Sparad dagbok 6: (Fr o m 25/5-08 t o m 31/7-08)

08-05-25:

Senaste nytt: Igår, 24/5, gifte jag mig med min älskade Ulf!

Vi gifte oss på Klitterhus i Ängelholm. Så numera är jag Ulfs hustru och heter Christel Dottén Rosenius! Vigselförrättare var Eva Wahlgren och bröllopsvittnen mina döttrar Linda och Jenni. Nedan några foton till att börja med. Ni kan räkna med att jag under morgondagen kommer att uppdatera hemsidan med en mer fullständig berättelse och fler foton.

 

 

08-05-26:

Fotograf Carina mejlade ett av fotona hon tog, i förväg, så att jag kan lägga in det här redan i dag. Så småningom kommer vi att få ett album med fler foton hemskickat. (För övrigt har jag än så länge bara tillgång till de foton vi själva tagit, samt några som Magnus har mejlat. Alltså kommer det fler foton så småningom.)

Ett litet enkelt borgerligt bröllop ville vi ha. Men jag måste säga att det är väldigt mycket att ordna ändå. Först skulle vi boka lokal, vigselförrättare, fotograf mm. Och boka hyrbil, beställa brudbukett etc. Det blev många mejl fram och tillbaka innan vi fick allt som vi ville. Och så bokade vi vår närmsta granne Mona som kattvakt. Ett av mina största bekymmer var att hitta en snygg klänning. Jag hade tänkt mig en knäkort klarblå klänning. Eller möjligen en isblå. Blått är trots allt min älsklingsfärg på kläder. Men efter att ha letat i nära nog samtliga butiker i Stockholm efter en sådan i passande storlek, gav jag till slut upp och köpte den klarrosa jag har på mig på fotona. Den var i alla fall billig till skillnad från många av de blå jag tittat på. Men som de flesta andra klänningar som säljs så här års saknar den ärm och har bara tunna axelband. Jag ville känna mig mer klädd. (Och så ville jag dölja "gäddhänget".) Så jag gick till Stockholms alla tygaffärer och letade efter ett tyg ton i ton med klänningen. Jag tänkte nämligen sy en bolero till den. Det fanns inget tyg i rätt nyans. Det är en svår nyans har jag insett. Den är lite varmare än de flesta andra klarrosa. Desperat köpte jag en klänning till (den var ju billig som sagt), klippte itu kjolen och sydde den bolero jag har på mig på fotona. Den blev ju hyfsad i alla fall. (Jag var lite nervös när jag skulle börja sy med tanke på att tyget var tunt och min symaskin 34 år gammal. Dessutom hade jag inget mönster utan ritade ett själv.) Det gick betydligt snabbare att hitta en kostym till Ulf. Jag föreslog att jag skulle sy en slips av klänningstyget som blev över, men det förslaget föll inte i god jord. Jag lyckades i alla fall hitta en slips som var blå men ändå hade små klarrosa prickar. (De syns om ni tittar noga...) Sen hade jag  jättestort problem att hitta högklackade skor som gick något så när i färg med klänningen. (Helt i färg var omöjligt att få tag på.) Jag köpte ett par neonrosa pumps som jag har på mig på bröllopsfotona hos fotografen. Tyvärr satt de sen så dåligt på foten (de glappade där bak hela tiden) att jag strax före själva vigseln fick byta till mina svarta reservskor med rem. (Blå skor hade jag haft två par att välja på...)

       

Vi bestämde oss för att gifta oss i Ängelholm eftersom det var där vi träffades för drygt 30 år sen. Vi bokade vackert belägna restaurang Klitterhus för både vigsel och efterföljande middag. Sen bokade vi Eva Wahlgren som borgerlig vigselförrättare. Eva känner jag sedan mina år i Ängelholm, så det var roligt att just hon kunde viga oss. Vi ville allra helst bjuda alla våra vänner och bekanta men insåg förstås att detta var orealistiskt. Alltså bjöd vi bara de allra närmaste: min mamma, mina barn, mina syskon med familjer samt några få av våra goda vänner. (Det blev flest från min sida eftersom Ulf varken har syskon, barn eller föräldrar i livet.) Vi blev ändå 22 personer sammanlagt: Ulf, jag, Birgit, Linda, Jenni, Johan, Dan, Mia, Lucas, Louice, Gun, Magnus, Anna, Sara, Uno, Anita, Ted, Bosse N, Erica, Bosse P, Lena T och Jerker.

Själva vigseln blev väldigt trevlig och personlig med ett stänk av humor. Eva höll ett långt tal där hon bl a tog upp lite om Ulfs och mitt förhållande för 30 år sen jämfört med i dag. Längre fram i ceremonin sa vi båda tydligt JA!

Därefter gick vi alla till vårt långbord för att äta bröllopsmiddag. Vi serverades halstrad rödingsfile med smörad havskräftssås på sparris och vårlöksbädd tillsammans med en citron och örtkryddad potatiskompott. Därefter hemlagad vaniljglass serverad i knäckflarnskorg med en frukt och bärsallad samt halloncoullis. Allt var jättegott. Jag kom inte på att jag kunde fotografera maten förrän varmrätten redan var uppäten. Så här såg efterrätten ut:

Och så här såg vi ut när vi alla samlats kring långbordet:

 

Mellan varmrätten och efterrätten sjöng Jenni en kärlekssång för oss, därefter sjöng Anna och Sara en, och slutligen sjöng alla flickorna ett par sommarsånger tillsammans. Det var hög klass på sången, så jag njöt i fulla drag. 

Vi hade skriftligt undanbett oss bröllopspresenter. (Vi har ju redan allt.) Med tanke på detta fick vi ganska många ändå. Dels från våra inbjudna gäster men även från oväntat håll. Den vackra rosa rosen, till vänster på bilden nedan, stod och väntade på oss då vi kom fram till festlokalen. Den är från Elsbeth, min väninna från lärarhögskoletiden. Jag kommer inte ihåg att jag berättat för henne att vi skulle gifta oss. Och så fick vi postogram från Bosse L och Yvonne härifrån Stockholm, som var bjudna men tyvärr inte kunde komma.

Efter maten minglade vi. Johan berättade för Ulf om sitt examensarbete som han påbörjat. Han ska jämföra pensionssystemet i Sverige och England. (Johan läser som bekant till civilekonom vid Lincoln University i England.)

När våra gäster så småningom dragit sig tillbaka så bytte Ulf och jag om till bekvämare kläder och gick en promenad längs stranden. Vi hade verkligen tur med vädret. Sommarvärme hela helgen!

Miljön kring Klitterhus är underbar, och utsikten från vårt rum var verkligen inte att klaga på.

Ja det har verkligen varit en intensiv helg, men rolig! Allt var lyckat och vi fick ett fint minne för livet. Det känns mycket bra att vara man och hustru. Och vi är precis lika kära i varandra som vanligt. Men jag måste erkänna att jag var ganska trött då jag körde de ca 56 milen upp till Stockholm igen. Jag fick tugga smågodis (som jag egentligen inte är så förtjust i) för att hålla mig alert. (Och givetvis har jag gått upp i vikt av allt ätandet den här helgen, 1½ kilo för att vara exakt. Jag får ta nya friska tag med min bantning i morgon. I dag har jag inte orkat. Jag är fortfarande lite trött. Huvudet är fullt med intryck som ska bearbetas.)

Alla blommorna fick jag med mig hem. Min brudbukett är fortfarande fräsch och doftar så gott!

 

 

 

 

 

 

Tack alla som var med och förgyllde vår dag! Och tack alla ni som har skickat lyckönskningar till oss!

08-05-27:

Jag har nu återhämtat mig efter helgens strapatser. Ulf har börjat jobba igen. Vädret verkar bli bra i dag och katterna har redan varit ute på balkongen i flera omgångar. Själv måste jag tvätta ett par maskiner innan jag går ut och njuter av sol och blommor. (Det är ändå skugga på balkongen nu på förmiddagen.) Minns ni att jag undrade varför några av mina pelargoner fått röda blad? Efter tips från Lasse B mejlade jag Pelargonsällskapet. De svarade så här: 

Hej!
Bladen ändrar färg pga kylan, de blad som blivit röda kommer att vara röda, när temperaturen blir varmare och växterna vant sig vid att stå ute kommer de att få nya gröna blad.
Mvh Susanne F, Sv Pelargonsällskapet

Då vet vi det.  På balkongen har min vita akleja slagit ut, och det är knoppar på smultronschersminen samt flera av perennerna. Kaprifolerna har vuxit flera decimeter. Luktärterna jag sådde har blivit ca 5 cm. Nu har sommarsäsongen börjat, och jag trivs med livet.

08-05-29:

Nu har Uno & Anita också mejlat några foton från bröllopet:

Det är kul att få se fler foton. Ni som inte sänt några än får gärna skicka... Ulf och jag går ikring och kallar varandra äkta make, min man, min hustru, min fru och sådant dagarna i ända. Vilket vi trivs utmärkt med.

08-06-02:

Fr o m i dag övergår jag till att använda min mailadress: christel@christeltango.com ! (Men jag kan fortfarande ta emot post på Bredbandsadressen.)

Grannens katt lever betydligt farligare än mina. Han får tydligen balansera på fönsterbläcket, två våningar över asfaltgården, för sin matte. (De bor i lägenheten vid balkongen till vänster.) Även katter kan ramla, sitt fina balanssinne till trots. Det är vanligt att folk tror att katter som trillar ner några våningar klarar sig, eftersom de många gånger kan resa sig upp och gå. Vad många inte vet är att katterna ofta slår sönder inre organ i fallet och dör en plågsam död några dagar senare.

08-06-03:

Här sitter Ulf och försöker lyda doktorns order att inte klappa katterna. Särskilt Aimée har han dock svårt att motstå...

När Ulf lite senare gått i väg till jobbet, så beslöt jag mig för att gå en promenad i det vackra vädret. Eftersom jag tog kameran med mig så får ni nedan se några foton från omgivningarna. Här finns många vackra promenadstigar längs Mälaren, särskilt i och kring Grimsta naturreservat. Jag mötte ganska få människor i dag eftersom det är en vanlig arbetsdag. I söndags, när Ulf och jag gick en långpromenad, var det fullt med folk på badplatserna. De flesta solade eller hade picknick, men några badade också. Jag förmodar att det är ganska kallt i vattnet än så länge. Själv väntar jag tills det blir varmare. I söndags låg inte så här många båtar vid bryggorna. Många var ute på sjön då. Vi såg motorbåtar och segelbåtar i alla storlekar, samt roddbåtar, kanoter och kajaker.

(Kanadagäss.)

Nedan syns den stora eken nedanför huset där vi bor. Sen ser ni båda våra balkonger. Och på det sista fotot kan ni se, om ni tittar riktigt noga i fönstret längst upp till höger, att min spanska bougainvillea blommar lika villigt som vanligt.

Det är hemma det här, huset på fotona ovan och omgivningen runt omkring. Ändå känns det inte riktigt hemma för mig ännu. Det mesta känns nytt och främmande. Jag hittar inte överallt än. Bara Ulf känns trygg och välbekant. Jag har lätt för att ta kontakt med okända människor, så jag pratar med ganska många. Men än så länge känner jag ytterst få. Jag skulle hellre bo i Skåne om jag kunde välja. Eller ännu hellre i El Campello förstås. När Ulf jobbar sent så sitter jag ibland framför datorn och studerar det stora utbudet av lägenheter till salu i El Campello. För ca en miljon kan man få en liten enrumslägenhet i de centrala delarna, ca 1 km från stranden. Vill man bo i en större lägenhet ända nere vid stranden, och fortfarande centralt,  så kostar en sådan det dubbla. Vill man dessutom ha lika fin utsikt över Medelhavet, som jag hade från lägenheten jag hyrde, så får man lägga till ytterligare en miljon. Själv fattas jag sisådär 99,7% av köpeskillingen än så länge. Just nu finns det många fina lägenheter att hyra. De som ska sälja hyr ut i avvaktan på att priserna ska stiga igen, och de som ska köpa hoppas på att priserna ska sjunka lite till. Alltså råder det stiltje på den spanska fastighetsmarknaden just nu. De spanska bankerna är dessutom försiktiga med att låna ut pengar till fastighetsköp för närvarande. Jag skulle gissa, att om en (svensk) köpare kan betala kontant, så finns det nu goda möjligheter att göra en bra affär.

Vi har ännu inte fått albumet med bröllopsfoton från fotografen. Carina lovade att skicka det så snart det blivit klart. Så fort albumet kommer skannar jag in sidorna så ni också får se det.

08-06-06:

Grattis på födelsedagen Sara!

08-06-07:

Här kommer ytterligare några foton från bröllopet. Dessa har Bosse N skickat. De visar bl a hur vi efter vigselakten går ner till restaurangen i bottenplan. Det syns att vädret var jättefint, för alla kisar och fryner vi mot solen...

Och för er som inte läser HD / NST kan jag visa att vigselannonsen såg ut så här:

08-06-09:

Sara firade sin födelsedag bl a med att "vattenkriga" med sina kusiner. Enligt fotot, som Gun sände, verkar de vuxna ha klarat sig utan att bli alltför blöta.

Själv firade jag min födelsedag i två omgångar eftersom Ulf jobbade till klockan 16. Först firade jag hemma tillsammans med katterna. Jag bjöd dem, dagen till ära, på en hel burk tonfisk. De slickade tallriken fullständigt ren. (Själv åt jag kokt lax, som jag tycker bäst om.) Sen åkte jag in till SVT för att möta Ulf utanför jobbet. Därifrån gick vi tillsammans en promenad till Djurgården i det vackra vädret.

Nere vid vattnet hade några djurvänner satt upp skyltar om ett häckande svanpar (se ovan), samt spärrat av ett område med rep och satt upp skyltar även där med texten Svanrede - visa hänsyn. Så vitt jag såg respekterade alla uppmaningen, även om många sneglade nyfiket då de gick förbi.

Ulf bjöd mig sedan på en god glass och vi satt och njöt i solen ett tag. (Ulf vet att jag är mycket svag för glass, och jag kan ju inte banta jämt...) Senare tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen, gick till Gamla stan och tog därifrån tunnelbanan hem. Några stora kalas har jag inte på mina födelsedagar numera. Födelsedagar är inte längre så viktiga som de var de första 20 åren. Men tack alla ni som mejlade, ringde och skickade kort för att gratulera! Det är kul att bli ihågkommen!

Vi har bestämt oss nu:

Efter långa samtal och moget övervägande har vi nu bestämt oss för att ge bort och/eller sälja mina älskade katter Celine och Aimée. Det har inte varit ett lätt beslut. Men det finns inte så mycket att välja på nu när vi vet att Ulf är allergisk mot katter. Utsätts han ständigt för kattallergener kan allergin bli ännu värre. Han reagerade märkbart redan första gången han träffade mina katter, i mars förra året, men varken han eller jag ville tro att allergin berodde på katterna...

Känslomässigt blir det svårt för mig att släppa taget om mina små kära katter. Det är lite som när ens barn blir vuxna och flyttar hemifrån. Det viktigaste är att de får det bra. Jag kommer att ta god tid på mig och välja så optimalt bra hem som möjligt. Jag tror att det vore bäst om katterna inte följdes åt. Aimée kan nog anpassa sig var som helst där folk behandlar henne väl, hon är ju ung, nyfiken och anpassningsbar. Men jag tror att Celine behöver komma till ett lugnt hem utan små barn och andra katter. Under fliken Om mina djur, här på hemsidan, har jag skrivit en mera utförlig "annons".

Parallellt kommer vi att leta efter en lämplig liten hundflicka att utöka familjen med. Utan djur kan jag inte tänka mig att leva, så jag är innerligt tacksam för att Ulf inte är allergisk mot hundar också. Det är inte så bråttom. Det är viktigt att det blir "rätt" hund. Jag vill ha en liten, söt, glad, harmonisk, lättskött och frisk flicka. Jag har redan kontakt med flera kennlar specialiserade på, framför allt chihuahua, men även malteser. Ulf skulle hellre se att jag köpte en "riktig" hund och inte en, som enligt honom, ser så löjlig ut som en chihuahua. Men det är jag som vill ha hund, och jag som ska sköta den, så han accepterar mitt val. Ska man flyga mellan Spanien och Sverige några gånger om året så är det stora fördelar med en hund i fickformat, så man kan ha den som handbagage på flyget, och ändå få med datorn och några saker till, inom de 10 tillåtna kilona.

08-06-12:

En stor nyhet: Ulf kommer att gå i pension redan fr o m 1:a augusti i år! Alla papper blev klara i går. SVT drar in 100 tjänster. Med sina 19 år vid SVT var Ulf förstås inte alls på tur, men han ansökte själv om att få gå. Så efter lite förhandlingar om avgångsvederlag mm blev det alltså klart i går. Både Ulf och jag tycker att det ska bli skönt att han blir pensionär! Nu kommer vi att kunna vara tillsammans mer, och vi får en helt annan frihet. Självklart blir inkomsten mindre, men vi kommer att klara oss ändå. Detta innebär (tyvärr) inte att vi kommer att flytta till Spanien bums. Vi har bokat en 12-dagars resa till El Campello i månadsskiftet november-december. Då kommer vi att börja titta på lägenheter. Dyker inte den perfekta lägenheten upp (med rimligt pris) så hyr vi en under vinterhalvåret  nästa år. I år blir det nog bara dessa 12 dagarna. Fast jag skulle jättegärna tillbringa åtminstone januari - mars nästa år i El Campello! Men som vanligt har jag inga pengar. Jag får väl ta en trisslott och hoppas på det bästa. (Fast jag har själv räknat ut att chansen till högvinst bara är 1 på 1,3 miljoner...)

Jag har nu satt annons på Birmasällskapets hemsida om omplacering av mina katter. Jag hoppas så att jag hittar bra hem till båda två! På fredag ska jag titta på denna hundvalpen, en renrasig chihuahuatik vars mamma tyvärr saknar stamtavla:

Jag vill titta på valpen, samt mamman och syskonen. Hon ser väldigt söt ut på bilden. Jag är lite tveksam till att hon saknar stamtavla. Fast det har förstås bara betydelse om man ska ställa ut hunden eller ta en kull valpar. Vi får se. Det allra viktigaste är att hunden är frisk och harmonisk. När det gäller chihuahuor är det tyvärr så att de ofta är lika dyra utan stamtavlor som med, ibland t o m dyrare (upp till 25 000:-!). Det beror på att de seriösa uppfödarna skäms för att ta ut ockerpriser, men det gör inte de oseriösa. Rasen har blivit väldigt populär sen Paris Hilton började bära i kring sin i en handväska... Själv var jag intresserad redan innan dess, men dels hade jag inte råd (fast de då kostade knappt hälften mot nu), och dels jobbade jag heltid och då kan man ju inte ha hund (såvida man inte har råd till hunddagis). Denna hundvalpen är leveransklar ca 1/7. Egentligen hade det varit mer lagom med en som var klar först då katterna har flyttat till sina nya hem. Det kommer att födas en kull valpar, på en kennel jag har kontakt med, nu i slutet av månaden. Men vi vet ju inte vilket kön på valparna det blir, och inte vilket hårlag eller vilken pälsfärg de får. Jag vill ha en långhårig ljus (=vit, creme- eller guldfärgad) tik! Jag har (indirekt) väntat i 6 år på en sådan liten hundflicka. Jag kan vänta lite till på "den rätta", men inte hur länge som helst förstås. (Strax före flytten till Spanien tackade jag nej till 2 olika ursöta små chihuahuatikar bara för att de hade "fel färg", en svart-vit och en röd...)

08-06-13:

Jag har varit och tittat på den söta lilla valpen i dag. Hon har precis den färgen som jag tycker bäst om. Dessutom är hon jättesöt! Hade hon haft stamtavla så hade jag slagit till direkt! Nu är jag tveksam. Tydligen kan man inte försäkra en valp utan stamtavla till fullt livvärde, och veterinärvårdsförsäkringen har dessutom en månads karens. Dessutom är denna valpen lika dyr som en med stamtavla. Alltså tvekar jag. Så här såg de små sötnosarna ut i alla fall. Hon har 3 systrar och en bror den lilla. (Hon är den enda som är cremefärgad.) Den lilla grå är väl också söt! Henne ska de behålla.

Ja, jag får avvakta tills jag pratat med mitt försäkringsbolag. Kanske jag väntar på att det föds en valp med stamtavla i stället. Det gör inget om det dröjer några månader till. Sen ger det sig förstås om jag lyckas få tag i en långhårig creme- eller guldfärgad. Helst vill jag dessutom ha en som väger ca 1½ - 2 kilo som vuxen. (Föräldrarna till valpen ovan väger 1,8 resp 2,0 kilo. En chihuahua kan väga mellan ½ och 3 kilo. I Sverige är lite drygt 2 vanligast.)

Celine och Aimée är lika söta som vanligt. Både Ulf och jag kommer att sakna dem den dagen de flyttar.

08-06-17:

Så har vi kommit tillbaka från vår minikryssning till Riga. Vi är lite trötta efter alla nya intryck, men resan var både trevlig och intressant. Vi åkte från Stockholm på söndag eftermiddag. (Celine och Estelle fick passning av en av våra grannar, själv kattägare. Jag har ordnat ett litet nätverk där vi kan hjälpa varandra med djurpassning. Vi är 4 djurägare hittills. I juli ska jag själv passa 5 ökenråttor och en katt.)

Ombord på M/S Regina Baltica fick vi en fin lyxhytt. Den låg längst fram i fören så utsikten från våra två hyttfönster var jättebra.

Resan började genom Stockholms skärgård. Det mesta, även mycket små öar, är bebyggt.

Vi åt en god middag ombord medan vi beundrade havsutsikten. Därefter tittade vi på allt som fanns att se ombord. Senare på kvällen, när vi var ute på öppet hav, började det blåsa. Bara 11 sekundmeter, men ni som känner mig vet hur lätt jag blir åksjuk. Ulf tyckte att havet låg kav lugnt, men jag fick gå och lägga mig. När jag ligger ner så mår jag bra. Hade jag hållit mig uppe längre hade det varit stor risk att jag hade börjat kräkas. Ulf muttrade lite om att jag ju faktiskt jobbat till sjöss en gång i tiden och borde tåla sjön bättre. (Fast på den tiden kräktes jag var 20:e minut hela arbetsdagarna då det var det minsta lilla sjögång. Jag har aldrig hållit mig så smal som den perioden av mitt liv... Jag städade hytter, och började då med att kräka i toaletten. Därefter rengjorde jag toaletten samt resten av badrummet noggrant. Sen hann jag precis städa hela hytten inklusive att bädda sängen, därefter rusade jag in i nästa hytt för att kräkas i toaletten där etc.) Hur som helst fick Ulf ensam utforska kvällslivet ombord.

På söndagsmorgonen vaknade vi i lugnt väder, och solsken. Vi befann oss i början på Rigabukten. Jag gratulerade Ulf på hans 60-årsdag och gav honom en liten medförd present. Men han ville inte att jag skulle sjunga för honom. Vi planerade att fira lite mer senare på kvällen. Efter frukosten satte jag mig i hyttfönstret och tittade nyfiket på infarten till Riga. Jag fotograferade också en del.

Väl i land hade vi beställt en guidad tur med buss och stadsvandring. Ingen av oss hade tidigare varit i Lettland så vi tänkte att det vore en bra start. Jag har aldrig tidigare åkt med på en guidad tur. Jag försökte komma in i bussen bland de första för att få en plats längst fram eftersom jag är åksjuk. Det var omöjligt för jag blev nedsprungen av en skock resvana pensionärer. Trots att bussen var en våningsbuss, och således hade hela 6 platser längst fram, fick jag nöja mig med att sitta på andra raden. Det gick rätt bra för jag satt bara på halva stolen och "hängde" till hälften ut i gången. Jag kunde bara titta rakt fram på vägen, och inte alls åt sidorna, p g a åksjukan. Men guiden, en lettländska som talade mycket bra svenska, berättade utförligt om alla platser vi passerade. Efter 45 minuters bussfärd gick vi av och började promenera. Vår guide är kvinnan i apelsinfärgad sjal och svart T-shirt. Låt nu inte skenet bedra. Hon var väldigt trevlig och kunnig och berättade om allt med en stor portion humor.

Lettland har en blandad historia. (Se sammanfattning längst ner.) Redan 2500 före Kristus slog sig de första invånarna ner på den Baltiska kusten. Staden Riga grundades år 1201 av en tysk biskop, men nämndes i skrifter redan år 1198. Riga var underordnat Tyskland fram till 1561 då det blev en fri stad. Friheten varade inte länge. 1629 blev Riga, och norra Lettland, ockuperat av Sverige. Och 1710 vann Ryssland området från Sverige. Lettland deklarerade sin självständighet 1918, och blev erkänt som en suverän stat 1921, men inte förrän 1991 blev man äntligen fria från det ryska herraväldet. Dessförinnan hände mycket tråkigt, bl a  bombades Riga vid ett flertal tillfällen. Lettländarna gav dock aldrig upp utan byggde upp staden gång på gång. 2004 blev Lettland medlem både i Nato och EU. De är nu mycket rädda om sin demokrati. Statyn av de tre granitgubbarna nedan har fått byta namn för att inte påminna om den ryska tiden. Den grå kyrkan är byggd så sent som på 1960-talet men är en kopia av den ursprungliga som jämnats med marken inte mindre än två gånger.

 

Det vackra röda huset, på bilderna ovan, kallas översatt "svartskallehuset", p g a att morerna var inblandade då det ursprungligen byggdes. Till höger om porten är en mor (arab) avbildad. (Även detta hus har varit bombat och är återuppbyggt.) Lägg märke till den vackra klockan som även visar datum.

Vi promenerade runt i gamla stan i Riga. Först 45 minuter tillsammans med guiden, och sedan några timmar på egen hand. Det fanns mycket vackert att se. Till vänster på första bilden nedan skymtar Rigas äldsta bevarade hus.

Bärnsten och handarbeten av garn och tyg är vad man bör köpa i Lettland. Vi tittade mycket men köpte inget. Lettländarna är mycket glada för blommor. Överallt fanns det blomstånd med massor av vackra buketter till salu. (Jag dräglade extra mycket över en stor bukett rosa luktärter, men kunde inte köpa den eftersom blommorna inte skulle klarat hemfärden tidvis utan vatten.)

Det fanns många vackra välvårdade parker också:

Vi tittade på många vackra hus. (Vi hade väldig tur med vädret, det var 18 grader varmt och solsken ända till kvällen då det regnade ett tag.) Lägg märke till att det gula huset med mörkgrått tak, har en katt högst upp på tornet. Katten är en känd souvenir. Jag köpte en pytteliten.

Vi tittade också på deras frihetsmonument: Tevsemei un brivibai. Vi kom förbi just när det var vaktavlösning.

Lite mer fakta: Staden Riga har 731 762 invånare och hela Lettland 2 306 434, enligt färska siffror. Det lettiska språket är ett indoeuropeiskt språk som inte liknar något annat med undantag av litauiska. Dock är dessa två språk inte mer lika än svenska och isländska, så de pratar ryska eller engelska med varandra. Enstaka ord kunde jag förstå eftersom de påminde om ord på något annat språk jag kan. Damer heter t ex "damen" medan herrar heter "kånge". (Jag vet inte hur det stavas.) Hej heter Sveiki och God dag heter Labdien. De har streck över vokalerna ibland, tex  ā, men jag vet inte hur uttalet ändras då. Söndag heter t ex svētdiena.

Senare gick vi tillbaka till båten. Vi passerade bl a den imponerande bron Vanšu tilts, som går över floden Daugava. Trafiken var tät, guiden sa att det fanns fler fordon än invånare. Utöver bilar såg vi spårvagnar och trådbussar. Norrmännen äger mycket i Lettland, bl a byggnader och bensinmackar. (Guiden pekade bl a ut det norskägda varuhuset som beskrivs i Henning Mankells bok Hundarna i Riga.)

 

Till min förtjusning såg jag hela två rosa bilar. Jag har alltid velat ha en rosa bil! Fast både Ulf och mina barn säger att de vägrar att åka med mig om jag köper en sådan...

Legenden om Rigas tillkomst tror jag att ni kan läsa själva:

I bakgrunden på bilden nedan syns båten vi åkte med, samt Rigas pasazieru osta. Vad de två första orden betyder kan man gissa.

Tillbaka på båten bytte vi om och tog plats i matsalen för att fira Ulfs födelsedag med en god middag.

Vi satt länge och njöt av maten och utsikten från båten. Det regnade en stund men sedan tittade solen fram igen.

På natten sov vi gott.  När vi vaknade morgonen efter, var vi redan på väg in i Stockholms skärgård igen. Efter frukosten återgick jag till mitt läge i hyttfönstret med kameran i handen. Jag tycker att det gula huset med grönt tak är vackert. Det är säkert jättedyrt med sitt läge alldeles vid vattnet.

När vi på håll skymtade Globen, började vi förbereda oss för att gå i land, nöjda med resan men aningen trötta.

Lettlands historia:

Den romerske historieskrivaren Tacitus skrev på 100-talet e Kr om aisterna, ett baltiskt jordbrukande och fruktodlande folk som samlade bärnsten. Vikingar drev handel utmed de lettiska floderna från Östersjön ner till Konstantinopel och Svarta havet. Tyska korsriddare drog från 1100-talet fram utefter den baltiska kusten. Riga grundades av tyskarna 1201 och blev 1282 en Hansastad. Området kom under svensk kontroll på 1600-talet. Efter det stora nordiska kriget 1721 blev det en del av det ryska väldet, som kontrollerade de baltiska provinserna fram till den lettiska självständigheten 1918.

Efter århundraden av ockupation startade på 1860-talet en lettisk nationaliströrelse. En anledning var myndigheternas förryskningspolitik, som ledde till att lettiska förbjöds som undervisningsspråk i folkskolan. Vid revolutionen i Ryssland 1905 gjorde letterna uppror både mot det ryska förtrycket och mot den balttyska adeln. Man krävde territoriell självständighet, men upproret slogs ner. 1922 fick Lettland självständighet och en demokratisk
författning.

Sovjetunionen ockuperade Lettland 1940. 1941-1944 var landet under tysk ockupation. På order av Adolf Hitler bildades ett lettiskt SS-förband, som deltog i nazisternas judeutrotning, och av 90 000 judar överlevde endast några tusen. Ett nytt Sovjetstyre inleddes 1944. Handel och industri förstatligades, jordbruket kollektiviserades. Under en tioårsperiod dödades, deporterades eller fängslades minst 120 000 människor.

Efter kriget genomfördes en hård förryskning, bland annat genom en stor rysk invandring. Under 1970- och 80-talen växte oppositionen och 1989 hölls massdemonstrationer mot Sovjetmakten. Invånarna i de baltiska staterna bildade en mänsklig kedja från Tallinn till Vilnius med krav på frihet och oberoende.

Samtidigt med Estland och Litauen blev Lettland självständigt 1991.

Vill du veta mer om Lettlands historia kan du bl a läsa på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lettlands_historia

08-06-20:

  Glad midsommar!

Jag hoppas att ni alla får en trevlig midsommarhelg! Vi kommer själva att fira hemma i lugn och ro. Dels är det Celines födelsedag, hon fyller 6 år i dag, och dels ser vädret ut så här:

Födelsedagsfirandet:

Husse började förberedandet av födelsedagsmaten i god tid. Det luktade mycket spännande!  Lägg märke till att Celine är så väluppfostrad, att hon låter husse ha räkorna ifred, när han sagt att hon inte får ta några nu.

Först var det dags för huvudrätten: tonfisk special à la katt. Mycket gott var det, tyckte båda två. Aimée åt så mycket att hon var tvungen att gå och lägga sig för att smälta maten.

Det tyckte Celine var bra. För då fick hon ha hela efterrätten (räkorna) för sig själv.

Vi människor smakade också på räkorna, för övrigt åt vi sill (bara Ulf) och nypotatis. Vi blev också mätta och väntar därför med vår efterrätt (jordgubbar och glass) till lite senare. (Nej jag bantar inte i dag heller....)

08-06-25:

Vi har varit ett par dagar i Ulfs stuga på Urö. Vi hade hyfsad tur med vädret. Det regnade bara då vi var inomhus. Fast nån vidare sommar är det ju inte just nu. Skulle jag mot förmodan bli lite brun, så är det väl snarare rost än solbränna... Ulf är lite trött på att höra mig lovsjunga El Campello i ett kör. Men det mesta, utom att jag saknade Ulf, var ju bättre där!

Läste för övrigt:

Property prices in Spain have now stabilized
Finanzas.com | 02/06/2008

The lobby formed by the 14 leading Spanish real estate companies, know as the G-14, says that property prices in Spain, which according the latest official data increased by 4.8% in 2007, 'have now stabilized', which means that the market adjustment 'has touched bottom'. According to the lobby, the reason for this stabilization lies in the fact that the companies 'have reacted well and have been quick to apply their commercial strategies'. The G-14 say that from now on they expect to see a degree of recovery in the commencement of new housing promotions, 'provided that financing reactivates again' as, if this does not occur, the adjustment in the real estate sector could cost 700,000 jobs and result in a fall of 1.5 percentage points in the growth rate of GDP. The G-14 also points out that forecast demand up to 2015 will be over three million first homes and around 700,000 second homes, which means that an average of 400,000 properties a year will have to be built.

Ja, det är inte lätt att veta vad man ska tro. Själv vill jag förstås att priserna på spanska bostäder ska fortsätta att sjunka ett tag till. Och eftersom det är ett företag som säljer fastigheter, som förmedlar nyheten, så kan man kanske ta den med en liten nypa salt i alla fall...

08-06-27:

Jag har i dag satt in en annons på Blocket om att katterna är till salu. Ulf är så förtjust i Aimée att han inte klarar av att låta bli att klappa henne. Och hon går mer än gärna och lägger sig i hans famn... Problemet är att han blir så dålig efteråt. Ulf tycker att min favorit, Celine, är tråkig eftersom hon mest ligger och sover, antingen i sin favoritkattsäng - eller i min famn.

På min balkong blommar det så vackert! Nedan: Surfinia, Smultronschersmin, Myskmalva och Stjärnflocka. Kaprifolen har börjat slå ut och doftar underbart. Den har f ö växt nästan 2 meter sen jag planterade den. Pelargoniorna får fler och fler blommor, och de 3 fuchiorna som jag planterade som små sticklingar har stora svällande blomknoppar som slår ut vilken dag som helst.

Nu, när jag sitter och skriver detta, hoppade Aimée just upp på min axel och lade sig till ro där. Hon spinner högt. Hon tycker om att vara med, och vill gärna se allt man gör. Det kommer att bli mycket tomt efter katterna den dagen de flyttar!

08-06-28:

I dag sitter jag och drömmer om El Campello. Jag tittar på lägenheter via internet. I huset där jag bodde är två lägenheter till salu. Båda kostar 189 000 euros, vilket med lagfart och andra avgifter blir ca 2 000 000 kronor. Dessa lägenheterna är i betydligt bättre skick än den jag hyrde. Och i båda är väggen mellan det lilla köket och vardagsrummet riven, vilket ger ett luftigare intryck. Hade jag haft 2 miljoner så hade jag slagit till! Enda nackdelen med just detta huset är att det saknar hiss. (För det mesta föredrar jag att gå i trappor, men inte när jag har handlat shoppingvagnen full...) Några foton:

I rättvisans namn ska jag påpeka att riktigt allt inte är bättre i El Campello. Vattenledningsvattnet är betydligt bättre i Sverige. I Spanien är det drickbart, men smakar väldigt mycket klor. Å andra sidan finns det vattenfilter att köpa för ett par tusen. Det skulle jag köpa om jag ägde en lägenhet där. För det är jobbigt att släpa hem vatten på flaska. Jag dricker själv 1½ liter om dagen då det är soligt och varmt.

Jag har fått några svar på min kattannons. En, som ringde redan 5 minuter efter jag satt in annonsen, verkade mest vara ute efter en billig katt, och en annan undrade om "den lilla gula katten" var en perserkorsning... Men jag har fått 2 seriösa mailsvar ang Celine. Jag har ingen brådska. Jag säljer ingen av dem om jag tvekar det minsta på att deras blivande hem är bra. (Priset är mindre viktigt.) Känner du någon bra "kattmänniska" som vill ha en jättego' katt så be vederbörande höra av sig till mig!

I dag är det +19 grader och molnigt. Ulf tröstar mig med att det enligt prognosen blir varmare och soligare i mitten av nästa vecka. I El Campello är det +27 grader och sol just nu...

08-06-29:

Vi har inte kunnat kontrollera, men så här ska det stå i HD / NST i dag under rubriken Familj / Bröllopsfoton:

Lördagen den 24 maj vigdes
Christel Dottén
och
Ulf Rosenius
på Klitterhus i Ängelholm.
 
Vigselförrättare: Eva Wahlgren
Bröllopsvittnen:
Linda Nordfeldt och Jenni Dottén
 
Bruden har antagit namnet Dottén Rosenius
Fotograf: Carina /Ateljé Guttsman Ängelholm

Det är meningen att bilden ska vara till vänster om texten, men så lyckas jag inte få det här. Vi åkte faktiskt in till centralen för att köpa en HD, de brukar ha landsortstidningar där, men de hade bara HD från i torsdags. På HD's sida på internet har de stavat fel på Lindas efternamn.

I morgon börjar Ulf jobba igen efter två veckors semester. Så nu går han in på slutspurten, bara 15 arbetspass kvar. Den 23/7 kl 07.30 slutar han jobba för gott och blir pensionär. Vi räknar båda ner dagarna till dess.

08-06-30:

I dag har jag suttit vid datorn och skannat in 138 gamla foton ur mina äldsta fotoalbum. Det är jobbigt att sitta still så länge. I omgångar ska jag försöka skanna de fotoalbum jag har, samt en del av alla lösa foton. Detta dels för att rädda dem till eftervärlden, och dels för att lättare kunna dela med mig av dem. Av samma orsak har jag börjat skriva en kort resumé av mitt liv som det gestaltade sig innan jag började skriva dagbok på nätet. Detta hittar du längst ner under fliken Om Christel. Jag har bara precis börjat på det. Det kommer att ta tid även om jag bara berättar ytterst kortfattat.

08-07-02:

Nu har jag äntligen lyckats lägga in de första fotona på Om Christel. Så snart jag hinner kommer jag att lägga in fler. Men detta kommer jag inte att hinna den närmaste veckan. I eftermiddag kommer Jenni nämligen upp för att hälsa på. (Flyget var även denna gång mycket billigare än tåget. Det är inte lätt att vara miljövänlig om man inte är rik...) Hon kommer att stanna en dryg vecka och vi har massor vi har planerat att göra. Kanske hinner jag inte uppdatera något alls förrän jag vinkat av henne igen.

Jag måste passa på att berätta att jag hittat ett jättebra nytt hem åt Celine! På måndag ska hon flytta hem till Mariana. Mariana har haft en lilamaskad heligbirma hona som dog ganska nyligen, hela 23 år gammal. När Mariana besökte oss i går gick Celine direkt fram till henne och började stryka sig mot henne redan innan hon fått av sig skorna. Sen lekte och kelade de länge. Jag tror att det kommer att fungera fint! Det känns skönt! Celine är ju min lilla ögonsten, så jag är mycket mån om att hon ska få det bra. Åt Aimée har jag också ett bra hem på gång, men inget är bestämt än.

08-07-08:

Jag hinner bara med en snabb uppdatering i dag. När Jenni har åkt hem igen kommer jag att lägga in en berättelse om allt vad vi har haft för oss, samt foton. I dag vill jag bara berätta att Celine flyttade i går. Mariana kom och hämtade henne på kvällen. Jag är övertygad om att jag har hittat det perfekta nya hemmet till henne. Jag har redan fått rapport om att allt gått bra hittills, och att Celine verkar finna sig väl till rätta i sitt nya revir. Det känns väldigt tomt här! Det är alltid sorgligt att skiljas från en så kär vän! Men jag hade inget att välja på. Den sista timmen innan Mariana skulle komma satt Celine och jag vid köksbordet och kelade. Jag tog några sista foton:

08-07-10:

I går kväll åkte Jenni hem till Skåne. Aimée tyckte att Jenni skulle stannat för gott eftersom hon är så bra på kattlekar.

I fredags var Jenni och jag på den stora internationella hundutställningen, World Dog Show 2008, i Älvsjö. Vi gick i timmar och tittade på de över 20 000 hundarna, de fina uppvisningarna (bl a freestyle som vi gillar) och de otroliga mängder hundprylar som fanns att köpa. Jag tittade mest på chihuahuorna som vanligt. Precis en sån som den lilla som sitter i sin mattes hand, på fotot nedan, skulle jag vilja ha...

Några dagar var Jenni och jag på Urö och målade fönster mm. (Ulf jobbade.) Nedan ser ni dels utsikten från vardagsrumsfönstret sent på kvällen, dels det nymålade räcket runt trädäcket. Och så ser ni hur djupt koncentrerad jag ser ut, då jag är i målartagen, och inte vet om att jag blir fotograferad...

När vi ändå var i trakterna passade vi på att besöka Norrtälje. De många låga trähusen, samt Norrtäljeån, ger staden charm.

I tisdags var vi med på en guidad visning av Globen. Det var ganska intressant att titta bakom kulisserna. Vi gick in genom VIP-entrén, besökte omklädningsrum och loger samt tittade in i den jättestora Globenarenan där reparationsarbete av golvet just nu pågick. Vi fick se hur taket är konstruerat, samt se en film som visade kända arrangemang som hållits i Globen sedan invigningen 1989, allt från ishockey-VM till internationella artister och melodifestivalen. Publikrekordet satte Bruce Springsteen 1992 med 16 337 åskådare. Det var intressant att se hur flexibelt allt är ordnat. De stora läktarna är inskjutbara och kan dras fram så mycket som behövs för stunden. Väggar kan flyttas för att göra lokaler större eller mindre. Och det utrymmet som var greenroom under melodifestivalen är vanligen garage, men ibland häststall. För att vi skulle få en uppfattning om Globens volym berättade guiden, att om man satte på en vanlig badkarskran för fullt, och skulle fylla motsvarande volym med vatten, så skulle det ta hela 40 år. (Vi fick inte fotografera riktigt överallt eftersom förberedelser inför en stor konsert pågick.)

Linda och Johan kommer och hälsar på i augusti. Om de vill så kan jag följa med dem också till Globen. I så fall tar jag med min riktiga kamera då. Nu hade jag bara mobilen.

På min balkong har även de kinesiska riddarsporrarna, samt fuchsiorna, slagit ut nu. Surfinian samt pelargonerna växer också bra.

Mitt "husdjursnätverk" fungerar bra. Fr o m i dag och 16 dagar framåt passar jag 5 stycken söta ökenråttor (gerbils). Och över helgen ska jag passa en stilig chinchillaperserkatt som bor i trappuppgången här bredvid. (Hos katten gör jag hembesök, men ökenråttorna får bo i matsalen dit Aimée inte har tillträde.)

08-07-12:

Nu är Aimée också tingad. Hon kommer att flytta hem till Sophia den 18/7. Jag är övertygad om att detta hemmet blir bra för Aimée. Men så tomt här kommer att bli sen...

I dag har jag lagt in fler foton längst ner under rubriken "Om Christel".

08-07-14:

Aimée ligger i mitt knä nu när jag sitter framför datorn. Usch, vad det kommer att bli tomt när också hon flyttar. Och hittills verkar det inte som om det skulle ha fötts någon långhårig chihuahuatik, i den färgen jag helst önskar, någonstans. (Bara en och den skulle uppfödaren behålla för avel.) Men jag ska om ca 1 vecka till en bra uppfödare och titta på några som har "nästan" rätt färg. Det kommer hur som helst att komma en period då jag blir tillfälligt djurlös. Det har jag inte varit på många år, och det har jag heller ingen önskan att vara. Jag får klappa grannarnas katter och hundar så länge. Rasmus, katten jag har passat över helgen, ser ni på fotot nedan. Det är en stilig äldre herre. I början var han lite reserverad men nu kommer han själv och vill bli klappad. Fast han har med menande jamningar förklarat för mig att han tycker att det vore bra om hans riktiga matte kommer hem igen. Och det gör hon i kväll. Fast i augusti ska jag passa honom 9 dar igen. Även mattar kan behöva semester, och husdjur är som bekant inte välkomna överallt.

08-07-16:

I dagens tidning står det:

FASTIGHETSKRASCH I SPANIEN
Fastighetskrisen i Spanien har krävt sitt första större offer. Fastighetsbolaget Martinsa-Fadesa har deklarerat sig konkursmässigt. I måndags stoppades handeln med bolagets aktier, som var i fritt fall eftersom det blivit känt redan före helgen att långivarna börjat göra reserveringar för sina fordringar. Bolaget är det första större i branschen som kastar in handduken, trots att den spanska fastighetsbubblan började spricka redan förra året. José Manuel Galindo, ordförande i branschens största samarbetsorganisation, räknar med att det blir fler.
Låga räntor efter det att Spanien inträdde i EU:s valutaunion 1999 spädde på boomen. Många förstagångsköpare vågade slå till och andra bytte upp sig till större bostäder. 2006 uppgavs byggandet i Spanien vara större än det i Storbritannien, Tyskland och Frankrike sammanlagt. När räntan började stiga förra året var det många som fick problem, och fastighetsbolag som satsat stort började få svårt att sälja nybyggda hus och lägenheter. Bostadsdepartementet meddelade på tisdagen att huspriserna sjönk för andra kvartalet i rad.

Ja, för oss som vill köpa är det ju bra, men det är synd om spanjorerna. Arbetslösheten skulle stiga mycket om nybyggandet helt skulle stanna av. Själv har jag tyvärr ingen glädje av de fallande priserna eftersom jag helt saknar kapital att köpa en lägenhet för. Men jag drömmer mycket... Drömmar är gratis.

Annars finns det nu lägenheter att få i El Campello från 875 000:- (= nybyggd etta, centralt, 1 km från stranden), samt för ca 1,3 - 1,5 miljoner (= 2:a eller 3:a, centralt och nära stranden). Men de extrafina med havsutsikt kostar fortfarande från 2 miljoner och uppåt. (Och hade jag velat bo i Torrevieja så hade jag kunnat få en lägenhet där för knappt 500 000:-.) Däremot har det blivit svårare att få låna i bank för att finansiera sitt fastighetsköp. Bankerna kräver större säkerhet, vilket förstås är helt rimligt.

08-07-18:

Ni som är kattägare, vet ni om detta:

"Balkonger på högre höjd än fem meter över marken måstes förses med nät eller liknande som hindrar att katten trillar ned, har Jordbruksverket bestämt. Försäkringsbolagen rapporterar att allt fler katter fallskadas, enligt verkets veterinärinspektör Christina Lindgren. Typiska skador hos katter som fallit från höga höjder är sprucken urinblåsa, frakturer och punkterade lungor. Om skyddsnät saknas kan kattägaren krävas på vite."

Kvällen: Aimée har också flyttat nu! Sophia och Marcus var och hämtade henne i kväll. Aimée fick med sig den stora fina klösmöbeln, och det är ju bra, för då har hon en trygg och välkänd plats, även i sitt nya hem. Jag vet att hon får det bra hos dem, men det känns väldigt tomt här! Både Ulf och jag tyckte att det var så sorgligt när de åkte iväg. För mig känns det väldigt tomt och konstigt att inte ha något djur. I sex år har jag haft Birmakatter, allra minst 2, men ofta betydligt fler när någon av honorna hade ungar. (Som mest 8 samtidigt.) Och jag har levt väldigt nära mina djur. Alltså är tomt bara förnamnet...  Jag tog några foton av den lilla strax innan hon åkte:

08-07-19:

Grattis på födelsedagen Robert!

PS på sidan Om mina djur har jag nu lagt in en annons, med alla de kattsaker jag ska sälja, nu då jag inte har några katter mer. Jag har också, på samma sida, lagt in några foton av Safir samt Estelle som små kattungar.

08-07-22:

Jag har varit näst intill sängliggande i migrän i 3 dygn. Men nu mår jag bra igen. Jag förmodar att det var all stress kring att katterna skulle flytta som utlöste det hela. Det är psykiskt påfrestande att skiljas från sina små kära... Jag har dock fått rapport från båda katternas nya mattar om att allt har gått bra hittills. De har även skickat foton. Det känns jättebra att veta att båda katterna har fått så bra nya hem. Jag kommer att sakna katterna betydligt mer än de kommer att sakna mig.

Jag tröstar mig med att titta på webbsidor om hundar och El Campello. Har ni fått länken till webbkameran som filmar stora stranden i El Campello? Om inte så får ni den här: http://webcam.comunitatvalenciana.com/webcamcostablanca-elcampello.htm?id_camara=26 .

I natt jobbar Ulf på SVT för sista gången. I morgon bitti inleder han sin långledighet som varar resten av livet. Det ska bli skönt att ha honom hemma. Vi kan göra mera saker tillsammans, och inga tider (som vi inte själva har valt), har vi att passa...

På balkongen har mina luktärter slagit ut. De luktar underbart, precis som vildkaprifolen som är full av blommor nu. Och pelargonen, på bilden bredvid, är en av de tre som jag släpade med mig från Helsingborg till El Campello och sen hit till Hässelby. Jag gillar färgen på den.

08-07-26:

Gun och Magnus har varit och hälsat på som hastigast. Till oss kom de lagom till middagen i går. Sedan satt vi länge på balkongen, där det nästan var "El Campello varmt", och pratade. I förmiddags åkte de och Ulf vidare till Urö. Gun och Magnus ska på en bluesfestival i Norrtälje i kväll, och sen övernattar de i Ulfs stuga, medan Ulf kommer hem till mig igen senare i dag. Jag har varit tvungen att stanna hemma eftersom kvinnan som ville köpa samtliga kattsaker jag har haft till salu skulle komma i dag och hämta dem. (Hon kom för en stund sen.) Nedan tre foton från i går. (Väldigt vad hon ser lång ut min lillasyster, det skiljer faktiskt  bara 4 cm...)

08-07-27:

Jag har precis lagt över några foton från mobilen till datorn. Fotona tog jag häromdagen när Ulf och jag promenerade till Vällingby. Tunnelbanan tar 5 minuter, promenaden 35. Men vid vackert väder går vi. På vägen passerade vi bl a en rådjursfamilj, samt Kaananbadet med dess flitigt använda hopptorn.

08-07-30:

Ulf och jag har varit ett par dagar på Urö. Mest har vi gjort nytta och bl a målat det Jenni och jag inte hann med härförleden. Men vi har också hunnit sola och lata oss lite. Vädret har varit härligt. Jag gillar verkligen värmeböljor! Utsikten från från huset över Löparöfjärden är fin. Det är den obebyggda ön Aspön man ser rakt fram. Behöver man handla så får man antingen cykla 3+3 km, eller ta bussen in till Norrtälje.

Ulf är kvar på Urö. Han kommer hem i morgon eller på fredag. Jag åkte hem i dag bl a för att vattna mina 68 krukväxter som inte klarar mer än 3 dygn utan vatten då solen gassar.

På bilden där Ulf läser tidningen så får jag påpeka att han inte håller den upp och ner. Från ena hållet läser man ekonomidelen, från andra hållet sport. (DN har alltid minst 3 delar, första delen med nyheter, kulturdelen och ekonomi/sport.) Just i den ekonomidel som Ulf läser på fotot (29/7) står det med stora bokstäver på första sidan: "Rea på soligt boende." och inuti tidningen: "Prisras på solkusten. Köpläge för svenskar när bomarknaden faller i Spanien." Sen kan man läsa att hus/lägenhetsförsäljningen i Spanien gått ner med 34,3% i maj. Det står vidare att man kan vänta sig att priserna ska ligga stilla några år. Alla vill visserligen sälja till samma pris som för 3 år sen, men det är omöjligt. Man bör kunna pruta ner priset ca 15 %. (Bara objekt som kostar 400 000 euro och uppåt ligger kvar på samma prisnivå.) Artikeln handlar visserligen om spanska solkusten, men ingenting talar för att förhållandena inte gäller Costa Blanca också. Det påpekas att det i början av 2000-talet rådde köphysteri i Spanien, vilket ledde till en byggboom utan like. I dag står många lägenheter osålda. Många nordeuropéer som vill ha en bostad i solen väljer nu Turkiet och Thailand p g a de lägre priserna. DN avslutar med orden: "Har du någon gång tänkt köpa hus på solkusten är det läge att göra det i höst."

Jaha. Då fattas jag som vanligt bara alla pengarna...

08-07-31:

Mer om lägenhetspriser i Spanien:

Tuesday, 15 July 2008

A fast reaction

 
The real estate crisis was upon us faster and with more strength than anyone could have imagined. With each new article I write, I’m surprised by the amount of new negative data. The excess stock of built property and the financial crisis are damaging our industry, with sales falling dramatically in certain areas.

The result: companies in danger of bankruptcy, an increase in unemployment, a loss of consumer confidence, a fall in consumption.
The real estate companies´ swift reaction has pleasantly surprised me. Instead of timidly waiting for the problems to pass and moderately lowering prices, many have reduced them drastically (up to 30% in some cases!). They are aware of the fact that the sooner they sell excess stock, the quicker we will overcome this crisis.
Logically, the real beneficiary will be the buyer.

It´s a common idea among economists: the faster the fall towards the crisis, the shorter in time its consequences will be. The fall in sales has been so abrupt, that real estate companies have decided to immediately drastically lower their prices. No negotiations, just the lowest price possible (even with losses) in order to sell the properties as soon as possible. This attitude is proof of an understanding of the situation that goes beyond complaining about the consequences of the crisis or the fall in demand of European buyers.

During a few months there were still a lot of offers trying to hide the fact that prices were falling: e.g. gift cheques, e.g. mortgage paid for the first year, to name just a couple.
Fortunately, these measures were soon replaced by a drastic reduction in prices. According to classic economics, that is one of the best ways for supply and demand to come closer to each other.
And when that occurs, we will have ended the crisis, at least in real estate.
 

För övrigt har jag köpt en ny mobiltelefon, och har därmed skaffat mig ett nytt extra telefonnummer. Jag har redan en jättefin mobiltelefon som jag fått av Ulf. En Sony Ericsson K800i med alla tänkbara finesser inklusive 3,0 Mp kamera. Problemet är att den är så stor. Det är lika svårt att få ner den i handväskans mobilfack som i byxfickan på ett par dambyxor. Alltså har den legat på mitt skrivbord för det mesta. Nu har jag köpt en liten nätt som är lättare att få plats med, och som förmodligen får följa med ut oftare. Det är en enklare modell med bara 1,3 Mp kamera: Sony Ericsson Z320i. Mitt nya mobilnummer är: 070-622 27 27. (Och det gamla: 070-585 15 72.) Jag kommer att använda båda parallellt. Att flytta SIM-kortet emellan telefonerna är inget alternativ så krångligt som det är. (Man får ju ställa in tiden mm på nytt var gång.) Den röda är den nya. Ni ser att den är mindre. (Fotot tog jag, utan att tänka mig för, med vidvinkel så det ser lite "böjt" ut. Det syns inte att den röda telefonen även är tunnare.) Jag funderade först på en Samsung 300 (rosa) som är ännu mindre. Men där är kameran bara på 0,3 Mp och minneskortet rymmer just ingenting. Annars tycker jag eg bättre om den modellen, just för att den är så pytteliten samt har klockan i separat display utanpå. Hur som helst är Ulf lite sur för att jag köpt mig en sämre mobil än den jag redan har. Han tycker att jag kunde köpt en större handväska i stället...