Sparad dagbok 34. (Fr o m 15-10-03 t o m...)

15-10-03:

I dag har det varit ganska grått hittills, men nu tittar solen lite tveksamt fram mellan molnen. Linda och jag gick en liten förmiddagspromenad mellan hundpromenaderna. (Vi vill gå längre än hundarna.) Jag tog några foton längs El Paseo och några kring hamnen.

PS:

Molnen vann. Det är inte många minuter åt gången som solen har lyckats titta fram. Det har t o m kommit lite regn, dock ingen mätbar mängd - bara enstaka droppar. Men eftersom det är 25˚ ute så går det ingen större nöd på oss...

Just nu (kl 18) har Linda gått ut för att gå en promenad. Själv ska jag sätta mig och läsa en stund (med hundarna i knäet). Fast innan dess tänker jag faktiskt dammsuga.

15-10-04:

I dag är det Djurens dag / World Animal Day! Djurens dag firas för att påminna om vikten av djurens välmående, och för att belysa deras situation. (Denna internationella temadag för att uppmärksamma djurrätt och djurskydd firas sedan 1931 den 4 oktober varje år.)

Vov alltså! I dag är det årets viktigaste dag! Det är Djurens dag! Och den dagen är till och med viktigare än julafton. Jag ska säga till matte att hon ska bjuda mig på extra god mat i dag. Hon kan ju bjuda Stella och Wilda också. För dom är ju också djur. Och så kan matte och Linda klappa oss extra mycket - särskilt mig.

Förresten är hundar den allra finaste sortens djur. Ja, det tycker jag i alla fall. Och flera tycker precis som jag. Många människor säger att hundar är deras allra bästa vänner. Och jag är mattes allra bästa vän. När hon klappar mig så brukar hon säga "Du och jag Bonnie". Och då förstår jag ju att vi hör vov-mycket ihop, matte och jag.

Själv så tycker jag att man gott kunde fira Djurens dag varje månad. Och så kunde man ge sina hundar en massa gnagisar då. Vilken vov-bra idé va! Vov och voff!

PS:

Linda och jag bestämde oss för att ta en promenad, och eftersom vi planerade att gå en halvmil så fick hundarna stanna hemma. Synd på sitt sätt, för vi passerade flera hundvänliga miljöer. Jag hade kameran med mig, så ni kan följa med på promenaden så här i efterhand. Vi gick först längs El Paseo, men jag tog inget foto förrän vi passerade det blå-vit-beiga huset allra närmast Rio Seco. Där såg jag att cafeterian har satt upp en ny "hundstaty" för att visa att man välkomnar hundar.

Cafeterian ligger inte långt från hundbadet, så vi fortsatte dit. I dag såg vi minst 20 hundar på stranden och i vattnet.

Rio Seco är inte alls uttorkad längre, även om det inte är så mycket vatten som kommer rinnande.

Det går bra att vada över på stenarna, så vi fortsatte söderut.

Vi gick fram till det huset (vid playa Muchavista) som jag bodde i 2006 (innan jag hade träffat Ulf). Jag har ringat in lägenheten med lila.

Sedan vände vi och gick tillbaka. Fast vi höll oss på trottoaren den här gången.

Eftersom Linda inte hade sett den stora hundrastgården, så visade jag den.

Sedan gick vi bron över Rio Seco.

Därefter svängde vi ner mot El Paseo igen.

På stranden stod Rolf och gjorde såpbubblor. Han kan ibland tjäna några euro på detta under helgerna. (Men han berättade att han alltid får ont i armarna och axlarna efteråt.)

Jag såg inte att någon gav honom några pengar, men jag hoppas att han fick desto mer senare (i alla fall tillräckligt för att köpa mat för dagen). Han är alltid artig och trevlig.

När vi kom hem så var det dags för mig att gå ut med hundarna. Vi mötte Kiko och Josefina. Tre koppel kan trassla ihop sig ganska rejält emellanåt. När vi träffar Kiko, och det blir fyra koppel att hålla reda på - då trasslar det alltid till sig så vi har sjå att reda ut det igen!

När vi hade rett ut koppelhärvan så gick vi vidare, men bara en kortare promenad.

Min bougainvillea blommar så fint på balkongen - och finare kommer den att bli, för den har massor med knoppar. Jag blir glad av vackra blommor!

I går började jag läsa en ny bok: Glöm inte att låsa av Elisabeth Haynes. Det är inte precis någon "feel-good-bok", som ni förstår av baksidestexten. Men den är mycket spännande, bitvis otäck, ganska realistisk, och psykologiskt intressant. Jag ska fortsätta att läsa i kväll.

15-10-05:

Vov på er! Matte och Linda har kört till stan. Dom skulle titta i affärer. Så det är vov-synd om oss som får vara ensamma hemma. Fast jag passar förstås på att låna mattes dator. Och vov! Jag hittade en vov-intressant film, som verkligen visar hur mycket smartare hundar är än människor. Den här: http://youtubeklipp.se/hund-kor-runt-liten-pojke-i-leksaksbil?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter.

Vov alltså! En sån bil skulle jag också vilja ha. Ja, för då kunde jag köra på luktrundan - när jag tycker att det är för jobbigt att gå.

När matte kommer hem igen så har hon lovat att jag ska få sitta i hennes knä. Ja, för hon ska läsa i sin bok. Det är vov-mysigt att sitta i mattes knä, så jag hoppas att hon kommer snart. Vov och voff på er!

15-10-06:

Nu är Ulf på väg hit till El Campello. Planet beräknas landa 14:45, och jag kommer att möta honom på flygplatsen. (Linda och hundarna väntar hemma.)

PS:

Nu närmar sig flygplanet spanska gränsen, så om en stund ska jag köra hemifrån.

I förmiddags fick Wilda sin andra Canileish-vaccination, och därefter har jag suttit och läst. (Ett tag på balkongen, men det blev för varmt! Det är soligt och 31˚ i dag!) Boken är väldigt spännande! Jag har nu bara ca 1/5 kvar, och hoppas kunna läsa ut den i kväll.

PS2:

Ulf kom hem ordentligt, och alla tre hundarna viftade på svansarna när han klev in i hallen. Nästan omgående blev han tvungen att ta på sig tunnare kläder. Det var 4˚ när han lämnade Stockholm tidigt i morse, och 26˚ varmare när han kom fram...

Efter tidiga kvällspromenaden med hundarna så satte jag mig på balkongen och läste, och klockan 19 hade jag läst ut Glöm inte att låsa. Det är en bra, intressant, realistiskt grym och mycket spännande bok! Jag rekommenderar den, och planerar att köpa nästa bok av Elizabeth Haynes när den väl kommer ut på svenska.

15-10-07:

I dag har Linda och jag traskat runt hela El Campello - men inte för att ta en promenad.

Varje år kräver Pensionsmyndigheten att jag (och alla andra utlandsboende som får pension från dem) ska skicka in ett Levnadsintyg. Detta ska skrivas på (och stämplas) av en spansk myndighet som intygar att jag lever. De första åren skrev Policia Local på, men sedan sa de att det inte var deras jobb. Förra året gick jag till Guardia Civil som skrev på, de tyckte då att det var deras jobb eftersom de har en utlänningsavdelning.

Men när jag i förmiddags gick dit, då sa de att det inte var deras jobb utan hänvisade mig till Registro Civil på Calle Major (nära torget där övre kyrkan och biblioteket ligger). Vi gick dit, och där stod det stora skyltar om att man kunde få levnadsintyg. Tyvärr gällde detta bara spanjorer, marockaner och holländare. (De senare länderna har ett avtal med Registro Civil.) Svenskar kan inte få sitt intyg påskrivet där. Vi gick då till Ajuntamiento (som enligt Pensionsmyndigheten också ska kunna skriva på). Där hänvisade de mig till Juzgado de Paz, vilket också skulle ligga på Calle Major. När vi väl hittade dit (gatunumret var inte utsatt) så visade det sig vara samma kontor som Registro Civil...

En vänlig man som jobbade på en "filial" till Ajuntamiento (vet ej vad de sysslar med där), och som visat oss vägen till Juzgado de Paz, ringde runt och frågade om det fanns något ställe där jag kunde få påskriften, men hittade inget - inte ens i Alicante. Suck!

Om jag vore rik så skulle jag kunna: åka till svenska ambassaden i Madrid, eller åka till konsuln i Torrevieja, eller betala en Notarie - och få dokumentet påskrivet. Nu har jag ont om pengar, och anser att ett obligatoriskt intyg (som dessutom krävs in varje år) rent principiellt inte får lov att kosta pengar. Jag har skrivit ett långt mail till Pensionsmyndigheten och frågat om de har någon lösning på problemet. Jag föreslog ett avtal med Registro Civil eftersom det trots allt bor ca 90'000 svenskar i Spanien. Vi får väl se vad de svarar. Senast den 5 november vill de ha det ifyllda och påskrivna intyget - annars drar de in min pension och räknar mig som avliden...

Vi fick i alla fall bra motion, Linda och jag...

Wilda har varit väldigt dålig ända sedan i går eftermiddag. (Efter Canileish-vaccinationen.) Hon har mest legat och vilat eller sovit, och sett allmänt ömklig ut. De enda gångerna hon har kvicknat till är vid måltiderna (fast hon har stapplat fram till matskålen). Så i dag har enbart Bonnie och Stella följt med på promenaderna. Det är smidigt att bara ha två koppel att hålla reda på - men det kändes tomt. I morgon bör Wilda vara som vanligt igen, så fr o m morgonpromenaden bör hon kunna följa med igen.

Linda köpte i dag en flygbiljett till hemresan. Hon reser härifrån på fredag eftermiddag.

I dag har det varit varmt och soligt, men fr o m i morgon så ska det bli sämre väder. I morgon kväll öppnar medeltidsmarknaden (som har samband med Fiestan), och fr o m fredag börjar långhelgen (helgdagar: 9:e + 12:e + 15:e).

PS:

Saxat ur Mas Amigos nyhetsbrev:

Äldsta olivträdet 1700 år. Spaniens äldsta daterade olivträd finns i Tarragona och planterades troligtvis år 314. En undersökning som gjorts av Universidad Politécnica de Madrid (UPM) har använt sig av bland annat laser, för att säkerställa trädens ålder. I det här fallet går det varken att använda kol-14 metoden eller räkna årsringarna.

15-10-08:

Vädret var skönt i morse, och är fortfarande (9:50) ok, men det ska regna i dag - 9 mm enligt den spanska väderleksprognosen och 33 mm enligt den norska. Nedan skiner solen på fiskodlingen och tre av fiskebåtarna.

Vi får väl se vad vi kan hitta på i dag. Det är ju Lindas sista hela dag här (för den här gången).

PS:

Klockan har hunnit bli 17, och det har faktiskt regnat i två omgångar - men ännu täcker det inte ens botten i regnmätaren.

Bonnie har lagt beslag på bästa platsen i husses knä, medan småflickorna delar på soffan.

I dag är lilla Wilda lika pigg som vanligt...

PS2:

Klockan har hunnit bli 19, och nu har det minsann kommit en hel mm regn. Linda och jag gick till medeltids-marknaden iklädda regnjackor. Vi var där ca 45 minuter efter att de (enligt programmet) hade öppnat. Så här såg det ut:

Det var inte precis någon trängsel, om man så säger. Jag köpte en påse rostade solrosfrön, och sedan gick vi hem igen...

Precis som jag hade på känn, så tyckte Ulf inte om att jag hade satt matbordet på diagonalen (vilket jag tycker är trevligast).

Så nu har jag fått ställa det som tidigare. Då sitter Ulf bra. Från sin plats kan han dels se havet, och dels räcka till sin radio utan att resa sig.

Nackdelen är att den 4:e sittplatsen blir väldigt trång + att den personen som sitter där inte ser havet alls. Men det är ju inte så ofta vi har gäster.

På de två övre "bords-fotona" så ser ni den trasiga tavelramen som står lutad mot bokhyllorna till höger. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag kan komma ner till Ikea för att byta den. Det är betydligt trevligare att ha tavlan på väggen! Dessutom har jag ett annat ärende till Ikea. Jag behöver köpa en arbetslampa till mitt skrivbord. Jag satt vid skrivbordet i går och läste en tidning. Jag hade både taklampan och bordslampan tända, och tog fram ytterligare en liten bordslampa. Men det var ändå för mörkt. Jag kunde inte se ordentligt. Jag måste ha starkt riktat ljus för att kunna se numera. Sommartid (när Ulf inte är här) sitter jag alltid i läsfåtöljen och läser, och läslampan där är jättebra (fast jag måste ändå ha tänt i taket också). Det är ju så med stigande ålder, att vi behöver starkare ljus för att kunna se. Men eftersom jag inte kan koncentrera mig på att läsa, när Ulf har ljudet på för att t ex se en ishockey-match, så måste jag sitta i mitt rum och läsa - och då har jag bara skrivbords-stolen att välja på. En sådan här typ av lampa behöver jag:

15-10-09:

Det kom 3½ mm regn i går, men i dag skiner solen och himlen är till största delen klarblå - så kanske det inte blir mer regn. Och skulle det komma några droppar i eftermiddag, så har vi ändå mycket bättre väder än i Sverige. (Såvida man inte föredrar kyla...)

I dag är det Valencia-dagen, Día de la comunidad Valenciana, så nästan allting är stängt (i alla fall alla matvaruaffärer). Nedan "Valencia-flaggan".

Linda och jag ska strax gå en promenad i solen. (Hon packade väskan redan i går.)

PS:

Linda och jag gick en skön promenad längs El Paseo. Vi satt också en stund på muren och pratade. Vi tittade på hur vågorna bröts och lyssnade på det rogivande ljudet. Det är mycket värt att bo nära havet!

Pensionsverket har svarat på mitt mail:

Tack för ditt e-mail. Detta låter lite konstigt, eftersom det inte brukar vara något större krångel med spanska myndigheter. Dom gånger myndigheterna vägrar stämpla vårt intyg har dom skrivit ut ett eget spanskt intyg från Registro Civil eller Ajuntamiento som kunden har bifogat med levnadsintyget. Om det inte går att fixa fram ett sådant intyg, är det okej att du i det här fallet vänder dig till din egen läkare som kan intyga att du lever.

Vi håller faktiskt på att utreda möjligheten att få ett elektroniskt informationsutbyte även med Spanien. Vi har redan en liknande lösning bl.a. med Finland, Danmark, Norge och Tyskland, och även Polen kommer med i samarbetet nästa år. Samma utredning görs med Spanien för stunden, eftersom det ändå är flera tusen av våra kunder som är bosatta där. Det finns hopp om att någon gång i framtiden slippa skicka ett levnadsintyg till oss. Än så länge får vi tyvärr fortsätta med pappersutskicken.

Då håller jag tummarna för att det elektroniska informationsutbytet blir av snarast! (Det var jag själv som föreslog att jag ev kunde be min läkare om levnadsintyg - med hänvisning till att hon faktiskt är specialutbildad på att se skillnad mellan en levande och död människa... Jag ska ändå beställa tid för min årliga kontroll, och jag tror inte hon vägrar att skriva på om jag förklarar situationen.)

Linda befinner sig nu ombord på sitt plan (som startade försenat) på väg till Kastrup, varifrån hon kommer att ta tåget vidare till Ängelholm. Jag har fällt in sängen i sängskåpet igen, och återställt gästrummet. Det känns redan tomt efter Linda!

15-10-10:

Visst är mina bougainvilleor vackra! Och ännu finare blir de säkert när alla blommorna har slagit ut. Jag blir glad av att se dem!

Annars börjar jag känna att hösten är i annalkande även här. Jag har börjat ha strumpor inomhus, för golven känns kalla. Och mornar samt kvällar måste jag ha antingen väst eller (sommar-) jacka på mig på promenaderna. Just nu (11:00) är det 23˚ ute. Temperaturen i havet har sjunkit till 22˚ och UV-index till 4. Men jag är förstås glad och tacksam över att jag kan bo här i El Campello! Om jag hade bott kvar i Sverige så hade jag antagligen frusit konstant fr o m september t o m maj...

I dag tvättar jag. Jag har en omgång lakan och handdukar på tork på balkongen, och en omgång till i tvättmaskinen.

PS:

Två omgångar tvätt är nu torra, men ytterligare två (med kläder) hänger på tork. Dels har jag inte tvättat mer än nödvändigt de här veckorna som jag har haft gäster, och dels så löper Wilda - vilket resulterar i ganska många extra fläckar... Hon blöder för 12:e dagen i rad i dag, vilket dessutom är åtminstone två dagar mer än de andra. Bonnie håller sig så ren när hon löper, att jag knappast hittar någon bloddroppe alls. Och Stella är nästan lika duktig. Men Wilda bryr sig inte alls. Hon droppar på golvet, på skyddet i fåtöljen, i hundsängarna samt på mina shorts. Några gånger har jag satt på henne en liten löptrosa, men den ser inte skön ut. Och med kallt vatten och Neutral diskmedel får jag bort alla blodfläckar, så det går an. Men det ska bli skönt när Wilda slutar blöda... (Bonnie har erbjudit sig att slicka henne ren, men Wilda vill inte.)

Jag fick reklam från Inreda.com i dag. De har rea på porslin från PotteryJo (http://potteryjo.com/). Det finns vackra färger (flera milda toner som passar ihop), och många modeller att välja på. (Jag skulle gärna kombinera Dusty Blue, Cement, Turkos och Kit - om färgskalan nedan stämmer. Jag tycker om att blanda färger som passar ihop. Fast jag har porslin så det räcker.)

Men jag tycker inte om storleken på mat-tallrikarna. De är alldeles för stora - 29 cm i diameter! Mina mattallrikar håller "gammal" standard = 24 cm. Men nuförtiden är det vanligast med "amerikansk" standard = 28 cm. Och det är inte svårt att hitta ännu större! Det är alldeles fel utveckling - större tallrikar lurar oss bara att äta mer, vilket ytterst få av oss behöver. Dessutom tar tallrikarna större plats i köks-skåpen. "Gamla" köks-överskåp är 30 cm djupa, men nu kan man köpa djupare (Ikeas är 38,6 cm). Eftersom det numera är svårt att få tag i mattallrikar i storlek 24 cm, så har jag börjat äta på assietter till vardags. Dessa har ökat i storlek (från ca 15-16 cm) till ca 22 cm - och det är ju nästan lika stort som en "gammeldags" mattallrik. Ibland känns det faktiskt helt rätt att sträva bakåt i stället för framåt!

Och på tal om portionsstorlekar (som blir större på större tallrikar), så borde jag kanske börja äta på kaffekopps-fat. I alla fall MÅSTE jag snart börja banta. Jag vägde 53,9 i morse, och ska jag kunna knäppa mina långbyxor i midjan så måste jag gå ner åtminstone 4 kilo... (Helst vill jag gå ner 6-7 kg, fast det är de 4 första som är akuta.) Jag börjar varken i dag eller i morgon - men kanske på måndag eller tisdag. Jag vill ju inte behöva frysa om benen när långbyx-säsongen börjar här...

PS2:

Här ligger mina tre små sötnosar på de fläckiga fåtöljskydden i läsfåtöljen. (Jag ska tvätta skydden så snart Wilda har slutat löpa. Den cerisrosa handduken, som ni kan skymta på det högra armstödet, lägger jag i mitt knä när Wilda ska ligga där - men den skyddar sällan tillräckligt.)

Jag är väldigt glad för mina tre små hundar - även om de skitar ner en del. De ger mig dagligen många glada skratt, och många slickar!

15-10-11:

I går kom åskådarläktaren på plats på El Paseo, och i morse la man flytbryggan på sin plats.

I morgon bitti strax före klockan 07 brakar det loss - med dunder och brak - bokstavligen! Det är en mycket trevlig fiesta - Fiesta de Moros y Cristianos, men just "dunder och brak" är varken hundarna eller jag särskilt förtjusta i. Men spanjorerna verkar uppskatta det desto mer, och man får ta seden dit man kommer. Jag kommer inte att gå ner och titta på skådespelet, även om det vore roligt på sitt sätt (förutsatt att man har bomull i öronen). Jag måste stanna hemma och förklara för hundarna att allt PANG och BOM inte är något att bry sig om. Bonnie och Stella brukar vara oroliga, men inte rädda. Vi får se hur Wilda reagerar. Det blir ju första gången för henne.

I morse tog jag på mig ett blått linne, men det blev jag tvungen att ta av mig efter ett par minuter. Jag stod nämligen inte ut med att det skavde så på huden. Det som skavde var resterna av etiketten (i något plastliknande material) som sitter kvar i sömmen. (Den som det har stått vad det är för material samt tvättanvisning på.) Jag har klippt av så mycket som möjligt eftersom jag vet att jag har känslig hy. Men resten sitter insytt i sidsömmen, och jag kan förstås inte sprätta loss trådarna för då går sömmen upp. Alltså får jag inte bort den sista biten etikett. Och får jag inte det så kan jag inte använda plagget. Jag ska försöka sprätta bort en liten bit etikett åt gången. Kanske lyckas jag? Jag önskar att alla etiketter vore dit-sydda separat, och helst med en tråd i avvikande färg! (Eller att etiketterna vore gjorda i siden.) Är jag ensam om problemet med att få "skavsår" av etiketter? Eller är vi flera?

Solen skiner från en klarblå himmel, och det är 25˚ ute. Jag borde gå ett par långa promenader med hundarna i dag, för i morgon lär vi knappt komma utanför dörren utan att riskera att hundarna blir nertrampade. Dessutom kommer Bonnie att vända tvärt, och börja streta hemåt, så fort hon hör ett BOM någonstans...

PS:

Hundarna och jag gick upp till medeltidsmarknaden. Barnen hade pyntat en gata med "återvinnings-havsdjur".

Marknaden vänder sig mycket till barnen, med tåg, karuseller, godis och leksaker.

För oss vuxna var det mycket pynt och smycken, varav det mesta var mer pråligt än vackert.

Det fanns också en hel del ätbart. I ståndet nedan köpte jag fyra marockanska kakor. (Foto längre ner.)

Vov på er! I dag släpade matte med oss hundar långt hemifrån. Ja, bara för att hon skulle köpa kakor. Det var vov-mycket folk där. Så vi hundar fick se oss för så ingen människa trampade på oss. Ja, för människorna dom tittade inte alls var dom satte fötterna. Dom bara tittade på allt som fanns att köpa. Och det var inga intressanta saker. Dom sålde inte en endaste hund-godsak! Det är ju skandal, alltså! En hel stor marknad - och inte en endaste gnagis eller leverpastej-bit.

Det luktade vov-konstigt också. Matte sa att det var rökelse och facklor. Verkligen vov-farligt luktade det! Dessutom väsnades människorna vov-mycket. Dom gick omkring och sjöng och spelade så det sa bom och tut. .

Jag försökte förklara för matte att det kunde vara farligt. Och att vi borde gå hem bums. Men hon ville titta färdigt först. Fast till slut så drog jag så hårt i kopplet att hon var tvungen att följa med. Här drar jag allt vad jag kan:

Det dumma var att Stella och Wilda samarbetade med matte. Dom ville inte heller gå hem bums. Fast jag var envisast - och starkast. Så till slut så kom vi hem igen.

Jag köpte alltså fyra marockanska kakor, inte för att jag är speciellt förtjust i kakor - utan för att det är spännande att prova något annorlunda. Jag har ju bara tillfälle en gång om året. Marockanska kakor är ganska goda - och ofta dekorativa. De bakas framför allt av nötter, mandlar, torkad frukt, honung, choklad och kryddor (som t ex kanel). (Spanska kakor är vedervärdiga - de består för det mesta av finmalet vitt mjöl och socker - och i stort sett inget mer. Sådana kan jag inte äta alls.)

Jag har nu hunnit smaka en bit  av varje kaka. Den som liknar ett fågelbo med choklad var allra godast - jag är ju svag för choklad. Fågelbo-materialet ser lite mystiskt ut, och jag kan faktiskt inte gissa vad det är gjort av. (Det är definitivt inte spunnet socker.) Det smakade måttligt sött, och var ganska sprött. Den som är nästan vit inuti smakade pistagemandel. Tja, det var som vanligt spännande att smaka. På marknaden serverade de kryddigt te till, vilket säkert hade varit gott. Men jag valde att ta hem mina kakor. Jag hade ändå inte kunnat sitta ner i lugn och ro när Bonnie var så pass orolig. (Och jag hade omöjligt kunna äta alla fyra kakorna på en gång, även om de inte är så stora.)

Jag har förstås erbjudit Ulf en halva av var kaka, men han vill inte smaka alls. Nu när jag kommer att äta upp alla själv, så har jag ännu större skäl att börja banta nästa vecka...

I kväll klockan 18 ska man börja resa alla tälten på stranden. Kanske hundarna och jag går dit och tittar på. I morgon kommer vi inte att kunna gå utanför dörren mellan 06:30 och 10:00. Hoppas att Bonnie kan hålla sig till efter 10. (Jag får gå ut lite senare med henne i kväll.) 

PS2:

Ett enda tält hade de hunnit resa när vi gick förbi strax efter klockan 18, men man bar fram material till flera. Tyvärr kan de yngre männen inte låta bli att prova smällarna, vilket skrämde Bonnie så hon fick bråttom hem igen.

Jag börjar få upp tekniken med att hålla tre koppel i en hand - nästan utan att de trasslar alls. (Att de trasslar beror på att hundarna ofta byter plats med varandra, och på att Wilda rusar hit och dit för att hälsa på alla...)

Nu när vi är inomhus igen, hörs det ett PANG då och då. Bonnie blir rädd och hoppar till, Stella skäller några gläfs (om inte jag är nära), men Wilda bryr sig inte alls - utan fortsätter i lugn och ro med att gnaga på sin gnagis.

Nu har jag helt utan problem lyckats skapa en Sparad dagbok 34. Om ni visste så mycket problem jag hade i början... Man lär sig efter hand. Sparad dagbok 33 har så många stora foton så den var proppfull (= tog evigheter att ladda ner). Jag passade på att titta på Vovves bloggtopp. (Jag klistrar ju in Vovves symbol längst ner på mina webbsidor.) Jag minns inte vilken plats vi låg på förra gången (det kan ju variera från vecka till vecka), men i dag ligger vi på 13:e plats (av 637) - Bonnie och jag.

PS3:

Jag grubblar lite över Vovves statistik. Om man klickar på Bonnies Blogg & Christeltango, så ser det ut så här:

Det står alltså att jag hade 58 enskilda besökare i går. (Och 375 på en vecka blir i snitt 54 per dag.) Men om jag tittar på statistiken på mitt webbhotell One.com då ser det ut så här:

Där står att jag i snitt har haft 137 besökare per dag under oktober månad. Och snittet hittills för i år ligger på 146 besökare per dag. (När det talas om antal besökare så gäller det unika besökare - alltså med olika IP-nummer. Om någon skulle gå in 20 gånger på en dag så skulle alltså bara en gång räknas.) Så jag undrar om de 58 besökarna ovan är de som går in via Vovves webbsida? Det innebär i så fall att ca 79 (137 - 58) går in direkt på min sida. Kan det vara så? Eller är det jag som inte förstår statistiken fullt ut? Hur som helst så tycker jag att jag har förvånansvärt många läsare. Det är förstås jättekul! Det känns mycket meningsfullare att skriva när någon läser det jag har skrivit. Jag är säker på att Bonnie håller med mig!

Ja, vov! Det är förstås bra konstigt att matte har några läsare alls. Hon skriver ju bara om strunt. Men att jag har många läsare - det är ju vov-klart! Jag skriver ju bara om vov-viktiga saker. Så matte har nog bara 2 läsare. Dom andra 135 läser säkert bara det som jag skriver. Visst! Vov-voff!

15-10-12:

I dag är det den stora fiestan Moros y Cristianos (muslimer och kristna)! Detta är nog enda gången som spanjorerna är riktigt punktliga - för exakt klockan 07:00 kom den första smällen, och sedan brakade det löst. Vi låg fortfarande i våra sängar, hundarna och jag. Stella blev rädd och skällde. Sedan pep hon. Och eftersom hon för länge sedan har lindat matte kring lillfingret (lillklon?) så fick hon förstås komma upp i sängen. När hon låg nära mig var hon helt lugn. Bonnie tyckte inte om oväsendet, men låg kvar i sin säng. Wilda tog inte någon som helst notis om allt PANG och BOM...

Eftersom det ändå inte går att sova så gick jag upp några minuter senare. Stella var jag tvungen att bära för annars skällde hon. Men hon darrade inte, och försökte inte gömma sig - så det får väl anses vara ok. Hon är ju inte specifikt skotträdd - utan rädd för allting. Om Bonnie får vara hemma så känner hon sig trygg, och man skulle kunna tro att Wilda var döv - eftersom hon inte reagerar alls.

Jag tog flera foton från balkongen. (De två första har dock Ulf tagit.) Men det är ju på långt håll (och smått), eller inzoomat (och därmed suddigare). Dessutom skymmer husen i första linjen händelsernas centrum. (De foton där solen kom med blev rödare, och de utan sol blev blåare - fast det var samma färger i verkligheten.) Ni ska dock få se 42 foton ändå. De kommer i kronologisk ordning.

Någon gång borde ni komma hit just under fiestan, och sitta nere på muren och se allting i verkligheten. Det är en fantastisk stämning att sitta i mörkret och se eldkvastarna från alla vapen och (med bomull i öronen) höra alla skotten. Och sedan se fiendeflottan som angör bryggan precis i soluppgången. Fast hästarna är nästan det bästa. Det är oerhört väldresserade djur (som inte är skotträdda alls). Tyvärr syns hästarna nästan inte alls från vår balkong. I år får ni hålla tillgodo med de här fotona:

Fienden simmar och vadar den sista biten...

Precis när närstriden mellan kaptenerna befinner sig på slutstadiet så blir det tyst en stund (mellan 8:30 och 8:40), då hörs inget smällande utan bara olycksbådande musik. DÅ rusar kvarterets alla hundägare ut med sina hundar som har knappt 10 minuter på sig att kissa innan smällandet brakar löst igen. Jag rusade förstås ut med Bonnie också. (Stella och Wilda hade redan skött sina behov på djurtoaletten.) Vi hann precis in igen innan skottsalvorna hördes från tornet. Då lät det PANG och BOOM igen!

En sådan här fiesta måste vara bra för alla de testosteronstinna ynglingar som får vara med som aktörer. Tänk att få tillåtelse att slåss, vråla, skjuta och vara hjältar - och få applåder på köpet! Det kanske är lättare att hålla sig lugn resten av året om man får utlopp var 365:e dag...

Det är ett imponerande och vackert skådespel! Det är bara synd att det ska låta så mycket... Medan de strider som värst på stranden så marscherar en orkester och spelar för fullt på San Bartolomé... Jag undrar vilka som lyssnar på den orkestern? (Vi kan inte undgå att höra den, men vi lyssnar inte...)

Nå, kommer ni hit nästa år för att uppleva fiestan IRL?

PS:

Framåt 11-tiden gick jag en runda med alla tre hundarna. Stranden var i stort sett återställd. De kristna hade redan rivit alla sina tält, medan morernas stod kvar.

Under ställningen där musikanläggningen hade stått, stod två brandsläckare. Bra att de tänkte på säkerheten.

Vov på er! I dag är det en vov-farlig dag. Spanjorerna brukar tycka om att väsnas - men i morse väsnades dom värre än vanligt. PANG och BOM sa det hela tiden. Jag låg kvar i sängen länge, så ingen skulle råka skjuta mig. Man ska inte gå ut alls, när det säger PANG och BOM. Det kan vara livsfarligt!

Fast sen, när det hade blivit lugnt igen, då gick vi ut - matte och Stella och Wilda och jag. Först var det som vanligt och jag kissade vid några palmer, och luktade på några intressanta dofter. MEN! Sen fick jag syn på att tälten stod kvar på stranden. Vov så hemskt! Tänk om dom som skjuter så det säger PANG hade gömt sig där inne? Tänk om dom skulle komma ut och panga mer?

Jag sa till matte å det bestämdaste - att vi skulle vända bums och gå hem. Och då gjorde vi det. Ja, vov på er då!

Själv hade jag lust att promenera lite till i solen. Alltså gick jag hem med hundarna, och sedan gick jag ut igen.

Morerna höll på att riva sina tält.

Jag tänkte att Jan och Lena kanske ville se att huset D'Gala (där deras lägenhet ligger) är oskatt efter stridigheterna.

Huset såg lika fint ut som vanligt, och deras balkong ser ut att vara i ordning.

Och det ser ut som om lägenhet F fortfarande inte är såld. Det är den lägenheten jag skulle vilja köpa om jag hade haft tillräckligt med pengar. En modern och lättskött lägenhet med vardagsrum, två sovrum, ett badrum, separat (litet) kök, 14 m² terrass åt söder (med havsutsikt), låg månadsavgift, gratis varmvatten - pris 180'000 €. Jo, jo - drömma kan jag... Jag är jättebra på att drömma och fantisera... (Men vinner en massa pengar - det gör jag inte, trots att jag tar någon enstaka lott då och då. Där talar statistiken emot mig.) Fast det är roligt att drömma - också.

Sen gick jag ner till El Paseo igen, för där (och på stranden) tycker jag bäst om att gå.

Vädret är lite mittemellan i dag. Mestadels soligt och 28˚, men himlen är långt ifrån molnfri. I morgon ska det bli molnigare - och då är det risk för regn. Jag borde passa på att gå ytterligare en promenad för mig själv i dag, utöver hundpromenaderna.

PS2:

Jag har glömt att berätta att det är Spaniens nationaldag i dag. (Det glömde jag för att det inte står i El Campello-almanackan.) La Fiesta Nacional de España, eller Día de la Hispanidad som dagen också kallas, firas alltid den 12 oktober. Dagen är en nationell helgdag och firas med en militärparad i Madrid, ledd av kung Felipe VI. Jag blev påmind genom Svenska Magasinet. Jag citerar:

Pampigt nationaldagsfirande i Madrid. Spanska kungaparet medverkade traditionsenligt vid nationaldagsfirandet under ”Día de la Fiesta Nacional” vid plaza de Cánovas del Castillo i Madrid på måndagen. Borgmästaren Manuela Carmena, regeringschefen Mariano Rajoy tillsammans med övriga ministrar medverkade utom finansministern Luis de Guindos.
Uppskattningsvis 3.400 militärer och gendarmer ur Guardias civile, 400 fler än ifjol plus 48 motorfordon och 53 flygplan medverkade vid paraden. Av de regionala presidenterna saknades Kataloniens Artur Mas, Baskiens Íñigo Urkullu och Navarras Uxue Barkos.
Efter paraden väntade mottagning på den kungliga palatset Palacio Real dit cirka tusen personer var inviterade.
Alla ställer sig inte positiva till nationaldagsfirandet. Barcelonas borgmästare Ada Colau och Cádiz borgmästare José María ”Kichi” González motsätter sig firandet den 12 oktober, den dag då Christofer Columbus upptäckte nya världen.
”Den dag då vi massakrerade och lade under oss en kontinent i Guds namn, det är inget att fira” skriver José María ”Kichi” González på Twitter.

PS3:

Nej, antagligen är jag varken normal eller klok - men jag tycker att det är kallt här i kväll... På riktigt! Fast alldeles nyss fick jag en värmevallning, så just nu är jag svettig. Men innan dess frös jag, och det har jag gjort hela kvällen. Nu tar jag både väst och tröja på mig när jag strax ska gå sena kvällsrundan med mina små. Jag är så glad att jag inte längre bor i Sverige. (Det är bara språket jag saknar. Tänk att kunna tala flytande!) Ja, och så saknar jag mina nära och kära förstås - men de/ni kan ju lika gärna hälsa på mig som jag kan hälsa på dem/er...

15-10-13:

Det kom några regnstänk på morgonpromenaden, men så få att hundarna inte reagerade. Om en kvart ska vi gå till veterinären (där hundarna ska få klorna klippta). Jag tar nog med mig regnjacka för säkerhets skull. (Annars är det 23˚ så det behövs ingen jacka för den skull.)

Wilda blöder förresten på 15:e dagen. Det är ovanligt länge! Kanske jag bör passa på att fråga veterinären om det?

Jag har börjat banta i dag - med LCHF. Jag har absolut ingen lust alls, men det är helt nödvändigt. Eftersom det är grått ute så tänkte jag ta på mig ett par knälånga shorts. Jag provade fyra par utan att kunna knäppa något av dem i midjan. SUCK! Katastrof! Jag fick ta ett par vadlånga byxor modell större...(ett par som jag hade tänkt gallra ut). Jag väger i dag 54,1 kg och innehåller 25,0% fett - vilket är värre än på flera år. De första dagarna kommer att bli tuffa, men sedan vänjer både kroppen och hjärnan sig. Önska mig gärna lycka till. Jag behöver bli peppad!

Ulf hittade en mycket intressant artikel om hur mycket hundar förstår, och hur bra de samspelar med människor. Läs den gärna: http://www.dn.se/insidan/forskaren-manniskans-basta-van-forstar-mer-an-du-tror/

PS:

Det gick bra hos veterinären - även om hundarna försökte dra åt sig tassarna, och tydligt talade om att de ville gå därifrån. Jag fick betala 10,80 € totalt (en knapp hundralapp), vilket är ett rimligt pris med tanke på att jag kan passa på att fråga veterinären om allt möjligt under tiden. Jag frågade om Wilda, och veterinären sa att det inte är ovanligt att just första löpet varar extra länge. Jag behöver alltså inte oroa mig, men det ska förstås bli skönt när Wilda slutar blöda (eftersom jag inte tycker det är alltför kul att få blodfläckar överallt).

Vov alltså! Jag har varit med om något fruktansvärt vov-hemskt nu på förmiddagen. Usch alltså! Matte lurade med oss tre hundar till veterinären. Och vet ni vad veterinären gjorde? Jo, hon klippte klorna på oss! Alla klorna! Och det säger KLICK när hon klipper. Och det är fruktansvärt otäckt. Dessutom gör det nästan ont, i alla fall när jag känner efter. Det är synd att veterinärer ska vara så opålitliga. Ja, för annars verkar dom faktiskt tycka om djur.

Fast sen så försökte hon ställa in sig, veterinären. Ja, för hon bjöd oss på hundkex. Ganska goda var dom, och vi fick flera bitar var. Så kanske jag kan tänka mig att följa med till veterinären fler gånger. Kanske. Ja, vov på er då!

PS2:

Solen sken på oss när vi gick mitt-på-dagen-promenaden (men det är fortfarande 100% risk för regn). Min middag (som uppsvenskar kallar lunch) ser väl inte så tokigt ut:

Den är god, nyttig, och faktiskt även dekorativ. Spenaten kommer ur påsen nedan.

Att det är hackad spenat som är fryst i tärningar är ganska solklart. Vad jag grubblar på är ordet längst ner - Tallats. Om jag slår upp det betyder det både skott och stjälkar - och det är ju viss skillnad. För att göra det hela svårare så har affären Consum en annan sort också. Påsen ser exakt likadan ut, och innehållet känns likadant. Det är bara en skillnad. Längst ner står ordet Fulla, och det hittar jag inte i ordlistan. Så vad är skillnaden mellan tallats och fulla? Vilket är bäst? Jag ska maila till Alicia och fråga, så får vi se om hon kan svara.

Jag har inte berättat att Wilda båda kan gå långa sträckor (samt dansa) på bakbenen! Det gör hon förstås när hon vill "komma högre upp" och se bättre, som nedan när jag håller på att göra iordning hundarnas mat. (Jag ska försöka ta bättre foton en annan dag.) Wildas två-bens-gående imponerade på Linda och Gunilla... Bonnie och Stella kan bara stå på bakbenen korta stunder.

Å andra sidan kan både Bonnie och Stella stå på frambenen/händerna när de kissar - och det har Wilda ännu inte provat.

PS3:

Alicia svarade: la palabra "tallat" significa CORTADA, en valenciano. Alltså att tallat är valenciano och betyder skuren. Hon svarade inte på vad fulla betyder, men det kanske också är valenciano (vilket förklarar att det inte står i ordlistan). Kan det betyda hel tro? Jag kanske borde köpa en spansk-valenciansk ordlista? Det bör väl finnas? Tänk så bra det vore om alla spanjorer talade samma språk! För mig är det oerhört förvillande det här med castillano och valenciano...

Nu när Alicia sa att det är valenciano så ser jag ju tydligt att det överst på påsen står Espinacas cortadas, och sedan samma sak nedanför på valenciano... Det är inte lätt att lära ett nytt språk i min ålder, och att samtidigt lära två - det är minst tre gånger så svårt...

PS4:

Ulf gick till Consum och tittade efter vad det står på den andra påsen. Det står hojas = blad (= hel spenat), och under på valenciano fulla. Så nu är det mysteriet löst. En liten stund efter att han hade kommit innanför dörren så började det regna. Det kom 9½ mm på en knapp halvtimme.

Och nu (20:10) började det regna rejält igen. Det åskar också, fast inte rakt över oss. Jag kommer att läsa av regnmätaren i morgon bitti igen, så får vi se hur mycket som har kommit då. Här tycks det regna antingen bara några droppar som knappt fuktar marken - eller en större mängd på väldigt kort tid. Jag antar att sanden från stranden spolas ut i havet som vanligt...

Det börjar bli dags att sätta växterna nära väggen som jag brukar göra på vinterhalvåret (när det är risk för kraftiga åskskurar). Pelargonerna mår inte alls bra av så mycket vatten på en gång. Kanske jag börjar flytta växter redan i morgon?

15-10-14:

Regnmätaren visade 27½ mm i morse. Det är mycket för att vara här, och mycket på bara ett par timmar. När det var läggdags regnade det fortfarande. Jag satte på Bonnie och mig våra regnkappor, och så gick jag ut med bara henne. (Hon vill inte sköta sina behov på lådan som de andra gör.) Men...

Vov och voff! Det borde ju matte fatta - att man inte kan kissa och bajsa under sådana omständigheter. Regnet vräkte ner, och jag blev vov-blöt om tassarna och benen! Det var vov-hemskt, alltså! Jag vägrade förstås att gå. Matte bar mig en bit, och satte sen ner mig. Men då gick jag raka vägen hem så snabbt jag kunde. Man ska INTE vara ute när det regnar!

I morse gick vi ut lite tidigare än vanligt (för att Bonnie inte skulle behöva hålla sig längre än nödvändigt). Då mötte vi MariPaz och Lluna, som också hade gått ut tidigare än vanligt. MariPaz berättade att inte heller Lluna hade velat sköta sina behov i ösregnet. Bonnie och Lluna är båda lika envisa...

Stranden var redan "reparerad". Det syntes att sanden var hopskrapad med hjullastare över de rännor som hade bildats under regnet. Det är bra att de är snabba med att återställa stranden.

Även i dag är det grått ute, och det är 100% risk för regn. Men i dag spås bara "icke mätbara mängder", så i dag kan vi säkert vara ute som vanligt. Jag borde gå till läkarstationen för att beställa tid, men jag ska träffa Alicia framåt klockan 13 - så kanske jag skjuter upp tidsbeställningen till i morgon.

PS:

Solen tittade fram så jag passade på att flytta mina växter och stolar på balkongen. Nu står växterna mera skyddade (och stolarna får ta smällen i stället - hoppas de inte rostar för mycket). Tyvärr måste jag fortfarande ha växterna högt upp, och rullplattorna lutade mot räcket - allt för att hindra Wilda från att äta växter samt trilla ut från balkongen. Mitt paradisträd tål regn, och växten bredvid är av engångstyp och ska slängas när den inte längre blommar. (På Ulfs bord står tillfälligt några växter som ska ges bort/slängas.)

Annars har jag installerat Windows 10 på den här datorn - helt utan problem. (Jag var först orolig att det inte skulle vara kompatibelt med gamla Microsoft Office 2003 där jag har Frontpage som jag skriver detta i.) Fast jag har fortfarande "Classic Start Menu" och "gammeldags" skrivbord - för det passar mig bäst.

PS2:

Ja, det var vad jag trodde - att jag hade installerat Windows 10 korrekt. Men pyttsan heller. Så lätt går det sällan... Jag hade inte uppmärksammat att jag skulle starta om datorn en gång till. Det gjorde jag. Då kom det upp en text om att jag skulle starta om datorn. Så då startade jag om den en gång till. Därefter såg skärmen ut så här:

Och så stod det på skärmen ett par timmar framåt. Först trodde jag att det tog tid att samla in felinformationen, men sedan insåg jag att datorn inte tänkte starta om sig själv. Jag stängde av med stora knappen. När jag startade om igen så stod det så här:

Och när datorn var återställd, och jag återigen har Windows 8.1 så dök den här rutan upp:

När jag har samlat krafter så ska jag klicka på "Få hjälp med felet". Men klockan 19 kommer Alicia (som blev kraftigt försenad hos doktorn). Summa summarum: Jag vet fortfarande inte om Frontpage är kompatibelt med Windows 10.

Jag försökte muntra upp mig genom att ta ett kort på Wilda när hon gick på två ben, men inte heller detta fotot blev särskilt bra. (Jag vill ha ett framifrån, tagit i hennes ögonhöjd.) Här försöker hon se vad Ulf har på tallriken när han gick förbi...

15-10-15:

Jag tog några foton på morgonpromenaden, för jag tycker att färgerna är så varma och fina strax efter soluppgången. På det första fotot ser ni skuggorna av fotografen + 3 små hundar...

Ulf följer ofta med oss den första biten på morgonpromenaderna, men sedan drar han på i rask takt och går sin långa morgonpromenad (allt enligt hjärtläkarens order). För det mesta går han som i dag, t o r till Les Llances (vid playa Muchavista), en sträcka på ca 6 km. Just i dag gick han 10'560 steg före frukost = en god start på dagen. (Som ni ser har Ulf bara T-shirt på sig. Själv hade jag jacka utanpå min, för det var bara 16˚ i morse.)

Hundarna och jag tar det lugnare på mornarna. Vi går bara vår vanliga (ganska korta) morgonrunda, och sedan går vi hem och äter frukost - först hundarna och sedan jag. Därefter vilar Bonnie och Stella, medan Wilda gnager på en gnagis (och jag läser mina mail).

I dag sköt spanjorerna bara några dussin skott uppe i byn, samt från tornet. När det säger PANG på lite längre håll så reagerar inte hundarna. Det är lokal helgdag här i dag (Santa Teresa de Jesús), och alla affärer är stängda. Det är sista dagen på sju dagars fiesta-firande. (De som kan tar ledigt på klämdagarna, och får på så sätt en hel vecka ledigt. Det kan spanjorerna vara värda - för de jobbar ju trots allt halva lördagarna också.) Det är trevligt med fiestor, men lugnast när allt återgår till vanlig vardag igen. Det kan ju vi pensionärer tycka, vi som slipper jobba... Och hundarna instämmer!

PS:

I dagens heminrednings-reklam-mail fanns babyartiklar (bl a gosedjur och haklappar). Några av fotona på de små fotomodellerna var så gulliga så jag tycker att ni också ska få se dem. Bebisar, hundvalpar, kattungar och andra däggdjursungar blir i alla fall jag glad av att titta på.

Ja, och så blir jag glad av att titta på vackra blommor. Nedan mina bougainvilleas, samt hjärtrevan.

Det är viktigt att fokusera på det som man blir glad av (särskilt de månader då ekonomin inte riktigt går ihop - och man dessutom är tvungen att banta).

PS2:

Jag blir förstås glad av att umgås med mina hundar! Först gick vi vår vanliga mitt-på-dagen-promenad alla fyra. Vi mötte både Josefina och Kiko, samt MariPaz och Lluna.

Sedan gick vi hem, och jag serverade hundarna deras lunch. Därefter gick jag en runda med bara Wilda. Jag tyckte att både hon och jag behövde gå lite längre. Bonnie är ju tämligen lat (så henne får jag släpa efter mig ibland), och Stella är tämligen rädd av sig (så hon vill ofta bli buren), medan Wilda alltid är pigg, glad och fylld av energi. Bonnie och Stella såg väldigt snopna ut när bara jag och Wilda gick i väg, men Wilda var desto gladare. Vi gick längs El Paseo, där hon också fick prova på att gå ovanpå muren en liten bit.

Och så fick hon nosa på sanden. (Det var lugnt på stranden eftersom det var siesta.)

När vi hade gått 2/3 av sträckan så satte vi oss en liten stund på muren.

Men Wilda kände inget behov av att vila, så vi reste oss redan efter någon minut, och gick vidare. Hela tiden gick hon fint nära mina fötter. Kopplet sträcktes bara de gånger hon behövde lukta lite extra på en lyktstolpe eller palm. Jag bör nog gå med bara Wilda lite då och då, så hon säkert får den motion hon behöver.

Conchi tycker att Wilda och jag ska följa med på en hundutställning nära Elche på söndag, och att jag ska prova att ställa ut Wilda då. Men jag får ju inte pension förrän på måndag, så jag vet inte hur jag ska göra. Detta är en inofficiell utställning, men de tar ju startavgift ändå. Kanske är det för sent att efteranmäla Wilda? (Till officiella utställningar ska man anmäla sig långt i förväg.)

PS3:

I dag har jag äntligen lyckats öppna ett sparkonto i Bank Norwegian. (https://www.banknorwegian.se/) Det har tagit flera veckor. Jag ville gärna öppna ett sparkonto hos dem eftersom de ger så bra ränta - 0,9% från första kronan, pengarna är obundna, och insättningsgarantin generös (det senare kvittar förstås för min del). Men när jag för några veckor sedan ansökte via internet så fick jag avslag! Avslag på att öppna ett sparkonto! Det visade sig bero på att jag är skriven utomlands.

Först skulle Bank Norweigan prata med svenska Skattemyndigheten. Sedan ville de ha in ett stämplat intyg på att jag är folkbokförd här. Och sedan ville de ha kopia på en el- eller vattenräkning som bekräftade min adress. I dag blev allt äntligen klart. Så nu har jag satt in min första 100-lapp (som jag överförde från mitt ICA-konto där jag hade 264:-). Fortsättningsvis ska jag ordna med en automatisk överföring från ICA-banken på ca 150:-/ månad. Det är inte mycket att komma med, men just nu har jag inte råd att spara mer - och lite är bättre än inget. (Jag får in min lilla tilläggspension på ICA-banken, medan jag får in min förtidspension på spanska Sabadell. Jag tycker att det kan vara bra att ha ett svenskt konto också - och just ICA-banken tar ingen växlingsavgift om jag tar ut pengar i euro.)

Det känns i alla fall skönt att ha kommit igång med att spara. Nu har jag knappt två år på mig att bygga upp ett litet trygghetskapital innan jag får ålderspension (som förstås blir ännu lägre än min förtidspension). Förra året öppnade jag ett sparkonto i min spanska bank, men det avslutade jag efter ett halvår. Det visade sig nämligen att de tog 5 € i månaden i avgift för kontot. Jag fick betala för att spara pengar hos dem - och jag fick ingen ränta. Jag har en känsla av att min personlige bankman gjorde fel, men hon har slutat nu - annars lovade hon att jag skulle få tillbaka avgiften, vilket jag inte har fått. Tänk att det ska vara så svårt att öppna ett sparkonto! Det vore ju skillnad om jag hade velat låna pengar, då skulle jag kanske ha fått avslag eftersom jag har låg pension och är för gammal för att få låna på längre tid. För det vet ni väl alla - att den som skriver bankens reklam inte alls är samma person som beviljar lånen...

På tal om pengar så har Svenska Magasinet i dag en intressant artikel:

Credit Suisse: Spanien rikare och mer jämställt än Sverige. Det gäller att inte blanda ihop verklig förmögenhet med inkomst. Eller inkomster från arbete, ränta på besparingar eller intäkter från fastigheter. Rikedom är värdet på tillgångar som man verkligen äger.
Förmögenhet definieras av den schweiziska banken som värdet av samtliga tillgångar (inklusive bostäder) minus skulder hos individen. Det heter ginikoefficienter och används för att jämföra inkomstspridningen mellan olika länder. Ett lågt värde innebär mindre skillnader.
Om ginikoefficienter ligger på 1 (där rikedomen är jämt fördelat) och 100 (betyder att en person har all rikedom) så har Spanien 67,1, USA 85, Sverige 80,9, Nederländerna 73,4, Tyskland 77 och Frankrike 70,3.
Det som gör att Spanien hamnar högt upp på listan med en jämn fördelad rikedom är att landet har en hög andel invånare med en egen bostad där lånen är betalda. I Sverige däremot är hushållens skulder rekordstora. Människor tycks äga mycket men i verkligheten handlar det om lånade pengar för att köpa något som man egentligen inte äger.
Källa: Credit-Suisse Global Wealth in 2015.

Tja, sådant tänker man kanske inte på dagligdags, att grannens urtjusiga stora villa kanske inte är betald...

De skriver också följande:

Hundavföring ska DNA-testas för att bötfälla ägaren. Hundägare som inte tar upp efter sitt sällskapsdjur riskerar i framtiden att få böter. Málaga kommunfullmäktige ändrar förordningen från den 1 mars 2016 till att samtliga hundägare ska DNA-registrera sina uppskattningsvis 98.000 husdjur.
Hundavföring på gator och torg är ett växande problem och många äcklas av det. Nu vill Málaga kommun göra som flera andra kommuner i Spanien och ta DNA-prov på avföringen för att hitta ägaren till hunden. Först måste dock samtliga hundar i Málaga DNA-registreras.
Den 1 september 2016 löper tidsfristen ut för hundägare att göra registreringen. Ett blodprov kan göras vid någon veterinärklinik för 35 euro.
Tanken är att även ägare till övergivna eller misshandlade hundar kan identifieras och avslöjas.
De senaste fem åren har lokalpolisen i Málaga skrivit ut 1.422 böter till hundägare som tagits på bar gärning. Fram till sista augusti hade 304 böter skrivits ut enbart i år. Bötesbeloppen varierar från 75 euro till 500 euro.

Jag skulle faktiskt inte ha något emot en liknande lag här, för det är inte alla som plockar upp efter sin hund. Och för det får alla vi hundägare lida - för det är klart att folk blir ilskna om de råkar kliva i hundbajs med sina nya fina skor! Om man har hund så måste man också ta det fulla ansvaret för den. Men här är det ingen som skriver ut några böter - alltså fuskar de lata. (Annars är det bötesbelagt, med ett ganska högt belopp, om man inte plockar upp efter sin hund.)

15-10-16:

Eftersom soluppgången såg lovande ut från balkongen, så tog jag kameran med på morgonpromenaden. Men bara på den korta tiden det tog för oss att komma ner till stranden, så skiftade den från röd till gul.

Vi mötte MariPaz och Lluna.

Vov på er! I morse mötte vi Lluna. Hon är min allra bästa vän. Vi har precis samma intressen. Vi tycker vov-mycket om mat, och så tycker vi vov-mycket om att vila och ta det lugnt. Och vi tycker båda vov-illa om när det säger PANG. Och sen är vi väldigt intresserade av att lukta på intressanta lukter. I morse hittade vi en vov-spännande doft, som vi luktade på tillsammans. Det är mysigt att ha en bästis! Vov-voff!

Dekorationerna på våra glas-iglos kom dit i början på sommaren, men jag har glömt att visa er. I morse passerade jag tre, men glömde fotografera den tredje som i mitt tycke har roligast motiv. Den får jag fotografera senare. Texten uppmanar förstås till återvinning.

Ulf tog några foton på mig och hundarna i morse (när jag satt i hallen och tog på dem selarna), men eftersom har nu går sin morgonpromenad och har med sig kameran - så får ni vänta på att se de fotona.

I dag ska jag gå till läkarstationen för att beställa en tid. Det väntas 1,3 mm regn nu på förmiddagen, men jag hoppas klara mig torrskodd.

PS:

Först får ni se foton på glasiglon som inte kom med i morse. Det finns fler varianter, men jag tycker bäst om denna.

Sen kommer fotona som Ulf tog i hallen i morse. På de två första fotona sätter jag på Bonnie hennes sele, medan småflickorna står i kö. På det tredje fotot är Wilda just klar.

Men nu har jag alltså varit på läkarstationen och fått en tid - på måndag klockan 12:24.

Jag har hört att man kan beställa tid via internet också, men jag vet inte vilken adress man ska gå in på - så jag brukar gå till läkarstationen. (Men jag ska förstås försöka ta reda på hur man gör för att beställa via internet.) I dag var många där, och apparaten där man tar nummerlappar var trasig. Spanjorerna står sällan i kö. De står huller om buller, eller sitter ner om det finns stolar. Då ska man fråga när man kommer in "Quién es el último?" eller möjligen bara "El último?". Man frågar alltså vem som är sist (underförstått: i kön). Sist var en liten tant som jag alltså fick hålla reda på. Efter henne var det jag. (Och det var 16 personer före henne.) När nästa person kom in och frågade vem som var sist sa jag "Soy yo" (det är jag) och viftade lite med handen i luften, som jag har lärt mig att man ska göra. Sedan ropar personalen Siguiente (nästa), och folk går fram i tur och ordning. När det väl blev min tur fick jag snabbt ovanstående tid när jag visade fram mitt sjukvårdskort.

Utanför läkarstationen blommar jakarandan en andra gång.

Eftersom solen sken så gick jag en liten omväg hem. Fiestan är nu över (den avslutades med parad samt fyrverkerier klockan 22 i går), men dekorationerna hänger kvar några dagar till.

Man har äntligen kommit igång med simhalls-bygget igen. Det har ju stått still p g a pengabrist. Jag tror att det blir jättefint när det väl blir klart. Om entré-priset är rimligt skulle jag gärna gå och simma en gång i veckan på vinterhalvåret. Simning är bra och skonsam motion.

Det nedersta fotot av simhallen är taget från bron över stadsparken. Det är bra synd att man inte får ha hundar med i parken, för tänk vilka härliga ytor de skulle ha att springa på. Men så länge inte 100% av hundägarna plockar upp efter sin hund - så går det förstås inte.

Slutligen får ni se ett foto av den stackars båten Capella, som fortfarande ligger på landbacken. Kanske ägaren och försäkringsbolaget träter om vem som ska betala för reparationen? För annars borde hon väl ligga på sin vanliga plats i hamnen igen? Det här fotot tog Ulf i förrgår.

PS2:

Förresten så går det bra med min bantning - det är 4:e dagen i dag. Jag har visserligen inte vägt mig, men jag vet ju att LCHF fungerar bra för mig. Jag håller mig kring 20 gram kolhydrater per dag, vilket är ganska strikt. Den första bantningsdagen var jag jättesugen på allt jag inte fick äta, och jag hade också en aning huvudvärk. Men nu har jag redan vant mig. Och visst får jag äta goda saker, som grekisk yoghurt med hallon och hackad mandel till mellanmål. Fast just den här portionen innehåller hela 6,3 gram kolhydrater. (Jag väger allt, skriver upp, och räknar ut.) Så nu får jag vara extra strikt i kväll.

Annars äter jag förstås mest grönsaker med antingen lax, kyckling eller kokt ägg till. Och så dricker jag grönt te med några skivor ost och antingen paprika eller körsbärstomater till. Om jag är hungrig men inte hinner fixa något bums så äter jag ca 10 macadami-nötter. Det mättar ett tag. Visst är det roligare att inte behöva banta - men nu är det helt klart så att jag behöver! Ett par av mina väninnor tycker att jag klär bättre i att väga några kilon mer - men de har inte erbjudit sig att betala en ny garderob åt mig. Alltså måste jag banta så jag kommer i min nuvarande...

PS3:

Jag har precis beställt en affisch från AllPosters. Det är därifrån jag beställde den stora med björkar på som jag har i vardagsrummet. Nu har jag visserligen ganska ont om väggyta, men det är nedsatt pris just nu på flera olika varianter av fotoaffischer - och jag har önskat mig en med havsstrand-motiv. Affischen är 61 x 81 cm (lika stor som den med björkar) och är tryckt på "konstpapper". Jag har en tom ram som passar i storlek, men kanske jag köper en likadan ram som de i vardagsrummet - för det är snyggare med passepartout (vilket ramen jag har saknar). Jag tycker att jag får mycket för pengarna (ordinarie pris var 19,99 €). I priset ingår hemleverans med SEUR. Nedan ser ni mitt köp:

Det fanns liknande affischer som också var till extrapris (se nedan) - de billigaste kostade bara 1,98 €, men jag tycker bäst om den jag köpte. Den ser så rofylld ut - och så gillar jag klarblått. Till att börja med ska den få hänga i gästrummet. (Annars skulle jag kunna tänka mig att ha den över min säng.)

Jag har sett två av tre mycket intressanta program som handlar om intelligenta djur. (Och jag ska se det tredje i morgon.) De finns på SVTPlay just nu (och en knapp vecka framåt): Hur tänker djur (Inside the animal mind). Man kan också hitta alla tre delarna (som är från BBC) på Youtube: del 1 = http://www.dailymotion.com/video/x1bzou5_inside-the-animal-mind-1-3-you-are-what-you-sense_animals, del 2 = http://www.dailymotion.com/video/x2dzyax_bbc-inside-the-animal-mind-2of3-the-problem-solvers-pdtv-x264-aac-mvgroup-org_school, del 3 = http://www.dailymotion.com/video/x1bzy48_inside-the-animal-mind-3-3-secrets-of-the-social-world_animals  Jag har lärt mig nya saker om hur djur tänker. Hur smarta kråkfåglar kan vara, hur hundar kan veta när det är dags för ägaren att komma hem, att hajar har ett sjätte sinne etc. Om ni är intresserade av djur och psykologi så är det program värda att se! (Varje del är knappt en timme lång.)

Har jag berättat för er om min intelligente marsvins-hane som jag hade på 70-talet? Jag visste inte att marsvin kunde vara så smarta, och hade jag inte bevittnat det själv så hade jag trott att det var en tillfällighet.

Jag hade en stor hemmasnickrad bur, 1 x 2 meter med 30 cm höga kanter (men inget tak, för marsvin klättrar inte). I mitten hade jag en borttagbar vägg/avdelare, också 30 cm hög. I var kortsida av buren hade jag ett litet hus ca 15 cm högt, med tak och väggar - men inget golv (för det är lättare att städa då). Huset hade en dörröppning framtill, och stod löst. Det var stort nog för 2-3 marsvin att sova i. Jag hade en hane och 4-5 honor. (I naturen lever de 1 hane + 10-12 honor.) Och jag hade förstås marsvinsuppfödning. Jag sålde ungar till djuraffären och på så sätt blev marsvinen självförsörjande - för pengarna räckte till både deras mat och sågspån att ha på burbotten.

En dag köpte jag en ny liten marsvinshona. Hon var jättesöt (vit och cremefärgad), men för ung att para. Hon var bara 3 månader, och de bör vara minst 4-5 innan man parar dem. Alltså satte jag i avdelaren och satte hanen på en sida, och honorna på den andra. Han kände lukten av den nya och blev alldeles till sig. Hormoner, könsdtrift och instinkt förstås - men inte det som jag sedan beskådade.

Hanen tittade sig omkring. Fick syn på huset. Gick rakt fram till det. Satte axeln emot och började skjuta huset framför sig. Han sköt fram det till skiljeväggen. Klev upp på huset, hävde sig över kanten - och hade nått sitt mål. Han kunde börja uppvakta den lilla nya honan. Allting gick på bara någon minut. Och det var verkligen ingen slump - han måste ha tänkt ut hur han skulle lösa problemet. Och faktum är att han använde ett redskap!

Sedan hade jag inte hjärta att hålla honom från honorna längre, utan tog bort skiljeväggen. Han parade förstås den lilla honan, och tyvärr gick det inte så bra. Hon födde visserligen två ursöta små ungar, men dog själv i barnsäng. Jag födde upp de små artificiellt och behöll den ena, en hona. Den ungen såg ut så här som vuxen:

Vet ni förresten om att när marsvin säger oink - oink så vill de att man ska ta fram grönsaker ur kylskåpet åt dem. Det menade i alla fall mina. De sa till när de såg att jag närmade mig kylskåpet - men inte annars.

PS4:

Det är risk för minusgrader i både Upplands Väsby och Stockholm i natt enligt mina gadgetar. En av de tråkiga sakerna med minusgrader är att alla blommor dör. Här ska det bli +15˚ i natt. Eftersom jag älskar blommor så är jag glad att jag bor här.

15-10-17:

Dagens siffror:

Jag stoppade min stegräknare i fickan i går för att kolla hur många steg jag går en normal dag. Det blev 12'271 steg, vilket är OK men kunde varit bättre. Ulf går oftast 15'000 - 16'000 steg per dag (utom de dagar då det regnar). Jag har stoppat stegräknaren i fickan även i dag. Det skadar inte att göra några stickprov då och då.

Jag vägde mig i morse och min våg visade 52,7 kg och 24,6% fett. Då har jag alltså gått ner 1,4 kg (varav antagligen 1 kg är vätska) och 0,4% fett på de här fyra dagarna. Inte så illa. Jag har i snitt ätit 17,7 gram kolhydrater per dag.

Ytterligare en siffra: Wilda blödde fortfarande i går, på löpningens 18:e dag - det måste vara rekord. Jag tycker inte att jag ser något blod i dag, så jag hoppas att det äntligen är över. Ulf har inte vågat sitta med Wilda i knäet en enda gång, men jag har lagt en handduk i knäet (fast ibland har jag ändå fått fläckar på shortsen). Men det är lite synd om henne, för hon kan ju inte hjälpa att det droppar om henne. Jag tycker att Wilda har blivit en liten aning lugnare sedan hon blev "tonåring". I alla fall anfaller hon inte Stella så ofta längre, vilket Stella förstås tycker är skönt.

Om ni orkar med en sista siffra så är det just nu (09:10) 19˚ ute, och det verkar bli mestadels soligt. Jag siktar på att gå en promenad för mig själv mitt på dagen.

I går kom äntligen katt- och hund-kojan som jag preliminärt beställde den 25 maj. Den blev så populär att firman har haft svårt att tillverka i kapp med beställningarna, men sent i går kväll blev den levererad. Tyvärr är den ljusgrå, och inte vit-beige som på bilden, men färgen stör inte. Hundarna har ännu inte legat i kojan, men alla tre har stuckit in huvudet och nosat. Den kommer säkert att bli uppskattad, särskilt sen när det blir kallare inomhus. Jag tycker att det är skönt att den är integrerad i möbeln, för då är den aldrig i vägen.

Så snart jag är säker på att Wilda inte löper mer, så ska jag tvätta fåtöljskyddet - för så här smutsigt har det aldrig varit tidigare... (Men visst är det bra att jag har ett skydd i fåtöljen!)

PS:

Jag får varje dag reklam-mail från internet-heminrednings-firman Westwing, med dagens nyheter. (Jag handlar via den spanska webbsidan. De har ingen internetbutik i Sverige, men moderföretaget ligger i Tyskland: https://www.westwing.de/) Jag tycker alltid att det är roligt att titta, för de har en hel del snyggt - och även om jag sällan har råd att köpa något så får jag mycket inspiration. I dag säljer de så roliga pallar! Jag skulle inte ha något emot att ha en av hundpallarna (helst den översta, för den är lägst). Man kan använda dem som fotpallar också. Men de är alldeles för dyra, närmare tusenlappen. Men visst ser de roliga ut! (Fast "cykelpallen" ser inte särskilt bekväm ut...)

PS2:

Jodå, jag gick en förmiddagspromenad - den här gången norrut. Jag gick först till Pueblo Español, sedan vidare till Amerador, därefter hem via "Bonnies roliga springställe". Jag fotograferade flitigt utmed vägen, och ni ska nu få se 68 av fotona jag tog. Men efter promenaden har jag haft en massa annat för mig. Det är därför jag inte lägger in fotona förrän nu i kväll. Här kommer först en karta, men längre ner kommer fler kartor - så ni kan orientera er.

Min promenad började ovanför hamnen. Det var 22˚ och ganska molnigt, och det blåste en del. Det visade sig vara alldeles lagom promenadväder för mig som var klädd i kort kjol och en långärmad bomullströja. Det är synd på sitt sätt, att mina hundar inte orkar gå så här långt. Om jag hade tagit dem med så hade jag fått bära åtminstone Bonnie på hemvägen... Det var bara ca 8'000 steg för mig, men hade väl varit allra minst 32'000 steg för dem.

Jag fortsatte mot Pueblo Español.

Ovan - ni vet en sådan fikus som vi brukar ha på våra fönsterbrädor. De blir lite större här...

 Jag fotograferade husen i Pueblo Español. Det ser trevligt ut där, men det ligger en bit från närmaste affär.

Den vita muren nedanför husen ser man från området nära tornet samt La Illeta. Vågorna skvätte högt i dag.

När jag gick från Pueblo Español och förbi kyrkogården så mötte jag den här trevliga hunden. Han insåg väl direkt att jag är en typisk hundmänniska så han överföll mig med kladdiga pussar...

Nedan ser ni Tramstationen Pueblo Español.

Sedan gick jag förbi ett område med odlingslotter. Det är kul att kika på vad de odlar.

Jag fortsatte vägen fram mot Almadraba. Vägen heter Calle Cosentaina. Det är lugna områden med många fina hus, men man måste nästan ha bil om man ska bo där.

Höghusområdet heter Parque El Amerador. Där finns åtminstone tre små lägenheter med ett sovrum och jättefin havsutsikt till salu för under 100'000 €. Men så är det ju det där att man måste ha bil för att åka och handla. Tram går förbi, men det är en bit till stationen.

Det finns en strand där, men den är ganska stenig.

I fjärran ser man Isla de Benidorm.

Därefter vände jag kosan söderut igen, men fortsatte längs Calle Cosentaina ända fram till bron nära norra infarten till El Campello.

Visst är jakarandans blommor vackra!

Sedan var jag framme vid bron och gick över. Vägen som syns går förbi campingen och bort mot Aldi.

Vad kallas byggnadsstilen nedan tro? Husen hänger ihop och det bor folk där.

Här börjar "Bonnies roliga springställe".

Bland de vita blommorna fladdrade massor med små söta varmgula fjärilar av en sort som jag inte känner igen från Sverige. De här är ungefär lika stora som citronfjärilar. De var svåra att fånga på bild. När de satt stilla fällde de förstås ihop sina vingar och var inte alls lika färgglada. Och fladdrande fjärilar blir lätt suddiga. Till min förvåning går det i alla fall att se att det är fjärilar...

Nästan hemma började stigen bli lerig... Det var tur att jag hade vattentåliga bad-sandaler på mig.

För när jag kom till tunneln mot hamnparkeringen så kunde jag inte längre gå runt om kladdet.

Kommer ni ihåg att jag visade er foton härförleden när hamnparkeringen såg ut som en sjö? Allt det vattnet hade först runnit genom tunneln, så det är inte konstigt att där är vått än.

Jag försökte torka av den värsta leran på gräsmattan vid Plaza Juan Pablo II, men jag fick ändå sätta sandalerna i duschkaret när jag kom hem  - och spola av dem. Och så fick jag tvätta fötterna förstås.

Nu har klockan hunnit bli 20, och om en dryg halvtimme ska jag gå sena kvällsrundan med hundarna. Då får jag nog ha jacka på mig. Det brukar jag behöva på mornar och kvällar nu. Jag är ju väldigt frusen av mig.

15-10-18:

Vår morgon startade så här:

Kvinnan på bilden nedan är ägaren till café Verdú. Hon är alltid ute tidigt, klädd i morgonrock och tofflor, och skurar golvet i caféet eller trottoaren utanför sin port. Det är inte ovanligt att spanjorer går ut i morgonrock om de bara ska något kortare ärende, som att kasta soporna.

För mig skulle det kännas konstigt att visa mig utomhus i morgonrock  - men spanjorerna får göra som de vill. Jag tänker inte försöka ändra på dem. Det skulle jag verkligen inte ha rätt till, invandrare som jag är. Och rent principiellt är det viktigt att låta alla människor vara som de är, och bestämma själva hur de vill leva sina liv - så länge de inte gör någon annan illa. Allt enligt principerna Live and Let Live och Hellre fria än fälla...

PS:

Som ni ser visar det översta satellit-fotot Europa nattetid, och nästa visar världen. Ser ni så tydligt det syns var det bor mest folk i Europa? Det är nästan så att huvudstäderna är markerade som på en karta. Man kan också se var folk har råd att använda elektricitet! Det bor ju ganska många människor i Afrika, men där är det mörkt... Här längs Medelhavskusten lyser det desto starkare. Kanske vi västerlänningar använder mer el än vi behöver? Det blir ju onekligen en del miljöpåverkan för att producera den - och vi har bara en jord...

Förresten så gick jag 15'448 steg i går. (I morse glömde jag att stoppa stegräknaren i fickan.) Apostlahästarna är ett bra och miljövänligt transportmedel...

PS2:

Vi har 24˚ varmt och solsken. Jag njöt av solen under vår mitt-på-dagen-promenad. Här kommer några foton:

Fotot nedan visar precis samma plats som det första "soluppgångs-fotot" från i morse.

15-10-19:

Tidigt i morse regnade det. Det kom 6 mm. Men vi behövde bara gå ut en knapp halvtimme senare än vanligt för att slippa regnet. Hundarna blev förstås blöta om magar och tassar - men det kom inget vatten uppifrån. Nu (10:30) skiner solen. Klockan 12 ska jag gå till läkarstationen. Nu ger det sig om jag får mitt levnadsintyg påskrivet!

Jag läste två intressanta artiklar på Doktorn.com i dag. Den ena handlade om att det även är viktigt för vårt psykiska välmående att äta våra dagliga 500 gram frukt och grönsaker: http://www.doktorn.com/artikel/frukt-och-grönsaker-gör-dig-lyckligare, den andra om att det endast krävs fem minuters intensiv aktivitet per dag för att barn ska få bättre kondition och muskelstyrka, samt mindre fett: http://www.doktorn.com/artikel/intensiv-aktivitet-ger-stora-h%C3%A4lsovinster-f%C3%B6r-sm%C3%A5-barn. Det senare gäller förstås vuxna också!

PS:

Nu är mitt levnadsintyg påskrivet, inskannat, och mailat till Pensionsmyndigheten. Skönt! Då kommer jag att få pension även fortsättningsvis.

Annars är jag ganska trött. Jag fick vänta 77 minuter på att komma in till doktorn. Det är tydligen extra långa väntetider nu, veckan efter fiestan. Jag har svårt att sitta still på en stol så länge, men vågade inte flytta mig. Fast först satte jag mig fel. Jag satte mig vid dörr nr 1 där jag förra gången träffade min läkare, och där hennes namn står på dörren. Men som tur var så pratade jag med dem som satt bredvid mig och väntade. De berättade att jag skulle sitta vid dörr nr 4, där jag sen såg att min läkares namn också står. Det är så här att läkaren har mottagning på förmiddagarna varannan dag, och på eftermiddagarna varannan. Om man har förmiddagstid är det dörr 4, annars dörr 1. De är byråkratiska på ett annat sätt än vi - spanjorerna.

Först hörde jag inte att läkaren sa mitt namn, som de gör när man ska in. Det sitter minst 20 patienter och väntar (på 7-8 olika läkare) i ett stort rum, och alla pratar förstås mer eller mindre. Så när läkaren sitter kvar på sitt rum och i vanlig samtalston säger namnet - då är det svårt att höra även om man hör bra. Jag bad henne att komma till dörren nästa gång, för nu hann en spanjorska gå före. (Läkaren säger nästa namn på listan om man inte kommer bums.)

Jag fick tid för blodprov på onsdag morgon, och när det är analyserat så ska jag få en ny läkartid då hon skriver ut min medicin (Levaxin) åt mig. Sedan fick jag recept på något antiinflammatoriskt som jag ska ta sju dagar (har inte hunnit kolla om det är penicillin eller något annat - mediciner har andra namn här). Detta för att jag har haft ont i höger ben ända upp till höften en längre tid. Om medicinen hjälper är det inflammation, annars kan det bottna i en förslitning. Läkarbesöket är gratis, men medicinen får jag betala.

Efter läkarbesöket skyndade jag mig hem. Apoteket hade hunnit siesta-stänga, annars hade jag tänkt hämta ut medicinen. Dessutom hade jag tänkt gå inom Mercadona (övre butiken som jag passerade) för att köpa macadami-nötter. Men det hann jag inte. När jag kom hem så hade Bonnie inte varit ute på drygt fem timmar, så jag fick rusa ut med hundarna det första jag gjorde. Men nu har jag hunnit stoppa något i magen också, för jag var hungrig. (I dag åt jag blomkåls-mos à la LCHF - det är gott.)

Pust. Nu ska jag ta det lugnt en liten stund, men efter siestan ska jag handla (bl a hundmat). Pensionen kom ju i dag! Fast den här månaden blir tuff - för utgifterna för lägenheten ligger på preliminärt 891 € (bl a årspremien för försäkringen till lägenhet och lösöre), och sen har jag lite andra utgifter också (bl a Wildas tredje Canilesh- vaccination), och pensionen är bara på lite drygt 1100 €... Men med lite extra positivt tänkande så ska jag nog få ihop det. Jag lär inte behöva svälta i alla fall... Fast jag bör skjuta upp Ikea-besöket. Annars skulle jag gärna åka ner för att byta den trasiga tavelramen så snart som möjligt.

15-10-20:

I dag har jag hårdbantat precis en vecka, och kunde när jag vägde mig konstatera att jag har gått ner 2,2 kilo. Nu brukar det första kilot vara vätska - men att ha gått ner 1,2 kg på en vecka är inte illa. (Jag vägde alltså 51,9 i dag, och hade samma fettprocent som häromdagen.) Det är roligt att se resultat på vågen - för det är inte särskilt roligt att banta. Men det hela är sjävförvållat, så jag har ingen orsak att klaga över tingens ordning. Håller jag ut två-tre veckor till så tror jag att jag kan få på mig mina vinter-långbyxor sen. Nog om detta.

I dag är här molnigt och lite mörkare än vanligt, och eftersom jag har sovit mindre än vanligt känner jag mig tämligen energilös. Jag får väl syssla med sådant som går på autopilot i dag - t ex tvätta. Jag har inte börjat ta medicinen jag fick av doktorn. (På svenska heter den Celebra, 200 mg.) Jag läste nämligen om alla de biverkningar den har, t ex stroke och förstörd lever. Det står också, bland kontraindikationerna, att man inte ska ta den om man har perifer kärlkramp (som jag har) eller svullna fötter (som jag har haft och fortfarande har antydan till). Dessutom verkar det vara en medicin avsedd för långtidsbruk (bl a mot reumatism-smärtor), och inte för att ta bort en förmodad inflammation på en vecka. Jag får ta upp det med min läkare vid nästa besök.

Tja, det var ingen uppmuntrande läsning jag kunde ge er i dag. Jag får väl be Bonnie att skriva något roligare senare. Men just nu vilar hon på min säng, så jag vill inte störa henne.

PS:

Eftersom det inte alls är något strandväder i dag, blev jag förvånad att det faktiskt fanns någon på playan ändå - och två barn i vattnet. Det är 23˚ i luften och 25˚ i havet - men grått.

Nedan syns personal-ingången till en restaurang. De har satt en spaljé med konstgjord murgröna (finns färdiga) som insyns-skydd. (Man ser in i köket annars.) Jag tycker att det ser trevligt ut. Visserligen bleks de konstgjorda gröna bladen efter ett par år, och blir blekt blågröna - men fram till dess pryder de sin plats. Det är ju inte alltid man kan ha levande växter. Ett tag funderade jag på att sätta sådan här spaljé runt om min balkong (utanför mitt sovrum). Då skulle jag få en helt insynsskyddad plats, och det vore väl så trevligt att titta på spaljén inifrån, som på grannhuset. Snyggast vore det förstås om jag hade satt några riktiga växter framför spaljén. Fast allt kostar pengar, och en spaljé ligger långt ner på önskelistan - så det blir troligen aldrig av.

Vov på er! Tänk - matte tvingade ut mig på promenad i dag igen. Jag låg och vilade så vov-skönt, och hade inte lust alls. Fast sen när vi kom ut, då var det ganska skönt att gå en liten luktrunda. Fast jag mötte inga kompisar. Men jag hittade en fläck nära stranden, där många hundar hade kissat. Och då kissade jag förstås där jag också. Kissar bäst som kissar överst! Ja, vov då!

Fast viff, det är ju jag Stella, som brukar kissa överst. Ja, för jag kissar alltid ovanpå mammas kiss. Mamma Bonnie bestämmer var vi ska kissa, och så kissar vi där. Och jag kissar alltid överst! Hi, hi - det tänker inte mamma på. Kissar bäst som kissar överst!

Tekniken går framåt. Här ska ni få se en avancerad benprotes. Dansaren Adrianne Haslet-Davis förlorade sitt ena ben i bombattentaten under Boston Marathon 2013. Genom en högteknologisk protes som hela tiden anpassas efter hennes rörelser har hon kunnat fortsätta med dansen. Först får ni se några små skärmdumpar, men titta sedan på hennes första dansuppvisning med protes på YouTube (1:39 min): https://www.youtube.com/watch?v=PHDJ4eLRwJU Visst är det roligt att hon fortfarande KAN dansa!

15-10-21:

I morse gick jag till läkarstationen och fick taget ett blodprov. Vi var ca 35 personer i det lilla väntrummet, där vi väntade på att bli uppropade. Jag behövde bara vänta en kvart efter min tid, och den här gången kom det blod vid första försöket. (Förra gången gick det åt tre sköterskor innan det lyckades.) På måndag har jag tid hos min läkare igen (klockan 9:54) och då får jag reda på provsvaren. Jag förväntar mig att allt ska vara bra.

Eftersom jag ändå hade fastat 12 timmar inför provet, så fastade jag ytterligare 4 (jag drack bara vatten) och fick på så sätt ett 16:8-dygn vilket är bra för kroppen och hälsan.

På tal om hälsan så har jag i dag sett en intressant intervju på Kostdoktorn.se. Den här:

Dr Fox är läkare och fertilitetsexpert och jobbar här: http://www.jcrm.org/

Det är den första läkare som jag har hört säga att när man slutar att äta östrogen så kommer klimakteriebesvären tillbaka. Han menar att östrogen är så viktigt för kroppen (för ett starkare skelett, för bättre ämnesomsättning, för bättre hy etc) att kvinnor ska äta östrogen livet ut. Dessutom ska de (vi) börja äta det innan besvären börjar bli stora, och i en ganska hög dos - en för låg dos gör ingen större nytta. (Normalt rekommenderas en låg dos under kort tid - max 5 år.) För övrigt rekommenderar han LCHF-kost och styrketräning. Men han säger att det enda som hjälper när kroppen börjar producera för lite östrogen - det är att ge östrogen som tillskott.

Tja, jag tror faktiskt att han har rätt. Min mamma åt östrogen i 25 år (sedan ville inte läkarna skriva ut det längre). Hon mådde bra när hon åt det, men fick klimakteriebesvär när hon slutade. Det är inte ovanligt att kvinnor i hennes generation fick östrogen så länge. Nu anser man att det är en mycket liten förhöjd risk för bröstcancer om man äter östrogen (men mindre risk för antingen livmodercancer eller livmoderhalscancer, jag har glömt vilket) och rekommenderar därför att man bara tar östrogen i 4-5 år.

Själv slutade jag ju efter 4½ år, och jag har massor med klimakteriebesvär nu. Periodvis vaknar jag var 30:e minut av värmevallningar på natten (och jag får ta av mig tröjan en stund lika ofta på dagen). Ibland kan det gå hela två timmar mellan vallningarna, men det är sällan. Det jobbigaste är att aldrig få sova ordentligt en enda natt. Ja, och så har jag ont i kroppen, mest i benen. Det senare har många kvinnor i klimakteriet - men det kan ju delvis bero på åldern / förslitningar i lederna.

Det är svårt att veta vad som är bäst - att tjata på sin gynekolog så han/hon skriver ut östrogen (och må bra), eller att låta naturen ha sin gång.

Jag tömde minneskortet i min gamla kamera i dag. Den tar sämre bilder, men ligger framme i vardagsrummet för att jag ska kunna ta foton på hundarna bums, om jag ser något kul (eller gulligt). Här kommer några foton (en del några dagar gamla).

Vov alltså! Det är vov-jobbigt att vara mamma! Det gick väl an att uppfostra mina egna valpar, men att uppfostra ett adoptivbarn - det är vov-mycket svårare. I alla fall är det vov-svårt att uppfostra Wilda.

 Hon är vov-uppkäftig, och gör inte som jag säger. Och hon utmanar mig.

Men om jag säger till riktigt på skarpen, så här: MORR, MORR, MORR - då lyder hon äntligen. Men då är jag vov-trött, och vill bara vila. Fast det är bra att Stella har fått en lek-kompis. Ja, för jag orkar inte leka med henne själv. Jag tycker bäst om att vila och ta det vov-lugnt. Ja, vov på er då!

Stella var den första som gick in i den nya kojan och låg där en längre stund:

Annars är den lilla "pyramidkojan" populär. I morse låg Stella där. Wilda tyckte att två hundar visst får plats så hon klev också in. Stella morrade lite halvhjärtat, men se det brydde sig Wilda inte om. Hon klev in och la sig.

När jag lockade ut Wilda så låg lilla Stella inklämd längst in...

Jag hör att Stella morrar ibland på nätterna också, och då vet jag att det är Wilda som kommer och lägger sig hos henne. Då har hundarna ändå fyra bekväma hundsänger i mitt sovrum - men Wilda tycker det är mysigare ju trängre man ligger...

PS:

Nej, jag har inte gjort något spännande alls i dag. (Men Ulf och jag var på Carrefour för att handla några småsaker.) För att ha varit 100% regnrisk så har vädret varit hyfsat - mestadels sol, en del moln och blåsigt fr o m eftermiddagen. (Det kom 3 mm regn i natt.) Vädret har inte inbjudit till några längre promenader - fast det var 21˚ som varmast.

Nu i kväll vägde jag mina hundar. Det är skönt att se att de håller vikten (och varken går upp eller ner) för då vet jag att jag ger dem lagom mycket mat. Veterinären säger att de har precis lagom hull som de är nu. På hundar ska man lätt kunna känna revbenen, men inte se dem. (Det borde vara samma för oss människor...) Bonnie vägde 2690 gram, Stella 1895 gram, och Wilda 2190 gram. Den enkla babyvågen jag köpte i julas är jättebra. Nu är det lätt att väga hundarna, och praktiskt att kunna göra det hemma.

15-10-22:

I dag känner jag mig aningen deppig, så jag köpte en liten rosa cyklamen för att muntra upp mig. Jag ställde den på matbordet i vardagsrummet.

Och häromdagen köpte jag en rosa Kalanchoë (våreld/höstglöd) som jag satte framför vardagsrums-fönstret där jag har största delen av mina inomhus-krukväxter. Eftersom jag tycker mycket om växter, både grönbladiga och rosablommande, så önskar jag att jag hade fått plats med fler. Det är ju bara bra för inomhusklimatet att ha många krukväxter.

Utöver i vardagsrummet har jag några små i köket, och så har jag klämt in så många jag kan framför fönsterdörrarna i mitt rum.

I går på kvällspromenaden, och i morse (när det "bara" var 15˚ ute), frös jag så pass att jag tog på mig min tunna täckjacka. (Ulf gick i bara T-shirt i morse...) I natt frös jag så jag fick lägga en filt ovanpå täcket för att kunna sova. (Det var 22˚ i mitt sovrum.) Jag är visserligen alltid väldigt frusen av mig, men jag tror att jag fryser lite extra nu när jag bantar. Det är en väldig tur att jag bor här vid Medelhavet!

På vår mitt-på-dagen-promenad var jag den enda som hade långärmad tröja på mig. (Visserligen en tunn bomullströja, men ändå.) Så här såg det ut på playan och på El Paseo:

Hemma igen efter promenaden så somnade hundarna sött. Så här ligger de oftast - Bonnie för sig själv, och de andra två tillsammans:

15-10-23:

I dagens reklam från Smarta Saker såg jag ett smart handsfree-rullkoppel. Eftersom jag har tre hundar kan jag inte använda ett sådant själv, men jag tänkte bums på Kikos matte Josefina, som går med två käppar och försöker hålla kopplet samtidigt. Se: http://www.smartasaker.se/sv/artiklar/hundkoppel-handsfree.html eller: http://lishinu.com/shop/lishinu/. Det låser sig automatiskt vid häftiga ryck, vilket är bra om hunden gör utfall. Det är en tjeckisk innovation. Det ser ut så här, och finns i sex olika färger:

Jag var på biblioteket i förmiddags (ligger vid övre kyrkan), i akt och mening att skaffa mig ett lånekort. Men jag kunde inte få något bums, för jag måste dels fylla i en blankett och dels bifoga två färgfoton i pass-storlek. (Och foton hade jag förstås inte med mig några.) Blanketten ser ut så här:

Som ni ser så ska man fylla i namn, adress, NIE-nummer etc. Jag får väl ta foton hos fotografen, eller i en automat, längre fram. Det blev alltså inget lånekort i dag, men jag kommer att skaffa ett så småningom. Jag tänkte börja låna böcker med enklare text (barnböcker?) för att öva mig i spanska.

Tänk! Jag har bara tagit två foton på hela dagen! Det ovan, och det nedan på Stella. Ganska ovanligt, men så har jag inte haft några fickor att stoppa kameran i på de kläder jag har på mig i dag.

Har jag förresten sagt att jag är väldigt kär i lilla Stella? Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag håller henne i famnen! Men så har jag ju varit med henne sedan hon tog sitt första andetag. Dessutom ser hon så hjälplös ut (och är rädd för nästan allt). Jag har starka beskyddarinstinkter, och lika starka modersinstinkter...

Ulf läste följande larm-rapport i dag: http://www.dn.se/ekonomi/brittisk-tidning-bacon-skinka-och-korv-ar-cancerframkallande/. Han noterade att det sägs vara lika cancer-framkallande att äta processade köttvaror som bacon, skinka och korv - som att röka. Allt enligt en rapport från WHO som väntas på måndag. Ulf äter mycket processad mat, för han tycker att det är bekvämast så. Själv försöker jag i görligaste mån att undvika sådan - men visst äter jag också sådan ibland (som bukfylla), när jag är hungrig och lat... Men jag tycker inte att färdigmat är speciellt god. (Med undantag av vissa empanadillas, vissa glass-sorter, och choklad som inte är alltför söt... Det är ju faktiskt färdigmat det också!)

Tja det är inte lätt att vara människa. Att äta är ju väldigt ursprungligt - ändå måste vi tänka på vad vi stoppar i munnen! Mat kan vara ett gift för oss - eller en medicin. Det beror på vad vi väljer att äta. Det gäller att välja rätt! Hittills har aldrig fisk, grönsaker, frukt eller bär blivit "omodernt" i alla fall. Skönt med några säkra kort.

15-10-24:

Jag vägde mig i dag också, trots att det egentligen är bättre att det går en vecka emellan. Men jag behöver se att jag är på rätt väg. Vågen visade 51,5 kg och 24,5% fett. (Minskning sedan start: 2,6 kg och 0,5% fett.) När jag har gått ner 1½ kg till så tror jag att jag får på mig mina vinter-långbyxor. Sedan vill jag minska fettprocenten så att den hamnar mellan 20 och 22%. Men kommer jag bara i byxorna så kan jag ta det lugnare sedan. Nu bantar jag hårt. (Strikt LCHF med max 20 gram kolhydrater per dag.) Dagens frukost är typisk: grönt te med en knapp matsked grädde i, en tjock skiva ost, och några strimlor röd paprika. (Jo, jag saknar bröd emellanåt.)

Jag ska äta lax och broccoli som huvudmål. Det är både gott och nyttigt! Nedan två foton från balkongen, tagna med några timmars mellanrum.

Mina små älsklingar ligger som vanligt i fåtöljen. (Jag har tvättat skydden, men ännu inte lagt på dem. De kan gott smutsa ner plädarna lite först...)

Nyss var de så sömniga, så sömniga - och nu sover de.

Jag borde göra så mycket, men känner mig lite hängig. Jag blir förstås lite tröttare när jag bantar. Och aningen tröttare när solen inte skiner från en klarblå himmel... (Det ska inte  regna i dag - men vara mulet.) Men det är ju så här i livet. Allting kan inte vara roligt jämt. Jag blir i alla fall glad när mina små viftar på svansen när de ser mig!

PS:

Ni ska få se några av de foton som Ulf har tagit de senaste dagarna (i kronologisk ordning). Han har en jättebra liten kamera (Lumix Panasonix DMC-TZ60) med 18,1 MP, och 30 x optisk zoom. (Jodå, jag skulle också kunna tänka mig en sådan kamera - fast den är lite för stor för att gå ner i en byxficka.) De första fotona är från butiken Locura (som just höll på att öppna), och nästa är från Guardia Civils högkvarter.

Resten visar utsikten från vår balkong. Vi är väldigt glada för att vi har så fin utsikt!

Fotona nedan visar dagens soluppgång. De är tagna något tidigare än jag tog mitt soluppgångs-foto.

PS2:

Mina blommor är vackra även i mulet väder:

Jo, jag är precis så trött som jag ser ut på fotot nedan. (Jag sover inget vidare om nätterna.) Ulf tog det när han kom hem. Innan dess hade jag suttit och läst i min spanska heminredningstidning, med hundarna i knäet. För att göra det lite mysigare så hade jag tänt ett värmeljus på bordet bredvid mig. Både hundarna och jag tycker att det är mysigt att sitta/ligga så här tillsammans. Enda nackdelen är att jag blir trött i armarna, eftersom jag får hålla upp tidningen hela tiden. Det naturligaste är ju annars att vila den mot knäna, men där är ju upptaget...

Därefter drack jag en kopp grönt te (som mellanmål) och åt några cocktail-tomater till. En tomat tappade jag på golvet. Och Wilda var snabbare än jag att fånga den. Sedan hade hon jättekul en bra stund. Först rullade hon omkring tomaten på golvet, och jagade den. Sedan upptäckte hon plötsligt att den smakade gott - och då åt hon upp den. De andra tittade nyfiket på, men jag slängde inga fler tomater på golvet.

PS3:

Jag googlade på Läsbord och hittade några stycken. De är inte billiga, från 1250:- och uppåt. Men tänk så bra det vore att ha ett sådant. Jag hade ett en gång (som hade varit pappas), men det gav jag bort. Jag insåg inte att jag skulle komma att ha nytta av det. På Varsam  http://www.varsam.se/shop/, har de även vita, vilket jag skulle föredra. Det högra ser bäst ut, men kostar tyvärr 1595:- (och så tillkommer ju frakten i mitt fall).

Jag har skrivit till Varsam och frågat efter "frigångs-höjden", alltså hur höga ben fåtöljen måste ha för att bordet ska gå att rulla under. Min läsfåtölj har låga ben, men man kan ju alltid byta mot högre. Tja, då har jag fått ytterligare en sak att skriva upp på önskelistan... (Detta hamnar faktiskt ganska högt upp på listan!)

PS4:

Nu googlade jag på spanska sidor (på mesa de lectura) och hittade: http://www.ortopediaplus.com/es/mesas-auxiliares-de-cama/119-mesa-auxiliar-con-ruedas-para-ordenador-portatil.html?gclid=CIfChove28gCFecSwwod7UgGPQ Ett betydligt enklare bord, men funktionellt det också - och betydligt billigare: 54,95 €! Och det är gratis frakt inom Spanien! (Fast ser inte kanten som ska hålla boken låg ut? Och är skivan i plast? Jag föredrar trä.)

De har fler bord, som verkar bättre, och det dyraste kostar "bara" 89,95 € - vilket är skillnad mot de svenska priserna.

Och så hittade jag andra här: http://www.prosanitas.es/complementos.html Fast det verkar vara en tillverkare, inte en webb-butik. (Det första vita är annars snyggt, och det sista kan man måla om.)

Ett läsbord kanske inte är så oöverkomligt som jag först trodde? Kanske jag kan köpa ett om några månader redan?

15-10-25:

Jag frös även i natt, och beslöt mig för att byta till mitt duntäcke. Det var lättare sagt än gjort att få fram det ur garderoben, nu när mittendörren inte längre går att öppna helt - och dessutom hindrar de andra dörrarna från att skjutas mot mitten. Ser ni lådan längst ner där något vinrött skymtar? Det är duntäcket. Jag kunde inte ta fram plastlådan jag förvarar det i, eftersom den låses av de större lådorna som står till höger. Jag lyckades palla upp lådan ovanpå den med duntäcket, så att jag kunde öppna lådan - och sedan drog och lirkade jag tills jag efter en stund äntligen lyckades få fram täcket. Sedan gick det förstås snabbt att byta täcke i påslakanet. Men nu kan jag inte lägga in duntäcket i garderoben...

Jag måste kanske byta upphängning till mittendörren, men det kan jag inte göra själv. Det är heller ingen bra idé att försöka haka loss hela dörren, och ställa den löst på golvet lutat mot garderoben. Fast det är enda alternativet om jag måste komma åt något som finns i de transparanta lådorna till höger. Men det är klart att jag inte kan ha det så här på sikt. Jag har aldrig gillat den här garderoben. Om jag vore rik så skulle jag byta ut den mot ett par funktionella Ikea-garderober. Men rik är jag ju inte precis. Suck...

Sedan tog jag en oerhört lyckad selfie. Jaså, inte det.

Nja, det är lite trångt mellan sängen och växterna, och det är bara där jag har en stor spegel. Jag vill visa att jag i dag faktiskt kommer i ett par av de tidigare för små byxorna. Det var visserligen svårt att få på dem, och de sitter lite väl tight, och det är inga långbyxor - men ändå. Jag har kommit ett steg närmare målet. (Vågen visade i dag 51,1 kg och 23,9% fett.) Nu gäller det att kämpa vidare (fast det är tråkigt)!

15-10-26:

Även i dag är det lite småtrist väder, inget regn och 21˚ - men tillräckligt molnigt för att solen inte ska kunna titta fram alls. Jag besökte läkarstationen i förmiddags, och det är ju alltid spännande. Sex minuter före utsatt tid satt jag mig vid rätt dörr och väntade på min läkare. Jag tyckte att det var konstigt att jag var den enda som satt vid den dörren, men tänkte att jag kanske var den första patienten. Efter 30 minuters väntan anade jag dock oråd och gick till receptionen. Min läkare var på kongress! Det hade tydligen blivit något fel vid tidsbokningen (datorns fel). Jag fick i alla fall komma in till en annan läkare ganska bums. Hon skrev ut resultaten av provtagningen häromdagen, pekade på ett par värden som inte var bra, och sa att jag skulle tala med min egen läkare nästa vecka. Jag fick en ny tid på onsdag, exakt klockan 11! (Fast när jag kom hem såg jag att det är klockan 10 samma dag som jag ska till tandläkaren, så jag måste byta den ena tiden...)

Provresultaten? Jo, nästan allt var bra - utom två saker. Jag har lite högt LDS-kolesterol (det farliga) och således högt totalkolesterol också. Det hade jag förra gången också, men i alla år tidigare har jag haft lågt. Nu vet jag att jag åt kolossalt fel i somras, men det kan inte bara vara det. Detta måste jag förstås kolla upp. Sedan vill jag sänka kolesterolet via kostomläggning (jag vet precis HUR man ska äta, men gör inte alltid rätt). Jag skulle aldrig i livet ta statiner (kolesterolsänkande)! De senare har massor med biverkningar och lär statistiskt endast förlänga livet med mellan 3 och 4 dagar(!) beroende på om man har haft infarkt eller ej. (Se: http://www.kostdoktorn.se/den-skrammande-minimala-effekten-av-statiner och http://www.express.co.uk/news/uk/612801/Statins-drugs-ineffective-heart-drug.)

Spanjorerna mäter kolesterolvärden i mg/dl - medan vi mäter i mmol per liter. Alltså får jag räkna om allt. Totalkolesterol + LDS + HDS ska man dividera med 39, medan triglyceriderna ska divideras med 89! Men värre blir det...

Mitt blodprov visade att mina sköldkörtelvärden (jag har hypotyreos = underfunktion i sköldkörteln) var alldeles åt skogen (på tok för låga)! Konstigt, för de har varit ganska stabila i åtminstone 20 år. Både T3 och T4 (sköldkörtelhormon) låg långt under minimivärdena, medan TSH var normalt. För att kunna lista ut mina värden enligt svenska systemet fick jag ta fram miniräknaren igen. T3 mäts här i pg/ml, och T4 mäts i ng/dl - båda ska räknas om till pmol/liter. T3-värdet ska då multipliceras med 0,272405 och T4-värdet med 0.07770008. (Jo, jag hade ett rysligt sjå att via internet få fram omräkningstalen!) Läkaren jag besökte i dag sa att jag inte alls ska ta min medicin (Levaxin) fram tills jag träffar min läkare nästa vecka. (Konstigt, men jag gör väl som hon säger.) Jag undrar, som sagt, varför värdena har ändrats nu det senaste året. Kanske de låga värdena är orsaken till att jag har varit så trött på sistone? Vi får väl se... Jag är inte orolig. Detta är sådant som går att rätta till.

Som om inte det är nog med elände så har jag blivit 5 € fattigare. Jag har nämligen fått en förfalskad 5 €-sedel! (Den ska jag gå till polisen med.) Nu när jag vet hur man ser skillnaden är det lätt att se att den är förfalskad, men inte märkte jag något innan. Tydligen är det många falska 5 € sedlar i omlopp, men även 20 €. Den här har jag troligen fått i en vanlig affär (de har inte heller märkt något). Kanske måste jag kolla alla sedlar jag får tillbaka i affärerna hädanefter? Den falska sedeln ligger överst.

Om man känner på den silverglittriga kanten till höger så kan man känna att "silverbitarna" är påklistrade. (Den falska sedeln nedan till höger. På nära håll syns det tydligt, men inte om man tittar "normalt".)

Sedan saknar den falska sedeln vattenstämpel. Men det är ju heller inget som man brukar kolla var gång man har får en sedel i sin hand.

Sedeln är i alla fall tillräckligt välgjord för att både jag, och den jag fick sedeln av, skulle bli lurade.

I går såg jag en trevlig reklambild för gummistövlar. Det trevliga är förstås att hon behöver stövlarna för att få hunden torrskodd (torrtassad) över bäcken...

Avslutningsvis två texter jag såg på internet häromdagen, som jag tycker att det ligger en del i:

PS:

WHO klassar charkuterier, som korv, skinka och pastej, som cancerframkallande för människor! Se: http://www.dn.se/nyheter/sverige/who-listar-kott-som-cancerframkallande/. Redan 50 gram rött kött om dagen höjer tarmcancerrisken med närmare 20 procent, enligt WHO. Själv har jag aldrig varit glad för korv och leverpastej, men biffar av ren nötfärs samt oxfilé tycker jag om. Fast jag äter nästan aldrig rött kött, eftersom jag föredrar fisk och kyckling. Men snart vet vi inte vad vi ska äta. Grönsaker, som alla är överens om att är bra - kan ju vara besprutade... Hoppas att det kommer att gå lättare att få tag på ekologiska produkter av alla de sorter i framtiden, för nu är utbudet begränsat (i alla fall här i El Campello). Men min te-affär, Biotea.es, säljer enbart ekologiskt te. Så te kan jag fortsätta att dricka!

15-10-27:

I dag har jag bantat precis två veckor. Resultatet (51,1 kg och 23,9%) är att jag har gått ner 3,0 kg och 1,1% fett. Nu borde jag fortsätta i den här takten åtminstone någon vecka till (för att kunna komma i mina långbyxor) - men det ska jag inte. Nu tänker jag prioritera att få ner LDL-kolesterolhalten, och då är bl a havrekli bra. Havrekli innehåller 44% kolhydrater (men också 18% fibrer, vilket gör att alla kolhydraterna inte tas upp), och man bör äta ½ dl (≈ 25 gr ≈ 11 gr kolhydrater) per dygn om det ska ha effekt. Så nu får jag troligen hålla mig mellan 20 och 40 gram kolhydrater per dag. Jag får prova mig fram. (Att begränsa kolhydraterna är jättebra om man vill minska kolesterolet.) Jag vill helst inte att viktminskningen ska upphöra, men hälsan går förstås före allt annat. Jag är ju inte sjukligt fet - det är bara ett par kilon för mycket som jag väger. Det är mycket med det världsliga...

I dag fick Wilda sin tredje och sista Canileish-vaccination. Ännu så länge mår hon bra.

Nu skiner solen igen - vilket gör mig gladare. Men jag känner mig fortfarande oerhört trött. (Det beror säkert på mina låga T3 och T4-värden.) I kväll ska jag byta täcke igen - nu till mitt sommarduntäcke. Det blev för varmt med vinterduntäcke, nu när det fortfarande är över 20˚ i sovrummet. (Jag fick dra fram även detta täcke - så nu har jag två tomma plastlådor i garderoben som jag inte kan ta fram. Suck.) Jag har hunnit tvätta två maskiner, det gäller att passa på när det är fint torkväder på balkongen. Och nu ska jag gå ut med hundarna.

Vov och voff! Det är allt bra tur att matte har mig. Nu har matte varit så trött några dagar - och då hjälper jag henne. I går kväll när hon satt i fåtöljen - då tvättade jag hennes ben. Vov-bra va! Ja för då behöver hon inte tvätta dom själv, nu när hon är trött.

Och i dag har jag muntrat upp henne. Jag har viftat vov-mycket på svansen när jag har tittat på henne. Ja, för då blir hon vov-glad. Och sen har jag legat på hennes säng, och varit nära matte, hela förmiddagen när hon läste mail. Och då behöver hon inte känna sig ensam.

Jag tror faktiskt inte att matte skulle klara sig utan mig. Så det är ju vov-bra att hon har mig! Visst! Fast hon kunde gott visa lite tacksamhet - och ge mig mer mat och så. Det tycker jag faktiskt. Ja, vov på er då!

PS:

Jag har hört, men inte fått det bekräftat från läkarhåll, att östrogen transporterar levotyroxin och liotyronin i kroppen. Det skulle kunna förklara mina plötsligt låga T3/T4-värden. Jag har ju slutat äta östrogen, och kroppen har nästan helt slutat producera det själv. Det vore i alla fall en förklaring så god som någon. Och eftersom jag inte har fått tagit något blodprov på ca två år, men har fått medicin utskrivet ändå (vanlig dos), så har det kanske blivit fel. Nåja, det ger sig.

Förresten såg jag en intervju häromdagen om klimakteriet, där det sas att det var bra att ta melatonin (i stället för östrogen) mot besvären. Det låter lite konstigt. Visserligen ingår sömnsvårigheter i klimakteriebesvären, och man mår alltid bättre om man sover tillräckligt - men ändå...

Var glada ni män som läser min blogg - att ni slipper sådant här. Pyssla gärna om era fruar/sambor/särbor lite extra när de är i klimakteriet - för det behöver de! Det kan räcka med några uppskattande och rara ord. (Tro mig, det har ni igen...)

PS2:

När jag tog rätt på den sista tvätten var månen så här vacker:

15-10-28:

Ulf följde med oss på morgonpromenaden, och tog en serie foton på mig och hundarna. Så nu får ni se hur det går till att promenera med tre hundar:

Ovan bajsar Bonnie, och då gäller det förstås att ta fram bajspåsarna. Numera har jag alltid en liten miniväska (eg en börs) hängande på mig. I den har jag en rulle bajspåsar i mittenfacket, hushållspapper i det ena ytterfacket, och en våtservett i det andra. Då klarar jag alla eventualiteter. (Tidigare hade jag alltid en bajspåse-väska på Bonnies koppel, men när man har tre koppel så trasslar det för mycket.)

Och sedan ska det nosas och kissas vid nästa palm...

Ulf ville att jag skulle ta av mig solglasögonen, men det är svårt när man är ljuskänslig...

Jag tog förstås ett par foton på Ulf,

och ett på El Paseo och havet.

När vi kom hem så vägde jag Wilda, eftersom hon blir nio månader precis i dag. Hon vägde 2125 gram (efter frukost). Jag tror inte att hon blir större än så här, och då är hon ju ganska lagom (även om jag föredrar pyttesmå). Wilda är inte som vanligt i dag. Det märks att hon mår dåligt efter vaccinationen. Hon har ont och är mycket lugnare. Men förmodligen kommer hon att vara sitt vanliga vilda jag i morgon igen.

PS:

Nu i eftermiddags gick jag först till tandläkaren och bytte min tid (som kolliderade med läkartiden). Jag ska få komma dit redan i morgon. I väntrummet såg jag den här lilla söta figurinen.

Därefter gick jag till Guardia Civil för att lämna den falska sedeln. De tyckte att det var trevligt att jag kom och lämnade den, men jag fick gå dit två gånger - för jag hade nämligen inte med mig några identifikations-handlingar den första gången. Sedan skrev de en massa papper som jag också fick skriva på, och några fick jag med mig hem. Eftersom jag fick vänta en stund hann jag studera den slitna men vackert belägna byggnaden. Det är mycket som skulle behöva renoveras. De skulle behöva nya datorer också, såg det ut som. Och alla papper förvarar de i papplådor i en stor hylla... Datoriseringen ligger efter här. Å andra sidan har de gott om poliser.

På vägen dit (då jag gick ovanför hamnen), och hem (när jag gick via hamnen), tog jag några foton.

Jag passade förresten på att fråga Guardia Civil om man får ha hundar utanför staketet på La Illeta (Bonnies roliga klätterställe). De sa att det är tillåtet utanför staketet, men förbjudet innanför. De borde ju veta, och i så fall hade den där vakten fel - hon som sa att det är förbjudet.

I hamnen har de dels satt upp grindar framför bryggorna (jag antar att de låser dem nattetid), och dels målat kajkanten röd-vit.

I dag känner jag mig inte lika trött. Bra!

15-10-29:

Även i dag känner jag mig "mindre" trött - dock fungerar jag inte som vanligt. Jag har svårt att ta in information och läsa faktatexter. Hjärnan är trött på något sätt. Jag känner mig bättre än häromdagen i alla fall. Då kändes det bara som ett enda stort "vad jag är trött" hela dagen, och jag orkade ingenting. Allt detta kommer förstås att rätta till sig när vi har ställt in en korrekt medicindos igen. (Det tar jag för givet i alla fall.)

I dag har jag besökt min tandläkare och fått taget bort lite karies på insidan av en tand fram i överkäken. Skönt att detta upptäcktes innan det blev ett hål, för nu var det snabbt åtgärdat. Tandläkaren sa att min tand var väldigt ojämn på insidan och att det är därför det fastnar mat där. Jo det har jag märkt, men jag visste inte varför. Precis just där måste jag alltid peta med en tandpetare efter alla måltider, just eftersom allting tycks fastna. (Och ända har jag tydligen inte lyckats till 100% för då skulle inte karies ha kunnat uppstå.) Tandvård är inte subventionerad här, men mitt besök i dag kostade ändå inte mer än 60 € (och då ingick filmvisning, se nedan).

Medan bedövningen skulle verka gjorde tandläkaren klar en annan patient. Under tiden visade hon film för mig! Jag fick se den brittiska komedin Hotel Marigold dubbad på spanska. Jag har inte sett den tidigare men det verkade vara kul. Kanske jag köper den på DVD, så jag får se slutet. (Jag kände igen tre skådespelerskor från Downton Abbey, bl a Maggie Smith.)

Jag fick nog en överdrivet stor dos bedövning, för den sitter i än (3 timmar senare). Jag börjar bli sugen på te, men vet inte om jag klarar att dricka än - när halva munnen inte riktigt hänger med. Min ena tekopp ser förresten ut så här inuti (när den är nydiskad):

Jag brygger te direkt i den här koppen (genom att sätta ner ett filter och låta teet stå och dra). Jag önskar att jag kunde få koppen renare än så här, men jag vågar ju inte skrubba med "metallboll" eller salt varje gång - för då blir väl ytan förstörd. (Jag diskar med diskmedel och borste eller "grön" svamp.) Har ni några rengöringsknep - så maila mig! Jag brygger i koppen när jag bara vill ha lite te (= 1 kopp), annars brygger jag i min stora tekanna. (Men den senare tar så stor plats i diskstället.) Tja, det är ju bara jag som dricker ur koppen - men ändå.

Jag tycker att Stella är så söt när hon rullar ihop sig till en liten boll, som nedan. Å andra sidan så tycker jag alltid att hon (och Bonnie och Wilda) är söt(a).

Jag provar nog att sätta på en kopp te i alla fall. Även om jag bantar så är det inte bra att äta för lite (eller alltför sällan) - kroppen behöver näring. Annars har jag inte varit särskilt hungrig de senaste dagarna. När jag inte äter någonting sött så avtar både sug och hunger. Det enda jag alltid vill ha är - vatten.

15-10-30:

Hjärtliga gratulationer på födelsedagen

Wilda blev väldigt imponerad. Det var bra. Annars är hon så mallig för att hon kan gå vov-långt på bakbenen. Men se stå på händer - det kan hon inte. Ja, vov-vov-voff då!

Det var ganska glest med folk, men så är det ju en vanlig vardag näst sista dagen i oktober. I luften är det 24˚, och i havet 23˚. (Själv frös jag i skuggan...)

Ulf har åkt in till Alicante för att köpa pepparkakor åt sig, på danska Tiger (som ligger vid Luceros). Hundarna och jag tar det lugnt hemma. Jag orkar inte så mycket just nu, annars borde jag verkligen städa - annars ligger dammet snart i drivor...

PS2:

Till mitt eftermiddagste åt jag några macadami-nötter. Nötter är nyttigt!

Men för hundar är macadami-nötter farligt, så Wilda fick ingen fast hon försökte se utsvulten ut...

Macadamianötter
Kan vara livshotande, några få nötter kan göra hunden mycket sjuk och ge symptom som muskelkramper, kraftlöshet, paralysering av bakdelar, kräkningar, stigande kroppstemperatur och hjärtklappning. En bra lista på allt som är farligt för hundar (och orsaken) hittar ni här: http://tinysauruskennel.blogspot.com./saker-du-inte-ska-mata-hunden.html

15-10-31:

Ett stort grattis på födelsedagen Anna!

Jag lägger mig tidigt om kvällarna (i går 21:15), och går upp sent (i dag 08:10) - och ändå är jag trött och skulle vilja sova mer. Jag sover förstås långtifrån alla de timmar som jag ligger i sängen. Det tar oftast 1½ timme innan jag somnar, och så vaknar jag ju flera gånger varje natt (och ligger vaken periodvis) - så några åtta timmars sömn får jag inte. Och nu känner jag att jag skulle behöva minst tio. Nåja, det kommer (förhoppningsvis) att rätta till sig.

Jag undrar om jag kanske fick min hypotyreos redan när jag blev gravid med Johan? Då blev jag plötsligt oerhört trött. Jag tänkte då att det enbart berodde på att det var tredje graviditeten på tre år. Hypotyreosen upptäcktes ju först flera år senare, efter att jag flera år hade klagat hos läkare över att jag var så trött. De sa först att det inte var konstigt att jag var trött eftersom jag var ensam med tre små barn. Men sedan, när jag äntligen fick medicin (och hade ätit den några månader), så blev jag ju betydligt piggare.

Det senaste halvåret har jag varit oförklarligt trött igen. Jag antar att mina värden har varit låga en längre tid. Det är ju inget som ändras över natten. Förmodligen har de låga värdena bidragit till min viktökning i sommar - även om jag vet att jag åt för mycket glass också. (Kombinationen av låg ämnesomsättning och för mycket mat är förödande... Det märkte jag tydligt de åren jag gick med obehandlad hypotyreos. Det var då jag kom upp i 80 kilo!)

I morse visade vågen 50,9 kg och 23,6% fett - så viktminskningen har inte helt stannat av, även om jag äter mera nu. Med tanke på att jag är så trött, så vågar jag inte äta för lite, även om jag längtar efter att kunna knäppa byxorna i midjan. Ute skiner solen, vilket piggar upp. Kanske jag orkar städa i dag?

Stackars er som måste läsa om trötthet och överflödskilon, flera dagar i rad. När jag blir piggare igen så lovar jag att skriva om något roligare!

PS:

Pust! Jag gjorde det! Jag har städat - och noga dessutom. Jag har lyft på varenda pryl på hyllorna (utom böckerna i vardagsrummet) och tvättat med vatten och rengöringsmedel + putsat speglar + skurat badrummet + dammsugit + skurat golvet. Nu känner jag mig helt slut. Ändå sparade jag lite åt Ulf. Han får städa sitt rum + sin toalett själv. Någon måtta får det vara på städandet för min del. Jag orkar helt enkelt inte mer. Det är trevligt när det är rent överallt, fast med tre hundar så lär det väl inte vara så länge. Men i dag ska jag passa på att njuta av det... (Jag borde ha putsat alla fönster också - men det får vara till en annan dag.)

Egentligen borde jag ha varit ute mer i dag (utöver hundpromenaderna), för i morgon väntas regn och blåst.

15-11-01:

November månad inleds med sämre väder. Än så länge går det an (fast det är bara 19˚ ute), men i natt väntas stora regnmängder. OM det kommer så mycket som spås, så kommer det att bli lokala översvämningar här. Man varnar också för starka vindar (östliga vilket är bättre för oss). Så här grå är himlen just nu (10:00):

Och nedan ser ni den spanska väderleksprognosen. Det är tur att jag redan har flyttat in de flesta av mina växter på balkongen så långt under tak jag kan (med med östliga vindar kommer de att bli blöta ändå). Kanske borde jag tillfälligt flytta de två som står vid balkongräcket längre in på balkongen under kommande natt. För kommer det verkligen de 60,3 mm som spås - så blir de ju dränkta annars.

PS:

På mitt-på-dagen-promenaden så blåste det mycket - men solen tittade fram då och då mellan molnen.

Surfarna hade roligt...

En stund efter att vi hade kommit hem igen, så blåste mitt paradisträd omkull på balkongen. Ulf och jag fick hjälpas åt att lyfta upp det, för jag orkade inte själv. Nu står det inklämt i hörnan där det bör kunna klara stormstyrka. (Synd bara att några grenar bröts av nu igen...)

Nu är jag sugen på att tända värmeljus (för att det är mysigt) och sätta mig i läsfåtöljen med en god bok, samt alla hundarna. Fast det beror på om Ulf ska se sport eller ej - om jag kan läsa. (Jag kan ju inte koncentrera mig om det är oväsen nära mig.)

PS2:

Nu klockan 15:30 börjar himlen bli blå. Det utesluter inte att regnet kan vräka ner i natt, men det ser inte överhängande ut just nu.

PS3:

Nu har jag läst ut en bok. Jag valde en som är liten till formatet (mindre än en pocketbok) och bara innehåller 150 sidor - i förhoppningen att jag skulle hinna läsa ut den innan Ulf ville se på TV. Den här:

Boken var lite småtrevlig och lite smårolig - men inte särskilt bra. Anna Gavalda kan mycket bättre. Fast det var mysigt att sitta och läsa med hundarna i knäet (och med ett värmeljus tänt på bordet bredvid). Jag tycker mycket om att läsa (inte minst när det är ruggigt ute)!

Klockan har hunnit bli 19, och himlen är full av mörkgrå moln. Kanske kommer regnet snart?

15-11-02:

Jodå, regnet kom - och det med råge! Så här full var regnmätaren i morse (vänster) och så kom det lite till (höger), totalt drygt 60 mm skulle jag tro. (Det står i tidningen att det kom 100 mm i Benidorm!)

Det hade regnat in i köket, och runnit vatten ända fram till kylskåpet. Ulf hade oturen att vakna först - så han fick torka upp det. Det har aldrig hänt förr att det har regnat in på östsidan, men det blåste ju väldigt starka vindar. I stort sett allt är vått på balkongen, även det som jag hade ställt allra längst in (bl a dynorna). Jag kommer att få byta kattsand...

och putsa alla fönster...

När det blev tillfälligt uppehåll så gick jag ut med bara Bonnie. Det var vått ute! Tyvärr har tre av de små träden längs vår gata blåst ner.

Hur det ser ut på andra håll vet jag inte än, för Bonnie och jag gick bara runt kvarteret.

Vov alltså! I morse tvingade matte ut mig - fast det var alldeles vått ute! Vov-orättvist alltså - för Stella och Wilda slapp följa med. Ja, det är bara för att dom går på hund-toan inne, och det gör ju inte jag - av princip.

Jag har nog den finaste regnjackan i hela El Campello, men ändå. Några gummistövlar har jag inte. Matte skyller på att det inte tillverkas i min storlek. Så jag blev vov-BLÖT om tassarna! Usch!

Fast jag behövde ju kissa ju, så jag passade på när jag ändå var ute. Bara för att matte blir så sur om jag kissar inne på någon matta. Hoppas att jag slipper gå ut mer i dag! Vov och voff på er!

Reparationsarbetet var redan i gång på stranden.

Här och var låg det nerfallna grenar.

Och några av trä-trallarna flöt omkring i vattenbrynet. Vågorna har gått ända upp till muren på flera ställen.

Någon gång i natt så gick strömmen. Jag trodde först att den hade gått i hela kvarteret, men när jag gick ut med Bonnie så såg jag att det lyste i vår trappuppgång, och hos alla affärer längs gatan. Det konstiga var att jordfelsbrytaren inte hade löst ut - utan huvudströmbrytaren. Vi begrep att vi inte skulle klara ut problemet själva, så jag ringde efter en elektriker. (Firman Electricidad Miralles, som Paco tidigare har rekommenderat.)

Elektrikern kom inom en timme, och konstaterade ganska snabbt att det hade kommit vatten i det ena eluttaget på balkongen (trots att det sitter en lucka för). Det är ett uttag som sitter bakom mina växter (och som vi aldrig använder). Han tejpade ledningarna så länge (så att elen funkar för övrigt), och ska komma tillbaka (troligen i morgon) när han har skaffat ett nytt fuktsäkert eluttag.

Lite sent omsider (framåt kl 12) kunde jag koka vatten till mitt "frukost"-te. Ute är det uppehåll, och det väntas bara några enstaka droppar till. Det är snart dags för vår mitt-på-dagen-promenad, och den här gången får alla tre hundarna följa med.

PS:

Jag tog kameran med, så nu får ni se fler foton. Hundarna tyckte att det var SÅ spännande att lukta på sanden och tången som hade spolats upp. Och Bonnie uppskattade att få sprätta i sanden dessutom. Fotona talar för sig själva:

PS2:

Ulf gick bort till Rio Seco och fotograferade den inte alls torra floden, först österut och sedan västerut:

Han passade också på att fotografera lokalpolisen som hjälpte barnen över gatan när skolan slutade. Det ser väl trevligt ut! (I Sverige är sådana här polisinsatser sedan länge bortrationaliserade - tyvärr.)

PS3:

Först i dag fick jag se de foton som proffsfotografen tog när Johan och hans Linda gifte sig. Eftersom det nu har gått nästan fem månader så lägger jag bara in fyra foton här. Två av Ulf och mig under själva vigselakten, och två av Johan och Linda när vigselceremonin precis är klar - och de har blivit man och hustru.

De är jättefina tillsammans - så jag är en stolt mamma och en stolt svärmor!

Sen måste jag visa att mitt sparande redan har gett avkastning. Nåja, det var länge sedan det var 10% ränta på sparkonton... Fast nu ökar mitt lilla sparkapital i alla fall. När jag försökte spara på bank Sabadell - så minskade det. Det här må vara en pytteliten början - men lite är bättre än inget!

Kloka ord:

15-11-03:

I dag skiner solen, och stranden är nästan återställd. I morse tog jag ett foto på en av vildkatterna som bor på ödetomten nära min tandläkare. Normalt ser man dem bara på kvällarna, och då har jag nästan aldrig kameran med. Det här är en ung moder. Hon har en halvvuxen dotter som är sin mor upp i dagen. Det finns också en svart-vit katt som jag tror är fadern, samt en till som liknar den här - men som jag inte vet könet på. De här är söta alla fyra. Vissa vildkatter blir till slut så spräckliga i en murrig nyans - att de nästan är fula. I alla fall tycker jag att rena färger, gärna med mycket vitt, är vackrast. De här katterna matas av tandläkaren, MariPaz och en kvinna till. Det är ju behjärtansvärt - men förbjudet (och bötesbelagt).

Det bästa vore om man samlade in alla, kastrerade dem, gav dem medicin om de behövde - och sedan släppte ut dem igen. Fast det skulle förstås kosta pengar... Här överlever vildkatterna i alla fall. I Sverige fryser de ihjäl om vintrarna. Jag tycker om katter (också) och önskar att alla kunde få hussar och mattar. Fördelen med att vi ser de här katterna varje dag, är att mina hundar (nästan) har vant sig vid katter - och inte längre skäller hysteriskt av skräck så fort de ser en...

Vid El Paseo är något på gång. Kan det vara avlopp till de nya toaletterna de gräver?

Vov på er! I dag hade dom lagt sand vid sidan av El Paseo. Det var säkert bara för att det ska vara vov-enkelt för oss hundar att kissa på sanden. Det var ju snällt! Det är vov-mysigt att gå med tassarna i sand, och att sprätta i den. Jag passade på att rulla mig också.

Och vi passade alla på att nosa på sanden. Stella provade att slicka på den också. Men jag tror inte att hon tyckte att den smakade gott. I alla fall så spottade hon efteråt.

Sen så gick vi en bit. Jag ville egentligen hem och äta lunch bums, men matte tvingade mig att gå en bit till. Och sen så satt vi på muren en stund. Det är vov-mysigt! Och så är det bra utsikt också.

Fast jag lägger mig helst ner. Ja, för det känns tryggare då. Jag är inte så dumdristig som Stella och Wilda. Dom står upp! Ja, voff då!

När vi kommit hem, och hundarna hade ätit, så la sig Bonnie och Stella (med min hjälp) på min säng för att vila. Wilda hade inte tid att vila, för hon skulle gnaga på en gnagis. Wilda har nästan alltid något på gång...

I går kväll när vi var ute på sena rundan så träffade jag ett par trevliga kvinnor. Jag har träffat dem förr. Det är två systrar från Chile. Den ena har två små vita pudlar, och den andra har en liten hittehund som nog är chihuahua-korsning. Vad som skiljer just de här kvinnorna från andra "hund-kvinnor" som jag träffar - är att dessa talar perfekt svenska! De har bott 30 år i Stockholm. Ännu har vi inte pratat så mycket, men jag skulle gärna vilja lära känna dem! Tänk så bra det vore om vi kunde tala spanska med varandra, men om jag kunde använda svenska ord när jag inte vet vad det heter på spanska - och så kunde de lära mig det spanska ordet. De skulle kunna hjälpa mig mycket med språket! Men jag vill inte utnyttja dem, så jag hoppas kunna komma på något jag kan hjälpa dem med - i gengäld. Ja, ännu vet jag förstås inte ens om de är intresserade av något umgänge alls. Men jag hoppas!

I morse visade vågen 50,7 kg och 23,3%, så siffrorna kryper långsamt nedåt. Och i dag har jag faktiskt på mig ett par långbyxor! Ett par av de rymligaste, men ändå. Nu vet jag att jag slipper frysa om benen i vinter.

I morgon förmiddag ska jag träffa min läkare. Då ger det sig vad hon säger om hypotyreosen, och medicin...

15-11-04:

I förmiddags behövde jag bara vänta 45 minuter innan jag fick komma in till min läkare. Vi diskuterade min värden, och nu ska jag prova en annan styrka av Levaxin. Strax för jul ska jag göra ett återbesök för utvärdering. Min läkare sa åt mig att beställa tid för ny blodprovstagning ca 22/12, och en tid hos henne dagen efter. Men i receptionen sa de att man inte kan beställa tid så långt i förväg. Så jag ska återkomma tidigast i månadsskiftet för att beställa de här två tiderna. Ja, det är ju Spanien det här...

Ute är det solsken och 22,8˚ just nu (13:15). Inne i mitt sovrum är det 20,5˚ - och jag fryser. Nu ska jag snart gå ut med mina små, och jag räknar med att bli varm när jag vistas i solen.

PS:

Först får ni se några foton som Ulf tog i går längs Playa Muchavista. Även där har vågorna spolat upp mycket tång på stranden, och blåsten har dessutom knäckt flera palmer (som låg uppsågade).

Sedan kommer några foton från hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. De är snart klara med arbetet på El Paseo.

Men på stranden får de rensa bort en omgång tång till. Det är väl strömmarna som har fört in den här tången. (Det ligger mest nära oss.)

Ser ni den pojken som ligger i vattenbrynet och låter vågorna spola över sig? Så kan man ju också bada... (Det är 23˚ i havet!)

Vov alltså! En så vov-lyckad dag det har varit i dag! Först så fick jag nosa på sanden, och kissa på sanden.

Och sen så fick jag rulla mig i den! Vov så skönt!

Och sen så gick vi ända dit bort där hundar får springa lösa! Ja, borta vid hund-badet alltså. Där både sprang och nosade vi, alla tre. Fast inte matte. Nä, hon stod bara och tittade på. Annars skulle hon minsann behöva springa lite. Ja, för hon börjar få dålig kondition, tycker jag.

Det här var första gången som Wilda fick springa lös på ett så här stort område. Men hon skötte sig jättebra. Hon höll sig ganska nära mig, och kom bums när jag kallade. Bonnie var den som vågade gå längst ifrån mig. Men så hade hon mycket att nosa på...

Wilda var den enda som vågade gå nära vågorna. Hon tyckte att det var väldigt intressant att vattnet rullade fram och tillbaka.

Bonnie och Stella höll sig hela tiden längre från vattenbrynet. Vi kunde förstås inte vada över Rio Seco nu när det rinner vatten där. Det finns vatten stående i pölar lite här och var, som ni bl a ser nedan.

Åh så vov-härligt det är att få springa lös! Det är en sån frihetskänsla! Hundar borde alltid få vara lösa. Ja, det tycker jag i alla fall.

Fast det bra tog inte slut där. Nä, för på hemvägen så mötte vi min kompis Lluna. Så vi hade sällskap den sista biten hem.

Och förresten så fortsatte det bra när vi kom hem. Ja för då fick vi mat! Ja, i dag har det verkligen varit en toppen-dag! Vov på er!

När vi hade varit hemma en stund så kom elektrikern och satte ett nytt fuktsäkert eluttag på balkongen. Detta kostade oss totalt 45 € , varav 25 € var för materialet. Det priset kan man verkligen inte klaga på. Elektrikern har ju varit här två gånger. Skönt att ha ett säkert uttag nu!

15-11-05:

    Stort grattis på födelsedagen Lena!   

Jag önskar dig en så fin dag som det bara är möjligt!

PS:

I går såg jag en till-salu-skylt som hänvisade till en för mig okänd mäklare.

Nu har jag tittat på just den här lägenheten (som ligger i första linjen, precis som de nedan): http://www.miapropertyboutique.com/property/3-bedroom-newly-refurbished-seafront-flat-el-campello/ (290'000 €, 3 sovrum, mycket fin utsikt.)

Jag hittade också en med ganska udda och lyxig inredning: http://www.miapropertyboutique.com/property/seafront-studio-aparment-with-superb-views/ (250'000 €, 1 sovrum, också fin utsikt.) Fast jag skulle inte trivas med den här stilen... och inte med att ha badkaret i vardagsrummet heller...

Mycket för pengarna, verkar det som: http://www.miapropertyboutique.com/property/modern-waterfront-penthouse-stunning-sea-views-campello/#prettyPhoto (195'000 €, två sovrum, tjusig utsikt.)

Julen närmar sig, åtminstone görs det reklam för julpynt och julklappar överallt:

Om man nu inte tror på tomten så får man försöka fixa sin önskelista själv. Det där med vikten är faktiskt betydligt enklare! (Vågen visade i dag 50,8 kg och 22,1% fett.) Men jag skulle inte ha något emot att ha bättre ekonomi...

PS2:

En liten (1 min) reklamfilm som visar hur fantastiskt det är här i El Campello: https://www.youtube.com/watch?v=hRoH6XzvecQ, och en till om vardagslivet (8 min): https://www.youtube.com/watch?v=dgAzkqfcUyY. Jag tror att jag har gett er länkarna tidigare, men inte kan man få nog av att titta på El Campello... När ni har sett de här så finns det många till att välja på i högerkanten på Youtube.

Jag har aldrig tidigare sett så mycket tång på stranden som nu. Men folk badar ändå. (Det är 24˚ i havet.) Om det hade varit högsäsong så hade tången varit bortforslad för länge sedan. Nu får den tydligen ligga några dagar.

Jag har glömt att visa vårt nya fuktsäkra eluttag. (Tja, halva - för resten är dolt bakom växten.)

Jag vägde småflickorna i dag. Framförallt ville jag se om Bonnie har gått ner det där dryga hektot hon hade gått upp, och det har hon. (Hon har ju lika svårt att hålla vikten som jag, så vi får båda hålla igen emellanåt.) I dag vägde Bonnie 2580 gram (=perfekt), Stella 1855 gram (=lagom) och Wilda 2195 gram (=lagom). Jag har inte vägt mig själv. Det är bara bra om det går några dagar mellan varven. Minst ett kilo till måste jag gå ner, men helst två-tre, så att jag kan ha alla mina långbyxor.

I går fick jag Mas Amigos tidning Bulletinen. Där handlar det bl a om vad som händer när man dör. Det visar sig att det är dyrt att dö i Spanien. En kremering kostar ca 4000 €, och att förvaras i kylrum några dagar kostar ca 1000 €. De flesta spanjorer kremeras och begravs redan 1-2 dagar efter att de har dött. (I Sverige kan det gå en hel månad.) Den svenska konsuln i Torrevieja rekommenderar en begravningsförsäkring - eller ännu hellre att man alltid har minst 5000 € på ett sparkonto för ändamålet. Har man pengarna sparade så kan de anhöriga be banken betala fakturan för kremeringen. (Att spara blir förstås billigast på sikt.)

Om man inte vill begravas här, så är det enkelt och kostnadsfritt för de anhöriga att ta med en urna på flyget. Att ta med en kista är däremot förenat med mycket besvär och höga kostnader. Eftersom jag inte har några 5000 € sparade, så tänker jag ta reda på vad en begravningsförsäkring kostar. Jag vill ju inte att barnen ska få ekonomiska problem den dagen jag dör. Rent statistiskt ligger detta ca 20 år fram i tiden, men jag kan ju råka bli ihjälkörd av en onykter fartdåre redan i morgon. Man vet aldrig. Det är bättre att ha allt förberett. Den dagen någon dör har de anhöriga fullt upp ändå - med att hantera det hela psykiskt. De ska inte behöva ha alltför många praktiska problem. 

PS:

Jag har läst på om kolesterolsänkande kost. Nedan följer citat från flera trovärdiga källor.

Dåliga kolesterolvärden är lätta att rätta till. Rätt mat och motion har oftast lika bra effekt som medicin!
Se till att få upp pulsen! För att kolesterol ska orsaka åderförkalkning krävs att man samtidigt har en inflammation i kärlväggen. Och det är här motionen kommer in i bilden. Fysisk aktivitet motverkar inflammation, och kan därmed slå ut den dåliga effekten av det onda kolesterolet, LDL.
– Motion är överlägset som kärlskyddande ”medicin” hos friska personer. Träning minst tre gånger i veckan har vetenskapligt dokumenterad effekt, säger Lena Jonasson, professor i kardiologi vid Linköpings universitetssjukhus.
Men då måste du motionera på en nivå som gör dig svettig och får upp pulsen ordentligt, till exempel en rask långpromenad. Man har sett att motion höjer det goda, skyddande HDL-kolesterolet och motverkar inflammation och oxidation av våra celler. Inflammationer är en bidragande orsak till att det onda kolesterolet ska bli skadligt.

Nötter och havrekli skyddar. Att mat, till exempel ägg, höjer kolesterolvärdet är till stor del en missuppfattning.
– Det är svårt att äta sig till ett högt kolesterolvärde. Kroppen reglerar nivåerna själv genom att bilda mer kolesterol om vi får i oss lite kolesterol via maten. Äter vi kolesterolrik mat drar kroppen ner sin egen produktion av det, förklarar Lena Jonasson.
Däremot kan vi faktiskt äta oss till lägre kolesterolvärden. Vissa livsmedel binder upp kolesterol och gör att det passerar ut ur kroppen.
– Havrekli har den effekten. Även växtsteroler, som finns i alla livsmedel av vegetabiliskt ursprung, kan förhindra upptag av kolesterol. Tillsammans kan sådana livsmedel göra en stor skillnad, säger Lena Jonasson.
Livsmedel med positiv effekt på kolesterolvärdet: Mandel och andra nötter, Havrekli, Sojaprotein, Frukt och grönt, Rapsolja och olivolja.

Genom livsstilsförändringar kan man på egen hand påverka sin hälsa mycket positivt. Man har i ny forskning påvisat att det mättade animaliska fettet som tidigare varit bannlyst och ansågs vara kolesterolhöjande ej är den stora orsaken!! Du kan lugnt äta viltkött, steka i riktigt smör, äta ost och göra gräddsåser! MEN det är de snabba kolhydraterna som måste bort.

Bovarna du skall undvika:
Transfetter/härdad fett/margariner, Halvfabrikat och snabbmat, Lättmargariner, Snabba kolhydrater ( en av de värsta bovarna) vitt bröd, kakor, bakverk, läsk, vit pasta, vitt ris, godis, socker osv. Dra ned på kaffe – 1-2 koppar / dag är ok. Alkohol - Ingen alkohol under tiden du ska sänka kolesterolet och sedan måttligt drickande.

Välj istället:
Mörk bröd, fullkornsprodukter osv, mycket frukt och grönt, viltkött + vitt kött är toppen, riktigt ekologiskt smör, grädde, ost (gärna från får eller get om möjligt) olivolja 1 msk / dag gärna på salladen eller till matlagning (lika delar smör och olivolja) Ät gärna mera fet fisk som lax, makrill, sill, böckling osv, Havregrynsgröt med 2 tsk psylliumfröskal, Sojamjölk, Vegetariska sojaprodukter.

För att sammanfatta kostråden, ät rikligt av fisk (särskilt fet fisk som lax, makrill, sill, strömming och röding); kallpressad raps- och olivolja; feta livsmedel från växtriket som nötter, frön, avokado och oliver; havre (havregryn, havrekli, mathavre) och korn (matkorn, korngryn) samt mörk choklad (minst 75% kakaohalt). Ät mycket frukt och grönsaker, och välj fullkornsprodukter (med 100% fullkorn) istället för raffinerat spannmål. Du kan med fördel berika de magra mjölkprodukterna med lite kallpressad olja om du vill få en fylligare smak i såser och dylikt. Att byta ut din köttbit mot sojaprodukter och andra baljväxter lite då och då kan också vara fördelaktigt. Ägg innehåller mycket nyttigheter som det är synd att missa och du kan gott äta ett ägg om dagen, även om det innehåller mycket kolesterol. Kroppen producerar själv en viss mängd kolesterol (motsvarande ca 3 ägg) och hos friska anpassas mängden efter intaget från maten.
Om du ökar din konsumtion av de föreslagna livsmedlen ordentligt är sannolikheten stor att dina kolesterolvärden kommer att förbättras.

Ja, jag gör så gott jag kan nu - för att sänka mitt "onda" LDL-kolesterolvärde. Detta prioriterar jag före viktminskning. Det ska bli spännande att se vid nästa blodprovstagning, om jag har kommit en bit på vägen! (Det jag är sämst på just nu - är att få upp flåset! Jag har inte råd att gå på Amudecas gymnastikpass den här terminen, men jag borde träna hemma! Jag skulle kunna hoppa runt i vardagsrummet! Grannen under är sällan här - så det skulle bara vara Ulf som blev arg på mig...)

Förresten så äter jag tydligen rätt sorts ost. Den här sorten, som är gjord av 1/3 komjölk + 1/3 getmjölk + 1/3 fårmjölk, är min favorit:

PS2:

I dag ligger Bonnie och jag på 13:e plats. Inte så illa!

Som vanligt ligger Bonnie för sig själv på sängen...

15-11-06:

Häromdagen när det blåste så mycket, slet sig ett fiskenät. I går hade det drivit in till stranden, och i dag hämtade fiskarna det. Tänk så mycket gratisunderhållning man kan få när man har en bra balkongutsikt...

Ute är det jätteskönt - sol och 24˚. Jag hade bara T-shirt på mig på mitt-på-dagen-promenaden, och jag frös inte alls... Och småflickorna fick ha på sig sina tunna sommar-selar.

Komna halvvägs så satte vi oss en stund på muren. Stella ville sitta i mitt knä hela tiden, men de andra är självständigare.

15-11-07:

Här kommer några förmiddagsfoton från (och på) balkongen:

Och här kommer två som Ulf tog i går. Detta är en ganska pampig trappa - som leder ingenstans... Den börjar vid slutet av en gata (tvärgata till San Bartolomé) och slutar vid ett fält med ogräs. Förmodligen är det tänkt att bli något längre fram?

PS:

Nu har alla mina små flickor blivit duschade, schamponerade och hjälpligt torkade. Det blir alltid ganska vått i duschrummet, och jag brukar ta av mig kläderna innan jag påbörjar det hela. De står alla fint medan jag tvättar dem, men sedan skvätter de ju av sig rejält när de kommer ut ur duschen. I dag råkade Stella dessutom kliva i kattoaletten alldeles nyduschad. Så henne fick jag duscha en gång till - och därefter städa golvet. Nu luktar alla så rent och gott!

Efter badet så gick alla ut på balkongen för att torka i solen. (Jag passar alltid på att tvätta dem när det är varmt och soligt.) Nedan håller Wilda på att eftertorka sig på en handduk.

Deras handdukar blev alla dyngsura, så de får hänga på tork resten av dagen. När hundarna har blivit lite torrare så ska jag borsta dem.

När Stella inte längre ville vara på balkongen så bad hon om att bli upplyft i min säng. Där byggde hon alldeles själv en liten koja av pläden jag har liggande. Bara toppen på svansen sticker fram...

Om en halvtimme ska vi träffa Alicia.

PS2:

Nyss, på tidiga kvällspromenaden, var det så oerhört vackra färger över havet. Blå himmel upptill, rosa himmel nertill, ljusturkost hav, guldglitter på hamnbyggnaderna... Men jag hade inte kameran med. Jag tog ett foto från balkongen, men det var ännu vackrare på nära håll (och guldglittret hade hunnit försvinna)...

15-11-08:

I Sverige är det fars dag i dag - men det är det inte här. Vi har haft underbart skönt väder i dag! På förmiddagen gick jag till söndagsmarknaden, och mitt på dagen gick jag längs El Paseo med mina små hundvänner. (Och nu är det strax dags för tidiga kvällspromenaden.) I förmiddags hade jag kameran med.

I det här ståndet så köpte jag en röd-rosa pelargon att ha i vardagsrummet. De hade orange-aprikosa också! Det är ovanligt! Om jag hade gillat orange så hade jag köpt en...

På väg hem från marknaden så passerade jag trafikskolan för barn (som ligger invid polishuset). Det ser trevligt ut där, och flera barn cyklade glatt runt på de små vägarna.

Därefter sneddade jag genom stadsparken. Där ser också trevligt ut! (Tyvärr får man inte promenera med hundar där.)

Om man inte har havsutsikt så är nog det näst bästa att ha parkutsikt. I alla fall tycker jag mycket om att se gröna träd från mina fönster. De som bor på de allra översta våningarna i de här husen - har både och.

Sedan gick jag ner mot korsningen Calle Colon - San Bartolomé.

Jo, det är klart att jag tog närbilden nedan för att Jan och Lena ska kunna titta på sitt balkongräcke... (och kanske längta lite till sin soliga balkong). Det ska bli kul när de så småningom flyttar dit!

I korsningen ligger huset nedan. Jag tog fotot eftersom jag tycker att det ser så fint ut med alla växterna på balkongen - nästan som en liten trädgård.

15-11-09:

I dag hittade jag av en slump en webbsida till en svensk firma som designar och säljer "multifunktions-möbler", alltså möbler som kan användas på mer än ett sätt. Plus Function: http://www.plusfunction.com/ De säljer välgjorda, gedigna och oerhört praktiska möbler - tyvärr till priser som gör att de flesta av oss inte kan handla där. Men bor man verkligen compact-living, så kan det kanske vara idé att investera i några av möblerna. Nedan får ni se ett urval. Jag tycker om dörrgarderoben (som förstås kräver en stadig innerdörr), samt stolarna med fack eller stege.

De är verkligen innovativa! En golvlampa med plats för att hänga kläder har jag aldrig tidigare sett. Men stegstolar, och stolar med förvaringsfack, har däremot funnits i flera hundra år. Tyvärr kostar dörrgarderoben hela 9'900 SEK, och stegstolen 3'900 SEK, för att nämna två exempel. Man kan ju hoppas, att om möblerna börjar säljas i större skala, så kan de sänka priserna så småningom. Så att även alla de som bor trångt av ekonomiska skäl, kan få råd att köpa en platsbesparande multifunktionell möbel. Titta gärna på webbsidan (shopen). De har fler intressanta möbler än de som jag visar här.

Nedan en liten "nutidsskylt" (från en helt annan firma):

Även i dag skiner solen (21,9˚  just nu), så jag hoppas på en skön promenad när jag om en timme ska gå mitt-på-dagen-promenaden med mina små.

PS:

Fler compact-living-tips: Soffa som blir våningssäng: https://www.youtube.com/watch?v=zU4EzTIGSnE Nedan en liknande, fast av "enklare" konstruktion:

Många olika fantastiska specialmöbler av superbra kvalité hittar ni här: Italian-Designed Space Saving Furniture https://www.youtube.com/watch?v=dAa6bOWB8qY. Priserna framgår inte, men jag gissar att de är nästintill astronomiska... (Men om man bor i centrala Tokyo där en 10-kvadratmeters-lägenhet kostar en livslön - då är de säkert en bra investering...)

Billigare (svenska) alternativ till "compact-sängar": http://www.yousee.nu/ (Ett sådant stativ har jag haft, och det fungerade jättebra!) Och så (något dyrare) ett sådant sängskåp som jag har nu: http://www.quickbed.se/ (Jag köpte mitt begagnat.) Om jag hade haft råd så skulle jag köpa ett nytt i björk. Nu finns de visst med inbyggd sänglampa också. Fast frakten hit tillkommer ju. (Men jag skulle behålla det gamla sängskåpet ändå. Det är för bra för att göra sig av med.)

15-11-10:

Jag fryser! Antagligen fryser jag mer nu när jag bantar, än jag skulle ha gjort annars. (Vågen står förresten stilla på 50,7 kg och 21,0 % fett - det är trist med platåer.) På ovanvåningen har vi just nu 22,2˚, men nere i mitt rum är det "bara" 20,6˚. Det skiljer alltså bara 1,6˚ men jag märker tydligt skillnaden. Jag trivs bättre på ovanvåningen, men så har jag ju datorn och nästan alla mina andra saker här nere (utom böckerna). På ovanvåningen skiner solen in från morgonen till drygt mitt på dagen, här nere bara en kort stund på sena eftermiddagen (nästan inte alls på vintern). Jag skulle ha svårt att bo i en lägenhet där solen aldrig lyser in. Hundarna tycker också om solen. De lägger sig ofta i solstrimmorna på köksgolvet och i vardagsrummet. Men för en stund sedan sa de tydligt ifrån att de ville ut på balkongen och "sola".

Ja det vill säga, Bonnie och Stella vill "sola" - Wilda har inte tid.

Wilda har alltid en massa på gång. Bl a samlar hon ihop alla vissna blomblad som har fallit ner. Dessa sönderdelar hon i mindre bitar - eller så äter hon upp dem. Därför har jag inga giftiga växter på balkongen. Det är också p g a Wilda som jag har prydnadskatter på nedersta blomhyllan. Om jag ställer växter där (vilket jag skulle föredra) så får de inte ha bladen ifred.

Det är också p g a Wilda som jag har en massa blomvagnar och blompallar stående lutande mot balkongräcket. De hjälper till att hålla nätet på plats. Wilda vill nämligen gärna försöka krypa under, för att bättre kunna se vad som händer på gården - vilket förstås är förenat med fara för livet. (Så snart jag får råd så ska jag byta ut det nuvarande mjuka nätet mot ett säkrare styvt vitt som de säljer i järnaffären - jag behöver 6,4 meter.) Ni ser Wilda bakom krukan nedan, på väg mot räcket.

Inte en gång la Wilda sig ner i dag. Själv satt jag en stund i solstolen och njöt av värmen, och Bonnie och Stella "solade" hela tiden. Jag njöt också av mina växter. Det är bra när man kan bli glad av det lilla - för då har man mycket att bli glad av!

Nu ligger mina tre små flickor på sängen - var och en för sig... Och jag står framför datorn och känner mig frusen. Men snart ska vi gå vår mitt-på-dagen-promenad, och då blir jag varm igen.

PS:

Mina huvudmåltider är praktiskt taget alltid gula (av gurkmeja, som jag äter bara för att det är så nyttigt) - eller gröna (av grönsaker som jag äter både för att det är gott och nyttigt). Sen försöker jag alltid tillsätta någon matsked olivolja till rätten (enbart för att det är så nyttigt). I dag var min måltid gul-grön:

Ni ser antagligen att det gröna utgörs av broccoli, och kan gissa att det gula som vanligt är gurkmeja. Vad ni inte ser är att nästan hälften är tärnad kyckling-filé. Varannan dag äter jag bara grönsaker - då en större portion. Jag anstränger mig varje dag nu - för att äta nyttigt. Senare i dag ska jag äta naturell grekisk yoghurt med ½ dl havrekli och några hallon. Och som mellanmål blir det förmodligen grönt te och några (10-12?) nötter (oftast macadami, valnötter eller mandel). (I morse åt jag en stor skiva ost + strimlad röd paprika till teet.) Om jag inte äter fisk (oftast lax) eller kyckling till grönsakerna, så äter jag ofta ett kokt ägg eller en omelett till kvällen. Jag äter inte så stora portioner (enbart för att jag inte orkar - inte för att jag inte får). Med LCHF kan man äta så mycket man vill - fast aldrig av allt! Snabba kolhydrater är förstås helt bannlysta.

Någon gång hackar jag 3-5 gram 99% choklad (bara 8 gr kolhydrater/100 gr) och häller i yoghurten. Det blir faktiskt riktigt gott fast chokladen är bitter. Choklad har jag alltid hemma, utöver den 99%-iga har jag 85%-ig. Den senare är förstås godast, men eftersom den innehåller betydligt fler kolhydrater så kan jag bara äta en liten bit i veckan - även om mörk choklad är nyttigt. Men då äter jag så långsamt jag kan (en pytteliten tugga i taget) - och passar på att njuta. På det hela taget så försöker jag lära mig äta vettigt på mer än ett sätt. Om jag aldrig fick mina mat-frossar-tröst-ätar-perioder (oftast glasspinnar eller empanadillas) så skulle jag aldrig behöva banta. Jag ska verkligen öva mig på att hålla vikten - och att komma i balans.

Jag ger aldrig upp. Om man alltid reser sig - var gång man har fallit, då tror jag definitivt att man lyckas stå stadigt till slut!

PS2:

Jag började läsa en bok i eftermiddags. Den här:

Den är riktigt bra! Jag har svårt att slita mig från boken, men jag måste sluta läsa för i dag - för nu är det "match-dags" för Ulf. Jag har hunnit drygt 100 sidor, och än så länge handlar det bara om Sophie. Jag ser fram emot att fortsätta läsandet i morgon eftermiddag. Det är så mysigt att sitta i läsfåtöljen med en bra bok + tre små hundar i knäet!

När jag går ner till mitt rum så följer småflickorna med. De har nu rullat ihop sig som små bollar på min säng. De kanske också tycker att det är kallt här nere.

PS3:

Eftersom jag står framför datorn i mitt rum och inte visste riktigt vad jag skulle hitta på timmen fram till läggdags - så har jag fyllt ut tiden med att titta på lägenheter i El Campello. Det är ju alltid trevligt. Jag hittade en som enligt mäklarna har "skandinavisk" stil. Jag gillar allt det vita + köket som har matplats. Den har faktiskt havsutsikt (om man lutar sig ut från balkongen). Lägenheten ligger i Lidl-backen och kostar 139'000 € (3 sovrum). Se: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?id=6530&fk=1&len=es

15-11-11:

Jag köpte en liten tekanna på Aldi i morse (dagens erbjudande, 9.99 €). Den tänker jag brygga te i när jag bara ska ha en kopp, så att jag inte "förstör" min temugg med bruna avlagringar. Det är bättre att kannan blir ful inuti - för det ser man inte. (Det är egentligen julporslin, men kannan bör funka året om ändå.) Kannan ser så liten ut så jag trodde att den kanske bara rymmer 3 dl - men den rymmer faktiskt drygt 6½ om man fyller den ända till brädden (och 5 dl räcker)! Min temugg har jag nu skrubbat med salt, så nu är den vit inuti igen. (Fast jag tror att det sliter på glasyren om man skrubbar för ofta.) Den medföljande koppen kommer jag inte att använda. Jag föredrar att dricka ur mugg. (Det är annars en sådan kanna som är gjord för att stå ovanpå/i koppen.) Bilden nedan är från reklamen.

Solen skiner, himlen är blå, men det är "bara" 20˚ ute (och i morse var det bara 15˚).

PS:

I förmiddags låg Wilda stilla och "solade" på balkongen - nästan en hel minut... Men jag hann föreviga det!

Vov på er! Jag har funderat vov-mycket! Jag tror absolut inte att det är bra för hundar att motionera. I alla fall är det säkert inte bra för chihuahuor. I alla fall är det definitivt inte bra för mig. Nä, för jag tycker bäst om att ta det vov-lugnt - och vila.

Och ändå så tvingar matte ut mig på promenad - varanda dag. Och flera gånger om dan. Det kan aldrig vara nyttigt.

Nu tycker jag visserligen att det är vov-intressant att nosa och så. Men vi behöver ju inte gå så långt innan vi nosar. Ja, det tycker jag i alla fall.

Stella och Wilda tycker också vov-mycket om att nosa. Det luktar väldigt bra alldeles nära där vi bor. Så vi hade inte alls behövt gå längre.

I dag lyckades jag i alla fall övertala matte om att vi skulle sätta oss på muren en stund. Ja, matte och Stella och jag vi sitter - men Wilda hon går runt och kollar allting. Hon kanske behöver motion? Så vov-konstigt! Fast hon är ju bara släkt med Stella på långt håll. Och mig är hon inte alls släkt med. Så det är nog därför.

Stella är mera som jag. Hon vilar gärna. Särskilt i mattes knä. Fast hon tycker om att gå långt också. Utom när det är mörkt. Och utom när det är bilar nära. Och utom när det är för många människor omkring oss. Och utom när vi möter stora hundar. Men annars! Själv vill jag helst bli buren...

Vi satt en lång stund på muren. Men ni ska inte tro att jag latade mig. Nejdå! Jag nosade i luften precis hela tiden. Och då får man vara aktiv. Ja, för man måste sniffa hela tiden. Och så måste man rikta in nosen åt olika håll - så man täcker in hela området. När jag tänker efter så motionerar jag faktiskt nosen! Och det räcker för mig. Vov-vov-voff då!

PS2:

Vi ska försöka turas om Ulf och jag - att utöva våra respektive intressen (som kolliderar bara för att jag är så ljudkänslig). I kväll har jag suttit och läst i vardagsrummet. Boken är bra! I morgon ska Ulf se ishockeymatch med ljudet på - för då är det hans favoritlag Rögle som spelar. Längre fram när jag har varit på Ikea och köpt en arbetslampa till mitt skrivbord - då kan jag nog sitta där och läsa om jag har öronproppar i öronen. Då kan vi båda pyssla med sådant som vi gillar - samtidigt. Det ordnar sig nog...

Nu ska jag gå sena rundan med mina små. Det är 17˚ ute.

15-11-12:

Det känns som om dagarna går fortare nu när vi går mot vinter, förmodligen för att jag spjärnar emot. Vintrarna här i El Campello är ändå ganska fina. Det blir aldrig minusgrader, och solen skiner de flesta dagarna i veckan. Växterna på balkongen fortsätter att blomma, och mitt på dagen kan man nästan alltid gå utan jacka. Här har vi inte lika stora årstids-variationer som i Sverige. (Fotot nedan är från en park i Danmark.) Men ändå - det är sommarhalvåret som jag tycker allra bäst om. (De månader som jag tycker bäst om är i Sverige: juni -september och här i Spanien: april - november.)

Gröna blad är vackert!!! De signalerar LIV!

PS:

Här kommer några foton från dagens mitt-på-dagen-promenad (sol och 22˚):

Vov-voff! Det är vov-viktigt att nosa noga överallt varenda dag. Ja, för annars hänger jag ju inte alls med i vad som händer. Jag är ju med i ...  

Och så är det vov-viktigt att vila, och att sitta på muren och spana runt.

Men jag har ju sagt att jag inte tycker om att motionera! Så jag fattar inte varför matte håller på varenda dag, med att försöka gå långa promenader.

Fast jag sätter mig ner, och vägrar gå mer - och då brukar matte ge upp. Hon tycker inte att det är roligt att släpa mig i kopplet säger hon. Och jag tycker inte om att bli släpad. Så där är vi överens. Och så går vi hem igen.

Det är faktiskt jag som bestämmer i vår familj. Ja, vov på er då!

I gårdagens reklam (från Kiabi) såg jag en så söt lite mulligare modell (som gjorde reklam för kläder i storlek 46 - 56). Jag tycker det är bra när alla sorters kroppar får vara med i reklamen! Alla kan ju inte vara smala som stickor (vilket modet förespråkar).

Själv är jag trött på att banta, särskilt nu när vågen står stilla (fast jag bör gå ner 1 kg till). I morgon kommer jag i alla fall att få lite omväxling - för då är vi hembjudna till Birgitta och Mariano på lunch. Det ska bli trevligt!

15-11-13:

Mina tre små sötnosar ligger på sängen och vilar. Jag har lagt på den vita pläden för att skydda överkastet. (Det är lättare att tvätta en liten pläd.) Men som ni ser så är det bara Bonnie som ligger på pläden. De andra lägger bara huvudet mot den... Nåja, jag är så svag för mina små, att jag gärna tvättar en extra maskin tvätt emellanåt.

I dag är det molnigt ute, och 20˚. Vi är, som jag berättade i går, hembjudna till Birgitta och Mariano i eftermiddag. Det ska bli kul!

PS:

Jodå, vi hade så trevligt hos Birgitta och Mariano, och vi blev bjudna på väldigt god mat (som Mariano hade lagat)! Det var både varmrätt (med lax) och efterrätt (med glass) vilket förstås smakade ljuvligt för en stackars bantare som jag! Vi pratade så mycket så jag glömde nästan helt att fotografera, och fotona jag tog i en hast blev inte särskilt bra (eftersom det började mörkna). De foton som Ulf, Birgitta och Mariano såg allra bäst ut på - råkade tyvärr få rörelseoskärpa (= mitt fel). De här två fotona blev dock OK:

Mariano tog två foton på oss andra, men om de blev bra vet jag inte (än). Kanske han mailar ett senare?

Precis när vi kom så lyckades jag ta två foton på katten Lucas. Sedan gick han undan för sig själv, för han är lite blyg av sig. Visst är han fin! Jag tycker att han har en vacker grå färg.

När en falk landade utanför ett fönster på huset bredvid tog Ulf ett foto (med teleobjektiv):

Birgitta, Mariano, Ulf och jag bestämde att vi snart ska ses igen. Bra, då har jag det att se fram emot! Det är faktiskt väldigt trevligt att kunna tala svenska tillsammans! Och att förstå vartenda ord (som omväxling)! Vi jämförde bl a våra upplevelser av Spanien, spansk-svensk byråkrati (t ex svårigheten att få levnadsintyget påskrivet), spanska hantverkare mm.

När vi kom hem igen hade hundarna varit ensamma hemma fem timmar. De blev överlyckliga för att vi kom hem, men jag gick förstås bums ut med dem. Nu vilar de fridfullt (två nära mig, och en nära Ulf).

15-11-14:

Mariano mailade fotona från i går, som tyvärr är tagna i alltför mycket motljus. (Tja, det var ju ljust ute och halvmörkt inne...) Men ett får ni se ändå - så ni ser att jag var med .

Ni ska också få se ett foto från något helt annat - nämligen ett foto från Stockholm. Fotot nedan får ni se bara för att det är så vackert (både motiv och färger). Det finns i reklamen hos Bjurfors mäklarfirma, och visar vyn från en lägenhet på Söder som är till salu. En sådan här utsikt är definitivt värt en del extra...

I dag tar jag paus från bantningen, men det innebär inte att jag tänker vräka i mig en massa onyttigheter. Något extra ska jag förstås unna mig. Nu till frukost åt jag två små bitar knäckebröd (ca ½ skiva sammanlagt) av två sorters bröd (som är knaprigt och innehåller en massa frön) från Aldi. Gott, ganska nyttigt, men med för mycket kolhydrater för att äta dagligen.

Senare i dag ska jag äta ärter som "dagens grönsak". (Ärter innehåller ganska mycket kolhydrater, men är god omväxling till all spenat och broccoli som jag äter annars.) Antagligen tar jag dubbelt så många hallon på yoghurten som vanligt - men syndigare än så har jag inte tänkt att det ska bli. I morgon ska jag återgå till att väga maten, och räkna ut antalet kolhydrater på grammet. I dag kopplar jag av från detta.

Om det bara hade gällt min vikt så hade jag inte behövt fortsätta min diet. Men nu gäller det ju först och främst att jag får ner min kolesterolhalt (dvs LDL-kolesterolet), och det tar förstås lite längre tid. Jag tror att det har tagit mig ungefär två år att äta så pass fel att kolesterolhalten har ökat, och då lär det väl ta åtminstone halva tiden att rätta till allt igen.

Ute skiner solen, och jag har satt igång tvättmaskinen.

PS:

Solen har gått i moln... Skylten nedan skulle kanske passa mig? Å andra sidan behöver jag ju inte sätta på pränt - att jag inte alltid är som alla andra...

PS2:

Nu har jag läst ut boken Sophies historia. Hon skriver verkligen bra Jojo Moyes! Historien om Sophies liv var spännande och intressant - och den väckte många känslor. Det känns nästan lite sorgligt när boken tog slut. Jag har levt mig in i handlingen så länge. Det var precis en sådan här bok jag behövde läsa nu. (Den sista delen av boken har jag läst sittande vid mitt skrivbord, i ganska dålig belysning - men jag kunde bara inte sluta utan att få veta hur det gick för Sophie.) Jag rekommenderar förstås boken!

Nu är det snart dags att gå sena kvällsrundan med hundarna. Tänk - i dag har ni inte fått se ett enda foto på mina små sötnosar.

15-11-15:

Vi har haft en solig söndag. På förmiddagen gick jag till marknaden och köpte en vit bougainvillea. Den är tänkt att matcha mina båda rosa. Jag funderar på att köpa en riktigt stor kruka, och plantera alla tillsammans i den. Ju större kruka växterna står i, desto mindre är risken för uttorkning. Den vita står än så länge i en ganska liten kruka, så den får jag ha extra koll på tills jag har planterat om den. 

Tidig eftermiddag gick hundarna och jag dagens "långa" promenad. På El Paseo mötte vi hunden Mateo och hans trevliga matte Lola. Mateo är kanske inte någon skönhet precis (obestämbar ras och underbett), men han är likväl sin mattes ögonsten. Han visar att man inte behöver vara vacker för att vara en verkligt god vän!

Men Bonnie, Stella, Wilda och jag fortsatte mot hundbadet.

Vov-voff och vov alltså! Vi fick springa lösa! Framåt, skrek jag! Mot friheten, skrek jag! Och så sprang vi. Vov-snabbt sprang vi! Åh vov så härligt det kändes!

Och sedan gick jag före och visade vägen.

Jag visade också var vi skulle nosa. Och så nosade vi där, alla tre.

Fast Wilda är alltid lite busig. Hon vill få igång Stella. Wilda biter henne i benet, eller i öronen, eller i svansen. Och så drar hon. Men det tycker inte Stella om. Nä, Stella säger att det gör ont. Men det tänker inte Wilda på, för hon vill ju bara leka.

Jag fick locka bort Wilda från Stella. Jag ställde mig på händer framför henne. Och då tittade hon bara på mig. Hon vill väl lära sig hur man gör. Men det är så svårt - så det kan bara jag. Inte ens matte kan stå på händerna. Nä för hon bara ramlar när hon försöker. 

Ja, jag kan ju inte hjälpa att jag är bäst på nästan allting. Jag är faktiskt vov-nöjd med mig själv. Voff alltså så bra jag är. Och vacker! Nä matte, jag skryter inte alls - jag konstaterar!

Jag önskar att jag kunde ha hundarna lösa jämt! De ser så lyckliga ut när de är fria! (De går sällan långt från mig, och de kommer nästan bums när jag kallar på dem.)

Men när vi kom upp på El Paseo igen så kopplade jag dem förstås. Och så gick vi hemåt i maklig takt. (Det var en hel del vi måste nosa på under vägen...)

15-11-16:

I morse kom Paco inom och undersökte vår varmvattenberedare. Sedan en vecka tillbaka går den bara på "halvfart". Varmvattnet är bara ljummet, och räcker inte till en dusch. Vi köpte varmvattenberedaren i september 2013, så den är bara två år. Paco hittade inget fel på det som rör vattengenomströmningen, och beredaren var inte igenkalkad heller. Däremot är det fel på det elektriska. Den ena anoden (heter det så?) har slutat fungera. Paco ringde en tekniker som kommer hit i morgon förmiddag. Vi hoppas att det inte blir alltför dyrt att byta delen. Garantin på sådana här fel varade bara 1 år, medan beredaren har tre års garanti mot korrosion.

Ute skiner solen, och det är 21˚ nu mitt på dagen. (I mitt rum är det bara 19,9˚ och jag är iskall om fingrarna.)

15-11-17:

I förmiddags kom teknikern och bytte termostat i varmvattenberedaren. (Garantin gick ut för två månader sedan.) Själva termostatet kostade 100 € (!) och arbetet gick på 20. (Det är ett års garanti på det här termostatet. Hela varmvattenberedaren kostade 281 € inkl installation för två år sedan.) Orsaken till att termostatet redan hade gått sönder trodde teknikern var de många täta (korta) strömavbrotten som har varit i El Campello sista året... Suck! Men det ska bli skönt att kunna duscha i varmvatten igen! I duschrummet har temperaturen nu sjunkit till 18,5˚ - så snart blir jag tvungen att sätta på elementet. (Jag drar mig dock i det längsta eftersom det är så dyrt.) I mitt rum är det 19,3˚ nu, vilket är lagom på natten - men för kallt på dagen (om man står eller sitter still).

I morse (kl 08) var det bara 14˚ ute. Det går mot vinter... Fast Ulf går fortfarande sina raska morgonpromenader klädd i bara T-shirt! Själv har jag långärmad fleecetröja + tunn dunjacka på både morgon- och sena kvällspromenaderna. Det är för väl att solen skiner på dagarna! Mitt på dagen (i solen) är det fortfarande hyfsat varmt och skönt! Själva ljuset och solen betyder förstås mycket för välbefinnandet!

PS:

Inte ett enda foto på havet, eller El Paseo, eller ens på hundarna...På två dagar! Så kan det bli ibland. (Jag har varit och är trött, för att jag har sovit alldeles för lite.)

Svenskarna är (i förhållande till antalet invånare) den största utländska gruppen som köper bostäder i Spanien, läser jag. Under det senaste året har svenskarnas köp ökat med över 11% enligt den spanska inskrivningsmyndigheten Registradores. Antal köp per 100'000 invånare är: Sverige 8,4, Norge 7,7, Belgien 6,2, Storbritannien 4,5, Irland 3,6, Rumänien 2,5, Schweiz 2,3, Danmark 2,2, Frankrike 1,6 och Holland 1,6 köp. Det är alltså fler svenskar än jag som vill ha en bostad i soliga Spanien...

15-11-18:

Det var väldigt länge sedan jag hade migrän, men i dag har jag det. (Den började i går eftermiddag.) Alltså känner jag mig lite dämpad, för även om jag tar medicin så försvinner varken huvudvärken eller illamåendet helt. Men i dag stoppade jag kameran i fickan. Först kommer fyra foton från i morse. På foto nummer två kan man se de fuktiga ränderna efter den lilla bilen som skurar rent El Paseo på mornarna.

Resten av fotona är från mitt-på-dagen-promenaden. Så här års är det väldigt lugnt och fridfullt i El Campello. Det trivs jag med.

Hundarna och jag strosade i maklig takt, och vi satt även en stund i solen på en bänk. (Bonnie sitter skymd, på andra sidan om mig.)

Tången ligger fortfarande kvar på stranden.

Ulf förbereder morgondagens resa till kyligare breddgrader. Jag skjutsar honom till flygplatsen tidigt i morgon förmiddag, och kör sedan vidare till Ikea (för att äntligen byta den trasiga ramen).

PS:

Jag har precis duschat och tvättat håret - i ett kallt badrum, och med ljummet vatten. Brr! Inte njutbart alls! Tydligen var det inte alls termostatet som det var fel på i varmvattenberedaren. I alla fall har vattnet inte blivit ett dugg varmare sedan teknikern bytte. Kanske är det den ena elpatronen som Ulf, jag och Paco trodde? (Med reservation för vad delen heter.) Jag ska ringa teknikern på fredag. Vi tänker inte betala 100 € för ett termostat som vi inte behöver. Däremot vore det bra om teknikern, som ska vara expert på området, kan laga varmvattenberedaren! Så att den sedan kan återgå till att sköta sitt jobb, alltså bereda varmvatten!

15-11-19:

Precis som jag berättade i går att jag skulle - så lämnade jag Ulf på flygplatsen i morse, och fortsatte sedan till Ikea. Det var krångligt att byta ramen, men sedan fick jag tag på vad jag skulle (och hann titta runt lite). Men nu är jag väldigt trött (och har fortfarande migrän), och ska ägna mig åt mina stackars hundar som har fått vara ensamma hemma nästan 6 timmar. Ulf landade 16:08 och är nu på väg hem. Jag berättar mera i morgon...

15-11-20:

Hjärtliga gratulationer på födelsedagen

min kära dotter Linda!

Jag har fortfarande migrän, så ni får vänta en stund på "Ikea-berättelsen"...

PS:

Jag kan inte klaga på dagens väder, speciellt inte om jag jämför med temperaturerna i Sverige. Fast jag har kallare inomhus (19˚), suck.

När jag kom fram till Ikea i går, så gick jag direkt till kundtjänst/byten med min gamla trasiga ram. Normalt skulle det inte ha varit några problem att få pengarna tillbaka, men nu var kvittot drygt ett år gammalt (det har ju varit många turer) - och då tog datorn inte det. Garantin gäller bara ett år, sa kvinnan. Ja, sa jag - men jag har reklamerat felet två gånger tidigare, i god tid, men då bara fått reservdelar (vilket inte har hjälpt). Jag var tvungen att be att få prata personligen med chefen innan jag fick rätt. Men till slut fick jag ett tillgodokvitto på beloppet.

Nu har jag köpt två nya ramar (också Ribba, men nu är de i björkimitation och formatet är ändrat). Jag måste ju ha två likadana över soffan. (Ramen som blir över ska jag sätta min nya havsstrands-affisch i.)

Sedan köpte jag en Kallax skåp-insats till hyllan framför fönstret i vardagsrummet. Den ska jag inte använda nu (så den la jag i källarförrådet). Men det kan hända att jag längre fram inte vill ha "kattkojan" i ena facket i hyllan - och den dagen har kanske Ikea ändrat på formatet eller något annat. Alltså köpte jag skåpinsatsen nu - för att gardera mig. (10 € kan jag ligga ute med.)

Jag passade också på att titta efter om skruvarna ska sitta på sidan eller ovanpå. Kallax-hyllorna kan man ju vända. Det visade sig att de inte har något system. Några var monterade med skruvarna upp- och nertill, andra så att skruvarna satt på sidorna.

Jag konstaterade också att de inte längre säljer de stora "hjulsatserna", de som stack ut utanför möbeln. Nu kan man tydligen skruva på deras vanliga hjul under Kallax. Framåt sommaren, när det blir dags att ha balkongdörrarna öppna, så bör jag köpa hjul och sätta under hyllorna - så de blir lätta att rulla åt sidan.

Ärende nummer tre var att köpa en bra arbetslampa till mitt skrivbord - så att jag kan sitta där och läsa när jag blir tvungen till det. Jag hade i första hand tänkt köpa en av de vita lamporna. (Jag tycker om vitt!) Men den första har konstig lampa, och den andra är för klumpig - så det blev den tredje fast den är silverfärgad. Den var dessutom billigast, vilket inte är någon nackdel. Jag har provat den här hemma och den lyser upp skrivbordet bra! 

Det sista som stod på min inköpslista var en fåtölj åt hundarna. (Jag smider ju lömska planer på att ta bort hundtrappan till min läsfåtölj - så att de bara kan vara där när jag bär upp dem.) Jag valde en Poäng barnfåtölj. (Den sitter jag faktiskt bra i själv också!) Den har jag inte monterat än, men jag ska. Fåtöljen är tillräckligt låg för att Bonnie, Stella och Wilda ska kunna hoppa upp själva.

I fåtöljen ska jag lägga ett syntetiskt "fårskinn" som jag också köpte (för knappt 10 €). Dels tycker hundarna att det är mysigt att ligga på det, och dels skyddar det fåtöljklädseln och går lätt att tvätta. Skinnet invigde hundarna redan i går.

När dessa sakerna låg i kundvagnen gick jag till restaurangen och åt en ost- och purjolökspaj av det onyttigare slaget. (Men jag var hungrig. Dessutom provsmakade jag senare havreflarn och pepparkakor på mat-avdelningen, så näringsmässigt var det en dålig dag...) I restaurangen har de sådana här bord (det sitter en klisterlapp i mitten om att man ska ställa brickan i brickstället):

Ett sådant bord siktar jag på att köpa så småningom. Bordet heter Billsta och säljs numera även med vitt underrede (= snyggare). Det är mycket stadigt och avsett även för offentlig miljö. Diametern på skivan är 118 cm och det ryms fem stolar runt bordet (och i nödfall sex). Jag skulle vilja byta mitt nuvarande bord (diameter 115 cm) mot ett med pelare - just för att kunna ställa fem stolar runt bordet, utan att det tar större plats. (Vi fäller ju nästan aldrig ut mitt nuvarande bord, och då står de två extra stolarna bara i vägen.) Bordet har funnits ett tag på svenska Ikea, men har nyligen kommit till Ikea i Murcia. Dvs man kan köpa underredet, men skivan finns ännu inte på lager. Bordet kommer troligen att kosta knappt 190 € (varav 98 för underredet), och alla mina runda dukar skulle fortfarande passa.

Ikea har två andra runda pelarbord. Docksta (199 €), som är oerhört rickligt/ostadigt och därför nästan oanvändbart, och Ingatorp ( 299 €) som är stabilt (och utdragbart) men klumpigt.

Och Albir Colonial här i El Campello säljer bordet nedan, som jag tycker om, men som kostar närmare 700 € och således är på tok för dyrt. Idealet vore om någon sålde ett liknande bord i björk (till hyfsat pris) - men det gör förstås ingen. Nåja, det här med bordet är en senare fråga. Men det vore en klar fördel att få plats med fem (sex) stolar på samma yta som fyra!

Innan jag körde hem så provsatt jag några fåtöljer och små bäddsoffor, och så tittade jag runt. Jag hittade nedanstående lösning för en gästsäng:

Sängen (90 x 200) får plats i det grundare garderobsskåpet (djup 37 cm) vilket är en ganska smart lösning (om man inte har gäster varje natt). Jag hade gärna gått runt längre, och tittat på allt - men jag var ju tvungen att skynda mig hem till hundarna. Jag hann dock köpa ett blockljus med "kladdkake-doft" som  jag ska ha tänt när jag sitter i läsfötöljen och läser. Femtiofem timmar "chokladdoft" låter väl trevligt! (Om man inte bör äta kakor och choklad - så kan man ju få "lukta" på sådant...)

Jag ska f ö passa på att sitta i vardagsrummet och läsa så mycket som möjligt, nu när Ulf är i Stockholm så jag kan läsa precis när jag vill. Även i övrigt passar jag minsann på! Jag bar upp den stora benjamin-fikusen som har stått i mitt rum och varit väldigt mycket i vägen - och ställde den i köket! Jag tycker att det blev jättefint, och här är den inte i vägen. Dessutom blir jag glad av att ha lite grönare vid min matplats!

Jag har hittat en ny internetbutik: www.TiendAnimal.es Där kan man bl a köpa billig hundmat. Påsen till vänster med chihuahua-mat är den storleken som jag normalt köper. Både hos veterinären och i närmaste djuraffär kostar 1½ kg 19,60 €. Nu handlade jag två stycken 3-kilosförpackningar + en 2,3-kilos påse Orijen. För detta betalade jag 54 € inkl transport hem till dörren. Ganska mycket billigare! Jag beställde i onsdags eftermiddag och det levererades i förmiddags. Jag har fått en kupong som ger mig 20% rabatt på Royal-Canin-mat den här månaden, och funderar därför på att köpa två stora påsar till. Visserligen tar de plats - men för att spara pengar. Hundarna äter ungefär 1 kg sådan hundmat var per månad. Butiken har ett väldigt stort sortiment och säljer även t ex fågelburar... Så jag kommer nog att handla mer därifrån längre fram.

Nu ska jag gå tidiga kvällspromenaden med hundarna. Jag tycker att det känns som om huvudvärken börjar klinga av (och det är ungefär 72 timmar sedan den började nu). När huvudvärken är borta så tänder jag nog mitt "choklad-ljus" och sätter mig i läsfåtöljen och börjar läsa en bok.

PS2:

Foton från promenaden (strax före solnedgången):

Matten som äger hunden nedan, en trevlig spanjorska i lite drygt min ålder, byter jag ofta några ord med. Men tänk - jag vet varken vad hon eller hunden heter. Jag måste tänka på att fråga någon gång.

Nu ska jag titta i bokhyllan (där jag har olästa böcker) och välja ut en bok. Det får nog bli något lättsamt...

15-11-21:

Jodå, jag tände ljuset och satte mig och läste i går. Med alla hundarna i knäet - förstås! Det var så mysigt. Boken nedan (som jag inte har köpt själv, utan fått av någon) valde jag. Den är garanterat lättsam = ingen intellektuell utmaning, men den ger förströelse. (Ljuset doftade lagom mycket - man får gå nära, och ha lite fantasi, för att känna chokladdoften.) Jag tycker att det är SÅ mysigt med böcker, hundar och tända ljus (samt tystnad)!

Det har blivit mycket lättare att passera mellan min säng och växterna framför fönsterdörrarna i mitt rum nu (sedan jag flyttade upp den stora benjaminfikusen). Nu är utrymmet nästan 30 cm brett, fast jag måste fortfarande gå i sidled. (Jag passerar dels när jag ska till garderoberna, och dels när jag bäddar sängen.)

Ute är det ganska grått, men hela 23˚ varmt (nu 12:20). I går på sena promenaden var det 19˚, likaså i morse. Det är varmare än normalt för månaden. Men redan i morgon ska temperaturen sjunka - det väntas komma kalla vindar norrifrån. Och i början av nästa vecka ska det bara vara ca 12˚ mitt på dagen (och 6˚ på natten). Kanske måste jag sätta på elementen då,  för att inte frysa för mycket inomhus. Ute kan jag ha på mig både jacka och handskar - men inomhus kan jag bara ha väst och varma inneskor (om jag ska kunna röra mig - och göra något). Jag kommer i alla fall att slippa minusgrader i vinter! Här vid havet blir det aldrig så kallt, men inåt landet och uppåt bergen kan det förstås bli frost under de allra kallaste månaderna. Det händer ju att jag kan se snö härifrån vintertid (på bergstopparna).

PS:

Nu har jag beställt ytterligare 3 påsar chihuahua-mat från TiendAnimal! Jag fick 20% rabatt på dessa (och gratis hemleverans). Nu ligger jag visserligen ute med 100 € - men å andra sidan kommer jag inte att behöva köpa mer hundmat förrän framåt maj månad - och det blev betydligt billigare att köpa allt nu (180 € skulle allt ha kostat annars). De påsar jag redan har fått håller till våren 2017.

Varmvattenberedaren är fixad. Det var termostatet i alla fall. Nu har teknikern bytt en gång till, och justerat - och nu har vi varmvatten!

Hundarna och jag ska strax ut och värma oss! Det är 4˚ varmare ute än inne - och korta stunder tittar solen fram.

PS2:

Växlande molnighet i bilder:

Och avslutningsvis två foton på mina minsta, som jag tog när vi hade kommit hem igen:

PS3:

Nu är hundarnas fåtölj monterad - och invigd. Även Stella hoppar lätt upp själv, och det får plats två hundar i den. Om vårt vardagsrum hade varit större så hade jag gärna haft en Poäng-fåtölj jag också (fast i vuxenstorlek). De är både sköna och snygga!

PS4:

Recept för en hellyckad lördagskväll:

En trevlig bok,

två tända ljus (med chokladdoft),

och tre gulliga hundar...

Dessutom har jag precis unnat mig ett sådant där gott frö-knäckebröd med smakrik spansk ost på! Nu ska jag läsa vidare... Ännu är det en timme till läggdags.

15-11-22:

I dag skiner solen, men det var bara 12˚ när vi gick morgonpromenaden (= för kallt i skuggan, men OK i solen). På fotona nedan ser ni de små jollarna på väg ut ur hamnen. Det är ju segelskola på lör- och söndagar.

Det är fint när solen skiner på mina blommor...

Jag har faktiskt varit flitig nu på förmiddagen. Jag har putsat mina fönster här nere, och dammtorkat / dammsugit hela lägenheten. Inte jättenoga - men dock. Då kan jag med gott samvete unna mig att läsa framåt kvällen. (Jag har ca ¼ kvar i boken.) Jag har däremot inte gott samvete för vad jag har ätit på sistone. Det har blivit en aning för mycket, och en aning "fel" (om än inga större synder). Vågen visade i morse 51,3 kg och 22,7% fett - så jag måste skärpa mig snart! Jag vill förstås inte riskera att långbyxorna blir för trånga igen... Suck! Det är ett evigt kämpande!

PS:

Himmel och hav har varit så blå i dag. Jag mår bra av allt ljuset. Men det har varit kyligt, och jag har frusit om fingrarna. (Jag har plockat fram mina handskar nu. Jag ska ha på mig ett par i kväll. Jag är ju så frusen av mig.)

Nu har jag satt på ett par element också - fast jag oroar mig för att inte kunna betala elräkningarna. Jag satte på elementet i mitt sovrum + det i badrummet. (Det var bara 18˚ på båda ställena - nu på dagen.) Och så satte jag på det ena elementet i vardagsrummet - fast på timer så det bara är igång mellan klockan 17 och 20. (Där var det 19½˚, vilket är OK när man rör sig - men inte om man sitter still.) Jag får börja så. När jag blir gammal så önskar jag att jag kan bo i en isolerad lägenhet... Att slippa frysa betyder mycket.

Jag läste ut boken Tjugo önskningar nu i eftermiddags. Den var trevlig, men kanske inte den bästa bok jag läst precis. Kanske börjar jag på en ny redan i kväll, kanske väntar jag till i morgon. Som ni vet så tycker jag mycket om att läsa, men jag behöver förstås göra annat också.

15-11-23:

I morse var det 20,1˚ i mitt sovrum, och 20,3˚ i duschrummet. Dessutom fanns det gott om varmvatten i duschen när jag duschade och tvättade håret. Det är mycket trevligare att ha det så - än att frysa hela tiden. (Har jag sedan bara råd att betala elräkningarna i vinter, så ordnar det sig.) I dag är det ganska kyligt ute (det har varit 16˚ som mest) och solen går i moln oftare än den lyser. Jag har uträttat en massa småärenden, promenerat med hundarna, och bläddrat lite i heminredningstidningarna Drömhem & Trädgård och Mi Casa som båda kom i dag. Och så har jag ätit lite för mycket - och fel. (Bl a ett knäckebröd och en banan = massor av kolhydrater.) Jag orkar inte vara "duktig" jämt...

Ni har inte fått se hur det ser ut i förrådet på länge. Det beror bl a på att man knappt kan öppna dörren för att ta ett foto. (Och så har jag velat skona era nerver...) Nu hjälper det inte att jag har lagt allt snyggt och prydligt i hyllorna, för nu kommer jag inte åt någonting. Jag har varit tvungen att stapla möbler och resväskor mitt i gången. Ska jag så småningom komma åt mitt julpynt, så blir jag förstås tvungen att bära fram allt detta först... Suck. Det här är saker som jag f n inte vill göra mig av med - men egentligen borde det förstås bara stå sådant som julpynt, resväskor och några färgburkar i förrådet... (Längre fram kommer jag att fixa till allt, men inte just nu.)

Jag har annat att göra. Akut är att sätta upp de två nya tavelramarna över soffan. (Fast först ska jag förstås sätta affischerna i de nya ramarna.) Eftersom upphängnings-anordningen nu är annorlunda, och sitter på annan höjd, så blir jag tvungen att borra nya hål för krokarna. Men just i dag känner jag inte för att ta fram borrmaskinen, så någon dag till får ramarna stå lutade mot soffans armstöd. Kanske jag tar mig i kragen i morgon?

I dag känner jag mer för att sitta och läsa. Om det sedan blir i tidningarna - eller i en ny bok, återstår att se. Fast jag börjar inte förrän efter tidiga kvällspromenaden med hundarna.

PS:

Himlen såg ut så här precis när vi skulle gå ut (det regnade tydligen lokalt över havet):

När vi hade kommit hem igen såg himlen ut så här:

När jag hade gett hundarna deras kvällsmat så gick jag ner till vår närmaste Kina-butik och köpte ytterligare en bougainvillea. Jag har sneglat på den ett par dagar. Den här är mörklila, lite åt det vinröda hållet, och jag tror den ska matcha mina två rosa samt den vita bra. Den är mörkare än på det översta fotot nedan. Jag ska fota den i solsken en annan dag. (Nu har jag två växter som måste få större krukor snarast.) Det är roligt med växter!

15-11-24:

Alicia och hennes syster tittade inom en stund i eftermiddags - vilket var trevligt, annars har hundarna och jag mest tagit det lugnt (och kelat extra mycket). Det har varit soligt men ganska kyligt ute, så vi har inte gått längre rundor än nödvändigt. På flera dagar har vi inte mött en enda hundkompis eller matte/husse. Folk håller sig förstås mera inomhus när det är kallt ute, men ändå - någon borde vi väl stöta på. Vi går ändå fyra promenader per dag, även om de är kortare nu.

Nyss (tidig kväll) satt jag i fåtöljen och läste ut min spanska heminredningstidning, och jag planerar att läsa ut den svenska senare i kväll. Hundarna uppskattar verkligen när de får ligga i mitt knä medan jag läser. Så snart jag tar fram en bok, en tidning, eller mina läsglasögon - så börjar de vifta på svansarna, och rusar till fåtöljen.

Inte heller i dag har jag varit flitig... Inte ett endaste dugg. Jag har inte ens ätit 100% förståndigt, och känner mig näst intill helt förtappad. Men man ska inte ge upp hoppet. Det kommer en ny orörd dag i morgon - fylld av nya möjligheter!

PS:

Tidningen är utläst, ute är det mörkt (och bara 12˚).

15-11-25:

I dag ska här bli varmare (20˚), men eftersom det är halvmulet och ganska blåsigt, så tror jag inte att jag kommer att kunna gå ut utan jacka i dag heller...

PS:

Eftersom solen tittade fram så passade jag på att gå till Aldi. Dagens erbjudande är sådana här goda knäckebröd (som jag inte bör äta p g a det höga kolhydrat-innehållet):

Fast det finns ju värre synder (än att äta ½-1 sådant här knäckebröd per dag, som jag faktiskt har gjort på sistone). Jag äter i alla fall varken glass eller chokladpraliner... (Men jag går inte ner i vikt av min nuvarande kosthållning.)

Ni har säkert också blivit påminda om att det är mindre än en månad till julafton. (I alla fall så blir jag överöst av julreklam och tips på hur man ska få den rätta julstämningen.) Jag har aldrig tyckt om de klassiska röda julstjärnorna (Euphorbia pulcherrima). Men vare sig jag vill eller ej så brukar jag få en varje jul. Till jul tycker jag normalt om att ha röda dekorationer, så jag borde tycka om de röda högbladen - men det gör jag inte. Jag tycker att röd är en "jobbig" (= alltför påträngande) färg, som stressar mig. Tyvärr brukar jag sköta så bra om de röda julstjärnorna - att de blommar ända till "påska". (Det är i synnerhet efter jul som jag tycker illa om dem. Men jag har ändå inte hjärta att slänga en levande växt...)

Jag har aldrig haft en rosa julstjärna, men det skulle jag kunna tänka mig. De är vackra! Jag tycker mycket om nyansen på den pastellrosa nedan. Fast Ulf kommer alla gånger att vilja ha en röd till jul - och vi lär inte få plats med två. (Här kallas växten flor de pascua = påskblomma, och växer vilt ute.)

Förresten vill Ulf att jag påpekar, att han inte förbjuder mig att sitta och läsa i vardagsrummet när han är här. Det är jag som är så känslig att jag inte kan koncentrera mig på att läsa, om Ulf samtidigt tittar på ett sportprogram (vilket han oftast gör kvällstid). Nu vet ni hur det ligger till - och varför jag gärna "passar på" att läsa när Ulf är i Sverige. Jag tycker ju mycket om att läsa - särskilt vintertid när jag tillbringar mindre tid utomhus!

PS2:

Det var riktigt skönt väder när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad.

Fast det vågade jag inte tro på när jag gick hemifrån...

Men det dröjde inte så länge förrän jag knäppte upp jackan och stoppade handskarna i fickan...

På stranden stod nedanstående gäng och sjöng vackert samtidigt som de blev filmade. Jag undrar vad som var på gång? Teater? En reklamfilm för El Campello?

När vi hade gått några meter till så var det någon som sa - Hej! Jag hade solen i ögonen och såg först inte vem det var, men det var Mariano! Han promenerade på El Paseo tillsammans med en god vän från Madrid. (Vännen kände tydligen till El Campello bättre än vad Mariano gör.) Vi bytte några ord (huvudsakligen på svenska) och jag hälsade förstås till Birgitta. Sen gick vi vidare åt var sitt håll. Även hundarna var pigga på att promenera i dag. Inte ens Bonnie ville gå hem med detsamma.

Nedan ser ni Benidorm på håll. (Den nedersta delen på husen ser man dock inte, ej heller stranden - vilket bevisar att jorden inte är platt...)

Det är faktiskt hela 21˚ i havet, men det var bara de här två kvinnorna som badade/simmade. (De märkte aldrig att de blev fotograferade.)

Hemma igen så la sig Stella i sin favoritfåtölj. Hon uppskattar att jag nu har den stående så att man kan se ut i hallen när man ligger i den. Och så uppskattar hon fårskinnet förstås - för hon är lika frusen av sig som jag är. Just nu har vi 19,8˚ ute, och 20,4˚ inne - men ute skiner solen vilket gör stor skillnad.

Jag planerar att börja på en ny bok i kväll. Men jag borde sätta upp de nya tavelramarna...

Ulf skickade förresten den här bilden:

Det ligger en del i texten, för Google Translate har ofta synnerligen obegripliga och många gånger direkt felaktiga översättningar. Utan Norstedts stora spanska ordbok skulle jag aldrig klara mig!

PS3:

Jag har satt upp tavlorna! Först plockade jag ner den gamla tavelramen, och satte i min nya "strand-affisch" i den. Nu står den här tavlan lutad mot sängen i gästrummet, i väntan på bättre tider.

Sedan monterade jag mina "skogs-affischer" i de nya ramarna - och hängde upp dessa på de befintliga krokarna. Det syns nästan inte alls att krokarna sitter på lite olika höjd (det skiljer 8 mm) så jag låter det nog vara som det är. (Vilken vinkel jag än fotograferade ifrån - så blänkte det i plexiglaset...) Jag tycker att det blev bra (även om jag gillar formatet på de gamla ramarna bättre).

 Sedan har jag valt en bok som jag ska börja på i kväll. Den här, som jag har fått av Gun:

Men innan jag börjar läsa så ska jag gå tidiga kvällspromenaden med hundarna, ge hundarna deras kvällsmat, gå ut med soporna, och gå till affären för att köpa ost. Men sen ser jag fram emot att få läsa! Och jag kommer förstås att tända stearinljusen, och plocka fram "gnagisar" till hundarna - så att vi får en riktig myskväll!

15-11-26:

När det var dags för vår mitt-på-dagen-promenad så sken solen från en klarblå himmel, och termometern visade 21,8˚! Alltså lämnade jag både jacka och handskar hemma... Fast jag borde ha tagit kortärmad tröja, och sandaler. Det var hur som helst väldigt skönt ute. Jag trivs i sol och värme! (Tyvärr ska det bli kallare igen.) Vi gick bort till hundbadet och där släppte jag hundarna lösa. Jag satt en stund på en sten och tittade på vågorna, medan hundarna nosade runt. Stella kom ganska snart och ville upp i mitt knä, och Wilda höll sig i närheten. Men Bonnie, hon gick för sig själv. (Jag hade inte kameran med, så ni får klara er utan foton i dag.)

Vov alltså! Vi fick gå lösa! Det är vov-härligt att slippa koppel! Vilken frihet! Jag nosade och sprang, och sprang, och så nosade jag ännu mera. Jag hittade t o m några matrester som jag hann äta upp utan att matte märkte något. Hon blir så gnällig när jag äter saker ute, och tror att det är giftigt för mig. Men det luktar ju gott ju. Stella och Wilda märkte inte heller något, för dom var nära matte hela tiden. Men det var inte jag. Nä, jag gick vov-långt från matte - bara för att det luktade mest spännande där. Det gäller att passa på!

Och vov! Jag kom inte när matte ropade heller. Nä, jag låssades att jag inte hörde. Jag bara nosade vidare. Matte ropade många gånger - men jag kom inte alls. Fast matte ropade med sin snälla röst - och då är det mer som ett förslag om att man kan komma om man vill. Och det ville inte jag. Om matte ropar med sin arga röst - då brukar det vara lugnast att komma. I alla fall nästan bums. Annars kanske hon blir vov-arg, och det tycker jag inte om. Nä, för det känns obehagligt.

Men till slut så gick jag till matte ändå. Hon och Stella och Wilda väntade på mig. Men då hade jag nosat färdigt. Ååh så vov-härligt det är - att alldeles själv få bestämma vart man ska gå, och var man ska nosa. Ja, vov på er!

Och apropå inget särskilt alls:

15-11-27:

Dagen började med ett brak. Bandet till min persienn gick av just när jag höll på att dra upp den - och persiennen föll ner igen. Jag har sett i två dagar att bandet var slitet på ett ställe, men att läget var så här akut förstod jag inte. Nu har jag inget dagsljus i mitt rum. Jag flyttade in mina krukväxter till gästrummet (och satte på värmen där) så att de ska överleva.

Jag gick ner till järnaffären så snart de öppnade. Deras reparatör ska ringa (förhoppningsvis i dag) och bestämma tid för att komma och byta band. (Hela kassetten får tas av.) Jag ska be honom titta på min trasiga garderobsdörr också.

Ute är det visserligen grått väder (och 18˚), men jag saknar dagsljuset ändå!

Även här i El Campello är det Black Friday i dag - med 20% rabatt i många affärer. Tänk att denna amerikanska affärsdag plötsligt har blivit så stor, och spridit sig överallt. Jag fick 11 reklam-mail i morse från olika webbutiker som ger rabatt just i dag. (Se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Black_Friday) Själv gick jag till skoaffären Salvador Artesano för att titta på skor. Både Alicia och MariPaz har köpt Skecher-skor där, och pratar lyriskt om hur bekväma de är. (Se: http://www.goskechers.com/home el https://www.skechers.com/en-us) Skorna har en sviktande yttersula och en mjuk innersula av memoryfoam.

Jag har länge (2-3 år) behövt ett par sköna vinterskor som är tillräckligt breda för mina fötter (men inte hittat några). Nu hittade jag ett par marinblå (som ser ut som joggingskor) i storlek 36. Jag funderade först på att köpa en modell utan snörning (vilket är bekvämare till vardags), men sådana fanns tyvärr inte i mindre storlek än 37. Det är dyra skor, normalpris 69,90 €, men nu fick jag dem för 55,92 € vilket är lite rimligare (om än inte billigt). Så här ser skorna ut:

Det följde med extra skosnören (marinblå) och jag tror faktiskt att jag ska byta till dessa. Den rosa biten (nedan) visar hur tjock den mjuka innersulan är. I de här skorna ska jag kunna gå långt utan att få ont i fötterna! (Jag har visserligen de sköna rosa Nike-skorna som jag fick av Linda, men de här blå är varmare - så dem ska jag ha när det är kallare ute.)

Egentligen hade jag inte råd att köpa skor den här månaden, men jag behövde dem verkligen (och 20% rabatt gör ju skillnad). Nu måste jag dock ha köp-stopp fram till nästa pension. (Jag har förstås lagt undan pengar till månadens räkningar, och sparat några euro till mat.)

Skecher-skor finns i väldigt många olika modeller. Om de är så sköna som de verkar vara, så kanske jag kan köpa ytterligare ett par (som även passar till kjol) nästa år.

Det var tur att jag tvättade i går, för i dag är det inte alls torkväder på balkongen. Visserligen tittar solen fram emellanåt - men det är mest grått ute. Och när jag gick för att köpa skorna så duggregnade det. Kanske väljer jag att läsa en stund extra i dag? Jag har hunnit halva boken. Den är ganska bra, men jag tycker ändå inte riktigt om den. Kanske för att den handlar om utanförskap och död - och det inte är sådant som jag behöver läsa om just nu. (Jag får välja en "gladare" bok nästa gång.)

PS:

Vädret blev bättre än förväntat! Solen sken på oss hela tiden när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Ale-Hop har redan börjat julskylta.

Fastän Wilda har bott hos oss ett drygt halvår nu, så märks det fortfarande att Bonnie och Stella står varandra närmre. De går ofta sida vid sida på promenaderna. Tja, de är ju mor och dotter...

I dag mötte jag Marisol (med reservation för stavningen), en av de trevliga systrarna som bor i Stockholm större delen av året, men här i El Campello några månader var vinter. Här syns Marisol (i rött) tillsammans med en väninna (som också bor i Sverige) men som hälsar på ett par veckor nu. Nu passade jag på att ge Marisol mitt visitkort. Jag hoppas att hon och Ruth vill hålla kontakten med mig, och så hoppas jag att de har lust att komma och hälsa på mig innan de åker tillbaka till Sverige igen om en vecka. De är, som sagt, väldigt trevliga - och så kan vi ju tala både svenska och spanska med varandra!

Vi pratade en stund, men sedan gick hundarna och jag vidare.

Jag invigde mina nya skor - och det känns faktiskt som att gå på en mjuk yoga-matta. Fast skorna är än så länge för varma, så i dag borde jag egentligen ha haft mina rosa.

Vi gick förbi skoaffären där jag köpte dem...

När vi var nästan hemma igen, så mötte vi en kvinna och en man med fyra hundar. De hade två långhåriga chihuahuor, en korthårig, och en yorkshireterrier - samtliga tikar. (Jag tycker att deras lilla tricolor-färgade är sötast.)

Våra hundar var påtagligt nyfikna på varandra, men vågade inte gå fram och nosa (när de andra var så många) - däremot skällde de lite försynt på varandra. Det såg trevligt ut att ha fyra små hundar! De hade sina i dubbelkoppel, och då blir det ju lättare. Kanske jag borde låta Bonnie och Stella gå i dubbelkoppel? (Jag har tre olika.) Då skulle jag kunna ha en fjärde hund... (Jag är mycket medveten om att jag har inte skulle ha råd - men önsketänka kan jag. Jag skulle gärna ha en liten vit tik, och en liten grå, och en liten tricolor-färgad, utöver Bonnie, Stella och Wilda - ja om jag kunde önska fritt alltså. Chihuahuor kan man väl aldrig få för många av? De tar ju sådan liten plats...)

15-11-28:

I dag är Wilda precis 10 månader gammal. Jag vägde hundarna (efter deras frukost) med följande resultat: Bonnie 2565 gram, Wilda 2180 gram och Stella 1825 gram. De väger alltså nästan precis lika mycket som för en månad sedan, och jag kan därmed konstatera att Wilda var fullvuxen vid 9 månaders ålder. Själv tänker jag undvika att ställa mig på vågen en period framöver. Jag blir så stressad. Jag får väl känna efter om byxorna sitter bra i midjan. Om de gör det, så väger jag ungefär lagom mycket ur hälsosynpunkt. (Sen är det en helt annan sak att jag önskar att jag vore moderiktigt SMAL!)

Ute skiner solen och det är 17˚ nu på förmiddagen.

PS:

I förmiddags planterade jag om mina två nya bougainvilleor i var sin lite större kruka. Nu klarar de sig ett tag. (Den vita hade ganska ynkliga rötter, men jag hoppas att den tar sig.) Jag inser att det dröjer innan jag får råd att köpa en så pass stor kruka att alla mina bougainvilleor kan planteras tillsammans. Men framåt sommaren kanske?

Mitt på dagen var det 21˚ ute, och jag njöt förstås i solen. På helgerna är det alltid mera folk på El Paseo. Så här års är dock turisterna lätträknade. (Det är de som går klädda i korta shorts, medan Campelloborna går klädda i vinterlångbyxor.)

Hundarna och jag satte oss som vanligt en stund på muren. Vi har alla mycket att titta på.

Men efter sisådär 10 minuter gick vi vidare.

I dagens mailreklam fanns det här jättegulliga hundfotot:

Den reklamen kom från: http://elarmariodesugar.com/ (Kvinnan som äger butiken har även en chihuahua-kennel: http://www.elbesodeldragon.com/) Bådadera ligger i Elche. Från Westwings reklam kopierade jag de två skyltarna nedan. Texten på den översta lyder "De bästa sakerna i livet är inte saker" och på skylten under står det "Här bor INTE perfekta personer. (O)fullkomligheten är mycket roligare". Jag kan bara hålla med!

Jag har glömt att berätta att de inte kan laga min persienn förrän på måndag. (Då kommer de redan klockan 09.) Så jag har mörkt och tråkigt på mitt rum. Växterna har jag ställt in i gästrummet, för de skulle inte klara fyra dygn utan dagsljus.

PS2:

Så snart solen går ner så blir det förstås kallare ute. När vi gick tidiga kvällspromenaden (med start 18:10), behövde jag ha både jacka och tunna handskar på mig - fast det fortfarande var 16˚. På sena kvällspromenaden (om några timmar) kommer jag att behöva både sjal och tjockare handskar - utöver jackan. Jag gissar att det kommer att vara ca 12˚ då.

Just i kväll gick solen ned klockan 17:42, och som tidigast (i mitten av december) går den ner klockan 17:41. Så mörkare än så här blir det inte på kvällarna.) Dagens längd, när den är som kortast (kring vintersolståndet) är 9 timmar och 29 minuter - och just i dag var dagen 9 timmar och 45 minuter. Det är i alla fall lite bättre än i Sverige så här års. I Stockholm gick solen ner 14:58 just i dag, och dagens längd var 6 timmar och 46 minuter. Motsvarande siffror för Malmö är solnedgång 15:43, dagens längd 7 timmar och 32 minuter. De extra timmarna med dagsljus här betyder väldigt mycket för mig!

PS3:

I dag har jag läst ut boken Kast med liten kniv. Boken berättade en intressant historia, men också sorglig. Den handlade om oförmåga att prata om (och bearbeta) känslor, och om föräldrar som inte tog sitt föräldraansvar. Jag tänkte under läsningens gång tillbaka på en del av mina elever, de som inte hade det så lätt - men som jag tyckte mycket om. Alla behöver bli sedda - och omtyckta! Huvudpersonen i den här boken blev inte det - inte på det sätt som han hade behövt. Jag borde inte ha läst boken just nu, för just nu behöver jag lättsamma böcker - som jag blir glad av att läsa.

Nu har jag valt ut en ny bok - garanterat lättsam (och mycket lättläst). Jag har redan läst de tre första avsnitten med ett leende på läpparna. Den här boken är det:

Jag har en bok till i samma stil (och från samma förlag). Den heter Hunden som hade en gammal själ. Men jag läser inte två nästan likadana böcker efter varandra, så när boken ovan är slut - så får det bli något helt annat.

Jag har ont i halsen! Det började i går. Antagligen är det en förkylning på gång (även om det inte känns något i näsan ännu). Det var väldigt länge sedan jag senast var förkyld, flera år sedan. Här i Spanien har jag hittills inte blivit smittad - men nu har jag på kort tid träffat många förkylda människor. På den tiden jag bodde i Sverige, i synnerhet åren när jag jobbade som lärare och/eller när barnen var små - då upplevde jag det som om jag var oavbrutet förkyld hela vintrarna... (Man är normalt immun mot samma sorts virus ca 4 år - men vi lär ha ungefär 200 olika virusstammar i Sverige, så rent teoretiskt skulle man kunna vara konstant förkyld...)

15-11-29:

I dag ska jag berätta något sorgligt. Min allra bästa väninna Lena har blivit änka. Hennes man Mats dog för två veckor sedan, men jag har inte velat berätta något förrän dödsannonsen var införd - och det är den i dag.

Mats dog av cancer. Han levde med cancern i flera år, men till slut gick det inte längre. Mats var en intelligent och mycket trevlig man, tillika flerbarnsfar - och inte ens 60 år gammal. Livet är verkligen inte rättvist. En liten tröst i eländet är att han fick dö i lugn och ro hemma. Lena och barnen ställde upp för honom in i det sista. De har alla haft det tufft, och de har ytterligare en tuff tid framför sig. Jag tänker mycket på dem. Jag har dagligen tänkt på Lena en längre tid, för jag har ju vetat vad hon har gått igenom. Svårt och sorgligt!

Jag avskyr cancer! Jag önskar att läkarvetenskapen snart kommer på ett sätt att överlista cancern för gott! Eller att de åtminstone får fram en effektiv bromsmedicin - helst bums!

PS:

Det är 1:a söndagen i advent i dag. Här känns det lite svårt att komma i rätt stämning (för att det fortfarande ser så "somrigt" ut) - och spanjorerna sätter varken fram adventsljusstakar, eller hänger upp adventsstjärnor. Själv ska jag vänta med pyntandet tills Ulf kommer ner igen.

I vardagsrummet har jag fortfarande rosa kuddfodral och dukar, fast jag hade tänkt byta till blå när Ulf kom ner. Nu är det inte lönt. Jag kommer att byta till julröda ungefär till Lucia-dagen.

Vid mina fötter sover Bonnie och Wilda. Stella sover på min säng. Men nu är tvätten klar (jag bytte lakan i morse), och jag vet att jag får sällskap på balkongen när jag ska hänga den på tork. Så här års tycker hundarna om att vara på balkongen när solen skiner där.

PS2:

Det var jätteskönt ute på vår mitt-på-dagen-promenad (19˚), och vi var ute 1½ timme (varav vi satt på muren en kvart). Vi kom dock inte så långt i dag - för det tar längre tid att gå i zicksack (runt alla människor)... Jag tog några foton på folklivet:

Tvätten på balkongen är redan torr, så jag ska ta in den nu. Skönt med bra torkväder. Jag har torktumlare (kombinerad med tvättmaskinen), men den använder jag i stort sett bara till dunplagg och duntäcken som ju måste torktumlas.

15-11-30:

Jag är förkyld, men inte mycket. Jag hoppas att mitt immunförsvar dödar viruset så snabbt som möjligt. Häromdagen skrev jag att det finns ca 200 olika förkylningsvirus i Sverige, men det var fel. Sanningen är att det finns ca 400 olika! (Och dessa luftburna virus kan överleva upp till sju timmar utanför kroppen.) Jag antar att det är detsamma i Spanien. Nåja, en liten förkylning är ju inte mycket att klaga på. Det är faktiskt bara bra för immunförsvaret att få öva lite emellanåt.

Nu har jag dagsljus i mitt rum igen! Härligt - vilken skillnad! Persienn-reparatören kom i morse och bytte band. Dessutom fixade han min trasiga garderobsdörr. Bra - för det är onekligen en klar fördel att kunna använda garderoben! Allt som allt kostade det 49 €, vilket väl får anses vara hyfsat. Så här ser persienn-kassetten ut inuti:

När jag tar foton för att visa hur ljust och trevligt jag har i mitt rum nu - så vägrar kameran ställa in sig så ljuset blir rätt både inom- och utomhus samtidigt. (Fotoproffsen kan "lägga ihop" två foton - men det kan inte jag, så jag får visa dem ett och ett...)

Jag läste ut den lilla trevliga djurboken i går. I den hittade jag nedanstående intressanta rader angående nackdelar med att frakta hundar i lastutrymmet (kapitlet handlade om räddningshundar):

Detta ger vatten på min kvarn! Man bör alltså endast i nödfall frakta hundar i lastutrymmet. (Med stora hundar har man tyvärr inget val, ledarhundar undantagna. "Hundbagaget" får väga max 8 kg inkl väska.) Själv gynnar jag alltid de bolag som tillåter djur i kabinen - även de gånger då jag reser utan hund! Iberia är det bolag som tillåter flest hundar per passagerare (så många som ryms inom maxvikten)! Vueling tillåter två, och SAS en. SAS har förresten själva sagt att de inte rekommenderar att man checkar in små hundar... (Norwegian tillåter bara hundar i lastutrymmet, och Ryanair tillåter inte djur överhuvudtaget.) Gynna alltså i första hand Iberia och Vueling - och bojkotta Ryanair! (Dessa fem är de bolag som trafikerar sträckan Alicante - Kastrup och/eller Arlanda, som jag känner till.)

I morse hade jag inte tillgång till Internet. Så här stod det:

Men efter att ha startat om både modem och dator lyckades jag till slut få allt att fungera.

Jag läste att stormen Gorm har härjat vilt i Skåne. (Jag har sett foton också - av nedfallna tak, omkullblåsta träd, samt välta bilar.) Jag hoppas att ingen av er drabbades personligen! Naturens krafter är starka...

PS:

När solen skiner från en klarblå himmel, och temperaturen är behaglig (i dag 18˚), då tycker både hundarna och jag om att gå långa promenader. (Tja, långa i förhållande till små chihuahua-ben.) I dag var vi ute i två timmar (mitt på dagen), men så satt vi nog nästan 20 minuter på muren och "solade". Det är faktiskt fortfarande 19-20˚ i havet. Men så här års badar bara turisterna - samt de spanjorer som idkar någon form av vattensport. (Nedan en långdistans-simmare.)

Vov på er! Nej då - jag ligger inte alls längst in för att jag är rädd för att trilla ner. Jag tycker bara att det känns säkrare där liksom. Bara för att det är vov-långt ner till sanden på andra sidan muren. Och det är verkligen inte mitt fel att Stella och Wilda går så nära kanten. Matte säger att hon håller i deras koppel - men ändå. Men rädd är jag alltså INTE. Nä, inte ett dugg. Hum.

I dag hade vi det extra vov-mysigt på muren. Ja, för matte hade tagit med godis åt oss. Små goda bitar som hon har i en burk, och som smakar kött. Smask och drägel alltså. Det är vov-mysigt att fika ute. Matte försökte fotografera oss när vi åt. Men det gick inte. Nä, för vi åt upp mycket snabbare än hon hann trycka på knappen. Men ni kan se att jag precis har ätit en bit - bara för att jag ser så nöjd ut. Ja, vov-vov-voff då!

Vid ett hus som vi passerade på hemvägen såg vi "vatten-transporten". Man kan beställa sådana här stora vattenflaskor, och få dem hemlevererade en gång i veckan (och då tar de med sig tomflaskorna när de går). Det är ju bekvämt, men blir förstås dyrare. När jag blir äldre ska jag installera vattenfilter i stället - det är förstås allra bekvämast!

PS2:

I kväll läser "vi" spansk heminredningstidning...

Den handlar förstås mycket om hur man ska göra fint inför julen, och duka fint på spanskt vis.

Det syns inte på bilderna ovan (som jag valde för att jag gillar färgskalan), men det är väldigt vanligt att man har ett stort arrangemang mitt på bordet (blommor, ljus, en vacker skål - ju pampigare desto bättre, gäller även soffbord) kallat centro de mesa (≈ bordscentrum).

Exempel (OBS att jag bara har tagit med sådana som jag tycker om - vilket inte är ett genomsnittligt spanskt urval, de har lika ofta "pråligare/färggladare" och "större"):

15-12-01:

Allt är inte bra i Spanien... Det är nog första gången jag säger det. Jag vet inte om det är värmen på somrarna, eller om detta skulle ha hänt i Sverige också? Om det kan vara åldern? Nej, inte min ålder. Det gäller min hårtork, min locktång och en hårklippningsmaskin. Är det åldersskador - eller värmeskador på dem?

Jag har länge märkt att min stora röda hårtork har varit klibbig utanpå. Att det gummiliknande materialet utanpå ser ut som om det har smält i värmen. Allt fastnar - fingrarna, damm och hårstrån. Jag har försökt tvätta bort det kletiga med dels diskmedel, och dels kemiskt ren bensin - bådadera utan resultat. Om någon av er har förslag på någon annan form av "klibb-borttagare" - så maila mig!

Nedan närbild på klibbig yta. (Ytan var förstås matt och slät från början.)

Jag förstår att jag måste kassera hårtorken - trots att den fungerar väldigt bra. Jag kan knappt tvätta bort klibbet från fingrarna efter att jag har använt den. Jag har en liten resehårtork som jag kan använda, men den har förstås inte lika stark effekt. (Det tar dubbla tiden att torka håret med den. Den röda är på 2000 W, den lilla på 1200 W - och så har jag dessutom en pytteliten hopfällbar resehårtork på 300 W.) Jag använder visserligen bara hårtork när jag tvättar håret precis innan jag ska lägga mig. Annars låter jag det självtorka. (Det senare blir snyggast, och är skonsammast för håret.)

Den lilla blå hårklippningsapparaten använder jag aldrig numera, men det bär mig emot att kasta saker som fortfarande fungerar bra.

I morse märkte jag att min jättebra locktång (med keramisk beläggning och extra stor diameter) också har blivit klibbig på skaftet. (Locktången var jag tvungen att använda i morse på luggen. Jag blåste håret nästan torrt i går, med resehårtorken, innan jag la mig. I morse när jag vaknade stod luggen rakt upp, och jag var tvungen att "vika ner den" innan jag gick ut med hundarna.) Jag använder sällan locktången, men det händer att jag böjer in hårtopparna när jag ska vara "fin". Jag vill inte vara utan locktång. 

De båda enklare och billigare resehårtorkarna, samt en liten lockborste (med liten diameter), har alla hårdplast-skal. De är i skick som nya. De är de dyrare apparaterna med lite trögare yta (att hålla i) som har blivit förstörda. Jag kommer att bli tvungen att köpa en ny hårtork på minst 2000 W (i övrigt behöver jag inga finesser), och så måste jag köpa en ny locktång (med stor diameter - nödvändigt för långt hår). Jag har inte pengar nu, så jag måste vänta. Annars kanske de säljer sådant här billigare nu till jul? Jag bör antagligen köpa hårtork och locktång av enklare kvalité, i alla fall utan "gummiliknande" yta. För det kan ju vara värmen här sommartid som har gjort detta. Å andra sidan borde väl sådana här apparater (som själva producerar värme) - tåla värme. (Fast kanske inte där man ska hålla?) Annars behöver jag inte precis några oförutsedda extra utgifter... Ja, suck! Är det inte det ena så är det det andra. I dag fungerar i alla fall min dator bra!

Ute skiner solen (fast himlen är inte helt klarblå), och det är 17˚. På min säng ligger mina tre små (nu när jag står vid datorn). Som vanligt ligger Bonnie för sig själv, och de andra två tillsammans. (Men vi ska strax gå upp på ovanvåningen, för jag trivs bättre där.)

15-12-02:

I morse såg jag till min stora glädje att paradisträdet börjar få knoppar (många fler än förra säsongen, de flesta på sydsidan). Jag ser fram emot blomningen! Inte för att blommorna är särskilt iögonfallande, utan för att jag vet att växten trivs när den blommar. Jag vill ju att mina växter ska må bra!

Jag tog två foton på min nya bougainvillea. Den här gången blev färgåtergivningen rätt.

När det är sol på balkongen så sätter sig Bonnie alltid i en solstrimma. Hon kan konsten att fånga dagen! Vi har mycket att lära av våra hundar...

Kinabutikerna säljer många julstjärnor nu. Den närmaste (där jag brukar handla) har ett stort sortiment. Bl a har de väldigt stora röda som är uppstammade, men de har också ganska höga ceriserosa. Innehaverskan vet att jag är svag för rosa blommor, så när jag i går passerade med hundarna pekade hon på den cerisrosa julstjärnan, och sa glatt "flojes josa"! (Ja, flores rosa = rosa blommor alltså, men kineser klarar inte av att säga bokstaven R.) Och visst var växten fin, men jag vill hellre ha en liten pastellrosa. (Fast om Ulf köper en röd som han brukar, så får jag inte plats med någon rosa.)

PS:

I dag är havet nästan spegelblankt.

Det var 20˚ när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad, men lite disigt. Vi mötte både Josefina och Kiko, MariPaz och Lluna samt Lea och hennes matte. Jag frågade om de har ändrat sina tider för kvällspromenaden, eftersom vi nästan aldrig ses numera. Det har de. På sommaren går de framåt klockan 22, men nu före klockan 20. Jag går för det mesta ut ca 21 (men det kan bli både trekvart tidigare och en dryg timme senare - beroende på vad jag har för mig). När hundarna och jag går ut tidigt på mornarna så möts vi inte heller. Jag tror att Josefina bara går ut med Kiko två gånger per dag (förmiddag + tidig kväll). Kiko har i alla fall låda inomhus, och han behöver aldrig vara ensam. Men jag tycker nog att hundar behöver gå ut allra minst tre gånger per dag, för stimulansens skull. Själv går jag alltid ut fyra gånger med mina, varav en längre promenad (om det inte är busväder, för då blir det bara tre korta rundor). Det är bra för mig också att komma ut regelbundet.

PS2:

Boken jag började läsa i går är Theodor Kallifatides Kärleken. Boken kom ut redan 1978, men jag har inte läst den tidigare. Jag valde boken för att den är tunn, men jag visste inte att läsningen skulle vara så pass krävande. (Man måste tänka och analysera - och vara allmänbildad...) Baksidestexten:

Tänk att författaren redan efter att ha bott fem år i Sverige, skrev sin första bok på svenska - och fick boken publicerad! Så fantastiskt snabbt, och väl, han lärde sig språket! Jag kan (kunde) ett par hundra ord på grekiska, så jag vet hur olika språken är. Tänk om jag hade kunnat lära mig spanska hälften så bra på dubbla tiden... Men så duktig kommer jag aldrig att bli. I den här boken leker författaren med orden som om de vore hans modersmål. Ett exempel på en typisk mening:

Om man kan dela upp ordet kärleken i kärligheten och leken - då har man kommit långt språkligt. När han skrev den här boken hade han bott 14 år i Sverige... Själv pratar jag spanska som en treåring, fast med betydligt sämre grammatik (men med inslag av enstaka avancerade ord) - efter sammanlagt ungefär fem år i Spanien. Suck!

Jag har hunnit drygt halva boken, men jag är för trött för att fortsätta i kväll. Nu (20:45) ska jag gå sena rundan med hundarna, och sedan ska jag krypa till kojs.

15-12-03:

Stella och Wilda hade trängt ihop sig i en hundsäng i natt. Det blir väl både varmare och mysigare så. Men Bonnie låg ensam som vanligt. Ingen av dem hade lust att gå upp när jag gjorde det. (Men de kommer alltid springande när jag tar på mig skorna för att gå ut.)

Från balkongen såg jag en segelbåt som låg för ankare en liten bit ut, och en man som rodde inåt stranden. När vi senare gick vår promenad så låg den lilla jollen åter fastsurrad vid segelbåten. Det är en sådan liten jolle med åror som jag skulle vilja ha. (En sådan vore lagom stor för 1-2 personer + ett antal chihuahuor.) Jag vill kunna ro längs kusten. Det är förstås en sådan dröm som aldrig kommer att kunna bli verklighet. Synd, för jag tycker om att ro!

Här och var ser man tomtar och/eller ljusdekorationer på balkonger och fasader, fast spanjorerna har inte kommit igång med sitt julpyntade än.

I dag satt vi på en bänk en stund, och njöt av solen. Jag kopplade av medan hundarna spanade in samtliga hundar och människor inom synhåll.

Vi såg att två av de mindre fiskebåtarna var på väg tillbaka till hamnen med sin fångst. Det är trevligt med fiskebåtar.

Inomhus både hostar jag, och behöver snyta mig (och till natten måste jag ta nässpray för att kunna andas) - men ute i solen och den friska luften känner jag mig helt frisk. Längs El Paseo är luften så lätt att andas.

PS:

Det är inte bara jag som fotograferar segelbåten + jollen i dag...

Ser det inte ut som om jollen skulle kunna vara hopfällbar? Jag kunde inte gå nära och titta eftersom jag hade hundarna med mig, men på håll ser det ut så. Det verkar ju vara praktiskt i så fall. Då skulle man inte behöva båtplats utan kunde förvara jollen i ett vanligt förråd när man inte använde den... (Ni hör - jag drömmer en smula...)

15-12-04:

Ulf såg ett bra citat i DN i går. Så här sade Leonard Cohen, apropå att gå i pension: “Det här är tredje akten och den slutar inte så kul. Därför gäller det att ha så kul som möjligt så länge den pågår.” Ja, det är så sant som det är sagt!

I Metro läste Ulf följande: Brist på fysisk aktivitet ligger bakom mer än var tionde dödsfall i Sverige. Det visar en världsomspännande kartläggning av dödsfall kopplade till fysisk inaktivitet som organisationen Global Observatory for Physical Activity (GoPA) gjort. 11,8 procent av alla dödsfall i Sverige hör ihop med att människor rör sig för lite, enligt undersökningen. Den genomsnittliga siffran för världen är nio procent. Det är ju skrämmande! Och för att relatera till citatet ovan så blir ju tredje akten både tråkig och alltför kort då...

Så det är väl bäst att vi alla genast sätter fart och promenerar, springer, hoppar, skuttar, dansar, klättrar, gymnastiserar, styrketränar, leker...

PS: