Sparad dagbok 39. (Fr o m 16-11-08 t o m ...)

16-11-08:

Det är en tröst att solen skiner, och att himlen är blå, för nu börjar det bli kallare ute. Ja, vad har jag annat att förvänta mig - det är november nu. På vår morgonpromenad var det bara 14˚ ute, och nu (11:30) är det bara 17˚. Jag frös om fingrarna i morse (och i går kväll), så jag måste snart plocka fram mina handskar. (Ni vet att jag är ovanligt frusen av mig. Bl a för att jag har Raynauds syndrom = kronisk kärlkramp i de perifera kärlen.)

Det börjar bli kallt inne också. Det blir så i oisolerade hus med englas-fönster. I duschrummet har temperaturen sjunkit till 18˚, så det var kallt att kliva ur duschen i förmiddags. Jag vill ändå inte sätta på elementet än, för jag vet att jag kommer att få alldeles tillräckligt höga elräkningar ändå. Nåja, det går ju inte direkt någon nöd på mig. Jag kan alltid gå ut och värma mig i solen...

16-11-09:

I dag började jag på kursen Español para extranjeros (spanska för utlänningar) på Amudeca. Där började jag för några år sedan också, men då var kursen helt på nybörjarnivå - så den gav mig ingenting. I år ligger den på högre nivå (men inte hög). Jag tror visserligen att jag har störst ordförråd bland kursdeltagarna, men jag är definitivt inte bäst på grammatiken (inte sämst heller - men dålig, alldeles för dålig). Lärarinnan Mercedes är jättebra (och universitets-utbildad lärare i spanska som andraspråk). Jag tror att kursen kommer att öka mina grammatiska kunskaper. Jag kan också passa på att fråga lärarinnan om sådant som jag grubblar på. Så jag kommer att fortsätta.

Ute tittar solen fram mellan de relativt få molnen, men det är kallt mornar och kvällar. Nu, när jag snart ska gå mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, har temperaturen kommit upp i 20˚, och jag tror knappast det blir varmare.

Jag har lagt fårskinn (både äkta och imitationer) i alla hundarnas sängar. Det behöver de så här års för värmens skull + att de tycker att det är mysigt att ligga på päls.

Jag har förresten bytt system (material) i hundarnas inomhus-toalett. Tidigare hade jag djupa kattlådor med kattsand i. Det fungerade bra, men det låg alltid lite sand (eg lera) utanför lådorna. Nu har jag köpt "valp-tränings-plattor" (vet inte vad det heter på riktigt) där man lägger "blöjor" (= ett uppsugande pappersskikt med plastad baksida, som jag inte heller vet det riktiga namnet på). Man klämmer fast "blöjan" som sedan byts ut när den blivit "full". "Blöjan" suger upp kisslukten ganska bra. Bajs tar jag bort med en bit toapapper och kastar i toaletten. Hundarna har accepterat bytet. Kanske det blir aningen dyrare - men betydligt mer lättstädat. Jag har en på ovanvåningen och en där nere.

Det är bra synd att Bonnie inte använder hund-toaletterna. (Hon säger att det är under hennes värdighet, eftersom hon tidigare har hört mig säga kattlåda...) Jag går ut med hundarna fyra gånger varje dag, men inomhustoaletter är bra att ha i reserv. Om regnet vräker ner ute, eller om jag blir sjuk, eller om jag blir försenad hem... Jag vill inte att hundarna ska behöva hålla sig.

Nu ska jag servera mina små lunch, och sedan ska vi ut på promenad. Molnen har blivit fler nu, och solen har gått i moln.

16-11-10:

Mina små flickor tycker om att ligga i solen. Själv skulle jag ha svårt att bo i en lägenhet som vetter åt norr, så att solen aldrig skiner in. Det är både mysigt - och ger värme. Dessutom trivs de flesta krukväxter bättre. Sedan får man ta det där med att gardiner och möbeltyg bleks av solen.

I går tände jag ett värmeljus för första gången den här säsongen. Det gjorde jag på kvällen när jag satt och läste en stund. Det är mysigt med värmeljus, stearinljus och eldar i eldstäder. (Särskilt det senare, om man kan se elden. Fast det är inte överallt man kan ha en eldstad. I Spanien är det dessutom ont om ved.)

I dag har vi sol och 21˚. (Och det är 22˚ i havet!) I Stockholm kom det 39 cm snö i går. Det var kaos i trafiken. Jag är glad att jag bor här!

Förresten läste jag att bara 14% av spanjorerna hyr sin lägenhet. Resten äger den. Men så finns här ju inga vanliga hyreslägenheter, bara sådana man kan hyra av privatpersoner (vilket är otryggt).

Jag har ännu inte öppnat lådan som Kallax-hyllan ligger i (och väntar på att bli monterad). Däremot har jag flyttat över lite text och bilder till Sparad dagbok 38. Nu vågar jag inte flytta över mer dit (för då kraschar den säkert), utan jag avslutar den. Alltså måste jag snart påbörja Sparad dagbok 39 - eller övergå till att skriva på min nya webbsida Christel.es... (Jag har förresten inte skrivit något streck under datumet 6/9 på indexsidan, men så visas det åtminstone på min dator. Konstigt!)

Det var skönt ute när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad.

Man kan ju blotta mer eller mindre av kroppen när man solar...

Rätt som det var så mötte vi MariPaz, Josefina och deras hundar.

Det blir många hundar på en gång, men alla är ju bästisar med varandra så det går bra.

Vi gick sedan en promenad tillsammans. Faktum är att mina små latmaskar går längre (utan att klaga) i sällskap med andra hundar.

Efter en stund mötte vi Lena, Jan och Lucky - så jag passade på att presentera alla för varandra.

Ser ni på fotot ovan av Lluna, att hon inte är lika tjock längre. MariPaz har äntligen lyckats banta ner henne. Det är visserligen en del kvar, men Lluna mår säkert bättre redan nu. Det är inte bra vare sig för hundar eller människor, att vara överviktiga. Själv siktar jag på att börja banta på söndag. (Jag trappar ner nu.) Hoppas att jag klarar återgången till sundare vanor utan bakslag. Jag ska försöka så gott jag kan i alla fall.

I dag har Ulf och jag kopplat in hans nya homeplug. Därefter kollade han uppkopplingshastigheten till sin dator när han hade den stående i mitt rum. (Jag har för mig att mottagningen blev 58 MB per sekund.) Ulf säger att det är tillräckligt för att han ska klara sig - alltså kan vi byta rum med varandra (vilket jag länge har velat). Helst vill Ulf att jag fixar allt medan han är i Sverige. (Han åker härifrån den 17:e.) Om jag bara får bärhjälp till det tyngsta och största (framförallt mina garderober, och våra sängar) så klarar jag det. Kanske det är lugnare att jag organiserar allt själv, än att vi tillsammans börjar på jobbet redan nu?

16-11-11:

I dag var himlen alldeles klarblå, och helt utan moln. I mitt inre var det mestadels grått (med bara enstaka solglimtar). Jag har dock monterat stommen till Kallax-hyllan, samt varit på yoga-pilates-passet.

Nedan två lite annorlunda adventskalendrar (från Westwing):

Nu, när alla mina barn är i 30-årsåldern, är det inte längre aktuellt för mig att köpa adventskalendrar. Men jag tycker om den här typen som man kan använda år efter år, och som man själv väljer innehåll till.

16-11-12:

Jag vägde mina små i morse. Jag vill ha koll så de varken väger för lite eller för mycket. Resultat: Bonnie vägde 2705 gram. Det är helt OK, men 100 gram mindre vore ännu bättre. Stella vägde 1905 gram. Hon bör gå ner ca 55 gram. Hennes vinter-sele sitter trängre än förra vintern, och har därför en tendens att öppna sig. Wilda vägde 2150 gram. Hon bör inte gå ner mer, och kan gå upp 50 gram om hon vill.

Själv ska jag väga mig i morgon - för då ska jag börja banta. Det går inte att skjuta upp längre nu. Jag skulle förmodligen ha börjat redan i dag, om det inte vore för att vi ska träffa Anette och Håkan i eftermiddag och tillsammans fika på något av strandcaféerna.

Westwing säljer så söta hund-matskålar i dag, i precis mina älsklings-färger (klarblå, turkos, pastellrosa och kycklinggul). Men min ekonomi är inte sådan att jag har råd att köpa någon just nu. Och hundarna har redan var sin skål i liknande modell (bra modell för man diskar normalt bara den avtagbara rostfria skålen). Alltså är det inte av nöden heller. Fast skålarna de har är enfärgade (varav bara en har snygg färg). Kanske jag kan köpa snyggare längre fram? Jag tycker om att ha vackra vardags-saker, sådana som jag använder varje dag. Jag blir glad av att se dem. Jag skulle tycka om de här...

Jag monterade Kallax-hyllan i går, och ställde den mot väggen bredvid de andra. Då blev jag tvungen att flytta soffan, och det är ju inte så snyggt att ha det så här. Jag låter det vara för stunden, men sedan ska jag ställa de två breda Kallax-hyllorna framför fönsterdörren. Då får jag flytta blomsterborden som står där nu (kanske till förrådet). Krukväxterna får sen stå ovanpå Kallax-hyllorna, och då får prydnadssakerna inte plats. Segelbåten vill jag ändå inte ha i fönstret, för jag vill inte att den ska bli solblekt. Den smala Kallax-hyllan måste jag ställa någon annanstans. Var vet jag inte än. Så här ser det ut i vardagsrummet just nu:

       

   

I soffan ligger ett av paketen med låd-insatser, ännu oöppnat. Jag har tre lådinsatser, med sex lådor, som ska monteras. Jag har köpt en skåpslucka också, men den väntar jag med. Nu har jag satt ett av hundarnas små hus där i stället. (Så står det senare mindre i vägen.) Kanske jag borde packa upp alla lådorna, så att jag kommer åt knopparna. Dessa ska jag måla i guld, precis som jag målade de andra. Och kanske det är bäst att måla dem först, innan jag behöver använda dem. (Lådorna går inte ens att öppna provisoriskt utan knoppar.) Jag borde packa upp, måla och börja montera redan i dag. Men jag tror inte att det blir av...

16-11-13:

Det var på Rocó del Mar som vi träffade Anette och Håkan i går. Ingen av oss hade varit där tidigare, men stället var helt OK. Ulf hade sett deras reklam "Cerveza + tapas = 1,50 €", och det var vad karlarna valde. Fast Anette och jag valde grönt te.

Där satt vi och fikade, pratade, och hade trevligt en dryg timme. Anette visade oss flera fina foton som hon hade tagit i Madrid. Håkan och hon hade gjort en 3-dagars-utfärd dit med snabbtåget (bara 2 timmars restid från Alicante). En sådan resa borde Ulf och jag också göra någon gång. (Fast då måste vi nog ha hundvakt.) Vi har bara sett Costa Blanca än så länge. Det finns SÅ många platser jag skulle vilja besöka här i Spanien!

       

En båt med norsk flagga låg ankrad mitt emot tapas-baren.

Solen stod lågt när vi skildes åt.

I dag har jag flyttat Kallax-hyllorna. Jag lyckades klämma in den smala också (genom att ta bort en stol som stod i hörnan, och ställa den i gästrummet). Det är 7 cm på var sida till elementen, så det bör klara sig så här. Soffan står nu på sin gamla plats mot väggen. Det är både snyggast och mest praktiskt. Jag är långt ifrån klar än, men så här såg det ut under tiden jag höll på, och nederst ser ni hur det ser ut just nu. Montera lådor får jag göra en annan dag. Och min segelbåt (samt några andra prydnadssaker) har jag just nu ingen aning om var jag ska ställa. Här är liksom lite trångt - överallt...

   

   

   

Jag känner mig ganska flitig i dag, jag har skurat vardagsrums-golvet samt putsat några fönster också. Och så har jag börjat banta - enl LCHF! Det känns så skönt att äntligen ha kommit i gång! Vågen visade 55,4 kg och 28,4% fett i morse. Så jag har en del att ta av. Jag räknar med att ha blivit av med det värsta till jul. Så får jag ägna mig åt finputsning därefter. Det är sorgligt att jag tillät mig att gå upp så här mycket. Det är ca 4 kg mer än min "normala maxvikt". Men alltihop beror på att jag inte har mått bra psykiskt. Det gör jag fortfarande inte, men nu måste jag "trösta" mig på ett annat och sundare sätt. Att vräka i sig snabba kolhydrater är som bekant inte särskilt bra för hälsan. Men nu har jag alltså tagit nya friska tag!

Först fyra foton från vår tidiga kvällspromenad, och därunder två på Stella och Wilda:

16-11-14:

Ulf hittade följande i DN:

Och tidningen Hus & hem tipsar om städredskap för oss som inte är överförtjusta i att städa.

Ni kommer väl i håg att det är just i kväll vi ska titta efter "supermånen":

Den 14 november kommer månen att vara närmare jorden än den varit på 68 år – och kommer dessutom upplevas vara mycket närmare än den faktiskt är. Fenomenet kallas supermåne och uppstår, enligt NASA, när månen, jorden och solen står uppradade i månens omloppsbana och ena sidan av månen hamnar ovanligt nära jorden. En supermåne kan upplevas som 14 procent större och 30 procent ljusare än en vanlig fullmåne. Senast månen var så här nära jorden hände senast 1948 – och inträffar inte nästa gång förrän 2034.

Det går bra med min LCHF-bantning. Jag känner mig varken sugen eller hungrig.

Mina små rullar ihop sig, samt ligger nära, nu när det börjar bli kallare inne. Själv sätter jag på mig en väst utanpå tröjan, och jag har börjat använda inneskor. (Jag måste, av ekonomiska skäl, vänta med att sätta på värmen åtminstone några veckor till.)

Först såg vädret hoppfullt ut. Sedan blev det sämre.

Just nu blåser det rejält, och så regnar det (fast bara lite).

I morse var jag och köpte en tjock och mjuk "kofta" på Lidl (för knappt 100:-). Just nu har jag den på mig. Den är varm och skön. Och sedan är den (tack vare blixtlåset) lätt att ta av varje gång jag får en värmevallning. (Och lätt att ta på igen 4 minuter senare.) Nu är det förresten dags att ta av den... Vallningarna kommer nog 3-4 gånger i timmen. Synd att jag inte har dem hela tiden - för då hade jag inte behövt någon tjock kofta...

Ibland är det synd om lilla Stella som aldrig får vara ifred för Wilda. Wilda vill ju inget illa alls - hon vill bara vara nära sin kompis. Men det känns förstås jobbigt för Stella, när Wilda (som är tyngre än Stella) sitter/ligger ovanpå henne... Stella morrar ibland lite när Wilda kommer. Men Wilda tittar bara oförstående på henne, och då ger Stella upp.

Nu fryser jag, så nu ska jag ta på mig min nya kofta igen. Jag undrar om det kommer att klarna upp så pass över havet, att jag kan se "supermånen"?

16-11-15:

Jodå, det klarnade upp, så jag kunde ta några foton från balkongen på supermånen. Från balkongen såg den ut som en vanlig fullmåne. Men när jag gick sena rundan med hundarna så upplevde jag att månen lyste mycket starkare än normalt, däremot såg jag inte att den var större. Hur såg månen ut hemma hos er?

   

I går kväll satt jag och läste en stund i boken Den röda grevinnan. Jag har hunnit 3/4 nu. Den är särskilt bra när den handlar om grevinnan och hennes intressanta liv. (Det finns ganska många foton i boken av henne i olika åldrar.) Men den är lite tungläst på vissa ställen, när historiska händelser beskrivs med listor på namn och datum. Det är en faktabok, och kanske jag skulle ha behövt läsa en skönlitterär bok (av lättare karaktär) just nu.

När jag sitter i läs-fåtöljen har jag oftast 2-3 hundar i knäet. När jag reste mig (för att fotografera månen) satt Bonnie kvar. Hon (precis som jag) tycker mycket om att sitta i läs-fåtöljen. (Fast det får hundarna numera bara göra när jag också sitter där.) 

Jag tvättade min nya kofta i morse, för den luddade så. (Man ska ju egentligen tvätta alla nya kläder innan man använder dem, men sådant man inte har direkt mot huden brukar jag använda utan att tvätta plagget före.) Tyvärr ligger koftan kvar i tvättmaskinen. Luckan har gått sönder och går inte att öppna! Vi får antagligen ha hit en reparatör. Som tur är har vi inbyggd torktumlare. Jag har torktumlat koftan samt de underkläder jag tvättade samtidigt. Jag tror att de är torra, jag kan ju inte känna. Om de hade legat kvar våta i maskinen så hade det varit risk för att de hade surnat/möglat. Jag vet ju inte hur snart vi får fatt i en reparatör, eller när denne kan komma. Typiskt att detta hände nu. Jag behöver inga extra bekymmer...

I dag ska det bli blåsigt ute, 11m/s, men ännu är det ganska lugnt.

Jan skickade länken till en intressant artikel: http://www.sydsvenskan.se/2016-11-15/solen-skiner-inte-alltid-over-de-svenska-pensionarerna-i-spanien. Där står bl a: "Min forskning visar att bara exceptionellt rika eller exceptionellt integrerade Spanienpensionärer har möjlighet att åldras på ett värdigt sätt och dö i Spanien." Det skriver Anna Gavanas, docent i genusvetenskap och doktor i socialantropologi vid Linköpings universitet. Hon är också författare till den kommande boken Pensionärsplaneten.

Själv siktar jag på att bli integrerad. Alltså måste jag plugga spanska språket! Språket är A och O! (Men varför måste spanjorerna ha 18 olika sätt att böja sina verb? Nog kunde det ha räckt med 3 sätt, som vi har. Det skulle i alla fall ha underlättat för mig! Det är inte orden som är svåra - utan grammatiken.)

När jag tycker att det är kallt och blåsigt här, då tröstar jag mig att vädret är ännu sämre i Sverige. Å andra sidan är det varmare i Senegal, särskilt om nätterna - så Maud slipper frysa...

Nu när jag äter LCHF, så måste jag laga mer mat själv. Det går inte att fuska genom att dricka te och äta en empanadilla till, eller att köpa en färdigrätt, och framförallt inte genom att äta något med snabba kolhydrater i stället för något med näring. I går gjorde jag en gryta med tärnad kyckling och broccoli (med min vanliga curry-gurkmeja-sås), och i dag gjorde jag en omelett med smörstekta champinjoner och purjolök. I morgon borde jag välja fisk och spenat. Jag känner mig SÅ huslig.

   

Reparatören nedan ska jag försöka få tag på. Paco rekommenderade honom när vår varmvattenberedare var trasig. Och det syns ju på visitkortet att han lagar tvättmaskiner. Jag har försökt peta med en smal skruvmejsel längs luckans kant, för att leta efter en öppningsmekanism. Men jag har inte hittat någon, så tvätten ligger kvar i maskinen. Suck. Jag skulle behöva min nya varma kofta...

16-11-16:

I dag blåser det nästan inte, men det är tydligen ganska starka strömmar inåt land - så vågorna är rätt så höga. De bryts i ett vackert skum och spolar långt upp på land.

I går på sena rundan tog jag ytterligare ett foto av månen. Den sken klart även i går, och strödde silver i havet.

Maud ringde i dag. Hon visade mig att de nu håller på att lägga tegel på taket, små beigea takpannor som hon tycker är fina. Det kommer säkert att bli bra. Jag tog som vanligt några skärmdumpar. Uppe på taket sitter Chere och hamrar. Och den sista bilden visar hans lilla hus.

   

   

Maud är så glad för att hennes tak snart (äntligen!) kommer att vara klart. Sedan ska de fortsätta husbyggandet lite åt gången, efter hand som pengarna räcker till. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan hon kan flytta in i sitt hus. Hon har redan väntat länge nog.

Tvättmaskinsreparatören ska komma i morgon förmiddag, när jag kommer hem från flygplatsen efter att ha lämnat Ulf där. Bra! Jag har upptäckt att alla mina sköna Sloggi-trosor ligger "inlåsta" i tvättmaskinen (utom de jag har på mig nu), så i morgon bitti får jag ta en annan sort (som jag inte är lika förtjust i). Tja, det senare är ett ynka litet världsligt problem...

16-11-17:

Nu "går vi i väntans tider" Ulf och jag. Dvs han sitter på flygplatsen och väntar på att få gå ombord på sitt plan, och jag väntar på tvättmaskinsreparatören.

Jag vägde mig i morse, efter 4 dagars bantning. Vågen visade 53,6 kg och 27,6% fett. Jag har alltså blivit av med 1,8 kg och 0,8% fett. Nu vet vi att det alltid är lite vätska som försvinner första veckan, så det är inte 1,8 kg fett jag har gått ner. Men jag har kommit igång! Jag bantar lite mer avslappnat den här gången. Jag väger inte all mat, och räknar inte ut det exakta antalet kolhydrater. Jag vet ju vad som är tillåtet respektive förbjudet, och ungefär hur stora portioner som är lagom. Går det bra även fortsättningsvis så här, så ska jag inte börja väga/räkna. Men om viktminskningen stannar upp, då kan jag väga/räkna en period för att hålla koll.

Senare i dag ska jag börja flytta småsaker, lyfta ut lådor ur byråer och flytta ut Ulfs kläder ur hans garderob (och hänga på en vädringsstång så länge). Jag ska alltså förbereda vårt rumsbyte. På söndag förmiddag får jag bärhjälp till alla de stora möblerna. Innan dess måste jag ha tömt alla dessa, och lagt det som fanns i och på dem så att detta är ur vägen. Jag har mycket jobb framför mig, men det kommer att bli bättre efter rumsbytet, särskilt för mig. (Men Ulf har ju haft det bästa rummet i 7 år, så nu kan det gott vara min tur.) Att det blir mycket slit innan det är klart gör mig inte så mycket. Jag mår bra av att ha ett projekt på gång.

På Westwing såg jag några söta växt-armaturer. Här i Spanien behövs knappast sådana, om man inte ställer växten flera meter från fönstret - men i Sverige...

   

Tvättmaskins-reparatören, som skulle ha kommit mellan 11:00 och 11:30, kom klockan 13:15. Men det var inte hans fel. Kvinnan som svarade i telefon hade antecknat fel. Jag hade sagt att jag skulle köra min man tillflygplatsen klockan 10, och inte var säker på att vara hemma igen förrän tidigast klockan 11. Men hon hade skickat hit reparatören klockan 10:20. Då ringde han på dörren, men det var förstås ingen hemma. Nu körde Ulf och jag redan 9:40, eftersom han ändå var klar - och vi var rädda att jag skulle komma hem för sent, och missa reparatören. Jag var hemma igen ca 10:40, alltså i god tid. När ingen hade kommit 12:30 så ringde jag firman. Samma kvinna svarade, och var upprörd över att jag inte hade varit hemma. Jag förklarade igen, att man inte kan komma hem från flygplatsen inom 20 minuter, eftersom körtiden är minst 25 minuter i vardera riktningen. En stund senare ringde reparatören Alberto, och vi bestämde att han skulle komma ca 30 minuter senare, vilket han också gjorde.

Väl här så visade det sig att han visste precis hur han skulle göra. Han drog fram tvättmaskinen, skruvade av toppen, och lyckades med hjälp av en skruvmejsel lirka upp luckan inifrån. (Varvid jag raskt tog ut min tvätt.) Sedan skruvade han loss hela luckan, och därefter handtaget, och så höll han på med handtaget en bra stund.

Då hade han lyckats laga luckan utan att behöva byta ut en enda del. Han berättade att det handlade om att justera alla skruvarna.

Medan han pysslade med justerandet, så rengjorde jag golvet där tvättmaskinen brukar stå. Där var det skitigt må ni tro! Jag vet inte hur ofta ni drar fram era 80-kilos-maskiner för att rengöra under och bakom. Men själv gör jag det i stort sett bara vid sådana här tillfällen. Tyvärr gäller det kyl/frys också, trots att jag vet att man ska dammsuga kompressorn ofta. Men som ni vet är jag inte så särskilt intresserad av hushållsarbete...

Jag passade förresten på att fråga Alberto om man bör avkalka sin tvättmaskin (som man gör med mindre hushållsapparater) eftersom vattnet är så hårt här. Det behöver man inte, sa han.

Under tiden reparatören jobbade så fick hundarna finna sig i att vara instängda i Ulfs rum. När jag sedan släppte ut dem rusade de direkt in i köket och talade om för mig att deras lunch var försenad - och att de ville ha mat bums.

   

På bilden ovan tittar Stella upp på mig. Jag håller kameran i knähöjd, och de andra tittar på den.

När de hade fått sin lunch så gick vi ut på promenad. Vi kom inte i väg förrän 14:10. Det var skönt ute, men Bonnie och Stella ville inte gå lika långt som Wilda och jag hade lust till, så vi var hemma igen redan 14:40. I porten satt då en lapp som sa att de hade försökt dela ut ett paket till mig klockan 14:23. Typiskt att de kom just när vi var ute på promenad! Jag visste inte ens att de skulle komma just i dag. Men jag har beställt sådana där platta grenuttag som man kan ha bakom möbler, hos Conrad.com.

På lappen stod en webbadress, samt ett telefonnummer. Jag öppnade webbsidan. Där skulle man fylla i sitt paketnummer. Men raden för detta nummer var tom på lappen de hade lämnat. Jag provade med både beställnings- och faktura-nummer, men det gick inte. Då ringde jag. Jag möttes av en telefonsvarare som bad mig knappa in paketnumret. Jag försökte på många olika sätt (även genom att trycka på siffran man ska trycka på - om man inte vet sitt paketnummer). Men jag kom inte vidare. Jag gav mig dock inte utan ringde upp igen. Jag provade med andra knappar och fick då knappa in mitt telefonnummer och postnummer. Om jag förstår telefonsvararen rätt, så ska de ringa upp mig och bestämma en ny tid. Suck, varför finns aldrig alternativet att tala med en levande människa?

Bilderna nedan (som är gamla) visar hur de platta grenuttagen ser ut. Jag har två, men behöver fler nu när vi ska möblera om.

   

Snart är det dags att börja på en Sparad dagbok 39, eftersom den här sidan börjar bli full. Men just nu hinner jag inte. Jag ska fortsätta att bära småsaker...

Jag har jobbat hårt. Jag har burit ner alla Ulfs småsaker som stod framme, och lagt/ställt dem i gästrummet. Jag har hängt alla de kläder han hade hängande i garderoben på en vädringsstång, som står i gästrummet. Jag har tömt hans garderob helt, men ännu inte burit ner allt. Det finns inte obegränsad plats i gästrummet, och i vardagsrummet har jag tänkt lägga/ställa allt smått från mitt rum + städsakerna. Ulf visade sig ha fler tröjor än han trodde...

Och en del ouppackade. Tur att han även hade en samling plastkassar, för då har jag kunnat stoppa ner tröjor och underkläder i dem så länge. Han hade så många strumpor att det behövdes 2 kassar! Och så klagar han på att jag har för mycket kläder! (Jag har nog lite mer, men jag gallrar i alla fall ut lite då och då.)

Jag blev lite orolig när jag såg alla hans sladdar. Jag vågade inte dra ut dem ur förgrenings-dosorna, utan la alltihopa i en kasse. Då kan det väl inte bli fel?

   

Sedan grep jag mig an Ulfs fastlimmade byrå och skåp. Återigen så häpnar jag över hur man (= föregående ägaren till vår lägenhet) kan vara så korkad så man limmar fast möblerna på väggarna.

Tur att jag är händig - och har bra verktyg. Bakom/under byrån var det jätteskitigt. Där låg även hårnålar, visitkort och lite annat smått som den tidigare ägaren hade tappat. Man måste faktiskt kunna dra fram möblerna och städa bakom dem ibland...

   

Nu är väggen fri. Jag borde spackla hålen och måla väggen innan jag ställer dit min säng. (Huvudändan ska stå där.) Men den vita väggfärgen står nästan längst in i källarförrådet, och det står massor med saker i vägen. Det vore ett jättejobb (några timmar?) att få fram burken. Men vit plastfärg finns väl inte i mindre burkar än 3-4 liter? Hade det funnits i ½ eller 1-litersburkar, så hade jag hellre köpt en - än gjort allt besväret att få fram burken i förrådet. Plastfärg är ju inte så dyr. Det skulle känna väldigt ofräscht att ställa sängen direkt mot väggen utan att göra något. Jag har ju ingen huvudgavel (vilket jag önskar mig).

Fusk-huvudgaveln till dubbelsängen är limmad på väggen. Och tidigare ägaren har sågat hål för sängborden. Ulf ska ha sängborden där nere, och jag kommer att låta gaveln sitta kvar. Jag ska ha mina 4 Ikea-garderober längs den väggen, så den blir dold. Och det kan inte hjälpas att garderoberna kommer en dryg cm ut från väggen. Jag orkar bara inte bända bort den här också. Ni som har följt min blogg länge, minns kanske hur mycket jobb jag fick lägga på att få bort den fastlimmade sänggavlen i mitt nuvarande rum.

   

Det blir så mycket jobb ändå. Och det är jag som måste göra det mesta. Det är inte bara allt i mitt rum, och allt i Ulfs rum, som ska flyttas. Sedan ska vi ju byta hygienutrymmen också. (Jag ska få toaletten här uppe, och han duschrummet där nere.) Plus att jag ska ställa alla städgrejorna i hallgarderoberna (där förre ägaren hade städgrejor). I gengäld ska jag ställa/lägga alla mina ytterkläder, skor, sjalar, handskar mm i mitt blivande rum. Då får jag alla kläder på samma ställe, och Ulf kommer lättare åt städgrejorna - om han mot förmodan skulle vilja städa någon gång... (Vi är lika ointresserade av hushållsarbete båda två - tyvärr.)

Men nu ska jag inte göra mer i kväll. Jag ska gå sena rundan med hundarna, och sedan ska vi lägga oss. Men i morgon ska jag ta nya friska tag igen. (Måtte jag inte glömma bort att gå på yoga-pilates-passet. Att flytta grejor blir för ensidig träning.)

16-11-18:

Här lyser flitens lampa! Klockan är bara 12 och jag har redan hunnit med en hel del. Jag måste ju jobba på, så att jag säkert har allting klart på söndag klockan 11 när bär-hjälpen kommer. (Den senare betalar förresten Ulf, så på det viset hjälper han också till.) Var aldrig så dumma så ni sätter fast möblerna på väggarna! Så här mycket damm hittade jag under ett av sängborden! Blä - äckligt!

Jag spacklade hålen efter skåpet, men det får jag förstås göra minst en gång till. Spacklet brukar ju torka ihop och sjunka in i hålen.

Ulfs rum är nu tomt på hans ägodelar så när som på möblerna och tavlorna. Nu står/ligger alla hans saker i gästrummet. Jag var tvungen att tillfälligt flytta in sängskåpet till mitt rum, och i gengäld flyttade jag in mitt skrivbord i gästrummet (där det ska stå sen, fast inte framför sängen som nu).

   

Sängskåpet ska stå i vardagsrummet i min specialsnickrade hylla (där läsfåtöljen har stått hittills). Men innan skåpet kan sättas dit måste jag fixa sladdhärvan där bakom. Jag kommer att behöva ett sådant där platt eluttag. Hoppas att paketet kommer de närmaste dagarna. (Men om killarna bara bär upp skåpet så behöver jag ju inte sätta det på plats bums. Fåtöljen står redan nu snett emot soffan.

Nästa projekt, som jag ännu inte har börjat på, blir att flytta den 60 cm breda hyllan i vardagsrummet till Ulfs (snart f d) rum. Den ska stå bakom dörren där skoskåpet står nu. Tyvärr kommer överhyllan inte att få plats p g a snedtaket.

   

Därefter ska jag flytta in vitrinskåpet som nu står i hallen, till platsen där hyllan står nu. Då blir det dessutom lättare för killarna att komma fram när de bär möbler upp och ner. Tanken är också att det ska bli aningen rymligare i hallen, det är inte bara för möbelflyttens skull. (Fast jag ska inte sätta vitrinskåpet på plats förrän alla stora möbler är flyttade. Det kommer att få stå mitt på vardagsrums-golvet så länge.)

Sorgligt nog är Billy-hyllorna 2 cm högre än dörröppningen. Alltså måste jag tömma hyllorna helt så jag kan luta dem. Annars hade det nog räckt att ta bort hälften (allt ömtåligt). Det är lätt att skjuta möbler framför sig på klinkergolv.

Mina små flickor tillbringade nästan en timme i solstrimman i köket. Stella och Wilda är nästan alltid tillsammans (på Wildas initiativ).

Det var väldigt skönt ute på vår mitt-på-dagen-promenad, klarblå himmel och 21˚ i skuggan. Inte ens Stella och jag frös...

Wilda var lika nyfiken som vanligt, och tittade över muren så gott hon kunde, samt vädrade i luften.

Det är ju bara då och då det kommer en öppning, så hundarna kan se vad som händer på andra sidan. Nu när det inte längre är så många på stranden så låter jag hundarna gå en liten bit ut i sanden, fast de egentligen inte får.

Vi mötte MariPaz och Lluna, och hade sällskap en bit på vägen. Senare mötte vi Lola och hennes hund Mateo. Vi pratade en bra stund. Lola är väldigt trevlig! Jag sa att jag vill bjuda hem henne en dag. Hon kommer gärna sa hon. Med henne kan jag tala mycket spanska. Hon talar tydligt, och rättar mig när jag säger fel. Dessutom vet jag ju att hon talar mycket bra engelska (vi har bara aldrig talat annat än spanska tillsammans), vilket är bra att veta om jag inte vet vad något heter på spanska. Jag kan trots allt mycket mer engelska än spanska.

Stella har inte varit bra de senaste dagarna. Ibland har hon hoppat över maten. Ibland har hon velat vara för sig själv. (Vilket hon inte får för Wilda.) Ser ni nedan att hon har svansen mellan benen? Jag undrar om hon har ont någonstans? Hon håller ryggen lite böjd... Eller om det kan vara besvär av hennes defekt (occipital dysplasi) som har börjat så smått? Jag är aningen orolig, men avvaktar med att gå till veterinären eftersom Stella är pigg emellanåt.

Nedan ser ni hur hon ser ut när hon vill bli buren. Det har hänt ofta på sistone, och ibland har jag burit henne hela vägen. (Det är nog bra att hon kommer ut ändå.) Ibland darrar hon lite när jag lyfter upp henne, men slutar efter en stund.

Eftersom jag pratade länge med Lola så kommer jag inte att hinna flytta bokhyllorna innan jag går på gympan. Det får bli efteråt. Jag måste dessutom skura golvet där hyllan ska stå, innan jag ställer den där. Så småningom (innan det blir för kallt ute) måste jag också flytta elementet. Det kommer bakom sängen annars. Jag ska sätta det närmare garderoberna. Men det jobbet börjar jag inte på förrän möblerna är på plats. Tidigare hinner jag inte.

Jag har fixat det där med hyllorna. Nu står den 60 breda hyllan i mitt blivande rum, det smala vitrinskåpet är tömt och står tillfälligt framför en annan hylla i vardagsrummet (där det är ur vägen).

       

Nu är det bättre plats i hallen, men ingen plats alls kvar på matbordet där jag blev tvungen att ställa en massa prydnadssaker.

I morgon måste jag först plocka ut städsakerna som står i den ena garderoben i Ulfs snart f d rum - och ställa allt i vardagsrummet (kanske lite i köket), sedan städa Ulfs f d garderober ordentligt, därefter bära upp alla mina kläder och hänga in där, sedan tömma mina garderober helt (även ta ur backar, hyllor och ta av dörrarna). Jag måste också bära upp (till vardagsrummet) en massa småsaker från mitt rum. (Undrar var det ska få plats? Soffan sparar jag, för där ska jag lägga mina sängkläder på söndag morgon.) Alltså har jag att göra även i morgon.

Men kanske jag dessutom måste gå till veterinären med Stella. Titta på mittersta "hyllbilden" ovan. I hundarnas fåtölj ligger Stella hoprullad som ett nystan. Där har hon legat länge. Och hon ville inte följa med på sena rundan som vi gick nyss. Hon har varken ätit frukost eller kvällsmat i dag (däremot deras oemotståndliga lunch - Plaque Off blandat i lite kattmousse). Jag är orolig. Om hon inte är pigg i morgon så går jag till veterinären. På söndag har de ju stängt - och tänk om det är något... Hon är min lilla ögonsten!

Nu ska vi sova! Hundarna brukar somna bums, medan jag ligger vaken länge (för att sedan vakna var gång jag får en värmevallning). Jag är nästan alltid sömnig numera... Det är bra tur att jag inte jobbar som hjärnkirurg...

 

16-11-19:

Stella är dålig! Riktigt dålig! I morse ville hon inte resa sig upp, än mindre äta. Jag gick till veterinären med henne så snart de öppnade. De behöll henne där, och ska undersöka henne, ge henne antibiotika etc. Jag ska komma tillbaka 13:45 (en kvart innan de stänger) för att hämta henne. Jag är förstås orolig! Hon är min lilla ögonsten. Och jag vet av bitter erfarenhet att hundar kan dö unga. Stella har ju också occipital dysplasi (fast hon har inte haft några anfall än). Det är nog bra att jag har mycket att göra i dag, för då kanske jag inte hinner tänka så mycket. Jag vet i alla fall att hon är i goda händer. Bättre veterinärer än på Eurocan finns knappast.

Stella var en liten aning bättre när jag hämtade henne hos veterinären. På vägen dit hängde hon bara slappt på min arm. När jag kom orkade hon i alla fall vifta på svansen. Veterinären har tagit blodprov och konstaterat att antalet vita blodkroppar är högre än vanligt (medan resten är normalt). Hon har ingen feber. Vi vet förstås inte vad det är för infektion hon har (virus eller bakterier) men hon har fått antibiotika via blodet. Stella har kvar "nålen" i benet, så hon har bandage om alltihopa. Om hon blir sämre ska jag ringa hem till veterinären (Javier, han som är chef). Annars ska vi ses på måndag, jag fick tid 14:30 (och kan komma med Stella redan 8:30 om hon är dålig).

Förresten så sa veterinären, att i o m att Stella har occipital dysplasi, så är hon också känsligare för allt annat - inte bara stötar, utan även infektioner.

Stella måste ta det väldigt lugnt. Av den orsaken har jag mailat mina vänner här, och frågat om någon kan passa Wilda över helgen. Ingen har svarat än. När Wilda var som mest på hugget var jag tvungen att koppla henne vid en dörr. Stackaren! Men nu sover alla tre lugnt, Stella och Wilda liggandes i var sin fåtölj.

Själv måste jag jobba vidare! Jag har massor att göra!

Precis nu kom Lena H och hämtade Wilda! Skönt! Då kan jag koppla av den biten. (Det är svårt att passa hundar och bära saker samtidigt.) Tänk så skönt det är att ha bra vänner! Dock hoppas jag att Alicia kan ta henne resten av helgen, för Lena och Jan har fullt upp själva just nu.

Nu ska jag jobba vidare!

Klockan är 21:50 och jag är äntligen klar med allt jag ska. Jag har jobbat så att svetten har lackat, medan Bonnie har tagit det lugnt, och Stella nästan bara har sovit.

Jag staplade Ulfs möbler längs ena väggen (med sängen på högkant), så att jag kom åt att måla väggen. (Jag har målat 2 gånger nu, och färgen hinner torka ordentligt i natt.) De hade en 1-liters-burk i järnaffären. Jättebra, även om den kostade 5,35 €. Väggen ser bättre ut nu, men skulle egentligen behöva målas en 3:e gång just över limfläckarna - men det hinner jag inte. Nedan väggen före målningen.

   

Jag ställde in hallbyrån i köket, så den skulle vara ur vägen. Den har sällskap med en massa städgrejor. Resten av städgrejorna står på balkongen.

I dag hann jag förstås inte laga mat, och jag kunde heller inte komma åt spisen. Så det blev "nödproviant": Ikeas djupfrysta köttbullar som jag värmde i mikrovågsugnen, och så åt jag en massa isbergs-sallad till (ca 4 gånger mer sallad än på fotot).

Den jättestora garderoben i Ulfs f d rum har jag haft ett gott öga till ända sedan vi flyttade hit. Det var därför som jag ville ha det övre sovrummet från början. Då hade jag ännu inte ont vare sig i höften eller knäna, så trappan bekymrade mig inte. Men Ulf ville ha rummet, så då fick det bli så. Fast nu får jag det! Bättre sent än aldrig.

Jag hängde in de kläder som normalt hänger i mina fyra iIkea-garderober. Hoppas att den översta stången håller tills jag kan hänga tillbaka dem. Det är de kläder som jag har i de två fasta garderoberna där nere, som i första hand ska hänga i de här garderoberna. Jag fick också plats med de två sänglådor som jag brukar ha ovanpå Ikea-garderoberna, samt de fyra som jag brukar ha under min säng. Så står inte heller de i vägen.

   

Jag har tagit ur alla backarna ur mina garderober och staplat de flesta av dem i hörnan i mitt blivande rum. (Det ser lite konstigt ut med gardinen, den drog jag för nu i kväll.) Under fönstret kunde jag inte stapla lika högt (för jag vill kunna vädra), så resten av backarna ställde jag i läsfåtöljen.

   

Innan jag staplade allt så kom jag ihåg att lägga fram lite underkläder, annat ombyte, samt en omgång lakan och handdukar. (Ifall det dröjer några dagar innan jag får ordning på allt.)

Jag har också kommit ihåg att tillfälligt höja upp taklampan i hallen (med en sladdvinda), samt att (efter att jag tog fotot) ta undan alla tavlorna i trappan och hallen där nere. Allt för att minska risken att något går sönder när killarna bär upp mina garderober.

   

Slutligen öppnade jag den lilla dörrhalvan i vardagsrumsdörren, så att det ska bli lättare att ta sig fram.

Mer kan jag inte göra i kväll. I morgon måste jag ta det allra sista: mina sängkläder och madrasser, mitt sängbord, hundarnas sängar, och ett par småsaker till. Jag har redan planerat exakt i vilken ordning möblerna ska bäras, för att allt ska gå så smidigt som möjligt. Jag brukar vara bra på att organisera.

Nu är jag mycket trött, så det ska verkligen bli skönt att krypa till kojs. Hundarna får som vanligt ligga en liten stund hos mig, innan de lägger sig i sina egna sängar. Det är ovanligt fridfullt att bara ha Bonnie och Stella... (Och Lena har meddelat att det går bra med Wilda. Alicia har hört av sig, och hon kan ta Wilda i morgon om Lena vill.)

16-11-20:

               

Stort grattis på födelsedagen

 

min kära dotter Linda!

Punktligt klockan 11 ringde det på dörren. När jag svarade så sa en kvinna att det gällde flyttningen. Jag blev förvånad eftersom jag inte hade väntat mig en kvinnoröst. Jag har inte kollat än med Alicia - men det såg ut att vara en pappa, en vuxen dotter och en tonårsson. De två förstnämnda var väldigt vana vid att flytta, det märktes. De gjorde alla ett mycket bra jobb och ingenting blev skadat. Och då ska jag säga att det verkligen inte var lätt att lirka de 236 cm höga garderoberna uppför trappan och genom alla dörröppningarna. Eftersom jag blev nöjd så bad jag om kontaktuppgifter ifall jag behöver hjälp med något i framtiden. "Pappan" skrev sina uppgifter på lappen nedan.

Innan de kom hade jag hunnit förbereda mina sista möbler. Jag hade bl a tagit av madrasser och sängkläder från sängen.

   

Väggen bör målas 3 gånger, det såg jag nu i dagsljus. Färgen är visserligen dammtorr på mindre än 40 minuter, men inte genomtorr förrän efter 8 timmar. I morse hann jag alltså inte. Jag får väl flytta fram sängen en morgon längre fram, måla, låta torka, och sedan flytta tillbaka sängen framåt kvällen. Det går ju också.

Jag hade planerat exakt i vilken ordning allt skulle bäras, den enda möjliga ordningen. Det första de fick bära upp var sängskåpet. Det kan jag inte ställa på plats förrän det platta grenuttaget från Conrads kommer. Men det var efter sängskåpets mått som jag snickrade hyllan - så det kommer att passa precis.

Tvåa upp var min säng. (Jag borde ha tvättat sängkappan nu när den var av - men skjuter på det till en annan dag.)

Därefter fick de bära ner Ulf säng och ställa på högkant, för att sedan börja bära upp alla garderoberna. Det var, som jag har antytt, ingen lätt uppgift. De är tunga också, trots att jag hade tagit ur allt inkl backar och hyllor, och så monterade vi av dörrarna (som också väger en del). Där den gula kökspallen står nu vet jag inte riktigt hur jag ska ha det. Jag vill inte blockera eluttaget, men föregående ägare har förstört dörrkarmen så väggen är ful där (vilket bör döljas).

   

Jag får pussla för att få in alla mina möbler. När den vita lilla hurtsen står där den står, så kan inte dörren öppnas helt - men nästan, och det räcker. (Jag ska bara fixa en dörrstopp.) Bakom garderoberna sticker ett "platt" grenuttag fram. Det tog jag från gästrummet så länge. Jag ville inte blockera kontakten bakom. De här grenuttagen är superbra!

   

Jag vet ju inte hur Ulf vill ha det i sitt rum, så där möblerar jag bara provisoriskt så länge (och har inget planerat). Om elementet ska vara kvar där det sitter nu, så måste sängen stå mot den f d garderobsväggen. (Annars skulle man kunna flytta den till väggen under hyllan.) Ett annat alternativ är att Ulf väljer att sova i sängsoffan (som tar mindre plats) och att vi då sätter dubbelsängen i gästrummet. Det får han bestämma själv. Jag provade först att sätta Ulfs skrivbord där jag tidigare hade mitt, men det blev inte så bra - tycker jag.

   

Sängen kan inte stå för långt åt höger för då kan man varken öppna dörren till den fasta garderoben, eller balkongdörrarna. I garderoben har jag alla mina kläder kvar, och på golvet står alla tavlorna (samt någon prydnadssak) som jag flyttade undan i förebyggande syfte. Allt detta (utom tavlorna som ska hänga i trappan) ska jag bära upp i mitt rum, precis som allt som finns i Billy-skåpet bakom dörren, och allt på den långa vägghyllan. Tavlorna ska jag också flytta upp. Men jag får ta en sak åt gången.

   

Jag provade att ställa Ulfs skrivbord under vägghyllan. Det blev bättre - i mitt tycke. Men Ulf får förstås själv bestämma hur han vill ha det.

   

Nattbordet ovan skulle med fördel kunna stå ovanpå byrån. De har samma djup, och tillhör samma serie. Då blir det lättare att komma åt garderoben. Pallen nedan står egentligen mest i vägen. Jag undrar om Ulf brukar använda den, och vill ha kvar den? Annars skulle vi kunna ge bort den. (Den får inte plats i förrådet. Där kan man möjligen klämma in ett hårspänne...)

Jag hade trott att vi skulle kunna vänta med att byta våra takarmaturer, men det gick inte. Mina garderobsdörrar slog nämligen i Ulfs lampa. Turligt nog visade det sig att "pappan" också jobbade med el. (Jag tror inte att han är behörig elektriker, men han visste definitivt vad han gjorde. Dessutom hade han verktygslåda med sig i bilen, så den hämtade han.) Han skruvade upp Ulfs fasta lampa i taket därnere, och satte upp ett svensk armaturdoslock (som jag hade på lager) så det sedan bara var att hänga upp min plafond på "svenskt" vis. Jättebra att även detta blev klart i dag!

   

De höll på totalt två timmar, inkl det elektriska, och jag gav dem 40 € var (20/timme) + 10 extra för el-jobbet. Summa 130 €. (Ulf betalade.) Det kan tyckas vara mycket pengar, men de slet som djur och gjorde ett bra jobb (och var dessutom trevliga). Skulle man lejt någon i Sverige till motsvarande jobb så gissar jag att det hade kostat betydligt mer. Och Ulf och jag hade aldrig klarat det själva.

Mycket jobb återstår, både stort och smått. Jag ska montera min gardinstång i mitt nya rum. (Vet bara inte HUR än.) De gamla gardinerna är alldeles för långa. Sedan sätter jag tillbaka den bruna gardinstången som satt i rummet där nere från början. Därefter får vi se vad jag har för gardiner som kan passa i Ulfs rum. Nackdelen med att ha (långa) gardiner där, är att de är i vägen var gång man öppnar balkongdörren. På natten drar man ju ändå för persiennen, så gardiner är mest en dekoration. Ulf får själv välja hur han vill ha det.

   

Ulf får inte plats med skoskåpet i sitt nya rum. (Och jag får inte plats att ha det i mitt rum.) Jag ställde det på prov i hallen. Det passar bra där. Ulf och jag skulle kunna ha var sitt skofack, så slipper vi ha skor stående framme i hallen. Den vita byrån som har stått i hallen (och nu tillfälligt står i köket) brukar jag ha i mitt badrum. Där nere har den inte fått plats, men den får plats här uppe. De vita små hurtsarna som jag nu har nere i duschrummet, skulle kunna stå inne i en av de fasta garderoberna i mitt nya rum. (Jag behöver inte använda alla fyra garderobs-stängerna.) Ovanpå skoskåpet skulle man kunna ställa några snygga lådor. jag behöver ha solglasögon, hundbajs-påsar mm till hands, och Ulf vill också ha plats för några småsaker. Jag får väl höra om Ulf accepterar min idé. En vinst är att det blir rymligare i hallen. (Fast "dramaten"-väskan får inte längre plats.)

Ja det är både ett och annat att fundera på, och mycket jobb att utföra. Jag får ta lite åt gånge. För mig känns det så bra att ha flyttat in här uppe. Äntligen slipper jag trappan! Och de perioder när Ulf inte är här vintertid, så kan jag stänga dörren ovanför trappan och bara värma upp ovanvåningen.

I morgon blir det en mellandag, med lite mindre arbete. På morgonen ska jag följa med Lena H till Alicante där hon ska skaffa sig residencia. Och på eftermiddagen ska jag med Stella till veterinären.

Förresten så åt jag "snabb-middag" även i dag. Jag värmde en djupfryst laxfilé tre minuter i mikrovågsugnen, så var den måltiden färdiglagad. Jag åt tomater till...

Oj, jag glömde berätta om hur Stella mår. Hon är bättre, men inte som vanligt. Hon åt bara ½ frukost i morse, hela sin favorit-lunch, men bara ½ portion nu i kväll. På dagens promenader har jag fått bära henne. Dels är hon trött, dels har hon svårt att gå med bandaget (hon kan inte böja knäleden helt). Nyss, på tidiga kvällsrundan, ville hon inte alls följa med. Hon låg hemma och sov, medan Bonnie och jag gick själva.

Det ger sig vad veterinären kommer fram till i morgon. Hoppas Stella blir av med bandaget. Det ser inte skönt ut. Men jag vet att de lät "nålen" sitta ifall de ska ge henne mer antibiotika eller annan medicin, eller ta ytterligare blodprov. Det är nämligen mycket svårt att sticka sådana här små. Det är att jämföra med att sticka ett för tidigt fött spädbarn. Kärlen är nästan lika tunna som sytråd... Stella är så passa trött att hon inte ens försöker gnaga på bandaget. Det är ju bra på sitt sätt, men ändå inte. Hoppas att hon snart blir bra igen, min lilla Stella!

16-11-21:

En kort stund i morse var himlen vackert rosa.

Jag följde alltså med Lena i morse när hon skulle ansöka om residencia. Lena har tagit Fiona till hjälp (kostar 100 € men spar oerhört mycket tid och besvär). Silivia (Fionas assistent) skjutsade oss till Oficina de extranjería (utlännings-kontoret), som ligger i utkanten av ett industriområde nära södra infarten till Alicante.

Innan vi fick gå in i byggnaden så var det säkerhetskontroll, nästan som på flygplatserna. Vi fick lägga alla våra "metallsaker" (t ex börs och nycklar) i ett platstråg, och själva gå genom en metalldetektor - övervakade av en polis och en säkerhetsvakt.

Sedan kom vi direkt in, eftersom Silvia hade beställt tid. Alla andra fick en nummerlapp, och fick sedan vänta i salen nedan tills det blev deras tur.

Eftersom Lena hade alla rätta papper med i original, samt pass och foton, och Silvia redan hade hjälpt henne att fylla i ansökan på spanska - så gick det snabbt. Redan efter en liten stund så var vi ute igen, och redan på fredag ska Silvia hämta resiencia-kortet. (Själv fick jag först vänta timmar i en kö, och därefter vänta flera månader på mitt residencia. Systemet verkar vara effektivare nu.)

Utanför byggnaden blommade ett jakaranda-träd vackert.

I eftermiddags var jag hos veterinären med Stella. Hon är mycket bättre nu, men veterinären gav henne för säkerhets skull en spruta med antibiotika (räcker 2 dagar), samt en spruta med vitaminer. Jag ska ge henne ett speciellt våtfoder för att motverka uttorkning. Vi ska tillbaka till veterinären på onsdag. De båda besöken lördag + i dag kostade (inkl blodprov, analys, medicin etc) 84,55 €. Ganska mycket pengar, fast mycket billigare än i Sverige. Tur att jag precis har fått min pension...

Annars har jag som vanligt kånkat saker fram och tillbaka mest hela dagen. Jag har burit upp allt som jag hade i duschrummet där nere, och burit ner allt som Ulf hade på toaletten här uppe. Jag har ställt vitrinskåpet på plats (men det är tomt än så länge) och även sängskåpet. Sängskåpet står dock en bit från väggen än så länge. Fast i dag kom de platta grenutag från Conrads. Så endera dagen ska jag ta itu med sladdhärvan bakom skåpet, så att jag sedan kan sätta det riktigt på plats. Jag är glad för mitt sängskåp som rymmer en bekväm säng i storlek 90 x 200. Jag köpte detta skåpet begagnat. Nu finns det nya i björk (som har inbyggd belysning). Ett sådant skulle jag förstås vilja ha - det skulle bli snyggare. Men det tror jag aldrig att jag får råd med. Och detta fyller ju sin funktion lika bra.

   

Jag är så glad för att jag nu äntligen har en vägg att ställa min säng emot. Det är jag av flera orsaker: jag sover på något sätt tryggare när jag inte behöver vara rädd att ramla ur sängen (vilket har hänt när jag drömt "livliga" drömmar), jag behöver inte vara orolig för att tappa hundar och kuddar på golvet (om jag lägger dem innanför mig - mot väggen), och så kan jag bädda med många kuddar vilket jag tycker om. Så här ser det ut i min nya sänghörna just nu.

   

Vov på er! Det blir nog bra som matte gör. Våra hundsängar står alldeles nära mattes säng. Och så har hon lagt en vov-mjuk matta nedanför sängen för att jag ska kunna sitta bekvämt. Men vov så förvånad husse kommer att bli, sen när han kommer hem igen. Vi har tagit husses rum, och så får han vårt gamla. Ja, vov och voff då!

Jag har även hunnit tvätta en maskin i dag (Ulfs lakan och handdukar). Och så har jag vägt mig, eftersom jag har bantat en vecka nu. De senaste dagarna har det inte hänt så mycket, vågen visade 53,5 kg och 27,4% fett. Jag har enbart ätit LCHF-mat, och bara nyttigt, men de senaste dagarna - när jag har burit mycket och tungt, så har jag ätit lite mer (för det har känts som om jag har behövt det). Jag har i alla fall blivit av med 1,9 kg och 1% fett. Längre fram ska jag banta striktare, när annat har lugnat ner sig.

I morgon ska jag fortsätta att bära, och att ordna. Det blir nog bra när det blir klart. Jag borde börja på en ny sparad dagbok, men hinner inte ännu. Ni får helt enkelt skrolla...

16-11-22:

Pust! Det är jobbigt att bära saker dagarna i ände. Nu är det redan proppfullt i mitt rum här uppe, men jag har fortfarande saker kvar där nere (allt på den långa hyllan, samt allt i skåpet bakom dörren). Jag skulle gärna ha skåpet här uppe, men det får förstås inte plats. Jag får väl omorganisera - samt gallra ut lite till. Men för stunden försöker jag bara klämma in så mycket som möjligt i garderoberna.

Jag har flyttat alla mina kläder från hallgarderoben till den stora fasta garderoben i mitt rum, och så har jag ställt alla städsakerna i hallgarderoben. Tyvärr fick inte den stora dammsugaren och den stora skurhinken plats. (Eftersom hallgarderoben är så grund.) Dessa får stå i gästrummet. Kanske jag (åtminstone tillfälligt) skulle kunna ställa några av mina saker i gästrummet. Men just nu finns ju alla Ulfs tillhörigheter där... Kanske jag blir tvungen att bära in dessa i hans rum? Jag skulle kunna hänga in alla kläderna i garderoberna, och så får han själv hänga dem i den ordning han vill ha dem sen. Som det är nu kommer jag inte ens in i gästrummet...

Stella har det inte lätt sedan Wilda kom hem igen. Wilda vill leka precis hela tiden. I dag såg jag att Wilda bet i Stellas svans, och drog henne bakåt. Wilda menar förstås inget illa, men det är ändå inte roligt för Stella... Och när de sover, då lägger sig Wilda alltid nära Stella (trots att jag har gott om hundsängar), och många gånger ovanpå.

När jag såg det här så lyfte jag förstås bort Wilda och la henne i den lilla hundfåtöljen bredvid. Där låg hon 4 sekunder, sedan var hon tillbaka hos Stella. Men den gången la hon sig bredvid.

Om en timme ska jag gå på min tisdags-gympa - den som är tuff men rolig.

16-11-23:

I natt kom det 6 mm regn. (Jag tömde regnmätaren.) I morse var himlen blårandig när vi gick vår morgonpromenad (avkortad på Bonnies initiativ), och då kom det bara enstaka stänk.

När jag gick till spanskan så regnade det lite, och eftersom jag hade tagit på mig min rejäla regnjacka så gjorde det inget. När jag skulle därifrån regnade det desto mer. Och jag hade i hastigheten glömt - att när det kommer mer än 3 mm - då måste man ha stövlar här i El Campello. Jag har ju berättat att vattenavrinningen är obefintlig, och att vägar/trottoarer är feldoserade. När jag skulle passera järnvägsspåren vid stationen, så kunde jag inte gå där. Det stod minst 1 dm vatten över spåren, och på gångbanan likaså. Jag gick till nästa övergång, men det var lika illa där. Först vid den tredje övergången kunde jag passera. Men jag blev blöt om tårna ändå!

När jag kom hem så tittade jag i regnmätaren, och det hade kommit 7 mm under förmiddagen. Och det regnar än - så mer blir det. Jag får nog ta mina knähöga stövlar när jag går till veterinären med Stella om en timme.

Typiskt att det regnar just i dag - när min tvättunna ser ut så här:

Jag måste tvätta! Men var ska jag hänga allt på tork? I vardagsrummet får det definitivt inte plats.

Suck, denna röra! Men den är självförvållad - och temporär. Det kommer att bli mycket bättre sen, när allt är i (något sånär) ordning igen!

Min mammas hus är nu utlagt till försäljning: https://www.blocket.se/angelholm/Fiskarnas_vag_16_70385136.htm?ca=23_16&w=0. Hoppas att det kommer att gå bra att sälja det.

Många fler foton (35) finns det här: http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-hillarp-angelholms-kommun-fiskarnas-vag-16-10455136.

16-11-24:

Jo, jag vet. Jag har alldeles för mycket på den här dagboks-sidan nu. Jag måste skapa en ny sparad dagbok. Men jag hinner tidigast till helgen. Alltså får ni stå ut med allt skrollandet ett tag till - om ni vill läsa vad jag skriver (det är som vanligt frivilligt).

I morse ringde Juan Miguel punktligt på dörren. Han hade med sig en assistent (som möjligen skulle kunna vara hans fru). De jobbade snabbt och effektivt, och när Juan Miguel borrade så tejpade han ett kuvert på väggen under borren så att inget borrdamm kom på golvet. Först flyttade han elementet. Nu är det inte i vägen alls. Sedan satte han en skruv till min givare/termometer till väderstationen. (Ser ni förresten på det vänstra fotot nedan, att även den här kameran har börjat släppa in ljus! Jag sliter ut dem...)

   

Och så satte han fast två krokar. Mellan dem spände jag sedan en lina, som ska säkra de krukväxter som jag tänker ha stående där. Efteråt kom jag på att jag borde ha bett om ytterligare två krokar, lite längre ner. (Ifall det stormar.) Men det får väl vara till en annan gång. Jag kan borra själv, men det är jobbigt i betong - särskilt om man måste hänga halvvägs ut genom fönstret när man borrar.

   

Jag borde också ha bett Juan Miguel att ta bort den svarta haspen nedan. Den är bara i vägen och till ingen nytta (men satt här när vi kom). Jag tänkte skruva loss den själv, men det visade sig att skruvgängerna är helt uppslitna så jag fick inget grepp... Proffs brukar klara sådant ändå, men inte jag.

Så här ser mitt rum ut just nu, långt ifrån klart, men jag sover redan bättre.

   

Jag måste förstås byta gardiner! De som hänger där nu är för långa. Och kappan nedan passar ändå inte Ulf. (Han är inte lika mycket för pastellrosa som jag...) Men jag får ta en sak åt gången.

Gardinen är, utöver tavlorna nedan, det enda som jag nu har kvar i mitt gamla rum.

   

Den med palmen och stranden flyttar jag in i gästrummet, men de övriga (+ de två fågelakvarellerna som jag redan har tagit ner från väggen) vill jag försöka få plats med i mitt rum.

Några större väggytor att sätta tavlor på har jag inte, men ovanför säng och sängbord kommer jag att få plats för 2-3 av de stora + någon liten. Och ovanför elementet, samt bredvid dörren, kan några av de små få plats.

   

Nu kan jag stänga dörren till nedervåningen (när jag är här själv) och spara uppvärmningskostnader. D v s, dörren går inte att stänga helt - för en sådan grej som den löper på upptill har gått av, så den dörr-panle-biten vill "trilla ner". Jag borde förstås ha bett Juan Miguel att fixa även detta. Men jag tänkte inte på det förrän efteråt. Jag får väl be honom komma ytterligare en gång. (Och i så fall skriva en lista på alla småsaker som bör göras, så att inget blir glömt. Kanske Ulf vill ha flyttat sitt element?)

Ute har det varit "mitt-emellan-väder", omväxlande sol och moln och bara 16˚. Det var ändå ganska skönt på vår mitt-på-dagen-promenad.

Vov på er! När vi var ute på luktrunda, så tog jag ledningen. Bara för att jag är den största och klokaste hunden. Dom andra följde mig hela tiden.

Jag bestämde att vi skulle gå ut på stranden. Matte säger att det står på skyltarna att hundar inte får vara på stranden. Men nu, när det inte finns en massa människor på stranden, då fuskar vi! Det är vov-skönt för tassarna att gå i sanden, och så luktar den spännande - liksom hav.

   

Och vov alltså! Så roligt det är att sprätta i sanden med bakbenen! Ser ni så bra jag kan sprätta? Ser ni all sanden i luften högt upp bakom mig? Visst är jag vov-bra på att sprätta! När Stella var liten så råkade jag sprätta ner henne ibland. Men nu flyttar hon sig vov-snabbt åt sidan, så fort jag börjar sprätta.

Fast jag råkade sprätta ner Lluna. Ja för hon hade sällskap med oss en bit, och hon flyttade sig inte. Men hennes matte borstade av henne, så det gjorde inget. 

Jag hade faktiskt vov-skoj på luktrundan i dag. Och det hade nog dom andra också. Matte med, tror jag. För hon pratade en massa med Llunas matte. Bla, bla, bla lät det hela tiden - fast på spanska. Ibland pratar matte i precis ett kör. Men inte stör det mig. Ja vov och voff så mycket, och VOOV!

Nu är det snart dags för tidiga kvällsrundan. Sedan borde jag sätta fart! Vardagsrummet är fullproppat med en massa saker som inte ska stå här. (Jag har fortfarande datorn i vardagsrummet, men ska senare flytta in den i mitt nya rum.) Men jag känner mig trött i kväll. Jag har lust att läsa - men det kan jag inte. Nej, för det ligger en massa saker i läsfåtöljen också... (Precis som på alla andra ytor där man kan lägga något.) Kanske jag kan sätta in alla prydnader i vitrinskåpet igen? Då skulle jag få tomt på halva matbordet, vilket vore bra. Vi får väl se. I morgon ska Lena, Jan och jag åka intill köpcentrumet Parque Vista Hermosa i Alicante.

Nedan ser ni vardagsrums-röran. Ni ser att jag verkligen har att göra. Det värsta är att jag inte har någon aning om hur allt ska få plats.

Jag tar för givet att ni har det betydligt snyggare och prydligare i era vardagsrum. Det är roligare att ha ordning!

16-11-25:

I dag har jag inte gjort något alls åt röran i vardagsrummet. Det är ju Black friday, så jag har ägnat mig åt shopping. Nej, det är inte så illa som det låter. I förmiddags besökte Lena, Jan och jag Vistahermosa, som jag berättade i går att vi skulle. Vi tittade inom flera olika affärer. De skulle bl a köpa sådana element som vi har (Econoheat). Jag skulle bl a köpa "blöjor" till hundtoaletterna. (Jag köpte en 100-pack, så nu har jag för allra minst ett halvår.) I djuraffären hade de två Lessons sparvpapegojor (en blå och en grön) som jag tittade längtansfullt på. Längre fram vill jag ha fåglar! (Egentligen NU - men jag får vänta av ekonomiska skäl.)

I eftermiddag har jag handlat några böcker + några DVD-filmer via internet, med bra rabatter - och fraktfritt inom Sverige. (Sådana som jag har önskat länge.) Jag beställde i Lindas namn, så kan hon läsa och titta först, och så får jag dem nästa gång jag åker till Sverige. (Frakten hit skulle ha kostat mer än böckerna/filmerna, så det hade varit oekonomiskt.) När jag berättade för Ulf om mitt inköp, så tyckte han att jag var fruktansvärt oekonomisk ändå. Han tycker att jag ska spara alla pengar som inte går till hyra och sådant. Han har säkert rätt, men tänk så fruktansvärt tråkigt livet skulle bli då.

Nedan några skyltar som jag kunde ha köpt billigt i dag, men som jag ändå inte skulle ha fått plats med.

       

Hundarna har tillbringat en stor del av dagen i sina sängar (utom när de har ätit eller varit ute). De har legat hopprullade, som de gör när det börjar bli kallt. Jag har 18-19˚ inomhus nu, om jag inte sätter på värmen. (Jag har börjat ha värmen på om nätterna i mitt rum, och någon enstaka gång har jag haft på elementet nära datorn här i vardagsrummet en kortare stund. Men jag är som vanligt rädd för att få en alltför hög elräkning.) Stella och Wilda ligger som vanligt tätt tillsammans, och de håller ju värmen bättre på det viset.

   

   

16-11-26:

När vi gick vår promenad mitt på dagen så var det skönt, 19˚ och mestadels sol. Resten av dagen har det varit mer moln än sol, och ganska blåsigt. Jag tvättade tre maskiner tidigt i morse, men först nu (kl 16) har tvätten blivit torr. Så inte förrän nu har jag kommit till på balkongen för att vattna alla mina växter där. Bougainvilleorna blommar fint, men fikonet tappar en del blad.

Jag vägde mig i morse. Vågen berättade att jag bara har gått ner 1 hg de senaste dagarna, men blivit av med en del fett (53,4 kg och 24,4%). Jag har inte ätigt något onyttigt eller fel sedan jag började dieten, däremot äter jag inte speciellt lite - och det är inte strikt LCHF, utan snarare moderat. Nu när jag delvis jobbar hårt fysiskt (med att bära saker hit och dit) så känner jag att jag behöver det. Jag ska övergå till strikt LCHF (max 20 g kolhydrater per dag) senare. Jag har i alla fall lyckats komma i ett par vinterlångbyxor (de "stretchigaste") - alltid något. Men jag måste gå ner minst 3-4 kg till innan det blir riktigt kallt ute.

Jag har nu satt in alla sakerna i vitrinskåpet (vilket jag borde ha gjort redan häromdagen). Matbordet blev ändå inte tomt. Suck. Jag försöker förhandla med Ulf om att få återta mitt ena skåp som han använder nu, men han vill ha just de här sakerna i vardagsrummet och inte i sitt rum. Annars har jag ett skåp i förrådet som jag skulle kunna ta upp och ställa i Ulfs rum, så att han får mer förvaringsutrymme där. Vi får väl se vad vi kan komma fram till. Ulf är en hård förhandlare!

Jag ska försöka klämma in ytterligare några saker någonstans (vet ej var), men allt kommer inte att få plats. Och jag hinner inte gallra mer just nu. Suck. Det kanske ligger något i "Less is more" på mer än ett sätt...

16-11-27:

I dag känns det som om jag aldrig skulle kunna få ordning igen. Klockan är redan 14 och det enda jag har gjort hittills är tvättat två maskiner och gått ut med hundarna två gånger... Jag känner mig energilös i dag, och uppgiften (att få ordning) känns oöverstiglig. Man kan ju inte vara i toppform jämt, och inte effektiv heller. Men ingen annan kommer att göra jobbet åt mig.

Jo, en sak till har jag faktiskt gjort. Jag har flyttat in datorn i mitt rum. Det är kanske inte optimalt - men det kommer att fungera. Fast det blir ju lite övermöblerat. (Stolen måste jag ha, för att lägga överkast och kuddar i på natten.)

   

I går var jag med om ett litet mysterium. Plötsligt hade jag fått en extra lokal disk, benämnd Z, som jag aldrig tidigare har sett. Jag klickade förstås vidare för att undersöka den.

Men jag saknade behörighet...

Dock kom jag vidare när jag klickade på "säkerhet". Inte för att jag blev så värst mycket klokare. Har disk Z med den inbyggda DVD-spelaren att göra? Den har aldrig någonsin synts tidigare.

       

När jag på kvällen klickade på Stäng av, så blev skärmen så här:

Och när datorn sedan hade startat om - då hade lokal disk Z försvunnit! Visst var det märkligt det hela!

Ulf mailade mig ett par foton. Först ett som han tog i El Campello innan han for härifrån. Så här radikalt beskär man alla stackars träd längs gatorna här i El Campello. Inte ett blad kvar... Varför man beskär så här hårt förstår jag inte. Om man vill ha små träd så bör man plantera det från början, och träden beskärs inte för att blomma bättre (resultatet blir tvärtom). Så varför? Stackars träd!

Nedan två foton som Ulf tog på soluppgången i fredags klockan 08 från balkongen. Även Mälaren är vackert röd. (Han skickade komprimerade foton så de är lite "pixliga".)

Nej, nu borde jag verkligen sätta fart med att montera alla Kallax-lådorna! (Jag skulle hellre sätta mig och läsa - men det går ändå inte eftersom jag fortfarande har saker i läsfåtöljen...)

16-11-28:

Även i dag får ni skrolla långt, för jag har inte hunnit påbörja någon ny sparad dagbok än. Det har varit en lite gråtrist dag, och jag märker tydligt hur mycket mindre energi jag får när solen inte är framme. (Tur att jag inte längre bor i Sverige...)

I förmiddags var Jan och jag och tittade på två lägenheter i det blå huset snett över gatan. Där har jag tidigare tittat på tre olika lägenheter som har sålts privat. Nu är det Bankia som är ägare till huset, och de säljer via Solvia. Minns ni att jag skrev att jag utifrån hade sett lappar på fönster i 11 olika lägenheter? Jag skrev till Bankia och frågade om dessa var till salu. Veckan efter var alla persienner nerdragna, så att lapparna inte gick att se. Det var lapparna nedan som jag hade sett utifrån.

Men nu har man påbörjat försäljningen. I två veckor har man sålt, och redan är sex lägenheter reserverade, bl a de två 2-sovrums-lägenheter som jag hade tänkt titta på. Vi tittade på en annan med två sovrum - fast i andra änden av huset. Just den här (3H), som ligger på våning tre, kostar 98'900 € vilket är ett bra pris för en lägenhet på 67 m2 - och garageplats ingår. Nedan: vardagsrum, kök (lite suddig bild), sovrum 1 (som har en underlig pelare längs ena väggen):

   

   

Badrum, samt sovrum 2 (som har fönster åt ljusgården, precis som köket):

   

Vardagsrummet har utgång till balkongen, som är ganska liten.

   

   

Därefter tittade vi på en lägenhet med ett sovrum (2D som kostar 70'400 € och är på 47 m2). Den här lägenheten är precis likadan som den jag har tittat på tidigare, och ligger precis ovanför, på våning två. Nedan hall (lång smal), vardagsrum och kök (som tyvärr saknar fönster):

   

Badrummet är inte stort, men helt OK:

   

Sovrummet:

   

Även här är balkongen ganska liten, och vetter åt nord-nordväst.

   

Men tack vare att innergården är så stor (långt mellan husen) så upplever jag balkongerna som "större". Man slipper insyn! Översta fotot taget åt nordöst, nästa åt väst-nordväst.

Jag tycker om de ljusa färgerna i lägenheterna, och en-sovrums-lägenheten! Jan och jag är överens om att kvalitén är hyfsad. Den ligger dock något lägre än i D'Gala där han och Lena bor. Här är energicertifikatet E (av möjliga A-G, där A förstås är bäst). Los Abedules (som är husen av allra bäst kvalité) har C. D'Gala har troligen D, och vår lägenhet här borde väl ha G...

I övrigt har jag inte gjort så mycket i dag. Jag fick en Billy-överhylla över när jag flyttade in den 60 cm breda hyllan in hit i mitt nya sovrum. Eftersom jag behöver all avställningsyta jag kan få, så ställde jag den ovanpå det lilla datorbordet som jag använder som sängbord. Tyvärr saknar ovansidan fanér (vilket de nyare överhyllorna har). Så jag fick lägga på en duk. Det blev så här (högra bilden):

   

Ja, och så har jag monterat två Kallax-lådor av sex. (Längst ner t v ska jag sätta en skåps-lucka.) Jag borde bums montera övriga. (Och senare ska jag måla knopparna med guldfärg, som jag har gjort med de andra.)

Men nu är klockan redan 20, och dagen har gått utan att jag har gjort en bråkdel av allt som jag borde ha gjort... (Jag har inte gjort min spansk-läxa heller, men har ju morgondagen på mig.) Men det ska inte bli sol i morgon heller, så det ger sig hur min energinivå blir.

16-11-29:

I dag har det regnat nästan hela dagen, mer eller mindre. Hittills (kl 19) har det kommit 8 mm, mycket för att vara här. I förmiddags var det dock uppehåll en stund, och då passade jag på att gå till banken. Där öppnade jag ett sparkonto! Räntan är urusel, bara 0,20%, men det kan vara bra att spara regelbundet ändå. Jag satte in 100 € i dag (så nu har jag bara kvar på kontot precis så det räcker till månadens räkningar), och sedan ska banken dra 30 € var månad från mitt vanliga konto och sätta in på sparkontot. Det blir nog bra på sikt.

Precis varje gång som det har varit dags att gå ut med hundarna, så har regnet tilltagit. Jag har fått släpa dem efter mig (och bara gått kvarteret runt), medan de har strukit tätt intill husfasaderna och försökt hålla alla fyra tassarna i luften på en gång. Ja, detta gäller Bonnie och Stella. Wilda plaskar glatt i vilka vattenpölar som helst.

Sedan har jag äntligen monterat klart Kallax-lådorna och facket med dörr. Eftersom jag har monterat Ikea-saker förr, så vet jag av erfarenhet att man inte ska låta småsakerna stå framme. Åtminstone har mina hundar en tendens att vilja gnaga pluggarna till en annan form.

Men jag tänkte inte på att gömma skruvmejslarna. Den lilla försvann plötsligt när Wilda gick förbi, men jag hittad den ganska snart i en av hundsängarna.

Just då sov Wilda de oskyldigas sömn... (Men det ser ut som om Stella nyss har blivit väckt.)

Nu har jag alltså sex nya lådor, och ett nytt skåp att fylla med grejor. Bra! Fast allt som ligger framme i vardagsrummet just nu kommer inte att få plats.

Längre fram ska jag måla de nya lådknopparna med guldfärg, precis som jag har gjort med de andra. När jag ser knopparna så här bredvid varandra, så tycker jag att de guldfärgade passar mycket bättre till björk-imitationen. Men innan jag målar måste jag få vardagsrummet presentabelt igen! (I värsta fall får gästrummet tillfälligt se ut som en lagerlokal...)

 

16-11-30:

Vi blev glada i morse, hundarna och jag, när vi såg att solen sken! Hundarna sökte sig genast till solstrimman i köket. (I bakgrunden ser den skarpögde alla kartongerna från Kallax, som jag ännu inte har hunnit bära ut till återvinnings-stationen.)

   

Nu, klockan 12, börjar himlen mörkna över havet. Kanske det kommer regn ändå - precis som prognosen har förutspått?

Jag har massor att göra i dag! Jag måste verkligen försöka ta ett krafttag i vardagsrummet. Jag är så trött på röran! Solen har gjort mig aningen piggare, ändå är jag trött (sömnig) i dag. Jag sov nämligen bara ca tre timmar i natt - för att jag låg och grubblade över framtiden. Jag borde inte grubbla om nätterna - ingenting blir ju bättre av det.

Klockan 12:30 beslöt jag mig för att gå ut med hundarna, för himlen mörknade mer och mer. Vi gick en härlig 50-minuters-promenad, och solen sken på oss hela tiden. Men bara tio minuter efter att vi hade kommit hem igen, så började det regna. Eftersom det blåser så skvätte regnet ända in på balkong-dörren i köket, och då läcker det in. Jag märkte det inte först, eftersom dörrmattan sög upp det mesta. I mitt rum vet jag att det regnar in, så där måste jag tråkigt nog dra för persiennerna när det regnar. Varken krukväxterna eller jag gillar mörker. Jag ska köpa vatten-avrinnings-lister, och montera både på mitt fönster och på köksdörren. Sedan ska regnet förhoppningsvis hålla sig på utsidan. (Grannarna, som har bytt ut sina gamla fönster, slipper förstås det här problemet.)

   

Vi hade tur även på tidiga kvällspromenaden, hundarna och jag. Vi gick ut mellan 17 och 17:30 - och då var det uppehåll. En stund senare började det återigen regna. Hittills (kl 19) har det kommit 10 mm. Vi har bestämt fått en regnperiod här i El Campello.

Jag har varit flitig i dag. Först tog jag mig an sladdhärvan bakom sängskåpet. Jag satte ett platt grenuttag där, och satte förgreningsdosan på sängskåpet. Det blev mycket prydligare, och inte alls samma trassel. Det finns ju bara ett enda eluttag på väggen, och där ska sladdar till modem, telefon, lampor, det ena elementet mm sitta. Egentligen får man bara ta ut 2200 watt per eluttag, och vi kanske är på gränsen när elementet är på. Men vad gör man?

När sedan sängskåpet stod på plats mot väggen, så la jag i madrasserna och fällde ihop det igen. Jag är väldigt förtjust i mitt sängskåp, även om det ser gammalt och slitet ut. Det är aldrig fel med en lätt-åtkomlig gästbädd på 90 x 200 cm.

   

Tyvärr är jag f n tvungen att ställa en del tidningsbackar och korgar framför sängskåpet. Det är varken snyggt eller praktiskt. Men enbart om mina förhandlingar med Ulf lyckas, så att jag får tillbaka skåpet t v om sängskåpet, så har jag någonstans att ställa tidningsbackarna. Det är heller inte så snyggt med de konstgjorda växterna ovanpå sängskåpet, men jag har just nu ingen annanstans att ställa dem.

   

Lutade mot ett stolsryggstöd står alla mina små tavlor. (De stora hänger kvar i Ulfs rum.) Alla vill jag snarast ha upp på väggarna, men det är inte gjort i en handvändning. Här funkar varken betongstift, betongspik eller x-nålar. Här måste man borra med hammarborr. Kanske dröjer det ett tag innan tavlorna kommer upp...

Det ser i alla fall bättre ut i vardagsrummet nu. Långt ifrån perfekt - men OK. (Jag har fuskat lite och lagt vissa saker i de nya Kallax-lådorna, som egentligen inte ska ligga där - men så kom de undan.) Rummet är övermöblerat, och överfullt med saker. Jag måste gallra, och gallra, och gallra ut en massa - igen. Men jag ska ta lite åt gången. Jag orkar inte stressa. Nu kan jag faktiskt sitta i min läsfåtölj igen, så kanske jag börjar på en bok i morgon.

Nu hoppas jag på uppehållsväder just när vi ska gå sena rundan. Den ska vi gå ganska tidigt i kväll, eftersom jag är fruktansvärt trött (och därför har lite huvudvärk) - och bara vill gå och lägga mig nu.

16-12-01:

Å så skönt - om nu texten nedan stämmer. För jag gör ständigt nya misstag (och ibland repeterar jag mina gamla)...

Ta det här som ska föreställa bantning t ex. Det är det inte. Inte nu. Men jag äter i alla fall enbart nyttigheter! Så fast jag äter ganska mycket (och ofta) så har jag inte gått upp något - utan faktiskt gått ner ett hekto till (och väger nu 53,0 kg). Jag har inte lyckats sluta helt med att tröst- och stress-äta, ännu. Men jag ska! Kanske lyckas jag redan nästa vecka?

Jag har fått upp nästan alla mina tavlor på väggarna nu. Jag kunde faktiskt använda betongkrokar! Normalt så brukar jag mäta i timmar, för att alla tavlor ska hamna på exakt samma nivå med antingen över- eller nederkant. I dag satte jag bara upp tavlorna. Det är ändå svårt att få det snyggt när det delvis är snedtak och därunder en nisch. Dessutom har jag satt tavlorna tätt. Jag vill hellre ha dem på väggarna, där jag kan titta på dem, än stående i förrådet. Ändå fick jag två över, de nedan. (Och egentligen några till små, men det kan kvitta.)

För övrigt blev det så här:

       

   

Någon gång i framtiden ska jag skaffa ramar så de har samma färg (eller måla om några?), de som sitter nära varandra. Nu får det duga som det är.

Även i dag är det molnigt, och det har kommit några regnstänk. Det är inte normalt med så många gråa dagar i rad. Jag saknar solen! Tänk att vi redan är inne i december! Och första advent har redan varit. (Det missade jag totalt eftersom det inte firas här.)

I eftermiddag/kväll hoppas jag hinna skapa en Sparad dagbok 39! Och så vill jag börja läsa en ny bok...

16-12-02:

I dag kom solen tillbaka. Härligt! Det är mycket roligare att vara ute på promenad när solen skiner! Hundarna och jag gick en lång promenad tillsammans med MariPaz och Lluna.

Mindre roligt är att min persienn har slutat att fungera. Bandet man drar i verkar ha lossnat delvis från sitt fäste, eller om det är grejen som håller det spänt som har gått sönder. Om jag är riktigt försiktig så kan jag hissa upp den, men jag måste knyta knut på bandet för att den ska hålla sig uppe. Bandet är slitet och behöver nog bytas ut. Det är ju inte säkert att det går att dra upp persiennen i morgon igen, rätt som det är går nog snöret av helt... Jag har sökt upp två olika företag som reparerar persienner, den ena kan inte komma alls de närmaste dagarna, och den andra väntar jag besked ifrån. Suck, är det inte det ena, så är det det andra...

   

Mellan promenaderna så tar mina små det lugnt. Stella och Wilda vilar som vanligt tillsammans.

I morgon stängs vår gata av, för det är dags för affärsjippot Boulevard El Campello igen. Men det brukar bara vara trevligt! (Jo, Sparad dagbok 39 kommer...)

16-12-03:

Jag har ännu inte hört ett knyst från järnaffärens reparatör. Jag undrar om han kan komma i dag? Jag är så rädd för att mitt persienn-band ska släppa helt. Och jag kan inte leva i mörker... I dag löste jag problemet med pappersklämmor:

   

Jag har "jobbat hårt" några veckor nu, så i dag ska jag unna mig att läsa. Boken nedan har jag bestämt mig för att börja på:

Texten nedan är viktig! Vissa dagar glömmer vi allt det där som är fint, vackert och roligt - och fokuserar bara på problemen. I viss mån kan man välja att vara lycklig, det handlar om vad man väljer att lägga störst vikt vid. Det förstås så, att vissa yttre omständigheter är som de är, kanske inte roliga alls. Men vi måste inte fokusera på dem... Fokusera på allt det som är vackert här i livet! Då blir livet roligare att leva. (Säger jag som inte alltid lever som jag lär...)

Det är, och har varit, ofattbart tyst här i dag. Det tycker jag är jätteskönt! Vilken skillnad det är när det inte kör en enda bil på gatan. Jag skulle tycka om att ha gågata här utanför, året runt, men det skulle aldrig fungera. El Campello behöver både sin östliga (San Bartolomé) och västliga (San Ramón) genomfartsgata.

I eftermiddags kom Alicia hit en stund för att titta på mitt nya rum. Hon tycker att det har blivit fint. Sedan gick vi en promenad med hundarna, och därefter tog hon Wilda med sig hem. Wilda ska stanna några dagar hos Alicia. Vi bestämde inte vilken dag hon ska komma tillbaka, utan det får vi se.

Jag har läst en del. Boken är intressant och underhållande. Jag har tänt två värmeljus och har hundarna i knäet (enklare med bara två), och vi har det så mysigt så.

Förresten så kommer de i morgon förmiddag (09:30) och fixar persiennen, fast det är söndag! Jättebra! De förstod hur orolig jag är för att den ska gå sönder helt, men hann inte komma i dag. Schysst att reparatören kommer på sin lediga dag!

16-12-04:

Jodå, de kom och reparerade persiennen i morse! De tog bort en trasig ribba, och bytte själva bandet (som var slitet) samt grejen där bandet går in och som håller det spänt (som hade gått sönder). Det kostade totalt 58 €, varav 10 € var extra för att de gjorde jobbet en söndag. Jag är så glad att det är gjort, och att nu persiennen fungerar precis som den ska igen. Nästa vecka är det helg både på tisdag och torsdag, och vissa firmor stänger hela veckan. Det kanske inte järnaffären gör, men de verkade vara fullbokade. Det här jobbet gjorde de på sin fritid. Det var verkligen värt de 10 € extra!

   

Det är stor risk för regn här, och ska enligt prognoserna komma mycket. Men än så länge (12:40) har det inte kommit en droppe, och himlen är ljusgrå (inte mörkgrå). Solsken hade förstås varit roligare, men man kan aldrig få allt. Vi har i alla fall +18˚ här, fast lite blåsigt.

Det är svårt att komma i julstämning när palmerna vajar utanför fönstret. Hus&Hem hade dock de trevliga bilder nedan på sin webbsida. Dem kan jag titta på för att lättare inse att det faktiskt är den 2:a advent i dag. (Nej, jag har ännu inte plockat fram någon adventsljusstake. Det gör jag närmare jul, om jag gör det...)

Klockan har hunnit bli 13, och vi skulle precis gå ut på vår mitt-på-dagen-promenad, Bonnie, Stella och jag. Men precis nu börjar det regna! Om jag hade vetat det så hade jag gått ut för en kvart sedan. Nu får vi avvakta...

Mina små blev blöta om tassarna, när vi en halvtimme senare gick på promenad - men det regnade inte på oss. Sedan har vi haft en jättemysig läs-eftermiddag. Jag har nu läst ut boken Hustrun. Och jag måste säga (även om jag delvis listade ut slutet redan när jag läste baksidestexten) att boken var en glad överraskning. Hon kan verkligen skriva Meg Wolitzer, orden och handlingen bara flyter på, kryddad med humor. Jag rekommenderar boken (som kom ut i USA redan 2003, men nyligen har kommit ut som pocket i Sverige)! Författarinnan har skrivit åtminstone ytterligare fem böcker. Kanske jag läser någon mer längre fram.

16-12-05:

Ännu en dag med omväxlande ljusgråa moln och mörka regnmoln. Det har regnat måttligt. På Costa del Sol regnar det desto mer. Där är det översvämningar och två människor har dött. Tur att jag bor här på Costa Blanca. Men spanjorerna är glada för regnet, det behövs alltid här, säger de.

Själv har jag inte gjort ett skapandes grand i dag. (Hundarna vill knappt gå utanför dörren.) Men jag har läst lite, mest i heminrednings-tidningar. Förresten skrev jag till författarinnan Meg Wolitzer i går och sa att jag gillade hennes bok (vilken jag hade läst på svenska): handlingen, språket och humorn. Jag fick faktiskt svar i dag! Hon tackade för att jag hade tyckt om boken, och påpekade att hon tyckte mycket om den svenska "framsides-bilden" (med skrivmaskinen). Kul!

Jag hoppas ha något roligare att berätta om i morgon. I dag har jag inte ens fotograferat...

16-12-06:

I går kom det 8 mm regn, och under natten till i dag ytterligare 4 mm. Men i dag har vi haft uppehåll hela dagen, och även om det har varit lite molnigt - så har det mestadels varit sol. Bonnie rusade raskt ut på balkongen för att sätta sig i en solstrimma en stund.

I går satte kommunen upp julbelysning, både på San Bartolomé och El Paseo. I år är det nya röda stjärnor. De kommer säkert att se fina ut när de är tända.

(

Jag fick i går en stor bunt svenska veckotidningar av Lena (som hon i sin tur har fått av sin syster). Eftersom jag sov dåligt i natt, och inte har orkat göra något vettigt, så har jag bläddrat i några av dem. Till min förvåning hittade jag nedanstående berättelse! Den handlar ju om min väninna Marta! (Jag har nämnt henne här i min blogg. Vi umgicks mitt första år i Spanien, när hon bodde i San Juan.)

Eftersom det är helgdag här i dag (Día de la Constitución), så var det ovanligt mycket folk på El Paseo för att vara en tisdag.

På fotot ovan har Bonnie precis fått syn på sin kompis Kiko, och en stund senare mötte vi även Bonnies väninna LLuna. Jag pratade förstås en stund med deras mattar.

Adresslappen (bagagetagen) nedan säljer Westwing. Jag tycker att den är fin, men adresslappar har jag redan.

16-12-07:

I dag har vi haft vackert väder med solsken! Jag såg t o m några som badade mitt på dagen. Det måste förstås vara turister, för nu är det bara 19˚ i havet. Bonnie och Stella sökte sig som vanligt till morgonsolen i köket. Här är så oerhört lugnt och fridfullt, nu när Wilda är hos Alicia.

I eftermiddags tog jag Tram in till köpcentret Plaza Mar 2, mest för att titta. Där var det vackert juskyltat. Jag hittade en jättegullig tomte på Zara Home - som jag inte köpte.

Jag köpte inte heller nattlinnet nedan, fast jag gillar texten.

Däremot köpte jag lite hundmat, och så tittade jag ganska länge på alla djuren... Kaniner och sköldpaddor kan jag vara utan.

   

Men fåglar och hundar vill jag ha. Fast hundar har jag ju redan så det räcker, och i den här affären har de inte Lessons sparvpapegojor som nog är den sort som jag allra helst vill ha. Tvåa kommer dvärgpapegojor (agapornis), och trea undulater.)

   

16-12-08:

Även i dag är det helgdag här i El Campello, Inmaculada Concepción. Det var så lugnt och fridfullt när vi gick vår morgonpromenad. Vi mötte bara några enstaka människor (och hundar).

Jag mår så bra när det är tyst och lugnt omkring mig. Jag har nog osedvanligt stort behov av tystnad (vågskvalp och fågelkvitter undantaget), nu när tystnaden är en bristvara (utom långt ut på landet). Nu när Bonnie, Stella och jag är själva, så har vi det extra fridfullt. Men snart blir familjen komplett igen. På söndag (i praktiken natten mot måndag) så kommer Ulf hem igen. Och om Wilda kommer före eller efter vet jag inte ännu, det beror på Alicia.

Jag såg i morse att min crassula (paradisträdet) har massor med knoppar nu. (Nästan alla på sydsidan...) Jag ser fram emot blomningen!

Jag önskar att jag hade haft större fönster, och mer plats för krukväxter inomhus. De jag har står för tätt. Det må vara bra för växterna, men det är inte så snyggt. Jag har också en viss tendens att ta sticklingar, och föröka mina växter. Jag har svårt för att slänga grenar om jag beskär en växt. Men jag kan ju inte få plats med alla "växt-bebisarna" själv, och spanjorerna har nästan aldrig växter inomhus. Så vem ska jag ge sticklingarna till?

Det var vackert, men blåsigt, när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Här får ni se några foton:

Jag tyckte att den lilla yorkien (ovan och nedan) såg så söt ut, och matte blev stolt när jag fotograferade. I dag varierade spanjorernas klädsel, från shorts och linne - till täckjacka och halsduk. Eller som nedan t h - husse i shorts och T-shirt, och hunden i tjock stickad tröja...

   

Det är härligt att bo så nära havet!

16-12-09:

Ni vet att jag många gånger har påpekat att jag behöver tystnad. Det har jag gjort ända sedan jag var ung. Ibland har jag nästan känt mig onormal, speciellt i ungdomen när "alla" andra tycktes uppskatta dunka-dunka (eller åtminstone bakgrundsmusik). Men kanske jag inte är den enda som behöver tystnad? Här kan man läsa varför tystnad är bra för hälsan: http://www.amelia.se/artiklar/8-saker-som-visar-varfor-tystnad-ar-bra-for-dig-och-din-halsa/.

                 

16-12-10:

I dag har vi underbart väder! Solsken, vindstilla och 20˚. Men innan jag gick ut och njöt, så gjorde jag lite nytta. Det slog mig att min "egentid" snart är slut. Alltså passade jag på att påbörja ommålningen av mina Kallax-knoppar. Färgen har lång torktid, och jag måste måla två gånger. Förhoppningsvis har de torkat tillräckligt för att jag ska kunna sätta tillbaka dem igen - innan Ulf kommer hem sent i morgon. (Han tar taxi eftersom han kommer vid midnatt.)

   

Därefter satte jag igång en tvättmaskin, plockade/sopade ihop alla nedfallna bougainvillea-högblad, vattnade växterna på balkongen - och hängde tvätten på tork.

Under tiden så vilade Bonnie och Stella.

Jag såg segelbåtarna gå ut från hamnen. Det är vackert med vita segel mot blå himmel! (Har ni förstoringsglas så ser ni också en man som badar, på fotot nedan...)

Sedan gick vi ut, mina små och jag.

Efter en stund mötte vi Mateo och hans söta och supertrevliga matte Lola.

Lola uppmuntrade Mateo att titta in i kameran, men det hade han först ingen lust till.

Och när han tittade i kameran, så glömde Lola att göra detsamma.

Vi pratade en stund, och jag gick vidare. Då mötte jag Lena och Lucky. (Jag tog två foton på Lucky också, men de blev suddiga - för han hade ingen lust att vara stilla.) Lena var på väg hem, så vi hade bara sällskap en liten stund. När vi skildes så stötte jag på Josefina med Kiko och MariPaz med Lluna. Vi gjorde sällskap bortåt Rio Seco.

Det var SÅ skönt ute! Och jag älskar när himlen är så här blå!

På hemvägen mötte vi det danska paret Alf och Mutzi, och deras hund Nicky. (De som brukar vara här om vintrarna, och som talar så tydlig danska att jag förstår allting.) Vi pratade också en stund. När det är så här fint väder är det många som är ute!

Vi var ute och promenerade nästan precis två timmar (utan att sitta ner längs vägen). Jag hade nog kunnat tänka mig att gå en bit till (vi gick långsamt), men det tyckte inte Bonnie att vi skulle. Nej, vov alltså! För mycket motion kan aldrig vara bra! Tacka vet jag att vila mig! Det mår jag vov-bra av! Och det gäller att passa på, nu när inte Wilda är hemma. Ja, för hon vill ju leka hela tiden. Och det vill inte jag. Vov och voff på er! 

I kväll läste jag ut den här boken:

   

Jag tycker att fakta-delen, skriven av specialist-sjuksköterskan Mia Lundin är väldigt intressant! Jag lärde mig en hel del nytt. Om Mia och det kvinnliga hormonsystemet kan ni läsa mer på hennes webbsida: http://mialundin.se/. Hon har även skrivit boken Kaos i kvinnohjärnan.

Däremot blev jag inte lika förtjust i Ulrika Davidssons receptdel. (Trots att jag har några kokböcker av Ulrika.) Det är mycket som ser gott ut, men det är ofta alldeles för många ingredienser, flera asiatiska kryddor som kan vara svåra att få tag på (och det står inte vad man kan ta istället), samt alldeles för mycket sött (även om det är honung och torkad frukt). Men visst, 2-3 bra recept hittade jag. Läs gärna faktadelen (om du är kvinna)!

16-12-11:

Grattis på 8-års-dagen Bonnie!

Vov alltså! Jag fyller år i dag! Det är vov-kul att fylla år! Jag blir alldeles precis 8 människo-år, och det är precis lika mycket som 50 hund-år. Fast jag kan ju bara räkna till 5, så jag känner mig som lite mer än 5. Det känns vov-bra.

Jag har inte fått en endaste present än! Visst är det skandal! Matte har bara klappat mig lite, och sagt grattis och så. Och så har jag fått ett alldeles eget grattis-mejl från min storasyster Linda! Och Stella har nosat på mig och säger att jag luktar precis likadant som i går, så hon märker ingen skillnad.

Matte säger att jag ska få något vov-gott i eftermiddag. Men jag vill helst ha det vov-goda NU. Ja, och så i eftermiddag också! Vov-vov!

Vov-vov! Vov, vov, vov, voff! Ja matte, jag ska lugna ner mig. Men jag är ju så glad! Vift, vift. Jag har fått ett vov-fint födelsedags-kort från min dotter Nova! Vov, alltså! Och hunden rörde sig, och sa voff! Det är det finaste kort jag har fått någon gång! Se själva:

Bonnie tittade riktigt intresserat (och koncentrerat) på datorskärmen, när jag visade henne det rörliga kortet. Hon såg säkert att det var en hund som viftade på svansen. (Fast jag fick hjälpa henne lite med de engelska orden...)

I dag är det nästan lika skönt ute som det var i går, bara en grad kallare (= 19˚) och enstaka moln. Men underbart för att vara i december!

Min födelsedag är inte slut ännu, men jag tänkte ändå berätta lite om hur jag har haft det. Jag har haft det vov-bra! Först så gick vi en luktrunda.

Vi mötte Lucky och hans matte. Det var bra, för då kunde dom också gratulera mig.

Fast sen så skulle dom hem till sin husse. Så då gick vi vidare.

   

Och sen, sen sa jag till matte att jag ville sitta på muren. Och hon lät mig bestämma. Där satt vi ganska länge, och tittade, och luktade. Förresten hade matte med några små godisar i en burk. Så vi fick några sådana. Smask! Vi hade det vov-mysigt på muren!

Fast sen, när vi hade tittat och luktat vov-länge. Då gick vi hemåt igen. Ja, det var jag som föreslog det. Bara för att jag tänkte på det goda som jag skulle få! Men då fick jag syn på Lluna och hennes matte. Det var vov-bra! För då kunde dom också säga grattis till mig!

Lägg märke till att Lluna är mycket smalare numera! Både hon och hennes matte har bantat ner sig rejält. Bra gjort! Bättre för hälsan så här!

Sedan skyndade vi oss hem. Och det var verkligen ett vov-gott godis jag fick! Det smakade liksom torkad kycklingfilé! Smask och drägel alltså! Tyvärr tog godiset slut ganska fort. Jag hade velat ha mer, men matte var rädd att jag skulle få ont i magen då. Vov-dumt alltså! Vi hundar kan ju äta hur mycket som helst! Ja, för om det blir för fullt i magen - då kräks vi bara. Och sedan kan vi äta mer.

   

Fast sen så gav matte mig en sorts gnagis som liknar en sko. Men den har jag bara gnagt lite på. Bara för att jag är ganska mätt. Jag kan ju fortsätta att gnaga till kvällen om jag vill. Jag tycker vov-mycket om att fylla år! Det borde man göra oftare! En gång i veckan, eller så. Ja, vov och voff på er då!

Ulf är nu på väg till Arlanda, och vi har precis kommit hem från vår tidiga kvällsrunda. Färgerna var så vackra i kväll!

16-12-12:

Oj, den här dagen har rusat i väg utan att tycker att jag har gjort någonting alls (utöver det vanliga, som hundpromenader mm). Men Ulf och jag har tillbringat en del tid i hans rum. Jag har hjälpt honom att hitta vissa saker (det var ju jag som tillfälligt packade dem). Och så har vi pratat om (och mätt) hur han ska ha möblerna. Han vill ha sängen rakt ut från den väggen där min säng stod innan. Och då måste elementet flyttas! Om vi ändå tar hit Juan Miguel igen, så borde Ulf även ha bestämt var han vill ha sin stora tunga spegel, så att han kan få den uppsatt samtidigt.

Tja, roligare än så här har denna dagen inte varit - men vi har haft solsken!

16-12-13:

Just nu är Ulf nere i sitt rum och flyttar möbler. Han har precis ställt tillbaka sängen mot den andra väggen. Han tror att han får bättre plats bakom sin skrivbordsstol då. Än så länge har han sin dator vid matbordet i vardagsrummet.

Lucia-stämning? Nej, det känner vi ingen. Spanjorerna firar ju inte Lucia. Och att svenskarna gör det beror delvis på att man förr trodde att just Lucia-natten var årets mörkaste. Här är det inte så särskilt mörkt... Jag har i dag laddat ner en ny version av 8-gadget-pack (http://8gadgetpack.net/), och då har jag kunnat få de rätta ortsnamnen (fast utan ä och ö) på mina gadgetar. Bilden nedan visar vädret klockan 11 i dag.

Jag tittade in på Solvias webbsida för att se om de har sålt alla lägenheterna i "blå huset". De har sålt några, men fortfarande finns det kvar 4 st med 1 sovrum och 3 st med 2 sovrum. (Priser mellan 70'400 och 107'100 €, garageplats ingår utom till den billigaste.)

Jag såg att de just nu har flera olika billiga lägenheter till salu här i El Campello. Den nedan ligger bara två kvarter från oss, och huset är nästan nytt. Fast det är en "bajo" (bottenvåningen), vilket inte är lika kul. Men om man inte ska bo där året runt, så är lägenheten ett bra alternativ. Mycket för pengarna!

Högre upp i El Campello finns flera billiga att välja på. Inte så dumma om man står ut med att ha en hel kilometer till stranden. Flera lägenhetsstorlekar finns, jag visar nedan en av de mindre.

Det är mitt-emellan-väder i dag, med växlande molnighet och "bara" 16˚. På vår mitt-på-dagen-promenad mötte vi Lena och Lucky, och vi gjorde förstås sällskap. Jag tog faktiskt två foton på Lucky, Bonnie och Stella - men det blev ingenting alls. Jag har märkt att kameran inte alltid tar någon bild när jag trycker på avtryckaren. Förmodligen börjar även den mekanismen bli sliten. Synd, för jag har missat ett par bra bilder just därför. (Längre fram får jag väl köpa en ny liten vardagskamera i fickformat.) Några foton lyckades jag dock ta i dag:

Den gula mopeden är brevbärarens.

Även här är julstjärnor en symbol för julen fast de heter flor de pascua = påskblomma.

Det här låter väl bra:

Spanska regeringen vill införa kortare arbetsdag.

Den spanska högerregeringen hoppas få stöd från andra partier så att en vanlig arbetsdag slutar vid klockan 18. Samtidigt vill landets arbetsmarknads-minister Fátima Báñez inför fyra veckors pappa-ledighet 2017 skriver Diario SUR.
Det händer mycket i Spanien i nuläget. Dessutom vill regeringen studera förslaget med att ändra tidszonen för Spanien vilket skulle innebära att landet får samma tid som Portugal och Storbritannien. Syftet med ändringarna är att arbetsdagen förkortas och att det blir mer fritid.
”Vi vill se att arbetsdagen slutar klockan 18 och vi hoppas få stöd från både representanter från företagare och arbetare” säger Báñez som vill presentera flera åtgärder. Att fyra veckors pappa-ledighet införs skulle betyda en ökning med det dubbla jämfört med nu. För tillfället är pappa-ledigheten två veckor.
Báñez vill även förbättra mekanismerna för flexibla arbetstider. Regeringen hoppas också att godkänna en plan för jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatser och att bekämpa lönediskriminering.

Texten läste jag nyss i Svenska Magasinet: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.11931.html. Med "kortare arbetsdag" menar man att siestan ska avskaffas, så att arbetsdagen blir utan avbrott (fast med en timmes lunch), och man därmed har "jobbat klart" tidigare. Nu jobbar många till klockan 20 på kvällen. För mig känns det mycket naturligare att jobba på dagen och vila på kvällen. (Jag glömmer ofta att jag måste vara tyst mellan klockan 14 och 17, men att det sedan är OK att väsnas klockan 23...)

Det är snart läggdags. Jag har precis läst ut den här boken:

Baksidestext:

"Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke."

Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger.

Det är en intressant och skrämmande berättelse. Själv har jag svårt att förstå att kvinnan inte gick vid det/den första slaget/kränkningen/våldtäkten. Eller åtminstone efter andra tillfället, då man rimligen bör förstå att det inte var en engångshändelse. Samtidigt förklarar boken - varför det inte blev så. Boken är nyttig läsning, både för kvinnor och män. På slutet finns en faktadel.

16-12-14:

Det har nyligen stått i tidningen att en veterinär varnar för hundgodis baserat på torkad kyckling. Se t ex: http://www.expressen.se/tv/nyheter/har-ar-hundgodiset-som-veterinarerna-varnar-for/. Nu är ju torkad kyckling normalt normalt bra hundmat, så jag har googlat lite. Det är inte kycklingköttet i sig, det är vad som tillsätts vid tillverkningen. Det påstås att man i Kina ofta tillsätter melanin vilket slår ut hundarnas njurar. Det påstås att de hundar som har avlidit (av Fanconis syndrom) har ätit just av märket nedan (Nestlé). Men det varnas för allt hundgodis från Kina. (Det mesta alltså!)

Det påstås att ett av de få säkra märkena är Pommys (www.pommys.se). Nästan alla andra är gjorda i Kina, så också det som Bonnie fick på sin födelsedag... I sådana här lägen skulle jag föredra att man gick ut med varning för specifika märken eller ämnen (men man är visst inte säker än). Jag vet ju inte om det är 100% sant det som jag har fått fram. Och jag vet fortfarande inte om jag vågar ge mina hundar mer av deras godis (av märket Boxby Proline Petfood från Nederländerna men tillverkat i Kina). Best Food ska inte vara bra, och Dogman vill inte svara, sägs det... Men hur ska vi veta vad som är sant?

Att jag har kollat upp det hela lite extra, beror på att Stella inte har varit bra de två senaste dagarna. Och hon åt ju också torkad kycklingfilé i söndags. Å andra sidan är Stella dålig emellanåt, så det behöver inte alls ha något samband. Hon är inte så dålig att jag går till veterinären med henne ännu. Jag avvaktar för att se om hon är bättre eller sämre i morgon. (Hon vill äta blad, har kräkts lite, har varit lite lös i magen, böjer ryggraden som vid ryggont, vill inte gå själv på alla promenaderna. Jag ingen aning om vad det är för fel på henne, men ser att hon inte mår bra.)

Mitt-på-dagen-promenaden gick Bonnie och jag alldeles själva. Det var skönt i solen, men lite kyligt i skuggan.

Ulf har precis installerat sin dator där nere, och har via sin homeplug något högre hastighet än vad jag har via wifi här uppe. Bra!

Nedanstående bild har inget som helst samband med texten, men visst är den fin ändå!

16-12-15:

Nu mår Stella bra igen. Redan i går kväll åt hon som vanligt. Skönt! Ute är det grått, och det har kommit några regnstänk. I eftermiddags åkte Lena, Ulf och jag till Carrefour och handlade. Där har de ju "nästan allting". Utöver nyttigheter så köpte jag en liten förpackning med fikon doppade i mörk choklad. Dem ska vi ha på julafton. Annars har jag inte ätit något onyttigt på länge (fast lite för mycket). Jag väger precis lika mycket (53) som när jag vägde mig senast, men bantningen får nog anstå till efter nyårshelgen.

Om du är man så hoppa över de fyra kommande styckena - för de handlar bara om klimakteriet...

När Ulf var i Sverige så köpte han Remifemin till mig, ett medel mot klimakteriebesvär baserat på växten läkesilverax. Sedan han kom ner så har jag tagit en tablett på morgonen och en på kvällen. Jag har läst att man måste ta medlet 14 dar innan full effekt uppnås. Men jag tycker att jag redan har något färre värmevallningar än tidigare. Om jag brukar vakna 2-3 gånger i timmen, så vaknar jag "bara" 1-2 gånger i timmen nu. Jag skulle så gärna vilja sova åtminstone några timmar i sträck. Jag har läst att hjärnan behöver minst 4 timmar utan avbrott för att även djupsömnen ska hinnas med. De är dyra de här tabletterna, så jag hoppas verkligen att de gör nytta. (338:- för 100 dagar = 6:76 per dag!)

På spanskan i går så pratade vi också om värmevallningar. (Det är inte alltid vi håller oss till boken.) Det var inte jag som började. Det var kvinnan som sitter bredvid mig som fick en kraftig värmevallning. (Jag hade just haft en men inte sagt något.) Jag kunde redan ordet för värmevallningar (sofokos), men de andra fick lära sig det.

Vår spansklärarinna Mercedes är utbildad inom kinesisk medicin och jobbar bl  a som akupunktör. Hon påpekade att vi västerländska kvinnor har mycket mer besvär än asiatiska. Hon menade att det delvis beror på nedärvd tradition, men jag tror att kosten påverkar mycket. Mercedes berättade att kvinnorna i hennes släkt hade haft väldiga besvär med värmevallningar - och det ville hon inte ha. Så hon hade börjat äta kapslar med jättenattljusolja (= aceite de onagra) redan i förklimakteriet. Oljan är temperatur-reglerande, sa hon. Och hon har hittills inte haft en enda värmevallning.

Vi antecknade alla flitigt (ca 80% av kursdeltagarna är kvinnor i klimakteriet...). Mercedes köper sina kapslar i krydd & hälsokost-butiken (har glömt namnet) på C/ San Francisco, och de är betydligt billigare än Remifemin. (Hon hade för sig att de kostade 28 € för en stor burk som räcker 4 -8 månader, beroende på hur stora besvär man har.) Kapslar med jättenattljus-olja finns att köpa i Sverige också, men där är de dyrare. Om Remifemin inte hjälper mig tillräckligt, eller när de tar slut, då ska jag prova med jättenattljus-olja. Min dröm är att kunna sova på nätterna - som förr!

Läkesilverax och jättenattljus är båda dekorativa växter.

   

Alicia skrev att hon planerar att behålla Wilda ytterligare ett par dagar. Det går bra för min del.

Det här kan väl aldrig vara hälsosammare hundtugg, än den torkade kycklingfilén som jag skrev om i går? Vi vet ju inte var (eller hur) skorna är tillverkade...

Nedan några hundar med personlighet:

               

16-12-16:

Vi hade myskväll i går, hundarna och jag.

Jag började läsa boken Istvillingar:

Hittills (har läst en knapp tredjedel) är den bra! Baksidestext:

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

Jag kommer att fortsätta att läsa i kväll. Just nu skiner solen (lite tveksamt), men vi väntar regn. Enligt en väderlänk som Ulf tittade på, stod det att det ska börja regna om 46 minuter! Alltså tror jag att jag tidigarelägger vår mitt-på-dagen-promenad en timme, och går ut redan nu.

Det har ännu inte börjat regna, men solen har försvunnit. När vi var ute var det bara halvgrått.

Prognosen säger dock att det är risk för ganska mycket regn, och dessutom mycket kraftiga (östliga) vindar. Väder som gjort för en mysig eftermiddag med en bok, en kopp te, ett värmeljus, och ett par hundar...

Förresten hittade jag reklam för en mycket intressant luftrenande lampa (som bl a används i "djurrum", t ex med många fåglar): https://www.youtube.com/watch?v=Q35mAEn5jBQ. Dyr förstås, från 299:-, se: http://www.zoosajten.se/fagel/lampor/fullspektrumlampa-jonisator.

Enligt en länk som Ulf just skickade (från tidningen Información), så kan det bli riktigt oväder i Alicante och Murcia. Där kan det komma uppemot 150 mm regn inom 12 timmar (fredag eftermiddag - lördag förmiddag), och även förekomma häftiga vindbyar på uppemot 90 km/timme. Förhoppningsvis berörs vi inte av det allra värsta ovädret, men dåligt väder får vi säkert.

16-12-17:

För att lätta upp stämningen så går jag och sjunger på låtar som "Regntunga skyar", Regnet det bara öser ner" etc. Hittills har det kommit 10 mm, men det regnar och regnar - samt blåser.

Bonnie och jag gick en liten promenad i morse, fast ingen av oss hade lust att gå ut. Vi var nästan ensamma ute...

Det var vått och blåsigt, och Bonnie strök så nära husfasaderna hon kunde. Men några små kiss hann hon med.

Vi har bra regnkläder både Bonnie och jag, men det blir ju inte roligare för det.

Tja, vi lär ändå behöva gå ut 2-3 gånger till i dag, för Bonnie måste ju få sköta sina behov.

Eftersom det blåser starka östliga vindar så regnar det ända längst in på vår stora taktäckta balkong.

Och då regnar det in! I sådana här lägen tänker även Ulf att vi kanske borde byta fönster! Regntäta bågar och dubbelglas hade inte varit dumt!

Det regnar in även i mitt rum (trots att vinden kommer från andra hållet), så jag är tvungen att dra för persiennen. Det är urtrist att behöva vistas i mörker, det tycker både jag och mina krukväxter.

Det är alltså typiskt bokläsar-väder även i dag. Jag läste ut boken Istvillingar i går. Den var spännande! På tidigt stadium förstår man att allt inte stämmer. Sedan leds misstankarna än hit, än dit, men inte förrän på allra sista sidan får man facit. Jag rekommenderar boken! Förresten är författarnamnet S.K.Tremayne en pseudonym för Sean Thomas, en brittisk journalist (född -63) som även har studerat filosofi. När man läser den här boken kan man tro att han dessutom har läst psykologi...

Jag får se vilken typ av bok jag väljer i dag. Det är trevligt med omväxling. Jag är så glad att jag har en hylla med olästa böcker (både nyare och äldre), så jag har lite att välja på. Bonnie och Stella tillbringar så gärna några timmar i läs-fåtöljen tillsammans med mig. (Fotot från i går.)

Nu klockan 14:30, har det kommit 18 mm regn. För en stund sedan så klarnade det upp tillfälligt. Solen tittade t o m fram. Ulf rusade till Lidl, och hundarna och jag gick ut. Ingen av oss kom hem torrskodd... Men Bonnie hann i alla fall göra vad hon skulle. (Stella fick jag bära för hon frös så hon skakade.) Vi hann bara så här långt innan regnet började:

Annars har jag suttit och läst. Jag började på en barnbok (och har redan läst 3/4). Den är SÅ BRA!

Baksidestext: Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att tvingas lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden. Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv. En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde. Hönan som drömde om att flyga är en universell roman som har lästs av miljontals läsare i Sydkorea där den anses vara en modern klassiker.

Boken innehåller allt: Mod, ensamhet, utanförskap, vänskap, föräldralycka, och den väjer inte för det svåra ämnet döden. Den lilla hönan Knopp är en verklig hjältinna! Jag har, som sagt, ännu inte läst ut den. Men jag vet redan nu att jag verkligen rekommenderar den. Allra finast vore förstås att läsa den högt för barn, och sedan diskutera handlingen tillsammans. Men den är inte dum alls att läsa som vuxen heller. Den handlar visserligen om en höna - men skulle lika gärna kunna handla om livet.

Nu har jag läst ut boken om hönan. Boken är fin! Jag grät nog vid 5-6 tillfällen, eftersom jag alltid lever mig in i handlingen.

När jag reser mig ur läsfåtöljen, så ligger hundarna kvar. Det gäller att passa på att ligga där, det är ju bara när jag är med som de får...

Jag har valt ut en ny bok, fast jag har inte börjat läsa än:

Baksidestext: "Det är ett märkligt djur som kommer och besöker vår trädgård. Ett djur på två ben och med skor i storlek 35." Tom är elva år och bor i en husvagn med Joss, som avskyr när han kallar henne mamma och som ofta lämnar honom ensam. En kväll när skafferiet är tomt igen och Tom som vanligt går för att besöka grannarnas grönsaksland, snubblar han bokstavligt talat över den gråtande Madeleine, som ramlat och inte lyckats ta sig upp igen. Medan Tom tar hand om den gamla kvinnan börjar han inse att även om livet kan vara svårt, kan allting också bli betydligt lättare om man är flera. Likt Barbara Constantines tidigare romaner är Tom, lille Tom en bok full av humor, allvar och mänsklighet, med karaktärer som är oemotståndligt älskvärda trots många och hårda motgångar i livet.

Det var uppehåll nu i eftermiddags från 16-tiden. Jag tog kameran med mig och gick ensam ut en liten runda. Stranden är full av uppspolad Posidonia Oceanica "havets oliver". Om växten kan man läsa: De områden av havsbottnen (i Medelhavet) som är bevuxna med Posidonia är viktiga yngelområden för fiskar. Ur de vissnade bladen lösgörs fibrer, som med vågornas hjälp rullas ihop till filtade bollar som man kan hitta på stranden.

Restaurangerna har alla rullat ner sina "plastväggar" och tänt gasolvärmare. Det ser mysigt ut med den öppna lågan, och den värmer bra.

Vågorna sköljer över pirarna, och högt upp på stranden.

Nu ska jag börja läsa i den nya boken. Det är mysigt att sitta inne i värmen en sådan här dag. (Jag har nästan alla element på nu.)

16-12-18:

Även i dag regnar det rejält här, kanske inte med svenska mått mätt - men med spanska. Det kom totalt 19 mm i går, och i dag har det hittills hunnit komma 4mm. Att det regnar så här många dagar i rad är mycket ovanligt i El Campello.

Vov och voff, alltså! Husse säger att det är hund-väder ute. Det är det ju inte alls! Husse fattar ingenting, alltså! Det är verkligen inget väder för hundar! Det är svansen-mellan-benen-väder! Och jag har ingen lust att gå ut alls. Det är matte som tvingar mig. Och när vi ändå är ute så passar jag på att kissa lite och så. Ja, bara för att matte blir så sur om jag kissar inne på en matta.

Men det är vov-orättvist! Stella slipper gå ut när det regnar! Ja, bara för att hon kissar och bajsar på den där vov-löjliga lilla valp-toaletten. Själv kissar jag av princip aldrig där. Nä, om jag måste kissa inne - då kissar jag helst på en matta. Ja, mycket vov och voff på er då!

Jag läste ut boken Tom, lille Tom i går. Det var en typisk feel-good-bok: trevlig, söt, smårolig, och med lyckligt slut. (Och lättläst.) Jag kan rekommendera den också! Eftersom det är inne-sittar-väder även i dag så kanske jag börjar på ytterligare en bok. Fast jag borde verkligen städa...

Nu mitt på dagen blev det tillfälligt uppehåll - så vi rusade ut, Bonnie, Stella och jag. Nja, rusade och rusade. Jag var tvungen att bära både Bonnie och Stella ända ner till El Paseo, sedan gick de själva. De tycker förstås att det är intressant att nosa på all tång som har spolats upp på stranden. Tyvärr ligger där också en och annan flaska, och ganska många cigarrettfimpar. Men tänk att det fortfarande är 20˚ varmt i havet!

Jag har nu hunnit läsa hälften i den här boken:

Med baksidestexten: Ett misslyckat luciafirande 1951 gör att Ethel, Dorotea och Maggan ingår en vänskapspakt. Senare får en livsavgörande händelse dem att bryta pakten och säga upp bekantskapen. Dorotea gifter sig med Börje, och förtränger det förflutna genom maniskt städande. Den tjusiga Maggan hittar esteten Ivan och lever till synes ett drömliv, men blundar för hemligheten bakom dörren. Ethel väljer en bohemisk ensamhet som gör relationen till son och svärdotter komplicerad. När Maggan firar sin 70-årsdag dyker ett handskrivet brev från Dorotea upp och förstör stämningen. Ethel, som befinner sig i ett litet stenhus några kilometer bort, får ett likadant brev. De måste träffas igen. Konsekvenserna av det val de en gång gjorde påverkar inte bara dem själva, utan även deras närmaste. Nu kan de inte längre dölja sin hemlighet.

Boken handlar om invecklade vänskapsband, och om hur dåtiden påverkar nutiden. Och om hur olika tre väninnor kan vara. Den är spännande, fast den varken är en thriller eller en deckare. En rolig detalj är att boken utspelas i mina gamla hemtrakter, nordvästra Skåne. Den här boken är det första jag läser av författarinnan (som bor i Helsingborg och har två irländska settrar). Hennes första bok Om du bara visste, verkar också vara bra. Kanske jag köper den så småningom.

Så här mycket läser jag alltså, när regnet det bara öser ner... Och det blir dubbelt så mysigt med tänt värmeljus på bordet, och hundar i knäet.

16-12-19:

Regn, regn, regn. Och här som det normalt regnar 1-4 dagar per månad så här års (och då räknas allt över 1 mm)... Fast regnet behövs, det vet jag ju! Det är bara trist när det regnar så många dagar i rad. Jag läste av och tömde regnmätare i går innan jag la mig = 10 mm. Jag läste av och tömde den igen i morse = 35 mm! Jag tog några foton under vår morgonpromenad. Som vanligt har regnet plöjt djupa fåror i sanden, och spolat ut mycket sand i havet. Här nära oss, är fårorna inte lika djupa som längre bort längs El Paseo, men eftersom det stänkte lite så vågade jag inte gå för långt hemifrån, man vet inte när det börjar regna kraftigare. I natt kom det några rejäla störtskurar, och åskade. Jag vaknade av allt oväsen.

De avrinningsbrunnar som finns i gatorna, räcker aldrig till när det regnar. Just den här är nästan täckt av skräp. Precis när vi passerade var en renhållningsarbetare på väg för att ta bort skräpet. Tja, El Campello blir ju renare av allt regnet i alla fall.

Ute fortsätter det att regna... Själv tvättar jag. Jag planerar att hänga allt på tork i vardagsrummet.

Tvätten i vardagsrummet torkar så långsamt. Kanske den inte ens är helt torr i morgon bitti? Men i morgon verkar det som om vädret äntligen ska bli normalt, så då kan jag kanske hänga ut den på balkongen?

Jag har läst ut boken Tiden läker inga sår. Jag tyckte om den - och kan rekommendera den. Boken är lättsam, lite fantasifull, men samtidigt realistisk, och har ett större djup än jag anade. På foton ser författarinnan så ung ut http://www.carolinesafstrand.se/, för ung för att skriva böcker med "livsperspektiv". Caroline Säfström är född -72, och är alltså 20 år yngre än jag (men ser 30 år yngre ut). Förmodligen är det därför som kvinnorna i boken beskrivs som lite "överdrivet" gamla när de är 70-75 år. Allt är ju relativt. Själv har jag inte många år kvar till dess. Jag kommer troligen att köpa författarens första bok Om du bara visste som finns som pocket. (Nästa gång jag kommer till Sverige kanske?)

Jag har ännu inte bestämt om jag redan nu ska välja en ny bok i bokhyllan. Om det nu blir sol i morgon så kommer jag att vilja vara ute så mycket som möjligt, och då hinner jag ju inte läsa. Förresten har jag insett att det snart är jul, så jag borde gå ner i källarförrådet och hämta upp lite julpynt. Städandet har jag skjutit upp (fast det egentligen är akut). Ulf och jag kom fram till att det är bättre att vänta med att städa till strax innan vi ställer fram vårt julpynt. Så till dess så blundar vi för alla dammtussarna. Vi var rörande överens (för ovanlighetens skull) om att det är onödigt att städa två gånger så tätt... Vi tycker båda mycket om att ha rent omkring oss - men vill helst att någon annan ska göra jobbet! Jag har nu ansvar för hela ovanvåningen, medan det är Ulf som ska städa trappan och hela nedervåningen.

Det har kommit ytterligare 5 mm regn. Eftersom det ser ut att ha slutat regna, så tömde jag regnmätaren. Summa 69 mm på tre dygn (enligt min regnmätare som kanske inte mäter helt exakt). Nu längtar jag efter sol!

16-12-20:

I dag skiner solen! Himlen är visserligen inte helt molnfri, men ändå. Det känns hur bra som helst. Det kom 1 mm regn i går kväll, efter att jag hade tömt regnmätaren, alltså blev det 70 mm totalt på de här tre dygnen (enligt min regnmätare). Det är väldigt mycket för att vara i El Campello!

Gångtunneln under vägen lär man inte kunna passera till fots på länge, men kanske med kanot...

I dag är det "svansen-rakt-upp-väder"!

Kommunen har nu mycket jobb framför sig med att återställa stranden.

Det är mycket roligare att vara ute och promenera i solsken, även om det bara är 16˚ i skuggan. Det tycker både hundarna och jag. (Förresten kommer inte Wilda hem i dag heller. Alicia tycker att allt fungerar så bra nu, så hon behåller henne lite till.)

Kommunen har täckt över de största groparna, men ännu återstår en del reparationsarbeten.

   

Tången kommer de knappast att kunna ta rätt på, så länge vågorna rullar så här högt upp på stranden. Arbetsfordonen skulle bara fastna i den lösa sanden.

Åh som jag har längtat efter klarblå himmel de här senaste dagarna. I dag är det klart nog att se ända till Benidorm.

   

Skylten på restaurang Tapeo har knäckts av de kraftiga vindarna.

Kring bergstopparna samlas alltid några moln, men resten av himlen är vackert blå! Hoppas nu att det vackra vädret består! Jag behöver ljus och solsken!

Jag hade tänkt ta "årets julfoto" i dag. Ni vet det som jag sedan mailar ut till er alla (vars mailadresser jag har). Men Wilda är ju inte hemma ä, så något grupp-foto kan jag inte ta. Kanske jag kan ta individuella foton i år? Jag kan ju inte vänta mycket längre nu. Det är bara fyra dagar till julafton, och julhälsningar bör ju lämpligen komma fram i (god) tid...

Tänk att varken jag eller Ulf märkte något, i förrgår natt när hängrännan över grannens balkong gick sönder och ramlade ner på gården. Det var ju mycket väsen ändå med regn och åska den natten, men ändå. Grannen säger att det small rejält. Jag är så tacksam för att hängrännan över vår balkong sitter kvar. Men fr o m kanten på vår balkong (norrut) så finns det ingen hängränna mer.

Sådan tur att ingen blev skadad när hängrännan föll.

Jag var på Lidl i förmiddags. Där köpte jag en del godsaker, bl a en liten choklad-efterrätt som Ulf och jag ska runda av all julmat med på julafton. Och så köpte jag brieosten nedan med gräslök. Den har jag redan smakat och den var väldigt god. Och sådant får man äta när man håller sig till LCHF. Men jag köpte också en sötad yoghurt med smak av citron och kardemumma (bara för att den såg spännande ut). Den hade jag inte alls tänkt äta i dag. Jag hade tvärtom tänkt hålla min diet in i det sista. Men nu måste jag erkänna att yoghurten redan är uppäten... Den var god, men jag hade klarat mig med min vanliga naturella grekiska yoghurt. Hoppas nu att jag kan hålla vikten någotsånär i jul, fast jag kommer att fuska med dieten ända till efter nyårsdagen. (Sedan har jag tänkt gå över till strikt LCHF, för att äntligen kunna bli av med mina överflödskilon.)

I blomsteraffären köpte jag en liten "en" som jag ska julpynta, samt en rosa(!) julstjärna. Egentligen ska julstjärnor vara röda: julröda eller mörkröda. Men så brukar jag lyckas hålla liv i dem alldeles för länge (i mitt tycke), och jag har ju rosa färgskala på min balkong (där den hamnar så småningom). Därför valde jag en rosa i år. Om Ulf dessutom vill ha en röd, så får han köpa en själv. Blomsteraffären (på Av Generalitat) har jättefina, men kinabutikernas ser inte heller så dumma ut.

Dessutom har jag burit upp en hel del julpynt från källaren. Det mesta av det som låg ytterst, resten kommer jag inte åt... (Vilket förstås är lite sorgligt. Jo, det går att ta fram sakerna. Men då får jag flytta allting som står i gången mellan hyllorna - och det är ett jättejobb som jag inte orkar med just nu.)

Jag skulle gärna vilja ha min lilla vita elektriska julstjärna på fot framme i år. (Den har jag hittills aldrig kunnat ha framme, för jag har inte kunnat ha den bredvid Ulfs stora röda pappers-stjärna, och den har inte fått plats i något annat rum.) Själva foten såg jag i förrådet, men inte pappers-stjärnan (som är hopvikt). Om inte stjärnan ligger bland julpyntet som jag har burit upp, så kan jag inte använda den i år heller... Och jag köpte den (i Sverige för flera år sedan) just för att jag vill använda den kring jul! Det är inte julstjärnan nedan, men den här liknar min.

I framtiden, när jag har gallrat ut ännu mer, och organiserat om igen bland alla mina saker - då kommer det att vara lätt att hitta (och att ta fram) både jul-saker, påsk-saker, färgburkar och allt annat som står i förrådet. Så det så!

16-12-21:

Den här dagen har sprungit iväg utan att jag har hunnit med. Ändå har jag varken städat eller ordnat med årets julkort. Men jag har varit i Alicante en sväng. Om det ska jag berätta om i morgon (eftersom klockan redan är läggdags).

16-12-22:

I dag på förmiddagen har vi tagit julfoton på varandra, Ulf och jag. Och så har jag fotograferat Bonnie och Stella. (Wilda är inte hemma än, så jag får använda fjolårsfotot på henne.) Vov, alltså! Vi får finna oss i mycket när matte ska ta julfoton. Vi var tvungna att sitta stilla vov-länge. Och helst ville matte att vi skulle titta in i kameran också. Men nån måtta får det ju vara. Fast vi fick några hundgodis var som belöning, Stella och jag. Vov och voff!

Nu borde det vara lätt att fixa ett julmail. MEN nu krånglar mitt mailprogram så att jag inte kan sätta in foton i mallarna. Det är tomt! Jag har skrivit till support i USA och de har svarat och begärt skärmdump. Hoppas att problemet går att lösa snabbt. Jag måste faktiskt skicka julmailet i dag!

Fortsättning följer...

Det har hunnit bli eftermiddag och supporten har ännu inte lyckats lösa problemet. Suck. Lyckas de inte får jag göra ett enklare och amatörmässigare julmail själv...  För det är klart att ni ska få en julhälsning!

Och själv har jag tänkt visa foton från i går, men kanske inte hinner förrän i morgon. (Vi är ju bortbjudna i kväll...)

Något helt annat. Här får ni två bra länkar som handlar om hur man köper bostad i Spanien, vilka papper som behövs, vad som tillkommer på priset etc. (Allt står på spanska, men man kan ju översätta via googles så blir i bästa fall 3/4 begripligt.) https://magazine.solvia.es/cuales-son-los-gastos-y-los-impuestos-asociados-a-la-compraventa-de-una-vivienda/ och https://magazine.solvia.es/como-se-escritura-una-vivienda/ (Det är Solvia, Sabadells inmobilaria, som står bakom. På deras webbsida kan man hitta många bra och intressanta uppgifter.)

Det är fint väder i dag, 18˚ och sol. Hundarna, växterna och jag tycker mycket om när morgonsolen lyser in i köket och vardagsrummet.

Ulf följde med oss när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad, och passade på att ta ett par foton av mig och hundarna.

   

16-12-23:

Oj, nu är de plötsligt da'n före doppareda'n... Själv har jag mest lust att gå i ide några dagar. Men i dag har jag faktiskt städat ovanvåningen (och Ulf har städat trappan och nedervåningen). Och så har jag börjat julpynta. Egentligen har jag bara kvar att klä den lilla granen, men klockan är 19 och jag är så trött så jag skulle vilja gå och lägga mig NU...

Ni ska få se de där fotona som jag tog häromdagen (21/12) när jag besökte Plaza Mar 2 i Alicante. Vad jag gjorde där? Jo, jag letade efter hyacinter.

(Det brukar gå att köpa hyacinter "överallt" så här års, även i kinabutikerna och på Lidl. I år tycks det inte finnas någonstans alls. Blomsteraffären uppe på Generalitat skulle kanske ha fått in i dag, men de har inte fått några. Nu ska de kanske få in i morgon... Jag tycker att hyacinter luktar så gott! Men kanske jag får klara mig utan i år?)

Jag tog några foton på de små hundarna i djuraffären. (Samtliga foton med reflexer i glaset.) Men hundarna är ju söta!

   

   

Jag tog också några foton mellan affärscentrumet och Tram-stationen. Det ser inte alls ut att vara "nästan mitt i centrum" av en storstad.

Och nu ska ni få se några av El Campellos juldekorationer. Det första fotot tog jag på väg mot stationen när jag skulle resa in till Alicante.

Resten fotograferade jag på hemvägen. De fina "paketen" hänger ovanför Avenida Generalitat.

Så här ser dekorationerna över Carrer la Mar ut:

De två sista fotona är från Calle San Bartolomé.

   

Hur jag har juldekorerat hemma hos oss får ni se i morgon. (Hoppas att jag orkar pynta klart i kväll...)

Det var förresten jättetrevligt hemma hos Lena och Jan i går! Och Lena lagar så god mat! Fotot nedan tog Jan när vi satt och småpratade före maten. Hundarna var också med som ni ser.

För er som inte har fått vårt julmail som jag skickade ut först i dag, så får ni nedan se vårt julfoto. Wilda är fortfarande hos Alicia, så hon kom inte med i år.

Sist, men inte minst (om än i sista minuten), så önskar jag er alla:

En riktigt God Jul!

                               

Jo, jag blev klar i kväll. Om ni har uppestittar-kväll så kanske ni vill ha tips på hur man kan bygga pepparkaks-hus: http://www.hemtrevligt.se/husohem/artiklar/artiklar/20161214/12-magiska-pepparkakshus-att-inspireras-av-infor-julbaket/ Själv ska jag gå och lägga mig. Det blir inget pepparkaks-bak i år (heller).

16-12-24:

Julafton! Nu är den här! Här har vi solsken och 18˚, och ute i solen är det varmare än inomhus...

De första fotona nedan tog jag i går kväll när jag hade pyntat klart. Jag hade inte alls tänkt ha den nya ljusslingan i min spjutbräken, men där jag tänkte ha den finns inget ledigt eluttag - så det fick bli så här.

   

   

Resten av fotona är från i dag.

   

   

   

Ovan, till vänster, ser ni att blomsteraffären faktiskt fick in hyacinter i dag. (Fast bara rosa och blå. Annars hade jag tänkt mig vita och röda också.) Nu har jag en utslagen, och tre i knopp - alla rosa, min älsklingsfärg på blommor.

Nedan ser ni att jag har jul-dekorerat mig själv också. Så nu pinglar det svagt om mig när jag går...

Vov så mycket på er! Och en väldigt vovvig jul! Ja, för i dag är det julafton. Då ska tomten komma. Han brukar ha med sig gnagisar och hundgodis till mig. Men han har inte kommit än, fast jag väntar och väntar.

När vi var ute på luktrunda, då såg vi en tomte. Men det var nog inte den riktiga. Nä för den här tomten sålde lotter. Och han hade inga alls paket med sig.

Jag hittade en vov-intressant fläck att lukta på. Det luktade faktiskt som om en ganska stor hundflicka hade kissat där. 

Vi var inte dom enda hundarna som hade jul-kläder på oss. Men vi var som vanligt allra finast. Särskilt jag!

   

Förresten skickade Molly ett julkort på sig själv. Och hon är faktiskt riktigt jul-fin, och vov-söt, det måste jag erkänna.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. För nu ska jag titta efter jultomten. Jag tror att han kommer snart. Vov - och god jul på er!

Ulf står i köket och förbereder julmaten. Själv tillbringare jag en god stund i köket i förmiddags. Jag gjorde nämligen en stor Janssons frestelse (8 portioner)! Det är första gången i mitt liv som jag gör en sådan - jag tycker nämligen inte om ansjovis. Men nu tycker Ulf väldigt mycket om nämnda rätt, så jag tänkte att jag faktiskt kan fjäska lite för min man för en gångs skull. (Man ska annars passa sig för att skämma bort karlar. Då kan de lätt bli odrägliga...)

16-12-25:

Ulf tyckte att min Janssons' smakade bra, och som vanligt så åt vi aningen mer än vi borde av all julmat. (I alla fall så fick jag lite ont i magen.) Någon gång borde man faktiskt lära sig...  

Ja vov! Jag såg minsann att matte och husse fick MYCKET mer julmat än vi. Fast vi fick faktiskt var sin jul-tallrik med delikatesser, Stella och jag. Det var vov-gott! Men matte borde inte ha varit så snål. Hon borde ha fyllt våra skålar! Hon säger att hon är rädd för att vi ska bli för tjocka. Ska hon säga! Hon är ju vov-tjock själv! Bara för att hon har ätit så mycket. Det är bättre att jag äter för mycket, och blir tjock. För om jag inte orkar gå på luktrunda - då kan matte bära mig. Men jag orkar ju ändå inte bära henne - fast jag är vov-stark (för att vara chihuahua).

   

   

Jag fick julkort av Sandra och Daniel på ABA-tango i går. De hade bifogat ett kort på Estelle, katten som de fick av mig när jag flyttade upp till Ulf hösten 2007. De klipper hennes päls, så man ser inte att hon är halvlånghårig (helig birma), annars är hon sig lik. Hon måste väl vara minst 11 år nu? Hon är den enda som fortfarande lever av mina tre katter. Både Celine och Safir dog ju i förtid av uremi, men Estelle har tydligen inte ärvt anlaget. Celine saknar jag fortfarande! Hon var en mycket speciell, och ovanligt klok katt!

Ute är det sol och 17-18˚. Jag tog ett foto på allt folket på El Paseo, men inte förrän efteråt såg jag att Lucky kom med på fotot.

Hundarna blev som vanligt glada åt att träffas. Själv blev jag glad för att jag fick sällskap med Lena och Jan en stund.

Turisterna badade fötterna och benen. Det är 19˚ i havet...

16-12-26:

Jag läste en bok i går, en deckare. (Nej, jag valde den inte för att omslaget går i färg med mina jul-dekorationer...) Jag har faktiskt inte läst något av norska Karin Fossum tidigare. Den här, hennes 10:e bok med kommissarie Sejer i huvudrollen, är bra. Det är "lagom" hemska brott, och "lagom" spännande... Hundarna och jag hade det mysigt i läsfåtöljen, från sen eftermiddag till sängdags. (Ulf tittade på svensk TV via sin dator under tiden.)

   

På första sidan står ordspråket nedan:

   

I dag säljer Westwing bl a skyltar. Det ligger en del i texterna nedan.

       

       

Även i dag skiner solen och himlen är blå. Nu (kl 12) har det hunnit bli 17˚. Det är så fridfullt här när Wilda är hos Alicia. Ulf tycker att det är skönt med bara två hundar, Stella mår mycket bättre (och är lite sturskare), och jag behöver inte plocka undan hundleksaker stup i kvarten. Samtidigt känns det väldigt tomt! Hon är ett litet charmtroll Wilda - och ett yrväder. En trevlig, glad, social och trogen liten hund - full av upptåg. Nu har hon varit 3½ vecka hos Alicia, vilket är längre än vanligt. Men ännu har Alicia inte velat lämna tillbaka Wilda. Från början trodde jag att Alicia ville/kunde bli fodervärd åt Wilda, men sedan orkade hon ju inte riktigt med alla hundpromenader som krävs. Nu vet jag inte längre. Jag tycker väldigt mycket om Wilda - men hon går inte ihop med Stella (och egentligen inte med Bonnie heller). Jag både vill ha tillbaka henne, och inte. Jag ska para henne vid nästa löp (i januari), sedan får vi se. Det allra viktigaste är förstås att Wilda har det bra och får vad hon behöver (bra vård, kärlek och stimulans). Hon är värd att få det riktigt bra! Jo, jag saknar henne...

Mitt på dagen gick jag först en promenad själv. Jag gick uppåt de övre (västra) delarna av El Campello, och på hemvägen passerade jag bl a stadsparken.

   

   

Sedan hämtade jag hundarna. Vi gick först ner till hamnen, och därefter gick vi längs El Paseo.

Eftersom jag är van att se stranden krattad och ren, så tycker jag att den ser skräpig ut nu. Ändå har kommunen samlat ihop det mesta av tången (och lagt den i en hög vid det lilla berget).

Nu funderar jag på att välja ut en ny bok att läsa. Mellandagarna blir så lätt till lata dagar - vi äter rester, och måste sedan smälta all maten...

16-12-27:

I dag har jag inte gjort mycket alls, bara småpysslat och promenerat med hundarna. (Samt ätit upp min sista jul-choklad, och därmed gått upp ytterligare ett kilo.) I går började jag läsa en ny bok (jag har hunnit knappt hälften). Det är en bok av "feel-good-typ": trevlig, romantisk och lättläst. En bra bok att koppla av med, men kanske ingen att minnas för evigt. Men jag vill förstås veta hur det går, med både ett och annat. Så nu ska jag sätta mig i läsfåtöljen en stund. I morgon kommer Wilda hem igen, och sedan är det slut på friden... Fast det ska förstås bli roligt att få hem henne igen! Jag har saknat henne! (Möjligen är jag den enda av oss som har saknat Wilda...)

   

16-12-28:

Jag har haft krångel med mitt mailprogram (Incredimail), och har varit i kontakt med deras support. De skickade en installationsfil till en uppgradering. När jag klickade på den, och började installera, så försvann mitt mailprogram helt - och jag kunde inte ens komma i kontakt med supporten längre. Efter många försök till ominstallationer (till både nya och gamla versionen), omstart av datorn etc, så kommer jag återigen åt mina mail. Jag får lätt panik när jag varken kan ta emot eller skicka mail... Supporten rekommenderar mig nu att avinstallera, samt ominstallera. Men de skickar bara filen på engelska, och jag föredrar förstås att ha allt på svenska (som tidigare). Men jag ska göra som de säger, och hoppas att allt kommer att fungera sen.

Ja, är det inte det ena så är det det andra. Jag är så glad de perioder min dator, min internetanslutning, och mitt mailprogram fungerar - samtidigt! Tyvärr kan man inte ta för givet att det alltid är så... Nu när jag bor i Spanien (och har barn, släkt och vänner kvar i Sverige) så är jag helt beroende av att det fungerar.

Ute är det ganska molnigt. Jag väntar på att Alicia ska komma med Wilda. Jag undrar om julgranen får vara ifred sen?

Dagens tänkvärda citat:

Mitt-på-dagen-promenaden gick jag med alla tre hundarna. Det var trevligt, men visst blir det lite mera "koppeltrassel" att ideligen reda ut...

Jag vägde alla hundarna i dag. Resultat: Bonnie 2630 gram = perfekt, Stella 1765 gram = perfekt, Wilda 2355 gram = 150 gram för mycket (efter 25 dagar hos Alicia). Wilda har alltså inte gått upp fullt så mycket den här gången, men hon kommer ändå att få banta här. Det är lite trist, att alltid få minska Wildas portioner när hon kommer tillbaka. Men en hälsosam vikt, när midjan syns, är bäst.

Vad då? Gäller det senare människor också? Och min midja som nästan har försvunnit... Jo, jag vet. Och fr o m den 2:a januari planerar jag att trappa ner, och några dagar därefter planerar jag att övergå till strikt LCHF. För det är klart att även jag måste återgå till en hälsosam vikt.

Citat: "Vi tar bättre hand om våra bilar. Man skulle aldrig tanka sin bil med fel sorts bensin eller diesel. Men vi förväntar oss att kroppen ska klara en massa skit." Fast det gör den förstås inte. Felaktig kost sätter sina spår. Förr eller senare blir vi sjuka... Och jag vill hellre vara frisk!

Jag märker nu, när jag har ätit snabba kolhydrater en period igen, att jag faktiskt har mer ont i lederna. En bagatell i sammanhanget, det är ju inget jag dör av, men roligt är det inte...

16-12-29:

Plötsligt är det bara tre dagar kvar av det här året. För mig har 2016 varit ok, men inte perfekt. I all synnerhet har jag inte varit perfekt själv. Så om jag skulle önska något inför nästa år (utöver utopier som "att alla varelser i hela världen ska vara lyckliga", "slut på alla krig" etc), då önskar jag att jag skulle kunna bli en aning bättre själv. Jag vill bli effektivare och få mera gjort (jag börjar på mycket som jag inte fullföljer), leva sundare (bara äta hälsosam kost + motionera tillräckligt), bli klokare (lära mig mera om mycket), lära mig mer spanska (jätteviktigt!), lyssna mer på mina egna behov (viktigt för hälsan på sikt), samt lära mig att leva mera i nuet (jag planerar ofta för framtiden). Jag kan alltid försöka! Siktar man på stjärnorna kanske man hamnar i trädtopparna. Därifrån är det bättre utsikt än om man står kvar på marken...

Som vanligt sökte sig hundarna till solstrimman i köket i morse.

   

Och som vanligt när Wilda är hemma, så får Stella ligga trångt vare sig hon vill eller inte.

I dag säljer Westwing heminredning från Provence (i sydöstra Frankrike). När jag ser fotona blir jag sugen på att åka dit någon gång (med bil?) just när lavendeln blommar. Jag tycker om Frankrike!

"Lavendeln blommar från slutet av juni till mitten av oktober. Färgen är som mest intensiv från sista veckan i juni samt hela juli. Det är verkligen en fantastisk syn med dessa starkt lila fält. Enklaste sättet att få se fälten är att resa med egen bil."

Karta över de största lavendelfälten:

Solsken och 18˚ - vi hade en skön mitt-på-dagen-promenad. (Skuggan av mig och kameran syns t v på de två översta fotona... Alternativet vore att fotografera i motljus, men då syns hundarna sämre. Ni får ta det som det blir. Det här är ju en gratis reklamfri blogg med begränsade resurser.)

Vi hade precis börjat gå vår tidiga kvällsrunda utmed San Bartolomé, när den korsande gatan Carrer la Mar tillfälligt stängdes av (av polisen). Där kom en häst med vagn, ett gäng män i gammeldags uniformer, samt en orkester. Det var Cartero Real (≈ riktiga brevbäraren) som samlar in barnens önskelistor till de tre kungarna/vise männen (som ska komma med paket den 6:e januari). När Bonnie hörde trummorna så tvärnitade hon, tittade ängsligt på mig, och började gå åt andra hållet. Jag lät henne bestämma, och därför gick vi längs helt andra gator i dag. Det kan ju vara trevligt med omväxling för oss alla.

I eftermiddags läste jag de sista sidorna i boken Handen på hjärtat. Det var en trevlig bok som slutade annorlunda mot vad jag hade förväntat mig. I dag har jag hittills läst mindre än en timme. Kanske börjar jag på en ny bok? Jag mår f n bra av att fly in i böckernas värld, och jag har inget vettigare för mig.

16-12-30:

Jag valde en bok tjock som en tegelsten (700 sidor), så nu ska jag väl ha att läsa några dagar framöver. Det är en deckare av Elisabeth George (ett säkert kort). Jag läste knappt 100 sidor i går, och hittills är boken både intressant och spännande.

   

När mina små flickor vilar, så ligger Wilda som vanligt delvis ovanpå Stella... Det ser ju gulligt ut!

   

Vi har bara 18˚ i vardagsrummet, så när jag sitter stilla måste jag ha mycket på mig. Här har jag tunn polojumper + fleecetröja + tunn ylleväst + fleecekofta... Men jag satte nyss på elementet, så det kommer att bli lite varmare snart. Vintertid fryser jag ofta mer inne - än ute (i alla fall dagtid). Boken är bra, men nu är tvättmaskinen klar så jag ska hänga tvätt på tork på balkongen. Och därefter är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad. Jag skulle inte klara av att sitta stilla en hel dag.

16-12-31:

Så har det blivit årets sista dag. Ulf, hundarna och jag ska fira årsskiftet för oss själva, genom att äta lite mer och lite godare än vi brukar om kvällarna. När jag var yngre så var jag alltid så förväntansfull inför nyårsafton, och hoppades så att det nya året skulle bli mycket bättre än det tidigare. Att det skulle "hända" något. Åren har lärt mig att det inte blir någon större skillnad, och ytterst sällan blir det någon skillnad "av sig själv". Det är vi själva som har förmågan att förändra, och kanske förbättra. Vi kan göra skillnad, för oss själva - och andra. Men som vanligt får vi ingenting gratis. Vi måste göra jobbet själva. Och det allra enklaste är faktiskt att försöka förändra sig själv - till det bättre. Det är mycket, mycket svårare att försöka förändra andra - eller världen. Men en uppgraderad version av oss själva vore kanske inte så dumt!

Nedan ser ni min nya köksmatta som kom i går. Jag byter ut den ena mattan efter den andra till sådana här lättskötta mattor i vinyl (som bara är att torka av med en trasa fuktad i vatten - idealiskt när man har hundar). Just den här kostade knappt 30 € (normalpriset i mina webbutiker är 45 €, och i normala affärer kostar den här storleken drygt 100 €). Egentligen ville jag allra helst ha en gul-och-vit matta i köket, men eftersom den här var så pass billig så slog jag till. Turkost passar bra ihop med gult. Ulf ogillar alltid när jag handlar via internet, men när mattan kom på plats så blev han nöjd.

Kanske jag hittade en fästman till Wilda i dag? Vi träffade en söt liten chuhuahua-kille, som visade sig leta efter en fästmö. Har har stamtavla, väger 1½ kg och bor i San Juan. Husse och matte talar bra engelska, men är nog spanjorer (eller möjligen från sydamerika). De fick min mailadress, och ska maila mig så att jag får deras. Jag tycker att han ser bra ut den här hanen, han har kompakt kropp och trubbig nos, och jag såg inga fel. Jag föredrar visserligen långhåriga chihuahuor, men de är ovanligare här. Pälsfärgen är helt OK att kombinera med Wildas ljusa. Nu antar jag att paret är ute efter en valp, så vi får se hur vi kan komma överens. Eftersom chihuahuor normalt föder så få valpar, så brukar man betala för parningen (och sälja valparna). Troligen löper Wilda i januari, och det vore skönt att ha så nära till en hane (med stamtavla). Jag har varken lust, eller råd, att köra 20-30 mil för en parning.

   

Visst skulle det kunna bli söta valpar!

17-01-01:

God fortsättning på det nya året!!!

Jag hoppas att år 2017 kommer att bli ett underbart år för oss alla!

Det nya året har börjat bra här i El Campello, vi har solsken och 18˚. Och lugnt och fridfullt var det när vi alla fem gick sena rundan i går, som var så sen att det nya året hade börjat (klockan var ca 00:30). Det lilla fåtalet raketer sköts alla upp precis när de skulle - mellan 00:00 och 00:15. Sedan var det tyst (igen).

Ulf och jag åt krustader med skaldjursfyllning och sallad + inbakad lax med spenat + choklad-glass i går (= för mycket, men gott). Hundarna fick en remsa torkad kyckling + en gnagis. Vid tolvslaget åt Ulf och jag vindruvor, en för varje klockslag, allt enligt spansk sed. Vi hann båda äta upp våra druvor i tid, och kan därför räkna med ett lyckligt år... Ulf hade köpt oss var sin särskild förpackning med nyårs-vindruvor:

Eftersom både grannen vägg-i-vägg och grannen under hade fest med gäster, så insåg jag att jag inte skulle kunna somna. Alltså satte jag mig i läsfåtöljen och läste. Jag hann till sidan 539 innan det äntligen (framåt 04) blev tyst i huset. För en gångs skull la sig Ulf tidigare än jag gjorde. Ovanligt! Även om jag sov till nästan 10 i förmiddags, så känner jag mig förstås trött. (Jag bör lägga mig tidigt i kväll.) Men vi hade det mysigt i läsfåtöljen, hundarna och jag. Och boken är bra!

   

   

I morse var det enda spåret efter nyårsafton lite konfetti på trottoaren.

   

I dag ska jag börja trappa ner på alla onyttigheterna. Och fr o m i morgon ska snabba kolhydrater vara förbjudna. Några dagar senare hoppas jag komma igång med min diet igen. Nu har jag verkligen en hel del att ta av - det både ser och känner jag. Jag ska väga mig i morgon. Lika bra att ta tjuren vid hornen... Jag vill satsa på ett sunt 2017! I alla fall ska jag göra så gott jag kan. Detta är inget nyårslöfte - det är en nödvändighet...

17-01-02:

I går kväll läste jag ut boken Stråk av rött. Den var bra, spännande och med ett intressant personregister. Nu ska jag vänta med att välja en ny bok. Jag kan ju inte gärna sitta och läsa varenda dag. Det är nyttigt att läsa, men inte att sitta stilla. Det gäller att hitta balansen.

Det gäller förstås vad man äter också. Jag vägde mig i morse. Oj, oj och oj! Ny toppnotering, och just när det gäller vikt så vill vi ju gärna (i vår del av världen - när vi är friska) hellre ha en bottennotering... Vågen visade 54,7 kg och 26,8% fett. Suck! Jag tycks aldrig lära mig att hålla balansen. Suck igen. Fast jag ger INTE upp! Jag må ha fallit - men jag reser mig upp och börjar om!

Jätteviktigt!

Fast ibland känns det som om allt bara trasslar till sig.

Då får vi ta till några positiva affirmationer.

Och sedan sätta fart att göra något åt allt trassel. (Det är i alla fall ingen annan som kommer att göra jobbet åt oss.)

Vi måste inte försöka att bli perfekta. Perfekta människor finns inte! Men vi bör nog alla göra så gott vi kan!

Vi har bara det här livet! Det gäller att göra det bästa av det!

Ni vet - Carpe diem och allt det där... Ja, och så i mitt fall: börja att äta 100% sunt igen! Och så ser jag fram emot att min gympa börjar igen nästa vecka (efter juluppehållet). För jag behöver förstås röra på mig också!

Det känns lite som repris det här. Sa jag inte något sådant här kring förra årsskiftet också? Och i våras? Och i höstas? Men nu SKA jag bättra mig!

I kväll när jag öppnade en låda i köket, så fick jag lådfronten i handen. Lådan som är av plast har blivit spröd med åren, och lådfronterna är tunga. Den här har varit trasig i ena sidan länge (precis som den nedersta lådan). Vi har varit så försiktiga Ulf och jag, men nu gav plastfästet upp ändå.

Tyvärr har hurtsen inte standardmått, vare sig på ut- eller insida. Så nu ger det sig hur vi ska göra. Vi kan återanvända både skåp och lådfronter - men inte plastlådorna. Och skulle vi t ex köpa lådor från Ikea så är de gjorda för standard(ytter)måtten 30, 40, 50 och 60cm. Och den här lådhurtsen är 45 cm. Vi behöver ju utrymmet, annars kan man förstås sätta smalare lådor fästa i tjocka lister på sidorna. Kanske är 45 cm standard i något spanskt fabrikat? Frågan är vilket... Vi får nog kalla på Juan Miguel!

   

Förresten har jag glömt att visa nyårshälsningen från grannarna som satt i hissen. Redan när vi gick sena rundan en halvtimma in på det nya året, så satt en lapp i hissen med texten: Happy new Year! (Inte undertecknad, men eftersom texten var på engelska så utesluter detta faktum alla grannar utom två.) I går (nyårsdagen) satt lappen nedan, med spansk text. (Inte heller den är undertecknad, men jag gissar på den franska grannflickan mitt emot oss.) Här är namnen på de flesta av grannarna uppräknade, inklusive mitt. Men lägg märke till att det efter mitt namn står mascotas (= husdjur) vilket måste syfta på hundarna. Det var ju snällt att hon tänkte på dem också! (Fast Ulf har hon glömt, eller så vet hon inte vad han heter.)

Ni kan också se att mamma Susana och pappa Ferran (på 1:a våningen) har döpt sina äldsta barn till Susana och Ferran... För mig är detta väldigt förvillande, men det är inte ovanligt i Spanien. Här har ju föräldrar och barn olika efternamn, så de kan skiljas åt om man skriver ut hela namnet. (Alla får normalt sin pappas + sin mammas första efternamn, som de har fått av sina fäder. Så om pappan skulle heta Johansson-Svensson och mamman Olsson-Pettersson, så får barnen efternamnet Johansson-Olsson. Och eventuella barnbarn får heta Johansson + sin morfars namn. Spanjorerna tycker i sin tur att det är väldigt konstigt att vi ofta byter efternamn när vi gifter oss... Kulturella skillnader!)

   

 

17-01-03:

I dag är här växlande molnighet, 18˚ i skuggan, och lika varmt i havet. Jag tycker inte att det är särskilt varmt - men ändå såg jag några barn som badade, och några vuxna som gick med fötterna i vattnet, när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. "Ler-gubbarna" har kommit på besök igen, men i dag får de nog inte in många slantar - det är alldeles för få människor ute. Här kommer några foton:

17-01-04:

Klarblå himmel och 19˚! Jag hoppas att jag får med hundarna på en lite längre promenad i dag.

Jag kunde inte hålla mig från bokhyllan någon längre tid. Jag valde en deckare som är spännande, men inte så spännande att jag inte kan lägga den ifrån mig. Jag tycker om deckare som omväxling, men egentligen handlar de alla om jakten på en mördare - och det finns ju roligare saker att läsa om, än att någon har blivit mördad.

   

Snobben har en mycket klok synpunkt när det gäller liv och död:

Så låt oss LEVA i NUET! Sådär som hundar faktiskt gör. Fotona nedan är från i går kväll.

   

Min crassula har börjat slå ut nu. Den får flera blommor för varje år. Roligt!

Tyvärr blir det fler och fler "fläckar" på mina foton. Trist! Ibland tvingas jag beskära mer än jag vill. Kameran börjar verkligen bli sliten!

Det var så skönt ute!

   

Äntligen har kommunen börjat använda "strand-krattar-traktorn" igen. (Det har de ju inte gjort sedan ovädret före jul.) Jag noterade att den fick tömmas ganska ofta, nu när stranden är full med tång. Men det ser redan bättre ut där traktorn har hunnit köra.

Den äldre kvinnan ovan (med rollator) och jag brukar prata med varandra när vi möts. Tyvärr pratar hon valenciano, så jag förstår bara en bråkdel av vad hon säger. Hon sitter annars alltid ensam, så hon uppskattar en lite pratstund. Och jag har för det mesta tid. Synd att spanjorerna ska krångla till det genom att ha regionala språk. Det är svårt nog med spanskan ändå...

Vi satt en liten stund på muren, hundarna och jag.

Vi såg minsann flera hundar på stranden. De här tre (nedan) blev kopplade först när de var på väg upp på El Paseo igen. Jag skulle också vilja gå med mina hundar på stranden, men jag vågar inte. Det är trots allt förbjudet. Och jag är ganska ordentlig och laglydig av mig...

Vi mötte en söt liten taxhane.

   

Och någon slags vandrande golvmopp. Förlåt - rasen heter puli och kommer från Ungern där den används som vallhund. De ser ju charmiga ut på sitt sätt, men jag skulle inte vilja ha en hund med så tovig päls.

16-01-05:

Även i dag har vi klarblå himmel och solsken (samt vindstilla), och även i dag var det några som badade. Det är 19˚ i luften och 17 i havet, inte precis vad jag anser vara badväder. Däremot är det härligt promenadväder!

Hundarna och jag mötte Josefina och Kiko. Vi stannade en stund och pratade med varandra. Josefina skulle till bageriet och köpa en Roscón de Reyes, en speciell fylld krans som man ska äta i dag enligt traditionen. Jag avstår eftersom jag håller diet. Men kanske jag smakar en ett annat år... De som man köper i bagerierna ser goda ut (till skillnad från de förpackade som alla affärer säljer). På vårt närmaste bageri är kransarna så vackert dekorerade med små träd, tomtar, ballonger mm (i plast) ovanpå. Det är säkert jätteroligt för barnen om de får en liten figur var. Grädde är den vanligaste fyllningen, men choklad- och vaniljkräm förekommer också.

I eftermiddag har Ulf och jag bestämt träff med Jan och Lena på El Blanquet (det café på El Paseo som ligger närmast oss). Där ska vi äta och dricka något - samt umgås. Men vi ska också titta på paraden med de tre vise männen, Cabalgata de Reyes, som börjar klockan 17.

17-01-06:

I dag är det helgdag både i Sverige och i Spanien. Det är inte alltid dagarna sammanfaller. Vi tycker att vi har kallt här, men tröstar oss med att ni har det kallare. Det är bara Maud i Mbour som har varmt och skönt så här års. Nu, mitt på dagen, har temperaturen här dock kommit upp i 17˚, och jag ska strax ut med hundarna.

I går när vi satt på café El Blanquet, så frös vi alla. På mig syns det tydligt... Men vi hade trevligt, och förtäringen (tapas) var god. Jag valde köttbullar till mitt te, eftersom jag undviker kolhydrater. Sex stycken i tomat/grönsakssås (+ bröd som jag inte åt) kostade 2,50 €.

Ingen av oss blev överdrivet tjusig på fotona som vi tog på varandra. Själv råkar jag blunda på fotot nedan. (Jag värmer fingrarna på tekoppen samtidigt som jag dricker.)

   

Vi fick vänta en bra stund innan paraden kom. Som vanligt var det stjärnan som visade vägen.

Jag ställde mig upp när jag fotograferade, men många gånger stod det folk i vägen, så att ryggar och nackar kom med på fotona. Ulf och Jan tog också några foton.

   

Afrikanska rytmer förknippar jag inte med julfirande, men det hördes att paraden kom. Senare kom några "vanliga" orkestrar också.

Barnen var förväntansfulla. Dels var det spännande att titta på allt. Dels så slängde man ut godis från vagnarna. Därför hade många barn med sig en plastpåse för att samla det godis (mest syrliga karameller) som de lyckades få tag på. Nedan ser ni Mario, sonen till ägarna av café El Blanquet.

Lite pangande blev det förstås. Spanjorerna tycks älska sådant, mer ljud än något att titta på.

   

Ovan och nedan ser ni Josef, Maria och Jesus-barnet. Det var en riktig baby! Men den lyckades jag inte fotografera.    

Därefter kom änglarna.

       

   

   

Spanska folkdräkter är vackra!

   

Hästarna var SÅ fina! Och väldigt lugna.

Mot slutet av paraden kom äntligen Los Reyes (kungarna/de vise männen): Melchor, Gaspar och Baltasar. Just då, när jag ville ta ett extra bra foto, så ställde sig precis alla i vägen för min kamera...

Sist i paraden kom ambulansen, och därefter gick alla hem till sig - så även vi.

Ulf tog några foton häromdagen. Dels fotograferade han ett hus som är till salu (mitt emot Aldi), som knappast kan kosta så mycket. Fast det har ju visst renoveringsbehov...

   

Och dels dokumenterade han att svenska flaggan vajar från en av balkongerna i det nyaste Los Abedules-huset. Vi bor närmare havet och stranden, och har bättre utsikt över dessa, men i allt övrigt är Los Abedules bättre. I de lägenheterna behöver man inte frysa vintertid. (Jag är trött på att frysa inomhus vintertid, och skulle önska mig 2-glasfönster och isolering i ytterväggarna... Alternativt så mycket pengar att jag hade råd att ha alla elementen på.)

Jag har suttit och läst i kväll, och nu är boken Nobels testamente av Liza Marklund slut. Den var spännande in i det sista! Egentligen händer det lite för mycket i Marklunds böcker. Grundhistorien i sig är tillräckligt spännande, så när allt annat händer samtidigt så gör det bara handlingen ännu overkligare. Men jag tyckte tillräckligt bra om boken för att direkt börja på den fristående fortsättningen: Livstid. I den har jag ännu bara läst ett kapitel, för nu är det snart läggdags. Ingen av de här böckerna är nya. Nobels testamente skrevs 2006 och Livstid skrevs 2007. Bland de olästa böckerna i min bokhylla har jag både gamla (en del riktigt gamla*) och några nästan nyutkomna. Det känns bra att varva  - gammalt med nytt, fiktion med verklighet, humor med allvar, romantik med spänning.

*) Jag har t ex ännu inte läst George Orwells bok 1984 (som kom ut 1949). Jag köpte boken 1984, när den kom ut i nytryck. Men så gifte jag mig med Robert, och fick jag Linda, just det året - och därefter hann jag inte med att läsa så mycket. Inte på flera år, eftersom Jenni och Johan båda föddes inom tre år efter Linda. Det enda jag läste då var en massa böcker om barnuppfostran, barnsjukdomar och barnpsykologi + en massa sagor för barnen. Min egen "nöjesläsning" fick anstå. Men boken 1984 ska jag läsa någon gång, dock inte den närmaste tiden. Den lockar mig inte just nu.

17-01-07:

Nu har reorna börjat här i Spanien. Jag tittade in på Maisons du Mondes webbsida. Där hittade jag:

Eftersom jag inte har pengar på mitt konto så det räcker, så chattade jag med supporten och frågade om jag kunde lägga undan möbeln till måndag när jag kan sätta in pengar på mitt konto. Detta med hänvisning till att jag har beställt och betalt buffén en gång - men inte fått den. De sa då att möbeln ännu inte finns på lager, men att den väntas in. Då undrade jag om jag kan beställa buffén nu, till det här priset, och sedan betala när den kommit in. Då kollade killen lite noggrannare, och skrev att möbeln är slut och tyvärr inte kommer att tillverkas mer. Suck! Jag kommer nog aldrig att få tag på en stor fin buffé, med massor av lådor, till ett rimligt pris. I alla fall inte en som både Ulf och jag (och dessutom flera av mina vänner) tycker är snygg...

Ute skiner solen och himlen är blå. Jag ska snart gå ut med mina små...

17-01-08:

I dag är det sista dagen som spanjorerna har sitt julpynt framme. Jag ska ta in dörrkransen, men resten får vänta till måndag eller tisdag. Ulf vill gärna ha kvar julsakerna till tjugondedag jul, men jag klarar bara av allt det röda en kortare period. (Röd färg gör att jag har svårt att koppla av. Jag påverkas mycket av färger och nyanser. Ulf tycker att jag är super-överkänslig. )

Linda skickade fotot nedan till mig. Tja, det på bilden kallar jag knappast gäddhäng. På en äldre kvinna hänger huden mycket längre ner (utan att man behöver dra i den) och är dessutom rynkig... Det ser jag på mig själv bl a. Och inte är det snyggt, men just där har vi inte många muskler att punktträna - tyvärr.

Jag vägde mig i morse för att se om min diet gör nytta, och det gör den. Vågen visade 53,2 kg och 26,5% fett, vilket är en liten nedgång. Jag håller mig fortfarande till moderat LCHF, men ska gå över till strikt ganska snart. Minst två daga i veckan korttids-fastar jag 16 timmar. Den här kombinationen är den effektivaste för mig, och dessutom bra för hälsan. (Men visst tycker jag att Ulfs nybakade frukostbröd luktar förföriskt gott...)

På vår mitt-på-dagen-promenad (som i dag var ganska sen) så träffade vi Annevi och Staffan. Vi hade en trevlig pratstund. Annevi satte sig på muren, och då hoppade Wilda raskt upp i hennes knä, och ville bli klappad.

I dag rasade vår klädställning på balkongen ihop, när jag skulle ta rätt på tvätten. (Jag hänger plagg på galge på stången.) När jag rörde den så vek den sig... Den är helt sönderrostad! (Men så har den ju stått på balkongen året runt i flera år.) Vi blir tvungna att köpa en ny. Eftersom jag köpte den här, så hoppas jag att Ulf köper en ny. Annars får det vänta, för jag har många höga "lägenhets-räkningar" att betala just nu. Nedan kollar Wilda om rost går att äta.

Som vanligt ligger Bonnie ensam i sin säng, medan Wilda och Stella ligger tillsammans. Och nästan alltid så ligger Wilda mer eller mindre ovanpå Stella. (Här nedan är det dock "mindre".)

   

17-01-09:

Jag prenumererar på Olof Röhlanders "Veckans peptalk". (http://olofrohlander.se/om-olof-rohlander/)  I dag tycker jag att det är extra tänkvärt, så här får ni också chansen att läsa det:

De tre filtren
För många år sen, på en fest, hände något jag inte glömmer. Vi satt och hade det bra när en av kompisarna ville ta sig upp ur soffan och ut på toaletten. Så skedde också, men så fort hon hade rest sig och försvunnit ut ur rummet lutade sig en kille fram för att berätta något snaskigt.
”Vet ni vad jag har hört om henne?”

Men innan han hann fortsätta historien stoppades han av en utsträckt hand och ett ”Stopp!”
Det kom från tjejen bredvid mig. Hon tog ton och sa:

- Innan du fortsätter har jag tre frågor till dig. Nummer ett: Är du säker på att det du har hört om henne är sant?
- Va? Njae, jo, jag tror det. Struntsamma, låt mig fortsätta nu innan hon kommer!

- Nej, vänta! Fråga två: Är det du tänker säga positivt?
- Nej, det skulle jag inte säga, haha!

- Fråga tre: Har vi som sitter här nytta av att höra vad hon eventuellt har gjort?
- Sluta, nu är du bara löjlig. Vad skulle ni ha för nytta av det här, det är bara lite skvaller!
- Okej, så du vet inte om det är sant, det är inte positivt och vi har ingen större nytta av det. Då kanske du ska låta bli att berätta det överhuvudtaget!

Sedan reste hon sig och gick ut i köket. Vi andra satt kvar, helt stumma. När sen kvinnan som varit på damernas kom ut och såg oss förstod hon såklart ingenting.

Det visade sig senare att kvinnan i köket samma dag hade läst om filosofen Socrates och hans ”tre filter”. Om en historia först inte klarade sig igenom dessa tyckte Socrates att han lika bra kunde låta bli att höra om det. De tre filtrena var alltså:
Är det sant? Är det positivt? Är det användbart?
Jag har flera vänner som aldrig snackar skit om någon - med eller utan filter - och andra som verkligen behöver dessa tre frågor. Men framför allt är det något man kan använda för egen del. Det handlar om att fokusera på människors styrkor och positiva sidor och inte bara fastna i svagheter och misslyckanden. Att försöka vara lite större än så. Denna lilla övning i medmänsklighet behövdes på Socrates tid och är lika aktuell än idag.

I dag fick jag ett glädjande besked. Jag är äntligen fri från min studieskuld. (Jag har haft studielån under 12 terminer, det maximala man får låna. Om man hade fått låna för fler terminer, så hade jag gärna studerat ytterligare några år. För mycket bildning kan man knappast få.) Sedan har jag betalat månad efter månad, år efter år, utan att skulden har krympt särskilt mycket. Men samma år som man fyller 65 så skrivs skulden av. Det känns så underbart att äntligen vara skuldfri! Det känns SÅ skönt att läsa: "Din totala skuld är 0 kronor".

17-01-10:

Jag fryser! Ja, inomhus alltså. Ändå har jag ganska mycket på mig. På fotot nedan syns inte att jag har en T-shirt underst, men det syns att jag sedan har en (turkos) fleecetröja + en tunn ylleväst + en tjock blixtlås-kofta. På fötterna har jag fodrade inneskor. (När jag sitter och läser på kvällarna så värmer jag dessutom händerna på en vetevärmare, en sådan kudde som man värmer upp i mikron.)

Ändå har vi nog ganska varmt inomhus, med spanska mått mätt (18-20˚, utom i de ouppvärmda utrymmena där det är 16˚). Om vi hade haft på alla element (dygnet runt), då hade vi kunnat ha ungefär 22˚ i alla rum - vilket vore precis lagom varmt för mig. Nu har jag inte råd att ha så mycket värme på, elräkningen blir hög nog ändå. Om vi hade bytt till två-glas-fönster, då hade vi också kunnat ha varmt - till en lägre kostnad (särskilt om vi hade satt termostat på våra element). Nu har jag varken pengar till en massa el, eller till nya fönster, så jag får fortsätta att bylta på mig. Men jag vill inte ha det så här resten av livet. När jag blir gammal - då tänker jag inte finna mig i att frysa. Sådant tål inte gamlingar, och jag har definitivt inte flyttat till Spanien för att frysa! På sikt vill jag ha en liten ekonomisk lägenhet som håller värmen vintertid!

Det är mulet ute i dag, och därmed kallare både ute (13˚) och inne. Bara de korta stunder när jag har en värmevallning, är jag riktigt varm. (Då åker koftan tillfälligt av, och sedan på igen 4 minuter senare.) Remifemin, som jag har börjat ta mot vallningarna, hjälper bara till hälften. Tidigare hade jag ca 75 vallningar per dygn, nu har jag ca 30-40 - och de är inte riktigt lika kraftiga. Jag har läst på webben att en del behöver ta dubbla dosen för att vallningarna helt ska försvinna. Men på förpackningen står inte ett ord om att man kan ta mer än 2 tabletter per dygn. Där står däremot att man inte bör ta preparatet mer än 6 månader utan att rådfråga sin läkare. Jag har precis mailat firman och frågat vad som gäller.

Anette berättade för mig i dag, att de ska sälja sin lägenhet här i El Campello. (Den som var Mauds tidigare.) De vill nämligen ha en större, med ytterligare ett sovrum och större balkong. Men helst vill de ha lika fint läge som de har nu. Mäklaren (Lopez&Henderson) har värderat deras nuvarande lägenhet till 160'000 €. Om någon av er är intresserade av lägenheten så kan jag förmedla kontakten. Den är i fint skick med nyrenoverat badrum, och huset ligger vid El Paseo.

Dagens tänkvärdheter:

Mitt på dagen kom temperaturen upp i 16˚, och solen tittade fram någon timme. Vi skyndade oss ut, hundarna och jag, men innan vi vände hemåt igen så hade solen försvunnit.

Vov på er! I dag hade vi tur! För när vi träffade Kiko och hans matte - då fick vi godis! Vov-smaskigt godis!

Det var bara små, små bitar - men vi fick flera var.

Vi stod alla fint i kö, och väntade på vår tur. Ja, utom Wilda som alltid försöker trängas. Men Kikos matte är rättvis! Vi fick precis lika många bitar var.

Egentligen så tycker jag att jag borde ha fått en bit extra, bara för att jag har känt Kiko längst. Vi har ju faktiskt varit kompisar ända sedan vi var vov-små! Och så tycker jag ju vov-mycket om godis!

När vi hade ätit godis så gick vi vov-långt tillsammans. Kiko, Stella, Wilda och jag. Vi nosade tillsammans, och kissade på samma plats och så. Matte, och Kikos matte, dom bara pratade. Tänk vad dom går miste om mycket! Ja vov-vov och voff då!

I dag kom elräkningen för december (eg 29/11-1/1). Den är på 194,34 € (≈ 1859:-)! Vi har förbrukat 927 kWh. Räkningen ska betalas dagen innan jag får nästa pension, och jag har inte pengar på kontot så det räcker. Suck och dubbelsuck! Tyvärr misstänker jag att nästa elräkning kommer att bli ännu högre. Inte förrän i mars kommer den att sjunka igen, för att vara normal i april. Räkningen som kom nu består till ca 40% av den vanliga förbrukningen för kyl/frys, varmvatten, spis, belysning mm - resten är värme-elementen. Att hålla så "varmt" att jag fortfarande fryser, kostar alltså mer än 1000:- per månad. Suck ingen. Egentligen borde jag bo i en lägenhet på 20 m² - med 3-glasfönster. Då skulle jag ha råd att ha det varmt och gott!

Nu har jag läst ut Liza Marklunds Livstid, och jag tycker faktiskt att den var riktigt spännande. Men härnäst ska jag läsa något helt annat, fast vad vet jag inte än.

Ulf har räknat ut att elen kostar nästan dubbelt så mycket här, som i Sverige (i alla fall jämfört med det kilowattpris som han betalar). Mycket är billigare här, men inte allt. Men det går också åt mycket mer el för uppvärmning, eftersom många spanska lägenheter är helt oisolerade. (I Los Abedudels har de både isolering i väggarna och 3-glasfönster! Så bygg/sälj-företaget Maisa är ett föredöme. Men smakar det så kostar det... Fast kvalité lönar sig alltid på sikt.)

17-01-11:

I morse gick jag upp före soluppgången, eftersom jag både skulle hinna ut med hundarna, samt äta frukost - innan jag gick till min spansklektion. Himlen såg rolig ut, så jag tog ett foto.

Vi har soligt, hyfsat varmt (17˚) - men blåsigt i dag. En väninna tog två foton av mig och hundarna, och jag tog några foton på havet.

Visst har Wilda personlig stil på fotot nedan!

Nu har jag plockat fram en ny bok ur bokhyllan. Den här ser jag fram emot att börja läsa!

17-01-12:

Som vanligt sökte sig Bonnie, Stella och Wilda till solstrimman i köket i morse. Jag förstår dem så väl. Jag tycker också om värme!

   

Det har varit skönt ute i dag. När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så var det 19˚.

Det har nyligen öppnat en ny restaurang längs El Paseo. De verkar ha ett bra utbud och dagens meny (förrätt, varmrätt, efterrätt) kostar knappt 10 €. Staffan och Annevi har varit där, och de säger att maten är väldigt god. Ulf och jag funderar på att gå dit tillsammans med Lena och Jan. (Undrar hur jag ska få ihop det med min bantning?)

Annars har jag ägnat mig åt att ta bort allt julpyntet i dag. (Fast jag har ännu inte burit ner det i källaren.) Sedan bytte jag ut min jul-tekopp, mot en lite blommigare variant. Jag bytte bricka också.

Eftersom jag tog bort alla juldukar, och tog av alla jul-kuddfodral, så valde jag även lite mer vårlika varianter att byta med. Jag har en del att välja på... I skåpet ryms alla mina kuddfodral, dukar (i alla storlekar) samt några stolsöverdrag. (Jag inser förstås att det vore bra om jag gallrade ut ytterligare en del av detta. Det är inte sannolikt att jag kommer att använda allt. Men det får bli längre fram.)

Jag valde dukar och kuddfodral med kolibrier och fjärilar, samt gula enfärgade. Jag behöver något som piggar upp just nu. Sedan inser jag att jag kommer att tröttna ganska snart på den här kombinationen. Gult brukar jag normalt bara ha till påsk, och jag brukar ha fler enfärgade än mönstrade kuddfodral. Längre fram återgår jag nog till ljusblå (eller ljusblå-turkos) färgskala. Dock inte nu.

Den här blommiga vaxduken fick jag inte använda för Ulf, när jag nyss hade köpt den. Han tycker att den är alldeles för feminin. Kan så vara. Men nu har Ulf blivit tålmodigare, och låter mig hållas. Det tycker jag är bra! Jag måste få utlopp för mitt "färg-intresse" på något sätt. Och längre fram så byter jag nog till blå eller beige duk...

17-01-13:

En sten föll just från mitt hjärta. Ulf gav mig 100 € som bidrag till månadens höga elräkning, och jag har just varit och satt in dem på mitt bankkonto. Nu räcker pengarna. Skönt! Och ute är det sol med klarblå himmel och redan (kl11) 18˚. Så inte är det någon otursdag i dag inte.

Var rädda om varandra,

var och en finns bara i en upplaga

och går aldrig att ersätta.

17-01-14:

I går var det meningen att min yoga-pilates skulle börja (efter jul-uppehållet). Vi var 13 kvinnor som satt ombytta på våra yogamattor och väntade. Men ingen lärare kom. (Och han är alltid i god tid annars.) Efter 15 minuters väntan fick vi veta att han inte kunde komma för att han inte var bra (ingen närmare orsak). De som rest långt blev sura för att vi inte hade fått veta något i förväg. Själv undrar jag om läraren bara var tillfälligt sjuk (i t ex influensa), eller om det var/är allvarligare. Han blev nämligen opererad för strupcancer i somras, och har ännu inte blivit helt återställd. Jag hoppas att det bara var/är något tillfälligt, så att han kommer nästa fredag.

I dag är det soligt - men kyligt, bara 10˚ i morse (15˚ nu). I morse hängde jag på låset när Aldi öppnade klockan 9. Jag ville köpa två vardags-behåar, för det behöver jag. (Jag har slutat att använda sådana med byglar, för de skaver så.) Jag köpte en rosa och en blå, och den blå har extra sköna axelband. Jag hade kanske inte behövt vara den första i kön, för det vara bara ytterligare två kunder på Aldi, och ingen av dem tittade på behåar. Men å andra sidan hade Aldi bara en av varje i just min storlek (men gott om andra storlekar). Aldis produkter brukar vara bra, och priset var ju överkomligt.

   

Om ni köper BH i Spanien, så se upp med storleken! Kup-storleken är densamma, men sedan har de rört till det andra måttet. De lägger av någon oförklarlig anledning till 15 cm på måttet under bysten. Storlek 75 (cm) heter alltså 90 här. I annonsen ovan står de vanliga storlekarna, men på paketen i affären var det endast spanska storlekar, och likaså på etiketten i plagget. Det hela är ganska förvillande! (Jag tog för säkerhets skull upp behån ur förpackningen och mätte mot kroppen, så att jag såg att det blev rätt.)

På balkongen slår min crassula ut lite mer för var dag.

   

Bilden nedan hittade jag på Westwing (som i dag bl a säljer gröna saker). Visst ser det vackert ut när solen silar genom gröna blad!

Det är bra synd att det blir en mörkgrå rund fläck på så många av mina foton numera. Fläcken förstör fotona. (Den syns både ovan och nedan.) Nu har jag definitivt inte råd, men på sikt måste jag förstås köpa en ny liten kamera i fickformat. (Helst en med många megapixlar.)

Hundarna och jag gick bort till hundbadet i dag. De tycker att det är så roligt att springa lösa. Och så finns där tydligen mycket intressant att lukta på.

Vov och voff! Vet ni? Vi fick gå lösa i dag. Åh vilket frihetskänsla! Och så vov-mycket spännande jag hann lukta på. Och så sprang vi lite också. Det här är LIVET!

   

Och där,  precis där vi nosar på fotot nedanför, där hittade Wilda och jag vov-många goda kaninlortar. Vi hann äta många innan matte kom och tog oss därifrån.

 

Något biter/sticker mig om nätterna! Jag har fått flera bett under de två senaste dygnen, de kliar och liknar myggbett, men jag har inte hört en enda mygga. Jag trodde först att jag fick dem utomhus, på sena kvällsrundan. Nu tror jag att det bor en insekt i mitt sovrum. Första natten fick jag ett bett i pannan och ett på benet. I natt fick jag ett på hakan, ett på kinden, och ett på ögonlocket. Jag har svårt att stå ut med klådan (utan att klia), och det är heller inte så snyggt med röda knutor i ansiktet. Så nu har jag öppnat krig mot inkräktaren (inkräktarna). Jag köpte en sådan här dosa (se nedan) som man sätter i kontakten. Värmen gör sedan att kemikalien avdunstar. De är avsedda att ha i sovrum, och jag vet av erfarenhet att de är väldigt effektiva. Men det kan inte vara hälsosamt, vare sig för människor eller husdjur, att andas in kemikalien varje natt. Förhoppningsvis behöver jag bara använda den här några nätter för att ta död på vad det nu är.

Eftersom dosan måste sitta vågrätt, så fick jag fästa grenuttaget snett på hyllsidan med fästmassa. Måtte jag nu ha fått mitt sista stick/bett! Det är inte roligt när det kliar, och kliar...

17-01-15:

Nix. I natt har jag inte fått ett enda bett, och inte har jag känt något av "kemikalien" heller (den luktar inte ens). För säkerhets skull ska jag ha igång dosan ett dygn till. Bra att det finns sådant som hjälper. Jag får alltid så stora och kliande myggbett.

Jag prenumererar på nyheter från Mia Lundin. (Hon som forskar om kvinnliga hormoner.) I dag skrev jag på det här, som handlar om kvinnors rätt till hormoner som inte ökar bröstcancerrisken: https://www.skrivunder.com/kvinnors_ratt_till_hormoner_som_inte_okar_risken_for_brostcancer?mc_cid=c7a8c9260d&mc_eid=fd39b0c89a.

I hennes nyhetsmail stod också följande klokskaper:

“Du är aldrig för gammal för att sätta nya mål eller drömma nya drömmar.”
C.S. Lewis

“Livets stora syfte är inte kunskap, utan handling.”

Det första ska jag verkligen ta till mig! Vad beträffar det andra, så kan det vara så att jag inte har följt det tillräckligt - i alla fall inte när det gäller träning. Jag har köpt och läst flera olika tränings-böcker, men jag har ändå inte kommit i bättre form... Dags för handling alltså! (Fast jag funderar på att köpa och läsa den nyutkomna boken Träning för latmaskar av Simon Sköld först...) Jag är inte helt inaktiv (2 gympa-pass i veckan + promenader), men jag kan bättra mig. Våra kroppar är konstruerade för rörelse - inte för stillasittande. Själv borde jag både styrke- och konditionsträna mer! Fast just nu säger jag som spanjorerna - mañana (i morgon)...

I februari kommer Ikea att börja sälja några nya tillbehör till Kallax-hyllorna. Det är trevligt att kunna variera. Kanske jag köper ett insatsfack? Grått passar visserligen inte hemma hos mig, men jag kan ju alltid måla om facket.

I går strödde månen så mycket silverglitter i havet, att jag inte kunde låta bli att ta ett foto (trots att lilla kameran inte är något vidare på att ta "nattfoton"):

Och här kommer några foton från i dag:

Mannen på fotot nedan behärskade sin gitarr suveränt!! Han spelade så vackert, och många sådana låtar som jag tycker om - t ex Romance d'amor och Yesterday. Jag hade kunnat tänka mig att sitta ner en stund och lyssna, men hundarna ville hem.

Nu har jag läst ut boken Ljuset vi inte ser. Det är en fin bok - och annorlunda, lite lågmäld. Boken handlar om den föräldralöse tyske pojken Werner, som bor på barnhem men drömmer om att få utbilda sig - och om den blinda franska flickan Marie-Laure som tillbringar dagarna tillsammans med sin pappa på museet där han arbetar. Man får parallellt (men inte kronologiskt) följa deras uppväxt i totalt olika miljöer. Det som de har gemensamt är att båda två är klipska och vetgiriga. Så kommer kriget, andra världskriget, och livet blir aldrig mer detsamma för någon av dem. Werner hamnar så småningom i tyska armén, och Marie-Laure tvingas fly när Frankrike blir belägrat. Boken är intressant, innehåller en hel del fakta, och har ett stort djup. Läs den gärna!

17-01-16:

Tänk om vi alla kunde vara lika kloka som Nalle Puh, och leva helt i nuet...

Puh: Vilken dag är det?
Nasse: Det är idag.
Puh: Å, det är min favoritdag!

Själv lyckas jag inte (bara mycket korta stunder). Jag drömmer för mycket om framtiden, då när allting ska bli bättre...

I dag (måndag och siesta) var det SÅ lugnt på El Paseo. Ibland känns det skönt att ha hela gångbanan för sig själv!

Jag såg några turister som spelade volleyboll på stranden. Redan innan jag hörde dem prata så visste jag att det var turister, för spanjorerna har inte "solkläder" så här års.

   

Sedan mötte vi Jan, Lena och Lucky. Hundarna såg som vanligt lyckliga ut när de fick syn på varandra. Bra att de trivs tillsammans.

Lena klappade alla hundarna en stund. Wilda lutade huvudet mot Lenas ben, blundade och njöt, men hon hann tyvärr ändra ställning innan jag lyckades ta ett foto.

Nu ska jag börja på en ny bok, Utrensningen av Sofi Oksanen. Den kom ut 2010, men för mig är den ny. Den kan säkert bli både intressant och spännande att läsa. Jag har stort behov av att ständigt ha en bok på gång just nu, det beror framför allt på att jag är mer inomhus så här års (men handlar också lite om verklighetsflykt). Skrivet om boken:

Ett möte mellan två kvinnor som historien varit hårdhänt mot. Den ena är den gamla kvinnan Aliide, som av svartsjuka en gång gjort sig skyldig till att hennes egen syster deporterats till Sibirien, men som själv också våldtagits och misshandlats av sovjetiska soldater. Den andra kvinnan Zara, är ung, och har sökt sig bort från sin barndoms Vladivostok till Berlin, där hon fastnat i prostitution och drogmissbruk, men lyckas till slut bryta sig loss. Aliide hittar den avsvimmade Zara under en björk utanför sitt torp i Estland. Det är strax efter murens fall. De två kvinnornas öden visar sig vara oväntat och tätt sammantvinnade. Utrensning är en enastående roman om kvinnor som tar liv och ger liv, som förnedras men reser sig gång på gång.

17-01-17:

Det var tur att jag tvättade mina lakan i går, för i dag hade de inte kunnat torka på balkongen. Det blåser och är mulet, och i morse regnade det. Det ska komma några trista dagar framöver, men kyla och regn. Nu verkar även Ulf tycka att det inte skulle vara så dumt att byta fönster här. (Innan har han bara tyckt att det är en onödig utgift.) Det blåser in genom våra, och som ni vet så regnar det in också, när regnet piskar på rutorna - som om det inte hade räckt med att englas-rutorna släpper ut all värme så här års. Det här skulle bli en helt annan lägenhet, med mycket högre standard, om man la de knappt 6000 € som det kostar att byta till nya fönster med isolerglas och inbyggda persienner! Men jag får inte låna av banken till det, om inte Ulf också skriver på, eftersom vi äger halva lägenheten var. Så kanske det aldrig kan bli av?

Fast ännu hellre skulle jag byta till en till ytan mindre lägenhet (som skulle bli billigare i drift, eftersom skatt och kommunala avgifter går efter storlek) - givetvis en isolerad. Men om vi inte ska ge mer än vad vi får ut för den här lägenheten, så skulle vi inte få någon havsutsikt - alltså vill Ulf inte byta lägenhet. Suck. Och jag som vill ha det varmt och skönt nästa vinter (samt slippa bekymra mig för att inte ha råd med hyran)...

Om en stund ska jag träffa Katarina! Hon, Per och Zeke kom ner till Coveta Fuma häromdagen, där de ska bo några månader. Det var länge sedan vi sågs, så det ska bli kul! Ute börjar himlen klarna upp. Det kanske blir en bra dag trots allt.

Vi höll nästan på att frysa ihjäl, Katarina och jag, medan vi letade efter någonstans att slå oss ner. (Det är bara 11˚, och blåser kraftiga iskalla vindar.) Vid restaurangen nere vid hamnen hittade vi dock både sol och lä, så där satt vi och pratade medan vi drack te och åt en sallad. Jättetrevligt! Zeke studerade ingående småfåglarna, utan att skrämma dem. Han är STOR Zeke, men snäll! (Han är snäll mot alla människor och alla små djur, som t ex mina hundar, fast han säger ifrån om någon hanhund försöker sticka upp mot honom - någon måtta får det ju vara.)

I kväll ska jag på gympa.

17-01-18:

Spansk köldknäpp! I morse var det bara 6˚ här, och nu är det knappt 11˚. Brr! Inte vad vi är vana vid. (Jag hade täckkappa, halsduk och tumvantar både när jag gick morgonpromenaden med hundarna, och lite senare när jag gick till spanskan...) Inåt landet har det snöat. Fast det är fortfarande 19˚ varmt i havet! Det är förstås tack vare havet som vi aldrig får frost här (och heller inga temperaturer uppemot 40˚, som det kan bli i inlandet på sommaren). Det är härligt att bo nära havet på mer än ett sätt.

Eftersom jag just nu inte har något annat för mig, så får ni läsa hela åtta tänkvärda citat om livet (dock inget på svenska). Jag har en stor samling citat, och lägger in några åt gången här - eftersom jag vill dela med mig.

(≈ Livet har ord som säger lite och tystnader som säger mycket.)

(≈ Livet har inte gjorts för att förstås, utan för att levas.)

(≈ Meningen med livet är inte att segra. Meningen med livet är växa och delta.)

I eftermiddag ska Lena, Jan, Ulf och jag äta på restaurang La Toscana. Det ska bli trevligt, och kommer förhoppningsvis att smaka bra!

Även småflickorna har på sig sina varmaste jackor när vi går ut, men Stella fryser ändå - och vill upp i mattes famn.

Vi hade mycket trevligt på La Toscana, och maten var god. Ulf och Lena valde en rätt med kyckling, medan Jan och jag valde en med lax. Till efterrätt valde vi alla någon form av glass - och det var väldigt gott, men egentligen alldeles för kallt att äta just i dag. Jag tog bara ett par foton när vi skålade med varandra innan maten kom in (och fotona blev inte så skarpa så jag gjorde dem små). Sedan åt och pratade vi, och pratade lite till. Ni får i alla fall se mitt trevliga sällskap:

Precis i dag är det 45 år sedan min pappa dog, men jag minns honom än - och saknar honom. (Däremot har jag glömt hur hans röst lät.)

17-01-19:

Vi har extremväder här! Hos oss regnar det. De beräknas komma ca 50 mm sammanlagt i dag och i morgon. Jag klarar mig bra i stövlar, regnbyxor och regnkappa med huva, men hundarna blir förstås blöta sina fina regnkappor till trots. Stella fick stanna hemma när vi andra gick morgonpromenaden. (Hon skulle ändå inte sätta tassarna på marken, och sköter sitt på inomhus-toan.) Bonnie fick jag bära ½ kvarter där jag satte ner henne, varvid hon vände och raskt gick hemåt. Ett enda litet kiss gav hon sig tid att kissa på hemvägen. Wilda däremot plaskade glatt på hela vägen, och skötte vad hon skulle. Varken Ulf, jag eller hundarna lär få särskilt mycket motion i dag...

I tidningen Información (http://www.diarioinformacion.com/ står det att det var jordskalv i Aigües i går. Här märktes ingenting, och inga olyckor hände.

De varnar också för snö (på över 300 meters höjd) i norra delarna av Alicante "län". (Samt berättar att elkonsumtionen steg 8,6% i går för att det var så kallt.)

Att det periodvis ligger snö på bergstopparna är inte ovanligt så här års. (Fotona nedan från Información.)

Däremot är det extremt ovanligt med snö i Denia! (Ca 10 mil norrut.) Det pratar alla om, och där är många ute och fotograferar.

Jag föredrar trots allt regn - före minusgrader. (Här är det 8˚.) Annars tycker jag förstås att det är trist med allt regnandet. Dels måste jag ha persiennen stängd i mitt rum (för att det inte ska regna in) och får framleva dagen i mörker, dels är det väldigt synd om Bonnie som knappt kan sköta sina behov. Hon avskyr regn! Annars behövs allt vatten här - som vanligt.

När det blev tillfälligt uppehåll så rusade jag bums ut med Bonnie, men vi han bara några meter innan det började stänka igen. Nåja, hon hann i alla fall (på kommando, inte frivilligt) kissa en skvätt. Det känns inte alls bra att hon ska behöva hålla sig. Det är onaturligt för djur, bara människor och hundar (uppfostrade av människor) håller sig. Alla andra däggdjur gör vad de ska när de behöver...

Nyss blev det uppehåll igen så jag passade på att läsa av min regnmätare på balkongen. Den visade 36 mm (men jag tömde den inte). Vid balkongdörren (som inte håller tätt) är det bara 14˚ - inomhus! Jag kan inte sitta vid min matplats och äta - där blåser för kallt.

Jag försöker annars göra det bästa av situationen. Jag sitter och läser medan jag smuttar på varmt te. Boken är bra, annorlunda och intressant. Samtidigt är den otäck, eftersom den delvis handlar om en ung flicka som har tvingats till prostitution - och ganska ingående beskriver hur hemskt hon har det.

Det blev ytterligare ett kort uppehåll, och det såg ut som om det skulle vara ett tag - alltså gick jag ut med alla tre hundarna. De vanliga spåren efter regn syntes - kring träden, på gatorna och på stranden.

När vi hade hunnit ner till El Paseo så började det regna igen, och vi skyndade på våra steg hemåt.

Nu har jag läst ut boken Utrensningen. I mitt tycke slutade boken lite innan handlingen var klar. Jag hade velat ha svar på ett par frågor till. Och längst bak stod en översättning från estniska till svenska på alla de meningar som fanns här och var i boken. Jag önskar att översättningarna hade stått bredvid den estniska meningen (på samma sida), för jag undrade förstås medan jag läste. Boken var bra, men inte en av de bästa jag har läst. Men det var intressant att få veta mer om hur det var i Estland under ockupationen.

Nästa bok jag väljer bör bli något lättsamt, en feel-good-bok eller en spännande bok som inte är alltför komplicerad. Den typen av bok som bara är tidsfördriv och underhållning. Det känns bra med omväxling, och det kommer att bli läs-väder även i morgon.

17-01-20:

Det är bättre väder i dag! Inte blå himmel precis, men solglimtar. Det kom 44 mm regn i går. Och sent i går (ca 22) haglade det kraftigt en stund. Det var små hagel som smälte bums, men de hördes! Hundarna och jag skulle precis gå ut. Jag hade varit ute på balkongen och konstaterat att det var uppehåll. Men medan jag klädde på hundarna och mig - så ändrades vädret. Eftersom vi inte kunde vänta påklädda i hallen, när klockan redan var läggdags, så gick vi ut fast det regnade. Hundarna ville inte alls, så vi kom bara knappt ½ kvarter innan jag gav upp och vände. Det är viss regnrisk både i dag, och dagarna framöver. 

I morse tog Ulf några foton på "nedgångarna" till stranden, där sanden som vanligt har spolats bort.

På vår balkong blåste murgrönsaralian/scheffleran ner från skåpet den stod på. Några grenar bröts av, och en del jord trillade ur krukan. Jag har tagit rätt på det nu. Krukan står åter på sin gamla plats, men nu med ett "säkerhets-snöre" runt sig.

När det är sådant väder som i går, så tycker jag extra synd om Rolf. Det kan inte vara roligt att bo i tält när regnet vräker ner!

17-01-21:

Ni som är i min ålder minns säkert slagdängan "Regnet det bara öser ner, och jag blir så blöt om både skor och strumpor" ("Raindrops keep falling on my head")... Den passar bra att sjunga i dag. Det har bara kommit 5 mm i min regnmätare, men det verkar ha kommit mycket mer ute på gatorna.

Lena och jag har varit på shoppingtur. Först åkte vi till Vista Hermosa. Jag letade på Leroy Merlin efter sådan där "regn-avlednings-list" till mitt fönster och köksdörren, men hittade ingen. Personalen sa att de inte hade sådana lister. Nu vet jag inte var jag ska leta. Lena och jag gick vidare till Kiwoko där vi köpte hundmat. Sedan gick hon in på Al Campo och handlade lite mat, medan jag tittade inom Maisons du Monde, Jysk och Casa shop - utan att köpa något.

Därefter körde vi till Carrefour. Där var "alla andra" redan. Jag har aldrig sett parkeringsplatsen så full, men vi hittade en plats långt från ingången. Lena fortsatte att handla mat, själv köpte jag nötter samt en tröja och en kofta på barnavdelningen. Det var rea, så de kostade 5,99 € (≈ 57:-) per styck - och jag behöver varma tröjor om det ska vara sådant här väder. De ser ut så här (handlar man på flick-avdelningen så är det hjärtan, rosetter eller prinsessor på allt, men plaggen är billigare än motsvarande i damstorlek):

   

Regnet och kylan gör kanske sitt till, men de är inte grundorsaken. Just nu mår jag "skit". Jag har migrän på andra dygnet. Nerverna sitter utanpå och jag känner mig gråtfärdig utan orsak. Det känns nästan som det gjorde strax innan jag gick in i min utmattnings-depression för drygt 10 år sedan. Och där vill jag INTE hamna igen. Då levde jag ett stressigt liv, och arbetade alldeles för mycket. Nu arbetar jag inte alls men känner mig stressad ändå, jag bekymrar mig väldigt mycket (boende, pengar, framtiden), och dessutom har Ulf och jag just nu en slitsam relation. Och nu, efter utmattnings-depressionen, är jag mycket skörare än tidigare. Jag tål inte stress, inte ljud (är känslig för radio- och TV-ljud, men inte naturliga ljud som fågelsång), jag kan inte "göra" för mycket på en dag - inte ute bland folk i alla fall. När jag blir stressad så kommer orden ut ur munnen i fel ordning, vilket hände mig i dag. Dessutom skrek jag åt Ulf när han "tjatade lite" på mig. Jag brukar annars vara väldigt tålamodig. Läget är alltså inte bra, men blir förhoppningsvis bättre igen. I grunden är jag optimist...

Apropå människans bäste vän:

Jag tycker att det var alldeles nyligen som jag städade. Men det kan det inte vara, för då skulle inte dammtussarna vara så många. Dags igen alltså, och jag har ingen lust... (Kanske i morgon?) Citat: "Svenskarnas hem är smutsigare än vad man har trott – här är beviset. Enligt ny undersökning städar var femte svensk endast en gång i månaden. Resultatet visar också att så många som 40 procent bråkar om städningen hemma." Här kan ni läsa mer: http://www.expressen.se/leva-och-bo/gor-det-sjalv/husmorstips/snuskiga-sanningen-om-vara-hem--sa-sallan-stadar-vi/ Kanske jag inte är ensam om att tycka att städning är trist? Men något oftare än en gång i månaden städar jag faktiskt!

17-01-22:

I dag regnade det inte när vi gick vår morgonpromenad. (Men det är 100% regnrisk enligt prognosen.) Ulf följde med oss och tog ett foto som visar hur ovanligt högt vågorna sköljde i natt. I går kväll hade havet spolat upp lite tång på El Paseo, nu låg Posedonia-tången en bra bit upp på gatan ovanför (med sina typiska "bollar"). Jag såg att havet nu har spolat tillbaka det mesta av sanden som det tog tidigare. Nu ligger det sand (nästan) ända upp till El Paseo igen. Den lilla "gat-sopar-bilen" (i bakgrunden) körde fram och tillbaka och städade på El Paseo. (Ni ser hundarna och mig till vänster på fotot.)

Jag började på en ny bok i går, ett "säkert kort" - en bok av Nora Roberts. Hennes 200:ade för övrigt. Hennes böcker är alltid spännande (man kan aldrig ana slutet), har alltid en kvinnlig hjältinna, och innehåller även någon form av relativt förutsägbar kärlekshistoria. Trevlig avkoppling alltså. Den här började spännande, och huvudrolls-innehavaren är ganska annorlunda. Nedan ser ni både omslag, "baksidestext" samt första sidan i första kapitlet.

Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig i går när det blev läggdags. Jag ska fortsätta att läsa i kväll. Det känns bra att ha något som skingrar tankarna. Fast nu på dagen borde jag göra lite nytta, dammsuga bl a.

Jag dammtorkade, och dammsög, och så tänkte jag våtmoppa golvet. Då visade det sig att min våtmopp har gett upp. Själva svampen är för torr i mitten, den suger inte fukt - och således kan jag inte krama ur den. Jag strök av den på hinkens kanter så gott jag kunde och våtmoppade golvet ändå - enligt devisen bättre dåligt än inte alls. Men jag måste förstås köpa en ny mopp. Den här är från kina-butiken, så jag kan inte begära att den skulle hålla för evigt. Undrar om jag kan få Ulf att betala en ny? Det var jag som betalade den här (och den förra).

Ett erkännande: Jag har ätit onyttigheter både i går och i dag. På Carrefour i går köpte jag en liten chokladask åt Ulf, av en sort som han tycker mycket om. Men han ville bara ha hälften (han är rädd för att gå upp i vikt), så jag fick resten själv. Jag åt upp nästan alla chokladbitarna redan i går. Lite åt hetsätnings-hållet... Suck! Och i morse gick jag till bageri J.Perez (det bredvid Inmo2000) och köpte en stor empanada med pisto (tomat/lök/paprika). Den åt jag till mitt frukost-te, och den var väldigt god. Om jag hade tillåtit mig att äta bröd varje dag, så hade jag gärna ätit en empanada/empanadilla varje frukost... Dessutom köpte jag (på vårt närmaste bageri - La Levantina) några små goda saladitos med ost. Dem (se nedan) ska jag ha till mitt eftermiddagste. Det blir en helg i "syndens tecken", för jag behöver lite tröst-mat nu. Migränen har försvunnit, men jag känner mig fortfarande "nere".

Hittills har det varit uppehåll i dag, och alla verkar vara lite förvånade - men lättade. Vi mötte bl a Lola och Mateo på vår mitt-på-dagen-promenad.

   

Vågorna spolar högt upp på stranden i dag.

Vov på er! Åh, så vov-snällt havet har varit. Det har spolat upp en massa sand, och en massa bollar, åt oss hundar. Så nu kan vi leka i sanden utan att gå ner på stranden. Bra va! Det luktar så vov-spännande så!

Jag kunde sprätta mycket i sanden. Det är så vov-roligt att sprätta! Och utan att skryta, så tycker jag faktiskt att jag sprätter elegantare än alla andra hundar jag känner. Jag sträcker vov-snyggt på vristerna!

   

Kommunen kommer att ha en hel del att ta rätt på, sedan när vädret har blivit normalt igen.

   

Just över D'Gala (där Lena och Jan bor) var himlen blå...

Jag är arg! Det blir jag inte så ofta. Men nu är jag det - på en oansvarig hundägare. Jag klev nämligen i hundbajs när hundarna och jag var ute på sena rundan. Hundbajs från en stor hund, som någon oansvarig hundägare hade låtit ligga mitt på trottoaren. Tyvärr märkte jag det inte förrän jag hade kommit hem. Antagligen låg bajset bland den bruna sanden och alla de bruna posedonia-"bollarna", så jag varken såg det eller kände att jag trampade i det. Det var ju mörkt ute...

Hemma i hallen så tyckte jag att det luktade hundbajs, och tittade i rumpan på mina små för att se om där satt något. Det gjorde det inte. Då kollade jag mina skor. Den ena var helt inkletad undertill, från tå till häl. Det var mina sketcherskor med rejält mönster under. Jag fick börja rengöringen med hushållspapper, sedan peta med bomullstoppar, och sedan duscha skon med kraftig stråle, därefter hälla på diskmedel och duscha igen. Det tog lång tid innan jag fick bort allt.

Därefter fick jag tvätta duschkaret, samt golvet i hallen. Hallmattan la jag på balkongen. Den får jag tvätta i  morgon. Skon står på tork och lär fortfarande vara våt i morgon bitti när jag hade tänkt använda den härnäst. Fast jag tycker nästan att den luktar bajs fortfarande. Kanske jag får tvätta den i maskin i morgon? Och allt detta för att en idiot till hundägare inte iddes plocka upp efter sin hund.

Själv plockar jag alltid upp efter mina, fast de ibland bajsar så smått att jag knappt kan hitta det. Om man vill ha glädjen av att ha hund - då måste man också ta det ansvar som det innebär!

 

För det är verkligen inte hundens ansvar...

17-01-23:

När jag gick morgonpromenaden så hade kommunen redan rengjort den norra biten på El Paseo (nära oss), och de höll på att jobba sig söderut. De använde högtrycksspruta - så sand och tång (samt ev hundbajs) spolades bort effektivt. Jag har tvättat både skor och hallmatta, och de hänger nu på tork på balkongen. (Det är växlande molnighet i dag.)

Jag tänker lägga undan plastmattan när den är torr. Jag la den turkosa vinylmattan i hallen, samt två små smala vinylmattor (som jag tidigare har haft i mitt rum) på rad i köket. Längre fram ska jag köpa en gul i rätt storlek till köket.

   

Även i dag har Olof Röhlander (http://olofrohlander.se/) skrivit en tänkvärd text i sitt "Veckans Peptalk":

Ensam och stark
Det finns vissa situationer som alla människor förr eller senare tvingas hantera. Saker som kan nöta ned vårt försvar och spola bort alla illusioner om en bättre framtid.
Att bli bortvald för någon annan är en sådan situation. Det kan ske på jobbet, och det är nog så tufft att hantera, men särskilt känsligt blir det i nära relationer.
Scenen känns igen. Den tid du lade ned i att få det här att frodas och växa upplevs bortkastad. Svek, lögner och undanhållande av fakta spär på det hela. Vad spelar det för roll nu att korten läggs på bordet, när det redan är för sent? Bubblande känslor. Tar allt personligt.
"Det måste vara något fel på mig."
Det stämmer inte, för du är precis den du ska vara. Du klarar dig ensam om det behövs. Det har du gjort förut. Du kan bygga upp något annat och bättre.
Du har en viktigt uppgift nu, och det är att hitta tillbaka till dig själv, och finna en trygghet där. Det kan ta tid att komma till den punkten, men förr eller senare landar du i det. Det gäller när du blivit ratad professionellt likväl som i relationer.
Det finns nämligen något ingen kommer åt, inte ens när du ligger naken på golvet. Jag talar om det som finns inom dig. Din värdighet. Din självrespekt. Dina tankar om dig själv. Din förmåga att än en gång finna orken att resa dig igen.
Visst, du hänger på repen, uträknad, men kommer även denna gången upp på nio. Man kan slå ned dig, men inte räkna ut dig. Visa att du har den styrkan. Visa vem du egentligen är. Visa att det faktiskt ligger något i uttrycket att från botten finns bara en väg, och det är upp! Tids nog är du redo för den klättringen. Ensam om det behövs, för vid det laget vet du att du klarar dig på egen hand.

I morse mailade Conchi mig foton på Jachyko, hanen som jag vill para Wilda med, och även på hans båda föräldrar. Jachyko (som är långhårig med tjock ljust cremefärgad päls) ser bra ut (lite som en nalle), pappan också - medan mamma är oerhört vacker (och internationell champion). Mamman är liten, troligen under 2 kilo, och pappan (som kommer från en annan kennel) ser faktiskt mindre ut. Här får ni se några foton. På det översta står Jachyko i mitten och Wildas syster Omancha sitter längst till höger. Vem hanen till vänster är vet jag inte.

           

       

Jachykos föräldrar, mamma Pachyta de Dasilva är den med vit haklapp.

Mamma Pachyta har följande titlar: Campeona Joven de Portugal 2014, Campeona de Portugal 2015, Mediterranean Winner 2015 och Porto Winner 2015. Henne har jag varit förtjust i sedan hon var liten valp, jag hade gärna köpt henne men Conchi ville ha henne själv. Pachyta är förresten en halvsyster till Stella, eftersom Voxer är pappa till båda!

Måtte nu Wilda bli dräktig när jag parar henne vid kommande löp! Håll tummarna! Jag tror att det skulle kunna bli väldigt söta valpar! Valparna skulle i så fall födas ungefär till påsk, och vara leveransklara till Sverige i mitten av augusti (då inklusive djurpass och rabiesvaccination). Jag säljer hellre valparna i Sverige än i Spanien, p g a vårt bättre djurskydd.

Ägarna till den lille brune korthårige hanen som jag mötte på El Paseo har inte hört av sig, fast de lovade. Och jag fick inte deras adress. Alltså faller han bort som tilltänkt "fästman" till Wilda. Jag tror hur som helst att Jachyko är ett bättre val. 

Ulf tog några foton i går när han var ute och gick. Så nu får ni se en palm som har brutits av i ovädret, att det är gott om vatten i Rio Seco, och de tre följande visar "idrottsdelen" vid nya simhallen (som ännu inte är klar).

Nu är gatan alldeles ren igen! Fotona nedan är från vår mitt-på-dagen-promenad.

Wilda provade att sätta sig på Kikos plats på Josefinas elscooter, vilket Kiko accepterade.

Westwing säljer en hel del praktiska möbler i dag, som är bra för trångbodda. Jag tycker inte att några av dem är snygga, men visst är det bra med en sittmöbel som är en förvaringsmöbel som kan bli ett bord.

       

Eller ett litet bord som kan bli större...

       

I eftermiddags gick vi till veterinär Cristina som klippte klorna på hundarna för 6 € per hund. Jag passade också på att fråga om en hel del småsaker som jag undrat över. T ex varför Stella darrar så ibland, när det varken kan bero på att hon fryser eller är rädd. Det kan bero på blodsockerfall, som tydligen inte är ovanligt bland småhundar eftersom de har så snabb ämnesomsättning. Om det verkade vara illa så kan jag ge Stella en pytteliten klick honung, men normalt rättar det till sig av sig själv. Svaren ingick i priset.

Åhh! Jag måste berätta! Matte är en förrädare! I dag lurade hon med oss alla tre till veterinären. Och sen bad hon veterinären klippa våra klor. Det var vov-hemskt! För säkerhets skull skrek och pep jag redan innan veterinären började klippa. Bara för att jag vet att det är så otäckt när det säger KLICK, KLICK. Usch, det var en pärs. Konstigt nog så skrek varken Wilda eller Stella. Som tur var så bjöd veterinären oss på goda hundkex efteråt. Men ändå! Min egen matte är en förrädare... Vov och voff alltså!

Två artiklar hos Doktorn.com som tilltalar mig; "Dans stärker musklerna bättre än styrketräning": http://www.doktorn.com/artikel/dans-st%C3%A4rker-musklerna-b%C3%A4ttre-%C3%A4n-styrketr%C3%A4ning och "Personer som bor ensamma mer lyckliga": http://www.doktorn.com/artikel/personer-som-bor-ensamma-mer-lyckliga.

Jag fryser! Vi har ungefär 19˚ inne (17,2-19,4˚ just nu, kallast i köket) så jag borde inte klaga. Men jag brukar oftast frysa när det är under 22˚ (och det gäller både ute och inne). Fast utomhus kan jag ha på mig ännu mer kläder (jacka, halsduk och vantar också). Nu har jag på mig: en tunn bomulls-polojumper + en tjock stickad acryl-tröja + en tunn ull-väst + en tjock fleece-väst (obs inomhus), och ändå har jag frusit så jag skakade - bokstavligen. Jag har suttit och läst (boken är bra) och hade två tända blockljus nära mig, samt en nyuppvärmd vetevärmare i händerna - ändå frös jag. Fast det känns faktiskt lite bättre sedan jag nyss drack en stor kopp varm kakaodryck. Med den varma drycken i magen, så huttrar jag inte längre. Men inte är det väl fel ifall jag drömmer om en välisolerad bostad inför nästa vinter? Ulf säger att han kan tänka sig att byta till 2-glas-fönster inför nästa säsong. Och visst skulle det göra stor skillnad. Men tänk så skönt det skulle vara om även väggarna vore isolerade...

 

17-01-24:

Från El Paseo kan vi se att det ligger snö på det spetsiga berget i norr (det 1408 meter höga Puig Campana), men för att se om det ligger snö på det stora avlånga lite längre inåt landet (Sierra de Aitana, med en högsta höjd på 1558 meter) så måste man gå ända bort till Muchavista. Det gjorde Ulf i morse, och tog två foton.

(På berget Cabezón de Oro (vid Canelobre-grottorna, utanför fotot på vänster sida) ligger det ingen snö, trots att högsta punkten når 1209 meter över havet.)

I dag när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så hade jag klätt mig som vanligt - utan att titta på termometern. Men eftersom det plötsligt var både sol och hela 19˚, så fick jag knäppa upp jackan redan efter några meter. Skönt som omväxling!

Annars går elpriset upp här, eftersom det har varit så kallt. (Bild och text nedan ur Svenska Magasinet.)

Jag har rörligt elpris. Om man ska binda det, så bör man inte göra det när priserna är som högst. I det långa loppet vet jag inte vilket som lönar sig bäst, när det "bara" gäller hushållsel inkl värme.

Ska jag klippa håret eller inte? Jag stod framför badrumsspegeln och funderade i dag. Kort hår vill jag inte ha, men jag brukar ha det kortare än nu. Jag funderar på att be min frisör klippa av 10-15 cm. Fast han säger att han tycker att jag ska låta det växa, och bara toppa det lite, eftersom jag har hyfsat tjockt hår. Men längre hår är mera svårskött. Så vad tycker ni? Ska jag be honom klippa 2, 10, 15 eller 20 cm?

Stella och Wilda sover tillsammans som vanligt.

I kväll är det gympa, och Katarina ska också följa med.

17-01-25:

I dag fick jag ett trevligt mail från mitt elbolag Iberdrola, där de berättade att det INTE kommer att höja mitt elpris (fast priserna går upp nu). Det var ju skönt att höra.

Inte heller i dag använde vi oss av läroboken på spansklektionen. Men vi lärde oss väldigt många nya ord. Det började med att vi diskuterade att den här vintern är (och har varit) ovanligt kall och fuktig. Sedan övergick vi till att prata om hur man bäst får bort mögel, hygienen på medeltiden, och vad olika typer av ytterplagg heter. Det är trevligt att diskutera när det finns en professionell lärarinna till hands som kan förklara, rätta, visa hur orden stavas etc.

Jag vägde hundarna i går, och kunde konstatera att Wilda nu har bantat klart. Jag ska nu öka hennes portioner en smula. Bonnie vägde 2700 gram, Stella vägde 1785 gram och Wilda 2110 gram. Mig själv har jag ingen som helst lust att väga för närvarande. Jag köpte en empanadilla i går på hemväg från gympan, och den åt jag till frukost i dag. Och i kväll ska Ulf och jag gå till restaurang La Toscana för att äta dagens meny (för 9,50 €).

Jag försöker just nu förtränga det faktum att jag borde gå ner sisådär 5 kilo snarast. (Jag kan bara använda mina långbyxor med stretch, de andra går inte att knäppa i midjan. Suck.)

Kommunen är i full gång med att reparera skadorna på/vid stranden. Som vanligt i Spanien står en man i skjorta och tittar på medan de övriga arbetar...

Man behöver inte alls gå ända till Muchavista för att se att det ligger snö på Sierra de Aitana. I klart väder syns berget bra från El Paseo. Men från El Paseo ser det alltid ut som om det spetsiga berget Puig Campana är högre än Sierra de Aitana, fast det i själva verket är 150 meter lägre. En konstig synvilla...

Från södra delen av El Paseo och ända fram till C/ Colón syns berget, men längre norrut skyms det av det höga "Maisa-huset".

Kontraster...

I mitt fall stämmer det ju att svenskar med "modest inkomst" flyttar till Spanien, fast det var inte alls därför jag valde att flytta hit. (Å andra sidan valde jag bort södra Frankrike - just för att min inkomst inte räcker för att bo där. Portugal och Italien valde jag bort bara för att jag kände att jag inte orkade lära mig ytterligare ett språk.) Jag är så nöjd med mitt val att bo i Spanien!

Dryck (1 glas vin eller 1 flaska vatten /person) + bröd ingår också i "dagens". Nedan ser ni våra val av förrätt, huvudrätt och efterrätt. (Ni får kika på menyn högre upp och se om ni kan lista ut vad vi valde. Att man får välja på glass eller tiramisu till efterrätt står dock inte.) Allt smakade bra! Vi satt och åt 1½ timme, men egentligen borde vi ha tagit ännu längre tid på oss.

       

Nu ska jag sätta mig och läsa en stund. Att läsa är en bra avslutning på dagen.

17-01-26:

I dag tog jag Tram in till Alicante för att gå på "shoppingtur". Fast så värst mycket shopping blev det inte. (Och kameran glömde jag hemma.) Mina egentliga ärenden var två: jag skulle köpa te på El Corte Inglés (sådant där vitt med päron och äpple som jag har köpt tidigare), och så tänkte jag titta på vårnyheterna på Zara Home.

Jag gick först till Zara Home. Där var det stängt! Jag visste att de höll på att renovera, men inte att de skulle byta lokal. Och just i dag höll de på att flytta. Den gamla lokalen var nästan tom, och den nya såg nästan klar ut (med alla saker på plats). Febril aktivitet pågick dock. De öppnar på nya stället i morgon... Om jag hade vetat detta så hade jag kunnat vänta med mitt Alicante-besök till i morgon.

Jag tillbringade längre tid på El Corte Inglés båda varuhus i stället. Först köpte jag teet, samt ytterligare ett te (grönt med ingefära). Sedan gick jag till sportavdelningen för att leta efter en specialväska till min yoga-matta. Jag har sett sådana i Sverige, men inte här. Jag hittade ingen. När jag gick förbi klädavdelningen så fick jag syn på en väldigt snygg klarblå dunväst. Jag använder ofta väst, så jag fram för att titta närmare. Rätt storlek hängde främst. Men så tittade jag på prislappen. Och tittade en gång till. Västen kostade 375 € (≈ 3551:-)!!! Den måste vara från något känt modehus (El Corte Inglés har även sådana plagg), men jag tittade inte efter, jag bara vände och gick.

Jag strosade sedan runt på djur-avdelningen ett tag, och gick sedan vidare till hem-avdelningen. Bland lamporna hittade jag en SÅ vacker kristallkrona, men det kostade över 600 €, så en sådan kan jag aldrig köpa. Jag provsatt en jätteskön klädd fåtölj med gungmedar (som var billigare än västen...), och tittade länge på vackert porslin och vackra dukar. Sedan tog jag Tram hem till El Campello igen.

Kanske jag åker in till Alicante igen nästa vecka? Dels för att titta på Zara Homes nyheter, men också för att (kanske) köpa en ljusblå acrylbelagd duk till matbordet (som jag såg i dag på El Corte Inglés, men inte köpte). Jag hade med mig en broshyr hem från El Corte Ingles, där duken var med. Ulf tycker också att den är snygg, och någon ljusblå har jag inte. Vi får se hur det blir. (Det är den ljusblå duken med vita prickar nedan.)

I går tog jag en broschyr från Inmo2000 (http://www.inmo2000.es/). Jag fotograferade av några olika lägenhetsannonser (i olika prisklasser), de flesta från El Campello Playa, men också två från Aigües bara för att man kan få mycket för pengarna där. Aigës är trevligt, och har all nödvändig service, men ligger en bit (gissningsvis 8 km) från havet - ca 12 km nordväst om El Campello. De två första lägenheterna finns i Los Abedules-husen. (Den allra första har jag tittat på via annan mäklare. Det är en fin liten lägenhet med bra standard, men den saknar tyvärr balkong.)

       

       

       

       

På fotona nedan ser ni en disk-svamp-hållare. Dyr, och fullständigt onödig - men ganska gullig! (Finns hos Bluebox, http://www.bluebox.se/.)

           

Nu har jag läst ut boken Vittne till mord. Boken var bra - spännande och intressant. Men ändå, kanske en aning för "tillrättalagd". Eller också är det jag som är "för gammal" för att läsa den här typen av böcker. Grunden är en mycket spännande berättelse, men sedan tillkommer kärlekshistorien mellan en ung kvinna och en ung man. Nora Roberts skriver ur kvinnoperspektiv, så allt är romantiskt och gulle-gulligt - de ganska detaljerade sexscenerna också. De senare skumläste jag bara, dels för att sådant känns lite överspelat för min del - men framförallt för att jag ville komma framåt i den spännande handlingen. Jag är inte längre så naiv som jag var en gång. Jag är numera mycket medveten om att livet inte är en idyll - och att inget förhållande är så perfekt som Nora Roberts beskriver det. Men visst är det trevligt att läsa den romantiska kärlekssagan, just som man läser en saga. (Som 20-åring hade jag älskat de delarna av boken!) Summa summarum: En bra bok (för kvinnor), lagom engagerande och underhållande. Nora Roberts skriver så att handlingen hela tiden flyter på, och man kan ju inte begära att hon ska kunna variera sig i all oändlighet. Detta är ju hennes 200:e bok! Vilket bevisar att hennes koncept (spänning + romantik) säljer bra.

17-01-27:

I morse låg Stella och Bonnie tillsammans i deras lilla soffa i köket (som på mornarna står just i den så populära solstrimman).

Wilda kände sig väl utanför, så hon gick fram till hundsoffan...

Då flyttade de båda andra sig. De vill inte ha bråk. Wilda startar ofta sådana - utan att mena något illa. Hon vill bara ha lite kul. I morgon fyller Wilda två år, men hon har inte "lugnat ner sig" ännu. Jag undrar om hon blir lugnare om hon får valpar? Bonnie blev lite "mognare" efteråt.

Nu har de flesta blommorna slagit ut på min crassula. De är vackra fast de är små.

Sådana här nyheter tar jag gärna till mig: http://www.doktorn.com/artikel/%C3%A4t-m%C3%B6rk-choklad-varje-dag-blir-smartare Mörk choklad kan få delar av hjärnan att växa, delar som påverkar bland annat den intellektuella prestationsförmågan. Det visar en japansk studie. Försökspersonerna åt 30 gram mörk choklad dagligen. Det kan jag också tänka mig att göra...

Nu ska jag flytta över lite text och bilder till Sparad dagbok 39. Än så länge går det. Så småningom måste jag förstås ta itu med christel.es igen! Jag måste prova "bloggverktyget". Om jag får det att funka som jag vill, så övergår jag därefter till den sidan.

Jag längtar till våren - då när det blir varmt både ute och inne... Ute är det helt OK, men jag fryser inomhus - fast jag har 19,7 grader i mitt rum. Jag har flera lager kläder på mig, men fingrarna känns som is. Jag har precis satt på en kopp te. När jag dricker varmt så tinar jag upp en smula. Sedan ska vi ut, hundarna och jag. I morse var det övervägande sol, men nu kan det komma några droppar.

Ulf har köpt jordgubbar. Det är ju ett litet vårtecken, även om de här är växthus-odlade. Jag åt en, och den smakade sött och gott.

Min spanska heminrednings-tidning Mi Casa kom i dag. Än så länge har jag bara tittat på bilderna och läst rubrikerna. Spanska och svenska lägenheter är så olika planerade. Jag tycker att de är oekonomiska när de bygger, spanjorerna. I stället för att t ex satsa pengarna på isolering i väggarna, så bygger de ofta flera badrum. Just badrum är väldigt dyra per kvadratmeter, och personligen tycker jag det vore bättre om vardagsrummet vore några kvadratmeter större, eller om det fanns en klädkammare eller ett litet förråd i lägenheten. Nedan har man två separata badrum (utan dörr mellan sovrum och bad) + en extra toalett. Det är ett badrum för mycket i mitt tycke. Något jag inte heller gillar i spanska lägenheter, är att det oftast bara är en ho i köket (trots att det skulle få plats med både diskho och utslagstratt), som i köket nedan. Det känns ohygieniskt att tömma skurhinken i samma ho som man diskar i...

Jag hittade en bra idé också. Ikeas billiga skoskåp i plast, ser plötsligt eleganta ut med en snygg träskiva ovanpå:

17-01-28:

Grattis på 2-års-dagen Wilda!

När vi var ute på promenad så försökte jag fotografera födelsedagsbarnet lite extra. Men hon samarbetade inte. Inte en enda gång tittade hon in i kameran, mest tittade hon ner på marken medan hon nosade och nosade.

På "profil-fotot" fällde hon bak öronen, annars hade det kanske blivit bra.

När vi kommit hem igen så övergav jag hundarna en stund, och åkte in till Alicante för att köpa den ljusblå duken. Eftersom det är 50% rabatt nu, så var jag rädd att den skulle ta slut i rätt storlek. (Det visade sig senare att de hade tre kvar.)

Det är en trevlig resa, eftersom Tram går längs havet och stranden större delen av sträckan. Fotot nedan tog jag på väg in till Alicante.

Väl framme så köpte jag bums duken, samt två plasttabletter i samma serie. (Foton kommer längre ner.)

Jag har länge letat efter några "björkris/påskris-liknande" konstgjorda grenar för att ha till påsk (för att hänga mina vackra glas-påskägg i). Men hittills har jag inte hittat något. Jag hittade kvistarna nedan på El Corte Inglés, men bladen är lite i största laget och grenarna är lite "klena" för att hänga saker i. Dessutom är grenarna onödigt långa (jag hade fått klippa av en bra bit nertill) - och så är de onödigt dyra. En kvist kostar 5,95 € och jag håller fyra i handen nedan. Jag får fortsätta att leta. Jag skulle så gärna vilja ha ett typiskt svenskt påskris (med ägg och fjädrar) till påsk. Berätta för mig om ni hittar björkris-imitation någonstans!

Sedan gick jag till Zara Home. Det är H&Ms f d lokaler de har tagit över! (Undrar om H&M nu bara finns på Plaza Mar 2? Jag såg inte butiken någon annanstans på Av Maisonave.) Zara Home har renoverat snyggt, och installerat en stor fin hiss bredvid trappan.

Jag passade förstås på att titta runt bland nyheterna. På fotot nedan ligger några hopvikta klarblå-vit-mönstrade plastdukar. Jag har tidigare funderat på att köpa en sådan (eftersom jag inte har haft någon tålig blå matbords-duk). Men jag tror att jag kommer att ha större nytta av den ljusblå jag köpte. Klarblå kuddfodral har jag mest som omväxling, medan jag har ljusblå långa perioder. Och jag föredrar när allt går i färg.

Jag hade ingen lust att titta i fler affärer, utan tog Tram hem igen. När vi passerade gränsen mellan Alicante och El Campello så tog jag ett foto, men som ni ser blänker det i tågrutan.

Nu kommer foto på duken, som är rund och 150 cm i diameter. Den är gjord i teflon-belagd (resinado) bomull, och således lätt att torka av om man skulle råka spilla. Eftersom Ulf dessutom föredrar att ha en plastad tablett under sin tallrik, så köpte jag två sådana också.

   

Ulf ville genast byta ut sin tablett med grönsaker mot den nya ljusblå. Men jag väntar med att byta duk, tills jag känner för att byta till ljusblå kuddfodral igen.

Jo förresten, en affär till besökte jag - nämligen Tiger (som ligger nära Tram-station Luceros). Där köpte jag en bärrem till min yogamatta (för 2 €). Det duger bra så länge. (Kanske jag syr en special-väska längre fram?)

   

Det sista fotot tog jag i går kväll. Precis när solen var på väg ner så kom det några droppar regn - och därmed en vacker regnbåge (som slutade precis vid fiskodlingen).

Nu i kväll har hundarna fått födelsedags-godis (torkad kyckling). Smaskens för hundar! Fast de åt alla så snabbt så jag undrar om de verkligen hann smaka...

Jag är absolut inte klok! Jag känner mig alldeles för tjock, och jag börjar få mage (= fult). Jag hade börjat banta, men avbröt (mot bättre vetande). Och nu i kväll gick jag till vårt närmaste bageri och köpte tre små reposterias (= konditorivaror), se nedan. Jag vet inte vad man kallar sådana här på svenska. Det är varken konfektyr, praliner, kakor eller bakelser - kanske något mitt emellan pralin och bakelse? De är små, gjorda i knäckformar. Botten består av choklad. Den i mitten har smak av tropisk frukt, de andra har chokladsmak. Det är inte samma rakt igenom, utan olika lager. Detta vet jag redan eftersom jag har smakat alla sorterna och ätit upp hälften. (Resten står i en burk i kylen - till i morgon.) Det här är väl ungefär det mest onyttiga jag kan äta. Huvudingrediensen är förstås socker, och fast de är små så kryllar de av både kalorier och kolhydrater.

Jag ångrar ändå inte att jag köpte dem (fast jag borde skämmas). För nu vet jag hur de smakar och behöver inte sukta mer efter sådana. (Jag har sett dem i skyltfönstret på lör- och söndagar.) Och faktum är - att de ser godare ut än de är. Varför går jag på sådant här? Varför blir jag lurad av ett förföriskt yttre? Jag köpte några små ost-saladitos också. Och de är faktiskt godare! Och inte fullt så onyttiga. Det är bättre att jag håller mig till saladitos och empanadillas - om jag nu ska äta sådant som jag inte borde. Suck!

I morgon ska jag äta upp resten av mina reposterias. Sedan borde jag äta nyttigt för övrigt. Och därefter övergå till sunda vanor igen. Fast av erfarenhet vet jag att det tar några dagar att vänja sig av med sötsaker. Jag vet också, att när jag inte är i form psykiskt - så är det svårare. Jag har ju alltför lätt för att tröst-äta, stress-äta och i-stället-för-äta... Men teoretiskt vet jag precis hur jag bör leva! Måtte jag nu kunna omsätta detta i praktiken (helst innan jag rullar fram)!

17-01-29:

I morse lekte Bonnie och Wilda dragkamp. Bonnie tog det hela på blodigt allvar och morrade (hon har ju sitt anseende som alfahona att tänka på), medan Wilda bara höll fast (lite lagom avslappnat). Till slut vann Bonnie, men Wilda tog raskt tag i andra änden igen. Och så började leken om. Stella höll sig på säkert avstånd.

Det är något som inte stämmer med Stella. Plötsligt, några gånger varje dag, blir hon orolig, får panik i blicken, viker öronen åker bakåt, och så börjar hon skaka kraftigt (särskilt bakdelen). Det är inte bara som hon darrar (för att hon fryser eller är rädd). Nu har även Ulf märkt det. Stella söker ofta upp någon av oss, och vill bli buren (eller sitta i knä) när det händer. Kan hon ha ont tro? Jag får väl gå till veterinären en gång till och fråga. Men jag måste först läsa in några nya glosor så jag kan förklara mer exakt. Detta ska inte ha med hennes defekt (occipital dysplasi) att göra, eftersom hon inte blir stel först. Men hon hade ju ont i ryggen tidigare, en disk var skadad. Den kanske aldrig läktes helt? Jag blir förstås orolig när min lilla ögonsten inte mår bra. Och så känner jag mig hjälplös eftersom jag inte kan göra henne lugn igen (förrän det har gått över). 

I dag har Ulf åkt in till Alicante. Han ville inte följa med mig i går, men i dag vill han titta efter vilka affärer som egentligen har söndags-öppet. Vi vet att El Corte Ingles har öppet, men inte hur de mindre affärerna gör. Alla får inte ha öppet, särskilt tillstånd måste sökas, och El Corte Inglés fick först nej. Vi tror att Plaza Mar 2 har söndags-stängt, men vet inte. På affärernas webbsidor står oftast väldigt gamla uppgifter.

Själv har jag rensat avloppet under Ulfs tvättställ, smort gångjärnen på tre innerdörrar (samt ätit upp de onyttiga "konditori-bitarna"), utöver allt det vanliga. Nu ska jag sätta mig och läsa. Boken nedan ska jag börja på. 

   

17-01-30:

 

Stort grattis på födelsedagen lillebror Uno!

       

I dag har jag inte frusit på hela dagen! Det har varit sol och 19˚ ute! Det har varit så skönt! Hundarna och jag gick t o r hamnen - Rio Seco mitt på dagen, och en hälften så lång runda tidiga kvällen. Vi njöt av båda promenaderna. Nu, klockan 19:45, är det fortfarande 16˚. Härligt! (Det blir ju varmare inne också! Jag har 20,6˚ i mitt rum nu.)

I kväll ska jag fortsätta att läsa i boken Askungar. Jag hann läsa nästan halva boken i går. Den är spännande, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig! Samtidigt är den otäck, eftersom den handlar om kvinno-misshandel och barnarov.

17-01-31:

Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken, även i går. Nu har jag bara knappt 1/3 kvar att läsa. När jag reste mig från fåtöljen emellanåt så låg Bonnie och Stella kvar, medan Wilda alltid följde med för att se vad jag skulle ha för mig. Hon vill inte råka missa något kul. (Jag har börjat sätta den lilla hundtrappan bredvid fåtöljen just när jag sitter där och läser. Annars tar jag bort den. Hundarna får bara vara i fåtöljen när jag är med. Fåtöljen blir alldeles för smutsig om de får vara där jämt...)

Jag köpte en ny krukväxt i går, en Monstera Deliciosa. Den ställde jag i mitt rum (och då fick jag flytta några av de små växterna som stod där till vardagsrummet). Jag önskar att jag hade större fönster, så jag kunde få plats med fler växter. Nu ställde jag hyacinterna på matbordet bredvid påskliljan. (Nu efter jul säljer "alla" affärer hyacinter. Ni kanske minns hur jag fick leta till jul.)

   

Även i dag är det skönt väder ute: sol, vindstilla och 17˚.

Vi hade inte gått många meter på vår mitt-på-dagen-promenad förrän vi mötte Annevi och Staffan. De satte sig på muren och då ville Wilda upp i Annevis knä. (De andra ville också bli klappade, men höll sig på marken.)

Vi människor pratade med varandra en god stund. Det är, som jag har sagt förr, alltid trevligt att prata svenska (så jag förstår allt, och kan säga precis vad jag menar). Dessutom är det förstås trevligt att prata just med Annevi och Staffan.

   

Efter en stund så skildes vi åt, men hundarna och jag hann bara gå en liten bit innan vi mötte Josefina, hennes son och Kiko. I dag fick hundarna lite godis av Josefina. Som vanligt var Wilda ivrigast och Bonnie tålmodigast, när det gällde att vänta på sin tur.

När vi precis hade skilts åt så mötte vi danska Mutzi. Hon och jag pratade också en stund. Sedan hann vi faktiskt gå några hundra meter innan vi mötte nästa bekant, Lola med Mateo. Vi bytte dock bara några ord, och sedan gick hundarna och jag vidare utan att möta fler som vi känner. Så lite motion fick vi (i alla fall hundarna, jag borde ha gått längre). Men nu ska jag ju på gympa i kväll, och då får jag ju röra mig lite till. Senare i kväll vill jag läsa ut boken.

17-02-01:

I dag fick jag syn på en så praktisk torkställning hos Westwing. Den är allt-i-ett och hopfällbar (till 11 x 31 x 81 cm). Men Ulf tycker att den är alldeles för dyr (77 € inkl frakt), och jag har inte råd. Och om jag skulle köpa en så skulle jag antingen förvara den inomhus - eller i ett skåp på balkongen (och då tillkommer kostnaden för skåpet). Men visst ser den praktisk ut (finns i blått eller lila):

       

Ulf hittade ett gammalt rese-reportage i Expressen där det bl a stod:

Costa Blanca med bland annat det gamla chartermålet Torrevieja har genom åren lockat många skandinaviska nybyggare. Och det har blivit områden med många nordbor samlade i en klump där de tillbringar vår bistra vinter. Inne i Torrevieja stöter vi på restaurangen Glada Hudik. Denna torsdag serveras ärtsoppa med pannkaka och rotmos med fläsklägg. Hemköp en bit bort är en mäklarfirma. Utanför stan finns Tre Kronor, en byggnad där svenska läkare och tandläkare huserar. I Torrelamata finns en diverseaffär där en svenska regerar. - Vad önskar ni? Jag har det mesta, till och med snus, säger hon. Men om hörnet, ja det kan räcka med så där en bilkvart, finner man det äkta Spanien. Byar och småstäder där turister och nybyggare är få. Som Campello, Almoradi, Rojales, Guadamar, Benijofar, La Marina, San Pedro del Pinatar, Los Alcatarez... Alla ställen med sin ursprungliga gamla bebyggelse och stil. Platser där man slinker in på ett kafé eller en tapasbar och känner sig som - i Spanien.

Det är ju trevligt att El Campello nämns bland de äkta spanska orterna! Själv valde jag El Campello framför Torrevieja just för att jag ville bo bland spanjorer, inte bland en massa utlänningar (bl a svenskar). El Campello fungerar året runt, och har all nödvändig service - just för att orten bebos året runt av spanjorer. Sedan är det förstås trevligt att vi numera är några fler svenskar här, en minoritet - men dock. För trots allt är det skönt att kunna tala sitt modersmål emellanåt.

Jag hittade precis två små droppar blod på golvet. Det innebär att någon av hundarna har börjat löpa, och då brukar de andra börja någon dag senare. Det är ungefär dag 10-15 i löpet som det går att para tiken - tidigare eller senare går det inte. Själva blödningen brukar sluta precis innan det är dags. Så fr o m  nu måste jag hålla stenkoll på Wilda. Det skulle vara SÅ roligt med en kull valpar!

Jag läste ut boken Askungar i går. Den var spännande ända till slutet, och även om ämnet är otäckt så var delarna om misshandel realistiskt beskrivna. (Det ingår i min utbildning att vara mer insatt i barn-misshandel än jag egentligen vill vara, så jag vet att kvinno-misshandeln i boken tyvärr skulle ha kunnat vara verklighet.) Som omväxling var det trevligt att läsa en svensk deckare, som också utspelade sig i Sverige. Den här är den första i serien, och jag ser att författarinnan har varit flitig efter debuten. Kanske köper jag del två i serien också? Flera delar finns i pocketupplaga nu. 

Nu har jag valt en ny bok, som jag ska börja på i kväll. Jag valde även nu en kriminalroman av en svensk författare - men där upphör likheterna.

Egentligen gillar jag inte böcker som handlar om "övernaturliga väsen" som t ex spöken. Jag är alldeles för mycket naturvetare för att tro på sådant. Men boken kan ju vara bra ändå, och omväxling förnöjer.

När Ulf var i Alicante i söndags så fotograferade han skylten med El Corte Inglés öppettider (se nedan). De har söndags-öppet som ni ser. Och flera andra butiker längs Av Maisonave (bl a Zara Home) är också söndags-öppna. Men precis som vi trodde så var alla butikerna på Plaza Mar 2 stängda.

17-02-02:

I dag har Lena och jag tillbringat några trevliga timmar hos Katarina i huset hon och hennes man hyr i Coveta Fuma. I dag har det varit mest mulet, och det har regnat lite grann. Men utsikten från sovrummet (överst), badrummet(!) och från vardagsrummet är ju imponerande ändå!

Zeke är en snäll, väluppfostrad och väldigt söt hund - men STOR. (Han behöver en hel soffa om han ska kunna sträcka ut sig...) Jag charmas av stilige Zeke, men föredrar ändå mina egna små hundar i behändig storlek. Men visst är han fin!

Vi blev bjudna på mat som både var nyttig och god!

   

Eftersom vi har hundar, El Campello och en hel del annat gemensamt - så hade vi mycket att prata om. (Förresten, visst är Lenas sjal vacker med sina härliga färger!)

   

I kväll ska jag fortsätta att läsa i Nattfåk, som började spännande. Jag gillar styckena nedan som handlar om ett inbrott. Två av tjuvarna älskar att förstöra, medan den tredje tjuven vill göra så lite åverkan som möjligt (och heller inte skada någon). Ni förstår säkert vem jag sympatiserar med (trots att han är tjuv).

17-02-03:

Det är sådana här dagar (se skrivbords-gatgetarna nedan) som jag får bekräftat att jag gjorde rätt som emigrerade till Spanien. OK, Maud har ännu varmare och skönare i Senegal - men landet ligger lite avigt till. Mellan Alicante och antingen Kastrup eller Arlanda så flyger man på 3-4 timmar och det finns gott om billiga biljetter om man undviker storhelgerna.

Hos Westwing säljer de i dag den här roliga LED-taklampan. Om den inte hade kostat lite drygt 200 € så skulle Ulf gärna ha haft en sådan hängande över trappan. Det är annars ytterst sällan han gillar den heminredning jag visar honom.

Själv är jag mer och mer sugen på den levande "inrednings-dekorationen" fåglar. Jag längtar så efter egna fåglar, när jag hör hur det kvittrar från grannarnas balkonger. (Här har många sina fåglar ute året runt, åtminstone dagtid.) Jag har kommit så långt att jag har bestämt mig för vilken bur jag ska köpa, och tagit reda på var jag kan köpa denna billigast. Det visade sig vara i affären Madagascar, och där beställde jag den härförleden. (De har inte alla storlekar på lager.) Jag valde en praktisk och lättskött bur (inte den vackraste, inte den dyraste, men heller inte något billigt skräp). Buren, som heter Vision L01, ser ut så här:

Buren är 75 cm lång, 38 cm djup och 55 cm hög. Den får precis plats ovanpå en Kallax-hylla. Och när buren är 75 cm lång så kan små fåglar faktiskt flyga från den ena änden till den andra. Buren finns i högre modell (samt två kortare varianter), men på höjden har fåglarna inte så stor nytta av volymen. Jag gillar inte sittpinnarna av plast, men jag har en del "fågel-tillbehör" sparade, sedan jag senast hade fåglar - bl a några bra sittpinnar.

Buren kommer till affären nu i februari. Först när jag har allting i ordning i buren kan jag köpa fåglar. Och det är bara bra om jag hinner få ytterligare en pension innan dess. Ännu har jag inte bestämt exakt vilken sorts fågel jag ska välja, bara att det ska bli någon form av dvärgpapegoja. Jag väljer mellan Lessons sparvpapegojor och Agapornis = dvärgpapegojor - kanske Fischeri. Agapornis är en liten aning större, och har en liten aning högre röstvolym - annars är de påfallande lika till sätt och läte. Om man bara har en, och tillbringar mycket tid med fågeln, så kan den bli väldigt tam - och lära sig både tricks och att härma ord. Men jag vill ha två fåglar, för papegojor trivs mycket bättre parvis. (Just Agapornis brukar man kalla kärleks-papegojor för att de är så gulliga mot varandra. Agapo betyder älska på grekiska.)

Bilder på Lessons sparvpapegoja:

       

Bilder på dvärgpapegoja (den första Agapornis fischeri):

   

Det är faktiskt inte lätt att välja. Om jag väljer Lessons så vill jag helst ha en grön och en blå. Bland dvärgpapegojor finns det väldigt många färger att välja på. Jag gillar den färgstarka Fischeri, men också blekare varianter (fast inte varianterna med mycket svart).

Här kan ni se små korta filmsnuttar (och höra hur de låter). Först Lessons därefter Agapornis: https://www.youtube.com/watch?v=EmxWUASpr-8 och https://www.youtube.com/watch?v=pfIcsYIMelk. På den här länken kan man läsa om skötsel av många sorters fåglar, bl a de båda ovan: http://www.fagelfenix.n.nu/kontakta.

Ja, jag har ett tag på mig att fundera, för fåglar lär jag inte köpa förrän nästa månad. Det känns väldigt svårt att välja - när båda sorterna är så söta och trevliga! Om jag hade haft jättegott om plats, och dessutom gott om pengar, så hade jag gärna haft flera fågelburar. Då kunde jag ha båda de här sorterna + kanariefågel (för sångens skull). Jag är ganska säker på att mina hundar kommer att tycka att det är väldigt intressant att studera små papegojor = bättre än världens bästa TV-program för hundar!

Ulf är inte lika begeistrad... Men han vänjer sig nog. Jag ska ha fåglarna i vardagsrummet, så de kommer inte att kunna störa honom nämnvärt. Själv kommer jag att tycka mycket om att titta på, och lyssna på, de små papegojorna!

Madagascar har de förresten handmatade dvärgpapegoj-ungar (i tre olika varianter) som blir leveransklara om några veckor... Frestande! Jag tittade på när de matades häromdagen. SÅ söta. Och de är ju tama från start.

17-02-04:

Jag tvättade lakan i förmiddags, och jag kunde bara inte med att hänga vita lakan på rostiga torkställningar. Jag vill inte ha rostfläckar på fler lakan, handdukar eller klädesplagg. Det räcker som det är. I dag var jag tvungen att hänga underlakanet dubbelt på en liten torkställning, och då torkar det förstås långsammare. Just i dag har solen gömt sig bakom molnen, och då torkar tvätten inte lika snabbt. Jag måste förstås snarast köpa två nya torkställningar - för nu åker de gamla rostiga ut! Vi slänger fyra i dag, för den femte (minst rostig) var jag tvungen att hänga örngott på i dag.

   

Sedan när jag har köpt nya, så kommer jag att förvara dem inomhus, tills jag har fått råd att köpa ett skåp att ha dem i på balkongen. Ulf har sagt att han kan betala 50 € om jag köper en sådan där praktisk allt-i-ett-torkställning för 77 € (bara för att det är så dyrt). Jag har ännu inte kollat om de finns kvar (eller är slutsålda). Att jag har avvaktat beror också på att just den torkställningen är lite bredare, och alltså kräver ett bredare (och därmed dyrare) skåp. (Ett smalare skåp kostar 45 - 70 €, medan ett brett kostar 100 - 150 €.)

I förrgår när Ulf skulle öppna den översta lådan i kökshurtsen - så fick han lådfronten i handen. Det visade sig att den har varit limmad fast på plastlådan. Detta har i alla fall hållit i minst 7 år, så det funkade - om än inte på sikt. Kanske vi kan limma fast de båda fronterna igen? Om det håller ytterligare 7 år så är det ändå dags att renovera köket sen...

Vi måste kalla hit Juan Miguel i nästa vecka, för nu har vi många småjobb som vi vill ha hjälp med. Kanske han har en bättre lösning på lådfront-problemet? 

Inte en enda gullig hundbild, varken i går eller hittills i dag... Men lugn - de kommer. Jag har bara haft annat för mig. Jag kör en repris på Stella och hennes syskon (när de bara var några fyra dagar gamla) så länge. Jag tycker att Stellas lilla bruna rumpa är SÅ söt!

Agotado = slut...

Mor (Bonnie) och dotter (Stella) går gärna tätt tillsammans. Men kusinen (Wilda) ofta springer fram och tillbaka för sig själv.

Åh vov alltså! I dag träffade jag den där trevlige hundkillen som jag är kär i! Han är så gullig! Och så gillar han mig! Ja, det är han i blå sele. (Den andre är hans bror.) Fast matte säger att vi aldrig får para oss, bara för att vi inte är av samma ras. Vov-dumt alltså. Malteser-killar är ju lika söta som chihuahua-killar. Och han har stamtavla! Matte säger att människor av alla raser får para sig precis som dom vill. Så varför får inte hundar para sig med vem dom vill? Matte är ju faktiskt halv-rasist, om hon säger att vi inte får! Eller hund-diskriminerare! Och det är vov-allvarliga saker. Om hon inte hade gett mig så god mat så hade jag nog bytt ut henne. Ja, vov på er då!

I dag ligger arbetet nere, eftersom det är lördag, men annars håller kommunen på att gräva ner nya vattenledningar samt att reparera stranden efter det senaste ovädret.

El Campello kom "billigt" undan, åtminstone jämfört med Denia. Se nedan. Fast visst är nästan 2 miljoner kronor mycket pengar!

Själv har jag gjort av med 37 € på nya torkställningar. Jag körde till Carrefour eftersom jag hade sett torkställningen nedan i deras reklambroschyr.

Den köpte jag. Jag tycker att det är praktiskt att den är utdragbar (inte utfällbar) eftersom jag då kan använda den "kortare" vid behov. Dessutom köpte jag vädringsstället nedan, så jag kan hänga kläder som torkar på galgar där. Detta står ännu omonterat i hallen, medan jag har satt torkställningen bakom dörren i vardagsrummet.

Det står tydligt och klart att "produkten ska förvaras på ett torrt ställe", samt "skyddad mot direkt solljus"! (Det senare för att plast-delarna blir sköra om de utsätts för mycket UV-strålning.) Härnäst ska jag spara ihop till ett (torkställnings-) skåp till balkongen. (Fast först efter att jag har köpt bur och fåglar. Alltså kan det dröja några månader.)

Klockan har hunnit bli 19:30, så nu tycker jag att det är hög tid för mig att fortsätta att läsa i min bok. De senaste kvällarna har jag suttit vid matbordet och läst. Det är inte lika bekvämt, men nu när hundarna löper så måste jag. Jag kan inte ha dem i knäet, eller i fåtöljen då... (För så kul är det inte att försöka tvätta bort blodfläckar.)