Sparad dagbok 33

Sparad dagbok 33. (Fr o m 15-05-01 t o m 15-10-02.)

15-05-01:

Dagens uppdatering kommer om en stund. Jag har bara rättat några gamla slarv- och stavfel ovan... Ibland, när jag har för mycket i huvudet (eller känner mig stressad), så ser jag inte mina egna stavfel, eller om jag har hoppat över ett ord. Jag vet ju vad det ska stå, och ser inte vad jag verkligen har skrivit. Nu rättade jag minst 5-6 tokigheter som jag hade skrivit de senaste dagarna. Det är bra tur att ni är smarta nog att gissa vad jag menar - även de gånger som det blir fel.

Nu ska jag gå ut med hundarna.

PS:

Så har det blivit maj månad! Härligt! I maj brukar jag börja sola på stranden, men jag känner ingen brådska. Jag hinner får tillräckligt med sol innan vintern, jag har ju 6-7 månader på mig. Och jag vill bara bli lätt gyllenbrun - inte bränd.

Ett annat vårtecken är att jag häromdagen bytte från mitt sommarduntäcke till mitt silkesvaddtäcke. (Och längre framåt blir det först bomullsfilt i påslakanet, och därefter ingenting.) Nu kan jag också gå barfota inomhus på klinkergolvet utan att frysa ihjäl. Hela vintersäsongen är golvet iskallt. Jag är glad att värmen nu har återvänt! Maj - november är de, i mitt tycke, absolut bästa månaderna här!

I förmiddags fotograferade Ulf starten på en paddeltävling från balkongen.

Själv tog jag några foton under hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. Eftersom det är helgdag så är det ganska mycket folk på stranden.

Vi hinner inte många meter innan någon vill klappa lilla Wilda. Och hon hälsar lika glatt på alla. Även i dag satte vi oss en liten stund på muren. Det är skönt i solen, och kul att titta på alla olika sorters människor som går förbi. Ungefär 60% säger Ååh! eller Ooo! och börjar tindra med ögonen, när de får syn på mina tre små hundar. Visst blir vi smickrade av uppmärksamheten, men hälften kunde ha räckt.

I förmiddags gick jag som hastigast inom D'Gala för att titta på en av de minsta lägenheterna, de med 1 sovrum. De mot Calle San Pedro är nu sålda båda två, så jag tittade på en som vetter åt San Bartolomé. Planlösningen är trevlig, och balkongen relativt stor. Men tyvärr är det bara utsikt mot huset mittemot, och om man vistas på balkongen så störs man kanske av trafiken. Däremot är det helt tyst i lägenheten när fönster och dörrar är stängda. (Tänk om vi hade haft sådana fönster i vår lägenhet. Vilken skillnad det skulle ha gjort - både på värmen vintertid och ljud från gatan.) Med en annan utsikt så skulle det här ha varit en väldigt trevlig liten lägenhet. Den har 45,5 m² boyta, och kostar inkl moms 124'300 €.

PS2:

Nyss, inför tidiga kvällspromenaden, så provade jag en Puppia-sele på Wilda (en i minsta storleken = XS). Den passar! Wilda har vuxit! Selen köpte jag till lilla Nova², men hon växte aldrig i den...

Vilopaus på El Paseo:

Hon har personlig sovställning, lilla Wilda. Fast när kameran klickade så vaknade hon.

Ja, Wilda har vuxit mycket de här veckorna, en del av det valpigt runda har försvunnit - och öronen har vuxit oproportionerligt mycket. Det verkar som om öronen alltid växer först - till vuxenstorleken. Det var likadant på lilla Nova². Jag minns att jag tänkte på att öronen var lika stora på Bonnie, Stella och Nova² - som om de bara "tillverkades" i en storlek. Nedan lilla Nova² samma dag som hon dog (2 månader äldre än vad Wilda är nu, men drygt 200 gram lättare). Jag saknar lilla Nova² - väldigt mycket!

15-05-02:

I går kväll hade vi det så mysigt, hundarna och jag. Jag satt i läsfåtöljen och läste, och hundarna låg alla tre i mitt knä och gnagde på råhudspinnar. Jag hade nämligen gjort en deal med Ulf. (Nåja, mer eller mindre tvingat honom...) Han fick titta på ishockey med hörlurar på under några timmar - och då kunde jag koncentrera mig på boken. Det är tydligen ishockey två veckor framöver, och jag kan ju inte göra "ingenting" varenda kväll. Det är ju faktiskt rättvisast om vi turas om. I kväll avstår jag från att läsa, och då kan Ulf ha ljudet på hur högt han vill.

I förmiddags var Bonnie och jag hos veterinären. Bonnie fick sin vanliga vaccination + rabiesvaccinationen. Inkl en noggrann undersökning kostade det 48 €. Den 20:e maj har jag beställt tid åt Stella för samma sak.

Nu har jag satt igång en tvättmaskin. När jag sedan har hängt tvätten på tork, så ska jag ut med mina små. Min termometer visar 26˚, och solen skiner. (Det är 17˚ i havet.) Efter hundpromenaden så går jag gärna en runda på egen hand. Kanske på stranden?

Tre förmiddagsfoton från balkongen:

PS:

Det har varit, och är, alldeles underbart "svenskt högsommar-väder" i dag. Jag gick först ett ärende till Aldi, och därefter gick jag i vattenbrynet fram och tillbaka mellan hamnen och Rio Seco. Det kändes varmare än 17˚ i havet, och kanske det var ett par grader mer allra längst in där jag gick. Vi har haft UV-index 9 i dag, så jag har förstås haft solskyddsmedel på utsatta kroppsdelar - och så har jag haft solskärm på mig för att skydda ansiktet lite extra. Har man skandinavisk hud så får man vara försiktig.

I morgon säger prognosen att här ska bli 31˚! Men jag tror inte att det blir riktigt så varmt här nära havet. Hur som helst så blir det säkerligen lagom att ha korta shorts och sol-linne (samt solskyddsfaktor) på i morgon. När det är så här varmt så väljer hundarna att gå i skuggan. Nu ska vi ut på tidiga kvällsrundan...

PS2:

Klockan är nu 21, och ute är det fortfarande 23˚ varmt. Fotot nedan tog jag klockan 19:53. Havet har varit blått och nästan spegelblankt hela dagen. Det är vackert.

Det blev visst bara "balkongfoton" i dag...

15-05-03:

Det var alldeles underbart ute på morgonpromenaden. Varmt, soligt och lugnt i dubbel bemärkelse.

Vov-voff på er! I morse var jag ute på luktrunda med båda mina barn. Min egen Stella, och så Wilda som jag har adopterat.

Jag har hunnit uppfostra Stella vov-bra. Hon lyder alltid bums. Men inte Wilda. Nä, för Wilda är vov-busig. Hon hoppar på både mig och Stella när vi är ute och går. Hon vill leka hela tiden, eller bitas. Då säger matte till henne. Men hon lyder inte matte heller.

Ofta så klagar matte på att våra koppel trasslar in sig. Ja, det är verkligen inte mitt fel. Jag trasslar aldrig in mig - men det gör dom andra. Särskilt Wilda. Förresten får matte skylla sig själv. För om hon hade varit lite smartare, då hade hon fattat - att om man inte har några koppel, då kan man inte trassla in dom. Ja, hon skulle förstås låta oss gå lösa. I alla fall så kunde jag få gå lös, tycker jag.

Men människor är tyvärr inte så särskilt smarta. Ja, jättemycket vov på er då!

I dag är det mors dag här i Spanien. Eftersom familjen är viktig för spanjorerna så firar man stort. Alla besöker sin mamma och ger henne presenter (lika mycket som vid jul), och/eller så träffas man på restaurang och äter gott tillsammans. Det kommer säkerligen att vara fullt med folk på El Paseo i eftermiddag och i kväll.

PS:

Det står på gadgetarna att vi har haft 32˚ i dag, fast så varmt har det inte varit. Men 26˚ är ju varmt och skönt det också. Jag har gått min vanliga strandpromenad med fötterna i vattnet.

Dessutom har jag faktiskt bakat i dag! Det kanske inte är det lämpligaste i den här värmen, men jag hade helt slut på mitt LCHF-bröd. Den här gången tillsatte jag 1 tsk anis + 1 tsk kummin i brödet, och det blev gott. Nästa gång ska jag nog prova att tillsätta hackade nötter, kanske valnötter. Det är roligt att variera lite.

Ulf och jag smakade var sin skiva med brieost och paprika. LCHF-bröd mättar mycket mer än vanligt bröd, så små skivor räcker.

På förekommen anledning var jag i dag tvungen att köpa två små piedestaler. (Tyvärr hade Lokura inte två likadana.) Jag är nämligen tvungen att ha mina växter lite högre upp nu. De brukar annars stå på rullplattor. Vi har nämligen en liten flicka här i huset som är mycket förtjust i att dra loss blomblad från pelargonerna (helst hela klasar) och springa i väg med dessa (alternativt äta upp dem). Jag nämner inget namn, men om ni tittar noga på den vänstra bilden nedan (inkl förstoringen) så syns där någon som har ett blomblad i munnen...

På förekommen anledning har jag också varit tvungen att gömma alla mina skor som brukar stå på rad i hallen. Några ligger längst in under byrån nu, och några ovanpå bänken där jag brukar sitta. Det är lite opraktiskt, men valptänder kan göra stor skada på skor...

Tänk jag har haft först fyra, och sedan en, hundvalp här tidigare. Men jag har inte tidigare behövt gömma mina skor, eller flytta upp mina växter. Lilla Wilda gör verkligen skäl för sitt namn... Det är jobbigare att ha en "vild" valp, men samtidigt får vi ännu fler glada skratt. Och hon är smart, så med rätt uppfostran ska hon nog bli en välanpassad liten dam - så småningom. Trots allt så har hon ju bara bott inomhus hos människor en månad.

Jag tror att valpar som bor inomhus, tillsammans med sin mamma och uppfödare, ända från födseln lär sig många småsaker automatiskt. De ser hur mamman gör, och anpassar sig till "människoliv" redan från början. Det är så nästan samtliga svenska valpkullar har det. Men Wilda tillbringade sina två första månader i en bur. Först i en väldigt liten bur som stod i ett uthus. Där bodde hon tillsammans med sina syskon. Då och då blev en amma ditburen, som gav valparna di. Sedan tillbringade Wilda dagarna i en lite större bur utomhus tillsammans med andra valpar, från tre olika kullar. I båda fallen bestod golven också av galler (så att kiss och bajs rann/trillade igenom). Det är så spanska valpkullar oftast har det. Jag är glad att vi har så bra djurskyddslagar som vi har i Sverige. Men jag måste acceptera att man har andra traditioner här. Det har ändå hänt en hel del i Spanien de senaste 20 åren, och djur har en högre status nu än vad de har haft tidigare. Det går framåt!

15-05-04:

I dag har jag sett filmen Cereal Killers på: http://www.kostdoktorn.se/. En mycket intressant film som handlar om att det är socker, inte fett, som vi bör akta oss för om vi vill hålla oss friska. Kostråden om att vi bör äta mycket bröd och ceralier och väldigt lite fett, grundar sig på Ancel Keys The Seven Countries Study från 1955. (En studie som Keys manipulerade genom att gallra bort de 15 länder som inte stämde med hans åsikt). När folk började följa de råden, och kostpyramiden, så steg ohälsotalen. Folk blev fetare, fler fick diabetes, fler fick hjärt-kärl-sjukdomar etc. De fakta som jag bygger mina påståenden på hittar ni i filmen ovan, samt i filmen Kostrevolutionen (som också finns på Kostdoktorn.se). Gamla "sanningar" kan behöva omprövas - nu när vi vet så mycket mer. Jag tar till mig, och försöker bättra mig - eftersom jag vill leva frisk länge.

Jag tycker inte om att sitta framför datorn och se film dagtid, men eftersom vi har ganska låg internethastighet så kan jag inte se film samtidigt som Ulf ser sport. Och eftersom jag bara är gratis provmedlem hos Kostdoktorn, så måste jag se de filmer och föreläsningar som jag vill se - senast i morgon.

I går satt jag på balkongen och läste ut boken Låna är silver - Råna är Guld. Boken är fullständigt osannolik och väldigt rolig, och jag gillar att huvudpersonerna är närmare 80 år gamla. Det är inte många böcker vars hjältar är i den åldern! Trevligt som omväxling, och jag tror att det behövs!

Det har varit lite molnigt i dag, men varmt (26˚) och skönt. Jag har nyss kommit tillbaka från mitt-på-dagen-promenaden, och ska nu gå en runda på egen hand. Jag vill gå längre än hundarna mina... Ja, det är egentligen bara Bonnie som är lat och vill hem efter bara något kvarter. (Jag brukar dock släpa med henne ytterligare något/några - för hon behöver motion.) Stella går gärna både långt och raskt (utom när det är mörkt - för hon är mörkrädd). Lilla Wilda har visserligen outtröttlig energi, men hon har så mycket för sig på vägen (provsmaka allt, undersöka allt, hälsa på alla etc) att vi andra bara kan gå i snigelfart. (Jag bär henne en bit emellanåt.) De är personligheter med egen vilja, mina små hundar...

PS:

Nu har jag börjat läsa Nya självläkande människan av Sanna Ehdin Anandala. Jag har precis läst ut det första kapitlet och kan redan nu rekommendera boken! Jag läste Sannas Den självläkande människan när den kom ut 1999. Men den boken skummade jag bara. Jag tog inte till mig kunskapen på samma sätt som jag gör nu. Nu är jag äldre och klokare... Och med åldern är det ännu viktigare att tänka på sin hälsa. Boken handlar om hur vi ska leva sunt för att må bra och hålla oss friska, och om den inre läkande kraft som vi alla har (men inte alltid tar till vara). Sanna är filosofie doktor och immunolog och vet vad hon talar om. Hon hänvisar hela tiden till forskning, och skriver lättfattligt och pedagogiskt (om än faktaspäckat). (Hon är förresten positiv till LCHF!) Jag ser fram emot att läsa kommande kapitel. Boken är positivt skriven, och Sanna menar att det aldrig är "kört" bara för att man hittills inte har levt exemplariskt. Hon skriver "Glöm det som hände i går för det är historia. Det viktiga är vad du gör nu, i morgon och alla de dagar som du har framför dig." Jag känner att jag behöver den här boken! Länk till Sannas webbsida: http://www.ehdin.com/?lang=swe

15-05-05:

Nu på förmiddagen har jag varit hos veterinären med Wilda. Hon fick sin sista vaccination för den här omgången, så nu är grundskyddet klart. Wilda vägde 1150 gram, så hon är fortfarande en mycket liten hund.

Hemkommen igen så satte jag fart med att våtmoppa golven. Det behöver göras oftare än vanligt när man har valp i huset...

I dag är det 8 år sedan Ulf och jag förlovade oss, så Ulf tycker att vi ska gå ut och äta tillsammans i eftermiddag. Han väljer restaurangen i hamnen. Det blir säkert trevligt. Vår (7:e) bröllopsdag inträffar den 24/5, och eftersom Ulf flyger upp till Sverige morgonen efter så blir det för stressigt att fira den dagen. Det är ju fantastiskt att Ulf har stått ut med mig så här många år! (Och jag med honom ...)

Jag hade migrän i går, och har det även i dag. Den är måttlig som tur är. Kanske jag har fått det p g a hormon-svängningar? Jag har vaknat av värmevallningar dubbelt så ofta som vanligt de senaste nätterna. Jag tröstar mig med att bådadera kommer att gå över.

Även i dag har vi varmt och skönt! Just nu (12:05) är det 26˚ och soldis. Det var 22˚ i går när jag gick sena kvällsrundan med Bonnie och Stella. (Wilda stannar hemma så dags.) Det var SÅ skönt!

De små tycker mycket om att sova på sina fårskinn, men snart blir det för varmt. Så snart ska jag tvätta fårskinnen i maskin (ullprogram och ulltvättmedel) och lägga undan dem för säsongen.

PS:

Att Linda fortfarande är kvar på samma plats i Thailand betyder inte att hon latar sig. Varje morgon motions-simmar hon 40 minuter i poolen, hon promenerar mycket, och häromdagen så klättrade hon bland trädtopparna.

PS2:

Det blev inte riktigt som Ulf och jag hade tänkt oss med firandet. Ulf hade kollat att hamnkrogen var öppen fram till kl 18, och tyckte att det var lagom om vi var där kl 16. (Han äter hellre på kvällen än på dagen.) Klockan 16:05 slog vi oss ner vid ett bord och bad att få menyn. Då visade det sig att köket stängde klockan 16:00, därefter serverade de bara drycker. Men vi var hungriga och ville äta, så vi började gå bort mot El Paseo, väl medvetna om att de flesta av restaurangerna har siestastängt (vanligen mellan kl 16:00 och 19:30). Men La Fonda hade öppet. Jag frågade för säkerhets skull om köket var öppet, och det var det.

Vi satte oss ner, fick in menyn, bestämde oss för en paella med kyckling, och beställde. Sedan väntade vi, och väntade, och väntade. Den trevlige servitören kom med bröd + aioli + tomatröra (fast vi inte hade beställt detta). Vi åt lite bröd, och väntade. Och väntade. Servitören såg beklagande ut, och sa att han hade sagt till i köket att det var första gången jag skulle äta där, men att han och jag hälsade på varandra dagligen - när jag och hundarna gick förbi. Efter 1 timme och 10 minuter kom maten. Paellan var god (fast det kunde varit mer kyckling i den), men det blev liksom inte detsamma.

Efter maten bjöd La Fonda Ulf på ett glas Cava och mig på en konstig lila alkoholfri dryck (som smakade lite bär och lite läsk). Brödet behövde vi heller inte betala. Men vi känner inte för att gå dit igen (den närmaste tiden i alla fall). La Fonda är Katarinas favoritrestaurang, så hon måste ha fått betydligt bättre service (och kanske godare mat).

Men Ulf och jag ger inte upp så lätt. Vi beslöt oss för att gå till hamnkrogen igen nästa vecka - men att då vara där allra senast 15:30. Man kan ju fira på fel datum också...

PS3:

Jag hittade ett recept på LCHF-bröd på nätet; http://lesscarbs.se/lchf-frukost/recept-not-och-frobrod-lchf/ Brödet ser gott ut, så jag kanske provar detta nästa gång jag bakar. På sidan Lesscarbs: http://lesscarbs.se/ kan ni hitta många recept, inte bara på bröd.

15-05-06:

Jag läste i dag följande: Ligger du sömnlös på nätterna? Har du redan testat att räkna får, dricka ljummen mjölk och lugnande te? Då kanske den här andningsövningen är något för dig? 4-7-8-metoden är en andningteknik baserat på "Pranayama", en indisk övning som betyder "reglering av andningen". Harvard-läkaren Dr Andrew Weill är en förepråkare av metoden och menar att övningen har många positiva effekter, bland annat reducerar den stress, ångest och oro.

Metoden kan ju vara värd att prova. Instruktioner kan ni få via 3-minuters-videon nedan. (Du kan också klicka här: http://www.dailymail.co.uk/video/sciencetech/video-1180787/How-4-7-8-breathing-technique-help-nod-off.html )

1. Slut ögonen och andas ut.

2. Andas in ljudlöst genom näsan i 4 sekunder.

3. Håll andan i 7 sekunder.

4. Andas ut genom munnen i 8 sekunder med ett woshljud.

5. Upprepa totalt 4 gånger.

Vi har solsken och 26˚ även i dag. Toppen! (Tyvärr har jag fortfarande migrän, men det går an - det finns många som har det värre.)

PS:

Nu har jag varit på Telefonica och beställt internet via fiberoptik med hastigheten 100Mb/sek. Jag kommer att få betala 59 € per månad. För detta får jag nämnda internethastighet (som förstås är max) + fast telefon inkl fria samtal till alla fasta nummer + mobiltelefon med 100 minuter fria samtal och 500 MB internet via 4G per månad + TV-kanaler via dator och smartphone. (Installation och modem är gratis, och jag får behålla mina telefonnummer.) Dessutom får jag en Samsung smartphone (som säkert inte har många finesser, jag har inte hunnit kolla än - men som är tillräckligt liten för att jag ska kunna ha den i fickan + att den finns i vitt). Eftersom jag betalar 50 € per månad nu för 10 Mb/sek och fast telefon (men har kontantkort i mobilen vilket är dyrare) så tycker jag det är klart värt 9 € extra per månad att få allt det andra. Den högre internethastigheten kommer Ulf att uppskatta!

PS2:

I senaste numret av Mas Amigos tidning Bulletinen fanns ett helsidesreportage om Katarina (Nina):

PS3:

Fotona nedan är typiska. Bonnie ligger för sig själv, medan Wilda alltid lägger sig där Stella har lagt sig. Och medan Bonnie och Stella sover, eller vilar, så har lilla Wilda en massa för sig. Om hon inte gnager på en råhudspinne, så håller hon koll på omgivningen.

PS4:

Bara för att jag själv tycker att de är så söta, så lägger jag in lite fler foton av mina små när de vilar/sover. Och på fotona nedan så sover faktiskt Wilda.

I dag har jag inte haft kameran med mig ut en enda gång, så ni får nöja er med några kvällsfoton från balkongen.

Nu börjar migränen bli väldigt svag. Den kommer att försvinna helt under natten. Tre dygn räcker gott för mig. Jag känner mig gladare utan!

15-05-07:

Ännu en vacker dag!

PS:

På förmiddagen gick jag en promenad för mig själv. Jag gick bl a till hundbadet vid Rio Seco för att fotografera badande hundar. När jag senast gick längs stranden, och inte hade kameran med, då var det många hundar som simmade och lekte där. Men när jag kom i dag så fanns det inte en endaste hund vid hundbadet, så jag fick nöja mig med att fotografera skylten. Jag gillar symbolen som jag har ringat in med rött.

Tyvärr är stranden alltför stenig för små hundar, men jag är ändå glad för att hundbadet finns.

Dock önskar jag att den hade lika mjuk sand som människostranden.

Utanför Valor stannade jag till och fotograferade deras vackra hibiskusar.

Och slutligen tog jag ett foto på D'Gala där Jan och Lena ska bo längre fram (och där jag själv inte skulle ha något emot att bo i atico E eller atico F).

När jag skriver att jag skulle vilja bo i en annan lägenhet än där vi bor, så tror Ulf alltid att jag är missnöjd med den här lägenheten. Men så är det ju inte alls. Däremot vore en lägenhet i D'Gala mycket lämpligare att bo i "på äldre dar", och det är därför jag emellanåt tittar längtansfullt på enplanslägenheter i nyare hus. De närmaste 10 åren lär jag inte ha några problem att dagligen springa upp- och nerför vår trappa, men sen vet man ju inte. När (om) jag blir gammal så vill jag bo i en lättskött liten lägenhet, som håller värmen vintertid!

Det känns inte lika varmt i dag. Det är visserligen 26˚ även i dag, men det blåser sköna vindar från havet.

15-05-08:

I dag har en tekniker från Telefonica varit här och installerat fiberkabel + ny router. Det tog lång tid, över tre timmar, för det var en del som krånglade. Först gick det inte att dra kabeln som vanligt, för röret som den gamla telefonkabeln gick i hade gått sönder ovanför vårt sänkta tak i hallen. Till slut lyckades teknikern dra kabeln från fel håll, genom att fästa den i den gamla. När han sedan skulle sätta fast de ytterst tunna fibertrådarna i dosan, så gick de av och blev för korta. Han flyttade dosan några cm och så fixade även detta sig. Slutligen ville den fasta telefonen inte fungera. Det gick att ringa ut, men inte ta emot samtal. (Felet låg på telefoncentralen, men där svarade bara en dator.) Nåja, till slut lyckades teknikern även få rätt på detta - så nu fungerar allt.

Nu har vi fått en helt annan hastighet som ni kan se nedan. Ta emot är på över 100 Mb/sek - inte illa!

Tyvärr är routern mycket större än den förra (och i två delar). Jag hade önskat att den var vit och hade vita sladdar - för då hade allt synts mindre mot mina ljusa möbler och väggar.

Det var en trevlig tekniker. Han hade själv en liten pomerian (han hade bild på hunden på sin mobil + en tatuering på armen), så han hade stor förståelse för att Wilda hela tiden ville hjälpa honom med arbetet, och att Stella skällde på honom om han rörde sig för mycket. Bonnie la sig under soffan för att få lite lugn och ro.

Mot slutet somnade Wilda en stund, vilket var skönt. Innan dess var jag tvungen att bära henne hela tiden (så hon inte skulle provsmaka sladdarna), och Stella satt en lång stund i Ulfs knä.

Vi kom ut på vår mitt-på-dagen-promenad först klockan 15, och gick bara en kort runda. Nu sover Bonnie på min säng, och Stella och Wilda i läsfåtöljen. Själv har jag ännu inte hunnit göra någonting vettigt. Efter siestan ska jag dock gå till Telefonica för att hämta mobilen som jag ska få. Ute är det soligt och varmt, men blåsigt.

Ser ni förresten så mycket ljusare lilla Wilda har blivit sedan jag hämtade henne? Pälsen på chihuahuor brukar ändra färg ganska mycket det första halvåret, och ofta blir den ljusare.

PS:

Nu har jag varit på Telefonica, men mobilen kommer inte in förrän i morgon. Har jag nu klarat mig utan smartphone hittills, så klarar jag nog en dag till. Det är en Samsung Galaxy Young 2 (android) som jag ska få. Den kommer nog att passa mig bra. Den är liten och nätt och beskrivs som en utmärkt "nybörjartelefon". Den väger 108 gram och har 3,5" skärm. Jag gillar att den är vit och har rundade hörn, samt att den är liten nog för att få plats i en ficka. Det är förstås en enkel basmodel, men eftersom jag tänker använda den för att ringa med, samt för att skicka sms och whatsapp (och titta vad klockan är) - så duger den bra åt mig. Den har en enkel 3 MP-kamera som duger till vardagsfoton. Det bästa, om jag tolkar beskrivningen rätt, är att den tycks ha Dual SIM. Om det är sant så är det toppen! Då kan jag ha både mitt spanska och mitt svenska SIM-kort i samma telefon - och slipper hålla reda på två mobiler. Så här ser den ut:

Nu hoppas jag kunna ställa in mobilen på språket svenska, för det underlättar förstås för en nybörjare som jag.

Jag fick ju en smartphone av Alicia, men den har jag inte använt än. Dels saknar den laddare och dels är den bunden till en annan operatör. Och så tycker jag att den är aningen klumpig. Fast den har bättre kamera. Kanske jag ger tillbaka den till Alicia, så hon kan ge den till någon som behöver den bättre.

PS2:

I Telefonicas broschyr står det inget om Dual SIM. Undrar om det finns 2 varianter av Samsung Galaxy Young 2? Jag kollade nyss hastigheten nere hos mig, nu när Ulf tittar på TV uppe hos sig. Så här blev resultatet (mätt via Stockholm):

Mycket bättre än vad jag tidigare har haft. På Telefonica sa de förresten att hastigheten kommer att öka till 300 Mbit/sek fr o m någon gång i juni. Ja, det är bara att tacka och ta emot.

15-05-09:

Nu ligger min nya smartphone på laddning. Jag hämtade den i förmiddags hos Telefonica. Tyvärr har den bara plats för ett SIM-kort. Man måste köpa mobilen direkt från Samsung (eller av deras återförsäljare) för att få en med Dual-SIM. Den här mobilen är i alla fall inte operatörslåst. Det blir hur som helst en utmärkt smartphone att öva på - och jag gillar formatet. I framtiden kan jag kanske köpa en annan med Dual-SIM, och kanske med så pass bra kamera att jag kan lämna min riktiga kamera hemma. Men det blir längre fram i tiden när jag är stadd vid bättre kassa (och en stor och klumpig vill jag inte ha - så urvalet är begränsat).

PS:

Min väninna Marta Echave (som jag lärde känna när hon bodde här i Playa San Juan), har nyligen haft en konstutställning i Halmstad (där hon bor numera). Marta är glad och förvånad över det positiva mottagandet hon fick på vernissagen. Hon har redan fått sålt 10 av sina konstverk.

När Marta och jag träffades (2006/ 2007) kunde jag väldigt lite spanska, och hon väldigt lite engelska - så vi pratade mycket med gester. Men vi kunde kommunicera - för att vi ville. Nu skriver jag mejl på spanska till henne, och så skriver hon mejl på svenska till mig - på så sätt övar vi oss båda. Eftersom Marta numera är sambo med en svensk man så tränar hon dagligen svenska och har på kort tid blivit väldigt duktig. Svenska språket är inte så lätt - det heller.

Marta är en oerhört sympatisk kvinna, och dessutom väldigt vacker. Att hon är lika gammal som jag kan man verkligen inte tro. Hon ser minst 15 år yngre ut. Här nedan får ni se fem foton från utställningen, samt ett hemifrån framför "gratulationsbuketterna".

15-05-10:

Det är alldeles underbart väder i dag - blå himmel, sol, 27˚ och en lätt bris från havet. (Och det har nu blivit 21˚ varmt i havet!) Mitt-på-dagen-promenaden blev kort, för både Bonnie och Wilda lade sig ner i skuggan (efter bara två kvarter) och vägrade gå längre. Jag gick hem med dem, och har nu gått två promenader själv. På den första rundan, som var längre, hade jag inte kameran med mig. Den andra rundan gick jag speciellt för att fotografera D'Gala. Dels drömmer jag ju om en lägenhet där för egen räkning (fast favoriterna kan förstås vara sålda nu), och dels tänkte jag att det kan vara trevligt för Jan och Lena att i alla fall få titta på terrassen till den lägenhet de ska köpa nästa vecka. Deras blivande terrass är den på näst översta våningen som ligger näst längst mot öster och havet (=till höger på de två följande fotona, där man även ser lägenhetens sovrums- och vardagsrumsfönster) .

PS:

Nu har jag sett ytterligare en mycket intressant intervju på Kostdoktorn: http://www.kostdoktorn.se/intervjuer/fung (Jag påbörjade en ny gratis provmånad. Det kan man göra. Det var kostdoktorn själv som tipsade mig om detta.) Doktor Jason Fung berättar om den perfekta behandlingen vid diabetes och övervikt. Han menar att en kost där man först och främst tar bort allt socker och alla raffinerade kolhydrater (och gärna äter enl LCHF) är grunden för att gå ner i vikt och på sikt bli av med sin diabetes typ 2. Dessutom menar han att fasta påskyndar både viktnedgång och minskar behovet av insulin. Fasta kan man göra 16 eller 24 timmar på ett dygn (kanske 1-2 gånger i veckan som Dr Mosely förespråkar i sin 5:2-diet), men man kan även fasta 1-2 veckor i sträck. Dr Fung har många (f d) diabetes 2-patienter som på detta vis har blivit helt friska från sin diabetes, och som fortsätter att vara friska så länge de lever sunt.

Själv (korttids-) fastar Dr Fung regelbundet för att hålla sig frisk - för att minska risken för att få diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Under fastan gör sig kroppen av med skadade celler och annat "skräp". När man fastar bränns fett, men inte muskler, och energin ökar ofta.

När jag var yngre (på 70- och 80-talet) fastade jag regelbundet, oftast 10 dar i sträck (1-2 gånger per år). Det var på modet då. Inom många religioner förespråkas också regelbunden fasta, så det är ju inte precis någon nymodighet. Det som är nytt är att sätta in fasta som diabetesbehandling, och det med synnerligen gott resultat.

Egentligen säger "alla moderna experter" precis samma sak. Nämligen: ät inget socker alls, inga syntetiska sötningsmedel, inga snabba kolhydrater, ingen processad mat. Ät naturlig mat, naturligt fett, mycket grönsaker, fisk, bär etc. Det är ju inget konstigt alls. Det är så vi människor har ätit under större delen av människans historia. Det är ju bara de senaste årtiondena som vi har gått över till processad sötad fabrikstillverkad färdigmat med kroppsfrämmande tillsatser...

Jag har tyvärr inte kunnat koncentrera mig på min bok Nya självläkande människan, eftersom Ulf har sett (och ser) så mycket sport. (Det är ju VM i ishockey 1-17 maj.) Jag klarar inte av läsa när jag hör röster i rummet bredvid. Jag läser samma rad om och om igen, utan att kunna ta till mig den fakta som står där. Jag behöver ha det tyst omkring mig för att kunna läsa. (Ulf tycker jag är onormal som inte kan koncentrera mig. Jag tror inte att det är så väldigt onormalt, men jag vet att en del personer inte störs av yttre ljud. Vi är alla olika - inte minst jag...) Hur som helst så ser jag fram emot att läsa vidare, för den här boken innehåller mycket nyttig kunskap. Sanna Ehdin Anandala är mycket påläst och har gedigna kunskaper inom området kost och hälsa, men hon tillför även en annan dimension. När jag har hunnit läsa mer ska jag berätta om vad jag lär mig.

Mina teoretiska kunskaper inom området kost och hälsa har ökat väsentligt de senaste två åren. Tyvärr är jag inte riktigt lika duktig i praktiken. Jag gör så gott jag kan, och jag har bättrat mig mycket - men jag lever ännu långt ifrån optimalt hälsosamt. Dock försöker jag hela tiden försöka bättra mig lite till, med ett litet steg åt gången. Så småningom ska jag nog komma i mål! Vinsten är bättre hälsa! Bra hälsa! Och det är ju inte det sämsta...

På tal om något helt annat. Jag har sett några hallmöbler av den här typen, i mina spanska webb-heminrednings-butiker:

Svenska lägenheter har praktiskt taget alltid hatthylla + garderob(er) i hallen - men se det har spanska lägenheter aldrig. Och ibland finns det inte ens någon vägg där man kan sätta upp en hatthylla (för på den enda väggen sitter elskåpet, porttelefonen mm). Och då är ju en sådan här möbel bra - allt i ett! (Förutsatt förstås, att den får plats i en trång spansk hall. Just den är är 45 cm djup och en meter bred.) Jag gillar själva möbeln, som rymmer mycket!

Förresten är det inte alls ovanligt att spanska lägenheter helt saknar hall. Man kommer in direkt i vardagsrummet (eller köket). Som nedan. Fotot visar entrédörren i en nybyggd 1-sovrums-lägenhet (i det vita huset nära Mercadona). Man kommer in direkt i vardagsrummet. Jag undrar var de har tänkt att man ska hänga jackan och ställa skorna när man kommer in? Ska man gå tvärs genom vardagsrummet och hänga av sig i sovrummet? För även om spanjorerna behåller skorna på inomhus, så tar de av sig sina jackor... (Här behövs trots allt ytterkläder 4 månader om året.)

15-05-11:

Vov på er! I dag har jag filosoferat vov-mycket. På fotot här nedanför så ser ni hur jag ser ut när jag filosoferar:

Och på det här fotot också. Jag filosoferade över det här med adoptivbarn. Det var faktiskt lättare att uppfostra mina egna barn (särskilt Stella), än det är att uppfostra Wilda. Jag undrar om det alltid är så med adoptivbarn? Eller om det bara är Wilda som har råkat bli lite extra vild? Kanske det bara är Wilda. Ja, för jag adopterade ju lilla Nova innan (hon som dog), och henne var det vov-lätt att uppfostra. Lika lätt som med Stella.

Men det är vov-svårt med Wilda. Som häromdagen, då låg jag här i fåtöljen och vilade mig. Jag hade bakbenen bakåt, och Stella och Wilda låg bakom mig. Rätt som det var så petade någon mig på baktassarna. Jag ryckte åt mig tassarna och fortsatte att vila. Då petade någon mig på tassarna en gång till. Det var Wilda, såg jag. Jag ryckte åt mig tassarna igen, och fortsatte att vila. Men - då petade någon mig på tassarna en gång till. Då blev jag förstås arg på allvar. VOV-VOFF-MOOORR-MORR-VOFF, sa jag. Då blev Wilda vov-rädd, och kröp ihop och pep vov-högt. Sen rörde hon inte mina tassar mer.

Nu, när jag filosoferade, så tänkte jag på - att det är bra att jag har uppfostrat Stella så bra. Ja, för nu kan hon hjälpa mig att uppfostra Wilda. Och det är ju vov-bra, för då blir det inte lika mycket besvär för mig.

Nä, nu har jag filosoferat så mycket att jag nästan har blivit yr i huvudet. Så nu ska jag lägga mig och sova en stund. Jag ska be matte att bära upp mig på hennes säng. För där får jag vara ifred. Ja, vov då!

PS:

I dag var teknikern från Telefonica här igen för att göra ett slut-hastighetsprov. Uppe i vardagsrummet blev det en mottagningshastighet på över 100 Mb/s med kabel, och i Ulfs rum blev det drygt 85 med wifi. I mitt rum blev det som nedan med kabel, och endast 3 mb/s med wifi... Jo, nog har jag märkt att det är bättre mottagning närmare routern.

Och voff, alltså! Jag gömde mig vov-bra när han kom, den där mannen som håller på med sladdar och apparater. Se själva - ja om ni kan hitta mig alltså...

Om man inte har någon att leka med för stunden, då kan man ju alltid bita sig själv i svansen...

Även i dag har det har varit väldigt skönt ute. Men i dag har det kommit så mycket annat emellan, så jag har bara gått de vanliga promenaderna med hundarna, och inte alls hunnit gå för mig själv. Tyvärr, för jag hade mått bra av en långpromenad.

15-05-12:

Även i dag skiner solen på oss. Ulf tycker att det är för varmt, och jag tycker att det är alldeles underbart skönt ute. Jag trivs när jag kan gå i korta shorts och T-shirt, kortärmad blus eller sollinne, samt barfota inne och i öppna sandaler ute!

Elräkningen kom i går. Den var på 185 € (2 månader) och aningen mindre än befarat. Kommande elräkningar kommer förstås att bli på lägre belopp, eftersom vi bara använder el till kyl/frys, varmvatten och hushållsel sommartid.

Hade vår lägenhet varit ordentligt isolerad, så hade vi knappast behövt ha någon värme på vintertid (den stora kostnaden). En dröm jag har - är förstås att isolera och byta fönster. Dyrt när det görs, men sedan blir driftskostnaden så mycket lägre varje år. Nåja, det är inte aktuellt. Men det hade varit bra på sikt.

På balkongen vilar två av hundarna, medan den tredje gnager på ett råhudsben. Ni kan säkert gissa vem som gnager - innan ni tittar på fotona...

PS:

Först gick jag till Telefonica på förmiddagen. Där fick expediten klippa till mitt SIM-kort så det passade i micro-facket på min nya telefon. I kväll ska jag förhoppningsvis komma igång med min smartphone.

Därefter gick jag min vanliga promenad längs stranden, med fötterna i vattnet. Jag hade kameran med, så här får ni se hur det ser ut en vanlig vardag när det inte är turistsäsong. Det är folk på stranden, men ganska glest.

Nu är det återigen sandstrand nedanför stenarna.

Jag såg två hundar vid hundbadet, men bara den ena fastnade på foto. (D v s - den andra försökte jag inte ens fotografera. Jag tyckte inte att det passade eftersom den stod bredvid sin barbröstade matte.)

Tänk, nu råkade D'Gala fastna på ett fotografi igen. Den här gången sett från stranden. Tittar ni noga på fotot så ser ni två lokalpoliser (längst t v vid muren). Här ser man patrullerande poliser ganska ofta. Det tycker jag är bra.

När jag kom hem var klockan drygt 13 och jag åt dagens första mål (yoghurt med havrekli, chiafrön och gojibär). Jag fastar periodiskt ett par gånger i veckan, och låter då bli att äta 18 timmar i sträck. Men självklart dricker jag (vatten, te och tomatjuice). (Resten av dagen äter jag normalt - men förståndigt.)

Därefter var det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. Så här års är denna promenad inte längre den längsta, utan den kortaste. Värmen får styra. Hundarna går hellre längre när det är lite svalare.

I eftermiddag ska jag till min spanska läkare på en rutinkontroll. Det var ett år sedan jag senast var hos läkare, och det skadar inte med en årlig besiktning.

15-05-13:

I dag har jag blivit bjuden på middag av Trisha! Vi träffades 13:30 på resturang La Playa som ligger i Pueblo Español. Vi hade alla våra fyra chihuahuor med oss. Vi åt en 4-rätters middag! Så när som den fräscha salladen som vi fick först, så var det idel onyttigheter - fast gott. Hundarna fick smaka några utvalda bitar av kycklingen (tyvärr friterad) som jag valde som huvudrätt. (Annars hade jag med lite torrfoder, samt vattenskål åt dem.)

Vi satt i tre timmar och åt och pratade. Trisha är väldigt trevlig. Fast ibland har jag svårt att hitta de engelska orden, och ibland uttalar jag dem fel så det blir missförstånd. (Och ändå talar jag bättre engelska än spanska.) Men vi förstår varandra bra trots mina felsägningar. Det hänger ju mycket på viljan!

I början fick jag ha Wilda i knäet. Detta var ju hennes första restaurangbesök, så hon hade ingen aning om hur man ska uppföra sig. Hon lyckades bl a dra i servetten så kniven åkte ner i golvet. Jag brukar ha båda de andra i knäet, och de brukar ligga så fint - men nu vågade jag inte prova med alla tre. Dessutom var det svalast och skönast för hundarna på golvet. Jag satte fast handtagen på deras koppel runt ett stolsben. Periodvis snodde de in sig rejält, men mot slutet låg de mest stilla och vilade.

Daisy fick sitta i Trishas knä en stund, och då passade jag på att fotografera henne. Hon är en liten hund med stor personlighet.

Klockan 14 kom det en musikgrupp och spelade en timme på restaurangen. De la ett litet program med sin repertoar på borden, så man kunde önska sig en låt om man ville. Det var blandad repertoar - mest gamla klassiker (spanska, latinamerikanska, franska och några engelska) och folkmusik (spanskt och latinamerikanskt). Sådant som är trevligt att lyssna på medan man äter. Jag tyckte om deras uppträdande, och det gjorde hundarna också. Jag tycker om akustisk gitarr. Vid vårt bord sjöng de bl a Que sera sera. Fotot nedan är från deras häfte.

En spännande sak för hundarna var att småfåglarna var helt orädda, och landade bara några decimeter från dem. (Fåglarna var säkert vana att bli matade vid borden.) Synnerligen spännande att titta på tyckte alla hundarna, som dock beklagade att de satt fast så de inte kunde komma åt att nosa på fåglarna.

Både hundarna och jag hade trevligt, men 16:30 skildes vi åt, och hundarna och jag gick hemåt igen. Vi passerade bl a den här skylten med valpropaganda. Det är snart kommunal-val här i El Campello, och partierna försöker alla lova fler förbättringar än de andra partierna. Men samtliga glömmer att berätta vad man i gengäld måste dra in på för att kunna finansiera det hela. Jag är röstberättigad, men kommer inte att rösta i år heller. Kanske nästa gång? Jag vill sätta mig mer in i det hela innan jag röstar, så jag inte i oförstånd råkar rösta på fel parti. Läser man reklamen så låter ju alla bra!

Nu sover mina tre små så gott. De gick två ganska långa promenader i värmen (det har varit 28˚ i dag), och de har fått många nya intryck och upplevelser. Sådant tar på krafterna. Jag antar att de sover ett bra tag nu. Kanske jag rent ut av hinner göra någon nytta?

Det dumma med att gå ut och äta, och att avsluta med söt efterrätt - är att det triggar mitt sockersug. Så fast jag är mätt är jag nu sugen på något sött - t ex en glass. Det tänker jag förstås inte äta någon, men det är dumt att vara sugen. När jag helt avstår från socker, som jag gör för det mesta - då är jag inte sugen alls. Då längtar jag bara efter nyttigheter.

Det är säkert sant som de moderna kostexperterna säger, att socker är lika beroendeframkallande som andra droger (nikotin, alkohol och narkotika), och säkerligen skulle förbjudas som tillsats i mat om det hade blivit introducerat på marknaden nu. Men i stället finns socker i praktiskt taget allting som man hittar i matvaru-affärerna. Om man lusläser på förpackningarna så hittar man praktiskt taget ingenting utan tillsats av någon form av socker. Försök hitta skivad kokt skinka utan tillsatt druvsocker, bara för att ta ett exempel... Jag har inte hittat ett enda fabrikat som saluför 100% skinka. Nu äter jag sällan charkuterier, men ändå.

Det som alla kostexperter är överens om, oberoende av vilken falang de tillhör, är att socker är synnerligen skadligt för människor - och att grönsaker är synnerligen nyttigt!

Och nu är jag sugen på något sött... Suck! Fast det går över till i morgon!

15-05-14:

Här i Spanien är det vanlig vardag i dag. Medan jag väntar på att tvättmaskinen ska bli klar, tittar jag på konstverk målade av den amerikanske konstnären Norman Rockwell (1894 - 1978). Jag gillar hans detaljerade och humorfyllda illustrationer. (Lägg märke till hur ofta en hund finns med!) Här får ni se några exempel:

PS:

Nu i vår har det öppnat två nya möbelaffärer här i El Campello. Inte förrän i dag har jag besökt dem. Båda var en glad överraskning, var och en på sitt sätt. Först gick jag till "billiga butiken". Trisha sa i går att de hade många billiga möbler, och själv hade hon köpt en del sportutrustning där. Kanske butiken köper upp konkurslager, för sortimentet är blandat och ofta finns bara en av varje sort.

De säljer möbler i Ikea-kvalité till Ikea-priser (eller lägre). Matborden nedan (Ø 90 cm) kostar mellan 20 och 30 €.

Garderoberna (50 x 75 x 180 cm) kostar 60 €. Jag skulle kunna tänka mig en vit i vår hall, i stället för den fasta grunda som vi har nu (och vars dörrar ideligen hakar upp sig, fastnar eller ramlar av). I en sådan här garderob skulle alla ytterplagg få plats, och har man hundvalpar så kan man ha skor i den nedersta lådan. Men garderoben är melaminbelagd, och jag föredrar förstås målat trä.

Här ser ni en 90 cm hög hylla, en liten TV-bänk och två balkong-bord för vardera 40 €:

På ovanvåningen fanns det soffor, sängar och stora matbord, men dem glömde jag att fotografera. Helt OK saker, men de går förstås inte att jämföra med möblerna i den andra butiken - Albir Colonial.

I den butiken är möblerna gjorda i gediget trä, och de kostar förstås därefter. (Deras priser får jag inte skriva ut här.) Men åh så mycket snygga möbler de har! Dessutom är allt smakfullt uppställt i butiken. Jag hittade väldigt mycket som jag skulle vilja ha! Det var roligt att bara gå runt och titta.

Hallmöbeln nedan är ju betydligt vackrare än melamin-garderoben ovan. (Fast den rymmer mindre.)

Innanför ingången stod några grupper turkosblå möbler. TV-bänken ovan är betydligt vackrare än den i "billiga" butiken. Själv föll jag pladask för det lilla runda sidobordet nedan. Visst är det fint!

Stegstolen nedan skulle jag också gärna vilja ha. Sådana är så praktiska!

En elegantare variant av tidningskorg (med låda):

Lägg märke till den fina hund-figurinen i sängen nedan.

Jag hittade också några vitrinskåp som jag skulle kunna tänka mig. Men det är det lilla turkosa bordet som jag önskar mig allra mest. Tyvärr ryms det inte inom min budget på mycket länge. (Men expediten sa att det går att beställa fler bord, även i vitt och svart, om de skulle sälja just detta.)

På hemvägen tänkte jag först på hur roligt det vore att ha en stor tom lägenhet och gott om pengar - och kunna fylla lägenheten med så här fina möbler. Så elegant hemmet skulle kunna bli. Men när jag hade gått några steg till, så tänkte jag att jag egentligen är väldigt nöjd med de flesta av mina möbler. (Inte alla förstås. En del har jag köpt billigt för att ha något så länge, eller efter att ha kompromissat med Ulf, och just de möblerna skulle jag gärna byta ut. Men faktum är att de inte är så många.) Jag är t ex väldigt förtjust i alla mina Billy-bokhyllor, och i mina karmstolar och min sköna läsfåtölj. Och i mitt skrivbord, min soffa och mitt matbord... Visst kan man få hemmet elegantare med exklusivare möbler, men inte nödvändigtvis. Och ibland räcker det kanske med några få detaljer för att "höja sin inredningsnivå".

Båda de här möbelaffärerna ligger nära Aldi, en på var sida. Där ligger också den ena butiken som jag besökte tillsammans med Paco, den med billiga grejor:

Jag kunde inte låta bli att stanna till och fotografera de vackra blommorna nedan.

Sedan passerade jag läkarstationen:

Utanför börjar jakaranda-träden blomma.

Många av träden här i El Campello beskärs mycket hårt, bl a jakaranda-träden. Det är verkligen inte snyggt. Jag undrar om träden blommar villigare om de beskärs? Träden nedan var höga och vackert gröna tills ganska nyligen. Nu är det bara några grenstumpar kvar.

Träden längs Avenida Germanies har man ännu inte beskurit i år, så där är det vackert lummigt.

Nedan ett av mina favoritträd, en fikus med mellanstora blad.

Efter min "ögon-shopping-tur" så gick jag en runda med Bonnie, Stella och Wilda. Nu vilar de sig. En liten stilstudie:

Vi har haft 28˚ varmt i dag - och solsken! Härligt! Jag borde kanske ha gått ner på stranden och solat och badat...

PS2:

När vi nyss gick sista rundan (21:45 - 22:15) så var det fortfarande 26˚ ute! Jag såg två par som badade! Det står på väderleksprognoserna (och gadgetarna) att det ska ha varit 32-37˚ här, men det stämmer inte - i alla fall inte här nära havet. Det är många fördelar, både vinter och sommar, att bo nära havet! En av fördelarna är att det utjämnar temperaturen. Inåt landet kan det bli alltför varmt, men inte här. Fast Ulf klagar över värmen... Men själv njuter jag.

Förresten så mötte jag Inka i kväll. Vi har inte setts på så länge, att jag har undrat om hon hade åkt tillbaka till Sverige. Det visade sig att hon har haft lunginflammation, den stackaren. Nu får vi se till att träffas. Jag sa att hon är välkommen till mig. Hon brukar ge hundarna hundgodis - så även i kväll, så de tycker mycket om henne. Själv fick jag en trevlig liten tavla med svenskt motiv. Jag blev glatt överraskad!

15-05-15:

I dag är det också varmt och soligt - men blåsigt. Jag hade annars funderat på att gå ner på stranden i dag, men om det blåser så fryser jag. Det kommer fler soliga dagar.

Jag har funderat på det lilla turkosblå bordet som jag blev så förtjust i, men som jag aldrig kommer att kunna köpa eftersom det är orimligt dyrt. Jag tycker om det nätta formatet (Ø 50, h 66), och modellen (pelare) - men jag tror ändå att det är färgen som lockar mig allra mest. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit svag för turkosblått. I mina internet-heminrednings-butiker har jag sett liknande bord, fast vita. De borden är mycket billigare. Jag kan ju faktiskt (längre fram) köpa ett sådant - och måla det turkost själv. Eller också kan jag köpa en grupp turkosa prydnadssaker och ställa på ett av de vita bord jag redan har, och få en liten turkos hörna ändå. Tja, allt sådant här hör till livets bagateller. Men något ska man ju roa sig med...

PS:

Jag hade kameran i bakfickan när vi var ute och gick, hundarna och jag, men glömde att använda den. Nu får ni se några inomhusbilder i stället. Dessa är tagna med gamla kameran och har antingen rörelseoskärpa, eller är tagna i motljus. Men hundarna är lika söta ändå.

Det ser ut som om Stella har övertaget nedan, men det är högst tillfälligt. Det är alltid Wilda som startar lekarna, och hon "vinner" alltid eftersom hon har mest energi.

Wilda lägger sig alltid nära Stella (och en bit ifrån Bonnie).

15-05-16:

Ännu en härligt varm och solig dag. (Prognosen säger att det ska bli 26˚, men ännu är här bara 22˚.) Jag tog ett par foton på (och från) balkongen efter frukosten.

Alla mina pelargoner är vackra, men inte lika vackra som de särskilda sorterna som jag hade köpt från Rockdala plantskola. (De som alla dog när jag hade blomvakt...) Jag saknar de vackra blommorna, och är ledsen för att jag inte kan köpa nya.

Mina bougainvilleor som hade blommat flitigt i ett par år, vissnade ju plötsligt ner i vintras. Vad som egentligen hände, eller rättare sagt - varför, har jag inte blivit klok på. Nu börjar det komma blad nertill på båda två. Jag är glad att de inte dog. Nu har jag hopp om vackra blommor lite längre fram, eftersom den blommar på de nya årsskotten.

Nedan pågår undersökande verksamhet av nedfallet pelargonblad...

Under paradisträdet har jag min samling små prydnadsdjur (på fotot - tre konstgjorda och ett levande).

PS:

Bland dagens webb-heminrednings-reklam hittade jag ett turkosblått pelarbord, i ungefär samma storlek som det på Albir Colonial. Detta kostar mindre än hälften så mycket - men det är inte lika snyggt. Det är för "klent" och för blått, tycker jag. Ni kan ju själva jämföra nedan. Det är ofta så att man får vad man betalar för...

Nåja, det dröjer mycket länge innan jag har råd att köpa ett sådant här (eller liknande) bord. Det står inte överst på önskelistan, för jag behöver ju inte nödvändigtvis bordet - jag bara tycker att det är vackert (och om jag flyttar om lite så skulle jag kunna ställa bordet där det verkligen kom till sin rätt). Ni vet ju att jag är en drömmare...

PS2:

Ulf läste i DN: Tidig sommar i Sydeuropa. Ett nytt rekord för maj, 40 grader jämnt, har satts i Beja i södra Portugal. Det tidigare majrekordet var från 2011 – 39,5 grader. I Spanien är det ännu varmare. I Xàtiva söder om Valencia rusade kvicksilvret upp till 42,9 grader. Det tidigare majrekordet var från Córdoba – 40,1 grader 2006.

Det är skönt att det är alldeles lagom varmt här i El Campello. Nu (kl 13) har det blivit 26˚. Jag ska strax ut på promenad med mina små söta hundar. (Från det ena till det andra så kontrollvägde jag mig i dag: 46,9 kg och 20,0% fett = helt OK. Fast jag vill ha fler och större muskler!)

PS3:

Här kommer några foton från vår promenad. Det är precis lagom mycket folk på stranden, men jag går ändå inte ner och solar i dag, för jag har en del att göra. Däremot så ska jag packa min strandväska i eftermiddag (stort strandlakan, handduk, bikini, solskyddsmedel, solhatt och vattenflaska). Så är allt klart om jag vill sola och bada i morgon.

PS4:

I dag har jag ätit massor med frukt och bär. En gul kiwifrukt, två färska aprikoser, några körsbär och ganska många färska hallon och färska blåbär. Mums så gott! I all synnerhet hallonen och blåbären - som är det allra godaste jag vet. Fast egentligen ska man inte äta så här mycket frukt och bär på en dag - för allt fruktsockrets skull. Men man får i alla fall vitaminer, antioxidanter och fibrer i sig på köpet - så en extra ranson frukt eller bär tycker jag att man kan unna sig ibland.

PS5:

Nu har jag pratat över 40 minuter med Maud via Skype. Hon ville visa mig en ny tavla hon har köpt. Den är målad av en konstnär från Senegal och symboliserar en man och kvinna vid deras bröllop. Så här ser tavlan ut där den hänger på väggen i Mauds lilla hus:

Annars var det bra med Maud, men hon väntar fortfarande på att det stora huset ska bli färdigt. (Hon fattas pengar till det sista byggnadsarbetet. Byggmästaren vill ha mer än vad de hade avtalet.) Jag hoppas att det inte dröjer länge till, innan hon kan flytta in i sitt stora hus.

Jag vägde Wilda för en stund sedan. Jag tycker att hon växer och växer, och jag undrar hur stor hon kommer att bli som vuxen. Hon kommer att bli större än Stella ser det ut som, men mindre än Bonnie. I dag är hon 15½ vecka och väger 1325 gram. När Stella var 15 veckor så vägde hon 1090 gram (och syskonen vägde 1489, 1500 resp 1732 gram). Vid 17 veckor vägde Stella 1116 gram (och syskonen 1585, 1591 och 1829 gram). Vid 18 veckor vägde Stella 1243 gram (och de andra 1670, 1767 och 1994 gram). Därefter flyttade Stellas syskon hemifrån, så jag kunde inte väga dem mer. Stellas vuxenvikt är ca 1,8 kg. Hennes båda bröder väger ca 2,0 kg och storasyster Nova väger ca 2,6 kg (och Bonnie väger ca 2,7 kg). Kanske hamnar Wilda på 1,9 - 2,0 kg? Jag ska väga henne igen, antingen när hon är 17 veckor (27/5) eller 4 månader (= 28/5), samt vid 18 veckor (= 3/6). Det är kul att jämföra lite.

Jag har beställt två Puppia-selar till Wilda, i samma storlek som Stella har nu (S). Jag hoppas förstås att de kommer att passa Wilda när hon är vuxen. Att jag har beställt redan nu beror på att jag vill ha likadana som Bonnie och Stella har. (Jag vill att det ska synas att hundarna hör ihop.) Selarna ska komma i slutet på maj, och för min del är det ingen brådska. Om ett par veckor så kommer den lilla selen Wilda har nu (strl XS) att vara för trång, men kanske de i storleken större (S) fortfarande är för stora då. Så stor sele som Bonnie har (M) tror jag aldrig att Wilda kommer att behöva.

Kvällsutsikt:

15-05-17:

I dag har jag haft sola-på-stranden-premiär! Jag gick ner på playan klockan 14, när stranden började avfolkas, och solade sedan 25 minuter på var sida. Inte förrän i morgon vet jag om detta var en lagom utmaning för huden. Jag hade förstås smort in mig med solskyddsmedel, men det är UV-index 10 i dag. Däremot brydde jag mig inte om att bada. Inte för att vattentemperaturen (20˚) avskräcker, utan för att jag inte ville riskera att skölja av solskyddsmedlet. Det fläktade lite från sydväst, så det var skönt att ligga en stund i solen.

PS:

Jag fick nyss mejlreklam från Textilgallerian: http://www.textilgallerian.se/ De har kampanjpris nu på tyger från Arvidssons Textil. De har så många vackra tyger! Här nedan är några av dem som jag tycker om. (Gemensam nämnare är att alla är i 100% bomull och har vit botten.) Jag skulle kunna tänka mig vardagsrumsgardiner i något av de fyra första. Och det med blå penséer skulle kunna bli vackra kuddfodral. Kanske jag kan beställa några meter tyg längre fram i tiden? Textilgallerian har flera hundra tyger, så det finns en del att välja på...

15-05-18:

Sent i går kväll kom min dotter Linda hem från sin fyra månader långa resa. Jag har är glad att hon hon har kunnat göra den här fantastiska resan, men det är skönt att ha henne hemma igen. Det känns trots allt tryggare så.

Välkommen hem kära Linda!

På Doktorn.com läste jag rubriken: Därför borde du ha husdjur – vi ger några goda skäl! Och jag håller med om alla argumenten, läs själva på: http://blogg.doktorn.com/2015/05/13/darfor-borde-du-ha-husdjur-vi-ger-nagra-goda-skal/ Ju fler husdjur desto bättre??? Tre hundar bör ju vara en god start...

PS:

I dag väntar och väntar jag - på att min pension ska komma in på mitt spanska konto. Försäkringskassan brukar automatiskt skicka pengarna på morgonen, och ofta får jag dem på förmiddagen, men någon gång först på eftermiddagen. Men så här sen brukar pensionen inte vara. Nyss (16:20) hade den fortfarande inte kommit in. Jag hade annars planerat att åka för att köpa hundmat och några andra småsaker nu på eftermiddagen. (Jag har för lite pengar på kontot för att kunna handla innan pensionen kommit. Jag vet förstås mer än väl att det är bra att ha en sparad buffert! Men när det nästan inte blir något över när räkningarna är betalda, så är det inte så lätt i praktiken.) Jag känner mig rastlös när jag väntar. Om jag hade vetat att det skulle dröja så här länge, så hade jag nog ägnat eftermiddagen åt att tvätta i stället. Men nu är det för sent att börja på det. Tyvärr spår väderlekstjänsten regn de kommande dagarna, och då kan jag inte ha tvätt på tork på balkongen.

Vilda Wilda har vid ett par tillfällen i dag tagit tag med tänderna i Stellas svans och dragit henne bakåt. Snälla Stella har inte protesterat, men hon är nog inte så glad åt tilltaget. Annars leker de fint tillsammans. Det är roligt att titta på samspelet hundarna emellan.

Stella och Wilda är nästan alltid tillsammans. (Medan Bonnie håller sig för sig själv.)

Nu loggade jag in på Mina sidor hos Försäkringskassan. Där står att pensionen är utbetald, och att den ska finnas på mitt utländska konto fr o m i dag... Så jag undrar var pengarna befinner sig nu?

PS2:

Pengarna kom fram någon gång under hundarnas och min tidiga kvällspromenad (mellan 17 och 18). Det är rekord-sent! Tidigare rekord låg kring klockan 15. Men man ska väl inte förvånas - det här är ju Spanien... Jag åker nog i väg till djuraffären nu, trots att klockan är mycket - för i morgon förmiddag ska jag träffa Paco.

15-05-19:

Jag åkte till djuraffären Madagascar i går och köpte hundmat, så nu har jag hemma så det räcker ett bra tag. Eftersom jag ändå passerade klädbutikerna Kiabi och Sprinter (som ligger vägg i vägg) på hemvägen, så stannade jag till. Jag behövde en ny bikinibehå. (Bikinitrosor har jag gott om.) På Sprinter säljer de alltid lösa delar (3-4 olika behå- och trosmodeller, i olika färger och mönster som alla går att kombinera.) Så även nu, och delarna kostar bara 2,99 € (28:-) per styck! Jag slog på stort och köpte två behåar. En svart med rosa band som passar till mina svarta bikinitrosor, och en mönstrad med turkos kant som passar precis till mina turkosa bikinitrosor. Dessutom köpte jag en vackert blå T-shirt för 2 € på Kiabi. Sedan var det meningen att jag skulle köpa blomgödning i blomsteraffären Hermisan, och ett par galgar samt tomatjuice på Carrefour, men jag var för trött - så jag åkte hem. Resten får vara till en annan dag.

I förmiddags har jag varit med Paco och valt ut snyggt vitt kakel till Anettes och Håkans badrum. (De har själva beställt att kaklet ska vara vitt, nu såg vi till att det blev en snygg platta till ett bra pris.) Paco och hans medarbetare ska ju renovera badrummet eftersom Anette och Håkan vill byta ut badkaret mot ett duschkar (och eftersom badkaret är inbyggt så måste allt kaklas om). Paco har lämnat ett mycket bra och seriöst anbud, och jag vet att han gör ett bra jobb. Jan och Lena, som nu är lägenhetsägare (i fastigheten D'Gala) vill också ha hjälp av Paco och hans gäng med lite småsaker.

I eftermiddags gick Ulf och jag ut och åt tillsammans. Vi gick till hamnkrogen där vi åt grönsaks- och tonfisk-paella. (Samma sorts paella som Ulf och Jan åt när vi var där tillsammans.) Det var väldigt gott! Solen sken från en blå himmel när vi gick dit, men strax innan vi gick hem så gick solen i moln - och nu har det börjat blåsa upp. När vi hade kommit hem gick jag genast ut med mina små - ifall det kommer några regndroppar senare. Det är 90% regnrisk, men här vet man ju aldrig...

Hemma igen fick jag som vanligt sitta vakt vid "matbordet". Det blir så när man har två matvrak och en som sakta och eftertänksamt tuggar maten. Både Bonnie och Wilda äter på "äta-långsamt-tallrikar", sådana med piggar i mitten. Men de hinner ända äta upp sina portioner på ca 4 sekunder blankt. De sväljer maten hel, så fort de bara kan. Sedan kippar de efter andan - och rapar. Stella har då precis hunnit börja på sin portion. De andra står och tittar längtansfullt på Stellas mat - och på förekommen anledning måste jag alltid sitta och vakta tills även Stella har ätit upp sin portion.

Tänk - i dag har jag hittills inte tagit ett enda foto! Så kan det bli ibland.

15-05-20:

I förmiddags var jag med Stella hos veterinären, så nu har även hon fått sin vanliga årliga vaccination + rabiesvaccination (48 € inkl noggrann undersökning). Nu är det ingenting mer förrän till hösten.

Därefter tittade jag på två lägenheter i det blå huset som jag ser från min balkong, med gatuadress C/ San Fransisco 29. Jag har länge varit nyfiken på lägenheterna i det huset (som var nybyggt när vi köpte vår lägenhet). Nu har jag sett att de säljer de sista lägenheterna till bra priser. Se: http://www.fotocasa.es/vivienda/el-campello/aire-acondicionado-terraza-ascensor-parking-san-francisco-29-134572199?opi=140&tti=1&pagination=2&RowGrid=18&tta=8. Lägenheten med ett sovrum (ca 45 m²) kostar 75'000 € inkl garageplats, och den med två sovrum (ca 60 m²) och takterrass (ca 50 m²) kostar 106'000 € (också inkl garageplats). (Möjligen kan balkongerna ingå i den uppgivna ytan, för jag upplever lägenheterna som mindre.) Lägenheterna har aldrig varit bebodda och är i fint skick. Det som fattas är spishäll (ev fläkt), kyl/frys och tvättmaskin, samt (om man vill) AC-aggregat (allt är förberett för luftburen värme/kyla).

Lägenheterna är välstädade (ovanligt) och har dessutom ovanligt gott om eluttag. Båda lägenheterna ligger inåt gården, vilket medför att där är tyst och lugnt. Och gården är ovanligt stor, så man slipper se in till grannen mitt emot. Balkongerna ligger förmodligen åt nordväst, vilket inte är helt idealiskt. Huset har förstås hiss. Mitt intryck är att det är ljusa, trevliga lägenheter - men de är små, och har små balkonger. Å andra sidan är de förhållandevis billiga, och läget är lika bra som vårt (fast utan havsutsikt). Jag tycker om lägenheterna! De är båda bra "ekonomi-alternativ". Jag gillar att det är ljust klinkergolv, att alla dörrar är vita, och att garderoberna även har lådor. För de här priserna kan man inte begära havsutikt och stora balkonger. (Comunidaden är låg, 33€ per månad.)

Här får ni se några foton. (Mäklaren, och byggherren som själv bor i huset, gick hela tiden i vägen när jag fotograferade...) Mäklaren sa att det bara är de här två lägenheterna som är till salu, men jag tycker att det ser ut som om flera står tomma. Det här huset var klart precis när luften gick ur bostadsmarknaden, och det stod halvtomt länge.

Från gårdssidan är huset mörkrött. (Framsidan är i mitt tycke snyggare.) Men visst är innergården fin!

Först får ni se foton från den mindre lägenheten som ligger på våning 1 (men högt över marken). Entrén (sedd inifrån), förberett för AC/värme och köket (som tyvärr saknar fönster, annars fanns det t o m bestickfack i lådhurtsen)...

Toalett/duchrum:

Sovrummet, med ovanligt stora fönster:

Vardagsrummet med utgång till den lilla balkongen, samt utsikten från balkongen.

Kommande foton är från den större lägenheten. En fördel med den är att den har fönster åt två håll (även inåt ljusschaktet), vilket medför att man kan ha tvärdrag på sommaren (för att slippa använda AC:n).

Det lilla köket har fönster! Det borde alla kök ha.

Sovrummet åt ljusgården:

Badrummet:

Det aningen större sovrummet har utgång till balkongen. (Men det finns balkongdörr även i vardagsrummet.)

Det jag inte gillar är att det är spiraltrappa upp till takterrassen. Spiraltrappor funkar bra när man är mellan 10 och 70 år gammal - men inte för småbarn, åldringar, hundar och handikappade. Tänk om terrassen hade varit i samma plan som lägenheten! Men utsikten är ganska fin, trots att man inte kan se havet.

Ja, nu vet både ni och jag hur lägenheterna i det "blå" huset ser ut. Och lägenhetspriserna är helt klart fördelaktiga! Om jag vore ensamstående så skulle jag kunna tänka mig den lilla. Jovisst skulle jag hellre bo i lägenhet E eller F i D'Gala - men de lägenheterna är mer än dubbelt så dyra. Det är alltid så att man får vad man betalar för. Det här är i alla fall nya lägenheter med hög standard.

Fast just nu bor jag bra där jag bor - jag bor betydligt rymligare och har bättre utsikt! Men på äldre dar vill jag bo i en modernare lägenhet utan trappa (och gärna närmare Mercadona så att jag inte behöver gå så långt med rollatorn).

Vov alltså! Matte är vov-orättvis! Hon fotograferar nästan bara Stella och Wilda - fast jag är vov-mycket sötare. Bara för det ska jag gå och fjäska för husse - så att jag får sitta i hans knä. Så kan matte skylla sig själv. Vov-voff!

15-05-21:

Spanienkännaren Thomas Gustafsson har skrivit en intressant artikel med anledning av de spanska regions- och kommunalvalen nu på söndag: http://www.sydsvenskan.se/varlden/hopp-blandas-med-radsla-infor-det-nya-spanien/ Rubriken lyder: Hopp blandas med rädsla inför det nya Spanien.

Längre fram, när jag blir stadd vid kassa, ska jag köpa tre av hans böcker: Spanien: en stat, flera nationer + Spanien: en färd genom historien + Den blödande tjuren: krisens Spanien 40 år efter Franco. Det är säkert nyttig läsning för en invandrare som jag, speciellt om man vill försöka integreras i det spanska samhället.

I morse sken solen från en klarblå himmel och jag klädde mig i kortkorta shorts och sollinne (vilket var lagom på morgonpromenaden). Nu har det börjat blåsa rejält och himlen har blivit molnig. När jag nyss hängde tvätt på balkongen så frös jag - så nu har jag bytt till knälånga shorts och tagit en tröja utanpå linnet...

PS:

Några (inte alltför lyckade) foton på hundarna som jag tog på vår mitt-på-dagen-promenad. (Det är inte lätt att samtidigt hålla rätt på tre koppel och en kamera.) På det näst nedersta fotot kan ni (med bra syn) se att några kvinnor ligger och solar på stranden, trots blåst och moln.

PS2:

Jag tänkte på - sådana här fönster skulle mina små chihuahuor (och andra små djur, samt små männsikobarn) tycka om:

Fast Bonnie, Stella och Wilda skulle nog önska att det passerade fler hundar, katter, fåglar, barn (och möjligen även vuxna människor) utanför...

15-05-22:

Jag frös på morgonpromenaden! Min termometer visade bara 17,7˚, men jag tänkte mig inte för - utan gick ut i en kortärmad pikéskjorta med bara en tunn väst utanpå. (Jag borde ha tagit långärmat!) Det har varit sommarvarmt en period, men nu är det vårvärme igen. Ja, spansk vår- och sommar-temperatur naturligtvis. I Sverige är det nu spansk vinter-temperatur... Det går fort att vänja sig vid det bättre! Jag brukar förtränga hur mycket kallare det är i Sverige, och det har hänt mer än en gång att jag har blivit tvungen att köpa ett par långbyxor (eller en jacka/kofta) när jag besöker Sverige sommartid. Men i år ska jag tänka mig för - och ta med vad jag behöver, även om jag bara ska resa med handbagage.

I går bar jag upp Ulfs resväska från förrådet. Det är ju på måndag morgon han reser hem till sitt kära Hässelby strand igen, och han vill förbereda sin packning. Fast han har faktiskt sagt att han trivs väldigt bra här i El Campello, och gärna hade kommit ner ett par veckor i mitten av juli också - om det inte vore så varmt, och så mycket folk då - för han gillar ingetdera. Själv tycker jag mycket om de varma sommardagarna, och kvällarna/nätterna brukar vara ljuvliga. Jag kanske inte är så förtjust i alla turisterna - men de behövs för El Campellos överlevnad. Man får ta det ena med det andra. Och som omväxling är det roligt med folklivet!

Jag mejlade med mäklaren i går, han som säljer lägenheterna i det blå huset. Han sa att han bara kände till att de här två lägenheterna är till salu, trots att flera står tomma. Han sa att de flesta lägenheterna hade blivit sålda som semester-lägenheter, vilket kan förklara saken. Men på tre av lägenheterna sitter klisterlapparna kvar på fönsterrutorna (sådana som sitter på nya fönster för att visa att det är glas i rutorna), och nog borde väl en köpare ha tagit bort dessa. (Och om det döljs fler "klisterlappar" bakom nerrullade persienner, vet jag ju inte.) Ja, det är inte mitt problem. Jag antar att de kvarvarande lägenheterna kommer att säljas, nu när marknaden har vänt. Man får trots allt ganska mycket för pengarna. Så även om lägenheterna är små, så är de konkurrenskraftiga - bl a för att de bara ligger 200 meter från playan.

PS:

Förmiddagen tillbringade jag på balkongen. På förekommen anledning måste jag ställa mina växter högre upp - de som inte redan står tillräckligt högt. Jag hämtade upp mina gamla vita blombänkar från balkongerna här nere. Den ena har jag ställt på plats, fast jag ska flytta om växterna senare - så det bli snyggare. Växterna på blombänken räcker inte Wilda upp till, men pelargonerna på nedersta hyllan (t v) måste jag flytta högre upp. Det kan aldrig vara hälsosamt för en hundvalp att äta så många pelargonblommor...

Sommarsäsongen börjar närma sig. I dag la man ut de gula bojerna som markerar gränsen till badområdet, som båtarna måste hålla sig utanför.

Jag försökte fotografera en av de senegalesiska försäljarna på håll, för jag tycker han ser rolig ut. Han bär alltid en hel trave hattar på huvudet, och har händerna fulla av annat som han säljer. Men fotona blev suddiga, så ni ser nästan ingenting. Jag ville inte fotografera honom så han märkte det...

Vov och voff på er! I dag när vi var ute på luktrunda så mötte vi min bästis Lluna. Vi pratade en hel del hon och jag. Vov-vov-voff och voov-vov sa hon, och det var ju verkligen intressant! Wilda ville leka med Lluna, men Lluna ville hellre ta det lugnt. Vi är lika Lluna och jag. Vi tycker om att ta det vov-lugnt. Och så tycker vi mycket om att äta, båda två.

Matte fattar inte att man ska ta det lugnt. Hon försökte dra iväg med mig på långpromenad. Men jag vägrade förstås. Så matte fick ge sig. Så här ser jag ut när jag stretar emot.

Visst ser jag vov-stark ut! Och envis! Ja, vov på er då! Nu ska jag vila mig!

PS2:

Ulf tog två foton på sin eftermiddagspromenad. Killen som bygger sandslottet har på sig en gul tröja med svenska flaggan och texten SFF (Svenska Fotbollförbundet) fram, men svensk var han inte. Slottet är ju dekorativt! (Jag tittar gärna, men skänker inga pengar.)

PS3:

Jag har ont i magen! Ulf och jag har nämligen varit ute tillsammans och ätit dagens meny (totalt 4 rätter). Ja, vi gör ett ryck nu på slutet (dagarna innan Ulf reser norrut), för i vinter har vi inte varit ute en enda gång - bara vi två. Den här gången gick vi till restaurang Mistral (vid El paseo). Där åt vi sallad + arroz a banda (som paella) med fisk + atún a la plancha (grillad tonfisk) med potatis och grönsaker + efterrätt, Ulf valde flan (brylépudding) och jag natilla (tjock vaniljsås med kex och kanel). (Om de hade haft glass så hade vi båda valt det i stället.) Vin och vatten drack vi till. Det var god mat, men ingen höjdare. Däremot var det mycket för pengarna. Menyn kostar, allt inklusive, 12 € per person. Jag åt inte upp riktigt allt, men blev förstås övermätt ändå. (Men mitt mag-onda ska nog gå över om någon timme...) Fördelen med Mistral är att de inte har siestastängt. Just dagens meny serverar de normalt fram till 16:30, men vi kom klockan 18 och lyckades förhandla oss till att få äta 'dagens' ändå (för de hade glömt att ta bort skylten).

15-05-23:

Ännu en vacker dag har börjat här i El Campello.

När vi gick morgonpromenaden så hade vår fransyska granne, som är yogalärare, precis påbörjat uppvärmningen i sin morgon-yoga-grupp. Jag borde kanske delta någon gång? Yoga är nyttigt för både kropp och själ.

Ha en trevlig pingsthelg!

PS:

Bonnie är en ensamvarg - men Stella och Wilda är flockdjur...

PS2:

Jag har planterat om två växter i större krukor, och skulle planterat om en tredje - men blomjorden tog slut. Den lilla stumpan nedan ville väldigt gärna hjälpa mig att röra runt i jorden, men till sin besvikelse fick hon inte vara med. Nu sover hon, men medan jag var på balkongen så stod hon hela tiden på bakbenen och kikade ut genom glasrutan i balkongdörren.

För övrigt så har jag börjat bre ut mig på Ulfs balkonghalva redan nu. Jag kommer att bre ut mig i hela lägenheten när han har åkt på måndag. Det gäller att passa på. Fyra månader om året kan jag ha det som jag själv trivs med (och vara mer i vardagsrummet) - utan att ta hänsyn till min äkta make. Jag ska förstås byta till rosablommig duk igen, och romantiska kuddfodral, och ställa växter överallt och... Ulf tar det hela med jämnmod. Han vet ju att jag återställer det mesta tills han kommer ner igen.

Nu ska jag ut och gå med mina hundar, och Ulf ska åka en sväng in till Alicante.

PS3:

Jag har sett en film på kostdoktorn i dag igen, det är intervjuer med forskare och experter. I dag såg jag Ät som din förfader med professor Loren Cordain, och i går Primal LCHF med Mark Sisson. Jag lär mig oerhört mycket om den senaste forskningen inom området kost och hälsa! Nu vet jag exakt vad jag bör äta - respektive inte äta, för att hålla mig frisk. Problemet är att det delvis är stick i stäv med vad jag har ätit under större delen av mitt liv. Det är svårt att lära om - att skapa nya vanor. Man får ta en liten bit åt gången.

Alla snabba kolhydrater, allt socker, allt mjöl, alla former av vegetabiliska oljor (transfetter/margarin), ris, potatis, och all processad mat - ska bort! Detta är vår kropp inte anpassad för, och dessa produkter gör oss bevisligen sjuka (visar MASSOR med olika studier). Inte ens mjölkprodukter (som jag tycker så mycket om) får man äta - smör undantaget. Däremot grönsaker, örter, frukt och bär, (helst ekologiskt), nötter, fisk (viltfångad), kött (från gräsbetande djur), ägg (från frigående höns), naturliga fetter (olivolja, smör) etc. Vatten är förstås den allra bästa drycken, följt av grönt te.

Jag begriper förstås att man inte ska äta glass, kakor, chips och andra tomma kalorier. Det säger sig självt att sådant är skadligt för kroppen, och att det inte tillför minsta lilla näring. Likaså är det lätt att förstå att färdigmat inte innehåller någon naturlig näring - men desto fler billiga "utfyllnadsprodukter". Men jag som tål mjölkprodukter bra, har inte lika lätt att ta till mig att jag inte ens bör äta naturell fet yoghurt (grekisk/turkisk)... Även fast jag vet att inget annat däggdjur (än människan) dricker mjölk från ett annat däggdjur.

Jag vill försöka bättra mig. Jag vill hålla mig frisk! Jag ska försöka att utesluta det jag inte bör äta, kanske inte allt på en gång - men lite efterhand. Jag ska försöka äta mer av det som är bra för min hälsa. Men det är SVÅRT! Å andra sidan är det bättre att göra hälften rätt - än att göra allt fel...

Jag ska så småningom sammanfatta boken Nya självläkande människan. Där lär jag mig också oerhört mycket. (Men jag har bara läst hälften än.) Det jag noterar är att alla moderna pålästa forskare är fullständigt överens om nästan allt. Det är små detaljer man tycker olika om. Det har hänt mycket inom forskningen de senaste 10-15 åren, och många gamla "sanningar" har fått omprövas.

Det här med att äta, det är så ursprungligt och viktigt och naturligt - och så har vi krånglat till det så oerhört de senaste 50 åren. I dag äter få människor enbart för att de vill ge sin kropp näring, eller ens för att de är hungriga. Många (jag också) äter för att vi är sugna, för att vi inte har något vettigare för oss, för att ätande hör hemma i det sociala umgänget, eller för att vi är ledsna, arga, trötta, glada etc. Vi måste tänka om! Vi måste ge kroppen sådant som bygger upp den, inte sådant som bryter ner den. Vi måste äta naturlig mat, inte konstgjorda "kemikaliehopkok". Egentligen är det ganska enkelt. I alla fall i teorin...

Tur att min favoritföda nummer 1, det allra godaste jag vet (hallon), står på tillåtna listan! Fast det gäller nog bara ekologiska obesprutade...

15-05-24:

I dag är här inte lika soligt som vanligt. Himlen är tvärtom nästan helt täckt av moln. Kanske är det skönt som omväxling - men jag trivs bäst i solsken.

I dag har Ulf och jag varit gifta i precis sju år! Det är länge - och mitt personliga rekord. Tyvärr blir det nog inget firande i dag - för Ulf ska packa sin resväska... På fotot nedan syns det att det har gått ganska många år. (Jag har åldrats mycket sedan dess.) Vi såg förhållandevis "unga och fräscha" ut då...

I går kväll tog Ulf fotot nedan av småflickorna. Wilda kan verkligen konsten att slappna av.

PS:

Jag glömde berätta att jag faktiskt såg på Eurovision Song Contest på spansk TV i går (via Ulfs dator). Nej, jag satt inte klistrad framför TV:n - utan tittade/lyssnade lite på var låt, och sedan dansade jag fri dans i vardagsrummet till resten. (Ibland med en hund i famnen.) Jag hade inte hört någon av melodierna tidigare. Belgiens bidrag Rhythm Inside, har en fantastisk fin rytm att dansa till. Det är ingen rytm som tvingar in mig i något känt dansmönster (som foxtrot, vals, samba, tango eller rock) - utan jag kan dansa helt fritt och varierat. Ulf höll på att bli tokig på mig för att jag inte kunde sitta stilla. Men det är nyttigt att röra på sig! Och jag älskar att dansa!!!

F ö tycker jag bra om det italienska bidraget Grande Amore. (Kanske delvis för att de unga männen framförde den med så vackra röster.) Och för all del, Sveriges bidrag Heroes är väl inte så tokigt. Det är ju alltid trevligt när Sverige vinner. Sämre gick det för Spanien som kom på 21:a plats. Hur det gick fick jag veta först i dag, för någon måtta får det vara på TV-tittandet. När alla tävlingsbidragen hade presenterats var klockan 23:15. Då gick jag sena kvällsrundan med hundarna, och sedan gick vi direkt och la oss.

PS2:

Pust! Jag har övat mig på att hantera min smartphone i dag. Det är inte så lätt när man är helt nybörjare. Att ringa upp, svara, och fotografera klarar jag dock. Men nu har jag lyckats installera tre appar som jag vill ha: AVG gratis antivirus, Whatsapp Messenger och Norstedts stora spanska ordbok (som det var extrapris på den här veckan).

Så småningom ska jag lära mig att ta bort några dussin av de förinstallerade apparna som jag aldrig tänker använda. Och om någon vet hur man tar bort en förprogrammerad webbsida så berätta gärna - men tydligt (så även en smartphone-dummie som jag förstår). På min mobil finns det nämligen två spanska webbsidor med massor med reklam som jag väldigt gärna vill ta bort. För trots att jag ställt in en annan webbsida som hemsida, så poppar dessa hela tiden upp. Suck. Det tar tid att lära sig behärska nya tekniska prylar. Det tog några år att komma underfund med hur en dator fungerar, men den tycker jag att jag näst intill (nåja, till hälften kanske) behärskar nu.

Sedan har jag läst lite på webbsidan Marks Daily Apple - Primal Living in the Modern World: http://www.marksdailyapple.com. Mark äter paleo (stenålders)-kost, och motionerar också så som våra kroppar är konstruerade för. Där hittade jag två "pyramider", en matpyramid, och en motionspyramid.

Bådadera låter sunda och realistiska, tycker jag. (Fast själv tänker jag fortsätta att äta min naturella yoghurt med havrekli, och ha en liten skvätt mjölk i mitt te... Man måste ju inte anamma levnadssätt till 100%, även om man tror på dem.) Jag tittade på några utmärkta små instruktionsfilmer för de fyra styrkeövningar som Mark rekommenderar (pushups, pullups, squats och planks).

Se: http://www.marksdailyapple.com/a-fitness-plan-so-easy-a-caveman-did-it/?awt_l=AknGPE&awt_m=L99L8bbdxxWvYa&utm_source=mda_newsletter&utm_medium=link&utm_campaign=mda_newsletter_folup_2e

Han visar från nybörjarnivå till avancerad. De två senare övningarna klarar jag utan problem, men jag har ännu inte tillräcklig armstyrka för att göra det två första på annat än nybörjarvis. Men jag kan förstås träna upp mig - och det bör jag försöka göra.

15-05-25:

I morse klockan 09:10 lämnade jag Ulf på flygplatsen. Sedan dess har vi "whatsappat" lite. Det funkar bra. Fast min telefon har engelskt tangentbord så jag kan inte stava rätt... På hemvägen svängde jag inom Carrefour och köpte galgarna, växtgödningen och tomatjuicen som jag skulle ha köpt häromdagen. Jag köpte också ett fodral till min nya mobil. Ett fodral skyddar! Detta är ett enkelt i "bokpärmsmodell" med magnetlås - vackert rosa förstås.

Nu har jag satt igång en tvättmaskin med Ulfs lakan, och senare ska jag träffa Paco för att gå och mäta duschkaren i Jans och Lenas lägenhet. (De behöver duschskärmväggar.) Ute är det soligt och varmt.

PS:

Nu har jag bytt till rosablommig duk. (När katten är borta...) Tulpaner kanske inte passar bäst så här års, men jag har ingen lämpligare. (Jag letar efter en duk med pastell-rosa rosor på vit eller beige botten.) Kuddfodralen byter jag en annan dag.

Jag har också passat på att ställa fram mina vattenkannor i köket, så jag lätt kommer åt dem när jag ska vattna. Det går åt mycket vatten sommartid! Och så har jag satt igång min Brita vattenfiltreringskanna och satt in den i kylen. I fyra månader kan jag ha allt så som det passar mig bäst. Det gäller att passa på när det inte stör Ulf. Förresten är det hans kryddburkar som står t h om vattenkannorna - så det är inte bara mina saker som tar plats. (Mina sju kryddburkar står i mitt köksskåp.)

Ulf har landat på Arlanda, och övergått till att färdas med buss och pendeltåg. Skönt att resan har gått bra. I kväll ska jag läsa vidare i Nya självläkande människan.

PS2:

Klockan 17:24 meddelade Ulf att han är hemma. Skönt att resan flöt på så bra.

15-05-26:

Ute är det underbart sola-på-stranden-väder (klarblå himmel och 27˚), men själv har jag mest varit inomhus (utom två hundpromenader hittills). I förmiddags tvättade jag två maskiner (så nu är Ulfs tvättunna nästan tom), och under tiden förberedde jag flyttningen av gavlar och bakstycke - från gästsängen till min säng. Därefter skruvade jag loss och flyttade delarna. Fast innan jag började så fick jag förstås ta bort alla 5 gästmadrasserna.

De ligger nu ovanpå Ulfs säng, tillsammans med de mattor som jag på förekommen anledning inte kan använda sedan lilla Wilda flyttade in. (Men hundtrappan ligger inte längre kvar där.)

Jag lossade alltså de 12 skruvarna till gavlar och bakstycke. Så småningom ska jag köpa två träskivor (höga som sänglådorna) och en regel, och skruva fast metalldelarna som håller ribbotten i dessa - så att gästsängen går att använda igen. Den håller ihop nu, men tål förstås inte att belastas.

Så här ser gästsängen ut nu (nättare):

Och så här ser min säng ut (mysigare och tryggare):

Jag har äntligen fått gavlar och en långsida på min säng. Jippie! Nu är det nästan ingen risk längre, att jag kan tappa ner mina små kuddar på golvet, och det är nästan ingen risk att hundarna trillar ner heller. Så nu har jag vågat ställa tillbaka hundtrappan - till Bonnies stora glädje.

Än så länge står gavlar och långsidan "löst", men de är hopskruvade sinsemellan, och den ena gaveln står i kläm mellan sängen och väggen - så det är ganska stadigt det hela. Nu ska jag bara sätta på 5 cm lägre sängben. (Jag har beställt nya lägre via Anette, och hon tar med dem nästa gång hon och Håkan kommer ner.) Benen är onödigt höga nu, det räcker att jag får in sänglådorna under sängen. De gamla sängbenen ska jag sedan såga av en bit och skruva fast under soffan, så den kommer upp 3 cm. Detta för att det ska gå in sänglådor även där. Det blir säkert jättebra när allt är klart.

I eftermiddag ska jag för första gången besöka sjukhuset i San Juan (Hospital Universitario San Juan de Alicante). Jag är kallad på en rutinkontroll, en mammografiundersökning. Det skadar aldrig, det var flera år sedan senast. Eftersom bussen bara går en gång i timmen, och tiderna passar dåligt med tiden som jag har fått - så ska jag köra dit. Det är bara 8 km, och lätt att hitta. Det som oroar mig är om jag överhuvud taget kommer att hitta en parkeringsplats. Jag har nämligen kört förbi (jag passerar på väg till Madagascar) och sett hur det ser ut i området. Det står bilar överallt! P-platserna är överfulla och folk parkerar på de mest konstiga ställen. Själv vill jag ju helst stå lagligt. Jag kommer att köra hemifrån en timme innan jag ska vara där - då har jag ca 40 minuter på mig att hitta någonstans att ställa bilen, och sedan 5 minuter extra för att hitta rätt avdelning... Sjukhuset ser stort ut!

PS:

Allt gick som på räls med mitt första besök på sjukhuset i San Juan. Jag körde en timme i förväg, blev glatt förvånad när jag kom fram - för det fanns gott om p-platser (och dessutom parkeringshus som jag inte kände till. Personalen berättade sen att det brukar vara fullt på p-platserna på förmiddagarna, men inte på eftermiddagarna. Jag hittade också lätt till huvudingången, och där fanns det både tydliga skyltar och personal att fråga. Jag kom en halvtimme för tidigt till väntrummet utanför mammografin - men hade sådan tur så jag fick komma in 20 minuter före min egentliga tid (eftersom patienten före mig inte kommit i tid). Jag blev mammografiundersökt (på samma sätt som man gör i Sverige), men sedan blev jag dessutom ultraljudsundersökt i armhålorna. De är ju bra att de är så noggranna här i Spanien. De hittade inget konstigt alls, och det var ju skönt.

Det som förvånade mig var att i samma väntrum satt folk som skulle röntga munnen/tänderna! Det gör tydligen inte tandläkarna här. Kanske det blir billigare så här?

Eftersom jag hade gott om tid så tog jag några foton kring och inuti sjukhuset. Jag följde skylten i riktning mot huvudentrén (entrada principal).

Den var lätt att hitta.

Busshållplatsen är precis utanför entrén, vilket kan vara bra att veta till en annan gång.

Innanför entrén sitter det en stor informationsskylt.

Men det finns också en skylt som visar var informationsdisken finns. Det är ju enklare att fråga än att läsa allt som står på tavlan. På så sätt fick jag också lära mig att derecha doble (dubbel-höger) inte betyder först till höger, och sedan till höger igen - utan andra till höger!

Men det fanns skyltar i taket hela vägen, så det är ingen risk att man går vilse - fast korridorerna är långa och sjukhuset stort. Andra bilden nedan visar väntrummet som jag fick sitta i. (Fast, som sagt, bara 10 minuter.)

Mittemot sjukhuset ligger universitetet. Det är nog på andra sidan som det brukar vara mer än överfullt på parkeringarna. På området finns också restauranger, banker, frisörer, bibliotek mm.

Området är grönt och vackert! Det är bra! Människor som ligger på sjukhus blir fortare friska om de kan se träd från sin sjuksäng!

Det fanns bl a blommande jakarandaträd. Men fotot nedan tog jag från bilen. (Därav rörelseoskärpan.) Jag visste att träden fanns där, så jag bara knäppte utan att titta. Jag vill visa er så mycket finare träden ser ut, och så mycket rikligare de blommar - när man inte beskär dem. Jag tycker inte om att nästan alla träd beskärs så hårt här i El Campello.

Jag köpte förresten en bok i går på Carrefour. Den heter 1001 träd. Jag har saknat en bok där man kan läsa om träd som finns här i Spanien. Så småningom hoppas jag hitta en om buskar också, och en om insekter, och en om andra djur. Floran och faunan är trots allt inte likadan som hemma - och jag tycker om att veta vad både träd och skalbaggar heter. Boken kostade bara 4,95 €, och är jättebra!

Så här ser sidan om jakarandaträd ut. Lägg märke till den lilla kartan uppe i höger hörna. Där kan man se var träden växer naturligt.

På sidan om vanlig björk, betula alba, som jag är så förtjust i - kan man se att det inte växer några alls här i närheten. Björkar dricker mycket vatten (en vuxen vill ha 500 liter om dagen) så här skulle de inte ha en chans att överleva.

Jag räknar med att få mycket glädje av min nya bok.

15-05-27:

Den 16/5 skrev jag; Vid 17 veckor vägde Stella 1116 gram (och syskonen 1585, 1591 och 1829 gram). I dag är Wilda precis 17 veckor och jag har vägt henne (före frukost). Hon vägde 1405 gram. Så hon håller sig viktmässigt mellan Stella och Stellas bröder. Alltså kommer hon att bli något större än Stella som vuxen, men förhoppningsvis kommer hon inte att väga över 2 kg. (Jag föredrar ju små hundar.)

Solen skiner och jag vill vara ute, men jag har en hel del att göra (inomhus). Vi får se hur det blir...

PS:

Ute är det underbart väder, men jag har mest varit inne (utom under hundpromenaderna). Nu håller jag på att uppdatera min lilla resedator (Norton, Windows etc). Jag har lagt beslag på Ulfs plats vid matbordet - den med bäst havsutsikt.

Innan dess packade jag min lilla rosa resväska, som jag ska ha med som handbagage på resan. Locket gick att stänga och väskan väger 8,75 av 10 tillåtna kilon. Jag tar inte så mycket med mig - skor undantaget. Jag ska ha ett par bekväma sandaler på mig under resan - men jag tar ytterligare tre(!) par skor med mig. Detta p g a att det blir dans på bröllopet. Jag tar två par högklackade dansskor - så jag kan växla när jag får ont i fötterna. (Jag får alltid ont i fötterna numera.) Låta bli att dansa finns inte på kartan. Dessutom tar jag med ett par skor utan klack, som jag kan använda utomhus. (På hemvägen kommer jag att ha fyra par skor i väskan. Linda har nämligen köpt ett par snygga joggingskor i present åt mig.)

Utöver den lilla resväskan ska jag ha en liten mini-ryggsäck (typ handväska) med resedatorn, kameran, pengar, nycklar, biljett och andra viktiga småsaker. Den väskan kan jag förstås inte packa förrän i sista stund, men jag skriver en lista på vad som ska med så att inget blir glömt.

Även om jag bara ska vara borta en vecka så är det en del som måste förberedas, och jag tycker bättre om att göra allt i god tid. Då kan jag kanske sitta och läsa i godan ro dagen före avresan.

PS2:

Jag gick nyss inom frisören och fick håret klippt 10 cm. Det kostade som vanligt 12 €. Jag har de senaste månaderna tänkt att jag borde klippa mig, men det har inte blivit av. När jag gick förbi med hundarna efter tidiga kvällspromenaden, såg jag att "min" frisör för ovanlighetens skull inte hade en endaste kund. Alltså skyndade jag mig upp med hundarna, gav dem deras kvällsmat, och gick ner igen. Det känns skönt med lite kortare hår nu inför sommaren.

15-05-28:

Ännu en vacker dag har börjat, med klarblå himmel och 25˚. Jag har hittills bara plockat fram småsaker som ska med i handbagaget, vattnat alla mina växter, städat djurtoaletterna - och torkat hundkiss. Wilda är långt ifrån rumsren, men det händer oftare på rätt plats, och mer sällan på fel. Dock finns det en liten kisspöl på golvet i mitt sovrum varje morgon. Men dagtid kissar Wilda inte där. Nåja, hundar är normalt helt rumsrena först vid sju månaders ålder, och Wilda är ju bara 4 månader (exakt i dag) - så jag får ha tålamod. Hon har oftast så mycket annat för sig, att hon inte hinner känna om hon är nödig förrän det är för sent...

I går, på sena kvällspromenaden, träffade vi en 5-månaders chihuahua i samma storlek som Wilda. Hon heter Cockie(?) och är vit och korthårig. De fick vara lösa en stund och leka - och de hade så roligt tillsammans. Men emellanåt "gömde" sig Wilda mellan mina ben/fötter och pustade ut några sekunder. Jag hoppas att de träffas fler gånger, för inget går upp emot att leka med en jämngammal och jämnstor kompis.

Jag borde unna mig att vara ute mer i dag. Kanske gå längs vattenbrynet? Jag har inte ro för att lägga mig och sola. Det får vänta tills jag är tillbaka igen. Då har jag flera månader på mig, så jag ska nog hinna få lite färg.

PS:

Saxat ur Svenska magasinet: Tänker du flyga till/från Spanien under juni månad? Då kan det vara bra att välja rätt resdag. Flygledarna varslar nämligen om strejk under fyra dagar. Det är flygledarfacket USCA (Unión de Controladores Aéreos) som varslar om strejk den 8, 10, 12 och 14 juni vilket i så fall skulle bli den första kollektiva utlysta flygledarstrejken i Spanien på 26 år. Sådan tur att det är den 3:e och 9:e som mina flygbiljetter gäller...

I går satte en "markisfirma" upp stommen till taket som brukar finnas vid handikappbadet. Säsongen börjar den 1:a juni! Än så länge har varken taket eller trätrallarna kommit på plats, men de har ju några dagar på sig.

Voff på er! Vov alltså, ett sådant sjå jag har med att uppfostra Wilda. Men nu har jag faktiskt nästan lärt henne att gå fint - när vi är ute på luktrunda. Innan - då försökte hon anfalla Stella och mig hela tiden. Ja, så vi kunde inte koncentrera oss på att nosa. Vi fick inte ens kissa ifred. Men nu går Wilda bättre. Jag har sagt till henne på skarpen. Så nu anfaller hon bara oss ibland.

I dag - då träffade vi Kiko! Både Stella och Wilda springer fram för att lukta på honom, men jag viftar bara lite på svansen. Ja, så han inte tror nåt. Vi fick hundgodis av Kikos matte i dag också. Det brukar vi få. Kikos matte är vov-snäll! Hon är inte alls så snål som min matte är. Fast jag tror att jag behåller min matte ändå. Ja, jag är ju liksom van vid henne. Vov då!

Så här såg Wilda ut när hon i dag, på sin 4-månaders-dag, låg på balkongen och gnagde på en råhudspinne. Jag tycker att hon börjar bli stor!

I dag köpte jag färska fikon, jag tror att det är säsongspremiär. De är SÅ goda!

15-05-29:

Jag mejlade med Conchi i går, och hon vägde sina valpar. Hon behöll ju Wildas vita syster (hon som är vit med en svart och en brun fläck). Och tänk systern väger exakt på grammet lika mycket som Wilda - 1405 gram! Den andra systern (Olegry, som är till salu) väger 1535 gram. De andra jämngamla valparna som Conchi ännu har kvar väger mellan 1250 och 1930 gram. Den minsta tiken som väger 1250 är den vita med stora bruna fläckar som Conchi ska behålla för avel och utställningar. Conchi är bekymrad för att tiken inte vill äta ordentligt. Om man tänker avla på en tik så bör den väga allra minst 1700 (helst mer) som vuxen. Själv föredrar jag de pyttesmå, men det är en annan sak - för jag har ju mina hundar som vänner, sällskap och "adoptivbarn".

Conchi är bekymrad för att hon inte har lyckats sälja de sista valparna. Nu när de är fyra månader gamla så är de mer svårsålda. Det är de "minst söta" som är kvar. De sötaste, i synnerhet tikarna, går alltid åt bums (särskilt de med mycket vitt i pälsen). Den störste hanen, Maly, är nästan ful (men har trevlig personlighet), så honom får hon nog sälja extra billigt. De andra hanarna, Mecha och Neru, är båda söta. Olegry, Wildas helsyster, är halvsöt. Allt enligt min personliga smak. Ni kan titta här: http://perrosdasilva.com/chihuahuas-m-n-o-p/. Conchi har även yngre valpar, men dem lägger hon inte in på webben förrän hon har sålt de äldre. Däremot kan man besöka henne, för att välja ut och köpa en av de yngre. Wilda har aldrig legat ute till försäljning, för om jag inte hade köpt henne så hade Conchi behållit henne för avel.

Fotot nedan tog jag i går när jag skulle gå och lägga mig.

I dag är himlen molnig, men det är ingen regnrisk - så jag har bytt mina lakan, tvättat dem, och hängt dem på tork på balkongen. Tänk jag behöver praktiskt taget aldrig använda vår torktumlare. Att vi överhuvudtaget har en torktumlare beror på att jag har dunjackor, dunkuddar och duntäcken - och dun MÅSTE torktumlas. Så torktumlar, det gör jag kanske en gång om året...

Det som är dumt just nu är att mina torkställningar är rostiga. Det blir de när de står ute året om i alla väder. Tyvärr blir det fläckar på tvätten. Nedan ser ni de fläckar som finns på mitt nytvättade vita underlakan (gamla fläckar). Av fotonas förstoringsgrad ser ni att det inte är stora fläckar - men tråkiga ändå. Tvätten ser ju smutsig ut - fast den är nytvättad.

Det jag måste göra är att köpa ett skåp att ställa på balkongen för att förvara torkställningarna i. (Liknade de låga skåpen jag har, fast ett högt och ganska brett.) Jag har tänkt köpa ett länge, men mina pengar räcker inte till allt. Sedan måste jag förstås köpa nya torkställningar också, utan rostfläckar... Längre fram...

Fotot nedan tog jag nyss. Lilla Wilda är nästan alltid där jag är, och nu sitter jag ju framför datorn.

I dagens heminredningsreklam hittade jag ett träbord som bara kostar 1/3 jämfört med det turkosa som jag vill ha. Det här finns i två färgvarianter, och skulle gå utmärkt att måla turkost, men det ryms inte ens ett billigt bord i min budget för de närmaste månaderna. Och det är ju ingen panik, inget nödvändigt alls egentligen. Det kommer fler chanser... Man mår bra av att ha drömmar!

Hibiskusen nedan, som jag fick av Anette, blommar så fint. (Fast färgåtergivningen är inte korrekt - den är röd.)

PS:

Jag har precis tagit rätt på tvätten, och passade då på att fotografera torkställningarna. Så här rostiga är de:

Från början hade jag tänkt ha dem inomhus, mot väggen innanför balkongdörren, men det tyckte Ulf var en dålig idé. Och jag tyckte att hans förslag - att ha dem i mitt rum, var en dålig idé... Men ett skåp på balkongen skulle förstås avhjälpa problemet. Det står på min "långtids-önskelista" tillsammans med 2-3 nya torkställningar (och en massa andra saker som inte heller är akuta).

PS2:

Jag sitter och läser, men måste upp och röra på mig då och då. Jag klarar inte att sitta stilla länge i sträck, för då får jag ont i kroppen. Jag läser egentligen i Sanna Ehdins bok, men den är så faktaspäckad så jag bröt av med den lättsammare boken Matkärlek av Anne Aobadia. Jag har hört mycket talas om boken, och nu när jag har läst den från pärm till pärm är jag glad att jag köpte den. Den är mycket trevligt skriven, både personlig och lättläst. Och så innehåller den bra recept förstås! Recepten är enkla och innehåller inte fler ingredienser än nödvändigt. Nästan allt verkar bli gott. (Det är foton på hälften av rätterna.)

Det enda jag inte gillar är all majonnäs som finns med i många av recepten. Jag har aldrig kunnat med majonnäs (och inte senap, ketchup och vinäger heller - sådant som andra gillar). Med den här boken (och de jag läst tidigare) så känns det som om jag har fått tillräcklig grund för att kunna laga LCHF-mat. Eftersom den här maten skiljer sig så radikalt från vad jag har ätit tidigare - så har jag behövt lära mig att laga mat på nytt sätt med andra ingredienser. Därmed inte sagt att jag bara ska leva på LCHF-mat framöver. Men jag tror definitivt att det är bra att ta bort alla snabba kolhydrater ur kosten, och i gengäld lägga till nyttiga fetter. Så det ska jag försöka göra. Det mår vi alla bättre av.

Nu ska jag dansa en stund i vardagsrummet (till hundarnas stora nöje), och göra några armhävningar mot soffan (jag klarar inte på golvet än), och därefter ska jag sätta mig och läsa i Nya självläkande människan igen. Egentligen borde jag gå en långpromenad också, men hundarna vill hellre ha mig hemma. Jag har redan lämnat dem ensamma en stund i dag, när jag gick till Mercadona och köpte yoghurt. Vi får gå en längre kvällspromenad tillsammans i stället. På kvällarna är det lättare att lura med Bonnie på längre rundor. (Det kan vara värmen, och sol i ögonen, som hon inte gillar.)

15-05-30:

I dag fick jag mejl från Fiona, som nu är klar med min deklaration. Jag ska betala 0,68 € i skatt (utöver kommunal- och fastighetsskatten som jag redan har betalat), men 74 € till Fiona för att hon har gjort jobbet. Varje år säger jag till mig själv att jag ska göra det själv kommande år, för det är klart att jag egentligen inte har råd att betala för tjänsten. Men det är krångligare att deklarera i Spanien (många sidor som ska fyllas i + att blanketterna bara finns på spanska), så det är onekligen mycket bekvämt att överlåta allt till Fiona. Fast det blir väl svårt bara första gången, därefter bör det bli lättare för var gång. Ulf, som är skriven i Sverige, måste enligt lagen leja för sin deklaration - och han får oftast skatta sisådär 400 € har jag för mig.

I natt, för första gången, var det inget kiss på golvet i mitt sovrum när jag vaknade! Och jag behövde inte torka upp en enda pöl i går på dagen heller. (Bara lite som hade runnit utanför hundtoaletten, men det räknar jag inte.) Kanske vi står inför ett genombrott? Kanske Wilda har förstått var man får kissa/bajsa, respektive var man inte får? Men eftersom hon fortfarande är valp, så kommer hon inte alltid att hinna springa till rätt ställe. Så jag kommer förstås att få torka upp en hel del även kommande månad.

När vi är ute och går så kissar och bajsar hon nästan utan att stanna, det bara kommer, hon hinner inte förbereda sig. Det är så med små barn också. Det händer "olyckor" i byxan även ganska långt efter att de har slutat med blöjor. Bebisar som bebisar...

Även i går tog jag ett foto precis när jag skulle lägga mig. Bonnie hade som vanligt bökat in sig under filten. (Hon stökar alltid till min bäddning...) Vi ligger alltid och sover (i alla fall de) en stund tillsammans, sedan tar jag bort trappan och lyfter ner hundarna på golvet. Hur mysigt det än är att sova tillsammans - så tycker jag att det blir lite väl trångt. Det tycks alltid bli mindre än halva sängytan kvar till mig...

Solen skiner men det är en del moln på himlen, det fläktar en aning och är just nu 24˚. Behagligt promenadväder alltså, så jag planerar att gå en lite längre promenad för mig själv. (Inte på stranden, för på helgerna är det alltid mycket folk där.) Men nu ska vi först gå mitt-på-dagen-promenaden tillsammans, mina tre små flickor och jag.

PS:

Molnen försvann och temperaturen steg, så det blev en ganska svettig långpromenad. Och inte hade jag något vatten med mig! Kameran lämnade jag hemma med flit, för det är så små fickor i shortsen som jag har på mig i dag - men jag borde ha tagit vatten... Å andra sidan mår jag så bra av att röra på mig! Och när jag kom hem drack jag först vatten - och sedan te.

Annars har jag inte fått skött så mycket i dag, bara sådant där som måste göra om och om igen - som att vattna krukväxter, plocka vissna blommor och skura golvet (det senare gör jag förstås oftare nu).

PS2:

Efter att jag såg intervjun med Mark Sisson så läser jag hans webbsida Marks Daily Apple då och då. Mark är en glad och positiv man, som är vältränad och lever på stenålderskost. Om man bortser från det gråa håret, så ser han betydligt yngre ut än han är (han är över 60, står det). Bilden t h togs när han var 58 och hustrun 56, vilket de inte ser ut att vara. Kul när folk håller sig i form oavsett ålder! Jag blir inspirerad!

Här är hans tips för att bli friskare, gå ner i vikt, och komma i form:

Marks program funkar väldigt bra - om man följer det. En liten förklarande video hittar ni här: https://www.youtube.com/watch?v=9DlrU_WcPRE Det handlar ju inte om några konstigheter, snarare om att äta som våra kroppar är skapade för + att röra oss på ett naturligt sätt. (Vi behöver förstås inte alls köpa Marks produkter, bara lyssna på hans råd.) Jag gillar att han är "mänsklig" och inte menar att man måste vara 100% strikt. Själv tar han ett glas rött vin på kvällen, och till detta äter han en bit mörk choklad. Nedan en annan bild från hans webbsida:

Vad jag själv skulle behöva är dels en privat kock, och dels en personlig tränare. Tänk så lätt det skulle vara att äta sunt och komma i bra form då! Det är motigare när man ska göra precis allt jobb själv... Men det är klart att vi kan själva - bara vi vill tillräckligt mycket, och sedan gör vad vi bör göra! Visst ska vi försöka bli friskare (och smalare vid behov) - och komma i bättre fysisk form i sommar! Eller hur! Om vi prioriterar att bli friskare, så får vi nog det andra på köpet. Vi måste bara komma ihåg att ingenting är gratis. Vi får jobba för det! Men det är det förstås värt - att bli/vara frisk och sund.

PS3:

Nu klockan 20 har det börjat regna här! Det kommer stora droppar, och smattrar rejält! Plötsligt och oväntat började det, och det åskar också. Det luktar fräscht ute! Regn behövs - men både Bonnie och jag hoppas att det har dragit förbi, när det är dags för oss att gå sena kvällsrundan!

Jag tittade på den spanska väderleksprognosen, men där står inget om regn och åska. Jag kunde konstatera att temperaturen nattetid ska gå ner till 17˚ som lägst, att det är 21-22˚ i havet, och att UV-index håller sig kring 8 - de närmaste dagarna. Helt OK! Och regnet har redan avtagit (men inte upphört)...

15-05-31:

Grattis på morsdag mamma Birgit!

Det slutade regna efter en timme, och så när som på de första 10 minuterna så duggade det bara. Det kom nog inte så mycket, men det var vått på trottoarer och gator när vi gick sena kvällsrundan. Bonnie lufsade lite motvilligt vid min sida, Stella vägrade att gå så henne fick jag bära 2/3 av promenaden. Men Wilda tyckte att det var toppenkul med vattenpölarna. Hon rusade framåt i full fart, gjorde en volt i luften - av rycket när kopplet tog slut, och fortsatte sedan framåt i full fart igen, gjorde en ny volt osv.

I dag skiner solen igen.

Vov-vov på er! Nu på förmiddagen så låg jag en stund på balkongen och solade. Fast jag fick tyvärr inte vara i fred. Nä, för Wilda kom.

Först stod hon bara och vov-stirrade på mig. Och då kan jag inte koppla av.

Men sen gick hon bort och lekte med dom vissna bladen som ligger under vårt lilla träd. Och då blev det lugnare.

Först så leker Wilda med bladen, och sen så äter hon upp dom. Egentligen får hon inte äta blad för matte. Men Wilda är inte så särskilt lydig. Ja, vov-voff då!

I går satt jag och läste i Sanna Ehdins bok ända till sena kvällspromenaden. Jag ska läsa mer i dag, fast jag kan förstås inte sitta stilla hela dagen. Kanske jag byter kuddfodral? Jag har ju tänkt ha rosa nu i sommar. Eller också väntar jag tills jag kommer tillbaka igen från Sverige. Jag tycker ju om blått också. Om jag vill så kan jag ju bara byta ut igelkottarna mot något annat - så blir det lite omväxling. Att byta kuddfodral tycker jag är mycket roligare än att läsa om allt elände som händer, och har hänt, runt omkring i världen. Jag lever hellre här i min egen lilla värld, i lugn och ro - och gläds åt små saker! Det är ett medvetet val jag gör.

PS:

I dagens heminredningsreklam fanns den här skylten. Jag gillar ju både choklad och humor - men har inte plats till den. Men om den hade funnits som kylskåpsmagnet, så kanske...

Det var mycket folk på stranden när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Jag funderar på att gå ner på stranden och gå med fötterna i vattnet - när siestan har börjat och det glesnar lite. Det känns onödigt att trängas för att kunna ta sig fram.

Lilla Wilda är nyfiken på vad som finns på andra sidan muren, och kikar över där den är tillräckligt låg. Hon är också nyfiken på precis ALLT som ligger på trottoarerna, och det mesta provsmakar hon. Sisådär varannan meter får jag stanna för att lirka ut något ur hennes mun...

Vov alltså, så Wilda trängs när vi är ute. Ja, hon vill lukta precis just där jag luktar.

Jag får säga till henne vov-ofta, att hon ska hålla sig en bit ifrån mig. Jag behöver nämligen vov-stort personligt utrymme. Bara för att jag har stor intighet. Vad sa du matte? Integritet? Ja, det sa jag ju - intighet.

Förresten så anfaller Wilda mig också, när jag försöker gå i lugn och ro. Men då säger jag till på skarpen! VOV-VOFF, säger jag! Och då lugnar hon ner sig allra minst 1 minut.

När vi var nästan hemma igen träffade vi en barnfamilj som precis hade skaffat sig en söt liten chihuahua-pojke. Han är 8 veckor gammal nu. När jag såg dem så bar den yngsta flickan hunden i famnen. Den lilla är hälften så stor som storasystern på fotot nedan, kanske bara 3-4 år. Storasystern tog över hunden när jag tog fram kameran. Det såg fullständigt livsfarligt ut för valpen när den lilla flickan bar honom. Små barn tappar lätt saker (valpen kan ju sprätta till), och tappar man en chihuahua-valp på trottoaren så skadar den sig allvarligt - även om det bara sker från en dryg halvmeters höjd. Jag undrar om mamman förstår hur ömtåliga så här små valpar är? Chihuahuor är egentligen inte alls lämpliga för en småbarnsfamilj - men barnen tycker förstås att de minsta och docklikaste hundarna är sötast... En söt liten valp är det i alla fall, så jag hoppas att han får ett bra liv.

PS2:

Den enda fördelen med siestan, som jag kan komma på, är att det är glesare med folk på stranden mellan klockan 14 och 17. Jag gick min vanliga en-timmes-tur och det var så skönt, så skönt! Nu är det ingen risk att jag fryser om tårna längre... Jag tänker ofta, när jag går längs El Paseo - men kanske i synnerhet när jag går så här i vattenbrynet - att jag har det bra som bor just så här vackert, i ett så här bra klimat! Det är inte alla förunnat - och jag uppskattar det verkligen!

Nu ska jag gå tidiga kvällsrundan med hundarna, och sedan ska jag sätta mig och läsa. Det är skönt att kunna bestämma helt själv vad jag vill göra - och när... Det är inte heller alla förunnat.

15-06-01:

Jo, de var så söta mina små - så jag kunde inte låta bli att fotografera dem vid läggdags i går igen...

Och sen kom jag på att jag ju inte visade hur (förhållandevis) kort hår jag har nu (kortare än på flera år). Jag är verkligen inte van att ta selfies, så de ser ut därefter. (Jag kan inte le naturligt mot en spegel!) Men hårlängden kan ni förhoppningsvis se... Det är en bekväm hårlängd - håret är lätt att sätta upp när det är varmt.

I går hittade jag följande tabell på hundars krockvikt. (Jag hittade tabellen i reklam för en webb-butik med djurartiklar, men det grammatiska felet (dem) kan jag inte rätta eftersom detta är ett foto.) Det är ju skrämmande att en 2-kilos-chihuahua har så hög krockvikt som 80 kg, om man krockar i så pass låg fart som 50 km/timme. Mina hundar sitter alltid ordentligt fastspända, men här är det mycket vanligt med lösa hundar i bilar (trots att lagen säger att det inte är tillåtet).

PS:

I kväll tog jag Tram till Villa Joyosa där jag besökte El Mercat - se: http://www.elmercat.no/ Vad jag gjorde där ska jag berätta om i morgon, för i kväll är jag för trött.

15-06-02:

Nu ska jag uppdatera i tur och ordning. Jag begär inte att ni ska komma ihåg, men den 9/4 skrev jag att jag hade läst en bra kokbok, den här:

Jag visade också ett foto på en LCHF-matpyramid som såg så bra ut, men som bara fanns i pyttelitet format på internet. Jag kontaktade då Sofie Hexeberg och frågade om hon visste var man kunde få tag på större. Det visade sig att Sofie skulle besöka Villa Joyosa för att hålla en kurs (med start 29/5) - och hon lovade att ta en affisch med ner till mig.

Det var den affischen jag hämtade i går. Den ska jag rama in och sätta upp i köket. Många tycks ju tro att LCHF handlar om att äta en massa smörstekt kött och dricka vispgrädde till, men riktigt så är det ju inte. Därför tycker jag att det är så bra, att den här affischen så tydligt visar att basen ska bestå av grönsaker! Alla är ju faktiskt överens om att grönsaker är det nyttigaste som vi kan äta! Vad man sedan ska äta till grönsakerna råder det lite olika meningar om - även om alla är överens om att det inte ska vara snabba kolhydrater.

Hostal El Mercat ser trevligt ut, och priserna är rimliga. Det är bra synd att det ligger i Villa Joyosa, och inte här i El Campello. Annars är Villa Joyosa (joyas = smycken) en trevlig stad, känd för sina färgglada hus. (De 5 bilderna nedan ur broschyren jag fick.)

Rosana, den trevliga kvinnan i receptionen som jag hade mejlat lite med, visade sig vara svenska och bo här i El Campello (nära San Juan). Hon pendlar med Tram till jobbet i Villa Joyosa.

Eftersom jag hade lämnat hundarna hemma så stannade jag inte längre än nödvändigt. Däremot gick jag från station Creueta (den närmaste) till station Vila Joiosa (valenciansk stavning). Tågen går en gång i halvtimmen, och resan kostar 2,30 € t o r. (Våra Tramkort gäller inte, eftersom de inte är laddade för den zonen.) Längs spåret finns en vacker liten allé av uppstammade Nerium Oleander. Jag hade inte kameran med, men provade att fotografera med min nya smartphone. Det blev hyfsade foton trots att kameran är av enklare kvalité och bara har 3 megapixlar.

När jag gick på bron över den tämligen torra floden Rio Amadorio, så passade jag förstås på att fotografera.

De blå blommorna fotograferade jag dock nedanför stationen. Därefter tog jag Tram hem.

När jag kommit hem så gick jag ut med hundarna. Det var fullmåne och blå skymning = jättevackra färger!

Om hundarna inte hade rört sig hela tiden, så det hade blivit mindre rörelseoskärpa, så hade det kunnat bli riktigt fina foton på hundarna. Nu blev det några suddiga och några ännu suddigare...

Nu är jag framme vid dagens datum, här i min uppdatering. Jag hade kameran med på mitt-på-dagen-promenaden (som blev kort eftersom Bonnie vägrade gå). Badvakten fanns på plats, och den gröna flaggan var hissad.

Wilda har nu vuxit ur storlek XS i Puppia-selarna, och hon har ännu inte vuxit i storlek S (som Stella har). Alltså fick hon ha en annan typ av sele i dag. Den här må vara väldigt tjusig med all strass, men de andra selarna är ändamålsenligare och skonsammare vid ryck. (Framförallt säkrare i bilen.)

Hur det blir med mina uppdateringar här framöver, vet jag inte. Jo - de kommer förstås, men kan bli försenade. I morgon är det dags för mig att tillfälligt vinka adjö till mitt kära El Campello. Jag flyger jag ju upp till Sverige! Och jag kommer att ha fullt program...

Flyget går 15:30, och jag bör alltså vara där 13:30. Strax före klockan 12 kör jag hem till Trisha och lämnar alla mina hundar hos henne. Jag är så glad och tacksam för att mina hundar får vara hos henne (stort hus + trädgård + kompisen Daisy + en synnerligen hundvan hundvakt), men jag har lite dåligt samvete för att Wilda inte är rumsren än. Jag vill ju inte att mina små ska ställa till mer besvär än nödvändigt. Trisha är dessutom så snäll så hon har lovat att skjutsa mig till flyget i morgon (så slipper jag ta Tram + buss C6), och sedan hämta mig den 9:e igen. (Min bil låter jag stå hos henne under tiden.) Jag hoppas verkligen att jag kan göra henne en gentjänst längre fram!

Ulf har lovat att möta mig på Arlanda! Bra! Jag kommer att komma fram till Hässelby strand tidig kväll, om allt går som det ska. (Jag hoppas att jag slipper migrän den här gången.) Dagen efter, den 4:e, ska jag till Vällingby för att köpa några flyttlådor, bubbelplast och lite annat. Sedan ska jag tömma min 60 cm breda Billy-bokhylla, montera loss de 4 Billy-dörrrana från de låga hyllorna och förpacka detta. Jag ska också packa ner alla mina tango-papper, och några småsaker, som jag behöver mycket bättre hemma i El Campello än i Hässelby.

Dagen efter, den 5:e, kommer Djuvfeldts åkeri för att hämta hyllan, dörrarna och lådorna. Hur dags vet jag ännu inte. Resten av dagen är "ledig". Men jag måste förstås ordna i mitt rum, och flytta om lite när hyllan har försvunnit - så det ser presentabelt ut.

Den 6:e gifter min son Johan sig med sin Linda! Bröllopet ska hållas i Hammarby kyrka i Upplands Väsby, och börjar klockan 15. Eftersom Ulf och jag ska åka kollektivt dit så får vi åka från Hässelby strand några timmar dessförinnan. Det ska bli jättekul att vara med på vigseln och jättekul att gå på bröllopsfest efteråt! Festen beräknas hålla på till midnatt, så det blir sent i säng (eller rättare sagt tidigt - nästa dag)...

Den 7:e ska jag få titta på huset som Johan och hans Linda har köpt. Trevligt!

Den 8:e planerar jag att träffa min dotter Linda och min son Johan och hans fru Linda. (Jenni har då redan rest tillbaka till Skåne.) Var och när har vi ännu inte bestämt. Men resten av dagen har jag "ledigt"...

Och den 9:e flyger jag hem igen. Eftersom planet går från Arlanda redan 11:00, så får jag starta tidigt på morgonen från Hässelby strand. Ulf har lovat att följa mig till Arlanda, vilket känns bra. Och så kommer jag alltså att bli mött av Trisha!

Det blir en kort och intensiv resa! Om bara migränen håller sig borta så blir allt toppenkul!

Här i Microsoft FrontPage, som jag skriver i, har plötsligt "spara-knappen" försvunnit. (Menyraden med de andra knapparna är kvar, så jag förstås inte vad som har hänt.) Det är opraktiskt att behöva gå via Arkiv var gång. Ctrl + S funkar inte heller, jag har provat, men då flyttar text och bilder om sig. Jag skulle behöva en dator-programmerar-utbildning för husbehov... Jag klarar inte av att lösa problemen de gånger som datorn/programmen (eller apparna som det numera heter) krånglar! Jag vill bara använda dem - inte behöva "reparera"...

Nej, nu har jag en massa att göra - mest förberedelser inför morgondagen. Annars borde jag kanske gå ner till playan för att simma en stund, nu när det är 29˚ i luften och 23˚ i havet. (Nej det är inte jag som simmar på bilden nedan...)

15-06-03:

Klockan 21:55 klev jag innanför dörren i Hässelby strand. Resan gick bra, men jag är förstås mycket trött. Trisha har redan mejlat att det går bra med hundarna. Wilda och Daisy leker fint tillsammans. Skönt att höra! Nu ska jag stupa i säng!

15-06-04:

Jag har ännu inte fått migrän. Bra va! Jag har faktiskt inte tänkt få det heller. Jag har annat för mig.

Min lilla rese-dator är svårstartad. I morse fick jag prova 7 gånger innan jag lyckades. Därför har jag inte vågat stänga av den på hela dagen, och frågan är om jag ska låta den stå i viloläge i natt.

I förmiddags åkte Ulf och jag till Vällingby. Där köpte jag 1 rulle bubbelplast, 4 flyttlådor och 1 rulle flytt-tape, och den där blå färgen på Clas Ohlson som jag länge har velat ha. Ulf bar hem de otympliga flyttlådorna åt mig. Därefter tömde jag de två Billy-bokhyllorna, skruvade loss dörrarna, och rotade igenom allt som jag har i mina skåp och lådor här. Nu har jag packat 1 flyttlåda (bl a med mina tangopapper) och börjat på nästa. Troligen blir det 3 totalt. Det är lite pyssel att packa "ända ut i hörnen" så att lådorna går att stapla, och samtidigt få en balanserad vikt. Men jag har ju viss vana...

Det som är klart står i Ulfs vardagsrum och väntar på att bli hämtat.

Jag tittade som hastigast på gårdagens flygfoton. Vi startade ut över havet och passerade Alicante och El Campello. Jag har valt 16 foton som jag vill visa er. Men jag hinner inte redigera dem nu. Klockan är redan 18:25, och jag är långtifrån klar med packandet. Jag måste vara klar i kväll, för jag vet ännu inte hur dags Djuvfeldts åkeri kommer och hämtar i morgon - det kan ju bli på förmiddagen.

PS:

Klockan har hunnit bli 21:15, och jag är äntligen klar. Så här mycket (litet) blev det, mindre än 1 m³:

Det är några enstaka saker till som jag skulle vilja ta ner, men inte så många/stora att de fyller en flyttlåda. Dem kanske jag kan ta i resväskan kommande år, om jag checkar in en väska.

Tyvärr har Niclas på Djuvfeldts åkeri / Djuvfeldts transport inte hört av sig i dag, vilket känns lite oroväckande. Jag har ännu inte fått deras bankkontonummer dit jag - i förväg - ska betala in kostnaden för flytten. Och de har ännu inte talat om ungefär hur dags de tänker komma för att hämta sakerna i morgon. Det vore ju dumt om jag skulle bli bunden hela dagen, när jag är så få dagar i Stockholm. Ulf vill gärna att vi ska hinna göra något tillsammans, bara vi två.

Senast jag hörde av Niclas, som jag har haft mejlkontakt med, så satt han i lastbilen och körde ett flyttlass. Han lovade att mejla kontonumret, och han bad om mina telefonnummer för att den som kommer och hämtar i morgon lätt ska kunna nå mig. Hoppas nu att allt går som planerat!

Jag är väldigt trött förstås, men mår bra annars. I morgon får jag pyssla med småsaker (som att redigera flygfotona) medan jag väntar på flyttbilen. Jag är ju tvungen att hålla mig hemma tills de kommer. De har lovat att komma just i morgon! Det var ett villkor för att just de skulle få flyttningen. Mig skulle det förstås passa allra bäst om de kom redan på förmiddagen, för då skulle jag ha resten av dagen fri. Jag har bl a en del förberedelser inför Johans bröllop... Och så skulle jag gärna gå en promenad om det inte regnar.

PS2:

Jag fick just (21:50) ett sms från Niclas. Han sitter i lastbilen nära Barcelona i Spanien. Han kommer fram till deras spanska kontor i morgon bitti. Han vet inte hur dags killarna kan komma, men säger att han ska kontakta dem på morgonen och sedan kontakta mig. Jag ska också få kontonumret i morgon. Bra!

15-06-05:

I går (efter att ha skrivit mitt första PS) uppdaterade jag FileZilla, mitt ftp-program, och sedan dess har jag inte kunnat ansluta till servern. Nu när jag skriver de här raderna, så vet jag alltså inte när jag kan lyckas få ut dem på nätet. Jag har skrivit till one.com-support (mitt webbhotell) och frågat, och de kommer att svara under dagen. De svarar alltid inom 24 timmar. Hos FileZilla är det krångligare att få svar. Programmet har inte fungerat som det ska efter uppdateringen... Suck! Och just nu - dessutom...

Undrar om det skulle göra någon skillnad om jag avinstallerar programmet - och sedan installerar det igen? Fast i så fall får jag göra om alla inställningar.

Ännu (11:05) har jag inte hört något från flyttfirman... Alltså vågar jag mig inte utanför dörren.

Jag reagerar över att det är så mycket mörkare här i Sverige. Jag måste ha lampor tända även mitt på dagen. Det blir ljusare när solen lyser från en klarblå himmel... Jag fryser också, särskilt när jag har lagt mig för att sova. Ändå är det faktiskt 22° i mitt sovrum. Men jag är van vid värme nu.

Nu svarade one.com - de skriver att jag ska prova att uppdatera mitt FTP-lösenord. Det provar jag nu bums, så får vi se om det hjälper.

Nej, det hjälpte inte - suck. Jag kontaktar dem igen.

(I dag skriver jag inte "PS" var gång jag skriver något nytt - för ni kommer ändå att få läsa allt på en gång - när/om jag så småningom lyckas överföra min text till webben.)

Nu har klockan hunnit bli 13:35 och jag har ännu inte hört något från flyttfirman. One.com har heller inte hunnit svara. Jag vankar av och an (nåja, jag läser lite emellanåt), och kan inte göra annat än vänta, och vänta...

Jag har i alla fall redigerat (beskurit och komprimerat) mina flygfoton. Här kommer de:

Flygplatsen heter numera Alicante-Elche flygplats.

Jag blir glad de gånger vi startar ut över havet, och vädret är klart - eftersom jag gillar att se min hemtrakt från luften. Självklart väljer jag alltid en flygstol på planets vänstra sida på uppresan, och på högra sidan på resan ner - just för att kunna fotografera om, utifall, att... Nedan ser ni Alicante.

Här nedan ser ni både slottet Santa Bárbara och "pyramidhuset".

Här nedan ser ni den långa Playa Muchavista-stranden, och i bakgrunden El Campello.

Här kan ni se pirarna vid vår strand, playa Carrer la mar. (Bukten efter Playa Muchavista.)

Här nedan syns hur höga bergen som omger El Campello är.

Och här kan man se hur stora tomatodlingar som finns i närheten av oss. De har alla plast-växthus, vilket nästan ser ut som snö från luften.

Nedan ser man tydligt att den mittersta pirarmen är mycket kortare än de andra två.

Jag längtar hem när jag ser fotona - men ännu vill jag förstås inte resa tillbaka. Jag skulle inte frivilligt missa bröllopet i morgon. Och så vill jag förstås träffa min barn!

På det sista fotot kan man bara ana El Campello, men jag ser det.

Det är synd att jag inte kan skicka ut fotona ovan på nätet nu bums meddetsamma. Om åtminstone den detaljen hade fungerat... Men sådant är livet - både plus och minus.

Klockan går så långsamt. Nu är hon 14:25. Jag vill gå ut! Solen skiner. Jag är van att gå minst 4 promenader varje dag. Jag mår inte bra av att sitta stilla inomhus. Men jag vågar inte gå hemifrån...

Jag provade att avinstallera FileZilla, och sedan installera programmet på nytt igen - men det gjorde ingen skillnad. Det står fortfarande "kunde inte ansluta till servern" och "åtkomst nekad":

Jag har satt på en kanna grönt te. Jag får trösta mig med något... Jag har en tendens att äta i ett kör när jag är rastlös. Inte bra... Jag äter åtminstone inte onyttigt - bara för mycket. Nu ska jag äta grovt danskt rågbröd (från Pallas konditori), med brieost och massor med gul paprika.

Jag roar mig med att läsa på flyttfirmans webbsida: http://www.djuvfeldtsakeri.se Jag ser att de söker en chaufför. Kan det bero på underbemanning att jag ännu (16:25) inte har hört något från dem? Det är dålig stil att de inte hör av sig alls. Det var flera månader sedan jag bokade in just den här dagen för avhämtning. Det är ju bara i dag det är möjligt. Ägare till flyttfirmor tycks ha egna normer... Kommunikation är viktigt - även om man inte har något besked att ge (i det här fallet ett klockslag). Det står på deras webbsida: Vår målsättning är 100% nöjda kunder.

Annars har jag tömt Ulfs skafferi. Där hade han sisådär 1000 konservburkar. Jag har nämligen lovat att rengöra där inne. Men jag har ingen riktig lust att ta fram städsakerna än. (Ulf är ute på promenad, och ska handla lite på vägen.)

Äntligen! Klockan 16:29 ringde de - från Roslagens transporter (en konkurrent trodde jag, men kanske de samarbetar?). Det hade tagit längre tid hos föregående kund som hade mer än hon hade sagt. Killen som ringde trodde att jag hade fått ett besked om ungefär när de skulle komma, annars hade han kunnat ringt när han kom till föregående ställe och förstod att de skulle bli försenade... Kommunikationsbrist... Suck.

Nu vet jag i alla fall att de är på väg.

Nu (16:46) ringde dessutom Niclas. Han hade varit tvungen att lägga sig och sova, efter att ha kört hela natten. Det var därför han inte hörde av sig förrän nu. Han trodde att de som ska hämta hade hört av sig... Kommunikationsbrist!

Nu klockan 17:50 är mitt flyttgods avhämtat, infiltat och fastbundet i flyttbilen och på väg till lagret. Där kommer det att lastas om till en större bil för vidare transport mot Spanien. Det var alltså Roslagens Europatransport AB som hämtade - och de gjorde ett mycket seriöst intryck. Bl a satte de numrerade orangea märklappar på baksidan av alla mina saker och antecknade vad det gällde (t ex hyllplan, flyttbox, pall). Sedan fick jag en kopia på packningslistan.

Pust, så skönt att sakerna äntligen är hämtade nu. Får jag sedan bara mitt FTP-program att fungera så kan jag koppla av sedan. Men nu ska jag först gå en minipromenad.

Nu, klockan 19:05 fick jag hjälp av One.com's chattsupport. Jag behövde byta lösenord en gång till. (Måtte jag nu bara komma ihåg det nya. Jag har haft det förra sedan 2006.) Nu funkar allt! Toppen!

Nu kan jag äntligen koppla av (ja, sedan när jag har städat skafferiet) och samla mig inför morgondagen.

15-06-06:

Sveriges nationaldag + bröllop!

I dag har min son Johan gift sig med sin Linda, så nu är de man och hustru - herr och fru Lehrmark!

Det har varit ett fint, vackert, stämningsfullt, trevligt och roligt bröllop - med trevliga gäster och jättegod mat. Jag tog 488 foton, Robert både filmade och fotograferade, och så tog en proffsfotograf foton också. Men inte ett endaste foto ska ni få se - ännu. Nu är klockan nämligen 02:30 (mycket tidigt på morgonen den 7:e), och jag tänker gå och lägga mig.

I morgon ska jag till Upplands Väsby igen, för att titta på Johans och Lindas hus. Så tidigast i morgon kväll kan jag börja redigera foto... De var så vackra tillsammans, Johan och Linda, så fotona är värda att vänta på.

En sak till har hänt i dag. Sara har fyllt år!

Grattis på födelsedagen Sara!

15-06-07:

I dag har jag varit i Upplands Väsby och tittat på Johans och Lindas hus. Just nu ser det ut som en byggarbetsplats (eftersom de totalrenoverar), men det kommer att bli mycket fint! Det syns på de utrymmen som är nästintill klara.

Nu ska ni få se de första fotona från bröllopet. Inne i kyrkan fick bara proffsfotografen fotografera. De fotona blir klara först om några veckor. På fotona nedan är Johan och Linda alldeles nygifta. När de kom ut genom kyrkporten så blåste vi såpbubblor på dem - i stället för att kasta ris (eftersom såpbubblor är miljövänligare). Jag tycker att de är så vackra och fina tillsammans, Johan och hans nyblivna hustru.

Närbild på den vackra brudbuketten:

Efter vigseln åkte Johan och Linda ståndsmässigt från kyrkan - "nercabbat" och med privatchaufför.

Vi sågs förstås en dryg halvtimme senare, vid festlokalen. Därifrån ska ni bara få se två foton i dag, nämligen två på Ulf och mig, tagna på väg in i lokalen. Alla fotograferades på väg in. Linda fotograferade Ulf och mig, och jag fotograferade alla andra.

Ni ska få se ett foto taget i dag - men se det har inte jag tagit. Fotot nedan tog Trisha i dag på El Paseo, när hon och hennes granne Malcolm tog en promenad med alla fyra hundarna. (Wilda har fått låna en av Daisys klänningar, fast jag hade skickat med en sele. Trisha gillar klänningar!) Tydligen går det bra med hundarna. Daisy och Wilda leker dagarna igenom, och Bonnie och Stella tycker om att bli klappade. Så skönt att allt fungerar så fint! Trisha skrev, att under promenaden så var det många människor som kom fram och tittade och ställde frågor om våra söta hundar! Jag känner mig rik - för 3/4 är mina!

Foton från bröllopsfesten ska jag lägga in i morgon - om jag orkar och hinner (annars får ni vänta lite till). I morgon ska jag träffa Linda och Johan med fru, på eftermiddagen.

15-06-08:

I dag har jag träffat Linda samt Johan och Linda. (Jo, det är ganska förvillande att både min dotter och min svärdotter - heter Linda.) Vi träffades inne i stan och gick på glassbar tillsammans. (Stockholms glassfabrik - som har många spännande sorter och använder riktiga ingredienser. Jag åt 1 kula schweizernötglass + 1 kula kanelglass.) När glassen var slut satt vi länge och pratade, och därefter gick vi en promenad tillsammans. Det var roligt att umgås med Linda, Johan och Linda några timmar! Nästa gång jag ser dem blir troligen i mitten av augusti - när vi ska fira min mammas 90-årsdag i Skåne.

I kväll ska jag packa resväskan igen, för i morgon reser jag hem till El Campello. Klockan 07 på morgonen ska vi gå härifrån, Ulf och jag. (Ulf följer mig till Arlanda.) Det har varit intensiva dygn, och jag har inte sovit mycket. Sammanlagt kommer jag att ha varit hemifrån 6¼ dygn, men bara ha varit här 5½... På dessa få dygnen har jag hunnit mycket - lite mer än jag har hunnit berätta om.

Gissningsvis får ni vänta till onsdag innan jag hinner lägga in fler foton från bröllopet.

Nu ska jag ägna mig åt resväskan. Jag kommer säkert att få ner allt, men om väskan sen håller sig inom viktgränsen - det vet jag inte än.

PS:

Nu är resväskan packad. Med stor möda fick jag igen locket (och jag hoppas blixtlåset håller), dessutom väger väskan 10,6 kg (6 hg för mycket alltså). Nu brukar de sällan väga handbagaget när det håller sig inom de tillåtna måtten, så det ska nog gå bra ändå. Jag kommer alldeles strax att stänga av min dator, för jag vill helst packa även min lilla axelremsväska i kväll. Det är ändå snart läggdags.

Mejl kommer jag inte att kunna läsa igen, förrän jag är hemma i El Campello i morgon kväll. Är det något akut så får ni ringa (eller sms:a) min svenska mobil tills jag har gått ombord på planet, och sedan min spanska när jag har gått av det igen. Kanske jag hinner uppdatera en rad om att jag kommit hem - i morgon kväll. Annars får det vara till onsdag förmiddag.

15-06-09:

Jag kom innanför dörren klockan 17:50. Resan har gått bra, men jag är mycket trött. Hundarna och jag blev SÅ glada när vi träffades igen! Här är varmt (29°) och skönt, och mina växter mår bra.

Jag kommer att berätta mer i morgon...

15-06-10:

Det är så underbart härligt att vara hemma igen, här i mitt kära El Campello - och tillsammans med mina små hundar! Men jag skulle förstås inte ha velat ha resan till Sverige ogjord. Det var jätteroligt att vara med på Johans bröllop och så härligt att träffa alla mina barn samtidigt!

Jo, ni ska få se foton från bröllopsfesten - men inte riktigt än. Först ska ni få se några foton från hundarnas och min morgonpromenad.

Ni ska också få se två foton från Hässelby strand. Dessa symboliserar vädret så bra - mest sol men lite regn. (Det första fotot är taget från köksfönstret, och det andra från vardagsrumsbalkongen.

Gårdagens flygresa gick bra, och jag hade ovanligt trevligt på planet. Kvinnan på platsen bredvid mig var nämligen väldigt trevlig att prata med, så tiden gick fort. Vi bytte adresser med varandra, och jag hoppas att vi ses igen.

När jag kom fram till Trisha så gnydde hundarna högt när de såg mig, och svansarna viftade i full fart. Jag var nog likadan. Det blev pusskalas, och Daisy var också med. Trisha såg aningen trött ut, och pratade om att hon skulle städa - men hon bedyrade att det inte alls hade varit något besvär att ha hand om mina hundar. Det senare är nog inte riktigt sant, och jag är skyldig henne många tjänster. Men hundarna har haft det toppenbra, och jag är så tacksam!

Morgonens invägning gav följande resultat: Jag vägde 48,9 kg och innehöll 21,5% fett. Oj! Fast inte oväntat. Man kan inte äta stora bitar bröllopstårta och andra snabba kolhydrater dagarna i ända utan att det lägger sig på hullet. Nu ska jag först bara njuta några dagar, sedan ska jag ta itu med kilona som jag har gått upp. Det ordnar sig. Bonnie vägde 2840 gram (aningen för mycket), Stella vägde 1840 gram (lagom) och Wilda vägde 1640 gram (och har alltså vuxit även förra veckan). (Lustigt att alla hundarnas vikt slutade på 40 gram när vågen visar vikten med 5 grams intervall.)

Nu på förmiddagen ska jag tvätta de kläder som jag använde i Sverige, samt packa upp det sista ur resväskan och sedan ställa den tomma väskan i källaren. Däremellan ska jag kela med hundarna och njuta av vädret. Sedan kanske jag börjar redigera fotona från festen...

PS:

I dag kom min skatteåterbäring - så i dag har jag köpt en flygbiljett till Skåne (Alicante -Köpenhamn) via Iberia-Vueling. Jag vill varken missa mammas födelsedag den 19/8 eller hennes födelsedagsfest helgen före. Jag kommer att anlända till Kastrup klockan 16:50 fredagen den 14/8 och planet hem går därifrån klockan 17:30 fredagen den 21/8. Det blir inte så långt Skåne-besök som jag skulle önska, men jag har inte råd att betala hund- och växt-passning för flera dagar. Här ser ni flygbiljetten:

Nu är det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. Eftersom det är 29˚ varmt i dag, så kommer den att bli kort. Hundarna föredrar att gå långt på kvällen när det är svalare. (I morse passade vi också på att gå lite längre än vanligt.)

PS2:

Jag tar det väldigt lugnt i dag. Det behöver jag efter de superintensiva dygnen i Stockholm. Samma dag som jag reste upp så mejlade Conchi mig två foton av Wildas syster Omancha. Visst kan man se likheter! (Nana är tiken som hon ska ha till både avel och utställningar.) Wilda är sötast av de tre! Antagligen åker vi och hälsar på hemma hos Conchi nu i juni.

Och så här såg Wilda och Stella ut för en stund sedan, när de lekte på min säng. Det syns att Wilda snart är lika "stor" som Stella.

PS3:

Strax efter 20:30 gick musten ur mig helt. Jag har ännu inte kommit ikapp med sömnen. Alltså får ni vänta lite till på fotona från bröllopsfesten. Jag ska gå ut med hundarna nu, och sedan lägga mig. I morgon kommer en ny dag - fylld av nya möjligheter!

15-06-11:

Jag har behövt "göra ingenting" mest hela dagen i dag - så inga foton från bröllopsfesten har ännu blivit redigerade. Fast jag har träffat Paco och tillsammans med honom inspekterat Anettes och Håkans badrum (nästan klart, snyggt) samt Jans och Lenas badrum (med nya duschskärmväggar).

Och så har jag gått till Telefonica där den snälla expediten har hjälpt mig att avinstallera telefonsvararna på både fasta telefonen och mobilen. (Jag vill inte ha några, för jag hinner inte uppfatta vad spanjorerna talar in.) Jag hade försökt ringa Telefonica själv - men eftersom man möts av en telefonsvarare som pluddrar på så är det inte lätt. Och när jag tre gånger hade rabblat upp mitt telefonnummer, och maskinen påstod att den inte kunde uppfatta alla siffrorna, så gav jag upp. Kvinnan på Telefonica är mycket serviceminded, för sådant här ingår inte i hennes jobb.

Det har regnat här i dag, kanske en hel mm - men himlen har varit grå, och det känns verkligen ovanligt. På sitt sätt har det varit skönt med en sådan här mellandag, och frusit har jag inte gjort för vi har haft 25-26˚.

Det första fotot nedan tog jag i går när jag skulle gå och lägga mig. (Det var en smal remsa kvar till mig...)

De två följande tog jag i dag. Jag tycker att de är så söta, så söta, mina små flickor.

En kompis till Ulf skickade fotot på den här menyn. Stavningen är mycket intressant och ganska ovanlig! (Själv blev jag lite nyfiken på hur man gör råstekt köttfärssås.)

Nu ska jag sätta mig i min sköna läsfåtölj och läsa heminredningstidningar (en spansk och en svensk) med alla hundarna i knäet. Mysigt och avkopplande. Det känns som om jag har ett långt sommarlov framför mig nu - så avstressande och skönt.

15-06-12:

Vov och voff! Jag har ju glömt att berätta - att vi har varit på semester. Alltså, jag och Stella och Wilda har varit på semester. Vad matte hade för sig under tiden, det vet jag inte - för hon följde inte med oss. Kanske var hon hemma alldeles ensam hela tiden?

Vi hundar, vi åkte till Daisy och hennes matte - och så bodde vi hos dom vov-många dagar. Hos Daisy hade vi det så bra att jag inte ens hann sakna matte. Inne fick vi vara i ett vov-stort vardagsrum och ett vov-stort kök. Och vi fick hoppa upp i soffan om vi ville. Tyvärr var den för hög för mig och Stella. Men Daisy och Wilda - dom var i soffan. Fast på kvällarna så lyfte Daisys matte upp mig i soffan, och så klappade hon mig. Det var verkligen vov-mysigt.

Men det bästa av allt - det var utomhus! Daisy har en vov-stor trädgård och vi fick gå lösa hela tiden. Vov så härligt och skönt! Och praktiskt! När jag behövde kissa och bajsa så gick jag bara ut bland buskarna - och så kissade och bajsade jag. Och vi kunde springa när vi ville! Jag sprang lite, men Stella och Wilda och Daisy - dom sprang vov-mycket. Allra mest sprang Wilda och Daisy, för dom lekte jaga-leken varenda dag.

Men sen, när matte kom och hämtade oss. Då blev jag vov-glad. Ja, för då märkte jag att jag hade längtat efter henne i alla fall. Och sen så var det skönt att komma hem. Jag trivs nog allra bäst när allt är som vanligt. Och nu har jag hunnit kissa på precis alla dom vanliga ställena, både vid muren och palmerna. Ja, så nu vet dom andra hundarna att jag är hemma igen. Voff då!

PS:

Nu har jag redigerat resten av bröllopsfotona. Dessa har jag nu skickat ut på remiss till mina döttrar för att fråga om jag får lägga ut dem på internet. Så snart jag får svar så ska ni få se dem (eller de som återstår).

Jag läste att storleken på väskor som får tas ombord i kabinen på flyget kanske ska ändras. Många flygbolag tillåter nu bagage med maxmåtten 23 x 40 x 55 cm. Nu föreslår det internationella luftfartsverket IATA att dessa mått ska minskas till 19 x 34 x 55 cm - för att alla kabinväskor lättare ska få plats ombord. Detta skulle innebär att väldigt många måste köpa nya kabinväskor - även jag. Och frågan är om väskindustrin hänger med. Så smala väskor som 34 cm brukar vara betydligt lägre än 55 cm (och tvärtom) - och de flesta av oss vill förstås ha så stor väska som möjligt. Nåja, beslutet är inte taget än, och flygbolagen är inte tvingade att följa dem - så vi får se.

Så länge får ni nöja er med att se några blommor som jag fotograferade. De första i Upplands Väsby, de följande på gården i Hässelby strand.

Och så får ni se några foton jag tog i morse, när jag och Bonnie - men inte Stella och Wilda, hade gått upp ur sängen. Först får ni se mina små kuddar (de största 30 x 40 cm). Jag ställer dem alltid mot kanten för att undvika att hundarna skitar ner dem. (Det räcker att det blir tassavtryck på underlakanet.) När jag sover så ligger jag förstås på 1-2 av dem. Men på många av hundfotona står de alltså i bakgrunden.

Wilda la sig i hundarnas lilla soffa medan hon väntade på att jag skulle bli klar för morgonpromenaden.

Nu finns det förresten automatiska bollkastare för hundar. Se: https://www.youtube.com/watch?v=LDTsDxhmNVY (Fast de kostar närmare 1000-lappen, så jag ska fortsätta att kasta bollar själv.) Men visst är det en bra uppfinning!

PS2:

Jenni har godkänt de flesta bilderna som hon är med på, men Linda jobbar till klockan 23 i kväll - så hon kan inte hinna titta förrän i morgon. Alltså får ni vänta en dag till. Fast tre foton kan ni få se i kväll. Ett på fotot som hängde vid ingången till festlokalen, ett på mig när jag fotograferar, och ett på Ulf på väg in till festen.

15-06-13:

Nu ska ni få se ytterligare 80 foton från bröllopet. (Kom ihåg att det alltid är frivilligt att läsa vad jag skriver - och att titta på alla foton.) Några av er har sett fram emot alla de här fotona! Det allra första är taget i kyrkan. Ni ser Annika, Jenni och Linda. Jenni skulle sjunga solo a cappella, och förberedde sig.

Resten av fotona är tagna utanför kyrkan. På det första (nedan) ser ni Lennart och Janita - brudens föräldrar.

Robert, min förste äkta make och tillika mina barns pappa, fotograferade flitigt och kom därför inte med på så många foton själv. Här lyckades jag dock ta ett foto framifrån (också).

Efter kyrkan förflyttade vi oss alla till festlokalen. Först minglade vi på gräsmattan utanför lokalen, medan vi väntade på brudparet. Vädrets makter var oss nådiga. Det var vått i gräset - men solen sken nästan hela tiden. (Det regnade dock innan vi gick in i kyrkan.)

Sedan kom Johan och hans Linda!

Lennart och brudparet välkomnade oss alla.

På det första fotot nedan kramar Robert om de unga tu. (Robert ser aningen kortare ut än han är, eftersom marken sluttar.)

Nedan ser ni, förutom brudparet, Jenni i sin vackra blå klänning.

Och här nedan ser ni först Janita och Lennart, och sedan Linda och Robert, på väg in i festlokalen.

Huvudpersonerna på väg in...

Lokalen var vackert dukad med plats för oss alla - vi var 68 personer! Det fanns förstås en placeringslista så att alla kunde hitta till sin plats.

Här ser ni menyn. Allt var verkligen gott! (Det fanns alkoholfria viner också, men jag valde ändå min favoritdryck vatten.)

Här ser ni festens toastmasters, Kerstin och Lina (Lindas vänner, tyvärr är jag inte säker på vem som heter vad). De var superduktiga! De guidade oss igenom kvällen, och talade tydligt, trevligt och med humor! De läste även upp de telegram som hade inkommit. Fotona på dem är tyvärr alla tagna på håll och i motljus.

Lennart, Janita, jag, Robert, Annika och Lindas väninna i ljusblått (nedan) höll alla tal.

På fotot nedan ser ni Ulf, i bortersta raden - ungefär i mitten.

Nedan får Johan och Linda leka "sko-leken". Den går till så att paret sitter med ryggarna mot varandra. De har tagit av sig skorna, och har dels en av sina och dels en av partnerns i händerna. Sedan får de frågor som rör paret. Om rätt svar är Linda ska båda räcka upp hennes sko, och om rätt svar är Johan ska de båda räcka upp hans sko. Ju oftare de räcker upp likadana skor - desto bättre känner de varandra. Johan och Linda lyckades pricka rätt på det mesta. Nedan svarar de på vem av dem som har bäst klädsmak... En enda gång tvekade båda, och räckte inte upp någon sko. Det var på frågan "Vem av er är mest långsint?" - för det är ingen av dem.

Nedan tackar Johan och Linda för att vi har kommit till festen. (Jo, det var ju ingen större uppoffring precis. Vi hade alla roligt och njöt av den goda maten. Men alla som var bjudna kunde förstås inte komma. Min mamma och mina syskon hörde till dem som tyvärr inte kunde komma. Mamma ville gärna men skulle inte ha klarat att resa så långt. Hon är trots allt nästan 90 år! Lindas halvsyster kunde inte heller komma, fast hon bor nära - för hennes son gifte sig samma dag! Så kan det bli ibland.)

Därefter minglade vi alla i rummet bredvid medan serveringspersonalen röjde rummet så att golvet blev tomt. Och sen blev det dags för brudvalsen. Johan är en van dansör och Linda fick förmana honom i förväg så att han inte skulle ta för långa steg (det tillät nämligen inte hennes långa klänning). Det blev en tjusig brudvals. Jag fotograferade från ena hållet och Ulf från det andra. (Många andra fotograferade också - men deras foton har jag inte fått se.) Tyvärr är det svårt att ta bra foton på rörliga motiv i en inte alltför ljus lokal... (Jag tog några med blixt, och några utan.) Linda skötte musikanläggningen.

Johan snitsade till avslutningen lite, och avslutade dansen med en kyss.

Därefter dansade Johan och Linda med Lindas föräldrar - och sedan med Robert och mig.

Och därefter fick alla som ville dansa. På de tre första fotona nedan ser ni när jag dansar med Robert. Robert är en duktig dansör, vilket man tyvärr inte kan säga om Ulf. (Ulf varken kan eller vill dansa - tråkigt nog.)

Kvällens skickligaste danspar var utan tvekan Robert och Linda, som ni nedan ser svänga loss i en bugg.

Själv fick jag bugga med min son. Det var jättekul! Varken Johan eller jag dansar så mycket numera - men takterna satt i. (Vi gick alla på dansskola, mina barn och jag, på den tiden när barnen fortfarande bodde hemma.)

Senare blev det annan typ av dans. Här ser ni de båda Lindorna.

Bröllopstårtan var en tjusig sak (dessutom mycket god). Det var inte helt lätt att skära ut den fösta biten - men Johan och Linda lyckades.

Jenni sjöng ännu en vacker sång a cappella. Hon har en fantastisk röst, min Jenni!

Vi minglade vidare... Nedan ser ni Linda, Johan och Linda småprata.

Linda och hennes väninna provsmakar en dryck, och på fotot efter ser ni bl a Roberts systrar.

Dagen efter bröllopet var jag i Upplands Väsby för att titta på Johans och Lindas hus (vilket jag har berättat om). Först träffades vi hemma hos Lindas föräldrar. Där fick jag för första gången träffa Marie, Lindas halvsyster (och Lennarts äldsta dotter). Det är förstås hon i mitten på fotona nedan.

Jag tog också ett foto av Johan och Linda. De såg precis lika kära ut som vanligt. Men nu är de herr och fru Lehrmark!

Fick jag med alla 80 fotona? Nej jag ids inte kontrollräkna jag heller.

Hundarna och jag besökte djuraffären Madagascar i förmiddags. Jag köpte torrfoder till Wilda. Tyvärr blev mina hundar så rädda att de skällde som besatta. På vad? Jo, på en STOR men mycket väluppfostrad hund - som stod alldeles tyst och lydde sin matte perfekt. Men den rörde sig ibland... Det tog ett tag att lugna ner mina små, och helt slappnade de inte av. Det är enklare att lämna hundarna hemma när jag ska handla, men det är nyttigt för dem att vara med (i de affärer där hundar är tillåtna). Bonnie hann titta längtansfullt på alla burfåglarna, men Wilda morrade lite åt dem - för säkerhets skull. Längre fram så skaffar jag kanske fåglar också. Jag tycker mycket om djur!

I dag är det 29˚ i luften, och 23˚ i havet. Himlen är nästan blå, men inte helt. Jag ska strax ut och gå en liten extra promenad för mig själv. Jag behöver röra på mig. (När jag sitter stilla framför datorn så länge som jag gjorde nu när jag la in alla fotona ovan - då får jag ont i nacken och axlarna.)

15-06-14:

Så har det blivit en ny dag - fylld av nya möjligheter! Själv började jag med att vara flitig; tvätta en omgång tvätt samt dammsuga och våtmoppa golvet. Så nu kan jag med gott samvete lata mig resten av dagen. Ute är det varmt (29˚) och soligt, som det nästan alltid är så här års. Jag njuter! Jag funderar lite på att gå ner och bada, men vi får se. Just på söndagarna är det ju lite trängre på playan än annars.

Nästa vecka blir det svensk-invasion här i El Campello. Nåja, men eftersom totalt 4 svenskar kommer hit, så blir det i alla fall en tillfällig ökning av antalet svenskar i El Campello...

På måndag kommer Jan och Lena för att bo i sin ännu omöblerade lägenhet en vecka. (De ska sova på uppblåsbara madrasser, och har fått låna ett litet bord och ett par hopfällbara stolar av mig.) De ska planera, göra iordning, och inhandla badrumsmöbler på Ikea. (Paco ska sen skruva fast badrumsskåpen på väggarna.) Jan och Lena kommer inte att flytta hit på riktigt förrän senare i år.

Och på tisdag kommer Anette och Håkan ner för att bo en vecka i sin lägenhet. Jag hoppas att de blir nöjda med sitt nyrenoverade badrum. Det ser ljust och fint ut!

PS:

Några foton från vår (ganska korta - på Bonnies inrådan) mitt-på-dagen-promenad:

Vov på er! Tänk så mycket smartare jag är än matte. Ja, hon är så dum att hon går i solen - nu när det är vov-varmt ute. Hon vill bli brun säger hon. Men - det är ju bara att låta bli att tvätta sig på några veckor - då blir man brun...

Jag, som är en ovanligt klok hund - jag går förstås i skuggan. I skuggan bredvid muren går jag. Där finns bara lite skugga, men den räcker till mig.

Och så säger jag till Stella och Wilda att dom också ska gå i skuggan.

Fast Wilda hon har inte lärt sig lyda än. Så henne får jag säga till flera gånger. Och förklara - att man blir varmare och törstigare om man går i solen.

Ja, vov ett sånt besvär det är att uppfostra valpar! Vov-vov-voff då!

Jag såg Rolph (han som är tyskfödd och hemlös) i dag, och stannade och pratade en stund. Han såg inte riktigt pigg ut. Han förklarade att han hade blivit biten av något när han sov, han visste inte av vad. Armen hade svullnat upp och sedan hade han sovit i ett dygn. Nu har svullnaden lagt sig, och han börjar bli piggare igen. Han har ibland fått in stora spindlar, och en gång en lång grön orm, i tältet. Tältet är gammalt och slitet och det går inte längre att stänga. Han hoppas att så småningom kunna tjäna ihop pengar till ett nytt. Om jag hade haft ett tält liggande i förrådet så hade jag gett honom det, men nu har jag inget. Sådant gav jag bort innan jag emigrerade till Spanien 2006. Jag har bara kvar en sovsäck och ett sovsäcks-överdrag i goretex, men det senare har han ingen nytta av. Han behöver kunna få plats med sina få ägodelar i tältet, särskilt de nätter som det regnar. Jag önskar att jag vore rik nog för att kunna köpa ett tält åt honom, men jag är tvungen att hushålla med min lilla pension...

Nu ska jag ut en runda för mig själv. Hundarna har lagt sig till ro för att smälta lunchen...

PS2:

På vår tidiga kvällspromenad fick vi syn på 3 "levande statyer". Men då hade jag tyvärr inte kameran med. På sena kvällspromenaden stoppade jag kameran i bakfickan, osäker på om "statyerna" skulle vara kvar. Det var de - men nu satt de ner. Det var egentligen mer effektfullt när de stod upp - men att stå alldeles blickstilla en längre tid tar förstås oerhört på krafterna. Här ser ni hur levande "lergubbar" ser ut:

Bara ögonen rörde sig, men de gjorde tummen-upp när de såg att jag fotograferade. Sen är det väl meningen att man ska lägga en slant, men jag har aldrig pengar med mig när jag är ute med hundarna.

Många föräldrar skickade fram sina barn för att lägga en slant i lådan. Barnen tittade förundrat på männen, och var inte riktigt säkra på att de levde - förrän de bockade alla tre, när de fick slanten.

Hundarna reagerade inte alls. Folk som folk tycktes de tänka...

15-06-15:

I dag tar vi det ganska lugnt, mina små och jag. Jag har suttit på balkongen och läst lite (har ca 20 sidor kvar i Nya självläkande människan, men varvar med heminredning) - och hundarna har gnagt på råhudspinnar. Ute är det underbart skönt! (Fast i förmiddags bytte jag lakan, tvättade de använda, och la dem i linneskåpet när de hade torkat. Så någon liten nytta har jag gjort.)

Jan och Lena är nu på väg hit...

Tyvärr säger väderleksprognosen att det är risk för åskregn i kväll, och för ytterligare några stänk i morgon förmiddag. Tur att de inte kommer ner bara för att sola och bada...

Det är sällan jag kan följa flygningen på slutet för jag brukar vara på väg för att hämta vid flygplatsen, men Jan och Lena har beställt taxi. Det var en intressant sväng planet gjorde, väntade de på landningstillstånd tro? Men sen flög planet rakt mot landningsbanan.

Det står på Flightradar att planet landade 18:08. Visst är det fantastiskt att man kan följa en flygresa så här i realtid!

När Jan och Lena så småningom har fått ut sina incheckade väskor och satt sig i taxin, så hör de nog av sig till mig. Det är nämligen jag som har nyckeln till deras lägenhet. (Resten finns hos Fiona som hjälpte till vid köpet. De får de hämta en annan dag.) Jag ska alltså möta dem vid deras port för att överlämna nyckeln. Det ska bli kul att träffa dem, även om det bara blir som hastigast i kväll. Men vi har planerat att ses redan i morgon igen.

15-06-16:

Ett stort grattis på födelsedagen Ulf!

PS:

I dag har Jan, Lena och jag varit på Ikea i Murcia. De skulle köpa en garderob, några badrumsskåp etc - allt för att få sin nya lägenhet beboelig (enl svensk standard). De stora möblerna får de hemlevererade i morgon - och sedan har de att göra med att montera allt... Själv köpte jag bara några småsaker den här gången.

På morgonpromenaden såg jag att vi strax skulle förlora vår fina balkong-utsikt för några månader framöver - så jag tog de här två fotona:

Nu ser utsikten ut som nedan. Visst förstår jag att ungdomarna tycker att det här "vattenlek-landskapet" är roligt, och visst förstår jag att firman tjänar en hel del pengar på att ha det uppsatt (uppblåst?) över sommaren. Men vackert är det INTE!

Nu ska jag ägna mig lite extra åt mina kära hundar, för de fick ju vara ensamma i nästan sex timmar i dag. (Lite väl länge, men jag tror att de sov det mesta av tiden. Fast de hade förstås tråkigare än vanligt. Och Bonnie hade kissat en stor pöl bredvid smådjurstoaletten...)

15-06-17:

Det är full fart på Jan och Lena. De kommer säkerligen att vara helt slut när de återvänder till Sverige. I dag har jag skjutsat dem till Carrefour där de har köpt kyl/frys, tvätt- och diskmaskin. (Sådant finns inte i nya spanska lägenheter, utan det får man köpa själv.) Carrefour-leveransen kommer på fredag, och Ikea-leveransen nu i kväll. I morgon ska vi träffa byggmästaren, och på fredag ska vi träffa Paco. Jag är med som tolk. (En ganska dålig tolk, men jag kan i alla fall mer spanska än Jan och Lena.) Men det är kul att kunna vara till någon hjälp. Det ska bli roligt när Jan och Lena flyttar hit mot slutet av året.

Nu är Anette och Håkan också här, men dem har jag ännu inte hunnit träffa. Kanske till helgen?

Även i dag har mina små fått klara sig själva lite mer än vanligt. Men i morse gick vi alla till veterinären där Bonnie blev vaccinerad (mot Leishmaniasis), och alla 3 hundarna fick klorna klippta. (50 € totalt = inget extra för kloklippningen.)

15-06-18:

Det var så skönt ute på morgonpromenaden. Jag tycker om att vara ute medan det fortfarande är ganska folktomt. I morse, strax före kl 8, mötte vi bara enstaka hundägare och motionärer. Om ett par timmar kommer förmodligen både stranden och El Paseo att vara fulla med folk.

Bonnie är fortfarande dålig efter vaccinationen. Små hundar brukar vara det upp till 36 timmar efter en Canileish-vaccination. Bonnie gick så långsamt i morse, och hon hade kräkts i natt. Men när jag vet vad det beror på, och att hon snart kommer att vara bra igen, så behöver jag inte bekymra mig - bara pyssla om henne lite extra. Wilda kan inte vaccineras än, hundar ska vara minst 9 månader gamla. Men jag har svårt att föreställa mig att hon skulle kunna gå så långsamt som Bonnie gjorde i morse - lilla Wilda som alltid studsar runt och undersöker precis allt.

I dag ska vi träffa byggmästaren nu på förmiddagen, hemma hos Jan och Lena. De ska prata om de ytterligare köksskåp som byggmästaren ska sätta upp i Jans och Lenas kök - och jag ska försöka bistå med viss tolkning.

PS:

Jag tittade i dag på min trevliga grannes webbsida: http://www.jyoti-yogi.com/. (Min granne Maryvonne - som bor mittemot oss, är fransyska och yogalärare, och talar perfekt engelska.) Det är fantastiskt så vig och vältränad hon är! Jag måste fråga vad det kostar att delta i hennes kurser (som hon bl a har här på stranden i El Campello). Yoga verkar vara väldigt nyttigt för både kropp och själ. Fotona nedan har jag lånat från hennes webbsida (utom den nedersta som jag tog själv härförleden).

PS2:

Det behövdes ingen tolkhjälp i förmiddags. Byggmästaren hade nämligen med sig sin svärson Pablo. Och Pablo, som har bott flera år i Malmö, talar flytande svenska. Det är Pablos visitkort ni ser nedan. Han säljer och installerar AC-anläggningar, men gör tydligen även en del andra småjobb. Eftersom byggmästaren dessutom är mäklare så har de tillsammans ett stort kontaktnät inom byggbranschen. Jag vet varken om de är bra och/eller håller rimliga priser (än), men de är båda trevliga och så är det förstås en klar fördel att Pablo talar svenska.

I morse lyxade jag förresten till frukosten. Jag åt en (halvonyttig) spenat-empanadilla till mitt frukostte. Dessutom har jag, sedan en tid tillbaka, börjat använda mitt "fin-porslin" till vardags. I morse drack jag ur en mugg från Pip studio. Jag blir faktiskt gladare av att dricka teet ur en vacker kopp. (Men jag handskas förstås extra varsamt med finporslinet, för jag vill behålla det många år framöver.)

Nu har det blivit dags för vår mitt-på-dagen-promenad. Bonnie är fortfarande inte i form.

PS3:

Jag hade inte tänkt ta kameran med, men det var tur att jag gjorde det. Vi mötte nämligen Kiko som dels var nyklippt och dels hade sin nya sele på sig - och Josefina bad mig att ta några foton för att skicka till sonen i Madrid. Nu visar jag fotona även för er. Jag tog flera där Wilda och Kiko lekte, men de blev samtliga alltför suddiga eftersom hundarna inte var stilla en enda sekund.

Efter kompisträffen, och lite hundsnack i skuggan under palmen, så ville mina tre gå åt var sitt håll... Just i dag lät jag Bonnie bestämma, och hon valde att gå hem.

Eftersom promenaden blev kort så ska jag strax gå ut en promenad för mig själv. Det är så härligt ute - blå himmel, sol, 29˚, och en lätt bris från havet. Stackars Jan och Lena som inte hinner njuta av vädret. Just nu så monterar de Ikea-skåp...

15-06-19:

Jag önskar er alla en trevlig midsommarhelg!

Här i El Campello är det en alldeles vanlig vardag. Jag tog några foton under vår morgonpromenad, för jag tycker om det varma ljuset på mornarna.

Strandstädningen pågick...

Nu är Bonnie sig själv igen, men det tog nästan 30 timmar innan hon piggnade till. Skönt att hon mår bra nu!

Jan och Lena har redan slitit ut en skruvmejsel och bad att få låna en av mig. Stackarna! Men det kommer att bli fint när allt är klart! I dag ska vi träffa Paco på förmiddagen för att diskutera vad han ska hjälpa Jan och Lena med.

PS:

Jag läste i dag att den spanska sommaren officiellt börjar söndag den 21 juni klockan 18.38, men det stod ingen förklaring till klockslaget. Jämfört med det svenska midsommarvädret som ni har (stackare!) - så har det varit högsommar här ett par månader redan... I dag, och de närmaste dagarna, ska vi ha sol och blå himmel, 28-29˚ i luften och 23-24˚ i havet, samt UV-index 8-9.

Träffen med Paco avlöpte bra, men klockan 16 ses vi alla igen - för då tar Paco elektrikern med sig. Svensk och spansk standard skiljer sig som bekant åt en del, och det är bra att vara så tydlig som möjligt. Jan och Lena vill ha svenska armaturdosor i taket (precis som jag), något som spanjorerna aldrig har sett.

PS2:

Jag läste ut Nya självläkande människan häromdagen, och jag ska berätta lite om vad jag lärde mig genom att läsa boken. Men just nu hinner jag inte skriva om detta. Kanske nästa vecka?

PS3:

Elektrikern Angel, som är en granne till Paco, har faktiskt en riktigt informativ webbsida (ovanligt i Spanien), där det också framgår att han är behörig elektriker: http://www.electricidadmiralles.es/

15-06-20:

I förmiddags tittade Anette och Håkan inom en stund. Jag fick en fin bok av dem, som tack för att jag har hjälpt dem i samband med deras badrumsrenovering. Och i morgon kväll ska de bjuda mig på middag på restaurang. Det blir säkert gott, och trevligt sällskap vet jag ju att jag får!

Annars har jag varit ganska slö i dag, och inte gjort mycket mer än njutit av vädret och promenerat med hundarna. Men nu, klockan 18, fick jag ett ryck och satte i gång en tvättmaskin.

Jan och Lena har varit desto flitigare. De har skruvat och skruvat på sina Ikea-möbler, och jag tror att de är nästintill klara nu. Det vore dem väl förunnat att få ta det lite lugnt den sista dagen de är här (den här omgången), men Lena talade något om att städa. Ja, det är onekligen en del att göra när man ska flytta till en ny lägenhet.

Själv bygger jag mina sandslott medan jag drömmer om att vinna en massa pengar - så jag kan köpa en "åldringsvänlig" lägenhet så småningom. Just nu bor jag förstås alldeles utmärkt, så jag klagar inte - jag bara fantiserar. Det vore väldigt roligt att inreda en alldeles ny lägenhet! Allra helst hade jag velat vara med redan på planeringsstadiet, så jag kunde påverka planlösning och materialval. Vilken lyx det hade varit!

15-06-21:

Så har ännu en underbar dag börjat här i El Campello. Jag måste säga att jag trivs så bra, i alla synnerhet på somrarna. Framförallt beror det förstås på att vädret alltid är fint sommartid (och att jag slipper frysa), men också för att jag får rå mig själv. Jag trivs med att bo ensam (hundarna oräknade). Utan mina "gräsänke-perioder" så hade jag nog inte klarat av att vara gift. Det är väl något fel på mig, antar jag - eftersom människan i grunden är ett flockdjur. Men jag har alltid varit sådan att jag har trivts med att vara för mig själv (även som barn). Bl a njuter jag av tystnad... Sedan är jag väldigt social - samtidigt - och jag tycker om att umgås med folk, och samtala. Jag skulle inte klara mig utan mina goda vänner! Tänk så tråkigt livet skulle vara utan dem! Men jag behöver bådadera i lagom proportioner. Kanske 2/3 ensamhet och 1/3 umgänge?

Dagens balkongutsikt:

Mina små vilar sig när jag sitter vid datorn. För ovanlighetens skull har Wilda valt att lägga sig nära Bonnie, i stället för nära Stella.

15-06-22:

I morse skjutsade jag Jan och Lena till flygplatsen. De var trötta, men nöjda med sin vecka.

I går kväll bjöd Anette och Håkan mig på en tre-rätters-middag på lyxiga restaurang El Burgoñon vid El Paseo. Maten var mycket god, och vi satt och pratade ända till klockan 23. Gott och trevligt - som jag förutspådde! Det blev sedan en ovanligt sen promenad med hundarna, och därefter direkt i säng (eftersom jag skulle upp ganska tidigt i morse).

Jag fick just besked från Djuvfeldts transport att mitt flyttgods kommer att avgå från Sverige den 8 juli. (Men exakt vilken dag det kommer fram vet vi ännu inte, gissningsvis en knapp vecka senare.)

Nu ska jag småpyssla och ordna lite, men kanske jag går ner och badar i eftermiddag...

PS:

Det är mycket folk på stranden i dag, trots att det är måndag. Det är 30˚ i luften och 24˚ i havet, så alla som kan passar förstås på att ta sig ett dopp.

Vov på er! Jag har haft vov-många viktiga saker att göra idag, så jag har varit mycket upptagen. Först så har jag försökt uppfostra Wilda lite - men hon vill inte alls bli uppfostrad. Och då är det vov-svårt!

Och sen så har jag haft väldigt många intressanta saker att lukta på. Särskilt en fläck var jag tvungen att lukta vov-länge på. Matte sa "Kom Bonnie" flera gånger, men jag hade inte tid. Fast efter en lång stund så gick jag vidare.

Ja, för jag kom att tänka på - att när vi kommer hem, då brukar vi alltid få mat. Och då fick jag förstås vov-bråttom. Vov-voff!

PS2:

Nu har jag tillbringat 1½ timme på stranden. Det var skönt att sola - och ännu skönare att bada! Jag hoppas att jag fick en lagom dos sol, på min fortfarande ganska bleka hud. (Jag solar hellre en kortare stund, än riskerar att bränna mig.)

PS3:

Jag har en längre tid behövt flera lådor. Lika länge har jag önskat att det hade funnits lådor att köpa till Billy-hyllorna, men se det finns inte. (Nu när min 60 cm breda Billy-bokhylla snart kommer ner, så har jag så många hyllor som jag behöver, men lådor saknar jag alltså.)

Jag behöver många lådor (ju fler desto bättre), men själva möbeln får inte vara djupare än 40 cm - vilket gallrar bort de flesta byråar, bufféer, skänkar och köpmansdiskar. Dessutom vill jag helst ha en möbel antingen i björk eller vitlack. Nu har jag hittat en perfekt köpmansdisk på Maisones du monde. Den här:

Trots att den har hela 19 lådor, är den bara 40 cm djup (och 94 cm hög, samt 180 cm lång). Det är bara den lilla haken att den är alldeles på tok för dyr. Den kostar 649,90 €! Visserligen en kvalitetsmöbel som håller "i evighet", men i alla fall. Den något mindre varianten nedan (höjd 83 cm och bredd 95 cm) är också för dyr - 299,90 €.

Varianten nedan är också 40 cm djup (80 cm hög, och 120 cm lång), men även den är för dyr - 599,90 € (och inte lika snygg).

Ikeas alternativ, Hemnes (249 €) och Hurdal (349 €), är båda 50 cm djupa - och skulle upplevas som alldeles för klumpiga i förhållande till min övriga inredning.

Återstår lilla Rast i obehandlad furu (30cm djup, 62 cm bred och 70 cm hög), som bara kostar 24 €. Den måste man måla (men jag har vit färg i förrådet), och så skulle jag behöva 2-3 stycken. Och lika snygg är den inte. Fast 2-3 Rast har jag råd till...

Så nu grubblar jag på om jag ska köpa två, när jag ändå åker till Ikea igen om en dryg vecka (för att köpa ett par badrumsbelysningar åt Jan och Lena som Ikea hade slut på när vi var där, men som ska sättas upp samtidigt som badrumsskåpen). Det tål att tänka på - vänta på att köpa "snyggt och dyrt" eller köpa "fult och billigt" nu... Fast funktionen är ju nästan densamma, och jag behöver lådorna snarast.

Min inredning består av många kompromisser, men det kan bli ganska bra och funktionellt ändå (även om jag emellanåt drömmer om snyggare alternativ). Det är förstås alldeles för mycket att hoppas på - att Maisons du monde ska rea ut köpmansdisken... Internet-butikerna Westwing Home & Living och Achica säljer liknande möbler som Maisons du monde - men för ungefär halva priset. (De har inget lager, därav de lägre priserna. Man kan boka varan under 4 dygn om den inte säljs slut innan dess, sedan beställs varorna direkt från fabrikerna, och levereras till kunden några veckor senare.) Fast där har jag ännu bara hittat för dyra, och för djupa, varianter (men väldigt många snygga).

Det är lättare att ha bra ordning om man har många lådor! Och jag tycker mycket om att ha ordning - även om man kanske inte kan tro det när man ser hur mitt hem ser ut för närvarande...

15-06-23:

Ännu en varm och solig dag har börjat här i El Campello. Eftersom jag fick en alldeles lagom dos sol i går, så står jag över solande och badande i dag. Det är bra att låta huden vila åtminstone varannan dag. Städning däremot, tycks det vara dags för nästan varenda dag. Alltså bör jag både dammtorka, dammsuga och skura golvet i dag - även om jag inte precis har lust.

I dagens mejlreklam såg jag ytterligare två byråar som båda är max 40 cm djupa (och kostar 200 €). Jag tycker att den blommiga är väldigt söt! Men de här båda varianterna ställer krav på resten av inredningen - för om inte allt går i färg så blir det fel. Jag föredrar neutrala möbler, eftersom de passar i alla rum (så jag lätt kan möblera om ifall behoven ändras). Helst bör jag inte blanda in fler färger än björk och vitlack, som jag redan har. (Vill jag ha variation så kan jag ju alltid byta kuddfodral...)

Jag grubblar fortfarande på om jag bör köpa två billiga och hyfsat funktionella Rast-byråar (så länge) även om det inte är vad jag vill ha (på sikt). Tänk om jag hade kunnat hitta en lagom stor begagnad köpmansdisk... Det hade varit toppen! Kanske borde jag leta dagligen på milanuncios (http://www.milanuncios.es/), den spanska motsvarigheten till Blocket? (Jag har tittat lite utan att hittat något, och för det mesta skriver de inte ut måtten.)

PS:

Var jag ska få plats med byråarna? Jo framför vardagsrumsfönstret (eg balkongdörrarna som vi inte använder) där jag nu har blomsterborden. (De senare är förresten 32 cm djupa, 74 cm långa och 70 cm höga (men 60 cm till hyllan där växterna står). På fotot nedan står den ena blombänken längre ut än den andra, eftersom jag sommartid har den ena dörren på glänt för luftcirkulationens skull. (Tvärdrag = gratis AC.)

Byråarna som ska ersätta blomborden ska helst inte vara högre än 70 cm - OM jag ska fortsätta att ha växter framför fönstret, annars tar de för mycket ljus. En högre byrå (som köpmansdisken jag önskar mig) innebär att nästan alla växterna måste flytta ner till mitt rum och gästrummet. (Där kan de sedan fortsätta att stå på blomborden.) Det är mycket att tänka på. Enda fördelen med att ha så pass ont om pengar att man inte bums kan köpa vad man behöver (vill ha) - det är att man får längre betänketid. Jag hinner fundera in i minsta detalj - så jag precis vet hur jag vill ha det och vad som blir bäst.

Jag plockade nyss fram några hundleksaker som har varit undanlagda ett tag. Wilda blev överlycklig för den lilla blågröna luddiga bollen (som eg är en kattleksak), och lekte länge med den. Men nyss hörde jag att hon lekte med en av pip-leksakerna, och nu skäller hon på en boll som låter när man rullar den (eftersom den har en bjällra inuti). Hon leker dagarna i ända, lilla Wilda.

PS2:

Nu har jag monterat den enda Ikea-möbel jag köpte när jag häromdagen var på Ikea tillsammans med Jan och Lena. Jag egentligen var det de som köpte möbeln (IKEA PS 2014 Ståbord för laptop) till mig - för precis när jag skulle betala i kassan så norpade Lena åt sig utlämningspapperet och så betalade hon. Jag har funderat på att köpa ett sådant bord sedan jag först såg dem - för kroppens skull. Det lär vara mycket hälsosammare att stå upp när man använder sin dator! Tyvärr är bordet gjort i plåt (jag föredrar trä), men det är vitt samt litet och nätt. (Mitt nymonterade bord t v och bild ur Ikeas webbkatalog t h.)

Fast det här bordet har jag inte bestämt var det ska stå än. I sommar ska jag ha det i vardagsrummet. Där är det bättre internet-mottagning (och dessutom bättre utsikt). Men om det kan stå kvar till hösten när Ulf kommer ner igen, det återstår att se. Nu ska jag först ställa bordet på plats, och se om det blir bra så som jag har tänkt mig (i så fall får ni se foton i morgon) - och sedan ska jag flytta upp min dator. Då får jag loss skrivyta på mitt skrivbord, för som det är nu har jag ingen annan plats att sitta och skriva (ni vet sådant man gör med papper och penna) än vid min matplats i köket (vilket inte är optimalt).

PS3:

Jag har suttit och läst en stund, vid matbordet i vardagsrummet. Hundarna har legat nära mig, i var sin fåtölj. Bonnie valde den stora läsfåtöljen, medan Stella och Wilda valde var sin av de små "hundfåtöljerna". Visst är de söta alla tre!

PS4:

Jag har glömt att berätta att det är Noche de San Juan i kväll. Här i El Campello firas detta med att man tänder eldar på stranden och har picknick. I Alicante har man gjort stora figurer av papper och trä som man eldar upp. (Jag funderade lite på att åka in till Alicante för att fotografera Hougeras-figurerna innan de eldas upp, men orkade inte. Kanske nästa år?)

Man firar "årets kortaste och mest magiska natt" genom att tända brasor för att hedra San Juan Bautísta = Johannes Döparen. Det sägs vara en hedniskt tradition från början. Kanske en variant av vårt midsommarafton-firande? (Bilden nedan från webben.)

I kväll (21:30) hade jag tänkt gå vanliga rundan längs El Paseo, men Bonnie vägrade gå ditåt eftersom hon kände brandröken. Så vi gick längs San Bartolomé i stället... (Det var 26˚ varmt, så jag frös inte fast jag var klädd i axelbandlös solklänning!)

Tyvärr skjuter spanjorerna smällare också - de är ju väldigt glada för sådant. (Så jag undrar om vi kan sova i natt?)

15-06-24:

Spanjorerna sköt smällare lite då och då fram till drygt midnatt. När det sa pang så kröp hundarna lite närmare mig, men de blev inte rädda. Vi fick sova nästan hela natten i alla fall...

Jag tittade in i Mios webbutik (mio.se) i går. Där hittade jag en ganska snygg byrå (Strömstad) som är 39 cm djup (88 cm bred och 80 cm hög). Den är i vitlack, har betongliknande top i kompositmaterial, och kostar 3995 kronor. Även den är således för dyr - och dessutom så skulle det tillkomma ganska mycket i frakt... Men måtten är bra!

Ulf tycker att jag redan har för många förvaringsmöbler. Tja, det måste man ha om man har (för) många saker... Om man däremot har för få förvaringsmöbler i förhållande till antalet saker, så blir en hel del liggande framme - och det ser väldigt stökigt ut. Dessutom blir det svårstädat... Jo, på sikt gör jag nog klokt i att gallra rejält bland mina tillhörigheter. Jag har mer än jag behöver av en hel del. Ändå har jag gallrat ut i omgångar - men tydligen inte tillräckligt. (Fast det är böckerna som tar störst plats - och dem vill jag inte göra mig av med, möjligen någon enstaka.) Men även om jag gallrar ut en hel del - så saknar jag lådor. Så någon form av byrå-skänk-buffé-köpmansdisk måste jag köpa. Helst en snygg med många lådor!

Jag lovade att skriva lite om Sanna Ehdins bok Nya självläkande människan. Jag tycker att boken är klart läsvärd, och jag lärde mig en hel del. Sanna menar att människan, precis som andra biologiska varelser, har en självläkande förmåga. - att kroppen reparerar sig själv, tar bort det som inte fungerar, och bygger nytt. Hon skriver att under 1 år så byts 98% av kroppens beståndsdelar ut. För att "det självläkande systemet" ska fungera måste vi dock sköta om oss väl! Vi måste stärka vår självläkande kraft genom att varje dag tillföra positiva saker som höjer energin.

Livsstilen är viktig. Om vi har levt "fel" ett helt liv så kan vi inte räkna med att självläkningen ska fungera. Men hon skriver samtidigt: "Glöm det som hände i går för det är historia. Det viktiga är vad du gör nu, i morgon, och alla de dagar du har framför dig. Varje dag ger dig en ny möjlighet att göra något bra för din kropp och dig själv."

Det positiva kan vara: att andas rätt (långa djupa andetag), att äta rätt ("powermat", inflammationsdämpande kost), att motionera och träna smidighet, att tänka positivt, gärna utöva yoga, att sova tillräckligt, att rensa bort sådant ur livet som man inte mår bra av (psykiskt el fysiskt), att vistas i sund miljö, att känna tacksamhet för vad man har, skapa goda relationer etc.

Powermat är bl a fisk, frukt, kyckling, grönsaker, raps- el olivolja. (Socker, gluten och processad mat ingår INTE.) Hon talar väl om LCHF. Hon skriver att det normalt tar 8 veckor att vänja kroppen av med "skräpmat", sedan vill den inte ha det längre. Hon menar att vi ofta behöver kosttillskott (eftersom mat inte längre innehåller så mycket näring som den gjorde förr).

Hon refererar mycket till forskning (hon forskar själv också, hon är PhD och immunolog). Hon påpekar att den tredje största dödsorsaken i västvärlden är biverkningar av läkemedel och annan terapi... (Före kommer hjärt-kärlsjukdomar och cancer.) Hon pratar mycket om att stärka det friska, i stället för att enbart dämpa sjukdomssymtom med mediciner. Hon menar att skolmedicinen är bra på operationer och annat akut - men dålig på förebyggande åtgärder. (Det ligger inga pengar i att förebygga...)

Sanna menar att vi ska tänka mer med hjärtat - och mindre med hjärnan. Hon menar att hjärtat alltid är närvarande i nuet och ser helheten - medan hjärnan är upptagen med att analysera. Hon påpekar att när vi pekar på oss själva, så pekar vi på hjärtat - inte på hjärnan...

På slutet av boken skriver Sanna mycket om andlighet, den heliga livskraften, och att vi alla är en del av världsaltet. Dessa sidor är också intressanta, men jag har svårare att ta till mig själva "tänket". Däremot håller jag fullständigt med om att det inte finns något "vi och de" - utan att globalt samarbete är det ideala. Jag håller också med när hon skriver. "Kvinnor måste ta plats på ett nytt sätt i sina egna liv och i samhället."

Jag rekommenderar boken! Men eftersom den är faktaspäckad så är den inte helt lättläst (inte om man vill lära sig efter hand som man läser).

Dagens kloka ord:

Här har det börjat blåsa. Ända fram till lunchtid var det nästan vindstilla, men nu blåser det friska vindar från havet (15km/h). Men det är bara skönt eftersom det är 29˚ varmt i skuggan.

PS:

Nu har jag satt det nya datorbordet på plats, och ställt dit datorn. Så detta står jag i vardagsrummet och skriver. Så här har jag ställt datorbordet:

Bordet har speciella kanaler för kablarna, och plats att ställa saker på hyllplanen. (Jag har bl a ställt mina kameratillbehör där, eftersom jag ofta överför foton till datorn.)

Det känns bra att stå upp. Ännu bättre hade det varit om bordet hade haft en liten hylla för musen, ca 1-2 dm under ytan som datorn står på. Jag tror att det skulle vara vilsammare för "musarmen". (Men en sådan hylla skulle jag kunna åstadkomma själv genom att ställa en lagom hög kartong på den översta av hyllorna (under datorn) och lägga musmattan ovanpå denna. Jag ska se om jag kan tänkas ha någon som är lagom hög. Om det sedan är bättre för axel och arm vet jag ju inte förrän jag har provat ett tag. Att stå upp är klart bättre för ryggen och nacken - det känner jag tydligt!

Just nu står datorn ca 2 meter från routern. Jag skulle få ännu högre hastighet om jag anslöt via kabel. (Jag har kabel.) Frågan är bara hur jag ska kunna dra kabeln snyggt. Det ska jag grubbla på i morgon.

Det är bra att jag nu står upp när jag använder datorn - för jag sitter alltid ner när jag läser. Men har jag berättat att jag gick omkring utomhus och läste när jag var barn (i bokslukar-åldern)? Jag hängde en öppen skokartong fram på bröstet medelst ett band om nacken. Sedan ställde jag boken i lådan - och kunde gå och läsa, samtidigt som jag hade händerna fria. Ganska originellt antagligen - men det fungerade för mig.

PS2:

De är så söta mina små, så jag kan inte låta bli att lägga in det här fotot:

Nu har det blivit dags för vår sena kvällspromenad...

15-06-25:

Jodå, vi har härligt sommarväder i dag också. Jag fick nyss reklam från Supercat.se. (Många kattsaker passar utmärkt till små hundar.) I dag hade de en kul nyhet, särskilt för alla som dels har katt, och dels har en Ikea Expedit- eller Kallax-hylla. Och sätter man "kattgrottan" längst ner i hyllan, så passar den förstås även för chihuahuor. Integrerat är ofta både snyggast och "minst i vägen". Jag har ingen sådan hylla, annars skulle jag kanske ha beställt en sådan här "grotta". Se: http://www.supercat.se/baddar/catcave-passar-expedit-och-kallax.html?utm_campaign=cmp_436736&utm_medium=email&utm_source=getanewsletter

Jag har ibland funderat på att köpa en Kallax (björk) med lådor (vita) i alla facken - just för att ha framför fönstret i vardagsrummet som "byrå". Det skulle bli ett hyfsat billigt alternativ (knappt 110 € totalt), med ganska bra mått (39 x 77 x 77 cm), och rätt färg. (Möjligen den större varianten med 8 fack, 147 cm bred.) Men jag gillar inte kvalitén, möbeln består nästintill av papp inuti och papper utanpå. Tyvärr! Tacka vet jag gediget trä - även om det kostar betydligt mer. Vore en sådan här möbel snyggare än 2-3 Rast-byråer? (Jag skulle slippa måla.) Pest eller kolera? Jag skulle hellre vilja ha råd till någon av de två snygga köpmansdiskarna... Men man kan byta ut en billig möbel efter några år, om man då får råd till en "dyr och snygg". Så det är inte fel att köpa en billig, men funktionell - så länge. Tja, har jag inte större bekymmer än sådana här "pseudoproblem" - då är jag lyckligt lottad...

PS.

I kväll har jag roat mig med att byta kuddfodral (och dukar, och ljusmanschetter). Det var dags för rosa... De nystrukna kuddfodralen matchar jag med lite utspridda hundleksaker på golvet...

Nej, jag begär inte att ni ska komma ihåg hur jag hade det innan i dag - men då var det ljusblått. Läsfåtöljen, och sidobordet bredvid den, får fortfarande gå i turkost. Jag önskar att jag hade små dukar med beige botten och rosa blommor på, men eftersom jag inte har några sådana - så tog jag mina rosa med vita stjärnor...

Tja, det roar mig i alla fall - att växla lite. Om jag hade haft ett stort hus, så att jag kunde ha rosa i ett rum, ljusblått i ett annat, och turkost i ett tredje - då hade jag knappast haft samma behov av att byta färgskala (möjligen till jul och påsk). Som det är nu får jag inte "plats" med alla mina älsklingsfärger - och då får färgerna turas om i stället. Rosa passar jag ofta på att ha när Ulf inte är här - för han är inte överdrivet förtjust i rosa, om man så säger...

PS2:

Några foton från vår sena kvällspromenad:

Vov alltså! Matte är ju dummare än dum! Häromnatten då sa det PANG PANG ute. Och så luktade det eld. Sådant ska man akta sig för. Och i går så sa det lite pang ute, och då ville jag gå en annan väg. Ja, för pang är farligt. Och i kväll - då sa det pang igen! Men matte fattade inte att vi skulle gå hem bums - trots att jag stretade och drog allt vad jag kunde.

Matte sa att hon tyckte att jag sjåpade mig. Ja, ni hör så dum hon är. Pang är ju farligt. Nu får ni inte tro att jag är rädd av mig. För det är jag inte alls! Jag är en modig hund! Men jag vill ju skydda mina barn ju. Dom fattade inte heller att pang är farligt. Så dom bara gick. Och matte tvingade mig att gå hela den långa vägen som vi brukar gå. Som tur var så överlevde vi allihopa. Bara jag nu inte får mardrömmar i natt. I så fall är det mattes fel. Ja, vov på er då!

Det var några barn som lekte med överblivna smällare på stranden. Det lät bara som knallpulver, men Bonnie fick näst intill panik... Stella och Wilda reagerade inte.

15-06-26:

Den spanska väderlekstjänsten varnar för värmebölja = ola de calor. Här vid kusten beräknas det bli 30-33˚, men inåt landet kan temperaturerna stiga upp emot 40˚! Det har många fördelar att bo vid kusten...

Men visst är här varmt! I dag har jag korta shorts + solbehå (vilket hade varit snyggare om jag hade haft en platt och vältränad mage), men det är för varmt med sollinne... Och hundarna ligger inte längre inne i sina kojor, utan raklånga på det svala klinkergolvet (vilket Stella demonstrerar nedan).

För att kyla ner hundarna lite när det är som varmast så har jag gjort special-isglass åt dem - med köttsmak! Jag har helt enkelt frusit in drickbuljong som jag har gjort på buljongtärning (köttbuljong utan lök) i istärningslådan. Och så får de en bit var mitt på dagen, och en på eftermiddagen. De tycker mycket om smaken, och så är det väldigt spännande med själva isen. Jag serverar isglassen på balkongen, men Stella bär oftast in sin och ligger i hundsoffan och gnager på den tills den är slut. Wilda slickar ganska länge på sin på balkongen, medan Bonnie sväljer sin hel... Isglass-bitarna har vacker citronklyft-form - jag tänker på designen också. (Jag har bara en sådan istärningslåda.)

Själv gör jag mitt bästa för att undvika glass (för jag har gått upp ett par kilon nu i juni). Det går bra, men jag är förstås sugen... Jag kompenserar med att äta kall grekisk yoghurt med några hallon i. Egentligen är det senare godare! Det är bara mindre förföriskt förpackat...

Jag frågade en polis i dag, om det är tillåtet här i Spanien att parkera mot färdriktningen på gatan. Många spanjorer gör det (kanske var 4:e bil). De kör över gatan och parkerar på andra sidan om de ser en ledig plats där. I Sverige är sådant förbjudet - och till min förvåning så är det förbjudet även här! Då kan ju undra varför den här till synes sysslolöse polisen, som stod bredvid en felparkerad bil, inte skrev ut en böteslapp. Tänk vad spanska staten går miste om inkomster...

PS:

Jag är väldigt glad för alla mina vackra växter på balkongen. Men det är inte längre detsamma, sedan alla mina ovanliga pelargoner dog. Jag tyckte att det var så roligt med de ovanliga och vackra blommorna - och jag vårdade dem ömt. Nu i efterhand förstår jag att jag borde ha lejt en annan blomvakt när jag reste bort. Frågan är vem?

Innan jag har hittat en blomvakt som verkligen förstår sig på växter, är det ju inte lönt att försöka hitta de ovanliga sorterna igen. (Jag vill kunna åka till Sverige några veckor om året - och växterna behöver förstås vattnas under tiden. Självbevattningskrukor fungerar tyvärr dåligt i spanskt klimat.) Dessutom vet jag inte var jag ska hitta just de här pelargonsorterna igen. Den svenska firman har slutat sälja dem. Eventuellt går det att köpa sticklingar i England, eller Rumänien. Men de är dyra! Så om jag köper vill jag veta att de överlever många år!

PS2:

När siestan började så gick jag t o r hamnen - Rio Seco med fötterna i havet. Det var så skönt! Och eftersom det var underbart i vattnet så blev jag väldigt sugen på att bada (mer än fötter och underben). Att jag ändå inte gjorde det i dag beror på att jag tvättade håret i morse, och det är kul att se presentabel ut - en dag i alla fall. I morgon kommer jag säkert att bada. Vid hundbadet så mötte jag Rolph som just hade tvättat sig i havet. Det är ju det enda badkar han har, och så här års är i alla fall temperaturen lagom. (Men hur klarar han det vintertid?)

Mitt lilla provisoriska musbord ser ut så här:

Jag har spänt fast en pappskiva medelst 3 tomma askar (som sammanlagt råkade ha lagom höjd). Det är lite instabilt, och ett par cm för lågt. Jag tänker att om jag kan hitta skruvar som är längre än de som nu sitter på gaveln, med samma diameter, så skulle jag kunna skruva fast en hylla där. Då skulle bordet bli helt ergonomiskt riktigt. Så det ska jag försöka göra så snart jag hittar skruvar och någon lämplig träbit. (Skruv har de säkert i järnaffären, och jag har en liten vit hemsnickrad hylla någonstans som kanske går att använda.) Jag trivs bra med att stå upp framför datorn, för jag slipper få ont i ryggen och nacken. Nu får jag bara aningen ont i höger axel, eftersom musen befinner sig aningen för långt ner. Men det ska jag ju fixa!

15-06-27:

Nu är det "riktig" sommar, för nu har Tabarca-båten börjat trafikera El Campello igen.

Jag blir nästan sugen på att åka till Tabarca, fast inte den närmaste tiden. (När det är värmebölja så ska man hålla sig borta från Tabarca, som nästan inte har någon skugga.)Dessutom är det roligast att göra utfärder i sällskap med någon annan. Det finns väldigt fina badstränder på Tabarca. Fast i dag ska jag bada här i El Campello!

Gun och Lena menar båda att Ikeas Kallax med lådor skulle passa bra framför vardagsrumsfönstret. Ja, det är ju det näst billigaste alternativet - och möbeln har rätt färg (utan att jag behöver måla). Ulf kan inte förstå att jag vill ha ännu fler förvaringsmöbler - för han tycker att det är fult. Tja, jag är ju så illa tvungen om jag inte gallrar bort 50% av mina ägodelar. Det kanske jag gör så småningom, men inte just nu. Var sak har sin tid.

PS:

Nu är jag tillbaka från playan där jag tillbringade 1½ timme. I dag badade jag mycket. Det är svårt att låta bli när det är 26˚ i vattnet. Det var SÅ skönt! Enda nackdelen med att doppa sig i ett kör är att solskyddsmedlet försvinner. Jag hade med mig en flaska så jag kunde smörja in mig igen - men det är svårare att hålla koll (och lättare att missa en plätt). Jag får väl se framåt kvällen om jag fick en lagom dos sol även i dag. Det märks ju först efter några timmar om det har blivit för mycket. (Bättre för lite än för mycket.) Jag vill bli brun, men inte bränna mig. Malignt melanom har ökat bland oss svenskar! Det gäller att vara försiktig. Än så länge är jag ganska blek (utom på näsan och ovansidan på fötterna).

PS2:

Ojdå! Jag blev våt en gång till i dag. Ja, jag har duschat alla mina inomhusväxter. De verkade också vara lite "badsugna" i värmen. Nu står de på balkongen och droppar av. Nedan ser ni två av dem, bl a min stora benjaminfikus. Jag måste ställa alla högt upp, annars vill Wilda hjälpa till att plantera om dem...

När det är så här varmt på kvällarna är det som om dygnet inte tar slut. I går, på sena kvällspromenaden mellan 21 och 22, var det massor med folk ute. Det var fullt på alla restauranger, caféer och glassbarer längs El Paseo. Och den sena timmen till trots var det fullt i butikerna också. (Butiksägarna höll nog öppet en timme extra eftersom de sålde bra.) På El Paseo var det trängsel - så hundarna och jag fick kryssa oss fram mellan grupper av samtalande vuxna och lekande barn. Det är trevligt som omväxling när El Campello lever upp efter vinterdvalan. Fast sedan brukar det bli så skönt till hösten när turisterna åker hem igen. Men jag tycker mycket om de tropiska nätterna! De sena kvällarna är så sköna!

(Min dator är så seg så seg, och dessutom krånglar den ofta, och den som är ganska ny...)

15-06-28:

I dag, på sin 5-månadersdag, väger Wilda 1780 gram. Detta är nästan 5 hg mer än vad Stella vägde i samma ålder, och bara 1 hg mindre än vad Stella väger som vuxen. Wilda har vuxit mycket sedan hon flyttade hem till oss (375 gram bara den senaste månaden). Hur stor hon blir som vuxen återstår att se. Hon kanske kommer upp i 2½ kg? Synd på sitt sätt, eftersom jag föredrar små (och det kommer att bli problem med "flygvikten") - men hon kommer att bli precis så stor som hennes gener anger, det kan man inte ändra på. Men återigen undrar jag om hon fick för lite mat hos Conchi, eftersom hon vid leveransen var lika liten som Stella var vid samma ålder. Hur som helst så tycker jag naturligtvis lika mycket om henne oberoende av vad hon kommer att väga som vuxen.

Två nästan lika stora (små) flickor:

Wilda är en smart och charmig valp - men mycket vild! Hon lever verkligen upp till sitt namn... Hon startar ofta bråk med Stella och Bonnie genom att anfalla dem. Stella piper ynkligt när Wilda biter henne i öronen och svansen, men försvarar sig sällan. Bonnie är tålig de första minuterna, men sedan säger hon ifrån på skarpen. Då skriker Wilda så högt att man kan tro att hon är dödligt sårad, trots att Bonnie inte ens har försökt bita henne.

Wilda är ännu inte rumsren (och det brukar 5-månadersvalpar inte vara, fast lilla Nova² var det redan vid 4 månader). På dagarna händer det sällan olyckor (möjligen kissar hon precis bredvid hundtoaletten, och det händer att hon bajsar i en hörna på balkongen). Men på nätterna (troligen framåt 4-5 tiden på morgonen, när jag sover) så kissar hon nästan alltid en skvätt på mitt sovrumsgolv. Och jo - det har hänt att jag har klivit i pölen när jag har gått ur sängen...

Nåja, vi får träna vidare. Om jag hade bott i bara ett enda rum så hade jag troligen alltid sett när det var dags, och kunnat lyfta över henne till djurtoan. Då hade hon förstått snabbare. Men nu kan jag ju vara i ett annat rum just när hon behöver. Då tar träningen längre tid. Samtidigt vet jag av erfarenhet, att om man stänger av ett rum så uppfattar hunden det som "ute" när man så småningom öppnar dörren - och går dit och sköter sina behov. Ibland kan vi ha varit ute en lång promenad, men precis när vi kommer innanför dörren så rusar Wilda på toa...

Det blev lagom mycket sol på större delen av kroppen i går, men jag fick faktiskt lite för mycket på magen och vid bikinibehåns överkant. Inte så att jag brände mig, men lite på gränsen. Så i dag har jag tagit på mig en tunn bomullsblus med holkärm till mina korta shorts. Jag bör avvakta med att sola de "rosa" områdena de närmaste 2 dagarna.

Jag har det så bra här i El Campello! Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit. Dagens väderleksprognos (för stranden) säger 31˚ i luften, 26˚ i havet och UV-index 10. Det ska fläkta lite från sydöst, men är ännu (10:30) nästan vindstilla.

PS:

Nu har jag bytt ben på soffan! Anette hade med sig 4 sängben med rätt höjd och rätt skruvdiameter (inhandlade på Ellos som inte skickar till Spanien). Egentligen tänker jag ha benen på min säng, och i gengäld kapa de sängbenen 5 cm (från 23 - 18) och sätta dem under soffan. Men för stunden var detta snabbare och enklare. Nu när de nya soffbenen har kommit på plats, så ser jag att jag utan vidare får plats med ytterligare en sänglåda under soffan. (Det fick bara plats med 2 när soffan var lägre undertill.) Nu ska jag förstås köpa ytterligare en likadan sänglåda, så jag kan stuva undan lite till av det som nu ligger framme i gästrummet. Så här blev det.

Egentligen passar soffans sitthöjd bättre till bordet nu, men för mig var den förstås mer lagom innan.

Ni får själva gissa vem det är som dagligen sprider ut alla hundleksakerna på golvet...

Vad det är i skålen nedan? Jo, glass-substitut...

Det är grekisk yoghurt + 1 tsk kakao + 1 tsk hackade hasselnötter. Det var gott, men det smakade INTE glass. Jag är SÅ sugen på glass sådana här varma dar. Men jag vet ju att glass innehåller allt det där som jag bör undvika (bl a socker, transfetter och kemikalier - samt kalorier och kolhydrater förstås). Fast det är svårt att försöka leva hälsosamt när jag är omgiven av så många frestelser. Gå ner på El Paseo och räkna glassbarerna ni...

Nedan en illustration om vad man bör tänka på för att kroppen ska må bra:

Kanske jag köper en glass i dag - ändå. Vi får se. Jag vill hålla mig frisk och smal, men ibland är min karaktär för svag...

Om (när) jag får ut ovanstående rader på nätet vet jag inte. Överföringen krånglar! Jag vet inte VAR felet ligger, själv gör jag som vanligt. Så här står det:

Och vaddå "try typing a little faster"? Jag har ju redan skrivit texten. Det jag gör är att klicka på "överför", och det momentet tar bara en bråkdel av en sekund. Men sedan händer det inget... eller inget på en mycket lång stund... Är det någon som begriper sig på sådant här? Kan jag göra något för att rätta till felet?

PS2:

Jag åt en glass, en liten bägare med hälften hasselnöt- och hälften chokladglass. (Nere på glassbaren närmast hamnen.) Jag åt sakta och njöt (och tänkte på att det vara enbart när glassen befann sig i munnen som jag hade glädje av den)... Glassen var god!

Nu sitter jag på balkongen och läser (29˚ i skuggan). Jag har precis börjat på I maktens skugga av Viveca Sten.

15-06-29:

Jag satt på balkongen och läste ända tills klockan var nästan 22 i går. Hon skriver bra, Viveca! Det är kombinationen av spänning och mänskliga relationer som jag gillar. Jag har hunnit läsa nästan halva boken, och planerar att fortsätta i kväll.

I dag har jag satt på gratis-AC:n för fullt:

Nu står alltså den ena balkongdörren i vardagsrummet helt öppen (+ att det är öppet i Ulfs rum, mitt rum, gästrummet och köket). Då fläktar det skönt, vilket behövs när det är 31˚ ute och 29˚ inne. (Men på nätterna stänger jag där vi inte har myggnät.) Jag mår bra av värmen, men uppskattar att det för det mesta fläktar lite från havet.

För att kunna ha dörren helt öppen så har jag fått flytta ihop växterna så att blomborden nu står i dubbla rader.

Jag funderar lite på, att om jag köper en Ikea-Kallax-möbel (med lådor), då skulle jag kunna köpa de tillhörande hjulen också. För då skulle jag lätt kunna rulla möbeln åt sidan sommartid. Nackdelen är att hjulen inte sitter under möbeln, utan framför och bakom - och då tar ju möbeln större plats (djupet blir då hela 48 cm). Eftersom möbeln inte är solid så kan man inte skruva fast hjul direkt undertill - för det håller inte. (Alternativt kan jag skaffa en träskiva i storlek med möbelns undersida, och skruva fast hjulen på denna.) Men kanske jag kan nöja mig med att sätta filttassar under, för på klinkergolv så glider möbler lätt. Och det är i princip bara två gånger om året (i juni och september) som möbeln behöver flyttas. Originalhjulen ser så klumpiga ut...

Små "bagatellproblem" - som vanligt...

PS:

Förresten så fäller spanjorerna ut sina markiser, och drar för sina persienner - för att få svalare inne. Men jag vill ha ljus!!!

Bara för att de är så söta ihop:

Eftersom jag försöker gissa hur stor Wilda kommer att bli som vuxen, så tittade jag på foton av Bonnie när hon var 5 månader gammal. Lite lika är de...

Det känns som så länge sedan! Och det är det ju. Bonnie var 5 månader i maj 2009.

PS2:

Jag har köpt en glassmaskin i dag. De sålde på Lidl för 19,99 € (≈ 185:-). Det är förstås en enklare typ av maskin, men den ser i alla fall lättdiskad ut. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att jag köpte glassmaskinen. Jag kan nu göra nyttig glass, med naturliga ingredienser ( t ex yoghurt, grädde, ägg, frukt och bär), och jag behöver inte tillsätta socker. På det viset är det bra. Men kommer jag att äta mer glass nu när jag kan äta med bättre samvete? Jag blir förstås tjock om jag äter för mycket glass - även om den är nyttig. Och sedan vet jag inte var jag ska få plats med maskinen (ännu). (Den är stor som en 4-liters gryta.) Jag kan troligen frigöra utrymme i ett Billy-skåp, sen när jag har köpt en möbel med lådor. Till dess får den tyvärr stå framme i köket, för vi har redan alldeles för trångt i samtliga köksskåp.

Jag har en hel bok med bara glassrecept, men den är gammal (80-talet) - alltså ingår socker i alla recept. (Och recepten som följde med glassmaskinen är lika dåliga ur hälsosynpunkt.) I mina nyare LCHF- och Paleo-kokböcker finns några recept med bara naturliga ingredienser. Om jag googlar så hittar jag nog flera. Det ska bli spännande att prova. Fast jag kommer förstås inte att göra glass varenda dag, men kanske en gång i veckan? Det beror förstås också på hur mycket jag gör. Behållaren rymmer max 1 liter - i minsta laget för en familj, men flera portioner för en person. Kanske jag provar i morgon? I kväll har jag inte tid - för jag ska läsa...

15-06-30:

Jag läste ut boken i går. Den var spännande till sista sidan. Viveca Sten har skrivit en 8:e bok i serien Morden i Sandhamn. Den kommer ut i höst, och jag planerar att köpa den - men jag ska vänta tills den har kommit ut som pocketbok. Jag har annat att läsa dessförinnan, så det går ingen nöd på mig.

Allting växer så fort i värmen. De här groddarna hällde jag vatten på i går kväll, och nu på morgonen är de redan så här utvecklade. De kommer att vara ätfärdiga framåt kvällen.

Jag har fällt ut markiserna i dag. Det gör jag inte ofta. Grannarna har sina utfällda/nerfällda så mycket det går. Då ser de inget annat än markiser när de tittar ut. Jag föredrar att se havet. Men det blir trots allt lite svalare inne, så i dag kompromissar jag. Men om jag skulle köpa en ny lägenhet är det mycket tveksamt om jag skulle lägga pengar på markiser, med tanke på hur få dagar om året jag använder dem. Men så är jag ju inte som "alla andra"...

Något av det bästa man kan dricka i värmen (näst vatten - vatten är ALLTID bäst) tycker jag är kylskåpskall lättsaltad tomatjuice. Som t ex den här (köpt på Carrefour):

Den innehåller bara tomater och salt, och lite extra salt behöver man när man svettas mycket. Alla matvaruaffärer har sin egen version av saltad tomatjuice, men jag tycker bäst om den här (så när som förpackningen med sugrör).

PS:

Jag åkte en sväng till Aki och Carrefour i eftermiddags, i akt och mening att köpa ytterligare en sänglåda (lika de andra) för att ha under soffan - nu när jag får plats med en till. Men Aki hade inga sådana sänglådor hemma, och Carrefour hade bara chokladbruna (och jag vill ha beige). På Carrefour sa de att El Corte Inglés också sålde sådana. Jag får väl titta där också vid tillfälle.

Men jag kom inte hem tomhänt. Jag har köpt en uppsättning dynor till den vita solstolen som jag köpte förra säsongen. Det finns inga dynor i rätt mått att köpa, men nu kom jag nära. Jag hade tänkt mig pastellrosa, eller möjligen pistagegrön eller turkos, men det blev vit-beige-blå-randiga. Det var denna färgkombinationen jag hade att välja på - eller dynor mönstrade med stora röda jordgubbar. Det här blir nog lugnast på sikt, och i framtiden (när de börjar bli blekta eller slitna) så kan jag klä om dem i något pastellrosa tyg. (Det är tre dynor, i två storlekar, men som ni ser så passar de nästan exakt.) Jag har provsuttit och det känns bra!

Jag hade inte tänkt köpa någon petunia, men kunde inte motstå den pastellrosa färgen...

Jag har lagt ett sittunderlag på golvet framför mitt stå-datorbord. Det känns bättre för fötter och ben än att stå direkt på det hårda golvet. (Men eftersom jag har en liten Wilda i huset så lägger jag undan det var gång som jag inte använder det. Jag vill inte ha det tillgnagt i hörnen...)

Jag har ännu inte hunnit prova min nya glassmaskin. Men jag har bestämt vilket recept jag ska använda första gången (ett med grekisk/turkisk yoghurt och hallon). Jag har googlat och hittat ett 10-tal recept som jag tyckte verkade vara bra nog för att spara på hårddisken. Jag provar säkert maskinen i morgon. Jag blir glass-sugen nu när jag tänker på det...

Min minimaxi-termometer visar i dag 33,6˚ som max, och i natt var det 20,0˚ som kallast. Nu (19:35) är det 28,7˚ och fläktar skönt från havet.

PS2:

Sittande på mina nya sköna dynor i stolen på balkongen (med tre hundar i knäet), har jag börjat läsa en bok. Den här:

Jag har inte hunnit många sidor, men det är en trevlig bok hittills - lite lågmäld, med intressanta huvudpersoner.

15-07-01:

I dag har jag tillbringat ett par timmar i Alicante. Jag hade (för första gången här i Spanien) tid hos en gynekolog i dag. Inom den allmänna sjukvården finns inga gynekologer här i El Campello, utan vi som bor här blir remitterade till en mottagning i Alicante. I dag fick jag (äntligen, det var lång väntetid) tagit ut min hormon-spiral (som borde ha tagits bort direkt när jag slutade äta östrogen), och så genomgick jag en vanlig hälsokoll samtidigt. Det var en trevlig kvinnlig gynekolog som tog emot mig. Jag kom 30 minuter för tidigt (eftersom jag inte visste om jag skulle hitta rätt med en gång), men fick komma in redan efter 10 minuter, och jag gick därifrån 3 minuter innan jag egentligen hade tid.

Den här mottagningen ligger på C/ Hermanas López Osba, alldeles nära Tramstationen Marq-Castillo. Fast jag körde in, och parkerade utanför shoppingcentret Plaza Mar 2 som ligger på gångavstånd åt andra hållet. Jag hade nämligen ändå tänkt besöka några affärer där - efteråt. Rean börjar i dag i de flesta affärer. Jag tittade bl a i Zara Home, Aloja do Gato Preto och djuraffären - utan att köpa något (inte för att jag inte hittade något jag ville ha, utan för att jag försöker spara mina fickpengar till Ikea-besöket om någon vecka). (Det enda jag köpte var mjölk, ost och nötter i matvaruaffären.)

Men det var kul att jag gick inom just i dag. Där fanns nämligen en Barbie-dock-utställning! En massa samlardockor stod i montrar. (Jag gillar dockor och andra miniatyrer.) Det var roligt att titta runt. Dockorna föreställde filmstjärnor ur både äldre och nyare filmer. Tyvärr hade jag bara min gamla lilla kamera med, och dessutom blänkte det i glaset på montrarna. Men ni (som är lika barnsliga som jag) tycker kanske att det är kul att se dockorna ändå. Men allra först ska ni få se ett foto från djuraffärens skyltfönster. Här får ju hundar, katter och andra smådjur "bo i skyltfönster" ett tag i väntan på att säljas. I den här affären har tikarna rosa rosett kring halsen, och hanarna blå. Hon är ju söt den här lilla chihuahuatiken, men jag föredrar att köpa direkt av uppfödare - för då får jag se valpens mamma och pappa. Förutom att jag tycker att det är helt fel att ha valpar i skyltfönster...

Jag tror nog att ni själva kan se vilka filmer som dockornas utseende och klädsel är hämtade ifrån. De är väldigt välgjorda, och betingar förstås ett helt annat pris än dockor avsedda att leka med.

Här i El Campello blåser det i dag (25 km/h = 7 m/s), och badvakterna har hissat röd flagg (p g a utåtgående strömmar). Detta hindrar tyvärr inte de mest tanklösa från att bada ändå. Jag såg ett 20-tal personer i vattnet, även vuxna med barn. Då har badvakterna ändå satt upp extra röda vimplar, och varningsskyltar med text, i vattenbrynet på flera ställen. Folk tycks inte förstå hur starka strömmar kan vara, eller att röd flagg betyder totalt badförbud. Själv håller jag mig på land och tycker att det är skönt att det blåser.

Och inte har jag hunnit prova min nya glassmaskin än...

15-07-02:

Nu har jag invigt min glassmaskin! Jag gjorde en enkel och realtivt nyttig variant (4 dl yoghurt + 0,75 dl grädde + 3 dl hallon + ½ tsk äkta vanilj). Det tog ca 15 minuter sammanlagt, och glassen blev god. (Jag la resten i en burk i frysen.) Det är synd bara att maskinen ska ta sådan plats, och visst hade det varit enklare med en maskin med inbyggd kompressor (men sådana är betydligt dyrare). Jag använde djupfrysta hallon, och inser att jag borde tinat dem före - för nu klarade maskinen inte av att fördela dem riktigt jämnt. Nästa gång ska jag prova med annan smaksättning. Kanske jag lyxar till det och häller i lite hackad mörk choklad (85%)? Eller så gör jag riktig gräddglass på vispgrädde och äggulor? Jag undrar om man kan göra fikonglass (på färska fikon)? Visst ser min hemgjorda hallonglass god ut!

PS:

Nu har jag beställt en vit sänglåda för att ha under soffan. Jag gick in på El Corte Inglés webbsida. Där hade de Curver vita sänglådor, dessutom till extrapris. Det visade sig att jag kan beställa från webben och betala via internet, och sedan antingen hämta gratis på varuhuset i Alicante, få varan hemskickad för 6 €, eller hämta varan på Supercor här i El Campello för 1 €. Jag valde det senare. Det blir både billigare och bekvämare än att åka in till Alicante. Och när det gäller en så pass liten sak som en sänglåda, så är det ju onödigt att betala extra för att få den hem till dörren. Det stod att leveranstiden är 48 timmar. De ska ringa när jag kan hämta lådan. Så bra att detta är ordnat. Jag var lite orolig för att jag kanske inte skulle kunna få tag på en vit låda. Och just den här sorten är så bra. Locket sluter tätt, och hjulen rullar i alla riktningar.

Passa på och njut av det fina svenska vädret! Just nu skiljer det inte många grader! (Min termometer visar 29,8˚.)

15-07-03:

Att bo i Spanien på sommaren känns lite grann som barndomens sommarlov, de där allra första åren. Det är som en lång räcka av sommardagar som aldrig tycks ta slut. Det känns avstressande och skönt. Jag hinner uppleva sommaren även om jag inte ligger på stranden varje dag. (När det är så här varmt ligger jag inte gärna stilla och "steker". Jag promenerar hellre runt i ömsom sol, ömsom skugga.)

Sommartid är jag bara i mitt sovrum när jag sover. Jag bor och vistas på ovanvåningen, mest i vardagsrummet och på balkongen. Det är ju här som jag har nära kontakt med havet! Jag både ser och hör det hela tiden. Det trivs jag med! I går satt jag på balkongen ända till klockan 21 och läste ut I skymningen sjunger koltrasten. Jag tyckte om boken (allra sista sidan undantagen). De tre huvudpersonerna var alla lite udda, och jag identifierar mig lättare med den sortens människor.

Nu borde jag göra en massa nytta innan jag börjar på nästa bok, å andra sidan är det så skönt att sitta på balkongen och läsa.

Morgonsolen strör glitter över havet:

Vov alltså! Matte skyller alltid på mig. Nu säger hon att det är mitt fel att det är tassavtryck på hennes nya dynor. Men det är verkligen inte mitt fel. Det är hon själv som har tvingat mig att gå på dom smutsiga trottoarerna. Ja, om hon hade burit mig hela tiden - då hade jag inte blivit smutsig om tassarna, och då hade det inte kunnat bli några tassavtryck. Förresten är det inte säkert att det är mina tassavtryck, bara för att jag låg just där. Det kan precis lika gärna var Stella eller Wilda som smög dit och smutsade ner.

Annars hade vi det så mysigt så mysigt i går, matte och jag. Matte satt länge i sin stol på balkongen och läste, och jag låg i hennes knä och gnagde på en vov-god gnagis. Tyvärr så låg Stella och Wilda också i mattes knä. Så det blev lite onödigt trångt. Dom kunde gott ha legat på golvet, tycker jag.

Nej, nu måste jag kolla så att Wilda inte har tagit min gnagis. Hon knycker mina saker ibland. Vov-vov-voff då!

Jag såg av en slump att Bonnies och min blogg nu har avancerat till 14:e plats på Vovve.net (av 629 hundbloggar). Det är ju inte så illa! Tack för att ni läser min blogg! Det känns onekligen meningsfullare att skriva - om någon läser det som jag skriver!

För en gångs skull håller jag med matte! Men det är förstås självklart att folk och hundar läser min blogg - eftersom jag skriver om så vov-viktiga saker. Men varför dom läser mattes blogg, det begriper jag inte.

PS:

Jag har precis kommit tillbaka från min vanliga promenad i vattenbrynet mellan hamnen och Rio Seco. Det var så skönt att gå med fötterna i det varma vattnet. Och det blåser ganska mycket så det kändes inte alls för varmt att gå i solen. Jag har korta shorts och Sunkini-linne på mig i dag, och ute har jag dessutom solskärm för att skydda ansiktet. Kanske jag borde ha gått klädd i bikini, men just i dag känner jag mig för tjock. (Jag har ju trots allt gått upp ett par kilon, och vissa dar känns detta värre än andra.) Enligt en färsk spansk undersökning skulle 47% av spanjorerna (framförallt kvinnor) gå mer lättklädda på sommaren - om de hade varit smalare. Det gäller säkerligen inte bara spanjorer...

Nu ska jag äta kokt lax med isbergssallad och körsbärs-tomater till. Det är både gott och nyttigt - och bra för figuren. Det jag blir tjock av är glass och choklad! (Och de färdigköpta chokladdoppade glasspinnarna, typ Magnum, är allra sämst för mig. Ni vet de som jag tycker är så goda...)

PS2:

Lättjan segrade. Jag har börjat på en ny bok, en som jag köpte för den oemotståndliga titelns skull. Eller vad sägs?

Baksidestexten:

Den är precis så dråplig som jag trodde, full av små roligheter som parentesen nedan:

Låt vara att humorn inte är på någon högre nivå, men det är omöjligt att läsa utan att dra på munnen hela tiden. De första 35 sidorna verkar i alla fall lovande. Det är skönt att ha något att skratta åt.

15-07-04:

Jag läste drygt halva boken i går, den är ju väldigt lättläst. Jag gillar de små "ord-skämten" som detta:

Cabrón betyder ungefär "skitstövel"...

Medan jag står vid datorn så ligger mina små flickor i fåtöljen och vilar. (Bonnie ligger under soffan, för hon tycker att det är mysigast där.)

PS:

Jag hade tänkt gå ner till playan för att sola och bada i dag, men nu på vår mitt-på-dagen-promenad så såg jag att det är röd flagg. Och sola utan att bada, det är jag inte alls pigg på i värmen. (Jag skulle nog få värmeslag då.)

Närmast hamnen är det väldigt många som trotsar badförbudet (och havet är alltid lugnast just där), men jag är för ordentlig av mig för att bryta mot regler. Jag kanske nöjer mig med att bada fötterna i dag? Eller väntar till i morgon, då det kanske blir grön eller gul flagg? Vi får se. Det är skönt att sola, men allra skönast att bada - i synnerhet så här års!

Vov på er! Har ni tänkt på att jag är en ovanligt klok hund? Faktiskt, utan att skryta, så är jag vov-mycket klokare än dom flesta människor. Jag fattar direkt att man ska hålla sig i skuggan när det är så här varmt. Så jag går alldeles nära muren.

Och så sa jag till Stella, att hon också skulle gå i skuggan. Och då gjorde hon det. Det är mycket som man måste lära sina barn. Vov-voff!

15-07-05:

I förmiddags besökte jag söndagsmarknaden. Det var länge sedan jag senast var på marknad, och det är kul att gå omkring och titta på allting. Jag tänkte inte på att ta med mig kameran, men det borde jag förstås ha gjort.

Jag tog 20 € med mig i kontanter, utifall jag skulle hitta något - och det gjorde jag. Jag köpte 2 bomullsblusar, "köp en för 3 € eller två för 5 €-erbjudande", båda lite vida och med holkärm (= skönt i värmen).

Sedan köpte jag en acrylbelagd bomullsduk i storlek 140 x 140 cm för 10 €. Det är billigt för sådan bra kvalité, och jag saknade en rosamönstrad på beige botten... (Jag gillar ju att byta!) Den här ska jag lägga på lite senare i sommar. Nu har jag tänkt släpa fram mina sysaker (för att sy överkastet, klä om karmstolarna etc), och då kan jag ju inte ha någon duk alls så länge syjobbet pågår.

Jag avslutade med att köpa lite stenfrukter av olika slag, och fick 3,50 € över på min 20-lapp.

Jag undrar med vilken färg badvakterna flaggar i dag? Från balkongen kan jag se många som badar, men tyvärr ingen av flaggorna. Om det inte är röd flagg, så går jag troligen ner och badar efter vår mitt-på-dagen-promenad. Det är 30˚ i luften, och 25˚ i havet...

PS:

Det var gul flagg! Jag tillbringade ca 1½ timme på stranden. Det var så skönt att bada, och skönt att sola så länge kroppen fortfarande var lite avsvalkad - sen fick jag i igen. Det var ganska stora vågor, och när de var på väg ut igen blev det som ett sug. Så om jag ville inåt just när vågen ville ut, då fick jag kämpa på. Det var en kvinna i 65-årsåldern som inte klarade det. Jag satt på stranden då och tittade ut över vattnet, men hann inte reagera. Två badvakter satte full fart ut i vattnet och fångade henne, och ledsagade henne sedan in. Hon såg generad men lättad ut. Hennes man var med ute i vattnet, men klarade inte att hjälpa henne, han hade fullt sjå med sig själv. Ja, man ska inte underskatta havets krafter. Och i dag var det inte ens röd flagg...

Nu har jag hunnit duscha och tvätta håret - och känner mig fräsch som en något bedagad och lite småfet nyponros.

PS2:

Väldigt ofta är jag väldigt trött på att ha det så trångt som jag har det nu. Jag hittar ingenting, och ibland kommer jag inte åt vad jag ska ha - trots att jag vet var det är. Dessutom har jag flyttat om så många gånger här - från rum till rum, garderob till garderob, låda till låda - så jag inte längre är säker på var jag har vad. Just nu letar jag efter mina tyger och sybehör.

Symaskinen stod framme, och askarna med trådrullar också. Efter viss möda hittade jag de båda överkast-tygerna (det blommiga lintyget + fleecetyget jag ska fodra med). De låg längst ner i en låda i gästrums-garderoben. Jag var tvungen att lyfta fram en massa annat för att komma åt tygerna. Och jag hittade en bit sandfärgat tyg från Bemz (lika som soffklädseln), i ett skåp i mitt sovrum. Men jag har en bit Bemz-tyg till (en större bit), och två stora trådrullar i linfärg. Dessa har jag ännu inte hittat. Och inte vet jag var jag ska leta. Det är en ganska stor bit tyg, så den kan knappast ligga i smålådorna ovanpå bokhyllorna och garderoberna. Och jag har inte för mig att den ligger i någon av sänglådorna, men jag får förstås titta efter. Men var kan trådrullarna ligga?

Usch så jobbigt det är att ha det så här. Jag ser verkligen fram emot den dagen när jag har ordning på precis allting! Det kräver att jag först plockar fram alla mina ägodelar så jag får överblick - och sedan organiserar om allt så sådant som hör ihop ligger tillsammans. Därefter måste jag gallra bort ytterligare en hel del av mina tillhörigheter. Först därefter kan jag lägga allt snyggt och prydligt på sina nya platser. Det är inte organisationsförmåga jag saknar. Det är utrymme under arbetets gång... (Och, för all del, energi!)

I morgon ska jag tvätta det blommiga lintyget. Jag antar att det krymper - till skillnad från fleecen, och därför måste det vara tvättat innan jag kan sy ihop tygerna. Bemz-tyget som jag ska klä om karmstolarna med borde jag också tvätta innan jag klipper till det, för bomull brukar också krympa lite. Medan lintyget torkar så får jag leta efter trådrullarna och Bemz-tyget. I kväll orkar jag inte mer, jag har huvudvärk.

Men tänk så bra allt ska bli - sedan - när allt är klart!

PS3:

Nej, i sänglådorna ligger bara sådant som jag visste skulle ligga där: Alla gamla foton (som ska skannas in) + alla mina mattor. Mattorna hade jag hellre haft på golvet, men det går inte så länge Wilda inte är rumsren. (Jag kan ju inte tvätta mattor varenda dag.) Jag har hittat en del små tygbitar och sybehör i en del av de mindre lådorna. Men de ovanligt stora linfärgade trådrullarna, och tygbiten på 1,5 x 2 meter har jag ännu inte hittat. Däremot hittade jag garn och en hel del hobbymaterial, som det ska bli kul att göra något av så småningom.

Jag vill ha ordning! På allt! Precis allt! Helst bums nu meddetsamma! Tänk - vissa saker har jag inte packat upp sedan jag flyttade till Spanien hösten 2006. De ligger kvar i lådorna jag packade dem i då. Sedan har det fått flytta till Hässelby strand, och sedan ner till El Campello igen, liggande i samma lådor. Det är ju inte konstigt att jag inte har full koll på vad jag har allting. Och för närvarande har jag köksgrejor i vardagsrummet - eftersom de inte får plats i köket... Jag är i grunden pedant, och tycker om att ha var sak på sin plats. Någon gång, inom överskådlig framtid, hoppas jag kunna komma till ro! Äntligen...

I morgon är jag säkert pigg nog att fortsätta mitt letande. Men nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa ett par kapitel om fakiren, innan jag sedan går sena kvällsrundan med mina trogna små vänner, och därefter lägger mig.

15-07-06:

Nu hänger det fyra meter nytvättat tyg på tork på balkongen. Jag fick sätta ihop två torkställningar för att kunna hänga upp det.

Jag tycker att tyget är så vackert, diskret linfärgat och ändå romantiskt med det pastellrosa rosentrycket. Jag ska alltså sy ett överkast till min säng (140 x 250 cm) och längre fram ska jag sy några kuddfodral (40 x 40 cm, att ha på kuddarna i soffan). Men innan jag kan börja sy så måste jag hitta sytråden. Sen tänkte jag egentligen börja med att klä om karmstolarna, eftersom det känns mest akut - och då är det en klar fördel om jag hittar Bemz-tyget!

Suck! Jag vet inte ens var jag ska börja leta. Jag gick igenom flera lådor i går, och där låg det inte. Trådrullarna kan ha hamnat bakom/under något annat i en låda, men den stora tygbiten borde synas. Jag blir trött (psykiskt) nästan innan jag börjar leta - eftersom det känns så hopplöst att ha det så här. Jag vill ha alla tyger på samma ställe, alla sybehör på ett annat (i närheten), och förstås alla andra kategorier var för sig - så att det är lätt att hitta vad jag söker. Jag hade nog hyfsad ordning från början, men har varit tvungen att "klämma in" ytterligare saker överallt - för att slippa ha det liggande framme. Och av nöden hamnade mycket på fel ställe. Förutom att jag har ovanligt mycket (för mycket?) hobbymaterial av olika slag. (Tyg, garn, broderigarn, tygfärg, små lister och miniatyrer till tittskåp, akvarellfärger etc.) Jag tycker det är roligt att vara kreativ (när jag hinner).

Tja - då är det väl bara för mig att börja leta. Önska mig gärna lycka till...

PS:

Den stora tygbiten har jag hittat! Den låg under plädarna längst ner i skåpet där jag har dukar och kuddfodral. Jag har redan stoppat tygen (båda bitarna) i tvättmaskinen. Det rosablommiga är redan torrt. Då är det bara trådrullarna jag behöver hitta. Jag har ett vagt minne av att jag såg dem i en låda i gästrummet för ett par år sedan. Men vilken? Och ligger de kvar där? Tja, det är bara att leta vidare... I dag är det grön flagg på stranden, och det ser så skönt ut i vattnet - men i dag får jag ägna mig åt tyger och trådrullar.

PS2:

Jag har bytt om från blus och shorts (som blev för varmt) till bikinibehå och shorts (svalare). Det är 30˚ ute och 29˚ inne. På balkongen hänger Bemz-tygerna på tork. Klockan 14:35 hade jag letat igenom samtliga lådor och skåp i gästrummet. Där låg trådrullarna inte. Nu ska jag leta i de 27 små lådorna som står ovanpå Billy-hyllorna i vardagsrummet. Om jag inte hittar trådrullarna där heller, så får jag gå ner i källarförrådet och hämta den höga stegen. För då är det "bara" alla lådorna som står ovanpå garderoberna i mitt rum kvar att leta i.

PS3:

Klockan 15:50 kunde jag konstatera att trådrullarna inte ligger i vardagsrummet heller. Det var nästan bara tyg (och lite garn) som låg i lådorna. Men i en av dem hittade jag några babykläder från när mina barn var små - sparade av nostalgiska skäl. (Och för att jag in i det sista hoppades på ett fjärde och femte barn...) Visst väckte det känslor att se de här plaggen igen... Men det var inte dem jag letade efter. Nu blir jag tvungen att hämta stegen, annars räcker jag inte upp. (Det är nätt och jämnt ändå.) Hoppas jag hittar trådrullarna! Tänk om de ligger kvar i Hässelby strand? Jag har en hel del smått kvar där. Jag borde kanske ha tagit allt när jag ändå lejde flyttfirma? Jag klarar inte av att ha mina saker på två ställen. Lite extrakläder, toalettartiklar och sängkläder - det går förstås bra (och är praktiskt att inte behöva släpa fram och tillbaka). Men inte små "personliga" saker - det känns oerhört splittrande, i alla fall för mig. Nåja, trådrullarna kanske finns ovanpå garderoberna, och i värsta fall kan jag köpa nya.

PS4:

Jag hämtade stegen, gick ut med hundarna - och kände sedan att musten hade gått ur mig. Det är kanske värmen? Alltså skjuter jag upp till morgondagen - letandet i lådorna ovanpå garderoberna. Jag har i alla fall vikt ihop även det nytvättade Bemz-tyget och lagt i tyghögen på matbordet i vardagsrummet. Det är bara trådrullarna som fattas för att jag ska kunna sätta igång! Men nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa lite till om fakiren i stället...

PS5:

Nu har jag läst ut boken. Den var ganska smårolig hela tiden och hade lite sens moral. Originalet skrevs på franska, titeln (innehållande ordet Ikea) till trots.

15-07-07:

I dag har jag letat igenom alla lådorna ovanpå mina garderober. Där låg foton och hobbymaterial - men inga trådrullar... Suck! Då måste trådrullarna ligga i Hässelby strand - för osynliga kan de inte ha blivit, och nu har jag inga fler ställen att leta på. Mina trådrullar förvarar jag annars i sex genomskinliga plastlådor med fack. Här ser ni de blå trådrullarna:

Jag fick i alla fall tillfälle att torka bort en ryslig massa damm som fanns ovanpå lådorna. Jag vet inte hur ofta ni städar ovanpå era garderober, men jag gör det tydligen alldeles för sällan. Jag får väl erkänna att till vardags så städar jag bara så högt upp som jag själv ser (knappt 1½ meter alltså)... Hur det ser ut där ovanför vill jag helst inte tänka på. Nåja, ett par gånger om året storstädar jag förstås, men däremellan samlas dammet...

Jag gick till sybehörsaffären och köpte nya sytrådsrullar. Jag hade tänkt köpa 3 blixtlås också (till kuddfodralen jag tänker sy), men de hade inte hemma i rätt längd (35 cm) i dag. Dock beställer de hem till i morgon. Det känns som om sybehör är billigare här. Jag betalade 4,10 € för en trådrulle på 250 meter och 0,95 € för ett blixtlås på 40 cm. Vad kostar motsvarande i Sverige?

I dag är det varmt och svettigt! Ute är det nästan 32˚ och vindstilla, och inne i vardagsrummet är det hela 29,5˚. Det är väl inte konstigt att jag blir sugen på iskall glass under de här omständigheterna? (Fast jag blir förstås tjockare och tjockare om jag äter glass var dag - så jag försöker låta bli.) Hundarna ska i alla fall få var sin buljong-isglass-tärning.

PS:

Jag funderar på mitt stora behov av lådor. Jag är inte glad för att ha dammsamlande lådor (i papp och plast) ovanpå alla hyllor och garderober. Jag vill hellre ha byråar, hurtsar, köpmansdiskar, bufféer o dyl - med riktiga utdragbara lådor i. I sådana lådor är det ju betydligt lättare att se vad man har.

I gästrummet har jag två höga Alex-hurtsar à 9 lådor. De sväljer mycket, och verkar vara av bra kvalité. De är förstås både för höga och för djupa för att ha i vardagsrummet. Men det hade varit väldigt bra om jag kan få råd till ytterligare en Alex, antingen en likadan (hög) som jag har, eller den lägre modellen på hjul. (Den ska i så fall stå i gästrummet.)

Förmodligen köper jag en Kallax, antingen den med 4 eller 8 fack + lådor till de flesta facken. (Jag har redan en del backar/korgar som passar, och lådorna är det dyraste i sammanhanget.) Om jag köper en Alex så har jag bara råd till en Kallax med 4 fack (och max 6 lådor). Men jag skulle kunna komplettera längre fram, med ytterligare en Kallax (med 4 fack) för att ställa bredvid den första.

Preliminärt så kommer armaturerna (som Lena och Jan behöver) in till Ikea i Murcia i morgon, och i så fall kör jag dit då (eller på torsdag).

PS2:

Jag åkte till Ikea redan i kväll, men det berättar jag om i morgon.

15-07-08:

Vov-voff alltså, så vov-duktig jag är. Jag ser till att matte inte sover för länge om mornarna. Om hon sover så länge att klockan nästan visar på den siffran som liknar ett gnagis-ben (matte säger att siffran heter åtta) - då väcker jag henne. Uff säger jag. Och ibland säger jag uff-uff. Matte vaknar alltid av det första uffet - fast jag uffar ganska tyst. Hon brukar bli glad när jag väcker henne. Ja, för hon vill inte sova bort mornarna.

Men i morse var hon lite svårväckt. Bara för att hon la sig så vov-sent i går. Hon vaknade vid det första uffet. Men hon klev inte ur sängen förrän jag hade uffat flera gånger. En sån slöfock! Men nu har vi varit ute på morgon-luktrundan, och så har vi ätit frukost. Så nu ska jag lägga mig och sova förmiddag en stund. Det är vov-viktigt att sova tillräckligt. Vov på er! Ha en riktigt vovsig dag!

Tja, det blev lite sent i går. Klockan var 22:30 när jag hade lastat ur bilen. Och sedan hade jag svårt att somna, för det var nästan 30˚ i mitt sovrum. Jag satte på min lilla 15 watts-fläkt, och den gjorde lite nytta. Att det hade blivit så varmt i sovrummet berodde på att jag (av säkerhetsskäl) hade stängt balkongdörrarna när jag lämnade hundarna ensamma för att åka till Ikea i går.

Jag tittade på Ikeas webbsida i går eftermiddag för att se om badrumsarmaturerna Godmorgon, som Jan och Lena behöver, skulle komma in den 8:e som det var sagt. Då såg jag att Ikea i Murcia redan hade fått in dem, men bara 10 exemplar. Alltså tyckte jag att det var lika bra att åka ner bums. Jag gick ut med hundarna, la ner inköpslistan i väskan, och gav mig i väg. Under körningens gång skänkte jag många tacksamma tankar till bilens automatiska AC. Det var 32˚ när jag lämnade El Campello - men hela 37˚(!) när jag kom fram till Murcia. Hettan slog emot mig när jag klev ut på Ikeas parkering. Men inne i varuhuset var det förstås behaglig temperatur.

Jag hittade allt jag skulle. Det fanns bara sju armaturer när jag tog två till Jan och Lena. (Och jag såg sedan på webben, att när varuhuset hade stängt för kvällen, så fanns det bara fyra kvar.) Åt mig själv köpte jag två Kallax-hyllor i björkimitation, en med fyra fack och en med två. (Hyllor med sex fack finns inte.) Och så köpte jag vita lådor till fyra av facken, samt en dörr. När jag hade lagt alla inköpen i bilen så gick jag in igen. Där provsatt jag några soffor och fåtöljer, tog en extra titt på Alex (och önskade att jag hade haft pengar även till en sådan), tittade lite på Ikeas nyheter, och avslutade med en kopp te och en smörgås i cafeterian. Fyra timmar efter att jag hade åkt hemifrån så lämnade jag Murcia.

När jag kom hem hade hundarna varit ensamma fem timmar. Jag gissar att de hade sovit det mesta av tiden. Men de blev väldigt glada när jag kom hem, så vi hade klapp- och slick-kalas flera minuter. Därefter gick vi en skön kvällspromenad tillsammans.

Jag avslutade kvällen med att kånka upp alla Ikea-sakerna från bilen. Nu ligger mina Kallax-möbler i vardagsrummet och väntar på att bli monterade, konstigt nog känner jag ingen oemotståndlig lust att bums kasta mig över monteringsarbetet... Jag känner mer för att gå ner och bada!

PS:

Lättjan segrade - i dag igen. Jag har just kommit tillbaka från stranden där jag tillbringade halva tiden i vattnet och halva på strandlakanet. Det är 32˚ i luften, 26˚ i vattnet, och UV-index 9 i dag. Jag börjar få en liten aning färg - fram på magen och bak på ryggen (och på armar och ben förstås), men jag är fortfarande vit på sidorna av kroppen. Ändå smörjer jag bara in mig med solskyddsfaktor 2 på sidorna, och 25-30 i övrigt. Jag blir väl tvungen att ligga på sida och sola någon dag, trots att jag tycker att det är obekvämt - för det ser lite konstigt ut nu. Nästan alla som bor här är riktigt bruna nu, det är bara jag och de nyanlända turisterna som fortfarande är mer eller mindre vita. Nåja, det är en världslig sak.

Trots att jag nu har latat mig nästan två timmar, så har jag fortfarande ingen lust att börja montera Kallax...

15-07-09:

Visst är det härligt med sol och värme - men omväxling förnöjer. Så jag blev glad i morse när det bara var 28˚, växlande molnighet, och en frisk bris från havet. Ännu gladare är jag förstås för att slippa det svenska sommarvädret som återigen har blivit "normalt" (enl rapporter både från Skåne och Stockholm). Jag föredrar sol och 30 plusgrader om jag måste välja. Visst illustrerar bilden nedan (som jag hittade på Amelias webbsida) det svenska sommarvädret bra!

I morse satte jag fart med att dammsuga och våttorka alla golven. Det behövs oftare än ofta om man har en valp som fortfarande inte har fattat det där med rumsrenhet. Vissa dar går det så bra, andra sämre. I morse, när vi kom in efter en halvtimmes promenad - och innan jag ens hade fått av Wilda selen, så rusade hon och kissade på köksgolvet ca 20 cm från djurtoaletten. Suck. Hon är inte så noga med detaljerna, i lådan eller bredvid - hon tycks inte ha förstått skillnaden. Men jag börjar bli lite trött på att råka kliva i kiss nu...

I förmiddags träffade jag Paco en stund för att diskutera Anettes fläkt, och Jans och Lenas badrumsarmaturer. Därefter gick jag till sybehörsaffären och hämtade trådrullarna och blixtlåsen som jag hade beställt.

Nu mitt på dagen har molnen försvunnit, men det är fortfarande "bara" 28,5˚ och det blåser från havet - så det känns riktigt skönt. Jag hoppas att min morgonenergi räcker för att jag åtminstone ska orka öppna Kallax-förpackningarna. Jag borde förstås montera hyllorna/stommarna också, lådorna kan möjligen vänta.

Hon som "läcker som ett såll" ser själv ut att vara rätt så nöjd med livet. För visst ser det ut som om hon ligger och ler i sömnen!

PS:

Jodå, nu är Kallax-stommarna monterade. De var lättmonterade, men det är skrämmande så lite de "tjocka" delarna väger, nästan ingenting. De är fyllda med luft (och wellpapp gissar jag), bara yttersta kanten är gjord av träspån. (Samma dåliga kvalité som Lack-bordet, men den här gången visste jag om det i förväg. Man får vad man betalar för...)

När jag hade skruvat ihop även den lilla Kallax så upptäckte jag - att den bara är avsedd att ha liggande, inte stående som jag har tänkt att ha den. Om jag inte skulle montera lådor i stommarna, så skulle jag bara ha kunnat vända på den andra, så de hade blivit lika. (Den med 8 fack kan man ha både stående och liggande, så jag hade inte en tanke på att det inte gällde alla Kallax.)

Men nu finns det små hål i ena kanten som jag antar att man ska fästa låd- och luck-insatserna i. Och de kommer på fel håll på den med två fack - om jag ställer den upp. Jag ska se om jag kan lösa det på något sett. Hur vet jag inte förrän jag har öppnat låd-insats-förpackningarna, och satt mig in i hur de är tänkta att monteras. (Borra nya hål?)

Vi får väl se vad det blir av det hela. Ännu har jag förhoppningen om att lyckas överlista systemet... Men först ska jag gå tidiga kvällspromenaden med mina små flickor.

PS2:

Saxat ur Svenska Magasinet: Arbetslösheten och korruptionen i Spanien fortsätter att vara de två primära problemen i landet enligt spanjorerna själva. Dock minskar oron kring dessa problem enligt en opinionsundersökning som gjorts av CIS (Centro de Investigaciones Sociológicas).

Jag väntar nog till i morgon med att studera monteringsanvisningen till Kallax lådinsatser... Men jag ställer kanske hyllorna på plats redan i kväll. (Eller blir det svårt att skruva fast insatserna då?)

PS3:

Jag ställde Kallax-stommarna på plats - dvs nästan på plats - för nu när jag öppnar och stänger balkongdörren morgon och kväll, så måste de stå för långt åt höger, och för nära matbordet. Dessutom ska inte alla växterna stå på dem sedan, i synnerhet inte den höga benjaminfikusen. Men just nu får det vara så här, och så hoppas jag att få lådorna på plats under morgondagen.

15-07-10:

Vi får ännu en varm och solig dag här. Enligt prognosen ska det bli molnfritt, 30˚ i luften, 26˚ i havet, och UV-index 10. Jag trivs allra bäst när temperaturen ligger mellan 25 och 28˚. Här blir det i alla fall aldrig obehagligt hett, som det ofta blir i Madrid sommartid.

Jag läste spanienexperten Thomas Gustafssons nyhetsmail i morse, och han inledde med att skriva: Jag skriver huvuddelen av detta nyhetsbrev från ett varmt och svettigt Madrid. I år kom hettan från Sahara ovanligt tidigt till Spanien. Under eftermiddagen när gatorna har värmts upp av solen och luftkonditioneringarna når termometern flera grader över 40-strecket. Då är det bara turister och galna hundar som syns ute. Jag gillar värme men det går en gräns vid 36,5 grader. När luften är varmare än kroppen. Att det blir hett i Spanien under högsommaren är förstås inget nytt. Men det brukar dröja till slutet av juli innan värmen når över 40-grader.

Man har pratat om värmebölja även här i El Campello, men det allra varmaste hittills har varit knappt 33˚. Och sisådär sex dar i veckan har vi en skön bris från havet, vilket gör värmen behagligare. Jag tycker om spansk sommar - här vid havet!

Jag stoppade kameran i fickan i morse, i akt och mening att fotografera havet och El Paseo. Men först pratade jag med Josefinas stilige son som kommit från Madrid för att bada och surfa. Och sedan pratade jag med en äldre man som tyckte att mina hundar var så ovanligt vackra samt preciosa (≈ dyrbar/ädel). Så jag glömde att fotografera tills jag kom till San Pedro... Där vände jag mig om och tog det här fotot:

Och sedan tog jag ett foto på dekorations-belysningen över gatan. (Kommunen har nu börjat förbereda inför den stora blomsterfiestan: Virgen del Carmen.)

I dag ska jag bl a ägna mig åt att läsa monteringsanvisningen till Kallax-lådorna.

PS:

Ulf skickade ett fint flygfoto över Hässelby strand. Jag ritade dit en pil så ni hittar huset där han bor (med utsikt över Mälarens glittrande vatten, som han brukar påpeka). Fast just i dag skiner inte solen över Hässelby strand, så det är nog lite si och så med glittrandet... Det ser fint ut från luften. Hade Hässelby strand legat i nordvästra Skåne så hade jag säkert tyckt att det var helt OK. Nu tycker jag att det känns som om det ligger i Sibirien = långt, långt borta från "hemma". Hemma nu = El Campello, hemma tidigare (och större delen av mitt liv) = Ängelholms-trakten.

PS2:

Nu har jag öppnat den första Kallax-låd-förpackningen och läst monteringsanvisningen. Precis som jag trodde så ska man fästa kassetten/insatsen i de små hålen.

OM det går att borra i materialet så kan jag visst borra nya hål i Kallax-stommen med två fack. Mäta kan jag, och borra kan jag. Men går materialet att fästa i? Det slog mig när jag såg skyddsmaterialet runt stommen/hyllan att det kan vara restmaterial från tillverkningen. Det kanske är så här hyllgavlarna ser ut inuti? Hälften papp och hälften luft?

Alternativet är att sätta fast insatsen med häftmassa... Nu ska jag först montera lådorna i hyllan med fyra fack, så jag får öva mig lite. Fast allra först ska jag gå en promenad med mina små.

PS3:

Jag har oroat mig i onödan. Man kan montera facken åt vilket håll som helst. De förborrade hålen är till för att medelst ett beslag fästa hyllan i väggen. Det är alltså meningen att man själv ska skruva skruvarna rakt in i gavlarna. (De ska ju inte bära någon tyngd, bara hålla kassetten på plats.) Och då spelar det ju ingen roll på vilket håll jag monterar dem. Så bra! På fotot nedan är hyllan vänd åt fel håll (framåt-bakåt). Nu har jag vänt den rätt igen (som jag hade ställt den från början).

Så nu ska jag montera lådor. Annars ser det skönt ut på stranden. I dag är det gul flagg, efter att ha varit grön några dagar.

PS4:

Nu är första låd-setet monterat. Det var ganska lättmonterat, så jag ska förstås fortsätta att skruva. (Troligen byter jag knoppar längre fram. Kanske jag har något hemma som passar?)

Problemet just nu är att jag är så sugen på glass! (Jag som redan väger några kilon för mycket - igen.) Jag har ingen glass hemma, och vill inte ta mig tid att göra egen (nyttig) glass, men de säljer (till extrapris) på Hiperber tvärsöver gatan. Det är väl för att det är 29,7˚ i vardagsrummet som suget ökar. Det svalkar skönt för stunden. Men fortsätter jag att äta glass i den takt jag hittills har gjort i sommar - så rullar jag snart fram...

PS5:

Klart! Nu är fem insatser, åtta lådor och en skåpslucka monterade! Det tog sin lilla tid (klockan har hunnit bli 20:30), men Wilda hjälpte mig att hålla reda på verktygen.

Bonnie tycker att möbeln blev helt OK. I det tomma facket längst ner till vänster ska jag sätta en sådan där katt/hund-koja som jag såg reklam om häromdagen. De sålde slut alla då, men jag har bett dem lägga undan en åt mig när de får in igen.

Så här ser det ut när jag sätter de båda Kallax bredvid varandra. Ovansidan blir lite olika när den lilla är vänd på fel håll, men det tänker man bara på om man vet om det. På fotot nedan står de en bit in i rummet för att jag skulle kunna fotografera dem. Tänk så härligt att ha 8 tomma lådor och 1 tomt skåp! Jag funderar på att lägga sybehör (t ex trådrullar) i några av lådorna. Jag skulle ledigt kunna fylla fem gånger så många lådor, så det är ingen risk att de förblir tomma särskilt länge.

Hur det gick med glass-suget? Jo, jag föll för frestelsen. Jag köpte en sex-pack Magnum mini (för 1,59 €), och jag har redan ätit två! (En när jag precis hade köpt förpackningen, och en nu när jag var klar med allt skruvandet.) Jag antar att jag gick upp 1 hg till. Fast glassen var god!

Nu ska jag snart gå sena rundan med hundarna. Ute är det fortfarande 29˚ varmt - och i vardagsrummet är det ännu varmare - 30,3˚. Jo, jag har svettats medan jag har skruvat... Skönt att det är klart nu. I morgon ska jag ta det lugnare. (I dag har jag också hunnit tvätta 3 maskiner, och tagit rätt på tvätten.)

15-07-11:

I går kväll började kommunen tända dekorations-belysningarna. De över gatorna föreställer blommor och blad. Längs El Paseo har de en vanlig ljusgirlang. Jag tog ett foto från balkongen. För mig känns det lite onödigt att slösa pengar på extra belysning så här års, men jag vet ju hur glada spanjorerna är för sina fiestor.

Det var så lugnt och skönt i morse. Nedan ser ni hur hundarna morgon-inspekterar balkongen medan jag gör mig klar för morgonpromenaden.

När jag var klar så gick vi...

Det ser ut att vara en boule-tävling i dag.

Det var bra att det var så här lugnt och fridfullt under vår morgonpromenad, för lite senare tjuvstartade spanjorerna fiestan (som är den 16:e). Klockan 09:30 så började en orkester spela (inte oävet alls). Man marscherade längs El Paseo åt ena hållet och sedan längs San Pedro åt andra hållet, och vidare upp i samhället. Musik är trevligt, och jag förstår inte varför de inte kan nöja sig med det. Men som vanligt var det en massa smällande också. PANG och BOM på högsta volym, och krutröken vällde ända in över vår balkong. Alla tre hundarna skällde förstås, men lugnade sig ganska snart. Det är lika bra att de vänjer sig, för nu börjas det igen.

Själva fiestan Virgen del Carmen är väldigt trevlig, särskilt blomsterparaden. Men jag delar inte spanjorernas passion för ljudeffekter - och det gör verkligen inte hundarna heller!

Jag förevigade hundarnas frukost i morse. På förekommen anledning så äter både Bonnie och Wilda ur "äta-långsamt-skålar" medan Stella äter ur en vanlig skål.

När Bonnie och Wilda för länge sedan har ätit upp sin mat (och ljudligt rapat därefter), och står och slickar sina tomma skålar - då står Stella i lugn och ro och tuggar sin mat, en torrfoderkula åt gången... Och de andra kastar längtansfulla blickar på hennes mat. Därför måste jag vakta var gång de äter - för att Stella säkert ska få sin portion.

Vov-vov-voff! I morse så tog Wilda min favorit-pipis (den som ser ut som ett hjärta)! Fast jag hade den i munnen! Hon tog tag i andra änden och drog. Och hon är stark Wilda, nästan lika vov-stark som jag. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt så hade hon pipisen, och jag hade det inte.

Och sen så sprang hon och gömde pipisen i sin koja. Men jag fick tag i den! Ja, för jag var vov-snabb när Wilda tittade åt andra hållet en sekund.

Men Wilda gav inte upp. Nä, hon tog tag i andra änden på pipisen igen. Det gjorde inget. Nä, för egentligen är det vov-kul att leka dragkamp.

Vi lekte dragkamp en stund till. Vov, så roligt vi hade! Ända tills jag vann! (Lägg märke till att Stella föredrar att hålla sig ur vägen för den vilda leken...)

Jag vann - bara för att jag är allra vov-starkast! Det är roligt att vinna! Och sen så låg jag ovanpå pipisen en stund, bara för att Wilda inte skulle kunna ta den igen. Vov-vov då på er!

PS:

Nu har jag påbörjat syarbetet - fast jag har inte sytt ett enda stygn än. Först tog jag fram min nya oanvända symaskin som Ulf köpte åt mig på Lidl för ett bra tag sedan. Det har inte blivit av att jag har sytt något sedan jag fick den, så nu var det mycket att sätta sig in i. (Jag har en liten Elna Lotus från 1972 som jag är mycket glad för, men den börjar förstås bli väldigt sliten.) Den nya är en Singer 6180. Jag hade lite sjå när jag skulle lista ut hur man skulle komma åt undertrådsspolen. Men nu har jag spolat sytråd på en underspole, satt på en av de nya trådrullarna, och trätt maskinen. Så nu är den startklar!

Den nya symaskinen har en ryslig massa sömmar att välja på, men jag gissar att jag som vanligt kommer att hålla mig mest till raksöm (01) och sick-sack (03), och möjligen knapphålssöm. Men några av dem som ser ut som overlock-sömmar kanske också kan vara användbara.

Jag har förstås lagt fram mina nödvändigaste sybehör. (Och så har jag fyllt 3 lådor + skåpet i Kallax med sybehör.)

Innan jag börjar sy de nya klädslarna till karmstolarna, så måste jag rita ett mönster. Det gör jag förstås enklast genom att ta av det gamla tyget, sprätta upp sömmarna, och sedan rita av det hela.

Stolsdynan ser väldigt fräsch ut, men så hade jag plastad frotté mellan dyna och klädsel när barnen var små - så att inget spill kunde tränga in i själva dynan.

Jag har ett gammalt Ikea-mönster som hör till en helt annan stol, men som har samma modell på klädseln som mina karmstolar. Tyvärr stämmer inte måtten alls, men jag ser ungefär hur mönstret bör se ut.

Jag har börjat sprätta upp sömmarna. Det kommer att ta sin lilla tid, jag jobbar inte så fort i dag. Det är visserligen svalare (28˚) och blåser från havet, men jag har ändå ingen riktig energi. Nåja, jag har ju gott om tid på mig. Är jag bara klar med allt jag ska göra innan Ulf kommer ner i oktober, så gör det inget om arbetet ligger framme några dagar nu. (Eller någon månad...)

Precis just nu är det inte mycket energi i mina små hundar heller...

PS2:

Nu latar jag mig bara. Men på Extrasida har jag precis skrivit in när jag är inbokad under min kommande Skånevistelse. Ni som vill hinna träffa mig får titta där om/när jag är ledig. Det är ju bara sex dagar (resdagarna oräknade) som jag besöker Skåne, så allt jag skulle vilja göra - och alla jag skulle vilja träffa, hinner jag tyvärr inte med.

15-07-12:

Det känns bra att jag får vara med om "blomster-fiestan" i år igen. Jag tyckte att det var så trevligt förra året, framförallt med blomsterparaden där många barn var med. Men själva "helgon-processionen" var väldigt stämningsfull, och det var fina fyrverkerier på kvällen.

Synd bara med allt pangandet i förväg. I natt, precis kl 00 när jag sov gott, så pangade man rejält, och i morse pangade man lite i samband med att orkestern spelade. Hundarna verkar redan ha vant sig en aning, men de ser lite oroliga ut. Jag är noga med att inte reagera själv, utan fortsätta med det jag gör - så att de ska förstå att pangande inte är något att bry sig om.

Jag undrar hur jag ska göra för att få Wilda att förstå vad rumsrenhet innebär. I går, innan vi gick sena kvällspromenaden, gick jag själv på toa (för att kissa en skvätt i förebyggande syfte). Precis just då var även Wilda nödig. Hon gick till djurtoaletten i lilla hallen, satte upp framtassarna, luktade noga i lådan - och kissade. Det var bara den lilla detaljen att bakbenen och rumpan var utanför lådan... Och eftersom jag själv inte kunde rusa ifrån just då för att lyfta upp bakdelen i lådan, så kom kisset förstås på golvet. Jag kunde ju inte säga något heller, för hon gjorde ju praktiskt taget rätt...

Men när Wilda har något för sig, vilket hon nästan alltid har, då springer hon bara mot närmaste hörna och kissar där. (Hon tycker väl inte att hon har tid till något annat.) Om jag råkar se det så säger jag förstås "nej" och rusar dit och bär henne till närmaste djurtoalett (vi har hela 5 just nu), och berömmer henne när hon är på rätt plats. Men många gånger ser jag kisset (eller bajset) först efteråt, och då kan jag bara torka upp och rengöra för att lukten ska försvinna. Jag berömmer förstås Wilda var gång hon kissar och bajsar ute också. Wilda är 5½ månad nu, så jag kan inte begära att hon ska vara helt rumsren ännu. Valpar hinner helt enkelt inte hålla sig tills de har hunnit till rätt plats. (De förstår ju heller inte vitsen med att hålla sig till ett speciellt ställe.) Men just nu känns det ändå som om Wilda "aldrig blir rumsren". Kanske för att jag jämför med lilla Nova² som var rumsren redan vid 4 månader = extremt tidigt. Jag minns inte riktigt när Stella var rumsren, men jag har för mig att hon var det framåt sju-månaders-åldern, vilket är normalt.

När man har hundvalp är förstås idealet att ha eget hus med en inhägnad trädgård - så man snabbt och lätt kan släppa ut valpen dygnet runt när den behöver sköta sina behov. (Plocka bajs kan man sedan göra en gång om dagen.) Bor man 65 trappsteg upp som vi, så är det svårt att hinna ner och ut innan det är för sent. (Jag skulle ju inte kunna rusa ut barfota i nattlinne heller, i synnerhet inte om det hade varit vinter.) Tänk om hundar kunde förstå orden när man pratar med dem och förklarar... Det skulle verkligen underlätta. Jag vill väldigt gärna kunna ha mattor på golvet - särskilt till vintern!

Annars är hon så go' så go' min lilla Wilda. Hon är aldrig långt ifrån mig. Går jag till ett annat rum så följer hon med. Hon ser så nöjd ut när jag klappar henne. Och hon tycks alltid vara glad. Just nu ligger hon på golvet ca 50 cm från mina fötter. Bonnie ligger i läsfåtöljen, och Stella i den lilla blå hundfåtöljen. Det känns mysigt att ha hundarna nära!

I dag ska jag ägna mig åt att sprätta upp sömmar, och rita mönster. Utan mina nya glasögon skulle jag inte ha kunnat - för utan dem skulle jag inte ha sett stygnen...

PS:

Jag sprättade upp alla stygnen och strök tyget.

Sedan la jag det dubbelt och la en bit genomskinlig plast ovanpå. (Jag ritar oftast mönster på plast för då kan man så lätt prova om det passar.) Ja, och så ritade jag av tygbiten och markerade insnitt och sömmar (mönstret ska förstås ligga mot vikt kant sedan). Kommen så långt så strök jag Bemz-tyget, och så var det meningen att jag skulle överföra mönstret på detta.

Sen kom jag av mig... Jag råkade titta ut.

Nästan varje dag (när det är grön flagg) ser jag folk som simmar ända ut till den gula bojen mitt för oss (inte den på bilden ovan). Det är kanske inte så långt i meter räknat, men en bra bit när man simmar på öppet vatten.

Jag gick inte ner på stranden eftersom jag tycker att det är för mycket folk på söndagarna, men jag satte mig på balkongen och kelade med mina hundar. Jag kunde konstatera att mina båda bougainvilleor äntligen har börjat blomma igen. (Jag undrar fortfarande varför de kom av sig.) Jag såg också att det verkligen är hög tid för mig att plantera om mitt paradisträd i större kruka (innan den nuvarande sprängs). Den har blivit stor min lilla stickling. Den är 90 cm i diameter nu, och 80 cm hög (krukan oräknad).

PS2:

Eftersom jag tycker att Wilda känns tyngre än Stella så vägde jag alla hundarna nyss. Det var precis efter kvällsmaten, så kanske de alla väger 30-40 gram mer för att magarna är fulla. Men så här blev resultatet: Bonnie 2785 gram, Stella 1905 gram och Wilda 2040 gram! Jag undrar hur "tung" Wilda kommer att bli?

Eftersom jag inte har lust att sy just nu så funderar jag på att börja på en ny bok. Det är så skönt att sitta på balkongen och läsa nu när kvällarna är så varma. (Ca 25-28˚, alltså något varmare än högsta dagstemperatur i Sverige...)

PS3:

Jag har börjat läsa Stalker av Lars Kepler. Precis som Keplers tidigare böcker är den här mycket spännande, intressant, psykologisk och otäck. Jag har hunnit 78 sidor och har svårt att lägga ifrån mig boken, men nu är det dags för sena kvällspromenaden med hundarna.

Bokens baksidestext:

15-07-13:

Hjärtliga gratulationer på

30-årsdagen Linda!

Hoppas du får en supertrevlig födelsedag!

Hundarna och jag gick en extra lång morgonpromenad vid 8-tiden. Det var så lugnt och skönt ute. Men drygt kl 09 var det slut på lugnet, för då kom orkestern förbi (vilket är trevligt) och så smällde spanjorerna som vanligt en massa smällare som sa PANG och BOM (vilket är mindre trevligt). Bonnie är luttrad så hon tittade bara på mig. Stella blev rädd och skällde, och då hjälpte Wilda till att skälla. Jag var tvungen att lyfta upp Stella för att hon skulle kunna slappna av, och då tystnade Wilda. Smällandet höll på sisådär 20 minuter. Jag förstår inte varför de slösar pengar på sådana onödiga och obehagliga ljudeffekter. Men är det tradition så är det!

Den engelske serietecknaren Rupert Fawcett ritar roliga och träffande hundserier under samlingsnamnet ‘Off The Leash’. Här får ni se fyra:

PS:

Jag har varit flitig, så nu har den ena karmstolen ny klädsel på stolsdynan. Först överförde jag mönstret till tyget, och sedan sydde jag sömmarna. Den nya symaskinen fungerar bra, men känns lite ovan och "plastig". Men den klarar tjocka sömmar bra (det här ju kraftigt möbeltyg), så jag är nöjd med den.

Nedan ser ni karmstolen med stolssitsen fastmonterad igen. Det blev bra, om än inte fullständigt perfekt. Nu kommer jag att ha samma sorts tyg på både karmstolar, matbordsstolar, fåtölj och soffa. Jag gillar att ha en enhetlig bas. Då kan jag obehindrat leka med mina kuddfodral, och byta färgskala då och då efter humör och årstid.

Nu återstår den andra karmstolen. Jag har lagt fram tyg och mönster, men innan jag gör något mer så känner jag för att gå ner till havet en stund. Jag har längtat efter att bada hela dagen, och det är siesta nu...

PS2:

Det står att det är 25˚ i havet i dag, men det kändes betydligt varmare (särskilt längst in). Det var hur som helst väldigt skönt i vattnet! Efter badet så duschade jag, och därefter gick jag ut med mina små. Jag känner inte för att sy mer i dag. Jag har större lust att läsa. Det är lyxen med att vara pensionär - att kunna välja vad man vill göra - och när! Jag måste ju inte bli klar med stolsklädsel nummer två just i dag. Jag kan fortsätta i morgon - eller i övermorgon. Nu tänker jag sätta mig på balkongen och läsa i stället!

15-07-14:

I går kväll var det ett stort musik-jippo på stranden framför fiskarnas hus. Radiokanalen Máxima FM (Máxima Open Air by Pepsi Max) spelade modern musik, och jag tror att samtliga ungdomar i El Campello (inkl turisterna) var där. Jag visste att det skulle vara jippo på stranden, och planerade därför att gå sena kvällspromenaden med hundarna uppåt samhället i stället för längs El Paseo. Men jag borde ha gått ut extra tidigt med hundarna. När vi nu gick strax före 21:30, så kunde vi nästan inte ta oss fram. (Jippot skulle börja kl 22.) Det vällde fram ungdomar överallt, (i grupper om ca 10-30), alla på väg till stranden. Stella blev livrädd och vägrade att gå. Henne släpade jag efter mig de första metrarna, men sedan bar jag henne. Bonnie tryckte sig periodvis mot husväggarna, men gick i övrigt (om än tveksamt). Wilda skuttade glatt omkring och försökte hälsa på alla. Även när vi hade hunnit något kvarter från stranden var det fullt på trottoarerna. Inte lätt för hundarna att koppla av nog för att kunna kissa. Wilda väntade med att bajsa till precis när vi gick in genom vår port (inne i entrén alltså)... Tur att jag alltid har hushållspapper med.

I morse gick vi ut strax efter kl 07, eftersom det är så lugnt och skönt då, och framförallt för att undvika Despertador con tracas y pasacalles musical (≈ väckarklocka med smällare och musikparad) som börjar marschera kl 09 var morgon nu under fiestan. Men som stranden såg ut! (Framför scenområdet.) Jag har aldrig sett El Campello så överhopat av sopor. Där låg massor av plastkassar och massor av flaskor (inte sprit- utan stora läskflaskor) samt ölburkar och trasiga chipspåsar. Men den förstärkta städpatrullen var förstås i gång. Man plockade upp det största för hand, krattade sedan för hand, och slutligen kom "kratta-stranden-maskinen". Trottoarerna (El Paseo + de stora nära hamnen) var våta/ nyrengjorda. Jag vet inte om de hade använt högtryckstvätt, eller om den lilla "sopa/skura-gator-bilen" hade kört på trottoarerna. Nu syns det säkert inte ett spår av jippot längre.

Hundarna och jag får försöka lägga våra dagliga promenader en timme tidigare än vanligt, för att undvika det värsta. Det är nackdelen med att bo så nära de stora "jippo-områdena" som vi gör. Men i kväll ska det vara musik-jippo (med DJ) på Plaza del Carmen (bortom Mercadona), så i kväll får vi det lugnare.

Djuvfeldts Transport AB hörde av sig i morse. De har precis kommit fram till sitt lager i Torrevieja, och kan köra ut mitt flyttgods i morgon. Toppen! Måtte det nu bara gå att hitta en p-plats här utanför (vilket är nästan hopplöst sommartid)!

Jag bör väl sy det andra stolsdyne-överdraget i dag, men vill egentligen hellre läsa.

PS:

Hundarna och jag har precis kommit tillbaka från vår mitt-på-dagen-promenad. På stranden, där scenområdet var i går, är det nu alldeles rent och snyggt. Inte ett endaste litet spår syns längre efter musikfesten. De är duktiga på att städa (och att städa bums) här i El Campello. Ännu har jag inte sytt ett endaste stygn, men jag har lagt mönstret ovanpå tyget... Å andra sidan lockar boken mer. Kanske jag kan varva - att sy och att läsa? Stranden (i synnerhet havet) lockar förstås också...

PS2:

Jag har vare sig läst eller sytt ännu. Men jag har gjort ½ sats glass! Egentligen bör jag inte äta glass alls, så lätt som jag har för att lägga på hullet, men den här är i alla fall inte onyttig. Jag gjorde en yoghurtbaserad glass enligt nästan samma recept som förra gången, men i stället för hallon så hällde jag i 2 tsk kakao och 1 kryddmått stevia (strö). Glassen blev god, men den hade blivit godare om jag hade sötat lite mer (och kanske jag även borde ha tillsatt mer kakao). Jag får prova mig fram. (Om jag nu inte kan avhålla mig helt från glass, vilket vore det bästa.)

Och nu tänker jag sätta mig på balkongen och läsa en stund. Tyget och symaskinen får vänta så länge...

PS3:

Jag har fastnat i boken, och läst 350 av de 600 sidorna. Den är spännande! Eftersom klockan bara är 19 kommer jag att hinna några sidor till, men jag kommer inte att hinna läsa ut boken innan läggdags. Och inte ett stygn har jag sytt på hela dagen. Men om man är pensionär - och dessutom har sommarlov - då får man lata sig en hela dagen lång... Det är bra för hjärnan att läsa! (Eftersom man läser med vänster hjärnhalva, och ser "bilder" till innehållet framför sig med hjälp av höger, så man tränar kommunikation mellan hjärnhalvorna.) Att läsa är alltså nöje och nytta samtidigt!

I morgon förmiddag så kommer Djuvfeldts Transport med mina saker. Jättebra!

15-07-15:

Djuvfeldts transport kom som de skulle i dag på förmiddagen, och alla mina 10 kollin var med. Så långt var allt väl. När chauffören hade åkt igen, och jag tittade närmare på mina saker, så hittade jag tyvärr några skador. Det var en buckla (tyvärr fram) på Helmer-hurtsen och en spricka på bakstycket på den låga Billy-hyllan. Kanske kan jag slå ut bucklan så den syns mindre, och kanske kan jag limma baksidan av bakstycket så det syns ganska lite.

Men den tredje skadan kan jag inte fixa. En hörna på en av de fyra Billy-dörrarna är avslagen, och även om jag skulle vända skadan nedåt så skulle den synas tydligt eftersom dörrarna är utanpåliggande. Alltså kommer jag inte att kunna använda den skadade dörren. (Och jag valde ju att ta ner dörrarna eftersom Ikea inte längre säljer dörrar som passar hyllor köpta före 2015.)

Jag tycker att det är tråkigt när det blir så här. Visst lyckades Djuvfeldts betydligt bättre med sitt uppdrag än Europaspecialisten, men jag tycker inte att man ska behöva få något skadat alls. (I det här fallet 30% av alla kollin.) Alla de gånger jag har flyttat själv, så har inget gått sönder - och jag är amatör. Så varför går saker sönder när det är proffs som flyttar?

Jag är ändå väldigt glad att nu ha sakerna på plats här i El Campello. Jag har packat upp de två flyttlådorna och ställt nästan allt innehåll på rätt plats. Men där min 60-cm's Billy-hylla ska stå, står nu en (full) 40cm's dito, och den ska flyttas till hallen. Så det lär dröja några dagar innan det blir ordning i de hyllorna. (Möjligen ställer jag saker huller om buller i dem så länge.)

Medan jag väntade på Djuvfeldts så ritade jag över mönstret på tyget, klippte ut delen, och så nålade jag insnitten. Det är alltså klart för att börja sy, men det kommer jag troligen inte att göra i dag. Kanske jag ställer hyllorna på plats, men inte så värst mycket mer. Något jag kommer att göra är att läsa! Jag kom till sidan 467 i går, och boken är så spännande...

PS:

Ni vet att jag trivs med att vara barnslig i själ och hjärta. Så nu när jag packade upp mina akrobatiska klängdockor som alltför länge har legat nerpackade i en låda, så hängde jag förstås upp dem - synligt - i taklampan i vardagsrummet...

Dockorna såldes i många olika varianter i början på 90-talet. De är roliga för att de har tyngd i fötterna och "grepp" i händerna, så man kan "göra" mycket mer med dem än med vanliga dockor. Mina barn lekte mycket med sina, och dockorna var populära på dagis, men plötsligt slutade de tíllverkas. (Just när jag och mina barn hade tänkt köpa fler...) Konstigt när produkten sålde så bra.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa!

PS2:

Nu har jag läst ut boken Stalker, som var en riktig bladvändare. Den var ruskigt spännande (med betoning på båda orden) ända till sista sidan. Jag rekommenderar boken till alla (som inte är mörkrädda). Jag kommer att köpa Keplers nästa bok också, för jag antar att Alexander och Alexandra skriver ytterligare minst en.

Nu är det dags att gå sena kvällsrundan med hundarna, och för tillfället är det lugnt och fridfullt ute.

15-07-16:

I dag är det Virgen del Carmen, den "riktiga" fiesta-dagen. Hundarna börjar bli vana vid PANG och BOM om det inte är alldeles för nära. De reagerar, men ligger kvar där de är. Ja, i alla fall Bonnie och Wilda. Stella tittar alltid lite halvt panikslaget på mig, och vill väldigt gärna skälla (som försvar). Men även hon, familjens lilla räddhare, tar det bättre nu än de första dagarna. Jag pratade med Josefina i går. Hon som är infödd spanjorska förstår heller inte vitsen med allt smällandet. (Kiko blir också rädd.) Resten av firandet är så trevligt, och vi förstår inte alls varför man måste förstöra det trevliga med allt detta smällande. Det smäller inte måttligt heller, det är så att fönsterrutorna skallrar och det nästan slår lock för öronen, även om man befinner sig ett kvarter därifrån.

Ni som vill läsa mer om fiestan, och titta på massor av foton, kan bläddra tillbaka till dagens datum förra året (finns nu i Sparad dagbok 30). Där skrev jag, och la in väldigt många foton. I år ska jag inte fotografera lika mycket. Kanske nöjer jag mig med att föreviga blomsterparaden (19-20:30). Men jag tror att jag ska titta på fyrverkerierna också.

Jag har lite annat att göra i dag. Jag bör sy, jag bör ställa bokhyllorna på plats, jag bör...1000 saker till.

Hela dagen i går behövde jag inte torka kiss på golvet någonstans, och jag hittade ingen pöl i morse heller. Tänk om Wilda börjar förstå? Det kommer att bli väldigt skönt den dagen som hon är helt rumsren! Valpar är oerhört gulliga och charmiga - men visst är det en hel del jobb med dem.

PS:

Jag jobbar inte så effektivt i dag, men så är det ju 31˚ både ute och inne. Jag har i alla fall satt Billy-hyllorna på plats, och fyllt den ena. Först hade jag lust att ta bort den trasiga plast-vikdörren som sitter i öppningen till trappan ner. Den är bara i vägen.

Och den är synnerligen amatörmässigt monterad. Spikarna och skruvarna är inte ens inspikade/inskruvade helt. Och träbitarna är skarvade väldigt fult.

Men det ser ut att vara ett jättejobb, så jag kände att jag inte orkar - inte i år i alla fall. (Det vore kanske något för Ulf att pyssla med i vinter? Skruva ur skruvar kan han. Och jag måste ju inte göra allt. Vi får väl se om han offrar sig och gör jobbet.)

Tyvärr är taket i hallen sänkt, så överhyllan fick inte plats. Jag ställde ett par lådor ovanpå hyllan eftersom jag behöver utnyttja varje kvadratcentimeter. Det hade varit snyggast med två likadana lådor. Jag har ytterligare tre likadana som den understa. Det är bara det lilla problemet att de lådorna befinner sig i Hässelby strand. Jag blir tokig av att ha det så här. Jag vill ha alla mina saker på samma ställe. Fast den här omgången så hade jag inte råd att flytta ner mer.

Nu står alltså det 40 cm breda vitrinskåpet i hallen (där vi hade en papperskorg med gäst-paraplyer i förut).

Jag har ställt in så många prydnadssaker som det får plats på hyllorna - för att jag måste. Det är annars snyggare när det står lite glesare, så att var sak kommer till sin rätt. Och visst borde jag gallra bort hälften av mina prydnadssaker, men många hör ihop med kära minnen - även om det inte är något speciellt med dem annars. Det handlar alltså mer om nostalgi än om dekoration. Jag har i alla fall försökt samordna sakerna färgmässigt.

Lite barnsligheter igen - nedan dansar mina dockor tango... (Jag ska ställa dem i en riktig dansposition senare när jag får bättre tid och lust.) Och framför dem står de sex danspriser jag har vunnit. (Inte mycket att skryta med, men roligt - och många härliga minnen.)

Wilda dekorerar golvet. Hon tycker att det är snyggare, och framför allt mera praktiskt, när leksakerna ligger utspridda på golvet i stället för i leksakskorgen.

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så kom vi precis ut när helgonet Carmen hade burits från kyrkan till fiskarnas hus. (Vid den här ceremonin var gatorna fulla av pensionärer...) Vid fiskarnas hus får Carmen stå och vänta tills det blir dags för henne att åka båt i kväll 20:45. Står man i en kyrka resten av året är det förstås väldigt kul att komma ut lite som omväxling.

Även i år är gatorna smyckade. Många har hängt flaggor och bilder på Carmen på sina balkongräcken. I år har barnen klippt små vimplar och pappersgirlanger, som man sedan har hängt upp mellan husen.

På El Paseo och stranden ser det ut som en vanlig sommardag.

Fast maskinen vid bortersta pirarmen (se nedan) håller säkert på att förbereda något inför kvällens pyrotekniska evenemang.

I dag har jag varken tid eller lust att bada - trots värmen.

Vov på er! I dag när vi var ute på vår luktrunda så gick jag först nästan hela tiden. I skuggan av muren gick jag förstås, bara för att jag är en ovanligt vov-klok hund. Och nästan hela tiden så följde mina barn efter mig ordentligt. Och matte med - fast hon är så dum så hon går helst i solen. Hon vill ha lite färg säger hon. Själv har jag redan perfekt färg!

Ibland så stannade vi förstås och nosade extra vov-noga. Ja, särskilt på ett ställe där någon snäll människa hade spillt mat. Tyvärr var själva maten bortstädad, men lukten fanns i alla fall kvar. Mmm, så vov-gott det luktade!

Vet ni vad som är kul om man går ut i solen en stund? Jo, man får sällskap hela tiden - av sin skugga! Ja, min skugga följer mig hack i häl hela tiden. Och så härmas den, och gör precis likadant som jag. När jag springer, så springer min skugga. Och när jag står stilla så står den stilla. Ganska konstigt egentligen, att den kan härmas så bra. Ja, vov-vov-voff då!

15-07-17:

Äntligen vardag igen. Jodå, det är roligt med fiestor, men hur det än är så känns det lugnast när det återigen är vanlig vardag. (Hundarna är mycket lättade över att det är slut på allt smällande!) Jag tog en massa foton i går på blomsterparaden, ganska många på Carmens båtfärd, och några på processionen med Carmen. Jag har valt ut 54, men har ännu bara redigerat två. Kanske jag inte visar er alla de övriga. Ni fick ju se väldigt många foton förra året.

Jag gick inte ner på stranden för att titta på fyrverkerierna, och tyvärr kunde man inte se dem från vår balkong. Stella blev rädd när det började smälla, så jag stannade hemma hos henne (och de andra). Men jag förstod på applåderna, som hördes genom den öppna balkongdörren efteråt, att det var väldigt fina fyrverkerier. Nästa år vill jag nog se dem. Förra året så tyckte jag att det var så mysigt att sitta i sanden och titta på de tjusiga fyrverkerierna.

Här får ni se de två fotona som är klara. Det första visar dekorationen över C/ San Bartolomé (precis utanför oss), nästa visar Carmen i egen hög person.

På dagens att-göra-lista står bl a: redigera foton, sy stolsöverdraget, ordna klart i bokhyllan, sy "fåtölj-skydd", börja sy överkastet, bada i havet... Vi får väl se vad som blir av.

PS:

Av sakerna på att-göra-listan har jag hittills bara hunnit redigera foton, närmare bestämt 40 stycken som ni kommer att få se. Å andra sidan har jag hunnit revidera och uppdatera min budget. En nog så knivig uppgift när inkomsten vissa månader understiger utgifterna...

Jag fotograferade blomsterparaden i går, men jag tog inte fullt så många foton som förra året. Paraden går från Carmens kyrka Ermita på Carrer La Mar, längs El Paseo och San Pedro och sedan upp till kyrkan igen där man lägger blommorna. (Något år borde jag gå till kyrkan och fotografera alla dessa blommor.) Även i år koncentrerade jag mig på barnen. Men den glada hunden som bokat sig på första parkett kunde jag förstås inte låta bli att fotografera.

Den långa flickan på bilden ovan är vår grannflicka (som bor på 1:a våningen), och på fotot nedan kan de som känner igen dem se storebror, lillebror, pappa och mamma. Familjen är mycket involverade i El Campellos fiestor.

Kvinnoföreningen AMUDECA, som jag är medlem i, gick förstås med i år också. Mina vänner därifrån ropade hej och såg glada ut när de såg mig.

Den minste pojken nedan är sonen till dem som har café El Blanquet. Vi brukar heja på varandra.

Allra sist i paraden kom bilen med renhållningsarbetare som gick gatan fram och plockade bort det lilla skräp som hamnat där. Kommunen är noga med att hålla rent här i El Campello!

Innan jag gick hem till hundarna så tog jag några foton längs El paseo. Det första var inte planerat att bli just så här - men det blev ju ganska kul.

Därefter tillbringade jag någon timme hemma med hundarna, och så passade jag förstås på att gå ut med dem.

Sedan var det dags för Carmens båtfärd. Många av båtarna har med sig blombuketter och kransar, som de slänger i havet för att hedra de människor som har drunknat eller på annat sätt dött i havet. (Blommorna flyter för det mesta in till stranden under natten.) Carmen är ju skyddshelgon för oss som bor i El Campello Playa (hitom järnvägen) och för sjömännen och fiskarna.

Carmen står omgiven av ljus och blommor i fören på båten som har en valenciansk flagga i aktern (se nedan).

Jag stod uppe på det lilla berget och fotograferade (med min lilla kamera). Jag tog ett foto på tornet, fiskarnas hus och allt folket.

Sedan gick jag ner till piren närmast fiskarnas hus, och tog några foton inåt land (innan jag vände uppmärksamheten åt andra hållet). Klockan var ca 21:20.

Punktligt 21:30 började processionen som skulle föra Carmen tillbaka till sin kyrka.

Då såg jag att grannarna återigen var aktiva. Tredje mannen på vänster sida (framifrån sett), han som ser ut att gå längst till vänster - är pappa Ferran. Och den yngre mannen på motstående sida (med glasögon) är äldste sonen. Det är ett hedersuppdrag att få bära Carmen. De som bär går sakta och flyttar fötterna exakt samtidigt, så att Carmen sakta vaggar från sida till sida. På fotot nedan kan ni se att alla har sina vänsterfötter lyfta.

Först och sist i tåget går prästerna.

Det allra sista fotot tog jag utanför porten (samtidigt som jag tog det som ni fick se allra först i dag).

Lite synd var det att jag missade fyrverkerierna. (Här får jag ju inte se några på nyårsafton.) Men jag prioriterade mina hundar - som jag gör för det mesta.

PS2:

Kommer ni i håg att jag härförleden (20/5) visade foton på en liten lägenhet i det blå huset snett över gatan? En för bara 75'000 € som jag tycker är mycket prisvärd: http://www.fotocasa.es/vivienda/el-campello/aire-acondicionado-terraza-ascensor-parking-san-francisco-29-134572199?opi=140&tti=1&pagination=8&RowGrid=24&tta=8&tp=0 Nu såg jag i skyltfönstret på vår närmaste inmobiliaria Tavolini Home, att de säljer en likadan lägenhet, fast möblerad, för bara 68'000 €:http://www.fotocasa.es/vivienda/el-campello/ascensor-amueblado-san-francesc-35-135961350?opi=140&tti=1&pagination=3&RowGrid=25&tta=8&tp=1. (Lägenheterna ligger vägg i vägg.) Att ni inte passar på! Jaså, har inte ni heller 635'000 SEK undanstoppade i madrassen? Nåja, lägenheterna är små och saknar havsutsikt, men huset är ganska nytt och läget är bra. Som semesterlägenheter är de toppen. (Själv tycker jag bäst om den omöblerade eftersom den har duschkar och saknar kakelbård - medan den andra har badkar och ful kakelbård. På den första länken ovan visar fotona en större lägenhet i samma hus. Jag har foton från båda lägenheterna den 20/5.)

15-07-18:

I förmiddags besökte jag den stora växtaffären Hermisan. Där köpte jag en stor kruka (till paradisträdet), en säck jord, en vacker blå salvia, samt ohyremedel i form av gula klisterlappar (till hibiskusen som har fått massor av vita flygare).

Eftermiddagen har jag tillbringat på stranden. I dag är det 28˚ i havet, men vattnet är inte kristallklart som det brukar - utan det flyter en hel del tång på ytan. Men det var förstås skönt att bada ändå!

I går och i dag har det öppnat två nya affärer nära oss. En affär som säljer hundsaker (och rätt sorts hundmat). Don Guau betyder Herr Vov.

Och en som heter Jakarta och säljer allt sådant där som man egentligen inte behöver mer av, men som turisterna tycker det är kul att köpa: massor med smycken (pråliga), men även börsar, pennor, magneter och sommarkläder. Jag såg ett par shorts som såg svala och sköna ut. Kanske jag köper dem. Ytterligare en inrättning är snart klar för att öppna, men eftersom väggarna håller på att kläs med kakel så gissar jag att de kommer att sälja någon typ av mat där.

PS:

Jag gick inom Jakarta och köpte de där shortsen. Samtliga var i "blomrabatts-mönster" och jag valde med rosa och röda rosor. Om jag har enfärgat linne till så blir det nog bra. De är i alla fall korta och svala. Jag provade shortsen först. De hade bra provrum med ordentlig belysning. Fördelen med bra belysning är att man ser hur plagget sitter. Nackdelen är att man ser hur man själv ser ut... Jag försöker annars att i görligaste mån förtränga alla mina utseendemässiga tillkortakommanden. Nu syntes varje valk, varje cellulit, och varje rynka. Jag tycker att jag ser ganska förskräcklig ut. Suck och snyft... (Och så har jag dessutom gått upp ett par av mina bortbantade kilon igen, vilket inte gör saken bättre.) Vissa dagar är jag så ledsen över att jag ser ut som jag gör, andra dagar skiter jag i vilket. (Enstaka dagar tycker jag t o m att jag ser OK ut.) I dag är det en mitt-emellan-dag. Jag borde verkligen lämna in mig själv på helrenovering... (Jag ser kanske relativt normal ut för min ålder - man jag har låg självkänsla.)

Till råga på allt så har jag just nu ganska svullna vrister och fötter. Min svenske läkare förklarade att när det är så här varmt så utvidgas blodådrorna, och då håller inte venklaffarna tätt. Alltså samlas det mer blod i fötterna, och mindre rinner tillbaka till hjärtat. Första sommaren som jag bodde i Spanien (2007) så svullnade mina fötter upp groteskt (värre än nu), men sedan dess har jag knappast märkt något. Det är väl för att det har varit över 30˚ varenda dag en lång period, som jag svullnar nu. Det är verkligen inte vackert (och dans-skorna skulle jag inte få på mig), men det kommer att rätta till sig när det blir svalare ute - framåt mitten av september alltså.

Det har blivit fart på Stella och Bonnie sedan Wilda flyttade in hos oss. De jagar ofta varandra genom lägenheten, på Wildas initiativ. Nu, när balkongdörrarna står öppna, så kan de springa hallen-vardagsrummet-balkongen-köket-hallen etc. Och ibland brottas de på lek. Bonnie är lite förnärmad för att hon inte alltid vinner. Det gör Wilda allt oftare. Stella går åt sidan ibland, men hon tycker det är kul att jaga de andra. Jag har försökt att fotografera dem när de rusar runt, men det blir bara som ett suddigt streck. Så i dag blir det en sådan där ovanlig dag när jag inte lägger in ett enda foto av hundarna.

Och inte har jag sytt ett stygn heller...

15-07-19:

Mina ambitioner för dagen är att sy klart stolsdyne-överdraget. Om jag sedan syr mer av allt jag borde (fåtöljskydd, överkast, kläder som ska lagas) - så är det ännu bättre.

I morse när vi var ute och gick, så ryckte Wilda plötsligt till så häftigt i kopplet att jag tappade greppet. Därefter sprang hon glatt i fatt en liten pojke och började hoppa på honom. Det var verkligen tur att pojken inte var hundrädd. Han blev i stället glad och klappade henne. Själv får jag hålla ett fastare tag i just hennes koppel. (De andras räcker det med att jag håller löst med ett finger.) Jag vill varken att Wilda ska rusa ut i gatan bland bilarna, eller rusa fram till folk som inte gillar hundar / eller är hundrädda. Hon kommer när jag kallar, men det kan hinna hända mycket innan dess...

Grattis på födelsedagen Robert!

Jag önskar dig en riktigt fin dag!

PS:

Lite humor:

Och lite allvar:

PS2:

Det gick trögt, men nu har jag sytt klart klädsel till den andra karmstolen också. Det syns inte på fotot, men klädsel nr 2 blev aningen bättre än den första - eftersom jag förbättrade en liten detalj på mönstret. Så här blev det:

Det är snyggast när det är enhetligt. Egentligen tycker jag ännu bättre om den ljusbeiga färgen som klädslarna hade innan, än den sandfärgade som de har nu. Men så ljus klädsel kan man inte ha när man har hundar (eller småbarn), sandfärg är däremot en näst intill optimal färg (ur kamoflera-fläckar-synpunkt).

Vi har varit slöa i dag, mina hundar och jag. Det har varit varmt och kvavt, och luftfuktigheten har legat på hela 73%. Jag hade tänkt sy mycket mer, men det får bli en annan dag.

Däremot har jag pysslat en hel del med mina växter. Jag upptäckte att två crassulor (som jag hade inne) har ull-löss. Dem satte jag ut på balkongen och besprutade. Sedan satte jag provado-pins i samtliga mina pelargonkrukor i förebyggande syfte. Och hibiskusen, som redan är angripen (av mosca blanca = vita flygare), fick också provado-pins. Jag hade gärna gett alla växterna en omgång provado-pins, men har inga fler hemma. En pelargon ser så ömklig ut så den ställde jag i sjukhörnan. (Sen ger det sig om det blir soppåsen, eller om den kryar på sig.)

Alla mina växter står nu så högt upp som jag kan ställa dem, både inne och på balkongen. Ändå lyckas Wilda, genom att hoppa, få tag i blad som hon sedan glatt tuggar i sig. Jag har bara en giftig växt (min zamiakalla/garderobsblomma) men den tappar inga blad, och har inte heller några som hänger ner. Men även om de andra växterna är ofarliga, så kan det knappast vara nyttigt för en hundvalp att äta flera blad om dagen - även om det är nyttigt med grönsaker.

15-07-20:

Ibland blir jag lite trött på Wilda. Nej - inte på riktigt förstås, men något kort ögonblick emellanåt - när jag kliver i kiss eller så. Eller som i går när vi hade gått och lagt oss. Hundarna brukar alltid få ligga en stund i min säng innan jag lägger mig till ro på riktigt. Jag brukar klappa dem, vilket de uppskattar mycket. Ibland sover de en stund, men efter ungefär 20 - 50 minuter så brukar jag sätta ner dem på golvet igen. Då går de och lägger sig i sina egna sängar, och jag kan lägga mig till ro.

Men i går blev det inte så rofyllt... Vi hade legat i min säng mindre än 20 minuter när Wilda plötsligt, helt utan förvarning, reste sig från liggande och satte sig och kissade! I min säng! Jag ryckte upp henne ur sängen och satte ner henne i djurtoaletten. Jag tände lampan, lyfte ner Bonnie och Stella ur sängen, ryckte upp underlakan och madrasskydd (vilket jag hann precis innan kisset började träcka in i madrassen). Kuddarna klarade sig, men det var bara 2 cm tillgodo för att mitt hår skulle göra det. Det kom kiss på mitt sidennattlinne. Suck! Jag fick bädda rent i sängen förstås, och det dröjde en stund innan jag kunde koppla av tillräckligt för att somna.

Nu har jag tvättat allt, och det hänger på tork på balkongen. Men det blir inga fler kel-stunder i sängen. Det är synd om Bonnie och Stella som tycker mycket om att ligga i min säng, och de sköter sig ju. Det är faktiskt inte normalt att en valp bara kissar så där. De brukar lukta och trampa runt några sekunder först, så man hinner bli beredd. Och de brukar inte kissa där de sover, och inte alldeles nära sin sov- och matplats. Men Wilda har inga hämningar alls. Det var en kisspöl bredvid min säng i morse, och den klev jag förstås i när jag klev ur sängen. Så det blev fot-tvätt innan jag ens tvättade ansiktet. Suck igen.

Jag undrar om Wilda kissar så nära sin sovplats eftersom hon var tvungen till det, de första 9 veckorna i sitt liv. När hon bodde hos Conchi så bodde hon ju tillsammans med de andra valparna i en bur med gallerbotten. De sov på en bit papp (med en gammal handduk på) i en hörna, och där stod också mat- och vattenskålen. När de skulle sköta sina behov gick de ut på gallret. De gick förstås så kort sträcka som möjligt eftersom galler inte är skönt att gå på. Det skulle kunna vara en förklaring. Annars förstår jag inte.

Om jag hade vetat att Bonnie och Stella inte var dräktiga - då hade jag kunnat köpa Wilda tidigare. Eftersom Conchi ändå skiljer valparna från deras mamma (eller amma, vilket det var i Wildas fall) när de är ca 4 veckor - så hade ju Wilda haft det bättre hos mig. Jag tror att Bonnie hade tagit sig an henne om hon hade kommit när hon var så liten, och eftersom det hade varit dags för Bonnie att få egna valpar - om hon hade varit dräktig. Att man inte får sälja valpar innan de är 8 veckor gamla beror ju på att man inte får skilja dem från deras biologiska mamma förrän de har uppnått den åldern. Och Wilda skiljdes ju från sin redan strax efter födseln. (Vilket jag inte visste från början.) Nåja, nu blev det som det blev. Jag kunde ju inte köpa en valp innan jag visste om jag skulle få egna.

När jag sedan satt och drack mitt frukostte i lugn och ro i morse - då kom Wilda på att det är jättekul att plaska med tassarna i vattenskålen. Det stänker så kul, och blir så härligt vått på golvet. Det sista teet i koppen hade svalnat när jag kunde återuppta mitt tedrickande... Fast det här med vatten-skvättandet är lättare att förlåta (hon såg så lycklig ut) - bara det inte sker var dag.

Nästan alla som vi möter ute tycker bäst om Wilda. Hon är alltid glad, orädd och social. Hon tycker om att hälsa på alla och uppskattar att bli klappad. Jo, hon är en charmig och söt liten valp - men vild! Jag är förstås väldigt förtjust i Wilda! Men Stella är min absoluta favorit (fast hon har "fel" namn och "fel" färg), men jag försöker vara alldeles rättvis mot alla tre hundarna så de andra inte ska ana något.

Här kommer några foton från vår morgonpromenad. Mornarna är alltid så lugna och fridfulla, och jag skulle gärna gå en riktigt lång promenad då. Nu lyckas jag i alla fall lura med mig Bonnie något kvarter längre än på vintermornarna, men sedan tycker hon att det räcker. Hon vill hem och äta frukost.

I dag säger väderleksprognosen: 30˚ i luften och 28˚ i havet. Jag lär inte frysa...

PS:

Nu på eftermiddagen så duschade och schamponerade jag Bonnie och Stella. De verkade njuta av duschen båda två, annars brukar bara Bonnie gilla att duscha. Jag var tvungen att tvätta dem ordentligt, för de var väldigt smutsiga. Nackdelen är att Frontline-medlet tvättas av, och man kan (såvitt jag vet) inte sätta på igen förrän huden blivit lite fet (5-6 dar?). Här behövs ju Frontline pga kattloppor... Wilda var inte smutsig så hon fick avstå från duschande den här gången. Å andra sidan har hon "nästan-duschat" själv åtskilliga gånger i dag. Det är inte hon på fotot nedan, men tekniken är precis densamma.

Jag har ingen vattentålig kamera, så jag har inte kunnat fotografera Wilda. Vattenskålen fick jag sätta ut på balkongen. Hon hade väldigt roligt Wilda! Men hundarna måste ju ha tillgång till dricksvatten i den här värmen, och hon tömde nästan skålen helt var gång jag fyllde på. I Hässelby strand har jag två stycken anti-spill-skålar lika den på bilden nedan.

Jag letade efter en sådan, först i den nyöppnade djuraffären (som ligger närmast), och sedan hos veterinären. Men ingen av dem hade, eller hade hört tals om modellen. (Veterinären har dock mailat sen dess, att de ev har hittat en som de kan ta hem till i morgon, så jag ska gå inom och titta då.) Eftersom läget var akut så körde jag till djurbutiken Madagascar. Där hade de skålen nedan, som jag köpte. Den har dock lite mindre kant så jag vet inte om den är lika spillsäker som den andra modellen. Jag behöver två sådana här skålar eftersom jag har en vattenskål i mitt sovrum, och en i köket. Jag får väl se vad veterinären har att erbjuda.

Återigen tycker jag det är jobbigt att jag inte har alla mina saker här. Visserligen är här väldigt trångt, men jag har ju ingen som helst nytta av de två antispillskålarna när de står i Hässelby strand... Hoppas den jag köpte är bra! Man kan i alla fall ta av den översta ringen när man diskar skålen. (Annars skulle den ju inte kunna rinna av ordentligt i diskstället.) Än så länge har Wilda inte badat tassarna i den här.

15-07-21:

Wilda har visat att man kan skvätta med tassen även i skålen ovan - dock inte lika effektivt som i den vanliga. I morse var det nära att jag klev i kiss när jag klev ur sängen. Det fanns två stora pölar helt nära min säng. Jag tycker nästan att Wilda kissar mer än normalt, och urinen är väldigt klar (bara svagt gul). Inbillar jag mig, eller är det verkligen så att hon kissar mer än de andra? Jag googlade och hittade följande:

Onormalt stor produktion av urin:
Om hunden kissar större mängder när den urinerar (tömmer hela blåsan) och gör detta oftare än normalt kan det handla om flera olika sjukdomar. Hunden dricker också stora mängder vatten.
•Livmoderinflammation
•Diabetes - sockersjuka (Diabetes mellitus)
•Diabetes insipidus
•Njursjukdom
•Cushings syndrom
•Leversjukdom
•Fel på sköldkörteln

Det kan ju vara som jag inbillar mig, bara för att hon inte är rumsren än och jag därför ser kisset tydligare - men jag får hålla koll (och ev gå till veterinären). Mina andra hundar kissar normalt inte på natten, även om Stella kan gå upp vid 04-tiden och kissa en skvätt på djurtoan. Bonnie väntar tills vi kommer ut, men behöver nästan aldrig kissa vid första trädet. Jag går ju ut med hundarna precis innan jag lägger mig på kvällen, och så fort jag har hunnit få på mig kläderna på mornarna.

Om en vecka är Wilda sex månader gammal, så jag tycker att hon borde vara näst intill rumsren nu. När blev era valpar rumsrena?

Annars är hon så gullig och go', lilla Wilda! Hon följer mig troget från rum till rum, och blir så glad när jag klappar henne - och ännu gladare när jag leker med henne (fast då vill alltid de andra vara med).

PS:

Det enda foto jag lyckades ta av Wilda i går, där hon har tassen i vattenskålen, är det här:

Mina bougainvilleor börjar se ut som vanligt igen. Det är jag glad för, eftersom blommorna (högbladen) är så vackra!

PS2:

I dag är jag slö, och får inget vettigt skött. Jag somnade sent i natt, trots att jag lade mig i tid. Jag hade nämligen ovanligt många värmevallningar. (Som om inte värmen ute räcker...) Så här års har jag inte ens ett täcke att slänga av mig, men jag sätter på min lilla fläkt en stund. Nåja, sånt är livet för oss kvinnor i klimakteriet. Det är bara att acceptera. Än har ingen hittat något botemedel. Det kommer ju att gå över så småningom...

Jag har läst på om rumsrenhet. Tydligen kan hundar kontrollera sin blåsa först när de är 6 månader gamla. Innan dess är det tur och skicklighet om det inte kommer alltför mycket kiss på golvet. Jag läste goda råd om att man kan sätta väckarklockan på ringning på nätterna, för att gå ut med valpen då. Men jag sover ju så pass dåligt om nätterna ändå, så jag känner inte för att ställa någon väckarklocka. Annars är det ju på nätterna som problemet är störst. Nu i dag (klockan har hunnit bli 17:00) har det hittills inte kommit en enda pöl på golvet. Wilda har kissat ute och på djurtoaletterna. Så varför kissar hon inte på djurtoan på natten? För säkerhets skull har jag satt upp en liten 2 watts nattlampa, så hon ska kunna se toaletten. Annars ser väl hundar bättre än vi när det är mörkt? Och de kan ju lukta sig fram!

När jag läste goda råd så stod det att man ska gå ut med hunden på samma plats /samma runda, och inte ständigt välja nya områden. Då är det lättare för valpen att förstå var den ska kissa. Så nu funderar jag på om jag kanske har för många djurtoaletter. Jag satte fram tre extra när Wilda kom (en i hallen där nere + en i köket + en på balkongen). Vi har alltid en i mitt sovrum, en på toaletten där nere + en i vardagsrummet. Jag satte fram de extra för att hon lättare skulle hinna på toa i tid. Men kan det vara så att hon tror att hon kan kissa var som helst, bara för att jag har många djurtoaletter framme? Å andra sidan fungerar det ju nästan till 100% på dagarna, och Wilda ser ju hur Stella gör. Nåja, hon ska väl bli rumsren hon också, min lilla Wilda.

Vov-vov-voff så varmt här är. Det är det i Spanien på sommaren. När det är varmt då ska man vila. Så jag vilar mycket. Här vilar jag tillsammans med Stella. Vi har det vov-mysigt tillsammans.

Fast Wilda, hon vilar på golvet. Ja, hon kan inte ligga stilla mer än några sekunder. Sen ska hon se vad matte gör. Och då är det ju lika bra att hon ligger på golvet.

Nä, nu ska jag gå och dricka vatten. Sen ska jag vila lite till. Vov på er!

15-07-22:

De senaste dagarna har här nästan varit för varmt, inte i grader räknat (det har varit 30-32˚) - men det har känts ovanligt varmt. Det har nämligen (vilket är ovanligt) varit nästan vindstilla tre dagar i rad. Då blir luftfuktigheten hög (i dag 74%) och svetten rinner fast jag har så lite som möjligt på mig, och nästan inte gör någonting. Det är som bekant värmebölja över stora delar av Europa, och det är nästan bara Sverige som har svalt väder. Typiskt! I Sverige behövs det värmeböljor, men här klarar vi oss utan...

Eftersom jag ändå inte fick skött något vettigt i går så började jag läsa en ny bok. Jag tog ett säkert kort: Peter Robinson - Kall som graven. Robinsons deckare brukar vara småtrevliga och lagom spännande. Just denna är en äldre bok, men ny för mig.

I morse klev jag inte i kiss! Inte en enda pöl fanns det på golvet. (Jag hittade dock en i går i köket vid 21-tiden.) När jag höll på att sätta selarna på hundarna inför morgon-promenaden så rusade plötsligt Wilda till hallen där nere. Hon behövde bajsa, och gjorde det på toan där. Bra! I dag känner jag större hopp om att få Wilda rumsren!

Det ringde nyss på dörren och en man från elbolaget Iberdrola stod utanför. De ville ha tillbaka mig som kund, och jag hade ändå funderat på att byta tillbaka. Jag har haft Endesa de senaste (ca) 18 månaderna. Jag tror inte att det skiljer så mycket på räkningarna, men jag gillar inte att Endesa skickar räkning varannan månad ibland, var tredje ibland, och en gång efter en månad. Nu lovade Iberdrola 10% rabatt på förbrukningen de första 12 månaderna, så jag slog till. (Och räkningarna ska jag få via mail varannan månad.) Bytet skedde bums med hjälp av några telefonsamtal.

I dag säger prognosen att det ska bli 30˚ i luften och 28˚ i havet. Jag borde bada! Havet är nästan spegelblankt och ser så inbjudande ut. Salva, en spansk "hundväninna", frågade mig i morse om jag aldrig solar eftersom jag är så blek. Jag sa att jag inte klarar att ligga på stranden och sola när det är så här varmt, men att jag tycker om att bada i havet. Jag ligger gärna på stranden när det är 22-28˚, då är det skönt, men nu blir det för varmt (särskilt om det inte blåser). När det är så här varmt så går jag hellre promenader i solen, men jag går lika gärna i skuggan...

Tydligen ska det börja blåsa lite igen fr o m i morgon. Skönt! Jag har saknat min gratis AC. Kanske jag kan göra något vettigt då? Jag borde plantera om paradisträdet, och så bör jag sy fåtöljskyddet och överkastet mm.

PS:

Nu (13:30) så har det börjat blåsa lite, bara svagt - men dock. Det känns så skönt! Mitt vindspel på balkongen har börjat spela så smått. Jag tycker om det spröda ljudet. Ulf tycker inte om vindspelet, men jag har beslutat mig för att låta det hänga kvar - för att jag tycker om det. Jag har bestämt mig för att jag ska fortsätta att leva som vanligt (och vara mer i vardagsrummet) - även till hösten när Ulf kommer ner igen, för jag mår inte bra av att försöka anpassa mig så mycket. Ulf blir tvungen att ta mig som jag är... (Fast jag hoppas att Wilda har blivit rumsren tills han kommer.)

PS2:

Nu har jag varit nere på stranden, men jag har varken legat och solat - eller badat. Däremot har jag iklädd bikini promenerat i havet, med vatten upp till knäna, mellan hamnen och Rio Seco. Det var skönt, och så fick jag lite motion på köpet! Nu kan jag vila en timme innan det är dags att gå ut med hundarna. (Jag bli tröttare i fötter och ben nu när jag är svullen. De känns stummare på något vis.) Nu blåser det aningen mer - och utomhustemperaturen har sjunkit till 29˚. Skönt! Jag ska sätta mig på balkongen och läsa något kapitel.

15-07-23:

Morgonen började med att jag satte foten i en kisspöl... Jag vaknade ca 04 av en värmevallning, och tänkte att jag lika gärna kunde kissa en skvätt när jag ändå var vaken. Jag satte ner foten på golvet och... Vått! Så jag fick tända lampan, skura golv och tvätta fot... Å andra sidan kom det ingenting fel under hela gårdagen. Men hur ska jag få Wilda att förstå att samma regler gäller på nätterna? Jag sover ju när hon kissar på golvet. Och jag orkar inte ställa väckarklockan bara för att försöka få henne att kissa i lådan. Hon kanske inte är nödig just när klockan ringer, och då har jag vaknat i onödan. (Jag har oftast väldigt svårt att somna om.)

Här är varmt även i dag, och den utlovade blåsten har inte kommit än. I går blåste det upp en stund och blev molnigt, och det t o m kom några enstaka regndroppar (men inte så det blev vått). Det var riktigt skönt som omväxling... I går kväll, strax innan läggdags, hade jag så mycket blod i fötter och vrister att jag hade svårt att gå. Jag haltade fram. Men nu på förmiddagen känns det bra. Kanske jag borde sitta med fötterna högt en stund var eftermiddag? Om vädret alltid vore så här varmt så tror jag att kroppen skulle anpassa sig, men nu är det ju bara så här en period. (Som för all del är ovanligt lång just i år.) Men förra året, och åren dessförinnan, hade jag inga besvär. Blir kroppen mindre flexibel med åren (även i det här fallet)?

Jag har precis tvättat en maskin och tvätten hänger nu på tork på balkongen. Det är finfint torkväder varenda dag!

Nu är det bestämt att (min dotter) Linda och (min kusin) Gunilla kommer och hälsar på mig i slutet på september och början på oktober. Det ska bli jättekul!

PS:

Och nu är det bestämt att Lena T kommer och hälsar på mig 24 -28 augusti. Jättekul! Besök av goda vänner piggar alltid upp.

Annars har jag varit lite deppig på senare tid. Jag blir det emellanåt, så det är inget att bekymra sig för. Det sorgliga är att jag alltid äter för mycket (och fel) när jag är deppig. Och självklart så går jag upp i vikt, vilket jag inte blir gladare av. Vissa dar känns mer melankoliska än andra. Det enda jag har gjort i dag är: läst ut boken (bra), tagit rätt på tvätten, och skött om mina hundar (gått ut med dem, gett dem mat, kelat med dem). I övrigt har jag inte gjort ett dyft. Jo, jag tog två foton på Stella (nu återigen minst i familjen):

Och så googlade jag lite till på hur man bäst får valpar rumsrena. Jag hittade bilderna nedan,

samt ett trevligt kåseri/blogginlägg skrivet i ämnet: http://erviluca.com/2012/12/12/jag-blir-inte-tokig-erviluca/. Och eftersom Erviluca skrev så trevligt så läste jag lite till, t ex det här: http://erviluca.com/2015/07/21/stereotyper-och-tvartom-erviluca/.

15-07-24:

I morse så fick jag ett mail från Conchi. Hon skrev att det var sista dagen att ansöka om stamtavlor på måndag (Wilda och syskonen blir då 6 månader). Hon ville att jag skulle komma med ett papper i original till henne, ett särskilt papper där Wildas chipnummer står. Det oifyllda pappret hade jag (det fick jag av Conchi när jag hämtade Wilda, innan hon var chipmärkt), så jag gick till veterinären för påskrift och stämpel. MEN - det gick inte. På pappret står Wildas "stamtavlenamn" Obeyby de Dasilva - men chipet är registrerat i namnet Wilda (eftersom jag skrev Wilda i djurpasset, där tilltalsnamnet ska stå.) Så här ser pappret ut:

Namnet på chipmärkningen går att ändra, men inte via mail eller telefon utan via vanliga posten ("chip-myndigheten" ligger i Valencia), och beräknas ta 15 dagar. Suck! Jag har skrivit till Conchi igen, men ännu inte fått svar. Veterinären gav mig adressen till Sociedad Canina i Alicante (spanska motsvarigenheten till Kennelklubben). De har öppet kl 17 - 20 i kväll och jag kan åka in och fråga hur man kan göra. Veterinären ringde dit upprepade gånger, men ingen svarade. Och de sa att om man skrev mail så tar det minst en vecka innan man får svar... Antagligen blir jag tvungen att åka dit i kväll och ha alla papper med mig ang Wilda... Jag måste ju ha stamtavla! Jag vill ha möjligheten att ställa ut henne, och möjligheten att ta valpar. Dessutom gäller hundförsäkringar inte på samma villkor för hundar med stamtavla som för de utan (även om de är renrasiga så räknas de som blandras då).

Det är smidigare med svenska stamtavlor! Dem får valpköparen i handen vid valpköpet (eftersom uppfödaren normalt får dem innan valparna blivit 8 veckor). Svenska kennelklubben är betydligt snabbare än sin spanska motsvarighet. (Här kommer stamtavlan, av någon outgrundlig anledning, tidigast när valpen är 9 månader - och då till uppfödaren även om valpen är såld.)

Annars är jag trött på svenska kennelklubben också. När jag skickade in intyg om att Stella är fri från patella luxation, så godkände de inte det officiella intyget skrivet på både engelska och spanska - eftersom det var utskrivet av en spansk veterinär (specialiserad på hund, som de ska vara). Nej, det duger bara med intyg från svensk veterinär... (Men den spanske hanhunden som jag skulle para Stella med, han behöver bara ett inofficiellt intyg utfärdat av spansk veterinär.) Däremot kan ev valpar registreras i Spanien (utan intyget, för det krävs inte här) - och sedan omregistreras, och få svenska stamtavlor - utan att något intyg alls behövs. Men registrera ev valpar direkt går inte om jag inte först tar Stella till en svensk veterinär i Sverige (eftersom hon har svensk stamtavla)... Tala om byråkrati!

Nu undrar jag förstås varför inte Conchi bad om det här pappret i maj eller juni (eller åtminstone för några veckor sedan). Wilda blev chipmärkt i april (på sin 3-månadersdag vilket är första tillåtna dagen i Spanien). Jag begrep inte att hon skulle ha det här pappret i retur, och inte vad det skulle vara till för. Hon kunde ju ha förklarat när hon gav mig det, för då hade jag antagligen tagit med det till veterinären i samband med chipmärkningen. Det är mycket man ska lära när man flyttar till ett nytt land. Så mycket är annorlunda...

Conchi mailade nyss. Hon trodde att det skulle ordna sig. Hon ville ha telefonnumret till min veterinär, eller att jag skulle ge dem hennes - så de kan kontakta varandra. Hon skrev också att spanska kennelklubben har stängt på förmiddagarna, så det är därför de inte svarade. Hon skrev att hon inte förrän nu hade insett att jag inte förstod vad det var för papper, och hon hade inte förrän i dag tänkt på att hon inte hade fått det av mig. Ja, det är inte lätt när det är så olika regler och traditioner.

PS:

I hastigheten glömde jag berätta att det inte fanns en enda kisspöl på golvet i morse. Däremot kunde jag se att Wilda både hade kissat och bajsat i djurtoaletten under natten. Hon kanske har läst min blogg, och tagit till sig kritiken?

PS2:

Hetaste juli på 150 år! På mitt-på-dagen-promenaden mötte vi Colin. Han sa att han hade läst i tidningen att en så varm juli-månad som vi har nu, har det inte varit på 150 år i Alicante-trakten. Jo, jag har lagt märke till att det är varmare än normalt! Det brukar inte vara över 30˚ dag efter dag, och jag har aldrig tidigare svettats så mycket som i år. Det är 32˚ just nu! I dag blåser det sydliga vindar som känns sköna på El Paseo, men som tyvärr inte når in i vår lägenhet. Colin sa att det är bra att sitta med fötterna i kallt vatten (med salt i) en timme om kvällarna, om man har svullna vrister som jag. Tja, det kan väl hjälpa för stunden, särskilt om man kan sänka ner hela underbenet i vatten (i en hink). Men jag skulle ha svårt att sitta stilla så länge. Och i Sverige så avlöser lågtrycken varandra...

Jag har vare sig hört av Conchi eller veterinären, så jag vet ännu inte om det där med dokumentet löser sig.

PS3:

Jag tänkte på det som Colin sa, om fötterna i kallt vatten. Om man vill ha kallt vatten nu, så måste man kyla det i kylskåpet. Det var länge sedan kallvattnet i kranen var kallt. Det har känts varmt nog att duscha i, så jag blev nyfiken på vilken temperatur det egentligen har. När jag mätte med bak-termometern så visade den 30˚! Jag hade kanske gissat på ca 25˚ annars.

Jag gör i stort sett ingenting i dag heller, men jag har börjat läsa en ny bok. Jag valde Peter Robinson igen, den här gången En bit av mitt hjärta. Jag har läst en senare i serien och tyckte det var lika bra att läsa ikapp. Men jag tycker att jag känner igen handlingen i den här. Jag undrar om jag har läst den (den kom ut 2006)? Eller också kan den påminna om en annan bok. Jag ska läsa lite till så jag blir säker. Det står i alla fall ingen likadan i bokhyllan bland mina lästa böcker, och detta ser ut att vara en oläst pocketbok. Tja, det ger sig.

Jag är så glad att jag har min böcker! En stund får jag träda in i en annan värld, och uppleva sådant som jag inte skulle ha gjort annars. Jag lär mig nya saker också, och upptäcker platser/orter som jag inte kände till. När jag känner mig deppig så tröstar böckerna mig. Leve litteraturen - och författarna förstås! Utan författarnas mödosamma arbete så skulle det aldrig bli några böcker att läsa. Sån tur att författarna vill skriva, och dela med sig av sin verklighet och sina fantasier.

PS4:

Vi har just varit hos veterinären, hundarna och jag. Där fick vi dokumentet påskrivet. Conchi hade ringt veterinären och sagt att hon personligen kunde intyga att Wilda och Obeyby är samma hund, eftersom hon känner mig och regelbundet träffar Wilda. Förmodligen kör vi ner till Conchi i morgon med blanketten, och så kan Wilda passa på att leka med sin syster och kusin. Fast kl 10 på morgonen ska vi till veterinären igen, för att mina små ska få klorna klippta. (Veterinär Cristina, som har bäst hand med mina små, var inte där i kväll - men väl i morgon.)

Hos veterinären framkom mina hundars olika personligheter så tydligt. Stella stoppade svansen mellan benen och gömde sig bakom mig. Bonnie stod avvaktande nära mina fötter och hade koll på läget. Alltmedan Wilda glatt skuttade runt och ville hälsa på samtliga människor och hundar i väntrummet. Jag gillar alla mina små som de är, och det är roligt att de är olika.

15-07-25:

I dag blåser det här! Det blåser så pass att det går gäss på havet - och det är så skönt! Äntligen en dag när svetten inte rinner precis hela tiden. (Fast det är 31˚ även i dag.) Men i förmiddags var vi hos Conchi och där blåste det inte alls, och det var säkert någon grad varmare också (som det brukar vara inåt landet så här års). Jag ombokade kloklippnings-tiden till måndag, för Conchi ville att jag skulle komma tidigt eftersom det blir varmare framåt dagen.

Framme hos Conchi möttes vi av Voxer + en massa söta valpar. Jag tog förstås flera foton, och några ska ni få se senare i dag. Jag hade med mig min babyvåg för att bl a väga Wildas föräldrar, som jag tycker ser ganska stora ut. Jag hade rätt - de är stora för att vara chihuahuor, nästan för stora eftersom max 3,0 kg är godkänt. Alltså kan jag inte förvänta mig att Wilda ska bli en liten chihuahua.

Resultatet av vägningen blev som följer: Wilda 2070 gram (jag vägde inte Bonnie och Stella), pappa Gordi 3015 gram(!), mamma Quesyta 3040 gram(!), Wildas syster Omancha (vit med 2 fläckar) 1815 gram, och halvsyster Nana (den vita med fläckar som Conchi behöll) 1790 gram, och slutligen Voxer 2175 gram.

Conchi tycker att jag ger Wilda för mycket mat, och fel mat. Jag doserar enligt rekommendationen på förpackningen, och jag ger juniorfoder (Royal Canin Junior torrfoder, avsett för åldern 4 - 8 månader). Conchi menar att valparna blir för stora då, att man ska ge vuxenfoder tidigare om de äter bra. Nu är ju inte Wilda tjock alls, utan vid perfekt hull och muskulös. Med tanke på föräldrarnas storlek väger hon snarare aningen mindre än förväntat - även om hennes syster Omancha väger 255 gram mindre. (Omancha hade å andra sidan knappt några muskler, jag antar att hon får mindre motion.) Så länge inte Wilda blir tjock så kommer jag att fortsätta att ge henne juniorfoder (till slutet av september då hon kan övergå till vuxenfoder). Jag tror att det är generna som avgör vikt och storlek - inte mer eller mindre mat. (Så länge hunden varken är för mager eller för tjock så ger man säkert rätt mängd.)

Ett foto ska ni få se nu. Det tog jag när jag gick ur bilen i garaget, när vi hade kommit hem igen. Hundarna sitter fortfarande fastspända i sina bilbälten, men har vänt sig mot mig. Under färd ligger de oftast ner. Nu när jag är själv så har jag dem i framsätet. Det trivs både hundarna och jag bäst med. Visst är de söta!

Ulf berättade i mejl nyss, att han hade läst två typiskt svenska sommar-skämt i DN: 1) Det blir 30 grader i helgen. 15 på lördag och 15 på söndag. 2) Till salu: Solstol. Aldrig använd.

PS:

Nu har jag redigerat 39 foton. Fotona är inte så bra tekniskt sett. Några är tagna i motljus, andra i skugga. Men hundar är ju alltid söta... I alla fall de flesta. Samtliga hundar har tungan hängande utanför på de flesta av fotona. Det är ju så hundar försöker kyla ner sig när det är varmt ute.

De tre första fotona visar Quesyta, Wildas mamma. Jag bär henne på armen och fotograferar samtidigt, vilket förstås inte blev så bra. Sin lite för långa nos har Wilda ärvt av sin mor, precis som den tjocka pälsen. Lite dåligt och lite bra... Quesyta har det nog inte för roligt. Hon bor i en ganska liten inhägnad tillsammans med 1-3 andra tikar. Där går de runt hela dagarna, och kan inget annat. När jag skulle lyfta upp henne så kröp hon först ihop, som om hon var rädd att det skulle hända något negativt. Men sedan så var hon så nöjd när hon fick vara i min famn och bli klappad en stund.

De tre kommande fotona visar Wildas pappa Gordi, som är en kelig, glad och livlig hund. Temperamentet har Wilda ärvt av sin far. Honom glömde jag att fotografera när jag hade honom i famnen, så jag tog de här fotona efteråt. Eftersom han hela tiden försökte klättra över gallret och komma till mig, så fick jag inget foto där han stod på alla fyra tassarna. (Och på samtliga foton har han öronen bakåt, så de knappast syns.)

Sedan får ni se fyra foton som Wildas syster Omancha är med på. Hon är inte alls lika söt som Wilda, men ser rolig ut med sin bruna fläck uppe på huvudet.

På fotot nedan syns Omancha till vänster och halvsystern Nana till höger i bakgrunden. Nana är den hunden som Conchi valde ut allra först för att behålla, och hon hade varit mitt antingen första- eller andrahandsval tillsammans med Wilda. Hon har blivit väldigt söt, och är liten och nätt. Henne ska Conchi ha som sällskapshund (och kanske till utställningar), medan Omancha ska bli avelshund (för att kunderna efterfrågar vita valpar). Det är alla gånger roligare att vara sällskapshund och få bo i huset tillsammans med människorna. (Där bor Voxer och tre tikar sedan tidigare.)

Nedan ser ni Nana när hon tränar att stå fint i utställningskoppel. Visst är hon söt!

Och sedan ser ni Wilda när Conchi satte på henne utställningskopplet. Det kändes lite nervöst tyckte Wilda. Sen var det meningen att Wilda skulle gå i utställningskoppel också, men det var inte så lätt när så många ville nosa på henne samtidigt. Fast det gick hyfsat efter en stund.

Nedan ett foto på Wilda och Nana tillsammans. Nana har finare (lite trubbigare) nos, annars är de lika söta. Conchi sa att Wilda kan bli en utmärkt avelshund, eftersom hon har bra proportioner och är frisk och stark. Nana är däremot inte lämplig för avel.

Så kommer lite blandade foton på Bonnie, Stella, Wilda, Voxer och olika valpar + en katt.

Vov och voff! I dag har vi varit och hälsat på hemma hos Voxer! Det var vov-kul! Och Stella och jag känner igen oss. Vi hittade bums till vattenbaren, och tog oss var sin klunk.

Sen så kom flera av dom andra chihuahuorna också och drack. Vi brukar ju samlas vid vatten-baren. Men, kan ni tänka er! En av katterna kom också och drack! Så fräckt alltså!

Fast jag skrämde bort katten! Vov-vov-vov-vov-vov och vov, sa jag. Och då gick katten sin väg. Fast den borde sprungit tycker jag, så farlig som jag lät när jag skällde. Stella hjälpte mig att skälla, men dom andra hundarna sa ingenting. Konstigt. Man ska ju skälla på katter.

Det är vov-kul att vara så många chihuahuor på en gång! Vi var många fler än jag kan räkna till. Och jag tror nästan inte att matte kan räkna så långt heller.

Ja, det var verkligen trevligt hos Voxer, men när vi hade varit där ganska länge så åkte vi hem. Vov så mycket på er!

Något helt annat, fast det handlar om hundar. Tyska Ikea (i alla fall ett varuhus) har börjat med hundparkering utanför varuhuset. Idén är ju jättebra, och visst ser det fint ut. Men jag skulle aldrig våga lämna Bonnie, Stella och Wilda så alldeles ensamma och obevakade. Det vore bättre om de hade en vakt (som såg till att inga hundar skrämde varandra, och framförallt att ingen obehörig kom och stal någon hund), och hägnade in området. Och i så fall vore det förstås helt OK att betala (per timme) för tjänsten!

Nedan ser ni hur den nya vattenskålen som jag köpte hos veterinären ser ut. Den fungerar bra!

Och slutligen ska det handla om katter. Jag fick i dag ett mejl från paret som köpte en av Celines söner (Safirs bror) för nio år sedan. Brodern heter Leo i stamtavlan men kallas Saphir. De bifogade ett foto. Visst är han en vacker katt, Saphir! Han är ganska lik sin pappa, och lite lik Safir och deras halvsyster Estelle. Det var roligt att de kontaktade mig!

När jag ser fotot på Saphir så saknar jag förstås Celine och Safir mycket. Konstigt nog saknar jag inte Estelle, kanske för att jag vet att hon har det bra. Hur Celines tredje son har det har jag ingen aning om, men vi får hoppas att han är frisk och har det bra. Jag hoppas innerligt att det bara var Celine och Safir som ärvde anlaget för sjukdomen uremi av Celines far. Det är tragiskt med dolda sjukdomsanlag som man inte vet om förrän det är för sent. På Celines mammas sida lever systrar, mor och mostrar fortfarande - och alla är friska. Alla vill vi ha friska sunda djur, som är lyckliga och mår bra på alla sätt och vis. Våra husdjur är ju nästan som barn för oss. I alla fall så räknar jag Bonnie, Stella och Wilda som mina sladd-barn och adoptiv-barn.

15-07-26:

Min natt var inget vidare. I går, efter besöket hos Conchi, började jag få huvudvärk. Framåt kvällen anade jag att det skulle bli migrän av det hela. Det blev ganska svår migrän, så pass besvärlig att jag inte klarade av att ta medicin förrän kl 04 på morgonen. Då tog jag Immegran, men det dröjde ändå innan jag somnade. Tidigare under natten hade jag slumrat till korta stunder. Men i natt hade vi upprepade korta strömavbrott (en stor del av husen längs San Bartolomé i vårt kvarter, det var så i förrgår kväll också). Avbrotten är ibland några sekunder, ibland några minuter. Problemet var att varje gång som strömmen kom tillbaka så tjöt inbrottsalarmet i en av butikerna här nära. Så om jag sov just då - så vaknade jag förstås av oljudet... På morgonen sov jag gott när Bonnie sa uff-uff ca 08... Hon tyckte att det var dags för mig att gå upp, och det var det ju.

Morgonpromenaden var skön, det var ganska molningt och "bara" 28˚.

Nu skiner solen igen, och temperaturen har stigit till 30˚. Jag tycker om sol och värme, men det måste inte nödvändigtvis vara över 30˚ varenda dag. Jag blir för slö, och får ingenting gjort. Jag borde förstås bada oftare, nu när det är 28˚ varmt i havet. Men jag drar mig lite för att ligga i solen nu när det är UV-index 10 och så här varmt. I dag fläktar det i alla fall, vilket är skönt.

PS:

Det är för hett ute i solen, i alla fall för mig. (Vi har just kommit tillbaka från vår mitt-på-dagen-promenad.) Jag får väl hålla mig i skuggan och förbli blek... "Alla" andra solar och badar förstås. Så här ser det ut på stranden:

Och så här ser det ut på vår gård. Jag vet, ni ser ingenting. Jag räknade till 12 personer i poolen, och till 10 på stenplattorna, när jag tog de här diskreta fotona. Jag vill inte hänga över balkongräcket och fotografera så mina grannar märker det. Alltså får ni nöja er med att se en liten strimma av vår gård:

I högerkanten på det högra fotot står krukan som jag ska plantera om paradisträdet i. Det borde redan varit gjort - som så mycket annat... (Snart är det siesta och då kommer poolen att vara tom. Man får inte bada där mellan 15:00 och 17:30. Jag kanske tar ett foto då, om ni har glömt hur poolen och gården ser ut.)

15-07-27:

Jag har lite migrän i dag också, och hade i natt - men hanterbar. Det är synd att det inte finns någon medicin som fungerar på mig - så att migränen försvinner när man tar den. Nu dämpas den bara en smula, och jag gillar inte att ta de starka sorterna som man blir dåsig/påverkad av. Jag ska gå till apoteket i dag ock köpa några vanliga huvudvärkstabletter med paracetamol i.

Jag drömmer ofta väldigt fantasifullt. I natt drömde jag att jag var med i en danstävling i standarddans. Jag dansade med min partner från dansskoletiden, och vi dansade stilla vals. Det konstiga var att våra medtävlande dansade andra danser och musiken passade alla. Ett par var två unga systrar som buggade och de var superduktiga. Vi skulle tävla genom att dansa tre olika danser, men redan efter första dansen så korade domaren de små systrarna som vinnare. Jag tyckte att det var rättvist, men hade velat dansa mer. Sedan sa domaren att alla som var minst 183 cm långa skulle få dansa nästa dans. Det var fler än jag som tyckte att detta var orättvist.

Tja, vad kan en sådan här dröm betyda? Att jag egentligen är väldigt sugen på att dansa? Jag fick mail från AbaTango häromdagen. Det skulle vara roligt att dansa tango till hösten! (De har aktiviteter hela sommaren också, men nu kan jag inte med svullna fötter som inte kommer i några dansskor.)

I morse såg jag förresten hur de rengör El Paseo. De använder högtryckstvätt! En man går omkring och sprutar, och ibland häller han en skvätt rengöringsmedel (som han har i en flaska) på fläckar. Högtryckstvätten är kopplad till en tank i en bil som han kör fram en bit i taget. Det är bra att de rengör, men jag hade föredragit om de bara använde vatten (med tanke på hundarnas tassar).

Som vanligt har vi varmt och soligt! (Men pga migränen ska jag hålla mig i skuggan även i dag.)

PS:

Eftersom jag känner mig "klibbig" så tittade jag på hygrometern. Vi har 80% luftfuktighet i dag! Det är lite i mesta laget. Härom natten hade de 90% inne i Alicante, stod det i tidningen. Då är det svårt att sova. Annars mår min hud bra av den höga fuktigheten. Jag har ofta stora problem med torr hud, men nu behöver jag nästan inte smörja in mig alls. Inget ont som inte har något gott med sig...

Jag har precis svalt 500 mg paracetamol (det verksamma ämnet i Alvedon, Panodil m fl, men här har medicinen andra namn), nu ger det sig om det kan dämpa migränen åtminstone några procent...

PS2:

Oj! Nu har vi 94% luftfuktighet! Det är nog det mesta jag har varit med om. Men det känns inte obehagligt, eftersom det inte är kall fukt (här är 30˚).

Vi var hos veterinären för klo-klippning nu i eftermiddags, jag fick ju avbeställa tiden i lördags för att Conchi var rädd att vi skulle råka få något virus med oss från veterinär-mottagningen. (Det hela kostade 10 € för 3 hundar, inkl undersökning av Stellas ena tårkanal som är för trång så ögat rinner ibland.) Där hade de AC:n på. Det var sådan skillnad att komma in där (nästan kallt först, men skönt), och sedan lika stor skillnad att komma ut igen (hett och fuktigt, som ett våtvarmt omslag).

Jag gör fortfarande nästan ingenting - utom att jag läser i boken (har hunnit 3/4), promenerar med hundarna, och vattnar alla mina krukväxter. Men jag har ju "semester", och då måste man inte göra en massa nytta.

PS3:

Jag har ägnat kvällen åt att läsa ut En bit av mitt hjärta. Och den var bra, på ett trevligt och lagom spännande sätt, som de andra fem böckerna jag har läst av Peter Robinson. Ni minns kanske att jag i början undrade om jag hade läst boken tidigare. Det hade jag inte, men offret mördades på nästan samma sätt som ett offer i en annan bok (jag minns inte vilken) - vilket visade sig vara den enda likheten.

Nu är det snart dags för vår sena kvällspromenad. Luftfuktigheten har sjunkit 1% och temperaturen 1˚, men det är förstås fortfarande aningen för varmt och för fuktigt ute. Nåja, hellre det än kyligt svenskt sommarväder. Förresten kan luftfuktigheten ligga väldigt högt i Sverige också - när det regnar kan den tillfälligt närma sig 100%.

15-07-28:

Nu på förmiddagen är luftfuktigheten nere i 71%, vilket känns mera lagom. Min fransyska granne sa när vi möttes i morse, att i sommar är första gången hon hör spanjorerna klaga på värmen.

Eftersom Wilda är exakt 6 månader i dag så vägde jag mina hundar. Resultatet (efter frukost): Bonnie 2700 gram, Stella 1910 gram och Wilda 2075 gram. Jag har tittat i mina gamla anteckningar, men inte någonstans har jag skrivit vad Bonnie vägde när hon var 6 månader gammal. Stella vägde 1450 gram. (Den enda uppgift jag hittar på Bonnie är att hon vägde 2600 gram när hon var 10 månader och fullvuxen.) Ja, det återstår bara att vänta - tids nog får jag veta hur stor Wilda kommer att bli som vuxen. Hon kan bli lika stor som Bonnie, och det var egentligen en liten eller medelstor chihuahua jag ville ha. Nåja, det är inget att göra åt. Naturen får ha sin gång. Jag tycker förstås om Wilda som hon är.

Den högra tavlan över soffan håller på att glida ner. Jag var så noga när jag mätte för att sätta upp tavlorna, och den vänstra sitter exakt där jag placerade den. Men den högra har jag haft problem med hela tiden. Masonit-bakstycket buktar sig en smula och då glider fästena ur läge. Jag har talat med personalen på Ikeas ramavdelning i Murcia. De tror att det kan vara ett fabrikationsfel. Men hittills har jag glömt att ta med mig ramen ner för att byta den. Det är bara bakstycket som behöver bytas, men det måste göras - för så här kan jag ju inte ha det.

PS:

Aldis reklam den här veckan går på temat hund och katt. De har extrapris på djurmat och djur-tillbehör, men även på glass (och jag tänker inte köpa någotdera). Jag tycker att bilderna piggar upp broschyren. Här kommer ett urval. Ni vet väl att spanska hundar säger guau!

På bild nr två (i blå rutan i nedre hörnan) står det ungefär: Den här sommaren planerar du semestern bra och lämnar inte ditt husdjur ensamt hemma.

Och på sista sidan har de en "göra-själv-beskrivning" - DIY:

PS2:

Jag har läst på olika håll, och Paco har också berättat, att under bygg-boomen (1998 - 2007) så byggdes många undermåliga fastigheter i Spanien. Ungefär var 4:e fastighet är behäftad med större eller mindre fel. Man färdigställde fastigheterna på löpande band, så snabbt som möjligt. Man anställde mycket outbildad arbetskraft - arbetslösa spanjorer, marockaner, sydamerikaner och östeuropeer, samt studenter som hoppade av sin utbildning. Många av byggnads-inspektörerna lär ha blivit mutade, och låtsades inte se defekterna. Det hände också många arbetsplatsolyckor med dödlig utgång, eftersom man slarvade med säkerheten. Nyligen visades ett program i spansk TV om problemen som har uppstått - nu efteråt. Numera byggs inte husen på tid, och ingen får betalt förrän jobbet är riktigt utfört. Nu blev ju ca 75% av husen bra ändå, men köper man en bostad som är byggd just under byggboomen så bör man nog inspektera den extra noga innan man slår till.

Jag såg en skämtteckning nån gång i början på 80-talet. Den visade ett hus, en förtvivlad man, en annan man på vars portfölj det stod AB Fuskbyggen. Den senare sa: Vi kan väl inte rå för att huset har stått ute i regn.

Jag sökte efter en lämplig illustration till texten, men hittade bara fuskbyggena nedan.

Men sen hittade jag några andra skämtteckningar som jag lägger in här, kanske ni kan skratta åt någon av dem i alla fall?

15-07-29:

Hibiskusen har blivit angripen av tusentals vita flygare. För 10 dagar sedan gav jag den provado-pins, men ännu verkar dessa inte ha gett effekt. Jag bytte sådan där gul klibbig fälla i dag, och bums fastnade det massor av vita flygare - vilket ändå bara är en bråkdel av dem som sitter på bladen. Jag har ställt hibiskusen längst bort från de andra växterna - för jag vill inte att ohyran ska sprida sig. Men frågan är - ska jag slänga växten (som faktiskt blommar fint trots ohyran) bums, eller ska jag försöka några veckor till. Jag vill INTE att andra växter ska bli angripna, vilket de faktiskt inte har blivit ännu. Hibiskus smakar tydligen bäst...

I en internet-butik hittade jag en riktigt bra växthylla för balkonger/uteplatser. Den vänstra nedan. Det som är bra är att den är flyttbar (bra vid städning), har kanter så att växterna inte trillar av, men framförallt för att den har tillräckligt högt mellan hyllplanen för att normalstora växter ska få plats. De flesta växthyllor ser ut som den högra nedan, och på dem måste jag plocka bort varannan hylla för att mina pelargoner ska få plats. Nu är hyllan på hjul alldeles för dyr för mig - annars skulle jag gärna ha köpt en.

I dag håller jag på med att sortera hundsaker: halsband, selar, koppel, bajspåshållare, kläder etc. Mina hundar har en hel del (för mycket av vissa kategorier, för få av andra). Jag köpte härförleden två sådana här blå hängare med krok. (Undrar om det var på Carrefour, AlCampo eller Aki?) De visade sig vara jättebra. Nedan hänger alla hundhalsbanden. Om dessa skulle hänga på var sin krok så skulle de ta betydligt större plats. Två hängare räcker dock inte till allt, så jag planerar att köpa ytterligare två. (På den andra hänger alla koppel, men jag vill hänga upp selarna också.)

Nu ska jag gå igenom hundarnas fodrade vinterselar och vinterkläder (känns oerhört avlägset med kyla). Dessa ska jag lägga i lådor i fållbänken i hallen. Jag räknar med att det blir bättre plats när jag går igenom allt, gallrar bort något, och lägger sakerna prydligare än innan. Det är ju bra om jag får skött något litet i dag. Annars slöar vi mycket i värmen, mina hundar och jag. Wilda har personligast stil...

I morgon spår väderleksprognosen åskskurar här. Inte mig emot, det behövs regn. (Och omväxling förnöjer...)

15-07-30:

Vi har haft regn i dag, i flera minuter! När vi gick vår morgonpromenad så sken solen, men redan medan hundarna åt frukost så började det åska och regna. Det kom stora glesa droppar, men så pass "mycket" att marken såg våt ut - tills solen hade skinit en stund. Det ska regna till och från hela dagen i dag, men det beräknas bara komma 0,9 mm sammanlagt. Preliminärt blir det samma sorts väder i morgon, men då beräknas det komma hela 2 mm. Ja, inte är det mycket - men för små växter, fåglar och insekter så kan de här dropparna ha en avgörande betydelse.

Själv hoppas jag att det lilla regnet ska få ner temperaturen någon grad, men det är nog att hoppas på för mycket - för nu skiner solen igen. Just nu är här 30˚. Inomhus går jag klädd i bikini, allt annat är för varmt. Ute tar jag linne och shorts (ibland bara shorts) eller en tunn klänning utanpå bikinin, men det känns egentligen för varmt. Men, jag har sagt det förr och säger det igen - jag svettas hellre än jag fryser!

De senaste dagarna har vi haft upprepade korta strömavbrott. Strömmen försvinner några sekunder eller några minuter, och kommer sedan tillbaka igen. Det gäller hela vårt kvarter. (Jag vet inte om det gäller hela El Campello, för det syns ju bara nattetid.) På kvällen kan det ibland vara släckt över gatan, men lysa i affärer och serveringar - men en stund senare kan det vara tvärtom. (Det händer alltså att jag inte kan skicka mejl bums.) Men hittills har inget strömavbrott varat mer än ca 10 minuter, och då går det an. Är det el-ledningarna (som hänger utanpå husen här) som inte tål värmen? Eller är det för att det är så många turister här nu att elen inte riktigt räcker till? I dag drog jag ur sladdarna till Ulfs två internet-radioapparater, fast han inte tycker om det. Jag var tvungen. Var gång strömmen kommer tillbaka så säger apparaterna ett ljudligt pling-pling-plong, vilket förstås är särskilt irriterande nattetid. På nätterna utlöses ett inbrottsalarm i en av butikerna längs gatan - var gång strömmen kommer tillbaka. Inte så kul om jag sover just då.

Nära fiskarnas hus bygger man upp ett jättestort "tält" och något som ser ut som en blivande stor scen. Jag tror det ska bli något musikjippo, men har glömt vad det brukar vara så här års. Jag får väl gå till turistbyrån och fråga, den ligger ju nära - snett över gatan (fast man får inte ta med hundar in).

Varje morgon så tänker jag - i dag ska jag göra det, och det och det. Sen blir det inget gjort, bara för att jag blir slö i värmen... Hur det blir i dag återstår att se.

PS:

Nej hittills har jag inte fått mycket skött, även om jag har sprungit hit och dit och uträttat lite småärenden. Regnet har skött sig lika dåligt, inte en droppe till har det kommit sedan i morse. Strömmen är det heller ingen reda med. Hela El Campello har tydligen täta små strömavbrott. Jag hörde en kvinna som just hade stått i hissen till garaget på Consum när stömmen gick. Hon hann bli rädd, men Consum har eget elaggregat så hissen fungerade igen efter bara några sekunder. Om det är för att nätet är överbelastat så borde det ju inte vara någon överraskning för elbolagen.

Det ska bli stor musikfest på stranden: CCME On the Beach. Just nu byggs det för fullt, och en massa stora reklamskyltar för Coca Cola har satts upp. Kan ni gissa vilket företag som är sponsor till musikfesten? På lördag mellan klockan 11 och 24 avlöser olika artister varandra. (Inga som jag har hört talas om.) Tur att de inte slutar senare, ännu har jag lite hopp om att få sova den natten.

PS2:

Jag tog några foton när hundarna och jag gick tidiga kvällspromenaden - så att ni får se hur mycket och STORT de bygger för 13 timmars musikfest. (Det är gratis entré.)

15-07-31:

I natt ramlade tavlan ner i soffan. Det defekta bakstycket gav vika och gick sönder så att ståltråden (som tavlan hängde på) lossnade. Eftersom tavlan landade mjukt så gick inget mer sönder. Jag borde förstås ha plockat ner den i går, men trodde inte att läget var så akut. Nu hoppas jag att det inte dröjer evigheter innan jag kan besöka Ikea för att reklamera ramen och få ett nytt bakstycke. Men före oktober kan det tyvärr knappast bli.

I morse var det härligt mulet väder! (Nej, jag brukar inte heller bli glad av gråa moln - normalt, men nu blev jag det.)

När vi gick morgonpromenaden såg vi att det hade regnat i natt (kanske 1 mm?), men det dröjde inte länge förrän de flesta molnen försvann - och nu har vi soligt som vanligt. I dag blåser det dock sköna vindar från havet, och termometern visar "bara" 29˚. Tydligen är värmeböljan på väg att försvinna, vilket de flesta som bor här skulle uppskatta. Normal spansk sommarvärme räcker gott!

(På stranden har de byggt ännu fler stora ställningar...)

PS:

Jag har fått en liten aning energi nu när temperaturen har gått ner. Alltså satte jag fart att mäta, klippa till, och kasta kanterna på det som ska bli fåtölj- och fotpall-skydd. Nu ska jag bara sy på en snedslå runtom, så är det klart sen. Man kan ju tycka att det verkar vara onödigt med extra skydd när både fåtölj och fotpall har avtagbar klädsel. Men det är skillnad på att tvätta små tygstycken, och att ta av hela klädseln. Hundarna skitar ner så pass att jag behöver tvätta skydden flera gånger i månaden. Det här kommer att bli snyggare än de små plädarna som jag hittills har använt.

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad och jag hade två koppel i en hand och ett i den andra, så sa en man "faltas uno" (fattas en) och pekade på hundarna. Jodå, visst skulle jag kunna ha två hundar i varje hand, men knappast förrän jag har lärt Wilda att gå ordentligt. Det kan trassla till sig tillräckligt med tre.

Förresten har jag inte behövt torka kiss på golvet på flera dagar nu, och det är ju jättebra. Men när vi åkte upp i hissen efter att ha gått ovan nämnda promenad - då bajsade Wilda på hissgolvet... Som tur är har jag alltid med mig hushållspapper när jag går ut med hundarna, så vi lämnade hissen i gott skick. Wilda är fortfarande bebis på det viset, att när hon är nödig - då är det bums som gäller. Dessutom har hon tydligen inte förstått att hissen och trapphuset inte räknas som utomhus...

Nu ska jag fortsätta med att sy.

PS2:

Den ena är klar och den andra påbörjad, men nu har jag blivit trött. (Jag sover inte så bra i värmen.) Alltså får resten återstå till i morgon. (Snedslån som går så bra i färg med tyget från Bemz hittade jag hos Stoff & Stil. Jag tycker det är roligare med rutig än med enfärgad, men vill inte ha avvikande färg.)

15-08-01:

Plötsligt så har det blivit augusti månad. Det kommer säkert att bli en trevlig månad, även om den inte börjar fullt så fridfullt som jag skulle önska. Musikjippot är i full gång. Musiken är inte oäven fast den är modern, och den är dansvänlig - så jag tar några danssteg för mig själv (till hundarnas förtjusning). Men volymen är på tok för hög inne hos mig, och då är den förstås ännu högre för alla dem som befinner sig närmare scenen. Eftersom de flesta ungdomar hör bra, så förstår jag inte (och förstod inte som ung heller) varför volymen nödvändigtvis ska vara så extremt hög. Hundarna gillar det inte heller. De tycks filosofera över orättvisan i att de inte får skälla (eftersom det kan störa grannarna) - när människor får väsnas på det här viset. Själv undrar jag om jag kommer att få huvudvärk innan kvällen...

Jag gick till sybehörsaffären och köpte ytterligare en ask knappnålar (det går åt många när jag nålar fast snedslån). På vägen hem igen gick jag genom stadsparken där jag tog ett par foton. Det är grönt och fint där, men så vattnar de ofta. Det är bra synd att man inte får promenera med hundar på gräsmattorna...

Byggföretaget MAISA har hunnit en bra bit (på själva stommen) på sitt bygge uppe vid stationen.

Jag tycker att den lilla restaurangen i gatukorsningen (San Bartolomé / Colón) nedan har ordnat det fint, med avskärmande krukväxter mot gatan.

PS:

Jag tog med kameran även på vår mitt-på-dagen-promenad. Det blåser rejält nu, vilket jag tycker är skönt. Det är röd flagg på stranden, och badvakterna har fullt sjå med alla som envisas med att bada de starka strömmarna till trots. Badvakternas visselpiper ljuder ideligen, men om någon skulle skrika på hjälp så skulle det knappast höras i dag med tanke på musikvolymen.

Först får ni se några foton på scenen. Den är väldigt STOR. Jag undrar hur många meter hög den är? Den ser ut att vara minst som ett 3-våningshus. Jag förstår att det är populär musik som spelas, för ungdomarna sjunger med. (Och tydligen får El Campello kommun in hyra för marken, vilket är bra.)

Jag har inte bättre zoom än fotot ovan visar, och när jag har hundarna med mig vill jag inte gå närmare högtalarna. Vi gick i stället åt andra hållet.

De två fotona ovan är inte snett beskurna, det är muren som blänker vit nere i ena hörnet. En av badvakterna är stationerad i tornet med kikare och kommunikationsradio. Skylten i vattnet varnar för farliga strömmar.

Vov och vov, alltså! Matte har inte låtit mig låna datorn på flera dagar, fast jag har vov-viktiga saker att berätta om. Jag har nämligen träffat 2 vov-gulliga chihuahua-killar! Dom är så vov-charmiga så! Och snygga! Vi har hälsat på varandra flera mornar nu. Vov, alltså!

Det är bara en sak som är dum. Dom bor inte här på riktigt. Nä, dom är bara här på semester. Deras matte kommer egentligen från den där stora staden mitt i Spanien. Vad sa du matte? Jaha, Madrid. Men hund-killarna dom kommer från Mexico! Jodå, dom är äkta mexikanare dom. Det är fint det, för det är därifrån som vi chihuahuor härstammar. Och det är där dom bor på riktigt, tillsammans med sin matte.

Det är vov-synd att dom inte kommer att vara kvar här när jag löper. För vov så söta valpar det skulle bli! Vad sa du matte? Nej, jag är inte alls för gammal. Gammal kan du vara själv! VOV!

Det är inte dom på fotona, men lite likt är det - för dom är bruna.

Den ene har lång päls - som jag och Stella och Wilda, men den minste har kort päls. Men båda är bruna. Matte har aldrig kameran med när vi träffar dom - och det tycker jag är vov-dumt! Nästa gång vi träffas - då ska jag säga till dom, att jag tycker att dom ska flytta hit. Ja, för jag har liksom blivit lite kär i han som är långhårig. Ja, vov då på er!

PS2:

Jag sitter och syr, och har bara halva sista sömmen kvar - och så börjar undertråden plötsligt trassla. Jag avbröt förstås.

Jag plockade ut underspolen, tog bort några lösa trådar, satt i spolen igen - och provsydde på en liten tyglapp:

Fortsatt trassel! (Fotot ovan visar undersidan - på ovansidan ser sömmen normal ut.) Jag har kollat underspolen igen - men allt ser normalt ut. För säkerhets skull trädde jag om maskinen. Fortsatt trassel! Vad kan ha hänt? Allt fungerade bra - och så plötsligt detta. Det känns förargligt att behöva avbryta när jag har så lite kvar.

Suck! Jag som trodde att jag snart skulle kunna lägga in några foton för att visa hur bra skyddsklädseln blev när den kom på plats. Men nu vet jag inte när det kan bli. Jag får väl mecka med maskinen så gott jag kan, och provsy på små lösa tygbitar, tills (om) jag får rätt på det hela.

PS3:

Jag monterad bort ett par grejor på symaskinen, och satte tillbaka dem igen. Men jag väntar till i morgon med att prova om det gjorde någon nytta. En ny maskin borde ju inte krångla...

Vi kommer att gå sena kvällspromenaden lite senare än vanligt, eftersom jag ändå inte kommer att kunna somna i tid. Det är fullt ös på stranden. Jag ser inte artisterna härifrån, men jag hör dem (rutorna skallrar). Det är tydligen bra musik och bra artister, för publiken jublar högt med jämna mellanrum. De som inte kan se scenen kan titta på en jättelik "filmduk" som visar vad som händer. Nyss (21:25) tog jag fotot nedan som visar att folk står på stranden och lyssnar på musiken. (De som jag ser står ganska långt ifrån.)

Hundarna och jag kommer strax att gå - åt andra hållet. Både hundarna och jag föredrar "mjukare" musik (på svagare volym).

15-08-02:

Det var inte lätt att ta sig fram på trottoaren i går kväll, särskilt inte med tre små hundar. Det var proppfullt med folk överallt! Stella fick jag bära hela vägen, och Bonnie vågade knappt kissa.

I dag är det DAGEN EFTER. Renhållningspatrullerna hade redan varit i gång någon timme när vi gick vår morgonpromenad, men de kommer att ha jobb flera timmar framöver. El Paseo (själva gångbanan) var dock skinande ren - men på gatan såg det desto värre ut. Stranden var nästan färdigstädad, men även där återstår mycket jobb. Jag förevigade det hela med några foton.

Eftersom det här är El Campello så är jag övertygad om att när hundarna och jag går vår mitt-på-dagen-promenad, då kommer det inte längre att synas något spår av festen.

Nu ger det sig om jag får rätt på symaskinen...

PS:

Nu är fåtölj-skyddet färdigsytt, inspekterat och godkänt! (De här är diskretare än filtarna jag brukar ha där, men lika lätt-tvättade.)

Om jag hade tvättat tassar, ben och magar (med tvål och vatten) på mina hundar - varje gång de hade varit ute (även på balkongen), och dessutom borstat pälsen 14 gånger om dagen - då hade jag inte behövt några fåtöljskydd. Men nu behöver jag det!

PS2:

Jovisst var det rent och snyggt på vår mitt-på-dagen-promenad.

Är det jag som börjar bli gammal, eller är det bara för att jag föredrar praktiska plagg? Jag tycker inte om det nuvarande shorts-modet, där tyget baktill är skuret så att halva rumpan hänger utanför. (När det gäller trosor eller bikinitrosor - då kan det väl gå an, även om det inte är skönt.) På den här tjejen (som jag lyckades fotografera diskret) är det inte så farligt, jag har sett mycket högre skurna. Unga tjejer har oftast snygga ben, och snygg rumpa - men ändå. Jag ser ju hur tjejerna går och drar i nederkanterna... Nu är jag kvinna, så jag har svårt att bedöma om detta skulle vara sexigt. Kanske män tycker så? Väldigt mycket av det konstiga och obekväma modet tillkommer ju för att vara antingen uppseendeväckande eller sexigt. Själv prioriterar jag att kläderna fungerar bra! Sen får de gärna vara snygga - också. Tjejens shorts skulle jag inte vilja ha, men gärna lika snygga ben...

Nu har jag så smått börjat sy överkastet. Jag fällde ut bordet för att få plats med ett så stort tygstycke (och jag önskar att bordet vore ännu större). Jag klippte till 250 cm och tyget är 140 cm brett. (Det ska bli ett omstopps-överkast.)

Sedan kastade jag kortsidorna, och strök tyget.

Men det kommer förstås att bli skrynkligt igen, eftersom det inte riktigt får plats på bordet.

Nu borde jag börja klippa till det rosa fleece-tyget som jag ska fodra med, och sedan sy ihop tygstyckena, och... Men så där jättemycket energi har jag inte i dag heller, även om temperaturen har sjunkit någon grad. (Det är 29˚ nu, och fläktar lite från havet.)

PS3:

Temperaturen gör skillnad. Jag orkar mer nu. Överkastet är klart. Jag hade egentligen velat quilta det, men tyget är för stort för symaskinen - så det går inte. Det som jag syr blir ju inte som om en sömmerska hade sytt det - men det blir bra nog. Det var svårt att få plats på bordet, och när man har hundvalp i huset så kan man inte låta någon del av tyget hänga ner på golvet. Jag sydde nästan slut på den första trådrullen.

Även här valde jag att runda hörnen. Nedan får ni se hur det ser ut när överkastet ligger på sin plats.

Jag tycker att det blommiga lintyget matchar det enfärgade Bemz-tyget bra. Nu ska jag inte sy mer i dag, men jag planerar att sy några kuddfodral också (av det blommiga lintyget). Det kanske inte blir gjort i morgon heller. Jag borde faktiskt gå ner på stranden en dag!

PS4:

Jag har en rolig nyhet att berätta! Jenni blev i går matte till den lilla bolognese-tikvalpen Molly! Jenni är förstås jättelycklig. Hon har längtat länge efter en egen valp.

Rasen bolognese är än så länge ganska ovanlig i Sverige. Själv valde jag (2006, innan flytten till Spanien) mellan bolognese, malteser och chihuahua - men kom fram till att chihuahuor passar mig bäst. Men bologneser är förföriskt söta. Titta själva på fotona nedan av lilla Molly så förstår ni varför jag tycker så. Visst är hon ursöt!

Här kan ni läsa mer om rasen bolognese: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bolognese + http://www.bolognese.se/bologn1.htm.

15-08-03:

Vi har just kommit tillbaka från vår mitt-på-dagen-promenad. Nu vilar mina små flickor - Stella och Wilda i fåtöljen, och Bonnie på sitt "hemliga" ställe under soffan.

Själv har jag egentligen tänkt sy, men så krånglar maskinen igen. Suck! Jag har börjat sy ett prydnads-kuddfodral (av det blommiga lintyget) till en vanlig huvudkudde (50 x 60 cm). Jag har klippt till tyget och kastat sömmarna. Maskinen funkade bra. Sedan nålade jag fast blixtlåset (som jag behöver för att lätt kunna ta av fodralet), bytte till pressarfot för blixtlås, och började sy fast blixtlåset. Då trasslade undertråden plötsligt - precis som i förrgår. Suck! Jag har kontrollerat allting, men hittar inget fel någonstans. Jag har börjat sy tre gånger och fått sluta efter en dryg centimeter var gång. Jag är rädd att tyget blir förstört. Jag brukar veta hur man ska hantera en symaskin, och har sytt ganska mycket i mina dar (om än inte så mycket de senaste åren). Jag utesluter faktiskt handhavandefel. (Den här maskinen kan ju inte vara fullständigt olik alla andra.) Och inte kan det väl vara fabrikationfel heller? Är maskinen felkonstruerad?

Jag har kontrollerat att det inte sitter någon trådstump i kläm någonstans, att under- och övertråd är inställda på rätt spänning, att maskinen är rätt trädd, att undertråden är lagom fast spolad, att pressarfoten sitter rätt. Vad kan jag mer kontrollera? Maskinen är ny och behöver inte smörjas. Så varför fungerar allt som det ska ett tag - och så plötsligt börjar undertråden trassla, till synes helt utan orsak. Jag har förstås noga läst igenom broschyren som medföljde maskinen, där står att C4 (som kommer upp på displayen) betyder undertrådstrassel, och att man ska åtgärda detta. Men det står inte ett ord om HUR - det finns ingen checklista, och inga illustrationer. (Maskinen heter Singer Brillance 6180.) Jag har även tittat på film: http://www.singer.se/Produkter_details_B6180.htm / https://www.youtube.com/watch?v=kaqD5Ohvbb0 / https://www.youtube.com/watch?v=erP7Uj5BT7g och det är precis så jag gör...

Förra gången spolade jag för säkerhets skull om undertråden, men eftersom maskinen sköter detta själv så bör den väl göra det på rätt sätt. Suck! Jag blir väldigt trött av sådant här, och känner hur både lust och energi rinner av mig. Jag får väl prova på en lös tygbit, men om det bara trasslar så ger jag upp för stunden. Annars har jag dessutom tänkt sy tre stycken kuddfodral i storlek 40 x 40 cm (till soffan), samtliga med blixtlås. Mer räcker inte det blommiga lintyget till, annars hade jag gärna sytt fler saker av det.

Nu ger det sig...

PS:

Jag spolade om undertråden, trädde om symaskinen, och dubbelkollade allt. Sedan började jag sy. Jag kunde sy exakt 22 cm, men så trasslade undertråden plötsligt igen. Suck! Jag undrar så vad det kan bero på? Nu har jag ingen lust att sy mer på en stund... Visserligen ska man aldrig ge upp - utan ta tjuren vid hornen. Men jag kan pausa ett tag - och göra något som jag blir gladare av en stund.

PS2:

I dag känns livet ovanligt trassligt... Och jag har skrivit till Singer Costumer Care. Lite funderar jag på att ta fram min 43 år gamla Elna Lotus. Den fungerade hyfsat senast jag använde den, men den har bara raksöm och sicksack, och den är ganska sliten (så jag får rengöra och smörja den ofta).

Just nu känner jag mig deppig, men det kommer en ny dag i morgon - med nya möjligheter. Man ska aldrig ge upp...

PS3:

Nu googlade jag på "problem + symaskinens namn" och hittade bl a: Bobbin problem on Singer https://www.youtube.com/watch?v=0MxKDTeH2p8 och How to Troubleshoot Bobbin Problems https://www.youtube.com/watch?v=1tgrAlQdX78, så det verkar vara fler än jag som har samma problem... (Bobbin = spole.) Blir jag gladare av detta? Nej, men jag får bekräftat att felet inte är mitt.

15-08-04:

Jag har inte haft lust att ge mig på symaskinen än, så jag har börjat ordna lite bland mina växter på balkongen. Jag gav upp hibiskusen. Det tycktes bara bli fler vita flygare för varje dag, provado-pinnarna till trots. Så nu ligger den i en soppåse, den stackaren...

Jag har precis beskurit mitt paradisträd nertill och lagt krukan ner. Nu ska jag försöka få ur växten ur krukan. Det kommer inte att bli lätt, jag minns hur det var förra gången jag planterade om den. Rötterna fyller krukan, jorden är som sten, och krukan sitter fast. Jag kommer nog att få ägna en timme åt att dra, hacka i jorden, lirka och bända. Till slut ska det väl gå. Och sedan hoppas jag kunna lyfta över den i den nya lite större krukan. Växten är inte bara stor - den är tung också. Men jag ska göra mitt bästa för jag vill ju att den ska må bra! Paradisträdet tillhör mina favoritväxter.

Jag började läsa en ny bok i går - Sarahs nyckel av Tatania de Rosnay. Den verkar vara bra! Baksidestexten:

Förmodligen fortsätter jag att läsa i kväll. Jag tycker mycket om att läsa!

Fast innan dess bör jag väl ge mig i kast med tyg och symaskin. På bordet väntar de båda sidorna av kuddfodralet på att bli hopsydda. Över stolen i bakgrunden hängde jag tyget som är över än så länge (nystruket). Det ser nästan ut som om stolsklädseln är blommig. Det ser faktiskt trevligt ut. Om jag hade haft många meter tyg ytterligare så kunde jag ha sytt stolsklädslar också, men nu har jag bara 1,10 x 1,40 meter.

Nej, nu väntar paradisträdet = crassulan...

PS:

Det tog över en timme att få ut crassulan ur krukan. Jag började med att kratsa ur så mycket jord jag kunde med hjälp av ett ogräsjärn. Det var bara lite av det översta närmast ytterkanten som jag kunde få bort. Under arbetets gång, när jag rullade krukan från ena sidan till den andra, så bröts tyvärr många grenar av (av dem som jag hade tänkt låta vara kvar).

Sen drog och slet jag. Inte ens när jag höll krukan upp-och-ner lossnade jorden och plantan. Till slut satt jag på balkongen med crassulan i knäet. Jag drog allt vad jag kunde i de tjockaste stammarna, och så sköt jag krukan ifrån mig med hjälp av fötterna. Till slut lossnade krukan. När krukan var borta så såg jag hur ynka litet utrymme crassulan hade haft till rötterna. Egentligen ska ett träd ha lika stor volym för rötterna som kronan är stor. Nu är ju paradisträd inga träd (det svenska namnet till trots) - utan suckulenter med buskliknande växtsätt, men i alla fall.

Och inte får den stackars crassulan så värst mycket mera utrymme nu, några få cm på varje håll bara. Jag har svårt att härbärgera en större kruka på balkongen, och risken är också att krukan väger för mycket när jorden är blöt. Nu ser crassulan nästan ynkligt smal ut, men jag vet att den ganska snart kommer att skjuta nya skott. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om färgen på den bruna krukan. Sorten finns i vitt, terrakotta, brunt och mörkgrönt. Till små växter tycker jag att vitt är snyggast, men till större föredrar jag mörkgrönt. Nu fanns just den här kruk-storleken inte hemma i grönt, och då valde jag brunt. Det är väl nu i början som det känns ovant.

I dag tog jag inga sticklingar alls, utan slängde alla grenar och blad. (Det blev en stor soppåse full.) Jag har en tidigare stickling på tillväxt på balkongen (se pil). Den är knappt 40 cm hög nu (krukan oräknad), och så har jag totalt 6 lite mindre sticklingar (varav 2 inomhus). Det får räcka.

När jag ändå var i farten så planterade jag om en liten låg bajonettlilja (som jag fick av Jenni förra sommaren). Den kunde jag dela och göra 5 nya plantor av. (Jag ska nog ge bort 3 av dem.) Och så fick min asparagus större kruka. Därefter var jag förstås tvungen att städa balkongen och skura golvet. Nu har klockan hunnit bli 16:30, och jag känner inte alls för att börja sy. (Det jobbet får vänta till i morgon.) Jag tror att jag ska sätta mig och läsa i stället - om en stund, när vi har gått tidiga kvällspromenaden.

15-08-05:

Nej jag hann inte läsa ut boken i går (för jag städade innan jag började läsa) - men i dag har jag läst ut den. Den var väldigt bra, bitvis gripande, och dessutom intressant - så jag rekommenderar boken. Det finns också en film som bygger på boken (fast jag tycker att man förlorar många nyanser om man ser en film utan att ha läst boken först):

Nu borde jag ju inte sitta och läsa på förmiddagarna, som är den tid på dygnet när jag jobbar effektivast - men boken lockade... Det gjorde däremot inte symaskinen. Jag måste förstås testa om den fungerar nu, men jag skjuter upp det med flit (av oro för att den inte ska fungera). OM den fungerar så syr jag klart kuddfodralet på mindre än en timme. Kanske jag inte syr de små kuddfodralen nu. Jag kom av mig när tråden trasslade, och trasslade.

Fåtöljskydden som jag sydde häromdagen - de gör verkligen nytta! Kanske jag borde sy en omgång till för att använda medan jag tvättar de första? Jag har tyg och snedslå så det räcker åtminstone till fåtöljen (som är viktigast). Så här skitigt har pallskyddet redan hunnit bli på bara tre dagar (titta t v om Wildas tassar):

Fast egentligen borde jag gå ner på stranden för att sola och bada. Många spanjorer tycks tillbringa hela dagarna där. Jag ser på våra morgonpromenader hur de mutar in sina strandområden. De kommer ner tidigt och borrar ner det obligatoriska parasollet i sanden. Sedan ställer de ut minst två strandstolar (vanligast), eller så brer de ut 2-3 stora strandlakan. Därefter går de hem och äter frukost. Ja, och sedan sitter (vanligast) eller ligger de på stranden till siestan börjar. Då går de hem och äter och vilar, och sedan kommer de tillbaka till sin inmutade plats där de stannar till sent på kvällen. El Campello är ju så lugnt att man kan låta sina saker vara kvar på stranden, utan att riskera att någon stjäl dem.

En del ser onaturligt ohälsosamt solbruna ut. Ett par av våra grannar i trappan bredvid (som bara bor här på sin sommarsemester) praktiskt taget bor på stranden från morgon till kväll - och är nästan svartbruna. Det ser konstigt ut! Medan en så mörk färg är snygg på negrer för att den passar ihop med deras ögon- och hårfärg, så ser den bara fel ut på det här paret - trots att de har bruna ögon och svart hår. (Jag vet, man får inte säga negrer. Men jag lägger ingen negativ värdering i ordet. Negro betyder svart på spanska. Och färgade känns fel att säga - för färgade är vi ju allihopa - mer eller mindre, i olika nyanser. Får man fortfarande säga indian?)

Turisterna (särskilt de från norra Europa) är inte bruna - utan röda som kokta kräftor. Och ändå ligger de kvar och "steker"... Lite solbränna (eller bronceado - "bronserad" som det heter på spanska) är snyggt - men inte överdrivet mycket. Det är väl så med det mesta - för mycket eller för lite skämmer allt.

I Stockholm har det regnat mer än normalt i sommar, närmare bestämt 13 dagar i juni och 21(!) i juli. (Hur augusti blir, återstår att se.) De stockholmare som har lyckats bli bruna i sommar har antingen rest utomlands, besökt solariet - eller också är det rostskador... Här skiner solen som vanligt.

PS:

Nu har jag lyckats skjuta upp syendet ytterligare en stund. Jag gick till Mercadona och handlade. Nedan ser ni rabatten utanför.

Min älskade mormor Edith bodde fram till sin död i Munka-Ljungby, de sista åren nära Munka-Ljungbys största affär Munka Allköp. Först fick hon en etta med kokvrå och fönster inåt gården. Jag tyckte att den lummiga gården var så fin, men hon ville ha utsikt åt andra hållet. Så när en etta med kök blev ledig i samma trappuppgång så flyttade hon dit - och fick utsikt över ingången till Munka Allköp. Mormor hade svårt att gå de sista åren, och tillbringade en del tid med att sitta på en stol och titta ut på alla som kom och gick till affären. Många kände hon igen. Några tittade inom och pratade en stund, när de ändå skulle till affären. Mormor tyckte mycket om sin utsikt, men jag förstod inte tjusningen - förrän nu.

Nu tänker jag, att när jag blir drygt 80 år och får svårt att gå ut - då vore det kanske inte så dumt att bo i "Mercadona-huset" och ha utsikt över gården och entrén. Då skulle jag få en massa folkliv att titta på om dagarna, men på nätterna är där lugnt och tyst. Fast jag tror att även den dagen jag har fyllt 80, så tycker jag nog fortfarande bäst om att titta på havet och träd (skog finns här ju inte). Och så hoppas jag förstås att jag kan gå, springa, skutta och dansa i många år till. Men man vet aldrig.

PS2:

Tre stygn hann jag sy - sedan trasslade undertråden. Och då hade jag för säkerhets skull kontrollerat allt en gång till, precis enligt instruktionerna i Singers instruktionsfilm om underspolsproblem. Suck. Jag har burit upp min gamla Elna-maskin, dammat av den, och ställt bredvid den nya. Men jag har inte börjat trä den än. Jag har tappat lusten. I bästa fall återkommer sylusten i morgon förmiddag. Jag borde förstås se över min gamla symaskin, kanske rengöra och smörja den, innan jag börjar använda den. Tur att jag har den kvar! (Pressarfötterna står på bordet utom när jag syr, för att Wilda inte ska förledas att gnaga på sladdarna... Sladden på min gamla maskin är lagad med tape på ett ställe - jag hade en dvärgkanin i början på 70-talet. Som tur var hann hon bara gnaga igenom ytterhöljet innan jag upptäckte vad som var på gång.)

15-08-06:

Nu är det plötsligt bara 8 dagar kvar tills jag ska resa till Skåne. Jag ser fram emot mitt Skåne-besök, men jag hade tänkt hinna mycket innan dess. Nåja, saker blir sällan precis som man planerar. Conchi kommer att ta hand om mina hundar (till vänskapspris). Jag vet att inget ont kan hända dem där, men det kommer att bli varmt för dem att bo utomhus i hundkoja. (Dock ser Conchi alltid till att alla inhägnaderna har någon form av skugga.) Och jag har inget annat att välja på... Växterna får jag väl lämna i Alicias vård, eftersom jag inte har någon annan att fråga (och så får jag hoppas att hon inte vattnar ihjäl någon den här gången). Jag undrar om MariPaz är bra på att ta hand om växter? Kanske jag borde fråga henne? Hon bor närmare.

På sitt sätt ska det bli skönt att komma till ett lite svalare klimat en vecka. Ombyte förnöjer. Men jag hoppas att det inte blir ovanligt kallt och regnigt den tiden jag kommer att vara i Skåne. Då blir kanske kontrasten för stor, så jag fryser hela tiden. (Jag frös en del förra året.) Som jag har berättat så svullnar mina vrister och fötter i värmen, och på kvällarna känns benen så stumma att jag inte kan gå "normal-spänstigt". Det ska bli intressant att se om detta rättar till sig bums, första dagen i Sverige.

Många svenskar som bor i Spanien åker till Sverige på sommaren. Få åker på semesterresa till Sverige - utan de allra flesta åker hem. De har alltså en bostad i Sverige som de åker till. (Som Ulf.) Jag önskar ibland att jag vore så rik att jag hade råd med en liten etta med kokvrå i Ängelholm. Då skulle jag nog bo där 3-5 veckor var sommar, och kanske över någon jul. Och då skulle hundarna förstås få följa med. Hade jag varit jätterik så hade jag kunnat köra bilen fram och tillbaka, och då hade jag även kunnat ta med några av mina favorit-krukväxter, så jag inte behövde oroa mig för dem. Som det är nu får jag bo hos mina snälla döttrar, och det går förstås bra, fast jag känner att jag är till visst besvär eftersom ingen av dem har något gästrum. Linda kommer dessutom att jobba de dagar som jag bor hos henne.

I dag planerar jag faktiskt att gå ner på playan någon timme. Syendet skjuter jag på lite till...

PS:

Bara för att jag bestämde mig för att gå ner på stranden, så bestämde sig himlen för att plötsligt bli molnig. Men jag gick ner ändå. Fast jag tog inte med mig strandlakanet, eftersom jag ändå inte tänkte sola. I stället tog jag en sunkini-tankini + ett par anständiga bikinitrosor (hela rumpan innanför) på mig, och så traskade jag rakt ut i havet (efter att ha lämnat flip-flops, nycklar och solglasögon på stranden. Det var väldigt varmt och skönt i havet (28˚) och jag simmade runt en stund, även under vattnet. Inte ens nära botten hittade jag någon svalka. När jag klev upp på stranden rann förstås vattnet från håret i ögonen - och det är salt. Jag borde ha tagit med mig en pytteliten handduk för att torka ansiktet på.

Sedan tog jag flip-flopsen i handen och promenerade, med fötterna i vattnet, min vanliga runda. Det var skönt! Redan halvvägs kommen så var sunkinitoppen torr (jättebra material), men bikinitrosan var våt även när jag kom hem.

Vov och voff på er! Matte smet ut en stund alldeles själv, och när hon kom hem så luktade hon hav. Och konstig är hon. Ja, för fast hon redan var våt - så duschade hon. Det var ju vov-onödigt, alltså.

Fast sen så tog hon fram små godbitar åt oss. Ja, en sort som smakar lite sött och mycket vatten. Vov-goda är dom. Matte åt några stora bitar, och vi fick många små. Vad sa du matte? Jaha. Melon heter godbitarna. Melonen var vov-stor innan matte gjorde bitar av den.

Fast sen så drack matte te, och åt en bit paj som luktade ost och skinka. Och då fick vi inte smaka alls. Ja, te bryr jag mig inte om, och inte paj. Men ost och skinka är vov-gott. Så jag tycker att hon åtminstone kunde ha pillat ut alla skinkbitarna och gett till mig. Hon är faktiskt alldeles för snål min matte, och tänker bara på sig själv. Men så har hon blivit vov-tjock på senaste tiden! Bara för att hon har ätit vov-mycket utan att bjuda oss.

Ute är det vov-varmt. Bara på morgonen, och sent på kvällen, är det lagom. På dagarna ligger vi mest och vilar, Stella och Wilda och jag. Ja, i alla fall Stella och jag. För Wilda är inte lika mycket för att vila. Hon springer runt hela tiden, eller gnager på gnagisar. Jodå - hon gnager minsann på MINA gnagisar också. När jag märker det så tar jag förstås tillbaka dom. Fast sen så tar hon dom igen när jag har somnat. Dumt va! Nej, nu ska jag vila lite mera. Vov så mycket på er!

PS2:

Nu är kuddfodralet klart! Jag sydde med min gamla symaskin. Och visst märks det att maskinen är gammal. Motorn är slö, så inte ens på raksträckorna kan man få upp någon fart. Men maskinen fungerar! Kudden ska ligga ovanpå sängen sen. Jag är glad att den äntligen är klar.

Men på sikt behöver jag en ny maskin, bl a behöver jag overlock-söm. (Och den gamla kan ju inte hålla i evighet.) Om Singer-maskinen fortsätter att krångla, så får jag väl lämna tillbaka den till Lidl. (Den har 3 års garanti.) Singer Customer Care har inte svarat än. Kanske de inte bryr sig om sina kunder? Eller också har de inget vettigt svar... Jag avvaktar ett tag till. (Jag har fått ett autosvar som bekräftar att mitt mail har kommit fram.)

I Hässelby har Ulf en relativt ny symaskin stående, som tillhörde hans fru Åsa. Eftersom Ulf inte kan sy, så får jag ta den om jag vill, men en symaskin är svår att ta med på flyget. Om jag hade vetat att Singer-maskinen inte skulle fungera, så kunde jag ha tagit med Åsas maskin bland det som Djuvfeldts Transport tog ner. Men det visste jag inte, eftersom jag inte hade hunnit prova den. (Förresten så har Djuvfeldts ännu inte hört av sig ang de saker som blev skadade i flytten.)

Just nu ser ni ut att ha fint väder i Sverige. Så får det gärna vara när jag kommer!

15-08-07:

Jag fick svar från Singer i USA i går. (Dit var den enda mailadressen jag hittade, på svenska sidan står det bara att man ska kontakta en återförsäljare.) De skickade med dokument om hur man trär maskinen etc, med långa punkt-för-punkt-anvisningar. Sådant som jag redan vet, men jättebra för nybörjaren. De skrev att om jag går igenom allt på listan och maskinen ändå inte fungerar, då ska jag lämna den till återförsäljaren som ska skicka den på service. Spanska Singer ligger tydligen i Barcelona, och nu har jag fått en mailadress dit. Jag skriver nog innan jag går till Lidl. Det vore skillnad om jag hade köpt maskinen i en symaskinsaffär, då hade jag gått dit redan från början och frågat. På Lidl vet de antagligen mindre än jag om symaskiner. Det bästa vore förstås om jag kunde få den att fungera. Jag får väl provsy på små tygbitar - och testa allt.

Jag har plockat upp tre olika resväskor från källarförrådet - i tre olika storlekar. Den här gången ska jag checka in en väska, men jag ska egentligen ha väldigt lite med mig personligen. På vägen upp ska jag dock ha en del hund-tillbehör som Jenni ska få till sin lilla Molly. Bl a ska hon få min ena flygtransportväska, eftersom jag har tre - men aldrig behöver mer än två samtidigt. Molly är ungefär så stor som Stella nu, men hon kommer att bli lite större än Bonnie. Jenni är så glad för henne, och hon är en så fin liten hund!

Jag hoppas kunna packa så kompakt som möjligt på resan upp, för det är enklare med en mindre resväska på tåget. (Det kan vara oerhört trångt på tåget från Kastrup till Malmö.) Jag har börjat lägga fram vad jag ska ha med mig, och så skriver jag lappar på sådant jag inte får glömma (t ex medicin och bankdosa). Jag tycker om att förbereda i tid, så slipper jag stressa och så glömmer jag inget.

Som vanligt är här varmt (30˚), men däremot inte soligt - för himlen är nästan helt täckt av moln. Fast det är ändå lika fullt som vanligt, på stranden och i vattnet (inklusive vår pool).

Jag googlade på "svullna fötter + värme" och hittade bl a följande fråga "Varför svullnar mina ben och fötter när det är varmt?" med tillhörande svar:

"Svullnad i ben och fötter beror på att återflödet av blod till hjärtat från benen är mindre än tillflödet. Hur kan det bli så då? Jo, när det blir varmt, ökas blodcirkulationen till huden - så att mer blod kan passera och förhoppningsvis bli avkylt genom att vi svettas och huden blir sval. I benen och fötterna, som ju mestadels befinner sig längst ner på kroppen, kan då ökade mängder blod bli stående längre än vanligt. En del blodvätska sipprar ut i omgivande vävnader och det är det vi märker som svullnad. Om Dina återförande blodkärl - venerna - inte klarar det större tillflödet, så svullnar benen. Venerna kan svikta i sin funktion om deras klaffsystem läcker.

Du kan få detta utrett via besök på vårdcentralen för remiss till fysiologisk klinik. Besvären kan lindras med 1) stödstrumpa (svårt i värmen) eller 2) vätskedrivande behandling vid behov."

Själv undrar jag om vätskedrivande behandling är så bra. Man ska ju dricka mycket när man svettas - just för att kroppen inte ska torka ut. Och stödstrumpor vore fullständigt omöjligt att ha på sig i den här värmen. Och inte klarar jag av att sitta stilla med fötterna högt heller...

Jag läste på ett annat ställe:

"Svullnaden har att göra med att venerna i benen har blivit lite mjukare och töjt sig med åren. Det fungerar så att artärerna i benet pumpar nytt blod ner i foten, och det gamla använda som ska tillbaka till hjärtat skjuts eller pressas upp igen via venerna. Eftersom vener inte har någon pumpande muskulatur i sina väggar har de i stället stoppande klaffar som hindrar blodet från att rinna tillbaka ner i fötterna igen. När man sitter still länge eller går och står en hel dag stockar sig blodet och kommer inte vidare uppåt igen. Har man dessutom lite uttöjda vener på grund av att man är i medelåldern så fungerar inte klaffarna och det samlas ännu mer blod på kö i fötter och anklar. Svullnaden har dels att göra med att det är mycket blod i alla blodkärl, dels att vätska pressas från blodbanan ut i vävnaderna runt omkring. Benen känns då stumma och stela.

Man kan avhjälpa det på flera sätt. Ett är att använda underbensmusklerna för att krama venerna från utsidan och pumpa undan blodet. Pumpandet görs med tåhävningar: Stå på golvet och gå upp på tå flera gånger, upp och ner. Extra djupa tåhävningar blir det om du står med framfoten på en tröskel eller mot ett trappsteg – en skön övning att göra framåt eftermiddagen. Om du sitter länge, på konferens eller resa, kan du trampa, vinka eller rulla med fötterna mot golvet så stimuleras både fötter och vadmuskler."

Det låter ju bra att man kan hjälpa till att pumpa blodet - jag har genast börjat göra tåhävningar. Fast det där med att venerna kan vara uttöjda låter ju inte lika kul - för det kan man ju aldrig göra något åt. Å andra sidan stämmer det säkert, för när jag tittar mig omkring så är det enbart äldre människor (jag räknas dit) som har svullna fötter och vrister...

Nyss skällde Wilda lite tyst i sömnen, och de andra hundarna (som vaknade) tittade förvånat på henne. Stella gick för säkerhets skull bort och nosade på Wilda, för att se att allt var som det skulle. Jag undrar vad Wilda drömde...

PS:

På Amelia hittade jag två små aktuella roligheter: http://www.amelia.se/artiklar/sommaren-i-grafer/ och http://www.amelia.se/artiklar/12-bilder-som-perfekt-sammanfattar-en-charterresa/?id=7497&epslanguage=sv. Klicka om ni också vill dra på smilbanden... Fyra av illustrationerna får ni se här, som en liten försmak:

Ni drar alldeles rätt slutsats - jag har inte gjort något som helst vettigt i dag (mer än att förbereda min packning). Men jag har hunnit sitta på balkongen rätt länge och filosoferat, och tittat på havet, alltmedan jag klappade alla tre hundarna som låg i mitt knä...

15-08-08:

Jag trodde att Wilda hade blivit rumsren. De två senaste veckorna har allt fungerat perfekt - till i går. Då kissade hon en gång i hallen, och en gång i köket. Och i morse såg jag att hon (i natt) hade kissat på badrumsgolvet också. Såg, och såg... Jag klev i det innan jag såg det. Suck. Hoppas detta är ett tillfälligt bakslag, och att allt kommer att fungera fr o m i dag igen.

Stella var dålig i går. Fr o m eftermiddagen låg hon mest för sig själv, och en stund innan sena kvällspromenaden så kräktes hon rejält. Första gången på djurtoaletten (bra!), andra gången på dynan i stolen på balkongen (inte fullt så bra). I morse ville hon bli buren på morgonpromenaden (förhoppningsvis var hon bara matt). När vi kom hem så åt hon frukost som normalt, så nu hoppas jag att min lilla Stella är återställd igen. Kanske hade hon ätit något olämpligt från gatan i går? Annars är det sällan hon, utan de andra två, som ständigt försöker sätta i sig all skit de hittar. Självklart försöker jag hindra dem - men många gånger är de snabbare än jag...

Jag har flyttat om stolarna på balkongen. Nu står mina rosa stolar (fortfarande staplade på varandra) bredvid Ulfs stolar, och den låga vita står bredvid den andra vita. Jag gjorde så för att vi ska få plats bättre när jag sitter i min vita stol. Balkongstolen är mycket smalare än läsfåtöljen, så bara två hundar kan ligga bekvämt. (Det blir alltid Wilda som ligger skönast - för hon lägger sig ovanpå de andra om hon inte får bra plats...) Nu kan en hund ligga själv i den andra fåtöljen. Jag har ställt dem så nära varandra att även en liten chihuahua lätt kan gå mellan stolarna. (Det skulle se bättre ut om jag hade haft likadana dynor, men jag hade bara råd att köpa ett set när jag köpte de randiga. Nästa år kanske?)

Ute är det soldis och ganska många moln. Det är redan 31˚, och fläktar marginellt. Men för att säga som det är - jag blir inte hälften så svettig av utomhustemperaturen, som jag blir av mina värmevallningar! Där kan vi snacka om hetta!

PS:

Saxat ur Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/terrangbrander-rasar-i-ett-rekordhett-spanien/:

Efter den varmaste månaden i modern spansk historia rasar nu terrängbränder på flera håll. I Extremadura i västra Spanien evakueras tusentals invånare. Även på andra sidan Spanien, i Murcia på östkusten, rasar flera terrängbränder. Enligt lokala medier är det blixtnedslag som ligger bakom. Sommaren är extremt varm på många håll i Spanien. Vädermyndigheten Aemet utnämnde häromdagen juli till den varmaste månaden i spansk historia, med en medeltemperatur på 26,5 grader. Det tidigare rekordet lydde 26,2 grader, satt i augusti 2003. Statistiken sträcker sig dock bara tillbaka till 1981. Den högsta noteringen kommer från Córdoba, i inlandet norr om Málaga, som hade 45,2 grader den 6 juli. Dagen efter hade Zaragozas flygplats i norr 44,5 grader. Bottennappet temperaturmässigt kom den kylslagna natten 26 juli i Vitoria-Foronda, söder om Bilbao, med 8,3 grader.

Jag har ingen statistik för El Campello, för det finns ingen officiell väderstation här. Men den högsta temperaturen bör ha legat kring 33˚, och den lägsta nattetid kring 24˚.

Jag pratade med Rolph i dag. Han säger att han får in väldigt lite pengar på sitt gitarrspelande nu i semestertid. Turisterna ger honom ingenting. Dessutom ruttnar eller möglar maten han försöker spara i tältet. Han berättade att den rumänske (romske?) mannen, som ligger på knä precis vid ingången till Mercadona, får mycket mer. Men Rolph vill inte sitta och tigga så. Han berättade också att den äldre mannen nog inte är så behövande som han ser ut. Han blir varje morgon skjutsad i bil till Mercadona. Han lär bo i en lägenhet i Alicante. Rolph sa att jag ska lägga märke till att mannen är ren och alltid har exakt två dagars skäggstubb. Den trasiga kavajen tar han på som en arbetsklädsel. Han har nog rätt, Rolph. Jag har inte råd att ge Rolph något, men jag vill ju inte att han ska svälta ihjäl, så när jag var inne på Mercadona och handlade så köpte jag ½ kycklingpaj + 1 förpackning apelsinjuice åt honom. Han sken upp när han fick det. Rolph skulle gärna vilja ha ett halvtidsjobb, men i dessa tider finns inget att få. Han må vara hemlös, men han är bildad och trevlig.

PS2:

För några veckor sedan öppnade ett litet Carrefour Express här i El Campello. Det ligger i samma byggnad som bensinmacken Cepsa, mellan marknadsområdet och genomfartsvägen (N332). I dag beslöt jag mig för att gå dit. Jag ville dels se vad de har för sortiment, och dels ta reda på om de har öppet på söndagar på vinterhalvåret. Sortimentet visade sig vara litet (det är ju en liten lokal) men hyfsat. Fast de hade inte den Carrefour-tomatjuicen som jag tycker så mycket om. Men öppettiderna är desto generösare: samtliga dagar om året, sommartid 06-23 och vintertid 06-22. Jättebra om man kommer på att man har glömt något, eller får oväntade gäster, när de vanliga butikerna har stängt. Här kommer ett litet bildreportage:

På vägen hem igen tog jag också några foton. Jag gick först C/ Infanta (som Carrefour Express/Cepsa ligger på). Där blommade det fint fläckvis, men det är ödsligt jämfört med närmare havet. (Fast jag gick förstås under siestan.)

Jag gick nästan rakt norrut tills jag kom till gatan som posten ligger på (C/ de Pal). Där svängde jag till höger (= österut).

Sen fortsatte jag att gå längs Avenida Generalitat.

Efter stationen så svängde jag ner på Avenida Germanis.

Där ligger Merceria Paqui, där jag köper mina sybehör. (Innehaverskan heter Paqui. Det verkar som om hon är sömmerska också. I alla fall har jag sett folk komma dit och prova kläder.)

Nästan hemma så stötte jag på Mari-Paz. Jag passade på att fråga henne om hon kunde tänka sig att vattna mina växter när jag är i Sverige. Det skulle hon gärna göra, sa hon. Vi bestämde att hon ska komma dagen innan jag åker för att få nycklar hit. Det blir nog bra. Mari-Paz har mycket närmare hit än vad Alicia har.

15-08-09:

I går kväll började det blåsa från havet. Det var så skönt på sena kvällspromenaden, "bara" 28˚ och ljummen vind. Vi satt en bra stund på muren och pratade med Josefina och Kiko. Hundarna tycker mycket om att sitta så, nära mig - men med bra utsikt över hundar och folk. Stella var som vanligt rädd för att gå i trängseln, så henne fick jag bära bitvis. Det är mycket folk på El Paseo så här i semestertider.

I natt mojnade vinden och det var lugnt i morse, och 31˚. Men nu blåser det skönt igen och temperaturen har sjunkit till behagliga 29˚. De dagar då det är helt vindstilla (som tur är, inte så många), då rinner svetten om mig. Jag får torka av mig och/eller tvätta mig ideligen. När det blåser så blir det aldrig för varmt. (Bara när jag får en värmevallning, men det har ju ingenting med utomhus-temperaturen att göra.) Vi ska snart ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Det blir säkert en skön promenad.

PS:

Nu har vi gått tidiga kvällsrundan, och det är fortfarande skönt väder (nu 28˚). Jag gillar sol och värme - men det måste inte vara drygt 30˚ varenda dag. Jag tycker faktiskt att mina fötter och vrister är aningen mindre svullna sedan jag började göra intensiva tåhävnings-pass flera gånger om dagen. Jag brukar spontant göra några tåhävningar och andra små "strechrörelser" varenda dag - men då enstaka. Nu "pumpar" jag medvetet.

Jag pratade en stund med Rolf i dag igen. (Han hade tyckt mycket om kycklingpajen.) Rolf stavar tydligen sitt namn med F på slutet i alla fall. Men jag har för mig att det inte var helt rätt när jag skrev Rolf på julkortet. Kan det vara Ralf - fast han uttalar det som Rolf? Jag måste be honom bokstavera någon gång. Jag frågade faktiskt i dag, men just då stod vi i en gatukorsning där trafiken var så intensiv (semestertrafik), att jag inte hörde vad han svarade.

Annars har jag packat i dag - den väskan som jag ska checka in. Jag hade hoppats kunna ta min minsta resväska (dock inte handbagage-storleken), men fick ta den mellanstora pastellrosa. Annars hade jag aldrig fått i alla hund-sakerna som Jenni och Molly ska få. Dessutom fick jag i de få kläder jag ska ha med mig, och toalettartiklarna. Väskan blev drygt proppfull, men väger bara 14 kg. Den blir lite stor att ta på tåget, annars är den av den lättrullade sorten med 4 hjul.

I handbagage-väskan (jag väljer en i axelremsmodell som bara väger 7 hg tom) kommer jag bara att ha jacka och paraply (till framkomsten) + dator + smycken + mediciner + kamera + mobil och liknande. Saker som inte väger så mycket, så jag kommer att ha god marginal till de 10 kg man brukar få ha. Fast på Iberias hemsida står det bara maxmått, men ingen maxvikt, när det gäller handbagaget. Men det är förstås alltid skönast att ha så lätt väska som möjligt. Handbagage-väskan kan jag förstås inte packa klar förrän i sista stund, men redan nu lägger jag dit sådant som ska med. Jag tycker om att vara ute i god tid.

Precis nu (18:20) så tutar Tabarca-båten eftersom den lägger ut från hamnen (på väg mot hemma-hamnen Benidorm). Jag tycker om att den går några dagar i veckan. Synd att det bara är sommartid. Det är en trevlig utfärd, och mycket enklare att åka härifrån än från Alicante. Tänk om Lena (en eller båda) och jag (samt alla tre hundarna) skulle åka en tur i slutet av augusti? Jag får väl höra vad de tycker, och så får vi se hur vädret är då.

15-08-10:

Det har ju varit ovanligt varmt i El Campello i sommar. Här nedan ser ni väderstatistik för El Campello (hämtat från yr.no) för ett normalår:

Som ni ser så brukar det inte vara 30-32˚ en hel månad i sträck. Just nu har vi 31˚ och det är nästan vindstilla, så jag svettas...

Som jämförelse får ni även statistiken för Lund (överst) och Hässelby (nederst) - jag har visat alla tidigare:

För Ängelholm och Helsingborg finns tyvärr bara statistik på antalet regndagar, men inte för temperaturerna. Just nu säger väderleksprognosen att det ska bli fint väder när jag kommer till Ängelholm. Det hoppas jag, annars blir kontrasten för stor.

Hund-isglass-stund på balkongen:

Stella och Wilda tycker att special-isglassen är god och svalkande, men Bonnie ville inte ha sin så den åt Wilda upp (hon var snabbast).

PS:

Jag har tillbringat 1½ timme på stranden (varav halva tiden i havet). Det var väldigt skönt, särskilt att bada! Vattnet är kristallklart i dag, och vågorna sisådär 60 cm höga (grön flagg). Det är så skönt att simma fram och tillbaka i lugn takt, dyka under och titta på bottensanden, och stå och hoppa när vågorna kommer. När jag kom hem duschade jag kallt, men nu rinner svetten igen... I år är nog första gången som jag längtar efter svenska sommartemperaturer! Fast en vecka räcker gott - sen vill jag ha sol och värme igen.

15-08-11:

I går plockade jag fram min lilla 10" rese-dator för att göra den klar inför resan. (Jag använder den aldrig annars.) Jag skulle förstås uppdatera Norton och Windows + att jag tänkte lägga över några aktuella dokument. Den startade för ovanlighetens skull vid första försöket, men sedan skulle jag starta om den för att windows-uppdateringarna skulle gälla. Då fick jag försöka 8 gånger innan den startade igen. Det är sällan det går på första försöket. Det är lampan för symbolen som ser ut som en stapel CD-skivor som inte lyser - och då förblir skärmen svart. De två första lamporna lyser alltid när jag trycker på startknappen (den första för att jag startat, den andra för att sladden är i). Den fjärde (wifi) kan bara lysa när datorn har kommit i gång. Som ni ser är den tredje lampan (som symboliserar hårddisken) släckt. Och då händer det inget mer.

Jag får stänga av med stora knappen - och försöka igen. Datorn har varit så här sedan datorfirman Computer Soft på Av Generalitat bytte RAM-minne. Innan dess startade den alltid vid första försöket. Suck! Jag ville ju ha bytt till större minne för att datorn skulle fungera bättre, inte sämre. Jag borde förstås gå dit igen och be dem kolla upp vad de har klantat till, men har inget förtroende för dem. Tänk om datorn slutar fungera helt? Det finns en nyare datorfirma, men jag har inte råd att betala några reparationer - särskilt inte nu när jag strax ska till Sverige. Jag måste ju ha några kronor att röra mig med där, och mina marginaler är små.

Jag försökte precis starta den lilla datorn för 10:e gången, men det gick inte den här gången heller. Jag har tänkt jobba lite mer med den. Och sedan måste jag lägga över Christeltango på den så att jag kan uppdatera från Sverige. Tja, om det inte blir skrivet något här mellan den 14:e och 21:a augusti - så är det för att jag inte får igång min lilla dator... Men då kan jag heller inte maila... Jag blir nog tvungen att gå iväg med den... Till nöds skulle jag kunna ta med min stora (14") dator på resan, men jag har ju köpt en liten för att slippa släpa på den stora. Suck, och dubbelsuck...

Bonnie och Stella ligger och sover, men Wilda är som vanligt i farten. Hon ligger visserligen ner (vilket hon inte gjorde när jag tog fram kameran), men hon gnager...

PS:

Jag tittade just ut. Jag tycker alltid det ser ut som folk står direkt på vattnet, när de paddlar på sina SUP-boards. (Det är svårt att ta bra bilder, i motljus och med bara 8 x zoom.)

Jag undrar om han som står stilla för sig själv (till vänster) och tittar på de andra - är instruktör? Och de andra övar sig? En (förmodligen nybörjare) sitter ner och paddlar. Det ser kul ut! Jag borde kanske prova?

PS2:

Jag har lämnat in datorn, och de ska titta på den. (Den startade inte när datormannen försökte heller.) Nu ger det sig om de kan laga datorn, och om de kommer att kräva betalt för detta i så fall.

PS3:

De hade färska fikon på Mercadona i dag, så jag köpte en full påse. Färska fikon har jag inte sett någonstans på ganska länge. Jag tänkte för några veckor sedan att det var synd att jag inte visste att säsongen var så kort, för då hade jag frossat ännu mer i fikon då när det fanns. Jag tycker att de är så goda kylskåpskalla! (Jag äter dem precis som de är - allt utom skaftet.) Kanske det är en andra omgång som har mognat nu, eller en annan sort? (På internet kan jag läsa att säsongen är maj-oktober. Exporterar de alla fikon tro?) Jag hoppas att de kommer att ha här i El Campello även när jag kommer tillbaka från Sverige. Det är visserligen många relativt snabba kolhydrater i fikon - men de innehåller även antioxidanter (mycket, bl a betakaroten), vitaminer (A, E, K, C), mineraler (järn, kalcium, kalium, mangan) och fibrer, samt är basiska. Nyttigt godis m a o.

PS4:

Klockan är 16:15 - och nu regnar det plötsligt här! Nja, det är inte så särskilt många droppar, och det är ganska glest mellan dom - men - det regnar! Och det kommer det antagligen att göra 4-5 minuter framöver. Det blir inte blött på marken, men det luktar lite fräscht i alla fall. (Man får olika referensramar beroende på var man bor, i Sverige skulle detta inte kallas för regn.)

PS5:

En liten "katastrof" har inträffat: Bonnie och Stella har börjat löpa! Det är egentligen inte dags förrän i september, men jag har anat att något kanske var på gång - för Bonnie har slickat sig mer än vanligt. Och i går började hon slicka Stella också. Och i dag såg jag en pytteliten droppe blod på hundtrappan upp till fåtöljen. Normalt skulle det inte ha spelat någon roll alls - men nu har jag ju tänkt para Stella (eftersom jag har betalat för en parning). Men förmodligen kommer jag att vara i Sverige när hon höglöper (och Stella hos Conchi), möjligen kan jag ha en ytterst liten chans dagen efter jag har kommit hem. Fast den dagen måste jag i så fall först hämta hundarna hos Conchi på förmiddagen, och sedan åka till Alfaz del Pi med Stella på eftermiddagen (om de kan ta emot en lördag eftermiddag, vilket inte alls är säkert). På måndagen är det troligen för sent. Det är inte bra om jag måste vänta till våren. Suck! Jag får be Conchi kolla Stella när jag hämtar henne. Conchi är ju van att se exakt vilken dag som är bäst, och kan avgöra om det är för sent. Jag vill så gärna få en kull "egna" valpar igen! Det är SÅ roligt!

Vov alltså! Matte fattar ju inte. Jag har ju tjuvstartat löpet bara för att jag vill hinna para mig med den där vov-snygga chihuahua-killen från Mexico - innan han åker hem igen. Fast jag har inte sett honom på några dagar. Tänk om han redan har åkt hem? Då löper jag ju i onödan. Fast jag skulle ju kunna para mig med den där gullige malteser-killen också, fast matte säger att jag inte får. Varför ska mattar bestämma hela tiden? Jag vet väl bäst själv vem jag är kär i. Och jag är inte alls för gammal, så vov så! Ja, vov på er då!

PS sjuttioelva:

Nu har jag hämtat datorn hos Computer Soft - och den fungerar! Dessutom fixade de den gratis! Och jag drar en lättnadens suck!

15-08-12:

I dag har jag haft krångel med min stora dator. Plötsligt (efter att ha fungerat som vanligt en timme) blev skärmen enfärgat blå, och det hjälpte inte vilka tangenter jag tryckte på. Jag väntade en kvart, men sedan stängde jag av med huvudströmbrytaren. När jag sedan startade om så fungerade allt som vanligt, som om ingenting hade hänt. Konstigt! I sådana lägen önskar jag att jag hade haft lite bättre hum om datorns insida - och hur allt egentligen fungerar. Det hade heller inte varit så dumt att bo granne med en datorexpert (som behövde hjälp med annat, så vi kunde byta tjänster).

Annars håller jag på att förbereda min korta bortavaro. I dag samlade jag ihop mina inomhus-växter, så att det ska bli lättare för Mari Paz när hon vattnar dem. Hon kommer i kväll kl 19 för att få sina "instruktioner". När jag var ung och reste bort (några veckor om året) - då ställde alltid min mamma upp, och vattnade växter och tog in posten. Det är bra med snälla mammor! Om man inte har krukväxter och djur, då är det bara att beställa lagring av posten - och ge sig iväg. Det vore kanske praktiskt på sitt sätt (om man tillbringade mycket tid på resande fot), men jag tycker att hemmet blir sterilt om man inte ens har levande växter. För mig är det viktigt att ha levande saker att pyssla om (som växter och husdjur). Jag pysslar gärna om barn också, men tycker att vuxna människor ska klara sig själva. Dem vill jag umgås med - inte "dadda".

I går kväll trillade plötsligt en blå knopp av byrån i hallen. Det är den andra som går sönder, jag hade 10 från början men bara 8 hela nu = precis vad som behövs. Jag har tittat efter nya och hittade några små vit-blå porslinsknoppar i järnaffären. Men även om de bara kostar ca 3 euro per styck, så blir det en del när man behöver minst 8 (+ gärna 1-2 i reserv). Alltså har jag avvaktat. Jag har vita plastknoppar (från Ikea) men de är inte särskilt roliga. Men det börjar bli hög tid att byta knoppar nu - innan fler går sönder. Jag antar att vi stöter till dem då och då när vi passerar, och att de inte tål den lilla påfrestningen. (De små blå skulle kunna sitta på mina minibyråer sen.)

Hundarna hade sammanträde (jag undrar vad de diskuterade), men så kom jag och störde...

Jenni skickade precis några foton på sin lilla Molly. Den lilla valpen är ju sötare än söt! Det är nästan så jag önskar mig en bolognese för egen del (men jag får väl hålla mig till chihuahua). Visst är hon för gullig, lilla Molly!

PS:

Snyft! Wilda har gnagt sönder den fina låga korgen som vi hade hundleksaker i! Jag hörde ett konstigt gnagljud, som inte lät som när hundarna gnager på en gnagis, så jag gick och tittade vad det var. Det var kombinationen Wildas vassa tänder och - korgen! Och inte går den att laga heller. Hon har inte gnagt på den förrän nu i kväll, och det var synd att hon kom på att korgen går att gnaga på. Jag kan ju inte skälla på henne heller (för jag har själv ställt korgen på golvet). Det kliar mycket i små valptänder...

Nu får jag (tillfälligt i alla fall) lägga hundleksakerna i två låga plastbyttor. Sen ger det sig om jag kan hitta något som är både snyggt och hållbart (samt billigt och ändamålsenligt) så småningom. Men lite ledsen är jag allt, för det såg snyggt och prydligt ut att ha hundleksakerna i den här korgen...

15-08-13:

I dag har vi rekordvarmt här! Nu är det hela 35˚, och det ska bli 36˚! Konstigt nog svettas jag inte - och det beror på att luftfuktigheten plötsligt har sjunkit till låga 24% (och så kommer det en svag bris från havet). I morse var det ovanligt skönt, 28˚ och friskare vindar - så hundarna och jag gick en extra lång promenad. Bonnie drar på rejält nu när hon löper, hon måste hinna lukta på en ryslig massa hanhunds-kiss, och sedan kissa ovanpå detta.

Nu är jag "hundlös" och det känns väldigt tomt och konstigt. Jag hade tänkt lämna mina hundar hos Conchi i kväll, men hon mailade och bad mig lämna dem tidigt. Redan kl 10 var vi där. Wilda får vara med sin syster och sina två halvsystrar (så de kan leka ihop), medan Bonnie och Stella ska få vara i samma inhägnad som de var förra året - i den lugnare delen av kenneln. Det känns alltid vemodigt att lämna dem, men jag vet att de får det bra (även om de nog saknar mig också). Wilda kommer att känna sig som hemma, och de andra har ju varandra. (Jag tog med en hundsäng + lite gnagisar åt dem.)

På det första fotot ser ni Wilda längst till vänster, och på nästa 3:a från vänster. (Jag tog inga foton på Bonnie och Stella, för de fick vänta i en liten mini-inhägnad medan Conchis brorson flyttade hunden som stod i den inhägnaden som de ska vara i.)

(Och från det ena till det andra så väger Wilda 2065 gram i dag. Viktkurvan börjar alltså plana ut lite, även om hon säkerligen går upp några hekton ytterligare innan hon är fullvuxen.)

Tillbaka i garaget igen så undrade jag som vanligt hur ägaren till den här bilen egentligen gör när han/hon parkerar. Hur kommer man in mellan stolparna med en så pass stor bil?

När jag kom hem så satte jag igång en tvättmaskin, och så dammsög jag lägenheten. Det är skönare att komma hem till ren tvätt och ren lägenhet. Nu är snart tvättomgång 2 klar att hänga på tork. Tvätten kommer att torka snabbt, för det kan ju inte vara bättre torkväder.

Just nu håller jag på att säkerhetskopiera mina filer på datorn, och sedan ska jag (fast kanske inte förrän i morgon bitti) överföra Christeltango till min lilla resedator. Och så laddar jag kamerabatteriet. Det är en massa sådana små saker att tänka på, även om resan är kort. Jag har redan checkat in (och valt plats) via internet. Det är smidigt att man kan göra det. Väskan jag ska checka in kan lämnas tidigast 2½ timme innan planet går, och absolut senast 40 minuter innan. Men jag kommer att vara där i god tid. Jag ska under dagen kolla när C6-bussen går så att jag vet vilket Tram-tåg jag ska ta härifrån. Planet ska lyfta först 13:30. (Det ska landa på Kastrup 16:50, och går allt som det ska så tar jag tåget därifrån till Sverige 17:46 och är då framme i Ängelholm 19:14. Där ska Linda och Jenni möta mig.)

Det ska bli roligt att träffa släkt och vänner i Sverige!

PS:

Tvätten (även tjocka badlakan) torkade på mindre än en timme. Vi har nu precis 36˚, och luftfuktigheten har sjunkit till rekordlåga 17%. (Värmen torkar upp...) Det är hett, men inte obehagligt. Fast nu ska jag ta det lite lugnare, för orken tryter i värmen. C6 går var 20:e minut så jag får se när jag är klar i morgon. Jag kan lika gärna vänta på flygplatsen som hemma om jag är klar tidigt. Annars bör jag gå hemifrån senast klockan 10:20 för att vara säker på att hinna få väskan incheckad i tid. Då tar jag Tram 10:54 och är framme vid Luceros 11:21. Därifrån går C6 11:40 och den kommer fram till flygplatsen 12:20 = 70 minuter innan flyget ska gå. (Jag räknar med att det tar lite längre tid än vanligt att gå till stationen när jag ska rulla resväskan uppför backen.)

Det är det här jag lämnar (fotograferat under siestan)...

Fast Ängelholm är inte så dumt det heller!

PS2:

Luftfuktigheten börjar bli normal igen. Hygrometern visar nu 55%. Kanske det beror på att det har börjat blåsa mer från havet? Innan i dag, när luften var så torr, blev jag tvungen att smörja in mig med fuktighetsbevarande kräm ett par gånger - för att huden stramade. Det behöver jag nästan aldrig när vi har normalhög luftfuktighet här. I dag har det varit en annorlunda dag vädermässigt. I morgon ska temperaturen återgå till mer "normala" 31˚ (därefter sjunker temperaturen till 26˚ - men då är inte jag här). Jag kommer nog att svettas tillräckligt i morgon när jag skjuter resväskan uppför backen iklädd knälånga byxor...

Eftersom jag ligger bra till tidsmässigt så gick jag och köpte en spansk heminrednings-tidning (de kostar bara 1 €) som jag nu ska tillbringa någon timme tillsammans med. Jag siktar på att komma i säng tidigt i kväll. Kanske jag får sova mina 8 timmar? Det är i alla fall ingen som säger uff - uff i morgon bitti.

15-08-15:

Resan gick bra i går, så när som på att tåget från Kastrup var så proppfullt att jag fick stå inklämd ända till Ängelholm. Linda, Jenni och Molly mötte mig på stationen. Jag bor nu hos Linda. Allt är bra, men jag är mycket trött. (Och inte fick jag sova särskilt många timmar natten innan resan. Det var 32° i sovrummet, och jag hade värmevallningar i snitt var 30:e minut...)

Jag reste ovanligt lätt den här gången, med bara 14 + 6½ kg bagage, och väskorna kommer att vara ännu lättare på hemvägen.

Tyvärr har jag lite migrän i dag. (Den började som vanligt på Kastrup, men jag tog medicin redan där, och har nyss tagit mer.) Hur som helst så ska det bli jättekul att gå på mammas 90-års-fest i dag, och träffa alla mina nära på en gång!

PS:

Det har varit en mycket trevlig och lyckad 90-årsfest! Och för mig var det väldigt roligt att träffa mamma Birgit och alla mina barn och syskon med familjer, och mammas syster Sonja, hennes man Curt samt min kusin Gunilla. Jag har tagit många foton, fast få blev bra. (Det var tyvärr mörkt inne i kvartersgården som festen hölls i, och mamma satt dessutom i motljus.) Jag är jättetrött i kväll, så ni får nöja er med att se några få foton nu. Först några halvdåliga motljusfoton på mamma. (Jag lyckades tyvärr inte ta några bättre.)

Under presentöppningen tände jag belysningen i taket och då blev fotona något bättre. Nedan ser ni Linda och mamma, när mamma just börjar öppna presenten som hon fick av Linda.

Under morgondagen (om jag hinner och orkar - annars längre fram) ska jag försöka lägga in foton av samtliga gäster. Sedan tog jag flera foton av lilla Molly, som inte fick komma in i lokalen eftersom där är hundförbud, men som lockade ut de flesta gästerna på gräsmattan, oemotståndligt söt som hon är.

Jenni tog ett foto på mig. Det syns att jag hade roligt!

Jag har fortfarande migrän (hanterbar) och ska strax i säng.

15-08-16:

I dag har jag träffat min gode vän Lasse W och hans hustru Birgit här i Ängelholm. Vi har inte setts i verkligheten sedan jag flyttade till Spanien, men Lasse och jag mailväxlar ofta, så det kändes inte som det var så länge sedan. Vi satt först några timmar på ett jättemysigt fik, sedan gick vi en promenad, och slutligen åt vi lunch på en uteservering. Vi pratade förstås en ryslig massa också. Fem och en halv timme tillbringade jag i Lasses och Birgits sällskap, och jag hade trevligt hela tiden.

Om en stund kommer Lena T hit hem till Linda. Vi ska gå en promenad, sedan ta en kopp te - och så ska vi prata, prata och prata. (Linda är i Skepparkroken.)

I morse hann jag redigera fotona från mammas 90-årsfest, men det dröjer innan jag hinner lägga in dem här. Kanske i morgon? Morgondagen är den enda som jag inte har något inbokat, och då tänker jag ströva runt lite här i Ängelholm.

15-08-17:

Ängelholm är en väldigt trevlig stad - och vacker! Jag har strosat runt lite i dag tillsammans med Jenni och Molly, men också passat på att gå inom mina favoritaffärer som t ex Systrarna Olsson. Nu ska ni först få se fotona från mammas 90-årsfest, och senare (när jag hinner) de som jag har tagit i dag.

På festen sjöng Jenni och Anna (Guns dotter) en specialkomponerad sång till mamma. De sjunger fantastiskt bra båda två, och deras röster kompletterar varandra så fint!

Nedan tittar mamma och min lillasyster Gun tillsammans på den specialskrivna texten.

Mamma och Johan vid presentöppningen:

Mamma med sin lillasyster Sonja (blott 88 år gammal):

Några foton från middagen:

Min kusin Gunilla växlar några ord med mamma.

Guns man Magnus, och Sonjas man Curt (snart lika gammal som mamma).

Dans vackra dotter Louice:

Och Guns vackra dotter Sara:

Johan och hans fru Linda:

De flesta gick ut i solen då och då. Curt hade som vanligt något intressant att berätta om.

Min bror Uno i samspråk med min kusin Gunilla:

Min bror Dan med sin särbo Sara:

Det var första gången jag träffade Sara på riktigt. Dan har visat många foton på henne, så jag visste att hon är vacker. Nu vet jag att hon dessutom är väldigt trevlig! Enligt min åsikt så har båda två gjort ett ovanligt gott val...

På fotot nedan ser ni Dans son Lucas längst till vänster.

Men den som stal hela föreställningen - det var unga fröken Molly! Hon låg snällt i en hage på gräsmattan utanför. (Det är ju hundförbud i lokalen.) Men påfallande ofta fick hon sällskap. Och det är ju inte konstigt, så förföriskt söt som hon är.

Till och med Gun, som är hundallergiker, klappade lilla Molly.

(Bland fotona ovan finns inga på Unos familj. Förklaringen är att stackars Anita och Ted låg hemma - sjuka i influensa. Så de missade festen.)

PS:

Nu kommer några Ängelholms-foton. Först ett väldigt dåligt foto - på ett desto bättre initiativ. I den orangea lådan bakom trädet har biblioteket lagt böcker, och sedan har de hängt upp hängmattorna som man kan ligga och läsa i. Jag har aldrig hört talas om någon annan stad som varit så generös!

Caféet vi var på i går heter Mormor Olgas café (ligger på Storgatan) och är så här gammeldags mysigt inrett:

Innergården:

Husen nedan var inte byggda förra året när jag besökte Ängelholm. Ännu ett nybygge som är snyggt! Jag gillar färgerna på de här:

Ovan en av stadens många broar, nedan Stortorget i morse strax innan affärerna öppnade.

PS2:

Jag gick en runda till på egen hand, och tog ytterligare några "Ängelholmsfoton". Först några på de nybyggda husen jag visade ovan (då i skugga), så ni kan se vilka färger det är jag gillar. (Husen är inte färdiga än.)

Sedan strosade jag bara runt lite och tog några foton på ån...

och Storgatan.

Ja, och så fotograferade jag några hus och broar.

Ängelhom är definitivt den stad i Sverige som jag tycker allra bäst om. Jag har inga som helst planer på att flytta tillbaka till Sverige - men OM jag skulle göra det, då skulle jag flytta till Ängelholm.

Nedan utsikten från Lindas fönster. (På andra sidan träden rinner ån.)

Detaljförstoring från fotot ovan:

Ulf mejlade precis och skrev så här angående min text ovan:

Och så var det ett gravt faktafel: Ängelholm är en väldigt trevlig stad - och vacker! Det borde stå: Ängelholm är en dötrist bonnhåla – och ser ut som många andra små deprimerande samhällen.

Ja, ja. Vi tycker olika Ulf och jag. Han favoriserar sitt Stockholm, och jag mitt nordvästra Skåne. Eller tror ni att han driver med mig?

PS3:

Linda och jag gick en promenad längs åpromenaden nu i kväll. Jag tog några foton i kvällssolen, men dem får ni inte se i kväll. Jag är alldeles för trött!

15-08-18:

Nu ska ni strax få se fotona från i går kväll. Men innan jag glömmer det ska jag berätta att det tog 1½ dygn - sedan var mina fötter och vrister inte svullna längre (som de var i den spanska värmen). Skönt att det rättade till sig igen.

Linda bor bra. Inom 10 minuters gångavstånd har hon: centrala Ängelholm, stationen, hembygdsparken, promenadstigar och skogen. I går gick vi en runda längs den trevliga åpromenaden.

Vi stannade till vid smådjurskyrkogården. Det syns att den behövs! Det står många älskad-saknad-skyltar på de små gravarna.

Vi stannade också till och pratade lite med dovhjortarna i Hembygdsparken.

Det är trevligt att bo så att man har nära både till all service - och till naturen.

Nu ska ni få se foton på min gode vän Lasse som jag och Birgit tog i söndags. Vi har känt varandra sedan ungdomen, Lasse och jag. Numera ses vi inte så ofta, men vi mailar regelbundet till varandra. Om jag behöver ett gott råd så brukar jag maila och fråga Lasse vad han anser, för han är en klok man.

Lasses ena arm är obrukbar sedan många år tillbaka då han fick en stroke. Men jag tänker aldrig på honom som handikappad. Om det är något man normalt inte kan göra med bara en arm - så fixar han det ändå. Eftersom han dels är smart, och dels har stor teknisk kunskap, så gör han små uppfinningar så att han kan klara att göra sådant som han egentligen inte ska kunna, sådant som normalt kräver två händer. Alltså kan han både snickra och ge sig ut i båten själv. Jag är glad att jag har honom som vän, och hans fru Birgit är både klok och trevlig hon också.

Och på tal om goda vänner, så är jag hembjuden till Lena T i eftermiddag. Det ska bli roligt!

PS:

Ulf hittade en dikt i DN av signaturen Holmberg. Det ligger en del i texten...

Du nalkas ålderdomens dörr

och inser här och nu

att nästan allt var bättre förr.

Dessvärre även du.

15-08-19:

Grattis på 90-årsdagen Mamma!

Hurra, hurra, hurra, HURRA!!!

I eftermiddag ska jag åka till Munka Ljungby för att träffa min kära mamma.

15-08-20:

I går tillbringade jag fyra timmar hemma hos mamma i Munka Ljungby. Så här ser mammas hus ut:

Skogsklematisen vid dörren är översvämmad av blommor.

Så här såg mamma Birgit ut själv på sin 90-årsdag. Visst syns det att hon inte är ung längre, men för att vara 90 år så tycker jag att hon ser fräsch ut.

Vi satt länge på mammas uteplats och pratade, och så fikade vi förstås. Det var skönt att få rå om henne själv en stund. Det är så sällan vi kan träffas bara hon och jag.

Senare gick jag till Jenni en liten stund. Jag tog några foton på vägen.

När jag kom fram blev jag varmt välkomnad (jag hade håret uppsatt med klämma):

När vi hade pratat en stund, Jenni och jag, så följde de mig hem. Jag var oerhört trött. (Jag sover inte mycket om nätterna.)

Lite smått som jag har glömt att visa, t ex de vackra ängsblommorna i mittremsan på de större vägarna här i Ängelholm. De har ängsblommor även i vissa rondeller. Vackert!

Så här nyttig frukost brukar Linda äta, och till det dricker hon grönt te. Det vore kanske något för mig att ta efter!

Har ni läst det här? https://onlinedoctor.superdrug.com/perceptions-of-perfection/ Se annars nedan. Onlinedoctor bad bildbehandlare från 18 olika länder att göra en kvinna "så attraktiv som möjligt". Resultatet blev riktigt intressant. Här nedan får ni se några exempel. Men visst är signalen hemsk - den att vi inte duger som vi är.

En liten tänkvärd dansk läsövning:

Nu ska jag gå till stationen för att ta tåget till Helsingborg. Där ska jag träffa Jörgen.

PS:

Jörgen och jag träffades på Roys fiskrestaurang i Norra Hamnen, där vi åt en god rödspätta. Och så uppdaterade vi varandra förstås om vad som har hänt sen senast. Därefter gick vi en promenad tillsammans (förbi Gröningen och bort till Fria Bad), medan vi fortsatte att prata. Det var jätteskönt i solen! Jag tog som vanligt några foton.

Efter några timmars pratande så tog jag tåget tillbaka till Ängelholm. På tåget höll jag på att somna, så trött är jag. Det har varit intensiva dagar, och det är inte detsamma att sova på en uppblåsbar luftmadrass. (Jag har ju lite sömnproblem även i vanliga fall.)

Tillbaka i Ängelholm så bjöd Linda mig på en stor kopp grönt te, vilket i alla fall piggade upp lite. Nu ska jag strax börja packa inför morgondagens hemresa. Jag tror knappast att jag hinner uppdatera min dagbok här under morgondagen, det blir nog först efter att jag har hämtat hundarna hos Conchi på lördag förmiddag. (Jag går härifrån klockan 12, och kommer hem sent i morgon kväll.)

15-08-21:

Eftersom jag redan är nästintill klar, och inte behöver gå härifrån förrän om två timmar, så passar jag på att skriva några rader. Jag har tyvärr sovit dåligt i natt också. Ni som känner mig vet ju att jag lider av "prinsessan på ärten syndromet" och bara sover bra på "20 ejderdunsbolster". Således känner jag mig helt ledbruten, eller som vi säger på skånska: leabröden. Och inte kunde jag somna om i morse sedan Linda hade gått till jobbet. Men man får ta det ena med det andra!

Jag har haft en härlig tid i Skåne! Det har varit SÅ roligt att träffa så många av mina nära och kära! Jag önskar att jag kunde besöka Ängelholm flera gånger om året, och inte bara en som nu. (Tid har jag, det är pengarna som fattas.)

Om tåget går som det ska kommer jag att vara på Kastrup redan 30 minuter innan incheckningen öppnar. Men eftersom nästa tåg går först en timme senare, så föredrar jag att ha god marginal. Det är ju inte helt ovanligt med stopp i trafiken. Landar sedan planet i Alicante enligt tidtabellen, så har jag gott om tid att hinna med C6 + Tram innan de slutar gå för kvällen. (Sista Tram går 23:24, och planet ska landa 20:50 = god marginal även där.)

Det känns vemodigt att lämna Skåne och mina närmaste, men samtidigt ska det bli skönt att komma hem igen. Jag längtar efter Bonnie, Stella och Wilda, men också efter min egen säng - och så El Campello förstås!

PS:

Jag kom hem klockan 22:40 efter att ha tillbringat 10 timmar och 40 minuter på resande fot (varav 3 timmar på planet). Det första jag fick göra när jag kom hem var att tömma samtliga krukor inne på vatten. Alla växterna badade! Ändå hade jag sagt att det bara var två av växterna inomhus som eventuellt behövde vattnas.

Så nu har jag alltså provat tre olika blomvakter (Cynthia, Alicia och Mari Paz) - och alla har dränkt mina växter. Suck! Jag undrar om några dör den här gången också? 18 stycken är i farozonen! Det är inte säkert att jag lyckas torka upp jorden tillräckligt snabbt, fast det är så pass varmt här. Och Mari Paz har mailat att grannen med balkongen under mig ringde på och klagade på att det rann vatten på hennes markiser. Så mycket vatten rinner det aldrig när jag vattnar. (Och skulle det någon gång rinna lite om en eller två, så torkar jag upp det bums. Det rinner aldrig ner något till grannen.)

Nu ska jag stupa i säng! Men det blir nog svårt att somna fast jag är så trött. Jag har 30° i sovrummet (27° utomhus), och här är instängt. Jag har förstås öppnat de fönster där vi har myggnät, men det tar ett tag innan luften har bytts ut. Jag ställer ingen klocka i morgon bitti...

15-08-22:

Jag hade för mycket att tänka på i går, så det dröjde innan jag somnade. Jag sov bara 6 timmar, så jag är ganska trött även i dag. Det första jag gjorde när jag hade vaknat och satt på mig shorts och linne, var att bära ut alla mina inomhusväxter i solen på balkongen. Där får de stå nu, och torka upp bäst de kan.

Nu ska jag dricka en kopp te, och sedan köra och hämta hundarna. Senare ska jag packa upp, tvätta, lägga rätt, och flytta över Christeltango från resedatorn till min "stora" 14"-dator igen. Ute skiner solen och det är just nu 29°.

PS:

Jag har hämtat hundarna. Vi blev alla fyra så glada när vi såg varandra. Just nu kontrollerar de om vårt hem är / ser ut / luktar som vanligt. Stella höglöper och erbjuder Wilda att para henne... På kennel Delcami svarar de inte. Vad gör jag nu? (Tänk om vi kunde råka stöta på de mexikanska hanarna i dag? Fel färg men fina. Fast jag har ju betalat 200 € till Delcami.)

Jag berättar mera när jag har flyttat Christeltango. (Den stora datorn är mera lätthanterlig.) Jag har sms:at till Lena H, och hoppas att vi kan träffas i eftermiddag.

PS2:

De ringde från Delcami. Jag ska dit klockan 17 i eftermiddag. Pust! Det blir lite mycket på en gång...

Det kom en tunn ram runt texten när jag la in de fotoshopade bilderna ovan. Jag kan inte få bort den igen. Den syns inte i Frontpage, bara på webben. Någon som vet hur man gör? Måste jag tillfälligt ta bort all text och alla foton fr o m där ramen börjar? Eller finns det enklare sätt? Jag känner mig stressad...

PS3:

Jag var tre timmar i Alfaz del Pi och försökte para Stella. Men hon var inte intresserad av någon av de tre hanar hon hade att välja på. (Fast en fick nosa...) Däremot blev hon störtförälskad i en annan hane, en icke könsmogen valp. Honom ville hon gärna para sig med, men han var mer intresserad av att försöka dia. Jag har en del roliga foton, men orkar inte lägga in några i kväll. Jag ska tillbaka och göra ett nytt försök att para Stella i morgon. Jag ska vara där klockan 18. Då ska Bonnie och Wilda också få följa med.

Jag och Lena H har tyvärr inte fått tag på varandra än. Det ringde i mobilen när jag körde, och det var nog hon - men jag kan inte svara när jag kör (det vore direkt trafikfarligt). Jag går lite på överväxel nu. Hoppas jag får sova tillräckligt i natt, annars är det risk att jag klappar ihop - eller åtminstone får migrän. Det är som sagt väldigt olämpligt att Stella löper just nu, nästan en månad innan förväntat. Jag vill hellre umgås med Lena H. (Och på måndag kommer Lena T!) Jag har i alla fall lagt över Christeltango på min stora dator igen. Och så har jag packat upp min resväska (och tagit rätt på 3/4). Alltid något...

15-08-23:

Grattis på födelsedagen Louice!

I dag ska jag träffa Lena H klockan 13. Då ska vi gå en hundpromenad tillsammans. Innan dess ska jag tvätta ett par maskiner, och jag ska också försöka plocka iordning lite här. Jag har inte ens hängt in de oanvända kläderna (som jag hade med mig) i garderoben igen.

Det är ingen idé att sopa problemen under mattan, och det är heller ingen bra idé att ljuga. Så det är precis lika bra att berätta exakt hur mycket jag har gått upp sedan i maj - nämligen hela 8 kilo! Det är ju inte klokt! Jag väger nu mer än jag har gjort på många år (fast i maj vägde jag 4 kg mindre, så mittemellan är min vanligaste vikt). Vi hade invägning i går, hundarna och jag. Resultatet: Bonnie 2750 gram, Stella 1815 gram, Wilda 2015 gram och jag 54200 gram... Jo det är klart att jag kommer att banta bort det mesta igen, men jag orkar inte börja riktigt än.

Vov på er! Jag säger bara VOV! Nu har matte gjort det igen! Hon lämnade oss, och reste till Sverige alldeles själv. Förra gången, då fick vi bo hos Daisy, och då hade vi det vov-bra! Så då var det bara roligt.

Men det var inte alls roligt den här gången. Vi fick bo hos Voxer och hans familj. Men vi fick inte bo inne i huset hos Voxer. Nej, Wilda fick bo med sina syskon, och hon säger att hon lekte vov-mycket och hade kul. Men Stella och jag, vi fick bo i en vov-liten och vov-tråkig inhägnad. Det var bara en platta i ena änden - som man kunde ligga på, och grus i andra änden - som man kunde kissa på. Världens lågpris-hotell alltså!

Och det fanns inte ens en fåtölj! Jag som är van att ligga vov-skönt i vår fåtölj. Som tur var så hade matte i alla fall tagit med en hundsäng, och en filt, och några gnagisar åt oss. Men där fanns ingen dator heller, så jag kunde inte skriva i min blogg. Och det värsta av allt - jag fick en fästing i ansiktet som jag inte kunde ta bort själv, fast den liksom kliade. (Den tog matte bort när vi kom hem. Tur att jag har nån nytta av min matte.)

Ja vov alltså, så hemskt vi har haft det! Visst är det vov-synd om oss! Jag blev väldigt glad när matte kom och hämtade oss. Jag trivs mycket bättre hemma hos oss! Så nu ligger vi skönt på våra vanliga platser igen. Jag lägger beslag på fåtöljen. Ja, för dels är den vov-skön, och dels så har jag så bra utsikt därifrån. Ja, vov-voff på er då!

PS:

Nu kommer fotona från gårdagens misslyckade parningsförsök. De tre hanarna till höger hade Stella att välja på.

Hon tyckte dock att alla såg ganska farliga ut, och ville att jag genast skulle lyfta ut henne ur inhägnaden.

Eftersom vi redan har provat med cremefärgade Elvis utan resultat, så tog Krasimira bort honom. Kvar var vite Andy och tri-color-färgade Apollo.

Jag föredrar Andy. Jag tycker om vita hundar. Han väger 1,4 kg och är Elvis son. Fast precis som Elvis verkar inte Andy veta riktigt hur man ska göra - och då är det svårt med en tik som inte riktigt vill...

Apollo vet hur man gör, men han är inte lika söt. Och visst sitter öronen alltför rakt upp? Jag vet inte vad han väger, han är inte så stor men har väldigt bred bröstkorg. (Han liknar en liten tjur!) Apollo ger ofta blå valpar vilket är eftertraktat.

Eftersom Andy inte alls var på hugget så tog Krasimira bort honom också. Apollo fick till nöds nosa lite där bak på Stella, men inte mer. Annars försökte han faktiskt.

Stella tittade bedjande på mig, och ville bli uppburen...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Apollo. Han har sött ansikte, men öronen pekar för rakt upp. Kroppen är ok, men jag hade föredragit att han vore aningen mindre över bröstkorgen. För att vara korthårig har han ovanligt lång päls, vilket är bra eftersom jag helst vill ha långhåriga valpar. Om Andy inte vill para Stella, och Krasimira inte lyckas samla in sperma (hon försökte i går från båda utan att lyckas) - då återstår bara Apollo. Jag vill hellre para än avstå. Stella är motsvarande 30 människoår nu, och man bör inte vänta längre på första kullen.

Men så lyfte Krasimira in den här lille 8 veckor gamla hanvalpen, som hon funderar på att behålla om han utvecklas väl.

Stella kontrollerade bums om det var en hane, och det var det ju. Att han varken är könsmogen eller lovlig brydde hon sig inte om.

Kärlek uppstod! Här var hanen som hon ville para sig med! Antagligen gillade Stella honom bäst eftersom han är liten, ofarlig, och viftade på svansen hela tiden.

Stella inbjöd till parning, men den lille var mer intresserad av att kolla om hon hade någon mjölk åt honom. (Han har precis slutat dia sin mamma.)

Och där satt Apollo, övergiven och ratad, och fick nöja sig med att titta på.

När vi åker dit i kväll för ett andra försök, då vill jag försöka med Andy först.

PS2:

Nu har Lena H och jag träffats. Vi gick först en promenad med hundarna (hon fick hålla Wilda), och sedan gick vi hem till mig en stund och satt och pratade (Wilda satt hela tiden i Lenas knä). När Lena skulle gå hem till sig igen, så ville Wilda följa med... Lena och jag ska höras och ses i morgon igen, och kanske vi åker till Tabarca på tisdag (om båten går den dagen). Nu bör jag ägna mig åt att försöka iordningställa en sovplats åt Lena T, som ju kommer redan i morgon förmiddag. Fast först ska jag ta rätt på den torra tvätten, och äta lite yoghurt. Och om två timmar är det dags att påbörja resan till Alfaz del Pi...

PS3:

I dag gick parningen bättre, och Stella är nu parad med Andy. Eftersom hon själv var mer intresserad av Apollo, så fick vi ta till insemination. Måtte det nu ha lyckats! Om Stella fortfarande höglöper på tisdag så ska jag åka tillbaka till Delcami ca klockan 19 på kvällen, för ytterligare en parning. Håll tummarna för små vita (gärna långhåriga) tikvalpar!

Nedan sysslar Bonnie och Stella med att "pinka in reviret". Sedan gjorde hanarna likadant. (Konstgräsmattan som de är på spolas lätt av med slang och torkar fort. Den är faktiskt behagligt underlag för hundar.)

Stella kände sig säkrare och lugnare i dag, och Bonnie var lugn från början (hon kände sig nog stor i sällskapet).

I bakgrunden nedan syns Elvis, Andys pappa. Han är ännu mindre än Andy, men inte riktigt lika rent vit.

Stella favoriserade Apollo, och i kväll var det nästan att hon lät honom komma till. Om vi hade låtit dem vara tillsammans en timme så hade det förmodligen hänt något. Men nu gillar jag ju vita hundar...

Och Andy är vit! (Vilket inte är någon garanti för att det verkligen föds några vita valpar - OM nu Stella blir dräktig.)

Ja, liten och vit är han - men tyvärr inte långhårig. Två korthåriga chihuahuor kan få både kort- och långhåriga valpar, likaså om det är en förälder av varje hårlag. Men två långhåriga kan bara få långhåriga valpar, och vill man ha det är det förstås bäst att para med en långhårig hane. Men jag har inte hittat någon med stamtavla på närmare håll än i Madrid - och så långt har jag inte råd att resa för en parning. Nedan ser ni Elvis på väg mot Bonnie. Han ville para henne, men hon sa bestämt nej. (Så bestämt att alla tre hanhundarna raskt backade en meter...)

I dag har här varit 33˚ som varmast (= härligt badväder!) och jag har just nu 29˚ inne (= mindre behaglig sovtemperatur). Jag orkar inte ordna sängplats åt Lena T i kväll. Det är läggdags om en knapp timme och innan dess bör jag duscha och tvätta håret, och så ska jag förstås gå sena rundan med hundarna. Men jag tänker skicka ner Lena på stranden ett par timmar i morgon (kanske tillsammans med Lena H?), och under tiden så fixar jag sängen. Hon ska ju ändå inte sova förrän framåt kvällen...

15-08-24:

Nu (20:00) börjar vi krokna både Lena och jag, så vi går nog snart och lägger oss (jag efter hundpromenaden). Lena tillbringade ju natten på Kastrup eftersom hennes plan avgick i ottan, så det är inte konstigt att hon börjar bli trött. Jag har ju knappt landat själv, så jag ligger efter med mycket. Jag har t ex ännu inte hängt in i garderoberna - vare sig de oanvända kläderna som jag hade med på resan, eller det som jag tvättade i går. (Sådant brukar jag göra bums.)

Jag gick ut med hundarna som vanligt i morse, men sedan hämtade jag Lena på flygplatsen direkt därefter. När hon installerat sig lite åt vi frukost - och då var klockan 11:30. Sedan gick Lena ner till havet och solade och badade, medan jag gjorde iordning säng mm åt henne. Därefter gick jag ut med hundarna, och sedan gick Lena och jag till Mercadona för att proviantera. På eftermiddagen kom Lena H hit, och så satt vi alla och pratade ett bra tag. Sedan tog vi var sin hund och gick tidiga kvällspromenaden.

I morgon ska Lena H, Lena T, Bonnie, Stella, Wilda och jag åka till Tabarca. Båten går härifrån klockan 11 och återvänder hit 18:30. Vi promenerar säkert runt ön och tittar på allt, men de ska också passa på att bada. Då sitter jag nog i skuggan med hundarna, eller så går vi och doppar tassarna vid sidan av den fina stranden där det råder hundförbud. Om Stella fortfarande höglöper i morgon kväll så åker jag till Alfaz del Pi igen. Det är intensiva dagar som ni förstår. Just nu hinner jag knappast uppdatera här, och inte lägga in foton. Men om jag tar några trevliga foton (t ex på Tabarca) så får ni se dem så småningom. Jag mår bra och har trevligt!

Klickar ni på länken som följer så kan ni läsa en intressant intervju med Katarina (ang hennes första bok): http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturens-portraett/20091-bok-om-livet-och-verklighetens-intrang.

15-08-25:

Det blev ingen utfärd till Tabarca i dag. Där stod vi i den långa kön till biljettluckan (i god tid), insmorda med solskyddsfaktor och med packning för en dag på ön (och hundarna hade selar som tål att bada i) - och så var biljetterna slut när vi kom fram. Antiklimax! Som tur var fick vi köpa biljetter till i morgon, så vi vet att vi kommer med då. Vi beslöt på stående fot att gå en liten promenad tillsammans, trots att vi hade en del att bära på.

Vi gick först förbi hamnen, och sedan upp över "kullarna" på de små gångstigarna, och slutligen hem via San Bartolomé. Det blev ingen lång promenad, men det räckte med tanke på vår packning. (Jag hade med hundtransportväskan på hjul.) Jag tog några foton. (På det första fotot så satt jag i mitten innan jag tog fotot, det är därför Lenorna sitter en bit från varandra.) På foto nr 2 ser ni Pueblo Español i bakgrunden.

Hamnen och "vår" strand...

Och på fotona nedan ställde jag två vackra Lenor i förgrunden: Lena T till vänster och Lena H till höger. (Jag håller i Bonnie så hon kom inte med på fotot. Lena T och jag är allt lite avundsjuka på Lena H's härliga solbränna...)

Nu har Lena T gått till stationen för att åka en sväng in till Alicante, och om ett par timmar bör jag ge mig i väg med Stella för ett sista parningsförsök. Jag har ingen lust att köra 3½ mil t o r, men det är i kväll - eller inte alls. Och jag vill ju väldigt gärna få valpar i huset igen!

PS:

Nu är Stella parad ytterligare en gång, även denna gången med insemination (eftersom båda parter var aningen blyga av sig). OM det blir valpar, vilket jag förstås hoppas innerligt, så bör de födas den 22 - 24 oktober. Håll tummarna!

15-08-26:

I dag har vi haft en mycket trevlig dag tillsammans på Tabarca - Lena H, Lena T, Bonnie, Stella, Wilda och jag. Vi åkte hemifrån klockan 11 i förmiddags och kom hem 18:30. Själva båtfärden tog ca 45 minuter och kostade 24 €. Vi promenerade runt på ön och såg både fängelset och de små pittoreska gatorna i det lilla samhället. Vi åt goda fiskrätter på en restaurang (hundarna fick smaka av min merluza), och senare åt vi var sin glass. De båda Lenorna badade, och under tiden satt hundarna och jag i skuggan och väntade. Vi har alla tagit foton och jag tänker lägga in några här. Om jag orkar blir det i kväll, annars under morgondagen. Hundarna skötte sig utmärkt hela tiden.

Experiment... Jag kollar om jag kan skriva detta under den där linjen som jag inte har lagt in... Jo, det verkar så. Då stannar nog linjen mellan detta stycket och det ovan. Jag var lite trött på att den följde med, så det var bra att jag kunde överlista den.

Fast när jag nyss kopierade texten ovan till Sparad dagbok 33 - då kom linjen med igen + ytterligare linjer. Suck! Jag kan inte se linjen här i Frontpage - men kommandot ligger förstås dolt någonstans.Och trycker jag på shift så följer linjen med - och nu lyckas jag inte flytta markören på annat sätt. Hur ska jag då kunna flytta över mer text hit (utan att få med linjen?

Text och bilder kommer längre ner!

Jag provar att skriva här. Jag kan inte sätta markören ovanför "Bloggtopp", men nedanför. Nu ger det sig om linjerna stannar kvar ovanför? Jag måste överföra detta till webben för att kunna se, för här syns ingenting.

Det verkar gå bra. Då fortsätter jag att flytta text hit till Sparad dagbok 33 ett tag till... (Men det är förargligt med linjerna och mellanrummet...)

15-08-27:

Jag var helt slut i går. Jag är ju inte längre vad jag var, mycket har ändrats (till det sämre) efter min "krock med väggen"... Jag har ännu inte återhämtat mig från resan till Sverige. Tur att det är Lena T som är här för hon känner mig så väl, och är dessutom helt självgående. Alltså kan jag ha stökigt och vara vimsig. Jag ligger efter med allt. Jag har inte läst alla mail, och förstås inte svarat på alla heller. Jag har ännu inte hängt in de rena kläderna i garderoben. Men det kommer... Nu på förmiddagen har jag burit in alla mina inomhusväxter, som efter 6 dagar i stekande sol har torkat upp något så när. Fast många har tappat mer än 50% av sina blad (och två dog).

Lena H är nu på hemväg till Skåne (hoppas hennes resa går bra), och Lena T har gått ner till stranden. Eftersom Lena T tänker sola och bada även i eftermiddag, så tänker jag göra henne sällskap då.

Vov och voff på er! I går gjorde vi en vov-trevlig utflykt till en ö! Tabarca heter ön. Det var matte och mattes kompisar Lena och Lena, och så var det Stella och Wilda och jag. Först så åkte vi båt. Den här båten var det:

När vi skulle gå ombord på båten, och när vi skulle gå av igen - då bar matte oss i väskan. Ja, den trånga väskan med hjul på. Egentligen får bara Stella och jag plats i den. Det var alldeles för trångt med Wilda också. (Matte ska köpa en större när hon får råd säger hon.) Fast när vi var på båten - då fick vi sitta i knä. Jag satt i Lenas knä, ja den Lena som matte har känt längst. Och Wilda satt i den andra Lenas knä. Och Stella satt i mattes knä. Fast vi satt bara en liten stund, sen la vi oss till rätta och vilade. Det är vov-bekvämt och mysigt att vila i någons knä.

När vi hade gått av båten så gick vi och tittade på ett stort hus, ett gammalt fängelsehus. Matte drog väskan och vi gick själva. Vi hundar kissade förstås på flera ställen på vägen dit. Ja, så att hundarna på Tabarca kunde lukta att vi hade varit där. Här ser ni matte och oss hundar framför huset.

Sen så gick Lena och Lena en promenad. Dom skulle gå runt och titta på den halvan av ön där fängelsehuset ligger. Men då satt matte och Stella och Wilda och jag i skuggan och väntade. Ja, för det finns inga träd alls där, och då skulle det ha blivit för varmt för oss. Matte hade med vatten och lite torrfoder åt oss, så vi passade på att fika. Vi väntade ganska länge, men sen kom Lena och Lena tillbaka.

Och då gick vi allihopa en runda på den halvan av ön där alla vanliga hus ligger.

Men sen så kom det roligaste av allt. Vi gick på restaurang! Vi fick inte sitta i mattes knä, utan vi fick vara på golvet. Wilda trasslade in sitt koppel vov-mycket.

Vi fick smaka ganska mycket fisk av matte. Det var vov-god fisk. Och vi fick dricka så mycket vatten vi ville. Jag tycker mycket om att gå på restaurang och äta mat.

Men sen så fick vi vänta i skuggan igen. Ja för Lena och Lena skulle bada, och på den stora stranden får inte hundar vara. Dom diskriminerar hundar på Tabarca - också!

Fast innan vi väntade - då gick vi ner till stranden där båtarna låg. Och där badade vi tassarna och magarna. Det var vov-skönt!

Matte badade också tassarna. Men sen så blev det vov-roligt. För när matte skulle sätta på sig sandalerna - utan att få sand på fötterna, då gled mattes ena fot - den som hon stod på. Och då ramlade matte. Ja, så hon nästan råkade bada rumpan. Men hon blev inte blöt. Och det var tur. För människor, dom klarar inte av att ruska på sig så som vi hundar gör. Ja, dom är ju lite obegåvade - människorna.

Sen väntade vi mera, och drack vatten, och väntade. Men vov alltså! Sen fick vi smaka glass! Det var Lena (mattes nya kompis) som bjöd oss. Vov-gott var det! Hon begriper sig verkligen på hundar hon.

Ja, Stella och Wilda fick också smaka. Men jag fick smaka först.

Och sen så promenerade vi lite till. Vi mötte en hundkille som bodde på Tabarca. Och då kissade vi alla på samma ställe. Sen gick vi till en affär där man kunde köpa bröd och saker att dricka. Där som markisen är utfälld, var det. Vi hundar fick vänta utanför.

Sen så kom matte ut med ett glas med något att dricka i. Matte sa att det var en blandning av olika färska frukter. Först så drack matte mycket själv. Men sen, då hällde hon det sista i vår skål och så fick vi hundar också smaka. Det var vov-gott och läskande, så vi drack upp alltihopa. Men vi ville ha mer.

Då var (mattes nya kompis) Lena så snäll, så vi fick dricka upp det sista i hennes glas. Ja, hon begriper sig verkligen på hundar. Hon sa att hon ska flytta till El Campello sen, och det blir ju vov-bra. Då kan hon ju bjuda mig på glass och juice fler gånger.

Som du tjatar matte, du ska få skriva på din dator. Jag är snart klar. Jag har faktiskt viktiga saker att skriva om. Ja, vov då. Jag måste sluta. Fast jag inte har hunnit berätta om fiskrenset som vi hittade, och som jag hade velat rulla mig i. Vov - voff!

Eftersom jag hade hundarna med så valde jag att sitta inne i båten. Trots detta försökte jag ta några foton genom rutan, men det blev inget vidare. Utanpå glaset sitter en blåtonad plastfilm, så alla bilderna blev suddiga och blå. Nedan ser ni (nästan) Alicante, med slottet Santa Bárbara på kullen. Och fotot därunder föreställer fyren vid Cabo la Huertas-udden.

De sista fotona tog jag stående ute på däck (med hundarna i sin väska) medan båten angjorde hamnen i El Campello. (Då var det motljus...)

Det sista fotot visar båten på väg till sin hemmahamn Benidorm. (De bästa fotona från vår utfärd har Lena T tagit! Lena H's foton har jag ännu inte sett.)

Det är mer energi i Lena än i mig. Hon kom nyss tillbaka från stranden, men har redan gett sig av för att handla lite småsaker. Själv har jag bara hunnit sköta om mina växter, och lägga in de här fotona. Och nu ska jag ut med hundarna...

Förresten har mina fötter och vrister börjat svullna nu igen. Det såg jag när vi kom hem från Tabarca. Nu får jag väl dras med detta tills värmeböljan är över. Det är tydligen sådant som kommer med åren... Man får ta det ena med det andra. Alternativet till att bli gammal (och därmed få ålderskrämpor) är ju betydligt tråkigare. Själv hänger jag gärna med ytterligare 20 (-30) år. Men om framtiden vet vi ingenting...

PS:

I eftermiddags gick Lena och jag (inkädda bikinis) med fötterna i det 27-gradiga havet t o r hamnen - Rio Seco. Halvvägs stannade vi och badade. Det var väldigt skönt!

15-08-28:

Jag har nyss skjutsat Lena T till flygplatsen. Här hemma känns det tyst och tomt, men lite skönt också. Nu ska jag försöka komma ikapp med allt jag ligger efter med - men i lugn och ro. Jag har varit, och är, i det skicket just nu - att jag känner av min utbrändhet. Jag fungerar inte normalt då, utan är trött, har svårt att samla tankarna, svårt att formulera meningar etc. Det är faktiskt bara två personer som klarar att bo tillsammans med mig när jag mår så, utan att belasta mig mera - och det är min dotter Linda och Lena T. Bara de två. De känner mig båda bättre än alla andra, och är dessutom "psykologiska" och självgående. (Dessutom har båda varit här i El Campello så många gånger, att de hittar allt och överallt själva.) Alltså har det inte varit något problem för mig att ha Lena här dessa dagarna. Vi har haft roligt tillsammans och pratat mycket.

I dag är Wilda precis 7 månader gammal. Jag vägde henne, och vågen visade 2015 gram. Hennes viktkurva ökar inte längre i raketfart, som den gjorde de första månaderna efter att hon flyttat hem till oss. Några hekton till går hon säkert upp innan hon blir fullvuxen, men inte så många (tror jag).

15-08-29:

Precis som vanligt, så här års, är det varmt (30˚) och solen skiner. (Men det fläktar skönt från havet.) Jag har just tagit rätt på det som jag tvättade i går kväll, och hängt upp resten av den "stora tvätten" (= lakan, badlakan mm). Om jag nu dammar hyllorna och dammsuger golvet en omgång så måste jag inte göra mer för stunden. Jag är väldigt trött, och det är förstås psykiskt mer än fysiskt. Jag behöver göra ingenting några dagar.

Men jag har egentligen massor att göra. Jag väntar ju gäster igen! Nu kommer de visserligen inte förrän den 25/9, men ibland har dagarna en tendens att springa i väg - och jag ligger hellre steget före.

Det blir inga som helst problem att ordna sängplats åt Gunilla. Hon får sova på en madrass ovanpå Ulfs säng, precis som Lena gjorde. (Jag har tillfälligt lagt lite av det nytvättade på madrassen.)

Men det blir lite svårare att hitta sängplats till Linda! Gästsängen går inte att belasta förrän jag har fått råd att köpa regel + skiva så jag kan "reparera" den. Annars har vi ju normalt 2 sängplatser där. (De två flyttlådorna är tomma. Dem ska jag ge bort. Sänglådorna är också tomma, men jag har f n ingenstans att ställa dem.)

Men sedan har jag sängskåpet också, innehållande en bekväm bädd. Det är bara det lilla problemet att man f n inte ens kan se sängskåpet! Ovanpå står alla mina tavlor och väntar på att bli upphängda på väggarna. Framför står de stolar som jag inte har plats för någon annanstans, och på dem har jag staplat allt det som normalt ligger ovanpå gästsängen + lite annat. (Och så står den trasiga tavelramen lutad mot detta.) Flyttar jag alla dessa saker, så hjälper det inte helt. Jag måste även flytta de höga hurtsarna som står mellan gästsängen och garderoberna - för annars går det inte att fälla ut sängen i sängskåpet.

Allt det här vore ju en bagatell - om det inte vore för den lilla detaljen att jag inte har en enda ledig kvadratcentimeter att ställa sakerna på. Det är proppfullt i varenda låda, vartenda skåp och varenda garderob, likaså i förrådet. Och ni vet att jag har väldigt trångt överallt, att alla rum är övermöblerade. (Linda skulle säkert kunna sova bra om jag la 2-3 madrasser direkt på golvet - men 2 m² fri golvyta har vi ingenstans.)

Det är klart att jag kommer att lösa det på något sätt, men jag vet ännu inte hur. (Den enda tomma ytan finns under Ulfs säng, och han vill inte ha några sänglådor där.) Jag borde väl börja med att sätta upp tavlorna. Det skulle jag ha gjort för länge sedan, om väggarna inte vore stenhårda och bara går att borra i med hammarborr.

Tja, allt detta får vänta några dagar. Jag måste låta min själ komma ikapp först. Den har inte hunnit landa än.

I går kväll började jag läsa en feel-good-bok som jag fick låna av Gun: Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald. (Den boken ska Linda ta med upp till Gun igen, så jag måste läsa ut den innan dess.) Boken verkar vara småtrevlig och annorlunda, men jag orkade bara läsa ett par kapitel i går. Boken handlar om 28-åriga bokmalen Sara från Haninge, som ska besöka 65-åriga Amy från Broken Wheel i Iowa. Kvinnorna har brevväxlat ett par år om sitt gemensamma intresse böcker. Men när Sara kommer fram har Amy precis dött...

PS:

Något städande har det inte blivit i dag, men däremot har jag suttit på balkongen och läst.

15-08-30:

I går klockan 23:45 sov vi gott alla fyra. Men då brakade det loss: PANG och BOM. (Min lilla räddhare Stella fick ligga i min säng de 15 minuter det varade.) Det dröjde några minuter innan jag kom på förklaringen. Det var i går som de presenterade de nya kaptenerna till morer-och-kristna-fiestan senare i höst. Detta firades förstås med smällare, precis som allt annat här i Spanien. Det dröjde en stund innan jag kunde somna om.

I dag har jag skärpt mig så pass att jag har dammtorkat och dammsugit hela lägenheten. Även i dag skiner solen och det är just nu 31˚ varmt ute (29˚ inomhus, och 28˚ i havet) - men det fläktar skönt. (Mitt vindspel klingar hemtrevligt.) Jag har egentligen lust att gå ner till havet och bada, men just på söndagarna är det ju trängst på stranden - så jag väntar nog till i morgon.

Jag borde börja sortera sakerna ovanpå och runtomkring sängskåpet, men brinner inte precis av arbetslust i värmen... (Boken och stranden lockar mera.) Fast om 25 dagar MÅSTE jag ha bättre ordning här, och det bästa är ju att ta lite var dag. Vi får se vad som avgår med segern just i dag - plikten eller lättjan. (Jag har på känn att det inte blir plikten, och kanske inte ens oavgjort. Är ni också så här "energifattiga" emellanåt?)

Den här bilden lägger jag in bara för att allt ser så gott ut! Visst är det sådant här vi borde äta! Tänk så mycket vitaminer och antioxidanter bär och frukt innehåller - och ingenting onyttigt alls. Själv har jag olika sorters frukter och färska hallon hemma, så jag tar nog några hallon nu.

15-08-31:

Grattis på födelsedagen Gunilla!

Morgonen bjuder på soldis, men temperaturen har redan (10:40) stigit till 30˚. Det fortsätter att vara varmare än normalt. Men på nätterna har temperaturen sjunkit en aning. Innan var det 24-26˚ som kallast, men nu är det 22-24˚. (Jag tycker om varma nätter, men 18˚ skulle räcka.)

Jag undrar om även den här lilla kameran börjar bli sliten, som den andra blev. Den ger så konstiga färger, ofta blir det som en grå hinna över bilden. Ute är det ljusgult, men fotot blev ljusgrått med dragning åt blålila. Kanske jag borde prova ett annat fabrikat nästa gång det är dags att byta? Jag vill att kameran ska avbilda verkligheten!

I dag ska jag försöka ordna lite i gästrummet (röja så man nästan kan se sängskåpet), och i några andra eftersatta hörn (börja - inte göra klart), och senare ska jag läsa ut den sista fjärdedelen av boken.

Stella och Wilda pausar i leken. Nyss jagade de varandra. Bonnie ligger i fåtöljen. Hon tycker att det är skönast att ta det lugnt. Men Wilda tycker att det är onödigt att ligga stilla - när man kan springa, och hoppa, och leka...

PS:

I dagens heminrednings-reklam hittade jag några "bok-tavlor". De skulle passa hemma hos mig! Problemet är att få plats med tavlor - när man har så många väggtäckande bokhyllor som jag...

PS2:

Just nu känns det som om jag vill ge upp - drömmen om att någonsin få ordning här. Jag har jobbat hårt en stund i gästrummet (sorterat, organiserat och flyttat undan), och man börjar kunna se sängskåpet. Sedan skulle jag lägga in min handbagage-väska (och lite annat som jag hade med på resan) i den fasta garderoben. Då ramlade den mittersta skjutdörren av. Eftersom den är 2½ meter hög kan jag omöjligt passa in den både upptill och nertill på en gång. (Jag antar att själva fästena är slitna dessutom.) Under mina försök stötte jag till klädstången i garderoben, varvid allt som hängde på den rasade ner. (Den rasar alltid om man så bara råkar peta till den.) Suck.

Det är väldigt många gånger, under åren som vi har bott här, som jag har haft lust att riva ut de synnerligen amatörmässigt byggda garderoberna i hallen och gästrummet - och sätta dit rejäla Ikea-garderober istället. Men det är förstås en ekonomisk fråga, och jag har som vanligt inte råd. Suck igen.

Sådana här dagar önskar jag att Ulf inte hade varit så envis när vi köpte den här lägenheten. Jag ville ha en ny och omöblerad, han ville absolut ha en äldre och möblerad. (Priset var detsamma.) Det blev förstås som Ulf ville. (Han såg inte renoveringsbehovet.) Men en sak är förstås ovanligt bra i den här lägenheten - och det är utsikten! Så fin utsikt hade vi knappast fått i en nyare lägenhet. (Havet syntes på längre håll från dem som jag tittade på.) Dessutom är vardagsrummet ovanligt stort (brett), vilket jag gillar + att det är fönster i alla rum (med undantag för Ulfs toalett). Många minus, men också många plus... (Trappan hör till minus-sidan.)

Dock är jag så glad och tacksam för att jag har någonstans att bo, här i mitt älskade El Campello - så missförstå mig inte. Det är bara när jag ligger nära bristningsgränsen (psykiskt) och det händer något (som nu med dörren) som det brister för mig. Då blir jag så trött, så trött, så trött... (Och då tänker jag på hur mycket enklare allt vore i en nyare enplans-lägenhet.) Men, som sagt, missförstå mig inte. Jag bor bra! Vi bor bra!

Nu ska jag gå mitt-på-dagen-promenaden med mina små. Kanske mina batterier kan laddas en smula, så att jag orkar åtminstone något när jag kommer hem igen.

PS3:

Nej, all energi hade runnit av mig - så jag satte mig och läste. Klockan är bara 17 och jag har redan läst ut Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Det är en trevlig feel-good-bok som handlar mycket om böcker - för att huvudpersonen är en verklig bokälskare (och tydligen författarinnan Katarina Bivald också). Alla bokens huvudpersoner är intressanta och lite annorlunda, så det känns lite tomt nu när jag lägger boken ifrån mig. Jag hade gärna "levt" i den lilla staden Broken Wheel ett tag till... Boken gjorde mig på lite bättre humör.

Nu ska vi gå tidiga kvällspromenaden, hundarna och jag. Så får vi se sen om jag kommer mig för med att göra något vettigt (eller ej).

PS4:

Nej, jag är verkligen inte i form i dag. Under mitt-på-dagen-promenaden tänkte jag att jag borde bada, det var grön flagg och såg så skönt ut i vattnet. Men jag orkade inte. (Jag är psykiskt trött, och då blir kroppen oförklarligt trött - den också.) Nu tänker jag att jag borde göra både det ena och det andra, men inget blir gjort. Tja nästan inget, för jag duschade i alla fall och tvättade håret nyss. Och nu ska jag sätta mig och läsa i mina spanska heminrednings-tidningar. Ulf skrev att han tycker att jag borde få ordning på mig själv först - innan jag försöker få ordning på röran här. Och det ligger förstås en del i det. Vädret har plötsligt slagit om och passar min sinnesstämning. Det har blivit mörkt ute och åskan mullrar i fjärran. Det skulle kännas befriande med ett regn, men jag tror inte att det kommer något.

Men i morgon kommer en ny och orörd dag! Då kommer jag säkert att känna mig piggare.

15-09-01:

September = höstmånad i Sverige, men sommarmånad här. Den stora turistinvasionen är dock snart över (de flesta åker hem nu i månadsskiftet, och resten åker troligen hem söndagen den 13/9). På morgonpromenaden såg jag att de har börjat montera ner handikappbadet för säsongen. Det är roligt med allt folkliv på sommaren (och ett måste för alla näringsidkare), men det är väldigt skönt när vi Campello-bor får ha El Campello för oss själva igen. På det viset ser jag fram emot slutet av september. Då är här fortfarande varmt och soligt (och havet är också varmt) - men här är lugnt och skönt, och det är återigen gott om plats på El Paseo.

Det kom faktiskt lite regn i går (vid 21-tiden), och lite i natt. Marken blev våt och det luktade fräscht, men det kan knappast ha kommit mer än 1 mm sammanlagt. (Jag har inte min regnmätare framme sommartid, så jag gissar.) Jag hade precis tänkt gå ut med hundarna när det började regna, men jag väntade en knapp halvtimme och sedan var det över.

Under sena kvällsrundan blev jag överraskad. Plötsligt kom en ung man fram och frågade på svenska: "Är du Christel?". När jag sa ja, så presenterade han sig artigt. Det var Daniel, Jans och Lenas son, som är här en vecka tillsammans med sin sambo och hennes bror. (Jag antar att det är en trevlig vana de har i familjen H - att bara dyka upp och fråga om jag är jag... Det var ju så det gick till när jag blev bekant med Jan och Lena. )

I går flyttade jag en del text (och foton) från den här sidan till Sparad dagbok 33. Då upptäckte jag att den där linjen, som jag trodde jag var av med, följde med och förökade sig - så det blev rutor runtom varje stycke. Jag har nu hittat det dolda kommandot (som tydligen följde med när jag kopierade de där fotona), men har ingen aning om hur jag ska kunna ta bort det. Förmodligen avslutar jag Sparad dagbok 33 och börjar på nummer 34 nästa gång det blir för mycket text här i Dagbok. Så kan man bli tvungen att göra, när man inte har tillräckliga datorkunskaper men ändå envisas med att ha en blogg...

Jag känner mig inte superpigg i dag heller, men kanske aningen piggare. Om ingenting rasar samman så ska jag kanske kunna göra någon nytta under dagen...

15-09-02:

Nej minsann, nåt vettigt gjorde jag inte på hela dagen i går. Om det inte räknas att jag läste sammanlagt tre heminredningstidningar, varav två på spanska. Eller att jag kelade med hundarna. Nähä, jag tänkte väl det. Då gjorde jag nästan ingenting i går. Fast kanske själen hann i kapp en bit?

I går var det dags att anmäla sig till Amudecas (kvinnoföreningens) kurser. Klockan 17:30 var det samling på Centro Social. Men jag gick inte dit. Jag orkade inte trängas med så många. Annars både vill och bör jag gå på åtminstone ett gymnastikpass i veckan. Kostnaden är försumbar, 6 € för två terminer per aktivitet (och bara för dem i gymnastiksalen, resten är gratis). Så här ser programmet ut:

GAP-gymnastiken (core-gympa) på tisdagarna är superbra och lärarinnan ännu bättre! Yoga-Pilates på fredagarna var jättebra en termin med en ung kvinnlig lärare, och under all kritik med en äldre manlig lärare terminen efter. Så om jag vill gå på det måste jag kolla upp vem som är lärare först. Annars vore tisdag + fredag bra. Sedan finns det en massa danskurser att gå på också, men just nu håller inte mina fötter. Snyft! Jag kan i alla fall inte dansa sådant där man "stampar" med fötterna, som t ex Sevillanas. Magdans (Danza oriental) på tisdagarna hade kanske varit lämpligt - om den inte hade kolliderat med GAP-gymnastiken. Vi får se. Man brukar kunna anmäla sig i efterhand också. Jag får väl gå till Amudeca en kväll (kontoret är bara öppet då) och fråga/anmäla mig. Det vore förstås bra om jag kom igång med gymnastik igen - innan jag blir helt förslappad. Det räcker inte med hundpromenader...

Här är en 5 minuter lång sammanfattning av vårens uppvisning, Amudeca - Mil y un sueños (tusen och en dröm): https://www.youtube.com/watch?v=haE7l01gdMI. (Att vara med på uppvisningarna är förstås frivilligt.)

Det är 100% regnrisk i dag - men än skiner solen...

PS:

Om ni vill titta på foton på hur El Campello såg ut förr i tiden så titta på den här länken: http://www.campellofotopro.com/reportajes/historia-fotografica-de-campello (Klicka sedan på de enskilda fotona om ni vill se dem i lite större format.)

Här i Spanien stiger bostadspriserna: http://www.svd.se/bostadspriserna-stiger-i-spanien. Och här i El Campello öppnas fler och fler inmobiliarias (mäklarfirmor) - så man tror uppenbarligen på framtiden!

Och något helt annat (det första kan ju vara bra för er män att veta):

Tidningen Amelia tipsar angående val av klädfärger (själv har jag kall hudfärg, och ni hittar ett par av mina favorit-klädfärger nedan till vänster):

PS2:

Eftersom det står i väderleksprognosen att det är 95% regnrisk nu, och jag är uppväxt i Sverige och vet vad regnrisk brukar innebära - så trodde jag att de moln som tillfälligt skymde solen var annalkande regnmoln. Alltså rusade jag ut med hundarna en halvtimme innan vi brukar gå ut. Hur vädret blev? Tja, ni kan själva se på fotona nedan...

Ovan kan ni se att det mesta av handikappbadet är nermonterat, och nedan att det uppblåsbara "plast-åbäket" fortfarande ligger kvar. Jag gissar att allt kommer att tas bort i mitten av månaden.

Den nya cervecerian har öppet sedan ett par veckor tillbaka. Det är inget ställe som lockar mig.

Tänk, jag känner inte för att bada i dag heller. Tror ni att det är nåt fel på mig?

Jag har flyttat min dörrmatta (av gummi som ska likna metall) från gästrumsbalkongen till vår stora balkong. Det är bra att kunna torka av fötterna innan man går in, och sedan Wilda kom har jag inte vågat ha den vanliga dörrmattan där (eftersom jag är rädd att hon kissar på den).Bonnie tycker inte om att gå på den här, så jag lämnar en liten passage åt henne.

I morgon ska jag träffa Marta (den argentinska konstnärinnan som nu bor i Halmstad). Hon är och hälsar på sin son som bor i San Juan. Det ska bli jätteroligt att träffa henne! Vi har inte setts i verkliga livet sedan 2007.

PS3:

Jag har pratat med Maud via Skype. Hon har inte mått så bra på sistone, men trivs annars i Senegal. Och Sabi trivs jättebra. Hon hoppas att hennes pengar ska komma snart, så hon har råd att gå till sjukhuset för att kolla sin hälsa. Tyvärr strejkade högtalaren på min dator så jag fick ha örat mot högtalarna för att överhuvudtaget kunna höra vad Maud sa. (Jag startade ändå om datorn, men det hjälpte inte.) Maud hälsar till alla hon känner!

Innan Maud ringde så bytte jag knoppar på hallbyrån. Inte för att jag ville, utan för att jag var tvungen eftersom en har gått sönder. De vackra blå knopparna satte jag på den lilla byrån som står ovanpå den stora, och på den stora fick jag (tillfälligt, i brist på annat) sätta dit de fula vita plastknopparna igen.

Den lilla byrån blev vacker och "glad", men den stora blev ful. Dessutom sticker knopparna ut för mycket, så det är lätt att råka haka i dem när man går förbi. (Passagen är bara 50 cm bred.)

Jag ska köpa nya knoppar när jag får råd. Jag har sett en ganska fin (och lagom stor) porslinsknopp (vit med lite blått på) i järnaffären, men de kostar 3,75 € per styck och det blir ju en del om jag behöver 8 (+ ev någon i reserv). Så jag får nog stå ut med plastknopparna ett tag - tyvärr.

15-09-03:

I dag har jag träffat Marta! Vi har haft trevligt tillsammans. Vi träffades på Valor där vi drack grönt te och fikade (glass till mig, äppelkaka till Marta). Där satt vi ett par timmar och pratade - mest på svenska, men även på spanska. Marta pratar bättre svenska än jag pratar spanska. Hon har haft ungefär lika lång tid på sig att lära sig svenska, som jag har haft på mig att lära mig spanska - men hon har hunnit längre. Visst hör man hennes brytning, och visst fattas hon ibland något ord - men hon talar tydligt och det är lätt att förstå vad hon menar. Och hennes grammatik är nästan felfri, vilket man verkligen inte kan säga om min.

Jag har lärt mig ganska många ord sedan jag flyttade till Spanien, speciellt sådana som inte står i skolböckerna (typ: borrmaskin, sytråd, gångjärn, elvisp, jordfelsbrytare och värmevallningar). Men min grammatik är nu sämre än den var när jag nyss hade gått på komvux och instituto Cervantes. Jag vet att jag borde plugga grammatik igen, men jag har ännu inte haft tillräckligt med energi. En fördel för Marta är att hon bor tillsammans med en svensk man, och således talar svenska även hemma. Jag talar ju också svenska hemma - med både Ulf och hundarna. Det är klart att jag skulle bli duktigare på språket om jag dagligen talade mer spanska med spanjorer. Men det är svårt att få spanska vänner - när man inte kan språket! Jag kan aldrig säga riktigt vad jag vill. Jag måste alltid förenkla eftersom jag fattas de rätta orden, när jag egentligen skulle vilja säga något smart och roligt. Nåja, poco a poco (lite åt gången) som spanjorerna säger...

Vi bad servitrisen på Valor att ta ett foto på oss.

Och sen tog jag ett foto på Marta. Jag tycker att hon är så vacker! Eftersom hon dessutom är väldigt rar och trevlig, så är jag glad att ha henne som väninna. Det är synd att vi inte kan träffas oftare (för att tala omväxlande svenska och spanska) , får då skulle vi båda två kunna utveckla våra "främmande" språk mera. Det vore särskilt nyttigt för mig.

Efter besöket på Valor så visade jag vår lägenhet, och sedan satt vi en stund på balkongen och pratade. När det blev dags för hennes söner (som bor i San Juan) att komma och hämta henne, så följde jag och hundarna henne på vägen till mötesplatsen. Nu hoppas jag att det inte dröjer alltför länge tills vi ses nästa gång.

Nu när jag skriver dessa rader, så står jag som vanligt framför den öppna balkongdörren i vardagsrummet. Då och då tittar jag ut på havet. Jag trivs bra med att ha datorn just här. Och jag mår bättre av att stå upp! Jag har nästan aldrig ont i arm och axel numera (som jag ofta fick när jag satt framför datorn).

Men nu börjar snart vintersäsongen (när Ulf kommer ner om en månad), och då måste jag flytta datorn och stå-datorbordet till mitt rum. Jag har bara ingen som helst aning om hur jag ska få plats med det. Bordet är bara 33 x 45 cm - men i mitt rum är det så trångt, så trångt. Ser ni någon ledig golvyta? Man måste ju kunna passera förbi, och redan nu får jag gå i sidled på vissa ställen.

Det enda tänkbara stället vore där den lilla fläkten nu står - bredvid sängen, framför (det överfulla) sängbordet. Fläkten använder jag ju bara sommartid. Men det vore inte bra att ha datorn så nära sängen. Om jag ska fortsätta att stå upp när jag jobbar vid datorn, så behöver jag förstås inte mitt skrivbord i samma utsträckning (bara om jag ritar, målar eller pysslar med annat hobbyarbete). Men jag tycker mycket om skrivbordet (jag tycker det är vackert), så jag vill förstås inte göra mig av med det. Tyvärr har jag ingen annan plats där jag kan ställa det. Det är bra synd att det är lika trångt i gästrummet också, annars skulle bordet kunna stå där. Vi får se hur jag löser det när det blir dags.

Jo visst har jag för många möbler, och för många saker. Och visst bör jag gallra ut (och ge bort) ännu mera. Men det måste få ta tid! Jag har viss separationsångest, och jag har redan gallrat ut så mycket. Att ha mina saker omkring mig gör att jag känner mig hemma! Särskilt de gamla sakerna som har hängt med länge, ända sedan min ungdom. Ändå är det kanske just sådana saker som jag borde gallra bort, för dem behåller jag mest av nostalgiska skäl - inte av praktiska.

Egentligen borde jag passa på att gå ner och bada nu. Det är 30˚ i luften och 26˚ i havet. Och väderleksprognosen säger att det ska regna fr o m fredag, och ända t o m onsdag! Men så känner jag att jag först och främst måste ordna och städa i gästrummet. Jag måste åtminstone försöka få bättre ordning där! Det kommer ju fler soliga dagar, så det gör inget om jag inte hinner bada just i dag... (Fast frestande är det...)

15-09-04:

I dag har jag flyttat om lite på balkongen. Det är mycket som måste "säkras" när man har en livlig unghund = tonåring i huset. Wilda är liksom lite MER än mina andra hundar är och har varit. Alltså krävs det mer av mig.

Små hundraser kan komma i tonåren redan så tidigt som vid 5 månaders ålder (medan det för stora hundraser kan dröja ända upp tills hunden är 18 månader). Hundens känsloliv påverkas av en ökad hormontillströmning samtidigt som nyfikenhet, självsäkerhet och även lusten att jaga och vakta utvecklas.

Jag läser på: När din hund blir tonåring kan du upptäcka några eller samtliga av följande beteenden: aggression, massor av energi, mycket dålig koncentrationsförmåga, dålig socialisering, olydnad, vandrande, lyfter på benet (hanhundar), överdrivet ridbeteende. Jodå, det stämmer precis på Wilda. Hon har nyligen börjat rida på Stella, som hon hela tiden försöker kuva. Stackars lilla Stella!

Unga hundar blir sällan ”lugna och förståndiga” av sig själva. De måste genom träning få lära sig vad som är tillåtet och framför allt vad som inte är tillåtet. Om träning läser jag följande: Dova läten används av vuxna hundar och är en signal för att något är viktigt, en signal man måste respektera. Du ska inte höja rösten, utan sänka tonläget. Det blir mycket lättare för hunden att tolka ditt kommando om din röst stämmer med budskapet. Kroppsspråket är också viktigt. Mjuka, snabba rörelser betyder ”ska vi leka”. Stram, upprätt kroppshållning är tecken på allvarlig sinnesstämning från någon man just då ska rätta sig efter. Ja, det är viktig att vara tydlig. Men det är också viktigt att förebygga! Därav omflyttningen på balkongen.

Tidigare hade jag alla mina större växter på rullplattor på balkongen. Det var praktiskt, inte minst vid städning. Tyvärr började Wilda tidigt riva av alla krukväxtblad som hon räckte till, och sedan äta upp så många hon hann innan jag plockade undan dem. Det var då jag ställde växterna på bänkar. Men nu har hon ju vuxit, och räcker högre upp. Och jag vill fortfarande att bladen ska sitta kvar på växterna. Dessutom finns det säkert hälsosammare grönsaker att äta, även för hundar.

Jag började med att ställa min vita låga stolar bredvid varandra. Det blir bättre om vi alla fyra ska sitta tillsammans, och även jag vill få plats. Jag fick flytta bort det vita bordet, och ställa bougainvillean på en piedestal i stället - och så ställde jag den andra bredvid.

Sedan fick jag flytta växterna med hängande grenar högre upp. Jag satte växten med olikfärgade blommor (som jag just nu har glömt namnet på) ovanpå en liten piedestal, så nu räcker inte Wilda längre till den. (Hoppas den klarar att stå så även när det blåser mycket.) Lägg märke till plattorna med piggar på som ligger runt om paradisträdet. Dem som Wilda undersöker på fotot. De är till för att det ska vara obehagligt för tassarna att gå på dem. På så sätt hoppas jag att paradisträdet ska få behålla sina lägre sittande grenar och blad.

Hjärtrevan ställde jag på ett litet minibord ovanpå det ena skåpet. På den har grenarna (eg revorna) blivit så långa att det hade behövts en väldigt hög piedestal, och så hög har jag f n ingen (som tål att stå ute).

Mina rullplattor har jag viss användning för ändå. Nätet som jag har bundit fast vid räcket ska hindra hundarna från att trilla ut, är det meningen. Det har fungerat bra på Bonnie, Stella och Bonnies andra valpar. Men Wilda, hon har kommit på att man kan sticka huvudet under nätet (som är mjukt) och ställa framtassarna på kanten utanför. Då ser man mycket bättre vad som sker på gården. Och jag blir förstås jätterädd att hon ska trilla ner och slå ihjäl sig. Det är tänkt att rullplattorna ska förhindra detta. På sikt måste jag köpa några meter lågt (helst vitt) styvt plastnät för att sätta dit (istället för det tillklippta viltstängsel som sitter där nu). De har sådant nät i järnaffären, och jag hade gärna köpt det redan i dag, men jag måste vänta tills nästa pension kommer. (Den här månaden ska jag bl a betala fastighetsskatten som är på hela 600 €!)

När sedan vintersäsongen närmar sig så måste jag flytta om alla mina växter igen - för då måste alla stå under tak! Men det blir ett senare bekymmer...

Den vita bänken som växterna stod på innan, bar jag ner och ställde på gästrumsbalkongen (där den stod tidigare). När jag ändå var där nere så passade jag på att sopa av myggnätet och balkonggolvet. Och så tittade jag på röran i gästrummet, och funderade. Men jag gjorde inget mer...

I dag har vi växlande molnighet och väderleksprognosen spår regn. Det ska tydligen komma just när hundarna och jag brukar gå våra promenader. Kanske ska det komma uppemot 3 mm?

PS:

Klockan har hunnit bli 18, och vi har hunnit gå 3 av dagens 4 promenader, men ännu har inte en endaste regndroppe fallit. Tvärtom har det varit så pass soligt att jag vågade mig på att tvätta två maskiner tvätt, som nu hänger på tork på balkongen. Det är inte perfekt torkväder, men tvätten är ändå redan halvtorr.

Kanske luften är lite tryckande, för jag har fått migränliknande huvudvärk. Men jag har precis tagit 1 gram paracetamol, så kanske den går över. Har ni tänkt på annars, så sällan jag har migrän numera? Jag tror att den kommer att försvinna när jag väl blir av med mina klimakteriebesvär. Och så ofta som jag har värmevallningar nu, så måste det ju vara kulmen. Alltså kan det bara bli bättre hädanefter. Eller? Jag föredrar att tänka positivt!

15-09-05:

Klockan 20 i går började det stänka så smått, men när vi gick vår sena kvällsrunda en knapp timme senare så klarade vi oss bra utan regnkläder. Men ytterligare en timme senare, när vi låg till sängs - då hördes det att det regnade kraftigare. Fast i morse syntes inte ett spår av regnet, så det kan knappast ha kommit mer än någon enstaka mm. Regn i Spanien är inte riktigt detsamma som regn i Sverige.

I dag skiner solen, fast himlen är inte molnfri så solen går i moln då och då. Eftersom termometern "bara" visade 23˚ så tog jag på mig en väst under morgonpromenaden, men jag tyckte att det kändes kyligt ändå. (Man vänjer sig...)

Som vanligt var renhållningsarbetarna i full gång. En man tömde papperskorgarna, och en annan plockade skräp för hand. Detta gör de både på stranden och längs El Paseo. Om man kommer en timme senare är allt rent och fint. På söndags- och måndagsmornarna (under turistsäsongen) brukar det vara fler som plockar skräp för hand. Det brukar tyvärr behövas efter "helgfirandet". Jag förstår inte varför folk slänger så mycket skräp direkt på marken, när det är så tätt mellan papperskorgarna.

De närmaste dagarna är det regnrisk varje dag (80-95%). Regnet behövs, så det är välkommet.

Nä, vov alltså. Det får absolut inte regna när jag ska ut! Jag kan faktiskt inte koncentrera mig på att kissa - om regnet skvätter vatten på ryggen samtidigt! Och jag tycker inte om att bli våt om tassarna heller. (Bara när jag badar - men det är ju skillnad.) Nu har matte dessutom varit så vov-dum att hon har tagit bort badrumsmattan - så då kan jag ju inte kissa där. Och då tvingar matte ut mig, även om det regnar. Fast i morse när vi var ute - då sken solen. Och både Stella och jag, och en hund-kille som vi känner, kissade på samma lyktstolpe. Bra va!

PS:

Wilda är ju nästan alltid i farten. I dag lekte hon med sin svans. Hon tyckte väl att när de andra hundarna var så tråkiga och bara vilade - då fick hon roa sig själv.

De roligaste fotona när hon jagade sin svans, fick alla för mycket rörelseoskärpa. Men de här kan ni få se:

Annars jagar Wilda ofta Stellas svans, biter tag i den och drar stackars Stella baklänges. Stella tycker förstås inte alls om den "leken", men brukar inte säga så mycket. Men i dag morrade hon till så pass rejält att Wilda slängde sig på rygg, och låg kvar flera sekunder. Jag hoppas att Stella lär sig att säga ifrån ordentligt, för hon ska inte behöva finna sig i vad som helst. Wilda är ju inte "elak" med flit. Hon vill bara leka, och förstår inte att det gör ont när hon biter i Stellas svans eller öron...

I morse lyfte jag upp Wilda i sängen en stund utan att de andra hundarna märkte något. Hon njöt så av att bli klappad och få all uppmärksamheten själv. (I går när jag precis hade lagt mig kelade jag en stund med Stella. Och på dagen satt jag en stund med bara Bonnie i knäet.) När man har tre hundar (eller tre barn) så gäller det att man ger var och en vad den behöver - så gott man kan i alla fall. Alla måste få lite egentid med matte (mamma). Fast för det mesta är vi tillsammans alla fyra.

Ute börjar himlen bli grå...

PS2:

Klockan har hunnit bli 16, men ännu har inte en droppe regn fallit. Ena stunden har det varit halvmulet ute, andra stunden solsken. Men blåst har det gjort hela dagen, så pass att jag har stängt alla fönster åt öster (ovanligt!).

Eftersom det just i dag känns som om höstsäsongen börjar, så har jag gjort iordning i vardagsrummet. (Allt utom att mitt datorbord får stå kvar ett tag till.) Således satte jag Kallax-hyllorna på plats framför vardagsrumsfönstret (fönsterdörrarna). Eftersom Ulf vill kunna se ut från sin plats vid matbordet så bar jag ner den höga benjaminfikusen + asparagusen + en pelargon till gästrummet. (Där har jag ju så gott om plats... ) Så här blev det:

Bordet har jag på diagonalen, för så tycker jag bäst om att ha det. Då kan tre av fyra som sitter vid bordet se havet. Fast Ulf brukar vilja ha det "rakt", så vi får se hur det bli senare i höst. (Och mitt stå-datorbord ska jag flytta ner till mitt rum senast om tre veckor.)

Wilda bet ju sönder kanten på den runda korgen som jag hade hund-leksaker i innan. Tyvärr, för jag tyckte att den var snygg. Nu tog jag en något för stor plastlåda och la alla sakerna i (tills jag hittar något bättre). Wilda tycker dock bättre om att ha hund-leksakerna lite mer överskådligt, så hon la bums ut några på golvet.

Hon är en trogen liten hund, Wilda. Hon följer mig alltid hack i häl. Om jag går ut i köket (jag kanske bara ska slänga ett visset blad i soppåsen) så följer hon med, och ska jag gå på toa så följer hon med mig in på toaletten. Kanske det beror på oerfarenhet också? De andra vet ju att jag kommer tillbaka strax, så de ligger lugnt kvar där de ligger. Just nu ligger alla tre och sover. Wilda i den lilla hundsoffan, Bonnie i läs-fåtöljen, och Stella i den lilla hundfåtöljen nära mina fötter. Om man har hundar så behöver man aldrig känna sig ensam.

Förresten så har Bonnies och min blogg nu avancerat till 12:e platsen på Vovves bloggtopp (av 633 hundbloggar).

Vov! Det är förstås enbart min förtjänst! Ja, för jag skriver ju om vov-viktiga saker, medan matte bara skriver en massa strunt. Ja, utom när hon skriver om mig förstås...

15-09-06:

I dag regnar det! Det har nog kommit ett par millimeter. Det började i morse när jag ännu låg kvar i sängen, och det stänker fortfarande (kl 10). Just när vi skulle gå morgonrundan (7:30) så regnade det så pass kraftigt att vi sköt på promenaden en halvtimme. Bonnie och Stella var måttligt roade av att vara ute i duggregnet. De strök tätt utmed husfasaderna, och ville helst inte gå alls. Men Wilda tyckte att det var jättekul med vattenpölarna, och vattnet som rann ur stuprännorna, och det som droppade på henne från balkongerna. Hon skuttade glatt hit och dit, och blev förstås blötast av alla.

Nu ligger alla och vilar i fåtöljen. Som ni ser är Wilda våt i pannan. Hon var nyss ute på balkongen...

Det blir nog en innesittardag i dag, och jag har klätt mig i knälånga byxor och T-shirt. (Det är bara 23˚.) Det känns väldigt mycket som höst.

PS:

Det är inte helgrått ute, men för en gångs skull är det helt tomt på stranden. Jag har satt upp min regnmätare, så fr o m i dag kommer jag att få bättre uppfattning om hur mycket (lite) det regnar.

Jag röjer och ordnar i gästrummet. Steg ett är klart - man ser sängskåpet! (Men ännu går det inte att öppna det och fälla ut sängen, så en hel del arbete återstår.)

Dessutom borde jag börja sätta upp mina tavlor! (Men var? Och hur?)

PS2:

Det blev inte gjort så värst mycket mer. Jag satte mig i läsfåtöljen istället, med tre hundar och en bok. Jag har börjat läsa Den kalla elden av isländske Arnaldur Indriđason. Boken, en deckare, är både spännande och intressant.

Ute hänger regnet i luften, men att säga att det regnar vore överdrivet. Vi har nu gått 3 av dagens 4 promenader utan att bli våta. Men sällan ser man stranden och El Pases så öde... Det är fler än jag som håller sig inomhus i dag.

Märkligt, precis nu när jag skrev att det inte regnar - så börjar det. Fast det vräker inte ner precis.

15-09-07:

Har ni tänkt på att vi svenskar hör till de folk i världen som talar mest om vädret. Det beror säkert på att vi så sällan har det väder vi önskar. Spanienkännaren Thomas Gustafsson säger att i år är första gången som han har hört spanjorerna tala väder. Men så har ju sommaren varit extremt varm.

Strax innan jag la mig i går tänkte jag läsa jag av regnmätaren. Fast det fanns bara 2-3 droppar i botten på mätaren, inte ens så det täckte botten. Men i morse, strax innan vi skulle ut, så kom det en skur på hela 4 mm. Mina små hundar blev förstås blöta om både tassar och magar när vi senare gick vår morgonrunda. Bonnie och Stella såg mycket lidande ut, medan Wilda glatt plaskade i vattenpölarna.

Inte förrän på onsdag ska vi få soligt väder igen, och i dag säger väderleksprognosen att här kan komma uppemot 24 mm! Det blir väl mest innesittarväder även i dag. Jag hann läsa ut boken i går. Den var spännande! Kanske börjar jag på en ny bok i dag. Men lite nytta bör jag göra innan dess.

Vov på er! Ni vet det där trollerirummet som finns i vårt hus. Ja det lilla som man går in i. Vi kanske går in i rummet allra längst ner i huset, och så stänger sig dörren, och så skramlar det lite, och sen öppnar sig dörren, och så är vi allra högst upp där vi bor. Matte säger att rummet heter hiss. Nu vet jag att trollerirummet kan trolla bort folk också. Jodå!

I går, när vi hade gått sista rundan, då kom vi precis samtidigt som grannarna till trollerirummet. Matte sa att dom kunde få åka först. Så dom gick in i rummet och dörrarna stängdes. Sen skramlade det en stund, och sen öppnades dörrarna. Och det var tomt! Grannarna hade försvunnit! Vov-konstigt var det! Bara lukten fanns kvar. Vi nosade vov-mycket Stella och Wilda och jag - medan vi var i trollerirummet.

Fast sen så öppnades trollerirums-dörren, och då var vi framme vid vår dörr. Så vi gick in till oss. Jag undrar om grannarna har försvunnit helt, eller om dom bara har gömt sig någonstans? Jag ska nosa extra noga efter dom, nästa gång vi går ut. Vov-voff!

PS:

Snart är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad, men jag kommer att skjuta på den ett tag till. Kanske blir det uppehåll, men just nu vräker regnet ner.

Jag flyttade in mina pelargoner en bit, och ställde dem på stolarna. Pelargoner mår ju inte bra av att bli alltför våta...

Vattnet hinner inte rinna bort från balkongen i den takt som det regnar. Nyss var det 10 mm i regnmätaren, men nu är det redan 19 mm! Det är mycket för att vara här - och det fortsätter att regna.

Wilda var den enda som följde med mig ut på balkongen.

Det sorgliga är att det regnar in här, när det stänker på rutorna. Bara i vardagsrummet och i köket klarar vi oss eftersom det är tak över stora balkongen. Men i Ulfs och i mitt rum, samt i gästrummet, där rinner det in ganska stora mängder. Nedan gästrummet, där jag nu har torkat upp och stängt persiennerna. Persiennerna hjälper! Men jag kan inte leva i mörker, och inte mina krukväxter heller. Nu tände jag i mitt rum och i gästrummet så att växterna där ska få lite ljus, men det är förstås inte detsamma som dagsljus. Det där med att ha dubbla fönster, som så många av grannarna har, är nog inte fel. Fast egentligen är det ju ett konstruktionsfel när fönster inte håller tätt fast de är ordentligt stängda. Men såvitt jag förstår så är det äldre spansk standard med sådana här fönster. Nyare finare fönster, som de i Jans och Lenas lägenhet, håller naturligtvis helt tätt. Sådana fönster skulle jag också vilja ha...

Vov! Bara för att det regnar, och vi inte kan gå så långa luktrundor, så har vi fått nya gnagisar av matte. Extra stora och vov-goda gnagisar! Smask alltså! Det är liksom olika smaker. Det bruna är godast!

Conchi berättade att en svensk uppfödare, Agneta Persson, hade tävlat mot henne i Portugal nyligen. (Conchis hund vann!) Jag tittade in på webbsidan:http://www.kennelsolosguldhundar.dinstudio.se/. Visst ser det härligt ut att ha så många chihuahuor! Det skulle jag också vilja ha - om jag bara hade råd.

Conchi tycker förresten att jag bör ställa ut Wilda, och tipsar om de utställningar som snart ska hållas här i trakten. Fast sådant kostar också pengar, och just nu är jag extra pank (efter Sverige-resorna). Conchi hade tränat med Wilda vid två tillfällen när hundarna var där, och hon sa att Wilda skötte sig fint. Vi får se. Jag skulle gärna prova att ställa ut både henne och Stella.

PS2:

När det hade kommit 20 mm blev det uppehåll.

Klockan hade då hunnit bli 14, så vi passade förstås på att gå ut. I början fick jag släpa Bonnie och Stella bakom mig, men sedan glömde de bort hur vått och otäckt det var. För det är ju lite spännande också...

När det regnar i Spanien - då blir det blött! Ingenstans är det anpassat för att ta emot regnmängder över 1 mm. Allt vatten från hustaken rinner rakt ut på trottoarerna.

Tydligen blir det ganska blött i kackerlackornas boningar också (de bor ofta i avloppssystemen), så många låg nu döda på trottoarerna. Just den här levde, men jag klarar inte av att trampa ihjäl dem, fast alla spanjorer alltid gör det när de ser en (även när de har finskorna på sig).

Parkeringen vid hamnen var översvämmad, och vattnet forsade ner mot havet. (Det står faktiskt varningsskyltar med texten "översvämningsområde".) Men de som hade ställt sina bilar på parkeringen i dag, får nog inte så roligt när de ska hämta dem.

Ägaren till bilen nedan grubblar på hur han ska kunna få loss den...

Som vanligt hade det runnit mycket vatten ner på stranden, och fört med sig sand ut i havet.

När vi kom hem igen så fick jag torka 3 blöta magar och 12 ännu blötare tassar och ben.

PS3;

Det har inte kommit mer regn efter klockan 14, och på vår tidiga kvällspromenad sken solen. Det var röd flagg, ingen badade, och badvakterna kunde sitta och småprata med varandra. När regnet är över får kommunen att göra med att fylla igen spåren efter det, nedan rent bokstavligen - med sand. Det är minst 1½ meter från trottoarkanten och ner = livsfarligt för små barn.

Jag har mätt lite i gästrummet och har stora planer på att bära ner det lilla bordet, en stol + ett blombord i källarförrådet. Det skulle underlätta iordningställandet av gästrummet. Men hur i all världen ska jag få in möblerna i vårt överfulla förråd? Det tål att tänka på. Därför har jag börjat läsa en ny bok i stället - Tiden där emellan av María Dueñas. Den verkar vara riktigt bra, och är skriven med humor. (Eftersom boken är på nästan 700 sidor så lär jag ha läsning flera dagar framöver.) Baksidestexten berättar:

15-09-08:

Även i dag står det 100% regnrisk i väderleksprognosen, men regnmängden väntas bara bli 5-6 mm. Fast jag tycker vädret ser hoppfullt ut:

På vår morgonpromenad kunde jag konstatera att kommunen är i full gång med att fylla gårdagens djupa rännor med sand. De använder en frontlastare för att flytta sanden från strandkanten till fårorna, och efteråt går en man och krattar för hand.

I morse kom jag inte i de byxor som jag hade tänkt ha på mig. Så tjock som jag är nu har jag inte varit på många år. Jag kan snart inte längre skjuta upp att ta itu med kilona. Läget är verkligen illa! Jag borde ha slutat att överäta för länge sedan. För det är ju det jag gör - jag äter för mycket, och så äter jag fel. Mat är tyvärr det enda jag tar till när jag inte mår riktigt bra psykiskt. Jag vet att det är dysfunktionellt! Jag vet att jag mår ännu sämre när jag dessutom är tjock. Och ändå tröstar jag mig med mat. Visst är det vansinnigt dumt! Jag hoppas att jag snart får energi nog att ta itu med problemet. Det är i början det kräver mest att lägga om kostvanorna, sen flyter det på. Nästa vecka kanske?

PS:

Jag har googlat lite på viktgränser och hittade en artikel från januari som berättar om ett nytt sätt att räkna ut sitt BMI, som ska ge ett riktigare värde. DN skriver:

BMI är ett enkelt sätt att jämföra vikten mellan personer av olika längd. En svaghet med indexet som ofta uppmärksammas är att det inte gör skillnad mellan fett och muskler. Den brittiske matematikern Nick Trefethen, professor i numerisk analys vid Oxfords universitet anser därför att formeln är bristfällig. Det vanliga sättet att räkna ut BMI ser ut så här: [vikten] dividerad med [längden gånger längden]. Men enligt den nya ekvation som Nick Trefethen formulerat räknas BMI ut så här: [1,3 x vikten], dividerat med [längden upphöjt till 2,5]. Med Trefethens beräkningsvariant av BMI kommer en del personer som tidigare ansågs vara ”överviktiga” att vara ”normalviktiga”. Samtidigt kommer en del korta människor som med det gamla sättet att räkna var ”normalviktiga” att vara ”överviktiga”. Se: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/nytt-bmi-flyttar-granser/

Med det nya sättet blir det lite krångligare att räkna ut värdet utan avancerad miniräknare, men man kan gå in på den här sidan för att få reda på sitt nya BMI: http://people.maths.ox.ac.uk/trefethen/bmi_calc.html. När jag knappar in min nuvarande vikt och längd så står det att mitt normala BMI är 23,2 och det nya 24,3 (båda farligt nära den övre gränsen för normalt). Det står att min hälsovikt ligger mellan 42,5 och 57,2. Själv tror jag att 45 - 50 är hälsosammast för mig. Väger jag däremellan så brukar jag må bra. Men allt beror ju på proportionerna fett och muskler, så man ska aldrig stirra sig blind på bara antalet kilon. Min nuvarande fetthalt är (enligt min våg) 22,9%, vilket är mer än hälsosamt men inte alarmerande. Ja, suck. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att en dag lära mig hålla en hälsosam vikt. Men i dag är jag inte där... Senare i höst kanske? Jag måste tro att jag en dag ska lyckas till 100%!

Jag skrev tidigare i dag "Mat är tyvärr det enda jag tar till..." Kanske jag inte borde ha skrivit "tyvärr" för det finns ju mycket som är värre - och ännu ohälsosammare, som man kan ta till när man inte mår bra. Allting är relativt... Och för att göra det enklare för er så bör jag väl tillägga att jag vägde 46 kg i maj, brukar väga mellan 49 och 51 kilo, är nöjdast när jag väger 46 - 48, men vägde 55,7 kg(!) i dag - och så mycket har jag inte vägt de senaste 15 åren. Fast en gång vägde jag skyhöga 80 kilo! Jag är 155 cm lång när jag sträcker på mig... Så - nu kan ni lätt jämföra med er själva. Hoppas att jämförelsen utfaller till er fördel! Det räcker ju att jag själv känner mig nere... Jag vill att ni ska må bra!

PS2:

Ända fram till 13:30 sken solen från en nästan klarblå himmel. Folk solade och badade. Men sedan började svarta moln segla in från nordväst, och en kvart senare började det åska och regna rejält. Det har nu regnat i 20 minuter och det har redan kommit 15 mm (mycket på så kort tid!), men åskans muller är inte längre lika intensivt och det låter som om regnet börjar avta. Ovädret har nog snart dragit förbi. (Jag har dragit för alla persiennerna i förebyggande syfte, och flyttat mina pelargoner närmare väggen.)

Hundarna och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad mellan 13:00 och 13:40, så vi hann hem i tid. Fast Stella blev lite orolig när hon hörde åskan i fjärran. Vi mötte MariPaz och Lluna när vi var nästan hemma. Jag pekade på molnen och sa att det nog skulle börja regna snart. MariPaz pekade på Llunas svans och sa: "Ja - Lluna har sänkt svansen, då blir det regn. Annars har hon svansen uppåt." En annorlunda "barometer"!

PS3:

Klockan har hunnit bli 15 och åskan har dragit förbi, men det regnar fortfarande så smått - 18 mm har det kommit hittills. Själv har jag skruvat av benen på det lilla bordet i gästrummet för att det ska ta mindre plats i förrådet. Nu står det i hallen, tillsammans med två blombord och en stol, och väntar på att bli nerburet till källaren.

Kanske jag borde ta ett krafttag? Det svåra är ju inte att bära ner allt (vi har hiss nästan ända ner), utan att lyckas stuva in möblerna i det överfulla förrådet... Men jag tror att jag ska försöka. Nu!

PS4:

Klart! Fast det tog en halvtimme att stuva om och stuva in allt. Nu är det staplat från golv till tak - men det går att stänga dörren (som är inåtgående). Men att komma åt något som står längre in är förstås ett jättejobb... Kanske jag borde ge bort ett av mina blombord? Alltid gör det någon skillnad.

Ute har det slutat regna, och regnmätaren visar 19 mm. På fotot nedan ser ni hur mycket sand som spolas ut i havet när det regnar så här häftigt. Det sandfärgade stråket går från hamnparkeringen och vidare utåt med strömmen, och det syns att det är stora mängder. (Det var likadant i går.) När det har lugnat ner sig sjunker sanden förstås till botten, och vattnet blir återigen klart.

Förresten har jag glömt att berätta om en sak som jag lärde mig av Marta. I vår hiss står det B (bajo = bottenvåningen), sedan E, och därefter 1, 2 och 3. Siffrorna betyder förstås våningsplanen, men jag har aldrig förstått vad bokstaven E står för. Det kan ju inte vara entré. Det är pool-våningen det gäller, och jag har tyckt att det borde stå P som i piscina. Men Marta förklarade! E betyder entre pisos = mellan våningarna! Hon frågade vad det heter på svenska, men vi har ju inget motsvarande. Därför tänkte jag inte ens tanken att E kunde betyda något sådant. Men nu vet jag.

15-09-09:

Grattis på födelsedagen Anita!

Jag önskar dig en riktigt fin dag!

Det ser ut som om regnrisken är över här i El Campello. I dag skiner solen från en näst intill molnfri himmel. Men temperaturen har gått ner. Nu håller sig termometern kring 25-27˚ dagtid, och kring 18-20˚ nattetid. (I havet är det ca 26˚.) Det känns alldeles lagom varmt!

15-09-10:

Jag skulle inte ha skrivit det där med 'lagom varmt', för i går kväll frös jag så jag nästan skakade! (Jag fick ta på mig varmare kläder när jag satt och läste.) Jag frös i morse också. Det är förstås temperaturomställningen, för kallt på riktigt är det ju inte. Det tar väl några dagar för kroppen att vänja sig.

I går eftermiddag körde jag till Aki och köpte några paket krokar med betongstift av bra kvalité. Jag ska försöka använda dessa till mina lättare tavlor. Men det funkar bara på vissa av väggarna, och inte för tyngre tavlor. Stiften får bara fäste i själva putsen, så tavlorna kan i värsta fall trilla ner. Men jag orkar inte göra ett jättejobb just nu - som det skulle bli om jag mätte allt exakt på millimetern var tavlorna skulle sitta och sedan borrade med hammarborren och satte plugg och krokar i hålen. Jag tänker köra snabbvarianten. Det är bättre att jag får upp tavlorna på väggarna, än att de står travade i en hörna. Därför kommer de inte att sitta på exakt samma avstånd, och förmodligen inte i optimal kombination heller - men jag kan ju göra om allt, och göra det bättre, den dagen jag har mer energi.

Jag kom av mig när den ena tavlan över soffan, där jag verkligen hade mätt noga, ständigt gled ner och så vars bakstycke småningom gick sönder så tavlan trillade ner i soffan. Jag har köpt flera sådana ramar (Ikeas Ribba) för jag tänkte byta så att alla i vardagsrummet fick likadana ramar. Men nu avvaktar jag. Jag ska byta det trasiga bakstycket på Ikea och höra vad de säger först, om det är fler tavlor än min som har gått sönder. (När jag nu kommer ner till Ikea härnäst, det kan dröja.)

Det är mycket i möbleringen, inredningen och dekorationen här som känns som ett provisorium. Många av prydnadssakerna har jag bara ställt fram, för att de inte ska ligga i lådor. Jag får i alla fall bättre överblick på så sätt. Längre fram ska jag gallra hårt - för det är snyggare att inte ha alltför övermöblerat och överpyntat. Det har blivit så att jag har ställt hit några möbler efter hand som jag har bytt ut dem som stod här (efter hårda förhandlingar med Ulf), och efter hand som jag har fått ner mina möbler från Sverige. Om jag hade haft en tom lägenhet som utgångsläge, och alla mina saker här från början, så hade jag ställt en del möbler annorlunda. (Det gäller bl a några av bokhyllorna.) Men nu orkar jag inte flytta om - eftersom det vore ett alltför stort (och tungt) jobb. Kanske jag gör det någon gång i framtiden?

Nu hoppas jag att jag har energi så det räcker i dag, för att i alla fall komma en bit på vägen. Jag har känt mig lite smådeppig och energilös på sistone, men det ska väl gå över. Jag ska försöka börja äta nyttigt och förståndigt igen. (Som ni vet så har jag har stress- och tröstätit en längre period.) Man får mer energi av nyttig mat! Jag har slutat köpa hem rena onyttigheter (såsom glass), men jag har fortfarande spenat-empanadillas och bröd hemma. (Annars vill jag i första hand undvika socker, vetemjöl, transfetter och processad mat.) Övergången får bli flytande och ta några veckor. Och så småningom ska jag banta bort de kilona som jag har gått upp i sommar, men det får bli senare. Jag vet hur man gör...

PS:

Jodå, några av tavlorna sitter nu på väggarna - precis som tavlor ska. Först satte jag upp en Rolf Lidberg-tavla ovanför en annan Lidberg-tavla, och en katt-tavla ovanför min andra katt-tavla.

Ovanför min säng satt redan de två tavlorna till höger, och nu satte jag dit ytterligare två. Förmodligen sätter jag en femte längst till vänster även om denna kommer att vara delvis skymd när dörren är öppen. Det är, som sagt, bättre att ha tavlorna på väggarna än i travar - även om de flesta bara är inramade affischer.

På min säng hade jag ställt några av de tavlor som ännu inte har kommit upp, men nu står de två signerade konstrycken av Hannah Dale (koltrasten + fågeln bakom) inte där längre. De befinner sig båda i ramaffären. Inklusive den monterade passepartouten är trycken 40 x 40 cm - vilket inte är ett standardmått. Färdiga kvadratiska ramar finns i måtten 30 x30 cm och 50 x 50 cm. Den större storleken skulle bli alltför stor, och för att kunna montera trycken i den mindre så hade jag fått klippa bort passepartouten. Alltså beslöt jag mig för att kosta på ett par måttbeställda ramar (av billigare modell). Det finns en ramaffär på andra sidan kvarteret, så jag gick dit. Jag ville ha en smal, enkel och lätt träram. Eftersom den ena tavlan går i svart-vitt och den andra i beige-brunt-rosa så var det svårt att hitta en färg som passade båda lika bra. (Eftersom jag har vita väggar ville jag inte ha vit ram.) Jag valde (efter mycket provande) en mellanljus varmgrå list. Jag kan hämta de färdiga tavlorna på lördag förmiddag.

Jag ska snart (efter lite te-paus och klappa-hund-paus) fortsätta att sätta upp tavlor. I gästrummet har jag tänkt ha dem med havs- och strandmotiv på. Frågan är om jag vågar sätta några under hyllan? (10-15 cm högre upp än jag har ställt tavlan på fotot nedan.) Om gästerna viftar till med täcket eller benen i sömnen, så kan ju tavlorna ramla ner. Men om jag sätter dem ovanför hyllan så kommer de väldigt högt (om jag ska kunna ha något stående på hyllan). För att kunna sätta upp tavlorna överhuvudtaget så måste jag dra fram den tunga sängsoffan, eftersom jag just nu inte kan stå på den. Jobbigt eftersom man inte kan putta och dra hur som helst, när sängen är delvis omonterad - och så har jag dessutom lagt en massa småsaker på den som måste flyttas först.

Resterande tavlor ska jag antingen ge bort eller sätta upp ovanför trappan, där 2/3 av väggen f n är tom.

Westwings har sålt dammsugare av märket Dyson. Jag känner inte alls till märket, men den fanns i väldigt många olika modeller och storlekar både med sladd och utan. Det borde vara bra kvalité eftersom de är så pass dyra. Detta kan jag läsa på webben om märket: Dyson är en brittisk utvecklare och tillverkare av påslösa dammsugare. Dyson grundades av James Dyson, som hävdar att eftersom dammsugarna inte har några filter, förlorar de inte sugkraften som andra påslösa. Men är de så täta att alla småpartiklar stannar kvar i dammsugarna ändå? Det är särskilt viktigt att veta om man är allergiker. Detta framgår inte riktigt på deras webbsida: http://www.dyson.se/dammsugare.aspx

Det intressanta (för oss hundägare) är tillbehören. Det finns special-munstycken för att suga/borsta hundpäls, men även andra ämnade för att suga upp hundhår med.

Om jag hade varit tillräckligt rik så hade jag nog beställt en dammsugare med just de här två special-munstyckena. Det vore värt att testa. För visst skulle det vara skönt att slippa alla hundhår... Inte för att chihuahuor fäller så mycket - men ändå.

PS2:

Ytterligare några tavlor sitter nu på väggarna. Jag bytte ram på min El Campello-tavla så den fick passepartout. Det ser bättre ut. Sen hängde jag den på kroken till höger om balkongdörrarna, i stället för till vänster som den hängde innan.

På kroken där Campello-tavlan hängde innan, hängde jag tavlan som innan hängde till höger om dörrarna. Från början satt tavlorna till höger och till vänster om dörren på samma höjd - men det gör de inte nu längre. Men jag ids inte borra, så det får vara som det är nu. Till vänster satte jag upp ytterligare en liten tavla.

Eftersom den gamla ramen till Campello-tavlan nu blev ledig så kunde jag rama in min LCHF-matpyramid. Den hängde jag sedan upp på den enda befintliga kroken i köket. (Jag borrar inte gärna i kakel.) På den kroken hängde en klocka innan. Kanske jag kan sätta upp klockan någon annanstans i köket? Läget är dock inte akut, för vi har två andra klockor där. (Ulf tycker om klockor, så vi har minst två i varje rum.)

Ovanför min säng satte jag två tavlor som inte passar ihop med de andra - men jag är ändå glad att äntligen ha fått upp dem på väggen.

I gästrummet började jag sätta upp de här två tavlorna. Men det kommer inte att funka! Betongstiften gick inte att slå in i väggen mer än till hälften, alltså är det för stor risk att tavlorna ramlar ner. Dessutom passar de inte att sitta bredvid varandra, även om båda har strand-hav-motiv. Men eftersom ingen kan ligga i sängen förrän jag har lagat den, så kan det vara så här så länge.

I trappan satte jag upp två tavlor på befintliga krokar, vilket ser tämligen "ojämnt" och rörigt ut. Å andra sidan passar tavlorna inte ihop heller. Men det får vara så. De sitter mer skyddade på väggarna. Man kan ju säga att jag "förvarar" dem där i väntan på bättre tider. En annan gång, längre fram, en dag när jag sprudlar av energi - då ska jag fixa allt så det blir bättre. Jag är egentligen väldigt petig med att allt ska passa ihop, och sitta på samma höjd. Men nu är jag trött (psykiskt).

I dag ska jag inte göra mera nytta. Nu ska jag gå tidiga kvällsrundan med hundarna, och sedan ska jag läsa. Jag tycker mycket om boken Tiden däremellan, eller El tiempo entre costuras (= tiden mellan sömnaden) som den heter på spanska.

15-09-11:

I förrgår flyttade det lilla tivolit bort från Plaza Juan Pablo II, så nu kan hundarna och jag äntligen gå där igen (vilket vi inte har kunnat göra på hela sommaren). Vi gick ut precis i soluppgången, så torget hade ännu inte hunnit bli solbelyst.

Jag ser fram emot att det snart kommer att bli dags att packa ihop den stora fula uppblåsbara "vattenlekplatsen" vid hamninloppet. Mannen som äger det sover på stranden om nätterna, och tillbringar hela dagarna där med att vakta det hela. Jag antar att han blir avlöst någon stund under dagen, så han kan gå på toa eller köpa mat. Jag förstår att ungdomarna tycker det är roligt att hoppa omkring på, och simma bland, de uppblåsbara lekredskapen - men jag tycker att det är så FULT...

När matte roar sig med att titta på soluppgången under hundpromenaden, då kan kopplena trassla till sig som nedan...

När det är så här det ska se ut:

Ulf tycker inte om hur jag satte klockan i köket. Och jag håller med om att det vore mycket snyggare att ha klockan överst. Det är ju bara den lilla detaljen att tavlan är tung, och måste hänga på en riktig krok som sitter i en plugg som sitter i väggen - medan klockan är lätt och kan hänga på en limmad krok. Alltså går det inte att byta plats på dem.

Vi diskuterar via mail om jag istället borde skruva i en skruv (eller krok) i överskåpsluckan över min matplats. Jag skulle hellre ha matpyramiden där (eftersom jag ser den bättre), men drar mig för att "förstöra" skåpsluckan. Men om jag gör hål i luckan (förutsatt att den inte är ihålig), så kan klockan få hänga på sin vanliga krok sedan. (Den kroken fanns här när vi kom, vi har inte borrat hålet.)

PS:

PS2:

Jag har börjat borra i kaklet (under klockan som nu sitter på sin vanliga krok igen) så att jag kan sätta min matpyramid där så småningom. Jag började borra försiktigt med min lilla sladdlösa borrmaskin och 4,5 mm borr. Genom kaklet kom jag men sedan blev det stopp. För att kunna perforera väggen måste det till betydligt starkare doningar.

Jag plockade fram min borrhammare som jag ännu inte har använt, och upptäckte att jag inte kan sätta en borr i den om jag inte först köper en kuggkrans-chuck, en sådan här:

Tyvärr verkar de vara ganska dyra, svenska Conrad säljer en för 339:-. Konstigt att en sådan sak inte ingår till en så pass dyr borrmaskin som denna (Bosch PBH 2100 RE). Efter siestan ska jag gå ner till järnaffären och fråga vad de kostar där.

För mig är det viktigt att ha LCHF-matpyramiden framme, helst mitt framför näsan. Då ser jag konkret vad jag bör äta för att må bra, samt gå ner i vikt. Som i alla andra vettiga dieter så utgörs basen av grönsaker! (Det finns ju de som tror att LCHF innebär att man ska äta smörstekta köttbitar och dricka vispgrädde till, men riktigt så är det ju inte.) Viktigt är att processad mat, och sötsaker, inte finns med överhuvudtaget - inte ens allra högst upp. Sådant ska man förstås inte äta alls...

Ja, om jag nu får tag på en kuggkrans-chuck till ett rimligt pris, så ska jag väl lyckas borra hål i väggen sedan. (Fast först borde jag nog bredda det befintliga hålet, med den lilla borrmaskinen, till 6 mm = pluggstorleken. Det är nog risk att den stora maskinen flisar kaklet annars.)

Tja, nåt får man ju pyssla med... Jag har i alla fall hunnit så långt i gästrummet att jag nu vet att jag kan bädda ner Linda i sängskåpet när hon kommer.

15-09-12:

Nu på förmiddagen har jag varit flitig. Jag började med att skura diskbänken med Svinto, och sedan tvättade jag en maskin och hängde tvätten på tork. Därefter gick jag och hämtade mina tavlor, och sedan gick jag till järnaffären och köpte borr.

Tavlorna blev fina! Jag valde antireflexbehandlat glas (det kostade bara 1 € mer per tavla). Jag önskar att jag hade sådant glas i de två ramarna över soffan. Ni kan se skillnaden nedan. Kanske jag kan byta glas någon gång i framtiden? Eller kanske hela ramen komplett med glas? (Åtminstone till den som har ramlat ner, det andra är bara en inramad affisch.)

Så här många vanliga borr har jag (för trä, metall, kakel och betong - i många olika storlekar):

Till min nya borrhammare har jag nu tre, samtliga för betong. Jag valde diametrarna 5, 6 och 8 mm till att börja med. (Och jag ville ha ett 4 mm's också, men det hade de inte.) Detta är SDS-borr. Det hade varit bättre med en adapter så att jag hade kunnat använda mina vanliga borr, men adaptern gick inte att fästa i min borrhammare. Nåja, nu har jag några borr att börja med.

Sen är det ändå så att jag drar mig lite för att använda den stora borrhammaren, speciellt för att borra i kakel. Jag är rädd att kaklet ska spricka eller flisa sig, även om jag nu har förborrat lite. Det gäller ju att jag lyckas hålla borren alldeles stilla i höjd- och sidled, när den sätter fart att hamra... I köket ska jag börja med 5 mm borret för att se om jag kan få in en 6mm's standard-plugg i hålet. Får jag inte det måste jag borra med 6 mm's borret. Fast jag skjuter på borrandet lite till (av oro för att misslyckas)...

I går läste jag ut Tiden där emellan. Jag tyckte mycket om den, och för min del hade boken gärna fått vara tjockare. Jag läser gärna fler böcker av María Dueñas längre fram. Självklart rekommenderar jag den här!

Förresten, apropå något helt annat, så har jag inte hört någonting från Djuvfeldts Transport sedan jag mailade och berättade om skadorna. Jag har sänt om mailen tre gånger, men ännu har de inte hört av sig. Det är dålig stil tycker jag!

PS:

Det är dumt med siesta! Alla förväntas vara tysta mellan kl 14 och 17. Men sedan får man väsnas hela kvällen om man vill. Själv jobbar jag effektivast på dagarna, särskilt på förmiddagarna. Nu är klockan 15 och jag kan inte borra. Om två timmar är jag antagligen för trött. Suck. Och på söndagarna uppskattar nog inte grannarna om jag börjar för tidigt på förmiddagen...

Jag ska ta rätt på den torra tvätten nu, men sedan har jag inget vettigt att göra. Kanske jag borde leta i bokhyllan efter en ny bra bok? Att läsa känns alltid rätt! Och hundarna tycker också om när jag läser, för då ligger de alltid i mitt knä.

Jag glömde att skriva att det var på El Pincel (penseln) som jag köpte ramarna. Utöver alla sorters konstnärsmaterial så säljer de ramar, ett fåtal prydnadssaker, och vykort. Affärsinnehavarna är trevliga. Kvinnan är engelska, mannen spanjor - och båda talar även den andres modersmål flytande.

Så här ser Stella och Wilda ut när de ligger skavfötters:

Hundarna har förstås anammat siestan fullt ut...

Fast vov, jag måste förklara, jag gör inte likadant som spanjorerna gör. Nä, för jag tar fler siestor! När jag har vaknat på morgonen, och gått ut med matte, och ätit frukost. Då tar jag en siesta och sover en stund. Sen så vilar jag mig en stund (utan att sova), medan Stella och Wilda leker. Och ibland så gnager jag på en gnagis. Och sen så går jag ut med matte en gång till. Och sedan så äter jag lunch-mat. Det är den vov-godaste maten på hela dagen - för då får vi inte torrfoder. Smask alltså! Ja, och sen så tar jag siesta och sover en stund.

Och sen, då går jag runt lite här i vår lägenhet och kollar läget, och sen så vilar jag en stund. Sen så går jag en runda med matte igen. Ja, Stella och Wilda följer förstås med varje gång vi går ut. Och sen får vi kvällsmat när vi kommer in. Och sen brukar jag ta siesta en gång till - och sova lite. Men inte om matte sitter i fåtöljen och läser. Nä, för då brukar jag ligga i hennes knä och gnaga på en gnagis.

Sen, när klockan börjar bli mycket, då går jag sista rundan med matte. Och sen, när vi har kommit hem igen, då brukar jag gå och lägga mig. Bäst tycker jag om att sova i mattes säng.

Vad sa du matte? Nej vov alltså! Jag är inte alls lat, och jag sover inte alls för mycket. Det var skillnad när jag var valp - då lekte jag förstås mycket mer. Men nu tycker jag mest om att ligga och filosofera. Vov och voff på er!

PS2:

Jag har precis börjat läsa en ny bok: Den döende detektiven av Leif G W Persson. Ulf har länge uppmuntrat mig att läsa en av G W's böcker och nu behöver jag en som skiljer sig mycket från den förra. Det här är förstås en polisdeckare. Ännu har jag bara läst några sidor, och det jag hittills kan säga är att boken har en del att önska stilistiskt sett - men den är skriven med humor och jag antar att den kommer att bli spännande. Jag får ge boken en chans. (Jag har ytterligare en G W-bok, fast äldre, bland mina olästa böcker.) Baksidestexten:

Dagen som började soligt har nu blivit grå, så det känns passande att sitta och läsa. Om det hade varit soligt så hade jag nog gått en promenad. Jag har rört mig för lite i dag. Tre kortare hundpromenader och en runda till Mercadona, är inte mycket att komma med. (Och inte lär vi gå någon längre runda i kväll heller.)

PS3:

Nu har jag läst ett antal kapitel till, och det är nog egentligen inte stilistiskt som boken brister - det är språket jag inte tycker om, men kanske passar det personerna. Jag hakar hela tiden upp mig på meningar och ordval, men boken är förstås intressant och spännande. Och kanske är det för att språket flöt på så självklart i den förra boken jag läste, som jag hakar upp mig på meningarna här... Ett exempel: Vad fan är det som händer, tänker Johansson. - Vad är det som händer, säger han till kvinnan i den vita rocken. /.../ - Vad jag heter, frågar Johansson. Vad fan är det som händer, tänker han. För mig så känns det som tjatiga upprepningar, som stoppar upp flytet i handlingen. Men, som sagt, själva deckargåtan verkar vara bra - så jag läser vidare.

15-09-13:

Det var lätt att borra med borrhammaren. Den bara gled in i väggen. (Jag hade alltså oroat mig helt i onödan.) Så nu sitter min LCHF-matpyramid på plats under klockan. Det blev snyggare så.

Fast klockan går fel just nu, hon är inte 11 än. Det är en radiokontrollerad klocka som ställer om sig själv. I går gick den rätt, men den har legat på ett bord över natten. Den rättar väl till sig igen när nästa starka radiosignal kommer från atomuret i Tyskland. Vitsen med klockor är ju att de visar rätt tid. Om atomuret kan man läsa följande:

Syftet med radiostyrningen är att överföra atomurets exakthet till vardagens klockor. Ett atomur på Physikalisch-Technische Bundesanstalt i den tyska staden Braunschweig är förbundet med en radiosändare i närheten av Frankfurt, varifrån en digitalt kodad signal sänds ut varje minut. Signalens frekvens är 77,5 kHz, vilket ligger inom långvågsområdet. Det har flera fördelar. Signalen kan tas emot upp till 200 mil bort, och långvågsradio når in i byggnader och kan fångas upp av en antenn så liten att den ryms i ett armbandsur. Signalen innehåller information om år, månad, datum – och naturligtvis klockslag. I princip kan ett ur uppdateras varje minut, men då detta kräver ström är de flesta ur i förväg kodade att endast kontrollera och eventuellt korrigera sig själva en gång per dygn. Det sker på natten, för radiosignalerna går bäst fram nattetid.

Atomuret är ganska stort, och definitivt inget man kan ha hemma:

Ganska fascinerande egentligen, men framförallt praktiskt. Radiokontrollerade klockor ställer ju själva om mellan sommar- och normaltid också.

Egentligen borde jag borra mera i dag. Jag ska bl a sätta upp mina fågeltavlor, en anslagstavla (över mitt skrivbord), och så tavlorna i gästrummet. Men jag kommer förmodligen att pyssla med annat. Kanske jag går en promenad utan hundar, för i dag skiner solen från en nästan molnfri himmel och det är behagliga 29˚ - och jag borde verkligen vara ute mer än jag har varit de senaste dagarna.

PS:

Nu har jag gått en skön promenad längs stranden, med fötterna i havet som vanligt. (Det är 26˚ i vattnet.) Jag gick raskt (och gick om samtliga), det känns nyttigare så. Riktigt raskt kan jag bara gå korta sträckor med mina hundar. Vill man motionera ordentligt så ska man välja en hundras som har längre ben än 15 cm...

Jag hade stoppat min gamla lilla kamera i bakfickan på shortsen, för jag hade tänkt att ni skulle få sen några foton från stranden - men när jag skulle ta det första så stod det "Byt batteri"... Typiskt! Borta vid hundbadet, där jag såg sju hundar i vattenbrynet, försökte jag igen - men kameran ville inte. (Nu ligger batteriet på laddning. Jag borde förstås ha kollat det innan jag gick.)

Efter min ensamma promenad så gick hundarna och jag en kortare mitt-på-dagen-promenad tillsammans.

Jag har (och har haft på sistone) lite ont i benen, knäna och den ena höften. Jag antar att det är förslitningsskador som ger sig till känna. Det är ju inte så kul, men jag tror att det är viktigt att fortsätta att röra på sig - även om det gör lite ont ibland. Jag vet att jag har berättat det förr, men för 30 år sedan frågade en sjukgymnast mig om jag hade ont i knäna. Jag svarade att jag aldrig hade ont. "Det kommer du att få", sa hon. (Detta för att jag har överrörliga leder.) Jag är glad att det dröjde så här länge innan hon fick rätt.

Jag har tagit två foton på min mage. Sitter ni ner? I så fall kanske jag vågar visa dem. Så här rund om magen har jag inte varit på många år. (Jag skäms förstås!) Det här är "före-bilderna":

Det ser ut som om jag är i mitten på en graviditet... Jag måste snart göra något åt det. I alla fall innan det är dags att kunna knäppa vinter-långbyxorna i midjan. Nu får vi se hur länge det dröjer innan jag kan visa upp några "efter-bilder". Jag tänker inte börja banta vare sig i dag eller i morgon. Men jag måste ta tag i övervikten snart! Jag mår väldigt dåligt psykiskt av mina överflödskilon, och jag mår inte riktigt bra fysiskt heller. Helst vill jag banta bort 7-10 kilo fett och lägga på mig 2-4 kilo muskler...

Ute börjar det bli molnigt. Läsa-bok-väder? Klockan är bara 14, men det är ju vilodagen i dag, så kanske jag sätter mig på balkongen och läser lite redan nu. (Jag har 2/3 kvar i boken, så jag tror knappast att jag läser ut den i dag.)

15-09-14:

Äntligen! Nu håller man på med att plocka bort de stora fula uppblåsbara plastleksakerna! Jag blev glad när jag såg det, för vår balkongutsikt bli onekligen vackrare utan dessa.

Vi stötte på MariPaz, lika pigg och glad som vanlig, och Bonnies bästis Lluna.

MariPaz tog ett foto av mig och hundarna (med plaståbäket i bakgrunden).

När jag ser fotot av mig själv så tänker jag: tjock, tjock, tjock. Fastän jag blir ledsen när jag ser fotot, så lägger jag in det här ändå. Alltid är det någon av er som blir glad. Ja, det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. (Jag som trodde att jag skulle kunna hålla vikten den här gången. Nu får det bli nästa gång! För man ska aldrig ge upp.)

Det har blivit varmare än det skulle i dag, för termometern visar 32˚ (medan prognosen säger max 29˚). Jag tycker faktiskt det känns skönt (fast svettigt)! Kanske jag går ner på stranden i eftermiddag?

Jag måste erkänna att jag har frusit lite om kvällarna på vår sena kvällspromenad. Det har inte varit kallt på riktigt, men min kropp har inte ställt om sig från hettan än, så jag har behövt ha väst på mig. Ulf menar att jag är "dum, barnslig och skrytsam" om jag medger detta. Men jag säger som det är ändå. Kunde jag visa min tjocka mage i går, kan jag väl framstå som dum i dag. Det överlever jag. Jag har alltid varit ovanligt frusen av mig. Det är en av orsakerna till att jag flyttade från Sverige!

F ö håller jag fast vid att man måste våga vara den man är, även om man inte är som alla andra. Bilderna nedan visar precis vad jag menar.

Och här kommer höstens första foto på vår utsikt utan plaståbäke. Visst är det vackrare så här!

PS:

Nu har jag gått med fötterna i havet över en timme, iklädd shorts och bikinibehå. Det var så härligt! I dag var det dessutom lugnt och skönt eftersom jag gick under siestan (strax efter att jag hade tagit fotot ovan). Det blåste ljumma sydostliga vindar och i vattnet är det 27˚. I dag gick jag bara raskt från hamnen till hundbadet. På vägen tillbaka gick jag långsammare - och njöt av sol och hav. Jag tänker så bra när jag promenerar så. Jag är glad att jag bor så här nära stranden - och i ett land som har sommar större delen av året!

När jag gick förbi "plaståbäket" såg jag att det var stabilare än jag trodde. Alla delarna har en stadig plastplatta i botten, och de största är dessutom förstärkta med en kraftig metallram. När jag passerade höll man på att skrapa alger från bottnarna. De har nog att göra ett tag. Jag antar att de får vara kvar på stranden t o m i morgon, när den officiella badsäsongen slutar. (Ja, högsäsongen alltså.)

PS2:

I dag har jag varit ganska lat. Jag har bytt lakan, tvättat och tagit rätt på tvätten - men det är också det enda "nyttiga". Sedan har jag läst ut boken Den döende detektiven. Den var spännande och bra på det viset, men jag gillade inte språket. Det fanns grammatiska fel, men det var också så att flera av bokens huvudpersoner hade samma sätt att uttrycka sig och valde exakt samma ord. Det är sällsynt i verkligheten, även människor som bott ihop länge brukar välja ord efter sin personlighetstyp. Jag hakade upp mig på detta, och det störde handlingen. Men själva "deckar-pusslet" var bra, och hade många hänvisningar till verkliga fall. Han är ju insatt i ämnet, Leif GW Persson.

Eftersom jag vill läsa mer i kväll har jag redan valt en ny bok: Silver Bay av Jojo Moyes. Återigen en annan typ av bok, den här gången lite mer romantisk (fast lättsam som den förra). Omväxling förnöjer! Om boken:

Redan i prologen kan man ana författarinnans humor. Den behövs för att lätta upp det sockersöta. Fast Jojo Moyes böcker brukar vara (lagom) spännande också.

15-09-15:

Grattis på födelsedagen Gun!

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

PS:

Wilda och jag har just kommit tillbaka från veterinären där Wilda har fått sin första (av tre) vaccination mot leishmania. Om tre veckor ska hon tillbaka för att få vaccination nummer två. Jag fick en tid till Stella nästa vecka (den 22:a) för ultraljud, så vi kan se om hon är dräktig eller ej. OM hon inte skulle vara dräktig kan hon få sin årliga vaccination mot leishmania då, annars måste vi vänta tills valparna har slutat dia. (Inte helt optimalt, men inget annat att välja på.) Jag hoppas förstås att Stella är dräktig, men jag vågar inte tro att det är så.

I morse vägde vi oss allihopa före frukost. (Jag vägde 55,3 - något hekto mindre än "toppnoteringen", men lika illa.) Bonnie vägde 2695 gram = perfekt, Stella vägde 1870 gram = perfekt, och Wilda vägde 1990 gram = perfekt, vilket veterinären intygade. Bra att hundarna har perfekt vikt - då vet jag att jag ger dem lagom stora portioner. (Synd bara att jag uppenbarligen ger mig själv för stora portioner - och fel mat. Jag skulle också vilja ha alldeles lagom hull... Ja, det är bara jag själv som kan göra något åt den saken!)

Solen skiner, det är 28,5˚, och jag har lust att gå ut och promenera - långt. Fast nu är det strax dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad, och jag har en känsla av att Bonnie inte har tänkt gå så värst långt...

15-09-16:

Jag hade förväntat mig att Wilda skulle ta det väldigt lugnt i går. Mina andra hundar brukar bli väldigt påverkade efter Canileish-vaccinationen. Men på Wilda märkte jag ingen skillnad. Hon var precis lika livlig som vanligt. Ja det är ju individuellt, och hon har andra gener...

På eftermiddagen gick jag en promenad längs El Paseo och vidare bort där jag bodde allra först, och därefter dammsög jag lägenheten. Men sen satte jag mig (med gott samvete) på balkongen och läste. Boken är bra! Det är i grunden en kärlekshistoria, det anar jag, men fast jag har läst halva boken har den ännu inte börjat. Boken är intressant och innehåller många intressanta karaktärer och relationer. Dessutom har jag lärt mig lite om Australien och om valar. Hon skriver aldrig banalt, Jojo Moyes. Det finns alltid ett djup och allvar. Jag ska läsa vidare framåt kvällen.

När jag reste mig ur stolen för att sträcka på benen så låg hundarna kvar. Men om jag gick in i köket eller i vardagsrummet - då kom Wilda skuttande efter. (De andra avvaktade...)

I morse lyckades jag lura med Bonnie på en aningen längre promenad, dock inte ända bort till Rio Seco. Hon är lite lat Bonnie, men framförallt vill hon hem och äta frukost. Jag hade gärna gått längre (och Stella och Wilda hade säkert gärna följt med). Det var underbart skönt ute - sol, 22˚, vindstilla och nästan folktomt.

Vov-voff! Jag är inte alls lat! Det är elakt förtal. Fast jag tycker mycket om att äta, det gör jag.

Jag borde tvätta i dag, bl a klädseln till hundarnas lilla fåtölj och skydden till läsfåtöljen. De är alla jätteskitiga! Jag får skylla mig själv som inte tvättar tassarna på mina små var gång vi har varit ute. Själva kan de ju inte. Egentligen borde jag tvätta soffklädseln också, samt klädseln till läsfåtöljen och fotpallen, och även min sängkappa. Men jag får ändå inte plats att hänga allt på tork på balkongen samtidigt, så jag nöjer mig med att tvätta en omgång nu.

PS:

Nu ligger klädseln till den lilla fåtöljen, klädseln till fotpallen, de båda fåtöljskydden och de två turkosa kuddfodralen i tvättmaskinen. När jag tog av dem kom det en del skräp och hundhår på golvet och jag tog fram dammsugaren. Men när jag började dammsuga så tyckte jag att dammsugaren lät konstigt och sög sämre än vanligt. Eftersom det inte var länge sedan jag bytte påse så visste jag att den inte kunde vara full. När jag öppnade dammsugaren så blev jag inte glad. Det visade sig att själva plastkanten som sitter på påsen (och som man trär i en skåra inne i dammsugaren) hade lossnat. Hur det har gått till vet jag inte, men det måste ha varit fel på limningen på påsen.

Följden var förstås att all skit jag hade dammsugit upp i går (och kanske gången innan också) låg utanför påsen (som var nästintill tom). I sådana här lägen är det bra att ha två dammsugare! Jag tog bort den trasiga påsen och all lös skit med händerna (och stoppade i en plastpåse). Men sedan kunde jag dammsuga bort det sista, och rengöra dammsugarfiltret, med min lilla dammsugare. Annars hade jag knappast kunnat få den stora helt ren inuti. Nu har den stora ny påse (som ser hel ut), och när jag provdammsög så lät den bra igen. Suck så mycket extra besvär det blev...

När jag såg hur oerhört smutsiga fåtöljskydden var, och även de turkosa kuddfodralen, så funderar jag på att ta bort trappan till läsfåtöljen så att hundarna inte kan vara där. Jag skulle kunna bära upp dem och ha dem i knäet när jag sitter och läser, men bara då. Men för att kunna ta bort trappan med gott samvete måste jag först köpa en hundfåtölj till. Kanske ytterligare en sådan barnfåtölj som den lilla ljusblå (köpt på Carrefour) eller om de har någon bra på Ikea. För hundarna måste ha var sin - om fåtöljerna är små. På sikt blir det förstås billigare att köpa en (eller två) små barnfåtöljer (eller hundsängar på ben) - än att köpa ny fåtöljklädsel och nya kuddfodral. Jag ska fundera på saken. Just nu har jag lagt en filt i fåtöljen för att skydda klädseln, och där sover två av mina små. (Stella sover i "pyramidkojan".)

En Poäng barnfåtölj kostar knappt 30 € på Ikea. Jag tror att Bonnie skulle tycka om en sådan, eftersom hon vill komma upp en bit från golvet (och det skulle vara lätt att sy en skyddsklädsel till den).

Vov på er! Matte hon tittar bara på billiga fåtöljer på Ikea. Men om inte jag får sitta i läsfåtöljen - då vill jag faktiskt ha en fåtölj med lite klass. Ja, så att den passar till mig. Så nu när matte är ute på balkongen och hänger upp tvätten, då lånar jag hennes dator. Jag tittade på Maisons du monde. Där har dom snyggare fåtöljer i lagom storlek för barn och hundar. Jag tycker allra bäst om den här:

Den kostar 390 €, men jag tycker gott att matte kan köpa den åt mig. Ja, vov - för det är jag värd. En så vacker hund som jag ska förstås ha en vacker fåtölj. Fast annars kan hon köpa en av dom här:

Dom kostar bara hälften så mycket. Ja, vov och voff då!

PS2:

Nu är de två fåtöljerna rena igen. Jag satte inte tillbaka de turkosa kuddfodralen, utan valde sandfärgade som är lite oömmare. Och inte strök jag vare sig kuddfodral eller fåtöljskydd. (Vi ska ändå skrynkla till allt när jag sätter mig för att läsa framåt kvällen.) Kanske jag borde lägga ett litet miniskydd i den ljusblå barnfåtöljen (även om tyget är lätt-tvättat)?

15-09-17:

I dag har jag satt upp de sista tavlorna - ovanför skrivbordet i mitt rum. Den vita är en whiteboard, avsedd för alla mina kom-ihåg-anteckningar. Egentligen skulle tavlan med palmen inte sitta där, men det fanns ett lagom utrymme - och just nu sitter alla tavlorna ändå huller om buller. Men det är bättre att ha dem på väggarna!

Nu har jag bara ett par tomma ramar kvar, bl a en samlingsram för 10 x 15 cm's-foton som jag längre fram ska fylla med foton från gamla El Campello. Den dagen den är fylld med foton så ska den förstås upp på väggen - men det dröjer.

Det känns skönt att ha stökat undan detta. Nu kan jag stryka en punkt på min långa att-göra-lista. I bästa fall kan jag avverka ytterligare en punkt i dag.

Jag läste ut boken Silver Bay i går kväll. Slutet var spännande! Jag tycker bra om boken och rekommenderar den gärna. Precis som i Tiden där emellan är det flera av karaktärerna i boken som jag gärna skulle ha velat lära känna på riktigt. Jag lever mig alltid in i böcker (och filmer), och önskar ibland att de var verklighet. Men tack vare att jag kan läsa, och det finns så många bra författare, så kan jag i fantasin vara med om många roliga, intressanta och/eller spännande händelser i olika delar av världen. Livet vore bra trist utan böcker!

Solen skiner och det är 29˚, så jag tänker inte vara inomhus hela dagen...

PS:

Jag gick en timmes promenad med fötterna i havet (vattentemperatur 26˚), så där som jag tycker om. Och i dag hade jag med min gamla kamera med laddat batteri. Så här kommer några foton. Visst är det vackert med blå himmel och blått hav! Och nu, när semestrarna är över, är det alldeles lagom glest med folk på stranden.

Jag vände vid piren före hundbadet (och kan inte zooma med gamla kameran) så de två hundarna som badade i dag ritade jag pilar mot, så att ni säkert ser dem.

Hemma igen försökte jag ta ett foto på utsikten, med min blommande bougainvillea i förgrunden - men antingen blev för- eller bakgrunden suddiga. (Det behövs en bättre kamera för att få skärpedjup i hela bilden.)

Därefter bytte jag bikinibehån mot ett linne, och sedan gick jag en runda med hundarna.

15-09-18:

I morse åt jag en sådan där frukost som jag tycker allra bäst om. I genomsnitt äter jag så här när jag väljer fritt: 1-1½ spenat-empanadillas (beroende på storlek) + 1-2 klyftor skivad vitlök, och till detta dricker jag 4-6 dl grönt te med en skvätt mjölk i. Det låter väl ganska OK? Fast det är det inte.

Grönt te är väldigt nyttigt och innehåller mycket antioxidanter, men jag borde inte ha mjölk i (för vi är inte skapade för att dricka andra däggdjurs mjölk). Vitlöken är också nyttig, väldigt nyttig. Men den luktar! Och det tycker inte andra människor om. Och eftersom det är den svavelorganiska föreningen allicin som är det nyttiga i vitlök, och alla svavelföreningar luktar illa - så vore det ingen vits med att äta en luktfri vitlök. Spenat är nyttigt! Men inte degen i empanaillas, för den består av vetemjöl (inte ens fullkorn). Och vetemjöl omvandlas i kroppen till sockerarten glukos - och alla former av socker är synnerligen onyttigt för kroppen.

Så vad återstår? Jo, en stor kopp grönt te med spenat till. (Med vitlök till endast om jag inte ska träffa någon på sisådär 3 dygn.) Jag måste hitta en ny favoritfrukost, och testar mig fram. Teet behåller jag förstås, och 1-2 msk mjölk i är väl inte hela världen. Men vad ska jag ha till? Paprika? Tomat? Ost (lite i så fall)? Kokt kyckling? Kokt ägg? LCHF- eller paleo-bröd (lite)? Bär? (Yoghurt sparar jag gärna till kvällen.) Tipsa mig gärna om ni kommer på något som både är nyttigt och gott - och passar till te!

Jag läste en dikt i går på Ervilucas blogg. Visst ligger det en del i den...

Ofångade dagar

Ofångade dagar radade på varann
Inga ögonblick - bara tiden som rann
Dagar blir till månader som sedan blir till år
utan att de fångas och tiden bara går

Vem kan stanna tiden - göra den till sin?
Vem kan fånga dagen - var den aldrig min?
Vilken utav timmarna var viktig - vet du det?
Var det dagarna du våndades, svettades och slet?

Var det dagen igår som du bara lät försvinna
eller var det förra året som du minns som i en dimma?
Var det året dessförinnan som mest kändes tungt
eller var det dagen igår då du somnade så lugnt?

Ofångade ögonblick som inte ens blir ett minne
som inte betyder något och inte fastnar i ditt sinne
Livet rullar på, nej det försvinner, och blir glömt
Det är som hela livet fladdrar bort och blir gömt

Vem kan fånga dagen - göra den till sin

Vem kan fånga tiden - var den aldrig din?

Å andra sidan är det alldeles för mycket begärt att vi ska fånga alla ögonblick - tänk så stressigt det skulle bli. Visst ska vi försöka fånga dagen - och leva i nuet. Men det betyder inte att alla timmar måste få ett "viktigt" innehåll. Vi behöver alla sorter. Tråkiga dagar, dagar som aldrig tycks ta slut, dagar då allting blir fel - dem behöver vi också. Hur skulle vi annars kunna uppskatta alla de andra dagarna, då allt är roligt och bara flyter på?

Nu ska jag gå mitt-på-dagen-rundan med mina tre små trogna vänner. Ute är det mestadels soligt, och 26˚, men ganska blåsigt.

15-09-19:

I dag är det ännu blåsigare! Det går gäss på sjön, och det är röd flagg. Men det är ljumma vindar så jag fryser inte. Stranden är nästan tom, fast det är lördag.

Jag har haft Trisha och lilla Daisy på besök som hastigast (vi stötte på varandra här utanför). Hundarna blev så glada när de såg varandra. Vi bestämde att vi ska träffas en dag så att hundarna kan leka.

I går kväll började jag läsa en ny bok: Fyrvaktaren av Camilla Läckberg (i Fjällbacka-serien). Den är alldeles lagom trevlig och spännande. Tillräckligt för att jag ska vilja läsa vidare snarast, men inte mer än att jag kan lägga boken ifrån mig. Jag tycker visserligen mycket om att läsa, men jag har ju lite annat att göra också. Baksidestexten:

Jag borde ordna klart i gästrummet bl a. Kanske kan jag komma en bit på vägen i dag? Fast någon överdriven arbetslust känner jag inte...

15-09-20:

Lite ordnade jag i gästrummet i går, men allra mest läste jag. Boken är bra och spännande (lika delar relationer och deckare), men aningen rörig eftersom man hela tiden kastas mellan olika personer, händelser och tidsepoker som ännu (efter halva boken) inte har fått något klart samband.

Jenni skickade två foton på lilla Molly i går (hon är nu 4 månader och väger lite drygt 3 kg). Molly är lika förföriskt söt som vanligt!

Fast jag tycker förstås att Bonnie, Stella och Wilda är om möjligt ännu sötare - men så är jag ju partisk.

I morse tog jag på mig en långärmad bomullströja på morgonpromenaden, för det var bara 20˚ varmt. (Fast jag hade shorts och flipflops.) Vissa dagar känns det nästan som höst här, men de flesta känns det som sommar. Det är tur att det är ett tag kvar till långbyxsäsongen, för just nu kan jag inte knäppa ett enda par i midjan...

PS:

Nu har jag flyttat om så pass mycket i gästrummet att det går att fälla ut sängen i sängskåpet. Visst blev det mysigt? Nähä, inte det...

Fast Linda är både smidig och tålig, så hon ska nog klara av att sova där. Själva sängen är faktiskt bekväm. Så om hon bara kan åla sig fram till den, så ordnar det sig nog.

Ulf tycker att vi borde döpa om gästrummet till skräprummet - men riktigt så illa är det inte, enligt min åsikt. Det är inte skräp, utan saker, som finns där! Bra saker! (I alla fall det mesta.)

Allvarligt talat så borde jag antingen ha ett betydligt större förråd - eller gallra bort uppemot 50% av mina ägodelar. Det får väl bli det senare... Fast då kan jag inte ha så mycket saker åt gäster som jag har nu (sådant jag aldrig använder själv). Växterna skulle jag gärna ha i vardagsrummet, men det skulle Ulf inte tycka om - så därför får de stå i gästrummet. Jag har tre små växter i mitt rum, fler får inte plats.

Vov och voff alltså! I går fick vi lördagsgodis! Torkad kycklingfilé fick vi. Smask och drägel alltså! Det var verkligen vov-gott!

Fast min bit blev mindre och mindre, och sen så tog den slut.

Då gick jag och tittade där Stella och Wilda hade varit när dom hade ätit. Men dom hade också ätit upp sitt lördagsgodis. Det var ju vov-förargligt. Ja, för annars hade jag kunnat knycka lite av deras.

Och matte är så snål, så hon säger att jag bara kan få lördagsgodis på lördagarna. Det kunde jag gott få varenda dag tycker jag. Men hon är svåruppfostrad, min matte. Ja, vov på er då!

Eftersom gästrummet nu är klart (utom städning och bäddning) så kan jag med gott samvete sätta mig och läsa i eftermiddag. (Jag har faktiskt tvättat också i dag.) Fast nu är det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. Solen skiner från en klarblå himmel, det blåser bara lite och det är 28˚ = underbart väder.

PS2:

När vi hade kommit hem igen, och jag hade serverat hundarna deras lunch, så satte jag mig på balkongen och läste. (Hundarna låg förstås i mitt knä.) Jag har läst ut boken nu, och den var riktigt spännande på slutet. Därefter satte jag boken på plats i bokhyllan. Som ni vet sorterar jag skönlitteratur efter författarnas efternamn. L som i Läckberg hamnade längst ner i en bokhylla. En bra stund senare såg jag Wilda stå och nosa på just den boken. Vilket fantastiskt luktsinne de har, hundar! Hon måste ju ha känt min lukt på boken...

Nu har vi även hunnit gå vår tidiga kvällspromenad. Jag tog kameran med så här kommer några foton:

15-09-21:

I går såg jag en intervju på Kostdoktorn.se med en kvinna som hade gått ner 110 kilo! Hon sa att hennes värk hade försvunnit redan efter några veckor på strikt LCHF-kost. Och jag tänkte att det kanske är för att jag har ätit så kollosalt fel den senaste tiden, som jag har haft så ont. Ibland när jag har suttit och läst en timme, och velat resa mig upp, så har jag knappt kunnat. Benen har varit stela och stumma som trästockar! Och jag har haft ont i lederna. Jag har stapplat mig fram de första metrarna, och inte kunnat böja på knäna för att klappa hundarna. Efter en stund har det rättat till sig, så jag har kunnat gå normalt igen. Men jag har blivit orolig. Så här var det inte i augusti, och jag vill förstås komma i bättre form - inte i sämre.

Därför började jag med LCHF i dag. Jag väger och räknar inte, utan jag går in för att bara äta nyttigheter. I morse åt jag äggröra (2 ägg + salt + olivolja) och så drack jag grönt te till med bara en pytteliten skvätt mjölk i. Och nu har jag precis ätit en stor portion kokt spenat med en klick smör i. (Ingen dryck till, men jag dricker mycket vatten mellan målen.) Jag har inte planerat vad jag ska äta, det får bli som det blir. (Jag har lax och olika sorters grönsaker i frysen.) Viktigast är att jag får i mig mycket grönsaker samt bra fett. Och absolut inget socker och/eller vetemjöl, och ingen processad mat. Jag kommer att unna mig lite naturell grekisk yoghurt, lite mjölk i teet, ost och havrekli. (Forskarna har nyligen kommit fram till att havre ingick i stenålderskosten!) Jag kanske t o m kommer att unna mig någon enstaka frukt nu till att börja med. Längre fram, när mina kommande gäster har åkt hem igen, så ska jag banta på LCHF-kost genom att strikt räkna kolhydrater. Jag måste ju komma i vinter-långbyxorna även i år. Om jag sedan slipper ha så ont i benen, pga den sundare kosten, så vore det toppen.

I förmiddags gick jag min vanliga favorit-promenad längs vattenbrynet. Rundan tar en knapp timme och det är så skönt, så skönt. Vattnet är klart och håller fortfarande 23-24˚, och solen skiner. Men nu bör jag försöka göra lite nytta. Här behöver alltid städas, så jag borde kanske gå ett varv med dammtrasan och dammsugaren i alla fall.

I morgon ska Stella till veterinären för ultraljudsundersökning. Så i morgon eftermiddag kommer jag att veta om hon väntar valpar eller ej. Jag hoppas så, men vågar inte tro. Jag har ju blivit besviken så många gånger. Av totalt sex parningar (både Bonnie och Stella) har bara en resulterat i valpar hittills. Återstår att se hur det går med detta försöket (som är det sjunde).

15-09-22:

Snyft, snyft och snyft! Inga valpar! Stella är inte dräktig. Det var ju sorgligt, och konstigt. 75% av alla chihuahua-tikar blir dräktiga vid första parningen. Veterinären sa dock att det inte alls är säkert att det är något fel på Stella, det kan vara kombinationen tik-hane som inte fungerar. Jag kommer att försöka ytterligare en gång, vid nästa löpning (trol i januari-februari) - fast då med en annan hane. Veterinären ska efterlysa en på sin facebook-sida. Det måste vara en frisk och sund hane med stamtavla, inte större än Stella, helst långhårig och gärna vit, creme, eller annan färg i kombination med vit. Skulle inte Stella bli dräktig då heller, så står mitt hopp till Wilda. Man ska inte ge upp i första taget...

Jo, jag blev ledsen och besviken - förstås. Även om jag hade på känn att Stella inte skulle vara dräktig. (Bl a har hon inte varit graviditets-illamående, vilket är vanligt både bland kvinnor och tikar.) Nu ska jag ägna en stund åt att sörja det som inte blev, fast först ska jag gå ut med mina tre hundar på vår mitt-på-dagen-promenad.

Förresten lärde jag mig i dag (hos veterinären) att spanjorerna inte säger att de ska "hålla tummarna" (för att nästa försök lyckas). De säger "korsa fingrarna".

PS:

I går (på sena kvällsrundan) träffade jag en "hund-väninna" som bara hade en av sina hundar med sig, inte två som hon brukar. Det visade sig att den ena hunden, Trufo (trufa = hundnos / tryffel), hade dött just i går. I dag träffades vi igen så jag frågade lite mer. Trufo hade blivit 16½ år, vilket är väldigt gammalt för en hund (det motsvarar 92½ människoår enl det nya sättet att räkna*), så det var ju inte oväntat att han dog. Men hon saknar sin hund väldigt mycket. Hon sa att han hade varit hennes bäste vän och sällskap, och att de hade upplevt så mycket tillsammans under alla dessa år. Hon verkade ta det hårdare än Matéo, den andre hunden. Han letade visserligen efter sin kompis, men var glad att han fick ha sin mat i fred. Ja, hundar är verkligen goda vänner! Det bästa är att de accepterar oss precis som vi är! Jag är så glad att jag har mina tre!

*Nya sättet att räkna hundår: År 1 = 15 människoår (småhundar kan ju få valpar redan när de är 7-8 månader), därefter räknar man 5 hundår för varje människoår. Bonnie är således motsvarande 45 människoår nu, Stella ungefär 28, och Wilda ungefär 10 år. (Wilda har förresten ännu inte löpt, så hon är bara i förpuberteten.) Chihuahuor blir i genomsnitt 14 år gamla, vilket alltså motsvarar 80 människoår. Jag hoppas att mina hundar blir allra minst 14 år, och är friska in i det sista! (Förr sa man att 1 människoår motsvarade 7 hundår, men det stämmer bara på de allra största hundraserna - som blir könsmogna sent, och dör tidigt.)

PS2:

Det blev mycket om hundar i dag. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen - är faktiskt ett bibelcitat (Matteus 12:34). Jag kan annars inte många sådana, ateist som jag är.

Jag har inte gjort någon nytta på hela dagen i dag (för att köpa hem en massa grönsaker räknas väl inte). Däremot har jag satt upp en liten skylt på toaletten här uppe. Den är internationell i sin design, så nu behöver ingen fråga mer var toaletten ligger. (Bilden hittade jag på internet, och så skrev jag ut den på vanligt papper.)

Ovan skrev jag "toaletten här uppe". Normalt brukar jag skriva "där uppe", men nu står jag ju i vardagsrummet och skriver - och då blir det "här". Jag vet att jag snart måste flytta ner min dator till mitt rum, men jag måste säga att jag trivs mycket bättre här uppe i vardagsrummet. Här är rymligare, och det är bättre utsikt. Fast när Ulf kommer (om 14 dar) så vet jag att vi kommer att störa varandra, om vi har våra datorer så pass nära varandra. Alltså måste jag flytta ner till mig igen. Förmodligen gör jag det före fredag, när Linda och Gunilla kommer. Enklast så...

Det är bra synd att Ulf också ville ha sovrummet här uppe, då när vi flyttade in här i december 2009. För det hade ju varit bekvämare för mig att bo på ovanvåningen, för att inte tala om så stora fina garderober där finns... Nåja, nu är det som det är, och Ulf är definitivt inte intresserad av att byta rum med mig (även om jag skulle åta mig att göra allt jobbet). Men sommartid lever jag på ovanvåningen, jag bara sover nere i mitt rum.

PS3:

Jag vill påpeka att Ulf inte förbjuder mig att vara i vardagsrummet. Det är jag som blir störd (och inte kan koncentrera mig), när han tittar på TV via sin dator, eller lyssnar på radio. Jag kan inte läsa (vare sig i bok eller på datorskärmen) när jag hör folk prata alldeles bredvid.

Men i kväll har jag suttit i vardagsrummet en stund och läst. Jag har precis börjat på den här boken:

Eftersom jag bara har läst några kapitel kan jag inte riktigt uttala mig om den än - men den är annorlunda, och verkar vara intressant och skriven med humor.

15-09-23:

Jag grubblar på hur jag ska få plats med mitt stå-datorbord i mitt rum. Kan ni se någon ledig hörna?

Nej, jag ser inte heller någon. Men enda alternativet är framför mitt sängbord. Att ha en dator nära sängen är förstås inte idealiskt, där dammar det ju som mest. Men jag har inget att välja på. Och jag vill använda mitt stå-datorbord. Jag har ju inte ont i nacken och höger axel längre, när jag står upp framför datorn. Tja, jag får väl testa att sätta bordet där. (På sängbordet har jag en ryslig röra. Där står min skanner/skrivare under en liten pläd som förhoppningsvis håller dammet borta + en massa hudkrämer + vattenflaska mm. Jag har tänkt att jag ska organisera om det till det bättre, men det har inte blivit av än.)

Nu är jag inne på tredje dagen med bara nyttigheter och absolut inget socker (och inget vetemjöl). Och tro det eller ej - men nu har jag inte alls lika ont i benen längre! Visst känner jag lite i lederna emellanåt, men inte alls så katastrofalt illa som det var häromdagen. Tänk om det verkligen är så att socker gör oss så mycket sämre! Det är ju skrämmande i så fall. Jag vet att det startar inflammationsprocesser i kroppen. Ja, det är ju "bara" att sluta med socker i alla former - för kroppen behöver det inte alls. Problemet är att det inte är så enkelt - socker finns ju dolt i nästan allting! T o m i skivad kokt skinka så har de tillsatt dextrosol, i alla fall här i Spanien. Varför då? Det gör ju bara produkten sämre...

Jag ska försöka, så gott jag klarar av det, att hålla mig borta från socker hädanefter. (Men jag kommer säkert att "trilla dit" emellanåt, fast då gäller det bara att återgå till den smala vägen.)

Jag har förresten aldrig tänkt på att Ikea har ett system för hur de döper sina produkter. (Däremot visste jag att produkterna har fått namn i stället för nummer, eftersom Kamprad är dyslektiker.) Här har ni systemet:

Nu ska jag gå till tandläkaren på min årliga kontroll. Jag brukar ha lite tandsten. Håll tummarna för att tandläkaren inte hittar något mer!

PS:

Nu är jag tillbaka från tandläkaren. Det gick både bra och dåligt. De sa att jag borstar tänderna väldigt bra, och håller rent och snyggt. Men lite tandsten hade jag, som de tog bort. Tyvärr hittade de början till karies mellan två tänder (där det var svårt att komma åt, sa de). De jobbar i team. Först tog tandhygienisten bort tandstenen, sedan kom tandläkaren och undersökte tänderna. Jag satt förstås i samma stol hela tiden. Det är trevliga unga kvinnor både tandläkaren och övrig personal, och alla talar engelska (fast jag talar spanska med dem). (http://www.clinicadentalsanbartolome.com/ )

Nu är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad. (Solsken och 27˚.)

15-09-24:

Jag har varit oerhört flitig i dag, i alla fall ändra fram till nu (14:45). (Till skillnad från i går då jag bara var ute och promenerade, och sedan läste.) Jag började med att tvätta, och sedan städade jag hela lägenheten extra noggrant (men inte riktig storstädning). Därefter bar jag ner mitt datorbord till mitt rum (och här står jag nu och skriver). Dessutom har jag lagat mat i dag. Jag känner mig SÅ huslig. (Det är ju inte överdrivet ofta...)

Eftersom jag bara åt kall kokt kyckling och en massa salladsblad i går till huvudmål, och inga nyttiga fetter alls - fast man ska, så lagade jag alltså mat i dag:

Kycklingresterna + broccoli i en curry-gurkmeja-sås som innehöll både smör och grädde. Det är faktiskt godare med lagad mat...

Det blev aningen rymligare i vardagsrummet när mitt lilla datorbord blev flyttat, i alla fall i den hörnan där det stod.

Hundarna kommer nog att tycka sämre om att jag står här nere och skriver, för de kan ju inte ligga lika bekvämt - utan får nöja sig med sina hundsängar.

Jag ställde datorbordet på den enda tänkbara platsen. (Vid garderoberna är det bara 2 cm's marginal när man öppnar dörrarna.) Jag får gå i sidled in i rummet om jag inte ska välta ner datorn, men det är ok. Det kommer att funka så här.

Väldigt ofta är jag trött på att ha det så trångt att jag aldrig kan få riktig ordning. Det handlar inte i första hand om kvadratmetrarna - utan om rummets planlösning och planering. I mitt rum har jag en inåtgående dörr, två inåtgående garderobsdörrar, två inåtgående balkongdörrar, en nisch, samt snedtak. Då går det inte att möblera vettigt. Och så är det i nästan alla rum här. Är det inte fasta garderober med opraktisk inredning och dörrar som trillar av, så är det pelare. Jag gör faktiskt så gott jag kan. Men tänk om jag hade haft sådana förvarings-möjligheter som på bilderna nedan. Tänk så lätt det skulle vara att hålla ordning då! Jag är faktiskt duktig på att hålla ordning, när jag väl har ordnat allt - och ställt allt på sina rätta platser.

Visst har Pinkaholic (hundkläder, selar mm) en förföriskt söt liten fotomodell på sin nya broschyr (som jag fick i brevlådan i går):

15-09-25:

I dag kommer de, Linda och Gunilla! Fast inte förrän framåt natten, planet beräknas landa först 22:50 (då kommer de ut i ankomsthallen tidigast 23:10, och sedan tar det 30 minuter att köra hem, alltså är vi i El Campello allra tidigast 23:40). Det ska bli kul att ha dem här! Sängarna står bäddade och väntar på dem.

I dag skiner solen från en klarblå himmel och det är 28˚ (25˚ i havet). I morgon ska det bli växlande molnighet, och fr o m söndag ska det regna varenda dag så långt prognosen räcker. Är det inte typiskt? Mina gäster vill förstås ha sol och värme!

I förmiddags läste jag ut boken I morgon fyller jag tjugo. Jag hade bara lite kvar, och hinner knappast läsa när jag har gäster. Boken är annorlunda eftersom den är skriven ur ett barns perspektiv, och jag lärde mig en del om Kongo och afrikanska seder och kultur. Men ibland var boken lite "jobbig" när den flera sidor i rad handlade om politik (i barnperspektiv) - sådant som hände i världen på 70-talet. Det är ingen bok som jag kommer att läsa om, men det är bra att variera sig.

Vi har redan gått vår mitt-på-dagen-promenad, men jag vill vara ute mer (nu när solen skiner) så jag tror att jag går ut och traskar runt lite för mig själv. Just i dag ska jag inte gå på stranden, utan på mindre gator här i närheten. Omväxling förnöjer.

PS:

Nackdelen med att ha datorn i mitt rum är att internet-åtkomsten är mycket sämre, ibland försvinner den helt. Jag har både wifi, och fast anslutning via en dosa i elkontakten - men periodvis fungerar inget. Det är jobbigt! Nu fungerar inget men det gjorde det nyss, och snart så kommer det förhoppningsvis att fungera igen. (Hastigheten är hela tiden sämre här nere än på ovanvåningen, där modemet finns.)

Jag har precis varit inne på Kostdoktorn.se och tittat på två oerhört intressanta intervjuer med Dr Terry Wahls (läkare och neurolog): Kan man reversera MS med kostförändring samt Wahls-protokollet. Dr Wahls har själv MS och började kring sekelskiftet bli sämre och var till slut tvungen att använda liggande rullstol. Inga mediciner hjälpte, hon blev ständigt sämre och hjärnan drabbades också. Hon började söka fakta för att leta efter ett halmstrå. Efter att ha varit vegetarian i massor med år gick hon över till paleo-kost och blev aningen bättre. Hon började med kosttillskott och blev ännu bättre. Hon ändrade sedan sin kost så att hon inte skulle behöva ta kosttillskott, och la bl a till två liter grönsaker per dag. I dag behöver hon inte längre någon rullstol, hon kan både gå och cykla. Sjukdomen finns kvar, men hon är oerhört mycket bättre och forskar nu om hur autoimmuna sjukdomar kan förbättras via kosten. Dr Wahls menar att 70-95% av våra sjukdomar kan förbättras om man ändrar sin kost och sin livsstil!

Enligt Dr Wahls bör ALLA äta mycket mer grönsaker, helst 7 dl gröna grönsaker + 7 dl svavelrika grönsaker (som kål, lök och svamp) + färgrika grönsaker (eftersom de innehåller mycket antioxidanter, t ex morötter, rödbetor och bär). Dessutom bör ALLA utesluta gluten! De flesta behöver också utesluta alla mjölkprodukter (utom klarat smör - ghee) och några behöver även utesluta ägg, glutenfri säd och nötter. Kött, fisk och skaldjur samt alger, är vad man ska äta utöver grönsakerna.

Jag är ganska övertygad om att hon har rätt. Sen är det inte lätt att byta kost så radikalt. Dr Wahls påpekar att de flesta av oss får abstinensbesvär när vi slutar med socker och gluten. Dr Wahls lär ha hållit ett TED-talk som har setts över 2 miljoner gånger, men jag hittar det inte via googles. Hon har också en webbsida: www.terrywahls.com.

I sin forskning har hon sett att väldigt många människor blir hjälpta, och får en betydligt bättre livskvalité. Däremot försvinner inte sjukdomar som IBS, reumatism, MS, Parkinson etc - men de går tillbaka, och patienten mår mycket bättre. De som är allra sjukast är ofta väldigt motiverade att prova, och sedan när de efter kanske tre månader märker skillnad - då vill de inte gå tillbaka till sin gamla kost. Det är svårare för oss som bara har småkrämpor att bli tillräckligt motiverade. Dr Wahls påpekar också att man bör röra på sig, styrketräna och undvika att stressa. Har ni en stund (14 + 20 minuter) över så rekommenderar jag er att titta på de här intervjuerna. (Svensk undertext finns, men fungerar bara om man tittar via Google Chrome, inte Internet Explorer.)

När jag ändå är inne på ämnet hälsa så såg jag den här kartan, som visar hur många procent överviktiga och feta det finns i olika länder i Europa:

Rubriken lyder: Unga européer kan dö vid tidigare ålder än sina farföräldrar, säger WHO. Och orsaken är förstås den utbredda fetman. Sorgligt! En "bieffekt" med att leva enligt Dr Wahls kostrekommendationer är att man oftast går ner en hel del i vikt...

Så har vi fått ännu några skäl till att äta mycket mer grönsaker, och sluta helt med socker och vetemjöl! Jag gör så gott jag kan - men det är svårt! Jag har en del abstinensbesvär...

Nu ska hundarna och jag gå vår tidiga kvällsrunda. Det är jätteskönt ute!

PS2:

Linda och Gunilla har nu (kl 19) gått igenom säkerhetskontrollen på Kastrup, och väntar på att få komma ombord. Planet ska enligt tidtabellen lyfta 19:30.

15-09-26:

Det blev väldigt sent i går! När vi kom hem till El Campello så gick vi en promenad längs El Paseo fast klockan var över midnatt. Vi gick med var sin hund. I dag på förmiddagen fastnade vi vid frukostbordet för vi hade så mycket att prata om. Vi har trevligt tillsammans! Alla tre hundarna tycker att Linda och Gunilla ska bo hos oss permanent, för de är båda verkliga "hundmänniskor". I dag ska Linda och Gunilla passa på att gå ner på stranden, för sedan vet vi ju inte hur vädret blir.

PS:

Jag har nästintill inte tillgång till internet i mitt rum. Suck! Det kommer och går, och det är aldrig starkt. I dag har jag fått bära upp datorn på ovanvåningen för att kunna skicka och ta emot mail, samt föra ut det jag skriver här på nätet. Väggarna är helt enkelt för kompakta. Det känns frustrerande. Nu har jag ju blivit bortskämd i sommar med att det har fungerat utmärkt hela tiden, och jag betalar i alla fall 63 € per månad för tillgången.

Teknikern från Telefonica som var här sa att det bästa vore om jag hade en fast anslutning till min dator. Kanske jag måste köpa en kabel, en lååång kabel. Men det blir svårt att fästa upp den, och knappast snyggt. Kabeln måste gå från modemet vid läsfåtöljen i vardagsrummet, ut i hallen, nerför trappan och in i mitt rum. Dörrarna ska gå att stänga så jag måste i så fall borra hål antingen i väggen (som är för tjock och i helgjuten betong) eller i dörren. Suck! Det andra alternativet vore att Ulf använder hörlurar, men det tycker han är obekvämt på mer än ett sätt - vilket jag kan förstå.

Kanske jag måste vänja mig igen - vid att det funkar så dåligt? Suck...

Nu ska jag strax ut med hundarna på vår mitt-på-dagen-promenad. Linda och Gunilla går just nu med fötterna i havet längs stranden, och sedan ska de gå inom Mercadona på hemvägen. I eftermiddag ska de bada (om de hinner innan vädret blir sämre - för det börjar komma moln nu). Senare ska vi promenera tillsammans alla sex (inkl hundarna).

PS2:

Puh! Suck av lättnad. Nu verkar internet fungera igen. Kanske var det så att datorn hoppade över i wifi-läge av sig själv. När jag kollade så stod det att kabeln inte var ansluten, fast den var det. Och sedan, rätt som det var utan att jag gjorde något, så stod det att den var ansluten - och datorn tar nu internet via kabeln. Jag har förstås lägre hastighet här nere, än jag hade däruppe - men huvudsaken är ju att det fungerar! Jag orkar inte med fler problem än jag har just nu, så det är skönt att i alla fall internet fungerar. Jag är ju så beroende av internet för min kontakt med omvärlden!

PS3:

Linda och Gunilla tyckte det var skönt att bada! Jag tyckte att det var för dåligt väder så jag stannade hemma.

På tidiga kvällspromenaden gick vi först runt hamnen och därefter tänkte vi gå till Bonnies roliga klätterställe, alltså utanför Illeta-utgrävningens-staket. När vi närmade oss entrén kom det en vakt från vaktkuren och sa att hundar inte får vistas någonstans på hela den lilla halvön. Hon pekade på skylten vid stranden där det stod Playa samt fanns en bild på en överkorsad hund. Ja, men det gäller väl bara badstranden, sa jag, och vi ska inte bada. Hon pekade då på en text längst ner på skylten där det stod att enligt ordningsstadga si och så gällde detta förbud. Det framgick dock inte att något mer var förbjudet - än att hundar inte får vara på badplatserna. Hon frågade om jag noga hade läst igenom ordningsstadgan som det stod refererat till. Var finns den texten, frågade jag. På stadshuset, sa hon. Och då undrade jag förstås hur jag som utlänning skulle begripa att jag skulle besöka stadshuset och be att få titta på deras ordningsstadgar (som troligen enbart finns på spanska). Jag menade att det borde stå på skylten att hundförbudet gäller hela området. Tja, vi gick förstås därifrån och gick en annan promenad i stället.

Men under flera års tid har jag gått där med hundarna. Många gånger har andra ordningsvakter sett mig, men ingen har någonsin sagt något. En sa en gång att hundar inte får komma in på utgrävningsområdet, men det är ju ganska självklart. Den gången sa jag att vi bara skulle gå på utsidan av staketet, och den vakten sa att det var helt ok. En dag när jag orkar så tror jag faktiskt att jag ska gå upp till kommunen och fråga dem, och också påpeka hur svårt det är för utlänningar att förstå detta - när det inte står mer än playa och hundförbud på skylten. Kanske de borde göra ett tillägg? Det är väl bättre att vara övertydlig än otydlig?

Jag blev besviken, för Bonnie brukar tycka att det är så roligt att gå där...

15-09-27:

Det har varit ganska soligt och fint i dag, och inte förrän nu på eftermiddagen har det kommit några enstaka regnstänk. I förmiddags gick vi till den privata söndags-marknaden. De har inte lika mycket som den kommunala onsdags-marknaden, men detta är den enda som Gunilla kan besöka.

På marknaden gick vi runt två varv och tittade på allt, sedan köpte Gunilla en massa olika sorters frukter - samt en liten söt axelrems-väska till mig.

På vägen fotograferade jag några hibiskusar. Blommorna är så vackra!

Därefter gick vi till Valor, där Linda och Gunilla smakade den spanska specialiteten varm choklad med churros. (Själv drack jag vatten, och åt med ögonen...)

Styrkta av mellanmålet gick vi därefter en tur inom samtliga skoaffärer längs El Paseo. Gunilla och Linda gjorde var sitt fynd. Därefter gick jag hem och hämtade hundarna för dagens mitt-på-dagen-promenad, medan Gunilla och Linda strosade runt ett tag till.

Nu börjar himlen fyllas av moln, och det ser ut att kunna komma en regnskur. Jag hittade bilden nedan när jag letade efter annat på internet. Den passar ju en chihuahuaägare.

PS:

För så länge sedan tillbaka som när Gun var här, köpte jag ett servettställ i Guadalest. Men eftersom Gun hade köpt ett likadant till Magnus i present, så ville jag inte lägga in några bilder på det då. Så först nu kommer fotona. Visst är det ett roligt servettställ!

15-09-28:

I dag är Wilda 8 månader gammal, och väger 2075 gram. Jag tror inte att hon kommer att bli mycket större (max 100 gram). Chihuahuor brukar ha vuxit färdigt vid den här åldern.

Linda och Gunilla har åkt in till Alicante. De ska bl a besöka slottet Santa Bárbara. Det är soligt och blåsigt, och kan komma några droppar regn i eftermiddag. (I går kom det 2 mm totalt.) Gunilla är nöjd med vädret hittills, men i morgon (hennes sista dag här) kommer det antagligen att regna en del.

Vov på er! Nu bor Linda och Gunilla hos oss. Det tycker vi hundar är vov-bra! Ja, för nu har vi tre mattar som kan fjäska för oss! Vi kan sitta i var sitt knä, Stella och Wilda och jag - och bli klappade. Och häromdagen, när jag blev trött när vi var ute på luktrunda - då bar Gunilla mig. Bra va!

Och tänk, i går så lät Gunilla mig ligga bredvid henne i soffan - fast matte säger att vi inte får vara där. Visst var det vov-bra!

Det enda dumma är att både Linda och Gunilla kelar allra mest med Wilda! Bara för att hon är yngst och busigast. Fastän det är jag som är sötast, och dom borde kela mest med mig! Men i går fick jag ligga vov-länge i mattes knä, bara jag - och matte klappade mig hela tiden. Så det är faktiskt vov-bra att ha tre mattar! Det vill jag alltid ha! Ja, och så en husse. Vov-voff då!

15-09-29:

I går åt vi middag på restaurang. Eftersom både La Cova och Riccardo är stängda på måndagar, så valde vi Brel. Tyvärr öppnar de inte förrän klockan 20, så det blev en senare middag än vi hade önskat. Men maten var mycket god! Jag valde (inte för första gången) en pasta med en krämig ost- och valnötssås. Gunilla valde detsamma.

Linda valde en spännande rätt: tonfiskhals med torsk- och kardemummasås. Denna serverades på synnerligen originella tallrikar!

Vi satt och pratade ända till klockan 22:30. Då började vi gäspa i kapp - och gick hem. Månen strödde silver i havet.

I morse sken solen, efter denna tveksamma start:

Men nu (kl 11) börjar det bli molnigt, och enligt väderleksprognosen ska det komma 5 mm regn mellan klockan 12 och 20. Vi får väl se hur det blir. Bonnie ser helst att det är uppehåll under hundpromenaderna.

Gunilla har åkt till Torrevieja i affärer. Hon är ju mäklare: http://www.kullamaklaren.com/, och funderar på att inleda ett samarbete med en spansk mäklarfirma (vars ägare hon känner). Linda och jag tänker ta det lugnt här hemma.

PS:

Jag glömde att berätta att jag i morse klockade tiden när hundarna åt. Jag har alltid tyckt att Bonnie äter så fort, men Wilda äter ännu snabbare. Alla tre hundarna får lika stora portioner (= 2 matskedar), men medan Stella äter ur en vanlig skål så äter de andra ur "äta-sakta-skålar" med tre förhöjningar i botten. I morse åt Wilda sin portion på 30 sekunder blankt, och rapade därefter ljudligt. (Ibland sätter hon i halsen, ibland får hon kramp i magen - men rapar gör hon alltid.) Bonnie åt sin portion på 1 minut och 20 sekunder, medan Stella knaprade i sig torrfoder-bit, för torrfoder-bit och var klar först efter 2 minuter och 20 sekunder. Jag måste alltid sitta och vakta så att Bonnie och Wilda inte försöker knycka av Stellas mat. De tror antagligen att hon får mer, eftersom hon kan hålla på och äta under mycket längre tid...

15-09-30:

I morse skjutsade jag Gunilla till flygplatsen. Både Linda och jag, samt alla tre hundarna, kommer att sakna henne. Linda ska snart gå till marknaden. Själv tvättar jag. Det verkar bli ganska soligt i dag (i går kom det 6½ mm regn sammanlagt), så vi borde passa på att gå en lite längre promenad. (I värsta fall får vi bära Bonnie en bit...)

PS:

Wilda har blivit tonåring! Hon har börjat löpa! Förmodligen började hon i går, men vi såg det inte förrän i dag. Bra att det funkar som det ska. Om jag har tur så kommer alla tre att löpa samtidigt nästa gång. (Kanske i februari?)

Linda och jag ska strax ut och gå en runda i vattenbrynet. (Det är 25˚ i havet.) Himlen har varit klarblå hela dagen, men nu börjar det komma moln - fast bara vita.

PS2:

Här kommer en massa foton från Lindas och min eftermiddagspromenad. Först får ni se de nya permanenta handikapptoaletterna som kom på plats i går:

Och sedan kommer 20 foton från stranden...

Livet på landbacken verkar inte ha blivit så kul för den här stackars fisken. Är det någon som vet vad det är för sort?

När vi var nästan tillbaka vid hamnen igen, så fick vi syn på hästar! Det är hästarna som ska vara med på den stora fiestan Moros y Cristianos nu den 12:e oktober. Man tränade bl a "närstrider". Det är otroligt väldresserade hästar, som bl a stegrar sig på kommando. Och ryttarna är förstås lika skickliga.

Nu på kvällen har jag varit tvungen att ta på Wilda en liten löptrosa. Hon ville nämligen så gärna sitta i Lindas knä, men Linda ville inte riskera att få blod på sina byxor. Normalt använder jag bara löptrosor i nödfall, det är bättre att tikarna slickar sig rena själva. Men Wilda accepterade trosan med en gång, och har inte försökt ta av sig den. (Men jag kommer förstås att ta av den senare - när Wilda inte längre sitter i Lindas knä.)

15-10-01:

Jag har grubblat på vad det kan vara för sorts fisk vi hittade i går. Jag har googlat. De fisk-planscher jag hittar är alla så här små (så jag inte kan se detaljer, och i många fall - inte läsa texten):

Skulle det kunna vara en Rubio? Den var ju skadad, så det är svårare att gissa hur fenorna har sett ut. Rubio-fiskar finns i både ljusare och rödare varianter. Den nedan (med blå bakgrund) heter Rubio Trigloporus lastoviza.

Vad tror ni? Den här lever i Medelhavet, från 1 - 300 meters djup, och den längsta man har hittat var en meter lång (men den är vanligen ca 35 cm). Den vi såg på stranden var nog uppemot 40 cm.

PS:

Ulf tycker att fisken liknar en Fenknot - Trigla Lucerna. Tja, kanske det är en sådan i stället? I så fall är det en bottenlevande fisk som bl a finns i Medelhavet och normalt är 30 cm lång (men kan bli 75 cm). Den ser ut så här:

Fast har den här inte lite spetsigare mun än den vi hittade? Jag önskar att jag hade haft någon att fråga. Om jag skriver ut fotona på ett papper så skulle jag kunna gå och fråga någon på fiskebåtarna. Eller så skulle jag kunna gå till biblioteket och låna en bok om fiskar som lever i Medelhavet. Men ingetdera tänker jag göra just i dag.

Ute skiner solen, men prognosen säger regn...

PS2:

15-10-02:

De två första fotona nedan tog jag i går. Det första visar min bougainvillea, och det andra att jag i går satte upp klockan ovanför Ulfs dörr, samt baro-termo-hygro-metern bredvid dörren. (Den senare hängde tidigare dinglande på en x-nål.)

I dag har Linda och jag gått "Aldi-rundan" via Pueblo Español och kyrkogården. Jag tog några foton längs vägen (varav flera på blommor). Först någon sorts cypress där de små blå blomliknande frukterna börjar bli kottar.

Hamnen:

Nära Pueblo Español:

Kyrkogården, så annorlunda mot våra:

Linda är ett populärt namn! (Lindo betyder söt.)

Längs vägen mot Aldi, förbi campingen:

Vi gick inom den stora möbelaffären Albir Colonial. Som vanligt hittade jag väldigt mycket vackert! Någon gång i framtiden skulle jag gärna ha en däcksstol som den här. De är så sköna. Och stegstolen till höger är väldigt praktisk - stege och stol i ett.

Något jag hoppas kunna köpa inom en inte alltför avlägsen framtid är ett runt pelar-matbord. Jag skulle byta ut det jag har nu mot ett lika stort med pelare. Varför? Jo - för kring ett pelarbord får man plats med 5 (i nödfall t o m 6) stolar, utan att behöva fälla ut det. Det är alltså platsbesparande. Fast just det här bordet blir det inte - för det kostar flera hundra euro. Ikea har billigare, och likaså de internet-heminrednings-firmor jag handlar hos.

Något jag kanske får råd med redan i höst (nästa pension?) är den här lilla "fågelskålen" som jag tycker är fin:

Nästan hemma igen såg vi att de beskar träden längs Carrer del mar. Jag tycker att det är lika tråkigt var gång - att de beskär så fruktansvärt hårt. (Längst t v = före, t h = efter.) Träden är mycket vackrare före!

Internet kommer och går (i mitt rum), och hastigheten (ta emot) är mycket lägre här nere jämfört med där uppe (jag betalar för 100 Mbit/sek, och de säger att de levererar 300). Jag klarar mig med 23 Mbit/sek - men jag vill ha ständig tillgång till internet!