Sparad dagbok 32. (Fr o m 15-02-01 t o m 15-04-30.)

15-02-01:

I dag har vi soligt väder, men väldigt blåsigt - och det är iskalla vindar. Nu mitt på dagen är det 15˚ ute. I lä i solen på balkongen, känns det jättevarmt och skönt - men i skuggan behöver jag jacka, sjal och handskar.

Nu krånglar min våg igen. Den visade 46,4 kg i morse, men vägrade visa fettprocenten. Jag hoppas att vågen fungerar som den ska i morgon. Jag har inte pengar till att köpa en ny. Fast Ulf säger att jag kan få väga mig på hans. Jag har en likadan våg i Hässelby. Kanske borde jag ta ner den, för jag klarar mig förstås utan våg den korta tid jag är där. (Det beror på vad som får plats i bagaget i juni - jag reser med enbart handbagage.) Normalt väger jag mig inte så här ofta. Det räcker ju att kolla 1-4 gånger per månad, för att se att man håller vikten. Men ni vet att jag är ivrig nu - bara 4 hg kvar.

Ulf tog ett par foton uppe vid polishuset häromdagen. Där håller man på att anlägga en trafikskola för barn. Det finns t o m riktiga små trafikljus. Det blir säkert jättefint när det blir klart.

Även i dag är min att-göra-lista längre än vad som känns bra, och jag borde göra så mycket. Men jag har inte lust att börja på något just nu, boken lockar mera. Fast jag läser hellre på kvällarna än på dagarna, så i bästa fall får jag något vettigt skött innan dess...

PS:

Nej, jag har inte gjort någon som helst nytta i dag. Men jag har läst ut boken Livet efter dig. Det var verkligen väldigt bra (och annorlunda), och jag rekommenderar den förstås!

15-02-02:

I dag har vi växlande molnighet och 15˚. Jag ska strax ut på mitt-på-dagen-promenaden med Bonnie och Stella. I dag har jag åtminstone gjort någon liten nytta - jag har dammsugit hela lägenheten. Och jag kan ju tänkas göra något i eftermiddag också. I kväll ska jag träffa Katarina en stund. Vi ska gå en promenad med våra 3 hundar.

Vågen (som fungerade i morse) visade att jag nu bara har 2 hg till att bli av med. Det ska bli skönt att slippa väga all mat sen. Fast jag kan förstås varken äta vad-som-helst eller hur-mycket-som-helst därefter. Det jag är sugen på är framförallt bär, men även frukt och lite större grönsaksportioner. Och kanske någon bit 85% mörk choklad emellanåt. Däremot längtar jag inte alls efter vare sig empanadillas eller glass. (Hoppas det senare håller i sig.) Men ännu är det dietvågen som gäller... Jag håller mig ungefär mellan 6 och 16 gram kolhydrater per dag = strikt LCHF (fast LCMF i mitt fall).

PS:

Jag tröttnar aldrig på att gå längs El Paseo och betrakta havet...

I dag var det ganska folktomt, och fridfullt. Då är det extra vilsamt för själen...

PS2:

Jag har gått med som provmedlem (gratis provmånad) hos Kostdoktorn: http://www.kostdoktorn.se/ Att vara medlem kostar sedan 79:- per månad, och det kommer jag tyvärr inte att ha råd till. Alltså försöker jag lära mig så mycket som möjligt nu. Jag läser på, samt ser intervjuer och föreläsningar. Hittills har jag tittat på: Hur du äter LCHF, De 5 vanligaste misstagen på LCHF, De 5 bästa tipsen för vikten, Hur insulin styr din vikt och Kan ketogen kost påverka cancer. Allt har varit intressant och lärorikt. Jag har en lista på ytterligare videor som jag tänker se, men jag klarar inte av att sitta still framför datorn mer än en timme - sedan måste jag ut och röra på mig. Och mer än 2 timmar sammanlagt per dag kan jag omöjligt klara. Alltså får jag se lite varje dag. Ni kan ju också bli provmedlemmar om ni vill ta del av informationen.

Jag kommer inte att leva strikt enligt LCHF resten av livet - men jag kommer att plocka ut de bästa bitarna, de som passar mig. Jag tror definitivt att det är skadligt att äta för mycket snabba kolhydrater, så jag ska ransonera dem i framtiden (och helst undvika dem helt). Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt, rekommenderar förresten periodisk fasta - t ex 5:2- eller 16:8-metoderna, vilka går utmärkt att kombinera med LCHF. Själv tänker jag tillämpa 6:1, men kanske 5:2 eller 16:8 ibland. Man lär så länge man lever (eller så länge man har elever, som vi lärare brukar säga). Det gäller att läsa in sig på det senaste inom hälsa om man vill leva frisk länge. Och det vill jag. Livsstilen påverkar mer än generna!

Ni som är totalt ointresserade av hälsa och/eller viktnedgång, tycker säkert att jag har skrivit för mycket om ämnet på sistone. Men så blir det när jag håller diet. Det lugnar säkert ner sig när jag har nått mitt viktmål. Fast eftersom jag hela tiden är intresserad av hälsa - och av att må bra, så kommer jag förstås att skriva om detta med jämna mellanrum. Hälsa, hundar, heminredning, växter, katter, fåglar, biologi, medicin, psykologi, litteratur, dans, att sjunga/lyssna på visor, och att skapa (rita, måla, sy snickra) - är ju mina stora intressen. Ni får väl vara glada för att jag inte skriver om alla - varje dag...

         

Ett raskt hopp över till heminredning. Kan ni se vad alla olika heminredningarna nedan har för gemensam nämnare?

   

   

   

   

   

   

   

   

   

Javisst! En mjuk färgskala, olika nyanser av beige, och lite inslag av pasteller. Det är sådana färger som jag tycker om, som jag vill ha som bas i mitt hem. Jag behöver ha det harmoniskt omkring mig. Jag hoppas att jag en gång ska lyckas få mitt hem just så färgstämt och avkopplande. Jag skulle gärna måla vardagsrumsväggarna här mycket ljust beigea till att börja med. Men det vore ett jättejobb - med tanke på hur många bokhyllor som skulle behöva flyttas. Så det lär inte bli i år i alla fall...

15-02-03:

Nej, jag har inte nått mitt bantningsmål i dag heller. Jag har, precis som i går, 2 hg kvar. Det är bara att kämpa på! Fast om jag tänker efter så har jag sedan 24/11 gått ner 7,8 kg, och räknar man bort pauserna (julfirande, restaurangbesök mm) så är det på mindre än 2 månader. Jag är alltså nöjd med resultatet. Det är ju ändå inte det exakta antalet gram man väger som är viktigt - utan att man har en hälsosam vikt och mår bra!

Solen skiner och det är 15˚, men väderleksprognosen spår att temperaturen kan sjunka till 10˚ dagtid mot slutet av veckan (och bara +2˚ nattetid). Ovanligt kallt! Brr...

Översatt ungefär: Stenar på vägen? Det spelar ingen roll, jag samlar ihop alla och bygger ett slott!

PS:

Det här med nutida kroppsideal är inte lätt. För kvinnor hittar jag följande "bild-tabell":

Själv kan jag tänka mig att se ut som nr 2-Fit, nr 3-Curvy eller nr 8-Athletic. Hittills har jag väl varit mest som nr 5-Chubby... Men som jag uppfattar det nutida idealet så ska kvinnor helst se ut som nr 0-Anorectic eller nr 1-Boyish MEN med jättestora bröst, orimligt långa ben, och tydliga muskler (nästan som nr 9-Muscular)... D v s - totalt omöjligt att uppnå - utom för konstgjorda Barbie-dockor. Låt oss alla, kvinnor och män, satsa på kroppstypen SUND, FRISK & HÄLSOSAM! (Och högaktningsfullt skita i alla osunda-orimliga-ouppnåeliga-artificiella-kommersiella  "ideal".)

PS2:

För rättvisans och jämlikhetens skull så lägger jag in ett liknande "diagram" för män:

Personligen tycker jag (att döma av fotona ovan) att under 10% kroppsfett ser groteskt ut, 10-15% ser snyggt och sexigt ut, 20% ser ok ut - medan över 25% ser osexigt ut. Egentligen borde jag inte skriva hur jag tycker att över 35-40% (inkl kvinnorna "Fat + Suipersized" ovan) ser ut, för det är ärekränkande. Men jag tycker att det ser äckligt ut. (Jag vet, jag är "störd" när det gäller vikt och kroppsfett.) Jag tyckte att jag själv såg ful och äcklig ut, när jag för ca 20 år sedan var fet (och vägde 80 kg = 33,8 kg mer än just nu) och såg ut så här:

Med tanke på det sista jag skrev så vill jag påpeka att jag inte dömer folk efter deras utseende (eller var de kommer ifrån) - utan efter hur de är! En "tjockis" kan vara världens bästa vän! En anorektiker också förstås!

(Jag har sett en anorektisk kvinna naken i duschen, och hon var mycket magrare än den anorektiskt smala kvinnan (nr 0) på fotot ovan. Varför går vi till sådana ytterligheter? Vad triggar oss?) Det är ett samhällsproblem det här med vikt! Väldigt många är ohälsosamt tjocka, och några är ohälsosamt smala...

Men om insidan är vacker - så visst är utsidan vacker!

Ursäkta, men jag är lite "insnöad" på bantning, vikt och fettprocent just nu... Det går över. (Kanske redan om några dagar...) Men jag tänker fortsätta att fokusera på hälsa!

PS3:

Jag fick nyss ett bildspel där nedanstående bild var med "Sked för din diet":

Den bilden passar ju utmärkt till dagens tema. Nedanstående bild (från samma bildspel) passar inte alls, men får vara med bara för att hon är så söt den lilla:

Om det hade varit tillåtet så skulle jag kunna tänka mig att ha en apa också, fast det är säkerligen ett heltidsjobb... Jag har ganska starka moders-instinkter, och lika starka omvårdnads-instinkter. (Det är inte alltid så praktiskt - eller fördelaktigt, men jag är som jag är.)

15-02-04:

Suck! För tredje dagen i rad så visar vågen exakt samma vikt:

Tja, jag blir tydligen tvungen att banta även i dag. Jag ser onekligen fram emot den dagen jag slipper... I morgon kanske de där sista 2 hektona har försvunnit? Förresten är det ytterligare en sak (utöver de jag nämnde i förrgår) som jag längtar lite efter - nämligen osötad müsli/granola. Någon dag längre fram ska jag äta osötad yoghurt med lite granola! Kanske jag lägger på några osötade hallon också - så blir det en riktig lyxmåltid. Men än så länge får jag hålla mig till strikt LCMF...

Ute är det ganska molnigt och bara 12˚.

I Thailand är det desto varmare. I dag skickade Linda de här fotona som hon har tagit i den äldre delen av Chiang Mai:

För att en kvinna ska få komma nära munkar och buddha-statyer så måste hon ha långärmat, och antingen långbyxor eller minst knälånga shorts på sig. Linda tar seden dit hon kommer.

PS:

Jag gick till Aldi i förmiddags och köpte några småsaker. På hemvägen passerade jag den stora ödetomten snett emot läkarstationen, där folk rastar sina hundar. Där växer det kranskragar. Jag plockade några, fast jag inte vet om det är tillåtet eller förbjudet. (Det är som bekant bara Sverige som har allemansrätt.) Det är roligt att ha levande blommor på bordet så här års!

PS2:

Saxat ur Svenska Magasinet:

”Ola de frío”: Värsta köldknäppen på flera år. De går under benämningen ”ola de frío”, köldknäpp, vilket gör att stora delar av Spanien under veckan får minusgrader och snö utom de södra delarna och kustbandet. Väderlekstjänsten Aemet (Agencia Estatal de Meteorología) säger att kallfronten som kommer in över Spanien är den värsta på flera år och kommer att hålla landet i ett grepp fram till den 10 februari.
Det är mycket kall luft från den europeiska kontinenten som pressas ned över den iberiska halvön och som ger 7-10 minusgrader i stora delar av centrala och norra Spanien.
Spanien har drabbats av rejäla köldknäppar under de senaste 30 åren. Mellan den 8 och 18 februari 1983 drabbades 44 provinser med temperaturer på i genomsnitt -6.6 grader. Mellan den 13 och 29 december 2001 drabbades 32 provinser av rejäl kyla med en temperatur på i genomsnitt -8,4 grader.

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så var det bara 13˚ och vindarna var kalla. Jag frös om fingrar och tår... Enda trösten i ovanstående är att det verkar bli varmare igen fr o m den 11:e - och det är den 13:e min syster Gun kommer ner. Jag hoppas förstås att hon får sol och värme!

En viktigare artikel, http://www.svt.se/nyheter/ice-kontakten-livsviktig-vid-olycka-eller-brott:

Din ICE-kontakt är livsviktig vid olycka eller brott. Din ICE-kontakt är livsviktig om du råkar ut för en olycka eller brott. Men i många fall är informationen inlåst bakom en personlig knapplåskod. – Det kan handla om att nå närmast anhörig för ett sista farväl, säger Lars Byström vid Stockholmspolisen. ICE — In Case of Emergency — är namnet du bör skriva framför den person du vill att polis, sjukvård eller räddningstjänst ska ringa om du utsatts för en olycka eller ett brott.

Jag har skrivit in min ICE (= Linda) både i min almanacka och i min telefon. Men jag har oftast båda två hemma, och telefonen är låst. Kanske jag skulle skriva in ICE på min nyckelbricka? Och kanske dessutom följa råden nederst.

Skärmdump kan hjälpa.
Rätt personnummer, blodgrupp, allergier eller sjukdomar är exempel på information som snabbt kan komma att behövas. Men enligt MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tar det i genomsnitt sex timmar innan familjemedlemmar kontaktas vid olycksfall. Något som skulle kunna undvikas om fler använde sig av ICE-märkning och såg till att kontakten är tillgänglig även när knapplåsfunktionen används.
För att komma runt problemet kan du ta en skärmdump på ICE-kontakten och ha som bakgrundsbild på din display. Dessutom finns flera appar för både Iphone och androidtelefoner som gör att det går att komma åt ICE-nummer trots att skärmen är låst.
– Eller så kan man helt enkelt klistra fast en lapp med numret på baksidan av mobilen, säger Lars Byström.
Så får du numret synligt:
Androidtelefoner: Lägg in ICE-kontakten i "Ägarinformationen". Då syns den även när mobilen är låst.
Iphone: Med IOS 8 kan du använda "medicinskt id", ett slags kontaktkort där du kan fylla i information om din hälsa och ICE-kontakter. Denna information går att nå utan att låsa upp mobilen.

I dag bantar jag extra hårt (hittills har jag bara ätit 1,3 gr kolhydrater)! Nog ska jag väl lyckas bli av med de sista 2 hektona...

15-02-05:

Nej, de två sista hektona tycks sitta som berget, jag åt bara 5,3 gram kolhydrater i går - men blir tvungen att hårdbanta även i dag. Skam den som ger sig!

I förmiddags var Ulf och jag och handlade på Carrefour. Jag köpte för en gångs skull en massa kläder! Nåja, så särskilt mycket pengar gjorde jag inte av med, för jag handlade på rean på barnavdelningen. (Jag har strl 13-14 i flick-kläder, och strl 11-12 i pojk-kläder. Barnkläderna brukar vara billigare än motsvarande damplagg + att färgerna är gladare.) Jag köpte 3 pikétröjor, 1 långärmad bomullströja, 1 jeansskjorta och 2 par stretch-långbyxor - för totalt 28 €. (Färgskala jeansblå + ceriserosa.) Jag är nöjd med mina nya plagg. Även om jag egentligen inte behöver fler kläder, så är det ju roligt med nya någon gång emellanåt (särskilt om de är billiga så jag kan handla med gott samvete). Nu ska jag dessutom snart gallra ut alla plagg ur garderoben som har blivit för stora. För jag tänker inte bli tjock igen.

Nu ska jag ut med Bonnie och Stella, det är solsken och 15˚.

PS:

I dag var det riktigt skönt ute!

Vov på er! I dag har vi gått en vov-lång luktrunda, matte och Stella och jag! Först så började vi gå som vanligt, och jag nosade och kissade på dom vanliga ställena. Stella tittade på.

Men sen så mötte vi min kompis Dora och hennes valpar.

Dora och jag hälsade på varandra, men alla våra barn var vov-blyga. Stella vågade bara nosa lite i baken på Dora (fast Dora är mindre). Och Doras valpar, dom vågade inte komma nära.

Dora och jag hade en hel del att prata om. Vi pratade om hur det är att vara mamma, och om intressanta lukter.

Fast sen så sa vi vov, och gick vi vidare åt var sitt håll. Stella och jag träffade en annan hund, men vi sa bara vov till varandra - för vi känner inte varandra.

Men sen så gick vi ända till hundbadet vid Rio Seco. Där tog matte av våra koppel. Vov-vov alltså - vilken frihetskänsla!

Det luktar så oerhört vov-spännande där! Särskilt nära floden och vattensamlingarna. Sniff-sniff.

Jag hittade en vov-härlig klick fågelskit! Vilken vov-tur jag hade som hittade den! Jag rullade mig länge i den - och jag kom inte när matte ropade.

Fast till slut, när matte och Stella hade hunnit långt bort - då sprang jag ikapp dom. Och sen så gick vi hem. Ja, vov-voff på er då!

Om ni gillar katter så titta här: http://newsner.com/2015/01/veterinarerna-forstar-inte-hur-katten-rymmer-fran-buren-men-kameran-avslojar-allt/ (Det är lite reklam först, men sen får ni se en smart katt!)

I dag säljer de vackert porslin på Westwings. Fast jag har tyvärr inte råd att köpa något. Och jag har ju egentligen porslin så det räcker. Annars tycker jag mycket om romantiska rosa blommor och blå fjärilar. Jag skulle gärna ha köpt de översta frukost-tallrikarna (ett set med 4 i Ø 20 cm). Jag tycker att när man bantar, eller ska äta lite och förståndigt - då kan man gott äta på (små) vackra tallrikar! Den översta muggen skulle jag också vilja ha... Tur att det är gratis att önska - och att tycka om.

Här får ni se ett urval:

       

       

   

       

   

PS2:

I dag har Linda varit på en 3D-konstutställning. Hon skickade följande häftiga foton på sig själv mitt i konstverken:

   

Ur Svenska Magasinet:

Bryssel reviderar upp tillväxten i Spanien till 2,3 procent: Den spanska ekonomin växer vilket gör att Bryssel reviderar upp tillväxten 0,6 procentenheter för 2015 till 2,3 procent. Nästa år 2016 väntas den spanska ekonomin växa med 2,5 procent. Arbetslösheten väntas ligga på 22 procent i år för att 2016 hamna på 20 procent. Bryssel tror på den spanska ekonomin visar den analys som EU-kommissionen publicerade på torsdagen. Det handlar om en betydande upprevidering av den spanska ekonomin. Det som oroar EU-kommissionen är den höga arbetslösheten i Spanien.

15-02-06:

Strikt medicinskt så räknas det bara som en viktplatå om man har stått stilla i vikt en hel månad. Men kanske jag har hamnat på en liten "platå light"? I dag visade vågen 46,3 kg, och 20,0 % fett. Fettprocenten är ju bra, men jag vill väldigt gärna komma ner till 46,0. I går åt jag bara 7,6 gram kolhydrater, och så värst mycket lägre kan jag inte komma utan stora umbäranden. I dag tänker jag i stället öka på lite, men förstås hålla mig under 20 gram per dygn. Jag mår inte bra av att ligga alltför lågt, då får det hellre ta några dagar extra - mitt lilla viktkrig. Nu har jag 2 dagar i rad avstått från det i mitt tycke godaste målet (yoghurt + havrekli + några hallon), och jag har också avstått från mitt LCHF-bröd. Några dagar är OK att banta så hårt, men inte hur många dagar som helst. Och det här verkar ta många dagar...

I eftermiddag ska Ulf och jag åka in till Alicante tillsammans. Vi ska besöka shoppingcentret Plaza Mar 2, som vi åker förbi med Tram var gång vi besöker Alicante, men som jag aldrig har besökt. Jag ska inte handla något särskilt - utan mest titta vad de har i sortimentet.

Ute skiner solen, men det är ganska kyligt (nu på förmiddagen bara 11˚).

Nedanstående foto är ett montage, men visst ser "bostaden" kul ut!

 

PS:

Nu har vi kommit hem från vårt stadsbesök, och jag har hunnit gå tidiga kvällspromenaden med hundarna. Plaza Mar 2 visade sig ha många olika småbutiker, mest kläder men även t ex smycken, skor, djur/djurtillbehör, heminredning, och några små restauranger, samt Alcampo (som är som ett varuhus i sig, med stor matvaruavdelning). Jag hittade en fransk barnklädesaffär, Orchestra, där de hade mycket snyggt i storlek 14 år (passar mig). Om man blir medlem (kostar 30 € för ett år) så får man 50% rabatt på alla nyinkomna plagg. Jag räknade ut att det lönar sig att vara medlem fr o m 3:e plagget. Jag hittade en tunn rosa täckväst som såg så skön ut (24 € ordinarie / 12 € för medlemmar) som jag gärna skulle ha köpt. 12 € hade varit billigt! Men jag ville inte lägga ut 30 € i dag, när jag inte vet om jag kommer att handla där mer. De hade snygga T-shirts och tröjor också, men jag köper ju inte hur mycket kläder som helst. Hade butiken legat i El Campello så hade sannolikheten varit större för att jag skulle handla oftare. Jag får ju erkänna att jag tycker det är betydligt roligare att köpa kläder när jag är smal - och nästan allt passar, än när jag är tjock - och ser ut som en elefant eller flodhäst i kläderna jag provar...

Affärerna nedan (heminredning, heminredning, barnkläder, djur/djurtillbehör - på affärstid finns det hundvalpar mm i fönstret) tyckte jag om (fast Zara Home finns på Avenida Maisonave också). (A loja do gato preto är portugisiska och betyder ungefär svarta katt butiken.)

   

   

Ulf var mest intresserad av att titta på mat Alcampo, medan jag tittade på hundtillbehör (jag såg jättefina selar och halsband), barnkläder och heminredning. Jag hittade en snygg vitlackerad buffé/byrå med träfärgad ovansida, som skulle passa i vardagsrummet där jag har blomborden nu, men den var på tok för dyr (279 €). Jag har letat efter något lämpligt länge, jag behöver lådor (och krukväxterna skulle kunna stå ovanpå), men möbeln får helst inte vara djupare än 35 cm (vilket de flesta byråar/bufféer är). De få jag har hittat har alla varit alldeles för dyra (250 - 600 €) - eller fula. Alltså får jag fortsätta att leta.

PS2:

Att jag gärna köper barnkläder numera beror på att de passar även på längden, har glada färger, och är praktiska. Jag har redan många snygga/sexiga klänningar/toppar/kjolar och högklackade skor (från min aktiva tango-period) - som jag numera bara använder ett fåtal gånger per år. Dessa plagg är ju inte alltför lämpliga att använda vid långa promenader med hundarna...

15-02-07:

Jag har varit i Alicante i dag också! Jag funderade mycket på att köpa den där rosa västen. Den är ganska tunn (vilket är mer användbart för mig) och har blixtlåsfickor. Tunna västar har jag en stor del av våren, och en stor del av hösten (samt ibland inomhus på vintern). Tyvärr hann jag varken prova den, eller titta noggrannare i går, eftersom Ulf var med. Han suckar djupt om jag intresserar mig för kläder/växter/hundsaker/heminredning o dyl. Sådant är tråkigt och ointressant enligt honom. Han föredrar att titta på mat (och möjligen även på tekniska prylar).

I dag provade jag västen - och blev besviken. Den satt för trångt över höfterna! När jag tittade bland de övriga kläderna på Orchestra så konstaterade jag att deras kläder är ganska små i storlekarna (tröjorna är korta i ärmarna). Så nu kan jag stryka den affären från min lista över trevliga butiker. Jag köpte 3 par färgglada barnstrumpor (som inte har söm vid tån).

Sedan gick jag vidare till "svarta-katt-butiken". Där har de mycket som tilltalar mig, bl a de här små djuren ( i naturlig storlek) gjorda i ett tåligt plast/komposit-material. Det fanns höns också, men dem glömde jag att fotografera. Jag tittade länge på den lilla grå kattungen, men även på rävungen och de mindre ugglorna. Djuren är inte så dyra (mellan 6 € och 18 € beroende på storlek), men jag får ändå hålla lite i pengarna. Jag vet ju att jag kommer att få en väldigt hög elräkning. Men visst är de jättesöta!

   

På balkongen har jag en liknande vuxen katt och en kanin, och så har jag några små djur inne - en fågel, en ekorre (liknande den ovan) och 2 hundvalpar. Jag har dem bland krukväxterna (utom hundarna som står i bokhyllan). Stella brukar ibland glömma att katten inte är levande - och då står hon innanför balkongdörren och skäller på den.

Från "svarta-katt-butiken" gick jag vidare till Alcampo och köpte en ost (mager/halvlagrad). Vi köpte en likadan i går och den var jättegod, så jag tyckte att det var lika bra att köpa en till när jag ändå var i stan. (Jag har inte sett sorten här i affärerna.) 

Därefter åkte jag raka vägen hem. Jag orkade inte gå runt och titta mer, och så ville jag komma hem i tid för hundarnas mitt-på-dagen-promenad.

I dag har vi kallt - både ute och inne! Det är ovanligt kallt i hela Spanien. I morse på morgonpromenaden var det bara 7,5˚, och nu tidig eftermiddag är det bara 14˚. Inomhus har vi 17-18˚ här nere, och en grad varmare där uppe. Jag fryser! (Jag föredrar, som ni vet, 22-30˚.) Måtte vädret bli bättre tills Gun kommer ner!

Även i dag väger jag 46,3 kg (och innehåller 20,9% fett) - enligt min våg. Jag vägde mig även på Ulfs våg - den visade 45,9 kg (den brukar visa 4 hg mindre än min) men hela 30,0% fett! Så mycket fett kan jag inte ha i kroppen, inte nu när jag har ett BMI på 19,02. Jag litar mer på min egen våg. (Den borde vara bättre eftersom den är av ett känt märke, och var dubbelt så dyr.) Jag fortsätter alltså att räkna kolhydrater. Någon gång ska jag väl lyckas nå min idealvikt... (Och sen kommer ni att slippa höra så mycket om kilon och fettprocent.)

15-02-08:

I dag är det rodd-tävling här i El Campello. Många människor står på piren och tittar när åttamanna-roddbåtarna tävlar mot varandra. Den här båt- typen (byggda av trä) tycker jag är vacker.

       

Själv tvättar jag - och bantar... (Och så ångrar jag lite att jag inte köpte den lilla grå kattungen. Den skulle passa så bra ihop med den vuxna grå katten jag har. Jo - jag är jättebarnslig, men det mår jag bara bra av!) På balkongen blommar det vackert.

   

Ha en riktigt trevlig söndag!

PS:

Mitt på dagen, när solen skiner, är det skönt ute även om det bara är 14˚. Här kommer några foton från vår promenad.

På söndagarna parkerar spanjorerna lite extra utrymmeseffektivt...

Lite vardags-dramatik på El Paseo: När poliserna kom körande så fick alla de (vanligen män från Senegal) som säljer piratkopierade varor (oftast väskor och DVD/CD) bråttom att svepa in alla varorna i de medhavda lakanen (som varorna ligger på) och rusa iväg och gömma sig. Men poliserna körde så sakta i dag, så jag tror inte att de ville fånga försäljarna - utan bara skrämma dem. Folk här vet förstås att det är olagligt med piratkopior, men tycker synd om männen som bara kan försörja sig så här - alltså handlar de av dem. I dag hann alla undan utom en, och honom pratade poliserna bara med.

Vi gick San Bartolomé på tillbakavägen, för att slippa kryssa oss fram bland alla strosande människor.

   

Ovan är det riktigt gräs, men i rondellen nedan ligger det konstgräs.

Innan jag gick ut med hundarna så bar jag ned allt detta i källarförrådet:

Det är tomma överblivna plastbackar mm som stod staplade i gästrummet. Hälften av dem vill jag spara, för att jag tror att de kan komma till användning längre fram. Resten skulle jag ha velat ge bort - men de sakerna tycker Ulf att jag bör spara (trots att han inte har någon idé om vad vi ska använda dem till). Det blev väldigt trångt i förrådet... Men jag måste röja gästrummet nu, och sedan städa det inför Guns ankomst. Där står fortfarande en del som ska plockas undan, men det tar jag i morgon.

PS2:

Jag har, efter moget övervägande, bestämt mig för att ta paus i min bantning fr o m i morgon - vad som än har hänt med min vikt. Kanske jag har gått ner de sista 2-3 hektona till i morgon - kanske inte. (Det känns som "inte" eftersom jag har stått still en hel vecka nu.) Jag fryser för mycket nu när vi har så kallt väder (jag fryser alltid mer ju mindre jag äter). Dessutom är jag förstås trött på att väga/räkna/skriva upp allt jag äter. Så vare sig jag har gått ner tillräckligt eller ej, så pausar jag till efter att Gun har åkt hem igen (när hon är här ska jag ju ändå inte banta). Och så får jag ta de sista hektona (som kan ha blivit 1 kilo, eftersom vi ska äta på La Cova en dag) framåt slutet av månaden... Kanske bantningen fungerar bättre igen, om jag äter vanligt en period emellanåt (vanligt för att vara mig alltså).

PS3:

I kväll har jag invigt min nya lilla laddbara borrmaskin, som Ulf köpte på Lidl häromdagen.

Jag har bytt knoppar på mina garderober. Knopparna har jag haft ett bra tag, men jag behövde borra aningen större hål i garderobs-dörrrarna - och det ville jag inte göra med min stora borrhammare. Med den nya lilla borrmaskinen gick det på en minut. Träknopparna (som är lite för små) är de som jag hade förut, och de i vitt porslin är de nya.

Så här blev det:

15-02-09:

I dag är det riktigt tråkigt väder ute - regnigt, blåsigt och bara 13˚! Morgonpromenaden blev kort, och det kommer mitt-på-dagen-promenaden också att bli. I förmiddags köpte jag en liten kruka gula tulpaner för att muntra upp mig. Gult piggar upp så här års. Så nu har jag två gula blommor vid min matplats i köket, och på matbordet i vardagsrummet har vi också två - för kranskragarna är fortfarande fina.

Mitt slutresultat den här bantningen blev 46,3 kg och 20,2% fett. Jag är alltså inte riktigt framme vid mitt mål (46,0 kg och 19-20%), men väldigt nära. Så här känns det helt ok - nu duger jag! Finputsa kan jag göra längre fram. Nu gäller det att hålla vikten, och att inte återfalla i gamla felaktiga kostvanor! Jag tror att jag kommer att lyckas!

   

Hittills (frukost + lunch) har jag ätit nästan som om jag hade bantat, den enda skillnaden är att jag hade mjölk i teet - och att jag har sluppit väga/räkna/anteckna. Det känns bra så här.

PS:

I dag är stranden och El Paseo i stort sett öde.

Vov på er! I dag är det vov-blåsigt ute! Pälsen blåser åt alla håll. Det är tur att matte satte på oss våra vindtäta jackor, för annars hade vi frusit.

Jag ville bara gå en vov-kort luktrunda i dag. Ja, för när det blåser så är det mysigare att ligga hemma på mattes säng. Och det är förstås ännu vov-mysigare att ligga i mattes eller husses knä! Fast ibland får jag inte det. Dom skyller på en massa strunt. Men åtminstone matte borde begripa, att hundar alltid bör få ligga i knäet när dom vill. Vov-vov-voff då!

15-02-10:

I natt kom det 2 mm regn, och himlen är fortfarande ganska grå. Inte ens Stella ville gå ur sängen i morse, men hon stack i alla fall fram huvudet när jag kallade på dem - till skillnad från Bonnie...

Men ut kom vi, och just då regnade det inte. I dag ska jag ägna dagen åt att städa inför Guns ankomst. Jag måste städa oerhört mycket noggrannare än normalt, eftersom Gun är astmatiker och hundallergiker. Måtte jag lyckas få det tillräckligt fritt från damm och hundhår här! Jag ska förstås städa ytterligare en gång precis innan hon kommer, men jag måste ta det i två omgångar - eftersom hundhår tycks ha en förmåga gömma sig vid första försöket att få bort dem. (Tja - och vid 2:a, 3:e, 4:e och 5:e försöket också - men jag ska göra så gott jag kan.)

PS:

Jag har torkat lister, möbler och golv med fuktiga trasor (som jag sköljde ur ofta), jag har dammsugit i alla hörn, även själva sängen och kuddarna. Hoppas det har blivit OK. Nu är dörren till gästrummet stängd, i hopp om att utestänga nya hundhår och dammtussar.

Och så har jag gått en promenad med mina små. Det blev inte så långt i dag heller. Det är skönare att promenera i sol och värme. Så här ser vädret ut (mestadels grå himmel, enstaka solstrålar, ganska blåsigt, och bara 14˚):

PS2:

Saxat ur Svenska Magasinet:

Över 3.000 spanska bostäder köptes av svenskar ifjol. 3.073 bostäder i Spanien köptes av svenskar under fjolåret (2014). Det visar färsk statistik från notariemyndigheten (Consejo General del Notariado) som presenterades på tisdagen. Ett av fem bostadsköp i Spanien ifjol gjordes av utlänningar. Lagom till årets första upplaga av Nordens största mässa om utlandsboende på Globen Annexet i Stockholm kommande helg publiceras fjolårets försäljningsstatistik i den spanska fastighetsbranschen. 72.637 bostadsköp i Spanien gjordes av utlänningar vilket är en uppgång med 19,3 procent jämfört med året innan (2013). Britter, fransmän, belgare och tyskar följs av svenskar bland de nationaliteter som köper bostad i Spanien. Bland övriga nordiska länder hittar vi Norge med 2.308 köp och Danmark med 586 köp.

15-02-11:

                                                   

Stort grattis på födelsedagen

 

min käre bror Dan!

 

PS:

I dag är det riktigt skönt ute - sol och 17˚! Det blåser visserligen rejält, så mycket att jag fick lägga tyngder på mina torkställningar för att de inte skulle blåsa omkull (jag har tvätt på tork på balkongen). Men det är så skönt med lite värme. Att några få grader kan göra sådan skillnad. Kanske det blir mulet och regn i morgon, men på fredag ska det klarna upp och bli varmare. För Guns skull hoppas jag att det blir sol och värme den veckan som hon är här! (Men jag har tipsat henne om att ta med regnjackan - för säkerhets skull...)

PS2:

Dagens längd (mellan soluppgång och solnedgång) är i dag: i Stockholm 8 timmar och 55 minuter, i Ängelholm 9 timmar och 17 minuter, och här i El Campello 10 timmar och 37 minuter. Jag uppskattar den extra ransonen dagsljus som jag får här! (Det är ljust längre på kvällarna.)

15-02-12:

I dag är det 90-100% risk för regn, men hittills har det inte kommit något. Själv ska jag storstäda överallt inför Guns ankomst, även gästrummet som jag redan har städat. Sedan har jag gjort vad jag kan.

Linda är nu i Vietnam. Bl a har hon besökt Mekong-deltat, där nedanstående foton är tagna.

PS:

Inte förrän framåt klockan 15 började det stänka ute, och en knapp halvtimme senare var jag äntligen klar med städningen. Det tar tid att torka lister och möbler, att dammsuga soffa, fåtölj och karmstolar, att dammsuga och skura golvet etc. Det känns trevligt att ha det rent, men det lär väl inte vara så länge. Det är den begränsade "hållbarheten" som gör städarbete så tråkigt. Men jag föredrar att ha det rent omkring mig, så därför städar jag någotsånär regelbundet - fast det är tråkigt. (Dock inte oftare än nödvändigt...) Men jag brukar sällan "ta allt på en gång", utan dela upp det i portioner. Nåja, nu är det bara att hoppas att Gun slipper astma-anfall under sin vistelse här.

Nu ska jag bara bädda gästsängen, och köpa hem lite extra mat - sen är Gun så välkommen så! (Hennes plan beräknas landa 14:45 i morgon.) Det ska förstås bli kul att visa henne runt i mitt El Campello! Så här såg Gun ut för sisådär 48 år sedan (hon är drygt 10 år yngre än jag):

Ni kommer att få se färskare foton om någon dag.

15-02-13:

Nu är Gun på väg, och planet beräknas landa redan 14:15.

Jag har kommit ihåg att flytta ut min blommande hyacint på balkongen, eftersom Gun inte tål starka dofter. Jag är så tacksam för att jag själv inte har vare sig hösnuva, doftallergi, kvalsterallergi, pälsallergi eller astma! Jag som älskar hundar, katter, fåglar och blommor som luktar gott (även starkdoftande som hyacint och liljekonvalj)! Hur skulle jag klara mig utan dessa mina glädjeämnen? Däremot avstår jag mer än gärna från alla "konstgjorda lukter" som starka parfymer, cigarrettrök och bilavgaser. Sådana är den mänskliga näsan inte konstruerad för.

I dag skiner solen och det är redan 17˚ varmt! Det verkar som om Gun kommer att ha tur med vädret de 3-4 första dagarna, och otur sen. Vi får väl passa på att besöka både Guadalest och Santa Bárbara redan lördag - måndag. Canelobre-grottorna kan vi däremot besöka även en regnig dag.

PS:

Nu är Gun här, hennes resa gick bra - men vi kom fram till El Campello betydligt senare än vi borde ha gjort, för det var jättelånga köer på motorvägen. Det hade hänt 2 olika trafikolyckor och jag fick krypköra minst 1 mil. Sedan dess har vi hunnit gå El Paseo t o r mellan Rio Seco och hamnen, och snart ska Ulf bjuda oss på mat.

15-02-14:

Så här på Alla hjärtans dag vill jag sända lite kärlek - i synnerhet till mina nära och kära, men även till er andra som läser min blogg:

Gun och jag har besökt Alicante, där vi har tittat på utsikten från slottet Santa Bárbara, vandrat genom gamla stan och på Explanada de España, samt tittat på båtarna i hamnen. (Tack Ulf för att du passade Bonnie och Stella, vilket gjorde det möjligt för mig att göra den här utflykten!) Gun och jag har tagit drygt 300 foton, men ni får vänta till i morgon med att se ett litet urval av dem. I kväll är jag trött (som jag blir av storstadsbesök). Dagen har gått i ett, och inte förrän 19:30 hann jag sätta på min dator. Nu ska jag läsa de mejl jag har fått.

Nåja, två foton kan ni få se i kväll. På båda ser ni Santa Bárbara nerifrån. Vi gick förstås den brantaste och längsta (samt roligaste) vägen upp.

PS:

Nu är det vetenskapligt bevisat att hundar har känslor som vi: "Hundar är mer empatiska än man tidigare trott. Det visar ny vetenskaplig forskning. Hundar kan avgöra om en människa är positiv eller negativ genom att läsa av människans ansikte. En förmåga som kan ändra synen helt på dessa vanliga husdjur." - se: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hundempati?utm_medium=twitter

PS2:

Jag glömde påpeka att Gun har haft väldig tur med vädret hittills - även om det inte har varit molnfritt. Det har varit 18˚ varmt i dag, och beräknas bli hela 20˚ i morgon. Men tyvärr verkar solen och värmen försvinna framåt måndag eftermiddag, och därefter ska det bli mulet och regn... Frågan är om vi ska åka till Guadalest redan i morgon - eller vänta till måndag förmiddag? Jag skulle behöva en lugn mellandag, men det är mycket roligare att göra utfärder i fint väder (+ att "utsikter" gör sig bäst i klart väder)...

15-02-15:

Grattis på födelsedagen Ted!

 

 

Det har regnat i natt (1 mm) - det skulle det inte... Och ännu har solen inte tittat fram. Måtte väderleks-prognosen inte ha ändrat sig till det sämre!

PS:

Det blev soligt och varmt! Gun, hundarna, och jag har tillbringat en stor del av dagen utomhus. Men innan jag berättar om det, så vill jag visa fotona från gårdagens Alicante-besök.

Först får ni se 40 foton från slottet Santa Bárbara, beläget 166 meter över havet på berget Benacantil. Jag skriver inga kommentarer den här gången, så ni får nöja er med att titta på fotona.

På vägen ner från Santa Barbara så gick vi genom gamla stan.

Ginsten (ovan) doftade underbart! (Fast Gun vågade inte gå nära den.)

Vi gick vidare till Explanada de España.

Och därifrån till hamnen.

Där tittade vi på det vackra fartyget Santisima Trinidad.

Sedan visade jag Gun de otroligt stora fikusträden. (Ni vet, sådana som vi brukar kalla fönsterfikus - fast större...)

 

I dag gick Gun och jag först på söndagsmarknaden (där vi inte köpte något alls), och sedan ner till stranden och ut på en pir där vi bl a fotograferade de svarta skarvarna.

Därefter gick vi hem och hämtade hundarna, och sedan gick vi vidare till La Illeta, alias Bonnies roliga klätterställe.

Vov på er! I dag har jag visat min moster Gun hur det ser ut på mitt roliga klätterställe! Först visade jag hur vi skulle gå dit.

Och sen så visade jag hur det ser ut där.

Sen visade jag var det luktar bäst. Fast Gun är precis som matte. Dom tycker båda bättre om att fotografera, än att nosa. Ja, dom får skylla sig själva.

Fast Gun höll med mig om att det är ett vov-bra klätterställe jag har! Men sen så gick vi vidare.

Vi gick bort till Pueblo Español. Vi hundar, vi fick bara titta på husen. Vi fick inte gå ner på stranden. Nä, för det stod vov-dumma skyltar om att hundar inte får vara där. Vov och voff alltså så dumt! Både på castellano och valenciano stod det... Så Gun fick gå dit själv.

När vi gick vidare så passerade vi blommande rosmarin och bougainvillea, samt ett vackert citronträd.

De sista fotona (för i dag) tog jag på Gun när hon beundrade utsikten ovanför hamnen.

15-02-16:

I dag har Gun, Bonnie, Stella och jag tillbringat nästan hela dagen i Guadalest. Vi har haft tur med vädret. Det har varit soligt och klart, men lite kyligt (16˚= 4˚ lägre än här). Guadalest hade få besökare i dag, så det var så lugnt och skönt. Vi gick runt i vår egen takt och tittade på utsikten. Vi strosade runt i de små butikerna, där vi gjorde ett och annat fynd. Vi åt också lunch på en uteservering. Kort sagt: vi har haft en mycket trevlig dag. Här kommer dagens fotoskörd:

Bakom det vita stadshuset (ovan) ligger skolan. Just när vi gick förbi hade en klass rast. Läraren satt på trappan och åt en smörgås, medan de tre eleverna pratade eller skuttade runt (en av dem gick in precis när jag tog fotot). Så skönt att de kan ha kvar sin skola trots att de har så få elever.

Som vanligt tittade jag längtansfullt på alla de humoristiska "yrkes-figurinerna". Det skulle ha varit roligt att ha ett par, men de är väldigt dyra (de billigaste kostar 25 €, de dyraste över 100 €). Både jag och Gun fotograferade dem. (Senare hittade vi faktiskt plagiat i en annan affär, till betydligt rimligare priser (11 €). Men urvalet där var förstås mindre, bl a saknades lärare och sjuksköterska som vi var intresserade av.) Visst är de fina och roliga - figurerna nedan!

   

I morgon åker vi förmodligen till Canelobre-grottorna.

15-02-17:

Gun tycks ha tumme med vädergudarna. Det skulle regna i går, men inte förrän vi var ute på sena kvällspromenaden - och bara hade 5 meter kvar till porten, så började det stänka. Sedan kom det 4½ mm. I dag är det 100% regnrisk, men än har det inte kommit en droppe.

I förmiddags besökte vi Canelobre-grottorna. Eftersom hundar inte får följa med in så väntade Bonnie, Stella och jag utanför medan Gun gick en guidad tur i grottorna.

Vov på er! I dag har vi åkt bil. Matte körde, och Gun följde också med.

När vi kom fram så slarvade vi tyvärr bort Gun. Ja, för rätt som det var så var hon försvunnen. Jag nosade på flera ställen men kunde inte hitta henne.

Det syns inte alls på fotot ovan, men trots att himlen var grå - så var det tillräckligt klart för att vi skulle kunna se både slottet Santa Bárbara i Alicante och ön Tabarca.

Fast sen, när vi hade väntat vov-länge - då kom Gun plötsligt ut från berget. Så vov-konstigt, alltså! Men det var tur att vi hittade henne igen. Ja, för jag tycker mycket om Gun, så jag vill behålla henne! Vov-voff!

Eftersom man inte får fotografera inne i grottan, så lyckades Gun bara ta fotot nedan (i smyg).

Hon tog ett par foton på utsidan av berget i stället.

På nervägen stannade vi till vid ett litet vackert blommande mandelträd, och tog några foton.

Och från det ena till det andra så har Gun hittills inte fått ett enda astma-anfall. Hon tar dagligen sin medicin, och det tycks räcka. Hon har t o m kunnat klappa Bonnie och Stella. Och det är ju bra, för hundarna är väldigt förtjusta i henne och vill gärna vara så nära som möjligt.

I morgon planerar vi att gå på marknaden på förmiddagen, och på kvällen har vi beställt bord på La Cova. I eftermiddag (efter siestastängningen) ska Gun gå en liten shoppingrunda här i El Campello (medan jag stannar hemma och dammsuger).

15-02-18:

Mestadels soligt, fast väldigt blåsigt och bara 15˚, så har vädret varit hittills i dag. Gun och jag besökte marknaden i förmiddags, utan att hitta något särskilt. (Jag köpte bara några billiga hundbajs-påsar.) Och nu på dagen har vi gått en drygt 5 km lång promenad med hundarna, mestadels längs havet. Det gick härliga vågor och vindsurfarna var förstås i farten. (Fast de senare fotograferade Gun inte.)

Är det sådan här frisyr (nedan) som kallas vindblåst?

Linda skickade texten nedan, till både Ulf och mig - varvid Ulf svarade: "Visst. Och jag har ju köpt en lägenhet åt henne i paradiset..."

Vov alltså! Jag läste i husses mat-reklam. Där fanns det godsaker för hundar också. Som den här tårtan!

Den ser verkligen vov-god ut! Smask och drägel alltså! Och Stella fyller ju snart år. Hoppas, hoppas att matte bakar en sådan tårta åt Stella. För då får jag också smaka. Och förresten så äter ju Stella så lite, så jag skulle nog kunna äta upp det mesta själv! Drägel, drägel...

Och på tal om godsaker så ska vi äta på La Cova i kväll. Det ser vi fram emot alla tre. (Ja vi människor, för Bonnie och Stella får tyvärr stanna hemma.)

PS:

Jodå, precis som vanligt var det trevligt på La Cova, och maten var jättegod. (Själv hade jag en plastpåse med mig, så jag diskret kunde smussla hem en bit lax åt hundarna. Jag skulle ändå inte ha orkat allt.) Vi satt kvar ganska länge och pratade. När vi gick sa servitören "hasta la próxima" (≈ till nästa gång), och det är klart att vi återkommer - förhoppningsvis även Gun.

15-02-19:

Solen skiner från en klarblå himmel, så nog har Gun tur med vädret. Själv har jag fortfarande ont i magen efter gårdagens mat-frosseri. Jag fick ont i magsäcken redan på La Cova. Jag är ju inte van att äta så stora portioner. Om jag själv hade fått bestämma så hade jag bara ätit förrätten + efterrätten. Det hade blivit lagom mycket, och jag hade fått äta det i mitt tycke allra godaste. Men Ulf skäms om jag inte äter huvudrätten, alltså måste jag äta den om jag vill gå ut tillsammans med honom...

I eftermiddag (när de öppnar efter siesta-stängningen) ska Gun och jag gå till Valor, annars har vi inget särskilt inplanerat.

Vov på er! I dag har jag visat Gun mitt vov-roliga spring-ställe. Matte och Stella följde också med. Och vi gick lösa alla fyra, och hade det vov-härligt!

Och sen så gick vi en vov-lång omväg för att komma hem. Ja, bara för att matte ville visa Gun nåt ointressant hus. Ja, vov-voff då!

PS:

Nu har Gun och jag varit på Valor och festat. Valor är som bekant en chokladfabrik, och utbudet av chokladprodukter är stort i deras servering. Jo, de har kaffe, te och smörgåsar också - men det är inte därför man väljer att gå till Valor. Gun valde en kula nougatglass med varm chokladsås, och jag valde en varm tjock chokladdryck (mörk choklad) som man äter med sked. Jag borde förstås ha tagit fotona innan vi hade börjat äta, men vi hade bråttom att provsmaka. Det är väldigt gott sådant här - någon gång om året, men lite för sött egentligen. Och det är definitivt inget som ingår i min vanliga diet. 

   

Ännu har det inte ens varit mulet, fast det är regnrisk i dag - men däremot blåser det kraftiga vindar från havet. Så när som på sena kvällspromenaden med hundarna så kommer vi att hålla oss inomhus i kväll. Vi bör också lägga oss tidigt. Guns plan går nämligen redan 07:15 i morgon, så vi ska åka härifrån klockan 05.

15-02-20:

Jag gick upp klockan 04:20 i morse, och klockan 05:20 så lämnade jag Gun på flygplatsen. Ingen av oss var utsövd i morse, men det får gå ändå. Det har varit trevligt att ha Gun här, och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan hon återkommer.

Grattis på 3-års-dagen Stella,

 

Nova, Bamse & Nemo!

 

Linda har redan nu på morgonen skickat gratulationer till Stella ända från Thailand!

PS:

Jag vet inte hur jag ska göra med bilen. Senast den 23/2  är det dags att betala bilförsäkringen för ett år, och den kostar 414 € (≈ 3951 SEK). Det har jag inte råd till, jag kan överhuvudtaget inte få fram pengarna (jag måste reservera 600 € för elräkningen som kommer nu ca 10/3, och jag har inget sparkapital). Tidigare år har Ulf betalat bilförsäkringen, medan jag har betalat bilskatten + bensin (när jag har kört). Nu vill Ulf inte betala försäkringen längre - och jag har inte råd att ha bil. Antingen måste jag sälja bilen, eller ställa av den. Om den är avställd så måste den förstås vara försäkrad ändå (stöld/skadegörelse), men det måste ju bli billigare (och kanske jag kan betala månadsvis). Fast jag vet inte om det kostar pengar att ställa av den, eller om man måste skicka in nummerplåtarna. 

Ulf tycker att jag ska prioritera att ha bil, och strunta i att köpa saker till hemmet eller hundarna (eller annat som jag värdesätter). Men själv tycker jag precis tvärtom. Jag kan åka Tram och buss till Alicante och flygplatsen. Jag kan köpa en cykel och cykla till Carrefour, Madagascar och de andra affärerna längs N332:an. Och om jag någon gång skulle vilja åka till Ikea, eller på utflykt med mina gäster, så kan jag hyra en bil. Det blir billigare. Från början köpte Ulf bilen för han ville (vill) att jag skulle (ska) köra mellan Hässelby och El Campello varje år. Fast det är faktiskt mycket billigare att flyga.

Nu har jag några få dagar på mig att bestämma hur jag ska göra - och ta reda på vad jag kan göra. Jag har skrivit till bilförsäkringsbolaget och frågat om priser för annan typ av försäkring. Kanske kan jag betala bara 2-4 veckor för den nuvarande försäkringen för att få lite längre respit? Jag har aldrig haft råd att ha bil - även om jag var tvungen till det de åren jag bodde långt ute på landet och hade barn. Men innan jag hade barnen så cyklade jag 18 km dagligen mellan jobbet och hemmet - året runt (eller åkte skidor vintertid om vägen inte var snöröjd) och längre om jag skulle in till stan. På landet saknas oftast allmänna kommunikationer. Där jag bodde var det 7 km till närmaste busshållplats...

PS2:

Nu har Gun landat på Kastrup, och jag har hunnit tvätta 2 maskiner samt bädda gästsängen. Jag har också burit in min hyacint från balkongen, och satt de kranskragar som fortfarande blommar i en liten vas.

   

Så här söt är Stella på sin 3-års-dag:

Än har vi inte hunnit fira så mycket (hon har bara fått lite förmiddags-hundgodis), men jag ska plocka fram något extra gott i eftermiddag.

Kanske Bonnie och Stella är på väg att börja löpa. Jag tycker att de slickar sig lite mer än vanligt - och det ska vara dags i början på mars. Jag vill prova (en sista gång) att para dem då. Stella förmodligen med Andy (Elvis son), och Bonnie antingen med Voxer - eller den tricolor-färgade hanen hos kennel Delcami.

Saxat ur Mas Amigos nyhetsmejl:

Fast boränta även i Spanien: Tidigare har de flesta hypotekslån i Spanien varit tagna med rörlig ränta. Nu börjar dock de spanska bankerna att erbjuda bostadslån med långa fasta räntor. Hos Banco Sabadell kan man nu ta ett hyptokslån till räntan 3,95 procent i 30 år. La Caixa har följt efter och erbjuder lån till 3 procents ränta i 10 år. De rörliga räntorna i Spanien baseras på den Europeiska centralbankens räntesättning (euribor) vars 1-årsränta nu ligger på ca 0,26 procent. Ett fastighetslån med 1-års ränta i spansk banker erbjuds idag till strax under 2 procent.

PS3:

Efter dagens mitt-på-dagen-promenad (sol, nästan vindstilla och 18˚), så fick Stella sin första födelsedagspresent.

En speciell kycklingkorv för hundar. (Och Bonnie fick en likadan för husfridens skull.) Här följer en stilstudie:

Stella tyckte att korven var väldigt god, och morrade om Bonnie (som hade ätit sin korv i raketfart) kom i närheten. Men Stellas korv varade inte heller så särskilt länge. Är det riktigt gott så gäller det tydligen att äta fort...

Bamse skrev och berättade att hans matte Sara hade gjort en väldigt god tårta åt honom (av delikatesspatè och kyckling-tärningar). Han hade slukat den i ett nafs! Ja, är det födelsedagsfest så är det...

De har svarat från bilförsäkringsbolaget att man bara kan försäkra bilen helårsvis här i Spanien, och att man inte kan ställa av den (för den måste ändå vara försäkrad). Ulf har erbjudit sig att betala 200 € (av de 414), och att låna mig 100 € ytterligare (en månad). Kanske jag klarar att betala försäkringen då. Fast på sikt har jag förstås inte råd. (Jag har  bl a en utnyttjad kredit på 10'000 SEK som jag vill betala av så snart som möjligt. Och så vill jag ha råd att resa till Skåne i samband med mammas 90-årsdag i augusti.)

15-02-21:

Jag hade egentligen tänkt skriva något helt annat här, men väntar - för Internet Explorer har fått spader. Jag kan inte komma ut på internet. Det kommer upp felmeddelanden om att Internet Explorer inte svarar och ska stängas. Om jag klickar på stäng kommer det upp ett nytt felmeddelande, och ytterligare ett och... Det uppträder som ett virus! Det enda sättet att bli av med alla felmeddelandena är att starta om datorn. Eftersom jag dumt nog inte har någon annan webbläsare installerad så kan jag heller inte installera någon (eftersom jag inte kommer ut på internet), och inte betala en räkning via internetbanken som jag hade tänkt - etc. Det är samma sak på Ulfs dator, men han har även Mozilla Firefox installerad, så han klarar sig. Suck... Jag ska för säkerhets skull genomsöka datorn med alla anti-virus-anti-spyware-program jag har... Jag återkommer. (Om dessa rader kommer ut på webben som de ska, eller ej, kommer jag inte att kunna  se själv.)

PS:

Nu har jag lyckats installera Mozilla Firefox webbläsare - på norska! Detta via ett USB-minne som Ulf kunde ladda ner installationsfilerna på. Han kunde inte välja svenska eftersom han redan hade den versionen installerad på sin dator... (Hoppas att jag kan ändra språket till svenska utan att installera om webbläsaren.) Men nu kommer jag ut på internet igen! Jippie! Det är lite vitsen med att ha dator och ADSL... Om en stund ska jag skriva den texten som jag hade tänkt skriva här i morse...

Nu har jag lyckats byta språk till svenska i min nya webbläsare. Bra!

Det jag hade tänkt skriva i morse är följande:

Jag har krympt! Jag har sedan 14-årsåldern (och i alla fall till häromåret när jag förnyade pass och nationellt ID-kort) varit exakt 156 cm lång. Det är jag inte längre. Det var när jag stod bredvid Gun, och vi tittade oss i spegeln, som vi båda såg att det måste skilja mer än de 4 cm det brukar skilja. (Gun är 160 cm lång.) Så i går provmätte jag mig (noga med vinkelhake och måttband). Resultatet blev 155 cm! Det är helt ok att vara 155 cm - MEN det är åldersrelaterat det här med att "ålderskrympa", och därför inte bra alls - och det ska ju ske först vid "hög ålder"! (Mamma har krympt först de senaste åren.) Så här är det:

Att man krymper med åldern beror framförallt på att ryggraden trycks ihop då broskskivorna mellan ryggkotorna börjar torka ut. I vilken utsträckning kroppen krymper på längden då man blir äldre är olika från person till person, men Bo Malmberg, professor i gerontologi vid Hälsohögskolan i Jönköping, säger att i princip alla blir lite kortare i hög ålder jämfört med när de var som längst. Enligt Bo Malmberg beror denna höjdminskning främst på en kompression av diskarna i kotpelaren, vilket innebär att broskskivorna mellan ryggkotorna torkar ut och pressas ihop mer och mer med tiden. Eftersom alla människor har samma antal kotor och diskar i ryggraden oavsett hur långa de är har en persons ursprungliga längd alltså inte någon större inverkan på detta fenomen.

Ålderskrympning kan också bero på benskörhet - osteoporos, men det har jag ingen orsak att tro att jag har ( i alla fall inte ännu). Krympning p g a osteoporos ser oftast ut så här (och jag har rak ryggrad - i alla fall än så länge):

Osteoporos drabbar var 3:e kvinna, och var 5:e man över 50 år... Sådant som skyddar mot osteoporos är: Att inte röka, att vara måttlig med alkohol, att vistas utomhus mycket, att ägna sig åt viktbelastande motion (dit räknas dans och promenad med stavar, men inte cykling och simning) och att äta kalciumrik mat; mejeriprodukter, broccoli och spenat (och gärna fet fisk som lax).

Jag läser också: All mat vi äter påverkar syra/bas-balansen i våra kroppar, vilken regleras av njurarna. Vid ökad surhet utsöndras kalcium, magnesium och kväve, vilket kan minska benmassan. Pågår detta i decennier, vilket det uppenbarligen gör i många fall, så uppstår benskörhet. Mat som ger surhet är spannmål, kött, fisk, mejeriprodukter (särskilt ost), legymer och salt. Mat som ger basiskhet är grönsaker, rotfrukter och frukt. Fett är vanligen neutralt.

Det är mycket att tänka på om man vill hålla sig frisk!

Jag vägde mig i morse och vågen visade 46,9 kg (och 19,6% fett) vilket är helt OK. (Fast kanske jag borde väga 45 kg nu när jag bara är 155 cm lång? Å andra sidan är bantning inte bra för kroppen - när man redan har normalvikt. Och jag prioriterar ju hälsan före utseendet, så det får nog vara bra som det är.)

Något annat: På mina gadgetar läser jag att dagslängden (när solen är uppe) är enligt följande: Stockholm 9:46, Ängelholm 10:02 och Alicante 11:00. Vi har alla fått aningen mer ljus än när det var som mörkast. Skönt! Vi behöver mycket dagsljus för att fungera som vi ska! I morse kom det några regnstänk här (mindre än 1 mm), men just nu skiner solen. Det är fortfarande 30% risk för regn, annars hade jag tänkt tvätta i dag. Nu väntar jag till i morgon - för då ska det bli utmärkt torkväder på balkongen. (Vi har ju inte någon plats att hänga tvätt inomhus.)

PS2:

Conchi har hört av sig, hon har haft stora problem med internet. Hon vill att jag ska komma dit, och kanske jag kan köra inom när jag har lämnat Ulf på flygplatsen på tisdag (då är jag ganska nära). Conchi mejlade några foton på valpar, där hon har skrivit ut om det är tikar (hembras) eller hanar (machos), samt om de är långhåriga (pelo largo) eller korthåriga (pelo corto). De är alla valpar till hennes nye korthårige hane (vit). Jämför ni med katterna så ser ni att valparna ännu är väldigt små, alldeles för små för att lämna sina mammor. Conchi ska behålla en vit tik med bruna fläckar, men jag vet inte om det är en av tikarna nedan. Det är förstås alltid roligt att titta på valpar, så om jag inte åker dit på tisdag - så gör jag det förmodligen senare i veckan!

På mitt-på-dagen-promenaden bekräftade Kiko att Stella löper. Däremot löper tydligen inte Bonnie nu. (I alla fall var Kiko bara intresserad av att nosa Stella där bak.)

15-02-22:

I dag skiner solen, och jag har 3 maskiner tvätt på tork på balkongen. Det var så skönt ute när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad (18˚)! En och annan hanhund försökte nosa Stella i baken, men Bonnie skrämde bort dem.

Jag undrar om det är parningsdags för Stella nu? Jag får gå till veterinären i morgon förmiddag och be dem ta ett utstrykningsprov. Sedan undrar jag om Bonnies löpning har gått spårlöst förbi. Inte en droppe blod har jag sett, men jag vet att hon är noga med att hålla sig ren. Hon brukar börja löpa någon dag före Stella. Det är näst intill omöjligt att veta vilken dag som det är optimalt att para, om man inte ser blodet och kan räkna dagarna. Bonnie har inte varit intresserad av hanhundar alls. Kanske hon tycker att hon har gjort sitt?

På fotona ovan, som Conchi skickade, såg jag sedan att en av tikarna är utmärkt med röd text (de andra med orange). Det är antagligen den tiken som Conchi ska behålla. Efter vad jag kan se på fotona så är det nog densamma som jag skulle ha valt. Fast tikarna på det nedersta fotot ser ju också söta ut (även om jag inte är så förtjust i brunt). Om Stella inte blir dräktig så kanske jag kan köpa en av dem? Jag längtar så efter en tredje tik!

I dag skickade Nemo (Teddy) ett foto på sig själv, med anledning av 3-årsdagen. Visst är han söt!

Det känns skönt att veta att Bonnies alla valpar har fått så bra hem! Jag önskar ofta att jag hade kunnat behålla alla, men vet att det hade varit omöjligt. Det är väldigt roligt med hundar!

15-02-23:

I dag har Katarina, jag och våra 3 hundar besökt Aigües. Jag har tagit 350 foton, varav ni bara får se några få i dag (och förmodligen ytterligare några i morgon). Katarina ska skriva en artikel i Mas Amigos tidning Bulletinen om Aiguës intressanta historia, och vi har gjort vissa efterforskningar i dag. Spännande! Vädret har varit toppen! Vi har haft 21˚ varmt!

Eftersom vi åkte i Katarinas bil så fick Bonnie och Stella sitta på golvet, fastspända i sin transportväska. 

Fotot nedan tog jag från vägen upp till Aigües. Man ser långt därifrån, men El Campello är skymt bakom berget.

Eftersom jag hela tiden höll Bonnie och Stella kopplade (eftersom jag var rädd för de farliga pinjelarverna som nu börjar kläckas), så var det svårt att få med alla tre hundarna på ett foto. Här är 2 försök.

Mandelträden är vackra så här års!  Det var inte sådant här jag skulle fotografera i dag, men vad det egentligen var får ni se i morgon (om jag hinner).

   

Stella höglöper - det bekräftade veterinären. MEN - jag får inte tag på ägaren till den tilltänkte hanen Andy! Tänk om jag missar den rätta dagen - den här gången också!

I morgon bitti ska jag skjutsa Ulf till flygplatsen. (Bilförsäkringen är betald och jag fick alla försäkringspapper i dag - så jag kan köra.)

På hemvägen ska jag köra inom Conchi. Hon har 2 hanar som Stella ev skulle kunna paras med, men jag tror att båda är för stora. Om jag inte får tag i Andys ägare så kanske jag försöker med en av Conchis. Jag ska fråga henne till råds vad hon tror. (Andy väger 1,4 kg, Stella väger 1,8, och Conchis hanar väger troligen drygt 2 kg.) Den ena hanen är vit, korthårig och nyinköpt. Den andre (Zambo) liknar Stella i färgen, är långhårig och champion, och är förstås släkt med Stella på håll (genom Voxer, de har gemensam farfarsfar). Tillika var Zambo pappa till lilla Cokyta/Nova². Det är den nye vite hanen som är far till alla de vita valparna som jag visade foton på i förrgår.

Nedan ser ni Andy - fotot är taget när han var valp, men är det enda som finns på Delcamis webbsida. Andys pappa Elvis är liten (1,3 kg) och vit - men jag vet inget om mamman. Om Stella skulle para sig med Andy så borde valparna bli små, och åtminstone någon vit eller cremefärgad. Men det är 50% risk för att valparna skulle bli korthåriga. (Och jag tycker det är vackrast med långhåriga.)

Nedan ser ni Zambo - fotot är från i somras. Zambos pappa är Xampan (han med svart nos som ärvs av 90% av valparna), mamman Sacha vet jag inte hurudan färg hon har - men hennes föräldrar är creme- resp choklad-färgade. Så det är inte helt säkert att alla eventuella valpar skulle få samma färg som Stella och Zambo har. När Zambo fick valpar med Pacha (som har samma färg som han) så blev ju tre av valparna svart-vita).

Idealet vore en liten (1,0 - 1,5 kg) - vit, cremefärgad eller svart-vit - långhårig hane... I Sverige finns många hanar att välja på, här finns väldigt få, och ännu färre långhåriga - på nära håll. (I Madrid och Valencia har jag hittat jättefina...)

Nu ger det sig om jag hittar en lämplig hane att para Stella med - innan det är för sent för den här gången. Håll tummarna! Och håll sedan tummarna för att hon blir dräktig - och att allt sedan går bra med dräktighet, valpning etc.

15-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

PS:

Det har varit en intensiv dag i dag. Först klockan 15:15 hann jag dricka mitt frukost-te...

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen. (Han mejlade senare från flygplanet att de kommit i väg aningen försenade. Nu bör de ha landat, och Ulf vara på väg hem.)

Därefter körde jag till Conchi (som inte bor så långt från flygplatsen). Först tittade jag på hanarna, den nye korthårig (som är mera cremefärgad än vit) och Zambo. Båda är för stora för att para Stella. Men båda, och även Voxer, ville väldigt gärna ställa upp... Den nye (kanske han heter Kiko?) ville så gärna, att han försökte klättra ut ur sin inhägnad. (men staketet är alldeles för högt...)

   

Den ende som Stella ville para sig med - var sin pappa Voxer, och det hade ju inte varit lämpligt alls.

Jag tittade förstås på alla de söta valparna, ca 3 veckor gamla - från 3 olika kullar. Totalt hittade jag 4 tikvalpar som jag gärna skulle vilja ha - 3 långhåriga och en korthårig. Just de 3 långhåriga är de som Conchi funderar på att behålla. Hon vill fundera några veckor till, innan hon bestämmer sig för vilken eller vilka hon ska behålla. Därefter kan jag välja en (om jag vill) innan hon annonserar ut dem.

Den första nedan (vit med brun fläck över ögat) är den tiken som Conchi märkte ut med rött på fotona (den 21:a).

(Alla fotona nedan är suddiga. Jag höll Stella på ena armen - för att undvika tjuv-parning, och kunde därför inte själv ta upp någon valp från valp-lådorna. Och små valpar sitter sällan stilla och tittar in i kameran...)

   

Tiken nedan har 4 valpar varav 3 söta tikar. (Den minsta valpen ligger ensam hos en amma, och i gengäld sköter tiken en brun valp som inte är hennes. Detta för att den minsta säkert ska få tillräckligt med mjölk. Conchi hinner ju inte sitta och hålla i valparna när de diar - som jag höll Stella för att hon skulle få i sig tillräckligt.)

   

Nedan ser ni de 3 tikvalparna som jag är intresserad av (utöver den med bruna fläcken). En liten ljusgrå som kommer att bli korthårig, en vit med en brun och en svart fläck, och en vit och ljusbrun - den längst till höger. (Pigmenteringen på nosen har inte kommit än på den vita. Nosen bör bli brun eller svart om några veckor.) Den korthåriga är den enda av de 4 jag är intresserad av - som Conchi inte funderar på att behålla.

Den ljusbrun-vita har fin teckning.

   

Och vit päls tycker jag mycket om, men jag vill att nosen ska vara svart. Jag får väl se hur den här tiken ser ut om 2 veckor. (Jag ska besöka Conchi igen då.)

Jag tycker också om sådan här ljusgrå päls (som kallas blå), men vill egentligen hellre ha en långhårig.

Om jag hade velat ha en hane så hade jag valt den nedan.

Jag hade gärna stannat längre hos Conchi, och tittat närmare på valparna - och Bonnie (som hittade lite mat i en hörna) hade också trevligt. Men eftersom Stella höglöper så åkte vi hem. När jag kollade mina mejl såg jag att kennel Delcami hade svarat att jag var välkommen för att para Stella i dag. Alltså körde jag till Alfaz del Pi (efter att ha stoppat i mig några nötter och druckit ett glas vatten).

I affären fanns både pappa Elvis och sonen Andy. (De här fotona blev ännu suddigare än de jag tog hos Conchi.) Jag satte in Stella till hanarna, men hon såg inte överförtjust ut. Hon vill egentligen hellre para sig med 2 malteser-bröder som hon känner. (Hon har pipit de 3 senaste dagrna när vi har passerat deras hus, även om de inte har varit ute...) Främmande hanar är Stella lite rädd för. Och de här hanarna är inte alls så virila som Conchis. Så ingenting hände.

Alla 3 var mer intresserade av vad Bonnie hade för sig... (nedan ser ni Elvis till vänster och Andy till höger).

   

Jag har tidigare fått besked om att de ska ta Elvis ur aveln (eftersom han har fått många valpar), och att jag skulle få para med Andy. Mig kvittar det - de är ganska lika. Men ägarinnan tycker att Elvis (som är lite mindre - han väger 1,3 kg) passar Stella bättre, så det blev han som fick den äran. Elvis var dock inte överdrivet intresserad av att para Stella - fast hon vek undan svansen. Han försökte lite halvhjärtat. Till slut tog ägarinnan saken i egna händer och pressade fram sperman i en bägare. Det blev 4 ml, vilket är bra. Hon inseminerade sedan Stella. Sperman hamnade alltså där den skulle. (Och ryktesvägen har jag hört att de ofta får inseminera när det gäller Elvis. Kanske han har valt fel "yrke"?) Nu hoppas jag att Stella blir/har blivit dräktig! Jag ska besöka Elvis och Delcami på torsdag förmiddag igen, för att genomföra ytterligare en parning (eller insemination).

Nedan Stella och Elvis, fler foton kan ni se i Sparad dagbok 28 den 15/3, och Sparad dagbok 29 den 17/3 - från förra försöket.

Här är ett foto, taget för ett år sedan, där ni tydligt ser att Elvis är mindre än Stella:

Elvis ger oftast vita valpar och oftast korthåriga. Om 3-4 veckor kan man känna på buken / eller göra ultraljud (vanligen dag 25-30) - för att se om det blivit några valpar eller ej. (Och fr o m dag 45 kan man se på röntgen.) Jag hoppas förstås att Stella redan är dräktig - men hon gick tom vid förra försöket (och Bonnie har gått tom 3 gånger), så jag vet inte vad jag vågar tro. OM hon är dräktig vet jag inte hur många valpar det är, inte om de kommer att överleva, inte om det är bara hanar, inte vilken färg eller vilket hårlag de kommer att få... Så även om hon har blivit dräktig, så vet jag inte om det kommer att födes en valp som jag vill behålla. (Jag vill helst ha en långhårig ljus tik!) Alltså kommer jag fortsätta att vara intresserad av Conchis tikvalpar - så får vi se om det blir en av dem, eller en Stella-valp... En 3:e liten flicka måste jag absolut ha. Jag tycker att det är så roligt med hundar - och 3 är det minsta antalet som kan kallas "många"... Jag vill ha många små chihuahua-flickor!

Ni ser nedan så lycklig jag såg ut när jag hade 5 hundar - Bonnie och hennes 4 valpar! Och när jag hade 3 - den korta tid jag hade lilla Nova² också.

       

Ja, det blev en del om hundar - och det kan komma att bli mer...

Ni ska få se några av gårdagens foton. Kanske i kväll (om jag orkar), kanske i morgon - men de kommer!

Ulf sms:ade klockan 16:20 att allt hade gått bra, att de hade landat 15:20, och att han satt på pendeltåget på väg mot Stockholm.

PS2:

Klockan 18 sms:ade Ulf att han var hemma! Skönt att resan gick bra!

15-02-25:

Vi har soligt och varmt, precis som i går - men då hann jag inte njuta. Det ska jag i dag! Min termometer visar 20˚ just nu, men det ska bli lite växlande molnighet i eftermiddag. Jag har småpysslat i lugn och ro nu på förmiddagen, och ska strax ut och promenera med Bonnie och Stella. Jag har massor på att-göra-listan - men allt det ska jag ta i min egen takt, i den ordning jag vill, och utan att stressa. Däremellan ska jag drömma om hundvalpar! Det gäller att ta vara på livets glädjeämnen!

Preliminärt ska jag prata med Maud via Skype i kväll.

PS:

Maud har det bra, och det lilla huset är snart klart. Hon ser fram emot att få flytta dit. Det blir ju också mycket billigare för henne, eftersom hon då inte behöver betala hyra längre. Fast i dag hördes det ganska dåligt (det var mycket bakgrundsbrus), så jag fick anstränga mig för att uppfatta vad Maud sa. Vi stängde ändå av videofunktionen eftersom det brukar bli bättre ljud då. Vi får prata mer en annan gång.

Nu har jag redigerat alla fotona jag tog när jag var på utfärd till Aigües med Katarina. Hon kommer att använda några av fotona till sin artikel, men vilka vet jag inte. Hon får välja fritt. Jag kommer att visa er några av fotona här, men jag kommer inte att berätta så mycket. Ni kommer så småningom, när artikeln har publicerats i Bulletinen, att få ta del av den. Katarina, som är mycket duktig i spanska, har läst in sig ordentligt i ämnet - och vet mycket mer än jag. Det kan tänkas att jag skriver något fel nedan, men jag skriver ur minnet vad jag minns av det som Katarina berättade. Jag kände inte till detta tidigare. Och Katarina kommer, som sagt, att berätta mycket mer i artikeln. Den ser jag själv fram emot att få läsa!

Aigües (som ligger 14 km nordväst om El Campello) är valenciano och betyder vatten (aqua på riksspanska). (En period hette samhället Aigües de Busot, men har aldrig tillhört Busot, som ligger på andra sidan bergen.)

I Aigës har det funnits varma källor (som höll 37-40˚). Dessa källor nämndes i skrift redan år 1596. Tyvärr överutnyttjade man källorna, så nu rinner inte vattnet fram längre (men det finns kvar inne i berget).

År 1816(?) byggdes ett stort pampigt hus som 1865(?) blev ett spa-hotell som hette Hotel Miramar. Jag är osäker på årtalen. Katarina vet säkert! (Miramar ≈ "tittahav".) Byggnaden ligger ca 800 meter från centrala Aigües (uppåt berget). Den här informations-skylten sitter vid genomfartsvägen (men jag har inte lagt märke till den tidigare):

Det såg ut så här (på ett gammalt vykort):

Utöver hotellrummen på de övre våningarna, så fanns det på bottenplanet badkar där man kunde bada i det hälsosamma vattnet, men det fanns även matsal, bibliotek och casino. Hotellet lär ha varit väldigt flott inrett, och var förstås bara till för de rika. År 1936 förvärvades hotellet av samhället som använde det till sjukhus för tuberkulossjuka barn. Luften och vattnet ansågs vara väldigt hälsosamma. Vad som hände med huset därefter vet jag inte (men Katarina vet säkert).

Numera ser Miramar tyvärr ut så här:

Det en gång så vackra huset är nu helt förfallet - och det sorgligaste är att det är alldeles nerklottrat. Delar av tak och väggar har rasat (och kommer att rasa mer), så det är definitivt inget lämpligt ställe för ungdomar att vistas på. Men det ryktas att det spökar, och det finns "hemliga" gångar i marken, och sådant lockar väl...

    

Så här ser utsikten från huvudingången ut. Den är ju fortfarande fin!

Själva Aigües är en trevlig liten ort med bara 1073 invånare - men där finns kyrka, skola, bank, affärer och läkarstation. Där finns gott om vackra hus, och de som ligger i östra delen har utsikt över havet.

Om jag vore yngre så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo i Aigües. Då skulle jag ha kunnat cykla ner till El Campello, och havet, när jag hade velat. Ännu skulle jag kunna - men inte om 10 -15 år, och jag vill planera inför ålderdomen i god tid - nu medan jag orkar och kan.

Ute är det fortfarande (nu kl 20:20) 17˚. Det känns som om vintersäsongen snart är över.

PS2:

Jag glömde visa ett par foton. På det första ser ni våra 3 hundar när de tittar ner i ingången till en av de "hemliga" gångarna vid Miramar. På nästa ser ni dem på promenad i Aigües.

   

Och sedan får ni se foton på en söt häst som vi såg i Busot (som vi körde igenom på hemvägen).

   

15-02-26:

Allra först får ni se ytterligare några foton som jag tog i måndags. Först ett foto där Katarina och Zeke tittar på hästen ovan:

Sedan några på Katarina och våra 3 (något omaka) hundar (varav det översta är taget med teleobjektiv och därför ganska suddigt):

   

Sedan får ni se Zeke när han promenerar på den lilla vägen nära Miramar. Visst ser han lite ut som en kung som tittar ut över sina ägor...

Bonnie och Stella gick ju kopplade, och då blir fotona mycket tråkigare...

I dag har vi underbart väder här i El Campello - sol och 21,5˚. (Fast nu på eftermiddagen börjar det komma moln på himlen.) Vädret var lika bra i Alfaz del Pi där vi har tillbringat förmiddagen. Stella hade bestämt träff med Elvis klockan 11:00. Med kännedom om spanska tider så var vi där först 11:10. Klockan 11:34 kom Elvis ägare Krasimira, men hon hade glömt Elvis och fick köra hem efter honom. Klockan 11:50 var de tillbaka. Även i dag var Stella och Elvis mer intresserade av vad Bonnie hade för sig. (Hon gick runt och nosade i butiken.)

Vi fick göra som i förrgår. Krasimira pumpade fram sperman i en mugg, och inseminerade sedan Stella. Tja, det går ju precis lika bra. Måtte hon nu ha blivit dräktig, min lilla Stella! Krasimira sa att om Stella fortfarande höglöper på lördag, så är vi välkomna för ett 3:e parningsförsök då. Ja, vi får väl se... Normalt brukar 2 parningar räcka, men det är ju ingen nackdel att göra en tredje - förutsatt att Stella fortfarande är villig.

Och apropå att Stella inte är intresserad av Elvis, så ville hon i morse para sig med en yorkshireterrier som hon känner - och han ville väldigt gärna han också. Idealet är alltså att hundarna får lära känna varandra innan det är dags. Det är ju faktiskt mer naturligt när det gäller så sociala varelser. Fast som avelshane tycker jag egentligen att Elvis borde vara lite mer på hugget... Däremot är han väldigt kelen och go! Perfekt som sällskapshund alltså!

Nu börjar ca 4 veckors väntan innan jag vet om parningsförsöken har lyckats - eller ej. De veckorna kommer att gå så sakta, så sakta...

Förresten så fick jag reda på i dag att det normalt tar 7 månader(!) innan man får spanska stamtavlor. I Sverige kan man få stamtavlor inom 10 dagar! OM Stella föder valpar så måste jag registrera dem här i Spanien - trots att Stella har svensk stamtavla. Svenska kennelklubben är nämligen oerhört petig och byråkratisk! För att få stamtavlor för hundar i Sverige måste många krav uppfyllas. Jag är noga med att uppfylla alla. Bl a ska tiken ha ett intyg om att hon inte har patella-luxation (dåliga knäleder). Detta intyg ska vara utskrivet av en veterinär som är specialiserad på smådjur. Min spanska veterinär (smådjursspecialist) har undersökt Stella (på exakt samma sätt som en svensk veterinär undersökte Bonnie när hon fick sitt intyg) och sedan utfärdat ett officiellt internationellt intyg (på spanska och engelska) om att Stella har 0/0 (= helt friska knän)!

Nu godkänner inte kennelklubben ett intyg utfärdat av en spansk veterinär. Det måste vara utfärdat av en svensk veterinär! Tala om diskriminering av folkgrupp! Däremot godtar Svenska kennelklubben att hanhunden har ett intyg från en spansk veterinär. Det behöver inte ens vara utfärdat som ett internationellt dokument, utan det går bra med ett skrivet på vanligt papper (och förstås stämplat och underskrivet av veterinären). För det internationella fick jag betala 30 € extra! Och detta helt i onödan.

Tja, då skulle valparna alltså få spanska stamtavlor. Om jag sedan skulle sälja någon valp till en köpare boende i Sverige, så kan denne omregistrera den spanska stamtavlan till en svensk. Så i slutänden kan alltså valparna få en svensk stamtavla ändå. Men det tar väldigt mycket längre tid - och är förstås betydligt krångligare. Däremot tror jag att det blir billigare för mig som uppfödare - men det är en helt annan sak.

Nåja, eftersom jag ännu inte vet om det blir några valpar alls, så får jag vänta med att bekymra mig över all byråkrati...

Ulf verkar vara väldigt nöjd med att vara i Sverige, men själv skulle jag ha frusit! Just nu (15:15) så skiljer det 21˚! (Och tar man hänsyn till "feels like" - så skiljer det 27˚!)

PS:

Jag har inte nämnt min dotter Lindas resande på ett tag. Hon har varit i Kuala Lumpur (Malaysia), men där var det så låg internet-hastighet att hon inte kunde skicka ett enda foto (bara korta mejl). Nu är hon på Bali (Indonesien). Där fungerar internet, så snart kommer kanske några foton. Tänk så mycket spännande hon får se! Man vidgar sina vyer när man reser - speciellt när man reser på egen hand!

Just nu är jag nöjd med att vara här i El Campello hela tiden, men i grunden tycker jag om att resa - och se nya platser. Dock är jag alldeles för hemkär för att vilja vara borta så många månader som Linda och Marina. Efter sisådär 3 veckor brukar jag längta hem igen - oberoende av hur trevlig plats jag är på... Men om jag vore väldigt rik så kunde jag ju göra en 2-veckors-resa några gånger om året. Det finns så många länder som jag skulle vilja besöka...

PS2:

Om ni är lite osäkra på hur man skäller som en hund på utrikiska, så kommer här en snabbguide:

15-02-27:

           

   

Grattis på 29-årsdagen

 

 min kära dotter Jenni!

 

       

PS:

Även i dag har vi varmt och skönt! Det var alldeles underbart ute på morgonpromenaden! Jag har just tvättat Ulfs lakan och hängt på tork på balkongen. Och i tvättmaskinen ligger hans handdukar. Förhoppningsvis får jag plats att hänga även dem på tork. I eftermiddag ska jag hem till Katarina, som just nu har två väninnor på besök. (Den ena har jag träffat tidigare.) Det blir säkert trevligt.

Jag har förresten stängt av alla element nu (utom det i duschrummet här nere som får stå på någon vecka till). Jag bävar fortfarande för den stora elräkning jag kommer att få om ca 10 dagar, men nu verkar "eldningssäsongen" vara över för den här gången.

PS2:

Jag har tillbringat en mycket trevlig eftermiddag tillsammans med Katarina och hennes väninnor Åsa och Susie. När jag kom så bjöd Katarina på kaffe, te, bröd och flera olika goda pålägg. Vi satt ute på altanen och fikade och pratade. Väninnorna är lika trevliga som Katarina, så jag trivdes i sällskapet!

Först får ni se foto på Katarina och mig. Katarina ville att vi skulle stå upp - så att det syns att hon är längre...

   

Och nedan ser ni foto på Susie och Åsa:

   

Zeke låg hellre i soffan, än ute hos oss.

Utsikten från altanen är inte så pjåkig...

Om inte Katarina vill bada i poolen (vilket hon föredrar) så leder en privat trappa från huset ner till havet. Åsa har badat i havet varenda dag sedan hon kom. Det är bara 15-16˚ i havet, men hon tycker det är skönt ändå.

   

Står man i trappan och tittar bort mot El Campello så är detta vad man ser (inte så mycket i motljus):

När vi hade fikat klart, så gick vi en promenad tillsammans.

Vi gick bl a ner till en liten inbjudande strand.

       

   

Därefter återvände vi till solstolarna på altanen och pratade en stund till. Eftersom Bonnie och Stella var ensamma hemma, så fick jag bryta upp något tidigare än jag önskade. Jag hade annars gärna stannat kvar och pratat ytterligare någon timme...

Men Bonnie och Stella blev förstås glada när jag kom hem, och vi gick bums ut på promenad. Det har varit underbart väder hela dagen i dag, 21˚ varmt och soligt! (Jag borde inte ha haft långbyxor på mig, men var i alla fall barfota i sandalerna.) Nu (klockan 20) är det fortfarande 18˚ ute.

15-02-28:

Solen skiner, himlen är blå, och jag har precis hängt upp en omgång tvätt på balkongen. Dessförinnan lagade jag Ulfs trasiga skoskåp. Nu bör jag väl kunna lata mig resten av dagen med gott samvete, eller?

Vov-vov-voff på er! Alltså. Matte hon är vov-dålig på att prioritera sånt som är viktigt. I morse så sa jag åt henne - att hon bums skulle gå och köpa hundgodis till mig. Direkt på morgonen - före frukost skulle hon gå, sa jag. Ja, för jag visste ju att dom sålde hundgodis i affären just i dag. Och tänk om godiset skulle ta slut! Vi hundar tycker ju mycket om hundgodis ju. Särskilt jag.

Men tror ni att matte fattade? Nejdå. Hon prioriterade alldeles fel. Först åt hon frukost. Sen fixade hon lite saker åt husse (och han är ju inte ens här nu). Och sen satt hon framför datorn och skrev mejl. Och sen, sen gick hon ut med Stella och mig. Ni märker det va - att matte hon prioriterar vov-fel!

Fast sen på eftermiddagen - då gick hon äntligen till affären. Och dom hade inte sålt slut på allt hundgodiset, så matte kunde köpa en påse åt mig. (Ja ja, åt mig OCH Stella...) Fast vi fick bara smaka lite när matte kom hem. Hon är faktiskt vov-snål. Vi får nästan bara hundmat, och nästan aldrig nåt godis. Så matte är både vov-dålig på att prioritera - och vov-snål!

Själv är jag vov-bra på att prioritera. Jag prioriterar alltid viktiga saker! I dag har jag prioriterat att vila mig. Så jag vilade både på förmiddagen... 

och på eftermiddagen...

Och kanske jag prioriterar att vila i kväll också. Eller busa med matte, vi får se. Vov så mycket på er!

15-03-01:

Solen skiner och det ska bli 22˚ varmt i dag! Själv har jag ägnat morgonen åt att dammtorka och dammsuga lägenheten. (Det behövdes!) Och strax ska jag ut på balkongen för att plantera om några pelargoner i större krukor.

PS:

Jag har planterat om hälften av de växter som behöver större krukor. Resten får vänta till i morgon, eller till tisdag. Jag kan ju låta allting stå framme, nu när jag är ensam här.

Jag har även möblerat om, och ställt mina utemöbler så som jag brukar ha dem sommartid. 

Jag ska ta bort den vita plåt-hyllan som jag har haft växter på. Den har blivit så rostig att den inte är rolig att titta på längre. Och nu ska jag inte ha lika många växter. Det känns liksom inte lönt, när de dör så fort jag åker ifrån dem några veckor... (Jag har inga av de ovanliga pelargonerna kvar längre - bara vanliga billiga som man kan köpa var som helst. De är fina de också, men jag saknar de andra - mycket!)

   

Ute har det varit (och är) underbart väder.

På El Paseo, och på uteserveringarna, är det förstås trångt. Men än så länge är det ganska tomt på stranden.

En ny uteservering öppnade i går. De har sallader, frukt, smörgåsar, frukostar, färskpressade juicer och andra drycker, samt glass. Det ser trevligt ut. Ännu har folk inte hittat dit, men jag provar förmodligen att äta dagens sallad där någon dag.

PS2:

Nu på eftermiddagen så bytte jag duk på matbordet - till en med rosa blommor. Det gäller att passa på. Det är en vanlig vaxduk, men jag tycker det är synd att den ska vara undanlagd året runt (bara för att Ulf inte tycker om rosablommigt). Jag ska byta till rosa kuddfodral i soffan också, men det gör jag tidigast i morgon. Jag behöver ha "rosa perioder" då och då... Jag blir glad av rosa!

I går började jag läsa två böcker parallellt, en om stenålderskost och en om gymnastik. Boken om Paleokost har Annika Sjöö skrivit.

Hon, och många andra, menar att våra kroppar inte är genetiskt anpassade för dagens processade kost - och inte ens den kost som infördes för 12'000 år sedan när människan började odla jorden och tämja boskap. På äldre stenåldern (den paleolitiska tiden, som började för 2,5 miljoner år sedan) var människorna jägare och samlare. Man åt då kött, fisk, fågel, ägg, frukt, bär, grönsaker, nötter, frön etc. Och självklart bara naturlig mat. Man åt inte heller spannmål, gryn, baljväxter och mjölkprodukter - eftersom dessa helt enkelt inte fanns att tillgå. En paleokost bygger på det som människan ursprungligen är genetiskt anpassad för - fast moderniserat.

All färdigmat och alla kemiska tillsatser ska självklart undvikas. Man ska satsa på naturlig och nyttig mat. Det finns mycket att välja på, och man behöver varken räkna kalorier eller kolhydrater. Jag tror definitivt att den här kosten är bra för oss människor, men jag är inte beredd att prova den till 100%. I alla fall inte för närvarande. Jag skulle klara mig bra utan bröd, gryn och baljväxter - men jag skulle sakna yoghurt och ost för mycket! Däremot har jag inget emot att prova kosten! Man kan ju leva paleolitiskt till 50% (eller 80%)... Det är bättre än att inte äta "ursprungligt" alls. Jag är ju varken känslig för gluten eller laktos. Men många med känslig tarm, IBS, har tydligen blivit av med sina besvär när de har övergått till paleokost.

Recepten i boken är enkla och tydliga. Det första receptet i boken (kapitlet handlar om frukostar) är det här:

Och skulle man sakna yoghurt för mycket, så finns det alternativ:

Ja, jag ska prova recepten efter hand. Jag behöver hitta nya saker att äta - nyttigare än en del av det som jag har ätit tidigare.

Och så måste jag börja träna igen! Jag tycker om Pilates-metoden (som Joseph Pilates utvecklade mellan 1910 och 1970). Den stärker kroppen inifrån och ut, och man jobbar med både små och stora muskler. Balans och smidighet är lika viktigt som styrka. Det krävs heller inga särskilda redskap (även om sådana finns).

Boken Pilates av Kristina Modig (som är en erfaren pilatesinstruktör) är gjord för att man ska kunna träna själv hemma. Det är tydliga illustrationer och förklaringar till alla övningar. Här ser ni övre halvan av en sida.

Så snart jag har gjort plats i vardagsrummet så ska jag börja träna så smått. Det enda som pilates-metoden inte tränar är kondition, så den får man träna upp på annat sätt. Själv har jag dessutom tänkt börja använda mina hantlar igen. Jag vill komma i bättre form!

Jag har ambitioner! Jag vill äta sunt och vara i bra fysisk form. I bra psykisk form också - naturligtvis! Nu vet jag att det tar något längre tid än några dagar - att ändra sina vanor. Det sägs att det är en lagom takt att lägga till en ny god vana (det räcker med en liten) var tredje vecka. Tar man i för häftigt, och försöker göra allting på en gång, är risken större att man tröttnar och ger upp. Jag ska försöka leva en liten aning sundare varje vecka. Och du? Hur tänker du göra?

15-03-02:

Solen skiner, himlen är klarblå, och min termometer visar just nu 23,8˚! Bonnie, Stella och jag ska strax gå ut på vår mitt-på-dagen-promenad - och i dag har jag kortärmat, knälånga byxor och är barfota i sandalerna. Jodå - jag njuter!

PS:

Vi gick ut strax före siestan, och så här en måndag är det väldigt lugnt och skönt på El Paseo så dags. Stranden var nästan tom, det fina vädret till trots.

Vi gick till stranden invid hundbadet, där jag hade tänkt springa lite med mina små. Lite motion skadar ju inte. Fast Bonnie hade en annan åsikt. Hon tittade på Stella och mig som om vi inte var kloka, och stannade där hon var...

Stella och jag halvsprang en bit själva (jag hade Bonnie inom synhåll), men sedan vände vi tillbaka. Tja, jag försökte i alla fall.

När de öppnar efter siestan måste jag gå och köpa lecakulor, så att jag kan plantera om de sista pelargonerna. Jag lägger alltid sådana i botten på krukorna, och jag har bara pyttelite kvar. En enda affär här i trakten säljer lecakulor (på spanska: arlita eller arcilla expandida), och den ligger nära Mercadona. (Annars har jag bara sett på Ikea i Murcia.) Lecakulor används inte lika mycket här som i Sverige, eftersom det inte är så viktigt med dränering - men jag vill gardera mig för alla sorters väder. Jag väntar dock till i morgon med planterandet...

PS2:

Nu kommer vi in på livets oväsentligheter, fast det är sådant som roar mig. Jag har bytt till rosablommiga dukar - och rosa kuddfodral. De små dukarna, som egentligen är tygservetter, har precis samma mönster som vaxduken.

Jag skulle ha kunnat ha haft kvar de kolibri-fjäril-mönstrade kuddfodralen, men kände att jag behöver något vår-blommigt nu.

Jag har inte så många blommiga kuddfodral (av samma sort), att det räcker till att ha vartannat enfärgat och vartannat mönstrat. Jag valde mellan fodralen nedan, och mina storblommiga. Jag valde de senare.

   

Dem har jag bara 3 av, så de fick alla ligga i soffan.

Och fast jag fick komplettera med udda fodral, så blev det ju ganska enhetligt i alla fall. Och visst ser det mer vårlikt ut i vardagsrummet!

Preliminärt tänker jag låta vardagsrummet vara rosa - tills det är dags att göra det påsk-gult. Därefter får det nog bli ljusblått igen (eller möjligen turkos-blått).

PS3:

Tänk så mycket glädje jag har av mina små hundar. Bl a gör jag åtskilliga knäböjningar (= sätter mig på huk och reser mig igen) varenda dag - för deras skull. Och nu läste jag att de muskler som är viktigast att hålla i trim om man tänker framåt - just är benmusklerna. På ålderns höst kan det vara muskelstyrkan i benen som är den avgörande faktorn om vi klarar oss själva eller inte. Att kunna resa sig från en stol på egen hand, är enligt en studie just den rörelse som är nyckelrörelsen för ett självständigt liv. (Och sedan är det bra att träna sin balans också, för att undvika fallolyckor. Balansen tränar jag t ex när hundarna snor kopplet runt benen på mig.) Så jag har många olika orsaker till att älska mina små hundvänner! Chihuahuor kan jag aldrig få för många av...

               

15-03-03:

Dagens ilandsproblem: Jag blev inte riktigt nöjd med kuddarna i går. Det blev för blekrosa + att de storblommiga kuddarna drar åt lila. Jag bytte kudde i mitten (från karmstolen till soffan), och tycker att det blev aningen bättre - fast inte bra.

Egentligen skulle jag vilja ha några kuddfodral med gröna blad på vit eller beige botten. Jag såg några snygga med murgrönsblad - men de kostade 25 € styck, och eftersom jag helst vill ha 3-4 stycken så skulle det bli orimligt dyrt. Kanske jag hittar liknande, fast billiga, så småningom. Ett alternativ vore 2-3 enfärgade kuddfodral i en mild grön nyans, men sådana har jag inte sett någonstans. Tja, hur som helst så är detta en petitess. (Dock händer det då och då att jag engagerar mig i petitesser...)

Även i dag är det varmt ute (21,5˚), fast i dag är det växlande molnighet. Framåt slutet av veckan ska det bli kallare igen, med dagstemperaturer kring 13-14˚. Jag borde plantera pelargoner men har inte lust just nu. Det kan ju vänta till i morgon.

När jag i förmiddags hade varit på posten (för att skicka ett litet paket till Maud), så gick jag inom fågelaffären där de har Lessons sparvpapegojor. (De är ännu inte sålda, och är SÅ söta - en grön och en blå.) Jag sa att jag inte har råd att köpa bur och fåglar nu, och undrade om det gick att beställa sparvpapegojor senare i år. De sa att de normalt hade varje år, men att de flesta levererades i början på året. Så om de säljer dessa kanske jag får vänta till nästa år. Tja, det är ju inget akut. Jag tycker mycket om Lessons sparvpapegojor, och vill gärna ha ett par. Men jag kan vänta. Det är viktigt att ha råd till en stor och bra bur - innan man köper fåglar. Om jag ska ha fåglar så vill jag att de ska ha det bra hos mig!

Jag skulle kunna tänka mig att ha ett par splendid-parakiter i samma bur. Men jag kan vänta även på dem. Jag är ganska tålmodig...

Undulater är också trevliga (mysiga och lättskötta), och de kräver mindre uppmärksamhet än sparvpapegojor. Fördelen med undulater är att man kan ha många tillsammans, och att det finns många olika färger att välja på. (Jag tycker bäst om helvit, helgul, och turkos eller ljusblå med ljus rygg.) Men man kan inte ha undulater i samma bur som vare sig sparvpapegojor (som är aggressiva mot undulater) eller splendidparakiter (som undulater är aggressiva mot). Hur som helst så måste jag spara ihop till en bur först. Alla de nämnda sorterna behöver samma sorts bur - så jag kan vänta med att bestämma vilken fågelart jag vill ha.

   

Däremot hoppas jag på en hundvalp redan nu i vår!

PS:

Mellan drömmarna om att ha ett privat zoo här hemma, så försöker jag göra lite nytta. Eftersom jag inte har lust att plantera om pelargonerna just i dag, så flyttade jag bort den vita rostiga hyllan. Jag provade att ställa den längst in i hörnan bakom Ulfs fåtölj, där det normalt står staplat stolar, jordpåsar och krukor. Men det blev inte bra, så jag kommer att slänga den. (Den är för skranglig för att ha i förrådet.) När Ulf ser fotot nedan, så är han nog glad över att vara i Hässelby just nu. Och så här stökigt kommer det nog att vara ett par dagar till.

Under den vita hyllan har det stått en rullplatta med en massa stenar på. Stenarna använder jag som tyngder när det blåser mycket - i krukor, och längst ner på torkställningarna.

Jag drog fram rullplattan för att sopa rent under den, och då sprang plötsligt en liten geckoödla fram. Han/hon bodde tydligen bland stenarna. Det var ett rent under att jag inte råkade mosa honom/henne när jag flyttade stenarna. Nu pausar jag ett tag, men om jag känner geckoödlor rätt så ligger han/hon kvar under stenarna när jag kommer ut igen. Jag gillar geckoödlor, men ser helst att de bor någon annanstans - mest för att jag är rädd att skada dem.

PS2:

Nu har jag burit ut hyllan och ställt den bland grovsoporna (bredvid där man slänger vanliga sopor). Och så har jag flyttat om stolarna på balkongen. Den rosa tar för stor plats om den står där jag satte den nu (se nedan), så den får jag hitta en ny plats till (alt stapla på den andra rosa).

Om Ulf går med på det så skulle jag till vardags vilja ha min låga stol (som brukar stå vid räcket) bredvid hans bord, och den höga stolen där den rosa stod innan. Om ni tittar högre upp bland dagens foton så ser ni att dynan till den höga stolen brukar vara nervikt (utom när gäster sitter i den). Detta för att växterna innanför inte ska skuggas. Men den låga stolen är inte i vägen för ljuset, så den kan stå där. Och om Ulf får gäster så är det ju lätt att tillfälligt byta plats på stolarna. (Jag sitter aldrig på de höga stolarna, för jag räcker inte ner med fötterna...)

Ödlan såg jag inte, så antingen ligger den inne bland stenarna - eller så har den gömt sig i mitt paradisträd. (I det senare är den säker. Där riskerar den bara att få lite vatten på sig emellanåt.)

PS3:

Oj, jag höll på att glömma - men bättre sent än aldrig. Det är rätt dag i alla fall...

 

                               

Grattis på födelsedagen Lucas!

15-03-04:

Här är det mulet i dag, och jag har ännu (sen förmiddag) inte gått ut på balkongen - fast jag har mycket arbete som väntar där... Ulf skrev förresten att jag får ha stolarna som jag vill - eftersom detta mest är mitt hem. Det gladde mig förstås! (Men han påpekade att han inte vill ha pelargoner framför sin stol, så det är klart att jag ska ta rätt på dem snarast. De ska flytta över till min balkonghalva igen, så snart jag har planterat om dem.)

Vov och voff på er! Stella har börjat samarbeta med matte. Och det är vov-dumt! Som i morse. Jag ville ligga kvar och dra mig i sängen. Men matte ville gå ut på morgon-luktrundan. Jag kom inte när matte ropade, utan jag låg kvar. Då kom Stella! Och så försökte hon få igång mig! Ja, så att jag skulle vilja gå upp ur sängen. Vov-dumt va!

Fast jag vägrade förstås. Men till slut kom matte och hämtade mig. Ja, för hon är tyvärr ännu envisare än jag.

Men sen, när vi gick morgonluktrundan. Då gjorde jag bort mig, vov-mycket! Jag brukar alltid vilja gå den närmaste vägen hem, bara för att jag är så sugen på frukost. Men! Det luktade så spännande på muren, så jag glömde att svänga. Jag fortsatte framåt. Vov alltså! Jag gick alldeles för långt. Och matte och Stella, dom sa ingenting. Fast till slut så gick vi hem i alla fall.

Förresten så löper jag nu. Och jag är faktiskt ganska sugen på att para mig. Jag ska fråga matte om vi inte kan åka till Voxer, eller nån annan vov-stilig hundkille. Jag ville para mig i går med grannens stora hund, men det fick jag inte för matte. Hon är lite petig med att vi ska vara av samma ras och så. Ja, vov-vov så mycket!

PS:

Lagom till vår mitt-på-dagen-promenad så klarnade det upp. Bra, för jag uppskattar solsken. Jag blev klar över att Bonnie höglöper nu. Dels var Kiko intresserad, och dels var Bonnie intresserad av både honom och de flesta andra hanhundar vi mötte. Alltså mejlade jag Conchi och frågade om Voxer hade tid att ställa upp i eftermiddag. Det hade han. Det blev ju så fina valpar förra gången, så jag väljer hellre Voxer (som är söt, lagom liten, och har jättefin personlighet) än någon av de 2 internationella champion-hanar som Conchi också har att välja på.

Vov alltså! Nu har jag varit hemma hos Voxer och parat mig med honom. Det var tråkigare än jag kom ihåg. Fast först så hade vi kul ett tag. Vi busade, och nosade, på Voxers gård. Och Voxer och jag flörtade med varandra. Stella var också med, men hon busade och nosade bara.

På fotot ovan ser Voxer verkligen ut att vara sugen på att para Bonnie. Själv tycker jag att det är trevligt att få med mamma, pappa, barn på samma foto. Visst är de söta ihop!

Lägg märke till publiken på fotot nedan...

Men sen, då blev det vov-tråkigt. Ja först så höll Voxer på, där bak ni vet. Det gick ganska fort. Fast sen, då fastnade Voxer. Och han satt fast vov-vov-länge. Det var vov-tråkigt att vänta, och vänta, och vänta så länge. Ja, tills han lossnade igen. Fast matte satt och klappade både Voxer och mig hela tiden när vi väntade. Och det var ju bra.

Jag har ändå bestämt träff med Voxer på fredag igen. Ja, vi ska ha date då. Date det är när man flörtar med varandra. Och om man vill så kan man para sig också. Jag vill para mig - bara för att jag vill ha valpar! Ja, vov då!

Ja nu ger det sig om det blir några valpar den här gången. Bonnie har ju gått tom de senaste försöken, så man vet aldrig. Men visst vore det roligt med valpar igen! Gärna två kullar på en gång!

Jag tittade på Conchis valpar igen. Alla är så söta, så söta! Den lilla korthåriga grå är redan tingad. En man hade ringt Conchi och sagt att han letade efter en liten chihuahua. Conchi sa att hon hade en, men att det var för tidigt att sälja den. Mannen kom och tittade ändå - och blev förälskad i valpen. Conchi brukar normalt inte låta någon få tinga en valp så här tidigt, men när hon såg hur förälskad mannen blivit, så lät hon honom tinga den. Själv har hon ännu inte bestämt vilken, eller vilka, av tikarna som hon ska behålla. Jag tror att jag är mest förtjust i den här (fast det beror på hur färgerna utvecklas, mamman är tricolor och pappan vit):

   

   

Alla valpfotona blev mer eller mindre suddiga. Dels rörde de sig förstås hela tiden, och dels var det svag belysning i valprummet. Men själv tycker jag att även suddiga valpar är söta.

   

   

Hennes vita syster är också söt. Hon har en väldigt rent vit päls. (Fast på de här fotona är hon aningen smutsig på huvudet.) Nosen kommer att bli svartare (enfärgat svart). (Valpar föds ofta med rosa nos.)

   

Och tiken nedan, från en annan kull, är också väldigt söt! Jag gillar valpar med mycket vitt (eller creme).

Conchi försökte få henne att "stå fint", men valpen föredrog att kissa en skvätt...

Hennes bror, den vite korthårige hanen nedan, är också väldigt söt.

   

Hanen nedan, ur en tredje kull, liknar tiken ovan i färgerna. Om jag hade kunnat ha hanar, så hade han legat bra till. Men det kan jag inte. Om jag hade kunnat ha både hanar och tikar så hade jag behållit antingen Bamse eller Teddy/Nemo. Så det så!

   

Jag skulle gärna, om jag inte visste att det var fullständigt omöjligt - av många olika skäl, ha köpt mer än en av valparna ovan. Nu måste jag först vänta på att Conchi ska bestämma sig, så jag vet om jag tycker om någon av de tikvalpar som "blir över". Visserligen hoppas jag att både Bonnie och Stella ska föda valpar i månadsskiftet april/maj, men ännu vet jag ju inte ens om de är dräktiga. Och OM de är dräktiga så finns det ingen garanti för att de föder tikar. Så även om de föder valpar båda två, så kan jag inte veta förrän efteråt - om det blir någon liten tikvalp till mig eller ej. (Jag vill ju helst ha en långhårig som antingen är cremefärgad, eller har mycket vitt i pälsen.) Det är därför som jag funderar på att köpa en av Conchis valpar, för då vet jag att jag verkligen får en tredje liten tik. Men vi får se...

Först i slutet på mars så kommer jag att veta om Bonnie och Stella väntar valpar eller ej. Jag hoppas så! Ni vet att jag är väldigt förtjust i chihuahuor och valpar!

15-03-05:

I går kunde Linda äntligen mejla några foton. (Men hon har sällan tillgång till några högre internet-hastigheter.) Just nu befinner hon sig i Kuta, Bali (Indonesien), och upplever intressanta saker varje dag. Här kommer några foton, först de berömda tvillingtornen i Kuala Lumpur, Malaysia (kameralinsen gör byggnaderna "runda"):

Sedan några från utflykten till apskogen utanför staden Ubud (Bali):

   

Nedan ser ni ett risfält.

Fotona nedan är tagna från en annan utflykt där de bl a tittade på templet nedan. De har hyrt en privatchaufför som kör runt dem till olika intressanta platser. (Jag antar att sådant kostar betydligt mindre på Bali...)

Det här risfältet är med på Unescos lista:

Ovan ser ni Marina och Linda framför ett vackert vattenfall, och nedan Linda efter att hon har duschat under vattenfallet.

Och det sista fotot tog Linda när de var på båtutflykt och tittade på delfiner.

Tänk så mycket fantastiskt de får se, och vara med om, Linda och Marina!

Själv har jag funderat på hundvalpar. Jag kan ju inte gärna tinga en av Conchis valpar innan jag vet om Bonnie och Stella är dräktiga, och inte innan jag ser om de föder tikvalpar eller ej. För tänk om de föder var sin oemotståndlig tikvalp, som jag absolut vill behålla - då skulle jag plötsligt ha 5 chihuahuor. Och även om man brukar säga att 5 chihuahuor motsvarar en normalstor hund, så skulle det bli lite väl många. Jag vill ju få plats med alla i en flygtransportväska...

Risken är förstås att jag står utan valp. Men nu när Conchi har en vit hane, så finns ju chansen att det föds tikvalpar med mycket vitt i pälsen även längre fram. Fast min lilla favorit skulle förstås bli såld till någon annan... Ja, det är inte lätt. Livet består (bl a) av många missade chanser... Fast i slutänden brukar det ju bli bra ändå!

Jag önskar fortfarande att jag hade kunnat köpa cremefärgade Nykra, då för några år sedan. (Fast om jag hade gjort det så hade jag nog inte parat Bonnie, och då hade jag inte haft Stella i dag.) Jag känner faktiskt flera (hundtokiga) kvinnor som har många chihuahuor. Fem är inte ovanligt - just för att chihuahuor är så små. Men ingen av dem flyger årligen mellan Spanien och Sverige med sina hundar. Om de reser så tar de i regel bara med två... Dessutom gillar deras män/sambor också chihuahuor, och tar aktiv del i skötseln! Och några par har valt att inte skaffa barn - de har chihuahuor i stället...

Nej, fem stycken kan jag inte ha - även om jag inte skulle ha något emot det.

Nu ska jag ut och städa på balkongen. Jag planterade klart i går, men lät redskapen ligga kvar. I dag skiner solen från en klarblå himmel, så det är jätteskönt på balkongen!

PS:

Jag har precis kommit tillbaka från en härlig mitt-på-dagen-promenad med mina små. Och Linda har mejlat och berättat att det kostade motsvarande 1056:- att hyra bil och chaufför för 3 dagar, och då är bensinen inräknad... Jo,jo det är andra priser där!

Så här blev det förresten på balkongen:

Sladden på väggen hör till en inne-ute-termometer (och doldes tidigare av hyllan). Men det blev rymligare utan hylla. Och pelargonerna tar mindre plats nu när jag har planterat 2 (eller 3) i varje kruka. (Så nu blir det inte längre lika trångt när jag hänger tvätt.) Det enda dumma är att jag får ha mina rosa stolar staplade på varandra. Då är det bökigare om jag vill sitta på en...

   

Mina bougainvilleas är just nu jätterisiga (vet ej varför) - men det kommer gröna blad nertill. Alltså hoppas jag att de snart kommer att blomma igen!

Balkongen med söt "hunddekoration":

   

15-03-06:

Grattis på 60-årsdagen Jan!

 

Solen skiner, himlen är blå och jag har just satt på en tvättmaskin. Och när den är klar så ska jag sätta igång ytterligare en. Jag bytte mina lakan i morse, och så har jag en massa blåa kuddfodral som behöver tvättas innan de kan läggas undan.

Jag har hållit diet en knapp vecka - effektiva LCMF igen. Jag hade gått upp till 47,0 kg och ville hejda viktuppgången. Nu är jag nere i 46,2 och känner inte att jag behöver banta mer. Men det gäller att hålla efter kilona - innan det blir så många att det är jobbigt att bli av med dem igen. Den här gången ska jag lyckas hålla vikten! Och eftersom jag någon dag då och då inte bara äter broccoli och vitkål - så går jag lätt upp... Synden stavas mörk choklad (80-99%)... Annars strävar jag efter att äta så sunt som möjligt.

PS:

Bonnie hade själv bäddat ner sig i min säng i går. (Jag hade lagt täcket alldeles slätt...) Det såg så sött ut att jag tog ett foto. Bonnie öppnade ögonen till hälften, men somnade sen om igen.

PS2:

Vi har tillbringat eftermiddagen hos Conchi, så nu har Bonnie parat sig med Voxer en gång till. Måtte det nu bli några valpar! En helsyster till Stella hade verkligen varit roligt!

Själv fotograferade jag valpar. Just den kullen som min lilla favoritvalp tillhör, var ute i solen i dag. Ni kommer att få se 39 hundfoton, och ni som inte gillar hundar får helt enkelt skrolla vidare...

Först några foton som min lilla favorit kom med på:

   

 

 

Det var sällan det kom med bara en hund på fotona...

 

Jag lyckades ta bättre närbilder av syskonen, än av min favoritvalp...

Valpen nedan hör inte till kullen, men bor ihop med de här valparna. Det är Voxer som är far till den här.

Bonnie är inte med på fotona, för hon satt i bilen och slickade sig - som tikar ska göra när de nyss har parat sig. Men både Stella och Voxer var gärna nära mig. Båda verkade tycka att jag skulle bry mig mindre om valparna - och mer om dem.

Valparna kollade om Stella hade di. Hon lät dem nosa, men såg mycket konfunderad ut. Hon förstod ju inte alls vad de letade efter.

Voxer nosade kärvänligt på Stella, men hon såg lite osäker ut. Hon förstår ju inte att det är hennes pappa. När jag ser dem tillsammans så ser jag många likheter. Annars är Teddy/Nemo den av Bonnies valpar som är mest lik Voxer (utom färgen förstås).

Fotot nedan tog jag i motljus, och följden blev en vacker regnbågsfärgad dekor.

Hunden nedan, en tik som jag har varit förtjust i sedan hon var valp (men som Conchi inte ville sälja till mig), har just varit i Frankrike och vunnit några fina priser på hundutställning. Det syns att hon är van att posera.

 

Eftersom jag ville ha några foton på Voxer, så försökte Conchi få honom att stå fint. Men han är inte så van... (Och inte har han nytvättad päls heller...)

Dock fick jag bättre foton på honom än tidigare under eftermiddagen. För var gång jag försökte fotografera honom då - så rusade han bums fram och ville kela. Det blev flera suddiga närbilder på nosen...

 

Tja, det var roligt att få med honom på alla de här fotona. Som far till Stella så hör han ju på sätt och vis till familjen.

Då får det räcka med hundbilder för i dag. Själv kommer jag att ha valpar, och eventuella dräktigheter, i huvudet ett bra tag framöver. Omkring 25 dagar efter en parning kan man se/känna om tiken har valpar i magen, eller ej. Däremot är det inte säkert att man kan se (ultraljud) eller känna (palpera) - hur många. För Stellas del blir 25 dagar den 21/3, och för Bonnies del blir det den 29/3. Så innan de här datumen kan jag inte veta om det blir några valpar. Men jag hoppas förstås jättemycket!

Skulle både Bonnie och Stella gå tomma så vill jag köpa den lilla översta tiken av Conchi. (Jag får i så fall ta valpen på avbetalning, men det ordnar sig - för hos Conchi är jag betrodd.) Men allra roligast vore det självklart - med en egenuppfödd valp!

Gissa vad jag kommer att drömma om i natt...

15-03-07

I dag har jag träffat Katarina. Vi gick en runda med våra hundar (och det är alltid många som förundras över "hund-kombinationen") längs El Paseo. Vi satt också i solen på en uteservering en stund, och fikade, och pratade. Och en kort stund var jag "Zeke-vakt" medan Katarina gick in på Mercadona och handlade ett par saker. Stella höll sig en bit ifrån Zeke, men Bonnie satte sig alldeles tätt intill honom - som ni ser nedan.

   

Det var sista gången jag kunde träffa Katarina för den här omgången, för på tisdag påbörjar hon och hennes man resan norrut. Dock hoppas jag att vi kan ses i Skåne i augusti!

15-03-08:

I dag är det Internationella kvinnodagen. Den här dagen behövs fortfarande - speciellt i de länder där den inte uppmärksammas! Tänk om vi en gång kunde komma dithän att vi kunde fira Internationella människodagen...

Lite tänkvärt:

   

Här börjar solen titta fram mellan molnen. Det var bara 14˚ när vi gick vår morgonpromenad, och jag frös. Jag är väldigt frusen av mig. Jag borde egentligen bo där temperaturen aldrig understiger 18˚, där den är 22 - 28˚ nästan jämt, men ibland kan gå upp till 30-32˚ som omväxling. El Campello är inte perfekt vintertid (ca 1/12 - 15/3) men den bästa ort jag har hittat - på rimligt avstånd från Sverige. (Annars lär klimatet vara jämnare på Nya Zeeland och Hawaii...) El Campello har i alla fall mycket bättre klimat än Sverige! Solen skiner från en blå himmel flera dagar i veckan - även vintertid. Alltså är jag nöjd med att vara där jag är. Det ska bli 19˚ i dag - och i solen är det varmt och skönt!

PS:

På mitt-på-dagen-promenaden hade jag ömsom jackan på mig (när solen var i  moln), ömsom knuten kring midjan (när solen tittade fram). De flesta av dem som var på stranden behöll också jackorna på i dag.

Vi gick ner om hamnen.

Jag satte flickorna på en bänk. Och tänk - familjens lilla fegis Stella, är modigare än Bonnie när hon kommer upp en bit. (I det här fallet ca 40 cm...) Stella står upp och tittar sig intresserat omkring, medan Bonnie trycker sig mot underlaget och ser osäker ut. Jag tog några få foton, och sedan lyfte jag ned dem igen.

Om ni skulle vilja lyssna på 10-åriga Anna Christine med fantastisk och STOR röst så klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=7zvLSVAz_o0&feature=youtu.be (Kom ihåg att högerklicka och öppna i ny flik eller i nytt fönster...)

PS2:

Det var Bernadette som skickade mig länken ovan. Själv tittar jag ytterst sälla på Youtube. Nu sökte jag på sångtexten till House of the Raising Sun (eftersom jag hade glömt de sista verserna). Jag hittade den, men även en del annat. Bl a den här: https://www.youtube.com/watch?v=2QOPM33vHvs  där The Animals sjunger originalet - och den är textad på spanska:  La casa del sol naciente! Sedan hittade jag: https://www.youtube.com/watch?v=H04uSR3U8w8  där Simon and Garfunkel sjunger sin vackra The Sound of Silence - också textad på spanska (El sonido del silencio). (Det finns många fler.) Det är ju faktiskt ett trevligt sätt att träna spanska. När jag kan den engelska texten utantill så hinner jag med att läsa den spanska. Jag lär mig både nya ord och grammatik. Men det krävs förstås att jag lyssnar och läser igenom många gånger om något ska fastna. Och eftersom jag inte är så mycket för att sitta still vid datorn, så lär det inte bli ofta jag tränar så här. Men visst är tanken god: musik + nostalgi + spanskövning i ett...

15-03-09:

Jag har skaffat ett "svenskt hemnummer" - se: http://www.hemnummer.com/. Det innebär att jag nu har ett svenskt telefonnummer (040-682 07 27) som vidarekopplas direkt till min fasta spanska telefon. Om ni ringer det svenska numret, så kommer ni hit, men ni betalar bara som om ni ringer ett lokalsamtal. Jag får i gengäld betala 9,95 € per månad för tjänsten. För mig lönar det sig inte alls - men för er. Jag har skaffat detta abonnemang i synnerhet för Jennis skull, eftersom hon ibland ringer hit från sin mobil - vilket blir alldeles på tok för dyrt. (Jag lägger in numret ovan på "kontakta-mig-sidan" så ni lätt kan hitta det om ni skulle glömma bort det.)

PS:

Elräkningen kom i dag! Och jag kan andas ut. Den var "bara" på 549,30 €. Jag hade budgeterat 600 €, men jag har oroat mig för att räkningen skulle vara på 7-800 €!. Detta är för 2 månader (29/12 - 27/2), och årets "värsta" elräkning. (Vi har förbrukat 2958 kWh under perioden, vilket är något mer än motsvarande period förra året - men så har vi haft det varmare inomhus.) Pengarna dras från mitt konto i morgon, och nu vet jag att jag har täckning. Skönt!

15-03-10:

Vad jag har haft för mig i dag? Bl a det här:

   

Jag köpte en billig arbetsbänk på Lidl i går (17 €), och den monterade jag i dag. Innan jag flyttade till Spanien hade jag en arbetsbänk av betydligt högre kvalité, men den var en av de saker jag var tvungen att gallra ut före flytten. Nu kommer jag att slippa stå dubbelvikt över två skrangliga pallar när jag sågar, så trots att arbetsbänken är enkel kommer jag säkert att få nytta av den. Men tills vidare ska den få flytta ner i källarförrådet, för just nu ska jag inte snickra.

Det skulle bli 21˚ varmt i dag, men vi har inte haft mer än 18˚. Ulf och Bosse L befinner sig just nu ute på Ålands hav. De åker t o r till Åland för att kunna njuta av den goda buffén ombord. (Vi har mejlkontakt.)

15-03-11:

Tjurfäktning, där man skadar och dödar den stackars tjuren - sådan tycker jag definitivt inte om. Men det här är något helt annat: https://www.youtube.com/watch?v=lSRsPmrzjfc&feature=player_embedded Det är förstås så här tjurfäktning ska vara - egentligen. Den här typen kräver lika mycket mod, men ännu större skicklighet!

PS:

I dag blev jag bjuden på lunch av Colin, som också bjöd Trisha! Colin är en av personerna bakom välgörenhetsaffären APAC (Asociacion Protectora de Animales de El Campello) där behållningen går till att hjälpa hemlösa djur. (Det var dit jag skänkte den röda soffan och några av möblerna som stod i lägenheten när vi flyttade in.) Trisha är lilla chihuahuan Daisys matte, och tillika mamma till juristen Fiona (Ulfs skatterepresentant).

   

Först tog vi öl, citronvatten resp grönt te på El Blanquet, där vi satt och pratade en stund. Därefter fick jag skjuts av Trisha till restaurangen dit vi skulle, en nyöppnad engelsk som ligger nära Lidl och har Fish & chips som specialité. Det är ju gångavstånd dit, men eftersom jag aldrig tidigare har åkt sportbil med nerfälld sufflett så åkte jag gärna med Trisha den biten. (Kul, men håret blir rufsigt...) På den här restaurangen jobbar Trishas dotterson som servitör (när han inte studerar). Han talar både engelska och spanska flytande vilket är en klar fördel när man serverar på en engelsk restaurang i Spanien. (Dessutom pratar han valenciano och franska.)

   

Så här såg Trisha och jag ut när vi hade ätit upp vår mat (en stor portion god panerad torsk + pommes frites + gröna ärter):

(Jag åt bara 4 pommes frites, men lyckades få i mig hela fisken + ärterna.)

På fredag har jag bjudit hit Trisha och Daisy, så kan hundarna leka med varandra. Enda problemet är att jag förstås bör bjuda Trisha på lunch (hon bjöd ju mig när jag var där), och jag har ingen som helst aning om vad jag ska hitta på. Men jag har ju morgondagen på mig att fundera ut något. Jag kan laga mat - men jag är väldigt ovan (och jag har sällan någon lämplig "bjudmat" hemma)...

Jag pratar ganska knagglig engelska - fast fullt förståelig (även om jag inte kan alla ord jag behöver), och jag talar förstås avsevärt bättre engelska än spanska - så det är trevligt att umgås "på engelska" som omväxling. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna lika mycket spanska som jag kan engelska nu! Högre mål än så kan jag inte sätta, för då skulle jag ha behövt börjat studera spanska redan i ungdomen...

PS2:

Ett par foton från vår tidiga kvällspromenad:

   

Färgerna på "strand-och-hav-bilderna" stämmer med verkligheten, men närbilden på båten fick en kallare ton. Jag undrar varför kameran gör så?

15-03-12:

Solen skiner, himlen är blå, och det är 23˚ ute. Jag har inget att klaga på - mer än att jag nu väger nästan 47 kilo igen! Självförvållat förstås! Tänk att jag inte kan koppla av och äta "som vanligt folk"... Men det verkar bli mitt liv hädanefter, att några dagars utsvävningar medför några dagars diet... Jag har en låg ämnesomsättning i grunden, och många års jojo-bantande har förstås inte gjort den effektivare. Det är bara att acceptera att det är så här - jag får kämpa om jag ska hålla vikten. Och den här gången SKA jag hålla vikten.

Jag såg en man som rullade ner en liten kajak på stranden, och sedan paddlade ut. Visst ser det härligt ut! En sådan liten farkost vore roligt att ha. (Bonnie och Stella har redan flytvästar!)

   

Vov och voff på er! Min matte, hon är överdrivet mycket för att motionera oss hundar. Det är ju vov-onödigt, alltså. Jag rör mig ju spontant flera gånger om dagen. Jag går t ex frivilligt mellan sängen och matskålen. Och ibland mellan fåtöljen och en solig plats i köket. Så jag får ju tillräcklig motion ju. Ändå så vill matte att vi ska gå åtminstone en vov-lång runda varje dag. Alldeles i onödan.

I dag hade jag ingen lust alls. Jag stretade emot så vov-mycket som jag kunde. Men matte drog i kopplet, och Stella - hon gick alldeles frivilligt. Fast till slut så gick matte med på att vi skulle vila en stund på muren. Så då gjorde vi det. I alla fall så vilade jag. Och solade.

   

Men sen så tvingade matte mig att gå en vov-lång bit till - innan jag äntligen fick gå hem och vila mig. Vov så mycket! Och voff!

15-03-13:

I dag har Trisha och Daisy varit och hälsat på oss.

Daisy är en charmig liten flicka som viftar på svansen åt alla, och Bonnie och hon leker bra ihop. Men Stella håller sig för sig själv, skäller om Daisy vill låna hennes saker, och blir svartsjuk när jag klappar Daisy.

   

Daisy är spänstigare än mina hundar. Hon hoppar själv upp på soffan, och Bonnie kan inte komma efter.

   

Bonnie och Daisy lekte en stund på golvet, medan Stella bara tittade på (och vågade inte riktigt gå nära).

   

Trisha och jag pratade förstås en hel del. Vi kan prata om det mesta, men visst känner jag mig handikappad av att jag inte talar flytande engelska. Meningarna hakar upp sig då och då, medan jag söker det rätta ordet. Jag kan i alla fall uttrycka mig bättre på engelska - än på spanska. Bonnie sitter gärna i Trishas knä, och Daisy är inte svartsjuk alls.

Jag bjöd på ost-omelett med tomater, och sedan gick vi alla fem en promenad på El Paseo - till Rio Seco och tillbaka igen. (Därefter skildes vi åt.) Jag tog många foton på Daisy som hade en söt klännings-sele på sig. (Jag provade en klänning på Bonnie en gång, men hon gillade inte volangen. Daisy gillar sina klänningar, precis som mina gillar sina selar.)

   

   

   

Jag såg att kommunen har bytt bajs-påse-automat - till en modernare variant. Jag tycker att det är jättebra att folk kan ta gratis påsar där, för då kan ingen skylla på att de har glömt påsarna hemma. Själv har jag alltid med mig en rulle egna, så att jag säkert vet att jag kan plocka upp efter mina hundar. Om man har hund - så ska man också ta ansvaret för den!

 

15-03-14:

I dag är det grått och trist väder! Regnet hänger i luften, och det är bara 14˚ ute (nu 11:30). Eftersom det blåser från havet så är det kallt inne också (18˚). Jag frös i natt (och borde ha haft elementet på). Tyvärr ska vädret vara så här - flera dagar framöver. Och jag som just hade vant mig vid att det var 22˚ och solsken...

Jag hade tänkt gå till Mercadona nu på förmiddagen (yoghurten är slut), men jag skjuter på det till i eftermiddag för då ska det förhoppningsvis klarna upp. Jag borde beta av några av alla punkterna på att-göra-listan, men känner mer för att sätta mig i läsfåtöljen med min bok (läser nu feel-good-boken Hundra omistliga ting av Lucy Dillon) - med en pläd om mig, hundarna i knäet, och ett tänt värmeljus samt en kopp varmt grönt te bredvid mig...

PS:

Nu (12:40) har det kommit 4 mm regn, och det regnar fortfarande. Det regnar en del på Linda också. Hon är på ön Lembongan (Indonesien), och där är det regnperiod nu. Dessutom har de ofta strömavbrott. Men som vanligt får hon och Marina både se och uppleva många intressanta saker.

"Fyrkanterna" som syns i vattnet på fotot ovan är sjögräsodlingar. Linda och Marina snorklade vid dessa och beundrade de exotiska fiskarna som uppehöll sig där.

Häromdagen (när de var på Bali) provade Linda att surfa, och hon lyckades utmärkt för att vara nybörjare.

   

PS2:

Det börjar klarna upp nu (13:40), och det är bra för nu är det hög tid att gå ut med Bonnie och Stella. De tycker illa nog om att bli blöta om tassarna, om det regnar samtidigt så blir det för mycket på en gång - anser de. (Det har kommit 5 mm.)

Jag har burit upp mina träningsredskap till vardagsrummet. Ulf kommer inte att bli glad, men jag har ingen annan plats att vara på. Jag behöver några kvadratmeter golvyta för att kunna röra mig, och bara i vardagsrummet finns det lite fri yta. Jag vill kunna träna - för hälsans skull! Och faktum är att jag tycker att det är kul också. Styrke- och smidighets-träning gillar jag. Tyvärr tycker jag inte alls om konditionsträning (som är minst lika viktig). Så här blev det:

   

Jag bar i gengäld ner en av matbords-stolarna till gästrummet, och satte gästrums-stolen (som är en liten aning mindre) i mitt rum - där den får stå på tvären framför balkongdörren för att få plats.

15-03-15:

I dag skiner solen och himlen är till hälften blå - fast prognosen i går sa att det skulle regna nästan hela dagen i dag. Jag blev glatt överraskad när jag öppnade ögonen i morse. (Nu säger prognosen att det inte ska börja regna förrän framåt sena eftermiddagen.) Även om jag vet att naturen här verkligen behöver regn - så mår jag själv allra bäst när solen skiner. (Fast det var bara 13˚ i morse, och det är bara 16˚ nu klockan 12.)

Jag tycker om skrivbords-gatgetar, men dessa tycks krångla mer och mer. Flera gånger har jag fått byta till en annan sorts väder-gadgetar, eftersom de jag hade plötsligt slutade att fungera. Nu på sistone har jag haft "post-it-lappar" på skrivbordet där jag har skrivit in mina att-göra-listor. Jag har haft 3 olika listor; göra-bums + göra-snarast + göra-sen. Det har fungerat väldigt bra. Det är lätt att ändra, ta bort, lägga till, flytta högre upp på listan etc. I gengäld har jag inte haft mitt fysiska skrivbord fullt med en massa små kom-ihåg-lappar, vilket har sett mycket prydligare ut.

Men i dag hade plötsligt min att-göra-sen-lista försvunnit (den högra, se nedan).

Som tur är så har jag då och då gjort en skärmdump - just för den händelse att något skulle försvinna. Jag blev glad i dag att jag hade allt från listan kvar på en sådan skärmdump. Jag mindes det mesta ändå, men jag skulle förmodligen ha glömt något (som kunde ha varit viktigt). Jag tycker om att ha allt strukturerat och uppspaltat. Jag brukar kolla på mornarna vad jag bör göra under dagen - för det är förstås bra om jag betar av någon punkt, och de dagar jag har varit "för trött" så kanske jag har hittat något enklare lite längre ner på listan som jag har kunnat göra ändå. (Enl principen: bättre att göra något litet, än inget alls.) Mina listor är långa och omfattande - en del av sakerna kommer att vara gjorda först om några år. Men det är aldrig fel med lite framförhållning...

Men fr o m i dag så slutar jag använda de här små post-it-lapparna. Jag litar inte längre på dem. Hur som helst så sägs det att gatgetar är en säkerhetsrisk. Fast jag är väldigt förtjust i mina väder-gadgetar! Jag tycker om att se hur vädret är i Sverige! (Så jag kan tycka synd om er...) Fast just i dag (när vi har ovanligt kallt för säsongen) så skiljer det inte så mycket:

Nu har jag skrivit in allt från mina 3 listor i ett word-dokument, och lagt detta på skrivbordet. Jag får klicka på det, innan jag ser min lista - men jag har den lätt åtkomlig, och om inte datorn lägger av helt - så är listan i säkert förvar.

Ja, suck så mycket krångel det är med datorer emellanåt. Som tur är utgör detta bara en liten del. Datorer innebär för det mesta nytta och glädje. Jag är så glad att jag har min dator + tillgång till internet förstås. Utan dator och internet skulle jag ha betydligt mindre kontakt med mina nära och kära, och det skulle vara betydligt krångligare att ta reda på saker och ting. Så hurra för tekniken! (När den fungerar...)

PS:

Det var riktigt skönt på mitt-på-dagen-promenaden, men jag behövde ha jacka på mig.

   

   

   

Annars märks det att vår-säsongen är i antågande. Elite säljer ut de sista vinter-plaggen för bara 1 € per styck. (Förra veckan kostade allt 10 €.) Jag antar att de kommer att skylta med vårmodet fr o m i morgon.

Glassbaren Pinoccio öppnade i dag efter vinterstängningen, och på glassbaren närmast hamnen rengjorde de stolarna häromdagen. (Det är de två som säljer den godaste glassen...) Presentbutiken Lokura, och ytterligare två vinterstängda butiker längs El Paseo, öppnade i går. Andra, som Cositas, har alldeles nyrenoverat och fint nu till vårsäsongen. Och bredvid oss på San Bartolomé öppnar snart en ny affär, där de ska sälja barnskor. Uppe vid stationen, bredvid de stora husen med blå balkonger = Los Abedulles, har man påbörjat ett nytt stort husbygge. Det händer i alla fall lite här i El Campello. Man har en framtidstro! Arbetslösheten minskar så sakteliga, även om den fortfarande är skrämmande hög (20%?). Men det går åt rätt håll!

Jenni har provat att ringa mitt nya hemnummer några gånger, och i dag ringde mamma mig. Kul att det fungerar så bra! Det är roligt att prata med sina kära!

PS2:

Nu har jag läst ut boken Hundra omistliga ting. Den var bra! Boken har ett större djup, och väcker fler tankar, än de andra böckerna av Lucy Dillon som jag har läst. Kanske boken inte är lika intressant för en man - men jag kan rekommendera boken till er kvinnor. Har jag förutfattade meningar om män och kvinnor? Jag vet inte. Men min erfarenhet säger mig att kvinnor är mycket mer intresserade av att läsa om relationer - än vad män är. Därmed inte sagt att jag drar alla över en kam...

Boken handlar om en ung kvinna som skiljer sig - och flyttar till en ny lägenhet med alldeles för många flyttlådor. Hon bestämmer sig för att gallra ut, sälja, ge bort och kasta - allt utom 100 saker. Hon ska bara behålla de 100 saker som hon tycker allra mest om, och som hon har störst nytta av. För varje flyttlåda hon går igenom tvingas hon att ta itu med en bit av sitt gamla liv. Både huvudpersonen, och även jag som läsare, fick nya infallsvinklar till hur man kan se på livet. Boken var precis vad jag behövde läsa just nu.

15-03-16:

Regnet kom i natt, eller rättare sagt i morse (vid 04-tiden). Totalt kom det 4 mm, och jag tycker att det är mycket sympatiskt av regnmolnen att släppa sina droppar nattetid. Även i dag är det regnrisk, men det spås bara komma några droppar. Men sedan ska vädret bli sämre... Ja, vi kan ju inte begära att solen alltid ska lysa på oss.

Stella kräktes i morse, och jag hoppas så att det var "graviditetsillamående" - men hon kan ju precis lika gärna ha ätit något olämpligt ute i går. Tidigast nästa måndag (den 23:e) kan man se om Stella är dräktig eller ej, och en vecka senare kan man se om Bonnie är det. Till dess får jag leva på hoppet. Det skulle vara SÅ roligt med valpar! Men inte alla befruktningsförsök lyckas...

Det är ju så livet är - ibland perfekt, ibland inte alls som vi önskar. Men utan de gråa dagarna så skulle vi kanske inte värdesätta de ljusa tillräckligt.

PS:

För att ni inte ska tro att vi har gråmulet väder så tog jag ett foto från balkongen (nyss kl 14):

Fast det är kyligt i skuggan, 16˚ just nu. (Det är 16˚ i havet också, och så har vi UV-index 4.)

PS2:

Det är kallt inomhus om mornarna, kvällarna och nätterna - nu när jag har stängt av elementen (och det är ovanligt kallt ute). Bonnie och Stella lägger sig närmare varandra när det är kallt, och jag tar på mig en väst ovanpå tröjan...

15-03-17:

Sol, blå himmel, men bara 16˚. Jag passar på att tvätta, för fr o m i morgon ser det ut som om det ska bli vinterkallt - samt dagsregn. (Måtte prognosen visa fel den här gången...)

Nu på förmiddagen har jag försökt få lite ordning bland mina tröjor i garderoben. Problemet är att jag har många, och att de ligger så högt upp att jag måste stå på en pall för att nå dem (och nu på sistone har jag bara "tryckt in" tröjorna). Den yttersta raden räcker jag precis till, men den innersta kommer jag inte åt. Som på den första bilden såg det ut på båda de översta hyllorna innan jag började.

Nu la jag alla mina fleece-tröjor (som jag använder flitigt så här års) i den rosa lådan. Då kan jag lätt lyfta fram den och se vad jag har. Och framförallt så kan jag se, och komma åt, alla mina träningskläder som jag har innanför. För att träna så sällan som jag gör i praktiken, så har jag många sport&gymnastik-kläder. Linnen, kortärmade tröjor, långärmade tröjor, knäkorta byxor, långa byxor - och i smålådorna; sportbehåar, sporttrosor och sportsockor. Jodå - ambitionen finns!

   

Lite bättre blev det. (Längst in på översta hyllan ligger mina ylle- och akryltröjor - undanlagda för säsongen.) Men helst skulle jag vilja köpa fler (4?) trådbackar (så jag ser vad jag har i dem). Med rätt inredning så sväljer garderoberna mer. Men jag är ändå för kort för att nå upp till den översta halvmetern av garderoben. Pallen på fotot är 74 cm hög, och jag skulle behöva en högre för att nå längst in högst upp...

Bilderna nedan är foton från min spanska heminredningstidning som jag läste i går. Garderoben till vänster har en sådan där specialstång överst, som man kan hissa ner (vore perfekt för mig!) - och garderoben till höger har en massa bra lådor och backar.

   

Sen kan man ha färre kläder också - det underlättar... Och jag ska gallra! Nu kan jag äntligen gallra ut allt i "storleken större"! Kanske jag t o m kan gallra ut något plagg som är för litet? Jag har tidigare (för flera år sen) köpt några byxor, för att kunna ha "när jag har bantat klart". Jag tror att 2-3 av dessa är så små (för smala över höfterna) att det vore ohälsosamt om jag kom i dem. Kanske det passar ett barn? Men jag har ingen lust att stå och prova alla mina kläder förrän det blir varmare ute (och därmed inne). Jag hoppas kunna gallra bort minst 30%, men det återstår att se. Jag gillar att kunna byta färg och stil, och så vill jag inte behöva tvätta varje dag.

Nåja, alla små steg i rätt riktning är bra. (Nu har jag i alla fall aningen bättre ordning på två hyllor.)

PS:

Utdrag från:http://www.spanienportalen.se/;

Är det läge köpa bostad i Spanien?
Den vanligaste frågan Thomas Gustafsson får när han håller föreläsningar om Spanien är om det är läge att köpa bostad i Spanien. De som har intresse av den spanska fastighetsmarknaden brukar följa hans råd. Redan i slutet av 2006 varnade han för att priserna var för höga på en övervärderad marknad och en krasch skulle komma under våren 2008. På sin nyhetsblogg skrev han till exempel i början av 2007 ett stort inlägg om att kraschen skulle komma efter valet i mars 2008.
Under flera år gav han sedan rådet att avvakta med köp för dem som vill slå till när priserna nått botten. Men nu ser vi en vändning. På turistorter där den internationella marknaden styr har priset på de mest attraktiva objekten redan nått botten och är sakta på väg uppåt. Där sker nu alltså en återhämtning av priserna som en följd av framför allt det stora internationella intresset.
Rådet är nu att den som hittar en bra bostad på en turistort som passar de egna önskemålen har nu köpläge förutsatt att man kan pruta. I storstäderna är det eftersläpning på priserna men den som hittar det som passar kan nu också börja pruta. Däremot finns stora bostadsområden med hopplösa lägen där priserna ännu inte nått botten.

Ja, så om ni har en massa euro-sedlar liggande i en byrålåda - då är det alltså dags att investera dem i en spansk bostad nu... Här i El Campello finns bostäder från 50'000 €, och man kan få en riktigt bra med partiell havsutsikt för 200'000 € (lägg på 150'000 om lägenheten dessutom ska vara stor och ligga i första linjen).

PS2:

Det var roligt att ha ordning bland fleece-tröjorna, så länge det varade... Jag tog nyss rätt på tvätten, och när jag skulle stoppa i de 3 nytvättade fleece-tröjorna i lådan - så fick de inte plats. Suck. Jag försökte i alla fall. Jag får väl omorganisera sen när jag har gallrat ut alla de plagg som inte passar mig. Senare alltså (kanske i april)...

15-03-18:

Ute är det 13˚ och mulet, men uppehåll och vindstilla. Inte så illa som prognoserna förutspådde, och morgonpromenaden var riktigt behaglig.

Men prognosen säger fortfarande att det är 100% risk för regn, så vi får väl se hur det blir. Jag vill helst inte att det regnar just när jag går ut med hundarna, eftersom de tycker så illa om att bli våta. Själv har jag en bra regnkappa, så mig gör det inte så mycket. Men jag blir alltid gladare när solen skiner...

I går kväll började jag läsa boken Jag älskade honom av Anna Gavalda. Boken fick jag av Maud strax innan hon flyttade till Senegal. Den handlar om en kvinna, Chloé, som plötsligt blir övergiven av sin man. Hennes svärfar tar sig an henne, och hennes små döttrar, över ett veckoslut på landet. Chloé har alltid upplevt sin svärfar som kall och sluten, men så börjar de prata. Anna Gavaldi skriver med humor, och hittills har boken varit bra.

I dag gör jag förresten som spanjorerna. Jag har tagit på mig en morgonrock utanpå kläderna, och låter i gengäld bli att sätta på elementen. Det är inte lika komfortabelt - men man sparar pengar... Den här korta marinblå morgonrocken köpte jag i höstas speciellt för ändamålet. Den är mjuk och varm. Ibland har jag den på mig om kvällarna när jag sitter och läser. Man ska ju ta seden dit man kommer!

   

Nedan kan ni se hur spanjorerna uppfattar svensk inredningsstil. Det är inte riktigt så jag skulle sammanfatta den (vintage och pasteller är visserligen populärt, men inte som fotot visar). Fast de skriver ju snällt om elegans, och berättar lite om Sverige - så det är ju bra reklam...

Och här nedan ser ni exempel på "typisk svensk" inredning:

             

   

               

       

   

       

               

Den ljusblå fåtöljen ovan skulle jag kunna tänka mig (inkl fotpall, som den gula - fast blå) - om jag hade haft plats för den/dem...

PS:

Just i dag är det inte aktuellt här hos mig, men annars är det viktigt att vi skyddar vår hud mot solens strålar. Här kan ni se en 3-minuters-film som på ett konkret sätt påminner om detta: https://www.youtube.com/watch?v=o9BqrSAHbTc.  Vi har fortfarande (12:55) mulet men uppehåll (fast det blåser nu). Jag ska strax gå ut med hundarna. Kanske vi hinner med vår promenad innan det börjar regna?

PS2:

Ännu (14:30) inget regn. Kan det vara skandinavisk inredningsvecka här i Spanien tro? Jag får (beställd) reklam från 3 olika spanska (webb-)heminredningsbutiker. Här ser ni vad som mera utmärker Skandinavien (översätta får ni göra själva):

Även jag lärde mig något nytt, för jag visste inte att Bóreas betyder norr på gammal grekiska. Jag har aldrig tänkt på det. Men Aurora Borealis heter ju just norrsken på svenska.

I morgon firar spanjorerna fars dag (San José), och de flesta affärer håller stängt.

PS3:

Jag har just sett en mycket intressant intervju på Kostdoktorn.se; http://www.kostdoktorn.se/intervjuer/malhotra. Man måste vara medlem för att se den, annars rekommenderar jag förstås er att se intervjun i sin helhet. Själv är jag medlem den här månaden också - för jag hann inte se alla intressanta filmer förra månaden. Jag lär mig en hel del, inte bara om LCHF - utan även annat inom området hälsa och medicin.

Kostdoktorn Andreas Eenfeldt intervjuar den brittiske hjärtspecialisten Aseem Malhotra. Jag gjorde några skärmdumpar så att ni också får se några av de intressanta saker han framhöll. Intervjun är 22 minuter lång, och innehåller förstås mycket mer än mitt lilla urval nedan. Den här lilla snutten kan ni se gratis: http://www.kostdoktorn.se/vi-maste-sluta-ljuga-om-att-traning-botar-fetma?utm_source=Kostdoktorns+nyhetsbrev&utm_campaign=9ac23d0d71-Test&utm_medium=email&utm_term=0_45bc24a01d-9ac23d0d71-463090281. (Inte för att det har med saken att göra, men jag tycker att Dr Malhotra är snygg att titta på också. Bl a har han väldigt fin hållning. Det är, enligt mig, den enskilda faktor som gör mest för utseendet - och som dessutom är något vi kan påverka själva.)

Ja, om vi ska hålla oss friska så måste vi tillföra kroppen sådant som den behöver, alltså näring - och sluta stoppa i oss all annan skit som bara gör oss sjuka. Tyvärr är det aningen lättare i teorin än i praktiken. Men vi måste försöka!

Under tiden jag tittade på intervjun satt (och låg) Bonnie och Stella på sängen - och till synes tittade och lyssnade intresserat...

PS4:

Ännu (19:15) inget regn. Själv har jag suttit för mycket framför datorn i dag, och har därför ont i nacken och skuldrorna. Jag får försöka kompensera med några lämpliga gymnastik-rörelser. Jag sitter mycket mera still när vädret är grått. Sådana här dagar borde jag förstås passa på att gymnastisera inomhus. Men i dag har det inte blivit av.

Jag glömde lägga in två bilder som jag också hittade på Kostdoktorn.se. Dels den här (en skylt i ett butiksfönster):

Kostdoktorns egen kommentar till fotot är; Jag är benägen att hålla med. Åtminstone om det är just lite och 70%+. Andra med besvärligt sötsug eller sockerberoende kan förstås vara smartare om de låter bli. Och så visar han exempel på nyttigt LCHF-godis:

15-03-19:

Det kom 2 mm regn i natt, och i dag är det mulet och så blåser det rejält från havet. Det var ändå inte helt oävet på morgonpromenaden eftersom vindarna inte var kalla. (Det är 15˚ ute.)

Inne i vardagsrummet var det bara 17,2˚ så jag satte på ett element redan nu på förmiddagen. (Ulf har lovat att hjälpa mig med elräkningen om jag inte klarar den själv.)

Väderleksprognosen ser inte alltför rolig ut. Och nu i slutet av mars så brukar ju solen och värmen ha återvänt...

Bilden nedan är från Akis reklam som handlade om vad man borde ordna så här års (hänga undan vinterkläder + ordna trädgård & uteplats). Jag undrar om de säljer sådana här sänkbara garderobsstänger? Och OM de säljer - hur fästs de inne i garderoben? Om de fästs på sidostyckena så måste ju garderoben ha en viss bredd. Ikea-garderoberna jag har är 46 cm invändigt. Jag får ta reda på vad som finns, och vad det kostar. Och så får jag kanske tipsa Ikea om att de borde börja tillverka sådana här till sina garderober...

Jag läste ut boken Jag älskade honom i går. Den var intressant, lågmäld och annorlunda - men jag tycker bättre om Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Jag känner för att börja på en ny bok i kväll (det är ju "läsväder") - fast egentligen borde jag göra en massa nytta...

PS:

Eftersom det är ruggigt väder, och eftersom pensionen kom i går, så unnade jag mig att köpa färdiglagad mat i dag. Jag köpte en portion kyckling i grönsakssås med grillad tomat hos El Asadito som ligger härintill. De lagar allting själva av bra ingredienser. Deras grönsakssås (paprika, tomat, morot, lök, olivolja, örtkryddor mm) är väldigt god. Portionen kostade 4,50 € men räcker till 2 gånger för mig. Jag har precis ätit upp hälften. Det smakade bra! (Och hundarna fick smaka en liten bit rent kycklingkött var.)

   

Livsmedelsbutikerna har stängt i dag (fars dag), men en del småbutiker (med kläder och presenter) har öppet. Jag gick inom Sun&Sand eftersom jag hade sett en så snygg klänning i fönstret för bara 9,95 €. Först blev jag glad när jag såg att klänningen var i ren bomull och fanns i ett 10-tal snygga färger (bl a mina tre favoriter klarblått, klarrosa och turkost). Sen blev jag besviken, för klänningen fanns bara i "free-size" (kanske motsvarande strl 40 - 44?) - och det var alldeles för stort för mig. Synd - för klänningen var i en snygg, bekväm och användbar modell. Nåja, jag har egentligen inte råd att köpa några nya kläder...

Häromdagen när jag läste en del som Spanienkännaren Thomas Gustafsson hade skrivit, såg jag att han skrev så här ang dricks i Spanien: Liksom i Sverige ingår serviceavgift men på restaurangen kan man ändå ge mellan 5-10 procent beroende på hur servicen varit. Vid lunch är 50 cent lagom per person. Vid festlig supé minst 1 euro per person och ännu mer på lyxkrogen. Taxi förväntar sig inget. Ulf brukar alltid undra - och Thomas, om någon, bör ju veta.

Himlen är ljusgrå och det regnar inte. Snart ska Bonnie, Stella och jag gå vår mitt-på-dagen-promenad.

PS2:

Det var/är väldigt blåsigt ute (16˚), men även ett upprört hav är vackert. Vågorna spolade högt upp på stranden.

Stella verkade tycka att det blåste i mesta laget...

   

   

15-03-20:

Ännu en mulen dag. Fast det är varmare i dag, 17˚ redan på morgonen och 18˚ nu på förmiddagen. Det blåser fortfarande, men aningen mindre. På vår morgonpromenad hade vi ganska bra väder, solen tittade t o m fram några minuter, men nu har det börjat regna. Än så länge duggar det, men prognosen spår drygt 8 mm före klockan 12. Och jag som hade tänkt gå och handla. Ulf kommer ju ner i morgon - och jag har lovat köpa frukostbröd på Lidl, samt 0%-ig yoghurt på Aldi, till honom. Om det inte klarnar upp framåt dagen så får jag väl ta regnkappan på mig och gå ändå. Vi äter ju olika saker Ulf och jag, så han kan inte äta av det jag har hemma. (Jag föredrar ju exempelvis 10%-ig grekisk/turkisk yoghurt...) Nåja, det blir sällan dagsregn här, så det ordnar sig nog.

Åt öster ser det ganska ljust ut. Över havet tittar solen fram.

Men åt väster är molnen mörka...

Linda har äntligen fått tillgång till internet igen, och skickade några foton från Bali. Först två där hon surfar. Hon ser ut att ha blivit riktigt duktig!

   

Och så några foton från solnedgången sista kvällen.

Nu befinner sig Linda och Marina i Singapore där de upplever nya äventyr. Jag måste erkänna att jag har dålig koll på geografin där borta "på andra sidan jordklotet", så jag får titta på kartan efter hand som de reser runt... Det känns som om Linda är oändligt långt borta - och ändå nära, tack vare att vi har mejl-kontakt med varandra.

PS:

Nu har jag varit och handlat, och det kom inte en droppe regn. Tvärtom så skiner solen nu, och prognosen är ändrad till att det väntas komma 0,1 mm regn. Förbättringar har jag aldrig något emot.

I går började jag läsa boken Att må dåligt kan vara en bra början - en bok om den obegränsade människan av Bengt Stern. Stern skrev boken år 2000, och jag köpte den för ett par år sedan, men det har inte blivit av att läsa den förrän nu. När det gäller den här typen av "självhjälp"-böcker så måste man må tillräckligt dåligt för att vilja läsa dem - men samtidigt tillräckligt bra för att orka läsa dem. Det gör jag nu. Jag har läst 58 av bokens 191 sidor och har inte lärt mig något nytt hittills, därmed inte sagt att boken är dålig. Den behövs säkert. Men om den kan ge just mig något är en annan sak, vilket jag förstås inte kan veta förrän jag har läst ut den. Alltså ska jag fortsätta att läsa i kväll...

Jag har ansökt om Mobilt BankID eftersom min E-legitimation snart går ut. Men har just fått avslag! Banken säger att de måste kunna "säkerställa kundens folkbokföringsadress mot kontroll av ID-handling" vilket de inte kan - påstår de. Jag undrar hur jag ska gå vidare, för någon typ av e-legitimation behöver jag - i synnerhet när jag bor i Spanien. Som tur är så lyckades jag nyss deklarera via internet med min gamla BankID.

Vov som det blåser i svansen i dag! Och havet är så vov-busigt att det försöker ta hela stranden.

   

Och vov-voff! Vet ni mer vad havet gjorde? Jo, det kastade upp tång på stranden. Sån där Posi-tång. Vad sa du matte? Posedonia-tång. Ja, det sa jag ju.

Posi-tången luktade vov-spännande.

Och bara för att den skulle lukta ännu mer spännande - så kissade jag på den.

Sen satte vi oss på muren en stund, Stella och jag. Ja, i alla fall jag - för Stella hon tycker bäst om att stå upp. Hon är lite dumdristig av sig.

   

Det blåste ju vov-mycket, och muren var så hög, så hög. Den räckte nästan ända upp till mattes knän.

Fast sen när vi hade gått en vov-lång luktrunda, då gick vi hem igen. Jag hade egentligen tänkt gå hem lite tidigare, men matte drog i kopplet och tvingade mig att gå en bit till. Jag säger bara vov, alltså. Det kan aldrig vara bra att motionera så mycket. Ja, vov på er då!

PS2:

Jenni påminde mig (när hon ringde) om att det faktiskt är Vårdagjämning i dag. Det känns alltid så hoppfullt! Därefter blir dagen längre än natten. Detta är det enda dygnet (förutom när det är Höstdagjämning) som dag och natt är precis lika långa - på hela jordklotet. Det känns nästan lite konstigt - men bra.

I morgon klockan 19:10 ska jag möta Ulf på flygplatsen.

15-03-21:

Ulf håller på att stoppa ner det sista i sin handbagageväska. Snart är det dags för honom att gå hemifrån. Han mejlade ett foto på hur vintrigt det ser ut i Hässelby strand i dag. Solen skiner, men temperaturen ligger under nollan... Visst är det vackert på sitt sätt, men jag är glad att jag inte är där. Jag klarar inte kyla längre.

Här skiner också solen (fast den går i moln med jämna mellanrum, och det är dis över havet) - men vi har betydligt varmare. Det var 17˚ när vi gick vår morgonpromenad, och det är hela 19˚ nu (11:00). Även i dag är det 100% risk för regn. Jag har lite svårt att förstå det här med den spanska väderleksprognosens "100% regnrisk". I Sverige brukar 50% risk innebära att regnet vräker ner hela dagen, men här kan 100% risk innebära att det inte kommer en droppe.

PS:

För att vara 100% risk för regn så har vi ovanligt fint väder! Och jag behövde varken väst eller jacka när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Det är 20˚! Himlen är blå, vågorna spolar högt upp på stranden, det är nästan vindstilla (och tidigt i morse föste man ihop tången i stora högar).

Jag har glömt att berätta att jag hittade en fästing på Stella i går (bakom örat). Det är hennes första, och tillika den första som jag har sett i Spanien. Fästingen var död (Stella har Frontline-skydd) men satt kvar. Jag fick dock lätt bort den. Här i Spanien bär fästingarna inte på en massa sjukdomar (som i Sverige), så här behöver man inte oroa sig för följdverkningar. Jag undrar förstås var Stella kan ha fått den. Min bästa gissning är borta vid den lilla grästriangeln som vi passerar var morgon. Några av vildkatterna sköter ibland sina behov där.

Ulf är på Arlanda och har precis (15:00) gått ombord på planet...

15-03-22:

Ulfs plan landade lite före utsatt tid i går, men jag stod på plats och väntade. När han kom innanför dörren här hemma så blev Bonnie och Stella alldeles till sig av glädje.

I dag har det regnat! När vi gick vår morgonpromenad (alla 4) så började det stänka, och sedan kom det totalt 6 mm! Nu (11:50) så tittar solen fram igen - men himlen är inte molnfri. Vi får väl se om det blir regn eller uppehåll, här kan man aldrig veta...

I går roade jag mig med att gå till fastigheten D'Gala för att titta på två av de mindre 2-(sov)rumslägenheterna där. Jag är fortfarande intresserad av en lägenhet i det huset, men nu är de bästa sålda - alla de på översta våningen som vetter åt öster (åt havet) och åt söder. På den våningen finns det bara kvar lägenheter som vetter åt väster (d v s åt San Bartolomé). Lägenheterna jag tittade på ligger på näst översta våningen. Därifrån har man fortfarande viss havsutsikt från balkongen, men inte obegränsad som från våningen ovanför. (Och så är det mer insyn på den här våningen.)

Lägenheterna jag tittade på heter E och F. De skulle båda vara perfekta för mig när jag blir äldre. De är lagom små, i ett plan, moderna och lättstädade, och har båda en stor terrass som vetter åt söder. Jag skulle gärna bo så, men det skulle inte Ulf vilja. Han tycker att det vore att byta ner sig eftersom vi har mycket bättre havsutsikt här (+ att vår nuvarande lägenhet är större).

Först så tittade jag på lägenhet F, som har en boyta på 54,36 m². Fördelen med den är att det finns fönster i köket, och att man kan ha en liten matplats (för 2 personer) där. Men vardagsrummet är väldigt litet, bara 17 m². I båda de här lägenheterna vetter ett av sovrummen åt ljusgården. Färgerna är neutrala, men jag hade föredragit vitt eller beige kakel i badrummen. Badrummet i lägenhet F saknar tyvärr fönster, och då blir det mörkt med grått kakel. Det allra bästa hos båda lägenheterna är den 14 m² stora terrassen åt söder!

Fotona nedan tog jag i lägenhet F:

   

Jag tycker bäst om lägenhet E, för den känns ljusare och luftigare. Boytan är bara 52,30 m², men vardagsrum och kök är tillsammans 24 m². Det senare blir mindre än kök och vardagsrum sammanlagt i lägenhet F, men ser större ut. Att det finns fönster i badrummet gör mycket. Badrummet ser inte ut som på ritningen utan är aningen större (eftersom duschen ligger i en nisch ovanför där tvättstället är inritat).

Här nedan kommer fotona från lägenhet E:

Terrassen är härligt stor och solig, och visst är det underbart att kunna se havet. Men man ser inte havet lika bra som från våningen ovanför, och om alla husen i första linjen byggs 4 våningar höga (det högsta tillåtna) så skulle det mesta av havsutsikten försvinna. Men huset ligger bra. Det är nära till både stranden, affärer och busshållplats (sådant som man får tänka på när man planerar ett boende inför "ålderns höst").

Båda lägenheterna kostar 170'000 €, men så tillkommer moms och registreringsavgift = lagfart, samt vitvaror (som man får köpa själv). Så det blir väl knappt 2'000'000 SEK totalt gissar jag. Konstigt nog kostar alla lägenheter på samma våningsplan (med lika många sovrum) precis lika mycket. Det förvånar mig eftersom de som är ett antal kvadratmeter större, och dessutom har 2 badrum, rimligen måste ha kostat mer att bygga. Men om man köper en mindre så blir ju fastighetsskatten lägre, vilket har betydelse varje år. Det som också är bra med fastigheten är att comunidaden (hyran) är låg (jag har dock inte hört den exakta summan) och att varmvatten och luftburen värme/AC ingår. Sen skulle jag personligen ha föredragit beigea klinkergolv i hela lägenheten, vita innerdörrar/garderobsdörrar, och en mindre varmvattenberedare...

Nåja, jag kommer själv aldrig att få råd att köpa en lägenhet i fastigheten, men det hindrar mig inte från att drömma om en "pensionärslägenhet" där. Jag är ju en drömmare. (Men också realist.)

I går när jag gick till SuperCor för att handla, så fotograferade jag de utslagna körsbärsträden vid bron.

I morse fick jag reklam för sportkläder. Jag beskar en bild - för texten ligger det en hel del i!

PS:

Varmt och soligt var det på vår mitt-på-dagen-promenad.

Den nya surfaffären/surfskolan börjar få många kunder.

Vågorna sköljer fortfarande högt upp på stranden. De för med sig snäckor och tång, och drar med sig en hel del av sanden till havs. Så just nu är stranden mycket stenigare än den brukar vara.

Men sten och snäckor är roligt, både att samla och att kasta...

   

Om man inte får leta snäckor på stranden (p g a hund-diskriminerande lagar), så får man leta efter intressanta lukter i stället.

   

Eller titta efter nya hundkompisar...

   

15-03-23:

I morse, redan före frukost (ivrig som jag är) så gick jag till veterinären med Stella. Men han gav mig en tid för ultraljud på fredag, för han sa att det var bäst att göra det den 30:e dagen efter parningen. Alltså får jag ge mig till tåls. Det är bra synd att man inte kan se det i urinen som hos kvinnor - för då får man veta svaret tidigare. (Men hundars hormoner är likadana hela tiden.) Detta med dag 30 innebär förstås att vi inte kan göra ultraljud på Bonnie förrän ca 3/4. Till dess får jag leva på hoppet. På morgonpromenaden kräktes Bonnie en skvätt och jag (som gärna tyder allt positivt) hoppas förstås att det var p g a graviditetsillamående.

Jag berättade för veterinären att Stella har haft en fästing. Då fick jag reda på att det visst finns fästingburna sjukdomar här i trakten (2 olika), men de är båda mindre aggressiva än de vi har i Sverige (som t ex TBE och Borrelia).

Jag fick precis ett mejl från Conchi. Hon bifogade några foton på min lilla favoritvalp, som heter Obeyby och fyller 8 veckor på onsdag. Fotona är från i lördags. Jag tycker att hon är väldigt söt! Förmodligen kommer hon att bli aningen ljusare, kanske lite obestämt grå-beige utom där hon är vit. Hon ser ut precis som en chihuahua ska, även om jag inte tror att hon är ett champion-ämne.

   

   

Conchi vägde lilla Obeyby i morse, och hon vägde då 589 gram. Det innebär att hon är ganska exakt lika stor (liten) som Stella, och förmodligen kommer att väga ungefär 1,8 kg som vuxen. Ganska lagom alltså! Om jag hade varit rik så hade jag köpt henne redan nu i veckan! Nu måste jag vänta. Och OM Stella och/eller Bonnie väntar valpar så kan jag förstås inte köpa lilla Obeyby (även om jag vill). Conchi har ännu inte sagt något pris, men jag tror att hon normalt tar 800 € för sina valpar nu. (I så fall fattas jag ungefär 750 €...)

Conchi har lagt ut alla valparna till försäljning på sin webbsida - utom de tre sötaste flickorna (Obeyby + den nästan helvita + den vita med bruna fläckar). Se: http://perrosdasilva.com/chihuahuas-m-n-o-p/ Men om folk kommer för att titta på dem som är till salu, så får de förstås syn även på dessa tre. Risken är alltså att även de kommer att bli sålda ganska snart. Tänk då om det visar sig att varken Stella eller Bonnie väntar valpar - då skulle jag stå utan valp. Och jag som längtar så desperat!

Nej, livet är sällan så där enkelt som vi önskar. Jag inser förstås att mina problem är så små, så små - jämfört med krig, hemska sjukdomar, naturkatastrofer och andra verkliga problem. (Mina problem är ju enbart ekonomiska, och jag svälter inte precis - alltså är det bagatellproblem.)

Jag tog en lott som såldes här inför fars dag. Faktum är att jag "vann" precis lika mycket som lotten kostade. Jag ska lösa in den mot en ny lott. Det gäller att leva på hoppet. Nu har jag läst lite sannolikhetslära, och vet hur försvinnande liten chansen är att vinna på lotteri. Men det är ju så att chansen faktiskt ökar en liten aning om man köper en lott, jämfört med om man inte köper en lott, visserligen bara marginellt - men ändå...   Helst vill jag vinna så mycket att jag både kan köpa en hundvalp och en lägenhet i första linjen... Men så är det ju det där med (o)sannolikheten...

Nåja, jag är så glad för Bonnie och Stella, och så glad för att jag kan bo här i El Campello! Och så är jag glad för mina underbara barn, mina fantastiska vänner, min man, och en massa annat! Livet är inte alls så tokigt när jag tänker efter!    Så jag kommer förstås både att överleva, och må bra, även om jag inte kan köpa lilla Obeyby... Men söt är hon...

PS:

Ulf har redan varit på både Lidl och Hiperber och handlat, och nu har han gått till Aldi och Mercadona för att handla mer. (Han behöver fylla på sina matförråd med färskvaror.) Själv sitter jag mest framför datorn och drömmer om valpar. (Fast jag har satt igång en tvättmaskin...) Jag tänkte på lilla Nykra som jag så gärna hade velat köpa 2011, men som Ulf å det bestämdaste avrådde mig ifrån att köpa... Jag tittade på några gamla foton (där Nykra var 3 månader), och konstaterade återigen att hon hade passat bra ihop med Bonnie (och mig). En liten cremefärgad vill jag absolut ha...

Tänk om jag hade varit så rik att jag hade kunnat ha MÅNGA chihuahuor... (Nu vet jag förresten att Nykra faktiskt är en halvsyster till Stella - de har samma pappa. Både Voxers pappa och farfar är/var cremefärgade.) Ja på fredag kommer jag att få veta om Stella väntar valpar - eller ej. Till dess ska jag hoppas, och hoppas, och hoppas! Dessutom ska jag förstås hoppas att Bonnie också är dräktig (hon kan i så fall föda cremefärgade valpar)!

PS:

Ute är det grått väder, och regnet hänger i luften. Jag fortsätter att drömma om valpar, och Ulf har nu gått till Consum. Men jag har bytt lakan i min säng och hängt tvätten på tork, vilket är bättre än inget. Jag är inte riktigt i form i dag. Det är för många tankar som snurrar i huvudet - tankar om livet...

15-03-24:

I natt kom det 2 mm regn, men nu skiner solen och det är 18˚ ute. Både i dag och i morgon är det 100% risk för regn. I morgon påstår prognosen att det ska komma över 10 mm. Men fr o m torsdag ska vädret äntligen bättra sig, och fr o m fredag ska det bli soligt och varmt - som det brukar vara så här års. Spanjorerna klagar över att det är lika kallt som på vintern, och ännu regnigare - nu när det är vår här. Hundarna och jag ska strax ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Himlen är till 3/4 blå så jag lämnar paraplyet hemma...

PS:

Spanska koltrasthanar sjunger precis lika underbart vackert som svenska. Det satt en på masten på huset mitt emot en stund. Jag passade förstås på att njuta av sången, men tyvärr så flög han vidare efter en stund. Koltrastsång är nog den allra vackraste musik jag vet!

I går köpte jag en ny växt till balkongen - en Tallmyrten (Chamaleacium Uncinatum), och i dag köpte jag ytterligare en - en Jasmin (Jasminimum Polyanthum). Den förstnämnda blommar normalt från februari till juli, och jasminen från februari till maj. Jasminen doftar dessutom så underbart gott! Jag har aldrig haft någon tallmyrten tidigare, men jag har haft jasmin och vet att de är väldigt känsliga för uttorkning. Båda har massor med knoppar nu. Jag ska plantera om båda i större krukor och sköta om dem så gott jag kan.

   

När jag kom hem med växterna så muttrade Ulf att jag redan hade/har alltför många växter. Men det tycker inte jag. Och på Ulfs halva av balkongen står det inte en endaste växt.

På min halva står det förstås desto fler, men det är så jag vill ha det. Jag blir glad av växter, särskilt sådana som blommar och luktar gott!

Jasminen ska förstås inte stå på den rosa stolen sedan, det gör den bara nu innan jag har planterat om den. Men planterar om - det gör jag helst när solen skiner på balkongen.

Ännu (16:15) har det inte kommit något regn, men det finns några mörka moln åt nordväst.

15-03-25:

Det kom inget regn förrän jag hade gått och lagt mig, och bara 1½ mm totalt. Både Ulf och jag är trötta på det regniga och kyliga vädret, men det verkar vara sista dagen i dag. Fr o m i morgon ska solen återvända, och sedan ska temperaturen gå uppåt. Så många dagar med regn som vi har haft nu - är extremt ovanligt här i El Campello!

Kommer ni i håg att jag har nämnt att det finns en lägenhet till salu i första linjen som "bara" kostar 186'000 €? Den som ligger ovanpå restaurang El Tapeo och har varit till salu ett par år. Jag ska titta på den i morgon - av ren nyfikenhet. Jag har bestämt träff med en mäklare 12:30. Läget och utsikten är toppen. Lägenheten har två sovrum och standarden verkar vara normal. Visserligen är balkongerna väldigt små, men det finns en liten patio på baksidan. Eftersom lägenheter i första linjen normalt kostar allra minst 300'000 € så undrar jag om det är något fel på den här. Blir man störd av restaurangen under (oväsen eller matos)? Det ska bli spännande att titta. Som vanligt tar jag kameran med mig så ni kommer också att få se foton (framåt torsdag kväll). Jag skulle gärna vilja ha en sån här utsikt (men har förstås ingen möjlighet att köpa en så dyr lägenhet). Fast som vanligt kan jag drömma... Ni också kanske? Utsikt från lägenheten:

Jag har visat foton från den här lägenheten tidigare. (Länk direkt till lägenheten på mäklarens webbsida: http://www.inmobiliariaelcabo.com/ficha.asp?idweb=338&idPiso=286419436.501358.) Jag har mejlat till en annan mäklare också, och bett att få titta på en lägenhet i nybyggda Morasol (vid Mercadona). De har tre ettor (alltså 2:or - spanjorerna räknar ju bara antalet sovrum) kvar där, alla andra är sålda. Jag tycker att det är roligt att titta på lägenheter, men det är klart att jag bara kan "utnyttja" varje mäklare en gång...

Ute regnar det... Jag hoppas det blir uppehåll när det är dags för vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Det slutade att regna men Bonnie hade ändå inte lust att gå mer än ett par kvarter. Själv motionerade jag lite i vardagsrummet - konditionsträning medelst hopp på stället från huksittande - så här:

Fast så småningom ska det bli burpees av det, har jag tänkt. Man ska göra denna övning i rask takt, och upprepa så länge man orkar. Sen kan man hämta andan och köra ett varv till... Det är förstås en utmärkt konditionsövning. Men klarar man inte armhävningar så duger det säkert med bara squat + högt hopp (som jag gjorde i dag). Huvudsaken är ju att man får upp flåset emellanåt, och sätten är många...

Sedan satte jag mig (med gott samvete) och läste ut boken Att må dåligt kan vara en bra början.

Vissa delar av boken var bra, andra upplevde jag som lite flummiga. Boken handlar om att de flesta av oss har känslomässiga låsningar som sätter sig i kroppen. Alltså att vi har smärtsamma minnen från barndomen, eller att vi har blivit orättvist behandlade senare i livet - och att detta kan leda till kroppsliga spänningar, låsningar och krämpor. Författaren menar att man först måste leva ut sin sorg och ilska över det som hänt, och sedan förlåta den som har sårat en - annars kan man inte gå vidare och må bättre. Författaren förespråkar: "kroppsorienterade övningar, regressionsövningar, psykodrama, andningsövningar, fri dans, dynamisk meditation samt övningar kring födelsen och döden". Boken fick mycket positiv kritik när den kom ut. Om författaren:1985 startade Bengt Stern institutet 'Mullingstorp Utbildning och Hälsa' och designade och detaljdokumenterade ”Möt Dig Själv”-processen. Ni kan läsa mer på: http://www.mullingstorp.com/

Jag håller med om att det är viktigt att inte gräva ner sig i det som har hänt, och som man inte kan ändra på - utan att i stället se framåt och göra bästa möjliga av den situation man befinner sig i. Däremot tror jag att det finns fler vägar att gå för att nå detta mål.

15-03-26:

Vov och voff! Matte ska bara prata om en lägenhet. Och det är ju inget viktigt. Så därför måste jag skriva först. För jag har vov-viktiga saker att berätta om.

För vov alltså, så kul vi hade i dag på vår luktrunda. Först så träffade vi Kiko och hans matte. Och tänk - hans matte hade hundgodis med sig i väskan! Fast det tog väldigt lång tid för henne att plocka fram det. Vi väntade, och väntade, och var vov-ivriga - Kiko och Stella och jag.

   

Men till slut så fick vi var sin bit. Och smask och drägel så gott det var!

Och sen, när vi gick vidare. Då kom Nicki springande! Ja, han som bor i Danmark på somrarna. Han är vov-trevlig. Så vi nosade på varandra medan våra mattar pratade.

Och sen, då kom Lluna springande! Lluna är min bästa kompis så vi blir alltid så glada när vi ser varandra. Vi hade vov-mycket att prata om!

   

Och medan vi pratade så kom vår killkompis gående. Han är väldigt trevlig, så vi nosade på varandra alla vi hundar. Fast våra mattar - dom nöjde sig med att prata med varandra. Ja stackars människor - så många intressanta lukter dom går miste om, bara för att dom inte har vett att nosa ordentligt. Vov-vov-vov på er!

De flesta jag möter pratar om tisdagens hemska flygkatastrof. Det var ju många spanjorer som dog, och det är ju för hemskt om andrepiloten medvetet lät planet krascha. Det är en sak att vilja begå självmord - men något helt annat att samtidigt mörda så många oskyldiga människor. Stackars dem, och stackars alla anhöriga och vänner!

El Campello förbereder inför påskens turistinvasion. Bl a har livräddar-"stolarna" nu kommit på plats.

Jag har nu varit och tittat på lägenheten ovanför El Tapeo. Ägarinnan bor kvar, och har bott där många år. Tydligen har hon blivit sjuk och tål inte längre att bo vid havet. Jag förstod inte riktigt, hon pekade på halsen. Hon ska flytta inåt landet, kanske till Xixona. Det var en dag när hon kände sig desperat som hon satte priset så lågt som 185'000 €.

Lägenheten ser inte alls tokig ut. Både balkongerna och pation är större än jag trodde att de var. Man hör ingenting från restaurangen, och känner ingen matos heller. (Det man hör är vågorna som slår mot stranden.) Det negativa var att comunidaden är förhållandevis hög, 120 € per månad. (Det är bara 5 lägenheter i huset och comunidaden ska räcka till trappstädning 2 gånger per vecka samt service av hissen.) Och så skulle köket behöva renoveras en aning. Det funkar, men är inte snyggt. Själv skulle jag föredra att ha elspis (det är gasspis nu), och så ser golvsocklarna lite fuktskadade ut nertill. Lägenheten säljs omöblerad, vilket jag själv tycker är en fördel. (Vi har inte alls samma smak, ägarinnan och jag... Och man kan inte direkt påstå att hon har stylat lägenheten inför visningen.) Det bästa med lägenheten är förstås den fria utsikten över El Paseo, stranden och havet!

Jag har ringat in balkongerna på fotot nedan, och satt en pil ner mot där pation är belägen.

Till den här lägenheten har jag ingen ritning på planlösningen, så jag ska försöka förklara. Man går in från C/ San Pedro nr 65. När man kommer in i den här lägenheten så har man först en toalett till höger och därefter vardagsrummet. Snett in till höger ligger sovrummet som har havsutsikt, och rakt fram ett badrum. Till vänster ligger köket (som har utgång till pation), och snett till vänster ligger det andra sovrummet (som har utsikt mot pation). Pation har troligen aldrig direkt sol, men är stor nog för mer än att hänga tvätt på. Först 4 foton från hallen, och sedan 2 på toaletten.

   

   

   

Sedan kommer 3 foton på badrummet. (Jag, mäklaren och ägarinnan syns i badrumsspegeln...)

   

Nedan ser ni sovrummet åt havet.

   

Och här kommer foton på vardagsrummet. Utsikten utgör den vackraste tavlan!

   

Ägarinnan sa något om att det var central AC i vardagsrummet (där finns ventilationsöppningar, och apparaten skulle stå på taket). Annars finns det separat AC (värme + kyla) i sovrummet mot havet, men den använder hon sällan - sa hon.

Skjutdörrarna till balkongerna åt havet går inne i väggarna, så de är inte i vägen när de är öppna. På så vis blir ju ytterväggarna extra isolerade också. Och lägenheten har 2-glas-fönster som verkar vara täta. Persiennerna är elektriska.

Sovrummet mot pation fyller sin funktion, och ser ut att vara lika stort (litet) som det andra. 

   

Köket är ljust, men har ingen matplats - fast en liten sådan skulle kunna gå att ordna närmast hallen. Om man renoverar helt, och skaffar nya skåp, kan man förstås ordna en liten matplats mitt för dörrarna till pation. (Det skulle jag nog göra om jag hade råd att köpa den här lägenheten.) Köket fungerar alltså som det är nu - så ur den synpunkten behöver man inte renovera, men om man vill ha det snyggare...

   

Och pation är alltså större än jag trodde. Där skulle få plats en liten sittgrupp (för att kunna fika i skuggan sommartid), några icke solälskande krukväxter (kanske ett litet träd?), samt ett par torkställningar till tvätten.

   

De försvunna till-salu-skyltarna står staplade mot väggen... (Ulf undrade häromdagen om lägenheten hade blivit såld eftersom skyltarna var borta.)

   

Ovan ingången till köket, nedan sovrumsfönstret.

Tittar man rakt uppåt så ser det ut som nedan.

Jag sparade det bästa till sist - utsikten! En sån här utsikt hade jag verkligen inte haft något emot att ha... (De främre balkongerna är 75 cm djupa där de är som grundast, och 85 där de är som djupast. En stol får alltså plats.)

   

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att byta vår lägenhet mot den här. Men fast lägenheterna är lika mycket värda, så förlorar man pengar på ett byte. Mäklararvode, avgifter och lagfart ska betalas. Att byta vår lägenhet mot den här skulle kosta oss uppemot 37'000 €, om lägenheterna såldes för samma summa!

Trapphuset ser bra ut, och det finns hiss. De andra grannarna är sällan där, sa ägarinnan.

Avslutningsvis får ni se några foton på husets utsida. Läget är det verkligen inget fel på.

Det är bra synd att jag inte har något sparkapital - annars hade jag bett att få skriva kontrakt i morgon... Fast jag kan förstås tänka mig lägenhet E i D'Gala också. Fördelen med en lägenhet där är att allt är nytt, fräscht och modernt. Nackdelen är att utsikten är sämre. Båda lägenheterna vore utmärkta på äldre dar - allt är i ett plan och husen har hiss.

Men Ulf tycker att vi har en bra lägenhet (bättre kostar mer). Vi har ju också havsutsikt, och så har vi tre sovrum... Han är inte intresserad av att byta lägenhet om det kostar pengar, och han vill inte ha färre sovrum - men han kan förstås tänka sig att bo i första linjen. Det är jag som tänker på ålderdomen (och på att det är lättare att flytta medan man är i god form). Jag är, som ni vet, trött på vår inomhustrappa.

Ja - då har både ni och jag fått ytterligare en lägenhet att drömma om... Jag trivs ganska bra med att vara en drömmare - men visst vore det roligt att dessutom vara lagom rik.

15-03-27:

Äntligen börjar väderleksprognosen se ut som den ska så här års! Det gläder mig.

Jag har tänkt mycket på lägenheten jag tittade på i går. Man har faktiskt ingen insyn i något av rummen. Däremot har man full insyn på de båda balkongerna. Det kan vara för att balkongerna är för grunda för att man ska kunna sitta "privat" på dem, som gör att lägenheten fortfarande är till salu. För den är ett fynd annars! Nu skulle jag gärna ha en lite mer skyddad balkong, men när jag börjar bli gammal och skröplig - då skulle jag säkert tycka om att sitta så "nära" alla de som går förbi nedanför på El Paseo. Jag skulle förstås inte alls ha något emot att köpa lägenheten - om jag hade haft pengar. Utsikten skulle jag njuta av varenda dag, år efter år!

Om en halvtimme ska Stella och jag till veterinären. Då ger det sig... Rapport kommer, vare sig den är positiv eller negativ.

PS:

Snyft! Stella är INTE dräktig. Jag blev så klart ledsen.

                            

Nu står mitt hopp till Bonnie. Hon har fått tid för ultraljudsundersökning den 2:a april kl 16:30. Jag kommer att försöka para Stella ytterligare en gång, när hon löper nästa gång (prel i september) - då troligen med Andy, Elvis son. (Jag har ju betalat för parningen, och det ingår ytterligare ett försök.) Bonnie ska jag däremot inte para fler gånger, oavsett resultatet i nästa vecka.

Annars var ultraljudsbilderna väldigt tydliga. Veterinären var lyrisk för han fick ett jättebra foto av Stellas njure, samt några andra organ och körtlar. Men det var valpar jag hade velat se...

Mäklaren som jag träffade i går mejlade mig nyss. Hon berättade att huset (som lägenheten jag tittade på i går ligger i) är 12 år gammalt (alltså 10 år yngre än det som vi bor i).

PS2:

Det var alldeles underbart skönt på mitt-på-dagen-promenaden (sol och 21˚). Men Bonnie hade ingen lust att gå. Hon la sig ner redan efter ett kvarter. Jag bar henne några kvarter till, sedan satt vi en kort stund på muren (Bonnie låg), och därefter vände vi och gick hem... Jag hade gärna varit ute längre!

Prognosen för i morgon spår; sol, 23˚ i luften, UV index 6, samt 17˚ i havet. (Och 0% regn de närmaste 10 dagarna.) Helt OK, eller hur!

Jag fick nyss mejl från Conchi. Hon säger att hon kan känna på Bonnies mage om hon är dräktig eller ej. (Vana uppfödare brukar kunna göra det mellan dag 24 och 30 efter parningen.) Hon sa att vi är välkomna hem till henne. Nu ska vi bara bestämma vilken dag som blir bäst. Ett ultraljud kostar 45 €, så om jag kan spara de pengarna vore det bra. (Synd att Conchi inte hann känna på Stella... Det känns mer förargligt att betala så mycket - när tiken inte är dräktig.)

Senare i eftermiddag så kommer Anette och Håkan och hälsar på oss. (De som köpte Mauds lägenhet.) Det ska bli trevligt!

15-03-28:

Redan på morgonpromenaden var det 20˚ ute. Underbart! Och ännu varmare ska det bli!

Nu på förmiddagen har jag planterat om mina två nya växter i lite större krukor. (Längre fram får jag nog plantera om dem i ännu större krukor. Nu hade jag inte krukor hemma i lämplig storlek, och planteringsjorden skulle heller inte ha räckt. Växterna har det i alla fall bättre än innan omplanteringen.) Nu ska jag göra mitt bästa för att sköta om de nya växterna på rätt sätt.

På havet var det ovanligt många (över dussinet) ute och paddlade på SUP-brädor. Det ser härligt ut! Men jag antar att det är svårt att hålla balansen i början.

Det börjar bli strandväder!

Själv har jag på mig knälånga shorts, kortärmad tröja, och jag ska gå barfota i sandalerna - nu när jag strax ska ut med Bonnie och Stella. Bikinin får vänta för min del...

PS:

Först gick jag en promenad med hundarna, och sedan en med Ulf. Det gäller att passa på att vara ute när vädret är så skönt. På den första promenaden hade jag kameran med.

Restaurangen nedan (Tasca Marinera) fick bara häromdagen tak och inglasning. Det ser ju fint ut, men just i dag behövdes det egentligen inte.

Vov på er! Ni kan inte ana en så gullig hund-kille jag träffade i dag! Ååh! Han är vov-söt! Och vov-trevlig! Ja, och så är han också av den allra vov-finaste hundrasen - alltså chihuahua.

   

Vi nosade på varandra, och pratade.

Och vi kissade t o m på samma fläck!

   

Tyvärr så bor han inte här. Han var bara på semester med sin husse och matte. Så nu vet jag inte om vi kan träffas mer.

När vi hade skilts åt så ville jag sitta på muren. Jag har liksom inte lust att motionera så vov-mycket som matte tycker att vi ska.

   

Det var vov-skönt att sitta på muren. Men sen så sa jag till matte att jag ville gå hem. Ja, för jag var sugen på lunch-mat. Vov så mycket!

15-03-29:

Ute är det underbart väder, och jag har förstås njutit under promenaderna. Annars har jag ställt om klockorna och tvättat, men för övrigt bara latat mig. Ibland behöver jag en morot för att göra lite mera nytta, men det hittade jag ingen i dag...

15-03-30:

Ännu en underbar dag med sol och värme!

Jag läste i Wellnessguid (http://wellnessguide.se//Nyheter/meditation-20 ) om ett nytt sätt att meditera;

Många tycker att det är svårt att meditera. Är det så att nutidens människa behöver ett nytt sätt att meditera som inte går ut på att sätta sig ner och vända uppmärksamheten inåt? En indisk amerikan, professor inom medicin vid Mayo Clinic College of Medicine och inblandad i en mängd olika välbefinnandeprojekt såväl kliniska som studiemässiga, har kommit fram till att det kan vara så. Han skapade ett nytt meditationssätt: Meditation 2.0: A New Way to Meditate, se: https://www.youtube.com/watch?v=WZ64ch2hLhI

I Wellnesguide läste jag också följande om att motverka hjärt-kärlsjukdom;

Åderförkalkning är en kronisk inflammation med aktiverad T-celler, makrofager och dendritiska celler. "Förkalkningen" bildas av plack, bestående bland annat av nämnda celler och oxiderat LDL. Problemet med att fokusera på "det onda kolesterolet", är att som tyvärr vanligt är - ensidigt titta på symptom istället för orsaken. Inflammation i kärlväggarna verkar vara förutsättningen för att plack ska få fäste och bildas i kärlen. Och regelbunden stress föreligger oftast vid kronisk inflammation i olika delar av kroppen. Kroniska inflammatoriska förändringar finns vid flera olika infektionssjukdomar och ses numera som något som föregår åderförkalkning. Mer om allt detta finns att läsa bland annat i Läkartidningen. 2013;110:CEY6. I en randomiserad studie av 42 äldre kvinnor och män med risk för hjärt-kärlsjukdomar, gav forskarna 21 försökspersoner 40 g osötad kakaopulver uppblandat i lättmjölk. De andra 21 personerna fick bara samma mängd lättmjölk varje dag. Efter en månad hade kakaodrickarna, men inte de andra, lägre nivåer av de vidhäftande molekyler (proteiner), som orsakar att vita celler och andra ämnen fastnar i artärernas kärlväggar. (http://wellnessguide.se//Nyheter/motverka-hjartkarlsjukdom)

Själv har jag absolut inget emot att dricka kakao eller äta choklad med hög kakaohalt. Jag gillar choklad! Jag har alltid 2 sorter hemma, en mycket god 85% (som jag har viss tendens att äta för mycket av) och en 99% som inte är fullt lika god - men desto nyttigare.

Jag fick Veckans peptalk i dag från Olof Röhlander (http://www.upphopp.se/ ), där han skrev om vad ett team är;

Vad är ett team? År 1993 definierade Katzenbach/Smith på Harvard Business School vad ett team är: Ett litet antal personer med komplementära färdigheter, hängivna ett gemensamt uppdrag, mål och arbetssätt, för vilket de håller varandra ömsesidigt ansvariga. Vidare; Det finns ett afrikanskt uttryck som lyder: Om du vill gå snabbt, gå ensam. Om du vill gå långt, gå tillsammans.

Det ligger säkert en hel del i det. Själv är jag, på gott och ont, till stora delar en ensamvarg. Jag hör till dem som tycker att det inte är effektivt att jobba i grupp, och att det går fortare om jag gör allting själv. Förmodligen är det en dålig strategi på sikt...

Nej, nu måste jag ut! Det är redan 21˚ ute, och varmare ska det bli (28˚ enl prognosen). Jag tänker gå en förmiddagspromenad utan vare sig hundar eller man, förmodligen längs stranden.

PS:

Nu visar termometern 24˚. Jag har nyss kommit hem från årets första strandpromenad där jag har gått med fötterna i vattnet. Det är 17˚ i havet, vilket ännu är för kallt för mig. (Alltså gick jag ömsom i den varma sanden, ömsom i vattnet.) Jag gick som vanligt t o r hamnen - Rio Seco. Det var SÅ skönt! För att vara en måndag i mars månad så var det mycket folk på stranden, men det är förstås till större delen alla de turister som kommit  hit för att fira påsk.

Nu ska jag äta någon nyttig grönsak, och sedan ska jag gå ut med Bonnie och Stella.

15-03-31:

Även i dag har vi underbart sommarväder. (26˚ som varmast.) Jag har haft solskärm, Sunkini-linne, shorts och flip-flops på mig. Jag tog några foton när jag gick mitt-på-dagen-promenaden med mina små. Jag njöt av solen, men åtminstone Bonnie föredrar att gå i skuggan. Fotona talar för sig själva.

   

Bonnie är väldigt slö nu. Hon vill inte gå mer än en liten bit, sen lägger hon sig ner. Om hon är dräktig så är det förlåtet, men det vet jag ju inte än. Och eftersom jag inte vet så tvingar jag henne inte.

Jag gick ut en extra runda själv i stället. Även i dag gick jag barfota på stranden, t o r hamnen - Rio Seco. I dag gick jag med fötterna i vattnet hela tiden, och det var bara aningen kallt om tårna. När jag går på stranden så kavlar jag upp mina shorts så det blir kort-korta, men annars klär jag bäst i knälånga. Jag tycker inte att mina ännu vita, fortfarande för tjocka lår, nu med skrynkligt lite för stort skinn - lämpar sig att visa upp offentligt. Jag har komplex (om än inte så mycket som jag hade när jag var yngre). Jag jämför mig gärna med sådana som den unga kvinnan nedan. Och hennes släta lår är ju smala som tändstickor... (Är hon "på riktigt" eller är hon "fotoshopad"?)

Nåja, jag är ju frisk och kry i alla fall! Och jag njuter i det spanska vårvädret, som är som en svensk sommardag när den är som bäst.

PS:

I tidningen Hus&Hem såg jag 12 roliga soffor: http://www.husohem.se/Inredning/Inredning/12-annorlunda-soffor-for-dig-som-vill-sticka-ut/  Här får ni se några av dem:

   

Det är väl inte precis någon av modellerna som tilltalar mig, men den röda verkar för all del vara väldigt praktisk (särskilt om man är trångbodd). (Om den finns i sandfärg, beige eller himmelsblå - och till "Ikea-pris" så kanske?) Även om jag är svag för nallar, så är den översta nalle-soffan "lite väl mycket" - men jag kan tänka mig att yngre barn skulle älska den! (Tyvärr är den lite väl "svårstädad" för en barnfamilj.)

PS2:

Nu har vi fått lite kvällsunderhållning från vår balkong. Vi tror att det är lektion i en "bräd-skola". (Fast det var några som simmade också.) Samtliga foton är tagna med teleobjektiv. Om man vill ta sådana här foton vore det en klar fördel att bo i första linjen...

    

Förresten så lovar jag att inte försöka luras alls i morgon - fast det är den 1:a april då.

15-04-01:

Lägenheten i första linjen som jag tittade på häromdagen, säljs nu billigare via annan mäklare: http://www.sundrenchedvillas.com/index.php/component/estateagent/property/4147/first-line-apartment (175'000 €). Det är bra synd att jag inte har råd att köpa den...

I dag ska jag till Conchi för att hon ska känna på Bonnies mage och avgöra om Bonnie är dräktig eller ej. Håll tummarna! Conchi bifogade några foton på min lilla favoritvalp.

Ja, om Bonnie inte är dräktig så skulle jag förstås väldigt gärna vilja köpa den här lilla (eller någon av de två andra söta tikarna, jag måste jämföra alla nu) - men det kan jag knappast. Min ekonomi är uslare än usel just nu, och även om jag skulle få köpa valpen på avbetalning så verkar det oöverstigligt. Måtte Bonnie vara dräktig...

PS:

Nej Bonnie är inte dräktig hon heller. Snyft och snyft! Det känns sorgligt, att det inte blev en endaste liten valp fast jag parat 2 tikar. Men, ibland är det så bland människor också. Alla får inte så många barn som de vill ha, och några får inga barn alls...

       

Jag litar på att Conchi kände rätt. Hon har 33 års erfarenhet och har ständigt valpkullar på gång. En enda gång på alla år har hon känt fel, och då rörde det sig om en överviktig tik. Jag kommer att avbeställa tiden för ultraljud hos veterinären. Det skulle bara vara utkastade pengar.

Jag var 3 timmar hos Conchi, och tog totalt 899 foton! Nej, jag lovar på heder och samvete - ni ska slippa se alla. Men några ska jag förstås visa er. Dock kommer det att ta sin tid att gå igenom alla fotona, och sedan redigera de som jag ska lägga in här. Flest foton tog jag förstås på min lilla favoritvalp, Obeyby (uttalas som engelskans "Oh Baby"). Hon är i dag exakt 9 veckor och väger 9 gram mindre än Stella gjorde i samma ålder (alltså kommer Obeyby förmodligen också att väga knappt 1,8 kg som vuxen).

Jag är mycket förälskad i den här lilla tiken, och vill väldigt gärna köpa henne. Kanske jag gör det, fast jag helt saknar pengar. Conchi sa att jag kan få räntefri kredit på upp till ett år, eftersom vi känner varandra. I gengäld prutar hon inte på priset. Obeyby kostar 850 € (≈ 7833:-). (Pruta kan man bara göra om man betalar kontant vid avhämtningen. Och på lättsålda valpar som Obeyby prutar hon inte gärna.) Conchi har billigare valpar också, en ganska söt liten hane säljer hon för 500 eftersom han har överbett. Men Conchi bedömer Obeybys kvalitet som bra, kanske tillräckligt bra för utställningar.

Conchi ska behålla den vita tiken med svart fläck för avel, eftersom vita chihuahuor är så populära. Hon ska också behålla den vita med bruna fläckar vid ögonen. Den ska hon ha både till utställning och avel. Den med bruna fläckarna är enligt mitt tycke den näst sötaste av alla, men det vimlade av valpar hos Conchi, och alla utom en hane är söta. Här kommer några foton, fler kommer senare. (Om jag hade vetat att jag själv skulle komma med på några av fotona så hade jag tvättat håret i morse...)

Visst ser jag glad och lycklig ut när jag sitter med den lilla i famnen!

Voxer blev förresten väldigt glad för att vi besökte honom.

   

Stella var nyfiken men också avvaktande mot valparna. Bonnie däremot skällde ut dem om de hade fräckheten att komma alltför nära.

   

Nedan ställer Conchi upp Obeyby i utställningsposition.

       

   

Lilla Obeyby förstod genast att jag tycker om henne, och att hon kan lita på mig, så hon höll sig nära mig hela tiden.

Slutligen somnade hon vid mina fötter.

Men jag var tvungen att flytta mig, för det var dags för oss att åka hem. Jag hade gärna tagit med Obeyby hem redan i dag, men ska man ha valp är det en del som måste förberedas. (Alla sladdar, och annat som är farligt att gnaga på, måste gömmas undan. Och så måste man förstås se till att ha valpmat hemma.)

Jag har lovat att ge Conchi besked i morgon, om jag vill köpa lilla Obeyby - eller ej. Det lutar mest åt att jag köper henne. Fast i så fall ska jag inte kalla henne för Obeyby. Jag funderar på namnen Nova, Lina och Dessi - men vet inte vilket som passar bäst. Kanske något helt annat namn? Ni får gärna komma med förslag på gulliga tiknamn (helst 2-staviga)!

Senare i kväll (eller kanske i morgon) så ska ni få se foton av de andra söta valparna också.

PS2:

Alternativa hundnamn: Bea, Molly, Ronja, Nellie, Vilda, Cindy, Lilly - men inget känns riktigt bra. Vad har ni för förslag? Om, utifall, att...

PS3:

Nu ska ni få se en massa foton på valpar (och några på vuxna hundar). Jag tänkte bara visa några, men det blev 95! (Då har jag ändå gallrat bort väldigt många...) Ni som inte gillar hundar får skrolla ner. Allra längst ner kommer det foton på en bil...

Akacian blommar vackert.

       

Den lilla grå tiken nedan är Obeybys syster. Hon är pytteliten och korthårig. Hennes unge husse kom och hämtade henne i dag. Han såg så lycklig ut. Och har får ju en liten sötnos.

   

De andra valparna satt i utomhusburen när jag kom, men Conchi släppte dem sedan lösa på gården.

   

Nu skriver jag inte mer text till hundfotona, utan ni får nöja er med att titta på alla bilderna. Jag kommer inte ens att lägga in dem i kronologisk ordning, för jag är för trött i kväll.

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

Och nu kommer det något helt annat. I dag var den bilen parkerad i garaget - som har den absolut krångligaste parkeringsplatsen. Hur i alla världen får han/hon in bilen där? Det står ofta en bil framför, för där är också en parkeringsruta. Och bakom är det vägg. Det är ju inte precis nån liten Smart4two-bil. Jag skulle definitivt inte klara att parkera en så stor bil där. Jag tycker det är krångligt nog att backa in på vår parkeringsplats...

Nu ska Bonnie, Stella och jag gå sena kvällsrundan. Sedan väntar sängen. Vi är väldigt trötta alla tre...

15-04-02:

Jag har bestämt mig! Jag ska köpa lilla Obeyby! Hon har fastnat i mitt hjärta... Jag vet mycket väl att man inte bör köpa "onödiga saker" på avbetalning, men... I det här fallet är känslorna starkare än förnuftet.

Linda tycker att Obeyby skulle passa bra att heta Nova, och Jenni tycker att hon ser ut som en Molly. Jag ska fundera. Jag kommer inte att döpa om henne bums. (Hon får kallas lillan de första dagarna.) Inget blir ändå officiellt förrän hon blir chipmärkt, och här får inte valpar chipmärkas förrän de är tre månader gamla. (I Spanien får valpar rabiesvaccination samt djurpass samtidigt som chipet. Något annat alternativ finns inte. Således kan jag inte försäkra Obeyby förrän om en månad.)

I stamtavlan heter hon Obeyby de Dasilva. Hon är född den 28 januari. Hennes mamma heter Quesyta de Dasilva (cremefärgad, långhårig) och pappan heter Gordi de Vongemar (vit, korthårig).

På tal om stamtavlor. I Sverige får man stamtavlorna inom 2 veckor (efter att valparna chipmärkts vid 6 veckors ålder), så att köparen kan få den i handen när han/hon hämtar valpen när den är 8 veckor. Här kan man förstås inte heller ansöka om stamtavla förrän valpen har blivit chipmärkt. Därefter tar det normalt 6 månader innan stamtavlan skickas till uppfödaren! Och sedan får valpköparen hämta den där. Så tidigast när valpen är 9 månader kan man få stamtavlan i handen. Jag begriper inte vad det är som tar sådan tid...

Nu måste jag ägna dagen åt att valpsäkra här hemma. Jag måste ta bort mattorna i mitt rum, och även skrivbordsstolen på hjul. Den första tiden får jag ha en vanlig stol som står stilla på golvet. Och så får jag försöka "bygga in" lågt sittande eluttag med många sladdar i. Det är bättre att tänka före. Jag måste också åka till djuraffären och köpa valpfoder.

Eftersom jag dessutom har tänkt påskpynta i dag (bara lite = byta kuddfodral och dukar, och plocka fram något enstaka påskpynt), så hinner jag inte hämta den lilla i dag. Jag har skrivit till Conchi och frågat om det går bra i morgon, eller på söndag, fast det är påskhelg. Vi får se vad hon svarar. Annars får det bli på tisdag.

Det är väldigt roligt med hundar och hundvalpar! Ulf är förstås inte lika road. Han tycker att en hund borde räcka, eller åtminstone två. Å andra sidan så slipper han allt besvär och får bara det roliga. Han säger att han tycker om hundar, och hundarna är så glada för honom och sitter gärna i hans knä. Får han bara vänja sig vid tanken så ordnar det sig nog. Hoppas jag... Mig ger de små liven SÅ mycket glädje!

PS:

Före påskpyntandet:

Efter påskpyntandet:

Jag har bara tre påsk-kuddfodral, så jag får "dryga ut" med ett med fjärilsmönster. Jag kanske kan köpa fler så småningom. Jag skulle också behöva ett par till små påskdukar (sådana med kycklingar på), men den typen säljs inte alls här i Spanien - och jag är ju aldrig i Sverige när påsksaker säljs där.

   

Det lilla vita "bling-ägget" ovan tycker jag är vackert! (Cult design.) Annars har jag pyntat så lite som möjligt i år, jag har annat att tänka på. (Och vi har inte sett några påskliljor i affärerna - därav hyacinterna.)

Jag har också hunnit valpsäkra nedervåningen, och tagit fram en speciell valptoalett. Så nu kan jag hämta lilla Obeyby när som. Jag väntar på att Conchi ska säga när det passar henne bäst. För min del får det gärna bli i morgon!

15-04-03:

Jag ska hämta lilla Obeyby i dag! Vår gata är avstängd för ett lopp fram till klockan 12, men därefter kan jag köra till Conchi. Det ska bli SÅ roligt att få hem den lilla! Äntligen ska jag få en "bebis" i huset igen! Min blogg kommer att handla mycket om hundvalpar framöver... (Fast jag ska försöka skriva om lite annat också.)

           

Tänk, jag höll nästan på att glömma:

 

Jag önskar er alla en trevlig PÅSK!

                               

PS:

Vi är hemma igen sedan en stund, och nu är jag lycklig ägare till sammanlagt tre fina små chihuahua-flickor! Nu har jag en lugn minut, för min lilla bebis har lagt sig till ro i Stellas hundsäng och sover gott.

   

Det råkade bli så att jag tog några hundra foton hos Conchi, och så har jag tagit några dussin sedan jag kom hem... Jag ska gå igenom fotona, och så ska jag visa er några sen.

Jag ska också berätta vad Bonnie och Stella tycker om det hela. (Det går bra.) Men nu måste jag först stoppa något i magen. Klockan är 16:26 och jag har inte hunnit äta lunch än. Den lilla är glad, orädd och aktiv. Hon viftade på svansen åt Ulf första gången hon träffade honom! Och medan jag gick upp för att ge Bonnie och Stella en försenad lunch, så passade vår lilla bebis på att klättra upp i min säng! Jag lät trappan stå, för jag trodde inte det var någon risk att hon skulle klara den... (Nu har jag tagit bort den.) Jag tog bara ett suddigt foto på henne innan jag bar ner henne på golvet igen. Kanske är hon lika oförvägen som Nova¹? Inte mig emot, men jag får finnas till hands hela tiden nu i början!

PS2:

Jo, jag insåg att jag bara skulle hinna med ett snabbmål, så jag satte på lite te. Men jag hade faktiskt hoppas hinna dricka mer än ½ kopp te innan lillan vaknade. Men hon pep och kallade på mig, så jag hällde ut resten av teet i vasken och gick ner. Jag hann precis lyfta upp henne på valp-toan (när jag såg att hon skulle kissa), så allt hamnade där det skulle. En stund senare, när hon behövde bajsa, så satte hon sig spontant på plattan framför Stellas toa - vilket är nästan rätt. Det bådar ju gott.

   

Jag har förstås inte hunnit titta på alla fotona än - men det ska jag...

Om en stund är det dags för Bonnies och Stellas tidiga kvällspromenad, och jag hade tänkt lämna lillan ensam hemma den stunden. Jag vill ju inte att det ska bli för många intryck på en dag. Men kanske jag bör bära henne med mig i en hund-bär-väska i stället? Jag får se om hon sover eller är vaken när jag går.

PS3:

Jag känner mig så RIK! Så oerhört rik! Jag har inte mycket pengar - men jag har tre alldeles underbara chihuahua-flickor! Det värdesätter jag mer än pengar.

Så kommer fotona jag tog i dag - jag har valt ut 56 stycken. Det är trots allt "sista dagen med gänget" för lilla Obeyby.

Det kan vara så att Obeyby har ärvt sin klätterförmåga efter far sin. Här är han just på väg att klättra över det höga stängslet runt inhägnaden:

Och visst kom han ut! Här är Gordi med en av sina söner:

Och här ser ni Gordi tillsammans med några av sina andra valpar. Det är han som är far till alla valparna utom en, i de här fyra jämngamla kullarna.

Och nedan ser ni honom tillsammans med sin dotter Obeyby. Han kommer att synas på fler foton längre ner. Bonnie och Stella tycker att han är trevlig.

Några gånger lyckades jag få med mina tre flickor på samma foto.

   

   

Precis som i går är jag för trött för att sortera fotona i den allra bästa ordningen, och för att skriva text till alla fotona. Ni får nöja er med att njuta av att titta på alla söta hundarna...

   

Bonnie, Stella och Voxer vaktade grinden. Så de såg i god tid att det kom besök. Den här lilla söta flickan kom tillsammans med sin mamma, och stannade en stund.

   

   

Här ser ni Gordi och Stella, och längre ner hälsar han på Bonnie.

   

Det var svårare att fotografera Obeybys mamma Quesyta! Hon befann sig i en inhägnad, och blev så till sig när vi kom och hälsade på henne, att hon oavbrutet sprang fram och tillbaka i inhägnaden. Henne får jag fotografera bättre en annan dag. Men här kommer några foton. Hon är inte så söt, och det tycker jag inte att Obeybys pappa är heller. Men brodern till mamman är champion och jättevacker. 

   

   

Jag tror att jag har visat Conchis visitkort tidigare, men här är det igen:

Slutligen kommer några foton här hemifrån. Först ser ni när Bonnie nosar på den lilla, och sedan när Stella vill leka med henne. Stella verkar tycka att det är en jättekul leksak som jag har tagit med hem...

   

   

Och precis nu så gick lillan och kissade på den blå plattan vid Stellas toalett. Jättebra! Inte en droppe på golvet hittills!

15-04-04:

Det har gått bra i natt. Den lilla har sovit nästan hela natten. Här provar hon Stellas säng före sänggåendet. Hon uppskattade fårskinnet. Jag har 5 hundsängar i mitt sovrum, varav 3 med fårskinn (vintertid). Lillan sov mestadels ensam, men smög ner i Stellas säng några gånger. Ibland accepterade Stella henne, och de sov tillsammans en stund. Ibland sa Stella till henne att gå därifrån. Vid något tillfälle försökte lillan närma sig Bonnies säng, men Bonnie sa ifrån på skarpen - så lillan sprang snabbt därifrån. Just nu sover hon i Bonnies säng, men det gör inget eftersom Bonnie sover på min säng... De kommer alla att vänja sig vid varandra. Jag tycker att det går förvånansvärt bra redan.

   

På fotot nedan bekantar sig Stella och lillan med varandra. Det fotot har jag detaljstuderat uppförstorat. I morse hittade jag nämligen en fästingnymf i lillans vänstra ljumskveck. (Jag drog ut den direkt med fingrarna för att det skulle bli så skonsamt som möjligt.) Men nymfen syns inte på fotot nedan. Alltså måste hon ha haft den i pälsen, och så har den bitit sig fast i natt. Jag såg flera fästingnymfer hos Conchi, och räddade en hund från en. Conchi sa att de hade kläckts nu i värmen och att hon skulle lägga ut "pulver". Synd att lillan hann bli biten!

Jodå, jag ska skriva om något annat än lillan. (Några procent i alla fall.) Ni vet att jag har skaffat ett svenskt "hemnummer" från http://www.hemnummer.com/. Nu visar det sig att de på prov inkluderar en annan tjänst kostnadsfritt. Jag har fått välja 5 svenska telefonnummer som jag vill kunna ringa till från min spanska fasta telefon + från min spanska mobil - till lokalsamtalstaxa. Toppen! Jag valde telefonnumren till min mamma, till mina tre barn, samt till min bror Uno. I går fick jag en lista med 5 spanska nummer (bara sista siffran skiljer). När jag ringer det ena så kommer jag till mamma, nästa går till Jenni etc. Jag provade att ringa mamma i går och det fungerade bra. Detta är verkligen värt knappt 100:- per månad!

F ö så verkar Ulf acceptera lillan, han har redan klappat henne på magen. Däremot tycker han att jag behöver "psykiatrisk vård" eftersom han anser att det är onormalt att vilja ha så här många hundar. Det måste vara något fel på mig, menar han.

Om en halvtimme har jag tid hos veterinären för att klippa klorna på Bonnie och Stella. Jag tar med lillan så kan de "hälsokolla" henne som hastigast. Jag ska också beställa tid åt lillan för vaccination nr 2 den 8/4.

Det är roligt att vara 3-hunds-matte! 

Vov och voff på er! Vi har adopterat en valp, matte och Stella och jag. En flick-valp. Hon är förstås inte lika söt som mina egna valpar, men hon duger. Hon har i alla fall respekt för mig, och det är huvudsaken. Fast hon är nästan lite för busig förstås. Hon har redan gnagt på en av mina gnagisar.

Vi har delat upp jobbet. Ja, för det är vov-mycket jobb med bebisar. Jag lär bebisen vad man inte får göra. Hon får inte sova i min säng. Och hon får inte äta min mat. Och hon får inte leka med mig. Om hon försöker vara olydig - då morrar och skäller jag. Och då lyder hon bums.

Stella luktar på bebisen, och så leker hon lite med bebisen. Och ibland så får bebisen sova hos Stella. Och matte, hon ger bebisen mat. Och så torkar hon kiss och bajs när bebisen har kissat och bajsat direkt på golvet.

Egentligen är det roligare med egna valpar, men det är faktiskt mindre besvär att köpa dom färdiga. Nä, nu ska jag be att matte lyfter upp mig på hennes säng. Ja, för där kan jag ligga och vila mig i lugn och ro.

PS:

Det gick bra hos veterinären. I dag var det veterinär Cristina, hon som är bäst på att klippa klor. Så inte ens Bonnie protesterade vid klo-klippningen. Och den lilla blev veterinärbesiktigad utan anmärkning. Jag fick också en tid för nästa vaccination.

Den lilla är glad och aktiv, och har redan provat ett 10-tal av leksakerna. Mest spännande är en röd "larv" som piper.

   

PS2:

På mitt-på-dagen-promenaden fick lillan följa med. Hon fick sitta i min lilla frontcarrier-bag. Fast hon hade hellre velat gå. Men här i Spanien ska man inte låta valpar gå på marken, eller träffa andra hundar, förrän 2 dager efter den andra vaccinationen. Alltså får lillan vänta till den 10 april innan det är dags för första utomhuspromenaden på egna tassar. (Fästingnymfen kan förresten ha suttit i Stellas päls också, och vandrat över under natten. Jag tycker att jag borde sett den på lillan eftersom hon inte har så mycket päls ännu.)

Jag vet inte vad hon ska heta! Det är så svårt att välja! Först tänkte jag att det var självklart att hon skulle heta Nova. Jag vill ju ha en Nova, och namnet är mjukt och lätt att uttala. Men - så har ju namnet varit upptaget ganska nyligen... Ulf tycker inte att jag ska välja Nova, utan föreslår Lilly eller Nanna. Katarina föreslår Molly eller Lillan. Linda tycker Nova, och Jenni tycker Molly. Lena tycker att både Nova och Molly passar. Conchi föreslår Beyby (fast det låter ju som Baby, och det låter definitivt inte svenskt). På förslagslistan finns också Lina, Dessie, Nellie, Ronja, Vilda, Madde, Cindy, Smilla och Bea. Sen kan jag inte komma på fler två-staviga hund-flicknamn. Har ni inga bra förslag? Något som jag inte har tänkt på?

Hjälp!    Vad ska den lilla heta?    Vilket namn passar henne bäst???

Hos veterinären registrerade de henne i datorsystemet som cachorro (= valp). Men den 28/4 är det dags för chip och djurpass - så innan dess måste jag ha bestämt mig. Vilda skulle passa bra till temperamentet (i dag lyckades hon ta sig uppför trappan till ovanvåningen), men jag vet inte om det är ett bra namn på sikt. Jag vill att hon ska heta något mjukt, vackert, sött och lättuttalat - och som inte betyder nåt konstigt på spanska. Och så bör det passa ihop med mina andra hundars namn, alltså inte låta för "utländskt", men helst inte innehålla bokstäverna å, ä eller ö. Sen får det inte sluta på "ella" (som i Stella) eller "onnie" (som i Bonnie) för då kan hundarna höra fel när jag kallar på dem. Är Molly för likt Bonnie? (Om man uttalar det "Molli"?) Oj, så svårt det är...

Enligt Agria är de 50 populäraste tik-namnen just nu:

1.Molly 2.Bella 3.Wilma 4.Alice 5.Doris 6.Sally 7.Ronja 8.Stella 9.Selma 10.Nova 11.Elsa 12.Tindra 13.Maja 14.Freja 15.Saga 16.Mimmi 17.Smilla 18.Ebba 19.Nellie 20.Lisa 21.Nelly 22.Daisy 23.Ella 24.Kajsa 25.Lady 26.Svea 27.Diva 28.Stina 29.Zelda 30.Siri 31.Ida 32.Tilda 33.Isa 34.Fanny 35.Dixie 36.Donna 37.Smulan 38.Asta 39.Ester 40.Tyra 41.Fia 42.Nikita 43.Mira 44.Leia 45.Vilda 46.Luna 47.Cindy 48.Kira 49.Zita 50.Alva

Alldeles nyss bajsade lillan i riktiga kattoaletten! Men hon är lite lös i magen så det droppade på golvet också. Jag har redan skurat golvet fläckvis 3 gånger i dag... Men det är kärt besvär... (Det tar mycket längre tid att få människo-bebisar rumsrena, så jag klagar verkligen inte.)

   

Jag lovar, ni ska slippa få se bilder varenda dag på när hon bajsar... Men visst är hon duktig som förstår att det är i toan man ska bajsa! (Även om hon inte gör det där varje gång.)

PS3:

Nova? Molly? Vilda? Eller vad?

15-04-05:

Vi har sovit nästan hela natten, hundarna och jag. Bara en gång fick jag gå upp och torka kiss och bajs på golvet. (Den lilla sov lite hos Stella, men största delen av natten i sängen bredvid Bonnies säng. När jag vaknade och klev ur sängen blev jag mött av inte mindre än tre svansviftande hundar. (Och den lillas svans gick som en propeller.) Man kan ju inte bli annat än på gott humör.

Jag har plockat fram en liten kattunge-sele som lillan kan ha. Då sitter hon säkert i frontcarrier-väskan. Här förbereder vi oss inför morgonpromenaden. Vi väntar på att Bonnie ska komma så jag kan ta på henne selen.

På hemvägen mötte vi vår granne David som hade systemkameran hängande om halsen. Han tog ett par foton på oss. Hoppas han mejlar över ett av dem.

Nu har lillan somnat, och jag ska passa på att äta frukost. Hon är mycket aktiv den lilla, så jag får ha koll på henne hela tiden när hon är vaken. Hon springer uppför trappan på 2 sekunder blankt, men det lär dröja innan hon kan ta sig nerför.

Det är så roligt att ha valp i huset igen! Och så roligt att ha tre hundar. Jag känner mig som om jag vill ta hela världen i famn! Jag har redan hunnit krama min man.

PS:

Äta frukost medan hon sov? Nej, jag hann bara plocka fram frukosten och sätta mig ner - så kom ett litet yrväder farande uppför trappan. Jag gav henne en leksak och kunde på så sätt äta samtidigt som hon lekte (men jag tog några foton med den gamla kameran under tiden). Samtliga foton är tagna i motljus, och ni får utöver hundvalp se hur skitiga köksmattorna är... (Dem ska jag tvätta när lillan har blivit rumsren - alternativt, när det har hänt en olycka på dem.)

Vov alltså! När jag kom in i köket så luktade jag direkt att någon hade legat på min plats. Ja, där jag brukar ligga och sola på mornarna. Det luktade vov-mycket bebis!

Men jag la mig ner i solen som vanligt. Och så tänkte jag koppla av i lugn och ro. Men - så kände jag plötsligt att bebisen nosade mig i nacken! Då kan jag ju inte koppla av. Så jag sa morr! Och MOOORR!

 

Men det var ju inte meningen att bebisen skulle bli SÅ vov-rädd. Jag ville ju bara vara i fred ju. Ja, det är inte lätt att begripa sig på bebisar. I alla fall inte andras bebisar.

Jag funderar febrilt på ett lämpligt namn till den lilla. Det är inte lätt. Det bästa vore om jag bestämde mig redan i dag. Samtidigt vill jag inte välja fel. Det blev ju fel med Nova¹ och Stella. Det var ju valpen som jag skulle behålla som skulle heta Nova. Som ni minns valde jag först Nova¹ och så fick hon namnet Nova. Och sedan när jag ångrade mig, och valde Stella i stället - då var valparna redan chipmärkta och det gick inte att ändra namnet längre.

Molly har engelskt ursprung, och är diminutiv till Mary som kommer från de grekiska namnen Maria/Mariam. Vilda (Wilda) har svenskt ursprung, och lär härstamma från en berömd skandinavisk kvinnlig pirat som hette Alfhild men kallades Awilda. (http://www.behindthename.com/) Är stavningen med W bättre? Kanske Wilda skulle vara ett bra namn? Jag ska fundera under dagen.

Något helt annat, och mycket tråkigare: El Campello har blivit nerklottrat! Det har de allra senaste dagarna kommit klotter (fula signaturer skrivna med sprayfärg) på garageportar och fasader längs San Bartolomé och bortåt hamnen. Jag har en känsla av att det inte är Campello-ungdomar som har klottrat. Däremot är ju Campello just nu full av turistande ungdomar, de flesta från Madrid. Är det storstadsvanor? Tråkigt och fult är det hur som helst! Ägarna till den nyöppnade barnsko-affären målade sin port i en snygg ljusgrå nyans för bara några veckor sedan. Nu är det klotter mitt på porten... Sorgligt! Det kostar en hel del att sanera efteråt. De privata husägarna har kanske inte råd... Jag tycker inte om när folk förstör andras egendom. Det ska inte vara så svårt att skilja på mitt och ditt.

Nu ska jag beundra mina tre små sötnosar - så jag får något roligare att tänka på!

PS2:

Just när jag börjar luta åt namnet Wilda så säger Ulf att namnet inte finns. Men det gör det ju. Jag känner till både människo-flickor och hund-flickor med det namnet. Och när jag goolar på "svenska flicknamn" så hittar jag bl a följande:

Så visst finns namnet, även om det inte hör till de allra vanligaste (men det hör inte till de ovanligaste heller)!

Jag tog några foton under vår mitt-på-dagen-promenad. Vi gick under siestan eftersom det är lite lugnare då. Solen skiner, himlen är klarblå, men det är "bara" 21˚ ute.

Lillan satt säkert fastspänd i frontcarrier-väskan och tittade sig nyfiket omkring.

Bonnie och Stella gick för det mesta - antingen vid sidan om mig, eller bakom mig. (De går sällan framför - som de flesta andra hundar gör.)

 

Det var många som log i mjugg när de såg lillan. Och visst är hon söt!

   

När flickorna hade ätit sin lunch, så passade Stella och lillan på att bekanta sig ytterligare lite med varandra. Lillan vill gärna leka, men Stella nosar helst (än så länge).

       

       

Fast sedan blev de trötta och uppsökte sängarna, där de somnade efter en liten stund.

Bonnie bad mig bära upp henne i sängen så att hon kan sova i lugn och ro. Och nu sover även hon.

PS3:

Linda tycker att namnet Wilda passar bättre ihop med Bonnie och Stella, än vad Molly gör. Men hon tycker bäst om namnet Ronja. Och Jenni tycker inte att Wilda passar ihop med de andra namnen. Ulf tycker inte att jag ska välja vare sig Nova eller Wilda. Annars har jag nästan råkat säga Nova några gånger... Jag får nog vänta till i morgon med att bestämma mig. Det kan tyckas vara en bagatell, men rent statistiskt sett ska jag använda namnet flera gånger om dagen i sisådär 14 år framöver - så det är en fördel om just jag tycker om det och har lätt för att säga det. Vad andra tycker måste komma i andra hand, även om jag lyssnar på vad de säger.

Linda har äntligen fått tillgång till internet igen - med sådan hastighet att hon har kunnat skicka foton, för mejla har hon kunnat. Hon har varit i Singapore, men är nu i Thailand igen. Först några foton från Singapore.

Linda är mycket aktiv på sin semester, nedan högt upp på en klättervägg.

De åkte också Cable car, och njöt av utsikten.

Vid Rai Lay Beach i Thailand är det så här vackert:

Fotot nedan är taget nära hotellet där de bor.

 

Ytterligare några foton på vackra thailändska vyer.

I fredags, dagen som fotot ovan är taget, så solade Linda och Marina på stranden 1½ timme - för första gången på den här resan. Annars ägnar de sig åt att simma, snorkla, promenera, klättra, och åt att besöka zoologiska parker, museer, utställningar, samt att utforska resmålet i största allmänhet.

Det är en fantastisk resa de gör, Linda och Marina. Om jag har förstått det hela rätt så är de i närheten av Krabi nu. I alla fall så flög de dit från Singapore. Och enligt deras reseplanering så ska de stanna i Thailand ända till den 17 maj när de (äntligen) reser hem igen.

Linda skriver att de nu är på ön Phi Phi (utanför Krabi), men att de kanske åker vidare mot Phuket-hållet i morgon. De vill gärna se många olika platser.

15-04-06:

På morgonpromenaden mötte vi en hundtokig spanjorska som vi känner. Hon blev alldeles till sig när hon såg lillan, och föreslog namnet Noa. Själv tycker jag fortfarande bäst om namnen Nova och Wilda. Jag hade nog bestämt mig för Wilda redan, om inte Ulf hade tyckt så illa om namnet. Eller Nova. Jag nästan säger Nova ibland, och nästan skriver det. Några bättre förslag har jag inte kommit på, i alla fall inte ännu. Men hon kan inte kallas lillan hur länge som helst.

I mitt sovrum svävar en lätt doft av kiss&bajs. Ändå torkar jag golvet med våt trasa efter varje olycka, och lillan gör oftare på rätt ställe - än på fel. (Det är mestadels på natten olyckorna händer.) Men det är sånt man får ta när man har valp... Jag ska skura golvet med såpa under dagen. Såpa luktar godare!

Varje gång jag går uppför trappan har jag den lilla i hälarna. Jag förstår inte att hon kan ta sig upp så snabbt, när stegen är så höga för henne. Bonnie tycker att trappor är svåra...

   

Nu sover lillan, ovanpå den gnagis-platta hon gnagde på nyss. På min säng ligger Bonnie och Stella och sover. Ulf är ute och går, och själv har jag satt igång en tvättmaskin.

Ute är det aningen kyligare i dag, bara 16˚ än så länge, och blåsigt - men solsken. I morgon ska det bli mulet. Tja, man kan inte ha solsken på färden jämt...

PS:

Det blåste rejält på mitt-på-dagen-promenaden, och solen gick i moln - så vi gick en kortare runda än vanligt. Lillan frös så hon skakade, fast jag hade tagit på henne den enda tröjan jag har som är tillräckligt liten. (Jo, jag vet. Båda fotona är suddiga, men jag hann bara ta de här två.) När vi kom ner på El Paseo så la sig lillan ner i väskan, och dit ner nådde inte de kalla vindarna.

   

Jag tittade på Conchis webbsida. Hon har foto på två av Obeybys systrar där. Den "stora" heter Olegry, men vad den lilla grå heter vet jag inte - bara att namnet börjar på O. Den fjärde systern, den vita med en svart och en brun fläck, heter Omancha. (Mancha betyder fläck på spanska.) Alla systrarna är söta, men Obeyby är sötast av alla!

   

Jag hittade också det fina fotot nedan. Längst t v ser ni Voxer. Till höger om honom sitter de tre tikar som också bor inne i bostadshuset. Alla de andra hundarna bor i inhägnader utomhus - med hundkojor som skydd. (Tja, det blir i alla fall aldrig frostgrader här, och det regnar sällan.) Hundarna har alltid tillgång till vatten, mat och skugga - och Conchi och hennes medhjälpare håller rent och snyggt. Reglerna för hundhållning är annorlunda här i Spanien, jämfört med i Sverige. Fast veterinären säger att det finns bra djurskyddslagar här - det är bara det att de inte efterlevs - eftersom ingen kontrollerar detta. Hundarna nedan har det i alla fall bäst av alla på kennel Dasilva. Jag är glad att Voxer är en av dem.

PS2:

I eftermiddag har jag tittat på en mycket intressant film på Kostdoktorn.se. Filmen heter Statin Nation - The Great Cholesterol Cover-Up. Den handlar om att väldigt många ordineras statiner (kolesterolsänkande mediciner) i förebyggande syfte - och då har de ingen som helst positiv effekt. (Det kan däremot vara befogat att äta statiner - om man redan har haft en hjärtinfarkt.) Man har heller inte kunnat bevisa att högt kolesterolvärde ökar risken för hjärtinfarkt (de studierna var manipulerade), däremot har man sett ett samband mellan ett lågt kolesterolvärde och cancer. Vi kan inte leva utan kolesterol som transporterar viktiga ämnen i kroppen, bl a Q10. Är ni intresserade av ämnet, så se filmen själva. Den är en timme lång och jag kan förstås inte redogöra för innehållet på bara ett par rader. (Man kan ju bli provmedlem gratis en månad hos Kostdoktorn.)

Jag tycker om att lära mig - både helt nya saker, och mera om sådant jag vet lite om. Och med stigande ålder blir jag av naturliga skäl mer och mer intresserad av ämnet hälsa! Jag vill varken få cancer eller hjärtinfarkt. Dö kommer vi alla att göra, men jag dör hellre senare än förr. Om jag kan förebygga, genom att leva sunt, så vill jag försöka - så gott jag kan.

PS3:

Ulf tog ett foto på mig och lillan, när vi var på väg ut på tidiga kvällspromenaden tillsammans med Bonnie och Stella. (Jag har håret i hästsvans eftersom det blåser så ute.)

   

Vi diskuterar fortfarande namnfrågan, Ulf och jag. Han föreslår nu Noa eller Ronja - och så tror han att om jag skulle välja namnet Wilda, så vore det bara för att han ogillar det. Men så är det givetvis inte. Däremot måste jag välja ett namn som jag själv tycker om, oberoende av vad andra tycker. Det är ju jag som ska uttala namnet oräkneliga gånger de kommande åren. (Jag tycker inte om Noa, som är vanligare på män, och jag tycker att bokstaven R är för "hård" - annars har jag mycket positiva associationer till namnet Ronja p g a Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter.) Några (bl a Ulf) tycker att Nova så nyligen har varit upptaget, att det vore olämpligt om jag valde det. Så är det kanske, men inte nödvändigtvis. Jag måste sova på saken ytterligare en natt... 

PS4:

Jag har fått in tre nya namnförslag: Zita, Yrsa och Moa.

15-04-07:

Dagens namnförslag (från Jenni) är Nea. Det är inget fel på vare sig det, eller namnen ovan, ändå känns de inte helt rätt. Med namn så måste man "smaka på dem" ett tag för att veta hur det känns. Av dessa namnen tycker jag spontant bäst om Moa och Nea. Men jag tycker fortfarande bättre om Wilda och Nova.

I dag har jag bytt dukar och kuddfodral i vardagsrummet. Påsken är ju över. Jag ville ha blått, men ändå lite omväxling - så jag valde den här varianten:

   

I fåtöljhörnan fick det bli turkost (och den gula filten får ligga kvar tills det är dags för tvätten). Och på matbordet får den rosablommiga vaxduken ligga kvar ett tag till.

I går satt jag en stund i fåtöljen och läste, med alla tre hundarna i knäet. Det var så mysigt! När jag reste mig upp låg hundarna kvar ett tag. (Men jag lyfte förstås ner den lilla när jag gick ifrån rummet. Jag vill inte att hon ska råka trilla ner.)

Den rosa hundsängen nedan står under mitt skrivbord. Så när jag sitter framför datorn ligger det oftast en hund där. I dag låg där två... Lika söta båda två!

Jag är så glad för mina tre små hundar!!!

PS:

Det blåser 15 meter per sekund - rejält alltså. Och eftersom det är östliga vindar så blir det kallt inne också. Typiskt - precis när sommar-värmen hade kommit hit, så blir det nästan vinter-kallt igen (16˚). De enda som är glada är surfarna, annars är både stranden och El Paseo tomma.

Mina nyaste växter blommar fint på balkongen, trots vindarna. Och jasminen luktar så underbart gott!

Den lilla blir förstås mycket fotograferad (bebisar växer ju så fort). Här har hon precis klättrat upp i hundfåtöljen. Visst ser hon stolt ut! Det var svårare att ta sig ner igen, att våga ta hoppet, men till slut gick det också.

   

PS2:

Åh så svårt det är att välja namn. Jag kan inte vara alla andra till lags, men vill heller inte såra Ulf genom att välja ett namn som han inte tycker om. Fast jag kan bara inte välja ett som jag själv inte tycker om, bara för att Ulf föredrar det namnet. Det håller inte. Jag tycker fortfarande bäst om;

1. Nova

2. Wilda (möjligen stavat Vilda)

3. Molly - fast det låter så "brittiskt" (stavat Mollie kanske, fast då låter det likt Bonnie)

4. På delad reservplats; Lina, Nelli (Nellie), Dessi (Dessie), Nea, Dea (fast Dea Axelssons är en klädfirma)...

Min mormors hundar brukade heta Tessi (fast jag blev plötsligt osäker, stavades det så - eller Tessie/Tessy?). Tidigare har jag själv haft två Kicki, en Pyret och en Pixie... Ja, och så en Nova (= Nova²) - för valparna jag sålde kan ju inte räknas som mina. (Annars har jag sålt valpar med namnen: Nova, Bamse, Teddy, Ludde och Lufsen...)

PS3:

Jag undrade var den lilla hade tagit vägen, och gick upp där uppe. Där hittade jag Ulf krypande på golvet - lekande med lillan. Tyvärr blev fotona mörka och suddiga (jag hade bara gamla kameran till hands, och ville inte tända och riskera att störa leken). Men här ser ni dem "in action":

   

   

Gun tycker förresten att namnen Ronja eller Smilla skulle passa till en livlig hund... (Fast jag vet ju inte hur lillan kommer att bli som vuxen. Hon är glad, vild och nyfiken nu - men det kan ju ändra sig med åldern. Men man kan säkert heta namn som Wilda även om man är lugn.)

15-04-08:

I dag är lillan precis 10 veckor gammal, och vi har varit till veterinären där hon fick sin 2:a vaccination. Vi fick tid för den 3:e vaccinationen + rabiesvaccination + chipmärkning (allt i ett "stick") den 28/4, dagen då lillan blir 3 månader. Vi fick också ett friskintyg som jag ska skanna in och mejla till mitt svenska djurförsäkringsbolag.

Jag fick en broschyr av veterinären om ett spanskt djurförsäkringsbolag, www.segurvet.es, och jag ska kolla upp pris och villkor. Egentligen bör jag ju ha spanska djur-försäkringar. 

Både jag och veterinären vägde lillan i dag. Hon väger 746 gram. Jag tittade på mina anteckningar och ser att vid exakt samma ålder vägde Bonnies valpar så här mycket (litet): Nova 1149 gr, Teddy 956 gr, Bamse 920 gr och Stella 709 gr. Så det verkar som om lillan håller sig i Stellas viktklass, vilket passar mig bra. Här kommer några foton av hur Stella och hennes syskon såg ut då de var 10 veckor gamla - så ni kan jämföra. (Jämför inte mig för mycket bara, för jag ser att jag har åldrats en hel del på de här 3 åren...)

   

Nedan Stella vid 10 veckors ålder. Lägg märke till så mycket ljusare hon har blivit. (Både Conchi och jag tror att lillan också kommer att bli ljusare.)

   

PS:

Dagens "snackis" i El Campello handlar om den strandade segelbåten Capella. Jag såg den i går på sena kvällspromenaden, och undrade varifrån den har slitit sig. Det är starka östliga vindar, så det verkar otroligt om den skulle kunna komma från hamnen. Har den legat ankrad utanför? Men jag vet inte tillräckligt om vare sig strömmar eller segelbåtar för att kunna veta. Ulf tog några foton i dag när han gick sin morgonpromenad.

   

Ulf tog också fotot nedan vid Playa Muchavista. Det går ganska höga vågor där också.

Vi gillar inte blåsandet, varken Ulf och jag - eller hundarna. Men det är sådant man får ta när man väljer att bo nära havet. Här är det inget som stoppar just östliga vindar. Enligt väderleksprognosen ska det blåsa kraftigt ytterligare några dagar. På spanska sydkusten blåser det ännu mer. Där varnar man för 4 meter höga vågor! Här tror jag att de allra högsta ligger på knappt 2 meter.

PS2:

Nu vet jag varför den 12 meter långa Capella (hemmahörande i El Campello) gick på grund. I går vid 20-tiden var båten och dess 5 besättningsmän på väg hem från en regatta i Denia. De var på väg in i hamnen när de plötsligt fick motorhaveri. I den starka vinden och de kraftiga vågorna kunde de inget göra, utan spolades i land där de ligger nu. Guardia Civil kom till deras hjälp, men de blev tvungna att vada i land. (Båten låg en bit längre ut i går kväll.) De blev alla nedkylda, men inte så mycket att de behövde uppsöka sjukhus. Båtägaren är glad för att båten ligger i mjuk sand, för då begränsas skadorna. Man hoppas kunna bärga båten, och bogsera den in i hamnen, så snart havet lugnar ner sig. Just nu kan man inget göra.

Många fotograferar Capella där hon ligger, och jag vill ju inte vara sämre...

   

Fast jag tog ett par hundfoton också... De små stretar mot vinden, och lillan blundar.

   

I middags (efter att ha sett att lillan inte bara kan springa uppför trappan - utan även nedför, så liten hon är) - så sa jag till Ulf att jag vill kalla henne Wilda. Jag tycker det passar så bra till en så aktiv liten tjej. Men då sa Ulf att det tänker han i alla fall inte kalla henne. Han skulle säga Lillan, eller Hilda, eller Wilma eller vad som helst - bara inte Wilda. Tja, i så fall vore det förstås fel att välja det namnet. Då återstår nästan bara namnet Nova. Det har visserligen varit upptaget, men jag tycker det är ett vackert namn. Om jag hade vetat att lilla Nova² skulle dö så ung, så hade jag gett henne ett annat namn - eller fortsatt att kalla henne "lilla C". Men nu blev det som det blev. Och Nova¹ var ju bara min under 4 månader. Henne hade jag liksom till låns. Kommer jag nu inte på något bättre namn än Nova, så får det väl bli en Nova³ också...

15-04-09:

Jag fick en något trist start på dagen i dag - och allt var mitt eget fel. När vi gick ut i morse, så gick vi samtidigt - Ulf och jag och hundarna. Han låste dörren. Vi gick sedan morgonrundan tillsammans, därefter vände hundarna och jag hemåt medan Ulf med raska steg gick i väg på sin motionsrunda. Han brukar gå en timmes promenad på morgonen (före frukost) och sedan gå inom Lidl på hemvägen för att köpa sig ett färskt frukostbröd. Han gick sin runda i dag också. Det vara bara det - att jag för första gången hade glömt att ta med min nyckel! Jag insåg detta strax utanför porten, men det var inget jag kunde göra.

Vår granne Ferran släppte in oss i trapphuset, och erbjöd oss att vänta i hans lägenhet. Men jag tackade nej eftersom lillan inte är rumsren än. Vi satte oss att vänta i trappan i stället. Det blev en lång väntan. Trappan var ganska hård och kall. Bonnie satt bredvid mig, medan jag hade både Stellan och lillan i knäet. Det är tur att jag är tålmodig. Vi passade på att leva i nuet. Jag betraktade väggarna, filosoferade, och klappade hundarna... Efter 1½ timmes väntan kom Ulf och vi blev så glada alla fyra! Därefter smakade frukosten extra gott...

Här nedan ser ni några suddiga foton som jag tog i går när Stella och lillan lekte i hallen:

Jag blir glad när jag ser att de leker bra tillsammans!

Jag grubblar förstås på lämpliga namn även i dag. Nova ligger fortfarande bäst till. Men jag har kollat upp betydelsen av Lova. (Nästan samma bokstäver, fast uttalet av O:et är olika eftersom Lova rimmar på tova och Nova på sova.)

På listan över namn på svenska flickor hittade jag även Minna, Maja och Ida. Fast de känns inte heller rätt.

I går eftermiddag besökte jag en affär som alldeles nyligen har öppnat här i El Campello: NaturSalus. De säljer ekologiska produkter. Det visade sig vara en mycket välsorterad butik med trevliga ägare. (De har dessutom öppet under siestan.) Och tänk - de har sådant som jag har letat efter, men inte hittat här i Campello tidigare - bl a kokosolja (virgen) samt kokosmjöl (som jag köpte), men även mandelmjöl. Så bra! Nu hoppas jag att butiken kommer att gå bra - så att jag kan fortsätta att handla där många år framöver. Om jag kan leva supersunt till 80%, så kan jag kanske synda till 20 % utan att få alltför många vällevnadssjukdomar... (Jag köpte en empanadilla i går, och på påskafton åt jag flera små chokladägg... Jag väger just nu 47,2 kg.)

Linda skickade mig följande länk till en fantastiskt husbil som har allt: Unbelievable House Truck Transforms Into Fantasy Castle - https://www.youtube.com/watch?v=CnHGKUh-5O4  Tänk vad händiga människor med fantasi kan åstadkomma!

I går hittade Ulf en artikel om lägenhetspriser i Spanien år 2013. Här i Valenciaregionen hade El Campello högst kvadratmeterpris på begagnade lägenheter! (Det brukar vara Benidorm.) I El Campello kostade lägenheterna i snitt 2006 € /m² och i Benidorm 1934 € /m². Orterna med lägsta kvadratmeterpriset här i trakten var: Almoradi 896 € /m² och Alcoy 1116 € /m². De allra dyraste orterna i Spanien var: Sitges 3660 € /m², Ibiza 2906 € /m², Marbella 2140 € /m², Palma Mallorca 1926 € /m² och Las Palmas de Gran Canaria 1770 € /m². Gissningsvis ligger priserna på ungefär samma nivåer i år.

PS:

Vi börjar bli trötta på blåsandet. För en gångs skull undviker jag El Paseo när jag promenerar med hundarna. Två dagar i rad har vi gått uppe nära stadsparken i stället, för där är det lä.

Under några dagar så har jag läst igenom 3 olika kokböcker som jag köpte när jag handlade böcker på bokrean. Först läste jag Ulrika Davidssons Raw Food med två detoxveckor. Temat är bra, och det är inger fel på "teori-avsnitten", men jag gillar inte Ulrikas recept. De innehåller alla onödigt många ingredienser (varav en del är ovanliga och svåra att få tag på). Jag ska inte köpa fler böcker av Ulrika.

Jag köpte också 5:2 kokboken av Angela Dowden. Jag tänkte att det skulle vara bra med en receptsamling där recepten innehåller 100, 200 resp 300 kalorier. Men jag blev besviken. Jag ser 5:2-metoden i första hand som något man genomför för hälsans skull - men boken fokuserar enbart på bantning. Av alla recepeten var det nästan inget som föll mig i smaken. Även här innehåller de för många ingredienser. Men värst av allt - många av recepten innehåller ohälsosamma ingredienser som t ex socker. Om nu boken är skriven som en bantningsbok - då är ju socker det absolut första men ska utesluta ur kosten.

Den tredje boken, Frisk med LCHF - Luncher & smårätter av Dr Sofie Hexeberg och Birte Storaker, blev jag däremot nöjd med. Boken är mycket pedagogiskt skriven, och har även en "ingrediens-genomgång". Recepten är enkla, sunda och innehåller förhållandevis få ingredienser. Dessutom står det ibland tips på att man kan byta ut en ingrediens mot en annan. Det finns också en del länkar i boken, bl a den här: http://www.markazits.com/diet/kolh-tab-port-gram.pdf. Klickar man på den kan man ladda ner en utmärkt 54-sidig kolhydrattabell.

Sofie Hexeberg har tidigare skrivit två andra böcker på samma tema. Kanske jag borde köpa en av dem också. Jag behöver lära mig mer, och få nya idéer, nu när jag försöker sluta med alla snabba kolhydrater och övergå till en sundare kost. Författarna har egna webbsidor: http://drhexeberg.no/ och http://kostreform.no/.

När jag har provat LCHF så har jag hittills gjort det i bantningssyfte, och hållit mig under 20 gram kolhydrater per dag. Men om man inte behöver gå ner i vikt, och inte är väldigt "kolhydrat-känslig" så kan man äta 100 gram om dagen. Och man måste ju inte vräka i sig fett - men man ska heller inte undvika det (utom härdat fett förstås). LCHF handlar om naturlig mat lagad från grunden. Man ska undvika allt socker, alla sötningsmedel, alla kemikalier och all processad mat. Och äta sådant som våra kroppar är skapade för...

Eller som Sofie Hexeberg formulerar det (på norska): Å leve på et lavkarbokosthold dreier seg om å spise ekte, ren og naturlig mat uten tilsetningsstoffer! Vi anbefaler rikelig med grønnsaker, bær og urter. Alle typer kjøtt, fisk, fugl, skalldyr og egg. Fete frukter som avokado og oliven, naturlige usukrede meieriprodukter, nøtter og frø, samt kaldpressede oljer.

Den här fina LCHF-matpyramiden hittar jag tyvärr bara som pytteliten bild (och klubbsidan som den kommer ifrån är nerlagd):

LCHF går alldeles utmärkt att kombinera med periodisk fasta, vare sig man väljer 5:2 (6:1) eller 18:6 (16:8). Att då och då avhålla sig från (fast) föda är bra för hälsan! Vi är inte skapade för att äta "dygnet runt" som vi nästintill gör nu.

Allting är enkelt teoretiskt - och solklart. Men det är lite svårare i praktiken. Det tar tid att ställa om, att byta ut gamla vanor mot nya. Men det går! Jag trillar ibland tillbaka i gamla fallgropar, men reser mig igen och fortsätter att gå på den nya smala stig jag har valt. Jag kommer att bli bättre och bättre på att "göra rätt"! Så det så! Vi måste aldrig bli "perfekta", men vi bör alla sträva efter att bli "bättre och klokare"!

15-04-10:

I dag fick lillan gå ute på egna tassar för första gången. Både Ulf och jag dokumenterade premiärpromenaden i morse. Hon gick hur fint som helst! Det är en mycket försigkommen liten tjej! Sen är det en helt annan sak att det kan vara lite knivigt att hålla i tre koppel samtidigt som man knyter en bajspåse.

   

   

       

Det är så roligt att vara tre-hunds-matte!

På min klädsel ser ni att vi fortfarande inte har någon värme. Å andra sidan så är jag ju väldigt frusen av mig, och jag är säkert den enda här som har handskar på mig en sådan här dag. Termometern visade 16˚... och på morgonen blåste det inte så mycket, vilket var skönt. (Det ska bli 20˚, så jag kan nog lämna handskarna hemma nästa promenad.)

Lillstumpan är glad, aktiv, utforskande, nyfiken och energisk hela tiden (utom när hon sover). Hon verkar vara smart också. Jag tycker att hon skulle passa så bra att heta Wilda. Men eftersom Ulf inte accepterar det namnet så skulle det ju inte fungera. Det namnet kan jag alltså inte välja. Då vill jag kalla henne Nova. Jag tycker att det är ett vackert namn. Men Ulf tycker att det namnet är "förbrukat". (Han tycker det är näst sämst efter Wilda.) Han föreslår flera namn som jag inte tycker om. Så vi står och stampar på samma fläck i namnfrågan. Det är förstås inte bra att hon ännu inte har fått ett namn. Hon måste ju lära sig att lystra, och ju förr man börjar öva desto bättre. Kanske namnfrågan löser sig under dagen. Jag hoppas det.

PS:

Sommaren har kommit tillbaka! I alla fall var det varmt och skönt på vår mitt-på-dagen-promenad. Jag behövde inte ha jacka på mig, och jag hade kunnat lämna strumporna och fleece-tröjan hemma. Men jag var inte beredd på att det skulle bli så varmt. Mycket berodde det på att det nästan inte blåste alls. Det låg folk på stranden och solade, och några enstaka badade.

Lillan gick i koppel som om hon aldrig hade gjort något annat. Nåja, men undantag för de gånger hon vill bita i kopplet. Bonnie lät henne gå nära, och tog nästan lite hand om henne.

Vov! Klart att jag gjorde. Det är ju vår adoptiv-bebis ju. Jag sa ifrån när folk ville klappa henne för mycket. Då fick hon gömma sig under min mage.

   

Capella ligger nu så högt upp på stranden att man nästintill kan gå torrskodd ut till henne.

   

Vi gick ungefär halva sträckan till Rio Seco, och lillan traskade på hela tiden. Men för att hon inte skulle överanstränga sig, så satte vi oss en stund på en bänk och vilade. I dag valde jag frivilligt att sitta i skuggan.

Vi tittade på alla hundar som gick förbi. Det var faktiskt vov-intressant. Jag kunde kolla in dom stora hundarna, utan att dom märkte det. Ja, för jag satte mig liksom bakom matte.

Men sen så gick vi hemåt. Jag passade på att visa bebisen var hon skulle lukta. Vi luktade tillsammans på ett ställe där en hanhund hade kissat. 

Och på några såna där små palm-blommor som hade trillat ner.

 

Fast sen så skyndade vi oss hem. Ja, för det var ju dags för lunch-mat! Och den är så vov-god, så vov-god - så jag ville inte vänta längre. Vov då på er!

Jag har köpt undulater! En turkos hane och en vit hona. Visst är de fina!

   

Och de ser alldeles verkliga ut - fast de inte är det. Jag har beställt dem från www.inreda.com, och de kom i dag med posten. Jag satte dem på lampan ovanför soffan, så syns de även från hallen. Alltid får de någon att haja till. Jag tycker att de är jättefina - och roliga. Men så är jag ju ganska barnslig av mig, och dessutom tycker jag mycket om fåglar. Sen får Ulf muttra hur mycket han vill om "tokig hustru"...

Ulf tror förresten att jag ska förlora läsare, när jag skriver mycket om hundar och hundvalpar. Men det är faktiskt tvärtom. Bland hundbloggarna på www.Vovve.net ligger vi nu på 17:e plats (mot 21:a annars). Och för övrigt så skriver jag för mina nära, kära, vänner och bekanta - så hur många andra som läser min blogg spelar ju inge roll. (Fast det är förstås kul att ni är så många som ni är!)

PS2:

Som vi grubblar på namn här... Pust och suck. Ulf kommer med det ena förslaget efter det andra. (För att slippa namnen Nova och Wilda.) Mio (sött, men det är ett pojknamn), My (enstavigt, jag vill ha tvåstavigt) etc. Själv kan jag inte komma på några nya som är bättre än Wilda och Nova - bara sådana som jag tycker sämre om. Kan ni komma på några nya namn, som jag inte redan har nämnt här? Alla förslag emottages tacksamt!

PS3:

På den här länken finns 12'709 hundnamnsförslag (i bokstavsordning): http://vovve.net/Hundnamn/index.asp?name=A. Dem orkar jag inte ens läsa igenom. Jag hittade en annan lista som inte är fullt lika lång, men ändå har väldigt många namnförslag. Jag kopierade alla tik-namnen. De kommer här nedan. Hjälp mig att välja ut minst ett dussin som jag sedan kan ha att välja mellan! Jag vill att namnet ska vara två-stavigt, och låta svenskt. Det ska helst inte innehålla bokstäverna Q, R, X, Z, Å, Ä eller Ö. Det ska passa lilla Obeyby, och passa ihop med namnen Bonnie och Stella (men inte rimma på dem). Vad har ni för förslag? Nog ska vi väl kunna hitta några bra namn om vi slår våra kloka huvuden ihop.

Jo, jag förstår att det blir jobbigt att läsa igenom listorna. Det var jobbigt att kopiera dem, redigerad dem, och lägga in dem här också. Men nu börjar jag bli desperat. Jag vill ju inte riskera skilsmässa - genom att välja "fel" hundnamn...

Den 14/4 tog jag bort alla de långa namnlistorna som fanns här innan. Nu behövs de inte längre, och tar bara upp onödigt mycket utrymme. Resten är kvar.

Nu hoppas jag att inkorgen kommer att bli full av mejl med bra namnförslag under (natten eller) morgondagen!

15-04-11:

Nja, så särskilt full blev inte inkorgen. Jag har bara fått in namnförslag från ett fåtal. Jag skriver några av namnen här: Ayla, Ellie, Molli, Vilja, Wilma, Micha, Nanna, Nonna, Daisy, Lina, Tova, Nowa, Fanny, Stumpan, Tessa, Saga, Lovis, Mynta, Grynet, Tuva, Ditte, Mimmi, Titti och Bella. Flera av mina vänner har också påpekat att de tycker att jag ska välja det namnet som jag själv tycker allra bäst om - oberoende av vad Ulf eller de själva tycker. (Eftersom det är min hund - som jag äger och sköter om.) Tja, fast det skulle ju i så fall bli Wilda, Vilda eller Nova - som Ulf tycker allra sämst om! Kan man bestämma själv när man är gift?

Jag googlade efter namn ur Astrid Lindgrens böcker (för dem har jag så positiva associationer till). Jag hittade en förteckning på engelska:  http://www.nordicnames.de/wiki/Astrid_Lindgren_Characters. Men jag fick bara en ny idé...

Jag ska fundera på, och känna hur de här namnen känns i munnen: Ayla, Molli, Vilja, Wilma, Lina, Alva, Dessi, Ida, Ina, Ellie, Tinnie, Nelli, Netti, Lova, Milla, Tova, Alma och Tuva. Men jag vill ha fler förslag! Ibland kan det vara så att när någon ger mig ett namn - så får jag en association och kommer själv på ett annat. Jag befarar dock att namnfrågan inte kan lösas i dag heller. Suck!

PS:

Jag googlar på namn:

Tova är kvinnonamn och en svensk (nordskandinavisk) form av den danska formen Tove. Tova förekommer på runstenar men har sedan inte använts i Sverige förrän på 1900-talet. Tova Betyder "Den Sköna" på fornnordiska. Tova är även ett Hebreiskt namn, mycket vanligt i Israel. På Hebreiska är det den feminina formen av "Bra" (Maskulin:Tov).

Tuva är ett nordiskt namn, en avlägsen form av Tor som betyder "Diamant" eftersom Tova är en kvinnlig variant av Tor. Härledning: En sydsvensk form av Tova som är en fornnordisk kortform för namn som börjar med Tor-, ex. Torvfrid och Torvi. Äldsta belägg i Sverige: Runinskrift, 1000-tal. Tuva är vanligt i Norge.

Vilma, Wilma är en kortform av Vilhelmina, som är bildat av orden vilja och hjälm. Namnet har använts i Sverige sedan mitten av 1800-talet.Namnet ökade extremt i popularitet i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet och är ett av nutidens stora modenamn.

Vilja kan komma av ordet vilja, som "att vilja", "ha en stark vilja". Vilja är också ett namn på en östeuropeisk variant av skogsrå. (Vilya stavat med y är ett namn (en magisk alvring) i Tolkiens Sagan om ringen.) På finska betyder vilja säd (sädesslag) Vilja är ett finskt kvinnonamn och har funnits i den finska namnsdagsalmanackan sedan 1951.

Lina betyder "kraftfull". Lina på arabiska betyder "liten palm" och på franska betyder det "litet vackert vattenfall". Lina är en ursprungligen en kortform av många olika namn som till exempel Adelina, Evelina, Karolina och Nikolina. Det äldsta belägget i Sverige är från 1802. Namnet är vanligast på personer födda efter 1980.

Dessi, Dessie - betydelse för detta namn saknas.

Nelli, Nellie kan vara ett smeknamn för t ex Helena eller Eleonora.

Milla sågs tidigare som en kortform av Camilla som betyder "offertjänarinna", men numera är det ett eget fristående namn. I tyskan betyder Milla företagsam. Milla betyder den snälla, den rara på Serbiska, Montenegriska och Kroatiska. Milla är en feminin form av Milo.

Ayla är ett assyriskt, judiskt och turkiskt förnamn. Den turkiska betydelsen är ringen som ibland förekommer kring månen och/eller "aura", det judiska namnet kommer från ordet för ekträd på hebreiska, medan den assyriska betydelsen är gasell. (Ayla är huvudpersonen i Jean M. Auels populära serie "Grottbjörnens folk".)

Ida är ett kvinnonamn av forntyskan och betyder "den flitiga", "den vältrogna " eller den "idoga". Ida kan också komma från Idê som var en nymf i grekisk mytologi. (Det blev ett riktigt modenamn när tv-serien Emil i Lönneberga visats.) Dopnamn i Sverige sedan 1300-talet.

Alma kan ha sitt ursprung i det latinska almus (femininformen alma) med betydelsen mild eller huld. Det kan också komma från det spanska ordet för själ - alma; eller från det ungerska /turkiska ordet för äpple. Alma var ett namn som var populärt vid förra sekelskiftet men även nu.

Netti, Nettie - betydelse för detta namn saknas.  

Ina är en kortform av namn som slutar på -ina eller ett latinskt namn som betyder "moder".

Elli, Ellie är ett vanligt smeknamn för Ellinor, men används även som förnamn.

Men jag har även hunnit vara ute och promenera med mina tre små flickor. Dessutom har jag köpt en ny duk till matbordet. De sålde plastbelagda textildukar av bra kvalité för bara 5,99 € på Patukasa. (Detta inköp muttrade Ulf inte alls över, eftersom han hellre vill äta på en blårutig duk än en rosablommig...)

   

PS2:

Jag har decimerat namnlistan ovan till: (Vilda / Wilda), (Nova), Molli / Mollie, Wilma, Lova, Lina och Tuva. (Fast spanjorerna skulle aldrig kunna uttala Tuva, så det kan jag stryka.) Av dessa föredrar Ulf namnen Lova och Molli. Fast jag tycker fortfarande att Vilda eller Wilda skulle passa allra bäst... Eller möjligen Nova. Fast kanske, kanske att Lova, Mollie eller Wilma skulle vara OK? Fast bara OK - inte riktigt perfekt. Men kanske? Är Mollie för likt Bonnie? I så fall återstår bara Lova och Wilma...

Om Ulf hade ett eget husdjur så skulle han få kalla det vad han ville. Det skulle jag inte lägga mig i. Det vore skillnad om vi hade ett husdjur tillsammans, för då tycker jag att det är självklart att man ska bestämma gemensamt. Det är bra synd att min man är precis lika envis som jag... 

Ute tittar solen fram, annars har det varit ganska molnigt hela dagen. Själv har jag börjat läsa Låna är silver- Råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag har inte hunnit många kapitel ännu, men den verkar vara lika rolig som Kaffe med rån - Catharinas första bok om "pensionärsligan". Just nu behöver jag lättsmält läsning som lockar till skratt. Allra mysigast är det att sitta i läsfåtöljen och läsa - med alla tre hundarna i knäet.

Namnfrågan kommer inte att lösas i dag heller - suck. Och inte ett enda hundfoto har ni fått se! Det var en sån dag i dag...

PS3:

Nu damp det ner ytterligare ett mejl i inboxen, men följande namnförslag: Nellie, Tessa, Tessie, Keiko, Lollo, Dina, Uma, Ylva, Sanna, Gullan, Bibbi, Nanna, Jessie, Nea, Penny, Vera, Ellie, Ebba, Signe, Edith, Mia, Lovis, Ella, Lykke, Ane, Layla, Aisha, Kellie, Elsa, Lyra, Nicole, Anja, Lilja och Enja. Fast jag står ändå kvar och stampar på samma fläck... (Har jag låst mig för mycket vid namnen Vilda och Nova???)

I morgon kommer det en ny dag. Kommer dag så kommer råd...

15-04-12:

I morse sken solen, men nu är det molnigt. (Det ska bli 23˚ och växlande molnighet.)

Nu på förmiddagen har jag fått in följande namnförslag: Tuss, Svea, Mollie, Nellie, Smilla och Tinna. Jag provade under nattens vakentimmar att i tankarna kalla den lilla för både Lova och Wilma, men ingetdera kändes rätt. Wilma stryker jag helt. Lova? Mollie? Nellie? Det är svårt. Namnet kommer jag att säga sisådär 20 gånger om dagen. (Räcker det? Jag pratar jättemycket med mina hundar.) 20 x 365 x 14 blir 102'200 gånger under hundens beräknade livstid. Det är ganska många gånger - och det bara måste kännas rätt.

Det lägger sordin på den stora glädjen av att ha en ny valp i huset - att inte kunna hitta det perfekta namnet. Jag tycker fortfarande att Vilda (kanske stavat Wilda) skulle passa så bra! Det namnet skulle jag ha givit henne för flera dagar sedan - om jag hade fått. Ulf påpekar att hon kanske blir väldigt lugn som vuxen. Jo, det vet vi förstås ingenting om. Å andra sidan heter jag själv Christel (som betyder den kristna) fast jag är ateist... (Och namnet Nova tycker jag är bättre än Lova, Nellie och Mollie...)

I går kväll, strax innan läggdags, tog både Ulf och jag några foton av hundarna - bara för att de såg så gulliga ut. De låg alla tre i läsfåtöljen, Stella och lillan tätt tillsammans. Stella har stort tålamod med den lilla och låter henne t o m ligga ovanpå sig. (Bonnie har däremot inget tålamod alls. Hon säger bestämt ifrån om den lilla hoppar på henne.) Samtliga foton blev mörka och suddiga, men jag vill ändå visa dem för er - just för att Stella och lillan ser så gulliga ut tillsammans.

   

   

PS:

På vår mitt-på-dagen-promenad var det molnigt, vindstilla och 20˚ = varmt, men ändå inte... Det tar lång tid att gå med tre hundar längs El Paseo en söndag. Inte för att lillan går långsamt, utan för att alltför många vill titta, klappa, fotografera och ställa frågor om henne. Hon är ju både söt - och liten. Jag säger ifrån när det blir för mycket, och jag tillåter inte någon att lyfta upp henne. Men jag svarar ganska snällt på frågor om ras, ålder, inköpsställe etc.

På prov kallade jag henne Vilda nu under promenaden. Det kändes bra. Fast Ulf skulle väl näst intill explodera om jag valde just det namnet...

Nya namnförslag som har kommit in: Jessi och Elvi. Och ännu nyare: Jazzy och de spanska namnen Luna (måne) och Vida (liv).

PS2:

Jag har pratat med Maud via Skype i eftermiddag. Det är bra med henne, och hon har äntligen kunnat flytta in i det lilla huset. Det stora blir förhoppningsvis klart inom ett par månader. Nu slipper hon betala hyra, och kan lägga mer pengar på själva husbygget. Det blir säkert väldigt fint när det blir klart. Och sedan ska Maud plantera citronträd och bougainvillea i trädgården. Jag tog några skärmdumpar under samtalets gång. Det blir ju inte så särskilt bra foton, men det kan ändå vara roligt för er att se. Översta bilden visar det lilla huset utifrån. I stolen sitter Osman, Mauds gode vän och hjälpreda. Och Sabi skymtar i nedre högra hörnet, där han ligger i soffan.

Inne var det fint med Mauds stora himmelssäng, TV-hörna och tavlor på väggarna. I taket sitter det tyg! (Se nedan.)

Det stora huset saknar ännu tak, men el och vatten är indraget.

Nedan ser ni in genom ingången och rakt genom huset. Huset kommer att bestå av ett stort vardagsrum, öppet kök, två sovrum (ett för gäster) och ett badrum.

Nedan pekar Maud på hur stora härliga fönster hon kommer att få. Hon vill ha ett ljust hus!

Och nedan ser man hur huset är konstruerat. Detta är en hörna av badrummet, så här ska det sättas kakel på väggarna. (Det är därför den här väggen inte är putsad, som de andra.)

Huset ligger bra och kommer säkert att bli fint när det blir klart. Synd att det ska ta sådan tid bara. Maud berättade att hon bodde i huset hon hyrde i hela 16 månader. Skönt att hon nu kommit på plats i alla fall, även om mycket än så länge är ett provisorium. Det skulle vara både roligt och intressant att åka och hälsa på henne någon gång i framtiden. Men frågan är om jag får råd någon gång... Skönt att vi kan ha kontakt via Skype i alla fall. Jag kunde t ex visa lillan för Maud i dag. Det blir mer levande med videosamtal, än med vanliga telefonsamtal.

Nedan två purfärska foton på lilla söta fröken namnlös. (Hon har koll på mig när jag sitter vid datorn.) På fotona ser hon förresten ut som en Nova. "Novor" är nämligen extra söta...

Nu är det dags för vår tidiga kvällspromenad. Solen skiner - men nu har det börjat blåsa igen.

PS3:

Ulf tycker att jag ska "komma till skott" angående lillans namn. "Kalla henne för Vilda då", säger han. Men i nästa stund säger han att det inte är ett riktigt namn, och att han själv aldrig ska säga Vilda till lillan. Han ska fortsätta att säga lillan. Och om jag skulle kalla henne Nova i stället, så ska han inte kalla henne för det heller. Suck. Fast det är klart att jag måste bestämma mig. Jag måste ju börja säga hennes riktiga namn till henne. Annars kanske hon tror att hon heter "kom", för det säger jag ju när jag kallar på henne...

Jag ska sova på saken.

15-04-13:

Äntligen har jag (vi) bestämt mig (oss)! Lilla Obeyby får heta Wilda! (Ulf föredrar att jag stavar namnet med W, alltså kommer jag att göra det.)

       WILDA

Lilla Wilda tyr sig hela tiden till storasyster Stella. Det är mysigare att vila tillsammans...

Jag läste på Doktorn.com att man har börjat använda en speciell typ av yoga inom den medicinska vården - med mycket goda resultat. Medicinsk yoga fokuserar på att töja, böja och stretcha. Se: http://www.doktorn.com/artikel/medicinsk-yoga-allt-vanligare.  

MediYoga en modern, svenskutvecklad yogaform, utforskad på några av Sveriges främsta sjukhus och forskningsinstitutioner, som tagits in i vården till patienter på svenska sjukhus och vårdcentraler; http://sv.mediyoga.com/. Medicinsk yoga/MediYoga är en uppåtgående trend, menar Göran Boll, en av pionjärerna inom området. Anledningen är att yoga är ett effektivt verktyg för att må bättre. Medicinsk yoga gör att man sover bättre, får ner stressnivån och det kan även vara till stor hjälp vid olika sjukdomstillstånd.

Det låter ju intressant - speciellt som det är helt biverkningsfritt! Jag borde prova yoga. Jag har aldrig utövat yoga "på riktigt". Grannen (fransyskan) mittemot oss är yogalärare - och superduktig. Kanske jag borde ta ett par privatlektioner för att komma igång?

PS:

Nedan följer en liten stilstudie hur det kan se ut när jag sitter och läser om heminredning med Bonnie, Stella och Wilda i knäet. Först tog Ulf några foton. (Jo det ser roligt ut med mina stora inneskor... Titta på hundarna i stället.) Vad ni ska lägga märke till är hur Bonnie och Stella kopplar av, och för det mesta sover. Men se det gör inte lilla Wilda. Hon hinner inte. Det är så mycket som måste undersökas. Ulf och jag förstår inte att hon orkar hålla igång hela tiden.

   

       

Sedan tog jag foton, från andra hållet. (Ser ni Ulfs fötter?)

       

Jag fokuserade på lilla söta och aktiva Wilda. Hon kröp över till min högra sida. Där hittade hon min väst, som hon i smyg försökte smaka på.

           

Visst har "bebisar" små söta runda magar!

       

Jag är så glad för mina tre små flickor!

För er som inte gillar hundar så får jag väl visa något annat. Linda, som nu är nu i (på) Phuket, har skickat nya foton. Det visar sig att thailändska elledningar är monterade ännu intressantare än spanska:

Men hon fotograferar förstås annat än elledningar:

Linda berättade att man i dag firar det thailändska nyåret, Songkran, som inleder regnperioden. Enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Linda och Marina köpte var sin vattenpistol för att kunna vara med och fira. De tar alltid seden dit de kommer!

15-04-14:

Solen sken på vår mitt-på-dagen-promenad, och det var 21˚ ute. Tyvärr blåser det rejält, fortfarande östliga vindar, så jag behövde ha min vindtäta väst knäppt ända upp i halsen. I dag gick vi när siestan hade börjat - så i den meningen var det lugnt och skönt på El Paseo.

Vov alltså! Vet ni vad jag har märkt? Jo, att matte fotograferar Wilda mycket oftare, än hon fotograferar mig. Matte säger att bebisar växer så fort. Men - jag är ju mycket sötare! Ja, det tycker jag själv i alla fall.

Förresten tycker jag att matte har valt ett vov-bra namn på bebisen. Wilda passar precis! Ja, för hon är inte stilla en enda sekund. Utom när hon sover förstås. Ibland försöker Wilda hoppa på mig när jag ligger och vilar. Men då säger jag till henne på skarpen. VOV, säger jag. Eller moorr! Och då backar hon undan. Det är bra att hon har respekt för mig som är vuxen. Det ska bebisar ha.

Förresten så fick husse också säga till Wilda på skarpen i dag. Det var när hon försökte tugga på mattes skor. Först sa husse nej, med snäll röst. Men då löd inte Wilda. Sen sa husse NEJ! Och då löd hon. Det tar tid att uppfostra bebisar. Det vet jag, för jag har ju uppfostrat 4 egna bebisar jag.

Oj, nu kommer matte tillbaka. Ja, innan - när jag skrev alla bokstäverna här ovanför, då var hon i köket och drack te. Men nu vill hon ha sin dator igen. Ja, vov - det är ändå tid för mig att vila. Det är det 18 gånger om dagen. Ja, jag vet förstås inte hur mycket 18 är - eftersom jag bara kan räkna till 5. Men matte säger att jag vilar minst 18 gånger om dan. Och hon kan räkna vov-långt, ända till 100. Vov på er!

Endera dagen ska jag gå till Telefonica och fråga vad det kostar att få internet via deras nya fiberkabel. Då kan man få upp till 100 MB mot 10 MB som vi har nu. I praktiken har vi oftast bara sisådär 2 MB, vilket innebär att allt står och snurrar i väntan på att laddas ner.

Det har inte med hastigheten att göra, men ofta kommer jag inte in på en webbsida alls. Då står det så här:

Men 10  minuter senare brukar webbsidan kunna visas, utan att jag har gjort något. Och de gånger jag har försökt kolla upp vad proxyinställningar är, och försökt göra något - så har det ändå inte hjälpt. Hur som helst är det irriterande...

Och från det ena till det andra så är lilla Wilda fortfarande aningen lös i magen. Jag undrar varför? Nu kan det inte längre bero på foderbytet. Jag kanske borde gå till veterinären med henne? Men hon är ju hur pigg som helst, och äter som hon ska - så det kan ju knappast vara någon bakterie tycker jag. Men det är alltid bättre att kolla en gång för mycket, än för sällan.

PS:

Jag gick till veterinären med Wilda, bara för säkerhets skull. Jag fick en liten burk som jag ska stoppa ett avföringsprov i, och gå till veterinären med i morgon förmiddag. Sen kan de se om hon har några bakterier eller något virus. I dag tog veterinären tempen (hon hade ingen feber) vilket hon inte gillade. Hon morrade åt veterinären, och tittade förvånat på mig som lät honom hållas.

Vi vägde Wilda också. Hon hade gått upp 2 hg på den här veckan! Oj! Jag ska väga henne hemma på min våg i morgon då hon är precis 11 veckor. Men som det verkar går hon om Stella viktmässigt. Det är ju otroligt att hon har gått upp så här mycket på de här få dagarna. Har hon inte fått tillräckligt med mat tidigare tro? Alla valparna åt ju ur samma skål samtidigt (i alla fall de gånger jag såg att Conchi gav dem mat), och då har man ju ingen koll på vad var och en får - eller om alla får tillräckligt.

Jag har märkt att den lilla rosa tröjan har börjat sitta trängre (och varit förvånad), och i dag när jag provade så kunde hon ha storleken större. Tja, lilla Wilda får äta så mycket hon vill här - tills hon blir mätt. Sen är det ju redan förprogrammerat i generna hur stor hon ska bli. Det kan vi inte göra något åt. Fast lite synd är det om hon också blir en stor chihuahua - eftersom jag föredrar små... Tänk om hon blir lika stor som Bonnie? Wildas föräldrar ser ganska stora ut. (Jag ska be att få väga dem nästa gång jag besöker Conchi.) I så fall kan det bli problem med den totala vikten när vi ska flyga. (Sammanlagt får hundarna väga max 8,0 kg inklusive väska. Lilla flygväskan väger 1,0 kg och stora väger 1,6 kg.) Nåja, det får bli som det blir.

15-04-15:

Jag vägde Wilda på min egen valp-våg i morse. Hon vägde 864 gram (före frukost men efter toabesök). Då har hon enligt min våg gått upp 118 gram på en vecka. Inte fullt så illa som veterinärens våg visade (eller också hörde jag fel). Vid samma ålder (11 veckor) vägde Stella 793 gram (Teddy 1065 gr, Bamse 1084 gr, Nova¹ 1290 gr). Så nu gissar jag att Wilda kommer att väga ca 1,9 - 2,0 kg när hon blir vuxen. Det ska bli spännande att se vad hon hamnar på om exakt en vecka. 12-veckors-vikten brukar nämligen vara ganska exakt 50% av den blivande vuxenvikten. (Stella vägde då 849 gram. 2 x 849 = 1,698 kg och hon väger 1,7 - 1,8 kg.)

I dag spår väderleksprognoserna dagsregn, men ännu (12:05) har det inte kommit något - men det är molnigt. 

PS:

Min energinivå tycks gå ner när det är mulet ute. Jag har i stort sett inte gjort någon som helst nytta i dag. Jag har bara suttit framför datorn... Även mina små flickor verkar vara slöare än vanligt - t o m lilla Wilda. Här nedan sover de ut efter vår korta mitt-på-dagen-promenad - då det faktiskt regnade lite på oss. Ni kan se regnstänk i Bonnies och Stellas pälsar (men Wilda bar jag innanför jackan).

PS2:

Veterinären hittade inga bakterier i Wildas avföringsprov, men skrev ändå ut penicillin. Jag ska ge henne 4 ml flytande, var 12:e timme, i fem dagar. Med tanke på hur illa penicillin smakar så bli det nog inte lätt...

Det har blivit stopp i min toalett!  Stoppet sitter på andra sidan vattenlåset. Det kan bero på att jag de senaste dagarna har spolat ner extra mycket toalettpapper. Jag har ju torkat kiss och bajs många gånger varje dag. (Och tydligen är spanska rör mycket smalare än svenska.) Jag provade att hälla i propplösare, men det hjälpte inte. (Det gör jag ogärna annars, eftersom det inte är bra för miljön.) Jag vet inte om det skulle hjälpa om jag köpte ett rensverktyg (en sådan där lång metallspiral) och försökte rucka på pappersklumpen. Jag antar att stoppet bara består av hopklumpat toalettpapper, så jag försöker gärna fixa det själv först. Om jag inte klarar av det så får jag förstås ringa Paco, rörmokaren. Det är ofta stopp i rören i vår fastighet, och det sitter ett stort anslag i trappan om att man inte får spola ner våtservetter, tamponger, cigarettfimpar o dyl i avloppet. Men jag har inte spolat ner några konstigheter, och vi har aldrig tidigare haft något stopp. Tur att jag kan använda Ulfs toalett så länge. Och så lägger jag numera kiss- och bajspappret i soppåsen i stället.

Tja, roligare dagar har jag varit med om. Men jag har också haft mysiga kelstunder med mina tre små hundflickor - flera gånger under dagens lopp, så jag ska inte klaga.

       

Fotona ovan är varken tagna i dag, eller här, eller av mig... Men visst är det vackra foton! Vi behöver alla titta på vackra saker, åtminstone en gång varje dag.

15-04-16:

Det kom totalt 2½ mm regn i går, och det mesta kom just när Bonnie och jag gick sena kvällspromenaden. Men vi hade båda våra rosa regnjackor på oss, så det gick ingen nöd på oss. Själv tyckte jag att det vara ganska skönt - för det luktar så friskt när det regnar. (Bonnie tyckte dock att det var onödigt vått om tassarna.)

I dag skiner solen, och det är 20˚ (nu 11:45) - men det är stor risk för regn så man vet aldrig vad som väntar...

Jag har fortfarande stopp i min toalett, så jag kan inte använda den. I morgon, när min pension har kommit, så ska jag köpa en sådan där rens-spiral av metall. Sen återstår det att se om jag lyckas rensa avloppet själv. Annars får jag ringa Paco (fast det blir förstås dyrare).

       

PS:

Ulf gav mig de 8 € som behövdes för att jag skulle kunna köpa en rensspiral redan i dag. Bra! Jag köpte en 3-meters som liknar den vänstra ovan. Tyvärr har det inte gått så bra hittills. Jag kommer bara ca 70 cm ner i röret med spiralen - sen blir det tvärnit. Just nu väntar jag på att vattnet ska rinna igenom, sen ska jag försöka igen. Man ska inte ge upp i första taget...

PS2:

Strax innan vår mitt-på-dagen-promenad fick jag ner rensspiralen i hela sin längd. Ett litet genombrott - även om vattnet ännu inte kan passera fritt. Jag ska fortsätta jobbet om en stund.

Ute var det alldeles underbart med blå himmel, enstaka moln och 22˚. Jag hinner inte med i vädersvängarna och hade strumpor i sandalerna, tunn fleecetröja och tunn väst. Det kändes alldeles för varmt. I dag mötte vi Josefina och Kiko. Wilda och Kiko hälsade intresserat på varandra.

Men sedan gick vi vidare.

Det tar förstås lite tid att avverka även en kortare sträcka när man har hundvalp. Ibland satte sig Wilda ner. Ibland gnagde hon på kopplet. Ibland hittade hon något intressant som hon ville smaka på. Men oftast berodde stoppen på att kvinnor i alla åldrar ville titta, klappa och fotografera lilla Wilda.

Vi satte oss en stund på muren, och en av de fotograferande kvinnorna tog de här fotona på oss.

 

En stund före klockan 15 började det mulna ute, och strax därefter började det åska. Nu regnar det, men det är relativt glest mellan dropparna. Själv ska jag återgå till avloppsrensningen, inte så kul - men jag måste försöka. Jag ringde Paco men han kan inte komma i dag för han ska få opererat sitt ena öga (kan det vara grå starr tro?), men kanske i morgon eftermiddag eller på måndag (beroende på ögat).

PS3:

Nu får jag återigen bara ner spiralen ca 70 cm. Ändå trycker jag så hårt jag kan. Spiralen kan väl ändå inte ha legat i veck innan när jag fick ner hela? Men det finns ännu inget hål i "stoppet" för vattnet sipprar oerhört långsamt. Suck. Jag ska försöka då och då att pressa, lirka och vrida igenom spiralen, kanske kan jag lyckas till slut.

Ute har solen börjat skina igen, och himlen är mer blå än molnig.

PS4:

Jag undrar hur spanska avlopp egentligen är konstruerade? Kan det vara så att det jag stöter på med spiralen, efter ca 70 cm, är ytterligare en böj? Det känns om om jag stöter på något hårt - inte en klump blött toalettpapper. Det är onekligen både enklare och roligare att leja bort den här sortens jobb - fast dyrare förstås. Tänk om vi inte hade haft två toaletter - då hade det varit kris redan efter någon timme. Om jag inte får rätt på stoppet så hoppas jag att Paco kan fixa det. Annars får vi väl anlita en av de många limpia-los-tubos-firmorna (rensa-rör-firmor) som finns här. (Vi har en snett över gatan.) Suck...

Hoppas att jag får roligare saker att skriva om i morgon!

PS5:

Jag lyckas tyvärr inte med toalett-avloppet, utan får avvakta experthjälp... Nåja, jag försökte i alla fall.

På den här länken: http://www.dn.se/nyheter/sverige/hundogon-satter-fart-pa-hormonerna/ och här: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/hundens-blick-kan-gora-dig-lycklig kan ni läsa om hur må-bra-hormonet oxytocin ökar hos båda parter - när hundar och hundägare tittar varandra i ögonen. Forskarnas slutsats: Det känslomässiga bandet mellan hundar och deras ägare är betydligt starkare än vad man hittills trott. Tja, det har vi hundägare förstås vetat länge!

15-04-17:

I dag är det en bra dag - jag får nämligen pension! Dessutom skiner solen, och det är redan nu på förmiddagen 21˚ ute. Det ska bli 27˚! Det är bara att tacka och ta emot. Själv ska jag (utöver att betala räkningar) passa på att tvätta nu när det är bra torkväder.

PS:

Nu hänger två maskiner tvätt på tork på balkongen, jag har tankat bilen och handlat lite nödvändigheter (bl a te), samt gått två sköna promenader med mina tre små flickor. Det är underbart ute!

Paco tittade inom och jobbade ett tag med toaletten. Han fick inte heller loss "stoppet". Han säger att stoppet sitter långt ner - det kan vara så att det sitter hos grannen på våningen under. (De är inte här nu, men var här i påskas.) Paco kommer tillbaka på tisdag dag för att skruva bort toalettstolen och se hur det ser ut i röret. Tur att jag kan använda Ulfs toalett så länge. Och tur att jag har lärt känna Paco! Bra och pålitliga hantverkare är guld värda.

Spanien är ett bra land att bo i! Jag citerar från Svenska Magasinet - http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.10266.html: När det gäller allmän säkerhet är Spanien ett av Europas tre säkraste länder och redovisar lägre brottslighet än många andra länder; 44,8 fall på tusen invånare. Det är betydligt lägre jämfört med Frankrike, 54,7, Tyskland, 72,5, eller Sverige som har 146,7 fall per tusen invånare.

I eftermiddags monterade man av masten på båten Capella. Ulf gick förbi och passade på att ta en serie foton. Vi undrar båda om man sedan ska bärga båten från land, eller från havet. Vi får väl se så småningom. Jag skulle gissa att Capella är den mest fotograferade segelbåten i El Campello genom tiderna. Och den mest betittade...

Ulf berättade att masten höll på att glida av kranen (se nedan) - men det klarade sig.

I morgon ska Ulf och jag möta Jan och Lena H på flygplatsen. De ska titta på en lägenhet här i El Campello. Det ska bli kul att träffa dem igen! Egentligen borde jag städa (här är skitigt, särskilt på golven) eftersom de ska titta inom oss. Men jag tror varken att jag hinner eller orkar. (De får behålla skorna på...)

15-04-18:

I morse hämtade vi Jan och Lena på flygplatsen. Lite senare tittade vi på lägenhet C (atico) i huset D'Gala. Lägenheten är inte så stor, 58½ m² boyta, men vettigt planerad - för att vara spansk. (Tyvärr är fönstret i köket slopat. Huset bytte byggherre under resans gång och planerna ändrades en del, ibland till det bättre men ibland till det sämre.) Huset är modernt och man har valt bra material, och alla fönster är 2-glas och karmarna sluter helt tätt. (Det sistnämnda är långtifrån givet här i Spanien.) Det allra bästa är dock den 14 m² stora inbyggda balkongen (åt söder) som man delvis har havsutsikt ifrån. Detta var den första lägenheten i huset som jag föll för. Men just nu favoriserar jag den aningen mindre E som ligger vägg-i-vägg med den här.

Här står Jan och Lena på balkongen och funderar på hur det skulle kännas att sitta där och äta lunch en solig vinterdag när det är snöstorm i Malmö.

Ingenting är bestämt ännu, men Jan och Lena funderar på att köpa den här lägenheten. De har visserligen inte tänkt flytta till Spanien riktigt ännu, men vet att lägenhet efter lägenhet i huset säljs - de allra bästa (sobre atico = högst upp) är redan sålda, och det är inte många på våning atico (näst högst upp) kvar (utom mot San Bartolomé där havsutsikt saknas). De ska sova på saken och ge besked på måndag.

Personligen skulle jag tycka att det vore väldigt trevligt om de flyttade hit - så jag kunde träffa dem oftare. De är ovanligt sympatiska båda två!

I kväll ska vi äta middag på restaurang La Cova alla fyra. Det blir säkert både trevligt - och gott! Ute skiner solen och det är 23˚ varmt.

Jag har glömt att berätta att det går bra att ge lilla Wilda penicillinet. (Jag sprutar in det i munnen på henne, mot kinden.) Och redan efter en dag så blev bajset normalt. Så hon måste ju ha haft någon bakterie i magen ändå. Förresten fick alla tre hundarna var sin "lyxgnagis" av Lena. (En bit torkad kyckling virad runt en råhudspinne.) Det uppskattades må ni tro!

15-04-19:

Jodå, vi hade mycket trevligt på La Cova - Jan, Lena, Ulf och jag - och som vanligt var maten väldigt god. Jag åt för mycket (fast jag borde veta bättre) och fick ont i magen. Jag smugglade ändå hem 1/3 av min kycklingfilé till Bonnie, Stella och Wilda. Hundarna gillar kyckling! (Jag har numera med mig en plastpåse i fickan...)

Det första fotot tog Ulf, nästa tog Jan.

I dag är det växlande molnighet, men 23˚ varmt. Jag ska strax gå mitt-på-dagen-promenaden med mina små.

PS:

Det är jätteskönt ute! Men det går inte fort, och man kommer inte långt, när man har en söt hundvalp med sig som studsar omkring på El Paseo. Som vanligt beundrade många lilla Wilda, och klappade, fotograferade, samt frågade var jag har köpt henne etc. Ett enda foto var allt jag hann ta på mina små...

Och jag hann bara ta ett enda på stranden och havet, så jag hade lika gärna kunnat lämna kameran hemma.

Nu har hundarna ätit sin lunch, och lagt sig för att sova middag. Själv ska jag gå ut igen. Jag tänker gå med fötterna i vattenbrynet! (I dag är jag förresten klädd i shorts, T-shirt och sandaler.)

PS2:

Min promenad var så skön! Jag gick som vanligt t o r hamnen - Rio Seco. (Fast det var lite kyligt om tårna, för det är bara 17˚ i havet.)

15-04-20:

I dag har vi haft en hektiskt dag - Jan, Lena, Ulf och jag. Jan och Lena skulle reservera lägenheten de tittat på, och jag var med som "spansk-svensk-tolk". Klockan 10 gick vi tillsammans till jurist Fiona för att beställa en tid. Fiona skulle nämligen få en fullmakt för att genomföra lägenhetsköpet åt Jan och Lena, så att de inte ska behöva resa hit en gång till bara för att skriva under några papper. Denna goda idé kom vi på i går. Fiona gav oss en tid 12:30 (tur hon kunde med så kort varsel) - då vi skulle träffas hos notarien för att skriva under fullmakten. Egentligen hade vi bestämt tid med byggherren (El Promotor) klockan 13:00 på D'Galas kontor för att betala reservationsavgiften på lägenheten, men vi fick gå och ändra tiden till 11:30. Därefter fortsatte vi till banken (Sabadell) och öppnade ett bankkonto i Lenas namn. (Via det kontot ska köpeskillingen överföras, och sedan ska comunidad, el, vatten, försäkring etc dras via autogiro därifrån.)

Därefter hann jag hem för att gå en 10-minuters-promenad med hundarna och sedan ge dem lite mat. (De har kommit på undantag i dag.)

Sedan var det dags att träffa byggherren (tillika ägare av lägenheterna och således säljaren av denna).

Ovan sorterar byggherren alla viktiga papper, och nedan förklarar han något för mig på spanska som jag sedan skulle förklara för Jan och Lena. Nu är jag ju inte så särskilt duktig på spanska, men det mesta klarade jag ut ändå. (Jag talar aningen bättre spanska än vad Jan och Lena gör.) Och sedan var alla papper påskrivna och lägenheten reserverad åt Jan och Lena. Kul! Själva köpet ska genomföras senast 30/5.

Därefter rusade vi raka vägen till notarien, och där skrevs fullmakten åt Fiona under. Fiona är oerhört seriös och noga med allting. Hon kommer nu att kontrollera att lägenheten är i fullgott skick och städad, innan hon å Jans och Lenas vägnar betalar köpeskillingen. Hon kommer också att ordna så att alla "lägenhets-räkningar" kommer att dras från Lenas nya konto. Vi vet ännu inte vad Fionas hjälp kostar, men den är ovärderlig om man inte själv kan vara på plats. (Och det kan inte Jan och Lena eftersom de jobbar.)

När allt var klart var klockan närmare 16, och vi började alla bli hungriga eftersom vi inte ätit sedan frukosten. Jan och Lena bjöd oss på lunch på fiskrestaurangen i hamnen. (Jag valde svärdsfisk, och den var väldigt god.) Det var skönt att sitta i solen och koppla av och prata. (Ulf fotograferade oss.)

Sedan skildes vi åt, och jag gick en lite längre runda med hundarna. I morgon bitti ska jag skjutsa Jan och Lena till flygplatsen. Det har varit roligt att ha dem här, och för min del så hade de gärna fått stanna några dagar till - men deras jobb kallar. Men i o m att de nu köper lägenhet här i El Campello, så räknar jag med att vi kommer att träffas oftare framöver. Det ser både Ulf och jag fram emot. Vi trivs båda i Jans och Lenas sällskap!

Klockan 11 i morgon (när jag har kommit tillbaka från flygplatsen) ska jag släppa in Paco i Anettes och Håkans lägenhet, för han ska lämna ett anbud på renovering av deras badrum. Därefter kommer Paco hit och monterar av min toalettstol, för att se om han kan lokalisera stoppet - och göra något åt det. 

I dag har båten Capella blivit bärgad (med kran från landsidan). Både Ulf och jag har tagit foton, men jag är för trött för att lägga in dem i kväll. Förhoppningsvis hinner och orkar jag i morgon eftermiddag. Jag sa till polismannen som stod och vaktade så att ingen kom för nära, att Capella förmodligen var Campellos genom tiderna mest fotograferade båt. Ja säkerligen, svarade han och skrattade.

15-04-21:

Om en stund ska jag gå och möta Paco. Jan och Lena är på flygplatsen och väntar på att få gå ombord på sitt plan. Det känns tomt efter dem. Men jag vet att de kommer tillbaka. Nu har de ju en lägenhet på gång här. Tydligen har Lena velat flytta till Spanien alltsedan hon 1973 var au pair på Mallorca. Nu när pensionen hägrar så börjar det bli dags att förbereda flytten...

En god vän till Ulf skickade följande foto av en strömbrytare på Karolinska institutet. Det kan bli lite fel om man inte är så bra på att avstava ord...

PS:

Jag har ännu inte hunnit gå igenom Capella-fotona. Det gör jag framåt kvällen.

Paco skruvade loss min toalettstol och konstaterade att den var felmonterad, det saknades en gummi-stos (som han satte dit). Efter att ha fixat stoppet i avloppet så berättade han också att röret som går från min toalettstol till det centrala röret i fastigheten, har fel lutning. Det normala vore att det skulle luta snett nedåt (eftersom vatten mm rinner nedåt) men detta lutar i stället en liten aning uppåt - vilket förstås gör det lättare att få stopp. Paco tror ändå inte att det var jag som orsakade stoppet, utan att felet egentligen ligger längre ner. Tja, nu verkar allt funka igen så jag hoppas att jag återigen kan använda min toalett som vanligt. Återstår att städa badrummet - det kom ju en hel det skitigt vatten på golvet... Och ordna igen - för innan Paco kom så hade jag burit ut allt löst som kunde vara i vägen för honom, inkl hurtsarna. (Men jag orkar inte städa och ställa tillbaka allt just nu, utan väntar till i morgon. Det blir för mycket på en dag annars.)

När Paco var här fick jag gå omkring med lilla Wilda på armen hela tiden (även då jag var hantlangare) - för annars ville hon vara med och "hjälpa till med arbetet". De andra hundarna sov - men Wilda har (nästan) inte tid att sova på dagarna. Det är så mycket som ska lekas med, och gnagas på, och utforskas...

Klockan 19 ska jag återigen möta Paco och elektrikern i Anettes badrum. Det var något till som skulle kontrolleras. Paco är mycket seriös när han lämnar anbud och vill att alla priser ska vara fullkomligt korrekta - både för arbete och material. I morgon (preliminärt) ska jag följa med Paco för att fotografera duschväggar, så att Anette kan välja den hon vill ha.

Doktorn.com läste jag: Fisk och grönsaker i kombination gav bäst skydd mot tjocktarmscancer. Den som äter vegetariskt löper mindre risk att drabbas av tjocktarmscancer visar en ny studie från universitetet Loma Linda i USA, och allra bäst skydd får man om man kombinerar grönsaker och fisk i sin kost. Risken för coloncancer, en av de vanligaste cancerformerna i Sverige, minskade då med 43% (enl studien). Sedan tidigare har det visat sig att grönsaker kan motverka exempelvis hjärt- kärlsjukdom och typ 2-diabetes, säger samma forskare. Ja, då har vi ytterligare ett gott skäl för att äta mer fet fisk och ännu mera grönsaker!

Ute har det börjat blåsa igen...

Vov-vov och voff! Det är mycket besvär med adoptiv-bebisar. Ja, innan man har uppfostrat dom ordentligt. Wilda hon är faktiskt vov-vild av sig! Ja, så hon behöver mycket uppfostran. När Wilda försöker bita mig i nosen - då säger jag ifrån på skarpen. VOV-VOFF säger jag. Då blir hon rädd och gömmer sig. Men sen, då kommer hon fram igen. Och så säger hon viff-viff-viff, och så försöker hon bita mig i nosen igen.

Men, voff. Jag kan ju inte hålla på att uppfostra henne hela tiden. Nä, för jag tycker vov-mycket bättre om att vila.

Stella tycker också om att vila. Men det får hon inte för Wilda.

Nä, för Wilda vill leka precis hela tiden.

       

Stella är nästan för snäll mot Wilda. Som när Stella låg och vilade i köket innan i dag. Då kom Wilda med sin gnagis.

Och så la hon sig bredvid Stella. Sen kunde inte Stella vila längre.

   

Stella har vov-mycket tålamod med Wilda. Ja, se själva:

Allt det där tålamodet - det har Stella i alla fall inte ärvt efter mig. Vov-voff på er!

PS2:

Nu ska ni få se foton från bärgningen av Capella! Först grävde man fram henne, och lade om banden som skulle lyfta upp henne. Publiken var stor.

Sedan började man lyfta upp henne.

Därefter kom man på att man måste kapa en ledning som hängde över El Paseo (och var i vägen för kranen/båten). Mannen på stegen var lite nervös, vilket inte var så konstigt. Stegen stod på en bil och var lutad mot en smal stolpe, och den vinglade en del. Men allt gick bra. (Pilarna visar ledningen.)

Ulf fotograferade mig, när jag fotograferade Capella. Nja, ska jag vara ärlig så fick han med mig av misstag. Men det är jag som sitter på huk på muren i rosa tröja...

   

   

När Capella var på plats på specialtransport-bilen så gick färden mot hamnen, till båtklubbens område.

Men stackars Capella får hålla sig på land ett tag till. Hon behöver lite översyn innan hon blir sjösatt igen.

När El Campellos mest fotograferade båt hade lämnat sin plats på stranden så jämnade grävmaskinen nedan ut alla spår efter henne.

15-04-22:

I dag har vi haft invägning på morgonen (vi 4 kvinnliga familjemedlemmar). Wilda vägde 990 gram (och kommer således att väga ungefär 2,0 kg som vuxen). Stella vägde 1850 gram (= helt OK). Bonnie vägde 2785 gram (= 1 hg mer än idealet, så jag får återgå till att ge henne 30-40% lightfoder per dag). Själv vägde jag 47700 gram, och innehöll 20,9% fett (= 1,7 kg för mycket, vilket inte är så konstigt efter den senaste tidens utsvävningar - men nu måste det bli diet även för mig).

Jag läste ett tips på hur man ska få rent sina kastruller när de blivit gråa invändigt. Man ska ta 1-2 msk bakpulver och gnugga runt detta i kastrullen med en våt svamp. Därefter ska man skölja rent med vatten. Jag ska prova. På instruktionsfilmen blev kastrullen strålande blank.

I dag är det 22˚ och mestadels soligt (men prognosen säger molnigt). I havet är det 18˚, och UV-index ligger nu kring 7-8. Men jag ska varken sola eller bada. Jag bör skura badrumsgolvet! Och helst alla andra golv också... (Och så ska jag träffa Paco 17:30 för att fotografera kakel som Anette sedan kan titta på.) Återstår att se om jag lyckas vara så flitig som jag bör...

PS:

Mötet med Paco har blivit inställt. Han ringde och sa att han fått en tandläkartid, så vi får ta det en annan dag. Bra, för jag har ännu (17:10) inte gjort något åt skiten i mitt badrum. (Jag vill förstås kunna använda det, men i nuläget kan man inte gå in där utan skor. Det kom skitigt toalettvatten + toalettpappersrester på golvet. Paco tog rätt på det värsta, men det finns en hel del kvar. Så jag MÅSTE storstäda!) Däremot provade jag att skura mina två rostfria kastruller med bakpulver. De blev blankare - men inte alls så blanka som den de visade på filmen.

Det är sällan så fridfullt här som just nu när jag sitter här vid datorn. Men även på fotot nedan ser man att det är mer fart på lilla Wilda än på de andra två sammanlagt. På mitt-på-dagen-promenaden så studsade hon fram som en liten guttaperka-boll och undersökte precis allt som kom i hennes väg. Hon tycks ha outsinlig energi. (Men hon sover på nätterna.)

PS2:

Medan jag drack te så tog jag fotona nedan. Jag ser ju den lilla hundsängen (som eg är en uppfällbar fotpall) från min matplats.

Överst så slickar Wilda rent Stella i örat. Det är ju omtänksamt av henne, och Stella hade inget emot det.

I gengäld får ju Stella finna sig i en del annat...

   

   

Badrummet? Jo, nu har jag ju precis stärkt mig med lite te. Jag måste bara gå en runda med hundarna först...

PS3:

Jo jag tog mig samman, så nu är badrummet rent igen! Och så snart golvet är helt torrt så ska jag ställa tillbaka allt som ska stå där. Det ska bli skönt att kunna använda badrummet som vanligt igen. Fast Paco sa att jag ska slänga så lite toalettpapper som möjligt i toaletten, eftersom vi ännu inte vet om det är stopp nere hos grannen. Paco är Alicias vän, så det var hon som förmedlade kontakten. Det är jag glad för nu. Han kom så snart han kunde, och han gör jobbet professionellt. (Jag hade inte kunnat reda ut det själv, för stoppet satt som berget.) Och priset kan vi verkligen inte klaga på. Inkl material (stos + skruvar) så tog Paco 54 € för 4½ timmes jobb (fast vi gav honom 60). 

15-04-23:

En 3-minuters uppiggande film så här på förmiddagen? Här kan ni titta på kvinnligt självförsvar från 1947: https://www.youtube.com/watch?v=SbFtFaNkXCc Jag gillar kvinnans träningsklädsel. Det ser ut att vara Jiu-jitsu (=mjuk teknik). Det tränade både jag och mina barn för en massa år sedan. Men till den här nivån kom ingen av oss.

   

PS:

Jag tog ett par foton på balkongen nu mitt på dagen. De "stora" vilar, medan den lilla undersöker (och provsmakar blomblad)...

   

Nu ska vi ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Det är 23,5˚ och sol, så jag har shorts och T-shirt på mig.

PS2:

Det var jätteskönt ute! Jag önskar att hundarna hade haft lust att gå längre - för det hade jag gärna gjort. Men det går inte fort att gå med en nyfiken, icke koppelvan valp som gärna vill hälsa på alla... Så vi kommer inte så långt.  Många gånger ser det ut som på fotot nedan (på vilket jag bara fick med halva Wilda eftersom hon förflyttade sig så snabbt)- alltså koppel-dragkamp .

Dessemellan går det bättre.

När det blåste så förfärligt härförleden, så slukade havet sandstranden nedanför stenarna. Normalt brukar det ligga sand åtminstone tio meter utanför stenarna, men när jag senast gick i vattenbrynet så fick jag klättra på stenarna just här. Jag tyckte bättre om att gå i sanden hela vägen.

15-04-24:

Jag har skrivit om det minst två gånger tidigare, men det tål att upprepas. De här sakerna ska du INTE ge din hund:

Lök
Ämnet alicin, som finns i både rå och tillagad lök, kan orsaka exempelvis blodbrist, mag- och andningsbesvär. Brukar du ge din hund matrester? Undvik rester som innehåller lök.
Choklad och kakao
Teobrominet i choklad och kakao är giftigt för hundar. Att choklad kan vara väldigt farligt för hunden känner de flesta hundägare till, men det gör troligen inte hunden. Undvik alltså att låta choklad ligga framme utan uppsikt.
Deg
Den jäsande degen gör bäst i att stå utanför hundens räckhåll. Jäst jäser i magen på hunden och då bildas alkohol. Jäst är extremt sällan livshotande, men fyllehundar som får svårt med balansen kan förstås göra sig illa i trappor och annat. Det gäller såväl två- som fyrbenta.
Vindruvor och russin
Njursvikt är ingen höjdare och det är precis vad druvor och russin (samt korinter) kan ge din hund. Om din vän får kräkningar, blir vinglig eller får buksmärtor – vindruvor kan vara orsaken.
Nötter
Aflatoxin är en mögelsvamp som kan förekomma i valnötter, cashew och alla andra vanliga nötter vi har där hemma. Det är tyvärr också rena giftet för hunden. Hundägare bör särskilt se upp med de så goda macademianötterna, som ger hunden förgiftningssymtom.
Xylitol
Sötningsmedlet finns i alla från godis till tandkräm och vissa lightprodukter och har den förrädiska effekten att den kan sänka din hunds blodsockernivå och orsaka skador hos leverceller. Hur mycket Fido klarar är helt beroende på storleken, men mycket xylitol i en liten hund kan ge allvarliga symtom och till och med leda till dödsfall.

Hunden bör också undvika att förtära:
Avokado, Äpplekärnor, Tomater (omogna) och tomatplantor, Alkohol, Kaffe.

PS:

Nu är det officiellt, det jag visste när jag beställde min flygresa till Stockholm för dagarna 3-9 juni. Min son Johan och hans fästmö Linda ska gifta sig på Sveriges nationaldag! Jättekul! Linda är en rar, trevlig och ordentlig ung kvinna, så han kunde inte ha valt bättre. Det är en klar fördel att hon dessutom har väldigt trevliga föräldrar. I samband med bröllopet ska Johan byta till efternamnet Lehrmark. Linda kan ju inte byta till Nordfeldt eftersom min dotter heter Linda Nordfeldt! Två med samma namn i samma familj skulle bli alltför komplicerat.

Innan jag lämnar Spanien så är det lite att tänka på.  Vad i all världen ska jag ha på mig? (Klädselkod Kavaj.) Jag har en ganska snygg och passande klänning, men det vore roligt att köpa en ny speciellt för tillfället. (Om jag hittar en lämplig, i rätt storlek och till rätt pris.) Jag ska hålla ett litet tal - som förstås bör förberedas (även om det inte ska bli så märkvärdigt). Men det är bara roligt att förbereda inför sådana här positiva händelser.

Annars har jag gjort lite nytta i dag. Jag har ordnat en del papper som behövs för min spanska deklaration. (Den ska göras mellan 1/5 och 30/6.) Först gick jag till SUMA och fick papper på att jag har betalat fastighetsskatten för vår lägenhet (566,72 €), garageplats (41,18 €) och förråd (4,04 €). På pappret från SUMA står också att den byggytan (inkl en del som hör till comunidaden + balkongerna) är: Lägenheten 111 m², garageplatsen 29 m² och förrådet 3 m². Vad jag skulle vilja veta är hur stor boyta vi har, men det står ingenstans. Jag gissar på knappt 80 m² (inkl trappan), men jag måste mäta upp samtliga utrymmen för att kunna veta - och själva mellanväggarna kan jag inte mäta, och trappan blir svår att mäta, så helt exakt kan det inte bli. Administrationen har inte tillgång till några ritningar, men kommunen måste ju ha. Kanske jag kan fråga där så småningom.

Sedan gick jag till banken och fick ett papper på min kontobehållning 31/12, samt genomsnittlig behållning under året. Utöver detta ska jag visa kopia på förra årets deklaration (2013) + min svenska för 2014. Även i år tänker jag låta Fiona hjälpa mig att deklarera, men fr o m nästa år måste jag klara av det själv (eftersom jag egentligen inte har råd att leja hjälp).

Nu har jag tagit fram dammsugare, skurhink, våtmopp och rengöringsmedel - jag siktar på storstädning av golven efter vår mitt-på-dagen-promenad. Ulf har åkt in till Alicante för att shoppa.

Paco ringde nyss. Jag ska träffa honom i morgon 10:15 för att åka och fotografera kakel (åt Anette).

PS2:

Jag hann inte städa innan Ulf kom hem, så nu får det vara till i morgon. Han gillar nämligen inte att jag städar när han är hemma. Annars tycker han mycket om ATT jag städar. Han anser att eftersom han städar i Hässelby de månader som han är där, så ska jag ensam ta hand om städningen här hela året. Är detta ologiska tänkesätt typiskt för alla män - eller bara för just min man? Orsaken till att jag inte hann städa medan Ulf var i Alicante, var att jag skannade in alla papper som har med min spanska deklaration att göra, och sedan gick och lämnade originalen hos Fiona.

I går skrev jag en ny välkomstskylt till vår ytterdörr. Det stod ju bara två hundnamn på den förra. Fotona på denna är inte de jag ska ha sedan, utan vad jag hade till hands nu. Jag hoppas kunna ta ett bra foto av alla hundarna på samma bild. (Men det kanske inte går att genomföra förrän Wilda har lugnat ner sig en smula, vilket hon bör göra längre fram.)

15-04-25:

I går kväll somnade lilla Wilda i min famn. Ulf tog ett par foton (tyvärr med blixt eftersom det var mörkt). Men visst är hon söt, min lilla bebis.

   

I dag träffade jag Paco på förmiddagen. Vi besökte två olika byggmarknader för badrumsmaterial. Båda ligger längs väg N332. Ett billigare ställe, och ett dyrare. Jag tror att ni kan gissa vilket som är vilket.

Jag tog drygt 150 foton på framförallt kakel, men även på kranar och toalettstolar. En del av dessa foton ska jag mejla till Anette så hon kan säga vad hon föredrar. Därefter ska Paco ge henne ett anbud där allt ingår, arbete (även elektrikerns), material, städning etc. Han verkar vara väldigt pålitlig Paco. Han kommer att sätta ett rimligt pris - ett precio gusto, som man säger här i Spanien. (Alltså ett pris som båda parter tycker om.)

Jag åt sen frukost i dag (klockan var 12), men det hade jag planerat att göra. Jag håller just nu LCHF-diet (jag har snart gått ner det jag hade gått upp), men varvar med periodisk fasta (jag dricker bara vatten under 18 timmar, natten inräknad). Så jag åt kl 17 i går och 12 i dag, vilket gav kroppen 19 timmars vila. Under denna vila passar kroppen på att "reparera sig". Jag ska försöka få in periodisk fasta någon dag i veckan, även sedan när jag håller min målvikt. Eller så återgår jag till 5:2-metoden, fast i mitt fall 6:1. Periodisk fasta gör man ju i första hand för hälsans skull, men den gör förstås att man lättare håller vikten (eller går ner om man behöver det).

Jag har satt på en tvättmaskin nu, och när Ulf tar sin eftermiddagspromenad så ska jag passa på att städa. Ute är det skönt promenadväder, så jag vill gärna hinna med att gå en promenad på egen hand också. Hundpromenaderna går just nu i snigelfart.

PS:

Klockan är halv 5 och jag har precis hunnit städa klart. Nu är jag ganska trött och svettig - men jag hann, för Ulf har ännu inte kommit hem från sin promenad.

Jag tog några foton på vår mitt-på-dagen-promenad. Wilda går ganska fint när hon går bredvid Bonnie, för hon vågar inte annat. Bonnie säger ifrån på skarpen, om Wilda försöker anfalla henne på lek.

Men Stella har det inte lätt. Wilda hoppar på henne i ett kör för att få igång lek, eller som nedan - drar i hennes koppel. Stella är inte den som säger ifrån i onödan. (Bara när någon försöker ta hennes mat eller gnagisar, för nån måtta får det ju vara.) När det blir för mycket för Stella så skiljer jag dem åt. Jag håller det ena kopplet i högerhanden och det andra i vänsterhanden, och ser till att de går en bit ifrån varandra.

Wilda tycker det är lika kul att ha dragkamp med mig. Nu får hon egentligen inte bita i koppel alls, men för det mesta är hon snabbare än jag.

Det är mycket lättare att koppelträna en valp om man inte samtidigt har ytterligare två koppel att hålla reda på. Men jag klagar inte. Jag tycker om att promenera med tre hundar!

PS2:

Bernadette skickade en länk till några uppträdanden från America's Got Talent 2014. Nioårige pianospelaren Adrian Romoff gillade jag verkligen. Vilken härlig kille! Se själva: https://www.youtube.com/watch?v=wGJ4SCuy3Ao  (Kom ihåg att högerklicka och öppna i ny flik eller i nytt fönster.)

15-04-26:

Ulf tog ett gulligt foto på Stella och Wilda i morse. Hon är verkligen tålmodig Stella...

Snart kan jag sluta hålla diet (för den här gången). I dag visade vågen 46,2 kg och 20,0% fett. (Nu: strikt LCHF med max 10 gram kolhydrater per dag.) Men Ulf tycker att jag äter i ett kör. Inte är väl fyra mål mat om dagen "i ett kör"? Jag äter ungefär var 3:e - 4:e timme, och relativt små portioner - alla mål ungefär lika stora. Ulf äter bara två mål - en stadig frukost och sedan en 2-rätters middag på kvällen. Jag tycker att man ofta läser att man bör äta tre huvudmål + två mellanmål (vilket blir 5 mål). Är inte det det normala? Frukost + lunch (middag) + middag (kvällsmat) och mellanmål (fika) på eftermiddagen, och ofta något litet på kvällen framför TV:n, och ibland dessutom en frukt (eller fika) på förmiddagen (= 5-6 mål). Ibland äter jag fem måltider, och enstaka gånger sex. Fast då räknar jag allt jag stoppar i munnen även om det bara är 3 cocktailtomater. Hur ofta äter ni? Mejla gärna och berätta, för Ulf och jag är inte överens om vad som är "normalt". Är jag "onormal" (även i detta avseendet)?

Jag googlade lite på "antalet måltider per dag" och hittade bl a följande:

Netdoktor.se:

Ät fem-sex gånger om dagen

Att äta fem till sex gånger per dag är ett bra riktmärke. Låt inte för många timmar gå mellan måltiderna.
Ett exempel på hur en jämn måltidsordning kan se ut:

  • 8.00 Frukost
  • 10.00 Mellanmål (tex en frukt eller en smörgås på fullkornsbröd och lätt pålägg)
  • 12.00 Lunch (Gärna enligt tallriksmodellen: dela in tallriken i ett Y och lägg proteinrik mat som kött och fisk på minsta delen tillsammans med lika delar fiberrika grönsaker och stärkelserika kolhydrater som pasta, ris och potatis.)
  • 14.30 Mellanmål
  • 18.00 Middag (som lunchen)
  • 20.00 Eventuellt ett kvällsmål/mellanmål

Å andra sidan är det modernt med periodisk fasta...

Jag hittade en undersökning som visade (stick i stäv med vad man tidigare har kommit fram till) att deltagarna gick ner mer i vikt när de bara åt två mål (jämfört med 5). MEN - då åt de bara frukost och lunch, och ingenting resten av dygnet. Och då är det faktiskt periodisk fasta! Dessutom gällde det viktminskning (hos överviktiga diabetiker), och inte normalt ätande vid normalvikt.

Jag tror fortfarande att det är normalt att äta fem gånger per dag, men att det är nyttigt att på något sätt fasta en dag i veckan.

PS:

Fyra foton från vår mitt-på-dagen-promenad:

PS2:

I dag följde jag med Ulf på hans eftermiddagspromenad. Vi gick "stora Aldi-rundan", via Pueblo Español och kyrkogården. Först passerade vi hamnen, där jag tog kort på Capella, som nu repareras.

När vi hade passerat La Illeta så tog jag två foton på Ulf:

Det var en skön promenad, men hur Ulf kan ha på sig strumpor, skor och långbyxor i den här värmen förstår jag inte. Nu ska jag dricka te (dagens tredje mål), och därefter gå ut med hundarna.

Förresten så mejlade Ulf nedanstående bild till mig, med rubriken tydligt signalement...

PS3:

Klockan 18 började det regna här, men nu 18:15 är det över. Det kom 2 mm. (Jag hann gå ut med hundarna innan det började.)

Jag tog några foton av Stella och Wilda medan jag drack mitt te. Jag tycker att det är så rart att se hur Wilda tyr sig till Stella.

15-04-27:

I dag visade vågen 45,6 kg, så fr o m i dag slutar jag väga all mat (och räkna kolhydrater).

Jag ska inte börja vräka i mig onyttigheter, men jag ska öka mängden kolhydrater en del. Jag var lite i valet och kvalet att fortsätta banta. I dag är mitt BMI 19, men eftersom kvinnor bör ligga inom 18,5 och 23,9 så skulle jag kunna gå ner 1,2 kg ytterligare och hamna på BMI 18,5. Orsaken till att jag övervägde att fortsätta banta är att jag fortfarande upplever mig som aningen för tjock. Jag kan se att jag inte längre är tjock/överviktig, men tycker att jag borde ha plattare mage och smalare lår. Jag tog två selfies. Jag har på mig ett hudfärgat linne och vad som numera kallas jeggings. Byxorna är avslöjande, men linnet sitter inte tight. Jag kan konstatera att jag inte är mager. Jag vill heller inte bli mager - men smal. Det är en avvägningsfråga vad som är lagom. Det viktigaste är förstås att vara FRISK! Jag vet att jag är fixerad vid vikten, men jag ska försöka fokusera enbart på hälsan!

   

För övrigt så torkar jag kiss på golvet, och torkar kiss, och... Lilla Wilda läcker som ett såll. Men hon är ju inte ens 3 månader fyllda, så det är inget annat att vänta. Bajsar gör hon däremot nästa alltid på rätt ställe (eller strax intill). Och för all del, då och då kissar hon också på rätt ställe (i kattlådan). De ljusblå sockorna som jag hade på mig på fotot ovan, hänger nu på tork för att sedan läggas i tvätten. Jag råkade nämligen kliva i en liten pöl...

I morgon är det dags för Wilda att få rabiesvaccinering + chip + djurpass. Jag läste att rabies dödar 160 människor om dagen, framförallt i Indien och Afrika (söder om Sahara). Om man har blivit smittad är det i stort sett hundraprocentig risk att dö i sjukdomen. De flesta (99%) smittas av hundar. En massvaccinering av hundar skulle därför kunna rädda tusentals liv. Det skulle också vara ett kostnadseffektivt sätt att få kontroll över rabiessmittan. Problemet är att de fattiga länderna inte har råd. Här i Spanien var ju rabies utrotad (sedan drygt 10 år), tills någon för något år sedan smugglade in två smittade valpar från Marocko. Det verkar inte som om valparna hann smitta någon, men tills man är helt säker så räknas inte Spanien som rabiesfritt.

PS:

Några intressanta rader om varför kvinnor lever så länge efter klimakteriet kan ni läsa här: http://www.wellnessguide.se/Nyheter/aldre-kvinnor-och-visdom.

Jag har tagit mina mått för att se vilken storlek jag har nu, enligt tabellerna. Jag tittade på sidan: http://www.storlekar.se/ Jag har nu följande mått; byst 89, midja 64, höft 89, vilket motsvarar storlek 34 - 38 (= 34 vid midjan och 38 i övrigt). Nu vet jag att 36 brukar passa på blusar och kavajer, 34-36 på tröjor i töjbart material, och 32 - 36 i vanliga byxor (men 38 i jeggings). Slutsats: Jag måste prova plaggen, eftersom jag inte är av "standardmodell"!  Kanske är det för att jag har breda höfter som jag fortfarande upplever mig som tjock? Men det kan jag aldrig någonsin göra något åt. Breda höfter är inte modernt, men det är ganska funktionellt rent biologiskt! Nog om detta.

Ute är det sol och 24˚, men det har börjat blåsa igen. Men den här gången blåser det västliga vindar, så dem lider vi inte av.

PS2:

Jag sover inte så bra om nätterna. (Värmevallningar + ont i axlar, nacke, knän och vrister + ljud utifrån + grubblerier.) I natt funderade jag länge på det här med att jag vill ha en sängstomme till min resårsäng (eftersom jag vill ha gavlar, och gärna långsida dessutom). Jag har funderat på att köpa Ikea Hemnes:

Det är av bra kvalité, men jag skulle (eftersom min säng står rakt ut i rummet, och inte längs en vägg) dessutom gärna ha en långsida. Nu kommer jag inte att ha att köpa en sängstomme på länge. Den ovan kostar 229 €. Så jag funderar på att göra om sängsoffan som jag har i gästrummet, också den av modellen Hemnes. Den har både gavlar och långsida, men är avpassad för en 80 cm bred madrass. (Min säng, och Tempurmadrass, är 90 breda.)

   

Jag har sett i inredningsreportage (barnrum) att sängsoffan ofta används med 90 cm's madrass. Man har då "låddelen" utskjuten 1 dm. Men om jag lägger min resårmadrass ovanpå befintlig ribbotten, och Tempurmadrassen ovanpå det, så hamnar själva bädden nästan ända uppe vid kanten på gavlar/långsida. Nu tänker jag att jag kanske kan "slakta" sängsoffan och göra om den till två "halvor". Jag skulle kunna skruva loss gavlar och långsida (de sitter ihop) från resten, och bara ställa detta runt min säng. Jag kan anpassa höjden på mina sängben till vad som ser "lagom" ut. Jag skulle sedan kunna fästa varje gavel i min resårsängbotten med en enda skruv på var sida. Det skulle fungera, och se hyfsat ut trots att 1 dm av sängen skulle sticka ut.

Det skulle bli mycket "hundsäkrare"! Nu har jag ju tagit bort sängtrappan bara för att jag är rädd för att Wilda ska trilla ner på fel sida. Följden är att Bonnie får be om hjälp var gång hon vill upp och ner. Men en långsida riskerar jag inte heller att tappa mina små kuddar på golvet. (Jag har 4 babykuddar i sängen, varav  1- 2 för att ha under huvudet, en för att ha vid axeln och en mellan knäna.)

Av "låddelen" som blir kvar, inkl ribbottnarna, borde jag kunna göra en ny (utdragbar) gästsäng - fast utan gavlar och långsida. Jag måste då köpa en regel för att fästa där långsidan är nu, och två skivor (i samma höjd som låddelen) att fästa där gavlarna sitter nu. Det borde bli betydligt billigare än att köpa en ny sängstomme! Och så får jag långsida på min säng, som jag vill ha. (Stommar med långsida finns bara i 80 cm's bredd.) Gästsängen skulle förstås fungera precis lika bra utan gavlar. Tror ni min idé skulle fungera i verkligheten? Har jag glömt att tänka på något?

Nu bör jag kanske inte börja snickra just i dag, med en liten valp kring fötterna, och Ulf hemma. Men kanske i sommar?

PS3:

En ny inmobiliaria öppnade ganska nyligen tvärs över gatan. Ja, det är inte den enda, det har öppnat många på sistone. Man tror tydligen att bottenläget på bostadsmarknaden är passerat. Inmobiliarian tvärs över gatan har den här webbadressen: http://www.tavolinihome.es/index.html De har ännu inte hunnit lägga in alla lägenheter på webben, men har bra foton. Jag hittade två lägenheter här i El Campello, båda för 105'000 €. (Ref 2003 och 1140.) Fler kommer väl.

PS4:

Jag kom nyss (22:05) in från sena kvällspromenaden. Det var fortfarande 21˚ ute! Nu väntar sängen. Jag är mycket trött.

15-04-28:

Jag vägde mig i dag igen bara för att se vad "slutvikten" är. Man går ju alltid upp några hekto när man fyller magsäcken normalt igen. Vågen visade 46,0 kg och 19,9% fett. Det är jag nöjd med. Jag kan ändå aldrig någonsin se ut som en fotomodell. Nu ska jag fokusera på att äta riktigt hälsosamt (åtminstone till 80%, för jag är ju bara människa)!

I dag är lilla Wilda exakt 3 månader gammal, och vi har varit hos veterinären. Där fick hon sitt chip och sin rabiesvaccinering. Om en vecka ska vi dit så att hon kan få den vanliga vaccinationen också. Den ges vanligen samtidigt som rabiesvaccinationen, men man undviker det på så här små hundar. Wilda vägde 1050 g på veterinärens våg. På lördag ska jag till veterinären med Bonnie så hon kan få både rabies- och den vanliga vaccinationen. Den 20/5 är det sedan dags för Stellas rabiesvaccination, i juni ska Bonnie ha sin canileish-vaccination och Stella sin vanliga. Därefter är det inget alls förrän i september. Jag ska försöka samordna vaccinationerna längre fram, så det inte blir fullt så många tider att hålla reda på. Här i Spanien måste hundarna ha två vaccinationer mer än i Sverige (mot rabies och leishmaniosis), och alla kan inte ges samtidigt.

Ni vet att jag har berättat att Bonnie är väldigt glupsk och äter i raketfart. Nu kan jag bara konstatera att lilla Wilda äter ännu fortare! Hon glupar i sig maten och hinner knappt andas. Tugga hinner hon förstås inte. Kanske hon äter så fort för att hon tidigare har ätit tillsammans med 7 andra valpar ur en skål. Då gäller det ju att vara snabb om man ska hinna få i sig något... Nu har även hon börjat få äta i en skål som den nedan. Då tar det en liten aning längre tid, och risken att sätta i halsen är mindre.

Så nu äter Bonnie och Wilda i var sin specialskål, medan Stella har en vanlig. När Bonnie och Wilda har ätit upp all sin mat, så står Stella fortfarande kvar framför sin skål och tuggar noga i godan ro. Nästa gång jag åker till Madagascar så ska jag köpa en sådan här "äta-långsamt-skål" till - i en annan färg. Det är bra om Bonnie och Wilda har olika, så jag inte råkar ge dem fel mat i hastigheten (de äter ju helt olika sorter, men de ser ganska lika ut). Hundarna anser att det är oerhört bråttom när det är matdags, och jag (som serveringspersonal) skyndar mig det värsta jag kan.

Ute är himlen klarblå och det är 22,8˚ i skuggan. Jätteskönt alltså! Om en stund ska hundarna och jag gå vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Conchi skickade ett foto på Voxer när han undersöker dagens inköp till trädgården.

Och nedan kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. När vi stod i hallen och var färdiga för att ge oss i väg, så gick Bonnie plötsligt fram till Wilda och slickade henne i ansiktet, och rengjorde henne runt ögonen. Wilda såg lite tveksam ut eftersom hon tidigare mest har fått tillsägelser av Bonnie. Men jag tyckte att det såg så sött och rart ut. Det är bra att det fungerar fint hundarna emellan.

Vov och voff på er! Nu har jag adopterat Wilda på riktigt. Ja, det märks tydligt att hon behöver en mamma, en riktig mamma som jag. Wilda behöver vov-mycket uppfostran, och så behöver hon nån som tar hand om henne. Så nu har jag börjat slicka henne och så. Och så tittar jag till henne när vi är ute på luktrunda. 

   

   

Vi träffade en av våra hundkompisar när vi var ute, så jag presenterade honom för Wilda.

Fast sen så gick vi vidare. Ja, jag hade en del viktiga saker som jag skulle lukta på.

Det märks att Wilda bara är en bebis. För när vi var nästan hemma så blev hon trött - och la sig mitt på trottoaren. Fast då tog matte henne, och bar henne den sista biten hem.

Ja, det är bra att vi kan hjälpas åt med Wilda, matte och jag. Så jag inte tröttar ut mig. Vov-vov-voff då!

Jag har letat efter mungbönor i affärerna här, men inte hittat några. På latin heter de vigana radiata. I min spanska ordbok står inte mungbönor, och Googles translate klarar heller inte ordet. Nu tror jag och personalen i den nya hälsokostaffären, att de kan heta soja verde på spanska, trots att de inte alls är släkt med soja (som heter Glycine max på latin). I alla fall så köpte jag en påse soja verde och la några i min groddapparat. Jag tycker om groddade mungbönor, och det är ju väldigt nyttigt med groddar. Det är heller ingen nackdel att de innehåller väldigt få kalorier och kolhydrater (35 respektive 3,2 per 100 gram). Groddar kan man frossa i! Jag fick flytta om lite bland mina mini-byråar för att få plats med groddapparaten (som eg har två våningar till). Men nu står den på plats. Om ett par dagar kan jag provsmaka groddarna.

PS2:

Lite annorlunda reklam för hudvårdsprodukter:

Lilla Wilda (med gullig mage) sover gott:

PS3:

Apropå det där med att göra om gäst-sängsoffan, så har jag mätt och funderat lite till. Jag tror kanske inte att det blir alldeles för högt om jag lägger min resårbotten ovanpå ribbotten i sängsoffan. Högt, men inte alldeles för högt. Kanske vore det värt att prova? Det vore ju enklast. Men alldeles enkelt är det inte eftersom sängsoffan måste monteras ner för att komma igenom dörrhålen. Och sedan måste jag ju ha någonstans att lägga alla gäst-madrasserna. Till gäst-madrasserna skulle jag kunna köpa en sådan här (fotot nedan) säng på Ikea. Den kostar bara 35 €, vilket är avsevärt mycket billigare än att köpa en Hemnes sängstomme till min säng. Då skulle jag förstås bara ha en enkel gästsäng - men jag har ju sängskåpet också = två bäddar totalt!

Jag såg att Ikea numera faktiskt har en sängstomme med gavlar och rygg med bäddmått 90 x 200 cm. Den kostar bara 50 €, vilket är billigt. Men den har lite för "luftig" konstruktion för min smak. Mellan ribborna kan både hundar och kuddar trilla ner på golvet - och det är ju det jag vill slippa riskera. I så fall skulle jag få spänna tyg runt om, och det skulle nog inte bli så snyggt. Dessutom tror jag att själva bädden skulle komma alldeles för högt upp i den här modellen, som det ser ut på fotot i alla fall. (Jag tycker också att stommen ser lite klen ut.)

Jag ska mäta jättenoga, och se hur hög min resårbotten + Tempurmadrass är jämfört med den invändiga höjden i sängsoffan. För det bästa vore ju om jag fick en "säker" säng redan nu, när Wilda är liten. Jag tycker om att ha hundarna i sängen emellanåt - och de älskar när vi alla vilar eller sover tillsammans. Inget skulle heller hindra att jag använder sängsoffan som den är nu, och bygger om den i framtiden... Dubbelt jobb för all del, men jag har ju tid.

15-04-29:

Nej, i går kväll var jag för snabb när jag kollade Ikeas webbsida. Den billiga svarta sängen finns bara i 90 cm's bredd, så den kan jag inte använda. Och i dag, när jag mätte noga, så kunde jag konstatera att min bädd skulle hamna knappt 15 cm under överkanten på sängsoffan, om jag lägger resårbotten direkt på befintlig ribbotten. Alltså blir det bästa att jag bygger om sängsoffan till "två", som jag planerade i förrgår. Jag skulle vilja göra det nu, eftersom jag vill ha kanter runt min säng - bums. Men jag gissar att Ulf skulle krevera om jag staplade gäst-madrasser i vardagsrums-soffan och bar upp stolar + skrivbord + sängbord från gästsrummet, och ställde i vardagsrummet. (Detta för att få plats att snickra i gästrummet.) Arbetet skulle nog ta minst några dagar (förutsatt att jag har material hemma), allt tar längre tid med en hundvalp kring fötterna.

På vår mitt-på-dagen-promenad så satte vi oss en stund på en bänk (när Bonnie inte ville gå mer) och betraktade havet. Det är inte det sämsta man kan titta på. (Jag tog bara ett foto på "oss", och Bonnie satt på min andra sida.)

När vi sedan kommit hem och hundarna fått sin mat, så gjorde jag en broccoli-omelett åt mig. Jag har kommit på att det är riktigt gott. Jag får ofta lite kokt broccoli över när jag har ätit det som huvudrätt.( Just i dag la jag även lite ost på omeletten.) Omeletter och kokta grönsaker, eller kokt fisk, är alldeles tillräckligt avancerad matlagning för mig. Det är lätt, går snabbt, och är nyttigt. Ni som känner mig vet att jag visserligen kan laga mat - men inte alls är road av det.

I natt hade jag lägesyrsel. Det var länge sen senast. Nu ska jag bara leta upp var någonstans på hårddisken jag har illustrationerna, som visar hur man gör rörelserna som "välter ut" kristallerna ur balansorganet i örat. Gör man rätt är det lätt att bli av med yrseln igen.

I morse när jag vaknade fanns det varken kiss eller bajs på golvet, för andra natten i rad. Wilda hade gjort vad hon skulle i lådan. Jättebra! Tänk om hon kunde vara lika duktig dagtid. Men då har hon så mycket annat för sig, att hon inte hinner känna att hon behöver - förrän det är för sent att hinna till någon av lådorna (även om jag har fler än vanligt utplacerade just nu). Men hon är ju bara tre månader. Jag har inte hört talas om någon valp som blivit rumsren så tidigt. Lilla Nova² var rumsren vid drygt 4 månader, och det var ovanligt tidigt. Jag har för mig att Bonnie var drygt 7 månader. (Och i Bonnies fall händer det ju några gånger om året att hon kissar inne - fortfarande.) När Stella blev rumsren minns jag inte.

PS:

Jag betalar för en internet-hastighet på 10 Mb/sek. I början hade vi ända upp till 8 - 9. Nu har vi ofta bara 3 Mb/sek. Det innebär att Ulf och jag inte kan gå in på internet samtidigt. Nu tittar han på fotboll varje kväll (och innan var det ishockey), och om jag då samtidigt försöker öppna en webbsida så står hans sändning och "snurrar". Eftersom jag inte måste gå in på internet precis just då, så stänger jag sidan. (Fast jag sitter hellre framför datorn på kvällen än på dagen.) Det tråkiga är att jag inte kan läsa heller. Jag kan inte koncentrera mig när jag hör fotbollsspeakern prata hela tiden. Så på kvällarna kan jag nästan inte göra någonting alls. Tur jag har hundarna att kela med!

Jag ska gå till Telefonica endera dagen och kolla vad det kostar att uppgradera till fiber med 100 Mb/sek. Om det inte är ruskigt mycket dyrare, så vore det kanske värt att satsa på.

15-04-30:

Jag tittade på Telefonicas webbsida Movistar.es i går (när matchen var slut), och där kunde jag läsa att 100 Mb/sek fiber ska kosta 55,40 € (38 + 17,40) per månad - inklusive moms, fast telefon, fria samtal till fasta telefoner samt 550 minuter till mobiler (inom Spanien förstås), gratis Wi-Fi-router samt fri installation. (Se: https://www.movistar.es/particulares/internet/adsl-fibra-optica/fibra-optica-100mb) Det är bara drygt 5 € mer än jag betalar per månad nu, så jag byter gärna upp mig. Fast 100 Mb/sek fiber innebär inte att man får 100 Mb/sek, utan att de garanterar minst 10 Mb/sek... Fast det är ju mycket bättre än vi har nu.

Som jämförelse tar konkurrenten Ono 17,90 + 18,15 = 36,05 € för 30 Mb/sek. Det är alltid svårt att jämföra när de inte erbjuder samma sak, Ono erbjuder sämre "telefonvillkor" men garanterar 30 Mb/sek. Men är det på "skicka", "ta emot" eller bådadera? Det låter som om Telefonica garanterar 10 Mb/sek på "skicka", men uppemot 100 vid "ta emot". Andra bolag erbjuder fiber kombinerat med mobiltelefoni. Tidigare har jag tyckt att det var onödigt med fast telefon. Vi var tvungna att ha det för att kunna få ADSL. Men nu, sedan jag skaffade mig ett svenskt "hemnummer" så är det bra med den fasta telefonen. (Bl a Jenni kan ringa så ofta hon vill.) Nackdelen med mobiltelefoner är att de ständigt måste laddas, så för mig ersätter de inte den fasta. Dock känns det lite som "tårta på tårta" att ha bådadera, åtminstone för mig som nästan aldrig ringer någon (utöver min mamma som inte längre har dator). Jag mejlar för det mesta!

Jag får kolla upp priser och villkor närmare, men det är klart enklast för mig att byta till Telefonica. (Då vet jag säkert att jag får behålla mitt fasta telefonnummer, samt att jag slipper uppsägningstid på det nuvarande abonnemanget.)

I dag är det Valborgsmässoafton, en helg som man förstås inte firar här. Här, där blommorna blommar året runt, behöver man inte "sjunga in våren". Men när jag bodde i Sverige så kändes det så viktigt att markera övergången till våren med "Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö" och "Sköna maj, välkommen till vår bygd igen!" Man måste nog vara svensk för att riktigt förstå texternas magi - och vår desperata längtan efter sol och värme.

Här kan ni få en bra sammanfattning till varför vi firar Valborg i Sverige: http://www.expressen.se/leva-och-bo/valborgsmassoafton--darfor-firar-vi-valborg/.

Ha en riktigt trevlig Valborgsmässoafton!  

Och en riktigt skön 1:a maj!

Här är det, som sagt, en alldeles vanlig dag. Själv håller jag på att avkalka min tebryggare. (I morse var det förresten både kiss och bajs på golvet... Men det är ändå så roligt att ha hundvalp!)

   

   

Groddarna tar sig. I eftermiddag ska jag provsmaka.

PS:

I dag fick jag (via mejl från ett konstgalleri i USA) reda på att akvarell-konstnären Steve Hanks har dött (66 år gammal). Det är ju sorgligt. Han efterlämnar fru och tre döttrar. Han dog tydligen den 21/4 i "sviterna av cancerbehandling" (ej närmare förklarat). Jag beundrar hans realistiska och stämningsfyllda konstverk kolossalt mycket!  Alla hans tavlor är fina, men jag tycker allra bäst om Where the healing begins, kanske p g a modellens historia. Jag har visat bilden tidigare, men ni får se den igen.

Steve Hanks skrev om bilden:
"Where the Healing Begins" was the first painting I did that dealt with healing. I saw a story on television about a seven-year-old boy who was dying of cancer. He had two wishes for the last year of his life. He wanted to live on the beach in California, and he wanted to visit other children in hospitals and give out gifts to children who were going to get well and go home! A Malibu resident gave him and his Mother their home for the year, and the Make a Wish Fountation helped him with his second wish.
It was a powerful story that had tears pouring out of my eyes. Six months later I was in California and a friend of mine introduced me to a woman he suggested as a model for painting. When I met her I realized it was the mother of the boy. I knew that her life had been changed forever, I asked her, "How do you try to heal from this?" She would sit out in the sun in the morning and look across the ocean because that was where her son wanted to be. So we started there. I added brand new plants to the scene, still in their plastic containers, with the idea that you have to just start replanting, starting from the beginning and growing from there."

Just tavlan ovan skulle jag gärna ha på väggen, men en kopia (canvastryck) kostar närmare 6000:- (+ frakt)! Och jag har inte hittat den som affisch. Kanske den kommer som affisch längre fram? Vissa av Steves andra konstverk finns att köpa som papperstryck, vilka har ett betydligt rimligare pris.

Om ni vill se fler konstverk av Steve Hanks så klicka på den här länken:

https://www.google.se/search?q=steve+hanks+artist&biw=1600&bih=783&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=volCVc23KIKt7AbjooCwDw&ved=0CB8QsAQ

Och vill ni titta på Steves egen webbsida så klicka här: https://stevehanks.info/