Sparad Dagbok 38. (Fr o m 16-09-06 - t o m 16-11-07.)

Eftersom Frontpage, som jag skriver den här hemsidan i, kraschar i ett kör - så måste jag snart gå över till min nya webbsida www.christel.es. Det är bara den lilla detaljen, att där får jag inte hemsides-verktyget att fungera som jag vill än. (Alla fotona flyttar sig...) Suck, och dubbelsuck!

16-09-06:

Vov på er! Jag ska bara berätta, att i dag är matte så vov-trött att hon inte orkar skriva något här. Bara för att hon tänker för mycket. Då är det ju bra tur att hon har mig, för annars skulle här inte ha stått nånting i dag. Men nu hjälper jag henne. Bra va!

   

Matte säger att hon ska skriva i morgon. Annars kan jag skriva då också. Fast nu hinner jag inte. Nä, för nu ska vi ut på sena luktrundan. Och då brukar det vara vov-skönt ute. Och så brukar det lukta ganska intressant också. Ja, vov och voff då!

16-09-07:

I dag har jag äntligen hunnit gå igenom alla fotona från Skåne, så här kommer den första omgången. De här fotona är från den 26/8 när mamma, Linda, Jenni, Molly och jag besökte Sonja, Gunilla och Lucy i Arild.

Det är roligt att se systrarna Sonja (89) och mamma Birgit (91) tillsammans, och de tycker båda att det är så roligt att träffa varandra.

Nedan leker Linda med Molly och Gunillas hund Lucy.

Efter fikat gick vi "yngre" ner till havet. Alla utom Lucy och jag tänkte bada.

Vi gick först till badbryggan. Eftersom hundar inte får bada där, så passade jag Molly och Lucy.

Jag drog den slutsatsen att det var ganska kallt i vattnet, eftersom både Gunilla och Linda skrek till när de hoppade i. Jenni, som tycks vara till hälften sjöjungfru, tyckte att det var skönt och dök under ytan.

   

Därefter gick vi vidare till stranden där hundar också får bada.

Molly gör som sin matte - simmar.

Gunilla gick i förväg upp till huset och förberedde maten, och vi andra kom snart efter. Naturen kring Arild är så vacker.

Framåt kvällningen satt vi kring bordet och åt en supergod middag.

Det som är bra med foton är att man kan återuppleva allt en gång till. Och så är det roligt att kunna visa foton för andra, er t ex...

Kanske jag lägger in fler foton i kväll, annars kommer de i morgon. Vi får se hur långt jag orkar. Om jag står för länge framför datorn så får jag ont i höger axel (p g a alla små onaturliga rörelser jag gör med musen/musarmen).

Så här avslappat ligger Wilda nära mina fötter:

Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i henne. Och jag tycker att hon har blivit lite lugnare. Det kan vara värmen, men hon kan ha mognat också. Egentligen vill jag behålla henne. Jag hoppas att det kommer att fortsätta att gå så bra tillsammans med Stella, som det gör just nu!

Ni får också se ett foto där Molly provar kläder. Jenni syr nämligen en "kör-blus" till henne, en nästan likadan som körmedlemmarna har. Jenni sjunger ju i ett par olika körer, och Molly brukar få följa med och vara maskot. De brukar klä sig i olika färger beroende på var de uppträder. Jenni är duktig på att få till det! På blusen nedan återstår att fålla kanter och lite annat smått, men den ser ut att sitta bra. Ibland får Molly vara med på scenen, och hon sköter sig perfekt! Det är klart att hon ska matcha de andra!

16-09-08:

På vår morgonpromenad mötte vi Lena, Jan och Lucky. Det är roligt att se att hundarna blir så glada när de träffar varandra. Kanske tycker de att de delvis tillhör samma flock. Även i dag har vi varmt och soligt.

Nu ska ni få se fotona som jag tog hemma hos Dan och hans familj den 27/8, när vi samtidigt firade mammas 91-årsdag och Louices 18-årsdag (äldst och yngst i vår familj). Så nu ska ni äntligen få veta vad jag gjorde med den där pilbågen (som jag visade foto på den 28/8).

Dan hade nämligen ordnat en tävling med flera delmoment! Först fick vi ställa upp oss i längdordning. Gissa vem som var kortast och fick stå längst fram? Jo, jag så klart. Därefter blev vi indelade i fyra lag, så att var fjärde i längdordning hamnade tillsammans. I mitt lag kom Jenni, Magnus och Ted. Nedan ser ni (framifrån räknat): Sara, Gun, Jenni, Anna, Magnus, Uno, Lukas, Ted, samt Saras och Annas pojkvänner Olov och Christian. Dan, (Dans) Sara, samt Louice är inte med på fotot.

Vi placerade mamma så att hon kunde titta på när vi utförde de olika momenten.

Här och var fanns det frågor man skulle svara på, men mest var det praktiska saker vi skulle utföra.

   

Det började med badminton. Vi fick ett poäng för varje gång vi träffade bollen, tills någon tappade den.

   

   

Sedan skulle vi pricka rätt så att tennisbollen hamnade i hinken. I botten på hinkarna låg en lapp med antalet poäng. Vi fick kasta tre bollar var - och själv missade jag med samtliga kast... Tur att de andra i laget var duktigare.

På fotot nedan kom Sara (längst t v) och Louice (längst t h) också med. (Och på fotot ovan är det Dan som står längst t v.)

Därefter var det dags för krocket. Ett minuspoäng för varje slag. Jag har förträngt hur många jag kom upp i, möjligen var det 11. Jag var inte allra sämst i alla fall. (Vi flyttade med mamma efterhand som vi förflyttade oss.)

Dan har svetsat ihop en liten ubåt och lagt i sin damm. (Han är oerhört händig min bror. När han köpte huset var det klätt med plattor i vit plast... Nu är det klätt med trä och målat i originalfärgerna. Inomhus är det jättefint, och allt går i gammal stil som passar husets ålder.)

I dammen skulle vi fiska upp burkar. I botten stod antalet poäng. Vi fick en med 3 poäng, och en med 73 (har jag för mig).

Det blev svårare och svårare, eftersom burkarna flöt närmare mitten på dammen.

Därefter blev det dags för bågskytte. Det gällde att träffa ballonger. Vi fick 50 poäng för var vi lyckades smälla. Jenni sköt första skottet - och träffade mitt i prick! (Vi fick tre försök var.)

   

När det blev min tur så gick det inte lika bra. På fotona ser jag att jag siktar alldeles för högt, men det såg jag inte när jag stod där. Jag missade förstås vid samtliga försök. Men jag var den enda som lyckades skjuta in två pilar i ladan (genom några hål i fasaden)... Nåja, en av frågorna var det bara jag som kunde svara på - så helt värdelös var jag inte.

Vi hade alla lite olika teknik, och det var få ballonger som smällde, men vi hade väldigt roligt under tiden...

Balansgång kom näst på tur. Det såg väldigt enkelt ut eftersom ribban var relativt bred och låg nära marken.

Det första stegen klarade vi alla bra - men sen! När vi kom ut på mitten så började hela ribban vibrera, och då var det inte lätt att hålla sig kvar på den. Jag lyckades dock ta mig över hela. (Ett poäng för var meter, max 5.)

Sara och hennes pojkvän var de som klarade det galantast. Sara gick som en tränad lindansös, och Olov gick i sidled vilket också funkade bra. Båda gick tillbaka också, bara för att visa oss andra hur "lätt" det var...

Efter välförättat värv så gick vi in. På det första fotot har Molly just fått lite extra god mat av Sara, men hon sneglar oroligt på katten medan hon äter - och är beredd att springa därifrån. Små hundar har respekt för katter!

   

De båda "födelsedagsbarnen" fick var sitt vackert diadem i äkta plast att ha i håret. Louice är vacker både med och utan diadem.

   

Vi åt gott (och mycket)! Och så fick vi svar på frågorna, samt räknade vi ihop våra poäng. Guns lag vann.

   

Louice öppnade sina presenter.

Och sedan blev det sång och gitarrspel. Vi har många talanger i familjen.

   

Själv sjunger jag gärna, men jag kan tyvärr inte spela något instrument. (Jag sjunger för att jag tycker det är roligt. Min sångröst är inte i närheten av Jennis, och dessutom är jag otränad nu.)

Dan har en del djur på sin gård (han jobbar dock heltid med annat), bl a skotsk höglandsboskap. Jag tycker att de är så söta!

Tänk sådan tur vi hade med vädret! Det var sol hela tiden när vi var hos Dan. Jag hade förresten tur hela perioden jag var i Skåne. Det var ösregn två dagar, mulet ett par, men sol de andra. För att vara i Sverige så var det ju bra!

Under mitt Skåne-besök i augusti tog jag inte fullt så många foton som jag brukar - så det här var alla. Nu får ni nöja er med foton på El Campello och hundarna framöver.

PS:

Vi har haft ovanligt varmt, flera dagar i rad - och dessutom nästan vindstilla. (Min tunna blus klibbar fast på kroppen...) Nu när markiserna är lätta att rulla ner, så drar jag för dem på förmiddagarna när solen står på. Kanske blir det en grad svalare inomhus då?

Bonnie trivs allra bäst i skuggan på balkongen. Hon ligger nästan hela dagarna på den lilla badrumsmattan som jag har lagt ut till henne. De andra ligger oftast inomhus och vilar. (Men om jag sätter mig en stund på balkongen, då kommer de båda små bums och vill upp i mitt knä.)

Jag får nästan inget vettigt skött när det är så här varmt. Jag sitter en del på balkongen och läser tidningar. Emellanåt så tänker jag på allt som jag egentligen borde göra... Men mer än så blir det inte. På nätterna sover jag dåligt eftersom det är kring 29˚ i mitt sovrum. (Fast det känns som bortåt 40 när jag får mina värmevallningar...) Men om jag måste välja på att svettas och att frysa - då svettas jag hellre!

16-09-09:

               

Grattis på födelsedagen Anita!

PS:

Ulf och jag mail-växlar dagligen, bl a angående vårt boende här i El Campello. Jag skulle vilja ha ett billigare boende (eftersom jag inte har råd med den här lägenheten), och ett "åldringsvänligt" (bl a utan trappa, eftersom jag redan nu har ont i knä och höft). Men Ulf vill inte byta bostad. Jag har föreslagit att vi ska byta rum, så att jag får bo på ovanvåningen, men det vill han absolut inte. Däremot skrev han att jag kan få bestämma över resten av bostaden. Och det låter ju bra.

Fast i praktiken stämmer inte det senare. Det stämmer inte alls! Nu vill jag flytta om lite i köket (precis som jag gjorde för något år sedan, då när jag fick flytta tillbaka allt). Jag vill flytta Ulfs radio till hyllan på andra sidan köket, och hans silverfärgade adventsljusstake till hans rum. Men det får jag inte. På det första fotot ser ni Ulfs hylla överst (där jag olovandes har satt mitt spanska lexikon eftersom jag ofta kollar upp spanska ord medan jag äter), och under det min hylla (byråns ovansida). Jag skulle gärna vilja ha hyllan ovanför också, eftersom den inte begränsas på höjden. Jag vill ha en stor krukväxt där + en lampa. (Några dagar stod ju min gullranka där, jag hade fäst upp rankorna på väggen, och jag tyckte att det var så fint! Men jag fick inte ha det så.)

Om vi flyttar plastpåsarna på hyllan nedan (till en låda eller ett skåp), då får Ulfs radio plats där. (Det är Ulfs kryddburkar, jag har mina i mitt skåp.) Och eluttag finns det alldeles nära. Men det vill Ulf inte. Han tycker om att höra på radio när han lagar mat, men radion hörs ju lika bra på vilken sida den än står. Och mig stör det inte, för jag får ändå inte vara i köket när Ulf är där.

Men jag skulle gärna vilja få plats med lampan nedan i köket. Den köpte jag för ett par år sedan, just för att ha i köket (där jag gillar gult, som ni vet) - men den har fått stå oanvänd i gästrummet sedan dess. På min hylla får den inte plats, för den är aningen för hög.

Ulf tror att jag är på dåligt humör, när jag bråkar om sådana här små saker. ("Bråkar" = jag framför min önskan, och Ulf säger nej.) Men för mig är det viktigt att få bestämma här där jag bor. Inte om allt förstås, men kanske just om sådana här små detaljer. Jag tycker att min lampa är mycket finare än Ulfs adventsljusstake, men han tycker tvärtom. Förhandlingsläget tycks vara låst... (Och det gäller allt annat också.) Uppriktigt sagt så tror jag att vi båda skulle vara lyckligare om vi blev särbor. Men det tror inte Ulf.

Ja, vi är väldigt olika - och tycker och tänker olika. Kanske det är extra svårt att bo tillsammans, när man flyttar ihop "i mogen ålder"? Då har man redan sina vanor, och är van att vara självständig. För mig är det väldigt svårt att ge upp all självständighet! Min självkänsla sjunker, och jag mår dåligt...

16-09-10:

I förmiddags tittade jag på några olika lägenheter i huset D'Gala (där Lena och Jan bor). Hälften av lägenheterna är fortfarande osålda och banken har nu tagit över ägandet. Priserna har sänkts och är nu synnerligen förmånliga - för det är ett bra hus med superbra läge och hög kvalité på allt. (Om man har pengar i handen är det inte omöjligt att man kan pruta lite.) Jag skulle gärna köpa en lägenhet där själv - om jag hade haft pengar. För säkerhets skull så köpte jag en lott på hemvägen...

De här lägenheterna tittade jag på (första bilden visar fasaden mot C/ San Bartolomé, nästa mot C/ Colon):

Den i bottenplanet ligger mot C/ San Pedro.

Mina favoriter är 3E + 3F + 3H + 3I (av dessa i synnerhet 3F och 3H), och dessutom 2L. Nu kostar 3F 163'420 €, 3H 156'200 € och 2L 117'150 €. Inte ens om jag lånar pengar i banken skulle jag kunna köpa en som kostar över 100'000 €. (Här ska huslån vara betalda innan man fyller 75 år, och räntan är just nu knappt 2%.) Men ni vet ju att jag är en drömmare! Alltså drömmer jag om 3F, 3H, 2L och 3E i den ordningen... (Alla mot havet är ju redan sålda...)

Lägenhet 1J är piso piloto = visningslägenhet. Det är en väldigt trevlig lägenhet, trots att den ligger i hörnan C/ San Bartolomé och C/ Colon. (Pris 166'212 €.)

   

   

Balkongen är smal men sträcker sig runt hela hörnan. Det ser ni bättre på fasadbilderna överst.

På våning 1 tittade jag också på 1-sovrums-lägenheten 1K (Motsvarande på våning 2 är såld.) Det är en trevlig liten lägenhet, men så nära en trafikerad gata skulle jag inte vilja bo. Detta är den billigaste som jag tittade på: 111'650 €.

   

Lägenheten på bottenplan har väldigt mörkt kök. (Pris 161'088 €.)

   

   

Och badrummet är (nästan) stort som en balsal. På det hela taget kunde man ha utnyttjat kvadratmetrarna bättre, men bristen på fönster begränsar förstås möjligheterna. Annars ligger lägenheten så pass högt över gatan, att ingen kan se in genom lägenhetens fönster (inte ens en 2-meters-man).

   

På våning 2 ligger 1-sovrums-lägenheten L. Den tycker jag om trots att den vetter mot C/ San Bartolomé. (Fast jag skulle förstås ha tyckt ännu bättre om den ifall den vette mot C/ San Pedro eller C/ Colon...)

   

Högre upp i huset ser sovrummen i de flesta lägenheter med två sovrum ut som nedan. Normalt ligger ett utåt fasadsidan och ett inåt ljusgården.

   

Två-sovrums-lägenheterna (Atico = våning 3) ligger vägg i vägg, och den närmast havet är den som Lena och Jan bor i (3E ligger vägg i vägg med deras). Alla lägenheterna liknar varandra mer eller mindre, men några har 2 badrum. (Priset skiljer inte mycket dem emellan.)

Atico 3F har separat kök, vilket innebär ett extra fönster. Det är p g a fönstret som jag tycker bäst om just den. (Detta fast vardagsrummet är aningen mindre.)

Alla atico-lägenheterna har stora härliga terrasser, och alla som vetter åt C/ Colon har havsutsikt. Fotot nedan tog jag från terrassen på 3I (den längst från havet).

Lägenhet H är alltså favorit nr 2. Den har (som de flesta) kök och vardagsrum i ett.

Det finns några atico-lägenheter som vetter åt C/ San Bartolomé också. Dessa saknar förstås havsutsikt, men terrassen till lägenhet M (nedan) är större (djupare) - hela 17,2 m². (Pris 159'500 €.)

   

   

Jag tittade på lägenhet 4Ñ också, men den har så dum planlösning så den bryr jag mig inte om att visa foton från. Den ligger snett ovanför lägenhet 3M. (164'069 €.)

Det är en fördel att ha en liten kompakt lägenhet utan onödiga korridorer, trappor, nischer och prång som man inte kan utnyttja. Fastighetsskatt och sophämtningsavgift får man nämligen betala i förhållande till lägenhetens antal kvadratmeter, och El Campello lär ligga på 3:e dyraste plats i Spanien när det gäller IBI (fastighetsskatten). Det senare berättade mäklaren, det visste jag inte innan.

På måndag ska jag betala nästan 600 € (IBI) för vår lägenhet (= mer än halva min pension, och då kommer det även flera andra räkningar den här månaden). Det är i sådana lägen som jag önskar mig en mindre lägenhet. (Eller att Ulf betalade hälften.) Om vår lägenhet hade varit enplans, men rummen lika stora för övrigt, så hade skatten varit lägre. Sådana dö-utrymmen som vår trappa tycker jag illa om - de är bara till besvär (mer att städa, mer att värma upp, högre skatt) men man har ingen nytta av dem.

En fördel med vår lägenhet är förstås att vi har ännu finare havsutikt från vår balkong! Men på taket på D'Gala finns en stor takterrass som alla i huset har tillgång till. Därifrån ser man från Benidorm i norr till Alicante i söder. Där kan man snacka om havsutsikt!

Tja, nu kan jag drömma om storvinst på min lott ända till i morgon, då jag som vanligt kommer att märka att det blev - ingenting (precis som statistiken säger)...

16-09-11:

Jag fick reda på i dag, att en väninna från Hässelby strand har dött. Hon hette Mia och hennes hund Smulan var bästis med Bonnie de åren vi bodde hos Ulf. Mia blev bara 70 år, och det känns så konstigt att hon är borta. Hon var alltid pigg, positiv och levnadsglad. Hon var vacker, och såg mycket yngre ut än hon var. Det var cancer och gick fort. Så nu har jag fått ytterligare en orsak att hata cancer. Jag tyckte mycket bra om Mia. Vi höll lite sporadisk kontakt via mail, men hon tyckte inte så mycket om att skriva. Och nu kan vi aldrig skriva mera till varandra - eller träffas. Vi brukade alltid träffas när jag kom upp till Hässelby strand. Men det var ju ett tag sedan nu.

Det var Helena (en annan väninna från Hässelby strand, som också har hund) som ringde mig. Det var bra att hon ringde. Det är alltid bättre att veta. Det känns som om livet stannade upp ett litet slag. Det känns tomt! Detta trots att vi har träffats så sällan på sistone, Mia och jag. Jag hittar i hastigheten inget foto på Mia, men flera på Bonnie och Smulan. Vi hade så trevligt tillsammans Mia, Smulan, Bonnie och jag! Smulan finns kvar...

     

Annars har det varit en fin dag i dag. Det har varit sol och 28˚, men det har blåst lite och således inte varit för varmt. Segelbåtarna har kunnat hissa sina segel, efter flera dagars stiltje. Det är vackert med segelbåtar...

Mina bougainvilleor blommar vackert i olika nyanser av rosa.

Ulf gjorde mig glad i går. Han skrev att om jag lovade att hitta ett nytt ställe till plastpåsarna, så att de fortfarande var lätt åtkomliga - då gick han med på att få flyttat sin radio och ljusstake. I dag skred jag till verket. Jag satte in en ny tallrikshylla i köksskåpet. (Hyllan köpte jag på Aldi häromdagen för bara 4 €, de likadana som jag hade har jag gett det dubbla för.) När jag nu kunde ställa tallrikarna på fler "våningar", så blev det en hylla för plastpåsarna också.

Sedan satte jag förstås min "citron-lampa", några växter, och några gula "dekorationer" på hyllan. Så nu är det vitt, gult och grönt vid min matplats. Det blir jag glad av! Det betyder mycket för mig att få välja färgerna i mitt/vårt hem. Gult i köket piggar upp, i synnerhet vintertid. Och själv tycker jag att det är mycket snyggare så här!

Om ni tittar noga nere till höger på fotot ovan, så ser ni att jag har satt upp en ryslig massa lappar på väggen ovanför min matplats. På dem står det spanska glosor som jag tränar på medan jag äter. Det är inte vackert alls - men praktiskt.

Nu i sommar har jag haft flera växter i Ulfs rum. Det är snart dags att flytta tillbaka dem till vardagsrummet och mitt rum. Så det var bra att jag nu kunde ställa några små växter i köket, annars får inte alla plats.

I dag har jag min Sunkini-klänning på mig. Eftersom den inte har några fickor så har kameran fått stanna hemma när jag har gått ut med hundarna. Kanske jag tar shorts med fickor på mig i morgon?

16-09-12:

I dag har jag varit i Alicante (i utkanten, på Plaza Mar II) ett par timmar för att uträtta några små ärenden. Det märks att skolorna har börjat (vuelta al cole = valencianska för återvända till skolan), för nu säljs mycket skolsaker. Block, pennor och skolväskor förstås, men även de knälånga vit-randiga skjortorna nedan. Sådana är de yngre barnen klädda i, och för att vara en typ av skoluniform så verkar den vara ovanligt bekväm och ändamålsenlig. Jag har hittills mest sett blå-och-vit-randiga sådana, bl a på grannpojken på första våningen. Man behöver förstås minst två för att alltid ha en ren.

Jag tittade inom mina favoritbutiker Zara Home och A loja de gato preto, fast jag inte skulle handla något. (Månadens budget tillåter inga utsvävningar alls...)

Annars hittade jag en rysligt söt liten åsna som jag gärna skulle vilja ha. Nu har jag varken råd (den kostar nästan 40 €), eller plats med den - men söt är den... (Jag har ett par katter på balkongen från samma tillverkare. De är ganska verklighetstrogna.)

Jag gick förstås till djuraffären och tittade också, det gör jag alltid. De säljer många lyxartiklar som passar chihuahuor, men mina får klara sig utan. De har halsband, selar, koppel och kläder (för regn och kyla) så de klarar sig. Och jag känner inget behov av att sätta på dem volangklänningar. Bonnie, Stella och Wilda är ju så söta naturella!

Jag kan förstå att folk gör spontanköp av levande djur, när man ser dem ligga i skyltfönstret. Hundvalparna sov, men den lilla kattungen var vaken. Visst är han gullig! (Hanarna har blå rosett kring halsen, honorna rosa - gäller hundar, katter, kaniner och marsvin.) Jag skulle gärna ha katt igen, om jag kunde. Men det skulle i så fall vara en lilamaskad helig-birma-hona! (En sådan som Celine.)

När jag hade uträttat mina ärenden så tog jag tåget hem igen. (Fotot nedan tog jag nära stationen vid Plaza Mar II.)

Titta noga på fotot nedan!

Ser ni att den uppblåsbara vattenlekplatsen är borta? Äntligen säger jag! Turistsäsongen slutade i går (söndag), och i morse hade de släpat i land alla delarna och stod och rengjorde dem. På vår tidiga kvällsrunda var allting borta. Nu får vi mycket vackrare havsutsikt igen.

Sommartid har jag balkongdörrarna öppna hela dagarna (och på glänt nattetid där vi har myggnät). Därför har jag min ena rullvagn stående framför den dörrhalvan som jag öppnar i vardagsrummet, och blomhyllorna skjutna längre åt sidan/längre in i rummet. Således står inte matbordet rakt under taklampan, men lampan behövs ju inte så här års. Jag kommer att ställa tillbaka allt detta någon dag innan Ulf kommer ner. Då är sommarsäsongen över för mig...

PS:

Eftersom jag tror på ärlighet, så måste jag berätta: Jag känner mig nästintill smällfet nu! Jag äter och äter (och definitivt inte nyttigt), och i morse visade vågen 53,6 kg och 25,6% fett! Jag tröstäter för att jag inte mår så bra psykiskt just nu. Att tröstäta hjälper för stunden, men gör förstås bara allt värre på sikt. De senaste 10 åren har jag normalt vägt mellan 49 och 51 kg. Nöjdast var jag den period när jag vägde 47 kg, och missnöjdast är jag förstås nu. Nåja, var sak har sin tid. Jag ska ta itu med mina viktproblem lite längre fram. Jag vet hur man gör!

Och på tal om att äta onyttigheter - så frågade jag häromdagen personalen i den nyöppnade glassbaren, ifall de vinterstänger. Det gör de. De ska hålla stängt från november till mars. (Glassbaren närmast hamnen vinterstänger redan nu i mitten av september, vilken dag vet jag inte.) Jag planerar att äta glass åtminstone en gång till i den nyöppnade innan de stänger. Kanske kan jag locka med Ulf en gång i början på oktober?

16-09-13:

I dag är det växlande molnighet här, och det ska "bara" bli 27-29˚. Det känns bra. Jag tycker mycket om sol och värme, men 30˚ och klarblå himmel varenda dag - det kan bli lite för mycket. Sådant väder passar jättebra om man ligger på stranden, eller sitter i skuggan med ett glas iskallt vatten - men det passar mindre bra om man försöker få något vettigt skött inomhus...

I morse såg vi bara tre vildkatter på muren. Ibland sitter där 6-7 samtidigt. Jag brukar blinka långsamt åt dem, och då blinkar de tillbaka. (Kattspråk för att vi är vänner.)

Ovan morgongymnastik, och nedan stranden med bara ett fåtal människor. Vilken skillnad på bara några dagar, men nu är semestrarna över och skolorna har börjat.

Hundarna "läste" som vanligt "hund-morgontidningen" noga. Det gäller att hålla sig uppdaterad om vem som har passerat under natten och den tidiga morgonen...

Vov och voff på er! Det märks tydligt att det är jag som är den smartaste hunden i vår flock. Ja, för jag har paxat för mattan ute på balkongen. Och så ligger jag på den. Där är det vov-skönt! Matte drar för dom där stora randiga tygen, så att det blir skugga där jag ligger. Och så blåser det lite från havet. Vov så skönt alltså!

Men Stella och Wilda, dom ligger och vilar inomhus. Inne - där är det ju mycket varmare. Och så blåser det inte alls. Ja, dom får skylla sig själva. Alla kan ju inte vara lika smarta som jag. Förresten så säger husse också att jag är smartast. Så det är inget skryt. Vov-vov-voff!

Just nu blommar alla mina bougainvilleor (mer eller mindre). Det är svårare att se på fotot, men de har fyra olika nyanser rosa - och så är en vit.

Min asparagus är särskilt vacker på mornarna när solen skiner på den. Jag vill gärna ha den inomhus, men den torkar lätt ut då (fast jag tycker att jag vattnar den tillräckligt). Ute, där den borde torka ut lättare i solen, där har den ständigt gröna små blad. Kanske jag provar att ta in den till vintern i alla fall?

I dag har jag loggat in på Pensionsmyndigheten och kollat hur mycket (lite) jag beräknas få i ålderspension. Det ser faktiskt inte så illa ut. I nuläget säger prognosen att jag kommer att få 12'800:- brutto i allmän pension + 2'500:- brutto i tjänstepension = totalt 15'300:- brutto. Något privat sparande har jag inte. Detta blir ändå 10'710:- netto sammanlagt - så det är ju inte så illa. (Ni som har det dubbla, som Ulf, kan ju tycka att det är en ynklig pension - men det finns många som har lägre.) Om jag ser till att ha låga fasta kostnader (= låg hyra) så ska jag nog klara mig. Nu får jag ut en tusenlapp mer netto, men klarar mig bara nätt och jämt. Därför förhandlar jag nu med Ulf om att han ska betala halva hyran här (fr o m den här månaden). Om han gör det så klarar jag mig ekonomiskt. Kanske jag t o m kan spara något lite var månad!

I kväll börjar Amudeca-gymnastiken! Hoppas jag får vara med trots att jag står på reservplats.

16-09-14:

                            

Grattis på födelsedagen Katarina!

       

 

I morse frös jag lite på morgonpromenaden, temperaturen har sjunkit några grader här. Jag borde ha tagit väst utanpå T-shirten. (Nu klockan 11:50 är det "bara" 25˚ ute.)

Jag fick vara med på gymnastiken i går! Jag står på reservplats nummer tre, med ganska många bakom mig. Men om jag får vara med hela terminen vet jag inte än. Om alla före mig på listan kommer, så får jag inte plats... Jag hörde av en kvinna att hon hade kommit redan 15:15 den dagen vi skulle anmäla oss, just för att vara säker på att komma med i denna den populäraste gruppen. (Och det var fem personer som hade kommit före henne...) Gympan är jättebra - och nyttig! Vi tränar framförallt mage-bröst-muskler (core), men hela kroppen gås igenom i raskt tempo. Lärarinnan Maife är trevlig och rolig, men framförallt duktig! Jag tog i ordentligt i går, men har sluppit träningsvärk. Jag ser redan fram emot nästa pass. Jag vill så gärna komma i bättre form. Jag hoppas att yoga-pilates-passet, som jag också ska gå, börjar redan på fredag. (Vissa kurser börjar först efter fiestan i oktober.)

Jag tog några foton under vår mitt-på-dagen-promenad i går, men hann inte lägga in dem då. Nu kommer de:

Vi började med att gå längs San Bartolomé, och passerade bl a huset nedan. Det är, som så många spanska hus, byggt på pelare. (Det är "tomt" längst ner, bottenvåning saknas.)

Man renoverar huset nu, och det är tur! Nog skulle jag tycka att det kändes olustigt, om jag bodde högt upp i huset och visste att pelarna som bär upp alltihopa ser ut så här:

På tillbakavägen gick vi på El Paseo. Wilda stannande länge och tittade längtansfullt ut över stranden. Jag förstår ju varför hundar inte får lov att vara på badstranden - men det är synd. Vi kunde ha haft så roligt hundarna och jag, och sprungit i den mjuka sanden eller i vattenbrynet.

Hemma igen så la Bonnie sig på den lilla mattan på balkongen, och Wilda och Stella i var sin hund-fåtölj.

PS:

Det är ganska grått ute nu (16:20):

Det är faktiskt skönt som omväxling! Jag får skött lite inomhus. I Ängelholm är det just nu lika varmt som här (27˚) - men solsken! Ombytta förhållanden...

Jag vägde nyss hundarna. Bonnie vägde 2815 gram, Stella 1925 gram och Wilda 2335 gram. Så nu är det dags för Bonnie och Wilda att hålla diet - igen. (De bör gå ner lite drygt 100 gram var.) Och de är inte ensamma om att ha gått upp, ni såg ju vad min våg visade i förrgår... Bonnie och Wilda älskar mat, och själv tröst-och-stress-äter jag. Vi får kämpa alla tre, för att hålla oss något sånär inom det normala. Men när det gäller bantning så är det lättare att vara hund!

16-09-15:

Grattis på födelsedagen Gun!

       

 

I morse var det bara 20˚, vilket känns kallt för mig som är van vid varmare. Så på morgonpromenaden hade jag en fleeceväst på mig...

PS:

Det blev varmt och soligt även i dag, fast det blåser skönt. Jag tog två foton på vår mitt-på-dagen-promenad:

Innan dess tog jag desto flera foton på två trevliga lägenheter som jag tittade på. Men de fotona ska ni få se lite senare.

16-09-16:

I dag är himlen alldeles molnfri och klarblå. Det är vackert! På morgonpromenaden mötte vi Annevi och Staffan. Det är alltid trevligt att prata en liten stund med dem.

Nu ska ni får se fotona som jag tog i går, när jag tittade på lägenheter tillsammans med mäklaren HernánInmo2000.

I sin reception har Inmo2000 en så trevlig bok med flygfoton över El Campello och dess omgivningar. Fotona har de beställt via en flygfotograf, men tyvärr säljer de inte dem - annars skulle jag gärna ha köpt ett eller två om priset vore rimligt. Jag fotograferade av en av sidorna, där vårt hus är med, och den lilla parken Xarxeres syns. (Fotona är inplastade så det blänker när man fotograferar.) De båda lägenheterna som jag tittade på har utsikt över den här parken - från var sitt håll.

Den första lägenheten ligger på C/ Gabriel Miró. Den kostar 110'000 €, är 80 m², har två sovrum och balkong. (Huset är 15 år gammalt.)

   

Detta är utsikten (åt sydsydöst) från balkongen på den här lägenheten. Pilen pekar på huset där den andra lägenheten ligger. Om man inte ser havet, så är det näst bästa att se en park och/eller många träd.

   

Det är vardagsrummet och balkongen som vetter åt parken, kök och sovrum vetter åt ljusgården. Ljusgården har jag fotograferat genom sovrumsfönstrets myggnät, så fotot blev lite diffust.

   

   

   

Utanför köket finns ett separat tvättutrymme.

   

Mitt intryck är att det är en rymlig och trevlig lägenhet, som har allt man behöver till ett rimligt pris. Förhoppningsvis finns det prutmån. Mäklaren sa att trots att priserna har börjat gå upp, och det säljs fler och fler lägenheter - så är det fortfarande svårt att sälja.

Den andra lägenheten ligger på C/ San Fransisco. Den har också två sovrum och utsikt över parken, men saknar balkong. Den är 70 m² och kostar 100'000 € (och mäklaren anförtrodde mig att ägaren kan tänka sig att gå ner till 95'000 €). (Huset är bara 7 år gammalt, och således är allt fräscht.)

   

Det finns ingång både från gatan och från "park-hållet", där det också finns parkering.

Från den här lägenheten ser man huset där den andra lägenheten ligger (vid pilen). Här är utsikten inte lika fin (och ligger åt nordnordväst) men det betyder mycket att ha så här fri utsikt (och inte bara se huset mittemot på några få meters avstånd).

Det stora sovrummet har utsikt över parken, medan det lilla har utsikt över en ganska liten ljusgård. Garderoberna är bra inredda.

   

   

   

Även köket har utsikt över parken, och blev mycket ljusare när jag lyckades rulla upp rullgardinen.

   

Vardagsrumsgolvet har "inbyggd matta", alltså infälld klinkerdekor.

Jag tyckte om den här lägenheten också, men den saknar förstås balkong. Om man inte älskar växter lika mycket som jag, då kanske balkong inte är så viktigt? Båda lägenheterna är rymliga för att vara spanska - och de ligger bara ett par hundra meter från havet, samt affärer och kommunikationer. Möjligen hör det garageplats till båda, jag lyssnade inte tillräckligt noga när mäklaren pratade p-platser.

Om jag fortsätter att titta på lägenheter i den här takten, så kommer jag att bli väldigt prismedveten - vilket aldrig är fel.

16-09-17:

Solsken, himmel, hav och bougainvilleor - visst är det vackert! Jag blir på gott humör när jag ser de vackra färgerna tillsammans. (Mina favoritfärger blått och rosa, fast i solen ser bougainvilleorna nästa ut att vara orangea och lila...)

Även i dag mötte vi Annevi och Staffan på vår morgon-promenad. De går en lång runda varje morgon. Eftersom vi var ovanligt sena i dag, så mötte vi dem när de var på väg hem igen. De hade just satt sig på en bänk för att njuta av solen en stund. Jag stannade som vanligt till och pratade. (Och hundarna brukar alltid fjäska till sig ganska många klappar... De är "hundmänniskor" Annevi och Staffan, även om de inte har någon hund.)

Havet låg nästan spegelblankt, vilket förstås passar SUP-paddlarna bra.

Nu, när nästan alla turister har åkt hem till sig igen, så tycker jag att det är alldeles lagom mycket folk på stranden.

Min yoga-pilates började förresten i går. Den känns alltid mitt emellan mesig och supernyttig. Många övningar går ut på att töja ut kroppen. Jag klarar allting bra - utom en sak. Jag kan inte längre sitta i skräddarställning med knäna i golvet. Jag fattas nog 20 cm. Kanske kan jag träna upp mig? Men jag får töja lite åt gången, för i nuläget gör det ont... När jag var ung tog det aldrig emot någonstans, jag var ovanligt vig. Men det är bara att konstatera, att det är ganska många år sedan som jag var ung...

Det ligger mycket i ordspråket nedan!

Nu har jag kommit upp i den åldern där det nästan är normalt att ha krämpor... Tja, vi människor håller normalt längre än bilar i alla fall. Alltid något.

PS:

Eftersom jag har ganska mycket text, och ganska många foton, här i Dagbok - så började jag flytta över det översta till Sparad dagbok 37. Men då inträffade följande:

Frontpage kraschade igen! Och nu är hela Sparad dagbok 37 försvunnen från min hårddisk. Den ligger kvar ute på nätet, och så länge som jag aldrig öppnar den igen så kommer den att vara kvar där. Jag har sparat den på extern hårddisk, men det blir bara texten som blir sparad - inte fotona. Fotona måste jag spara ett och ett separat - och det har jag inte gjort (bara här på min dator + på webben). Och om jag ska återskapa en kraschad dagbok, så måste jag lägga in fotona ett och ett igen... Och eftersom jag har väldigt många i varje dagbok, så skulle det ta flera arbetsdagar!

Suck, och dubbelsuck! Här kraschar hemsides-programmet hela tiden, och i One.com's variant så flyttar alla foton sig. Just nu måste jag väl påbörja en Sparad dagbok 38, men jag vet inte om jag orkar i dag. Jag blir så mentalt trött när det krånglar.

Det jag planerade att göra när det blir bättre plats i Dagbok, är att lägga in några nya foton här, och berätta vad jag har haft för mig i eftermiddag. Men eftersom jag är rädd att även Dagbok kan krascha (jag har märkt att det händer när det börjar bli mycket i dem), så känner jag mig tvungen att först skapa en Sparad dagbok 38 i alla fall. Dock får ni vänta en stund med att se mina eftermiddags-foton. Kanske en kopp te kan pigga upp mig?

PS2:

Jaha, då var det gjort. En ny sparad dagbok är skapad - och jag som hade hoppats att Sparad dagbok 37 skulle bli den sista...

När jag gick mitt-på-dagen-promenaden med hundarna så såg det så härligt ut i vattnet. Det är kristallklart och 25˚ varmt. Jag blev inte sugen på att sola och bada - men väldigt sugen på att gå med fötterna i vattenbrynet. Så när hundarna hade fått sin försenade lunch, så gick jag ner på stranden. Eftersom det varken var stora vågor i dag, eller jättemycket folk, så vågade jag stoppa kameran i bakfickan på shortsen. Jag började min strandpromenad nära hamnpiren.

Det första fotot tog jag när jag passerade vårt hus. Pilen pekar mot vår balkong.

Sedan fotograferade jag då och då, efter hand som jag gick. Fötterna tyckte att det var SÅ skönt i sanden och i vattnet!

Jag gick ut på den första piren för att få en annorlunda vy.

Jag zoomade in D'Gala (där Lena och Jan bor). Ni ser huset vid pilen.

Längst ut på piren stod två män och fiskade.

Sedan vände jag tillbaka. Man får hoppa mellan stenblocken. Vissa stenar är släta och "mjuka" (jag var barfota), andra vassa.

Ser ni mannen som snorklar på fotot nedan? Det lär vara fina "snorkelvatten" här.

Fötterna tycker förstås att det är allra skönast att gå i den mjuka sanden.

Jag beslöt mig för att slå på stort - och köpa en glass i nya glassbaren (den där de gör färsk glass varje dag). Jag hade stoppat några euro i fickan för ändamålet.

Jag tog en liten bägare med två smaker. Jag valde att prova dem nedan. Det är spännande att prova nya smaker.

Den salta glassen med kolasmak var ingen höjdare, men vaniljglassen med kardemumma var riktigt god. Minst en gång till, innan de stänger för säsongen, planerar jag att äta glass där. Kanske jag då väljer mörk chokladglass + kardemumma-vaniljglass? De smakerna passar nog bra ihop.

Sedan får jag ärligt erkänna, att glassen säkert hade smakat dubbelt så bra om jag hade haft trevligt sällskap vid bordet. Det blir inte detsamma när man sitter ensam. Nu var ju inte ens hundarna med...

16-09-18:

I dag har jag småpysslat större delen av dagen. Jag har ordnat i Ulfs rum (fast inte klart), samt flyttat alla krukväxterna till sina "vintersäsong-platser". Men i eftermiddags tog jag paus ett par timmar. Jag träffade Alicia på Vistamar, där vi drack te och åt smörgås - men framförallt pratade. Och det är verkligen mycket trevligare att fika på café om man har sällskap. Dessutom är det nyttigt för mig att vara helt hänvisad till spanska språket. Vi kan prata om väldigt mycket ändå, Alicia och jag. I dag var hundarna också med, vilket de verkligen uppskattade. (De fick dessutom smaka lite ost och skinka, så de var mycket nöjda.) Wilda blev särskilt glad när hon såg Alicia, och pep när vi skildes åt igen.

Kameran har däremot fått stanna hemma, så det enda foto som ni får se i dag är detta på mina omflyttade krukväxter:

Eftersom blomborden nu står tätt framför balkongdörrarna (och dörrarna är inåtgående) så är det slut med att vädra på vid gavel - för det här året. Det känns nästan lite sorgligt...

Dagens kloka ord:

16-09-19:

I förmiddags gjorde Lena och jag sällskap på en liten shoppingtur med bilen. (Jag fick ju min pension i dag.) I djuraffären Madagascar köpte vi båda hundmat + bajspåsar (det var "köp 3 betala för 2" av de senare). Jag köpte 6 st 4-pack (och betalade således för 4). Det går ju åt några påsar om dagen, och de som de säljer på Madagascar är bra.

Sedan åkte vi till kläd- och sportbutiken Sprinter. Där hittade vi var sin tunn skön täckväst med blixtlås-fickor till bra pris. Jag valde en rosa, och Lena en blå. Sedan stod Carrefour på tur, där handlade vi mat. Jag köpte bl a sådan där färdig Cantábra-sallad som jag tycker så mycket om. (Sådan med olika sorters sallat, kokt ägg, tonfisk, tomat, rödlök och oliver. Smask!)

Vi avslutade förmiddagens shopping med ett besök i blomsteraffären Hermisan. Jag köpte två pelargoner. Jag hade gärna köpt fler, men det fanns bara några få eftersom det inte är säsong nu (och bara två rosa). Lena köpte en vacker hibiskus.

Jag borde ju ha tillräckligt med pelargoner - så många som jag har köpt. Men jag befarar att samtliga har den där pelargonbakterien. Jag skrev om bakterien 16-09-27 och citerar därifrån: Pelargonbakterios, Xanthomonas pelargonii, är den vanligaste och mest svårbemästrade skadegöraren i pelargon. Den kan finnas i plantor utan att synas och den är omöjlig att bekämpa, när plantorna väl är angripna. Och den smittar alltså om man får växtsaft på fingrarna från en planta (när man t ex tar bort ett visset blad) och sedan rör en annan planta...

Så jag måste nog slänga alla jag har. Alla de nedan, inkl sticklingarna som precis börjar blomma för första gången:

   

Jag har väldigt svårt för att slänga levande växter, men jag vill ju inte att fler ska smittas.

De nya ser ut så här (och är förhoppningsvis friska):

   

På fotot nedan ser ni dem nästan inte alls. Jag får väl ta ett nytt foto i dagsljus.

Just nu ligger Bonnie och Stella nära varandra. Det gör de sällan, trots att de är mor och dotter.  Bonnie är en ensamvarg som helst ligger för sig själv. (Dock gör hon undantag för mig. Hon skulle gärna tillbringa hela natten i min säng - om hon fick.)

Ni vet redan om att jag trivs med att vara aningen barnslig, och att jag tycker om att ha "roliga detaljer" hemma. (Jag har ju konstgjorda undulater i en taklampa, och dockor som hänger i knävecken i en annan...) I dag kom den lilla dörren som jag beställde häromdagen. Den ser ut så här:

   

Jag satte den lilla dörren provisoriskt med häftmassa i hallen, men ska vänta med att sätta fast den på riktigt. (Stegen är lös, så den flyttar man bara när man dammsuger eller skurar golvet.)

Jag har länge tänkt köpa en sådan här liten dörr, för att sätta i hallen. Det ska se ut som om någon (liten) bor där inne. Panduro Hobby säljer små omålade trädörrar. (Se: http://www.pandurohobby.se/Katalog/50-Skapa-Dekorera/5050-Stommar/505024-Miniatyrer/1/101507-Pixie-set-dorrstegebrevlada.) Ett år bad jag Ulf att köpa en åt mig (i butiken i Stockholm), och ta med ner. Men han hade inte plats i handbagaget, och prioriterade andra saker (vilket jag förstår). När jag var på Väla köpcenter nu i augusti så besökte jag Panduro Hobby-butiken där, men de hade inga dörrar hemma.

Nyligen läste jag i min spanska heminrednings-tidning om en firma i Madrid, som säljer mini-dörrar via sin webbutik. Jag blev salig när jag tittade där. De har olika modeller på dörrarna, och när man har valt modell så får man välja färg själv (av 21 olika), samt om man ville ha portklapp, brevlåda och/eller nummer på dörren. Allt ingår i grundpriset, så jag tog rubbet (samt siffrorna 35) och valde färgen mint (efter att ha funderat på både turkosblå och gul). Det finns tillbehör också, t ex små dörrmattor. Vill ni titta själva så klicka på: http://www.oui-oui.es/ och sedan på Puertas ratoncito, eller klicka direkt på: http://www.oui-oui.es/29-puertas-ratoncito-perez.

Ja ni får säga vad ni vill, men jag blir glad av att se den lilla dörren - och jag står upp för rättigheten att få vara barnslig (helt oberoende av ålder). Jag är säker på att besökande barn också kommer att uppskatta den! (Ulf säger ibland att jag har smak som en 6-årig flicka. Tja varför inte?)

Något helt annat. I dag säljer Westwing bl a sopsorteringskärl. De har också nedanstående information om hur man sopsorterar i Spanien:

Jag blev inte så värst mycket klokare. Vi sorterar så gott vi kan, men kanske vi lägger en del i fel container. Å andra sidan står det "organiska rester" på den där man ska slänga allt annat - så det blir ju fel om vi slänger annat där (vilket alla ändå gör). Jag skulle önska att det fanns en tydlig information, med tydliga illustrationer, på kommunens webbsida. (Speciellt för oss utlänningar, men även för spanjorerna själva.) Kanske borde jag tipsa kommunen om detta?

16-09-20:

I förmiddags tittade jag på ytterligare en lägenhet. Den här ligger i samma kvarter som Mercadona och är den enda lägenheten i det ganska nybyggda huset som ännu är osåld. Den är liten, knappt 42 m², men bra disponerad. Tyvärr så vetter den åt nordost, så balkongen nås knappast av sol. Men den har fönster i alla rum, vilket är ovanligt. Och i dag, när det är mulet ute, så gav lägenheten ändå ett ganska ljust intryck. Det är god kvalité på allting. Först får ni se planlösningen.

   

På illustrationen nedan ser ni (längst ner) ytorna på de olika rummen, samt ett förslag om att man kan skärma av halva vardagsrummet om man behöver två sovrum. Det är väl bara aktuellt om man har lägenheten som semesterbostad. Bor man permanent i den behöver man förstås ytan till annat. Det finns förråd i huset (och riktiga garage med dörr), men dessa får man köpa separat. Det är bra takhöjd - 239 cm under ventilation/AC/värme (allt förberett, men "maskinen" fattas) och 250 i övrigt. Många nya spanska lägenheter har bara full takhöjd (min 240 cm) i 30-50% av bostaden - pga att sänkt tak under "ventilationsanläggningen". (Så är det bl a i D'Gala.) Om man, som jag, vill ha överhyllor på sina Billy-bokhyllor är detta inte oväsentligt!

Jag gillar att allt är vitt! Jag föredrar vita dörrar, köksskåp och garderober. Nedan hall och kök. Köket har fönster ut mot balkongen.

   

   

Duschrummet är ljust och har fönster!

   

Bredvid duschrummet finns ett litet "skåp" där varmvattenberedaren sitter, och där det är förberett för tvättmaskin.

   

Sovrummet är litet (8,70 m²), men en smal dubbelsäng går att klämma in.

   

Vardagsrummet är enl uppgift 19,05 m², och har utgång till balkongen. Här finns bara en pelare/nisch, så det är inte alltför svårmöblerat.

   

   

Utsikten skulle kunna vara vackrare (man ser framförallt skolan mittemot), men det är i alla fall långt till nästa byggnad - så man har ingen insyn.

   

Balkongen är liten (3,76 m²), men bättre än ingen. (I bästa fall har den lite sol på mornarna under sommaren.) Och lutar man sig ut så ser man faktiskt havet. Nåja, en liten strimma i alla fall. (Syns bättre i verkligheten, och bättre i solsken.)

   

Åt andra hållet ser man Los Abedules. Det finns en ganska stor pool på gården. (Men grinden dit var låst, så jag kunde bara fotografera lite snett.)

   

Utanför porten ser det ut som nedan. Det är ett relativt lugnt område. Den stora gatan Avenida dels Furs (Avenida de los Fueros) har förstås en del trafik, men inte lika mycket som genomfartsleden C/ San Bartolomé.

Mitt intryck är att det är en mycket bra och trevlig lägenhet. Men den är förstås väldigt liten (boyta ca 38 m²), och aningen dyr - 93'000 €. (Och så måste man själv köpa bl a kyl/frys och tvättmaskin.) Men driftskostnaderna för en liten lägenhet är ju betydligt lägre än för en stor, och den här är isolerad och har två-glas-fönster. Jag har ännu inte fått exakt uppgift på comunidaden, men det rör sig om 25 € i månaden. Jag tittade via mäklaren Marc Garcia på inmobiliarian Tavolini: www.tavolinihome.com där lägenheten har refnr 2221.

Nu är det dags för mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. Kanske de vill gå lite längre i dag när det inte är så varmt? (Molnigt, regnrisk och 25˚.)

I kväll är det dags igen för min favoritgympa. Hoppas att jag får vara med i dag också. Jag skulle bli besviken annars...

PS:

Jag fick vara med på gympan! Den är SÅ bra - väldigt tuff (inte en sekund utan aktivitet - 60 minuter i sträck), men också väldigt rolig. Nu ska jag lata mig (läsa spansk heminrednings-tidning) tills det är dags för sena rundan med hundarna.

16-09-21:

Här kommer några foton från vår fridfulla morgonpromenad:

På hemvägen från gympan i går, så gick jag inom Supercor och köpte juice. Det är sällan jag dricker juice (det blir mest vatten och grönt te), men den här har jag provat en gång tidigare - och den är väldigt god. Dessutom känns den nyttig. Det är 100% frukt och grönsaker i den, och ingenting annat. Fast den är dyr (2,35€ för 3 dl), och innehåller många kolhydrater - så det kan inte bli så ofta jag unnar mig sådan. Men i går slog jag alltså till med två flaskor, och den ena är nästan slut redan...

   

PS:

Himmel och hav är alltid så vackra, oberoende av väder! Men jag tycker särskilt bra om färgkombinationen ljusblå-turkos-rosa. Som i kväll! (Fotona tog jag strax före kl 20.)

16-09-22:

I dag är det molnigt till och från, men inte värre än att jag vågar hänga mina nytvättade lakan på tork på balkongen. Det torkar så bra ute, men det känns alltid trist att hänga ren tvätt på rostiga torkställningar... En månad när jag inte har så många räkningar att betala, så ska jag köpa nya. (Antingen i plast, eller i aluminium, som inte rostar.) Och så vill jag köpa ett skåp som jag kan ställa dem i, så de inte blir smutsiga...

I går, när vi gick sena rundan, så hade jag kameran med. Jag tog två foton på vildkatterna (som någon nyss hade gett mat). I går syntes bara tre. I förrgår, när jag inte hade kameran med, då såg jag sju - varav två små kattungar. Ungarna är så söta! (Men det är inavel, så förr eller senare föds det väl några med defekter.) På kvällen blir fotona inte bra, suddiga utan blixt och onaturliga med...

När vi gick längs El Paseo så hörde vi Kiko skälla på håll. Både jag och hundarna känner igen hans röst. Mina små började halvspringa (och hade sprungit snabbt om jag inte hade hållit kvar i deras koppel). De blir glada när de träffar Kiko, men nästan ännu gladare när de träffar Josefina. Hon har nämligen oftast små godbitar i handväskan som hon bjuder på. De får var sin (ibland två var), och står snällt i kö. Ja, det vill säga - Wilda står bara i kö om hon får stå först, för hon kan inte vänta... Bonnie däremot väntar ofta till sist, hon vet att hon kommer att få - att Josefina är rättvis.

   

Eftersom det vore oschysst om Josefina alltid bjöd mina små, när jag aldrig bjuder tillbaka (eftersom jag helst bär på så lite som möjligt), så brukar jag ibland köpa små förpackningar hundgodis och ge henne. Och sedan kan hon ge mina hundar (och Kiko) av detta.

I natt sov jag dåligt. Jag låg vaken många timmar och oroade mig för framtiden. Delvis har det att göra med min kommande pensionering, och hur jag måste förbereda mig för att klara mig på mindre pengar. Delvis handlar det om att Ulf och jag måste jobba på vårt förhållande - om vi ska kunna fortsätta tillsammans. Just nu känns det som om jag är inne i en destruktiv fas - ur hälsosynpunkt. Jag "sitter fast" och kommer ingen vart. Det är för mycket grubbel, för lite sömn, samt för mycket och felaktig mat. Jag tröst- och stress-äter. Jag tänker att det ändå är aningen bättre att missbruka snabba kolhydrater, än många andra droger. (Lurar jag mig själv?) Jag vet att det inte alls är bra för hälsan, och givetvis inte för vikten. I morse visade vågen 54,1 kg = nytt viktrekord sedan jag flyttade till Spanien. Suck!

Jag har hösten, vintern och våren på mig att lösa mina problem. Det är deadline i maj nästa år. Men ju tidigare jag kan genomföra bra problemlösningar - desto bättre. För då kan jag ju koppla av sedan! (Och ta tag i hälsan igen!)

PS:

Molnen försvann, och tvätten var torr redan vid lunch-tid.  Nedan två foton från vår mitt-på-dagen-promenad (siestan hade precis börjat):

Än så länge har jag min dator i vardagsrummet (på stå-datorbordet). Det trivs både hundarna och jag med. De ligger bekvämt och nära, och jag kan titta ut på havet när jag vill.

Men jag är inte säker på att det kommer att fungera när Ulf om 12 dagar kommer ner igen. Problemet är på kvällarna, när Ulf tittar på TV. Som ni vet är jag väldigt känslig för ljud, och kan varken koncentrera mig på att skriva eller läsa om jag samtidigt hör "prat" i bakgrunden.

En bekännelse: Här är osedvanligt smutsigt just nu. Jag har inte städat på flera veckor (bara "plockat undan"). Nu ligger det damm på alla hyllor, och dammtussarna i hörnen blir större och större. Varenda dag tänker jag att jag ska göra en riktig storstädning, men hittills har det inte blivit av. Jag vet att jag måste, det går inte att skjuta upp längre, men jag har ingen lust alls. Det blir nog inte i dag heller. (Tur att jag inte lider av dammallergi!) Men kanske i morgon? Jag trivs ju bäst med att ha rent och prydligt! (Det är bara själva jobbet som jag inte är så förtjust i.)

       

Just nu lockar promenader i solen, och att läsa (böcker eller heminrednings-tidningar), betydligt mer. T o m att drömma (om en bättre framtid) prioriterar jag mer... Tja, jag har aldrig påstått att jag är perfekt. Långt ifrån perfekt, vore nog ärligare att säga...

PS2:

Efter moget övervägande har jag i dag beställt en "sop-sorterings-pelare" på Westwing. Jag har önskat en sådan ända sedan jag flyttade till Spanien, hösten 2006, men de brukar vara så ruskigt dyra - normalt över 100 €. Nu sålde Westwing en för "bara" 47 € - så jag slog till. Den har tre utfällbara kärl, ett för varje sopsorterings-kategori, och den tar väldigt liten plats (golvyta: 15 x 29 cm).  Därmed är månadens "köp-utrymme" till fullo utnyttjat, och jag får vänta med att handla fler "saker" till nästa pension (18/10). Nu har jag bara pengar kvar till månadens räkningar + till mat. (De "vanliga" soporna har jag i en pedalhink. Men jag ska köpa en ny sådan också, vad det lider. Min nuvarande köpte jag billigt på Ikea, men "öppna-stänga-mekanismen" har börjat haka upp sig.)

På tal om "öppna-stänga-mekanism". Skjutdörren till min grunda garderob i hallen har fastnat! Jag tror att dörren har hoppat ur spåret nertill. Hittills har jag kunnat laga den själv var gång den har fastnat/hoppat ur (vilket har hänt då och då). Men nu sitter den helt fast - och spärrar dessutom den andra dörren så den inte heller går att öppna. Jag vet inte vad/hur jag ska göra. Jag vet inte om jag kan lyfta den rätt igen medelst ett bräckjärn, men det beror på om jag kan få detta under dörren. Jag kan ju försöka. Fast det blir inte lätt. Jag bör ju samtidigt hålla dörren i övre änden, så att den inte trillar ur spåret upptill. Och så långa armar har jag inte...

För närvarande kommer jag inte åt mina skor, jackor, regnkläder, paraplyer, sjalar mm. Just nu är det bara några av sandalerna som jag skulle behöva. Men tänk om det börjar regna...

Av en ren slump råkade jag få syn på fotot nedan, som jag tog på Wilda för 1½ år sedan (15-04-14). Visst var hon söt! Tänk så mycket hon har ändrats (inte minst hennes pälsfärg) - och vuxit. Men hon är fortfarande väldigt söt!

PS3:

Jag lyckades öppna skjutdörrarna. Men jag lyckas inte få den vänstra att rulla i sitt spår. Det kan ju vara så att själva "hjulet" har blivit utslitet/gått sönder - och bör bytas ut. Dörrarna är nog 20 år gamla. Medan jag hade högra halvan öppen så tog jag fram min tunnaste regnjacka + ett litet paraply (ifall jag senare inte kan öppna dörren). Den vänstra lät jag stå öppen en bit. Då kan jag i alla fall sticka in handen och ta (eller lägga tillbaka) mina sandaler. Jag har alltså bara åstadkommit en tillfällig lösning, men det är bättre än inget. Kanske jag måste ha hit en "skjutdörrs-reparatör"?

Bonnie och Wilda hade nyss en meningsskiljaktighet. Vad det rörde sig om hann jag inte uppfatta. Men ni ser så tydligt Wilda signalerar att hon ger sig:

   

Och det är förstås bättre så. Jag blir alltid orolig när de slåss. Nu gick Bonnie därifrån så snart som Wilda hade lagt sig, nöjd med att ha fått "bestämma". Eftersom Bonnie både är äldst, störst och faktiskt även klokast - så är det inte mer än rätt att hon får vara alfa-tiken.

Vov och voff alltså! Där sa matte ett sant ord, för en gångs skull. (Annars ljuger hon ofta, och säger att hon kommer snart - när hon sedan är borta vov-länge.) Men nu instämmer jag helt! Det är helt klart att jag klokast! Och helt klart att jag är hund-chefen i vår flock! Vov-klart, alltså! Voff på er!

16-09-23:

Jag tycker INTE om att tala spanska i telefon. Särskilt inte med telefonsvarare. Men i dag var jag tvungen. Ulf vill att vi ska köpa en ny router, så att vi verkligen får de 300 Mb som jag betalar för. Eftersom det är vår internet-leverantör Telefonica/Movistar som jag skulle kontakta, så tycker man ju att det borde gå att nå dem via internet (via deras webbsida, eller via mail). Men icke! Dem kan man bara nå via telefon. Alltså tog jag tjuren vid hornen och ringde. En telefonsvarare svarade. Jag klarade att svara på det mesta, och att knappa in mitt telefonnummer. Men sedan när jag skulle förklara mitt ärende så blev det stopp. Byta router sa jag (fast på spanska). Maskinen fattade inte. Router, försökte jag med. Den fattade inte. Jag provade med: ny router, men det gick inte heller. Då blev jag vidarekopplad till en annan avdelning.

Där svarade en kvinna (som talade som en kulspruta...). Hon fattade faktiskt vad jag menade, men påpekade att det var fel avdelning, att jag skulle ringa ett annat nummer. Jag förklarade att det var just det numret som jag hade slagit, men att telefonsvararen inte hade förstått mig. Hon lovade då att koppla mig direkt till avdelningen, vilket hon gjorde.

Där möttes jag av en telefonsvarare. Men en annan, som bad mig vänta, lovade att de skulle ta hand om mitt ärende snarast, spelade musik i örat på mig, bad mig vänta etc - i drygt 15 minuter. Sedan svarade en ny kvinna. Hon förstod faktiskt också vad jag var ute efter. Däremot kunde hon inte förstå varför jag ville betala för routern, när jag kunde få den gratis om jag beställde abonnemang på en massa TV-kanaler samtidigt. Jag förklarade att vi inte har någon TV, och det hade hon svårt att förstå. Nu tror jag att jag lyckades beställa en router i alla fall. Jag sa dessutom att jag vill ha en vit (de ska finnas i vitt och svart). Teknikerna ska ringa mig innan de kommer. Hoppas nu att allt blev rätt. Kvinnan sa något på slutet som jag inte förstod. Jag förstod inte när hon upprepade samma ord heller.

           

Jag avslutade samtalet med att säga att jag beklagar att jag inte kan prata bättre spanska. Men då sa kvinnan att jag talade så bra, så bra... Tja, allt är ju relativt.

Jag blir så mentalt trött av sådant här. Det känns lite som att stånga huvudet i en vägg. Jag försöker och försöker, men saknar de korrekta orden. Jag kan förstås många fler ord nu, än när jag först kom till Spanien - men alltid för få, aldrig de helt rätta (bara nästan). Annars tror jag att jag har ett hyfsat uttal. (I alla fall så har flera olika spanjorer berömt mitt uttal.) Det tar väl 20 år att lära sig sitt modersmål tillfullo, inklusive synonymer, avancerade vuxenord och fackuttryck. Att lära sig ett nytt språk på äldre dar, tar nog 50 år eller så... Allra minst!

Nu känner jag mig helt tömd på energi - efter att ha suttit med telefonluren mot örat nästan en halvtimme totalt. Jag tål inte så mycket nuförtiden...

Jag gick ut på balkongen och beundrade mina bougainvilleor. Jag blir glad av att se dem, särskilt när de är solbelysta - för då blir färgerna ännu intensivare.

   

På fotot ovan syns det tydligt att min lilla kamera har börjat släppa in ljus i nedre vänstra hörnan. Det förstör ju delvis fotot... Ja, är det inte det ena så är det det andra. Jag har i alla fall tre underbara barn, och tre underbara hundar, som alla ger mig så mycket glädje!

16-09-24:

I dag hade jag lust att gå lite längre på morgonpromenaden, så jag gick ett helt annat håll. Då vet Bonnie inte längre vilken väg som bär hem, utan hon traskar snällt med. Vi gick San Bartolomé bort till gatan före Mercadona (Av Dels Furs) - där svängde vi uppåt. Sedan gick vi till höger igen efter skolan (på Mar Alta), fram till Carrer la Mar där vi svängde ner. När vi kom ner till San Bartolomé igen så drog Bonnie på hemåt. Hon ville ha frukost bums, sa hon.

Jag tog ett fåtal foton under promenaden.

Ovan ser ni huset med den lilla lägenheten som jag tittade på häromdagen. Så här års får den inte ens sol på morgonen, synd på en så trevlig lägenhet. Men spanjorer tycks uppskatta norrläge, för då slipper de använda AC:n så mycket på somrarna.

Nedan ser ni så långt de har hunnit på de nya Los Abedules-byggnaderna. Det dröjer nog inte alltför länge innan det är inflyttningsdags där. Jag har ett gott öga till lägenheterna som vetter mot parken, men de är alldeles för dyra (och dessutom är alla redan sålda).

När vi korsade C/ Colon så tog jag ett foto nedåt D'Gala...

När vi hade varit hemma ett tag så kom Tabarca-båten. I dag fick den göra en extra vid sväng för att inte riskera att komma för nära alla de små farkoster (inkl SUP-brädor) som just då trafikerade hamninloppet och vattnet därutanför.

Det kan inte vara många gånger till som båten lägger till här i år. Det brukar bara vara september ut. Synd, för jag hade gärna åkt med lite längre fram i höst. Det går båtar från Alicante året om, men det är förstås mest praktiskt att kliva på här i hamnen i El Campello.

Jag städade inte i går heller. Tror ni att det blir av i dag? Eller har jag blivit helt förtappad?

PS:

Jag har faktiskt städat - något lite. Jag har tvättat rent allting högt upp, sådant som jag gör alldeles för sällan - t ex ovanpå AC:n, taklamporna och dörrkarmarna. Alltid något. Nu ska jag jobba mig "nedåt". Kanske jag kommer till golvet i morgon?

Jag har pratat med Maud en stund via Skype. Jag tog som vanligt några skärmdumpar när hon visade mig runt. Det har inte hänt så mycket med hennes hus ännu, hon saknar fortfarande pengar för att bygga klart det, men lite små förbättringar gör de ständigt - nu har hon nytt verandatak. Maud visade växterna i trädgården. Hon har flera fruktträd, både citrusfrukter, banan och avokado.

Här får ni se "fotona" jag tog. (Maud håller oftast telefonen lite snett, och vinklar den lite för högt upp - hon ser ju inte hur jag ser bilden... Titta på fotona Maud, så vet du hur du ska hålla telefonen nästa gång!)

   

   

   

   

Maud hade haft besök av två svenska väninnor i 14 dar. Det var trevligt, sa hon - och särskilt trevligt att kunna prata svenska (utan att behöva sakna de rätta orden). Jo, jag vet precis hur det är.

De hade gjort utfärder tillsammans, och bl a varit på safari där de hade sett giraffer, apor, sköldpaddor och krokodiler. Väninnorna hade tyckt bra om Senegal. Det var bara en sak de inte tyckte om: myggen. Det är gott om mygg där Maud bor. Och Maud kan ju inte skydda sig mot dem, eftersom hon inte tål någon form av myggmedel. Kanske hon kan plantera sådana växter i sin trädgård som mygg inte tycker om? Tyvärr känner jag bara till svenska sådana (som pors, rölleka, gråbo och malört). Vilka lämpliga växter som finns i Senegal har jag ingen aning om. Men någon där borde ju veta.

16-09-25:

Det har varit fint väder ute i dag, men jag har varit inne hela dagen - utom när jag har gått ut med hundarna förstås.

Mellan promenaderna har hundarna pysslat med följande:

Alltmedan jag har pysslat med sådant här:

Pysslat och pysslat - jag har jobbat så att svetten har lackat. Nu har jag torkat av alla hyllor, putsat speglar, tvättat tvättställ, rengjort diskbänken med Svinto, dammsugit överallt, skurat golv mm. Jag har gjort en stor städning, dock ingen riktig storstädning. Nu är här i alla fall betydligt renare. Jag hade låtit det gå för långt innan. Det är lättare att städa lite åt gången - och oftare.

Klockan har hunnit bli 16:45, och nu tänker jag lata mig resten av dagen/kvällen. Jag är väldigt trött (20% fysiskt, och 80% mentalt), så jag behöver "göra ingenting" en stund. Egentligen borde jag gå ut en runda för mig själv. Men det är strax dags för tidiga kvällsrundan med hundarna. Om jag lyckas få med dem på en lite längre promenad så slår jag ju två flugor i en smäll. Det är alltid trevligt att ha sällskap.

Det är förstås inte städningen som gör mig mentalt trött. Det är helt andra saker...

PS:

Jodå, om jag går "åt höger" där jag brukar gå "åt vänster" (eller tvärtom) då kan jag lura med hundarna på en hyfsat lång promenad. Vi var ute 1½ timme, men vi promenerade inte hela tiden. När vi var nästan hemma igen så satte vi oss i nya glassbaren och "delade" på en glass. Den här gången köpte jag en liten bägare med hälften vanilj-kardemumma-glass och hälften mörk choklad-glass. Smakerna passade väldigt bra ihop. Hundarna fick smaka var sin bit av kexet och ett par små skedar var av vaniljglassen (men ingen chokladglass, eftersom choklad är farligt för hundar). Glass är förstås varken nyttigt för människor eller hundar, men vi tyckte alla fyra att det smakade bra. (Och just den här glassen innehåller enbart naturliga ingredienser.) Om hundarna får smaka sådana här saker en gång i månaden, så är det ju ingen fara ur hälsosynpunkt. Jag borde ransonera mina egna "onyttigheter" till en gång i månaden också, det skulle verkligen vara mycket bättre för min vikt och min hälsa...

Hur som helst så var det jätteskönt ute! Och jag känner mig något mindre trött nu...

PS2:

Det var länge sedan som jag läste en riktigt bra bok. Men just en sådan behöver jag nu. Därför började jag i kväll på den fristående fortsättningen till den underbara boken Konsten att höra hjärtslag. Den här:

Bokens inledning är intressant! Jag ska läsa tills det är dags för sena kvällsrundan med hundarna. Jag tycker mycket om att läsa!

16-09-26:

Hasse Andersson, Jenni, och kören St Mikael Gospel är ute på musikturné i Skåne. I fredags uppträdde de i Ängelholms kyrka. Nedan får ni se några foton som Jan Ebbesson tog. Jenni står 3:a från vänster i första raden (med ett mikrofonstativ mitt framför sig). Jag önskar att jag hade kunnat lyssna på dem!

 

Här i El Campello tvekade solen länge bakom molnen i morse, men nu har den tittat fram. Det är dock risk för både regn och åska, så det ger sig hur mycket solsken vi får i dag... Så länge det är uppehåll just när jag ska ut med hundarna, så får det gärna regna för min del. Här behövs det alltid regn!

I dag är det bara åtta dagar tills Ulf kommer ner till El Campello igen. Nyss var det lång tid kvar, nu är det strax dags... Jag ska bädda hans säng med rena lakan i dag (allt har legat i linneskåpet under sommaren). Jag har bäddat hans säng i sju år nu, varje gång det har varit dags att byta lakan. Men jag tycker att det är jobbigt att bädda en dubbelsäng, jag har svårt att räcka till. Så nu har jag bestämt, att nästa gång som det är dags - då får han bädda sin säng själv. Han är ju faktiskt gammal nog...

Jag har hört att en god hustru ständigt bör vara "k-t, glad och tacksam", och att hon dessutom ensam ska utföra allt hushållsarbete utan knot. (Det anser väldigt många män i alla fall, så även min.) Men jag är trött på att försöka vara en god hustru (jag lyckas ändå inget vidare) - så nu vill jag (återigen) vara en jämlik och självständig kvinna! Det känns mycket modernare, och så mår jag SÅ mycket bättre! Leve jämlikheten!

PS:

Att säga att det har regnat vore att överdriva, men det har kommit några enstaka droppar. I förmiddags plockade kommunen undan de sista resterna av handikappbadet (utom själva skylten). Kvar ligger bara några travar med trätrallar. Sommarsäsongen är över.

Som ni ser så har det blivit gråmulet ute (efter att faktiskt ha varit relativt soligt innan i dag). Jag har nyligen satt mig i läsfåtöljen och fortsatt att läsa i boken som jag började på i går. Nu lever jag mig in i boken, och då märker jag knappt om det är sol eller ösregn ute...

16-09-27:

Boken var bra, så den läste jag ut i går. (Klockan blev 22:40 innan jag la den ifrån mig.) Handlingen var intressant och annorlunda, och det är spännande att få veta lite mer om landet Burma och livet där. Men riktigt lika bra som den första boken i serien var den inte. Det är nog väldigt svårt att skriva en bestseller två gånger i rad. Av bokens slut drar jag den slutsatsen att det kommer att komma en tredje bok om Julia. Förmodligen köper jag den också, när den kommer ut. Jag vill ju veta "hur det går"!

Jag drömmer om att få inreda en lägenhet från början (helst inklusive val av köksinredning o dyl). Tänk så roligt det vore att få välja allt från grunden - så att det passar just mig. Två gånger i livet har jag fått göra så, de gånger jag har ritat och byggt mina hus. Då valde jag allt från planlösningen till vilket kakel jag skulle ha i köket, och precis allt däremellan förstås. Det var SÅ roligt! Och jag blev nöjd med resultatet båda gångerna. Visst önskar jag ibland att jag skulle kunna bygga ett tredje hus, men det vet jag att jag aldrig kommer att kunna.

I brist på den möjligheten så roar jag mig med att byta små detaljer, så att åtminstone något mer blir som jag vill ha det. I dag bytte jag knoppar på hurtsen/byrån i köket. Så nu har den gula knoppar. Nedan före och efter. Det ser lite "soligare" ut nu, tycker jag.

   

Jag fick ta de två gula knopparna som jag hade satt på hallbyrån + tre till som jag hade undanlagda. (Jag behövde fem gula, och det var precis vad jag hade.) Så hallbyrån fick en rosa och en turkos knopp i stället för de gula. Den ska ju ändå få klarblå knoppar längre fram.

På tal om färger. Bilden nedan är förstås "fotoshopad". Undulater finns inte i riktigt så många färger. Bilden är gjord för att visa att alla variationer är lika bra, och syftar på människor (i det här fallet olika sorters könstillhörighet = regnbågsfärgat).

Jag tycker bäst om gula, vita, turkosa och ljusblå undulater (men är inte lika glad för den gröna ursprungsfärgen). Om de hade funnits i pastellrosa så hade jag gärna köpt ett par. Vare sig det gäller fåglar, eller människor, så är det bra att vi är olika. Tänk så tråkigt det skulle vara annars!

I Svenska magasinet läste jag nedanstående artikel:

Jag undrar om man kan nyttja appen även i vår region? Det skulle förstås vara superbra!

PS:

Nu har Telefonica/Movistar-teknikern varit här och installerat vår nya router. Han sa att han också bor i El Campello och har en likadan själv, och han är nöjd. Den gamla sorten, som vi hade, brukar börja krångla redan efter 3-4 månader sa han (vilket vår har gjort). Så nu hoppas både Ulf och jag att den här ska vara mycket bättre. Nu har vi de garanterade 300 Mbit/s vid uppladdning - via nätverkskabel. När jag mäter via wifi så blir det "bara" 75,83 Mbit/s vid uppladdning och 32,26 vid nedladdning. Nåja, det räcker gott till för mig. Den nya routern är både snyggare och tar något mindre plats än den gamla. Och jag fick en vit som jag ville (men underdelen + sladdarna är svarta). Synd att det inte finns vita sladdar som tillval. Mot en vit vägg vore det definitivt snyggare.

Jag är lite trött på att skriva PS när jag lägger till några rader här. Jag funderar på om det inte vore snyggare att lägga en sådan liten linje emellan det gamla och det nya, som den gröna ovan. Fast just den linjen vill jag inte ha, och inte en grön, så jag ska leta vidare. I dag betyder linjen i alla fall samma sak som mitt tidigare PS.

När jag kommer hem från gympan i kväll, då ska jag börja på en ny bok. Den här:

Det var så roligt att läsa igen (jag har haft uppehåll), och eftersom vädret inte inbjuder till några längre promenader, så passar det mig bra att läsa nu (+ att jag skingrar tankarna)...

Om jag alltid avslutar mina inlägg med en liten linje. Då blir det ju tydligt när något nytt börjar. Vad tycker ni? Är det en bra idé eller en dålig? (Om jag nu envisas med att skriva mer än en gång om dagen...)

16-09-28:

Det kom 3 mm regn här i natt och luktade fräscht när vi gick vår morgonpromenad. I dag såg vi 9 vildkatter på muren, och 5 som tillhör en annan flock vid parkeringen nära hamnen. Hundarna har slutat skälla på just de här katterna nu, eftersom de lugnt sitter kvar och bara tittar. Men Bonnie och Stella går aningen närmare mig när vi passerar dem - för säkerhets skull.

Jag har ju några prydnadskatter på balkongen. En sitter under paradisträdet. När jag flyttar den för att sopa bort nedfallna blad i hörnan, då tror alltid Stella att katten har blivit levande - och så skäller hon på den (och vågar inte gå riktigt nära, inte på en lång stund).

   

Jag fick mail i dag om att det är rea hos Maisons du Monde. Och nu har de sänkt priset ännu mer på den fina buffén (sideboardet/köpmannadisken) som jag så gärna skulle vilja ha. Den är fortfarande för dyr för mig, men annars är den väldigt billig nu - för det här är en kvalitetsmöbel.

Tja, man kan aldrig få allt man vill ha...

Jag har letat "linjer" för att använda som "mellanrum" här. Den gröna jag la in i går kan jag inte byta färg på - tyvärr. Men linjerna nedan, som var svarta från början, kunde jag göra både turkosblå och ceriserosa (och jag kan förstås "måla" dem i andra färger också). Vad tycker ni?

                               

Nyss var det riktigt soligt ute, nu är det molningt - och det ser ut som om det skulle kunna börja regna igen. Det blir nog en bra dag för att sitta i min läsfåtölj och läsa, med alla tre hundar i knäet.

Molnen blåste bort, och vi har haft en solig men blåsig dag.

Eftersom jag såg från balkongen att färgerna var så vackra, så tog jag kameran med när vi gick en ganska sen mitt-på-dagen-promenad.

Det var förstås röd flagg.

Vindsurfarna uppskattar blåsten...

Det finns fler än jag här i El Campello som har tre hundar (ovan), men jag har den allra sötaste trion!

Alltid är det någon (man) som går långt ut trots badförbudet. På fotot ovan har badvakten just blåst i sin visselpipa och vinkat in mannen. Men, som ni ser på skylten nedan, det är bara några dagar till som badvakterna jobbar. Fr o m 1 oktober så får vi själva bedöma om vi ska gå i vattnet eller ej. Inte förrän till påsk nästa år kommer badvakterna tillbaka.

I dag låg Maisons du Monde-katalogen i min brevlåda. Den ska jag titta i nu. De har alltid SÅ mycket fint!

Jag är väldigt sugen på att köpa den snygga och praktiska buffén som jag visade tidigare i dag. (Ulf tycker också att den är snygg.) Det är ett väldigt bra pris. Men om jag skulle köpa den så skulle jag bli tvungen att låna pengar (och betala tillbaka på 2-3 månader), för just nu är jag nästan pank. Jag skulle också bli tvungen att möblera om i vardagsrummet. Det senare vore bara roligt. Men vore det väldigt dumt att låna pengar för konsumtion (som samtidigt är en investering)?

Jag har inga andra skulder, och ett så här bra pris kommer knappast åter. Kvalitén är så pass bra (gediget trä) att möbeln förmodligen håller resten av mitt liv. Den skulle troligen rymma allt mitt hobbymaterial (garn, tyg, färg, tittskåpssaker), och i bästa fall även mina dukar och kuddfodral. Den är väldigt utrymmeseffektiv med sina 19 lådor. Jag har velat ha den sedan jag först såg den, men då var priset orimligt högt. Jag ska fundera på saken. Och om jag bestämmer mig för att slå till, så måste jag förstås ordna ett lån först - annars går det ju inte. Inklusive frakt kostar buffén 266,45 € (≈ 2561:-) vilket är mycket pengar, men inte orimligt för en bra möbel. Suck, så svårt det är. Det handlar om vad som är bäst på sikt. Och det vet man aldrig förrän man har facit i hand...

16-09-29:

Snyft! När man inte har pengar på banken så missar man alltid de bästa fynden! Jag hade tänkt köpa buffén, jag har ändå önskat just den i drygt två år (sedan jag såg den första gången). Både Ulf och Linda skrev att jag kunde få låna pengar av dem. I morse när banken öppnade satte jag in 270 € (som jag lånade av Ulf) på mitt konto. (Han har lite kontanter här för oförutsedda utgifter.) Sedan gick jag in på Maisons du Mondes webbsida. Där stod det att de inte längre sålde buffén. Jag skrev en fråga till kundtjänst via chatten, och de svarade att de åtta bufféer de hade haft - hade sålts i går kväll... Jag blev förstås besviken!

Jag får väl så småningom köpa ytterligare en Kallax-hylla (med 8 lådor), som jag har tänkt, men lika snyggt blir det inte (+ att Kallax inte rymmer lika mycket). Det blir förstås billigare, men just nu känns det som en klen tröst. Det har sina orsaker att mitt hem nästan enbart är möblerat med Ikea-möbler. Det är inte för att jag tycker att dessa är bäst eller snyggast. Det handlar förstås om pengar, eller snarare - bristen på sådana. Men jag är glad för mina Ikea-möbler! Tro inte annat. De fyller sin funktion, och är ganska bra och ganska snygga...

Jag vaknade i natt vid två-tiden av att det regnade. Det kom bara 3 mm (fördelat på två skurar), men det lät som om det ösregnade. Sedan kunde jag inte somna om förrän framåt 05, fast jag inte grubblade alls. Däremot hade jag ont i mitt högra ben (mest i höftleden och under knäet), vilket gjorde att jag inte kunde hitta en enda bekväm ställning att sova i. Det är förstås ålderskrämpor/slitage - så det är väl bara att vänja sig. Jag tror inte att man kan göra något - mer än att försöka hålla sig i god form.

Nu skiner solen, men här och var på himlen ser jag gråa moln. Vädret kan alltså bli precis hur som helst. Jag får väl gå till banken igen, och ta ut de 270 eurona och lägga tillbaka dem i Ulfs börs. Suck.

Vov på er! I morse, då hade Stella gått ut och lagt sig på MIN plats på balkongen. Utan att fråga mig! Först så tänkte jag skälla på henne. Ja, för det är ju MIN plats!

Men sen, sen tänkte jag - att Stella är ju ändå min dotter. Så då lät jag henne vara där. Och sen så la jag mig själv liksom framför Stella. Och vi fick plats båda. Ibland är det faktiskt vov-mysigt att vila tillsammans med sin dotter. Men vi kunde bara ha det mysigt en liten stund. Ja, för sen kom Wilda och ville busa med oss. Och sen fick vi ingen lugn och ro mer. Vov-vov och voff!

Jag fick ett nytt mail från Maisons du Monde i dag. De öppnar en butik i Alicante i morgon! Jättebra! Det känns alltid bättre att kunna titta på sakerna i verkligheten innan man köper. Tidigare har närmaste butik legat i Barcelona, men nu ska de öppna i Parque Vistahermosa (köpcentrumet där bl a Casa shop, Jysk och Leroy Merlin ligger). Dit är det lätt att köra, för det ligger i Alicantes norra utkant. Toppen! Jag ska definitivt åka dit någon dag för att titta (och kanske även köpa något, de har en del smått som jag också önskar mig).

16-09-30:

Sista dagen i september... Här har vi "sommarväder" ytterligare två månader, men ändå känns det lite som höst.

Jag vägde mig i morse. Sitter ni ner? Vågen visade 55,1 kg! Katastrofalt! Mer än på väldigt många år = nytt "rekord". Men inte konstigt alls. Jag äter och äter. Jag missbrukar mat, snabba kolhydrater = socker! Det kunde varit en farligare drog, men socker är inte ofarligt. Jag äter inte för att jag är hungrig, och bara till liten del för att det är gott. Jag äter för att döva känslor. Jag mår inte bra psykiskt nu. Eftersom jag är öppen och ärlig av mig, så skulle jag kunna tänka mig att skriva här och berätta - precis varför. Men eftersom jag tar hänsyn till andra, så får ni nöja er med antydningar. Ni får dra era egna slutsatser. Kanske gissar ni rätt?

Eftersom jag trivs bäst när jag väger mellan 46 och 49kg, och de flesta av mina kläder bara är flexibla upp till 51-52 kg, så MÅSTE jag snart bryta missbruket. Jag måste börja leva sunt igen! Inte bara för kilona (utseendet) - utan främst för hälsans skull! Men jag måste banta någon månad om jag ska ha en chans att komma i vinterlångbyxorna till vintern. Men det blir inte i dag. Ännu har jag inte den psykiska styrkan som krävs. Den dagen min energi räcker till för att bryta en dålig vana - då vet jag precis hur man gör. Och jag vet precis vad som är bäst för hälsan att livnära sig på. Jag kan, fast inte riktigt än.

Kanske, kanske, kanske att jag lyckades beställa buffén/köpmansdisken ändå i går. I så fall beror det på tekniskt fel på webbsidan, och jag vågar inte hoppas än. I går förmiddags gick jag först in på webbsidan, sedan till rea-avdelningen. Där fanns inga bufféer kvar. Och kundtjänst sa att de var slutsålda. Längre fram på dagen så gick jag in på webbsidan igen, och såg då att det låg en buffé i min kundvagn. Jag hade lagt en där i förrgår, men kunde inte gå vidare till kassan då - eftersom jag inte hade pengar på mitt konto. Normalt så töms kundvagnar automatiskt efter ett tag. Men jag loggade aldrig ut från mitt konto när jag stängde webbsidan på kvällen, så kanske möbeln låg kvar där av misstag ändå. Hur som helst så gick köpet igenom, och jag har betalt och fått ordern bekräftad.

Ändå vågar jag inte tro att jag verkligen får möbeln. Det kan ju vara så, att när de efter den 15/10 ska leverera den (det är det datumet som står), så kan de upptäcka att det har sålt en buffé mer än de har i lager. Och eftersom min order var den sista i ordningen, så blir det förstås jag som bli utan då. I bästa fall kanske jag får ett presentkort på ett mindre belopp som tröst (eftersom de har gjort "fel")? Men jag kommer förstås att hoppas i det längsta att möbeln verkligen låg kvar i min kundvagn och att jag köpte den på riktigt. Innan den 15/10 får jag nog inte veta, och sedan ger det sig. Håll tummarna!

Den lilla gröna linjen är populärast hittills...

Jag har förresten inte hört talas om träslaget paulonia/paulownia/kiri tidigare. Nu vet jag mer. Det är tydligen ett asiatiskt träd som traditionellt har använts i Japan (för att göra allt från möbler till musikinstrument), men som numera framförallt odlas i Kina. Det lär vara både lätt och starkt.

Jag läste ut boken Kvinnan på tåget sent i går kväll. Egentligen skulle jag bara läsa ett kapitel till, och jag hade tänkt att lägga mig klockan 22. Men så blev boken spännande - det var inte längre solklart vem som var god respektive ond... Klockan 00:30 hade jag läst ut den. Boken var bra, men varken den bästa (eller mest spännande) jag har läst. Dock är det ett annorlunda grepp att låta en strulig alkoholist vara berättaren.

Om boken kan man läsa: "Alkoholiserade Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget. Det är en sträckläsningsbok där spänningen stegras obönhörligt mot det fruktansvärda slutet."

Om två timmar är det dags för min yoga-pilates. Jag ska dricka en kopp te nu (och äta något därtill), för precis innan träning är det inte så lyckat att vare sig äta eller dricka. Vi förväntas ju kunna böja oss framåt...

16-10-01:

Vi har haft varmt och skönt i dag, och jag har bara behövt ha linne på mig. (Jag har ju annars gått i T-shirt på sistone.) Mitt på dagen gick hundarna och jag till hamnen och tittade på fiskarna.

Jag träffade Rolf på hemvägen. Han satt under ett träd och reparerade sin cykel. Han var just i färd med att klistra en tredje laglapp på den bakre cykelslangen. Som verktyg använde han en böjd sked. Han visade att själva cykeldäcken är torra och har spruckit på ett par ställen, så nu får han ofta punktering (nästan dagligen).

Rolf brukar få lite pengar till jul (så även av oss) och han hoppas få ihop till nya däck och slangar då, så han kan byta allt på en gång. Jag hoppas att han får ihop pengar tidigare! Det är långt till jul, och så kul är det ju inte att laga punkteringar... Tyvärr har jag ont om pengar själv just nu. Men jag lovade att skjutsa honom till Carrefour när han har pengar så det räcker, för där kan han köpa bra saker billigt. I Kina-butikerna har de bara skräp. De har tunna dåliga slangar, men inte ens en cykel-reparationssats (en sådan med laglappar, lim och universalverktyg). Och Rolf har hört att El Campellos enda kvarvarande cykelaffär har väldigt höga priser.

16-10-02:

Jag sov dåligt i natt (också). Först hade jag för ont för att kunna sova, sedan vaknade jag av värmevallningar 2-3 gånger i timmen + att jag vaknade när sopbilarna kom. Så fast jag låg i sängen nästan 11 timmar, så är jag långtifrån utsövd i dag. Det går ju an nu när jag är pensionär, men det skulle förstås inte ha funkat om jag jobbade. När jag jobbade som lärare och specialpedagog var jag tvungen att alltid ha stort tålamod, och att alltid vara på gott humör - annars skulle jag inte ha kunnat vara en bra lärare.

Det skulle vara väldigt intressant att veta exakt hur många timmars sömn jag får sammanlagt. Men jag tror inte att man kan mäta det utan väldigt avancerad utrustning. Det finns smartphones, armband och mätare för privatbruk - som man antingen ska ha på armen eller lägga i sängen. Men dessa mäter i själva verket bara rörelser, inte om man sover eller är vaken. Och man kan ju röra sig ganska mycket i sömnen, likaväl som man kan ligga helt stilla när man försöker sova. Alltså visar de fel.

Det jag kan göra för att förbättra min sömnkvalité är bl a: hålla mig så frisk som jag bara kan, äta förståndigt och inte för nära sänggåendet, motionera i friska luften, ljudisolera mitt rum, leva harmoniskt, kanske meditera... Men allting är förstås lättare i teorin än i praktiken.

I går läste jag några noveller i novellsamlingen Nära hem av Alice Munro. Hon skriver bra (hon kan verkligen hantera språket), och inte alls ointressant, men jag upplever novellerna som lite småtråkiga. Jag vill läsa ut boken (eftersom det var länge sedan jag började läsa i den), men egentligen vill jag mycket hellre börja på I minnets arkiv av Maria Dueñas. Vi får se hur jag gör i kväll. För mig hör läsandet till kvällarna (och regniga dagar).

Ute skiner solen och det är 25˚ = skönt promenadväder. Jag hoppas att jag kan få med hundarna på en lite längre promenad.

Jodå, om jag bara inte går där jag alltid brukar gå - då känner sig även Bonnie tvingad att följa med. Men det hade hunnit bli 27˚ så vi gick inte jättelångt. Större delen av vägen så gick antingen Wilda eller jag först, medan jag fick släpa Bonnie och Stella efter mig...

Vov på er! Matte, hon tror att det är bra för hundar att motionera. Men det tror inte jag. Nej, jag tror att det kan vara skadligt att röra sig för mycket. Ja, i alla fall så tycker jag bättre om att ta det lugnt. Mest tycker jag om att vila mig, och att bli klappad, och att äta. Dom sakerna är det bästa jag vet.

Stella tycker inte så mycket om att äta, men hon tycker om att bli klappad och att bli buren. Så hon är nästan som jag.

Men Wilda, hon tycker om att motionera! Jag tror att hon skulle kunna springa nästan hur vov-långt som helst. Hon nästan studsar fram. Det kan aldrig vara normalt. Vov-vov-voff!

Ja, Wilda är pigg på att följa med. Alltmedan somliga andra motvilligt kommer efter...

Det finns många sorters båtar...

På hemvägen mötte vi Mateo. Det är ingen super-vacker hund, men hans matte tycker precis lika mycket om honom ändå. Och väl är väl det!

16-10-03:

I dag har jag mycket motvilligt slängt nästan alla mina pelargoner. De flesta var till synes fina, men jag misstänker att alla hade den där pelargon-bakterien (pelargonbakterios). Jag har jättesvårt för att kasta levande växter, men jag kan ju inte gärna ge bort dem - så jag var tvungen. De nio tomma krukorna får stå och torka i solen några dagar, sedan ska jag rengöra dem noga.

   

Jag har sparat de fyra pelargonerna nedan. Men jag måste slänga även dem. (Jag bara skjuter upp det lite.) Den översta kanske inte är smittad, men de tre små är sticklingar - som om moderplantorna hade bakterien, då har de också den. Det är bara när det är riktigt varmt och fuktigt ute, som i juli och augusti månad, som man kan se om pelargonerna är sjuka eller ej. För det är bara under sådana förhållanden som sjukdomen bryter ut. Men om en enda har bakterien, så kan alla bli smittade - om man inte desinficerar händerna mellan varje växt man rör. Och det gör man ju normalt inte. Fast just nu tvättar jag faktiskt händerna med tvål och vatten så snart jag har rört pelargonerna ute.

De två som jag har inomhus, och köpte nyligen, ska förhoppningsvis vara friska. På balkongen kommer det att bli tomt utan alla blommande pelargoner. Ni vet att jag brukar ha väldigt många. De blommar ju så fint året runt här. Men jag kan inte köpa nya förrän i februari, för det är inte säsong nu. Tur att mina bougainvilleor blommar så vackert! För mig vore livet mycket tråkigare, om jag inte fick omge mig med rosa blommor.

   

Medan jag pysslade med växterna så låg Stella och Bonnie och "solade", medan Wilda hjälpte mig att jaga kringblåsande blomblad.

Fast nu vilar alla, även Wilda.

Jag har i kväll läst de första 122 sidorna i boken I minnets arkiv. Boken är bra, och så tycker jag om att jag lär mig en del om (det gamla) Spanien medan jag läser. Om författarinnan läser jag: María Dueñas Vinuesa, född 1964 i Puertollano i Ciudad Real-provinsen i Spanien, är en spansk författare och universitetslärare i Murcia. Hon har en doktorsexamen i engelsk språkvetenskap. Hennes webbsida: http://www.mariaduenas.es/. Hon har skrivit flera böcker, men bara den här samt Tiden där emellan (som jag läste för ett tag sedan, och som jag tyckte mycket om) är ännu översatta till svenska. Jag hoppas att fler blir översatta. Det dröjer länge, länge innan jag kan läsa dem på originalspråket. Men så småningom vill jag försöka med El tiempo entre costuras...

I morgon har Ulf en lång dag på resande fot framför sig. Han ska gå hemifrån redan 07:15, och hans plan beräknas landa i Alicante 14:55. Jag ska möta honom på flygplatsen. 

16-10-04:

Ulf har gått ombord, och hans plan har lyft. Preliminärt ska de landa 13 minuter före tidtabellen. Bra att allt går som det ska.

Linda vidarebefordrade nedanstående bild:

Jag hoppas verkligen att hunden fick åka med!

Dagens väderprognos visar att det ska bli växlande molnighet, 27˚ i luften och 26˚ i havet. Inte så dumt...

Ulfs plan landade 23 minuter före tidtabellen, men jag var på plats i tid. Hundarna blev så glada när han kom innanför dörren här hemma. De viftade alla på svansarna och slickade Ulf.

16-10-05:

I dag är det växlande molnighet (med mer moln än sol), och jag tycker att det känns aningen kyligt. Ulf tycker att det nästan är på gränsen till för varmt, så han är glad för molnen. Ja, det beror ju helt på vad man är van vid.

Jag fick min elräkning (via mail) i går. Iberdrolas räkningar är alltid väldigt tydliga. Den här var på bara på 58,38 €. Jag gör av med väldigt lite el när jag är här själv. Ändå är kyl, frys och varmvattenbererade i gång hela tiden, och jag tvättar lika ofta som vanligt. Det är förstås under månaderna december - mitten på mars som det går mest el - för det är då som jag/vi måste ha värmeelementen på. Dessutom måste man ha fler lampor tända under årets mörkaste månader, än på sommaren. Men det går uppenbarligen åt en hel del el mer när Ulf är här - även i oktober och maj. Kan det verkligen göra sådan skillnad? Han använder sin dator från morgon till kväll. Men så mycket drar den väl inte? Och så vill han ha tända lampor överallt på kvällarna (även där vi inte är), men vi har ju bara led- och lågenergi-lampor. Så jag tycker inte att det ska skilja så mycket som det gör. Vi får se hur mycket el vi kommer att göra av med i vinter. Jag hoppas att jag kan klara att betala räkningarna...

Just den här månaden (egentligen perioden mellan min pension i september och den jag kommer att få nu i oktober) är/har varit extra svår. Hittills har jag betalat 856 € på lägenheten (inkl fastighetsskatten), och så tillkommer ju elräkningen (som ska betalas den 11:e). Det blir 914 € (≈ 8773:-) under perioden. Det är en hög "månadshyra"! Inte konstigt att jag var tvungen att låna av Ulf för att kunna beställa buffén. (Den senare tror jag dock inte att jag får. I alla fall är ordersumman inte dragen från mitt bankkonto ännu. Jag kommer nog att få besked om att den är slutsåld, och att det har blivit något fel när jag beställde den. Tyvärr...)

Det finns många som har mindre pengar än jag. Rolf till exempel. Även i dag lagade han en punktering på sin cykel. Så länge han inte har pengar för att köpa nya hela däck, så kommer det att fortsätta att gå hål på slangarna. Han har visserligen själv valt att leva som han gör, men jag tycker synd om honom ändå. Jag vet ju att han drömmer om ett halvtidsjobb, och en egen liten bostad...

Bilden nedan har ingenting alls att göra med vad jag har skrivit, men eftersom den är vacker vill jag visa den för er ändå.

16-10-06:

Kommunen håller på att jämna till stranden inför det stora fiesta-skådespelet Moros y cristianos som går av stapeln den 12/10.

Ulf följde med oss på morgonpromenaden, så vi passade på att ta några foton av varandra.

Häromdagen såg jag ett så bra och trevligt föredrag om vägen ut ur sockerberoende, se nedan. Jag såg det förstås på Kostdoktorn.se.  Det är nästan så jag undrar om jag har blivit sockerberoende. (Innan har jag bara missbrukat socker/snabba kolhydrater periodvis.) Jag vet att om jag äter något sött, så blir jag sugen på mera, och tänker mycket på detta som jag blir sugen på. (Gäller även om jag bara äter bröd, som ju omvandlas till socker i kroppen.) Men när jag avhåller mig helt några dagar, så försvinner suget, och jag mår bättre (och äter nästan bara när jag är hungrig). Kanske jag måste vara helt avhållsam för att kunna hålla vikten, och bevara hälsan? Fast det är inte lätt. Om man tar bort allt som innehåller socker från hyllorna i ett normalt snabbköp, så blir det bara ca 10% av varorna kvar... I morse visade vågen återigen ett tråkigt resultat: 54,8 kg (motsvarar BMI 23) och 27,7% fett. (Att jag har kjol på mig i dag beror på att de enda shortsen som jag kommer i ligger i tvätten.) Om jag inte gör något åt problemet nu snart, så kommer jag att må väldigt dåligt - både fysiskt och psykiskt. Jag känner mig redan väldigt fet och ful...

16-10-07:

Ulf vidarebefordrade ett mail till mig, som handlade om särskrivningar. Det finns ju många fler roliga sådana, inte bara de klassiska sjuksköterska kontra sjuk sköterska samt kassabiträden kontra kassa biträden. Nedan några tydligt illustrerade exempel.

I kväll ska vi gå på restaurang La Cova och äta tillsammans med Ulfs vänner Örjan och Anne-Charlotte. Det blir säkert både gott och trevligt!

16-10-08:

Precis som jag förutspådde så blev kvällen på La Cova väldigt trevlig, och maten var som vanligt god. Både Ulf och Anne-Charlotte tog några foton när vi var på väg till restaurangen. På översta fotot ser ni mig, Anne-Charlotte och Örjan. (Ulf och Örjan var arbetskamrater på SVT fram tills Ulf gick i pension.)

Det var en vacker kväll, vilket Anne-Charlotte förevigade:

När vi kom hem igen så gick jag sena rundan med hundarna. Tillbaka igen så satte jag mig i fåtöljen, lyfte upp mina små i knäet, och klappade dem en bra stund. När jag reste mig så lät jag dem ligga kvar i fåtöljen, fast de numera inte får vara där. (Det är skönt med en ren fåtölj!) De var SÅ söta där de låg, så jag tog ganska många foton på dem. Eftersom alla var trötta/sömniga, så låg även Wilda still länge. Nedan får ni se en liten fotoserie på mina sötnosar Wilda, Stella och Bonnie.

För många hundfoton? Det kan man väl aldrig ha!

Tänk, jag lyckades lura med Ulf till den nya glassbaren! Det är inte ofta jag lyckas med sådant. Men när vi väl var där så lät han sig väl smaka. (Han valde en mellanstor bägare med tre smaker, vilket jag för en gångs skull också gjorde.) Vi tyckte båda att glassen smakade bra! (Jag provade bl a en passionsfrukts-sorbet som var väldigt fräsch i smaken.) Ganska snart stänger glassbaren för säsongen, så det gäller att passa på. Själv tycker jag att det är trevligt att ha sällskap som omväxling. Det är förstås roligare än att sitta ensam, och så smakar det på något sätt bättre om man sitter och pratar medan man äter.

Efteråt gick vi en promenad tillsammans.

Vi mötte Rolf som nyss hade badat i havet. Han påpekade att det fortfarande är varmt och skönt i vattnet. Men han har ju inget annat än havet att välja på, även vintertid. Då är det inte fullt så skönt, men han vill hålla sig ren.

Det märks att det snart är fiesta. Kommunen har satt upp skyltar på lyktstolparna (den nedan med text på valencianska), och man har förberett VIP-läktaren till den 12:e.

Josefina och Kiko var ute på "promenad". Josefina är så glad för sin lilla elscooter av permobil-typ. Den ger henne sådan frihet + att Kiko får mer motion. (Numera går Josefina med två käppar, och klarar max 200 meter.)

Jag gick upp i samhället för att titta på medeltidsmarknaden som öppnade i kväll. Gatorna där något ska hända under fiestan är dekorerade på olika vis.

Det var ganska tomt på marknadsplatsen vid Pl de la Constitución/Kulturhuset. Det brukar finnas fler marknadsstånd, samt olika sorters djur. Kanske det blir livligare i morgon?

Jag gillar den sortens miljövänliga maskineri som finns i den här karusellen. (Förra årets karusell vevades för hand, men det här verkar vara bekvämare.)

Jag köpte som vanligt några arabiska kakor. De är dyra (1 € per styck), och eftersom jag inte vet vilka som är goda - så får jag chansa. Den med mandel ovanpå (med blå pil) var riktigt god. (Jag tror att det var torkad frukt och nötter i den.) Den har jag ätit upp. Övriga kakor har jag skurit i små bitar, och jag har smakat en bit av alla. Den ovanför pilen var inte alls god, men övriga var ok. Jag är inte speciellt glad för kakor, men tycker det är spännande att prova sådana här (för mig) ovanliga sorter. Och jag kan bara köpa sådana i El Campello en gång om året.

Något som jag på förhand visste är gott, är de honungsrostade sesamfröna nedan. (2,50 € för en påse.) Ulf tycker att de är beroende-framkallande goda, och bad mig att för säkerhets skull gömma påsen...

Själv mår jag inte så bra efter att ha ätit upp en hel kaka, smakat en bit av fem andra sorters kakor, och ätit ett par nävar sesamfrön. Detta dessutom på samma dag som jag har ätit en ganska stor glass. Just nu är jag bara sugen på vatten! (Jag tänker förresten inte väga mig just i morgon...)

16-10-09:

I dag har jag varit och tittat på dansuppvisningen på Calle Pal (gatan mellan Avenida de la Generalitat och kyrkan Santa Teresa vid plaza Canalejas) uppe i samhället. Det var trevligt! De olika dansgrupperna började dansa nere vid Generalitat, och dansade sedan ända upp till torget. De dansade till en orkester som först marscherade gatan i "fel" riktning, och sedan stod och spelade på scenen vid torget. (Det fanns högtalare uppställda längs hela gatan, så musiken hördes från ena änden till den andra.)

Jag tog 349 foton, så ni kommer att få se ett antal här. Det tar tid att gå igenom så många foton, välja ut några, och redigera dessa. Nu ska jag först dricka eftermiddagste. Jag får väl ta en arabisk kaka till, så jag får slut på dem. Den med malda jordnötter i är inte så dum, så den tar jag nog nu. (Det är den till höger om kakan med blå pil.)

I dag är det Valencia-dagen, día de la Comunidad Valenciana. Traditionsenligt dansar man då på Calle Pal (en av El Campellos äldsta gator) för att fira mocadorá de Sant Dionís. (Helgonet Dionís är "de älskades helgon", staden Valencias egen "Valentin". Tyvärr är jag inte tillräckligt bra på spanska för att riktigt uttyda varför man firar helgonet. Men firandet har att göra med "en återerövring" den 9 oktober 1238 av "att behandla kvinnor bättre".)

Dansarna bär traditionella dräkter och dansar som man gjorde förr. I dag växlade de mellan lugnare varianter och mer fartfyllda. Många av dansarna hade kastanjetter i händerna och klapprade takten.

Över gatan hängde blomdekorationer föreställande röda rosor. (Från några balkonger kastade man ut konfetti.)

   

Tydligen bor morernas kapten vid torget...

Utanför kyrkan vaktar två kungar/kaptener, den kristne till vänster och den moriske/muslimske till höger.

Från torget paraderade dansarna ner till Av Generalitat. Paret som skulle dansa främst fick åka häst och vagn. (Hästen fick dock inte vara med och dansa...)

Jag fotograferade dansparen i flera omgångar, och bilderna kommer visserligen i kronologisk ordning, men samma par kan komma både i början och slutet av min bildserie. Det var bara de som dansade först i den långa raden som hade traditionella dräkter, alla (majoriteten) som dansade därefter hade vanliga (eller nästan vanliga) kläder på sig.

Kvinnan i ljusblå kjol, på bilden ovan och nedan, lät sig inte hindras av att hon gick med käpp. Hon dansade ändå!

   

Jag fotograferade en i publiken också:

Visst har de härlig snurr i kjolarna!

Det har varit varmt i dag, och dansarna svettades säkert i sina tjocka kläder. Mannen nedan fick ett glas öl av en vän som han dansade förbi. Vid ett tillfälle blåste en frisk bris längs gatan. När den kom så jublade dansarna spontant.

Många kvinnor hade konstfärdiga håruppsättningar.

           

Rätt som det var dansade grannpojken med flickvän förbi (nedan). Hans familj är med på i stort sett allt traditionellt kulturellt här i El Campello.

   

Ska vi gissa att det är mor och dotter nedan?

   

Traditionella spanska skor (espadrillos):

   

   

   

       

Framme vid torget fortsatte dansen.

   

   

Efter ett tag slutade orkestern att spela, och musiken övergick till inspelad populärmusik. Men ungdomarna fortsatte att dansa, fast inte längre traditionellt. Själv gick jag hem, aningen sugen på att lära mig de traditionella danserna som jag just hade sett... (Synd att jag har så ont i höger höft och knä nu. Det underlättar inte precis dansande. Jag hoppas att det går över. Jag älskar ju att dansa!)

16-10-10:

I förmiddags åkte jag in till Alicante en stund. Jag tittade lite i mina favoritbutiker, men det enda jag köpte var en pocketbok. Den här:

Nu ger det sig om jag överhuvudtaget klarar av att läsa den. Jag måste nog ha min svenska upplaga till hands för att kunna snabböversätta hela meningar vid behov (säkert ofta). Jag ska inte börja läsa den ännu, men jag tycker att boken är tillräckligt bra för att läsa om.

Apropå politikerdebatten som pågår i Sverige (som jag hörde lite av i går när Ulf lyssnade):

Klockan är bara 19, men jag är så trött och sömnig så jag skulle vilja gå och lägga mig redan nu. (Jag sover för lite nästan var natt.) Jag orkar inte ens läsa. Men hundarna och jag satt en lång stund i läsfåtöljen ändå - och vilade. Ulf tog två foton på oss.

16-10-11:

Det märks att det är "stora Fiesta-dagen" i morgon. Här pågår förberedelser för fullt. I morse höll de på att plana ut sanden på stranden. Där får inte finnas några gropar. Det satt två hundar vid en av "nedgångarna" till stranden. Jag antar att ägaren hade bundit dem där för att själv ta ett dropp i havet. De satt så snällt medan traktorn körde runt bakom dem, och några arbetare (som väsnades förfärligt) höll på att reparera VIP-läktaren framför dem.

   

Ulf har alltid med sig sin kamera. I morse, när han gick sin vanliga långa raska promenad, så fotograferade han först (med teleobjektiv) en modefotografering på stranden vid Muchavista.

Och sedan en havstrut. Han tycker att det behövs en motvikt till alla hundar...

Att det är just en havstrut visste jag inte, så jag fick googla. Då hittade jag följande intressanta text:

Fåglar som lever till havs kan dricka saltvatten. Saltet som de får i sig absorberas och förflyttas genom deras blodomlopp till ett par saltkörtlar som sitter ovanför deras ögon. Här bildas en salt vätska som rinner ut ur näsborrarna ner längs näbben. När dropparna blivit stora brukar fågeln skaka näbben för att bli av med dem och skicka saltet tillbaka i havet. På havslevande fåglars skallar finns en sorts fåror för saltkörtlarna och dessa fåror är extra stora hos pingviner, lommar, albatrosser, måsfåglar och lunnefåglar.

Så nu har jag lärt mig något nytt i dag! Jag gillar att lära mig nya saker. (Speciellt inom områdena naturvetenskap-djur-växter-medicin.)

Hemifrån balkongen såg jag sedan att de bogserade in bryggan som ska användas vid landstigningen i morgon.

Nu när jag bara har tre friska pelargoner kvar, så är det roligt att en ser lite annorlunda ut. Jag tycker att det är roligt med ränder och prickar...

Ulf vidarebefordrade ett foto på en skylt (som jag tyvärr inte vet var den finns):

När jag gick mitt-på-dagen-promenaden med hundarna i dag, så hade varken Bonnie eller Stella lust att gå. Vi gick bara en kort runda (och då fick jag nästan släpa de två hundarna efter mig). Wilda studsade som vanligt glatt fram på trottoaren. Eftersom både Wilda och jag hade lust att gå längre, så gick jag hem med de andra två - och så gick Wilda och jag i väg.

Vi gick ovanför hamnen och fram till Tornet (som nu är dekorerat inför morgondagen).

De kristnas flagga hänger till vänster och morernas till höger.

På många ställer sitter det skyltar som varnar för explosiva ämnen (som ska användas vid morgondagens "pangande").

   

Vi såg lastbilen som lastade av alla tälten som ska sättas upp på stranden i kväll. Nedan de kristnas tält.

Och här ligger morernas tält:

Jag skulle gärna vilja sitta på VIP-läktaren i morgon, men den är inte till för sådana som jag...

16-10-12:

I dag är det Spaniens nationaldag, Día de la Hispanidad. Dagen firas stort över hela Spanien. Men här i El Campello är det också årets största fiesta: Moros y cristianos.

        

Jag gick ut med hundarna redan klockan 06, så att de i lugn och ro skulle få sköta sina behov. Redan då var det många människor på väg till stranden och det stora skådespelet som ska starta klockan 07:00. Detta är nog enda gången på året som spanjorerna är riktigt punktliga. Just nu är klockan 06:57, men det är ännu tyst och stilla på stranden. Jag kan se från balkongen att det brinner facklor, och att muren är full med folk som ska titta på. Jag har sagt till mina vänner att man bör komma dit ca 06:30 om man vill ha en (bra) sittplats. Nu tror jag att jag borde ha sagt senast 06:10... (Jag kom i alla fall ihåg att säga att man bör stoppa bomull eller öronproppar i öronen, för på nära håll är volymen från hakebössornas skott mycket hög.)

Snart kommer de första smällarna att höras! Nästa år vill jag nog vara en av dem som sitter på muren, och som ser skådespelet på nära håll. Det är både stämningsfullt och häftigt!

Klockan har hunnit bli 08:45 och det stora skådespelet är över för den här gången. Det blev inte riktigt som vanligt, inte när båtarna skulle angöra bryggan. De brukar komma inseglande med den röda uppgående solen i bakgrunden (mycket effektfullt), men i dag är det molnigt så ingen sol syntes. Dessutom hade flytbryggan slitit sig i yttre änden, och låg alldeles i strandkanten. Med tanke på väderprognosen så var vädret hyfsat. Det kunde ha regnat, men mot slutet av skådespelet tittade solen fram mellan molnen.

Med facit i hand var det bra att jag valde att inte fotografera just i år. Det skulle inte ha blivit bra bilder. Jag tog några få foton från balkongen, och dem får ni se nedan. Dock är det "någon som har ställt en massa hus, palmer och antenner i vägen" så bilderna är inte speciellt bra. Dessutom har jag dålig zoom på min lilla kamera. Ni får titta på dagens datum i mina sparade dagböcker om ni vill se bättre foton. (Det är lättast att hitta i Sparad dagbok 25, för där ligger fotona överst, men bäst foton finns i Sparad dagbok 21 - för det året (2011) fotograferade jag på nära håll.)

I år var många fler än vanligt tvungna att hoppa i vattnet (25˚ varmt) och simma i land, eftersom bryggan hade slitit sig. Dessa drog sedan bryggan på plats.

      

   

   

       

De kristna vann i år igen, och det var ju bra. Om Spanien fortfarande hade varit ett muslimskt land, så hade jag inte valt att bosätta mig här. De allra flesta muslimer är förstås bra människor, men så finns det några extrema som vill härska med våld - och dessa förstör för alla de andra. Jag är ateist, men jag tror på religionsfrihet. Var och en ska själv få välja vad han/hon vill tro på. Då blir alla lyckliga på sitt eget vis. "Var och en blir salig på sin tro." Våld och tvång borde inte få finnas, aldrig någonsin - inte i något sammanhang!

Klockan 10 gick hundarna och jag dagens andra promenad. Då hade de kristna redan rivit sina tält, medan morernas stod kvar.

Städningen var i full gång.

Hundarna kissade i lugn och ro, och sedan gick vi upp till C/ San Bartolomé. Vi kom precis lagom för att se paraden från tornet. De kom gående på San Bartolomé, svängde upp på C/ San Fransisco och gick därifrån vidare upp mot Avenida Generalitat. Det är verkligen många El Campello-bor som engagerar sig i fiestan. Tänk bara så mycket deras dräkter har kostat (var och en bekostar sin egen), och så mycket arbete det har varit med att sy dem! Först kom alla morerna, därefter de kristna.

Under hela paraden stod hundarna snällt bakom ryggen på mig och väntade medan jag fotograferade.

   

De skötte sig utmärkt i morse också. Bonnie och Wilda var helt lugna, medan Stella skällde till att börja med - när de första skotten avlossades. Om jag lyfte upp henne så slutade hon att skälla, för då kände hon sig trygg. Men hon vande sig efter en kvart, så sedan låg hon lugnt och vilade hon också - trots att skotten oupphörligen ekade mellan husen.

Jag undrar förresten om mina grannar (de som är med på alla traditionella arrangemang) hörde till de skådespelare som hoppade i vattnet i morse? Det var nämligen ganska vått på hissgolvet...

16-10-13:

I dag regnar det, och kanske det kommer att regna mest hela dagen. Ändå ska det bara komma några millimeter sammanlagt. Men 3 mm i El Campello upplevs som mycket mer än 3 mm i Sverige (och det ser alltid ut att ha kommit mycket mer än det har gjort)! Hundarna och jag avvaktade med morgonpromenaden tills det var uppehåll. Jag gick ut på balkongen och kontrollerade innan vi gick. Ändå hann vi bara om hörnet innan det började regna igen. Det vräkte ner! Stella vägrade att gå (så henne fick jag bära) och de andra strök tätt invid husfasaden. Vi stannade till under en balkong för att skula (skånskt ord för söka skydd för regn).

Om vi hade stått mitt ute på gatan hade vi blivit mindre våta än nu när vi stod på trottoaren (dessutom under en balkong). Orsak? Jag har tidigare visat ett foto på att utloppsrör från husen (där vatten från bl a balkonger och tvättmaskiner rinner) ofta har utlopp direkt på trottoarerna. Samma rör samlar upp allt regnvatten som landar på taken - och sprutar ut detta över trottoarerna! Alltså kan man aldrig gå torrskodd på en trottoar. Jag tycker förstås att systemet är idiotiskt, och skulle önska att rören mynnade ut på gatan i stället.

Jag hade regnjacka på mig, men blev blöt om byxor och skor. Och hundarna var förstås jätteblöta när vi kom in igen. Jag torkade hundarna med en handduk, och sedan fick de frukost. Därefter tog jag fram deras fårskinn (som jag har haft undanlagda i sommar). Jag la dessa i deras sängar och fåtöljer, och där ligger de nu och har det varmt och gosigt. De tycker jättemycket om sina fårskinn. Kanske det varma luddiga väcker ett minne av hur tryggt det var att (som valp) ligga nära sin hundmamma?

   

Wilda ligger på ett syntetiskt, och det är inte lika skönt - men jag har inte äkta så det räcker till alla deras möbler. Fördelen med de syntetiska är förstås att de är mycket lättare att tvätta.

16-10-14:

Sent i går kväll, när Ulf drog ut en av lådorna i köket för att sätta in en kastrull, så gick fästet sönder och lådan rasade ner på högra sidan. Det visade sig att metallskenorna som lådorna löper i var fästa med plastfästen ("distansklossar"). Och dessa var bara fästa med en skruv, fast de ska vara fästa på två. Nu hade plasten gått sönder. I förmiddags gick jag ner till järnaffären och frågade om man kan beställa sådana här plastfästen. Det kan man inte.

   

Vi kunde ju omöjligt ha allting stående framme så jag var tvungen att göra något.

I brist på alternativ så valde jag att fästa beslagen med en skruv i det oanvända hålet. Det gick bra, och lär väl hålla ett tag om vi är försiktiga. För säkerhets skull så satte jag en liten smal skruv i det lilla hålet i mitten. Trots att skruven är lite och klen, så ska det väl bli lite aningen starkare. Men titta på fotot nedan. Inte ser elinstallationen så särskilt proffsig ut...

Men nu sitter lådorna på plats igen. Skönt! Om jag inte hade kunnat få fast skenan igen, så hade vi kanske varit tvungna att köpa en helt ny låda till skåpet (men behållit den gamla fronten). Det är bra att vara en smula händig.

I dag hade hundarna och jag bestämt träff med Alicia klockan 14 borta vid Valor. Där satt vi sedan nästan i två timmar och pratade (Alicia och jag), respektive spanande in omgivningen samt vilade (hundarna). Alicia och jag diskuterade bl a psykologi. Vi kan tala om ganska avancerade ting, för hon hjälper mig att hitta de spanska orden.

I dag kom sopsorteringspelaren som jag hade beställt. Nu ska vi bestämma hur vi ska göra med våra gamla. Det är på den runda vita (som vi har vanliga sopor i) som öppnings/stängnings-mekanismen krånglar. Kanske vi kommer att använda den bredvid till hushållssopor i stället? (Och slänga den som krånglar.) Sopsorteringspelaren tar nästan ingen golvyta, men rymmer ändå återvinning för några dagar. Jag är nöjd med mitt köp. (Fast om man är en familj på många personer, då behöver man en större modell. De finns i många olika storlekar.)

   

Jag har börjat tro att jag kanske får buffén som jag har beställt (och har önskat mig så länge). Pengarna är dragna från mitt konto, och jag fick i dag mail om att leveransen är försenad från "fr o m 15/10" till "fr o m 28/10". Jag vågar dock inte riktigt tro ännu att jag kommer att få den (p g a av krånglet när jag beställde den) - men jag hoppas så. Ni håller väl tummarna?

16-10-15:

Det börjar bli kallare ute, särskilt om nätterna. Jag har stoppat mitt sommar-duntäcke i påslakanet, och på mornar och kvällar har jag fleece-jacka på mig när jag går ut. (Det har varit 17˚ som kallast på morgonen, men någon grad kallare nattetid.) För mig, som är van vid värme, så känns det kallt.

Men i dag, på mitt-på-dagen-promenaden, var det så skönt i solen. Vi satte oss en stund på en bänk, hundarna och jag, och njöt av solen. Stella ställde sig på min högra sida (och satte sig sedan), medan Bonnie direkt satte sig på min vänstra sida.

   

   

Wilda satte sig inte alls. Hon hinner inte - för hon måste ha koll på alla som går förbi. Hon stod ibland på den ena sidan, ibland på den andra, men oftast nedanför bänken. Hon har inte lika lätt för att koppla av som de andra...

Ulf hittade några fyndiga rader i DN:

Och jag såg en bild på internet med en tänkvärd text:

Ni har väl full koll på vad som är farligt för hundar - och varför? Annars hittade jag en bra sammanställning i tidningen Råd&Rön:

Själv kommer jag alltid ihåg vad som är farligt för hundar, men ofta glömmer jag varför... (Allt finns inte med på listan ovan, men det farligaste.) Har man små hundar, som jag, så måste man förstås vara ännu försiktigare - eftersom det går åt en mindre mängd för att skada/döda hunden.

Det är lugnt just nu (siesta), men innan var det ett fasligt smällande. Det är lokal helgdag i dag, och även i dag firar man att de kristna besegrade muslimerna på 1200-talet. Vill ni veta mer om reconquistan (= återerövringen) så hittar ni en sammanfattning här:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Reconquista.

Ängelholm fyller 500 år i år. Ur jubileumsmagasinet kopierar jag nedanstående vackra höstbild:

Det står inte var i kommunen den är tagen, men bilden är märkt @NisseHult Underbara Ängelholm i bilder. (Det senare är en facebook-grupp som Per-Ola Berggren (alias Nisse Hult) startade.)

 

16-10-16:

Livet - det är det som pågår här och nu. Några citat: Rätt utnyttjat är livet långt nog. You only live once, but if yo do it right, once is enough. Suck. Det är inte alls så jag lever just nu. Jag gör mest ingenting (mer än äter för mycket och blir ännu tjockare). Det känns som om varje dag bara är en transportsträcka fram till nästa dag. En dag som ska överlevas. Jag hoppas på en bättre framtid, men jag borde verkligen leva här och nu! Ingen av oss vet om jag lever i morgon. Ingen av oss vet om jag får nya chanser. Jag är alldeles för dålig på att fånga dagen...

Det var en vacker måne i går. Jag fotograferade den från balkongen när den strödde silverglitter i havet. (Jo, jag fångar i alla fall små ögonblick. Alltid något.)

Stella låg och sov i den lilla fåtöljen. Då kom Wilda och la sig tätt intill (och ovanpå till att börja med). Wilda somnade nöjd, men Stella låg vaken en bra stund... Mina tre hundar har så olika personligheter (även om Bonnie och Stella delvis är lika). Wilda borde egentligen ha en jämngammal (och ganska aktiv) lekkamrat. Hon och Stella är för olika för att kunna bli "bästisar".

   

Ulf och jag har pratat om att byta sovrum med varandra. Det har jag önskat flera år, men Ulf har inte velat. Jag vill byta av flera orsaker, bl a för att jag då skulle kunna stänga dörren till nedervåningen när Ulf inte är här, och bara värma upp ovanvåningen på vintern (för att spara pengar) - och så tror jag inte att det är så bra att jag springer upp- och nerför trappan i ett kör, nu när jag har ont i höft och knä. Dessutom skulle jag då kunna sitta och läsa i vardagsrummet när jag ville (utan att bli störd och behöva avbryta läsningen mitt i ett kapitel).

Nu har Ulf börjat fundera på om inte han också skulle vinna på bytet. Han skulle kunna ha ljudet på när han ser på TV, utan att känna att han stör mig - och så skulle han få en egen balkong. Hans möbler skulle få plats i mitt rum, och mina i hans. Nu skulle det förstås bli ett stort jobb att flytta alla möblerna. Förmodligen skulle vi behöva hjälp med att bära upp mina stora garderober för trappan. De är tunga (även om jag tömmer dem, och även lyfter ur hyllor och backar) och otympliga, och trappan är smal (p g a hissen). (Alicia sa att hon känner två starka bröder som gärna tjänar en slant.) Om vi skulle leja bort jobbet, så kan de ju lika gärna få bära de andra möblerna också. Men allt annat (t ex alla kläder och småsaker) skulle vi få bära själva. Och ett rum skulle behöva tömmas nästan helt innan vi skulle kunna ställa in de andra möblerna. (De sakerna skulle då tillfälligt få stå antingen i gästrummet eller i vardagsrummet.)

Mycket jobb, men mycket att vinna - som jag ser det. Jag skulle vilja påbörja arbetet bums, så att vi vore klara när Bosse L kommer hit den 24:e. Men Ulf vill vänta till efter Bosses besök. Och han kan mycket väl tänka sig att vänta till våren. Allra helst skulle Ulf vilja att jag passade på att byta rum medan han är i Sverige. Eventuellt kan jag tänka mig att göra allt jobbet själv (om jag får bärhjälp till det tunga). (Fast jag hade hellre gjort det i somras.) Vi får se hur det blir. Men ännu hellre än att flytta upp till entréplanet, så skulle jag vilja flytta alla mina möbler till en ny lägenhet - en modernare som är värmeisolerad och enplans! (En sådan lägenhet som jag skulle kunna bo kvar i även då jag blir gammal och skröplig.)

Jag bör under dagen flytta över alla fiesta-bilderna (ovan) till Sparad dagbok 38. Jag undrar om den kommer att krascha då? Kanske jag snart måste börja på en Sparad dagbok 39? Allra bäst vore förstås om jag kunde få min nya webbsida (Christel.es) att fungera.

Ute skiner solen och det är behagliga 24˚. (I havet är det fortfarande ganska varmt - just i dag är det 23˚.) Jag är glad att jag bor här i El Campello!

16-10-17:

I dag har det varit hela 27˚ varmt. När jag hade varit ute med hundarna (mitt på dagen) så gick jag en runda själv i solen. Jag var sugen på något gott och funderade på att köpa en glass, men i dag var alla glassbarer stängda. Då tänkte jag att jag kunde gå till Lidl och köpa ett gott bröd (de har en god sort med vallmofrön utanpå och getost inuti), men när jag kom dit var de här bröden slut - och även mitt andrahands alternativ (med spenat inuti). Vissa dagar man inget flyt...

Nu har jag mat hemma, så någon större katastrof är det ju inte. Och rent krasst så är jag tillräckligt tjock som jag är. Jag har inte vägt mig på några dagar, men om jag vägde 55½ kg häromdagen, så väger jag väl 56 nu... Jag bara äter och äter (tröst-och-stress-ätning)...

Jag vägde däremot mina hundar i dag. Bonnie väger 2705 gram, Stella 1905 gram och Wilda 2220 gram - vilket är ganska lagom. (Om jag skulle tycka att jag själv vore "lagom" så borde jag väga 8-9 kg mindre än jag gör...) Ibland är det lättare att vara hund. De får maten serverad i lagom portioner (om de har en någotsånär förståndig ägare).

Jag har nu läst 2/3 i boken I minnets arkiv. Jag tycker bra om boken, och jag lär mig mycket om dåtidens Spanien. När den tredje boken av Maria Dueñas kommer ut på svenska, så ska jag köpa den också.

16-10-18:

I dag kom min pension. Det är roligt att ha "gott om pengar" på kontot även om det bara är en dag i månaden. Men konsumtions-utrymmet är verkligen inte stort. Förra månaden blev den sammanlagda hyran 925 €, och den här månaden ska jag preliminärt ut med 835 €, varav 570 € är årspremien för hemförsäkringen. (Att hemförsäkringen är så dyr beror på att detta är en ägarlägenhet, och att även själva byggnaden är försäkrad.) Jag orkar inte ha det så här! Jag vill veta att mina pengar räcker. Nu får jag stress-ont i magen varje månad. Jag bara måste skaffa mig en billigare bostad. (Hur det nu ska gå till? Eller också måste Ulf betala 50% av hyran här.) Det här håller inte. Jag vill kunna köpa några små saker varje månad. Nu behöver jag t ex en ny torkställning till tvätten (eftersom de andra är rostiga). Och jag skulle väldigt gärna vilja spara lite var månad.

Nu ska hundarna och jag strax ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Väderleksprognosen spår regn , men än så länge är det bara växlande molnighet och blåsigt. (Tur det, för jag har tvätt på tork på balkongen.)

Bonnie och Stella hade ingen lust att gå någon längre sträcka, så de stretade efter i snigeltakt. Men Wilda travade glatt på och undersökte allt hon hittade (som den lilla stenen på fotot nedan.) Wilda hoppas alltid att hon ska hitta något som går att äta, och det händer att hon provsmakar pappersbitar och annat skräp. Jag är alltid orolig för att hon ska få i sig något giftigt. Men många gånger hinner hon svälja innan jag får ut föremålet ur hennes mun...

   

Jag har precis betalat tillbaka pengarna som jag lånade av Ulf för att kunna köpa (beställa) buffén/köpmansdisken. Nu har jag 30 € kvar att handla för (tills jag får nästa pension 18/11). En del av dem ska jag strax göra av med. Jag ska nämligen till te-affären och köpa te. Jag har slut på mina tre favoritsorter.

Förresten vet jag redan nu att jag kommer att övertrassera min budget den här månaden. Den 27:e ska Wilda ha sin vaccination mot leishmania (kostar normalt 50 €), och sen kommer jag förstås att behöva köpa lite mat också... Jag borde kanske börja en 30-dagars vattenfasta (det skulle jag spara pengar på, och det är faktiskt bättre för hälsan än överätande), men jag har varken ork eller lust. Suck!

16-10-19:

Jag läste ut boken I minnets arkiv i går. Den var bra. Inte riktigt lika bra som Tiden däremellan, men jag rekommenderar den gärna. Medan jag läste så hade jag hundarna i knäet (Bonnie på ena sidan, Wilda på den andra, och Stella i mitten = lugnast så). Efteråt lät jag dem ligga kvar i fåtöljen en stund. Det syns tydligt vilka två som hör "mest" ihop. Stackars lilla Wilda som hamnar utanför...

Det är synd att jag är extra pank just nu. (Vilket förstås beror på kombinationen av två månader efter varandra med ovanligt hög sammanlagd hyra - och att jag just nu har beställt en dyr möbel.) I gårdagens Westwing-reklam hittade jag ett litet nätt serveringsbord (70 cm högt), som jag gärna skulle ha köpt för att ha växter på. Det är praktiskt med flyttbara växtbord! Och så hittade jag en liten söt kristallkrona. En kristallkrona vill jag ju ha över matbordet så småningom, och jag kommer bara att ha råd med en enklare variant - som den nedan. Nåja, inget av detta är livsnödvändigt. Jag klarar mig utan bådadera. Men om jag hade varit rik - då hade jag köpt dem.

       

På tal om reklam så fortsätter Aldi med sina humorfyllda varianter. Överst ser ni hur de illustrerar svenska havreflarn.

   

Sedan följer chokladpraliner, skinka, stekpannor och lågenergi-lampor.

   

   

Väderleksprognosen för i dag ser inte så rolig ut. Men faktum är att det inte har regnat alls i dag (ännu = klockan 12:20), däremot så kom det 4 mm i natt. Jag tycker det är perfekt när det regnar på nätterna! Det är ganska grått och molnigt, så kanske det kommer någon skur senare.

Vet ni vad? Jag glömde att gå på min favoritgympa i går. Förargligt! Dels behöver jag röra på mig, dels tycker jag att det är roligt. Det har varit uppehåll nu under fiestan, och jag hade tvättat och lagt undan mina gymnastikkläder. Jag kom på det bara någon minut innan gympan skulle börja, och då var det för sent. (Det tar lite tid att byta om och gå dit, och jag vill inte störa mitt i passet.) Nu planerar jag förstås gå på fredags-gympan som vanligt, och nästa tisdag vill jag vara på plats i god tid.

Stella har varit väldigt "mattig" i dag. Hon vill bli buren precis hela tiden. I morse var hon nästan desperat. Hon skulle till varje pris upp i min famn, just när jag tänkte göra annat. (Man kan inte göra vad som helst med en hand...) Hon var orolig, rädd, spänd och darrade en smula. Det tog en stund innan hon slappnade av. Detta har hänt några gånger. Jag börjar undra om det kan ha med hennes defekt (occipital dysplasi) att göra. Det skulle ju kunna vara så att hon får ett mini-anfall, en light-version. Lite orolig blir jag. Men om det skulle vara så, kan jag ändå inte göra något för stunden.

Om Stella inte får kraftiga anfall, sådana som stackars lilla Nova² hade, så är det dumt att börja medicinera. Mediciner har alltid negativa biverkningar. Om hon däremot skulle få riktiga anfall - då finns det förstås inget annat att välja på. Än så länge så hoppas jag att de här gångerna, när hon desperat vill upp i min famn, beror på något helt annat. (Att hon har blivit rädd för något, eller bara vill vara ifred för Wilda.)

Fyndigt formulerat:

16-10-20:

I går fick jag ett brev från Ajuntamiento. De bad mig komma för att förnya min Inscripción padronal (= den kommunala folkbokföringen). Detta ska göras vart 5:e år. Jag gick dit nu på förmiddagen. Jag passade på att fråga vad "Nivel instruccion: G Escolar" betyder. Det syftar på min utbildningsnivå, och det står att jag har gått igenom motsvarande grundskolan. Men jag har universitetsutbildning, sa jag, och undrade om det inte borde stå det. Men det var tydligen inte så noga. Fast då får de ju fel i sin statistik...

Jag passade också på att fråga hur många svenskar som är folkbokförda inom El Campello kommun, och fick svaret att vi är 52 stycken. Fler än jag trodde, men alla bor förstås inte i centrala El Campello. Och det är bara om man hör någon prata svenska, som man kan ana att det är en annan svensk. Men de flesta som jag frågar, är bara här på semester.

Jag berättade förresten för personalen på Ajuntamiento att jag faktiskt hade skrivit ett mail till dem i våras och frågat om det var dags att förnya folkbokföringen. Jag fick aldrig något svar på mailet. De frågade till vilken mailadress jag hade skickat mailet. Den som står på kommunens webbsida sa jag. Det visade sig att de inte kollar sina mail. Man måste ringa, skicka brev med posten, eller komma in personligen... Datoranvändningen är inte speciellt hög här i Spanien, inte ens hos myndigheter och företag.

Jag sa att jag gärna skulle vilja ställa några frågor, men också komma med några förslag, och undrade till vilken mailadress jag skulle maila detta. Jag fick med mig hem en blankett att fylla i...

Något tråkigt. En av de nya pelargonerna som jag köpte hos Hermisan - är smittad med pelargonbakterien! (Stammen är svart.) Och då är den andra det också, även om det inte syns något än. Samt alla pelargoner som har stått på samma bevattningmatta i affären... Och jag som trodde att de smittade kom från kinabutiken. Fördomar?

   

Nu står det många växter i "sjukstugan" på balkongen. Sex pelargoner + en hjärtreva som har fått ullöss. Pelargonerna kan aldrig bli friska, så jag borde slänga dem alla. Men ni vet att jag har svårt för att slänga levande växter, och några blommar vackert. Men jag måste förstås ändå slänga dem endera dagen.

Jag gick ner till närmaste kinaaffär och köpte två cyklamen, som fick ta pelargonernas gamla platser. Jag är inte lika förtjust i cyklamen, och de blommar inte året om, men de är vackert rosa och lyser upp min dag.

I går fick jag plötsligt ruskigt ont i magen. Det var när Ulf sa något som tydde på att jag skulle få ytterligare en utgift den här månaden, en på hela 100 €. Då högg det till i magsäcken, som om någon körde runt en kniv därinne. Jag vek mig nästan dubbel. Det måste ju vara nerverna. Jag oroar mig mycket för ekonomin. Men att det kan göra så ont! Det visade sig vara fel med utgiften, men jag hade ändå ont i flera timmar efteråt. Sedan jag brände ut mig så tål jag ingen stress alls. Fast nu mår jag bra igen. Skönt! Det blir en tuff månad ändå, och jag kommer att behöva låna pengar av Ulf för att få det att gå ihop. Eftersom jag inte tycker om att ha skulder, så kommer jag att betala tillbaka vid nästa pension igen (precis som jag gjorde den här månaden), vilket innebär att även kommade period kommer att börja med minus. Suck!

I morgon kommer min mamma att flytta till en liten lägenhet i äldreboendet Åsbytorp som ligger i Strövelstorp söder om Ängelholm. Hon har velat flytta till ett äldreboende en tid, för hon känner att hon inte längre klarar sig själv. (Hon är ju drygt 91 år nu.) Först, när jag hörde att boendet inte låg i Ängelholm, så blev jag besviken. Det blir svårare att hälsa på henne, men det går bussar från Ängelholm. Men nu är jag glad att det blev just det här boendet, för nu vet jag att det är det bästa i kommunen. Än så länge vet jag bara det som står på kommunens webbsida + vad jag har hört ryktesvägen. Men till våren-sommaren hoppas jag kunna hälsa på henne. Så här ser det ut från entrésidan:   

Det blir nog bra.

Mörka moln och grått hav, jag anade vad som var på gång - och beslöt mig för att skjuta upp vår tidiga kvällspromenad en stund.

Det gjorde jag rätt i, för nu vräker regnet ner - och det åskar.

Skurarna brukar inte vara så länge här, men trottoarerna kommer att vara våta - så mina små kommer att bli mycket blöta om tassar, ben och magar. Stella kommer att få stanna hemma. Hon har inte mått bra i dag. Vid några tillfällen har hon stelnat till och velat komma upp i min famn. Hon klättrar så högt hon kan på mig, och sitter sedan stelt och tittar rakt framför sig. Hon verkar vara rädd. Sedan har det dröjt länge innan hon har kunnat koppla av och lägga sig ner. Kan det vara så att hon har börjat få små kramper? Jag är orolig, och funderar på att gå till veterinären redan i morgon. Jag vill ju inte att hon ska ha ont. Kanske vi måste börja medicinera?

   

Jag har suttit i läsfåtöljen med två hundar i knäet och en klättrande uppåt axeln - och läst. Jag behöver skingra tankarna. Jag började på ett säkert kort: Viveca Stens I sanningens namn. Den har börjat bra!

Det kom 9 mm, och längst ner där C/ San Fransisco slutar var t o m trottoarerna översvämmade. Det luktade surt när vi lite senare gick en snabb promenad. Innan vi hann hem började det stänka igen.

16-10-21:

Det kom så mycket regn på kort tid i går, att det inte ens hann rinna ut från vårt balkonggolv direkt (trots ganska stora avrinningshål).

På sena kvällspromenaden kunde jag som vanligt konstatera att vattnet hade forsat ut på stranden och fört med sig en massa sant ut i havet. Mitt för oss (nedan) var det en grop på drygt 60 cm. Längre bort brukar det kunna bli ett stup från trottoarkanten på uppemot 1½ meter! I går var alla öppningar i muren avspärrade. I morse hade kommunen redan reparerat (flyttat tillbaka sanden) vid vår närmaste nedgång.

Men jag såg att de höll på att reparera längre bort. (Nedan - dåligt foto med inzoomat arbetsfordon.) Att det kan regna i El Campello tycks komma som en överraskning för dem som planerar (har planerat) dränerings-systemet här. Att det luktade surt i går när vi gick sena rundan berodde säkerligen på att dagvatten-brunnarna var översvämmade. I dag luktade det friskt igen.

En man gick ute i vattnet med en metalldetektor. Han hoppades väl att regnet hade spolat ut värdeföremål i havet... Jag ser att de går på stranden och söker då och då, men jag har aldrig sett att de har hittat något.

Jag har redan läst halva boken (I sanningens namn). Den är spännande! Jag hade svårt att lägga den i från mig när det var läggdags i går.

Det är stor risk för regn även i dag, men än så länge ser himlen ganska ljus ut.

Borta vid Playa Muchavista har de inte hunnit reparera stranden än. (De brukar börja vid hamnen och arbeta sig söderut.) Ulf tog några foton under sin morgonpromenad.

Ganska många kackerlackor fick tydligen sätta livet till när deras gömställen översvämmades. Men det är väl ingen som sörjer precis...

   

Rio Seco (torra floden) har inte varit torr de senaste åren. I alla fall rinner där tillräckligt mycket vatten för att gräset ska växa sig frodigt och grönt. (Den borde kanske byta namn till Gröna floden - Rio Verde?)

Fåglarna nedan är troligen kohägrar. Det säger i alla fall Bosse N som brukar vara duktig på att känna igen fåglar.

16-10-22:

I morse sken solen, och det gör den fortfarande (kl 15), fast prognosen säger att det är 85% risk för regn. Det är bara att tacka och ta emot.

Jag pratade med Rolf i förmiddags. Han hade inte haft det så roligt i sitt tält i förrgår när regnet vräkte ner. Några av hans saker hade blivit fuktskadade. Det är onekligen mycket bekvämare att bo i lägenhet (eller hus). För det mesta tar jag sådant för givet, men det är långt ifrån alla förunnat. En del människor har ju inte ens rent dricksvatten. Vi har det bra som bor i fredliga länder, har tak över huvudet, och aldrig behöver gå hungriga. Det gäller att uppskatta livet, och att försöka ha roligt! Vi får bara en chans...

16-10-23:

I dag är det någon sorts SUP (stand-up-paddling-board) sammankomst på stranden. Jag tror att lagen tävlar mot varandra, se nedan.

När hundarna och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad så hade alla tagit upp sina brädor på land och/eller lastat dem i bilarna. Många satt och åt tillsammans. Jag undrar om det är dyrt att gå en nybörjarkurs? Det skulle säkert vara väldigt roligt (fast troligen svårt också). Kanske man inte ska börja när man är pensionär, men den här sortens sport lockar mig.

När vi kom hem så rusade mina små till vattenskålen (och jag till vattenflaskan i kylskåpet). Nu vilar småttingarna.

Jag har burit ner min dator till mitt rum igen, eftersom Ulfs kompis Bosse L kommer i morgon. Det känns lite ovant...

I dagens Westwing-reklam fanns bl a porslin från danska Bloomingville. Vid första anblicken är tallrikarna nedan roliga. Men om man tänker lite längre - så speglar de en tragisk verklighet i vår del av världen. Vi äter "i stället för", inte för att vi är hungriga eller för att ge vår kropp näring. (Medan andra svälter...)

               

       

Man kan köpa passande servetter också:

Och apropå inget särskilt alls - så kommer jag inte i mina knäkorta jeans som jag hade tänkt ha på mig i dag. Det fattas en bit tyg i midjan. Jo, jag måste förstås skärpa mig snart. Så här illa har det inte varit på många år. Och jag mår förstås dåligt både psykiskt och fysiskt när jag äter fel och blir tjock. Det är delvis en ond cirkel - eftersom jag tröstäter när jag inte mår så bra psykiskt... Men man kan bryta onda cirklar. Jag vet, för jag har gjort det förr. Fast just nu har jag inte energi tillräckligt. Det ordnar sig säkert på sikt. Jag tänker inte ge upp.

I eftermiddags kollade jag hur ofta jag egentligen har värmevallningar. Under timmarna jag kollade så kom de (avrundat till jämna minuter) med 20, 50, 15, 30 och 20 minuters mellanrum. Inte speciellt regelbundet, men ofta. Det kan alltså mycket väl vara så att jag har 50 stycken om dygnet... Nu har jag haft värmevallningar i drygt 6 år. Vanligen varar de 4-5 år, alltså finns det väl hopp om att jag ska slippa dem snart?

       

Den där kristallkronan som jag så gärna vill ha, den säljer Westwing fram till klockan 23:45 i kväll. Sedan vet jag inte om de någonsin säljer den mer. (Säkert inte när jag är stadd vid kassa i alla fall.) Kanske den inte alls är lika fin i verkligheten, som på bilden? Kanske den inte alls skulle passa bra över mitt matbord? (Surt sa räven...) Eller också är den alldeles underbar... Men man kan aldrig få allt. Nu ska jag förhoppningsvis få en buffé/köpmansdisk snart (om det blev rätt vid köpet). Kanske kommer det andra (billiga) kristallkronor längre fram, som jag tycker lika bra (eller bättre) om? (Westwing säljer 7-8 olika just nu, men de andra passar inte hos mig.) Hur som helst så är det ju bara en världslig sak... Det finns så mycket som är viktigare här i livet! Att ha god hälsa, känna harmoni och att ha goda vänner - bara för att nämna några exempel.

16-10-24:

I förmiddags hämtade Ulf och jag Bosse L på flygplatsen. De är nu ute på shoppingtur i El Campello, och jag har läst ut min bok Alltid hos dig av Maria Ernestam. Den började lite småtråkigt med blev efter hand väldigt bra, både intressant och spännande. Boken handlar dels om en kvinna i nutid som sörjer sin döde man (en till att börja med ganska mesig kvinna), dels om kvinnans farmor och farmoderns väninna (båda döda) - två mycket starka kvinnor som levde dramatiska liv. Nutidskvinnan hittar några gamla papper som hennes farmor har efterlämnat, och hon börjar nysta i sin släkts historia. Jag kan helt klart rekommendera boken!

Nu får jag väl leta upp en ny oläst bok i bokhyllan. Jag har några att välja på. Jag mår just nu bättre av att "leva i den fiktiva litterära världen"... Tack alla författare för att ni skriver böcker som vi andra får glädje av! Jag tror att ni ibland t o m kan rädda liv! Livet vore väldigt mycket fattigare utan böcker...

16-10-25:

Morgonen har börjat i grått (fast det är uppehåll och 23˚). Det ska dock bli sol i eftermiddag, vilket förstås är roligare. Ulf och Bosse ska åka in till Alicante.

Jag började på en ny bok i går: Drömhjärta av Cecilia Martin. Den handlar om två flickor (kusiner) som växer upp på Kuba på 50-talet. För dem är ön en paradisö. Sedan kommer revolutionen. Den ena flickan flyr till USA med sin familj (precis som författarinnan gjorde som barn), medan den andra blir kvar. Det tidigare lyckliga livet i Havanna övergår till fattigdom och nöd. Flickorna försöker hålla kontakten via brev... Cecilia Samartin skriver alltid bra, och har ett djup i sina böcker. (Hon är ju utbildad psykoterapeut.) Jag fick sitta på min säng och läsa (med stängd dörr), eftersom Ulf och Bosse tittade på sport på TV. Men jag hade sällskap av mina tre små vänner...

I dag säljer Westwing andra kristallkronor. Den nedan är vacker och har rätt färger, men är totalt fel för övrigt. Den är för prålig, för glittrig, för att passa till mina Ikea-möbler. Dessutom är den drygt fyra gånger så dyr som den andra. Jag kommer i det längsta att hoppas att den andra åter kommer att säljas längre fram (helst en månad när jag har väldigt få lägenhets-utgifter). Men, som sagt, man kan aldrig få allt...

I natt drömde jag förresten att jag träffade en kvinna som var ute och gick med massor av långhåriga chihuahuor, varav flera valpar. Bl a hade hon en liten tikvalp som hade pastellrosa päls! Eftersom hon inte kunde sälja en hund med så defekt pälsfärg, så fick jag den gratis. Jag blev förstås överlycklig! Ja, se drömmar... (Men jag var glad så länge drömmen varade!)

Nu ska jag flytta över en del av det ovan till Sparad dagbok 38. Jag hoppas att den inte kraschar! Om den gör det så förlorar jag det jag har på hårddisken, och blir tvungen att redan nu börja på en sparad dagbok 39... Fast jag måste förstås skriva till supporten One.com och fråga hur jag ska få rätt på min nya hemsida (den som inte ska kunna krascha, men där jag hittills inte har fått fotona att ligga kvar där jag har lagt dem).

Jippie! Jag lyckades flytta en hel vecka utan att programmet kraschade! Skönt!

 

16-10-26:

Det är, och har varit, konstigt väder. Vi är trots allt bortskämda med att det ska vara sol och klarblå himmel - åtminstone fem dagar i veckan. Men nu tycks himlen vara mer eller mindre grå mest varenda dag. Det är folk på stranden ändå, kanske för att temperaturen är helt ok: 26˚ i luften och 23˚ i havet. Men det är nog mest turister. De bofasta badar sällan så här års...

Vov och voff på er. Matte tycker att jag är lat. Men det är bara elakt förtal. Jag är inte alls lat! Men jag tycker inte att man ska motionera i onödan. I alla fall kan det aldrig vara bra för oss chihuahuor. Vi har ju så korta ben. Och då kan det förstås inte vara meningen att vi ska gå vov-långt varenda dag.

Men matte tror att det är bra att gå många steg nästan varenda dag. Fast husse är ännu värre! Ja, för han har en liten apparat på sig som räknar alla stegen han går. Och sen kollar han på den, så han vet att han säkert går vov-många steg varenda dag. Vov alltså! Människor är bra tokiga!

I alla fall, så vill varken Stella eller jag gå långt. Vi brukar streta emot, så att matte ska fatta att vi vill gå hem. När vi har kissat och bajsat och luktat - då finns det ju ingen orsak att gå längre. Fast Wilda tycker om att gå långt - fast hon är chihuahua. Ju längre man går - desto fler intressanta dofter kan man nosa på, säger hon. Ja, hon är inte riktigt klok hon heller.

Men nu har matte fått en vov-bra idé! I alla fall så sa hon att hon borde köpa en sådan där fin vagn som man kör omkring hundar i. En sådan som liknar en barn-vagn. Och då kunde hon skjutsa Stella och mig i den, och så kunde Wilda och matte gå så långt dom vill. Det tycker jag är en vov-bra idé. Jag skulle tycka mycket om att bli skjutsad runt, medan jag låg bekvämt och kunde titta mig omkring. Fast matte säger att hund-vagnarna är vov-dyra, så hon kan inte köpa nån nu. Det är ju vov-tråkigt, alltså!

                           

Kan ni inte skicka lite pengar till matte? Eller allra helst en hund-vagn? Jag vill helst ha en rosa vagn, bara för att rosa matchar min pälsfärg så bra. Vov alltså - så härligt det skulle vara att slippa gå! Jo, oss emellan - lite lat är jag faktiskt (men säg inget till matte). Vov och voff!

16-10-27:

Jag får ingen buffé/köpmansdisk! Snyft! Och snyft! I dag fick jag besked om att det hade blivit fel vid beställningen, precis som jag har varit orolig för. Jag hoppades i det längsta att buffén skulle komma, trots att jag egentligen inte vågade hoppas, men nu vet jag att den inte kommer. De beklagade att produkten är slutsåld. Pengarna får jag tillbaka inom 5 arbetsdagar. Nu får jag väl köra till Ikea för att köpa en ny Kallax-del (med 8 lådor), men det är förstås "i stället för"... Ja, som sagt, man kan aldrig få allt.

Som ni vet så är Bosse L här nu. Fotot nedan tog Ulf när de var ute och promenerade tillsammans.

I går kväll bjöd Bosse Ulf och mig på restaurang La Cova. Maten var förstås lika god som vanligt. På vägen dit tog Ulf ett foto på vackra El Campello i "kvällsbelysning".

Ulf tog även ett foto inifrån restaurangen, när himlen hade blivit en nyans mörkare.

Han fotograferade mig också... Jag hade valt kycklingfilé, och eftersom den var stor så smugglade jag hem en bit åt hundarna (i en medhavd plastpåse). Väl hemma skar jag filé-biten i små tärningar och serverade hundarna i var sin skål. De tyckte att det var så gott, så gott.

I förmiddags besökte vi veterinär Cristina, mina hundar och jag. Wilda fick sin årliga CaniLeish-vaccination, och alla tre fick klorna klippta.

Nu har jag läst ut boken Drömhjärta. Den var väldigt bra! Om man (som jag) lever sig in i boken, så behöver man tillgång till något att torka tårarna på under den sista femtedelen... Det svenska namnet Drömhjärta låter för banalt för bokens innehåll. På engelska heter den Broken Paradise / Ghost heart. På spanska heter boken Fantasmas del corazón, som betyder spökhjärta eller hjärtspöken. Jag har lärt mig mycket om hur det var för kubanerna när Fidel Castro tog makten 1959, och om hur deras liv förändrades åren därefter. Jag visste så lite. Det hände när jag var barn, och landet ligger så långt borta. Nu känns det som om Kuba har kommit närmare mig. Efter att ha läst boken känns det sorgligt att kommunismen fortfarande härskar där. Läs den gärna! Boken är givande på mer än ett sätt. Citat: En gripande berättelse om kärlek och sorg, hopp och vänskap. Nedan författarinnan Cecilia Samartin:

16-10-28:

I dag tänker jag inte skriva någonting utöver de här få raderna. Och dem skriver jag bara för att visa att jag lever och har hälsan... (Ni brukar ju undra om det har hänt mig något tråkigt, om jag någon dag inte skriver något här.)

I eftermiddags körde jag till Parque Vista Hermosa och strosade runt två varv i den nyöppnade Maisons du Monde-butiken. Det var roligt att se allt i verkligheten som jag tidigare bara har sett på webben och i en katalog. På samma område (det är området där bl a Jysk och Casa shop ligger) har de nyligen öppnat en stor djuraffär: KIWOKO mundo animal. Där strosade jag också runt en bra stund och tittade på allt. De hade bl a Lessons sparvpapegojor, sådana som jag gärna skulle vilja ha ett par av. I dag hade de bara en ljusblå hemma, men de brukar ha fler. Jag kan beställa fåglar där längre fram, sa de. Men först måste jag ju spara ihop till en rejäl bur!

Jag fick i kväll flera foton av Ulf och Bosse som de tog på varandra, och utsikten, i går när de besökte slottet Santa Barbara i Alicante. Några av dem ska ni få se en annan dag. Jag är för trött i kväll. (Jag somnade inte förrän efter 03 i natt.) Just nu är Ulf och Bosse på en indisk restaurang och äter en sen middag. Hundarna och jag tar det lugnt här hemma.

16-10-29:

Jag glömde berätta i går, att jag kunde åka till Alicante för att min fredags-gympa var inställd. (Detta p g a ett föredrag om bröstcancer som kvinnoföreningen arrangerade.) Min tisdags-gympa nästa vecka är också inställd. Då är det helgdag (Dia de todos los Santos = alla helgons dag). Alltså borde jag skutta runt lite extra här hemma (för att hålla musklerna i trim), men det gör jag inte... Jag kommer att bli helt förstoffad är jag rädd.

Nu kommer bilderna från Santa Bàrbara. Ulf och Bosse gick den långa vägen, den i mitt tycke absolut roligaste. Den är jobbig (inte handikappvänlig alls), men rolig - och har den absolut bästa utsikten. Man kan åka hiss nerifrån vägen längs stranden, eller gå/åka bil uppför bilvägen, eller gå promenadvägen från gamla stan - eller gå "långa vägen" med trapporna (det är inte trappor hela vägen, men gångvägen lutar brant). "Långa vägen" (som jag också kallar "trapporna") börjar alldeles nära Tram-stationen Mercado, där jag har satt ett X. Se kartorna nedan.

"Långa vägen" sedd uppifrån, vägen går mestadels uppe på en mur:

Ulf och Bosse på väg uppåt:

Väl uppe så fikade de innan de började fotografera utsikten. (Ulf tog flest foton. Bosses foton har tyvärr lite sämre upplösning, men jag tar förstås med några av dem ändå.)

Slottet är väl värt ett besök, framförallt för utsiktens skull. (Så välj en klar dag!) Det enda sorgliga är att man inte får ta med hundar innanför murarna.

Nu har Ulf och Bosse gett sig i väg till Benidorm. Hundarna och jag tar det lugnt här hemma. Men vi planerar att gå en lång mitt-på-dagen-promenad - för det är underbart väder i dag.

Smarta saker säljer en hopfällbar cykelhjälm. Kul idé! Kanske inte så snygg - men praktisk! Se: http://www.smartasaker.se/sv/artiklar/hopfallbar-cykelhjalm.html

   

Här kommer några foton från vår sköna promenad:

Vov och voff! Jag vet var Lucky bor. Jag stannade en stund och spanade efter honom. Men han kom inte. Det var synd! Ja, för han är faktiskt den vov-trevligaste hund-killen som jag känner.

   

Utanför Valor har de så fina hibiskusar.

En finklädd man (ovan) kan ha bekväma skor, men det är inte oss kvinnor förunnat...

Vi stötte på två hundar vars ägare stod och pratade med varandra. Hunden ovan kan inte vara särskilt gammal, men det antar jag att hunden i vagnen är.

Vid vår port, mitt emot frisörerna, håller man på att göra iordning lokalen som har stått tom länge. Jag undrar vad det ska bli där?

   

Medan jag skriver det här så ligger mina små och sussar så gott på min säng. Men nu ska jag lyfta ner dem, för vi ska gå upp på ovanvåningen. Jag är sugen på eftermiddags-te...

16-10-30:

Ett stort grattis på födelsedagen

min käre son Johan!

       

Här får ni se några av fotona som Ulf tog i Benidorm i går:

Ingen av oss skulle vilja bo i Benidorm, men det är kul att åka dit och titta någon gång då och då.

Eftersom det är söndag så är det (över)fullt på parkeringen nära hamnen, och mycket folk på El Paseo.

Jag har precis vattnat alla mina växter på balkongen, bl a mina bougainvilleor (trillingblommor).

   

Wilda lägger sig nästan alltid nära (eller ovanpå) Stella. Hon tycker att det är mycket mysigare att ligga tätt tillsammans (fast det är tomt i fåtöljen bredvid). Det är inte alltid Stella delar hennes åsikt...

I går började jag läsa en ny bok (se nedan) - den här gången en verklighetsskildring. Jag har inte hunnit så många sidor ännu, men det är intressant (och skrämmande) läsning. I sammanhanget är det skönt att vara född i Sverige (även om vi inte är helt jämställda vi heller)!

Baksidestext: 

Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och skjorta. Maken blir också nöjd - han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är de enda som räknas. De kallas "bacha posh" - flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.

När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.

16-10-31:

                               

Hjärtliga gratulationer på födelsedagen Anna!

       

 

Gratulationen ovan skrev jag redan före frukost. Men sedan kunde jag inte få ut den på nätet. Jag får inte kontakt med servern, och vet inte vad det är för fel. Jag hoppas att jag lyckas under dagen.

16-11-01:

Solen sken på oss när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad.

På El Paseo mötte vi Trisha, Tony och lilla Daisy. Hundarna hälsade som vanligt på varandra, och vi människor bestämde att vi ska träffas lite längre fram för att prata - och för att låta hundarna leka. Trisha berättade att hon just nu har två små kattungar hemma. De klättrar i hennes gardiner, och föredrar att vässa klorna på soffan i stället för på klöspelaren som hon har köpt åt dem. Men Trisha såg inte alls ledsen ut för detta. Hon är lika stor djurvän som jag.

Men sedan gick vi vidare åt var sitt håll.

Stella och jag gick i solen, medan Bonnie och Wilda föredrog skuggan.

I dag gick vi inte så långt.

Ni har säkert också märkt att affärerna börjar bli fulla av julsaker. Tomteparet nedan tycker jag om, och jag hade antagligen beställt dem om jag både hade haft gott om pengar och gott om plats. Visst påminner hästarna om Dalahästar!

Det är lite segt med överföringarna ut på nätet, även i dag. Kanske för att jag har datorn här nere? Jag borde överföra en del till Sparad dagbok 38, men vågar f n inte. Däremot ska ni få se några foton från Ulfs och Bosses utflykt till Tabarca i går. De tog båten från Alicante hamn (eftersom den härifrån bara går sommartid). Ulf har nu ställt om Bosses kamera så bilderna har högre upplösning. De här blev mycket bättre. Det är t ex Bosse som har tagit det första fotot nedan. Fotona får tala för sig själva.

   

16-11-02:

Jag är trött i dag (också). Antagligen har jag sovit ännu sämre än vanligt, nu när vi har haft gäster. Det blir ju inte som vanligt då. Men i dag har vi skjutsat Bosse L till flygplatsen. För honom blir det ett stort väderombyte. Det var sol och ca 24˚ när han åkte härifrån, och ska vara nollgradigt och snöfall när han landar.

När vi kom hem igen så tvingade jag Ulf att dammsuga och städa efter sin gäst, sedan hjälptes vi åt att ställa i ordning i gästrummet, och i morgon ska jag tvätta lakanen och handdukarna. Jag har redan burit upp min dator i vardagsrummet, så nu har jag full tillgång till internet igen.

Jag läste ut boken De förklädda flickorna i Kabul i går kväll. Den var väldigt intressant och berättade inte bara om de förklädda flickorna, utan även om kvinnornas allmänna situation i Afganistan. Den är inte rolig alls! Kvinnorna har noll rättigheter - men 1000 skyldigheter. Det är inte precis någon feel-good-bok, men en allmänbildande och viktig sådan. Jag tänker förstås: Vad kan vi (jag) göra för att hjälpa kvinnorna i Afganistan? Om jag kunde hjälpa en enda till ett bättre liv så vore det bra!

När en av kvinnorna i boken fick stora problem, så överåt hon. Där känner jag igen mig. Ett dumt sätt att döva ångest, men om man inte har något annat att ta till så...

Fast jag äter inte så mycket att jag vill kräkas. Men för mycket - och fel, nu när jag inte mår bra psykiskt. (En annan dag kanske jag berättar om varför jag inte mår bra.)

På bokens första uppslag står:

Och till de flickorna hör jag. Jag var pojkflicka (med pojkklippt hår och klädd i pojkkläder) under några år fram till puberteten. (På den här datorn har jag inga foton, så jag får visa er en annan gång hur jag såg ut då. På 60-talet var det stor skillnad på flick- och pojk-kläder, inte nästan androgynt som nu.) Jag tyckte att pojkar hade fler fördelar. (Förutom att jag gillade att klättra i träd.) Jag såg hur mycket bättre pappa hade det än mamma. Pappa hade ett intressant jobb, och en inkomst som visserligen inte var hög, men gav honom "rätt" att bestämma. Mamma jobbade oavlönat (som hemmafru) från tidig morgon till sen kväll - 7 dagar i veckan, men fick inte ens bestämma färgen på köksgardinerna. Jag ville förstås vara som pappa! Men efter puberteten så kunde jag inte längre dölja mitt biologiska kön. Och jag tycker numera att det är bra att vara kvinna. Kvinnor kan! (Men jag vidhåller att kvinnor diskrimineras i många sammanhang - även i jämställda Sverige.)

16-11-03:

I dag är här varmt och soligt! Det passar mig utmärkt eftersom jag har balkongen full med tvätt på tork. Jag har bl a tvättat de lakan och handdukar som Bosse använde.

I morse vägde jag mig. Det var länge sedan. Jag har försökt förtränga det hela. Resultatet var verkligen inte roligt - men inte alls förvånande. Vågen visade 55,5 kg och hela 28,8% fett. Det är långt från mitt personliga ideal (46-47 kg och 19-20% fett). Men jag har bara mig själv att skylla. Jag är mycket medveten om att jag äter både fel och för mycket nu. Det är klart att jag går upp i vikt (och fetthalt) på en sådan vansinnigt dum diet (bl a empanadillas, glass och choklad).

Jag måste snart bryta den onda cirkeln, innan det går alldeles för långt. Jag vet hur man gör. Det är "bara" att ta bort allt socker, allt vetemjöl och all processad mat ur dieten. Och i stället äta "ren" naturlig mat, med mycket grönsaker och nyttiga fetter. (LCHF) Samt att bara äta när man är hungrig och sluta äta när man är mätt. Det är jättelätt - teoretiskt.

För att det ska bli lätt även i praktiken, så måste jag först försöka må bättre psykiskt. (Alternativt trycka undan alla känslor...) När jag känner mig harmonisk så har jag inget behov av att över-äta, tröst-äta eller stress-äta. Tyvärr är det inte bara att knäppa med fingrarna - och vips mår man bra psykiskt. Det är en process, ofta en lång process. Jag ska jobba på det så gott jag kan.

För mig känns det lite konstigt att inte lägga alla korten på bordet. Jag är öppen av mig, och rak. Jag tror på ärlighet. Jag tycker inte om att linda in saker och ting. Just nu gör jag ändå det, lindar in samt säger A men inte B. Det är inte mitt eget val. Längre fram ska ni få veta mer.

Det gäller att kämpa på här i livet, de perioder när inte allt bara flyter på...

Allt fungerade perfekt när jag nyss förde över en massa text och bilder till Sparad dagbok 38, så jag överförde allt t o m i går. Det gäller att passa på...

Det var 27˚, soldis och lite blåst på vår mitt-på-dagen-promenad. Det var SÅ skönt ute!

Vi gick en sväng om hamnen. Där mötte vi Josefina och Kiko.

Vov och voff på er! Vi mötte Kiko och hans matte i dag. Vilken vov-tur! Ja, för Kikos matte har nästan alltid med sig hundgodis. Vov-gott hundgodis! Och så bjuder hon oss. Ser ni så snällt jag står i kö och väntar på min tur? Jag är vov-duktig! Alla dom andra trängde sig och ville ha godis först. Men jag kan vänta jag, bara jag vet att jag får. Man har väl karaktär alltså. Jag kan vänta flera sekunder!

       

I dag hade Kiko på sig en likadan sele som Stella hade. Fast jag hade snyggast sele. Ja, för min är rosa-blommig.

Kiko har det vov-bra han. Han får åka på deras konstiga lilla bil när han blir trött. Och så får han springa bredvid om han vill. Bra va! Jag skulle också vilja ha en sån liten bil att åka på. Jag kan säkert köra själv om inte matte vill åka med. Ja, för jag kan nästan allting!

Fast vi fick gå vidare själva. Onödigt långt gick vi.

Fast sen, när vi gick hemåt, då kom vi till det stället där människorna brukar stå och fiska. Ja nära den där skylten, där det står att man inte får fiska. Där luktar det vov-gott och vov-spännande må ni tro! Så vi hundar luktade länge, länge.

Men till slut så tröttnade matte. Och då var vi tvungna att gå hem. Ja, väldigt mycket voff på er då!

16-11-04:

Originaltexten kan ni läsa här: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.11839.html  (Svenska Magasinet) Och nedan har jag kopierat den.

Flytta till Spanien och spara 50.000 kronor av pensionen varje år.

Det finns många bra skäl för att köpa ett hus eller en lägenhet i Spanien för åren som pensionär. Först och främst ett fantastiskt liv i solen, ett socialt liv i Europas bästa klimat. En fastighet i Spanien är också en bra investering med priser på uppgång, levnadskostnaderna är lägre och med det spanska skattesystemet får man kvar mycket mer av pensionen varje månad.

Det är TM Grupo, en av Spaniens största och mest välrenommerade byggherrar, som i ett pressmeddelandeberättar om fördelarna med livet under den spanska solen.
Deras exempel är ett par med en allmän pension på 16.000 kronor var och därutöver 5.000 respektive 8.000 i ITP. De skulle få betala 30,4 procent skatt i Sverige. I Spanien betalar de bara 20 procent, vilket innebär att paret sparar ungefär 56.000 kronor per år. Dessutom betyder deras spanska liv lägre levnadskostnader, som innebär en substantiell förbättring av levnadsvillkoren.

”Vi har hjälpt många människor att göra den här stora förändringen i sina liv” säger Björn Månsson, marknadschef på TM Grupo.

Inte konstigt att allt fler många svenskar investerar i en ”solig pensionärstillvaro”. Faktiskt gick 28 % årocent av TM Grupos totala internationella försäljning till svenskar över 60 år.

Sedan finanskrisen, när fastighetsvärdena nådde botten, har den positiva trenden med ökande priser blivit starkare. Under de senaste 12 månaderna har priserna ökat med 6,3 % och ligger nu, enligt Instituto Nacional de Estadistica (Spaniens nationella statistikinstitut) på en nivå av c:a 1 600 EUR/m2 (15 200 SEK). Det är den största ökningen sedan ”fastighetsbubblan” sprack 2007.

Experter anser nu att detta är ett tydligt tecken på att fastighetsmarknaden håller på att återhämta sig. I år har den allmänna prisnivån på fastigheter ökat i hälften av de viktigaste kuststäderna enligt TINSA, ett företag som arbetar med fastighetsvärdering och konsultverksamhet.

Samma experter förutser att fastighetsvärdena kommer att stabiliseras under de närmaste månaderna, för att sedan börja öka igen. Därför är just nu den perfekta tiden för att investera, skriver TM Grupo.

Det spanska fastighetsbolaget TM Real Estate Group grundades 1969 och har specialiserat sig på byggnation av stora bostadsområden på Medelhavskusten – i Alicante, Murcia, Almería, Málaga och Mallorca.

Så, vad gör att du kan betala skatt i Spanien i stället för i Sverige? De svenska skattemyndigheterna anser att du faktiskt måste bo i Spanien under större delen av året - och det gäller även för din familj. Det är också nödvändigt att du inte arbetar eller driver ett företag i Sverige, eller har en permanent lägenhet eller hus i Sverige.

Tja, bara ett litet tips...

Även i dag har vi haft varmt (men molnigt), och till helgen ska värmen fortsätta - men sedan vänder det. Nästa vecka spås max-temperaturen sjunka 10˚ (från 26˚ till 16˚). Då kommer jag att frysa! Då är det dags att ta fram varmare jackor och promenadskor - samt långbyxor... Hjälp, långbyxor! Dem kommer jag ju inte i... Nu är det nog hög tid att börja banta. Jag har bara ingen lust alls... Det är faktiskt enklare att vara hund. Då är man tvungen att äta vad man blir serverad.

16-11-05:

               

Stort grattis på födelsedagen Lena T!

Om man bor trångt, och inte har plats för någon "riktig" soffa, så vore en soffa som den nedan ett bra alternativ. Den är bara 110 cm lång och har förvaringsfack under sitsen. Tyvärr kostar den 500 € löpmetern...

Soffan hittade jag på Westwings, precis som boken nedan. "Every woman deserves a shed of her own, somewhere to retreat to for some quiet time, to create or grow, to write or paint, or just to contemplate the view. Gill Heriz has interviewed over 80 different women, and Nicolette Hallett has photographed their sheds inside and out, to collect together this unique insight into why women have sheds, and what they do in them." Boken är säkert inspirerande. Den tänker jag dock inte köpa nu, men jag skrev upp den på min bok-önskelista. Den blev nummer 47.

På plats nummer ett finns Moving on - The art of Steve Hanks:

Den kan man tyvärr inte köpa nu. Den har varit "tillfälligt slut" allra minst ett år. Tidigare kunde man beställa den direkt via konstnärens webbsida, men sedan han dog verkar inte webbsidan fungera fullt ut. Jag har mailat dem, men inte fått något svar. (Om någon av er någonsin skulle få syn på boken begagnad, kanske på ett antikvariat, så be dem lägga undan den och maila mig bums. Då skulle jag kunna skicka pengar till den som säljer boken, och de skulle sen kunna skicka den antingen till mig i Spanien eller till någon av mina döttrar i Ängelholm.)

Jag har vid mer än ett tillfälle berättat att jag önskar mig akvarellen Where the healing begins (se nedan). Den kommer jag förstås aldrig att få råd att köpa, även om man kan köpa en kopia på canvas från Hanks webbsida (https://stevehanks.info/product/steve-hanks-where-the-healing-begins1300/?attribute_pa_edition=regular-edition&attribute_pa_media=giclee-canvas) för 545 $ (i dagsläget 4879:-). Den finns tyvärr inte som affisch (vilket skulle passa min ekonomi bättre). Men kanske den finns med i boken? Då skulle jag kunna titta på både den och en massa andra av Hanks underbara målningar där.

I går började jag läsa en bok som jag fick av någon för några år sedan (har glömt av vem). Den här:

Den verkar vara intressant och är skriven med humor. Ännu har jag bara hunnit några kapitel, men jag ska fortsätta att läsa i kväll.

Maud ringde precis, och sedan pratade vi via Skype en stund. Jag tog som vanligt några skärmdumpar medan hon visade runt. Maud är så glad för att hon nu äntligen har kunnat börja bygga tak på det stora huset. Hon hade fått pengar av en väninna till detta. Det är fantastiskt att det finns sådana människor. Sedan jag såg foton senast har Maud dessutom köpt ett para nya stolar till verandan, och satt upp ett par lampor. Hennes bostad blir finare för var gång.

   

Fotot ovan till vänster visar hennes bananplanta, och nedan ser ni att hon har satt galler framför sitt fönster mot gatan.

   

I huset ovan bor han som hjälper henne, och nedan ser ni Cheres mamma samt hennes barnbarn. Synd att fotona inte går att få tydligare, men det beror bl a på att kameran på Mauds telefon inte är så bra. Men det är roligt och spännande att se foton ändå! Det känns som om vi kommer lite närmare varandra på så sätt. Tack Skype!

   

16-11-06:

I dag är både himmel och hav alldeles blå. Det är vackert!

Jag har balkongen full med tvätt på tork. I morgon ska Lena H och jag åka till Ikea i Murcia. Jag ska köpa en Kallax-hylla och hon ett litet bord. Om vi har riktig tur så går våra respektive män ut med hundarna en gång, så att vi slipper stressa. (Ulf kommer i så fall bara att gå ut med Bonnie, men Stella och Wilda kissar ju inne på hundtoaletten om de behöver.)

Det verkar förresten inte bli så kallt som 16˚ nästa vecka, men däremot 17-20˚ vilket är kallare än vad vi har nu.

Jag gjorde ett litet test via Movistar för att se hur många MB jag kunde ta emot med min dator. (https://www.movistar.es/testdevelocidad) Jag provade inte med fast anslutning (för mina sladdar ligger långt ner i en låda). Först provade jag i vardagsrummet med wifi:

Sedan provade jag i mitt rum där nere med wifi:

Och därefter med homeplug i mitt rum:

Som ni ser är det mycket sämre mottagning där nere. Ulf har köpt en ny finare homeplug. Vi får väl testa den. Men om den inte ger tillräckligt bra resultat så kommer Ulf aldrig att vilja byta rum med mig. Han är beroende av att kunna se på svensk TV via datorn. (Och jag har större tålamod när det går långsamt...)

Klarblått är onekligen en väldigt vacker färg! Jag hade kameran med på vår mitt-på-dagen-promenad, då vi förresten mötte Annevi och Staffan. Vi människor stod och pratade en stund, medan Annevi samtidigt klappade hundarna (till de senares stora förtjusning).

       

I så här klart väder ser man Benidorm tydligt.

Jag mår så bra av att vara ute i allt det blå. Ljuset är fantastiskt en sådan här dag!

   

De håller på att måla om fasaden på ett hus ganska nära oss. De väljer en lite mörkare färg än tidigare. Det blir säkert bra (så syns smutsen inte så tydligt). Längst ner t v ser ni en omålad bit där den gamla färgen skymtar. Det är egentligen dags att måla vårt hus, både fasaden och balkongerna. Men jag har inte hört något om att det kommer att göras den närmaste tiden. Kanske nästa år?

Jag får dagligen ett reklammail från Westwing.es, och jag tittar nästan alltid på de avdelningar som intresserar mig. I dag hade de en del julsaker. Jag hittade en led-ljus-girlang med stjärnor som jag tycker om. En sådan skulle jag kunna dekorera vackert med i jul. I dag vågar jag dock inte köpa någon (även om den inte kostar så mycket). Jag ska ju till Ikea i morgon! Om jag mot förmodan har några pengar kvar när jag kommer hem, så kan jag titta på Westwings webbsida och se om girlangen är slutsåld eller ej. Ska vi gissa att den är slut då? Så här ser den ut i alla fall:

   

   

16-11-07:

I dag har Lena H och jag varit på Ikea i Murcia. Först gick vi till tag-själv-lagret och tog de "stora" varor som vi skulle köpa, hon ett bord och jag en Kallax-hylla med lådinsatser. Sedan betalade vi detta och gick ut och la sakerna i bilen. Därefter gick vi var för sig 1½-timme, och plockade de små saker vi skulle ha. Jag köpte en liten lampa (Jansjö, se nedan) som jag ska ha vid datorn, och så tittade jag på många olika möbler, samt provsatt några fåtöljer och små soffor. Jag tycker att det är roligt att gå runt och titta på allt! När vi hade lagt även våra "små" inköp i bilen, så gick vi till restaurangen och åt lunch. (Jag valde laxfilé + grönsaksbiffar, vilket smakade bra.)

Vi avslutade besöket med några inköp på Ikea-food. (Ulf hade bett mig köpa både julskinka och sill, och jag köpte själv köttbullar och grönsaksbiffar.) Vi kom hem igen strax efter klockan 15 (vi startade 10). Eftersom Ulf hade gått ut en runda med Bonnie, så kunde jag i lugn och ro ta en kopp te innan jag gick ut med alla tre hundarna. Jätteskönt att slippa stressa!

I boken som jag läser citeras nedanstående rader, ur ett brev som mormodern hade skrivit. Hennes son Otto var då 7 år gammal. Visst är det härligt att han gick sin egen väg, utan att bry sig om vad de traditionella könsrollerna sa. (Och detta var under första världskriget.) Det är så det ska vara! Man ska göra vad som känns rätt för en själv, inte vad andra anser att man bör göra!

Jag läste följande i Wellnesguide (http://wellnessguide.se/Nyheter/at-mindre-och-lev-langre):

Ät mindre och lev längre
Mindre energi till cellerna gör att det blir färre fel i reparationen av arvsmassan. Det bromsar sjukdom och åldrande. Orsaken verkar nu vara fastställd till varför mindre mat ger ett längre liv än för mycket.
- Vi människor är utvecklade för att klara svält, men inte för ett överflöd av mat, säger Helgi Schiöth, professor i farmakologi vid Uppsala universitet.
Den aktuella studien är gjord på möss, men det mesta talar för att resultaten gäller människan också. Inte minst för att det redan tidigare är fastställt att även apor får en längre livslängd genom att äta mindre.
Ett minskat födointag med 30 procent har visat sig ge friskare celler och ett längre friskare liv för olika levnadsformer. Tack vare den senaste studien vet forskarna varför - att det blir mindre fel i arvsmassans reparationssystem.

Ytterligare en fin vink till mig om att jag bör äta mindre... Jo jag vet. Jag kan inte fortsätta så här. Inom den närmaste tiden så måste jag övergå till att äta sundare - och mindre.