon bita Stella och mig i rumpan. Vi sprang runt omkring matte och skrek högt av rädsla. Matte lyckades lyfta upp både Stella och mig, men den arga hunden försökte hoppa upp på mattes ben.

Men då blev husse vov-arg! Jag har aldrig sett honom så arg. Han skrek till hundens matte att hon skulle ta rätt på sin hund. Ja, han skrek på engelska - så kvinnan förstod inte orden. Men hon fattade att husse var arg, det gjorde hon. Och sen kallade husse henne för idiota, bara för att hon inte kopplade sin hund, och det ordet förstod hon. Och då blev hon arg på husse bara för att han sa så.

Fast jag tycker att det var bra sagt, så jag sa också idiota - till den dumma hunden sa jag det. Ja, för när jag satt uppe i mattes famn då vågade jag. Och matten sa till min matte - att hennes hund hade slitit sig, men det trodde vi inte på. Vi tror att hon hade låtit den vara lös, fast hundar inte får vara lösa på strandpromenaden. Matte förklarade att vi hade blivit vov-rädda när vi blev attackerade. Men den dumma matten ville inte prata med oss. Hon ropade på sin dumma hund, men hunden kom inte.

Sen, efter en lång stund, när den dumma matten äntligen hade lyckats koppla sin dumma hund - då gick vi vidare. Fast vi gick inte så långt, för jag ville hellre gå hem och äta frukost. Så då gick vi hem. Ja, vov på er då!

PS:

Jag ringde nyss till Maud via Skype-out. Tyvärr är det dyrt (3:- per minut) fast jag ringer via datorn, så vi pratade inte så länge. Det hördes heller inte så bra. Ibland hörde hon inte vad jag sa, och flera gånger hörde jag inte allt som hon sa. Hon blev i alla fall glad för att jag ringde. De bor på hotell nu, men ska snarast försöka hyra något (medan de letar efter ett hus som Maud kan köpa). Tamba stannar kvar i Mbour tills allt har ordnat sig för Maud.

Maud är förstås väldigt trött nu. Den långa resan hade tagit hårt. Hon berättade att i Marocko och Mauretanien hade det varit poliskontroller ungefär var 5:e mil. Tydligen hade det varit en invasion någonstans (jag uppfattade inte var), därav alla kontrollerna. Sabi hade klarat resan fint, men var ganska trött han också - när de äntligen kom ut ur Sahara. Nu är han pigg igen. Bara en gång under hela resan så kontrollerade man Sabis djurpass.

Maud verkar tycka bra om Mbour! Hon hade gått en lång runda längs havet och sa att stranden var underbart vacker, lik de stränder som man kan se på bilder från karibiska övärlden. Och på gatorna i Mbour går får, getter, åsnor och hästar omkring - vilket hon upplever som charmigt. (Och Sabi skäller inte alls på dem.) Maud berättade att invånarna är väldigt långa, samt smala och vackra och klädda i färgstarka kläder. Det är som att komma till en helt annan värld, säger hon. Hon lät nöjd och glad!

Maud bad mig hälsa till alla hon känner! Och vi ska naturligtvis ringa varandra igen. (Senegal ligger en timme före oss tidsmässigt. Bra att det inte skiljer mer. Fast när vi går över till sommartid skiljer det två timmar.)

13-12-20:

Nu har snickare Ramón varit här och satt upp de tre nya elementen. Det blev bra! Men en del arbete återstår för oss/mig att göra. I köket sitter elementet på väggen mot hallen. Vårt lilla problem där är att dra en skarvsladd (just nu ligger sladden så att köksdörren inte går att stänga), samt att vi nu inte kan ha sophinken och återvinningen i just den här kökshörnan längre (och kanske inte den laddbara dammsugaren heller).

I gästrummet sitter det nya elementet invid garderoberna och är inte i vägen alls. (Jag behöver bara dra sladden bakom hurtsen t v.) Stella kan fortfarande ha sin låda framför, bara 1 dm ut från väggen av säkerhetsskäl - för att skydda lilla rumpan mot värmen, för själva lådan går under elementet. (De här elementen har en ganska varm yta, uppemot 70-80º, så för småbarnsfamiljer är de inte idealiska. Och hade jag valpar i huset så skulle jag sätta någon form av galler framför.)

I mitt rum kommer jag tyvärr att få en hel del att göra. För att sängen inte skulle komma för nära elementet var jag tvungen att flytta den 1 dm närmare hallen. Och då får inte längre mitt skrivbord och den lilla vita hurtsen plats där de stod. Och, inte minst, jag vet inte var jag ska ställa den höga vita hurtsen som stod mot väggen som elementet nu sitter på.

Jag funderar lite på att flytta de två garderoberna (som nu står mot väggen närmast badrummet) till den väggen där garderoben med spegel står. Då måste jag förstås i gengäld flytta bokhyllorna dit där garderoberna står nu. Idealet hade varit om jag hade kunnat göra detta i samband med ett Ikea-besök. För jag skulle gärna köpa en garderob till och ställa bredvid de tre jag har. (En garderob skulle rymma det mesta av det som nu står framme i gästrummet.) Men då skulle jag få en smal Billy-hylla över. Om jag då kunde köpa det djupa Billy-vitrinskåpet som jag önskar mig - så skulle både det, samt den smala hyllan, precis få plats i vardagsrummet där det bruna vitrinskåpet står nu. (Fast både vitrinskåp och garderob har jag förstås inte råd med nu. Och så verkar Ulf vara ganska fäst vid det bruna vitrinskåpet...)

Sen vore det egentligen allra bäst om jag hade kunnat få plats med mitt skrivbord i gästrummet - för då hade det blivit aningen rymligare i mitt rum. Fast, förstås, trängre i gästrummet - vilket bara skulle vara ett problem de perioder som vi har gäster (men då skulle det vara ett stort problem).

Ja, det kommer inte att bli riktigt bra, hur jag än gör. Jag bor lite för trångt (ja, ja - eller har för mycket saker). Jag får ha det stökigt (alltså stökigare än vanligt) nu några veckor, medan jag funderar på (och mäter) vad som kan komma att bli bli bäst. Jag är fortfarande inte i form för att utföra några större arbeten. Och jag har lovat Ulf att den lilla julgranen ska stå på plats på söndag. Så jag nöjer mig med att plocka lite smått här nere så länge. Att göra lite är ju bättre än att inte göra något alls.

PS:

Jag har roat mig med att skriva en Ikea-inköpslista. Möblerna på listan nedan är de jag gärna skulle vilja ha. (Fast tavelramarna längst ner är inte så viktiga.) Jag har redan ganska mycket inredning till mina Pax-garderober (backar, hyllor och stänger), så därför behöver jag inte köpa mer. (Jag skulle klara mig utan trådkorgarna.)

Det kommer förstås att dröja innan jag kan köpa allt på min lista. Men önska, och möblera om på låtsas kan jag ju göra gratis... Kanske jag borde prioritera en 4:e garderob före ett vitrinskåp? Garderoben kostar "bara" 96 € inkl dörr. Men sen så tillkommer hemkörning av varorna (uppemot 1000:-) eftersom inga av de höga möblerna går in i min bil. Och då lönar det sig bättre att få hemtransporterat även vitrinskåpet med dörrar samtidigt...

Jag är trött på att ha röra, och trött på att ha så många saker stående framme. Så trots att väggarna redan är "full-möblerade" så måste jag nog köpa ett par förvaringsmöbler ytterligare. T ex en garderob och ett vitrinskåp...

Att jag sedan hellre skulle vilja ha ett lite högre, fast mindre, och runt (eller ovalt) soffbord - hör väl mer till lyxavdelningen. Vi har ju redan ett soffbord (som vi köpte vi för knappt 20 € för att ha tills vidare).

Temperaturen har ökat här nere. Just nu är det 19,9º vid innerväggen i mitt rum, och 20,0º i gästrummet. Förhoppningsvis kommer temperaturen att öka lite till. I köket är det behagliga 20,6º. (I vardagsrummet är det ca 21º, och i Ulfs rum nära 23º.) Vi har fått ett helt annat inomhusklimat! Men inte gratis! Elementen är ju en engångsutgift, men det ger sig hur höga elräkningar jag får. Det är ju faktiskt så att vi har frusit mycket tidigare, för att spara el - så även om dessa elementen drar mindre energi, så har vi dem på jämt (utom nattetid i vardagsrum, gästrum och kök). Vi får jämföra med förra vinterns räkningar, och se hur dyrt det blir. Men åh så skönt det är att slippa frysa!

13-12-21:

I dag är det vintersolståndet - årets mörkaste dag. Fr o m i morgon blir det alltså aningen ljusare igen hos oss på norra halvklotet. Så se framåt!

Saxat ut föreningen Mas Amigos' nyhetsmejl:

Huspriserna i Spanien ökade under tredje kvartalet 2013. Det visar statistiken från genomförda affärer publicerad av Nationella statistikmyndigheten. Det är första gången på flera år som en ökning sker.

Elbolagen hotar med en chockhöjning av elpriset vid årsskiftet med ytterligare tolv procent. Detta sker efter att regeringen hotat med att ställa in en planerad kompensation till elsektorn på 3,6 miljarder euro. Den utgör en del av de subventioner som staten tillskriver elsektorn för att den enligt uppgift fakturerar abonnenterna till priser som understiger produktionskostnaderna. Trots att elpriset stigit med hela 70 procent de senaste tio åren växer elbolagens ackumulerade fordringar, som närmar sig 30 miljarder euro.

Själv hoppas jag naturligtvis att elpriserna inte stiger! Jag oroar mig redan nu för kommande elräkningar. Men jag slipper frysa. Man får ta det ena med det andra. I morse (när jag hade haft dörren stängd under natten) så var det 20,0º i mitt sovrum. Varmare blir det nog inte, men det räcker. Det visar att Econoheats element är effektiva, eftersom detta på 260 watt värmer mer än det oljefyllda på 500 watt som jag hade tidigare. Då kom jag som mest upp i 19,5º fast jag hade det igång hela dygnet.

PS:

Nu har man börjat sälja nyårs-vindruvor här. Alltså de specialförpackade (tvättade och kärnfria), med tolv i varje förpackning. De som man ska äta en för varje klockslag vid 12-slaget på nyårsafton, för att få ett lyckligt kommande år. Vad jag vet finns den här traditionen bara här i Spanien. (Men den är betydligt trevligare för hundar än nyårsraketer...) Fast dyra vindruvor är det:

Ja, och så ska både män, kvinnor och barn ha röda underkläder på sig, just för att det kommande året ska bli lyckligt.

Julen firas inte lika "hysteriskt" här som i Sverige. Man firar den 25:e, med släkten och god mat (och enstaka julklappar till barnen inspirerat av amerikansk tradition). Men annars är det den 6:e januari = Los Reyes, dagen då de tre vise männen kommer - som firas mest. Det är då man ger varandra "julklappar" här i Spanien. Men visst är det just nu extra trångt i affärerna även här, och några har söndagsöppet nu den 22:a. Men det är inte samma "måste-köpa-julklappar-stress" här.

Och nu, i kristider, har inte alla råd. Det pågår insamlingar här i El Campello till behövande. Bl a finns det lådor utställda där man kan skänka begagnade leksaker som sedan ges till barn som inte skulle få några annars. Jag tycker om återanvändning, men har inte just några leksaker att ge bort. Jag gav ju bort en del kläder, och har hört att några har delats ut här i El Campello (bl a till en 12-årig flicka, för jag hade ju storlek 12-14 år i vissa kläder). Det känns bra att kunna dela med sig!

Har ni läst det här?

Hundar känner igen sin matte eller husse – även på bilder. Det visar finska forskare som låtit ett antal hundar titta på ansiktsbilder, varav några var mer bekanta för dem än andra, samtidigt som de mätte deras ögonrörelser. Det visade sig att hundarna tittade betydligt längre på bilderna av familjemedlemmarna än vad de gjorde på de okända ansiktsbilderna. Även när bilderna vändes upp och ner tittade hundarna längre, vilket enligt forskarna tyder på att hundar känner igen ansikten på ett liknande sätt som människor.
Studien presenteras i Animal Cognition.

Min förkylning är förresten nästan borta. Fast jag är fortfarande röd i halsen (för 44:e dagen i rad). Dock siktar jag på att vara helt frisk till julafton!

PS2:

När vi började gå vår mitt-på-dagen-promenad var det ganska molnigt. Jag tog några foton på mina små, och några på surfarna, men samtliga foton blev lite "grådaskiga". Men när vi nästan hade kommit hem igen - då tittade solen fram. Och då blev det plötsligt alldeles för varmt att gå klädd i fleecetröja, och svårt att se utan solglasögon. Ja, det är inte lätt att tima promenaderna rätt när det är synnerligen växlande molnighet...

Vov på er! Ser ni att jag har min nya jul-sele på mig i dag? Den köpte matte på rea i våras, men jag har inte fått använda den förrän nu. Visst är jag vov-snygg! Jag är alltid den snyggaste tiken i hela El Campello, men i dag kände jag mig extra vov-snygg. Ja, bara för att jul-selar passar så bra när det nästan är jul.

Stella fick min gamla sele. Ja, för den var lite för trång om midjan. Jag förstår inte varför dom gör selarna så trånga om midjan. Om halsen är dom minsann lagom. Vov-vov-voff!

Jag glömde att berätta att Maud ringde i förmiddags. (Det blir korta samtal eftersom det är dyrt.) Hon lät glad! Hon hade sol och ca 27º. Hon sa att det var mycket lugnare i Mbour, ingen stressade. Och kvinnorna hade varken högklackat eller parfym. (Det senare uppskattade hon förstås!) Hon sa att det hände roliga oväntade saker när hon var ute och gick. I dag hade hon blivit omsprungen av en gris. Så snart Tamba hinner så ska han mejla mig, och då får jag ju automatiskt hans mejladress (vilken kan vara bra att ha). Tamba befann sig i Dakar för att ordna en del papper, bl a rörande bilen. Det är tydligen en del byråkrati - även i Senegal.

Vill ni veta mer om Senegal så kan man läsa en hel del här: http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Senegal, särskilt om ni klickar på "Alla kapitel". Bilden nedan har jag lånat från sidan.

PS3:

Precis när jag satt i köket och drack te, så hörde jag ett brummade utanför balkongen. Det var en sån som jag kallar "mopedhelikopter", men som jag tror heter Paramotor. Den flög ett par gånger fram och tillbaka, ganska lågt. Om jag hade hunnit springa efter den nya kameran så hade det säkert blivit bättre bilder, för på den fungerar zoomen. Men visst ser det härligt ut!

Det är bara synd att motorn väsnas så. Det ska visst finnas elektriska också, men en sådan har jag aldrig sett. Jag gissar att de är betydligt dyrare. Kanske har de kortare räckvidd också? Om jag vore mångmiljonär så skulle jag gärna flyga runt i en eldriven variant. Visst verkar det vara kul!

13-12-22:

I förmiddags klädde jag utan större entusiasm vår lilla julgran. Men Ulf tycker att den blev fin ändå. Därefter skulle vi ta årets julkort och klädde oss alla fyra vackert julröda. Ulf tycker att det börjar bli tjatigt med julfoton där vi sitter i soffan, så därför sitter vi i fåtöljen i år...

Vi hade allra helst suttit på muren vid strandpromenaden - med hav och palmer i bakgrunden, men ett sådant foto skulle kräva mer - t ex att någon annan höll i kameran. Nu har vi använt självutlösare. Av det dussin foton vi tog på detta sätt så blev inget riktigt bra, men vi var ju tvungna att använda ett ändå - och valde det här:

Det är förstås originalet ni ser överst, och den bearbetade kopian nederst. Först vill jag säga att det inte är lätt att trycka på knappen till självutlösaren, springa och sätta sig, rätta till kjolen, samt hunden, och le - allt inom 10 sekunder.

Sen är jag inte speciellt van att jobba i fotoprogram heller. Jag hade mycket sjå att "måla över" bonaden i bakgrunden, och sedan lika mycket sjå att skriva in texterna på rätt ställen. Efteråt så insåg jag - att jag inte borde ha jobbat med kopian av en kopia, eftersom allt då blir lite suddigare. Men nu blev det som det blev. Det är ju ett personligt julkort i alla fall! Och vi gjorde oss ganska mycket besvär. Visst är det tanken bakom som räknas!

Julhälsningen (med foto) är nu skickad till dem av er som vi har mejladresser till. (Några kom tillbaka med mail delivery system, p g a felaktig adress. Ni har kanske glömt berätta att ni har skaffat en ny?) Till er, vars mejladresser vi inte har, så skriver jag julhälsningen här nedan:

God Jul

och

Gott Nytt År!

Närbilder på hundarnas jultröjor:

Jag skulle ha gjort en ryslig massa annat i dag också, men har inte hunnit mer än att fixa julgran och julfoto, tvätta - och så gå ut med hundarna förstås. Jag är fortfarande trött, men helt klart på bättringsvägen. I morgon planerar jag att "julpynta klart".

13-12-23:

Dagens väder:

Vi såg en man som badade, fast det bara är 17º i havet nu (och 16º i luften). Men det är härligt promenadväder!

I förmiddags julpyntade jag klart. Jag hängde en lite tomte i köksfönstret, och satte en liten "silvergrupp" i vardagsrummet, där jag också hängde några "silvergirlanger" framför fönstret.

Det enda julpyntet här nere är den lilla granen på fotot ovan till höger. Den ställde jag ovanpå mitt block med post-it-lappar på skrivbordet. Den är bara 5 cm hög (alltså mindre än på det första fotot), men väldigt detaljerad. (Från svenska Pluto produkter.) Ja, det blev betydligt färre julsaker än tidigare år, men det får räcka så.

Ni kan inte ana så mycket jag har ätit på sistone, i synnerhet chokladpraliner. Jag tittade mig kritiskt i spegeln i morse, och det ser nästan ut som om jag vore gravid... Tänk om jag hade varit gravid med en liten hundvalp! Då hade jag varit glad åt magens buktning - men det är jag definitivt inte nu. Ja, jag har bara mig själv att skylla. Det är minsann ingen som har tvingat i mig de där chokladpralinerna...

Fast just i dag längtade jag efter något nyttigare, så i dag kokade jag en stor gryta med soppa (potatis, lök och rotfrukter). Soppan blev god!

Vov-vov på er! Jag ligger och funderar. Ja, på jultomten. I morgon är det julafton, och då ska tomten komma. Vi brukar alltid få julklappar av jultomten, så det får vi nog i morgon också. Jag undrar om tomten har läst min önskelista? Ja, det är samma som till min födelsedag, för jag fick ju bara lite hundgodis då. Så det finns mycket kvar att önska. Men när jag tänker efter, så tycker jag nog allra bäst om hundgodis. Så jag hoppas att jag får ett paket hundgodis av tomten. Sen hoppas jag, att både vi och ni får en riktigt vov-vovig jul!

13-12-24:

Julafton! Årets allra mest firade dag i Sverige. Här: Nochebuena, en vanlig arbetsdag. Men i morgon, på juldagen / Natividad del Señor (=Jesu födelse), är det helg både i Sverige och Spanien.

Jag önskar er en jättemysig julafton!

Vov! I dag är det julafton! Jag har ju varit med om många julaftnar jag, så jag vet hur det brukar vara. Jag vet att tomten inte brukar komma förrän på eftermiddagen. Så jag väntar i lugn och ro.

Men Stella, hon tror att tomten kan komma redan nu - på förmiddagen. Så hon kan inte koppla av alls. Hon bara tittar på ytterdörren hela tiden. Och lyssnar. Hon vet ju ingenting, hon.

Nä, för tomten brukar inte ens komma genom den vanliga ytterdörren. Nä, han smyger in utan att man märker nåt. Jag brukar inte ens kunna lukta att tomten kommer. Men plötsligt så ligger det några julklappar till oss på golvet. Och då vet jag att tomten har varit här och lämnat dom. Vov så spännande det ska bli! Hoppas nu att jag får en massa hundgodis! Ja, och så hoppas jag att Stella får lite hon också. Vov på er!

PS:

Nu är det strax läggdags. Vi har haft en lugn och mysig dag - Ulf, hundarna och jag. Hundarna fick sina julklappar, och vi har ätit julmat som Ulf hade lagat. (Ulf och jag gav inte varandra julklappar i år.)

Jag har pratat med Maud i telefon. Först försökte jag via Skype-out, men kom inte fram, för nätet var överbelastat. Sedan ringde jag via min mobil, men vi hann inte prata länge innan pengarna på mitt kontantkort tog slut. Vi hann i alla fall önska varandra en god jul, och det var det viktigaste. Senare ringde Ulf ett videosamtal till Bosse L via Skype, och då fungerade allt bra. Däremellan tittade MariPaz inom och gav oss en kaka Jijona-turron (god nougat med 70% mandel). Lluna var utklädd till tomte. (MariPaz har själv sytt dressen.) Här ser ni Lluna i vår hall:

Vov alltså! Tomten kom! Och varken Stella eller jag märkte nånting. Vi låg på soffan och vilade oss.

Men rätt som det var så visade matte att det låg några paket på golvet. Två var till mig, och två var till Stella. Vov-vov alltså!

Paketen luktade vov-gott! Så vi började öppna dom bums. Och smask och drägel alltså! Det var hundgodis i dom! Vov-gott hundgodis.

Men! Godiset tog slut! Jag åt upp mitt vov-snabbt. Sen ville jag egentligen ha Stellas godis. Men hon hade också ätit upp sitt godis. Det var ju förargligt.

Fast jag samlade för säkerhets skull ihop alla julklappspapper och kontrollerade att det inte fanns någon smula kvar. Men det fanns det tyvärr inte.

Stella fick bara titta på. Jag sa till henne att vänta under bordet så länge.

Fast sen så fick vi smaka en liten bit av mattes skinka. Så då blev vi ganska mätta.

Så sen la vi oss på soffan och vilade igen. Det är faktiskt vov-trevligt med julaftnar. Det tycker Stella också.

Och bara för att matte tycker att vi är så vov-söta, så tog hon vov-många foton på oss när vi låg på soffan.

Efter en stund så somnade Stella. Men jag var vaken. Fast nu så är jag trött, så nu ska jag gå och lägga mig. Vov på er!

Jag fotograferade inte bara hundarna, utan även min stilige man,

samt våra julblommor: hyacint, julstjärna och cyklamen.

Ulf tyckte att det var lugnt och skönt att vi var själva på julafton (eftersom han inte är så social av sig), men jag saknade min familj - i synnerhet mina barn. Det blir liksom "mer julstämning" om hela familjen är tillsammans. Fast av praktiska skäl gick det inte i år, och inte förra året, och kanske inte nästa heller... Det har sina sidor att bo långt ifrån varandra.

13-12-25:

Här inleddes juldagen med regn, och det ska troligen fortsätta hela dagen. På morgonpromenaden regnade det dock så lite att vi klarade oss utan regnkläder. San Bartolomé och El Paseo låg båda nästan helt öde, men vi mötte vår granne Sandy som tycker om att gå ut när det regnar (eftersom det så sällan gör det här). Sandy gjorde sällskap med oss, och vi fick en trevlig pratstund tillsammans (om hundar och jultraditioner).

Efter frukost gick jag ut på min balkong och räddade mina fem små pelargoner från vätan. Pelargoner måste torka upp mellan varven för att må bra, av för mycket vatten kan de ruttna. Jag satte dem på den stora taktäckta balkongen där uppe. De får nog stå där i vinter. Kvar på min balkong har jag nu bara den stora crassulan och den lilla bougainvillean. Jag skulle gärna ha ett glastak (acrylglas?) över min balkong, för då skulle jag kunna styra vattenmängden till växterna själv (och jag skulle t o m kunna ha en dyna på min stol). Kanske till nästa vinter (om det inte skulle bli hutlöst dyrt)?

Ha en fortsatt trevlig julhelg!

PS:

Det har varit en grå och lite småtråkig dag här. Det har nog kommit närmare 10 mm regn, men jag har haft sådan tur de tre gånger jag hittills i dag har gått ut med hundarna - att det har varit näst intill uppehåll då. Bonnie och Stella är ändå ytterst tveksamma till att sätta ner tassarna på trottoaren. Den är ju blöt! De hade nog gärna stannat inne hela dagen i dag, men deras elaka matte har regelbundet tvingat ut dem i friska luften...

Jag har tillbringat dagen i min sköna läsfåtölj tillsammans med en eller två hundar och en spännande bok. Jag har börjat läsa I stundens hetta av Viveca Sten. Det är den femte "Sandhamns-deckaren" hon skriver (jag har läst de andra fyra) och frågan är om inte den här är den bästa hittills. Hon skriver framförallt en spännande historia (med ton av gammeldags pusseldeckare), men böckerna får ett djup av att det finns så många intressanta personligheter i dem. Jag rekommenderar alla fem böckerna! Jag har hunnit 4/5 och hoppas hinna läsa ut boken innan sovdags.

13-12-26:

Jodå, boken blev utläst i god tid innan läggdags. Den var spännande ända till slutet. Egentligen är det inte bra för mig att läsa ut en bok på bara en dag, för jag mår varken bra av att sitta stilla - eller av att anstränga ögonen - så många timmar i rad. Fast om det är en spännande bok, och jag inte har något annat för mig, då sträck-läser jag gärna. Jag vill ju veta hur det går... Det enda sorgliga är att det känns tomt när boken har tagit slut, lite som att skiljas från en kär vän.

Framåt kvällen i går lättade molnen och det blev stjärnklart, så sista rundan med Bonnie var skön. I natt har det blåst rejält, och det blåser kraftiga nordvästliga vindar nu - men solen skiner från en blå himmel. (Tyvärr blåser det in genom våra otäta dörrar och fönster...)

Jag fick migrän i går kväll, en stund före läggdags, och har därför haft svårt att sova i natt. Men migränen är hanterbar, så det går an. Tyvärr är jag inte helt av med min förkylning än (49:e dagen i dag). Jag har lite ont i halsen, och en aning hosta. Det är tydligen ett ovanligt envist virus det här (eller också är mitt immunförsvar sämre än det borde vara). Nåja, jag är betydligt bättre, och det går åt rätt håll.

I dag är det vanlig vardag här (inte helgdag som i Sverige). Jag har ännu inte bestämt vad jag ska göra i dag. Jag borde göra något av allt som står på min långa att-göra-lista (där jag nyss skrev dit "kalka av te-bryggaren")...

Ni passar väl på att njuta av Annandag jul - julhelgens sista dag.

Vov alltså! Jag har fått ett julkort från min svenske pojkvän Laban. Han har tomtedräkt på sig, och han är så vov-söt! Jag längtar faktiskt efter honom! Jag tycker att han också skulle bo här i El Campello. Ja, för då skulle vi kunna träffas ofta, och gå luktrundor tillsammans - och kanske leka jaga-leken. Det skulle ha varit vov-kul! Jag är nog lite kär i Laban, faktiskt. Det fattar ni förstås när ni ser så vov-söt han är. Och så är han ju chihuahua-kille! Den bästa sortens hund! Ja, vov på er då!

13-12-27:

Grattis på födelsedagen Lasse W!

Grattis på födelsedagen Jörgen!

PS:

Nu har jag varit på återbesök hos läkaren. Hon såg att jag fortfarande är röd och inflammerad i halsen, så hon skrev ut något som jag ska ta tre dagar i rad (inte antibiotika). Hoppas det gör susen. Det är svårt att kolla riktigt vad jag får utskrivet, eftersom det mesta har andra namn här (inte ens det verksamma ämnet heter helt lika). (Annars brukar jag alltid kolla i Fass innan jag lyder läkarens ordination.) Tydligen var det inte bara sköldkörtelvärdena som de kollade i blodprovet, utan "allt" annat också. Alla mina värden var bra - utom ett. (Och sköldkörtelvärdet var perfekt, så jag står på rätt dos Levaxin nu.)

Men för första gången i livet har jag aningen för högt kolesterolvärde (det "onda")! Jag brukar ha lågt värde. Ja, jag gissar att det bl a är all jul-chokladen som jag har ätit som har ställt till det hela. Jag har verkligen inte levt sunt den senaste månaden. Jag har ätit för mycket, och dessvärre har en stor andel varit onyttigheter. Feta onyttigheter... Kolesterolvärdet var inte så illa att det behövs någon medicin, men det är helt klart ett varningstecken. Självklart måste jag lägga om min diet till det sundare. Jag vet hur jag bör äta! Det vet jag hela tiden, även de perioder när jag äter fel. Det är inte kunskap jag saknar. Nu har jag återigen "självmedicinerat" med snabba kolhydrater, när jag en period har känt mig mycket stressad, mycket uttröttad och aningen nere. Det fungerar för stunden, mycket kortsiktigt - men är förstås skadligt på sikt.

Jag får väl sikta på att inleda det nya året med en sundare kosthållning (och sedan fortsätta så - förstås). Ulf har redan planerat vad vi ska äta på nyårsafton, så det får väl bli först därefter som jag övergår till "salladsblad". Det sorgliga är att jag ännu inte har funnit något annat (än snabba kolhydrater) att ta till, när jag inte mår helt bra psykiskt. Det finns så mycket som är bättre; promenader ute i naturen, klappa hundar, avslappnande musik etc. Jag måste försöka hitta vettigare alternativ. Det här håller inte. Jag går ju upp i vikt också! Jag har lagt på mig mycket den här månaden, och är nu uppe i hela 52,7 kilo (varav 25% fett)! Så mycket har jag inte vägt på länge. Jag har alltså mer än ett skäl till att börja äta sundare så snart som möjligt. Väldigt många skäl, när jag tänker efter... Följande bör jag sluta helt med:

Fast jag slutar nog inte helt förrän tidigast den 1:a januari 2014... Tyvärr! (Jag har några chokladpraliner kvar, och jag vill inte slänga dem...)

Vi har haft ovanligt varmt i dag, hela 21º! Men det har varit växlande molnighet, så perfekt har vädret inte varit.

13-12-28:

Det verkar bli fint väder i dag, solsken och uppåt 18º. Det är bara att tacka och ta emot. I går, strax före klockan 18 när jag var ute och gick med Bonnie och Stella, så borde jag haft kameran med. Det var så oerhört vackert så jag hade velat visa er. Himlen var alldeles rosa, och havet låg spegelblankt. Åt sydöst var havet alldeles ljusturkost, och åt nordöst var det lika rosa som himlen. T o m bergen åt norr var mera rosa än grå. Jättevackert!

I dag är min migrän nästan helt borta, och i går var den så svag att den inte besvärade mig. Och jag hostar bara lite - så det är gott hopp om livet. Jag glömde berätta i går, att min medicin (2 styrkor av Levaxin + antiinflammatoriskt) kostade 48 cent (≈ 4:30). På apoteket skär de alltid loss streckkoden på förpackningarna innan de lämnar ut medicinen. Jag frågade varför. Jo, de skickar in streckkoderna till läkaren som kan kontrollera så allt blev rätt. (Allt är mer datoriserat i Sverige...)

Maud ringde i går. Hon lät glad. Hittills har hon hyrt en ganska dyr lägenhet. Men nu ska hon hyra ett stort hus (200 m²/3 sovrum) med trädgård för motsvarande 1860 kronor per månad. Huset är dock helt omöblerat och saknar vitvaror. Hon hade valt ut en vacker grön himmelssäng till sig själv (med myggnät runtom), och en likadan blå till gäster. Hon ska köpa spis och kylskåp också. Möbler och köksutrustning ska hon sedan ta med sig när hennes eget hus är klart. Hon har beslutat att låta bygga ett hus åt sig, i stället för att köpa ett begagnat. Hon (eller rättare sagt Tamba) har hittat en tomt i ett bra område bara 300 meter från havet. Tamba ordnar allt det praktiska, och har fått anbud av en byggmästare. Totalt kommer det färdiga huset att kosta motsvarande 412'000 kronor inklusive tomten. (Det är tydligen andra priser än i Sverige och Spanien...)

Maud berättade återigen att det är som att bo i en helt annan värld. Hon sa att kvinnorna är så vackert och färgglatt klädda. Hon kände sig fel klädd, och ska längre fram åka in till Dakar och köpa lika fina kläder till sig själv. När det gäller skor så ska man definitivt inte ha sina finaste på sig. Gatorna är visserligen asfalterade, men saknar trottoarer - så man får gå i sand och jord vid sidan om. Maud rekommenderade flipflops som är lätta att spola av.

Maud berättade lite mer om resan. De hade inte vetat att man inte kunde köpa mat längs vägen i Sahara (Mauretanien), och de hade inte haft med sig tillräckligt. Sista dagen hade de levt på vatten och muffins! Även Sabi var glad när öknen tog slut.

Det är roligt att höra att Maud låter så glad på rösten. Hon mår bra, men är trött efter resan - och blir förstås trött av allting som måste ordnas. Hon ser fram emot att komma till ro. En liten aning ensam låter hon förstås också. Hon har ju ännu inte hunnit skaffa sig några vänner i Mbour. Vi ska fortsätta att hålla kontakten. (Synd bara att det ska vara så dyrt att ringa.)

13-12-29:

Snart är det inte mycket kvar på det här året., bara tre dagar inkl i dag. Vi får hoppas och tro att år 2014 kommer att bli ett ännu bättre år för oss alla, än vad 2013 har varit. Och då har 2013 ändå haft många ljusa stunder. (Fast alla mina nära har inte varit helt friska, och det hoppas jag att de kommer att vara hädanefter.) Själv har jag stora förhoppningar på nästa år! (Bl a hoppas jag att jag får lyckan att bli matte åt en tredje liten chihuahua-flicka...)

Jag är trött i dag, som så ofta den senaste tiden. Varje morgon går jag upp innan jag egentligen har sovit färdigt. Jag går upp för att det är dags att gå upp, dags att gå ut med Bonnie. Men jag har inte sovit tillräckligt. Jag vaknar en del på nätterna (av värmevallningar, ont någonstans, ljud från gatan), och åtminstone någon av gångerna så somnar jag inte om förrän efter några timmar. Det är synnerligen opraktiskt att jag har så svårt att somna (och somna om), men jag kan inte göra så mycket åt det. Kanske är jag lite extra trött just nu eftersom jag har en infektion i kroppen. I går gjorde jag just igenting. Tur att solen skiner i dag, för den piggar upp. Jag hoppas kunna göra åtminstone lite nytta i dag. (Jag har i alla fall satt igång en tvättmaskin nu efter frukost.)

PS:

Två maskiner tvätt har jag hunnit med i dag, och så hade jag kameran med på mitt-på-dagen-promenaden. Men tänk - jag tog inte ett enda foto på hundarna. Eftersom det är söndag, och solsken, så var det förstås mycket folk på El Paseo. Man hade ordnat en del gratisjippon för barnen, som de här uppblåsbara lekplatserna:

Och på ett annat ställe kunde barnen titta på en trolleri-föreställning.

De vuxna barnen (medelålders män) roade sig själva.

Andra satt på strandcaféerna, eller flanerade bara omkring. (De som är klädda i läderstövlar och tjocka jackor är spanjorer, och de som går barbenta i tunn tröja är utlänningar. Generellt sett... Själv hade jag långbyxor, långärmad tröja och väst. Det var bara 14-15º, men varmt i solen.)

Gatuförsäljarna var naturligtvis på plats.

Många barn (och några vuxna) lekte på stranden.

Det är Benidorm som syns i bakgrunden.

Nu är den tidiga kvällspromenaden också avklarad. Himlen var rosa även i kväll, men det var inte lika vackert som härom kvällen.

13-12-30:

Vov alltså! Det har varit en alldeles förskräcklig förmiddag i dag. Ja, matte tog oss med till veterinären! Och han klippte klorna på oss! Ja, det var verkligen vov-hemskt! Stella, hon bara darrade, men jag - jag försökte bita veterinären. Fast matte hindrade mig. Hon höll fast mig. Det var ju vov-dumt, alltså. För jag hade verkligen velat bita veterinären i fingrarna. Bara för att han är så dum och klipper klorna på oss. Ja, nu har vi korta klor i alla fall. Det tycker matte är bra.

Matte vägde mig också. Och jag har gått ner i vikt. Det är också bra. Nu väger jag 2750 gram. Så nu säger matte att jag bara behöver banta bort 100 gram till. Fast jag tycker att hon är orättvis. Matte är mycket tjockare än jag - så jag tycker att hon ska banta själv, i stället för att plåga mig. Ja, ja. Bantningsmaten som hon ger mig, den smakar bra - det gör den. Men jag skulle vilja äta mer, och oftare. Ja, bara för att jag tycker så vov-mycket om mat.

Nej, nu måste jag vila mig. Det tar på krafterna att gå till veterinären. Fast först ska jag gnaga lite till på min gnagis. Vov-vov på er!

Arbetet på huset mittemot fortskrider. Man har hunnit måla ungefär halva fasaden.

Och visst blir huset finare att titta på. Men just balkongen som ligger mittemot min balkong, den kommer nog ändå inte att bli något trevligt blickfång. I bästa fall ser den ut så här:

Jag tycker att det hade varit snyggare med en rad krukor med vackra växter i, eller bara renstädat som hos grannarna...

Jag har lite funderingar på att sätta en spaljé ovanpå mitt eget balkongräcke, och sedan plantera några trevliga klätterväxter som klänger i denna. Då skulle jag bara se grönska, samt himlen, från min balkong. Kanske jag gör så - längre fram (när pengarna och orken räcker).

13-12-31:

Årets sista dag. Grannarna tvärs över gatan har finare än någonsin på sin balkong. Men när färgen har torkat så stökar de nog till igen. Tja, de får ha det som de vill - men jag hade föredragit en vackrare utsikt...

Årets sista bagatell är att jag i dag har köpt en ny tablett till min matplats. Den här är av glas, så den ska förhoppningsvis hålla sig fräsch längre än plastvarianterna som jag har haft tidigare.

Här skiner solen, men det är bara 14º ute nu (11:45), och det var bara 6,5º i natt. Jag är fortfarande illröd i halsen (och har ont), men det kommer alla gånger att gå över nästa år!

Jag vill förstås önska er alla ett gott slut! Var gärna försiktiga med både alkoholen och nyårsraketerna - och i all synnerhet kombinationen! Men framförallt vill jag önska er alla:

Ett riktigt gott nytt år!

Inled med pompa och ståt:

Se sedan framåt! Låt år 2014 bli ett år fyllt av möjligheter!

14-01-01:

God fortsättning på 2014!

Ulf och jag firade nyårsafton hemma, bara vi två. Ja, inklusive hundarna var vi förstås fyra. Ulf hade lagat en god middag (bakad potatis, oxfilé, grillad tomat, grillad lök, färsk sparris, svampsås) och till efterätt åt vi after-dinner-glass. Själv hade jag bara dukat (i silver, vitt och blått), och så tog jag hand om disken efteråt.

Men lite äventyr var vi med om under kvällen. När Ulf hade ugnen, fläkten och de två stora spisplattorna på samtidigt - så gick proppen/säkringen och alla lampor slocknade! Bonnie gömde sig under soffan. Ulf tände en ficklampa och jag återställde automatsäkringen. Sedan stängde vi av några element, för vi vet ju att vårt elsystem har begränsad kapacitet. Men när Ulf satte på spisplattorna igen, så utlöstes säkringen på nytt och lägenheten blev totalt mörklagd. Ulf öppnade dörren till trapphuset för att konstatera att lamporna fungerade där, och under tiden återställde jag återigen säkringen. (Skönt med automatsäkringar!) Maten var nästan klar och Ulf kunde stänga av ugnen. Det var dags att äta.

Men! Jag kunde inte hitta Stella. Jag blev orolig och letade överallt, både på ovan- och nedervåningen. Jag tittade i badrummet (det har hänt någon gång att hon har råkat bli instängd där), under soffan och under Ulfs säng. Ingen Stella. Jag ropade (hon brukar alltid komma springande bums), men ingen Stella kom. Eftersom maten var klar ville Ulf att vi skulle börja äta, men jag kunde inte koppla av när jag inte visste var Stella var. Jag fick en ingivelse och öppnade dörren till trapphuset. Utanför dörren satt en olycklig Stella. Vi blev så glada när vi såg varandra, hon och jag. Ulf hade alltså av misstag släppt ut henne i trapphuset (utan att märka det), och sedan stängt dörren utan att räkna antalet hundar (som jag brukar göra automatiskt). Tur att allt slutade bra.

Ja, sedan åt vi vår goda mat. Redan 21:30 började jag bli väldigt trött och sömnig, och tvivla på att jag skulle kunna hålla mig vaken till midnatt. (Jag är ju inte i form...) En timme senare gav jag upp och gick och la mig. Stella följde med mig. Stackars Ulf! Han fick ensam (endast i sällskap av Bonnie) skåla in det nya året. Enligt spansk sed åt han 12 vindruvor när klockan slog 12. Det gick förvånansvärt lätt, berättade han i dag. (Jag har provat och tycker att det är jättesvårt att hinna tugga och svälja - en druva var 5:e sekund.) Ja, då kommer Ulf att få ett lyckligt år i år. Själv hade jag i alla fall röda underkläder i går, som man också ska ha enligt spansk sed - för att få ett lyckligt kommande år. Fast det kanske inte räknas eftersom jag tog av mig underkläderna när jag gick och la mig. Å andra sidan hade jag röda rosor på nattlinnet, så kanske jag får ett lyckligt år i alla fall?

För att må bra i år, har jag bestämt mig för att lyssna mer på min kropps behov, samt på mina själsliga behov. Kroppen måste få vettig näringsriktig föda och en lagom dos motion. Själen måste finna harmoni, ro och trygghet. Om jag mår bra psykiskt så tröstäter jag inte - så de hänger ihop: kropp och själ. Tyvärr kan det gå ut en aning över andra, om man tänker på sig själv. Man kan ju inte samtidigt vara andra till lags, och må bra själv - såvida man inte vill exakt samma saker (och så är det ju sällan i verkligheten). Men Ulf har lovat att försöka tolerera lite mer (åtminstone av mina heminredningsidéer). Jag måste få känna att det här hemmet som jag bor i - är mitt hem. Jag vill inte ha mina tavlor, prydnadssaker, lampor etc undanställda för att någon annans saker ska få plats. Ulf bestämmer ju hur allt ska vara i Hässelby strand (med undantag av hur det ska se ut i mitt rum) - så då tycker jag att jag kan få bestämma hur det ska se ut här (med undantag av Ulfs rum). Vi får testa oss fram. Ulf är egentligen helt ointresserad av heminredning, medan jag är jätteintresserad och därtill extremt färgkänslig. Men det är förstås viktigt att vi båda mår bra!

Jag har redan smugit in lite fler växter i vardagsrummet. Jag blir så glad av växter, och jag tycker att de bidrar till att göra hemmet mera levande.

Och i går så bytte jag tillbaka till de gamla knopparna på hallbyrån. Nu har den återigen de turkosa glasknopparna (och inte längre de vita plastknopparna). Ulf sa att det var OK, fast han tycker att de turkosa är fula. Och för all del, de turkosa passade bättre när jag hade byrån i badrummet - men jag blir mycket gladare av att se de turkosa glasknopparna, än av att se de vita i plast. Jag gläds åt små detaljer, och jag gillar turkost! (Så varför ska då de turkosa knopparna ligga i en låda där jag inte kan se dem?) Nu hoppas jag att Ulf kan stå ut med dem.

Ulf har t o m lovat, att jag efter Tjugondedag jul, ska få ha rosa kuddar i soffan! Och rosa duk på bordet! I gengäld låter jag julsakerna vara kvar till den 13:e januari, fast jag hade velat ta bort dem redan nu på måndag.

Om jag sedan åker till Ikea och köper en garderob till, så kan jag nog få undan det mesta som står framme i gästrummet. Och kanske på sikt att jag kan få riktigt snyggt och prydligt här. Det är min nyårsönskan! Det, samt en tredje chihuahua-flicka. (Det senare blir betydligt svårare att få Ulf att gå med på...) Ulf önskar sig "drömvinsten" på Lotto - så att han blir helt ekonomiskt oberoende. Tja, det önskar vi väl oss alla. Men det är ju inte pengarna som sådana som är viktiga. Har vi våra grundbehov tillfredsställda (mat, bostad, trygghet, frihet) så kan vi vara lyckliga även om vi emellanåt får vända på slantarna. Men visst - i vår värld betyder pengar mycket! (Alltför mycket?) Så jag skulle förstås inte ha något emot att vinna några miljoner (helst så många att jag kan dela med mig till alla mina nära och kära - för delad glädje är dubbel glädje)!

Här skiner solen, och det var 14º varmt redan på morgonpromenaden. Jag planerar att gå en lång promenad med hundarna vid lunchtid.

14-01-02:

Vi hade varmt och soligt väder i går, och hundarna och jag gick en lång skön promenad mitt på dagen, och sedan några kortare på kvällen. I dag har vi visserligen hyfsat varmt (14º nu på morgonen, och det ska bli uppåt 21º) men himlen är helt täckt av gråa moln, så inte en endaste liten solstråle kan ta sig igenom. Enligt prognosen så ska det komma lite regn framåt kvällen.

Om ni någon gång skulle vilja se mer exakt hur vädret ska bli här det närmaste dygnet, så ska ni klicka i hörnan på väderleksprognosen som ligger överst här i min dagbok - på ordet AEMET. (Högerklicka gärna och öppna i ny flik.) När ni har kommit till den spanska väderlekstjänstens webbsida ska ni klicka på Predicción por horas i överkanten. (Om ni därefter väljer Tabla (tabell) eller Gráfica (grafiska kurvor) är mer en smaksak.) Ni kan nu se timme för timme hur vädret förväntas bli. I dag, när det är 85% risk för regn i eftermiddag/kväll, vill jag förstås veta om det ska regna mycket eller lite. Tittar jag då på Predicción por horas så ser jag att det kan komma någon droppe (mindre än mätbart) klockan 15, men att det inte beräknas börja regna "på riktigt" förrän klockan 19 då det beräknas komma 0,1 mm. (Och därefter sammanlagt 1,5 mm fram till midnatt.) Alltså tror jag att jag kommer att klara mig utan regnjacka i dag. (Preliminärt kommer jag att gå ut med hundarna ca 13, 17 och 21, och det är bara den sista rundan vi ev kan bli lite våta - förutsatt att prognosen har rätt.)

PS:

Redan före lunch lyckades jag lura med mig Ulf till Carrefour (annars vill han inte gärna ge sig ut före siestadags). Själv tycker jag att det oftast är minst folk i affärerna på förmiddagarna, så jag föredrar att handla då. (Ulf skulle bl a köpa nya färgpatroner till skrivaren.)

Jag har länge gått och funderat på att köpa en liten extra dammsugare till nedervåningen, och hade sett en liten billig på Carrefour (som dessutom såg trevlig ut). Jag köpte en sådan i dag. Den kostade 39 € (≈347:-), är av märket Carrefour Home, och själva dammsugaren är bara 22 x 33 cm. Den väger bara 3,8 kg inkl slang, rör och munstycke. Jag har nu prov-dammsugit och den suger över förväntan, men bullrar förstås en hel del (som alla billiga dammsugare gör). Eftersom även damm har en tendens att trilla nedåt, så behöver jag dammsuga aningen oftare härnere - men det har ofta känts motigt att gå upp på ovanvåningen för att ta fram den stora dammsugaren. Nu ska det bli enklare att hålla efter dammtussarna. Så här ser min nya dammsugare ut:

I dag har jag betalat min första elräkning sedan vi började värma upp alla rum med de nya elementen. Räkningen (för en månad) var på 207,67 € (≈1845:-). Det är mycket pengar, men inte hutlöst, och vi har sluppit frysa. Om det inte blir dyrare, så är det OK. Det är trots allt bara 3½ månad om året som vi behöver använda elementen. (Fast just i vinter kanske det blir 4 månader, eftersom det blev kallt tidigare än vanligt.) På sikt drömmer jag förstås om tvåglas-fönster...

Nu är det meningen att jag ska börja äta förståndigare. På Amelias webbsida hittade jag tips på en kickstart-diet: http://www.amelia.se/halsa1/ga-ner-2-3-kg-pa-en-vecka-med-vara-kickstartsrecept/?subid=476528464. Det är en relativt hård diet (bara två mål per dag), tänkt för en vecka. Maten (protein + grönsaker) ser god ut:

Jag borde kanske prova? Fast nu, de första dagarna i januari, ska jag ägna mig åt att äta bra mat utan att räkna kalorier. Jag behöver ställa om från "chokladpralins-dieten", och få bort sockersuget, innan jag ger mig in på några hårdare dieter. Min tidigare "kickstart-variant" LCHF (LCMF) är inte så bra för det "onda" kolesterolvärdet, så den ska jag inte tillämpa. Men jag måste ju inte kickstarta. Jag kan banta långsamt också. (Fast det är tråkigare...) Det kommer att kännas väldigt motigt att komma igång, vilken diet jag än väljer... Men jag måste - förr eller senare! (Jag vägde 52,5 kg, varav hela 26,2% var fett, i går morse.)

14-01-03:

Har ni vant er än vid att skriva 2014? Jag får tänka när jag ska skriva det. "13" sitter fortfarande i arbetsminnet. Men om några dagar så kommer nog de rätta siffrorna automatiskt.

När Bonnie och jag gick sista kvällspromenaden i går, så kom det några enstaka regnstänk. I min regnmätare syntes dock ingenting. I dag skiner solen igen från en klarblå himmel. Enligt den spanska väderleksprognosen kan det bli ända upp till 24º varmt i dag! Det är klart att jag bör planera in en långpromenad, även om jag tvivlar på att det blir riktigt så varmt. (Fast i natt var det 13º som kallast, och det är 17º nu klockan 10.) Betydligt varmare än i Sverige har vi i alla fall!

PS:

Ni skulle ha varit här i dag! Vi har alldeles underbart väder! Jag har bytt om (från långbyxor och fleecetröja) till knäkorta byxor och kortärmad T-shirt, och strumporna tog jag av mig. Jag kommer att ta på mig sandaler när jag går ut. Här är sommarvarmt! Jätteskönt! Så snart tvättmaskinen blivit klar, och jag har hängt allt på tork på balkongen, så ska jag och hundarna gå en lång promenad. Jag ska försöka övertala Ulf att följa med.

PS2:

Nej, Ulf följde inte med. Han tyckte att det var för tidigt. Vi gick hemifrån klockan 12:30 hundarna och jag, och Ulf föredrar att gå senare på eftermiddagen. Ja, han får skylla sig själv. Vädret var underbart! Det har varit 22º varmt! Vi gick en ganska lång promenad, 1½ timme i sträck. Det är långt för små chihuahua-ben! Så här gick vi:

Jag har ritat vår promenadväg med lila på turistkartan ovan. Vi gick först förbi hamnen och ut på La Illeta. Sedan gick vi rakt upp till San Bartolomé, förbi vår "gamla" veterinär och ner mot fälten på andra sidan husen. Där sprang hundarna lösa, så de sprang nog den sträckan minst tre gånger sammanlagt. Vi gick sedan under bron och ner till El Paseo igen, och därefter hem.

Ni vill kanske se några foton också, för att lättare förstå vart vi gick? Jodå, jag hade kameran med, så här kommer fotona:

Vov på er! Tänk! I dag har det varit sommar - fast det är vinter. Ja, i alla fall så hade vi våra sommar-selar på oss när vi gick ut. Vi gick vov-långt! Och vi hade vov-roligt! Först gick vi till roliga klätterstället. Där tittade vi på vågorna som skvätte.

Och så luktade vi på många vov-intressanta lukter.

Och så klättrade vi förstås! På roliga klätterstället - där måste man klättra nästan hela tiden. Ja, för annars kommer man ingenstans. Man får balansera där det är smalt, och gå både uppför och nedför där det är väldigt brant. Men det klarar jag - lätt som en plätt. Och tänk! Fast Stella är så liten, så klarar hon det också. Bra va!

Det är vov-roligt på roliga klätterstället! Fast sen så gick vi vidare. Vi gick på stigen som ligger vov-högt uppe.

Rosmarinen blommade så vackert!

Vi gick förbi en Benjaminfikus-häck.

Och sedan kom vi fram till det stora fältet. Hundarna fick fnatt av lycka nästan innan jag hade knäppt loss deras koppel. De vet ju hur kul de brukar ha på det här fältet. (Men jag kollar alltid så det inte springer stora hundar lösa där samtidigt. Och jag tittar hela tiden efter ormar, stora tusenfotingar och dito insekter. Det bor nog inga ormar just här, men det är bättre att vara aningen för försiktig när man har så små hundar som jag.)

Vov alltså! På det stora fältet fick vi springa lösa! Vov så roligt vi hade! Först så sprang vi så fort att vi inte ens fastnade på bilderna när matte fotograferade. Det blev liksom bara fart-ränder. Fram och tillbaka sprang vi. Vov-snabbt! Vi lekte jaga-leken vov-många gånger.

Fast sen så lugnade vi ner oss en smula. Ja, vi ville ju hinna lukta också. Och titta oss omkring. Och det kan man inte när man springer så vov-fort som vi sprang först.

Men när vi hade sprungit vov-länge, fram och tillbaka. Och luktat på en massa spännande lukter. Då ropade matte på oss. Hon hade vatten med som vi fick dricka. Så då drack vi det. Först drack jag, och sen drack Stella. Det var gott.

Men sen så gick vi vidare. Och sen tog fältet slut, och jag kände igen mig. Vi gick en bit på El Paseo. Där träffade vi Kiko. Vi berättade för honom om hur roligt vi hade haft. Han blev allt lite avundsjuk. Men sen gick vi hem. Och det var faktiskt skönt att komma hem igen. Ja, för jag är ganska trött i tassarna nu. Men roligt hade vi! Ja, vov-vov-voff då!

PS3:

Jag bor så vackert här i El Campello. Det kompenserar mycket annat! Och jag tröttnar aldrig på att betrakta havet. (Fotot nedan tog jag på tidiga kvällspromenaden.)

Vet ni varför hundar snurrar runt innan de ska bajsa? Nu vet forskarna:

De försöker positionera sig så att de har kroppen efter nordsyd-axeln, skriver en av forskarna: Dr Sabine Begalle, zoolog vid universitetet i Duisburg-Essen i Tyskland.

För att komma till sin slutsats har forskarna studerat 70 lösspringande hundar under två år. De har framför allt fokuserat på de runt 7 000 gånger som hundarna kissat eller bajsat under den tiden. Forskarna noterade hur hundarna orienterade sina kroppar och tog anteckningar om miljön, tiden på dagen och hur väl hundarna kände till området de befann sig i.
När de gick igenom materialet kunde forskarna se att hundarna oftast försökte ställa sig så att de hade nosen rakt åt norr eller rakt åt söder när de uträttade sina behov. Hundarna verkade helt enkelt ha en inre kompass, och snurrarna skulle vara ett sätt för dem att orientera sig efter den.
Men – detta hände bara när jordens magnetfält var helt lugna, och det är bara under 20 procent av den ljusa delen av dygnet, enligt forskarna.
Vi upptäckte att hundar är känsliga för magnetfälten, och därmed så störs de på ett förutsägbart sätt även av de minsta förändringarna i jordens magnetfält, skriver Dr Sabine Begalle. Så när hundarna inte kan korrekt peka ut den nordsydliga riktningen, så struntar de i att ställa sig efter den, menar forskarna.
Förändringar i magnetfältet beror bland annat på hur solens tyngdkraft påverkar jordens atmosfär.

Tidigare studier har visat att även nötkreatur och hjortar kan känna av magnetfältet, och betar i nordsydlig riktning. Fiskar och fåglar använder sig också av magnetfälten för att navigera när de migrerar.
Studien om hundarna publicerades i tidningen Frontiers in zoology 27 december.

Då har i alla fall jag lärt mig något nytt i dag. Jag trodde att hundar snurrar runt för att känna efter var det luktar optimalt inför den kommande operationen. Men jag har lärt mig mer än ovanstående.

Jag har nämligen också läst på om hur man bör äta för att sänka det dåliga kolesterolvärdet = LDL-kolesterolet. Det man INTE bör äta är bl a snabba kolhydrater! (Att snabba kolhydrater påverkar kolesterolvärdet beror på att de så lätt omvandlas till fett i kroppen.) Jo, det hade jag på känn. Snabba kolhydrater (speciellt socker och vitt mjöl) är negativt för praktiskt taget allt som har med vår hälsa att göra. Samma sak gäller transfetter! Dessa fetter finns bl a i friterad mat, färdigmat, snabbmat, kaffebröd, vissa margariner, rött kött, feta charkuteri- och mejeriprodukter (bl a glass) samt snacks och godis. Så alla snabba kolhydrater och transfetter ska bort ur den dagliga kosten! BUMS! (De ökar även risken för cancer och andra icke önskvärda sjukdomar.)

Vad man däremot ska äta, om man vill sänka sitt LDL-värde, är bl a nötter och havrekli!

Livsmedel med positiv effekt på kolesterolvärdet:
- Mandel och andra nötter
- Havrekli
- Sojaprotein
- Frukt och grönt
- Rapsolja, olivolja

Eller lite mer exakt:
Växtsteroler: Sojabönsolja, jordnötter, olivolja, vetekli, sojabönor, knäckebröd, avokado, valnötter, palmolja, grovt bröd, broccoli och havregryn.
Omättade och fleromättade fetter: oliv- och rapsolja, fisk, nötter och mandlar. Ät fisk, gärna fet fisk, minst två-tre gånger i veckan.
Fibrer: Gelbildande växtfibrer, betaglukaner, finns i alla fyra sädesslag, särskilt i korn och havre. Välj grovt bröd och ät gärna havrekli eller havregrynsgröt. Finns rikligt i ärtor och bönor. Det är dessutom mat som håller dig mätt länge!
Frukt och grönt: Innehåller nyttiga fibrer och är fullproppade med antioxidanter. Europeiska hjärtläkare rekommenderar minst ett halvt kilo frukt och grönt om dagen.

För att sammanfatta kostråden: ät rikligt av fet fisk ( lax, makrill, sill, strömming och röding), kallpressad raps- och olivolja; feta livsmedel från växtriket som nötter, frön, avokado och oliver; havre (havregryn, havrekli, mathavre) och korn (matkorn, korngryn) samt mörk choklad (minst 75% kakaohalt). Ät mycket frukt och grönsaker, och välj fullkornsprodukter (med 100% fullkorn) istället för raffinerat spannmål. Inkludera gärna magra mejeriprodukter i kosten. (Du bör inte äta lightprodukter med tillsatser. Lättkesella, lättfil, lättyoghurt och vanligt keso innehåller inga tillsatser trots sitt låga fettinnehåll.)

Jag hittar faktiskt några förslag på efterrätter också: Några bitar god mörk choklad och en kopp grönt te. Frukt i ugn med riven mörk choklad och krossade nötter och till det en klick lättkesella sötad med flytande honung. (Denna efterrätt kan även ätas som kall fruktsallad.) Frysta bananskivor som mixas i matberedare är ett gott alternativ till glass som gärna får smaksättas med kakao, nötter och/eller frysta bär.

Men, det räcker inte att lägga om kosten - man måste motionera också! Så här är det:

För att kolesterol ska orsaka åderförkalkning krävs att man samtidigt har en inflammation i kärlväggen. Och det är här motionen kommer in i bilden. Fysisk aktivitet motverkar inflammation, och kan därmed slå ut den dåliga effekten av det onda kolesterolet, LDL.
– Motion är överlägset som kärlskyddande ”medicin” hos friska personer. Träning minst tre gånger i veckan har vetenskapligt dokumenterad effekt, säger Lena Jonasson,professor i kardiologi vid Linköpings universitetssjukhus. Men då måste du motionera på en nivå som gör dig svettig och får upp pulsen ordentligt, till exempel en rask långpromenad. Man har sett att motion höjer det goda, skyddande HDL-kolesterolet och motverkar inflammation och oxidation av våra celler. Inflammationer är en bidragande orsak till att det onda kolesterolet ska bli skadligt.

Alltså: Nötter + havrekli + motion som ökar pulsen - sänker ett högt LDL-värde!

14-01-04:

I dag är vädret mera normalt här: sol, en del moln på himlen, och 19º nu klockan 12. Jag är trött i dag, eftersom jag har sovit alldeles för lite i natt. Jag låg vaken mellan 01 och 06. Jag försökte verkligen sova. Jag provade alla upptänkliga sovställningar (utan att hitta någon som var bekväm), och jag försökte tömma hjärnan på tankar (med växlande framgång). Det är dumt när jag inte kan sova. Jag blir ganska ineffektiv dagen därpå. Jag har satt på en tvättmaskin så jag får något skött i alla fall.

Tidigt i morse (nåja, tidigt och tidigt, vid 8-tiden när jag vaknade igen) låg jag och tittade runt i mitt sovrum. Jag konstaterade att jag egentligen inte alls vill ha några bokhyllor i sovrummet. (Jag har en bred och två smala Billy-bokhyllor nu.) Jag vill egentligen ha alla böcker samlade i vardagsrummet. Om jag bara hade garderober längs den inre väggen (där får plats fyra, så jag kan köpa en till som jag vill), och inte har några bokhyllor på väggen mot badrummet - då kan mitt skrivbord stå där! Då skulle jag slippa ha skrivbordet precis innanför dörren till mitt rum. Det är opraktiskt att ha skrivbordet så. Min arbetsstol krockar med den inåtgående dörren så fort jag rör mig. Och så får man "åla" sig in i rummet eftersom passagen mellan skrivbord och garderob bara är 27 cm.

Men så tänkte jag i morse, att om jag köpte det där lite djupare Billy-vitrinskåpet som jag vill ha, och ställde det i hörnan i vardagsrummet där den låga Billy-hyllan står nu, och sedan ställde de hyllor jag nu har i sovrummet längs samma vägg - då skulle det bli riktigt bra! Det förutsätter förstås att vi antingen säljer eller ger bort - det bruna vitrinskåpet som står där nu. (Allt som finns i det bruna skåpet skulle rymmas i det nya.) Det skulle bli enhetligare och snyggare. (Och det bruna vitrinskåpet är verkligen inte yteffektivt, utan ganska opraktiskt.) Den låga hyllan skulle jag tyvärr inte kunna hitta en vettig plats till. Den skulle få stå framför sängskåpet i gästrummet. Men det är ju bara om vi har fler än två gäster samtidigt (vilket inte har hänt hittills) som den skulle vara i vägen.

Om jag väntar med att åka till Ikea tills januari-pensionen har kommit - då har jag råd att köpa en garderob och ett vitrinskåp. (Jag skulle ändå ha kvar pengar till hyra, el, mat och andra nödvändigheter.) Problemet är att övertala Ulf. Han har egentligen inget emot ett nytt vitrinskåp. Däremot vill han helst inte ha fler bokhyllor i vardagsrummet. (Men i nuläget har jag väldigt många böcker stående ovanpå det bruna vitrinskåpet, så det skulle inte se mer "biblioteks-aktigt" ut om jag hade dem i bokhyllor i stället.) Men framförallt så tycker Ulf inte att jag ska slösa mina pengar på något så onödigt som flera möbler. (Han vill att jag ska spara mera än jag gör! Det vill egentligen jag också - men det får nog dröja lite till. Ulf tycker att jag är oekonomisk som inte bygger upp ett sparkapital på ett 6-siffrigt belopp först - och handlar sen. Fast jag lever mera här och nu, på gott och ont.) Ulf tycker att jag ska ge bort (eller slänga) en del av mina ägodelar i stället, för då skulle resten få bättre plats. Han tycker att bostaden är tillräckligt stor, så att jag bör få plats med allt utan att skaffa fler förvaringsmöbler. Men exakt VAD skulle jag göra mig av med? Jag gallrar ut lite efter hand, men just nu är det inget som jag vill undvara. Ja, det är inte lätt. I sådana här frågor så tycker vi så olika, Ulf och jag. Men det löser sig nog. Jag får ägna mig åt dagdrömmar så länge...

På tal om bokhyllor och böcker, så har jag börjat läsa En man som heter Ove av Fredrik Backman. Boken handlar om 59-årige Ove som är kvarterets "ordningsman". Han vill ha ordning och reda, och han vill att saker och ting ska göras ordentligt. Stundvis (nästan jämt) kommer han ihop sig med sina grannar. Boken innehåller många dråpliga situationer. (Jag har läst 1/3.) Men den är också en aning tragisk. Oves fru har dött, och han saknar henne mycket. Hon var färgen i hans annars så svart-vita liv. Intrycket jag har fått hittills - är att boken är klart värd att läsa, särskilt om man vill skratta lite emellanåt.

Och apropå inget särskilt så är jag väldigt förtjust i böcker!

PS:

Hundarna och jag fick en skön mitt-på-dagen-promenad i dag också, fast i dag gick vi bara fram och tillbaka längs El Paseo. Molnen försvann och temperaturen steg till 20º. Jag måste säga att jag uppskattar ett ha sånt här väder vintertid.

I dag har jag betalat comunidaden, 232 €, så nu väntar jag ingen större räkning före nästa pension. Minst 500 € per månad (kanske 700 € vintertid) får jag räkna med att ha till "lägenhetskostnader". Så småningom kommer jag att veta mer exakt vad allting brukar kosta, så jag kan räkna ut ett mer exakt genomsnitt. (F n är det förstås elen som jag är mest osäker på.) Som det är nu är det ju bättre att ha några euro för mycket på lägenhetskontot, än för få.

14-01-05:

I dag har vi solsken, blåst och +20º. Helt OK alltså, även om jag fick ha en vindtät väst på mig på vår mitt-på-dagen-promenad. Bonnie gick som en gammal pensionär i dag. Jag fick nästan släpa henne efter mig i kopplet. Hon är sådan när hon egentligen inte har lust. Bara om vi möter någon hund som hon vill imponera på, så sträcker hon på sig och marscherar raskt några meter. Tja, vill man ha en motionskompis - då är inte chihuahuor förstahandsvalet. (Men de kan gå både raskt och långt - när de vill.)

Jag har ägnat förmiddagen åt att sammanställa mina utgifter för lägenheten för år 2013. Här nedan ser ni utgifterna, månad för månad:

Januari: Comunidad 232 € + Telefonica 47 € = 279 €
Februari: El Iberdrola 176 € + Agua A 51 € + Telefonica 47 € = 274 €
Mars: El Iberdrola 183 € + Telefonica 47 € = 230 €
April: El Iberdrola 117 € + Comunidad 232 € + Telefonica 48 € + SUMA (kommunalskatt inkl sophämtn) 133 € = 530 €
Maj: Agua A 52 € + El Iberdrola 122 € + Telefonica 48 € = 222 €
Juni: Telefonica 48 € = 48 €
Juli: Comunidad 232 € + El Iberdrola 100 € + Telefonica 49 € = 381 €
Augusti: Agua A 43 € + Reparalia vattenskadeförsäkring 100 € = 143 €
September: El Iberdrola 72 € + Telefonica 48 € + SUMA förmögenhetsskatt 607 € = 727 €
Oktober: Comunidad 232 € + Telefonica 48 € = 280 €
November: El Iberdrola 42 € + Hemförsäkring 464 € + Agua A 39 € + Telefonica 51 € + El Emdesa 55 € = 651 €
December: Telefonica 50 € = 50 €
Genomsnitt per månad år 2013 = 318 €

I år har jag hittills betalat: El Emdesa 208 € + 3:e Comunidad 232 € och ska betala Telefonica 50 € = 490 € i januari. Elen har gått upp några procent fr o m i år, och eftersom vi värmer upp lägenheten nu så kommer vi att få högre elräkningar i år.

Om jag avsätter lite drygt 400 € per månad till "hyra" så bör det alltså täcka det löpande. Däremot kan det tillkomma saker, som när poolen reparerades och garaget målades. Om något år ska antagligen fasaden målas om. Vid sådana tillfällen räcker inte comunidaden (vilket den egentligen ska) utan då får vi betala in extra pengar till administrationen. Själv hade jag hellre betalt dubbelt så hög comunidad om jag i gengäld hade sluppit de extra utgifterna (som jag inte alls kan styra när i tiden de ska komma).

På tal om utgifter så har jag återigen ansökt om att få SINK-skatt. (Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.) SINK-skatten har sänkts från 25% - 20% fr o m januari i år. Nu betalar jag (felaktigt, eftersom skattemyndigheten vägrar skriva ut mig skattemässigt) 28% skatt på min svenska pension. Jag skulle få behålla rätt mycket mer om jag slapp betala de 8% extra. Problemet är att Ulf är skriven i Sverige. Annars skulle jag redan nu ha haft rätt till SINK-skatt. (Jag betalade SINK-skatt 2006 - 2007.) Just nu ligger mitt ärende hos skattemyndigheten i Norrland. Jag frågade i min ansökan, om de verkligen menar att jag ska behöva skilja mig för att få betala rätt skattesats. Jag undrar vad de svarar på det? Man måste kunna vara skrivna i olika länder, och vara särbor stora delar av året - men ändå vara gifta! Men enligt skattemyndigheten får man inte ha väsentlig anknytning till Sverige om man ska kunna få SINK-skatt. Till väsentlig anknytning räknas inte vuxna barn, föräldrar, syskon eller sommarbostad - däremot en permanentbostad (vilket jag saknar) eller maka/make som är skriven i Sverige (vilket jag har).

Hur som helst så räcker min pension f n till hyra, mat, privat olycksfallsförsäkring och viss konsumtion. Till "konsumtion" räknar jag dels hundarnas löpande utgifter och försäkringar, böcker och tidningar, mobiltelefon, kurser samt möbel- och klädinköp (och i sällsynta fall dans o likn). Men också bensin, resor - och sparande. Så om jag handlar mycket kan jag inte spara, och tvärtom. Och får jag en stor extra utgift för hundarna, så kan jag förstås inte köpa kläder eller heminredning eller spara just den månaden. På sikt vill jag ha ett litet sparkapital för oförutsedda utgifter, men jag kan inte börja spara riktigt än. (I alla fall inte mycket.) Ändå vet jag att jag bara har 3½ år på mig att spara, för när jag får ålderspension så kommer inte pengarna att räcka till något sparande.

Jag har beslutat mig för att enbart köpa garderoben nu när min januari-pension kommer. (Och spara lite.) Sedan när min februari-pension kommer - då ska jag köpa vitrinskåpet. Visserligen får jag betala en högre sammanlagd fraktkostnad (40 € extra), men det blir nog ändå bäst så här. Det är heller ingen nackdel att Ulf åker till Sverige på en 4-veckorsvisit, precis när jag får februari-pensionen. För då kan jag stöka till i vardagsrummet i lugn och ro. För det kommer förstås oundvikligen att bli stökigt när jag ska tömma både vitrinskåp och bokhyllor, montera vitrinskåp, flytta bokhyllor etc. Och då slipper Ulf allt detta. I och med att jag bara köper garderoben nu, så får jag ha det trångt (särskilt vid mitt skrivbord) i mitt rum ytterligare en månad. Men det är OK. Har jag bara något att se fram emot så kan jag finna mig i mycket tillfälligtvis.

PS:

I dag är det dagen före helgdagen Los Reyes (kungarna = de tre vise männen). Således går Cabalgata de los Reyes Magos (de Oriente) av stapeln i kväll. (Cabalgata betyder ritt.) Det är den stora paraden med de tre kungarna Melchor, Gaspar och Baltasar, men även Maria, Josef och lilla Jesus-barnet brukar vara med + en massa andra. Här i El Campello börjar det hela klockan 17 med att kungarna kommer inseglande i hamnen (på ganska moderna motorbåtar). Jag hade kameran med mig på den tidiga kvällspromenaden med hundarna och tog några foton från kajkanten där fiskebåtarna lägger till. Det skulle ha blivit bättre bilder från andra sidan, men dit skulle jag inte ha kunnat ta med hundarna p g a trängseln. På det första fotot nedan ser ni mottagningskomittén på andra sidan hamnen. Därefter kungarna på sina båtar.

Som vanligt kan inte spanjorerna fira något utan att panga lite, så man sköt några smällare från tornet. (Det gillade inte hundarna mina, trots att de inte är skotträdda.)

Därefter gick jag hem med hundarna (som varken gillar väsen eller folksamlingar). När jag hade gett hundarna deras kvällsmat så gick jag ut igen. Först gick jag till hamnen och fotograferade alla ekipagen som stod och väntade på att paraden skulle börja. Sedan klättrade jag upp på det lilla berget och satte mig på kanten mot El Paseo. Därifrån fotograferade jag hela paraden. De sista bilderna, på sista delen av paraden där kungarna är med, blev förstås sämst eftersom det då hade börjat bli mörkt. (Klockan var då 18:30.) Så här mörkt:

Det här är barnens högtid eftersom de tre kungarna kastar konfetti, godis och presenter till barnen. I år märktes krisen - det kastades massor med konfetti, lite godis, men inga presenter. (För några år sedan såg jag att stora leksakspaket delas ut.) Hur som helst så var samtliga El Campellos barnfamiljer där, och de flesta andra också...

Jag tog sammanlagt 300 foton, och jag orkar inte gå igenom alla i kväll. Så ekipagen, och paraden, får ni vänta med att se foton på till i morgon. Har ni förresten tänkt på att Kasper, Melker och Baltsar har namnsdag i morgon i svenska almanackan? Jodå - så på så sätt uppmärksammar även vi de tre vise männen.

Ett foto till ska ni få se i kväll, men det har inte jag tagit. Det tog Ulf på den stora julgranen vid Plaza de la Constitución. (Kulturhuset skymtar i bakgrunden.) Granen är ännu pampigare på kvällen när belysningen är tänd.

14-01-06:

Soligt, varmt, lugnt och skönt - är det här i dag. Om gårdagen var lite som vår julafton (barn och vuxna får presenter av kungarna och varandra), så är dagen i dag lite som vår juldag. Folk tar det lugnt tillsammans med familjen, äter gott, och barnen leker med sina nya leksaker. Vi utlänningar står lite vid sidan om och tittar på. För oss är det en alldeles vanlig dag i dag, fast det är helgdag.

Varje år ger El Campello turismo (som ajuntamiento står bakom) ut en kalender med foton från El Campello. Man kan hämta den gratis hos turistbyrån. Det brukar vara en väggalmanacka, men i år är det en bordsalmanacka.

Nedan ser ni kalendern för år 2012. (Ungefär så såg kalendern ut i många år.) Den var kanske lite onödigt stor, men tydlig och bra. De viktigaste helgdagarna var utskrivna.

Förra årets kalender var mindre, och snyggare på sitt sätt (och bilderna var lösa, så man kunde spara och rama in de man ville). Men kalendern var urusel på det viset att det inte stod ett enda ord om vad det var för helgdag som var markerad. Hur ska vi utlänningar annars veta? (Och för oss som inte längre ser så bra, så var datumsiffrorna alldeles för små.)

Årets kalender är både bra och dålig. Storleken är lagom, och nu står det t o m utsatt att det var cabalgata i går. (Jättebra turistinformation, för det är inte lätt annars att i förväg få veta när festligheterna går av stapeln.)

Det dumma är, att eftersom det är en bordsalmanacka där månadens bild sitter på baksidan, så ser man ju nästan aldrig de fina bilderna. Det är sällan folk placerar en bordskalender mitt i rummet, så att den kan ses från två håll. Själv har jag en på mitt skrivbord och en i köket (båda placerade mot en vägg).

Tror ni att nästa års kalender blir perfekt? (Jag tar förresten alltid några extra kalendrar, ifall någon av er skulle vilja ha en.)

Nu ska jag börja gå igenom gårdagens foton. Därefter tar jag en paus (jag kanske går ut i solen) innan jag lägger in fotona på webben. Så ni får vänta lite till...

PS:

I stället för att sitta kvar vid datorn och sortera foton, så satte jag mig i solen på balkongen och läste ut boken En man som heter Ove. När jag hade läst färdigt var min T-tröja våt på två ställen. Dels vid ett hudveck på magen där jag hade blivit svettig (nä - min mage är inte alldeles platt), och dels högre upp där tårarna hade trillat. Boken har många bottnar. Den gav mig många glada skratt, men även insikter, och några tårar. Och många av personerna i boken var annorlunda - och fick vara det! (Jag tycker om när man tillåts vara annorlunda utan att det görs något väsen av det.) Jag tyckte om boken - och rekommenderar den! Ofta när jag läser böcker så tycker jag att det vore roligt om någon annan hade läst samma bok (ungefär samtidigt) - för då hade vi kunnat diskutera och analysera innehållet tillsammans sen. På det sättet skulle boken ha varat lite längre. Tyvärr prioriterar Ulf nästan aldrig att läsa böcker. Han håller sig till sina dagstidningar. Dem läser han desto noggrannare...

När boken var utläst så gick jag en lång promenad i solen (i de knäkorta byxorna, fast med väst utanpå T-tröjan) tillsammans med hundarna. Det var skönt! Nu har jag satt på eftermiddagste (grönt; citrusgarden), så gårdagens foton får ni vänta en stund till på.

PS2:

Nu är jag klar med fotona, så här kommer de. Först några på alla (människor och ekipage) som skulle vara med i paraden men som först bara väntade. Sådana bilder blir ofta roligast, tycker jag.

Här nedan ser ni krubban med Josef, Maria och Jesus. (Lille Jesus skötte sig utmärkt så liten han är, men så hade han napp med sig.)

Barnen, nedan samt ovan till höger, hade till uppgift att slänga konfetti längs färdvägen. Det gjorde de med liv och lust, och särskilt roligt var det tydligen när konfettin fastnade i håret på åskådarna.

Stjärnan som skulle visa vägen (för de vise männen) hade lite startproblem, men inget man inte kunde fixa.

Här kommer några foton av allt folket som väntar på att La Cabalgata ska sätta igång, samt ett solnedgångsfärgat La Torre.

Uppifrån det lilla berget (där jag befann mig) så upptäckte jag att jag kunde se skyskraporna i Benidorm, även de vackert solnedgångsfärgade.

Sedan började paraden. Jag har tagit med en hel del suddiga foton också, för annars skulle ni bara ha fått se ett fåtal.

Vår granne (äldste sonen i familjen på 1:a våningen) var med i paraden. (Vid gula pilen.)

Precis när hästarna gick förbi så började man smälla raketer bakom mig på det lilla berget. Den minsta hästen blev lite orolig, men lugnades av sin förare. Jag tog ett foto uppåt-bakåt.

Paraden skulle fortsätta ytterligare en bit längs El Paseo, och sedan vidare upp i staden. (Flera gator var avstängda, och busstrafiken var delvis omlagd.) Allra sist i paraden kom räddningstjänst och ambulans, och en bit därefter (vid pilarna) kom städpatrullerna.

När paraden (så när som på städpatrullerna) hade passerat mig så gick jag hem. Gatan var full av konfetti.

I dag är det mesta bortstädat, men ett och annat karamellpapper, och lite konfetti, ligger kvar vid palmerna.

PS3:

Solen tog i dag, när jag satt och läste på balkongen. Jag såg, när jag nyss duschade, att jag har blivit lite rödrosa i urringningen. Jag tänkte inte på att jag inte har exploaterat dekolletaget för solens strålar på länge, och nu hade jag V-ringad T-shirt. (Jag har annars oftast höghalsat vintertid.) Jag borde kanske ha använt solskyddsmedel? Men det är inte det första jag tänker på så här i början av januari... Och jag har ju inte bränt mig, jag blev mest förvånad. UV-index ligger trots allt bara på 2.

14-01-07:

Precis i dag firar förkylningsviruset 2-månaders-jubileum i min kropp. Jag är nästan bra, men inte helt. Jag hostar nån gång emellanåt och så är jag fortfarande röd i halsen. En sällsynt seg virusvariant tycks det vara... Doktorn sa att jag hade inflammation i halsen. Och jag funderar. När man har ett förhöjt LDL-kolesterolvärde så kan detta ha höjts p g a en inflammation i blodkärlen. Finns det ett samband? Inflammation i kroppen får man av att äta socker, vitt mjöl och margarin. Medan inflammationer dämpas av; fiskfett, kallpressad olivolja, gröna bladgrönsaker, broccoli, frukt, kryddväxter, kaffe samt alkohol (vin) i måttlig mängd. Under december månad åt jag mycket som var fel, inkl socker och vitt mjöl (och säkerligen var det transfetter i julchokladen). Och när jag äter mig mätt på sådant så äter jag förstås mindre av nyttiga saker som spenat, broccoli och lax.

Jag har slutat att äta glass, choklad, fikabröd och godis (och läsk dricker jag aldrig) men jag äter fortfarande aningen fel samt aningen för mycket. Jag måste skärpa mig! Alla vetenskapliga rapporter de senaste åren, vare sig de rör kolesterolvärden, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt eller något annat - talar samma språk. Samtliga säger att socker, vitt mjöl och transfetter är dåligt och att broccoli, bladgrönsaker, frukt och feta fiskar är bra. Detta är solklart för hjärnan, och om den ensam bestämde så skulle jag inte äta annat. Men känslorna tar ofta överhanden - och de är inte det minsta lilla förståndiga. Snabb behovstillfredsställelse vill de ha, och hur man mår en stund senare lämnas därhän. (Sockerkickar är positiva sisådär 10 minuter - och sedan enbart negativa en lång tid.) Jo, jag ska skärpa mig! Det måste jag. Jag vill ju må bra!

Fast det är minsann inte bara jag som äter fel...

Vov på er! Det har varit vov-synd om mig må ni tro. I går var jag så sjuk så jag kunde inte ens äta min kvällsmat! Så sjuk har jag aldrig varit förr. Nä, för jag tycker ju så mycket om att äta, så det missar jag minsann inte frivilligt. Matte säger att det var första gången i mitt liv som jag hoppade över en måltid. Och det stämmer!

Det började med att jag mådde illa i går. Och så hade jag ont i magen. Och sen, efter lunch, då kräktes jag. Jag kräktes upp all lunch-maten. Och det var ju väldigt förargligt. Och sen så var jag så trött och dålig så jag orkade ingenting. Jag bara låg. Stella var riktigt bekymrad för mig. Hon försökte få mig att leka, men jag mådde för dåligt.

Matte säger att jag nog mådde så vov-illa bara för att jag hade ätit nåt skit från gatan. Men vov! Vilken förolämpning! Jag äter minsann aldrig nåt skit från gatan. Men ibland hittar jag godsaker på gatan eller trottoaren - och dom äter jag förstås upp. Snabbt, så att matte inte ska hinna sparka undan dom.

Och nu, dom sista dagarna, så har jag kommit på att jag kan äta lite av Stellas bajs också. Ja, nu när jag bantar så måste jag ju försöka dryga ut bantningsmaten lite. Och Stellas bajs luktar faktiskt fortfarande mat. (Hon äter ju vanlig hundmat hon, inte bantningsmat.) Så då äter jag upp hennes bajs. Fast både matte och husse blir väldigt arga då, så jag får göra det i smyg. Och matte säger att jag kan bli dålig i magen av det. Men det tror jag inte på. Bajs är ju naturligt.

I alla fall var jag så vov-dålig i går, så jag orkade inte ens gå själv på luktrundan. Matte bar mig ner till strandpromenaden, och så kissade jag lite där, och sen bar hon hem mig igen. Och när det var dags för kvällsmat så ville jag inte ha. Ja, ville och ville. Det ville jag förstås. Men jag mådde så illa, och hade så ont i magen - så jag kunde inte äta. Visst var det vov-hemskt alltså!

Men i morse, när jag vaknade, då kände jag mig bra igen. Så i dag har jag gått själv på luktrundan. Och sen när vi kom hem - då åt jag en stor portion frukostmat! Vov-gott var det! Ja, matte gav mig en sked bantningsmat och en sked vanlig mat. (Inte två skedar bantningsmat som annars.) Det är vov-skönt att må bra igen! Vov-vov då!

Jag är en aning deppig i dag, kanske för att jag har migrän (sedan natten jag sov för lite), och jag längtar till våren!

Visst blommar det på balkongen, men det är inte alls sådan blomsterprakt som jag skulle vilja ha. (Alltför många växter dog av ohyran.)

Men var sak har sin tid. (Den här månaden är det dags för bilbesiktning, och jag har inte ens beställt tid än. Och min gamla dator krånglar jättemycket, och jag har inte ens startat den nya än. Sen är det en massa annat som jag inte heller har gjort... Jag är trött.)

14-01-08:

I går hittade Ulf den här skylten på DN:s namn och nytt-sida. Var den står vet jag inte, men visst är den trevlig! Tänk om man hade glädjen att passera en sådan skylt var morgon. Nog skulle det vara en bra start på dagen!

Tyvärr kommer allt inte att bli fullt så bra - om vi fortsätter att äta en massa socker. Jag saxar ur National Geographic: Socker i stora doser är inte bara tomma kalorier - det är rena giftet, säger forskare. Ni som aldrig äter något som innehåller socker kan förstås hoppa över styckena nedan. Jag skriver dem för att påminna mig själv... (Jag har aldrig varit socker-beroende, men visst har jag periodvis missbrukat och överkonsumerat sockerhaltiga matvaror - t ex glass.)

Vi vet att fetmaepidemin har drabbat även vår del av världen. Förekomsten av svår övervikt har ökat markant under de senaste decennierna, trots att intaget av fett länge varit sjunkande. Omkring 54 procent av alla män och 39 procent av kvinnorna i Sverige räknas som överviktiga med ett Body Mass Index (BMI) på 25-30, medan tolv procent av männen och elva procent av kvinnorna betraktas som feta - med ett BMI på 30 eller mer.

Den främsta orsaken till det är socker, och i synnerhet fruktos, anser njurspecialisten Richard Johnson vid University of Colorado i Denver i USA, och flera andra experter. Får man i sig för mycket av det, till exempel i form av snabba kolhydrater i läsk och godis, bryter levern ned fruktosen och producerar fetter som kallas för triglycerider. Sockret blir alltså till fett i kroppen. Eftersom en del av dessa fetter stannar kvar i levern kan den få nedsatt funktion, och fettet som pressas ut i blodet gör så att blodtrycket stiger och vävnaderna blir allt mer resistenta mot insulin, vilket kan leda till typ 2-diabetes och ökad risk för hjärtinfarkt.

Nyligen har USA:s hjärtfond, American Heart Association, anslutit sig till kören av röster som varnar för alltför mycket tillsatt socker i kosten. Skälet är dock att socker är kalorier utan något näringsmässigt värde. Richard Johnson och hans kollegor invänder dock att det innebär att man missar poängen. För mycket socker är inte bara tomma kalorier – det är gift. "Det har inget med kalorier att göra", säger endokrinologen Robert Lustig vid University of California. "I stora doser är socker ett gift."

Dessutom får man fulare hy av socker - den åldras tidigare!

Svenskar konsumerar i genomsnitt 17,5 kilo tillsatt socker om året. (Det kan jämföras med att amerikaner äter i genomsnitt 35 kilo tillsatt socker om året - över 95 gram om dagen. Men så ska ju amerikanarna alltid vara värst...)

Att vi konsumerar så mycket socker, trots att vi vet att det är skadligt, beror förstås på kombinationen av hur hjärnans belöningssystem fungerar och tillverkarnas /reklammakarnas förslagenhet. Om man läser innehållsförteckningarna på färdiga produkter (allt mellan maträtter och kakor) så ser man snart att det finns socker (eller sötningsmedel) i så gott som allt! Socker är en av de billigaste "smakförhöjarna". Socker är alltså svårt att undvika, även om vi vill försöka undvika det. Men färska grönsaker är förstås ett säkert kort!

Ja, suck! Det var enklare förr när tillgången på naturlig mat var större, och gemene man bara hade råd att äta sockrade produkter vid festliga tillfällen. Men nu lever vi här och nu. Och vi vill alla vara friska, och leva länge (friska hela livet förstås), och vi vill må bra. Då måste vi lära oss vad våra kroppar mår bra av. Jag måste lära mig! Kanske du också, men var och en får ta ansvar för sig själv. Men vi är faktiskt skyldiga oss själva att försöka göra vårt bästa. Vi har bara en kropp - och bara ett liv...

Men det är klart att vi kommer att ta bra hand om oss själva! I dag är ju första dagen av resten av våra liv. Så från och med i dag kommer allt att bli bättre!

PS:

Det är konstigt väder i dag. Himlen är så klar att man kan se månen, men över havet är det så dimmigt att man inte kan se horisonten alls (och inte piren heller).

PS2:

Jag upptäckte just i dag att Instituto Cervantes har en länk till nyhetsartiklar skrivna på spanska, som också är nivåbestämda, se: http://www.practicaespanol.com/es/noticias/ent/2/ Här kan man alltså välja artiklar inom olika ämnen (categorías), och på den nivå man själv befinner sig (A1-C2), och öva att läsa (och i vissa fall även att lyssna). Jag läste en artikel på nivå B1 och den var precis lagom svår. Sen läste jag rubrikerna och ingressen till flera andra artiklar. Jag lyssnade också på en artikel på A2-nivån, men uppläsaren läste så fort att det var svårt att hinna uppfatta alla orden. Hade jag inte haft texten framför mig så hade jag inte klarat av hastigheten. (Spanjorer pratar ofta som kulsprutor...) En jättebra sida som jag tänker besöka då och då, särskilt som artiklarna är aktuella.

PS3:

Dimman lättade framåt dagen. Jag antar att det skedde när temperaturerna utjämnade sig. I morse/förmiddags var nämligen havet varmare än luften - 18 resp 15º. (Fotona nedan tog jag 18:55.)

Har ni tänkt på förresten, att många av mina intressen börjar på bokstaven H? Jo: havet, hemorten, hundar, heminredning, hälsa - och så hundarnas husse förstås.

Och från det ena till det andra så plockar spanjorerna undan sitt julpynt på Trettondedag jul, alltså i måndags. Ulf vill behålla julstjärna, julgran och julljusstakar till Knut-dagen, men kanske att jag tar ner julgardinen innan dess.

Jag har beställt tid för att besiktiga bilen, nu måndagen den 13:e klockan 11 i Alicante. Man kan besiktiga bilen här i El Campello också, de har en mobil enhet. Men bara ibland - och härnäst är det i februari, vilket tyvärr är för sent för min del. Synd! För det hade varit väldigt praktiskt annars...

14-01-09:

Drygt halva dagen har gått och jag har ännu inte gjort någon större nytta. Jag har varit och köpt havrekli (salvado de avena) samt två små babyplädar (på rea) till hundarna. Bonnie konstaterade att den nya rosarutiga pläden var skön (den andra är likadan fast beige):

Sedan gick hundarna och jag en lång promenad i solen. Tyvärr får jag fortfarande ont på framsidan av höger underben när jag går långt. Det har jag haft sedan maj, och både jag och doktorn tror att det är en muskelinflammation. Men inte heller den inflammationen tycks läkas. Jag måste äta mer fet fisk, kallpressad olivolja, gröna bladgrönsaker, broccoli, frukt och kryddväxter (se 7/1). Jag försöker förbättra mina kostvanor en aning för var dag, men jag har en bit kvar tills de blir ideala. (Och jag har inte vägt mig sedan den 1:a, så jag har ingen aning om ifall jag väger mer eller mindre än då.)

Återigen varnar tidningarna för socker. Läkarlarm: Sockret är lika farligt som tobak! Enligt Världshälsoorganisationen finns det "överväldigande bevis för att sockerhaltiga drycker och annan sockerkonsumtion" är kopplat till fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Socker är vår tids tobak, säger Simon Capwell, professor i klinisk epidemiologi på universitetet i Liverpool. Söta drycker och skräpmat serveras överallt och intet ont anande föräldrar köper det till sina barn medan industrin fokuserar på vinst i stället för våra framtida generationers hälsa, fortsätter Capwell.

Flera av de värsta sockerfällorna hittar man i de fettfria produkterna. En fettfri yogurth innehöll så mycket som fem teskedar socker. Och en konservburk med Heinz tomatsoppa innehöll fyra teskedar. Matindustrin har fått rådet att dra ner på mängden socker i sina produkter sedan flera läkare och forskare har påtalat att det är precis lika farligt som tobak. All forskning pekar på att industrin måste skära ner sockret i produkterna med minst 30 procent för att förhindra en våg av sjukdomar och död.

Socker skapar inflammationer i kroppen. Jag gör nu vad jag kan för att undvika det! Jag vill bli helt frisk igen!

Andra "bekymmer": Ulf och jag är rörande överens om att vår lägenhet behöver storstädas, och att läget är akut. Vi är bara inte helt överens om vem som ska göra jobbet... Ulf tycker att jag gott kan ta hand om all städning här, för han städar ju i Hässelby strand när han är där. Och jag tycker att han åtminstone kan dammtorka, om jag sedan dammsuger och våtskurar golven. Nåja, nån dag till står jag väl ut med skiten, sen blir jag tvungen att göra något åt den.

PS:

Och tvärs över gatan jobbar målarna med att "försköna min utsikt". Huset mitt emot blir lite finare för varje arbetsdag. Nu målar de på fasaden närmast taket. Till min lättnad ser jag att den ene målaren har en säkerhetssele på sig. Det tycker jag att man ska ha när man står på en ganska smal kant fem våningar över gatan, men det är inte alltid som spanjorerna bryr sig om sådana detaljer.

PS2:

Häromkvällen började jag läsa boken Bara vara Martha av Ulrika Jonsson. Jag ville läsa en bok av en ny författare. Som barn hölls Martha i strama tyglar, och tilläts aldrig vara sig själv. Sedan valde föräldrarna en (i deras tycke) passande make till henne. Maken fortsatte att hålla Martha i strama tyglar. Efter 40 års äktenskap så dör maken plötsligt och oväntat. Martha inser att hon inte vet riktigt vem hon är - och inte riktigt hur man gör när man lever. Martha måste göra upp med det förflutna för att kunna hitta sin plats i tillvaron. Nu har jag hunnit läsa 1/3 av boken, och ser fram emot att läsa vidare. Jag gillar bokens huvudperson, och vill att det ska gå väl för henne.

14-01-10:

I dag är det ganska molnigt ute. Det gråare vädret började sent i går eftermiddag och ska vara både i dag och i morgon. I morgon är det dessutom risk för regn (fast mindre än 1 mm). Ja, jag ska inte klaga, vi har ju fint för det mesta. Men jag är väderberoende, eller egentligen ljusberoende. När det är ljust och soligt får jag mycket mer energi. Det skulle jag behöva nu. Jag skulle behöva ha energi nog för att storstäda, och dessutom har Bonnie börjat kissa på ett par ställen inomhus. Jag har just tvättat fyra små nerkissade mattor och hängt dem på tork på balkongen.

Jag undrar så varför Bonnie kissar inne? Det är bara småskvättar, precis som om de är gjorda i farten. Och det händer bara på mattan nedanför trappan, den precis innanför dörren till mitt rum, samt på badrumsmattan (om vi har råkat lämna dörren öppen). (Aldrig på mattan framför min balkongdörr, eller på andra sidan sängen, aldrig på köksmattan eller mattan i hallen där uppe.) Vi går som vanligt ut minst var 4:e timme och då verkar hon inte vara särskilt kissnödig. Hon kan gå ett halvt kvarter innan hon kissar första skvätten. (Bonnie kissar alltid många skvättar - fast hon är tik, medan Stella kissar allt på ett ställe som tikar brukar göra.) Bonnie säger aldrig till när hon är nödig, annars skulle vi ju kunna gå ut oftare om hon ville. Tvärtom är det ofta så att hon går och gömmer sig (under matbordet, eller bakom Ulfs säng) när hon ser att jag plockar fram selar och koppel - precis som om hon inte alls vill följa med ut. (Men sen verkar hon tycka om att vara ute och nosa.) Vi har ju dessutom "katt-toaletter" både uppe och nere, där Stella sköter sina behov om hon är nödig mellan promenaderna. Men på dem går Bonnie aldrig.

Problemet är att hundarna behöver mattan nedanför trappan för att ta avstamp när de ska springa uppför. Bonnie klarar det inte utan matta. Annars kunde jag ju ta bort de små mattorna en period. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har inte lust att tvätta mattor flera gånger i veckan. Det tål inte mattorna heller. (Antihalkskiktet på baksidan förstörs, blir torrt och smular sig.) Jag har inte en enda gång kommit på Bonnie just när hon kissar, så jag kan inte säga till heller. Är det någon av er som har haft problem med en "läckande" hund nån gång? Goda råd emottages tacksamt!

Något roligare: Maud ringde nyss och berättade att hon har skaffat sig en Iphone som hon kan ringa Skype-samtal med. Hennes Skypenamn är maudfatou. Tidigast i kväll kan vi ringa varandra, för ännu vet hon inte hur man gör. Men det ska bli roligt!

PS:

Jag fick ett städryck. Därtill var jag nödd och tvungen. Nu har jag städat köket väldigt noga (putsat fönster, torkat arbetsbänkar och skåp, skurat diskhon med Svinto, dammsugit, skurat golvet, tvättat mattan och rengjort diskstället, sopbehållarna och kökspallarna). Dessutom har jag skurat golvet i hallen och på Ulfs toalett, samt dammsugit Ulfs rum (även under säng och datorbord där det är svårt att komma åt). Jag har också tvättat hallmattan som nu hänger på tork på balkongen. Kriget mot dammråttorna är inlett...

Nu är jag trött! Men resten av lägenheten återstår. Jag borde ta vardagsrummet i dag, men vet inte om jag orkar. Däremot får nog rummen här nere vänta någon dag. Jag kan inte komma åt att städa i gästrummet förrän julsakerna är borta. (Just nu står alla julkartongerna på sängen och golvet där, eftersom den lilla julgranen ska stå längst in i skåpet - och eftersom jag inte orkar plocka fram och tillbaka allt mer än en gång.) Det är mycket omständigare att städa när man bor trångt, när dammsugaren knappt kommer emellan möblerna och när saker står framme överallt... Det är inte så här jag vill ha det! Tråkiga saker, som att städa, ska vara lätta att göra - så man kan stöka undan dem snabbt.

Till min glädje tittade solen fram lagom till mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, och den skiner än (även om den går i moln emellanåt). Jag blir gladare av solsken!

14-01-11:

Klockan är redan 11 och jag har inte hunnit göra någon som helst nytta än. Vi får väl se hur det går med städningen...

Jag ställde mig på vågen i morse. Den visade 51,9 kg och 26,1% fett (en pytteliten nedgång alltså). Det viktigaste är att jag har brutit den uppåtgående spiralen, men jag måste snart börja med kalori-, fett- och/eller kolhydrat-ransonering, annars lär jag varken minska i vikt eller fettprocent. Ulf hittade den här länken: http://www.smartkalkyl.se/bmi. När jag fyllde i mina värden där så kunde jag se att mitt BMI är 21,3 (vilket stämmer, eller mer exakt 21,33) samt att min uppskattade fettprocent är 26,9% (bara ett cirkavärde utgående från mina kroppsmått) och slutligen att mitt beräknade dagsbehov av kalorier är 1148 kcal (basomsättningen i viloläge). Tja, 1148 kalorier + några hundra för att jag rör mig, det ger inte utrymme för några större portioner... Fast sånt här kan man äta mycket av:

Jag pratade med Maud via skype i går, men bara knappt två minuter. Jag såg både henne och (förmodligen) Tamba, men hon såg inte mig trots att jag svarade med "videosamtal" och såg att min kamera var igång. Vi hörde varandra bra. Jag trodde att de skulle ringa upp igen, men det gjorde de inte. Jag skrev ett meddelande, men det har inte gått fram än. Jag vet inte vilken typ av internet-abonnemang Maud har, och inte hur tillförlitligt detta är. Eftersom Maud aldrig har ägt en dator, och heller aldrig har skickat ett sms via telefon, så är det förstås mycket hon måste lära sig innan hon själv kan klara att ringa upp via skype. Så småningom hoppas jag att hon lär att sig skicka och läsa mejl också (samt sms). Mejl är trots allt det allra enklaste sättet att hålla kontakt när man är långt ifrån varandra.

PS:

Något lite har jag gjort. Jag bar ner våra tre extra element (som vi nu inte använder längre, och kanske aldrig kommer att använda) till källarförrådet. Förrådet är synnerligen välutnyttjat nu! Men jag är bra på att stapla och organisera. Förmodligen har vi sparat för många saker (som vi aldrig kommer att använda). Det som tar störst plats utöver mina sparade flyttlådor (som jag ska använda när jag flyttar till den handikappanpassade lägenhet som jag ska bo i när jag blir gammal och skröplig), är min förra säng med madrass, en bäddfåtölj samt två stora byråar.)

Tre element ytterligare står kvar i gästrummet, men två av dem ska jag ge bort. (Det känns inte relevant att behålla fler.) När jag hade burit ner elementen så dammsög jag vardagsrumsgolvet noga (jodå - även under soffan och bakom fåtöljen), men ytterligare städning får anstå till en annan dag. (Kanske tills jag har tagit bort julsakerna.) Nu yr i alla fall dammet inte omkring längre.

Nu ska jag gå ut med hundarna (klockan är 13:30), och sedan vill jag gärna veta hur det ordnar sig för Martha (som visar sig vara en intressantare personlighet än jag trodde från början). Nu har jag bara knappt 1/3 kvar att läsa i boken.

PS2:

Nu har jag läst ut boken Bara vara Martha. Det var kanske inte den djupsinnigaste bok jag har läst - men den var trevlig, och jag tyckte om historien. Boken är lite grand en "feel-good-roman" på slutet, fast den börjar så dystert. Jag tänker på att jag får träda in i så många olika världar - när jag läser böcker. Världar som jag inte skulle känna till annars. Det må vara fantasivärldar, befolkade av fiktiva personer, men det vidgar ändå mina vyer att få läsa om dem. Nu ska jag smälta den här boken någon dag, sen ska jag välja en ny i min bokhylla där jag har olästa böcker. (Jag är glad att jag ännu har ett litet lager av olästa böcker. Det skulle kännas tomt annars. Jag behöver böcker!)

Maud har stått online i dag, så mina skype-meddelanden har kommit fram. Om hon har kunnat läsa dem vet jag förstås inte. Jag ringde en gång, men fick inget svar. Jag får försöka igen.

14-01-12:

I går var det så här ljusgrått ute hela eftermiddagen:

Jag köpte en gul ranunkel för att lysa upp i allt det grå. Gult piggar upp, annars tycker jag allra bäst om pastellrosa ranunkler. Jag hoppas nu att jag kommer ihåg att vattna den tillräckligt ofta, för ranunkler tål inte att torka ut (och den här står ute i solen på balkongen).

I dag skiner solen, och hav och himmel är klarblå som vanligt. Jag har precis köpt ett par skor. De kostade bara 5 € (≈ 44:-), och verkar vara bekväma. Det är den marinblå skon nedan (Deb&Dan). Mina gamla Ecco-skor är för trånga i tårna. Tillverkaren har liksom rationaliserat bort utrymmet för lilltån, och det tycker ingen av mina fem tår om. Ni ser att den nya skon är aningen bredare över tårna. Det är den här typen av skor jag använder vintertid här i El Campello. (Varmare än sandaler, men inte för varma...) Jag köpte skorna i en storlek större än jag brukar ha, så får jag plats med en fotriktig innersula i dem.

Jag såg skorna i går när jag var ute och gick med hundarna mitt på dagen, men då hade jag inga pengar med mig. Jag bad dem lägga undan skorna så länge. Sedan gick jag tillbaka till skoaffären när de skulle öppna efter siestastängningen, men butiken förblev stängd. I förmiddags när jag gick dit igen, hade de öppet. De sa att de inte hade brytt sig om att öppna i går efter siestan, eftersom det var grått väder och således färre kunder som passerade butiken. I Spanien kan man aldrig riktigt lita på skylten utanför affären som upplyser om öppettider. Ibland kommer den som ska öppna en halvtimme senare, ibland stänger de affären tillfälligt för att gå och fika på något närbeläget café, eller så öppnar de inte alls. Visst kan det vara aningen frustrerande ibland, att inte ha en aning om när butiken kommer att vara öppen - men jag gillar spanjorernas avslappnade livsstil. De stressar mindre än vad vi svenskar gör...

PS:

Nu har jag pratat med Maud via Skype! (Som hastigast sa jag hej till Tamba också. De satt på en utomhus-restaurang och skulle just äta en kycklingrätt.) Maud såg glad ut och mår bra. Hon tycker bra om Mbour. Hon säger att det är lugnt och skönt där, och ingen brottslighet. Alla verkar känna alla, och nu känner några igen henne. En man hade kommit fram och önskat henne välkommen. Det var ju trevligt! Maud är förstås ganska trött av omställningen till ett helt annat land. Nästan allt är ju nytt. Men hon säger att färre röker, och ytterst få använder parfym, så hon slipper få så många allergiska reaktioner.

Hon berättade att det är ovanligt att folk har hundar som husdjur, men att Sabi blir väl bemött. Där finns vildhundar och dem lägger folk ut matrester till. De promenerar mest i röd sand, hon och Sabi, så hon får tvätta fötterna noga var kväll. Hon har städhjälp två gånger i veckan. Ibland kan hon sakna den spanska maten, annars saknar hon inte Spanien alls. Men hon ber mig hälsa till alla hon känner, både här i El Campello - och till er som läser min webbsida. Maud kommer att stå online på Skype, för att det ska vara lätt att ringa till henne. (När jag försökte i går hade hon haft signalen på så tyst att hon inte hade hört det. Nu har hon ökat volymen.) Det är en Iphone hon har.

(Tyvärr kan jag inget om sådana moderna apparater, så jag kan inte förklara för Maud hur man ska göra för att skriva text-meddelanden. Vilket förstås vore bra för henne att kunna.) Ja, det var trevligt att prata med Maud, och skönt att höra att hon har det bra.

PS2:

Solen har gått ner även här i El Campello, men det är skönare utomhus än i Sverige. (Vi har just nu +14,5º, och klart väder.) Stackars min son Johan som bor i Upplands Väsby, där är det alldeles för kallt för min smak just nu. Och hundarna är säkert tacksamma för att de slipper gå den sena kvällsrundan där...

14-01-13:

I dag har jag besiktigat bilen. Den klarade sig (som förväntat) helt utan anmärkning, och behöver inte besiktigas igen förrän om två år. Att besiktiga bilen i Spanien går till nästan likadant som i Sverige. Fast här tittar de knappt under bilen. Spanska bilar är sällan rostiga. (De brukar däremot ha plåtskador från lättare "knuffar".) Jag fick betala 67,02 €, men om jag hade haft en likadan bensindriven bil så hade det bara kostat 52,34 €. Jag vet inte varför dieselbilar är dyrare att besiktiga. Lite problem hade jag att förstå vad besiktningsmännen menade att jag skulle göra. Vid ett tillfälle när de menade att jag skulle sätta på den vänstra blinkersen så vred jag i stället ratten åt vänster... Men de var mycket hjälpsamma så det ordnade sig.

Det som var problemet var att hitta dit, och sen därifrån. Jag besökte bilbesiktningen i Alicante i maj i fjol, när jag felaktigt hade fått ett papper om att bilen skulle besiktigas då. Alltså kom jag ihåg ungefär var det ligger. Jag sökte på Google Maps som visade att det låg utanför industriområdet där ingen bebyggelse finns, fast det i själva verket ligger mitt i området. Det blev lika fel vare sig jag sökte på bilbesiktningen, eller gatan. Och eftersom nästan alla gatorna i industriområdet är enkelriktade, så gäller det att välja rätt gata. (Jag hade ju stora problem att hitta därifrån förra gången eftersom jag inte kunde köra samma väg tillbaka.) Jag fick gå ner till street view och "köra" gata upp och ner för att hitta rätt. Sedan kunde jag söka färdbeskrivning från bilbesiktningen för att få veta hur jag skulle komma ut på den stora vägen A-70 igen.

Ja, det ordnade sig. Men i går, när jag först inte kunde hitta bilbesiktningen på kartan så fick jag lätt panik. Ulf förstod inte att jag stressade upp mig så. Men jag är ju extremt stresskänslig (sedan jag "gick in i väggen") och det hade onekligen rätt stor betydelse om jag skulle komma fram i tid eller ej. Dessutom var jag väl lite "spänd" (inte nervös) eftersom det var första gången som jag skulle besiktiga bilen här i Spanien. Jag var lite orolig för att jag skulle missförstå alltför mycket. Men nu har jag fått mitt lilla märke som jag ska klistra på rutan där det står "januari 16" på. (Det ska jag klistra på i morgon, det är bäst att rengöra rutan först.)

På tal om utbrändhet så har det kommit en ny avhandling i ämnet. Jag saxar ur Östersundsposten (http://op.se/lanet/ostersund/1.2776456--det-handlar-om-verkliga-hjarnskador-):

Utbrändhet kan ge mätbara hjärnskador och din personlighet är helt avgörande för risken att du drabbas. Psykologen Agneta Sandström har publicerat en avhandling som kan förändra samhällets syn på en av vår tids största folksjukdomar.

Frågan om utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det egentligen heter, har stötts och blötts i åratal.
Debatten har gått het såväl i riksdag och regering, myndigheter och runt hemmens köksbord om huruvida utbrändhet är ett verkligt sjukdomstillstånd, om det egentligen är detsamma som depression, eller kanske rent av handlar om bristande arbetsmoral hos de som sjukskriver sig för det.

Nu har Agneta Sandström, psykolog på Remonthagens Rehabcentrum, publicerat en mycket uppmärksammad doktorsavhandling som kan komma att skaka om etablissemanget och rent av ändra samhällets syn på utbrändhet.
Hennes forskning visar att utmattningssyndrom inte bara går att diagnostisera, utan även att det kan ge direkta och mätbara hjärnskador, med bestående men som följd.– Det här är den diagnos som ökat mest bland de sjukskrivna i Sverige och kvinnor är överrepresenterade. Karolinska institutet hävdade benhårt att utbrändhet egentligen handlar om depression, men jag tyckte inte att det verkade så och eftersom jag har en bakgrund i neuropsykologi så påbörjade jag en omfattade neurologisk utredning, säger Agneta Sandström.

Hon samlade en grupp kvinnor som samtliga drabbats av utmattningssyndrom, utförde en rad tester på dem och kunde snart se ett mönster i deras funktionsnedsättning. En sak de här kvinnorna hade gemensamt var att de hade dåligt minne och svårt att sova. De var fruktansvärt trötta och hade svårt att få ihop tankarna, säger Agneta Sandström.

En annan sak kvinnorna hade gemensamt var att de vanligtvis var högpresterande människor med starkt prestationsinriktade personligheter. De hade högre IQ och längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen och var oerhört engagerade i sina arbeten, samtidigt som de var flitiga och ordentliga både i hem och föreningsliv. Den sortens konstanta pliktkänsla, kombinerad med dåligt samvete över de plikter som inte hinns med är symptomatiskt för de människor som till slut går in i väggen, enligt Agneta Sandström.

Hon genomförde en rad neurologiska tester på kvinnorna och resultaten visade att hjärnans frontlob inte fungerar som den ska. Genom att scanna kvinnornas hjärnor med magnetkameror i samband med övningarna kunde hon till slut konstatera att kvinnorna hade en tydligt nedsatt funktion i pannloberna jämfört med friska människor, samt en förändring i hur deras hjärnor utsöndrar stresshormonet kortisol.

Det handlar om verkliga hjärnskador, som det inte finns några bevis för att man kan återhämta sig ifrån. Får du en kula i huvudet eller slår huvudet i en tall, kan du få beständiga hjärnskador som förändrar din personlighet och det är det ingen som ifrågasätter. Samma sak är det med utbrändhet, säger Agneta Sandström, som tror att hennes avhandling kan leda till stora förändringar i synen på sjukdomen.

Det här är en medicinsk avhandling men den handlar om ett samhällsproblem och om utbrändhet får medicinsk status kommer det att förändra allt. Arbetsplatser skulle exempelvis tvingas ta större hänsyn till hur hjärnan fungerar och inte bara tänka på fysisk ergonomi. Och vi kanske skulle sluta att hylla de som kliver upp i svinottan och jobbar som idioter, eller att se lathet som en dödssynd, säger Agneta Sandström.

Ja, för mig var det mycket intressant att läsa. Jag har hela tiden trott att jag har fått någon typ av bestående hjärnskada (om än av lättare grad). Jag fungerar inte som jag gjorde tidigare. Jag blir väldigt lätt stressad, och när jag är stressad så har jag svårt att koncentrera mig, svårt att göra mer än en sak i taget, och periodvis svårt att tala i sammanhängande meningar. Jag störs lätt av ljud och jag sover dåligt. I början trodde jag hela tiden att jag skulle bli bra, bara jag fick vila ordentligt. Men efter något år förstod jag att det inte var så. Jag har nu accepterat att jag är som jag är. Och omgivningen får faktiskt göra detsamma.

Det är väl p g a utbrändheten som jag blir så trött när jag gör något som jag måste koncentrera mig på. Som i dag, när jag skulle hitta rätt + besiktiga bilen + hitta hem igen. Det är ju egentligen bagateller, men jag var alldeles slut när jag kom hem.

Alltså har jag inte gjort så mycket annat i dag, dock har jag tagit bort alla julsakerna från vardagsrummet (och ställt dem i gästrummet). Jag har också satt rosa kuddfodral på kuddarna, och lagt fram rosa dukar. Men jag har inte lagt ner julsakerna i sina lådor, och inte strukit vare sig dukar eller kuddfodral. Stryka ska jag göra i morgon, och så får vi se om jag orkar ta rätt på några av julsakerna dessutom.

Jag är inte nöjd med mina rosa kuddfodral. De enfärgade är lite för bleka för att matcha soffklädseln, och de blommiga är av fel kvalité (polyester i stället för bomull). Sen passar de rutiga bättre på en säng än i en soffa. Och ett kuddfodral med en ros på, som skulle passa, kan jag inte hitta. Det har kanske "trillat bakom" precis som julgardinen? I brist på annat så får det vara så här så länge, men jag måste helt klart komplettera / köpa några nya. Jag tycker om att ha ungefär vartannat enfärgat och vartannat med mönster - fast med neutral (gärna linfärgad) bakgrund. Jag behöver 9 -10 kuddfodral totalt, som alla matchar både varandra och soffan.

Ulf gillar inte rosa, men han säger att han egentligen inte bryr sig så mycket om vilka kuddfodral jag har. Jag är glad om jag får ha de rosa ett tag. Jag upplever rosa som avslappnande (särskilt pastell- och bubbelgumsrosa, inte cerise). Och jag behöver ha en färgmässigt rofylld miljö. Ni ska få se foton på vardagsrummet sedan - när jag har hunnit stryka, samt ordna lite bättre...

14-01-14:

Vov-vov på er! Jag tycker ju vov-bra om min husse. Och jag tycker vov-mycket om att sitta i hans knä när han sitter och tittar på sin dator. Och jag tycker om att sova hos honom också. Jag har fått sova tillsammans med husse i hans säng vov-många nätter. Men nu har husse verkligen blivit vov-dum, alltså! Jag får inte sitta i hans knä, och jag får inte sova i hans säng. Ja, bara för att jag har börjat fälla. Det är verkligen inte mitt fel. Det är normalt att vi hundar fäller päls två gånger varje år. Stella fäller också nu. Vi brukar fälla, och löpa, ihop numera. Det är liksom mest praktiskt så, tycker vi. Visst är husse dum som hänger upp sig på såna saker. Jag säger bara vov, vov, vov alltså!

Då är matte faktiskt aningen schystare. Hon bryr sig inte om ifall hon får några päls-strån på sig. Så både Stella och jag får sitta i mattes knä så mycket vi vill. Ja, vov - i alla fall nästan så mycket vi vill. Och vi får ligga ovanpå mattes säng. Fast vi får inte sova tillsammans med matte längre. Hon påstår att vi tar för stor plats. Fast det är hon själv som tar nästan all plats, och vi som bara får lite säng att ligga på. Nu får vi ligga på golvet. Vi har vov-sköna hundsängar, det har vi. Men vi vill båda två hellre sova hos matte.

Men på mornarna, när matte har vaknat, då lyfter hon upp oss i sin säng en stund. Och så ligger vi och kelar. Matte klappar oss, och vi slickar henne på händerna. Det är verkligen vov-vov-vov-mysigt. Jag skulle kunna ligga så nästan hur länge som helst. Särskilt när matte klappar mig på magen. Fast matte brukar tyvärr alltid vilja gå upp efter en stund. Ja, hon säger att hon har bråttom bara för att hon ska gå ut med mig. Dumt va! Jag har minsann inte bråttom. Fast vi hundar får aldrig bestämma själva. Tyvärr. Så när matte går upp, då lyfter hon ner oss på golvet. Och sen - sen tvingar hon ut oss på morgonpromenad. Vov-vov! Och voff också!

Nej jag har inte strukit nånting alls i dag, men ni ska ändå få se några foton från vardagsrummet. Så här såg det ut i går, när jag nyss hade bytt kuddfodral:

Men, som jag skrev i går, jag är inte nöjd med mina kuddfodral. Nummer 1 har alldeles rätt färg, men det har jag bara ett av. Nummer 2 är för starkt rosa, och nummer 3 (som jag annars har tre av) är aningen för blekt mot soffklädseln.

Bemz har just nu inga bra nyanser av rosa bomullstyg. Jag har lagt tygprov från deras rosa alternativ ovanpå den kudden vars färg jag gillar. Det ena är alldeles för stark-rosa och har en liten aning dragning åt lila, och det andra är ännu blekare än de fodral jag har. Kanske jag kan hitta tyg någon annanstans - i rätt nyans, och sy några enfärgade fodral själv?

Det blommiga kuddfodralet på bilden ovan, som ligger mellan nummer 1 och nummer 3, är av polyester. Det passar inte i en soffa med bomullsklädsel. Jag åkte in till Zara home i Alicante i förmiddags för att se om de hade några alternativ. Men de hade inte mycket just nu. Det var rea och ganska utgallrat, och nyheterna hade de inte plockat fram än. Jag köpte dock ett rosablommigt bomulls-kuddfodral på rea. (De hade tyvärr bara ett kvar, annars hade jag köpt två, och enfärgade hade de bara cerise-rosa.) När jag kom hem så bytte jag från det gamla i polyester till det nya. Det blev bättre.

Bomull är snyggare! (Dessutom hållbarare. Kudden är inte högre än de andra, den bara står lite "rakare" på fotot.) Så just nu ser det ut så här i soffan (hundarnas fårskinn ska jag ta bort sen):

På matbordet har jag lagt en (ännu ostruken) löpare på prov. Kanske den har för stark färg för att Ulf ska stå ut med den? Jag har små runda rosa-blommiga dukar också. (Jag tycker bäst om den med linfärgad botten.) Sen har jag stora vackra tygdukar som täcker hela bordet, men det skulle bli för opraktiskt i vardagslag. Vi får se vad jag väljer. Det känns i alla fall väldigt bra att för en gångs skull få lov att ha rosa!

Det är inte bara jag som gillar rosa (fast jag är vuxen). Jag hittade ett foto på den här hallen på en inredningsblogg i går (ja, det är feminint och flickaktigt - men snyggt):

Jag googlade på rosablommiga kuddfodral i går. Bland bilderna hittade jag ett foto från min egen webbsida, med bild just på det kuddfodralet som jag inte kan hitta. På fotot nedan ligger det i den gamla röda soffan. Där låg det bara någon dag, för Ulf tyckte inte om det. Jag har inte använt det sedan dess. Om det inte har hamnat "bakom annat" i skåpet där jag har alla kuddfodral, dukar mm nu (vilket jag inte kan se om jag inte tar fram precis allt), så ligger det kanske i skåpet där jag hade kuddfodral tidigare (bland tyger)? Jag får leta senare. Jag tycker om att det är lite beige och lite grönt också. 100% rosa kan bli lite väl mycket (t o m för mig).

Ulf kan inte förstå hur jag kan engagera mig så här mycket i kuddfodral. Men jag är ju intresserad av heminredning. Och allt det där "stora" har jag aldrig råd att genomföra. Jag skulle annars gärna måla om alla tak och väggar här i lägenheten (och då byta från vitt till en väldigt ljus varmbeige nyans i vardagsrummet, och byta ut alla innerdörrarna mot nya vita, och renovera duschrummet och flytta om skåpen i köket etc. Men, jag har bara råd till småsaker som att byta kuddfodral, dukar och gardiner. Alltså får jag hålla mig till sådant...

När man googlar kan man hitta mycket. Jag har förstått att den sortens kuddfodral jag söker i första hand är i vintage-stil och/eller shabby chic-stil. Sådana här (det första tycker jag särskilt bra om):

Det gäller bara att få tag på dem (till rimligt pris). Kuddfodralen nedan, med pelargoner, har jag dock beställt. De är inte optimala, men OK. De är rosa och av bomull och är i rätt storlek (40 x 40). Dem köper jag från Linea: http://www.lineahemma.se/ (Det är där jag har köpt mina julkuddfodral med domherrar på.) Tyvärr skickar de inte varor direkt hit till Spanien, så jag får handla via Jenni. (Hon får alltså skicka fodralen vidare hit till mig, när de har kommit till henne.)

Jag hittade webbsidan http://www.gardsromantik.se/ som har några kuddar i vintagestil och som säljer till privatpersoner inom EU! Jag ska kontakta dem. Kanske köper jag ett par fodral via dem.

Sen hittade jag http://www.zazzle.se/kuddar. De har 659'601 olika kuddfodral att välja på! Jo, ni läste rätt. Man kan välja motiv, storlek och om man vill ha kudden i bomull (lite dyrare) eller i polyester. De har väldigt många trevliga modeller! Zazzle finns i Spanien också, men här verkar det som om de bara säljer kuddfodralen i polyester - och det vill jag ju inte ha. Här nedan får ni se några exempel på olika rosablommiga kuddar som jag hittade (inte bara hos Zazzle). (Nej, jag tittade inte på alla - då skulle jag nog ha fått sitta uppe halva natten.)

Jag skulle kunna tänka mig något fodral med gröna nyanser också (det matchar rosa bra), som de två här nedan (jag tycker särskilt bra om det med murgröna, fast det har tyvärr fel storlek):

Ni vet att jag tidigare har letat efter kuddfodral med påskmotiv, utan att hitta några. Men det var innan jag hittade Zazzle. De har massor! Kanske jag beställer ett eller två närmare påsk (även om jag ska måla egna också)? Här får ni se några (tillräckligt många för att förstå att de har väldigt många att välja på):

Zazzle har förstås kuddfodral i alla andra färger också, och med hur många olika typer av motiv som helst. Jag antar att de trycker upp efter hand som man beställer. De kan ju inte ha alla i lager. Tja, nu antar jag att ni har fått se fler kuddfodral än ni önskade... Men själv ska jag leta lite till på nätet för att se vad jag kan hitta. Jag får, som sagt, engagera mig i det lilla...

PS:

Jag har pratat med Maud via skype i kväll. Hon har visat mig sitt hus och omgivningen, samt presenterat mig för sina grannar - allt via mobilen. Och jag har tagit skärmdumpar så att ni också ska kunna få se hur det ser ut där hon bor. I kväll är jag för trött för att orka bearbeta fotona, men jag lovar att ni ska få se dem i morgon. De fotona blir det betydligt mer spännande att titta på än de 38 olika kuddfodralen ovan...

14-01-15:

Nämen va kul! Läser ni vad jag har skrivit i dag igen? Jag var lite orolig att ni hade blivit avskräckta av alla kuddfodralen i går...

Nu ska ni få se skärmdumparna som jag tog i går. Jag har valt att inte försöka räta upp dem (Maud höll mobilen lite snett), få då hade jag fått skära bort en hel del. Jag vill att ni ska få se så många detaljer som möjligt. Bilderna är förstås lite suddiga, som de blir när videokameran inte är av högsta kvalité. Dessutom gick Maud runt och visade mig. Jag hann förstås bara ta en bild då och då, så många saker missade jag. Men visst är det spännande att få se en helt annat verklighet, i en helt annan del av världen. Jag har aldrig varit i Afrika. Men jag skulle gärna vilja hälsa på Maud nån gång i framtiden (om jag får råd).

Här nedan ser ni utsidan på huset som hon hyr. Mannen som skymtar heter Osman och hjälper henne med att städa, handla och vattna växterna i trädgården. Jag sa hej till honom också. Han pratar engelska.

Och här ser ni hennes sovrum med den nya fina gröna himmelssängen (och lakanen från Ikea som jag köpte åt henne innan hon for). Till höger ser ni köket. I vardagsrummet såg jag en stor TV samt vackra ljusblåa gardiner, men jag hann inte ta någon skärmdump av det.

Sen kommer ett foto från hennes trädgård, samt ett från gatan (grusvägen) utanför.

Och här kommer ytterligare ett par foton på närområdet. Jag såg både enklare hus, och sådana som såg förhållandevis lyxiga ut.

På fotot nedan till höger sitter Sabi och ser nöjd ut. Maud säger att han trivs bra i Mbour.

Maud presenterade mig för grannarna i huset bredvid, en man och en kvinna. Vi sa också hej till varandra. Jag har för mig att kvinnan i den vackra klänningen nedan sa att hon heter något i stil med Marimba. Hon verkade vara glad och trevlig. (Men hon talade ingen engelska.)

Maud försökte visa mig några vackra vykort från Senegal. Men det var svårt att se detaljerna. (Hon visade mig ännu flera kort, men de syntes för suddigt.) Här kommer skärmdumparna på dem som man kan se motiven på:

Maud berättade att hon precis hade köpt en tomt på 300 m² för motsvarande (tror jag) 20'000 €. Den ligger 7 minuters gångväg från havet, och 10 minuters gångväg från Mbours centrum. Snart ska man börja bygga hennes hus där. Huset ska tydligen kosta totalt motsvarande 47'000 €.

Maud berättade att det folk vanligen äter är fisk (stekt eller kokt) med ris, och att maten är starkt kryddad. (Hon saknar den spanska maten.) Hon tycker att värmen är mycket behaglig (inte fuktig). Det enda bekymret är myggen som kommer framåt kvällarna. Hon har köpt en sådan där racketliknande sak som dödar insekter elektriskt. (Sådana finns att köpa i Sverige och Spanien också.) Annars verkar Maud trivas bra. Men hon är förstås trött fysiskt efter alla förberedelserna inför flyttningen, den långa bilresan, omställningen till ett nytt land etc. Men psykiskt verkar hon må bra. Och Tamba hjälper henne med allt det praktiska (bilinförseln, husbygget mm).

Ni som känner Maud får gärna ringa henne. (Ingegärd har redan ring till Maud.) Jag tror att Maud känner sig lite ensam än så länge. Nu ska hon ju gå över till att tala franska med folk, och även om hon har läst franska - så tar det ett tag innan huvudet ställer om från spanska till franska. Alltså blir det väl inte så många ord utbytta så här i början, och då behöver hon sina svenska (och spanska och engelska) vänner extra mycket. Om ni inte har antecknat hennes mobilnummer (inkl landsnummer), eller skypenamn så kommer de här igen: 00221 78 111 222 8 samt maudfatou.

Här skiner solen och jag har just hängt upp den andra maskinen tvätt på tork på balkongen.

PS:

Man kan inte precis påstå att flitens lampa lyser här i dag. Men jag har i alla fall klistrat fast det nya kontrollmärket från bilbesiktningen på insidan av bilens framruta. (Och i samband med detta putsat rutan på insidan först.) Och sen har jag beställt två kuddfodral från Gårdsromantik. (De hade bara två kvar, så jag tyckte det var bäst att passa på.) Sådana här:

Och sen såg jag på spanska Zara homes webbsida, att likadana kuddfodral som det jag köpte i Alicante, går att få tag på i webbshopen. Kanske jag köper två till när pensionen har kommit. (Där fanns många kvar, så det är ingen brådska.)

De enfärgade som jag har som är för bleka, får jag ha tills den dagen jag hittar bättre (vilket kan dröja). F ö tycker Ulf sämst om just det enfärgade som jag tycker bäst om... Men förhoppningsvis så vänjer han sig. (Han är ändå inte så bra på nyanser. I morse kallade han min illrosa jacka för röd...) Han ser heller inte detaljer på samma sätt som jag, varken ute eller inne. Är det manligt / kvinnligt, eller är det bara just Ulf och jag som är olika? Jag påpekade i går att min pastellrosa cyklamen (som står i köket bredvid min matplats) har blommat så fint i över en månad. Ulf sa då att han inte hade lagt märke till den tidigare.

Fast andra detaljer ser han. Som t ex vilket vagnnummer som bussarna har (modellen alltså, inte linjenumret). Jag kan också se de siffrorna, men jag registrerar dem inte. Vi är helt enkelt intresserade av olika saker. Att intressera sig för kuddfodral eller vagnnummer - det är väl ganska knasigt vilket som? Eller vad säger ni? Nåja, var och en blir salig på sin tro, som ordspråket säger.

14-01-16:

Linda skickade en länk till mig, till den här artikeln: www.expressen.se/nyheter/dokument/ar-du-lagom-tjock-da-lever-du-langre. I korthet så står det att det inte alls är farligt att väga för mycket / ha för högt BMI (i synnerhet inte efter att man fyllt 60), såvida man inte har för mycket fett kring de inre organen.

På den sidan hittade jag en länk till den här: http://www.expressen.se/halsa/stort-test-hur-fet-ar-du-pa-varldsskalan/ Där kan man fylla i sin längd + vikt och jämföra sitt BMI med genomsnittet för olika länder. Världsmedel-BMI ligger på 25,6.

I Sverige ligger medel för kvinnor på 25,2 och för män på 26,5. I bottenskiktet ligger Bangladesh med värdena 20,6 / 20,5, och fetast är man i Nauru, där snittet ligger på 35,2 / 34,0. I Spanien ligger snittet på 26,4 resp 27,6. Och i USA är snittet 28,4 resp 28,5. Siffrorna säger en del om hur fet genomsnittsinvånaren i landet är, men inget om den enskilda individens hälsa - eftersom andelen kroppsfett inte mäts. Man kan vara smal och otränad och ha mycket fett kring de inre organen - och tvärtom.

Jag fick följande resultat för min nuvarande vikt:

För skoj skull knappade jag också in värdena för min normalvikt, min önskevikt/minivikt, och min maxvikt (då för 20 år sedan när jag var jättefet en period). Här ser ni vad jag hamnar vid dessa vikter:

Kanske jag bör vara nöjd när jag väger som jag brukar, alltså 49½ - 50½ kilo? Det är trots allt inte kilona som sådana som är viktiga. Men en fettprocent på drygt 26%, som jag har nu, är inte helt idealiskt. Det ligger aningen för högt. Då är det risk att det är lite för mycket fett kring de inre organen. Så några fettprocent vill jag bli av med. Vad jag väger är inte lika kinkigt.

Ja, är det inte kuddfodral så är det fettprocent - eller hundvalpar... Förhoppningsvis lyckas jag någon gång emellanåt skriva om något intressant här, så att ni vill fortsätta att läsa min sida. Men nu ska jag inte skriva mer för stunden - nu ska jag försöka göra lite nytta. Ha en bra dag kära läsare!

PS:

I dag har jag äntligen strukit de rosa dukarna och kuddfodralen som jag tog fram häromdagen. Och så har jag putsat fönstrena både i vardagsrummet och i Ulfs rum. Så nu ser det fläckvis lite prydligare ut. Men sorgligt nog så står alla julsakerna kvar i gästrummet. Ingen har ännu stoppat ner dem i sina lådor, eller satt tillbaka lådorna i skåpet. Suck! Jag borde ha gjort det senast i går, men det har liksom inte blivit av än.

Däremot har jag för en gångs skull sett på TV, och dessutom i hela 1 timme och 40 minuter sammanlagt. Jag såg del 1 och 2 av Djurvärldens snillen som är en brittisk vetenskapsserie. (Del 1 kan ses t o m i dag, och del 2 t o m i morgon på SVT Play.) Det är väldigt intressanta program som visar att djur kan tänka, planera, vara kreativa, ha ett språk, kan använda redskap, lösa problem, samarbeta etc. Många arter är alltså betydligt intelligentare än vad gemene man tror. Hinner ni (och är intresserade av naturvetenskap, psykologi och/eller djur) - så se programmen! http://www.svt.se/naturfilm/mot-djurvarldens-einstein.

I dag har det regnat lite här, fast det har nog kommit mindre än 1 mm sammanlagt. (Det ska komma mer på lördag.) Det har varit så glest mellan dropparna så varken Bonnie eller Stella har protesterat när vi har gått våra promenader. Däremot blev det ingen lång runda i dag, så hundarna har fått springa av sig sin överskottsenergi i vardagsrummet. Det är praktiskt att ha små hundar.

Vov på er! Stella och jag har fått nya hundsängar! Vov-sköna hundsängar! I våras, då köpte matte två beigea hundsängar åt oss. Dom var sköna. Men dom nya - dom är ännu vov-skönare! Ja, för dom har en tjock mjuk dyna att ligga på, och så en mjuk skön kant att vila huvudet på. Ja, titta på det vänstra fotot här nedanför - så förstås ni hur vov-skön sängen är.

Först köpte matte bara en säng. Ja, för hon trodde att vi skulle kunna ha den tillsammans, Stella och jag. Men det går ju inte. Jag sover av princip inte tillsammans med andra hundar. Helst vill jag sova med matte eller husse, men om jag inte får det - då vill jag sova själv. Så första natten, då sov jag ensam i den nya sängen. Vov så gott jag sov! Fast i går, då hade Stella redan lagt sig i den nya sängen när jag kom. Och hon ville inte flytta på sig.

Så då satte jag mig och tittade argt på henne. En hel timme tittade jag argt på henne. Sen gick hon och la sig i en annan säng. Och då kunde jag lägga mig i den nya sängen. Och sen sov jag gott hela natten. Fast i dag gick matte och köpte en säng till, så i natt kan vi sova i var sin. Matte har ställt dom på golvet nära sin säng. Den beigea står också kvar. Fast den tänker varken Stella eller jag sova i. Vov-vov!

14-01-17:

Solen skiner, det är 17º ute, och jag har just fått min pension. Livet leker med andra ord. I dag har jag motionerat mina små fyrbenta vänner ordentligt. Vi gick till området mellan San Bartolomé och järnvägen (ovanför hamnen). Området ser så litet ut på kartan. Jag har ringat in det med gult nedan, och satt ett rött X där vi bor.

Det är ett stort fält med kuperad terräng. Och eftersom stigarna går upp för backar och nerför backar, och dessutom slingrar sig fram, så upplever både jag och hundarna området som STORT.

Jag tog ganska många foton efter hand som vi gick. Titta på dem. Visst ser området betydligt större ut i verkligheten än på kartan. På första fotot nedan ser ni havet.

För små hundar är området enormt!

På de tre fotona här nedan så ser ni "slutet" på området, närmast San Bartolomé som går ovanpå bron man går under. På andra sidan ligger hamnparkeringen.

Området är ganska torrt, men visst grönskar det i sänkorna.

Fotot nedan illustrerar hur fint mina små flickor gick - fast de var lösa. Men på de stora fria ytorna (där de kunde se mig hela tiden), där rusade de runt och jagade varandra tills de nästan tappade andan.

Vov-vov på er! Ni kan inte ana så roligt vi har haft det i dag! Vov-roligt! Vi har varit på mitt roliga spring-ställe! Där kan man springa bra må ni tro! Och fort! Och där låter matte oss gå lösa. Bra va! Vi blev så förväntansfulla när matte kopplade loss oss. Det brukar alltid vara vov-kul att gå lös.

Vi började genast gå, men efter några meter så började vi springa.

Å vov alltså - så härligt det är att få springa!

Vi sprang, och sprang och sprang. Och så lekte vi jaga-leken också. Vov så roligt vi hade!

Fast ibland så tog vi det lite lugnare. Ja, för vi ville hinna nosa också.

Och vet ni vad jag hittade! Jo, kaninlortar! Smask alltså! Jag hann äta upp alla själv. Ja, för Stella hon sprang bara runt. Hon nosade inte alls så noga som jag. Det var bra. För jag tycker om att äta, och kaninlortar är vov-gott.

Och sen, då hittade jag en fantastiskt spännande doft. Ja, alldeles vid en sten. Vov alltså, så spännande det luktade. Jag stod kvar och luktade länge, länge. Stella fick bara nosa lite. Ja, för det var jag som hittade doften.

Sen, när vi var nästan framme vid den stora gatan där bilarna kör, då kopplade matte oss igen. Men det gjorde inget. Nä, för då var vi vov-trötta i tassarna, så då ville vi bara gå hem.

När vi kom hem så drack vi vatten, och sen så åt vi, och sen så drack vi mera vatten, och sen så la vi oss för att sova. Stella sover fortfarande. Och när jag har skrivit klart alla dom här bokstäverna så ska jag sova lite till. Man behöver sova när man har sprungit mycket. Men jag hoppas att matte snart tar oss med till mitt roliga spring-ställe igen! Vov-vov då!

14-01-18:

I dag är det precis 42 år sedan min pappa dog. Det är väldigt länge sedan, men jag saknar honom än...

Jag hittade en bild i min spanska heminredningstidning av ett vardagsrum som har precis sådan ljusbeige väggfärg som jag skulle vilja ha i vårt. Färgåtergivningen är inte den bästa, men så förstår ni på ett ungefär hur jag menar. Rummet nedan har en mild och behaglig färgskala - helt i min smak. Nu lär det dröja tills jag målar om väggarna här, även om det fläckvis skulle behövas. Men jag tycker om att planera, fantisera och önska...

Vov-vov, alltså! Jag har egentligen inte tid att skriva här i min blogg. Men jag måste bara berätta. Matte har köpt nervio de toro åt oss. Tja, tjurnerv. Jag vet inte riktigt vad det är - men jag vet hur det smakar! Smask och dubbelsmask, alltså. Vi fick var sin, Stella och jag. Och vi började genast gnaga, och gnaga. Vov, alltså! Dom smakar vov-bra! Först låg jag på mattan och gnagde en stund.

Men sen hoppade jag upp i fåtöljen. Men då började jag fundera. Jag funderade på om Stellas tjurnerv kanske är godare än min.

För i så fall kanske jag ska försöka ta den. Fast just nu vaktar hon den hela tiden. Hon morrar bara jag tittar på den. Så jag får vänta. Och förresten kan jag gott äta upp lite mer av min först. Ja, för den är faktiskt vov-god! Smask och drägel, alltså! Ja, vov-då!

14-01-19:

I morse (klockan 04) var det minus 41,2º i Karesuando, vilket är säsongsrekord. Jag är väldigt glad för att jag inte bor så långt norrut! Just nu, klockan 13, har vi +14º här, och det är 90% risk att det ska regna (närmare bestämt 0,1 mm klockan 15) enligt spanska väderlekstjänsten. Det är betydligt mänskligare än minusgrader!

Och tänk vilka höga uppvärmings-kostnader de måste ha i Karesuando! Jag gruvar mig för hur hög min nästa elräkning kommer att bli här. (Nu har vi varmt och skönt inomhus i alla fall.) Elbolagen har höjt priserna med 2,3% nu efter nyår. De hade velat höja med 11-12%, men det satte regeringen stopp för. Det nya priset gäller i tre månader och under den tiden kommer regeringen att utarbeta nya direktiv för prissättning av el. Vi får se vad det blir därefter, men då är åtminstone uppvärmnings-säsongen över för i år.

Hittills har jag inte gjort mycket mer än att sitta framför datorn för att läsa och svara på mejl, samt för att titta på Cult Designs vår- och påsk-nyheter. (http://www.cultdesign.se/?page_id=9) Jag önskar mig deras nya påsk-hönor. De här:

Nu är det ju ett bra tag till påsk, så jag har gott om tid på mig att lista ut hur i all världen jag ska kunna köpa dem. De säljs inte här i Spanien, och ingen återförsäljare finns vare sig i Ängelholm eller i Helsingborg. Och Ulf vill inte släpa på sådana här onödigheter när han reser med enbart handbagage. Nåja, kanske någon webb-butik kan sända till Spanien? Det ordnar sig säkert - och helt livsnödvändigt är det ju inte... Om jag kan köpa via webben så beställer jag nog även ett par sådana här ljusmanschetter:

Jag har förresten satt en av mina Cult-ljusstakar på vardagsrumsbordet, och lagt i rosa ljusmanschetter. Jag passar på att frossa lite i rosa, nu när jag får...

I dag är det Bendición animales Sant Antoni här i El Campello. Då kan man gå till kyrkan med sina husdjur för att få dem välsignade. Men Bonnie, Stella och jag är inte så religiösa av oss, så vi ska strax gå ut på en vanlig promenad i stället.

Jag hoppas att ni får en trevlig söndags-eftermiddag/kväll, och helgar vilodagen (alltså tillåter er själva att vila och ta det lugnt)!

PS:

Nu i eftermiddag har jag pratat med Maud (via skype) i över en halvtimme. Hon var glad och hälsar till alla hon känner. I förmiddags hade hon träffat arkitekten som ska rita hennes hus. Han hade med olika inspirationsbilder och hon föll för den här modellen:

Hon vill ha ett mysigt hus som inte är för stort. Hon har tänkt sig två sovrum, ett badrum (ev en extra toalett) samt ett vardagsrum som är öppet mot köket. Hon vill ha veranda runt om, som huset på bilden har. (Och kanske samma färger utvändigt.) Maud tycker bra om arkitekten (som f ö är en vän till Tamba sedan 9 år) och tyckte att denne verkade förstå precis vad hon är ute efter. Arkitekten ska visa förslag på planritningar i veckan som kommer. Maud tror att det kommer att dröja mellan 4 och 6 månader innan huset blir klart för inflyttning. Hon vill förstås flytta dit så snart hon kan, och hon har redan planerat att plantera bougainvillea och akacia i trädgården.

Maud trivs bra med nästan allt i Mbour. Klimatet är behagligt varmt och skönt. Människorna är vänliga och öppna. Det är billigt att handla mat (men på restaurangerna är det ungefär samma priser som här i El Campello - alltså inte billigt men billigare än i Sverige). Hon är så tacksam för att Tamba och Osman hjälper henne. På det sättet lever hon ett lyxliv tycker hon.

Det är bara en sak som hon inte uppskattar alls: myggen. Natten som var hade hon fått in massor i sitt sovrum. (I morse hittade de en springa vid fönstret som de nu har tätat.) Hon tror att hon hade ihjäl uppemot 200 mygg med sin batteridrivna "mygg-dödar-racket" innan hon äntligen kunde sova.

Maud ber er om hjälp! Hur ska hon kunna skydda sig mot myggen utan att använda kemikalier (som hon ju inte tål alls)? Har ni några tips så mejla mig, eller ring direkt till Maud. Jag vet att det finns svenska växter som mygg inte gillar ( t ex pors, malört, gråbo och rölleka), men om det finns några liknande växter som trivs i Afrika - det har jag ingen aning om. Jag vet också att det finns elektriska myggdödar-apparater, men vet inte om man kan få tag på sådana i Senegal. Känner ni till något gammalt husmors-knep som åtminstone fungerar hjälpligt - lova att ni hör av er då. Jag lider med Maud, för kliande myggbett över hela kroppen är verkligen inte roligt.

14-01-20:

I dag har jag varit på Ikea i Murcia och inhandlat en garderob + lite småsaker. Garderoben kommer med transportservice i morgon por la mañana, vilket troligen innebär nån gång mellan klockan 10 och 14. Jag är mycket trött nu (det har varit en stressig dag), så jag berättar mera i morgon.

14-01-21:

Jag väntar på att transportfirman ska komma med garderoben. (Klockan är 11 nu.) När den väl kommer får jag mycket att göra. Det är inte bara det att jag ska montera garderoben, sen måste jag både möblera om och organisera om i garderober och skåp här på nedervåningen. Jag måste montera garderobsstommen i vardagsrummet, som är det enda rummet där det överhuvudtaget finns någon golvyta. Sedan får jag be Ulf att hjälpa mig med att bära ner garderoben. (Sätta på dörr, samt montera inredning, gör jag förstås inte förrän garderoben står på plats.) Jag har mycket jobb framför mig, men när det väl är klart så kommer här att bli bättre. Fast riktigt bra blir det förstås inte förrän jag har burit upp mina bokhyllor till vardagsrummet (vilket jag inte kan, inte ställa dem på rätt plats i alla fall, förrän jag har köpt ett nytt vitrinskåp och gett bort det gamla).

I går morse funderade jag på att köpa vitrinskåpsstommen redan i går. Stommen är den billigaste delen, men den mest skrymmande. Jag hade nämligen sparat 49 € i fraktkostnader på det viset. (Det hade bara kostat 20 € mer att även få levererat vitrinskåpsstommen i dag, men kommer att kosta 69 € nu när den ska levereras separat nästa månad.) Vitrinskåpsdörrarna, och de extra glashyllorna, har jag inte råd att köpa förrän jag har fått februari-pensionen. Men de är inte större än att de går in i min bil, så dem hade jag kunnat köra hem själv. Nu tyckte Ulf att jag absolut skulle vänta med att köpa vitrinskåpsstommen, så det fick bli så.

Körningen t o r Murcia gick bra. När jag hade kommit fram till Ikea så gick jag direkt till tag-själv-lagret och lastade garderobsstommen och garderobsdörren på en vagn, betalade i kassan, och lämnade vagnen till transportfirman (och betalade dem). Sedan gick jag in i varuhuset den vanliga vägen, och gick igenom avdelning för avdelning och plockade åt mig de få småsaker jag skulle ha. (Jag köpte ett örngott, tre små mini-vaser, två tallrikar och en liten billig dörrmatta.) Och så tittade jag förstås som hastigast på alla nyheter. Jag hade önskat att jag hade haft lite mera tid på mig bara.

Det blir så stressigt när jag vet att jag måste vara tillbaka igen senast fem timmar efter det att jag åkt hemifrån. Detta för Bonnies skull. Hon ska inte behöva hålla sig längre. (Stella skulle jag ha kunnat lämna upp till sex timmar, för hon går ju på sin låda om hon behöver. Och hundarna hade ju sällskap av Ulf, så helt ensamma var de inte.) Det tar två timmar att köra fram och tillbaka, och två timmar bara att gå från ena änden av Ikea-varuhuset till den andra. Och att ta de stora varorna, betala dem, och lämna dem till transportfirman tar minst 30 minuter. Då återstår bara 30 minuter till att titta mera noga på allt, känna på tygerna, provsitta någon ny fåtölj, handla småsaker etc. Och jag hade egentligen gärna velat äta lax och grönsaker på Ikea-restaurangen också. Men så tänkte jag på Bonnie och skyndade mig hem. Jag kom hem 4 timmar och 55 minuter efter att jag hade åkt hemifrån, och Bonnie låg och sov så läget var inte akut.

Jag har fortfarande inte stoppat ner julsakerna i sina lådor. Det borde jag göra nu - bums med det samma. (Jag är bara så psykiskt trött, så därför är det inte gjort än.) Sen har jag visserligen bestämt mig för att inte sätta tillbaka julkartongerna där de stod. De stod i den ena fasta garderoben i mitt rum. Där ska jag sätta tillbaka garderobsstången och hänga in mina klänningar i stället. Klänningarna hänger nu (tillsammans med blusarna) i den fasta garderoben i gästrummet. Blusarna har jag tänkt hänga i den nya garderoben. Jag planerar att ha alla mina kläder i mitt rum. (Det blir mera praktiskt så - särskilt när vi har gäster.) Och sedan planerar jag att använda den fasta garderoben i gästrummet till förvaring. Där kan alla de saker som nu står framme i gästrummet + julsakerna + lite annat förhoppningsvis få plats. Det kommer att bli jättebra! Men det kommer förstås att ta ett antal dagar innan allt är på plats...

PS:

Klockan har hunnit bli 14:38, och jag väntar fortfarande på garderoben.

Ute skiner solen och jag skulle gärna gå en lång promenad med hundarna, men nu vågar jag nätt och jämt gå ett varv runt kvarteret med dem. Jag frågade en av mina spanska vänner hur länge förmiddagen egentligen varar i Spanien. Hon sa att la mañana slutar när man har ätit, och äter gör man vanligen klockan 14 eller möjligen klockan 15. Alltså borde transportfirman, som både muntligt och skriftligt (via mail) lovat att komma por la mañana, komma senast inom en halvtimme. Men så sa de att de skulle ringa en timme innan de kom. Och ringt har de ju inte gjort...(Jag har i alla fall stoppat ner alla julsakerna i sina påsar och lådor under tiden som jag har väntat.)

Det ordnar sig förresten med de där sakerna som jag önskar mig från Cult Design. Webbfirman MILQ (www.milq.se), som också har butik i Stockholm (och är Cult Designs största återförsäljare), har lovat att skicka sakerna till mig när de kommer in till dem i vecka 10 respektive 17. För detta får jag betala vad varan kostar + den faktiska fraktkostnaden. Jättebra! Då får jag mina påskhönor till påsk, och ljusmanschetterna så snart vårnyheterna kommer ut i affärerna. Det här är förstås petitesser världsligt sett, men det handlar om små vackra saker som jag blir glad av att se (och som jag har råd att köpa). Ulf tycker att påskpynt inte är så viktigt eftersom påsken varar så kort tid, men det är just därför som pyntet är viktigt för mig. Annars hinner jag ju inte märka att det är påsk...

PS2:

Klockan 15:15 ringde det på dörren. Det var transportfirman! Så nu ligger de platta paketen på vardagsrumsmattan och väntar på montering. De två männen verkade vara "utlänningar" och talade väldigt lite spanska. När jag frågade så sa de att de inte hade ringt via telefon innan de kom. Ändå sa kvinnan i Murcia tydligt, att eftersom hon inte kunde säga exakt när budet skulle komma, så hade de som policy att alltid ringa en timme i förväg för att kolla att någon var hemma som kunde ta emot. Tja, när jag beställer nästa hemtransport av dem så ska jag be om en mera exakt tid. Vet de inte just när jag beställer transporten, så får de ringa eller mejla mig så snart de vet. Jag kan ju inte gå och vänta (utan att kunna lämna lägenheten) i sex timmar. Det är inte rimligt. (De börjar jobba 09 på morgonen, men när de slutar vet jag inte.)

När det ringde på dörren var jag just i färd med att skriva om en annan vårnyhet som jag väldigt gärna skulle vilja beställa, och där firman = Indiska (www.indiska.com) faktiskt levererar inom EU. Det är bara ett litet krux. Om inget oförutsett inträffar (t ex en lotterivinst) så kommer jag inte att ha råd. För det som jag föll för är en möbel, en knallturkos byrå som jag såg på omslaget till Drömhem & Trädgård som kom häromdagen.

Den har tre små lådor, två stora, ett skåp och överst ett fack - samt en färg som verkligen piggar upp. Byrån har ännu inte kommit ut i handeln. Jag vet inte var jag skulle ha den. Den passar inte var som helst. Men kanske i hallen eller i duschrummet (eller möjligen i mitt rum)? Nåja, frågan lär väl knappast bli aktuell, eftersom byrån kommer att kosta nästan 3000:-. Men det är onekligen en möbel som jag skulle bli glad av att se... Dessutom är den synnerligen praktisk! Jag förmodar att det är Swedish Ninja = Maria Gustavsson som har designat den, eftersom hon har designat en del annat för Indiska i just den här färgen.

Jaha, ja. Då är det väl dags för mig att packa upp de platta paketen, och ta fram mina insexnycklar...

PS3:

Nej, några insexnycklar behövde jag inte, bara stjärn-skruvmejsel (och på slutet hammare).

Nu är stommen monterad, men står kvar mitt i vardagsrummet. Tidigast i morgon eftermiddag ska Ulf och jag hjälpas åt att bära ner den till mitt rum. Skönt att jag får hjälp, för garderoben väger drygt 50 kilo!

Innan vi flyttar garderoben har jag en hel del annat att flytta på. Först måste jag flytta de tre bokhyllorna som nu står där garderoberna ska stå. (Längst till höger skymtar ni garderoben med spegeldörr som de andra ska stå bredvid.) Bokhyllorna ska bäras upp i vardagsrummet, och innan dess måste jag förstås tömma dem. Och sedan ska böcker mm bäras upp (och på nytt ställas på plats). Det kommer alltså att bli väldigt mycket bärande. (Men det gäller att tänka positivt - det går åt 800 kalorier i timmen när man går i trappor.)

Och sedan ska jag flytta de två garderoberna, som nu står mittemot den med spegeldörr, och ställa dem intill den med spegeldörr. Den nya kommer sedan precis att få plats bredvid de tre befintliga. (Garderoberna hoppas jag kunna skjuta framför mig på golvet, men jag får kanske delvis tömma dem för att orka.)

Efter att jag hade monterat garderobs-stommen, så gick jag en halvlång promenad med hundarna. (De har fått för lite motion både i går och i dag, men nu fick de lite i alla fall.) Klockan var halv sex och det var så oerhört vackert ute. Så där som jag tycker om - med rosa himmel och spegelblankt ljus-turkos-blått hav. Nu sitter jag och latar mig, för jag är ändå inte särskilt effektiv på kvällarna. Jag jobbar bäst mellan klockan 10 och 17 (ungefär). Medan jag väntade på garderoben tidigare i dag, så repeterade jag böjningsformerna av det spanska verbet ir (gå). Jag borde verkligen repetera grammatik oftare! Fast de närmaste dagarna lär det inte bli. Jag kommer att ha annat att göra...

14-01-22:

Bonnie och jag gjorde en deal i morse. Hon lovade, att om hon fick ligga kvar i min säng under täcket, så väntade hon gärna 12 minuter extra på sin morgonpromenad. I gengäld hann jag duscha och tvätta håret innan jag klädde på mig. Det känns mycket rationellare - än att först klä på mig för att gå ut med Bonnie, och sedan klä av mig för att duscha, och sedan klä på mig igen. Bonnie verkade också tycka om arrangemanget, för hon tycker om att ligga och dra sig på mornarna.

I dag är det grått ute. Det kom några regnstänk i natt (inte mätbart), och ska komma några till framåt kvällen. Himlen är (ljus)grå som ni ser.

Det är alltså alldeles utmärkt flytta-omkring-möbler-väder. Så det är väl lika bra att jag inleder arbetet...

PS:

Efter mycket möda och stort besvär så står garderoberna nu på plats i mitt sovrum, och den 80 cm breda Billyhyllan står på plats i vardagsrummet (medan de två 40 cm breda bara är provisoriskt placerade än så länge). Ännu återstår mycket. Både den nya garderoben och Billy-hyllorna är tomma. Under arbetets gång såg det ut så här:

Staplarna med saker (mest böcker) på vardagsrums-borden ligger fortfarande kvar. Dem får jag börja ställa/lägga på plats i morgon. Alla sladdarna på fotot nedan är jag väldigt trött på. Bara en av dem använder vi - elsladden. Resten är antenn- och högtalarsladdar som engelsmännen lämnade efter sig. Tyvärr är de fastlimmade på väggarna, annars hade jag tagit bort dem för länge sedan.

Ulf hjälpte mig med att bära upp den breda Billyhyllan och en av de smala, samt att bära ner garderoben. Jag är glad och tacksam för hjälpen! Garderoben hade jag aldrig klarat själv, den väger (enl Ikea) 53 kilo, och skulle både ner för trappan och lirkas genom två dörrhål på vägen... Däremot lyckades jag flytta de andra två garderoberna från ena väggen till den andra utan hjälp. Jag tog spjärn mot väggarna med fötterna, och sköt garderoben framför mig bit för bit. (Jag använder axlarna och benmusklerna.) Det tog lite tid, särskilt där det var som trängst, men det gick. Jag är ganska stark som tur är. (Det har jag efter far min.)

Väggen där garderoberna stod innan är tom. Där ska mitt skrivbord stå sen. Förhoppningsvis redan i morgon. Det kommer att bli jättebra.

Men för Ulfs skull måste jag prioritera att fylla bokhyllorna, och sätta tillbaka dörrarna på dem igen, så att vardagsrummet snarast blir beboeligt. Ni ser, jag kommer att ha fullt upp även i morgon (och troligen även på fredag).

PS2:

James Kennedy, kemilärare från Australien, har roat sig med att räkna ut hur det skulle se ut om naturlig mat hade kemiska innehållsförteckningar. Så här:

Kennedys poäng är att kemikalier finns överallt, hela naturen byggs upp av kemiska ämnen. Livet i våra kroppar styrs av kemiska processer! Det är alltså inte kemikalier som sådana vi ska vara rädda för. Det vi ska se upp med är de kemikalier som industrin kombinerar på ett icke naturligt sätt - i all synnerhet om det gäller livsmedel. Ju naturligare mat vi äter, desto bättre mår vi - för det är naturlig mat som våra kroppar är anpassade för.

14-01-23:

Solen skiner och jag är inte helt leabröden som man säger på skånska. Jag har faktiskt inte alls ont någonstans trots gårdagens slit. Alltså kommer jag alldeles strax att kasta mig över dagens arbete. Först ska jag sätt i hyllplanen och skruva fast dörrarna på Billy-hyllorna, sedan ska jag börja fylla dem. Mitt skrivbord satte jag på plats redan före frukost. Det blev precis lika bra som jag trodde att det skulle bli. Jag har nu hela 72 cm mellan skrivbord och säng, och alltså gott om plats för min skrivbordsstol. Ni får se foton så småningom. Ännu står väckarklockan och sänglampan kvar på skrivbordet, men dessa ska förstås flyttas till mitt nya sängbord (= lilla datorbordet) sen. Men först ska jag ordna klart i vardagsrummet!

PS:

I dag fick jag ett stort brev med posten. Det innehöll pelargon-kuddfodralen som Jenni hade skickat till mig. Jag strök dem och satte på dem med en gång. Det blev bättre än de tidigare fodralen. (Fast i framtiden, när jag har målat mina balkongstolar rosa, då tror jag att just kuddarna med pelargoner på skulle passa allra bäst där.)

Paketet från Bemz kom också i dag. Det innehöll dels ett fodral till min fotpall, och dels två meter tyg (som jag ska sy två stolsdynor och ett hund-soff-skydd av). Fodralet passade på min fotpall, trots att den är aningen större än den Ikea-pall som det egentligen är avsett för. Det sitter lite trångt, men pallen ser mycket snyggare ut nu (än när man såg den vita glansiga läderimitationen som pallen är klädd med). Pallen har aldrig varit snygg - men skön (och praktisk, för det är ett förvaringsfack inuti). Nu passar fotpallen förstås ännu bättre till fåtöljen. Det är väl bra att man kan köpa klädslar så här, så man kan få udda möbler att passa ihop!

Jag har förstås jättestökigt överallt än så länge. (Det tar säkert minst en vecka innan här börjar bli något så när ordning.) Ni ser i alla fall, att det är betydligt luftigare i mitt rum nu. (Jag ska ta bättre foton när jag har fått allt iordning.)

I vardagsrummet har det mesta som stod framme kommit på plats. Skåpet längst in i hörnan är nu fullt med böcker på de synliga hyllorna och mitt förråd av kuddfodral, dukar och plädar i skåpet under. Nu ligger allt sorterat efter sort, färg och storlek. (Men rosen-kuddfodralet låg inte där, så det får jag leta vidare efter.)

De andra bokhyllorna är nästan fulla, men har var sitt tomt hyllplan. De hyllplanen ska jag fylla i morgon. Nu ska jag gå den tidiga kvällspromenaden med mina små vänner, och sedan ska jag lata mig resten av kvällen. Bl a ska jag bläddra i tidningen Härliga Hund som kom i dag. I just det här numret står det flera sidor om chihuahuor!

Förresten fick jag ett brev till i dag, från läkarstationen. Jag blev erbjuden gratis influensa-vaccination. (Det får alla som är folkbokförda här och har fyllt 60 år...) Men jag tror att jag avstår. Jag är tillräckligt frisk för att klara en influensa, och mitt immunförsvar behöver uppenbarligen träna sig. Jag är fortfarande inte helt av med den där förkylningen som jag fick i början av november.

PS2:

Här latar jag mig:

14-01-24:

Vi har alldeles underbart väder här i dag, solsken och +20º! Jag har inte ens tittat åt bokhyllorna än (och klockan är drygt 15 nu), däremot har jag gått en extra lång promenad med Bonnie och Stella. På promenaden hade jag sandaler och T-shirt, men dumt nog jeans (när jag borde ha haft shorts). Men enligt väderlekstjänsten skulle det inte bli så här varmt i dag, så jag var inte beredd. I morgon säger väderlekstjänsten att det ska bli hela 21º. Inte så dumt för att vara i januari!

I förmiddags var jag och handlade. Först åkte jag till Madagascar och köpte hundmat, därefter till Aki där jag köpte nya knoppar till mina garderober samt en "plast-kista" att ha på gästrumsbalkongen (där jag ska förvara gäst-strandsaker bl a). Sedan åkte jag inom Carrefour (alla affärerna ligger efter varandra längs väg N-332), för att köpa lite småsaker. På Carrefour hittade jag färska jordgubbar (från Andalusien) som luktade förföriskt gott. Jag köpte förstås en förpackning med mig hem, och vi har redan provsmakat Ulf och jag.

Jag vägde mig i morse. Vågen visade 50,7 kg och 25,7% fett. Då har jag alltså minskat båda variablerna en smula - enbart genom att utesluta onyttigheter i kosten. Det är ju bra! Nu ska jag dricka te, och sedan kommer jag förhoppningsvis att göra någon nytta.

14-01-25:

I dag har vi "svensk högsommarvärme" här! Det är 21º nu (12:20) och ska bli ännu varmare i eftermiddag (23º enl prognosen). Jag har förstås större lust att gå en lång härlig promenad, än att börja röja i röran i gästrummet. (Jag blev i alla fall klar med bokhyllorna i vardagsrummet i går.) Jag har satt igång en tvättmaskin (det är ju utmärkt torkväder) och så har jag pysslat om mina krukväxter på balkongen. Så vitt jag kan se är det egentligen bara fem som fortfarande har ohyra. De ska få en omgång provado-pinnar till (det är dags nu).

PS:

Varmt och skönt har vi - men solen gick plötsligt i moln vid 13-tiden, och då blir det inte riktigt samma sommarkänsla. Enligt prognosen ser det dock ut att bli både soligt och ovanligt varmt i morgon. (Bilden längst ner. Linjen visar temperaturen.) Jag håller fortfarande på att tvätta och Ulf är ute på promenad. När jag har hängt upp all tvätt så ska även hundarna och jag ut och gå.

Jag har glömt att berätta att Maud nu har en egen mejladress: maud.fatou@hotmail.fr. Hon kan läsa sina mejl, men har ännu inte lärt sig att svara. (Jag pratade i telefon med henne en dryg halvtimme i går. Allt är väl sånär som på mygginvasionen.)

PS2:

Foto av eftermiddags-vädret i verkligheten:

Himlen var blå åt norr, men molnig åt söder (och dolde således solen).

Vov-vov på er! I dag hade jag inte lust alls att gå ut på någon luktrunda, men matte tvingade mig. Jag tycker inte att man ska tvinga hundar när dom inte vill. Ibland vill jag bara ligga på soffan. I dag ville jag det. Men jag blev tvungen att gå ut i alla fall - bara för att matte är starkast.

Jag hittade några synnerligen intressanta lukter att lukta på, det gjorde jag. Men jag har inte lust att motionera i onödan. Vi gick ju vov-långt i går. Det räcker för flera dar.

När vi hade gått ganska långt så lyckades jag i alla fall övertala matte om att vi skulle sitta en stund på muren.

Jag tycker vov-mycket om att sitta på muren. Fast vi satt bara en liten stund, för sen ville matte gå igen.

Ja, och sen gick vi en vov-lång bit till, och sen så gick vi hem.

Vet ni förresten att matte tycker vov-mycket om att stöka till här hemma. Ja, nu håller hon på att flytta på alla våra saker - igen. Jag låter henne hållas när hon flyttar på sina egna saker. Men när hon flyttar på mina - så tycker jag inte alls om det. Jag vill att allt ska vara precis som det brukar. Husse håller med mig. Han tycker också bäst om när allt är likadant som det alltid har varit. Men det gör inte matte. Hon har alltid en massa idéer.

Som nu. Nu har hon flyttat våra hundsängar, från den ena sidan av sin säng - till den andra sidan av sin säng. Ja, bara för att garderobs-dörrarna inte går att öppna annars. Men det tycker inte jag om. Jag är ju liksom mer van att sova på den ena sidan sängen. Och nu känns det ganska ovant att sova på den andra. Jag hade vov-svårt att somna i natt bara för att jag var tvungen att sova på fel sida om sängen. Det tog minst 3-4 minuter innan jag somnade. Ja, nu vet ni hur jag har det, så ni kan tycka vov-synd om mig. Vov-vov!

Jag passade på att fotografera några hus när vi var ute. Först ser ni att bygget D'Gala i andra linjen (med flera trevliga lägenheter till hyfsade priser) nu börjar se ganska färdigt ut på utsidan, och sedan ser ni det smala vita huset i första linjen. Det senare ser fint ut, men det är inte inplanerat någon hiss där.

Både Ulf och jag har lagt märke till att det har kommit upp en till-salu-skylt på en lägenhet i första linjen. Lägenheten är för liten för oss, annars ser den verkligen fin ut, och priset är synnerligen lågt för att vara i första linjen. För 190'000 € får man hela 70 m², men bara ett sovrum. Utsikten är förstås toppen. Huset ligger mellan Caprichos (hemtextilier) och Pinoccio (glassbar).

Nu, när klockan börjar närma sig 17, så tittar solen fram emellanåt.

14-01-26:

I dag har vi inte ett endaste moln på himlen, och enligt prognosen ska det bli hela 25º varmt! Underbart - jag njuter! (Och Ulf retar mig för att jag är så lyrisk över vädret...)

PS:

Det blev 25º varmt - och det har varit alldeles underbart! I förmiddags tvättade jag hundarnas fårskinn, som behöver mycket sol och värme för att torka. När jag hade hängt dem på tork så tog jag två foton från balkongen med teleobjektiv. Den är bra den nya Canon-kameran som jag har tillsammans med Ulf.

Sedan gick jag en härlig en-timmes-promenad med Bonnie och Stella. (Då hade jag med min gamla lilla kamera, som lätt får plats i bakfickan.) Det var mycket folk på strandpromenaden, och ännu fler på caféerna och restaurangerna.

Och några gick, sprang eller lekte på stranden. (Några enstaka solade och badade också, fast det bara är 17º i havet.)

När jag hade kommit hem med hundarna så vilade jag en halvtimme och sedan gick jag ut med Ulf. (Han föredrar när hundarna inte är med.) Vi gick San Bartolomé söderut, över Rio Seco, och längs Playa Muchavista till Les Llances där vi vände. (Ulf hade sin lilla kamera med, så även jag fastnade på ett par foton.)

Sedan gick vi tillbaka längs San Bartolomé (som heter Avenida Jaime 1 el Conquistador på södra sidan om Rio Seco). Fotona nedan är tagna vid husen söder om Rio Seco.

Medan fotona här nedan är från San Bartolomé.

Jag tycker att huset (både ovan och nedan) är så lustigt konstruerat. Det är "hål" på vissa våningsplan. Spanjorerna bygger inte som vi. De har bärande pelare, medan vi oftast har bärande väggar och bjälklag. Här kan man se 16-våningshus där bottenvåningen saknas, och man bara ser de bärande pelarna. Ibland känns det ofattbart att de få pelarna kan bära ett så stort hus. Men jag antar att de vet vad de gör, de spanska konstruktörerna.

Här har vi hunnit fram till där San Bartolomé och San Pedro delar sig.

Efter nästan två timmars promenad kom vi hem igen, och då var jag trött i högerbenet (det som jag kanske har en muskelinflammation i). En timme senare började himlen bli molnig, så på tidiga kvällspromenaden med mina små behövde jag inte längre använda solglasögonen.

Jag är så glad för den här varma sköna dagen. I morgon ska det bli svalare (ca 19º), och på tisdag spår man att det bara ska bli 13º. Än dröjer det länge till sommaren, fast det inte precis kändes så i dag.

PS2:

Tänk, när jag gick sena kvällspromenaden med Bonnie (kl 22) var det fortfarande 19,5º varmt ute. Det kändes nästan som en sommarkväll...

14-01-27:

Jag kan verkligen inte klaga på vädret i dag heller. Vi har solsken och 21º, men aningen blåsigt. I dag tog jag en väst utanpå min kortärmade tröja. Men i dag har jag inte promenerat lika långt. Jag har faktiskt gjort lite nytta, vilket jag inte gjorde på hela dagen i går.

Jag har tömt den fasta garderoben i mitt rum (där jag hade jul- och påsksaker samt en del tyger). Allt detta ligger nu på sängen i gästrummet. Sedan har jag hängt in alla blusar och klänningar i den fasta garderoben + i den nya. Jag har plats över, så nu kan jag hänga in mina långbyxor på galgar. (Hittills har de legat hopvikta på en hylla.) Nu grubblar jag bara på om byxorna ska hänga vikta över en galge, eller i sin fulla längd. I det förstnämnda fallet bör jag hänga dem i den fasta garderoben (och i gengäld flytta över även de kortare klänningarna till den nya), i annat fall måste det bli i den nya. Jag tror jag tar en kopp te medan jag funderar. Hur som helst så kommer det att kännas väldigt skönt sedan när jag har alla mina kläder i mitt sovrum.

Kuddfodralen som jag hade beställt från Gårdsromantik kom i dag. Det blev mycket snyggare när de nya fodralen kom på plats. (Nu väntar jag inga fler paket. Nästa inköp till hemmet blir vitrinskåpet på Ikea, vilket blir tidigast den 19/2.)

PS:

Nu hänger långbyxorna i den nya garderoben, och jag har skruvat fast dörren på den. Jag har också bytt knoppar på de tre garderoberna utan spegeldörrar. Jag köpte några enkla träknoppar på Aki häromdagen. De hade inte några handtag eller knoppar i sådan modell/stil som jag letade efter. De hade knoppar som föreställde rosa elefanter och blåa segelbåtar, knoppar i guldfärg med stor strass-sten i mitten och stora fyrkantiga knoppar i tennfärg. Men inga "mellansnygga" som jag vill ha. Då tog jag de billigaste, så kan jag byta igen när jag så småningom hittar vad jag vill ha.

På garderoben med spegelglas måste man ha ett handtag som skruvas fast bakifrån. Det är förstås synnerligen olämpligt att försöka borra hål i spegelglaset på egen hand.

Från början valde jag då att sätta likadana handtag på samtliga dörrar. Det funkade utmärkt så länge dörrarna var hängda åt samma håll. Men när jag ställde två garderober så att dörrarna öppnades mot varandra så fick jag flytta handtaget på den ena dörren för att kunna öppna. Annars kolliderade handtagen så att jag inte kunde få grepp om dem. Det blev förstås inte så snyggt att ha handtagen på olika höjd. På fotot nedan ser ni också hur mycket ljusare den nya dörren är än så länge. Trä ändrar som bekant färg när det utsätts för ljus. Jag tycker om båda nyanserna av björk, men det är förstås snyggast om möbler som står bredvid varandra har ungefär samma nyans.

Så här blev det med de nya knopparna. De fungerar alldeles utmärkt, även om jag hade tänkt mig något "roligare". Jag har t ex sett porslinsknoppar med målade småfåglar på. (Det känns faktiskt lite 70-tal med runda träknoppar...)

Nu börjar det se bra ut i halva mitt rum = längs garderobsväggen. (Fast kring skrivbordet är det lite stökigt än. Och sen ska jag sätta upp tavlor.) I gästrummet ser det tyvärr väldigt stökigt ut. Sängen är full med saker, och på golvet står travar med plastbackar. Men - garderoben därinne är till hälften tom, så det finns plats för det som står framme. (Förhoppningsvis allt.) Det blir dock ett stort arbete att organisera om alla saker. Jag får väl börja så smått i morgon. Sådant här arbete är inte så roligt så länge det varar - men sen efteråt, då är det så skönt att det är gjort... Nu blir det lite bättre dag för dag här, även om det går långsamt framåt.

Förresten pratade jag med mamma i telefon i dag. I Munka Ljungby hade de snöstorm, och det lät inte precis som om mamma uppskattade det...

14-01-28:

Solen skiner från en klarblå himmel, men i dag blåser det kyliga vindar och på morgonpromenaden var det bara 13º ute. Jag planerar att fortsätta mitt stora (tråkiga) om-organisationsarbete...

PS:

Jodå, jag har jobbat på hela dagen - och ändå har jag till synes inte hunnit med något. Först monterade jag "plast-kistan" och ställde den på gästrums-balkongen. Sedan la jag i de "gäst-saker" som ska ligga där.

Och sedan fyllde jag kistan upp till locket med saker som jag ska ge bort (och som alltså bara ska ligga där tillfälligt). Den rymmer mycket kistan. Färgen är lite tråkig, men måtten och konstruktionen är jättebra, och kistan verkar vara helt vattentät. (De flesta kistor är djupare, men kortare - och jag behöver en som är lång nog att rymma parasollet.)

Därefter samlade jag ihop samtliga mina väskor (utom de stora resväskorna) och la dem i soffan. Det blev ganska många som ni ser. Här är de sorterade efter sort; ryggsäckar, handbagage-väskor och packpåsar, små + mellan + stora hand- och axelremsväskor, väskor att handla mat i, en badväska, en cykelkorg, hundtransportväskor etc. Sedan började jag gallra. Jag gallrade ut ganska många hand- och axelremsväskor. (En del snygga, men som jag sällan använder. De ligger nu i kistan.) Väskorna som jag behöll ligger nu prydligt sorterade efter typ och storlek, de flesta i de rosa lådorna i hallen.

Jag är väldigt trött nu, fast klockan bara är 18, så jag ska inte göra mer i dag. Alltså blir jag tvungen att jobba med det här hela dagen i morgon också - och förmodligen även på torsdag... Jag hoppas att ni har haft en roligare dag än jag!

14-01-29:

Klockan är 15 och jag har ännu inte gjort ett dugg åt röran i gästrummet. Jag var på posten ("bara" 9 före i kön) och postade ett brev i C4-format. I portotabellen står bara hur mycket man ska frankera brev av standardformat (men det står ingenstans hur stort ett sådant brev får vara). När jag nu lämnade in det här brevet, som jag misstänkte var för stort, så passade jag på att fråga om maxmåtten för ett standardbrev. Ett sådant får vara max 9 x 13 cm, vilket innebär att många födelsedags- och/eller julkort är aningen för stora och kräver mer porto. Ryktesvägen har jag hört att färgade kuvert också ska frankeras mer, men jag glömde att fråga om det verkligen är sant.

På hemvägen passerade jag marknaden. Där köpte jag hundbajspåsar, knappt ½ kilo bigarråer (jättegoda) samt en primula som färgmässigt matchar mina ranunkler. Jag har satt blommorna på balkongen, mitt emot balkongdörren, så att jag ser dem när jag sitter och äter. Jag blir glad av blommor!

Vädret är lite mittemellan i dag. Det är 17º, och skönt när solen tittar fram, men lite kyligt när den går i moln.

På mitt-på-dagen-promenaden passerade vi lägenheten i första linjen som jag visade bilder på den 25:e. Jag skulle gärna vilja bo så. Ingången till huset är från San Pedro-gatan, och det ser ut som om sovrummet ligger åt det hållet och har en egen balkong. Synd att lägenheten bara har ett sovrum. Om den hade två så vore den perfekt för många av oss. Tja, och så är det ju den lilla detaljen att de flesta av oss saknar pengar för att köpa den (fast den är förhållandevis "billig")...

När jag flyttade ner till El Campello första gången (2006) så fanns det inga lägenheter till dagens priser. I första linjen kostade även små lägenheter allra minst 500'000 €. Den allra billigaste var en liten nybyggd estudio (alltså bara ett enda rum) som kostade 93'000 €. Jag var och tittade på den, fast den var i minsta laget (26 m² har jag för mig) - men inte ens den hade jag råd till. Och ville man hyra en lägenhet så kostade de billigaste 450 € per månad (och låg i ytterområden långt från närmaste affär), medan "normallägenheten" kostade ungefär 550 € i månadshyra.

Nu såg jag, att just den lilla lägenheten jag tittade på (som inte har blivit såld) nu går att hyra för bara 250 € per månad. Den är visserligen liten, men har det nödvändigaste (och är möblerad). Som semesterlägenhet för max två personer skulle den vara helt OK. (Den ligger uppe i byn och saknar balkong, men är fräsch. Jag har foton på den någonstans, men inte på min dator utan på en extern hårddisk - så jag hittar dem inte nu i en hast.)

Bonnie var extra kelig i går kväll. Stella är ju en riktig "mattegris" så hon följer efter mig vart jag än går, och hon vill alltid sitta i knäet. Ibland är jag rädd att Bonnie känner sig bortglömd, så jag brukar försöka ge henne en egen kelstund varje dag (när jag inte klappar Stella samtidigt). I går satt jag bredvid Bonnie och klappade henne på huvudet och ryggen. När jag slutade så puttade hon in sitt lilla huvud i min hand för att påpeka att jag skulle klappa mera. Och när jag efter en stund gjorde ansats för att resa mig, så la hon sin lilla tass på mitt ben för att markera att jag skulle sitta kvar. Så just i går fick hon en extra lång kelstund. Det var ingen större uppoffring - för jag är väldigt förtjust i mina små fyrbenta vänner. Det är mysigt att ha dem nära.

14-01-30:

Ett STORT GRATTIS på 50-årsdagen

min käre lillebror Uno!

PS:

Vov-vov på er! Jag kan göra det vov-mysigt för mig jag. I morse, när matte hade väckt mig - då gick jag direkt upp och la mig i soffan. Ovanpå kuddarna la jag mig. I solen la jag mig. Då blev det vov-mjukt och vov-varmt och vov-mysigt! Fast tyvärr kom matte och störde mig, bara för att hon ville fotografera.

Och sen, då störde matte mig ännu mer. Ja, för hon sa att jag måste följa med ut på morgon-luktrundan. Voff alltså. Att man aldrig kan få ta det lugnt på mornarna... Dumma matte! Ja, vov-vov-vov på er igen.

På fotot nedan kan ni se att jag har bättre ordning i mina hyllor innanför soffan nu, sedan jag fick upp de andra bokhyllorna i vardagsrummet. (Innan hade jag många fler böcker staplade ovanpå dem som står upp.) Jag strävar efter att ha ordning och reda överallt, för jag trivs bäst då.

Förresten så trivs jag bäst när allt är skinande rent också - överallt. Tyvärr orkar jag nästan aldrig hålla allt så rent (och dessutom är mina "hemmafru-anlag" inte särskilt välutvecklade)...

I går gjorde jag inte mycket åt oordningen i gästrummet (jag bara tömde de sista hyllorna i den fasta garderoben, sånär som på hyllorna med lakan och handdukar) så jag får ta nya friska tag i dag. Någon gång i framtiden kommer här säkert att bli nästan perfekt... (Sen - när allt står på sina rätta platser, och jag har målat om alla fönster, och "silikonat om" duschkabinen och...)

PS2:

En del har jag hunnit i dag. Först tömde jag den fasta garderoben i gästrummet helt, och la alla sakerna på min säng (vilket förstås är en högst tillfällig lösning). Men jag fick ju översikt i alla fall (hundsaker, lakan, handdukar, stolsdynor och tyger)...

Sen kom jag på att jag faktiskt kunde sätta upp gardinstången, som jag köpte på Ikea häromveckan, i mitt rum. När den var på plats satte jag förstås upp en gardin också. Jag valde en vårgardin med körsbärsblom på. (Ordet sakura som står skrivet på gardinen betyder förresten körsbärsträd på japanska.)

Därefter var jag tvungen att börja organisera. Jag la alla dra-på-lakanen + alla påslakanen på hyllan i den lilla fasta garderoben i mitt rum. Sen ville jag förstås ha plats med alla örngotten där också. Men var skulle jag lägga dem?

Jag löste problemet genom att köra till Aki och köpa några korgar som jag sedan skruvade fast på insidan av garderobsdörren. Tyvärr fick inte riktigt alla örngotten plats eftersom jag har så många (jag använder själv örngott i babystorlek, men behåller förstås örngotten som hör till påslakanen ändå.) Men det får plats en korg till på dörren, så jag ska köpa ytterligare en vid senare tillfälle.

Det här känns som en alldeles lagom dos arbete för i dag, men fortfarande ligger en del tyger, samt hundsakerna, kvar på min säng - och dessa måste förstås flyttas innan natten...

14-01-31:

För att ni ska förstå, att det inte "bara" är för mig att stapla in alla saker i den fasta garderoben i gästrummet, så ska ni få se hur det ser ut i gästrummet just nu.

Som ni ser så kan jag inte ta mig fram där, inte utan att först flytta ut en hel del av sakerna och lägga dem någon annanstans. (Jag kan inte ens komma åt att dra upp persiennen så att jag får dagsljus.) Frågan är VAR jag ska lägga allt under tiden jag ordnar och sorterar. Nu när Ulf är här kan jag inte ställa något på ovanvåningen - återstår i stort sett bara min säng (som rymmer en begränsad mängd).

Jag vill inte bara vräka in allt i garderoben (för att få undan allt snabbt). Jag vill sortera, ordna och stapla in allting prydligt. Nu vet jag knappt i vilken hörna jag ska börja. Faktum är att jag blir trött bara jag ser röran. Men jag vet att jag måste ta itu med den, och ju förr desto bättre. Jag hoppas hinna en bit på vägen i dag.

Ute skiner solen och det är drygt 16º.

PS:

Jodå, det tar sig. Jag har varit flitig i dag. Jag började med att ta bort den lilla hyllan nära golvet i garderoben. Den har alltid bara varit i vägen. Det blev mycket bättre efteråt, för nu kan jag stapla lådor på golvet.

Jag stoppar så mycket jag kan i plastbackar, för då kan jag stapla bättre. Jag gick ner i den närmaste kina-butiken och köpte ytterligare några i samma storlek som jag hade. Så nu har jag kunnat stapla från golv till tak. Tack vare att lådorna är transparenta så ser jag vad jag har. Till höger kan t o m ni se att det är julsaker. Gästsängen, där julsakerna stod innan, är nästan tom nu. Kvar står bara två små plastgranar som jag inte vet var jag ska få plats med. (Jag vill inte böja dem.) Kanske de måste stå i källaren?

Fotot nedan tog jag innan jag hade plockat undan julsakerna. Lite tommare är rummet nu. Men det står fortfarande en del saker här och var. Men visst har det hänt en del sedan i förmiddags!

Fast det ser ut som om jag har en del att göra även i morgon. Som tur är har jag fortfarande lite tomt utrymme längst till vänster i garderoben.

I morgon, tidig eftermiddag, ska jag köra bort med lite utgallrade saker till Alicia. Sen tar hon själv om hon behöver något, och resten ger hon åt behövande. Det är ett praktiskt arrangemang för mig, och det känns bra om mina utgallrade saker kommer till nytta. (Jag har oerhört svårt för att slänga användbara saker.)

14-02-01:

Så är vi inne i februari månad. På den tiden när jag bodde i Sverige året runt, så tyckte jag att februari var en av årets tråkigaste månader. (Det hade varit vinter alltför länge, men det var ännu så långt kvar till våren.) Här är det betydligt drägligare. I dag har vi visserligen ganska molnigt, men redan nu på förmiddagen är det 16º - och det ska klarna upp. Det enda felet med Spanien är egentligen bara det att spanjorerna inte talar svenska, vilket onekligen skulle ha underlättat!

14-02-02:

När jag skriver detta har jag ännu inte ätit frukost (men jag har förstås varit ute på morgonpromenad med de små). Jag har ännu en orörd dag framför mig. Solen skiner men det är aningen kyligt ute (det var 12º i morse). Nu är frågan, ska jag vara lika lat som jag var i går (vilket jag behöver eftersom jag har känt av en del utbrändhetssymtom på sistone) eller ska jag vara riktigt flitig (som jag borde)?

PS:

Jag har varit ganska flitig (även om jag inte har gjort ett dugg i gästrummet). Först satte jag igång en tvättmaskin, sedan satte jag provado- respektive gödnings-pinnar i alla mina krukväxter, och sedan hängde jag upp tvätten på balkongen. Jag hade fortfarande en del energi kvar. Om jag bara får göra allting i min egen takt, utan att bli avbruten av en massa annat, då kan jag jobba bra. Men jag blir oerhört stressad om jag inte kan fullfölja det jag har påbörjat, utan måste avbryta för att göra något annat som jag inte heller kan fullfölja eftersom jag plötsligt måste göra en tredje sak. Händer det senare så "klappar jag ihop" och kan inte göra någonting, i alla fall inte bra. Om man en gång har varit utbränd, så blir man aldrig mer "normal", utan är för alltid hyperkänslig (för stress, krav, och yttre stimuli som t ex ljud).

I dag hände det sig att grannarna ringde på dörren, de som har vattenskadan och bor under oss. De berättade att de nu hade talat med sitt försäkringsbolag (som inte vill ta sig an skadan) och även med comunidadens försäkringsbolag (som absolut inte, med hänvisning till någon lag, vill ta sig an skadan). Både de och jag suckar förstås högt. På måndag måste jag kontakta mitt försäkringsbolag en gång till och kräva att de tar sig an skadan. Om även de vägrar så får Ulf och jag betala reparationen själva. Det senare skulle kännas väldigt orättvist, eftersom det inte är vi som har orsakat skadan. Den fanns här förmodligen när vi köpte lägenheten. Suck. Men det är klart att något måste göras! Grannen kan ju inte ha det så att det rinner in vatten i deras sovrum var gång det regnar. Och är det avloppsröret från vår balkong som är trasigt (vilket vi tror, men inte vet än) så är det ju "vårt fel"...

Hur som helst så blev jag väldigt trött av denna börda. Bördan av att ta itu med allting, och bördan av att kanske behöva betala dessutom. Så nu orkar jag inte göra så värst mycket mer i dag. Men eftersom solen skiner så gick jag en lång skön promenad med mina små. Solsken, och att vara ute i naturen, dämpar min stress...

Vov på er! I dag har vi haft vov-roligt Stella och jag. Ja, för matte tog med oss till mitt roliga spring-ställe! Vov alltså, så härligt det känns att vara lös! Vi sprang, och vi gick, och vi nosade.

Jag har glömt att berätta att mandelträden blommar för fullt nu. Jag fotograferade ett som tyvärr stod på andra sidan järnvägen så jag kunde inte komma nära. Annars är blommorna så vackra på nära håll.

Ja, matte hon sprang en bit hon också. Och då sprang vi ikapp alla tre. Och tänk! Vi var precis lika snabba alla tre. Men sen, då kom vi fram till den vov-stora öppna platsen där man kan springa allra bäst. Men då sprang inte matte. Nä, för då var hon trött. Bara för att hon har så dålig kondition alltså. Men Stella och jag, vi var inte trötta.

Så vi började leka jaga-leken. Vov så kul det var. Vi sprang, och sprang, och sprang!

Och sen så gick vi och nosade en stund.

Och sen så kissade vi. Ser ni så stark jag är? Jag kan stå på händerna - och kissa samtidigt! Vov alltså! Jag slår vad om att ni inte kan det! Men jag kan, jag! Jag kan nästan allting - bara för att jag är så duktig.

När vi hade kissat, och nosat, och gått, och sprungit lite mer - då kopplade matte oss. Och sen gick vi bort mot mitt roliga klätterställe.

Stella och jag nosade, och matte fotograferade blommorna.

Och sen så gick vi på gången högt över havet.

Och sen så gick vi förbi hamnen, och sen så gick vi hem.

Och när vi kom hem så åt vi, och sen så la vi oss för att sova - Stella och jag. Ja, för vi var faktiskt vov-trötta i tassarna. Ja, extra mycket vov-vov då!

Ulf läste tidningen Mitt i (Stockholm) och hittade en artikel med rubriken Allt fler vill köpa sig en plats i solen. (http://www.mitti.se/?p=66693) Slutet på artikeln kan ni läsa här:

Över 40 000 sökte på ordet Spanien på Hemnets hemsida i fjol. (Italien kommer på andra plats med drygt 7 000 sökningar.)

Jag har jobbat här i tio år och det har aldrig varit så mycket svenska spekulanter som nu, säger Daniel Nilsson, regionchef för Fastighetsbyrån i Spanien. Han ser flera förklaringar. Priserna i Sverige har gått upp samtidigt som svenska kronan är stark. En annan faktor är att priserna har sjunkit kraftigt här i Spanien.
Men det finns tecken på en förändring. Under tredje kvartalet i fjol gick priserna upp med 0,7 procent enligt statistik från spanska motsvarigheten till SCB. Även om det är lite så är det första kvartalet på många år som vi ser en ökning. Men det är för tidigt att säga om det är början på en vändning, säger Daniel Nilsson. Prisuppgången är särskilt tydlig på kustområdet Costa Blanca, enligt Kent Lund, ägare till Mäklarringen i Spanien. Men generellt ligger priserna extremt lågt jämfört med innan finanskrisen. Det finns områden där priserna har gått ner med 45 procent.

Ja, det är alltså nu vi bör köpa oss var sin lägenhet här på Costa Blanca. Eller varför inte ett par, tre stycken? Fast - tyvärr så saknar de flesta av oss pengar till så stora köp. Även om lägenheterna anses vara billiga nu, så kostar de trots allt minst en miljon (vanligen flera miljoner) kronor... Och det är förstås inte så vanligt att folk har så mycket, vare sig på ett bankkonto eller liggande i madrassen. Men drömma kan vi - både ni och jag (och alla de som tittar på Hemnet).

(Ulf tycker att det verkar konstigt att jag skrev vi i stycket ovan, och inte ni - med tanke på att jag redan har en (halv) lägenhet här. Men ni vet ju att jag är en drömmare! Jag drömmer om en ännu mer perfekt lägenhet. Helst en i första linjen med obruten havsutsikt som dessutom har stor trädgård (och ingen trappa inomhus, samt plats för matbord i köket). Nej, någon sådan lägenhet finns knappast - men drömma kan jag lika fullt...)

14-02-03:

Pust! Jag är fullständigt slut mentalt. Jag har just pratat med mitt försäkringsbolag. Det är svårt ska jag säga, att på knacklig spanska övertala försäkringsbolaget om att det är deras ansvar att ta sig an den här vattenskadan. Jag saknar så många ord, men lyckades ändå få dem att förstå. De öppnade ett nytt ärende och det kommer en tekniker hit i morgon klockan 15. Teknikern vill då även titta på skadan hos grannen. Jag ringde grannen (som bor i Murcia) och de ska försöka ordna så att någon av dem kan komma och låsa upp, trots att detta sker under deras normala arbetstid. (Det ligger ju verkligen i deras intresse att det hela ordnas.) Jag hoppas så att mitt försäkringsbolag tar sig an skadan nu! Det är jobbigt att ha det så här! Sen ser jag förstås inte fram emot att få balkonggolvet upprivet (med allt vad det för med sig), men det är en annan sak.

PS:

I dag gör jag inte så mycket nytta. Jag har gått och småplockat lite i gästrummet (som ser betydligt bättre ut än häromdagen), och så har jag ställt tillbaka krukväxterna i mitt rum. (De har stått på matbordet i vardagsrummet och varit i vägen för Ulf.) Jag har saknat dem, men så länge jag flyttade möbler kunde jag inte ha dem här. Nu är jag glad åt grönskan! (När jag vill ut på balkongen så rullar jag dem lätt åt sidan.)

Jag ska plocka undan lite till i gästrummet (kanske hälften av vad som återstår), sen tror jag att jag ska sätta mig och läsa. I går satt jag en stund i fåtöljen och läste i min spanska heminrednings-tidning. Mina hundar gör verkligen skäl för namnet knähundar "laptopdogs"... Visserligen får jag alltid hålla boken eller tidningen lyft (utan att kunna stödja händerna mot låren), men det är så mysigt att ha de små i knäet - och de trivs där.

14-02-04:

I natt har jag sovit gott hela natten. Det är ovanligt, men känns väldigt bra. (Jag är förstås väldigt mycket piggare när jag har sluppit att ligga vaken 3-4 timmar. Jag vaknade tre gånger av värmevallningar, men somnade om bums - och då gör det ju ingenting.) Och ute skiner solen!

När jag pysslade om mina krukväxter i förrgår, så råkade jag sorgligt nog bryta av en gren från en av mina favoritpelargoner. Jag satte den lilla grenen i en vas. Det blev vackert. Jag hoppas att den får rötter, men de som har blommor får sällan det (och jag vill inte bryta av den vackra blomman). Jag har den stående bredvid min matplats. Några blomblad hade fallit av, och jag kunde inte låta bli att ta ett foto för att de var så vackra där de låg, så lysande i färgen.

Före digitalkamerornas tid skulle jag aldrig ha slösat film på bara några nerfallna blomblad. Inte heller skulle jag ha tagit fotona nedan. Fotona från vardagsrummet tog jag i går när jag satt i min läsfåtölj. Rummet var ganska mörkt eftersom bara två mindre lampor var tända, och jag fascinerades av att det gick att fotografera trots att det var så mörkt och kameran var min lilla enkla. Det har hänt mycket på kameraområdet sedan jag började fotografera för drygt 50 år sedan. Så här blev fotona:

I dag kommer försäkringsbolagets tekniker. Håll tummarna för att allt går bra! Innan dess ska jag tvätta (jag bytte nyss lakan) samt försöka få ytterligare lite ordning i gästrummet. Jag hoppas att ni får/har/har haft - en underbar tisdag!

PS:

Gästrummet ser nu presentabelt ut vid en hastig blick. Men som ni ser så ligger det fortfarande saker på hyllan, som bara är ditlagda för att vara ur vägen. Och på sängskåpet står det staplat en hel del, bl a mina tavlor som jag vill sätta upp på väggarna. Nåja, tar jag en hörna åt gången så ska här nog bli riktigt fint och iordning, i varenda vrå - så småningom. (Har ni hört det förr? Jo, för all del. Men man ska aldrig någonsin ge upp. Det gäller att kämpa på! Rom byggdes inte på en dag, det heller.)

Något helt annat - i dag är det Världscancerdagen. Jag citerar från doktorn.com:

Den 4:e februari är utsedd till Internationella cancerdagen, även kallad Världscancerdagen. Temat för Världscancerdagen 2014 är jämlik vård och rätt till rehabilitering.

Internationella unionen mot cancer (UICC) startade Världscancerdagen för 7 år sedan med utgångspunkt från en konferens i Paris. Man valde då att utnämna 4:e februari till Världscancerdagen.

UICC - Internationella unionen mot cancer har som uppdrag att samordna verksamheter som rör cancer och Världscancerdagen, något som de gör tillsammans med medlemmar runt om i världen. Världshälsoorganisationen, internationella atomenergiorganet och många andra internationella organisationer är även med och stödjer kampanjen.

Förutom att varje år lyfta olika teman ,tidigare år har man bland annat talat om rökfri miljö, fokus på hälsosam kost och fysisk aktivitet och vacciner mot virus som HPV, har UICC några kärnfrågor.

Kärnfrågorna handlar om att barn ska ha möjlighet att vistas i rökfri miljö, vikten av att kombinera en balanserad kost med fysisk motion och därigenom undvika följdsjukdomar och fetma, att öka kunskapen om vaccin som kan förebygga cancer och även försöka öka kunskapen kring helhetsbilden av cancer. UICC vill lyfta fram det faktum att 40% av alla cancerfall skulle kunna förebyggas genom en kombination av flera eller alla av ovanstående kärnfrågor.

Ja, det är viktigt att vi alla kämpar på - vi som hatar cancer i största allmänhet, ni som har eller har haft cancer, och inte minst läkarna och forskarna. Målet måste vara att utrota all cancer! (I alla fall ska ingen behöva dö av sjukdomen.)

PS2:

Nu väntar jag på försäkringsbolagets tekniker - och läser mejl under tiden. Den här notisen läste jag i Mas Amigos nyhetsbrev:

Mer än en tiondel av den spanska befolkningen lider av energifattigdom. Det hänvisar till en del av befolkningen som inte har tillräckligt med medel för att betala den energi som krävs för att hålla sina hem upplysta och framför allt varma på vintern. Enligt hjälporganisationer har 15 procent av de spanska hushållen inte råd att bekosta sina grundläggande energibehov.

Det är ju sorgligt att det är så. Vad jag förstår så har många morgonrockar utanpå kläderna inomhus (ibland går de ut klädda så, för att slänga sopor eller prata med någon som passerar), och här säljs många varmvattenflaskor till att värma sängarna med... Jag har ännu inte fått vår första riktiga elräkning sedan vi började värma upp hela vår lägenhet, och jag bävar lite. Men jag ska nog klara av att betala räkningen, och annars har Ulf lovat att betala en del. Det är inte roligt att frysa!

PS3:

Nu har teknikerna (pluralis!) varit här. Förra gången var det en kostymklädd man som knappt tittade på avloppet. Den här gången var det två arbetsklädda rörmokare med verktygslåda i handen. De började undersöka avloppet. Det visade sig att gallret som täcker det gick att få av. Men det satt som berget. Först försökte de bända med stora skruvmejslar, men ingenting hände. Då lånade jag dem mitt bräckjärn och med samlad styrka lyckades de få upp gallret.

Där nere fanns 20 års samlad smuts. De rengjorde avloppet, men hittade inget fel. Grannen som bor under mig var med, och vi tittade också på hans vattenskadade tak. Jag föreslog att vi skulle testa att hälla vatten i avloppet för att få veta om det fanns någon spricka i röret längre ner. Jag hade räknat ut att 40 liter vatten skulle motsvara 10 mm regn på min balkong, men de hällde för säkerhets skull ut minst dubbla mängden. (Vi gick i skytteltrafik med hinkar mellan duschen och balkongen.) De hällde vattnet direkt på golvet för att se om vattnet rann ner som det skulle, eller kanske stod kvar någonstans, eller rann ner vid skarven mot balkongräcket. Men allt vatten rann rakt ner i avloppet som det skulle.

Sen gick vi ner till grannen - men där kom det inte en droppe! Kanske felet inte ligger under min balkong? Om jag förstod rätt så ska i alla fall mitt försäkringsbolag bekosta ommålningen av grannens tak. (Det ska komma en målare nästa fredag.) Och sedan ska grannen och jag hålla uppsikt nästa gång när det regnar rejält (alltså minst 8-10 mm). (Jag har lovat att ringa för att informera grannen då, eftersom det inte alls är säkert att det regnar lika mycket i Murcia.)

Nu kan det vara så att det är taket vid sidan av min balkong som läcker - men i så fall är det uppenbarligen comunidadens (administrationens) försäkring som får ta ansvaret. Det är skönt att det i nuläget verkar som om jag/vi slipper både besvär och kostnad.

Pust, lättnad. Nu ska jag dricka te och sedan är det snart dags för den tidiga kvällspromenaden med Bonnie och Stella. (De skötte sig förresten utmärkt när rörmokarna var här. De skällde bara ut den stora verktygslådan, men lät männen hålla på med sitt.)

PS4:

Jag har glömt att berätta att spanska försäkringsbolag inte har någon självrisk. Det är också skönt. Ulf kom hem från Alicante för en stund sedan (dit han hade varit på utfärd), och han blev synnerligen lättad när han hörde att det inte verkar vara "vårt fel" att det regnar in hos grannen. Pessimistisk som han är, så hade han sett tusenlapparna flyga iväg... Vi är båda lättade nu!

14-02-05:

I går sken solen hela dagen, men i dag är himlen ganska grå. (Och kanske det kommer 0,2 mm regn vid 13-tiden.) Jag har som vanligt 1000 saker som jag borde göra (men i natt sov jag inte så bra och är därför inte lika pigg)...

I Kostdoktorns nyhetsbrev såg jag den här söta bilden som jag inte vill undanhålla er:

PS:

Nu har jag varit på marknaden. Jag gick dit iklädd regnjacka (för säkerhets skull), men det blev svettigt för solen tittade fram. Spansk "regnrisk" är inte riktigt detsamma som vi är vana vid i Sverige, och jag har inte riktigt lärt mig än. På marknaden köpte jag ½ kg sådana där goda körsbär (eller om det räknas som bigarråer) som jag köpte förra gången. Och Ulf köpte ½ kg jättestora fina jordgubbar i morse (på Lidl), så nu har vi att smaska på. Bär är nog det allra godaste som finns!

På marknaden köpte jag också en ny duk till matbordet. Vår gamla vaxduk är sliten, och en del märken går inte att tvätta bort.

På den här typen av bord, med utdragsskivor, är det snyggast att ha en heltäckande duk så man slipper se skarvarna.

Riktigt sådan duk som jag vill ha, hade de inte. (Jag hade en gång på 80-talet en så vacker vaxduk med blommande körsbärsgrenar på vit botten.) Rosa dukar fanns inte alls, och inga med rosa mönster. Jag valde en alldeles gul! Den går faktiskt i färg till både rosa och blå soffkuddar. (Nja, inte perfekt - men OK.) Duken, som är en acrylbelagd textilduk, har i alla fall ett mönster som jag blir glad av - och den var förhållandevis billig (17,60 € ≈ 155:- för 140 x 220 cm). Så här ser den ut:

Än så länge har jag bara lagt på den på bordet utan att stryka den. Kanske jag kommer att klippa till hörnen på den så att de följer bordets rundning. Och kanske jag köper en duk till på marknaden nästa vecka, att ha att byta med. De hade en snygg med blåa snäckor på vit botten (som inte alls passar till rosa kuddar - men däremot perfekt till blå).

Jag har många dukar (textil, acrylbelagd textil, vaxduk) som passar när bordet är hopfällt och runt, men egentligen bara en röd julduk som passar när bordet är utfällt. Som ni har märkt så tycker jag om att byta dukar, kuddfodral (och ibland gardiner) några gånger om året. Ombyte förnöjer.

Nu är det strax dags för mitt-på-dagen-promenaden med mina små. Jag undrar om jag ska ta på mig solglasögon eller regnjacka?

PS2:

Det blev solglasögon...

PS3:

Eftersom det var så skönt ute (18º) när hundarna och jag gick den tidiga kvällspromenaden, så ville jag gå lite längre. Jag valde att gå till Bonnies roliga spring-ställe.

Vov-vov på er! I dag har jag smakat get-bajs. Det smakar faktiskt ganska bra. (Fast kaninlortar är godare.) Matte och Stella och jag - vi gick till roliga spring-stället. Nu på kvällen gick vi dit. Och vov! Då såg jag att getterna hade varit där. Ja, för det låg getbajs precis överallt. Bra va! Så jag kunde smaka lite, och sen lite till, och lite till. Fast sen så sa matte att det fick räcka. Så sen kunde jag bara äta lite i smyg.

Stella ville inte smaka. Hon fattar ju inte att man ska passa på när man kan få gratis mellanmål. Särskilt när man bantar, som matte tvingar mig att göra.

Annars så sprang vi förstås vov-mycket. Det ska man ju göra på spring-ställen. Stella tycker att det är så fantastiskt vov-kul att springa, så hon springer t o m ännu mer än jag gör. Och jag springer vov-mycket. Det gäller att passa på när vi får vara lösa.

Vi mötte en vov-stor hund, men då gick vi nära matte - liksom bakom henne. Så det gick bra. Ja, tro nu inte att jag var rädd på något sätt. Det var jag inte alls. Men jag ville ju inte skrämma den stora hunden... Så det var bara därför som jag gömde mig bakom mattes ben.

Sen, när vi hade sprungit jättemycket - då gick vi hem igen. Och sen så pratade jag lite med Sabi - fast han är ända långt borta i Afrika. Ja, genom mattes dator och nån konstig telefon som heter Skype. Vi kunde se varandra - Sabi och jag. Han berättade så här: Vov-vov-vov-vov-voff, voff och voff. Och det var ju väldigt intressant att få reda på. Själv får jag inte jaga katter för matte, men Sabi sa att det var kul. Ja, vov då!

Maud ringde via Skype, en stund efter att vi hade kommit hem. Vi pratade ganska länge. Hon trivs så bra i Senegal. (De hade förresten +28º, och solen går inte ner förrän halv åtta.) Men det är mycket praktiskt som ska ordnas. För att hennes pengar från lägenhetsförsäljningen ska kunna sättas in på hennes nya bankkonto i Senegal, så måste alla dokument översättas till franska - för att visa att det är vita pengar. Och innan hon har fått sina pengar så kan hon ju inte sätta igång med husbygget.

I dag hade hon och Sabi gått en lång promenad i Mbour. Maud sa att det är lite svårt att hitta rätt, för det finns inga gatuskyltar och vägarna är krokiga. Men hon fascineras av livet i Senegal, som hon tycker är naturligare och mänskligare än i västvärlden. Hon mår också bättre.

Det enda bekymret är myggen, som de ännu inte har fått bukt med. Problemet är att det finns många springor i huset hon hyr, så myggen kan ta sig in överallt. Kanske har de vattnat växterna i trädgården för ofta (varje dag) och på så sätt lockat till sig myggen. (Myggen måste ju ha vatten för att kunna kläcka sina ägg.) Nu ska de övergå till att vattna två gånger i veckan, så att det blir torrare i trädgården. I värsta fall får de bespruta. Men då får Maud förstås åka bort den dagen.

Tamba åker fram och tillbaka mellan Dakar och Mbour för att ordna allt som måste ordnas. Men han har lovat att snart ta med sig Maud till Dakar för att visa henne alla vackra platser där. Det ser hon fram emot.

Det är fantastiskt så mycket som har hänt inom området kommunikation, bara inom min livstid. Förr så tog det mycket lång tid för ett vanligt pappersbrev att komma fram, även inom samma land. (Jag hade som ung en brevvän i Qutdleg Loran på norra Grönland. Mina brev till honom släpptes ner från ett flygplan och kom fram på några dagar. Hans brev till mig gick bl a via hundsläde och kom fram först efter en månad.) Och rikssamtal var hutlöst dyra. Nu sitter vi framför datorn, eller mobilen, och talar med varandra och ser varandra samtidigt (och nästan gratis dessutom)...

14-02-06:

Redan på morgonpromenaden var det 17º varmt, och det ska bli 20º. Och himlen är klarblå! Härligt! Den enda nackdelen med så här fint väder, är att jag inte alls har någon lust att jobba inomhus med tråkigt organisationsarbete. Det är bra tur att jag är pensionär och inte har några egentliga deadlines...

PS:

Nej, minsann. Jag har inte gjort någon större nytta i dag - men jag har varit ute och promenerat i flera omgångar. Först med hundarna, och sedan med Ulf. Jag hade kameran med när hundarna och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad.

Det var inte precis trångt på stranden, men jag såg några som solade och badade. Det var 20º i luften, men bara 15º i havet.

Himlen var blå och solen sken och det var alldeles lagom att gå klädd i sandaler, knäkorta byxor och stickad kortärmad tröja.

Men plötsligt, på bara några minuter, så svepte det in en dimma från havet - och den blå himlen försvann.

Det stod ingenting om dimma i den lokala väderleksrapporten, men dimma kan uppkomma hastigt när hav och luft plötsligt får väldigt olika temperaturer.

Den översta av "dim-bilderna" ska ni få se en uppförstorad detalj från. En dråplig scen utspelade sig inför mina ögon. Ett litet barn gick ner på träspången på stranden med en hund i koppel. Hur det gick till vet jag inte, men plötsligt hade hunden kommit lös - men barnet satt fast! Kopplet hade fastnat mellan brädorna och barnet var förtvivlat, men hunden desto gladare. Här kommer mamman till undsättning. (Den vita hunden ser ni längst ner till höger på fotot.)

InmoPalao har en lägenhet med trädgård till salu för 90'000 €. (Ref. 2652.) Det finns inga foton på webben. Lägenheten, med ett sovrum, är på 60 m² och ska ligga på C/ San Pedro "10 meter från havet". Trädgården ska vara lika stor som lägenheten. Jag undrar om det kan vara trädgården bakom muren nedan?

Läget är i så fall toppen, men lägenheten (som ligger t v om trädgården) har full insyn från gatan och ser kanske inte helt tip-top ut. (En persienn är uppdragen och lägenheten ser obebodd ut.) Men ååh så gärna jag skulle vilja ha en sådan trädgård! Uppvuxna träd, stora blommande klätterväxter, soligt läge - och så nära havet! Hundarna skulle också vara stormförtjusta. Och nog bör lägenheten ha några fönster åt trädgården också? Jag har skrivit till inmobiliarian två gånger via deras webbformulär - men inte fått svar. Jag vill veta mer om lägenheten. Jag får kanske gå dit och fråga. Lägenheter med trädgård nära havet är synnerligen lätträknade.

Nej, jag är förstås inte spekulant på riktigt. För det första så har jag inte råd, för det andra så har lägenheten minst ett sovrum för lite, och för det tredje skulle Ulf aldrig vilja bo i markplanet eller byta ut vår havsutsikt mot en trädgårdsutsikt, och för det fjärde så ser hela fastigheten ut att ha ett ganska stort renoveringsbehov. Men trädgården! Den skulle jag vilja ha! Och faktiskt - jag skulle lika gärna ha utsikt över en trädgård som över havet - när havet finns så nära. Så nu har jag nya orealistiska drömmar. Men jag vet ju inte ens om det verkligen är den här trädgården. Det kan ju vara en annan, som ligger inklämd mellan husen helt i skugga, vilket inte alls vore lika attraktivt.

14-02-07:

Dagens väder (17º):

PS:

Nu på mitt-på-dagen-promenaden blåste det mindre än i morse, och både himmel och hav var klarblåa! Jag tänker ofta, när jag går i solen och tittar ut över havet, att jag är lyckligt lottad som får bo just här.

När jag hade kommit hem så ringde Maud. Hon ville att jag skulle fotografera Tamba så att ni skulle få se så fin han är när han är klädd i sina traditionella afrikanska kläder. Det blir ju inte så tekniskt bra foton med mobil + skärmdump, men här kommer fotona:

14-02-08:

Jag kände mig aningen deppig i går (och jag tröståt tyvärr nästan 100 gram choklad). Jag känner mig deppig även i dag. Jag vet egentligen inte riktigt varför. Kanske för att jag ofta sover för lite? Eller för att jag aldrig tycks komma riktigt iordning här i lägenheten? Eller är det hormonerna? Jag kan i alla fall inte skylla på vädret - för även i dag skiner solen. När jag är smådeppig så får jag ingenting skött...

Jag vill påpeka att "riktig djup depression" är något helt annat än vad jag menar med deppig. (Jag har träffat människor med allvarlig depression. De sitter stela och stirrar framför sig och gör absolut ingenting, och är dessutom ofta suicidala.) Jag är alltså inte deprimerad i medicinsk mening, men däremot nedstämd. En lättare variant alltså. Inte roligt när det varar - men inget att bekymra sig för. Ulf förundras ibland över att jag - som är till synes så stark och "tuff" på utsidan, kan vara så "svag" på insidan emellanåt. Tja, jag har nog en sorts ologisk känslighet. Nåja, den här deppigheten har säkert gått över om några dagar. Jag mår t ex bra av att klappa hundar - samt av blommor och solsken...

Jag har spaltat upp min "att-göra-lista". På "bör-göras-nu-med-det-samma-avdelningen" står 17 punkter. Några innebär flera dagars arbete, andra kan göras på någon timme. (Några kan bara göras när Ulf inte är här - eftersom de är platskrävande.) Jag ska försöka beta av en punkt åt gången, och strunta i sådant som är mindre viktigt. Jag tror att jag kommer att känna mig bättre när listan blivit kortare. Kanske jag t o m kan göra något litet i dag?

14-02-09:

I dag skiner inte solen. Den tittade visserligen fram mellan molnen i morse, men nu är himlen nästan helt täckt av moln - och det är risk för regn framåt kvällen. Nåja, jag ska inte klaga. Vi har ju solsken för det mesta.

Jag började läsa en bok i går: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce. Boken handlar om 65-årige Harold som bor tillsammans med sin fru i Kingsbridge i södra England. Han får ett brev från en kvinna, en f d arbetskamrat, som berättar att hon har cancer och befinner sig på ett hospice i Berwick-upon-Tweed i norra England. Han skriver ett svarsbrev och går i väg för att posta det. Men han tycker att det är för lite att bara skicka ett brev. Så han ringer till hospicet (från en telefonkiosk) och ber dem hälsa kvinnan att han är på väg - och att hon måste överleva och vänta tills han kommer. Han tänker gå till fots hela vägen (fast han aldrig har fotvandrat tidigare). Så han ger sig i väg, klädd som han var när han skulle gå till brevlådan...

Jag tittade på Google Maps karta över England, och enligt den är det 73 mil mellan orterna om man går längs de stora bilvägarna, och promenaden beräknades ta 150 timmar (tid för vila, matpauser och sömn är förstås inte inräknat). Jag har hunnit läsa 1/4 av boken och jag tycker mycket bra om den. Boken är precis vad jag behöver nu när jag är lite deppig. Jag blir gladare när jag läser, för då glömmer jag mina egna bekymmer. (Fast jag fick förstås inte skött något vettigt i går, så när som på att jag tvättade en omgång tvätt.) Jag känner mig deppig även i dag, så kanske jag ägnar dagen mest åt att läsa (med hundarna i knäet)?

PS:

Jag dammsög hela lägenheten, gick en promenad med Bonnie och Stella, och satte mig sedan i min sköna läsfåtölj för att läsa. Jag har hunnit läsa halva boken nu.

PS2:

Nu är det kväll, nästan läggdags, och jag ska strax gå sista rundan med Bonnie. Jag har läst ut boken. Den var bra; tänkvärd, gripande och hoppfull.

14-02-10:

I dag (i alla fall nu på förmiddagen) skiner solen - fast det enligt väderleksprognosen ska regna... Men det blåser rejält!

Själv har jag funderat på kostens betydelse för depression. Ni vet ju att socker, vitt mjöl och transfett har negativ verkan, medan t ex bananer har positiv verkan. Jag bör alltså skippa min dagliga empanadilla (som innehåller en stor del vitt mjöl, och säkerligen också transfett) och övergå till frukt och grönsaker i stället. Dumt nog är jag sugen på snabba kolhydrater när jag är deppig. Det är hjärnan versus känslorna - som vanligt. Hela tiden väljer vi. Och nästan alltid har vi möjlighet att välja, även när vi tror att vi inte kan. Alla de små valen som vi gör i vardagslivet - de är viktiga, och påverkar vårt välbefinnande (kroppsligt och själsligt) på sikt! Och självklart påverkar våra val även andra... Så låt oss välja riktigt bra saker i dag!

Så lätt - och så svårt...

PS:

Det blåser mycket i dag. Hundarna och jag gick en ovanligt kort mitt-på-dagen-promenad, och vi valde att inte gå utmed havet. Jag tog två foton från balkongen så ni ser hur de nordliga vindarna piskar upp vattnet så att det yr över vattenytan. Och palmernas blad vajar rejält...

I dag behöver ni inte alls vara avundsjuka på vårt väder. Strömmen försvann ett kort ögonblick, och med den internet. (Dessutom stängdes min tebryggare av just när jag ville ha lite varmt te.) Vi får hoppas att vi inte får strömavbrott på riktigt - för då blir här kallt. Vinden viner in genom springorna kring våra fönster och balkongdörrar, och genom hålen där persiennerna går in genom väggen. Jag börjar mer och mer inse hur smart grannens system med extra enkelglas-fönster utanför de andra är. De förhindrar även allt drag. Jag ska vid tillfälle fråga var han har köpt sina fönster - och vad de kostade.

PS2:

Med dagens Bulletinen från Mas Amigos kom en liten bilaga från http://www.abacoadvisers.com/sv i Torrevieja. I den står många saker som är bra att veta om "spansk byråkrati". Jag återger nedan några fakta:

Skatter: Fr o m 1/1 2013 måste alla som bor i Spanien och är residenta, deklarera tillgångar som man har utanför Spanien om dessa överstiger ett värde av 50'000 €. Intyg måste lämnas även om man saknar sådana tillgångar. Om man inte redovisar detta kan man få böta över 10'000 €. (Än så länge är det bara "upplysningsvis" som spanska skatteverket vill ha dessa uppgifter. Många undrar förstås om skatteverket på sikt vill försöka lagstifta så att residenta får betala förmögenhetsskatt även för "utlandsförmögenheten" här i Spanien.)

Om man inte betalar sin skatt i Spanien har spanska skattemyndigheten rätt att lägga embargo på de spanska bankkonton man har (vilket kan innebära att hyra, el, vatten mm inte längre betalas automatiskt). Det man måste betala är sin skatt enligt deklarationen (statlig förmögenhetsskatt om man äger sin bostad), samt den kommunala fastighetsskatten = IBI.

Bygglov: Många spanjorer struntar i att söka bygglov, och vi kan förledas att tro att sådana inte behövs för ombyggnationer. Men man ska alltid söka bygglov (vilket man gör hos kommunen) annars kan det bli problem vid försäljning, arv etc - eftersom lagfarten inte gäller för annat än den ursprungliga orenoverade bostaden. (Det finns två typer av tillstånd: "mindre" = t ex byta kakel, samt "större" = t ex göra en utbyggnad.)

Arv: Om man har annan nationalitet än spansk, men bor i Spanien, kan man välja om man vill följa arvsrätten i (f d) hemlandet eller i Spanien. (Eftersom Sverige inte har någon arvsskatt är det fördelaktigast att välja svensk lag - MEN detta gäller inte tillgångar som finns i Spanien t ex bostaden.) Arvsskattens storlek beror på hur nära släkt arvingen är med den de ärver (lägst skatt för barn under 21 år, sedan för barn över 21 samt barnbarn, mor- och farföräldrar, make och maka, nästa kategori gäller syskon och andra nära släktingar - och därefter övriga vilket inkluderar sambor). Avgörande är också vilken region man bor i (Valencia lär höra till regionerna med lägre skattesatser). Slutligen påverkar det om den bortgångne och arvtagaren är residenta eller ej. Några exakta procentsatser för arvsskatt tycks dock vara omöjligt att få... OBS att arvsskatten måste betalas bums - innan arvingen får tillgång till det han/hon har ärvt!

Testamente: Om man inte har skrivit något spansk testamente så ska auktoriserad översättare, utrikesdepartementet och/eller advokater kopplas in. Jag ska skriva ett testamente till mina barn (fast de redan har full arvsrätt) för att underlätta för dem den dagen jag dör. Jag kommer att få betala 100 € för testamentet, vilket inkluderar juristhjälp, översättning och registrering vid centrala testament-registret i Madrid. Om ett gift par har ett gemensamt bankkonto kan det också vara praktiskt med testamente, eftersom 50% av pengarna på kontot inte går att komma åt förrän arvsskatten är betald. (Och den kan inte betalas förrän det juridiska är klart.)

Normalt finns alla viktiga originalhandlingar hos notarien eller en spansk myndighet, medan man själv får en auktoriserad kopia. Detta gäller bl a testamenten, lagfarter och fullmakter.

Att hyra bostad: Normalt finns inga sådana hyreslägenheter som vi är vana vid. Det är privatpersoner som hyr ut sin (extra) bostad. Tidigare gällde ett långtidskontrakt 5 år (och kunde förlängas 3 år åt gången), men nu gäller det i 3 år (och kan förlängas i 1 år åt gången). Uppsägningstiden för den som hyr är 1 månad om det sker efter 6 månader, och om hyresvärden behöver bostaden för eget bruk kan hyresgästen tvingas flytta med endast 2 månaders varsel. Det är alltså inte alls lika tryggt att hyra sin bostad i Spanien - som i Sverige. Om man bara har med sig en resväska med kläder och sin favorit-sängkudde, så spelar det kanske ingen roll om man hastigt måste flytta. (Det finns ju gott om andra lägenheter att hyra.) Men har man hela sitt bohag med sig (som jag har) så är det förstås betydligt tryggare att äga sin bostad.

Sjuk(hus)vård: Den spanska sjukvården är normalt mycket bra. Patienterna undersöks väldigt noggrant redan från början. I vissa avseenden toppar spansk sjukvård internationellt (t ex rörande transplantationer). Man kan aldrig ta för givet att läkare och sjuksköterskor kan något annat språk än spanska, även om det händer. Så kan man inte kommunicera på spanska själv så får man ta med sig någon som kan tolka.

En väsentlig skillnad finns det mellan att bli vårdad på ett svenskt och ett spanskt sjukhus: På det spanska sjukhuset ingår all medicinsk vård - men inte den "dagliga vården". Om man t ex är så sjuk att man inte kan gå på toaletten själv, eller inte kan tvätta sig själv - då måste man kalla in anhöriga eller anställa hjälp. Eftersom spanjorerna nästan alltid har sina anhöriga med sig (det finns normalt stolar och extrasängar att låna) så är det sällan lugnt och tyst på spanska sjukhus. (Sjukhusmaten lär inte vara någon höjdare, men däremot serveras det vin till dem som så önskar.)

Tja, det var en liten dos av det "byråkratiska"... Hoppas ni inte blev avskräckta. Ju bättre förberedd man är, desto smidigare fungerar integrationen.

14-02-11:

Hjärtliga gratulationer på födelsedagen

min käre bror Dan!

PS:

Ute är det grått och trist, och jag känner mig ungefär likadan. Fast jag regnar inte - men det gör det ute (om än bara några få millimeter). För att pigga upp oss gick Ulf och jag till restaurang La Cova och åt en sen lunch / tidig middag. Maten var som vanligt väldigt god. Till förrätt valde jag friterad ost med tomatsallad, medan Ulf valde en jordärtskocks-soppa. (Den senare fotograferade han dock inte.)

Som huvudrätt valde vi båda fisk i vitvinssås. Till denna fick vi grönsaker och potatismos. Det var en väldigt god fisk, men vi uppfattade tyvärr inte namnet på den. (Det är ingen sort vi känner till.)

Till dessert valde vi hemgjord glass som smakade fräscht av anis.

I priset (17,50 € ≈ 154:-/person) ingick även bröd, smör, oliver, vin, vatten, kaffe, te och dessertvin. Man får mycket för pengarna på La Cova! Och så är ju miljön väldigt trevlig. Även en grå dag, när regnet stänker på rutorna, är utsikten vacker. Albufereta syntes tydligt, trots att det är grått ute. Ulf tog ett foto av mig just när jag väntar på att få börja äta efterrätten (som jag alltid brukar uppskatta allra mest). Det syns att jag är trött.

Jag är fortfarande lite smådeppig (och gör inte många knop i timmen) - men lite gladare blev jag förstås av restaurangbesöket. Annars sitter jag mest i läsfåtöljen med Bonnie och Stella i knäet. Jag gör ingenting mer än att klappa hundarna och titta på bokhyllorna. Men jag filosoferar förstås en del. Vissa dagar går livet i långsam takt... Jag tror att vi behöver sådana dagar också.

14-02-12:

I dag känns allting aningen bättre. Det beror till största delen på att solen skiner, himlen är klarblå och det är +19º ute. Det är svårare att deppa i sådant väder. Jag gick till marknaden på förmiddagen och köpte en ny acrylbelagd duk till matbordet. Ulf har inte varit så förtjust i den med citroner på. Så här ser den nya ut:

Den ser ut att vara fransk av texten att döma. Färgerna är behagliga. Ulf blev lite besviken för att jag inte la på den nya duken bums. Men jag vill ha citronduken på några veckor till i alla fall. Jag kan ju byta lagom tills Ulf kommer tillbaka från Sverige. (Han åker snart till Hässelby en månad.) Då kanske jag byter till de blå kuddfodralen igen, eller de turkosa (som ligger på gästsängen nu)?

På mitt-på-dagen-promenaden var det alldeles underbart ute! Precis vad jag behövde efter de här gråa och kyliga dagarna.

Mannen som står på brädan är nybörjare, och trillade av den ett par gånger. Det är därför han är våt (ni ser längre ner att det glänser om hans våtdräkt). Jag tycker att han var duktig som stod upp för det mesta. Det måste vara väldigt svårt att hålla balansen.

Om jag hade provat så gissar jag att jag hade befunnit mig bredvid brädan (i vattnet alltså) allra minst 80% av tiden. Man kan hyra sådana här brädor i en vattensport-affär vid El Paseo, men jag tror jag avstår...

Vov-vov! Jag är en vov-duktig hundmamma jag. Innan vi ska gå ut, så sköter jag om Stella ordentligt. Här slickar jag henne ren i ansiktet medan vi väntar på hissen. Jag vill ju att hon ska vara ren och fin. Duktiga hundmammor sköter om sina barn även när dom har blivit vuxna.

Och så lär jag henne saker hela tiden. Sånt som är bra att kunna. Innan, då kom Stella bums när matte ropade på henne. Men nu har jag lärt henne att åtminstone springa en omväg. Ja, för det är verkligen inte bra att skämma bort sin matte. Nej, för då kan man få vov-stora problem längre fram.

När matte ropar att vi ska gå ut - då brukar jag gömma mig. Ibland gömmer jag mig bakom husses säng, ibland under matbordet, och ibland bakom kuddarna i soffan. Tyvärr brukar matte hitta mig ändå. Och tidigare - då kom Stella bums när matte ropade. Men nu springer hon först in i vardagsrummet, och sen springer hon in i köket, och sen springer hon till matte som står i hallen och väntar. Jag tycker gott att hon kunde springa några varv till innan hon går till matte. Men Stella vill så vov-gärna följa med, så hon vågar inte. Hon är rädd att matte ska gå ifrån henne.

Ja, vov. Sen gick vi ut. Det var vov-skönt ute, och det luktade bra. Vi gick längs muren vid stranden i dag.

Jag hittade flera vov-spännande lukter. Jag visade för Stella var dom fanns, så att hon också kunde lukta på dom.

Vi gick vov-länge längs muren, och vov-långt. Sen ville jag att vi skulle sitta på muren och spana en stund. Och det gick matte med på. Hon lyder ganska bra.

Först var Stella lite dumdristig, tycker jag. Ja, för hon gick omkring på muren.

Jag blev faktiskt vov-orolig att hon skulle trilla ner.

Men sen så satte sig Stella ner, och då kunde jag koppla av lite bättre. Så då satt vi där och spanade en stund. Det är vov-mysigt att sitta på muren.

Men sen så kom jag att tänka på att det var dags för mat. Och då ville jag förstås gå hem bums. Ja, för vi brukar alltid få mat när vi kommer hem igen. Och jag tycker ju vov-mycket om mat, ju! Så jag fick vov-bråttom! Ja, vov på er då!

Och på tal om något helt annat, så är jag ännu inte helt bra i halsen. Jag är fortfarande röd (om än inte illröd), och har periodvis slem i halsen. Konstigt! Den här förkylningen är nog den mest segdragna som jag kan minnas! Men den går säkert över vilken vecka som helst nu...

PS:

Priserna på lägenheter har verkligen gått ner. Jag fick i dag reklam för några helt nybyggda lägenheter på Calle Dr Fleming uppe i centrala Campello. För 117'400 € kan man få 122 m², 3 sovrum, 2 badrum, balkong samt garageplats. Lägenheterna ser fina ut (så när som på att jag inte gillar mörkbrunt badrumskakel eller röda köksskåp).

14-02-13:

I dag har Södertörns tingsrätt avkunnat en för mig synnerligen intressant dom (Dom T 11592-11). Kärande var Michella H (en kvinna som jag på förekommen anledning varit i kontakt med) och svarande var ingen mindre än Europaspecialisten AB - som numera bedriver sin verksamhet (i Sverige) under företagsnamnet Måleri & Takspecialisten i Sverige AB. Michellas ombud har varit jur.kand. Rainer Jusslila Långström (www.jurisium.se).

Domslutet lyder:

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktigar Måleri & Takspecialisten i Sverige AB att till Michella Hxxxxxxxx utge ett kapitalbelopp om 247 708 kr plus ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 29 september 2011 till dess full betalning sker.

2. Tingsrätten förpliktigar Måleri & Takspecialisten i Sverige AB att ersätta Michella Hxxxxxxxxs rättegångskostnad med 160 714 kr plus ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 13 februari 2014 till dess full betalning sker.

Domen i sig är mycket intressant läsning. Min sammanfattning: Ben Rob Katou (ägare till KLK Europaspecialisten SL) har agerat som om han företrädde Europaspecialisten AB. Men när kunderna (vars gods han har transporterat) sedan har velat klaga (och det ska gudarna veta att det är väldigt många, mig själv inberäknad, som har haft anledning att klaga) så har man hänvisat till Europaspecialisten SL (som via ett spanskt bankkonto har tagit emot betalningen för transporten). Men Europaspecialisten SL bedriver ingen verksamhet i Sverige. Ben Katou, Europaspeciallisten AB och Europaspecialisten SL har alltså satt i system att vilseleda sina kunder! Det senare framgår av utredningen som domen grundar sig på.

Ja, det är en mycket sorglig historia det här med Europaspecialistens agerande. Så många har blivit lurade på pengar! Godset har blivit skadat, kommit fram för sent eller inte alls, och vissa saker har försvunnit. Ingen av oss har fått ersättning från Europaspecialisten trots att vi har fått rätt hos ARN. Europaspecialisten har som bekant bytt namn till EU-flytt. Personligen tror jag inte att de har blivit pålitligare bara för att de har bytt namn på sitt företag / startat ett nytt företag.

PS:

Fotot nedan på fullmånen tog jag från balkongen klockan 19:45. Då var det fortfarande 18º ute. (Det har varit drygt 20º i dag, men solen har gömt sig bakom gråa moln lika ofta som den har tittat fram.) Vyn var förstås mycket vackrare i verkligheten, men ni får hålla till godo med det här fotot:

14-02-14:

Det ser ut att bli en fin dag i dag. Solen skiner, och det var 18º varmt redan på morgonpromenaden. Det är alla hjärtans dag i dag, ett kommersiellt jippo - men jag tänker ändå extra mycket på mina käraste! Så allra mest är hjärtana nedan till min närmaste familj; Linda, Jenni, Johan, Ulf, Bonnie, Stella, Birgit, Dan, Gun och Uno - men de är till alla er andra också!

PS:

Rapport från mitt-på-dagen-promenaden; Kortärmat, knäkorta byxor, sandaler, solsken, 21º, men aningen blåsigt.

Det är ytterst sällan som Bonnie och Stella ligger i samma hundsäng, eller ens nära intill varandra. Men i går satt de i alla fall en kort stund tillsammans, och jag hann precis ta ett foto.

Jag fick ett reklammejl från Maisons du Monde, den här gången med temat "romantiska möbler". Inredningen nedan tycker jag mycket om. Och det gör faktiskt Ulf också. Så vad är då orsaken till att vi inte har en sådan här matgrupp i stället för den vi har? Jo, möbelpriset förstås! Alla möblerna på bilden kostar 4-5 gånger så mycket som Ikeas motsvarande varianter. (Exempel: Stolarna som jag köpte på Ikea kostar nu 37 € ≈ 327:- per styck, medan en av stolarna nedan kostar 149 € ≈ 1319:-, vilket gör ganska stor skillnad om man vill ha sex stycken.) Jag tycker nog i ärlighetens namn att de här möblerna är aningen snyggare än de jag har, ändå suktar jag inte efter dem. Dels är jag nöjd med dem jag har, och dels så passar de bättre till alla mina Billy-bokhyllor! Men att titta på annat kan ju vara roligt ändå...

I dag har jag betalat min spanska bilförsäkring (427,80 €), så nu är bilen helförsäkrad t o m den 23 februari nästa år. Skönt att ha det gjort! (Ulf hjälper mig med de fasta bilkostnaderna, för jag skulle inte ha råd att ha bil annars.)

PS2:

Jag fick ett mejl i dag med en länk till en mycket sensuell tangouppvisning: http://www.youtube.com/embed/v8nSaydD3s8. Jag saknar verkligen tangon när jag ser den dansas så här. Och musiken de dansar till, A Evaristo Carriego, är en av mina absoluta favorittangor. Den och Desde el Alma är båda underbara att dansa till. Men jag vill påpeka dels att detta är en uppvisning (man dansar normalt inte så teatraliskt), och dels att jag aldrig har kunnat dansa på den här höga professionella nivån. Men åhh vad jag önskar att jag hade en så duktig kavaljer att dansa med! De här dansarna heter Marcela Durán och Carlos Gavito. (Carlos dog 2005, men Marcela dansar än.) Jag gjorde några skärmdumpar från uppvisningen, men titta hellre på filmklippet.

Och för att övergå till något tråkigare så skriver EU-flytt så här på sin webbsida www.euflytt.com:

De döljer alltså inte precis att de egentligen är samma bolag som den ökända Europaspecialisten...

14-02-15:

Grattis på 15-årsdagen Ted!

PS:

Vädret har varit, och är, fint med sol och 20º. Jag har passat på att tvätta (eftersom det torkar så bra på balkongen), men jag har också hunnit köra till Aki, Carrefour och blomsteraffären Hermisan för att handla lite. På Hermisan köpte jag några planterings-krukor, samt en pelargon - men de hade så oerhört många vackra växter som jag så gärna skulle ha velat köpa (orkidéer, azalea, lejongap, astrar, gardenia, petunia, rosor, fågelbobräken, fikusar etc). Visste ni förresten att det nu finns limequats? (Som kumquats, men gula.) Jag har inte sett sådana tidigare. Jag undrar om de är lika goda som de vanliga?

Om jag hade haft mer pengar, och större balkong, så hade jag inte kunnat motstå frestelsen att köpa ett par dussin växter...

Senare var jag med hundarna på Bonnies roliga spring-ställe och lät dem springa fritt där bortåt en timme (men i dag fick kameran stanna hemma).

PS2:

Se så vackert man har lagt upp grönsakerna här nedan. Visst ser det gott och inbjudande ut!

14-02-16:

Solen skiner och himlen är än så länge blå, men i eftermiddag ska det bli molnigt (och måttliga 17º). Jag behöver i alla fall inte ha jacka på mig när jag går ut (utom på sena kvällspromenaden).

Jag har ansökt om att få SINK-skatt (särskild inkomstskatt för utlandsboende) fr o m 1/1 i år, vilket jag borde ha eftersom jag bor permanent i Spanien. Ekonomiskt skulle det göra stor skillnad. Jag skulle få ut mellan 1673 och 2091:- mer netto per månad (beroende på den aktuella skattesatsen i Stockholm) = mellan 20'076:- och 25'092:- per år. Det är mycket pengar för mig! Men nu har jag fått avslag på min ansökan. Orsak: jag är gift med en man som är folkbokförd i Sverige (och som äger sin bostad i Sverige), vilket räknas som "väsentlig anknytning" till Sverige. (Däremot räknas inte mina barn, syskon eller mamma som "väsentlig anknytning".)

Fast jag tycker att Ulf i så fall har lika mycket "väsentlig anknytning" till Spanien - eftersom han är gift med en kvinna som är folkbokförd här (och som till hälften äger sin bostad här). I skatteverkets egna anvisningar står det att omständigheter som ska beaktas vid bedömningen bl a är "att han (= den ansökande) inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort". Men det har jag ju! Jag kommer aldrig mer att flytta tillbaka till Sverige. Jag planerar att leva resten av mitt liv här, dö här, och begravas här. Och då känns det väldigt fel att betala full skatt i Sverige. Jag kommer att utnyttja den spanska sjukvården - inte den svenska. (Om jag årligen tillbringar några få veckor i Sverige, just under läkarnas semestertid, finns det ingen möjlighet att jag ska hinna få någon vård i Sverige.) Varför ska jag då betala för svensk sjukvård? Etc... (Den skatt jag betalar här i Spanien känns däremot rimlig och rätt. Det är ju här jag bor!)

Man kan överklaga, och det ska jag naturligtvis göra - även om jag har inte har så stora förhoppningar om att få rätt. Men inte ska det behöva vara så, att vi är tvungna att skilja oss Ulf och jag - bara för att jag ska få rätt skattesats? Jag frågade Skatteverket om detta, men på den frågan fick jag inget svar... (Jag hade SINK-skatt 2006- 2007, innan vi gifte oss.) Jag borde förstås ta reda på vilka som formulerar reglerna - och försöka påverka dem. För det känns onekligen som om jag har hamnat mellan stolarna... (Det är ju inte så vanligt att gifta människor väljer att bo och folkbokföra sig i olika länder - men det händer! Vi är långt ifrån de enda!)

PS:

Solen skiner fortfarande (nu 16:05), och än syns det bara ett fåtal moln på himlen. Jag gick visserligen en lång promenad med hundarna mitt på dagen, men sedan dess har jag suttit inomhus. Jag har nämligen, äntligen, startat min nya dator i dag. Den har Windows 8 samt pekskärm, och ingenting är sig likt. Det där med pekskärm visade sig vara jättelätt, det klarade jag med en gång. Värre är det att hitta i Windows 8. Men än så länge är jag bara på installations-stadiet. Det fanns t ex 99 viktiga Windows-uppdateringar, och sedan skulle datorns mjukvara uppdateras. Bruksanvisningen har jag ännu inte lyckats ladda ner. Den skulle jag behöva - för jag kan inte öppna DVD-spelaren. Jag ser ingen spärr, och normalt brukar det ju bara vara att trycka. När jag söker på datorn hittas inte DVD-enheten - så det kan faktiskt vara så att de har glömt att installera den. (Den var ett tillval som vi betalade för.) Jag behövde DVD-enheten för att kunna installera Norton Internet Security. Nu löste det sig ändå eftersom jag har en extern DVD-enhet. Annars vet jag inte hur jag skulle ha gjort, för utan ett säkert virusskydd vill jag inte vara.

Det är mycket mer jag måste ordna, och sedan ska jag installera de program jag använder (och ta bort alla förinstallerade som jag inte vill använda), och dessutom vill jag ta bort en massa irriterande appar som jag heller aldrig kommer att använda - ja helt enkelt anpassa datorn efter mina behov. Först när allt detta är klart får jag reda på om datorn är kompatibel med mitt FrontPage-program som jag skriver min webbsida i. Det jag vet än så länge är att min mailadress inte är kompatibel i nuläget, men den kan bli om jag byter server för inkommande post.

Det jag använder min dator till är: Jag mejlar, uppdaterar min webbsida, hanterar foton, sköter mina bankärenden via min internetbank, söker fakta via internet och ibland handlar jag i internetbutiker. Det är i stort sett allt. Någon gång händer det att jag lyssnar på musik (från egna CD) eller ser en film (från egna DVD) via datorn. Nu hoppas jag att jag kan göra just dessa saker från min nya dator, för annars har jag ju ingen nytta av den. (Orsaken till att jag inte har startat datorn förrän nu är förstås att jag har varit, och är, orolig att mitt gamla FrontPage från 2003 inte är kompatibelt.) Kanske jag vet i morgon?

14-02-17:

Molnen kom vid 17-tiden i går, och ligger kvar än. Jag känner mig trött. Jag blev stressad i går när jag inte kunde ladda ner instruktionsboken till min nya dator och inte öppna DVD-enheten. Troligen rör jag inte datorn i dag, utan tar itu med den senare i veckan. Då ska jag ladda ner Office 2003 på den och se vad som händer. I dag ska jag ta det lugnt - och så ska jag passa på att umgås med Ulf, för i morgon reser han till Hässelby och kommer inte tillbaka förrän om fyra veckor.

14-02-18:

När jag skriver detta så sitter Ulf på flyget på väg till Arlanda. Jag skjutsade honom till flygplatsen i morse. Tyvärr hittar jag inte hans plan på flightradar24, men där står att planet beräknas landa 15:05.

När jag ändå var på flygplatsen så passade jag på att gå till Iberias kundtjänst. Jag frågade om alla mina tre flyg-transportväskor för djur (som jag hade tagit med mig) är godkända för djurtransport inne i kabinen. Det är de. Vi ska flyga med Iberia nästa gång, hundarna och jag! Dels tillåter de utan krångel flera hundar i samma väska, och dels är alltså även min största (= bästa) flygväska godkänd. Den senare anser SAS vara 4 cm för lång, och dessutom vill de bara tillåta en hund per passagerare.

Så fort jag kom hem igen så började jag tömma det bruna vitrinskåpet, och klockan 11 var det tomt. Matbordet är nu desto fullare. (Och så kommer det att vara ett par dagar framöver.) Jag kan aldrig stöka till så här när Ulf är här - så det gäller att passa på...

I morgon åker jag till Ikea för att köpa ett Billy-vitrinskåp. Alicia följer med eftersom hon vill köpa några småsaker. Hon ska förresten få vårt gamla bruna vitrinskåp, för hon har inte så många möbler. Ett par av hennes manliga vänner ska komma och hämta det. Det är ju roligt för oss att veta att det vi gallrar ut kommer till nytta.

PS:

Förra veckan så hade Zara Home 20% rabatt på allting + gratis frakt, så jag passade på att beställa en ny lampskärm till min golvlampa. Originallampskärmen hade blivit förstörd i flytten, och jag hade köpt en för liten lampskärm att ha så länge. Den lilla skärmen var jag trött på, inte för att den var för liten - utan för att den är guldfärgad på insidan så allt jag tittar på blir gulare än i verkligheten. Det har stört mig om jag har fotograferat något som jag har sett i en heminredningstidning eftersom färgåtergivningen har blivit helt fel. (Skärmens insida ser ni nedan.)

Paketet kom i dag! (Levererat ända hem till dörren.) Här nedan ser ni golvlampan, först med den lilla skärmen - och sedan med den nya större. (Lampan brukar stå vid min läsfåtölj.)

Jag hade också passat på att beställa en liten enkel vit lampfot. Men jag köpte ingen lampskärm, utan avvaktar. (Kanske har de något lämpligt på Ikea?) Tills vidare satte jag på den lilla lampskärmen som jag hade på golvlampan. Men på den här lampfoten så är den för stor! Dessutom har jag i första hand tänkt mig en beige (eller mönstrad) skärm.

Nu ska jag gå in på Ikeas webbsida och se om de har Billy-vitrinskåpet hemma på lagret i Murcia. Och så ska jag skriva ut en inköpslista där det står exakt var allting jag vill ha ligger på tag-själv-lagret. (Jag har hunnit kolla att min pension har kommit in på mitt spanska bankkonto i dag.)

Ulf mejlade nyss från planet att de inte hade lyft förrän klockan 12, och därför inte beräknas landa förrän 15:29. Kanske var det för att planet inte hade lyft som jag inte kunde hitta det tidigare? Nu hittade jag det med en gång, fast nu flyger det snart in över svenskt luftrum. (Tänk att man kan mejla från flygplan numera!)

PS2:

I eftermiddags hade Ikea i Murcia fem sådana vitrinskåp på lagret som jag vill ha, och nog vore det konstigt om de skulle sälja slut på alla innan de stänger i kväll. Eftersom jag kör hemifrån en timme innan de öppnar i morgon (för att vara där vid öppningsdags) så kan jag inte kolla igen innan jag åker. De hade gott om de flesta av de andra sakerna som jag vill ha, utom glashyllor till vitrinskåpet. Jag vill ha tre och det är precis vad de hade.

När jag var ute med hundarna på tidiga kvällspromenaden så såg jag att kommunen har satt upp en stor "bajspåsehållare" på El Paseo, ett stort "metallrör" där man kan ta gratis bajspåsar. (Jag såg ett sådant "rör", men vet inte om de har satt upp flera eftersom vi inte gick så långt.) Det är bra, för då kan ingen skylla på att de inte har råd med påsar - eller att de har glömt dem hemma. Alla plockar tyvärr inte upp efter sina hundar (ännu). Själv har jag alltid en liten miniväska fastsatt på kopplet - innehållande en rulle bajspåsar, lite hushållspapper samt en våtservett. Det känns tryggare så.

Ulf har meddelat att han är framme i Hässelby strand, och att allt har gått bra. Skönt!

14-02-19:

Nu har jag kommit hem från mitt Ikea-besök. (Jag körde klockan 10 och var framme precis när de öppnade klockan 11. Alicia följde inte med för hon fick så ont i går. Hon har fibromyalgi, den stackaren.) Allt gick bra, inkl körningen. Allt som jag skulle ha fanns, och redan strax före 12 så lämnade jag in de stora sakerna till transportfirman. (Vitrinskåpet inkl de extra glashyllorna + 2 stora tavelramar + 2 stora vita porslinskrukor + en hylla och 3 backar till garderoben som jag köpte förra månaden. Allt utom vitrinskåpet skulle jag ha kunnat ta i bilen, men nu kan de lika gärna bära upp det andra åt mig också.) De lovade att leverera allt i morgon förmiddag. Sedan gick jag ett varv genom varuhuset för att köpa några småsaker. Jag hittade en liten billig lampskärm som storleksmässigt passar bra till min nya lampfot. Den köpte jag, även om den inte är helt perfekt. (Jag föredrar en mer konformad modell.)

Och så hittade jag en pedalhink för sopor: Strapats för 14,99 € (≈ 134:-). Den har precis lagom storlek för de plastkassar som vi brukar slänga sopor i. Hittills har vi haft kassen stående i en papperskorg. Och eftersom den har varit öppen så har vi haft papperskorgen stående på en liten tvättunna (som vi förvarar återvinningen i). Detta för att hundarna inte ska kunna nå något olämpligt. Så här har det sett ut:

Jag har länge önskat mig riktiga sopkärl. På önskelistan står en pedalhink med 3 fack för återvinning. (Det finns bara 3 återvinningsslag här: glas, papper och papp, samt alla förpackningar vare sig de är av plast, papper eller metall.) De senare pedalhinkarna är dyra (400 - 1000:- beroende på utförande), så en sådan får jag köpa en annan månad. Jag hade planerat att köpa just en sådan här typ av pedalhink för sopor - på Aldi (där de ska sälja sådana den 1:a mars), men där skulle den ha kostat 24,99 €. Nu får jag hoppas att Ulf tycker om den nya pedalhinken. Jag hann ju inte fråga honom i förväg, eftersom jag inte visste att Ikea hade sådana. (Det stod nyhet på skylten.) Bonnie har i alla fall godkänt den.

Jag köpte också en förpackning självhäftande etiketter. När jag så småningom har köpt en pedalhink med 3 fack, så ska jag klistra på lämpliga bilder. (Och övriga klistermärken kanske jag kan ge bort?)

Så fort jag hade kommit hem (jag var borta nästan 5 timmar) så gick jag ut med hundarna. Det var skönt ute, solsken och +19º! Nu känner jag mig trött. Det är jobbigt att tillbringa två timmar på motorvägen... Jag önskar att det kommer att byggas ett Ikea i Alicante snart. (Jag tror att alla tillstånd är klara nu, men att byggstarten ändå ska vänta till 2016.) Visserligen har jag köpt alla stora möbler som jag önskar mig nu, men en och annan småsak kommer jag säkert att vilja komplettera med efter hand. Och så tycker jag ju att det är roligt att titta på alla möbler och inredningsdetaljer. (Allt finns inte i katalogen eller ens på Ikeas webbsida.)

PS:

Jag har glömt att säga att jag har ytterligare en lampfot som jag vill skaffa en ny skärm till. (Den lampan står på mitt skrivbord.) Jag har alltid tyckt att skärmen ser lite för liten ut, och så börjar den bli nött av åren. Problemet med att byta den här skärmen är att den har sådant där gammeldags fäste för att sätta direkt på en glödlampa. (Nu när lampor har så olika form har lampskärmarna fäste nertill i stället.) Men jag tror att jag ska kunna fixa till det ändå. Så den dagen jag hittar en perfekt skärm till min nya lampfot, då kan jag sätta skärmen som jag köpte i dag på den här gamla lampfoten. Till dess får den gamla fransiga skärmen duga.

PS2:

Den nya bordslampan ska förresten stå i gästrummet. Den lilla gråa skrivbordslampan som stod där (köpt i kina-butiken för några år sedan) har börjat krångla. Det kan vara något fel på sladden, och i så fall bör lampan slängas.

14-02-20:

Grattis på 2-årsdagen

Stella, Nova, Nemo & Bamse!

Nemo skickade redan tidigt i morse ett grattis till Stella (han hälsade förstås till sin mamma Bonnie också). Det bästa var att han skickade med ett foto på sig själv. Så här vacker är han på sin 2-årsdag:

Själv har jag ännu inte hunnit ta några födelsedagsfoton på Stella. (Jag har inte ens ätit frukost än. Fast jag har förstås gått morgonpromenaden med Bonnie och Stella. Jättefint väder!) Ni får nöja er så länge med att se två foton på Stella som jag tog sent i går kväll.

Foton från Stellas födelsedagsfirande kommer senare. F ö väntar jag på transporten från Ikea.

PS:

Stella fick mejl från sin bror Bamse och hans matte Sara. De bifogade fyra foton på Bamse från i somras. Han är jättevacker! Se själva:

Storasyster Nova har skickat en fin födelsedagshälsning till Stella, och hon har fått grattismejl från både Linda och husse. Stella tycker att det är kul att fylla år.

På det lilla huset med blå dörrar som vi kan se från balkongen så håller man på att lägga nytt tegeltak. Som vanligt har arbetarna inga säkerhetsselar. Åt andra hållet är det ganska högt...

Ikea-leveransen kom klockan 13 (och de ringde en timme i förväg), och därefter gick jag en lång härlig promenad med Bonnie och Stella. Solen sken, himlen var blå, och det var +20º, så bättre födelsedagsväder kunde Stella knappast önska sig. Dagen till ära så "fuskade" jag lite och lät hundarna vara på stranden en stund, fast bara alldeles nära muren och El Paseo.

Vov på er! I dag fyller Stella år. Ja, hennes syskon fyller också år. Dom fyller 2 år allesammans. Ja, för jag födde ju dom på samma dag. För 2 år sedan... Jag är vov-bra på att räkna till 2!

Vi har varit ute på en lång luktrunda, Stella och matte och jag. Och för en gångs skull fick vi nosa på sanden också - Stella och jag. Det tycker jag om, för där luktar oerhört intressant.

Vi nosade förstås vov-länge och vov-noga. Det gäller att passa på!

Fast sen så gick vi hem. Ja, för vi skulle äta. Först så fick vi lite vanlig mat. Min tog slut vov-fort, medan Stellas mat varade länge. Ja för hon tuggar ju maten. Jag sväljer min nästan hel - för det går fortare. Jag brukar alltid stå och titta på när Stella äter upp sin mat. Jag skulle egentligen ha velat äta upp hennes mat också. Bara för att jag tycker så mycket om mat.

Fast sen, då fick vi mer mat. Ja, bara för att det är Stellas födelsedag i dag. Vi fick var sin korv! En vov-god, och vov-smaskig, och vov-läcker korv! (En torkad variant som jag köpte i djur-ståndet på marknaden häromdagen, och som enligt försäljaren innehåller 98% kött.) Vi fick var sin. Smask och drägel alltså! Jag började bums äta på min. VOV så god den var! Lite hård var den, men jag har ju starka tänder. Och en del bitar svalde jag hela. Vov-snabbt så hade jag ätit upp hela min korv. Matte sa att det bara tog 3 minuter. Det var lite tråkigt att den inte varade längre. (På fotona nedan så ser ni alla ouppackade Ikea-kartonger i bakgrunden. Det är inte mycket som är sig likt i vardagsrummet just nu. Bl a har jag flyttat hundarnas trappa till fåtöljen, för det står kartonger framför soffan.)

Stellas varade vov-länge. Först så lekte hon med sin korv. Hon busade och kastade korven med munnen - och så fångade hon den igen. Och så nosade hon på den och viftade på svansen.

Fast sen så la hon sig ner och började gnaga. Sakta gnagde hon. Och jag fick inte ens komma nära. Nej, för då morrade hon. Smask och drägel så sugen jag var. Ja, jag hade gärna ätit upp hennes korv också. Ja, bara för att jag tycker så mycket om mat.

Sen så tyckte matte att jag stirrade för mycket på Stella. Så att Stella inte kunde koppla av. Så då lyfte matte upp Stella i soffan. Vov, alltså. Där kunde hon ligga och gnaga i lugn och ro. Hon gnagde och gnagde.

Jag låg i fåtöljen och tittade på. Och var sugen.

Sen satte jag mig upp i fåtöljen. Och tittade på. Och var sugen. Stellas korv började bli mindre.

Snart skulle Stellas korv ta slut. Och jag hade inte fått smaka nånting. Vov alltså. Stellas korv såg nästan ännu godare ut än min.

Och rätt som det var hade Stella ätit upp hela sin korv. Alldeles själv. Hon letade upp dom allra sista smulorna, och så åt hon upp allihopa själv.

Stella tyckte också att korven var väldigt god. Vi borde egentligen fylla år oftare, Stella och jag. Ja, för då kanske vi kunde få sån här god korv oftare. Jag ska faktiskt föreslå matte att vi firar en gång i veckan med sån här god korv. Hoppas, hoppas att hon går med på det. Ja, vov-voff på er då!

Klockan är snart 17, och jag har inte öppnat en endaste Ikea-kartong än. Men man måste ju inte stressa...

PS2:

På tidiga kvällspromenaden var det 21º varmt, och i antennen på huset bredvid satt en koltrasthane och sjöng så oerhört vackert. Det har varit en bra dag i dag.

Kartongerna är fortfarande (18:50) oöppnade, men jag har kelat mycket med hundarna - och Stella ligger förstås i mitt knä nu.

Den roliga dekalen ovan kan man köpa på Bamses Bollar: http://www.bamsesbollar.se/webshop/enterab.asp?PkatId=261. Det finns även med andra hundraser, men ingen lika fin...Som ni kanske anar så har jag köpstopp tills nästa pension kommer (om en månad), annars kanske jag hade beställt en och satt på entrédörren.

Inte kan man väl ha för många foton på Stella när det är hennes födelsedag? Jag glömde ju att lägga in dem där hon och Bonnie solade på balkongen i förmiddags, men här kommer de:

14-02-21:

Sent i går kväll fick Stella ytterligare ett grattis-mejl - ett från Jenni. På det hela taget blev Stella väldigt nöjd med sin födelsedag.

På morgonpromenaden i dag var det redan 17º varmt, och solen sken. Jag blir så glad av sådant väder! Nu på morgonen har jag flyttat ut det gamla bruna vitrinskåpet i hallen så att jag får plats att montera det nya. Jag har också packat upp det nya ur kartongen och läst monteringsanvisningen.

Jag ska strax börja skruva. Men först ska jag till banken (jag ska skriva på ett par papper eftersom jag har bytt bankkontor) och de öppnar inte förrän klockan 10. Förresten har jag ännu inte slutat äta min dagliga spenat-empanadilla till frukost. De är väldigt goda till te, och jag tröstar mig med att de i alla fall innehåller ganska mycket spenat. (Det är bra synd att det är så mycket vitt mjöl i själva brödet.)

Nu öppnar banken strax, så nu måste jag sätta fart. (Och så hoppas jag att Alicias vänner snart kan hämta det gamla vitrinskåpet, för även om jag kan gå runt om det så är det onekligen lite i vägen där det står.)

Jag har problem med internetanslutningen i dag - för låg hastighet. Det tar evighet att föra över de här raderna till nätet (har inte lyckats än), och även mejl tar mycket lång tid på sig för att gå i väg (ett har legat i utkorgen över 20 minuter nu). Hoppas det är högst tillfälligt...

Jag fick inte i väg raderna ovan innan jag gick till banken, så nu ska jag försöka igen. På banken fick jag skriva på ett 10-tal papper (många med tanke på att jag bara har bytt bankkontor, till ett som ligger närmare, när det fortfarande är samma bank).

Nu ska jag strax börja skruva!

PS:

Det tog 40 minuter att montera skåpet, men jag har varken satt i hyllorna eller monterat dörrarna än. I stället har jag gått en lång promenad med mina små. Ute är det nu +21º, nästan helt blå himmel, men aningen blåsigt. Det var SÅ skönt ute, och jag tänker att jag är lyckligt lottad som har möjlighet att bo just här.

Jag ska strax stoppa något i magen (kanske en yoghurt med havrekli?), och sedan får jag väl ge mig på vitrinskåps-dörrarna...

PS2:

På tidiga kvällspromenaden var det fortfarande 20º ute, men himlen hade blivit full av moln. Jag har varit alldeles lagom flitig i eftermiddag. Jag har satt på dörrarna, och jag har ställt in alla sakerna som stod i det gamla vitrinskåpet. Det nya vitrinskåpet rymmer mer, så jag har kunnat ställa allt lite luftigare (och där finns plats till mer).

Nu funderar jag lite på om jag ska köpa sådan där självhäftande plast som liknar råglas (eller spänna ett vackert tyg över en skiva) för att sätta på den nedre biten av vitrinskåpsdörren. Tidigare var ju det som vi förvarade längst ner dolt (och de sakerna har inte blivit snyggare nu). Kanske jag flyttar om lite - till och från andra skåp? Vi får se. Jag funderar också på om det är bäst / snyggast att ha det nya vitrinskåpet mellan de gamla grundare hyllorna - eller om jag ska ställa det längst in till höger (eftersom det är djupare). Men om jag ställer det längst in kan jag inte ha karmstolen där. Jag får fundera på saken, samt höra vad Ulf anser. Så här har det blivit:

Men jag har mycket jobb kvar. Soffbordet ligger upp-och-ner på Ulfs säng, och matbordet står inklämt i hörnan. (Allt för att jag skulle ha gott om utrymme när jag monterade vitrinskåpet.) Jag bör förstås dammsuga den fria ytan innan jag ställer tillbaka borden. Men jag kanske monterar garderobsbackarna först. Jag har ju tre sådana som ska monteras, och det är skönt att ha gott om plats. Därefter ska jag montera lister i garderoberna, och sätta backarna samt de nyinköpta hyllorna på plats. Sen blir det superbra i garderoberna. Jag har inte heller ställt tillbaka det lilla bruna rullbordet som stod vid fåtöljen. Vi får se om jag gör det. Hur som helst ska det målas vitt så snart jag får tillfälle.

Men inget av allt detta tänker jag göra i kväll. Det kommer en dag i morgon också...

14-02-22:

I morse (efter promenaden med hundarna, men före frukost) gick jag till Aldi för att köpa en flexibel mopp. En sån här:

Nej, det är inte så att jag plötsligt har blivit överdrivet intresserad av städning, men när jag städar vill jag gärna ha praktiska redskap (i en färg jag gillar). Den här moppen ser ut som en vanlig (med utbytbar mikrofiberduk) men finessen är att den nedersta biten är böjbar så att det är lätt att komma åt även under möbler. Nu blir jag förstås tvungen att prova moppen endera dagen, men i dag har jag annat för mig än att moppa golvet.

Jag måste montera garderobsbackarna och sätta dem på plats i den nya garderoben, så att jag sedan kan ställa iordning vardagsrummet igen. Sedan bör jag sätta knoppar på vitrinskåpsdörrarna. Det medföljer en anordning att skruva fast på hyllan inne i skåpet. När man sedan trycker på dörren så far en lite "pinne" ut och öppnar dörren. Det är till synes ganska praktiskt men passar inte mig alls. Jag har en sådan anordning på ett skåp i mitt rum. Och om jag så bara råkar stöta till det (jag har ju trångt) så far dörren upp. Och då kan man inte bara putta igen dörren, utan man måste först putta in "pinnen". Nu finns det inga förborrade hål för knoppar, utan jag måste borra själv. (Enligt anvisningarna exakt 20 mm från kanten för att inte skada glaset.) Knoppar har jag. Jag köpte på mig ett antal extra när Ikea för några år sedan bytte från vackert rundade till små spetsiga. Jag vill förstås ha likadana knoppar på alla mina skåp. Vi får se om jag kommer mig för med att borra i dag, eller om jag skjuter på det. (Själv kan jag öppna dörrarna ändå eftersom jag har relativt små fingrar, men Ulf skulle inte klara det.)

Arbetet med att byta tak, på det lilla huset som jag ser från balkongen, fortskrider. När takläggarna jobbar på den här sidan huset är fallhöjden bara ett par meter så då behöver jag inte oroa mig alls...

Lite kuriosa: Jag tycker det är roligt att folk har en personlig klädsmak, även om den kan skilja sig ganska mycket från min.

Jag tänkte på, i går när jag var på banken, så olika klädda de två kvinnorna som jobbade där var klädda. Den ena hade grå T-shirt, mörkblå jeans och skor helt utan klack. Den andra hade en urringad kort röd-svart-vit-mönstrad klänning med ett brett rött skärp under bysten(!), och till detta röda strumpbyxor och röda skor med smala mycket höga klackar. Tydligen har Sabadell-CAM ingen särskild klädkod för sina anställda.

Och på El Paseo såg jag i går två kvinnor som onekligen skilde sig från mängden. Den ena hade ill-orange-rött hår, en röd-orange mönstrad klänning och starkrosa nätstrumpbyxor samt röda skor med klack. Den andra hade ill-lila hår, ljuslila kjol och kofta, samt lila stövlar. Tonåringar? Nejdå, kvinnorna var nog i 50-årsåldern och dessutom spanjorskor. Och oss emellan - snyggt var det inte...

Men jag vidhåller ändå att folk ska få klä sig som de vill. Jag tror definitivt på den personliga friheten (så länge man inte skadar någon annan).

Nej, nu måste jag sätta fart. Jag är effektivast på förmiddagarna och mitt på dagen.

PS:

Jag har packat upp backarna, men inte börjat montera dem än.

Förresten så glömde jag i hastigheten att man inte kan låta träpluggar ligga obevakade, för då kan det gå så här:

När den har torkat så passar den förhoppningvis ändå. Jag hittade den i tid... (Det var nog Stella den här gången.)

På de två vänstra fotona ser ni att jag behöver några extra backar och hyllor. På den högra ser ni hur välutnyttjad en garderob kan vara,

Förresten så har Ikea försämrat backarna. Förr var de verkligen till största delen gjorda av björk, nu är de gjorda av spånskiva med ett laminat som inte ens liknar björk. Jämför nedan - vänster (s k björk) och höger (björk). Det var likadant med garderobsstommen - och jag har dubbelkollat alla artikelnummer. Det står björk! Nåja, de syns ju inte så mycket sen.

I stället för att montera backar så har jag duschat och tvättat håret, satt igång en tvättmaskin, samt gått en promenad med mina små.

På vår mitt-på-dagen-promenad så valde jag att gå San Bartolomé norrut och ovanför hamnen, och sedan runt tornet och ner förbi hamnen. Men när vi passerade ett par små pinjeträd som växer vid trottoaren längs San Bartolomé (precis ovanför "triangeln" Plaza Juan Pablo II) så blev jag riktigt rädd. I sista stund såg jag att marken var full av pinjelarver! Jag lyfte raskt upp mina små, och gick en stor omväg. Måtte de nu inte ha råkat gå, eller nosa, just där några larver har gått tidigare. Jag tog för givet att kommunen höll efter sådant här inom "stadskärnan", men det gör de tydligen inte. Jag har tidigare berättat om larverna - och varnat för dem. Hundarnas lilla chihuahua-väninna Daisy fick ju amputera en bit av tungan för att hon hade råkat nosa på en...

Det är tydligen ovanligt gott om larver i år. Om ens hund börjar få kraftig salivproduktion bör man snarast uppsöka veterinär. Som "första-hjälpen" kan man själv försöka skölja hundens mun med rikligt med vatten. Eftersom giftet är farligt för människor också, så bör man skydda sina händer. På spanienforum.se läser jag "På allmänna platser är kommunen skyldig att förgifta kokongerna." Jag undrar om El Campello kommun har underlåtit detta, eller helt enkelt missat att det fanns kokonger i just de här träden. (Själv har jag inte sett kokongerna så jag antar att de sitter skymda på ovansidan.) Hur som helst så kommer jag definitivt inte att gå i närheten av stället den närmaste månaden. Jag är rädd om mina små fyrbenta vänner!

Nu ska jag hänga tvätten på tork, och sedan gå till Mercadona för att handla. Först därefter står backarna på turordningen. Det är skönt att jag kan bestämma min egen arbetstakt, utan att ta hänsyn till någon annan. (Och låta allt stå framme, fast det är stökigt.) När jag jobbar som det passar mig själv, så känner jag mig aldrig stressad.

14-02-23:

På back-monterings-fronten är läget status quo. Jag har fortfarande inte monterat en enda... I går tvättade jag ytterligare en maskin tvätt, och sedan satte jag mig i läsfåtöljen och läste noga de två heminredningstidningar som hade kommit (men som jag bara hade hunnit skumläsa). Som vanligt hade jag hundarna i knäet. Det var mysigt! Vips var klockan 20:30 och jag började bli sömnig. Vi gick en promenad (jag fick bära Stella som är mörkrädd) och sedan gick vi till sängs.

Min sovklocka tycks vara anpassad mer till det gamla bondesamhället, än till dagens moderna elektrifierade samhälle. I alla fall så lägger jag mig gärna strax före 21, och somnar jag då så går jag förstås upp tidigare också. Jag tycker om tidiga mornar när det är tyst och lugnt ute. När Ulf är här försöker jag naturligtvis att anpassa mig lite efter hans vanor. Han (som gärna är uppe till midnatt) tycker förstås att jag är urtråkig om jag lägger mig redan 21... (Men längre än till drygt 22 orkar jag sällan hålla mig vaken, fast jag försöker.)

I morse gick vi vår första promenad tidigt (nåja efter soluppgången). Det var lite kyligt (bara 12º i skuggan) men skönt i solen. Det var ytterst få människor ute, bara enstaka motionärer och hundägare. Det enda som hördes var vågornas kluckande mot stranden. Det var så skönt! Jag tycker om att börja dagen just så lugnt - och i tystnad. Med tystnad menar jag att jag gärna lyssnar på naturens egna ljud (vågskvalp och fågelkvitter), och möjligen mjuk klassisk musik på mycket svag volym - men definitivt inte något tramsigt pratprogram på radion eller nyhets-programmens påträngande och dystra budskap. Jag vill ha en harmonisk start på dagen...

PS:

Att montera backarna tog inte många minuter. Men sedan så skulle de ju sättas in i garderoben också. Det gick relativt lätt, sånär som på att en "säkerhetstapp" på undersidan var näst intill omöjlig att få i - fast det brukar vara enkelt. Till slut gick det, och alla tre backarna är nu på plats.

Sedan borde det ha varit väldigt enkelt att sätta hyllorna på plats. Man ska bara skruva i sex små hyllbärare, lägga hyllan ovanpå - och trycka till så att de små plastpiggarna kommer in i hålen på hyllans undersida. Men jag hade krångel - mycket krångel, med båda hyllplanen. För de små piggarna allra längst in ville hellre vika sig än passa i hålen. Och hur jag än försökte så räckte jag inte till att pressa med ena handen på piggen och med andra handen på ovansidan. Så långa armar har jag inte. Hade det varit i ytterkanten hade det varit lätt som en plätt.

Nåja, efter många försök, och till slut med hjälp av foten (som jag tryckte på ovansidan med) så gick det - och de båda nya hyllplanen sitter nu på plats.

Jag kan inte minnas att jag hade några sådana här svårigheter, när jag monterade förra omgången hyllor och backar. När det krånglade som värst så tog jag paus ett tag, och pysslade med annat. Jag la mina tekannor i blöt i diskbaljan och lät dem ligga en timme. Det tar tid att lösa upp te-avlagringar. (Sådant är det också bra att passa på att göra nu när jag kan bre ut mig - även i köket.) Helt rena kan jag inte längre få mina tekannor, särskilt inte den i plast som teet står och drar i - men bättre blev de. (Till vardags sköljer jag oftast bara av dem. Jag har ju aldrig något annat än te i dem.)

Jag såg att vårt diskställ (som jag tyckte var så fint från början) börjar bli väldigt rostigt. Det är väl dags att köpa ett nytt. Jag har sett ett som verkar vara bra på Aki, men det är nog inte rostfritt det heller.

Men det var förstås inte diskbänken jag betraktade den tiden som jag pausade. Det var utsikten från balkongen!

Jag såg folk på stranden, ett containerfartyg vid horisonten (≈ 3 mil härifrån), och väldigt många segelbåtar.

Jag tycker om att titta på segelbåtar! Tyvärr kan jag inte segla alls. Men mina barns pappa - Robert, är däremot en skicklig seglare - och han har lärt våra barn att segla.

Visst är de vackra - segelbåtarna!

Tja, hyllor och backar sitter på plats - men min säng är full av alla de kläder och handdukar som ska in i garderoberna. Konstigt nog tycker jag att dessa saker ser ut att ta allra minst dubbelt så stor plats - som det finns utrymme i garderoberna. Jag får försöka stapla så gott jag kan... Men först ska jag gå en promenad till med mina små. Det är ju så fint ute!

PS2:

Till min förvåning så fick alltihopa plats! Nu är det betydligt lättare att komma åt både kläder och handdukar.

Skönt att vara klar med de här sakerna. Och de stod inte ens på min att-göra-lista... Nu bör jag sätta fast hjulen (som jag nyligen har köpt) under benen på soffbordet (när det ändå ligger upp-och-ner). Hoppas det går! Det beror på om benen är ihåliga - eller om det finns något att skruva i. De allra billigaste Ikea-möblerna är inte av så särskilt gedigen kvalité...

PS3:

Jag gav mig på bordet i alla fall. Jag vill ju gärna ha hjul på det. Dels tycker jag att det är i vägen emellanåt (och då är det bra att lätt kunna rulla det åt sidan), och dels tycker jag att det är för lågt (och hjulen gör det 6 cm högre). Men jag var lite misstänksam, eftersom benen låter ihåliga och ser ut så här undertill:

Jag valde ganska korta skruvar och började försiktigt att skruva i den första skruven. Det gick bra!

Det gick även bra att skruva på hjul nummer två, men när jag kom till det tredje benet så gav spånbiten med sig!

Hjälp! Hur skulle jag nu göra?

Jag skruvade väldigt försiktigt i en skruv (inte där jag ska skruva sedan), la i en sträng lim där det var öppet, och började försiktigt dra biten uppåt. Tyvärr gick det inget vidare...

Det visade sig vara en väldigt tunn liten spånskivebit! Och ser inte själva bordsbenet ut att vara gjort av papp? (Eller är det masonit av sämre kvalité?)

Tja, jag var ju tvungen att försöka på något sätt - så jag satte lim runt om, och tryckte biten på plats igen. Sen fyllde jag på med mera lim (hade bara universallim tillgängligt - inte trälim), och skruvade sedan försiktigt av skruven. Om jag hade haft tillgång till lite trä så hade jag förstås bottnat med det (eller bytt till en fyrkant av trä)...

Nu ger det sig - kommer biten att sitta fast? Kommer den dessutom att sitta så pass fast - att det går att skruva på ett hjul? Och så fast - att en fjärdedel av bordets tyngd kan vila på biten?

Jag lyckades utan större problem skruva på ett hjul på det fjärde benet. Nu får bordet stå över natten så att limmet hinner torka ordentligt. Jag kan inte komma på något sätt att förstärka det ytterligare för jag kan ju inte gärna skruva i papp...

Om jag inte kan få fast det fjärde hjulet så blir jag väl tvungen att skruva av de andra tre igen. Och det skulle förstås kännas ganska tråkigt!

Ja, det här bordet var visserligen tänkt som en billig tillfällig nödlösning (bordet kostade under 200:-), men ändå! Bordet som engelsmännen hade lämnat efter sig hade ungefär samma längd och bredd, men var ännu lägre - och rysligt fult! (Det bordet hade ben av silverfärgad plast!) Jag är glad att jag blev av med det! Detta är snyggare! Ulf vill gärna ha ett rektangulärt bord (gärna större), och han bryr sig inte om ifall det är lågt. Själv vill jag ha ett runt (eller ovalt) som är en decimeter högre och dessutom mindre till ytan. Ikea har ett i björk som är 60 cm högt och har en diameter på 60 cm. Det heter Vejmon och ser ut så här:

Det skulle jag tycka mycket bättre om, men jag har en känsla av att Ulf inte skulle göra det. Det står också på min Ikea-inköpslista, men jag har inte haft råd att köpa det än - och så vet jag ju inte om Ulf skulle godkänna det. Jag skulle även kunna tänka mig att inte ha något bord alls - och mer golvyta i stället. Soffbordet använder vi i princip bara till att lägga en duk på, samt att ställa några prydnadssaker på duken... Men det är klart, en liten avställningsyta i närheten av soffan är ju bra att ha.

Ja, vi får se hur det går i morgon, om det går att sätta på ett hjul till - eller ej. Nu är jag alldeles för trött för att göra mer i dag, och eftersom klockan är 20:20, så är det dessutom snart läggdags för mig ...

14-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

PS:

Nu har jag skruvat på det sista hjulet på soffbordet. Det gick! Två av skruvarna var lätta att få i. För att få i de andra helt så skulle jag ha behövt trycka på skruvmejseln samtidigt som jag skruvade - men det vågade jag förstås inte. Tja, det verkar funka så här. I alla fall kan bordet stå på golvet - men belasta det skulle jag inte våga.

Måtte nu ingen sätta sig på just den bordshörnan, eller lägga något tungt där... (Det är hörnan närmast karmstolen.)

Det blev bättre med hjul på bordet! Nu har det blivit 51 cm högt. Men jag skulle gärna önska att vårt soffbord vore ytterligare några centimeter högre.

Jag tycker att bordsytan ska befinna sig högre än knäna på en sittande person. De låga soffborden kom när TV:n flyttade in i folks vardagsrum, låga för att inte skymma. Innan dess var soffborden ca 60 cm höga, vilket är en mycket mera praktisk höjd - om man t ex vill fika, eller spela spel, eller bara umgås som man gjorde förr i tiden...

Något Vejmon-bord blir det inte. Precis som jag trodde så gillar inte Ulf det. Han tycker att det är för litet. Han tycker att vitsen med ett soffbord är att flera personer ska kunna sitta runtom och t.ex. dricka kaffe och äta något till. Och då behöver man förstås ett större bord. Fast i praktiken sitter vi aldrig och fikar i soffan. Vi sitter antingen ute på balkongen eller runt matbordet. Nåja, om nu benen håller på det här bordet så får det duga så länge.

När mina hundar äter så sitter jag alltid mittemellan dem och vaktar. Annars skulle Stella aldrig kunna äta upp sin mat i lugn och ro. Jag sitter på nedersta trappsteget i trappan, och tittar då ofta in i mitt rum. Jag ser bl a nedre delen av rullborden som jag har växter på. Jag tycker att färgerna är vackra tillsammans - det milda turkosa, hjulens svart+silver och den beigea mattan och dito golvet. Färgerna är harmoniska. En sådan färgskala skulle jag kunna tänka mig att ha i ett rum.

Egentligen skulle jag behöva en stor villa, med många rum, för att få plats med alla de olika färgkombinationer och inredningsstilar som jag tycker om. Men jag skulle inte vilja ha en stor villa. Jag tycker visserligen inte om att ha det så trångt som jag har på vissa ställen nu, men i princip föredrar jag en liten mysig bostad framför en onödigt stor. Jag vill ha överblick! Men genom mina fönster vill jag däremot gärna se långt bort - mot horisonten. Om jag bara skulle se huset mittemot så skulle jag känna mig instängd.

Tja, nu ger det sig vad jag väljer att göra av allt det som står på min att-göra-lista. Kanske borde jag sy? (Klädslar till karmstolarna, skydd till soffan, överkast till min säng etc.) Eller borde jag äntligen måla mina balkong-stolar rosa? Och det lilla bruna rullbordet vitt? Jag bör också sätta upp mina tavlor. (Jag har beställt en affisch med björkar på, från Allposters, som ska komma i början på mars. Till affischen har jag köpt en ram på Ikea + en likadan ram till. Till den senare ska jag flytta över "bokskogen" som sitter över soffan. Sen ska dessa två tavlorna sitta ovanför soffan. Så här ser björk-affischen ut:

Jag valde en affisch med björkar eftersom det är mitt favoritträd - och jag så sällan kan se björkar i verkligheten numera. (Just de här björkarna växer/växte i verkligheten utanför Pokrovskoje i Ryssland, men orten ligger på samma breddgrad som Stockholm, och landskapet liknar ju ett svenskt.) Det enda jag ibland kan sakna här i El Campello - är de svenska skogarna...

PS2:

Det blir nog inte så mycket skött i dag. Jag vaknade med migrän i morse. Visserligen en light-variant, men ändå. (Utlöst av stress p g a ihåliga bordsben???) Jag hoppades att huvudvärken skulle gå över, men det har den inte gjort än (fast jag har tagit medicin). Jag körde till Carrefour och köpte två förpackningar fullkorns-empanadillas med spenat, och en stor portion Ensalada de Cántabra. Jag är väldigt förtjust i just den salladen och har tidigare berättat vad den innehåller. Jag har redan ätit upp det mesta av den. Sådan här mat mår jag bra av! Och tack vare äggen och tonfisken så mättar den bra.

Våren hade kommit till Carrefour! De hade plockat fram nya fräscha utemöbler, massor med blomkrukor etc. Jag provade ett par stolar, en vanlig till bord och en positionsstol, som båda var sköna. De fanns i många snygga färger; klarblått, starkrosa, vitt och en vacker ljus vårgrön färg. Om jag skulle köpa en stol så kanske jag skulle välja den gröna, eftersom den skulle vara väldigt snygg tillsammans med rosa pelargoner samt mina nya pelargonkuddar... Jag har funderat på att köpa en tålig stol till min balkong. (Trästolarna som jag ska måla rosa bör stå under tak.)

Hundarna och jag gick bara en kortare runda mitt på dagen. Vi tyckte alla tre att det var kyligt. Solen gömde sig bakom molnen och det var bara 16º. Då fryser såna som Stella och jag...

Jag har experimenterat lite med kuddfärger. Helt utan kuddar skulle soffa se så här tråkig ut:

Jag hämtade upp de turkosa kuddarna från gästrummet. Men det blev lite "för turkost" att bara ha dem.

Jag la fram några av mina mönstrade kuddfodral för att se om de matchar. Tja, igelkotten är söt...

Och så provade jag med att blanda in två himmelsblå kuddar. Men jag vill nog ha någon mönstrad också, någon som bryter av - det här ser lite småtråkigt ut.

Men just de två kuddarna nedan gör sig inget vidare tillsammans med turkost - speciellt inte den gröna.

En enfärgad rosa kanske, för kontrastens skull? (Jag har ingen lila, vilket annars skulle kunna passa.)

Tja, jag ska experimentera lite till. Då gör jag ju något - utan att egentligen göra något... Men byter jag kuddfodral så måste jag förstås byta duk på soffbordet, och manschetter på ljusstaken - för då passar inte rosa längre. Skulle jag piggna till så gör jag förstås något vettigare...

PS3:

Nej, jag har praktiskt taget inte gjort något vettigt alls i dag. (Bara gått en halvlång eftermiddagspromenad med hundarna.) Men så här blev det i soffan - och i vardagsrummet (jag bytte duk på matbordet också):

Riktigt nöjd blev jag inte, men det är ju lätt att ändra igen. Duken på matbordet blev bra i alla fall! Tyvärr har jag ont om små dukar som är lämpliga till soffbordet. Jag får väl hålla utkik efter sådana, men det är ytterst svårt att hitta någon som både har rätt mått och rätt färg.

Ulf kommer att tycka bättre om matbordet nu, och det verkar som om han låter mig hållas när det gäller kuddfodralen...

Sedan, när jag har sytt klart överkastet till min säng, så ska jag lägga några rosa enfärgade kuddar på sängen - så jag får mitt behov av rosa tillfredsställt. På gästsängen ser det lite tomt ut nu, när bara de snäckmönstrade kuddarna ligger kvar. (Men det är förstås en vanesak.) Jag passade på att tvätta det turkosa överkastet, och så la jag på ett annat i stället. Kanske det får bli ljusblått i gästrummet sen?

Nu hoppas jag att jag kommer att vara piggare i morgon - så jag orkar göra något vettigt då.

14-02-25:

Det regnade på Bonnie och mig, i går när vi gick sena kvällsrundan. Fast det var ett typiskt spanskt regn, så det var ganska glest mellan dropparna. Hela dagen i går var lite gråtrist. Solen gömde sig nog bakom moln minst halva dagen. Nu skiner solen, och enligt prognosen ska den fortsätta med det hela dagen. Skönt! Jag blir piggare när solen skiner.

Vov-voff på er! Min matte är nog inte riktigt klok. Nä, för nu har hon bytt det där tyget som sitter utanpå kuddarna - igen. Jag fattar inte varför hon gör det. Det viktiga är ju att kuddarna inuti är sköna. Och det är dom! Dom är vov-sköna. På mornarna, medan jag väntar på att matte ska klä på sig, då brukar jag lägga mig ovanpå kuddarna och sola. Det är vov-mysigt att ligga i solen när man ligger mjukt och skönt.

Jag skulle gärna ligga kvar där hela förmiddagen - fast matte brukar tyvärr tvinga ut mig på en morgon-promenad. Det gör hon varje morgon! Det är inte schysst när mattar tvingar sina hundar att göra sånt som dom inte vill. Bara för att dom är starkare. Ja, vov då så länge!

Jag funderade på det här med soffbord i går, och tittade då in på BordBirgers webbsida: http://www.bordbirger.se/ De har så många fina bord där! Och deras bord är av gedigen kvalité! Något av borden nedan skulle jag kunna tänka mig (i första hand i björk, i andra hand i vitlack). Högerklickar ni på fotona (och väljer egenskaper) så står bordets namn och mått (exkl klaffar). De översta är 60, 55 respektive 52 cm höga, medan de övriga är 50 cm.

Eagle-borden har fin form. Det första, som är vackrast, är tyvärr för stort.

De enda av borden som även Ulf tycker om, är klaffborden Birdie nedan. Han vill absolut ha ett rektangulärt bord - inte ett runt.

Jodå, jag skulle gärna vilja ha ett sådant här klaffbord i björk (helst det minsta)! Fast Bordbirgers bord är förstås betydligt dyrare än Ikeas. (Jag har skrivit och frågat om priserna, men inte fått svar än.) Tyvärr är klaffborden bara 50 cm höga, men sätter man hjul på dem så blir de lagom. Tja, om jag mot förmodan skulle få råd med ett sådant här bord - så måste jag också ordna transport ner hit till El Campello, för här finns förstås ingen återförsäljare. Nåja, nu har jag ytterligare en sak att drömma om...

För övrigt hoppas jag att jag inte bara ägnar dagen åt dagdrömmeri. Det är en ryslig massa saker som jag borde göra! (Fast jag har aningen migrän även i dag...)

PS:

Ute skiner solen och det är +18º. Jag gick en lång promenad med mina små. Nja, lång är nog fel ord. Vi gick inte så långt - men länge! Vi strosade i långsam takt, och hundarna hade massor av viktiga saker att lukta på. Det är ingen fart på mig i dag. Jag känner mig aningen deppig. Jag önskar att min att-göra-lista inte var så lång, och att alla dessa plikter inte vilade på mina axlar. Just i dag känns det så tungt, fast det mesta är självpåtaget.

Jag har pysslat lite med normalt "underhållsarbete" som att vattna krukväxter och sopa rent på balkongen. Tänk så rent och fint jag skulle kunna ha det - om jag inte startade en massa projekt utan bara skötte om det jag har... Om jag inte alltid ville, och önskade, och planerade - så mycket...

Jag röjde bordet i gästrummet - så att jag kan sitta och sy där. (Innan stod den nya datorn där, som jag också borde ta itu med.)

Nu slog det mig att jag faktiskt inte har köpt någon passande sytråd till det sandfärgade tyget, och just nu har de siestastängt i sybehörsbutiken. Jag får gå dit när de öppnar igen. Sen är det inte bara att börja sy. Jag tänkte börja med att klä om karmstolarna. Men jag har inget mönster, så jag måste först ta av de gamla klädslarna och försöka rita ett mönster efter dem. Först därefter vågar jag sätta saxen i tyget. Jag vill att klädseln ska gå att ta av, så att jag kan tvätta den vid behov. (Att sy ett soffskydd blir förstås enklare. Det är ju bara att klippa till en lagom stor rektangel och fålla denna runtom.)

Fast det är egentligen en massa annat jag borde göra - innan jag börjar sy. Jag har inte riktig ordning här. I vissa skåp och lådor - ja, men definitivt inte i alla. En del saker har jag flyttat runt mellan olika rum, lådor och skåp - så att jag inte längre vet var jag har dem. (Detta gäller bl a mina askar med sytrådar.) Och jag har en stor låda med bara sparat "pappersskräp". Ja, när jag sparade alla dessa papper tyckte jag förstås att det var viktiga och aktuella papper, men det är de knappast längre. Om jag läser igenom och gallrar bort det som inte längre är viktigt att spara, så kan jag nog minska volymen med allra minst 80%. (Drömmen vore 100%!) Jag har en hel plastback med olästa tidningar också. Dem bör jag skumläsa och sedan slänga. (Det är förstås inga heminredningstidningar, för dem läser jag bums - och sedan sparar jag dem normalt ett par år, prydligt i nummerordning i tidningsbackar, innan de slutligen slängs.)

Alla de här tråkiga sakerna borde jag ta itu med först - för lådorna med papper och tidningar står framme på golvet i gästrummet. Och sedan borde jag organisera om i de skåp där det nu är röra. (Det innebär förstås mycket jobb - för om jag ska organisera så måste jag ju först tömma skåp och lådor helt, och lägga sakerna någonstans tillfälligt, och därefter lägga in allt snyggt och prydligt igen - fast i en bättre och mera genomtänkt ordning. Och allt ska inte ligga där det ligger nu, alltså måste alla de skåp och lådor där jag har oordning tömmas samtidigt... Pust!)

Därefter borde jag nog ta itu med den nya datorn - och först därefter borde jag börja sy, och måla etc. Sen skulle jag sy stolsklädslar, soffskydd, överkast, några kuddfodral, laga kläder, sy en kjol, måla balkongstolarna och rullbordet, måla påskkycklingar på de där vita kuddfodralen jag köpte, och sen skulle jag sätta upp alla tavlorna på väggarna och... Fast jag borde egentligen måla fönsterkarmarna först, och sätta nytt silikon kring duschkabinen och... Och nu, nu blir jag så trött bara jag tänker på allt jag borde göra...

Alicia har inte hämtat det gamla vitrinskåpet än. Det har varit lite knepigt för henne att få hjälp av två starka män, och låna en bil stor nog att rymma skåpet - samtidigt. Och nu när hon äntligen har lyckats ordna detta, så är det exakt samtidigt (torsdag kl 10) som jag ska till notarien och skriva under testamentet till mina barn... Kanske kan hon ordna så att de kan komma en dryg timme senare, för då bör jag vara hemma igen. Vi får se.

Klockan är 15 och här sitter jag och gör ingen nytta alls. Tror ni att jag kan bli en liten smula piggare om jag sätter på en kopp te och dricker den?

Denna dagen - ett liv...

Thomas Thorild

FÖRLUSTEN
"Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att de var livet"

Stig Johansson

”De människor som fått ut mest av livet
är inte de som levt ett sekel,
utan de som levt varje minut.”

Colette

”Hela hemligheten med ett lyckligt liv är att vara djupt intresserad
av en sak och gräsligt upptagen av tusen.”

Hugh Warpole

”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.”

Sören Kierkegaard

”Nej, låt de lärde prata, lägg dig ner,
där rosor dofta och där solen ler.
Vårt liv är kort, och endast ett är säkert:
att vissna blommor aldrig blomma mer.”

Omar Khayyam

”Ingenting är för människan så svårt att uthärda som ett liv utan uppgifter och mål.”

Blaise Pascal

”Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.”

Samuel Butler

”Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig
att livet är till helt enkelt för att levas.”

Goethe

"Livet är det som händer medan du gör upp andra planer."

John Lennon

"Se till att ha höga ambitioner, måttliga förväntningar och små behov."

American Spectator

"Jag kan sammanfatta allt jag har lärt mig om livet i tre ord. Det går vidare."

Robert Frost

PS2:

Nej - ingenting vettigt har jag skött på hela dagen. Men jag har i alla fall förberett mig för att jobba en annan dag... Jag har köpt en stor rulle sytråd i "sandfärg" samt ½ liter halvmatt vit lackfärg till att måla det lilla bordet med. Nu har jag alltså material hemma...

Förresten så anser jag att det är en synnerligen vettig sysselsättning att kela med sina hundar - alltså har jag gjort något bra i dag! Hundarna instämmer!

PS3:

Nu har jag fått se den preliminära ritningen på Mauds hus. Hon ringde via Skype som vanligt. Huset, som kommer att bli lite drygt 90 m² stort, ska ha veranda runt om. Här håller Tamba upp ritningen framför mobil-kameran:

Och här ser ni ritningen lite närmare, tydligare kan jag tyvärr inte få det. Överst syns två sovrum med en toalett emellan, nederst syns det stora vardagsrummet. I vardagsrummets övre vänstra hörna ska det öppna köket ligga. På fotot till höger ser ni en god vän till Tamba som hjälper till med det praktiska.

Egentligen hade vi inte pratat klart Maud och jag, men samtalet bröts. Det är inte alltid så pålitlig förbindelse i Mbour. Ofta står det att kvalitén är för dålig för att ha videon på när vi talar via Skype, men det är ju roligt att kunna se varandra! Eftersom samtalet bröts så fick jag inte reda på när bygget kan komma igång. För Mauds skull så hoppas jag att det blir snart!

14-02-26:

Mestadels solsken och +20,5º = skönt! Jag känner mig piggare i dag, men har hittills bara hunnit besöka postkontoret och marknaden - samt gå två promenader (morgon + dag) med mina små.

Ulf och Bosse är i dag på en minikryssning på Ålands hav (Kapellskär - Mariehamn t o r). De åker mest för bufféns skull..

Vov och vov alltså! Nu har matte tvingat mig igen. Hon har tvingat mig att gå en alldeles för lång promenad! Bara för att matte själv tycker om att gå vov-långt när det är varmt och soligt ute. Men det kan aldrig vara nyttigt med så mycket motion. Så när jag tyckte att vi hade gått tillräckligt långt - då la jag mig ner. Och där låg jag kvar fast matte kallade på mig.

Stella blev först lite orolig. Hon trodde att jag hade blivit sjuk, eller fått ont i benet eller så.

Men jag viskade till henne, att jag bara fejkade att jag inte orkade gå mer. Ja vov! För egentligen så är jag ju bara lite lat. Men skvallra inte för matte! Jag försöker se så lidande ut som möjligt!

Matte tyckte synd om mig - så jag fick ligga där på El Paseo och vila och sola en stund i lugn och ro.

Fast sen, så tvingade matte mig att gå en vov-lång bit till. Men det var nästan tur det. Ja, vov alltså! För jag hittade en vov-intressant parfym-doft som luktade ovanligt bra. Doften hade en toppnot av hanhunds-kiss, men om man luktade länge så kom det fram något annat också. Jag tror att hjärtroten bestod av gammalt bröd! Basnoten var bestämt löptik i alla fall. Vi luktade vov-länge både Stella och jag.

Men sen, då behövde inte matte tvinga mig att gå. Nej, för då vände vi och gick hemåt. Och när vi kommer hem så får jag mat. Så på hemvägen har jag alltid bråttom! Ja, vov på er då!

PS:

Den där stora lådan med "pappersskräp" i, som jag berättade om i går - den är tom nu. Det var en stor låda (egentligen en tvättkorg), så det tog tid att gå igenom allt. Där fanns väldigt mycket (85%?) som åkte direkt i pappersåtervinningen - t o m gamla kvitton och urklipp ända från 2009. Men jag hittade också några viktiga papper, som kvitton och instruktionsböcker till min nuvarande dator och kamera. Där fanns också en hel bunt plastfickor som kan vara bra att ha. Lite nostalgi hittade jag också, som det här fotot av Ulf och mig (taget för ungefär 35 -39 år sedan).

Och jag hittade utställningskatalogen från hundutställningen i Alicante 2010, där jag för första gången mötte Conchi. Bonnie har nummer 648, och Conchis hundar har nr 645, 647och 649. Och nummer 646 har den snygge hane som jag kan få para Bonnie med (men omöjligt kan ha råd till eftersom hans matte vill ha 1000 € för detta).

(Jag har ännu inte slängt den katalogen, men det borde jag väl. Man kan ju inte spara på allt. Nu har jag ju fotograferat av det viktigaste.) Jag hade också sparat några bra citat som jag hade klippt ur tidningar, som det här:

Nu ligger det bara en väldigt liten hög papper kvar på bordet - sådant som verkligen ska sparas. Det känns skönt att ha det här tråkiga sorterings-jobbet gjort! Äntligen en punkt på min långa att-göra-lista som jag kan stryka! Jag borde kanske ta itu med lådan med "sparade tidningar" i morgon eftermiddag? (På förmiddagen ska jag till jurist + notarie, och därefter kommer Alicia med vänner för att hämta det gamla vitrinskåpet.) Om jag försöker göra allt det tråkiga arbetet först - så blir det ju desto roligare att göra det andra (sy och måla) sen... Jodå - jag har varit piggare i dag, men så har jag heller inte haft någon migrän.

14-02-27:

Grattis på födelsedagen

min kära dotter Jenni!

PS:

I morse var jag tillsammans med min engelsk-spansk-språkiga jurist Fiona hos notarien och skrev under mitt spanska testamente. Jag har fått en auktoriserad kopia (nio sidor - för allt inklusive notariens och juristens samtliga namn, och hur mycket klockan var när jag skrev under, står med). Originalet skickas till testament-registret i Madrid. I testamentet står inget konstigt - bara att svensk arvslag ska gälla och att mina tre barn således ärver en tredjedel var den dagen jag dör. Men nu är allt översatt till spanska och mina barn får ett bekymmer mindre den dagen det blir aktuellt. Egentligen borde jag väl ordna med, och betala för, begravningen (pappkista + kremering + askan strödd i Medelhavet) i förväg också. Det kommer annars inte att bli lätt för barnen att fixa allt på spanska, och ett dödsfall kommer ju oftast oförberett dessutom. Tja, det är tråkiga saker att ta itu med - men är det något som är 100% säkert så är det ju detta att vi alla ska dö...

Så snart jag hade kommit hem igen, så kom Alica, Víctor och en man till och hämtade det bruna vitrinskåpet. Först därefter hann jag äta frukost. (Jag åt en banan på stående fot i morse.) Nu ska jag pusta ut, och sedan gå en lång promenad med mina små. Solen skiner och det är 19º ute.

Det blev ingen lång promenad, utan en knappt halvlång. Precis när vi hade kommit ut så gick solen i moln - bakom ett stort grått moln, och då frös jag (särskilt om fingrarna). Och raderna ovan som jag hade tänkt skicka ut på nätet innan jag gick, kom aldrig i väg - för internet var för långsamt just då. Hoppas hastigheten är normal nu. Nu har jag satt på en kopp eftermiddagste. Om jag håller i koppen, och dricker långsamt, så tinar fingrarna i alla fall upp igen. (Jo, det var faktiskt 20º enligt termometern, men jag är ju så frusen om fingrarna - delvis p g a Reynauds syndrom = kronisk kärlkramp i de perifera kärlen). Nu ger det sig om internet vill... (Jodå, på 4:e försöket så gick det...)

PS2:

Jag pratade med Jenni via Skype en hel timme. Det är väldigt trevligt att kunna se varandra samtidigt som man pratar. Avståndet krymper då. Men just i dag hade jag förstås gärna velat krama om Jenni på riktigt! Vissa dagar känns avståndet till mina kära väldigt långt, även om vi har tät mejl-kontakt med varandra. Jag är fortfarande frusen och sköter inget vettigt, bara det där vanliga - tvätta, handla, slänga sopor etc. Nåja, man måste inte vara supereffektiv var dag - särskilt inte när man är pensionär... Jag kelar mycket med mina hundar - och det mår både de och jag bra av! Jag skulle gärna ha haft en katt också - en sån som Celine. Och några fåglar... Jag gillar djur!

14-02-28:

Vi har lite underligt väder i dag. Det är drygt 21º, men ganska molnigt och aningen blåsigt. Så det känns både varmt, och inte varmt - samtidigt. I förmiddags åkte jag in till Alicante för att titta på Zara Homes nyheter. Jag köpte ett örngott (ljusblått med blåa stjärnor på) samt en söt liten blå-vit porslins-skål. Och så köpte jag en förpackning "gnag-pinnar" till hundarna på El Corte Inglés djuravdelning. Pinnarna ska vara bra för tänderna. Bonnies tog slut på knappt 5 minuter, medan Stellas varade en hel timme. Nu ska jag vänta några dagar innan de får nästa "pinne".

Jag var hemma igen lite drygt tre timmar efter att jag hade gett mig iväg. Precis under den tiden hade de kommit för att lämna affischen som jag har beställt. Det satt en lapp på dörren. Det stod att jag skulle kontakta dem - men inte hur...

I går kväll började jag gå igenom lådan med sparade tidningar. Jag hann gå igenom ca 1/5, och jag slängde allt detta sånär som på en tidning om El Campello. Det tar tid att bläddra igenom tidningar (det kan ju stå något viktigt), men det är skönt att se högarna minska. Jag ska fortsätta i kväll. (Bl a finns det många PC för alla som jag får efter Ulf.) Det känns bra att ha börjat i den "tråkigaste änden" på att-göra-listan. (I gengäld äter jag lite för mycket - som tröst...)

PS:

Jag glömde berätta att På El Corte Ingles så såg jag en fantastiskt vacker sidensjal i precis lagom storlek för mig. (Jag använder ofta sidensjalar vintertid här, för det är precis lagom varmt.) Färgerna var också perfekta, pastellfärgade blommor på vit botten. Det var bara en liten hake - den kostade 45 € (≈ 398:-)! Och så mycket ger jag inte för en sjal...

14-03-01:

Så har vi kommit in i mars månad. Här i Campello räknar man med att vintern är över nu - fast min erfarenhet säger mig, att man normalt behöver ha elementen på ungefär 2 veckor ytterligare. Men fr o m mitten av mars så brukar det vara vårväder ute. Några av de vinterstängda glassbarerna och affärerna har precis öppnat igen. Just i dag har vi 18º här, men så mycket moln på himlen att solen nästan inte kan titta fram alls.

I dag är det karnevalsdag här, men jag vet inte riktigt hur man firar det. Jag vet förstås att folk klär ut sig. På tåget i går på väg hem, så satt jag bredvid tre tonårspojkar som detaljplanerade hur de skulle måla sina nyinköpta vita ansiktsmasker så att de skulle se ut som dödskallar, eller monster med blod droppande från munnen. Småflickorna brukar satsa på rosa prinsessklänningar. Könsrollerna tycks hålla i sig...

På tal om gårdagens tågresa så satt jag på vägen in till Alicante mittemot en mamma i 35-årsåldern och hennes dotter i 4-5-årsåldern. Mamman var en verklig skönhet med rena vackra drag och perfekt figur, men dottern - hon var om möjligt ännu vackrare. Fullständigt perfekta drag, jättestora mörkbruna ögon med ovanligt långa och täta ögonfransar, och så en nätt liten kropp. Dessutom var hon förstås gulligt klädd i en liten rosa klänning, med matchande kappa och en stor rosa rosett i håret. Tänk att en del kan bli så lyckade! Det är ju inte konstigt att vi andra får komplex emellanåt... Jag hade lust att fotografera dem, men tyckte inte att det passade sig (och förresten så hade jag bara med mobilen med 1,3 megapixlars kamera, så ni hade ändå inte kunnat se några detaljer). Tillsammans var de extra söta, eftersom man så tydligt såg att de tyckte mycket om varandra. Om jag hade varit konstnär så hade jag bett att få måla av dem. Det var trevligt att vila ögonen på dem i alla fall, och dottern och jag log mot varandra lite då och då.

Ulf skickade den här bilden som han hade hittat i GöteborgsTidningen. Skylten lär stå utanför Tidaholm, och det ska egentligen stå 0-7 kilometer under, men någon har ändrat texten...

Jag ska fortsätta med tidningslådan i dag. Jag hoppas att jag blir klar innan läggdags, men tvivlar på att jag hinner.

PS:

Nu är det strax läggdags, men inte är tidningslådan tom inte. Just nu finns där exakt 40 stycken PC för alla kvar. Men alla andra sorters tidningar har jag nu gått igenom (skummat, läst något noga, tagit några foton på något jag vill komma ihåg), och sedan lagt i pappersåtervinningen. Det är tråkigt att sitta still och göra samma sak så länge! Hoppas jag blir helt klar under morgondagen. I sådana här lägen är det ypperligt att ha hund. Jag måste ju regelbundet lägga det tråkiga arbetet åt sidan och gå en skön promenad i friska luften! Nu är det dags för dagens sista runda. Bonnie är ännu så länge intet ont anande, men när jag strax tar fram hennes sele så kommer hon säkert att försöka gömma sig. Hon är inte som andra hundar hon...

PS2:

Vov och vov alltså! Matte hittade mig. Det var ju förargligt. Ändå hade jag gömt mig långt in under matbordet. Där var det så mörkt, så det var egentligen omöjligt att se mig. Jag fattar inte hur matte gör. Men hon är faktiskt vov-bra på att leta, och vov-bra på att hitta.

Ja, vov! Jag tycker ju att det är ganska onödigt att gå ut på kvällen, när det är mörkt ute. Om man behöver kissa så sent, så tycker jag att man kan kissa inne - på nån matta. Fast det tycker tyvärr inte matte.

Nä, nu ska jag sova! Sova ska man när det är mörkt ute. Och tänk - matte tycker precis som jag. Bra va! Ja, vov-vov då!

Vi mötte MariPaz och Lluna när vi var ute. MariPaz berättade lite om karnevalen. Carnaval firar man på caféer och barer (och ibland firar ungdomar utomhus). Det är en sorts folkfest, även om de allra äldsta inte brukar vara med. Man ska ha maskerna på sig till midnatt. Först då får man demaskera sig. Jag såg flera utklädda ungdomar nu i kväll, men inga vuxna. (Och innan i dag såg jag utklädda barn.) Karnevalen markerar början på fastan - 40 dagar före påsk. Och i Sverige inleder vi fastan med att äta fastlagsbullar (semlor)... (Det är dags på tisdag. Ni har väl inte tjuvstartat?) Visst verkar det vara roligare med karneval? Och bättre för figuren... (Jag gillar annars fastlagsbullar, men det var många år sedan jag hade möjlighet att äta nån.)

14-03-02:

Jag lyfte upp hundarna i sängen i morse, och sedan låg vi och kelade en stund. Det tycker vi alla tre är mysigt. Sen gick Stella och jag upp, medan Bonnie låg kvar i det längsta.

Det var 18º varmt redan på morgonpromenaden, och nästan helt klarblå himmel, så i dag känner jag mig pigg. Rensa bland gamla tidningar är väl inte precis det som jag längtar mest efter att göra, men jag måste väl...

PS:

Termometern visar nu 22º och jag har bytt om till shorts. Om en stund ska jag gå en lång promenad med mina små. Under tiden hänger tvätten på balkongen och torkar. Jag sorterade tidningarna i datumordning, och plöjer förstås de äldsta först. När det handlar om tester av datorer som var nya för två år sedan, eller om Windows 7, så bläddrar jag bara snabbt förbi. Det kommer säkert mer intressanta saker i de nyaste tidningarna. Men jag hittade de här bilderna med tänkvärda texter - som är högaktuella nu när jag ska lära mig Windows 8!

PS2:

Det var alldeles underbart ute! Shorts och T-shirt var perfekt klädsel. Vi var ute och gick i nästan två timmar. Nåja 1½, för vi satt en stund på muren också. Vid ett par tillfällen så fick jag bära antingen Bonnie eller Stella - för att de var trötta, eller för att det var för mycket folk på El Paseo. Det var allra minst 100 människor på stranden, men jag såg bara två unga pojkar som badade. (Det är bara 17º i havet.)

När vi hade kommit hem så schamponerade och duschade jag både Bonnie och Stella. Det är bra att passa på när det är varmt både ute och inne. Något som alltid förvånar mig när jag duschar de små - är hur de kan lyckas blöta ner så många handdukar. Jag brukar själv klarar mig med en, men de behöver allra minst två var - och deras blir dyngsura... (Och då stänker de ändå ner både mig och badrummet innan de börjar torka sig.) När de har torkat sig själva, så brukar jag dessutom torka dem på ytterligare en handduk.

Här nedan "eftertorkar" de sig på balkongen. (T v syns torkställningen med mina nytvättade jeans.)

PS3:

Jag har haft Anette och Håkan på besök - de som köpte Mauds lägenhet. Så nu har jag pratat jättemycket svenska! De är här en vecka nu. Vi ska träffas i morgon också, för då ska jag skjutsa dem till Conforama. De behöver köpa sängben till Mauds gästsängar. I lördags hade de tagit taxi till Carrefour för att köpa lakan (för de hittade inte rätt buss), men det ska de ju inte behöva göra. Vi är så få svenskar här i El Campello så vi kan gott hålla ihop och hjälpa varandra vid behov.

De berättade förresten att de hade varit på vinprovning i bodegan tvärs över gatan, och att det hade varit väldigt trevligt. Tydligen är det vinprovning där första lördagen varje månad. Jag vet att bodegan har ett oerhört stort sortiment, men själv är jag ju inte så hemma inom området - helnykterist som jag är.

14-03-03:

Grattis på födelsedagen Lucas!

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

PS:

I förmiddags var jag flitig och städade hela lägenheten. Sedan gick jag mitt-på dagen-promenaden med hundarna. Ute har det varit varmt och soligt - men väldigt blåsigt. Därefter skjutsade jag Anette och Håkan först till Conforama och sedan till Aki. De behövde en massa smått till lägenheten (täcken, duschdraperi, överkast, barpallar etc) som hade varit svårt att ta med på bussen. Nu kunde de köpa en liten hallmöbel också. Dels hade Maud inte så mycket möbler i sin lägenhet, och dels vill Anette och Håkan naturligtvis sätta sin prägel på inredningen. De var tacksamma för att jag körde dem. Jag har ju tid, och det blev bara 14 km sammanlagt, så det känns bra att kunna göra dem en tjänst. Vem vet, de kanske kan göra mig en tjänst en annan gång?

Nu har jag även gått den tidiga kvällsrundan med mina små, och nu måste jag verkligen börja plöja några nummer till av PC för alla - annars tar högen aldrig slut.

14-03-04:

Här kommer några foton från i går. Först mina pelargoner, som visserligen inte är lika stora och fina som före ohyreattacken - men som börjar ta sig.

Och så två foton från balkongen (dagtid samt kvällstid).

På kvällen tog jag två foton inifrån mitt rum - på nymånen. Jag har fortfarande inte vant vid mig vid att den "hänger på fel håll" här...

Jag satt länge och plöjde tidningar i går. Nu har jag hunnit fram till årgång 2013 - och då läser jag naturligtvis långsammare. Där hittade jag några artiklar som jag river ur och sparar. De kommer säkert till användning! (Se nedan.)

Jag behöver säkert en sådan här steg-för-steg-guide. Fast det är inte bara det, att min nya dator har Windows 8 som oroar mig. Den har också 64 bitars system, medan min gamla har 32 bitars - och jag vet att inte alla mina gamla favoritprogram går att installera på 64 bitars. Men det är klart att jag måste byta dator. Den jag skriver på nu krånglar hela tiden. Den är urseg, skärmen blir ofta helt svart - eller randig, och så tar inte alla tangenterna som de ska längre. Men som ni vet är jag orolig för att jag inte ska kunna använda Frontpage på min nya dator. Och hur ska jag då kunna fortsätta att skriva här i min blogg?

Nu ska jag först gallra klart bland tidningarna. Det är inte så många kvar. Sedan blir jag väl tvungen att starta min nya dator igen, och så småningom försöka installera Frontpage mm på den.

Nu på förmiddagen har vi sol och 17º. Det blåser fortfarande friskt.

PS:

Klockan är 12:15 och nu äntligen är jag klar med alla tidningarna. Skönt! Ännu en punkt som kan strykas från min att-göra-lista. Synd bara att det finns så många punkter kvar på listan. Tja, jag har själv skrivit dit dem (i alla fall de flesta)! Försöker jag nu beta av en punkt åt gången, så krymper förstås listan efter hand. Nu går jag "baklänges" från tråkigast till roligast - för att det ska kännas mer lockande att fortsätta. Är det någon enstaka av er som också är sådan - att ni egentligen vill skjuta upp allt det där som är tråkigt att göra? Har ni några bra knep för att komma igång ändå? Tipsa mig gärna!

PS2:

Budfirman SEUR, som ska leverera min affisch, hade först (via internetformulär) lovat att komma i går förmiddag, men kom inte. Då ringde jag dem, och vi bestämde att de skulle komma i dag mellan klockan 10:00 och 14:00. Jag lovade att vara hemma denna tid. Och vi var hemma då, närmare bestämt mellan klockan 09:02 och 14:17, men ingen budfirma kom. Suck! Och sen tyckte jag inte att Bonnie skulle behöva hålla sig längre - så vi gick ut.

Vov på er! I dag ville jag faktiskt gå ut. Ja, för nu sken ju solen. Ja, och så var jag lite kissnödig också. Så för en gångs skull så kom jag bums när matte kallade. Matte såg så glad ut när jag kom! Ja,vov. Ibland kan man gott skämma bort sin matte lite. Bara det inte blir för ofta, så är det nog inte skadligt.

Sen gick vi vov-långt! Och ännu längre! Och jag gick själv hela vägen - och Stella också. Då blev matte på vov-gott humör.

Och det var bra. Ja, för när vi kom fram till öppningen i muren - så fick vi gå ut på sanden både Stella och jag. Fast hundar egentligen inte får vara på stranden.

Det är vov-skönt att gå med tassarna i sanden - och så luktar det så intressant!

Jag hittade en mycket intressant doft, och jag fick en oemotståndlig lust att bajsa på den. Fast det fick jag inte för matte. Nä, för då drog hon upp mig på trottoaren så jag fick bajsa där i stället. Det spelar väl ingen roll var jag bajsar. Matte plockar ju upp mitt bajs i alla fall.

Och sen så slänger hon bajset i en papperskorg. Det tycker jag egentligen är ganska dumt. Ja, för hur ska då dom andra hundarna kunna lukta på mitt bajs? Vi hundar tycker ju att det är intressant att lukta på varandras kiss och bajs ju! Ja, sen så gick vi lite till - och sen så gick vi hem. Vov-voff då!

Tidigare så fanns det en cykelbana längs El Paseo, men den stängde man för något år sedan eftersom det hände så många olyckor. Cyklisterna cyklade alldeles för fort, och de gående gick även på cykelbanan. Nu sitter det sådana här skyltar här och var. Texten lyder ≈ Förbjudet att cykla på hela El Paseo.

Dessutom har man målat sådana trafikmärken (som det ovan) här och var på den f d cykelbanan, samt målat över de tidigare märkena som tillät (eg varnade för) cyklister. Men många cyklister (även sådana som har körkort och borde veta bättre) vet inte att alla trafikmärken med röd ram är förbudsmärken. Så det är ofta det håller på att hända olyckor... Mina hundar blev nästan påcyklade vid ett tillfälle - fast jag håller god uppsikt. Polisen gör punktinsatser där de stoppar cyklisterna och talar om att det är cykelförbud. Kanske förbudet skulle vara tydligare - om man hade ett streck över cykeln, som vi har på svenska cykelförbudsskyltar.

Det är ju enklare att förstå att skyltar där något är överstruket betyder förbud.

Alla skyltar som betyder att något är tillåtet (påbjudet) är faktiskt blå:

Och, jag citerar, "Förbudsmärken är runda med en bred röd kant och vit eller gul bakgrund. Mitt i märket sitter en symbol som visar vad förbudet gäller." För att framföra ett fordon (och dit hör cykel) på allmän plats, så måste man kunna trafikreglerna...

Men senast i söndags såg jag två cyklister som ilsket ringande på sina cykelklockor höll på att meja ner en barnfamilj. Cyklisterna trodde förmodligen att de cyklade på en cykelbana... Det är viktigt att de som utformar skyltar begriper sig på människor! Hellre en övertydlig skylt - än en tvetydig!

14-03-05:

På tal om svårtydbara skyltar, så skickade Linda en bild på den här:

Det finns en sådan vid kajen i hamnen i Skälderviken. Va? Fattar inte ni heller? Det betyder att det är där man ska tömma båtens septitank...

I morse såg jag när de bogserade ut några "bassänger" till fiskodlingen. De hade antagligen varit inne i hamnen för reparation. Näten som hänger på undersidan måste ju ses över ibland.

Fiskodlingen fångad med teleobjektiv:

Vi har alldeles underbart väder i dag, och jag har nu bytt om till shorts. Termometern visar 22,6º och solen skiner! Jag gick till marknaden nu i förmiddags, fast jag inte skulle köpa något. Det är ju kul att titta. Fotot nedan har jag tagit för att Ulf ska få se alternativet till den gula duken med citroner som jag köpte. Den här har vit botten - vilket är bättre, men jag tycker ändå inte att den är lika snygg.

Sedan tog jag lite blandade foton, flest från "matavdelningen" som är under tak. I dag såg övriga delen av marknaden annorlunda ut, för det var ingen som hade fällt upp sina markiser.

Visst ser det gott ut med alla bär, frukter och grönsaker!

Här säljer man vaktelägg (även på Mercadona). Jag har aldrig velat smaka. Jag är väl fånig, men jag tycker att de liknar "vanliga" fågelägg för mycket. Höns har jag ju vant mig vid att äta - men andra fåglar...

Jag hade tänkt ta några foton på hemvägen också, men det blev bara ett enda - för sen tog kamerabatteriet slut...

I ett nummer av PC för alla hittade jag den här modifierade behovstrappan:

Jag tänkte på den när Linda i går berättade att hon hade problem med sin router (hennes wifi fungerar ej) och sin iPad (fick systemåterställas), samtidigt som hon har köpt en ny dator som hon inte har hunnit få igång än. Jag är så glad och tacksam för att min gamla dator fortsätter att funka hjälpligt - för det dröjer nog innan jag har fått ordning på min nya.

I går när jag läste i min spanska heminredningstidning Cosas de Casa (≈ saker för hemmet), så hittade jag det här lilla bordet:

Ett sådant skulle passa perfekt bredvid min läsfåtölj! Det är lagom litet (Ø 35) och lagom högt (60). Jag använder bordet jag har där nu (det bruna som ska målas vitt) endast till att lägga ifrån mig bok, tidning och läsglasögon på. Men - som ni ser är det alldeles för dyrt (93 € ≈ 824:-), så jag får behålla mitt gamla som ju faktiskt fungerar. Synd att det här lilla bordet är så dyrt, för bord med de här måtten är nästan omöjliga att få tag på annars. (Och det är säkert för mycket att hoppas på att de ska rea ut det så småningom...)

Nej, nu är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad!

14-03-06:

Det var så skönt på morgonpromenaden. Solen sken, det var 17º, och så var det så tyst och lugnt ute. Vi mötte ingen som vi behövde prata med. Jag hörde vågornas skvalp mot stranden och enstaka fåglar, men inte mer. Jag tycker om tysta lugna mornar. Det ger en bra start på dagen. Fast just i dag känner jag mig väldigt trött, vilket beror på att jag har sovit dåligt i natt. Jag vaknade (vet ej varför) ca 02, och lyckades inte somna om förrän efter 05. Sen vaknade jag igen för att min arm hade somnat, men jag lyckades somna om. Fast efter en stund så vaknade jag häftigt av att Stella kräktes på sängmattan. Sen kunde jag inte somna om. Jag tog upp båda flickorna i sängen och så låg vi och hade det mysigt en stund.

När jag sedan gick upp kunde jag konstatera att båda två nu har börjat löpa. Det var nämligen fullt med små ljusröda fläckar på mitt vita underlakan. Ja, det var väntat eftersom det var ett halvår sen som de löpte senast. När jag tänker efter så såg jag nog en droppe redan i tisdags, men jag var osäker på vad det var. Om knappt 10 dar så höglöper de, och då ska jag para Bonnie med Voxer - så får vi se om det blir något den här gången. (Jag har ju redan betalat för den parningen.) Blir det inget så gör jag inga fler försök med Bonnie. Men det hade varit väldigt roligt med helsyskon till Stella! Jag skulle gärna vilja para Stella också, men har ännu inte hittat någon lämplig hane, och nu är ju läget akut. Det finns massor med chihuahuahanar som annonserar ut sina tjänster via internet. Men jag måste ha en som inte är större än Stella, med officiell stamtavla, och veterinärintyg på att båda testiklarna är på plats samt att hunden inte har patellaluxation. Och helst en långhårig! Dessutom kan jag inte åka så långt som till Mallorca eller Madrid för att para Stella. Då faller de flesta ifrån. Vi får se hur det blir. Det vore rationellt med två kullar samtidigt. Och roligt!

Eftersom jag känner mig lite yr i dag (när jag reser mig hastigt) så kollade jag mitt blodtryck. Jag har en liten elektrisk mätare som visar resultatet digitalt. Mitt blodtryck var lågt: 104/65 (och pulsen var 49). Tja, det är bättre att ha låga än höga värden, men helt optimalt är det inte.

När jag träffade Anette och Håkan häromdagen så fick jag en massa post som tillhör Maud. Hon har inte ordnat med någon eftersändning. Jag har nu lovat att öppna posten och skanna in den och sedan mejla den till Maud. Det från Pensionsmyndigheten, Skatteverket och banken kan ju vara viktigt. Jag får väl se om jag tar itu med detta i dag. Just nu känner jag mig ganska energilös...

Jag bantar nu dessutom, med LCMF kombinerat med 16-timmarsfasta. Det blir jag inte piggare av för stunden (men på sikt förstås). Jag började i måndags efter att ha konstaterat att jag hade gått upp det som jag gick ner i januari. Jag måste ju komma i mina kläder... Nejdå, jag är inte alls oförbätterlig! Det går lite upp och ner bara... Vilken dag som helst så ska jag lära mig att hålla vikten så att jag sedan slipper banta mer.

Just nu sjunger grannens kanariefågel så vackert, och i morse när jag låg vaken (ca 04:30) så sjöng en koltrast ännu vackrare! Det är trevligt med fåglar, särskilt de som har så vacker sångröst som dessa två arterna.

PS:

Är det någon som minns att jag råkade bryta av en liten kvist från en pelargon härförleden? Den som blommade. Jag trodde aldrig att den skulle få rötter, men det fick den, och i dag har jag planterat den. Nu hoppas jag att den tar sig bra.

Det var ju så skönt ute i morse, men trots att det är varmare nu på dagen - så är det inte lika skönt längre. Det har nämligen blåst upp från sydöst och vindarna är väldigt kyliga. Det var allt tur att jag hade en vindtät väst på mig, annars hade jag frusit. På vår mitt-på-dagen-promenad så stötte jag på Anette och Håkan. De satt på ett fik och ropade när jag gick förbi. Vi pratade en liten stund. De reser hem i morgon, men kommer ner till påsk igen. Både Bonnie och Stella gick fram till Anette med viftande svansar, och Bonnie gick fram till Håkan (medan Stella bara vågade nosa på honom). Det är få människor som kan flörta in sig hos mina hundar. För det mesta så går de bara undan och vill inte bli klappade alls. Det händer t o m att Bonnie nafsar i luften (i självförsvar). De litar inte på alla. De har ju en del dåliga erfarenheter av människor som i all välmening har kastat sig över dem utan förvarning.

Jag har förresten fått veta nu, vad Bordbirgers bord kostar. De som jag är intresserad av kostar mellan 1900 och 4380 kronor. Det med klaffar som Ulf också tyckte om kostar 3000 kronor i björk och storlek 60. Men så ska jag ju transportera ner bordet också... Så kanske det stannar vid en dröm. (Det runda Ikea-bordet som jag vill ha kostar 89 € (≈787:-), och det kan jag själv köra hem i bilen.) Annars kommer faktiskt även Bordbirgers bord omonterade i platta paket, fast man måste beställa 4 veckor i förväg. (Det är bara så mycket längre till Sverige än till Murcia.)

PS2:

Ni har kanske redan anat att jag inte har gjort någon nytta på hela dagen. Jag har däremot skickat en önskelista till Rockedala Plantskola på pelargonsticklingar. Ni kan se deras oerhörda sortiment här: http://www.rockdala.com/ Tyvärr har de slutat att sälja via postorder nu, dock har de lovat att skicka några till mig. Jag skrev en önskelista på 18 olika, men gissar att jag har råd att köpa max 5 - 10 stycken. I år blir frakt och expeditionsavgift lite dyrare, eftersom de gör detta vid sidan av. De ska återkomma med prisuppgifter. Några av mina favoriter tillhör dem som dog i ohyreattacken, och så vill jag prova någon ny sort - alltså måste jag beställa nya. Det är ju inga vanliga "butiks-pelargoner" jag vill ha, även om jag har sådana också. Vi får se hur det går.

Jag roade mig med att fotografera en av de små fiskebåtarna, när den var på väg in mot hamnen (17:30). (Teleobjektiv från balkongen.) Jag fascineras över alla måsarna som alltid eskorterar båtarna i land, i hopp om att få lite smakprov på fångsten. Jag gissar att de slänger "skräpfisk" och kanske även fiskrens från båten.

PS3:

Jag hade inte tänkt skriva mer i dag, men så fick jag några foton av Bamses matte Sara - av Bamse i snö (på sin 2-årsdag). Visst är han vacker!

14-03-07:

Det ser ut som om solen ska skina från en klarblå himmel de närmaste dagarna, men det verkar bli kyligare - vissa dagar bara 16º som mest. Eftersom både Bonnie och Stella löper så börjar jag planera för parningar. Jag har kontaktat Conchi så att hon och Voxer är beredda att ta emot oss när det är dags. Sen har jag kontaktat en seriös uppfödare i Alfaz de Pi (bara 35 km härifrån), som har en lämplig hane. Tyvärr är hanen korthårig, så valparna kan bli både kort- och långhåriga, men han är liten och vit och ser ut som en chihuahua ska se ut. Och så har han stamtavla. Han heter Andy, och jag var i kontakt med dem redan i höstas när Stella löpte, men då hann vi aldrig träffas innan det var försent för parning.

Jag har hittat väldigt många annonser där man utbjuder sin chihuahua-hane för parningar. I många fall rör det sig om hanar som inte har stamtavla, eller om de har en sådan - ändå inte skulle bli godkända. Jag såg en som väger 5 kg när 3,0 kilo är max tillåtet, och jag har sett hanvalpar på 5-6 månader när lägsta åldersgräns är 18 månader.

Jag har i dag svarat via mejl på tre annonser. De här:

Så nu ger det sig om de svarar tillbaka. Den nedersta hanen tilltalar mig mest utseendemässigt, men både han och den översta bor i Valencia (18 mil härifrån) - medan den mittersta bor i Alicante. Hane 1 väger 1,5 kg, hane 2 väger 2 kg (vilket är lite i mesta laget), och vad hane 3 väger står inte. Helst skulle jag förstås vilja se alla i verkligheten innan det blir aktuellt med parning. Endast den bäste är god nog åt min lilla Stella... Men jag har få dagar på mig! Redan den 13:e (tidigast) kan det vara dags!

PS:

Jag fick elräkningen i dag. Under perioden 18/12 - 24/2 har vi gjort av med 2720 kWh vilket totalt kostar 471,92 €. Det är mycket pengar, men helt OK med tanke på att vi har sluppit frysa i vinter, och att lägenheten är helt oisolerad. Jag hade avsatt 600 €, och var väldigt orolig för att behöva betala ännu mer, men är nu lättad. Pengarna räcker!

Som ni vet så tillkommer ca 11-12% på priset om man köper en bostad här i Spanien (skatt, registrering, avgift notarien). Man får också betala en del om man skulle vilja sälja sin bostad. Jag frågade i dag Fiona hur mycket - och hon svarade så här:

The seller has to pay the plus valia tax to the town Hall, and his/her capital gains tax to the government - if applicable. The amount to pay for the plus valia depends on how many years you have owned the property and the rateable value of the land. There is nothing more to pay as long as there are no mortgages or debts on the property and all of the utility bills and community are paid to date .

PS2:

Jag jobbar på med att leta hanar åt Stella. Jag kom just på att jag kan söka i Murcia-regionen också. Så nu har jag svarat på ytterligare två annonser:

Men jag tycker att den översta ser för ung ut. Sen står det varken vikt, eller om hanen har stamtavla. Den senare ser sötare ut men även där fattas uppgifter och eftersom ägaren vill att jag ringer eller använder wassup (som jag inte har), och jag mejlade, får jag kanske inget svar.

Jag har också mejlat ordföranden för spanska chihuahua-föreningen (som jag är med i) och frågat om hon känner någon som har en lämplig hane. Själv har hon flera urtjusiga multichampions, men det är hon som vill ha 1000 € (≈ 8863:-) och så mycket kan jag naturligtvis inte betala.

Andys ägare har i alla fall lovat att jag kan komma och titta på hunden i verkligheten. Så det bör jag göra ganska snart. Kanske i början av nästa vecka?

14-03-08:

I dag är det Internationella kvinnodagen. Det är ju sorgligt att det behövs en sådan dag. Men fortfarande, år 2014, är det så att:

Världens kvinnor äger 1 procent av marken, tjänar 10 procent av all inkomst, producerar 50 procent av maten och utför 66 procent av världens arbete! Och, vilket verkligen är hemskt: 1,5–3 miljoner kvinnor i världen dödas varje år på grund av sitt kön, och var tredje kvinna upplever våld under sin livstid. I moderna jämställda Sverige så tjänar kvinnor i genomsnitt 14% mindre än män (när de utför samma jobb), och kvinnorna utför fortfarande minst en timme mer arbete i hemmet per dag än männen. (Angående det allra sista, så är det förstås inte så hemma hos er män som läser det här - men det är vanligt förekommande...även hemma hos mig...)

Den här bilden brukar dyka upp på Internationella kvinnodagen, och den är ju skrämmande - just för att den är sann i alltför många länder.

Fast jag såg en illustration som passar mig perfekt ( i alla fall känns det så):

När jag var barn och tonåring så ville jag vara pojke och man - för jag såg ju hur många fördelar det manliga könet hade. Men numera är jag ganska nöjd med att vara kvinna, det kan jag vara när jag bor i den här delen av världen. Det vände när jag fick barn, för det är väldigt fantastiskt att amma sina små - och det kan inte män.

Jag fick faktiskt ett mejl i dag från en manlig bekant (troligen utsänt till alla kvinnor han känner) med rubriken: Grattis du sköna kvinna på denna den internationella kvinnodagen. Och det var ju trevligt!

I går kväll när jag satt i köket och drack te, och som vanligt tittade ut över havet, så såg jag att jollarna tränade slalom-segling mellan bojar. (Det är ju en jolle-skola.) Plötsligt fick jag se att en av båtarna välte. Seglet hamnade parallellt med vattenytan. Jag sprang efter kameran, men innan jag hann fotografera så hade seglaren fått sin båt på rätt köl igen. Det var bra gjort! Det var jollen näst längst till höger på fotot nedan.

Jag tog ytterligare några foton med teleobjektivet, innan jag återgick till min temugg.

Det är trevligt att ha havsutsikt!

Jag har fått tre svar på mina förfrågningar angående hanhundar. Först från chihuahuaföreningens ordförande som tyvärr inte känner till någon lämplig liten hane, men som återigen erbjuder sin urtjusiga dyra multichampion (som tyvärr väger mer än Bonnie). Hon säger att eftersom hanen har vunnit så många priser så kan man ta upp till 2'000 € (≈ 17'718:-) för valparna även här i Spanien - och då tycker hon inte att parningspriset är för högt. Men jag har inga 1'000 € så det är ändå omöjligt för mig + att jag tycker att hanen är för stor för Stella (men till Bonnie vore han perfekt).

Sen svarade kvinnan som äger den ljusa långhåriga hanen att han väger drygt 2 kilo, men att hon har en fin korthårig som väger mindre. Och så svarade ytterligare en ungefär så här: Om du är intresserad så finns jag i Murcia, tag med tiken och kom hit. Tyvärr skrev hon inte vilken hanhund det gällde, eller var hon bor, eller några andra detaljer. Jag mejlade tillbaka, så får vi se om det är något av intresse.

Nu när jag letar hanar så hinner jag tyvärr inte så mycket annat som står på min långa att-göra-lista. Jag måste ju hinna med det dagliga också (gå ut med hundarna, handla mat, städa, tvätta etc). Men jag ska försöka att göra något litet.

PS:

I tidningen Bulletinen som kom i går hittade jag följande artikel om Katarina, Viva Kreativa och höstens kurser i El Campello. Kanske ni blir sugna på att gå en kurs? I så fall kan vi passa på att träffas samtidigt.

Ganska nyss, klockan 18:56 närmare bestämt, så fotograferade jag en båt som var på väg in i hamnen. Båtarna gör alltid en stor sväng, kanske det är för grunt nära pirarmen? Nu var det inte i första hand för att segelbåtar är vackra som jag tog fotona, utan för att jag tycker att havet har en så härlig ljusblå-turkos färg när solen är på väg ner. I bakgrunden ser ni fiskodlingen.

Som jag skrev tidigare i dag - det är väldigt trevligt att ha havsutsikt!

Jag har delat upp min långa att-göra-lista i två, en att-göra-bums och en att-göra-sen. Jag skrev på vackert papper och satte upp dem på min sovrumsdörr. Fast sedan dess har det tillkommit tre punkter på att-göra-bums-listan (som jag hade glömt) och jag har bara kunnat stryka två. Suck. Jag ska bli glad den dagen som jag bara har en kort-kort att-göra-lista! Jag kan inte koppla av riktigt när den är så här lång.

14-03-09:

Dagen började ganska häftigt av att Bonnie ville ut. Jag anade att läget var akut eftersom hon aldrig säger till annars. Men innan jag hann upp ur sängen så fick hon diarré på mattan. Tja, mattan fick vänta - jag klädde mig snabbt och gick ut med mina små. Väl ute (fast inte bums) så fick Bonnie mera diarré. Jag undrar om hon har lyckats äta något olämpligt utomhus? Ja, bara hon blir bra snarast så... Mattan ligger i tvättmaskinen nu. Det är sådant här som man får ta när man har hundar - eller småbarn. Men det är värt besväret! Så det så!

I går insåg jag att jag fick ha ytterligare en att-göra-bums-lista, för det fick inte plats att skriva upp mer på den jag hade. Så nu sitter det tre listor på min sovrumsdörr...

Jag får göra som spanjorerna: ta det poco a poco eller mañana (lite i taget - eller i morgon) för att inte känna mig alltför stressad. (Om jag försöker hinna med allting bums så klappar jag bara ihop, och blir "ur funktion" ett antal dar.) Fast sen, när listan bara innehåller några få punkter, då tror jag att jag ska skriva dit: måla innerdörrarna vita...

För att tala om något roligare så går det väldigt bra med min bantning. Den är hård, men så ger den också resultat. I måndags visade vågen 52,1 kg och 27,2% fett (illa, illa), men i dag visar den 50,0 kg och 24,9% fett (hyfsat). Fortsätter jag en vecka till så ska jag nog kunna knäppa byxorna i midjan igen.☺

Och precis som prognosen förutspådde så skiner solen från en klarblå himmel. Men än så länge (10:00) är det bara 16º varmt.

PS:

Man kan tänka att det är stressande för mig att se mina långa att-göra-listor. Men det är faktiskt mindre stressande - än att inte ha några listor. För har jag inga så måste jag hålla allt jag borde göra i huvudet, och då har jag ännu svårare att koppla av. Jag har just hunnit 2/3 av en av punkterna. Snart kan jag stryka den.

Jag har också just bestämt med dem som äger hanhunden Andy att jag ska hälsa på dem i morgon förmiddag, för att dels titta på hunden i verkligheten, och dels diskutera villkoren (betalning, stamtavla, veterinärintyg etc).

Ute har det börjat blåsa, så även om temperaturen har stigit till 19º så får jag nog ha en vindtät väst på mig när jag om en stund går mitt-på-dagen-promenaden med mina små.

PS:

Nu på kvällspromenaden fick jag ha jacka på mig, fast det var +17º, bara för att det blåste så. Brr... (Tja, jag fryser nog ännu lättare när jag bantar.)

Vov-vov-vov! Jag råkade bajsa på mattes matta i morse. Men det var verkligen inte mitt fel. Nä, för jag sa till flera sekunder innan det var dags. Och jag kan väl inte hjälpa att matte tar sån tid på sig att komma upp ur sängen. Dessutom ska hon nödvändigtvis ta på sig kläderna innan vi går ut. Så det tar vov-många minuter innan hon är klar.

Och i morse, då hade bajset vov-bråttom. Diarré säger matte att det heter, när det har så bråttom. Fast nu har matte tvättat mattan. Och hon blev inte arg på mig. Nä, hon fattade ju att jag inte kunde hjälpa det.

Jag har funderat. Matte har en fin säng med ben på undersidan. Ja, så att den liksom kommer en bit ovanför golvet. Och husse har också en säng med ben på. Och när jag tänker efter, så har nog alla människor jag känner en säng med ben på. Men det har inte Stella och jag. Vi har flera sängar - men alla står direkt på golvet. Och det är inte lika fint, tycker jag. Men nu har jag hittat fina hundsängar med ben. Dom här:

Jag tycker att den vita med ljusblå tyg, som det står siffror under, är snyggast. En sån vill jag ha. Ja, för det finns inga rosa. Ja, och så borde förstås Stella också ha en, så att jag kan få ha min ifred. Men matte säger att sängarna är så vov-dyra, att hon absolut inte har råd. Fast jag undrar om hon inte bara är snål. Det är ju ganska små siffror på bilden, så det kan väl inte vara så mycket pengar.

När jag har skrivit klart alla dom här bokstäverna, då ska jag låna mattes säng! Den har ben, och så är den skön också. På dagarna brukar vi få ligga där. Ja, vov då på er!

14-03-10:

I förmiddags körde jag till Delcami i Alfaz del Pi för att titta på Andy, som enligt deras internetsida ska väga 940 gram enligt uppgift på ett ställe, och under 1 kg enligt uppgift på ett annat ställe. Andy och hans pappa Elvis satt i en bur i affären där deras matte jobbar. Elvis är ljust cremefärgad och Andy är nästan vit. Båda är rastypiska med rätta proportioner och verkar vara trevliga till sättet. Men ingen av dem väger under kilot, det såg jag, så jag bad att få väga dem. Delcami har veterinärmottagning också, så vi lånade vågen på mottagningen och då konstaterade jag att Andy väger 1,5 kg och Elvis 1,4 kg. Nåja, det är inte mycket det heller - och mindre än vad Stella väger.

Sen visade det sig också att Andy inte är gammal nog enligt svenska regler. Han är 1 ¼ år. I Spanien säger lagen att hundarna ska vara minst 1 år gamla när de paras, men för att få svensk stamtavla måste de vara minst 18 månader. Alltså kommer det att bli Elvis (4-5 år gammal) som får bli far till Stellas valpar. Han är den bäste jag kan hitta om jag inte vill köra 30-40 mil t o r vid tre tillfällen för att para Stella. Till Alfaz del Pi är det bara lite drygt 3 mil, och själva körningen från port till port tar ca 35 minuter. På det översta fotot nedan ser ni Andy till vänster och Elvis till höger.

När jag hade hundarna i famnen kunde jag inte fotografera alls, och fotona jag tog när de satt i buren blev inte så särskilt bra. (Det var en del folk i affären. De säljer allt mellan hundkoppel och jättestora fågelburar.) Men jag tar med även en del halvdåliga foton nedan. Jag kanske inte får fler tillfällen att fotografera Elvis. Under själva parningen går det inte... Det första fotot visar Elvis, och nästa Andy (som verkade vara lite skyggare av sig).

Det känns bra att ha sett hanhunden i verkligheten, och även att veta hur jag ska hitta dit - innan det är dags. Vi hann också prata igenom lite angående alla papper. De verkar seriösa och skriver kontrakt, och att få ett extra veterinärintyg (att hanen inte har patella luxation) var inga problem med. Alltså får det bli Elvis. Nu hoppas jag att Stella också kommer att tycka om honom!

Väl hemkommen så gick jag tvärsöver gatan och fotograferade det lilla trädet som just har slagit ut sina lila blommor. Gatan är kantad av dem, men trädet närmast vår port låg i skugga. Jag vet fortfarande inte vad sorten heter, och de som jag hittills har frågat vet inte heller. Men träden är vackra att titta på när de blommar. Eller hur?

PS:

Fast jag bara har kunnat bocka av en enda punkt på min att-göra-lista, så känner jag mig duktig i dag. Jag har nämligen pluggat spansk grammatik. Jag fick för mig att börja repetera i mina gamla kursböcker. Jag har tre, en för varje årskurs i gymnasiet (som jag använde på komvux). Nu har jag plöjt hela grammatikdelen i årskurs ett, samt läst de tre första kapitlen. Jag ska läsa alla. I årskurs ett är det lätt. Längre fram får jag nog dra ner på hastigheten. Och grammatiken som hör till årskurs tre kan jag inte alls - så när jag kommer dit blir det till att plugga. Men jag tror att det här är väldigt nyttigt för mig - så jag ska repetera f o m nu. Jag bara måste bli bättre på spanska språket!!!

14-03-11:

I dag på förmiddagen har jag tjänstgjort som "Mauds privatsekreterare" i ett par timmar. Först skannade jag in de 30 viktigaste breven som hon hade fått till sin adress här, och mejlade dessa till henne. Sedan har jag vidarebefordrat dokument från Maud till Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Tamba hade försökt att skicka från Senegal, men fått tillbaka mejlen. (Han hade nog inte rätt adress.) Pust. Nu är jag trött, men vad gör man inte för sina vänner.

Ute skiner solen och det är 19º. Vi ska snart ut på promenad, hundarna och jag. Förresten märks det tydligt på båda två att de löper. De flörtar ohämmat med alla små hanar de känner. (Dock inte med kreti och pleti - och definitivt inte med stora hundar.) I morse, så satte Stella plötsligt fart och drog iväg med Bonnie och mig i rask takt flera kvarter. Jag förstod inte varför förrän vi kom ikapp en liten hanhund som hon känner... Hanhundarna blir alldeles till sig när de blir uppvaktade av både Bonnie och Stella på en gång. Men ännu vänder mina flickor inte rumpan till, så det är inte dags för höglöpet än på några dar. (Sen när de höglöper så kan jag förstås inte låta dem hälsa på andra hanar. Några små oäktingar ska vi inte ha, även om de säkert skulle ha blivit söta de också.)

Senare i dag ska vi gå till veterinären för att dels klippa klorna, och dels fråga när han tror att det är dags för fertilitetsprovet.

PS:

Ett foto från mitt-på-dagen-promenaden (tog bara ett):

PS2:

Det var den kvinnliga veterinären i dag, Cristina. Först vägde vi flickorna. Bonnie vägde 2,8 kg (suck, då har hon inte gått ner tillräckligt, fast hon fortfarande får 2/5 light-foder) och Stella vägde 1,8 kg (lite mer än vanligt, men som hon petar i maten så gör det inget). Sedan klippte Cristina klorna på dem, medan jag försökte hålla hundarna stilla. Att klippa klorna är fruktansvärt hemskt - tycker båda, åtminstone på framtassarna. Sedan undersökte Cristina Stella och konstaterade att hon inte alls har någon patella luxation (fel på knäna) och ska skriva ett intyg om detta. (Bonnie har redan ett.) Ett sådant friskintyg måste man ha för att få svensk stamtavla, och jag får alltså begära in ett även från hanhundarna. Voxer har redan ett, men nu måste Elvis veterinär skriva ett också. Som avslutning tog Cristina ett fertilitetsprov på båda (tops i slidan, provet odlas sedan en stund). Åtminstone för Bonnie verkar det snart vara dags. Svaren ska hon skicka via mejl senare i dag.

Nu vilar flickorna ut på min säng efter alla strapatserna, och själv har jag satt på en kopp te. Jag har inte gjort en enda punkt på min att-göra-bums-lista i dag, men nu är jag trött...

Svaret från veterinären kom nu: Bonnie bör paras i morgon och på torsdag, medan Stella bör ta ett nytt prov i morgon eftersom hon inte är redo än.

PS3:

Jag fick en inbjudan till en tangofest som går av stapeln på fredag. Det ska komma en berömd tangosångare + en lika berömd bandoneon-spelare till Casa del Tango (som bl a ABA-tango står bakom), och så ska det bli milonga (dans) efter showen. Det låter kul! Men just nu har jag för mycket annat för mig. Fast jag kollade ändå var det nya Casa del Tango (= tangons hus) ligger i Alicante. Då fick jag en liten överraskning, för fotot i Google Maps streetview är nämligen 4 år gammalt. När jag ser före och efter, så tycker jag nog att grannarna bör vara glada även om trafiken periodvis kommer att öka. Eller vad säger ni?

14-03-12:

Om knappt en timme ska jag köra till Conchi, där Bonnie har bestämt träff med Voxer. Nu hoppas jag innerligt att parningen går bra den här gången! Det skulle vara så roligt med några små helsyskon till Stella!

I dag visade min våg 49,5 kg och 24,5% fett. Bantningen går bra, men så är den hård (och självklart full av uppoffringar). Så här såg dagens frukost ut när jag hade ätit hälften av osten. (I bakgrunden syns penna och anteckningsblock. Detta - samt våg, miniräknare och tabeller, behövs om man strikt ska räkna kolhydrater.)

Den här frukosten innehåller 2,6 gram kolhydrater (och då har jag "slösat" 1,5 g på de 2 matskedar lättmjölk som jag vill ha i teet). Till huvudmål kan jag äta ungefär 75 gram kokt kyckling + lika många gram isbergssallad (eller enbart 200 gram kokt spenat). Normalt håller jag mig mellan 10 och 15 gram kolhydrater per dag. (Och jag äter så lite fett som möjligt, med undantag av att jag väljer helfet ost och grekisk* yoghurt.) En så här extrem diet kan man förstås bara hålla i max 14 dagar. Den innehåller inte alla de näringsämnen som kroppen behöver. Men som quick-start är den OK. Det jag saknar mest är frukt och bär. Men jag är sällan sugen (sockersuget försvinner nästan bums när man ransonerar kolhydraterna så här hårt), däremot har det hänt att jag har varit hungrig. I går mådde jag inte så bra, så då åt jag (utöver den tänkta ransonen) en naturell yoghurt med 1 msk havrekli och 8 gram hackade nötter i - och sen mådde jag bra. Man måste lyssna på sin kropp! Tja, då vet ni att kilona inte bara rasar av mig alldeles av sig själva...

*) Spansk "grekisk" yoghurt motsvarar svensk "turkisk"...

PS:

Nu är Bonnie parad för första gången (den här omgången). Vi bestämde att jag ska komma tillbaka på fredag förmiddag för parning nummer två. Voxer mötte oss med glatt viftande svans, och han var så sugen på att påbörja sitt arbete. (Jag hade Bonnie i famnen.)

Conchi visade mig tre små valpar som Voxer är pappa till. De låg och diade sin mamma. En tik var cremefärgad och väldigt söt. Tja, om jag hade haft obegränsat med pengar (och en mindre motsträvig make) så hade jag gärna köpt henne (samt tiken Patcha) även om jag hoppas på egna valpar. Jag skulle kunna tänka mig att ha många hundar (dock inte fler än max sex). Jag tycker mycket om hundar! Fast så många hundar kräver större utrymme, och så skulle det bli väldigt besvärligt att flyga med dem. Så jag får nog nöja mig med en tik ytterligare. Nu står mitt hopp till Bonnie och Stella. Måtte de bli dräktiga och föda friska valpar, varav allra minst en tik som är liten och ljus och långhårig - alltså en för mig att behålla.

Vov på er! I dag har jag parat mig. Ja, vov - jag valde Voxer som vanligt. Ja, det blev ju vov-fina valpar förra gången - så då är det ju lika bra att välja samma hane, tycker jag. Annars känner jag en vov-gullig malteserkille också. Fast matte säger att man måste hålla sig till sin egen ras. Och det är klart att chihuahuor är den allra finaste rasen!

Att para sig går ganska fort. Ja, för Voxer har vov-bråttom. Men sen så blir det tråkigt. Man måste vänta, och vänta, och vänta. Bara för att Voxer liksom fastnar där bak varje gång som han parar mig. Men till slut så lossnade han, och då åkte matte och jag hem igen.

Fast - inte i morgon - men nästa dag, då ska jag para mig igen. Med Voxer! Vov-voff då!

PS2:

Nu har jag hämtat Stellas intyg på att hon har sunda knän, vilket alltså är ett måste för att få svensk stamtavla. Däremot beslöt vi oss för att vänta med det nya cytologprovet till i morgon förmiddag.

Sen såg jag något så ovanligt som reklam för en hundkurs (lydnad / valpuppfostran)! Sådana kurser är synnerligen ovanliga här i Spanien - tyvärr.

Något som inte är så kul, är att varken Frankrike eller Spanien klassas som rabiesfria länge. Nyligen har man hittat en smittad kattunge (insmugglad från Marocko) i Frankrike, och förra året hittades en smittad hund (också insmugglad från Marocko) i Toledo här i Spanien. Det är sorgligt att människor inte förstår vad de gör när det smugglar in djur på det här sättet. Nu kommer det att dröja ett tag innan Frankrike och Spanien klassas som rabiesfria igen. Man måste först vara säker på att inga andra djur har smittats.

14-03-13:

På det nya numret av tidningen Scouting Spirit hittade jag min systerdotter Anna. Så här söt och fräsch kan man se ut om man lever lika sunt som Anna. Inuti tidningen ger hon råd om hur man bäst väljer, och packar, en ryggsäck.

PS:

Soligt, men blåsigt - och risk för sämre väder. Fotona har jag tagit nu på förmiddagen:

Vid min matplats i köket har jag tre pelargonsticklingar på gång. Jo, jag vet att de har svårare att få rötter när man låter blommorna vara kvar. Men hur ska jag ha hjärta att ta bort blommorna när de är så vackra... (Det gick ju bra ändå förra gången.)

PS2:

Alldeles nyss, klockan 16:38, fick jag svar från veterinären. De optimala dagarna för Stella att para sig är i dag och i morgon! Så nu blir det bråttom. Jag mejlade hanhundsägaren om det går bra i kväll mellan klockan 18 och 19, och det gör det. Jag skulle gärna köra bums, men först måste jag dels ut med Bonnie (och Stella) och dels stoppa något i magen. Alltså kan jag vara i Alfaz del Pi tidigast klockan 18, kanske senare. Synd att jag inte fick svar från veterinären tidigare. (Vi var där i förmiddags.)

PS3:

Stella ville inte! Så trots att veterinären påstod att det är dags, så är det tydligen en dag för tidigt. Vi ska tillbaka i morgon kväll - eller på lördag morgon. Uppfödaren visade mig hur jag själv kan känna efter om tiken är beredd eller inte. Man ska känna på ett särskilt ställe precis ovanför lilla vulvan. Om det är hårt där är tiken inte redo (det var Stella) - det ska vara mjukt.

Stella vågade knappt hälsa på Elvis. Ändå var vi ensamma i butiken (som var stängd). Det var bara ägarinnan, jag, och de båda hundarna. När jag nu såg Elvis och Stella tillsammans så ser jag hur mycket mindre han är. Och det är ju bara bra. Jag lärde också känna Elvis lite bättre. Han är jättego' och kelig. Jag försökte fotografera honom och Stella tillsammans, men det var alldeles omöjligt. Ingen av dem var stilla en sekund. Jag kunde inte ens fotografera dem ordentligt en och en. Jag visar ändå de tre fotona som inte blev alldeles suddiga. På det första håller ägaren Elvis så där som man gör på hundutställningar. (Fast han hade inte tid att stå stilla.) Dynan var tänkt som underlag för parningen...

I eftermiddags medan jag väntade besked från veterinären så passade jag dels på att tvätta, och dels på att byta kuddfodral - nu igen. Ja, jag trivdes aldrig med turkosa kuddar i vardagsrummet, så jag bytte tillbaka till rosa. Nu får de ligga till påsk, då byter jag till gula kuddar - och sedan får det väl bli blå igen.

Nedan ser ni i bakgrunden mina nya tavelramar som ska upp på väggen ovanför soffan (helst innan Ulf kommer ner). Min björkaffisch har kommit, och den är jättefin - tryckt på tjockt papper med stuktur. Ovanpå min läsfåtölj ligger dels en pläd, och dels min läsbricka/kudde. Den senare kan jag tyvärr inte använda så ofta som jag vill - för det ligger nästan alltid en hund i mitt knä och är "i vägen".

Nu har jag också lagt en rosa duk på matbordet (en vit med rosa tulpaner). Jag har så många fina dukar som passar till bordet när det är hopfällt och runt. Det är lätt att fälla ihop. Skivan viker ihop sig och ligger sedan inne i bordet. Praktiskt! Ulf låter mig hållas nu - och det är jag tacksam för.

Rummet känns mycket rymligare när bordet är hopfällt, och det går ju snabbt att fälla ut igen om vi får fler än två gäster. Fotona är tyvärr motljusbilder. Jag kan ta bättre en annan dag.

Om nu inte Ulf trivs med att äta på tulpanduken, så kan jag byta till en vacker vit duk med ljusgrön kant och vilda vårblommor på... (Att byta kuddfodral och dukar är ju lite lagom tidsfördriv om man inte vill göra sådant som man hellre borde göra...)

Nu är jag trött. I morgon klockan 11 ska Bonnie och jag träffa Conchi och Voxer, och sen ger det sig om Stella vill träffa Elvis på kvällen - eller om hon föredrar att vänta.

14-03-14:

I förmiddags parade sig Bonnie ytterligare en gång med Voxer. Måtte hon nu bli dräktig, och föda lika fina valpar som förra gången! Här nedan sitter Voxer och Bonnie och slickar sig, minuten efter att Voxer har lossnat. (De sitter mellan mina ben. En parning övervakas noga.) Dessa två fotona var den enda jag kunde ta.

I kväll klockan 18 ska Stella träffa Elvis igen. Hoppas att det går bättre den här gången! Här är Delcamis visitkort:

Mellan varven har jag tvättat, och nu ska jag handla. Men något annat lär jag inte hinna. Ute är det soldis och 19º.

PS:

Utanför Mercadona mötte jag Inka, hon har kommit ner nu. Vi bestämde att vi skulle ses, men inte när. I går kväll satt jag en stund och läste några kapitel ur min gamla spanska kursbok. Det är en ovanligt bra bok, en serie på fem (en för var årskurs), varav jag har de tre första. De innehåller texter, gloslista, minigrammatik - men även små stycken på svenska som förklarar olika saker i det spanska samhället. I går fick jag t ex en grundlig genomgång av språken i Spanien: Castellano + catalán + gallego + vasco (euskera). (Valenciano är egentligen en dialekt av catalán, men de som talar det anser att det är ett eget språk. Det skiljer sig, tyvärr för min del, mycket från riksspanska /castellano.)

Jag rekommenderar verkligen böckerna! Klarar man uttalet så funkar de nog även för självstudier, annars är de ett bra komplement eller för repetition. Böckerna heter Caminando de nuevo, och de är utgivna av Natur och kultur. Författarna är: E. Waldenström, N.Westerman, M.Wik-Bretz och L. Fernández (bok1). Vid en snabbkoll så ser jag att bl a Adlibris säljer böckerna: http://www.adlibris.com/se/sok?q=caminando Tyvärr är böckerna ganska dyra...(411:- för första läroboken.) När jag får råd (och kan innehållet i bok 1-3) så ska jag beställa nummer 4 och 5. (Däremot tycker jag att övningsböckerna är onödiga.)

14-03-15:

Stella och jag ska strax i väg för att återigen träffa Elvis och hans matte. När vi har kommit hem igen ska jag berätta om gårdagens strapatser.

PS:

Hemma igen efter nya strapatser.

Vi tar väl gårdagen först. I går ville Stella inte. Hon menade att man faktiskt inte kan göra "sådant" med en hane som man inte känner. Hon satte sig mellan ett par kartonger och såg allmänt rädd ut.

Vi försökte ändå, Elvis ägarinna Krasimira och jag. Över en timme satt vi dubbelvikta på golvet och försökte få Elvis att hitta rätt. (Vi försökte vara i ögonhöjd med Stellas bak.) Men Elvis är ju en gentleman, och ville inte tränga sig på - när nu Stella inte ville.

När vi hade suttit dubbelvikta närmare timmen så blev jag plötsligt akut illamående. Jag hann precis fråga efter en toalett, men hann bara till närmaste papperskorg - där jag kräktes häftigt. Det kändes väldigt förargligt förstås. Nej, jag var inte sjuk. Men jag hade tagit mig en mellandag i bantningen, och ätit lite mer än jag gjort de senaste dagarna. Och jag hade ätit precis innan jag åkte hemifrån. Dessutom skar byxan in i midjan när jag satt framåtböjd på det viset. (Jag har ju sagt att byxorna är trånga i midjan nu.) Och efter en timme så klarade inte magen mer... Så nu har jag lärt mig att man inte ska äta en måltid precis innan man planerar att sitta dubbelvikt i för trånga byxor en längre stund.

Vi försökte en halvtimme till, men sen gav vi upp. Krasimira bjöd Stella på en burk kattmat (ren kycklingfilé), vilket hon uppskattade. Stella, som ju annars är ganska petig med vad hon äter, åt upp allt med en gång. (Jag fick med mig en burk hem för att ge till Bonnie, och hon slök också allt på en gång.)

I dag ville inte Elvis. (Han viskade i mitt öra att han helst inte vill jobba på lördagar.) Annars hade Stella inte lika mycket emot det som i går. Elvis kunde påbörja det hela, men avslutade innan han var klar. Vi satte ihop de båda hundarna i en bur. Normalt, när man sätter ihop en hane och en högdräktig tik, så brukar hundarna bli alldeles till sig och para sig bums. Här nedan ska ni på 14 foton få se vad som hände (jag tog många foton eftersom det kanske är enda chansen att få med båda två på samma bild).

Ingenting hände alltså. På fotona kan man dock konstatera att Stella är mycket sötare, och att Elvis är ganska mycket mindre.

Återstod insemination. För att kunna genomföra en sådan måste man naturligtvis ha sperma från hanen. Krasimira visste precis hur hon skulle göra, och höll en mugg beredd under. Fast Elvis var inte på humör i dag. Han ville inte, fast jag höll Stellas rumpa precis framför näsan på honom. Tiden gick. Bonnie var ensam hemma, och jag började bli lite orolig för henne. Tänk om hon skulle bli kissnödig. Krasimira och jag hann prata en del. Hon kommer från Bulgarien men talar flytande spanska, och jag kan inte höra någon brytning alls. Jag trodde att hon var uppvuxen i Spanien, men hon kom hit för sju år sen. Fast hon är gift med en spansk man - och det underlättar språkinlärningen väsentligt. Men ändå. Nu pratar hon enbart spanska t o m med hundarna. Jag önskar att jag kunde prata hälften så bra som hon.

Hon hade med sig en liten yorkshireterrier-hane. Han var liten, definitivt under två kilo, och köpt hos en uppfödare i El Campello. (Mateo nånting...) Den lille hanen följde Kasimira hack i häl och vek inte från hennes sida. Söt hund, men chihuahuor är sötare (särskilt långhåriga).

Till slut lyckades Krasimira i alla fall, efter många försök med pauser emellan. De åtråvärda dropparna fanns i bägaren. Och sedan var det bara att inseminera Stella. Det hade hon inget emot. För säkerhets skull ska vi dock göra ett nytt parnings-försök på måndag förmiddag.

När vi kom hem hade Bonnie varit ensam hemma 5½ timme (= alldeles för länge). Vi gick därför bums ut på promenad tillsammans. Komna en bit på vägen så mötte vi Kiko. Båda mina flickor blev som tokiga och sprang genast fram till honom, vände rumpan till, och vek svansen åt sidan. Men några små "shihtzuhuor" ska vi inte ha, så jag lyfte bums upp flickorna i famnen. (Båda föredrar alltså en hane som de känner.)

Ute är det skönt och hela 20º. Det var ovanligt många små segeljollar ute samtidigt i dag.

Nu är jag trött. Jag blir trött av att köra bil i den spanska intensiva trafiken, när vägen är smal och man måste ha full koncentration hela tiden. Men även av osäkerheten för om parningen skulle lyckas eller ej. I morgon har jag "vilodag", och då bör jag försöka göra något av allt det som står på min att-göra-bums-lista.