Sparad dagbok 7: (Fr o m 08-08-02 t o m 08-10-12.)
08-08-02:
I dag har vi varit i Uppsala och tittat på chihuahuavalpar. Vi besökte Britt-Marie på Tiddy's kennel i Vilan. (En seriös uppfödare som fött upp chihuahuor i 30 år.) För mig blev det samtidigt en nostalgisk resa. Jag har inte varit i Uppsala på 30 år, och inte i Vilan sedan vi flyttade därifrån sommaren 1967. Allt såg annorlunda ut, mindre till storleken men betydligt mera bebyggt.
Britt-Maries tik hade fått hela 6 valpar (3 tikar och 3 hanar) vilket är ovanligt många för en chihuahua. Valparna är 6 veckor gamla nu. Vi tittade mest på en liten tik vid namn Chila. Hon charmade Ulf totalt med sitt pigga sätt. Hon for runt som ett litet yrväder med viftande svans och undersökte allt. Men jag tvekar eftersom hon har "fel" färg. Jag har väntat så länge på en tik i "rätt" färg (= creme-, guld- eller möjligen vit), så jag tror att jag hellre väntar lite till. Fast visst är valet svårt! Så här ser hon ut:
Ulf närmade sig först valparna lite försiktigt, men ju mer förtjust han blev i Chila desto aktivare blev han.
Här ligger alla 6 valparna och vilar, och på nästa foto syns pappan längst till vänster samt mamman längst till höger.
Efter kennelbesöket gick vi runt i Uppsala ett par timmar. Först regnade det måttligt men sen vräkte regnet ner. Vi fick användning för våra paraplyer... Vi gick ändå uppför slottsbacken för att titta på slottet och Gunillaklockan.
Det var låsta grindar in till slottsfängelserna, så dem kunde vi inte titta på. Det var de för 40 år sen också. Fast då gick det att klättra över. Det gjorde Dan och jag då och då. Det var jättespännande att smyga runt i de mörka gångarna och kika in i alla fängelsehålorna tyckte vi.
Det regnade för mycket för att gå ner till slottsträdgården. Vi gick i stället vidare till domkyrkan.
Vi gick in i domkyrkan en stund för att slippa regnet. Där pågick barndop. Sen gick vi vidare ner mot centrum, via en av de många broarna över Fyrisån.
Hade det inte regnat så mycket hela tiden så hade vi nog gått runt ett tag till och tittat. Nu gav vi upp och gick, dyböta från höfterna och nedåt, mot centralstationen för att ta tåget hem. (Jag beställde en regnkappa från Gudrun Sjödén i förrgår. Den skulle jag haft nytta av i dag. Men det dröjer väl till mitten av nästa vecka innan den kommer...)
Här utanför regnar det också, och från sitt rum ropar Ulf att han tycker att jag ska köpa Chila... (Han tittar på foton av henne på sin dator.) Men jag tror att jag avstår. Jag tycker att sån "guldfärg", som golden retrivers har, är den allra vackraste färgen på hundar... (Synd att golden retrivers inte finns i "pocket size".)
08-08-03:
Ute regnar och åskar det. Värmeböljan som jag trivdes så bra med har försvunnit. Jag längtar mycket till El Campello, och tröstar mig med en liten bukett luktärter från mina balkongodlingar. Ulf och jag har ägnat dagen åt att samla ihop alla papper som har med huset på Urö att göra. Så har vi allt klart inför en kommande försäljning. Förmodligen lämnar Ulf ut huset till försäljning nu i höst. Han har pratat med en mäklare.
08-08-04:
Mer om läget i Spanien:
"Spanien på väg mot recession: Antalet personer som är registrerade som utan jobb nådde den högsta nivån på tio år då utfallet för juli publicerades på måndagen. En timme senare meddelades även att konsumentförtroendet nådde ny bottennivå. Spanska finansministern Pedro Solbes säger nu att han inte kan utesluta en recession. (En recession är två på varandra följande kvartal med negativ tillväxt.) Antalet nya sökande av arbetslöshetsunderstöd, som normalt sett sjunker i juli i Spanien, steg med 36.492 personer till totalt 2,43 miljoner. Nästan två av tre friställningar har skett inom byggsektorn, som kollapsat efter en byggboom som varat ett årtionde. Den spanska arbetslösheten ligger på den högsta nivån sedan april 1998."
Ja, detta är givetvis väldigt tråkigt för spanjorerna! För oss som önskar köpa bostad i Spanien är det förstås bra, eftersom priserna går nedåt. (Det står "priset sänkt" på de flesta "till-salu"-skyltarna nu.) På sikt vet vi dock inte hur det påverkar det spanska samhället i stort. Det är ju f n stor ekonomisk oro över stora delar av världen. På ett år har börskurserna gått ner nästan 40% i Sverige trots att det ekonomiska läget egentligen är hyfsat här. Det ena landet drar det andra med sig. Vi får väl hoppas att allt stabiliseras till det bättre inom inte alltför avlägsen framtid.
08-08-08:
I dag är det nollåttornas dag så vi undviker att åka in till stan där det pågår en massa jippon.
Som omväxling till den senaste tidens småskurar vräkte regnet ner i natt. Jag fällde ut markisen över min balkong, (som jag aldrig använder vid sol), för att skydda mina växter från att dränkas.
För att anknyta till mitt lilla ekonomiska resonemang ovan, så citerar jag dagens DN: Sverige är inne i nolltillväxt. Under sommaren har det gått raskt utför med konjunkturen. Nu är det snudd på recenssion där ekonomin backar." Ja, de skrev en hel del ytterligare på samma tema. Jag är inte så insatt i världsekonomi men tror mig ha förstått att bolånekrisen i USA påverkat Sveriges ekonomi negativt. Så att vår nettoexport minskar och investeringarna likaså. Vilket väl innebär att vi blir "köpsvagare" även i förhållande till Spanien. Själv är jag som vanligt "köpsvag". Mina samlade besparingar uppgår endast till ett tresiffrigt belopp. Å andra sidan minskar mina skulder stadigt. (Jag lånade bl a 50 000 för att finansiera min flytt till Spanien.) Lagom tills jag blir ålderspensionär kommer jag att vara skuldfri. (Ni som känner mig sen tidigare vet att min ekonomi gick i stöpet i samband med att jag byggde ett hus precis före fastighetskraschen och räntechocken - 91.)
I går flyttade min dotter Jenni till Surrey i sydvästra utkanten av London i England! Där kommer hon att jobba som au pair i en familj, prel fram till sommaren-09. Då har jag snart 2 av mina 3 barn i England. Fast än så länge har Johan sommarlov och är kvar i Sverige. Johan och Linda kommer att hälsa på Ulf och mig i Stockholm 21-25/8. Linda är bara ledig några få dagar i sommar. Hon jobbar på neonatalavdelningen på sjukhuset i Lund över sommaren, och vårdar för tidigt födda bebisar. (Lite som att sluta cirkeln, eftersom hon själv är ett prematurbarn född 35 dagar för tidigt.)
Apropå resor: Har jag nämnt att Ulf och jag besöker Skåne i slutet av september? Vi hoppas hinna träffa så många som möjligt då.
Jag har ägnat regndagarna åt att sy. Mina gardiner blev äntligen klara och kom på plats i förrgår. Och nu håller jag på att sy klädsel till de hemsnickrade armstöden på min bäddfåtölj. Jag har från IKEA köpt likadant tyg som fåtöljen är klädd i. Sen ska jag sy om klädseln jag har på min arbetsstol så att den blir sittande utan lakanssträckare. (Den klädseln hör eg till en helt annan stol.) Som ni ser på fotona nedan har jag möblerat om lite, sen katternas stora klösmöbel försvann. (Jag får nu precis plats att hjula på den tomma golvytan!) Lägg också märke till hur fint min spanska bougainvillea fortsätter att blomma. Jag kommer att visa nya foton när allt blir klart. Hyllan ovanför bäddfåtöljen visade sig sitta så löst (trots pugg och rejäla skruvar) att jag fick ta ner den, annars skulle den rasat ner själv när som helst. Hyllan ovanför den förra, uppsatt på samma vis, sitter däremot stadigt. (Kan väggen vara porösare längre ner tro?) Hur som helst vågar jag inte sätta upp hyllan igen. Så nu har jag ingen aning om var jag ska ställa allt som stod på hyllan tidigare. Kanske jag kan gallra bort några av sakerna. Jag blir säkert klar nån gång även om det tar tid... I det här vädret känner jag mig lite deppig och jobbar inte så särskilt effektivt.
Men från det ena till det andra: Jag är precis lika kär i Ulf fortfarande! Så trots ett regnigt Stockholm, och min ständiga längtan tillbaka till El Campello, ångrar jag inte ett dugg att jag flyttade ihop med min käre Ulf. Vi har det så bra tillsammans!
08-08-09:
Jag har fått mejl från Jenni om att allt har gått bra. Hon är bara lite trött av att ta in så mycket ny information, vilket förstås är naturligt.
Jag har också fått mejl från Horst. Han skickade med ett foto som visar att plantorna jag satte vid hans uppfart har tagit sig bra. Jämför själva nedan. Till vänster planteringen förra året, till höger Horst foto från i år. På detta foto syns också hans hund Chiqui.
08-08-10:
Nu har jag sytt klart armstöds-överdragen. Jag sydde dem så att de lätt går att ta av för tvätt. Själva armstöds-stommen består av resterna av min gamla Tomelilla-fåtölj (den som jag delvis fick såga itu för att få in den i lägenheten i El Campello) + en hylla (för att hålla ihop ryggen) + 4 sängben (för att komma upp i rätt höjd). Bäddfåtöljen är väldigt praktisk, och blir snabbt en skön säng då det kommer gäster, men den var inte skön att sitta i utan armstöd. Nu ser det ut som om armstöden suttit där från början. Jag tycker att det blev ganska hyfsat. Döm själva:
Nu återstår att spackla hålen i väggen där hyllan satt, samt att hitta någonstans att ställa allt som stod på den (bl a min CD-spelare). Och så får jag väl fördela fotona av barnen lite jämnare på väggen. Ja, det dröjer länge tills jag är klar med allt... (Fast jag har sytt om dynan till skrivbordsstolen så den passar bättre.)
I morgon ska vi ut en sväng till Urö och fixa lite inför visningen av stugan (ca 7/9).
08-08-14:
I dag har Ulf och jag varit på Solna polisstation och ansökt om nytt pass samt nytt nationellt ID-kort åt mig, samt om ett nationellt ID-kort åt Ulf. Jag hade bådadera som skulle varit giltiga några år till om jag inte bytt efternamn. Vi planerar visserligen inte någon utlandsresa förrän vi ska till El Campello i november, men det är ju lika bra att ha det gjort. Synd att man måste se ut som en efterlyst på fotona. Jag hade hellre velat le. Men se då ändras ju biometrin så det går inte alls... Häromveckan tog jag foton till mitt nya körkort. Där fick jag le lite, men absolut inte så mycket att tänderna syntes. Resultatet ser ni nedan. Blicken ser lika stirrande ut som alltid då de smäller av en blixt rakt i ögonen på en. Körkortet fick jag bara efter några dagar. Passet och ID-korten blir klara den 20:e.
Ute regnar det och blåser. Jag har fullt upp med att förhindra att mina pelargonior ruttnar. Suck...
08-08-16:
Ännu en grå och trist dag. I går var det i alla fall sol ett tag, så Ulf och jag passade på att ta en lite längre promenad. Nu (12-20:e) passar jag katten Rasmus ett tag igen. I början var han lite avvaktande mot mig, men nu kommer han och möter mig i hallen och säger mjau. I morse ville han bli klappad en lång stund. Han spann och verkade ganska nöjd. Annars har han förstås tråkigt när matte är borta. Jag är där sällan mer än en halvtimme åt gången. (Jag går dit morgon och kväll.)
Jag upplever det som oerhört tomt här hemma, nu när vi inte har något husdjur. Det är nästan så att jag i ren desperation vill gå och köpa ett par undulater, eller något annat litet djur, i väntan på HUNDEN!
08-08-17:
Det regnar ute... I går, när det också regnade, passade jag på att skanna in 77 gamla foton, de flesta av barnen. Jag hittade dock ett foto på pappas barndomshem som jag lade in på avdelningen om pappa på sidan "Om Christel" samt några på mina f d husdjur som jag lade in på sidan "Om mina djur".
Ulf, som är uppe senare än jag om kvällarna, passade på att fotografera månförmörkelsen kring midnatt:
08-08-18:
Jodå, det regnar i dag också. Kvällen i går tillbringade jag framför datorn. Bl a mejlade jag flera seriösa kennelägare här i trakten och berättade att jag fortfarande inte hittat nån liten cremefärgad chihuahuaflicka. Jag har redan fått flera positiva svar. Det kommer att födas valpar i höst och vinter som kan tänkas bli långhåriga och cremefärgade. Det känns ju hoppfullt. För jag tror inte att jag kan överleva en vinter i Sverige utan djur, oavsett hur underbar man jag har! Det blir svårt nog att överleva vintern ändå...
Både Ulf och jag var på en rutinkontroll hos vår familjeläkare i dag. Läkaren berättade för mig att det nu är konstaterat att jag har Gilberts syndrom. Detta är en ärftlig defekt som gör att levern har en nedsatt förmåga att ta upp bilirubin (det gula färgämnet) ur blodet i normal utsträckning. Det är därför jag har lite förhöjda bilirubinvärden. Åkomman är helt ofarlig och kan t o m vara bra på det viset att den förhöjda halten kan förebygga hjärtatacker. Nackdelen är att man vid infektionssjukdomar eller svält (bantning) kan bli lite gul i ögonvitorna. Tre till sju procent av den vuxna befolkningen lider av detta, de flesta utan att veta om det. Det känns bra att ha en kunnig och noggrann läkare som kolla upp sånt här. Då slipper jag oroa mig. Vill du läsa mer om Gilberts syndrom så läs t ex följande länkar:
http://www.sjukvardsradgivningen.se/fraga_sjukvardsradgivningen/Article.aspx?a=148454
http://www.gastrolab.net/nqgilbs.htm
08-08-19:
Grattis
på födelsedagen Birgit!
Jag hoppas att du får en riktigt trevlig 83-årsdag mamma!
08-08-20:
Det känns som höst i luften i dag. Visserligen tittar solen fram mellan molnen, och det är inte precis frostgrader ute, men ändå. Jag såg flyttfåglar på väg söderut. Jag hade velat följa med. Jag känner mig deppig och längtar mycket tillbaka till El Campello. (Ulfs kramar kan inte råda bot för allt...) Men i morgon kommer Linda och Johan och hälsar på mig. Då kommer jag att bli betydligt gladare. Kanske jag inte hinner uppdatera hemsidan de dagar som de är här. Men, om inte förr, så blir det när de åkt hem till sig igen.
Den här lägenheten skulle jag gärna köpa om jag hade haft tillräckligt med pengar: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?Id=3964&len=en Den ligger i huset bredvid det där jag bodde och har samma fina utsikt, men är något större och modernare. (Huset har hiss, lägenheten air condition, det är dubbla fönsterglas, köket är betydligt bättre, balkongen större etc. Men den kostar därefter: 284 000 euro.) Jag dagdrömmer som vanligt...
08-08-22:
Kort uppdatering: Nu har annonsen om att Ulfs stuga är till salu blivit inlagd. Läs själva via följande länk:
Linda, Johan, Ulf och jag har i dag bl a besökt Vasa-muséet. Jag uppdaterar hemsidan med foton och text om detta så snart jag hinner. Just nu har jag fullt upp. Det är jättekul att ha barnen på besök.
08-08-23:
Grattis på
10-årsdagen Louice!
08-08-26:
Linda och Johan åkte tillbaka till Skåne i går eftermiddag. Eftersom de bara var på besök fem dagar, inkl resdagarna, så hann vi inte göra allt vi önskade. Det var trots allt viktigare att umgås med varandra än att bese turistattraktioner.
Första kvällen, 21/8, nöjde vi (Linda, Johan och jag) oss med att promenera längs stranden medan Ulf lagade maten. Man kan knappast anse att vi hade tur med vädret. Det var enstaka regnstänk i luften då vi gick hemifrån, men hade vi anat att himlens portar skulle öppnas på vid gavel så hade vi nog väntat med promenerandet till senare. Nu hjälpte det knappt att vi hade regnkläder. Det visade sig dock att min nya regnkappa håller 100% tätt även i ösregn. Men: eftersom mina byxor stack ut nertill blev de sjöblöta, och sakta men säkert spred sig det blöta ända upp till troskanten. När vi kom hem fick vi hänga alla våra kläder på tork inklusive skorna. Nåja, vi tog det med gott humör och skrattade åt eländet. Och Ulf hade precis middagen färdig då vi fått på oss torra kläder igen. Sen åt vi alla med god aptit av Ulfs goda thaikycklinggryta med ris.
På fredagen besökte vi Vasa-museet. Där inne är det alltid +18 grader, 50% luftfuktighet och ganska mörkt. (Det är svårt att fotografera. Tar man kort utan blixt syns det knappt vad bilden föreställer, och med normalblixt blir allt inom ca 3 meter från kameran för ljust, medan resten blir svart.) Vi såg först filmen som berättade varför skeppet Vasa sjönk och hur bärgningen gick till. Sen gick vi på en guidad visning och därefter gick vi runt på egen hand. Man har på senare tid, genom analyser, kommit fram till att Vasa var målad i många klara färger med rött som grundfärg. Man har byggt en modell av skeppet och målat denna, samt påbörjat målningen av några av alla de utsirade figurerna som i dag är mörkt ekbruna.
Mig fascinerar det mycket att man genom analyser av de skelett man hittat ombord har kunnat få reda på så mycket om de människor som omkom då Vasa förliste. Man har kommit fram till deras kön, ålder, om de haft bristsjukdomar, vad de troligen ätit mm. Man har också hittat rester av kläder och redskap. Genom en steg-för-steg uppbyggnad på konstgjorda kranier med konstgjorda muskler, hud etc har man fått fram otroligt verklighetstrogna människokopior. (Själva originalskeletten ligger i montrar för sig.) Se själva:
Linda provade dykarklockan, samt ett datorprogram där man kunde bygga Vasa stabilare och testa hur mycket vind hon tålde då:
Några foton av skeppet:
Den sista bilden ovan visar skeppet i genomskärning. Man kan se att hon dels hade två däck med tunga kanoner och därtill öppna kanonportar, och att hon har alldeles för lite barlast och proviant för att stabilisera detta. Att båtarna var så smala och höga var vanligt på den tiden. De var byggda för närstrider och för att imponera, inte för att vara bra på att seglas.
Vill ni veta mer om Vasa så kan ni läsa på t ex följande länkar:
http://www.titanicnorden.com/skepp/vasa.html
(Jag förmodar att ni vet om, att ifall ni vill öppna en länk i eget fönster, så högerklickar ni bara på länken, och väljer sen "Öppna i ny flik" eller "Öppna i nytt fönster".)
Vi hann med att åka Djurgårdsfärjan också:
Till Vasamuseet åkte vi förresten museispårvagn:
Vi avslutade dagen med ett restaurangbesök.
Lördagen ägnade vi bl a åt att åka den knappt 2 timmar långa sight-seeing-turen med båt: "Under Stockholms broar". Vi klev på vid Strömkajen och åkte med hela vägen enligt den gröna linjen på kartan nedan. (http://www.stromma.se/sv/sightseeing/stockholm/)
Det var en mycket trevlig tur, med en kunnig guide som (växelvis på svenska och engelska) berättade både nutida och historiska fakta om allt som vi passerade. Vi fick från vattnet se många av Stockholms kända byggnader när vi färdades på både Mälaren och Saltsjön, under 15 broar, och genom två slussar. Turen visade påtagligt att Stockholm är "staden på vattnet".
Vi såg
Vasamuseet från utsidan, Kungliga slottet, Riddarholmskyrkan och Stadshuset.
Vi passerade
Gamla stan och Gröna lund samt det vackra segelfartyget af Chapman, numera
ombyggt till vandrarhem.
Många av holmarna och stadsdelarna blandar jag än så länge ihop namnen på, därför avstår jag från att namnge nedanstående. Att den slottsliknande byggnaden på det första fotot är ett äldreboende vet jag dock. Det är ju inte så tokigt att ha sådan utsikt på äldre dar...
Vi tog sen en
promenad i centrala Stockholm, förbi slottet och genom Gamla stan.
Det är förstås mycket praktiskt att ha Ulf som kunnig guide. Ulf är mycket allmänbildad och har alltid intressanta saker att berätta. Här pekar han ut statsministerns bostad, Sagerska palatset.
På kvällen, då
vi kommit hem till Hässelby strand igen, tog vi en lång promenad. Denna gången
sken solen, även om den var på nedgående.
Vi gick norrut mot Hässelby strand-badet.
Söndag förmiddag ägnade Linda och Johan åt shopping. Båda behövde komplettera sina garderober inför hösten. Och på eftermiddagen promenerade vi mer här i omgivningarna, nu åt andra hållet. Vi gick bl a förbi Kaanan-badet.
På kvällen lagade Johan Biff Stroganoff som vi åt med god aptit. Vi kvinnor kände oss så bortskämda när männen stod för maten. (Fast jag diskade efteråt i alla fall.)
På måndagen tog vi det lugnt och bara umgicks. Klockan 15 vinkade Ulf och jag av Linda och Johan på Bromma flygplats. Det var jättekul att ha besök av dem och vi hoppas att de snart kommer åter.
Släkt och vänner är alltid välkomna att hälsa på oss!
08-08-27:
Ursäkta att jag ligger lite efter med att besvara mejl. Jag ska beta av inkorgen nu i veckan...
08-08-29:
Depp, depp, depp: Det känns mer och mer som höst ute. På nätterna är det bara + 8 - 9°. Jag har tagit in mina sju favorit-pelargoner. Jag hoppas att de klarar omställningen till inomhusklimat bra. Det blev trångt i mina söderfönster. Krukorna får nu stå i sick-sack. Min höst&vinterdeppighet har börjat komma. Ulf är så rar mot mig men han kan förstås inte fylla alla mina behov. Jag saknar mina katter väldigt mycket. Här är så tomt! Och fast vi bor så vackert, så trivs jag inte här i Stockholm. Så jag deppar... Det finns inga bra och ofarliga mediciner mot min vinterdeppighet. (Ja, förutom en stor dos sol och värme förstås!) Jag vill inte ens prova någon form av psykofarmaka. Jag "självmedicinerar" med snabba kolhydrater. Jodå, det hjälper för stunden. Kroppens produktion av kortisol (stresshormon) sjunker. Dessutom frisätts serotonin (må-bra-hormon) av söta (och feta) produkter. Givetvis har jag gått upp i vikt, nästan 3 kilo. Suck. Och då blir jag ännu deppigare för att jag är för tjock. Så "snabba-kolhydrater-metoden" är en ond cirkel. Men det krävs mycket energi för att bryta cirkeln. Energi som jag saknar just nu. (Ulf har i alla fall lovat att inte söka skilsmässa även om jag går upp några kilon till.) Själv mår jag dåligt av att se mig i spegeln och byxorna spänner i midjan. Ja, i världsligt perspektiv är mina problem pyttesmå. Men jag känner mig lika deppig ändå. Stackars er som får läsa sånt här. Ni läser ju knappast min hemsida för att läsa om tråkiga saker. Jag hoppas ha något roligare att berätta nästa gång jag uppdaterar.
08-09-04:
Ulf och jag har varit bortresta några dagar. Vi har varit i Helsingfors. Jag uppdaterar min hemsida med berättelse och foton, antingen i kväll eller i morgon. (Jag kommer också att besvara mejl samt missade telefonsamtal så snart jag hinner.)
08-09-05:
Ulf, som alltid är rar och omtänksam, ville muntra upp mig lite med en minikryssning till Helsingfors. Vi åkte med Silja Symphony. Det är ett jättestort fartyg , 12 våningar högt, som mer ser ut som ett shoppingcenter än en båt. Inne i mitten är det som en lång gågata kantad av affärer och restauranger:
Överhuvudtaget var det en väldigt stor båt. Nedan ena sidan av soldäcket. Vi gick runt och tittade både i affärer och på annat. Jag köpte en vacker naturfärgad linhandduk med björklövsmönster. På bufféerna, morgon och kväll, åt vi båda för mycket. När det finns oräkneliga rätter att välja på är det lätt att det blir mycket, även om man bara tar ett litet smakprov av knappt en tredjedel av dessa. På slutet började jag längta efter naturell isbergssallad. För även om det fanns jättemycket att välja på så gällde detta inte grönsaker. (Fast på efterrättsbordet fanns det gott om frukt och bär i alla fall.)
Det fanns förstås olika sorters underhållning ombord. Första kvällen tittade vi på Bollywood-showen med indiska dansare. Den var inte mycket att se. Men nog fick dansarna motion alltid. Det fanns också en rysk luftakrobatgrupp som gjorde ett fantastiskt nummer hängande i trapetser och ringar 15 meter över gågatan. Tittar ni noga på bilderna ovan så kan ni se trapetsen. Det imponerade mycket på mig när en av tjejerna hängde i bara hälarna i trapetsen och gungade samtidigt. Det ni, det kräver både muskler och balanssinne.
Ett gråmulet Helsingfors mötte oss. Fast det regnade inte förrän på eftermiddagen som tur var.
Ulf var påläst som vanligt och guidade mig runt i staden. Vi passerade först det anspråkslösa presidentpalatset:
Därefter gick vi till Uspenskijkatedralen (ortodox). Den var lika vacker utanpå som inuti. (Jag är väldigt svag för gamla byggnader med tinnar och torn...)
Därefter gick vi till det stora öppna Senatstorget och tittade på den lika vackra Domkyrkan.
När vi ändå besökte vackra kyrkor passade vi förstås på att besöka Tempelplatsens kyrka också. Den är betydligt nyare men unik för att den är insprängd i berget. Ingången ser mycket anspråkslös ut men inuti är den pampig med de råa granitväggarna och glastaket som ger så vackert ljus.
Vi fortsatte därefter vidare till Sibeliusparken och Sibeliusmonumentet.
Därefter gick vi och fikade på det stora varuhuset Stockmann. Vi behövde vila fötterna en stund. Utanför varuhuset visade Ulf mig en staty som har kulhål efter en rysk flygattack under andra världskriget:
Sedan strosade vi runt i centrala Helsingfors. Vi såg väldigt många vackra hus. Och på ett ställe, där byggarbeten pågick, hade de satt upp det trevligaste plank jag någonsin sett runtom. Eller vad säger ni? Lägg märke till lyktorna!
Jag tyckte också att det såg trevligt ut att så många av husen hade skoborstar vid entréerna:
Vi tittade in i några konsthantverksaffärer. Hos en silversmed köpte Ulf ett vackert litet hänge i form av en segelbåt åt mig. Han är så snäll. Efter flera timmars promenad gick vi tillbaka mot hamnen.
Där såg jag en båt med kattmotiv målat på sidan. Dessa "kattbåtar" går mellan Helsingfors och Tallinn.
Och längs vår promenadväg såg jag förresten, i skyltfönstret till en djuraffär, denna bild som jag tyckte mycket om:
Det var en trevlig tur. Och det började, som sagt, inte regna förrän vi nästan var framme vid Silja Symphony igen.
Ja nu är vi hemma igen. Vädret är ungefär det samma här, mest molnigt, enstaka soliga stunder och nå'n rejäl regnskur då och då. Jag tycker att här är så tomt och tyst och stilla, nu när katterna har flyttat. Det slog mig, att jag faktiskt inte har levt tillsammans med bara en vuxen människa sedan oktober-84. Därefter, och till alldeles nyligen, har jag antingen haft barn eller husdjur kring mig. Och de flesta åren flera av var sort. Nu längtar jag mycket efter en liten hund förstås. Kanske det föds en liten tik i rätt färg nu i september. Vi får se. Det skulle vara svårt för mig att överleva den annalkande vintern om vi inte snart får "tillökning" i familjen. Detta oavsett hur gullig Ulf är mot mig. Vädret och det försvinnande dagsljuset kan han inte göra något åt.
08-09-09:
Grattis
på födelsedagen Anita!
08-09-12:
I dag skiner solen en smula. Fast det är bara 12 grader varmt ute. De senaste dagarna har alla varit grå och regniga, så en liten förbättring är det i alla fall. Det känns verkligen som höst ute nu. Flera av träden och buskarna har börjat få gula och/eller röda blad. Vackert, men sorgligt. Själv har jag börjat använda min ljusterapilampa igen. Min årstids-depression har tyvärr börjat tidigt i år. Jo, jag längtar till Spanien. Där slapp jag detta. (Gränsen för årstids-depressioner går som bekant i norra Tyskland.)
Över till något roligare. I dagens DN stod att man byggt en "lekplats" för seniorer i ett bostadsområde. Visst ser det roligt ut! Om vi hade haft en så'n anläggning, här där vi bor, så hade jag nog tillbringat några timmar i veckan på den. Jag tycker om att klättra och klänga. Fast som vuxen anses man ju som tokig om man gör det på "fel" plats...
Nästa vecka kommer Ulf och jag att tillbringa i Skåne. Det ska bli kul att träffa släkt och vänner!
08-09-13:
När jag
skriver detta är klockan ett på dagen. Ute är det grått och +12,6 grader. I natt
var det +5,5. Suck! Det är kallare än i El Campello under den allra
kallaste perioden (december-januari)! Då är där som lägst +6° om nätterna och
+16° på dagarna. Och då är det solsken de flesta dagarna i veckan där, vilket
förstås gör stor skillnad! Just nu är där +26 grader och solsken. Många befinner
sig på stranden. (Ser jag på webbkamerafoton.) Enligt väderleksprognosen blir
det som kallast +17° de närmaste nätterna och som varmast +26° på dagarna. Och
solsken! Jag längtar tillbaka! Jag vet inte om jag kommer att klara det kommande
vinterhalvåret om jag måste vistas i Sverige hela tiden. Fast jag blir tvungen
att försöka eftersom jag som vanligt inte har några pengar. (Det skulle kosta
mycket att hyra en lägenhet i Spanien året runt - betydligt mer än jag har över
var månad när räkningarna här är betalda. Och sen skulle ju resorna t o r
tillkomma. Omöjligt alltså...) Ulf är lite bekymrad för mig. Han ser hur dåligt
jag mår just nu. Han försöker så gott han kan att få mig att må bättre. Men en
årstids-depression trollar man inte bort utan vidare. Jag var lite orolig för
att det kunde bli så här när jag flyttade tillbaka till Sverige. (Jag vet ju hur
det varit alltför många vintrar tidigare.) Men jag ville (och vill) så gärna
leva tillsammans med Ulf! Ja, livet är inte lätt. Jag försöker vara optimistisk.
Om jag inte trodde att jag längre fram skulle få bo i Spanien igen så skulle jag
inte alls stå ut. Nu lever jag på hoppet. Och på kärleken mellan Ulf och mig
förstås! Fast ingen liten
har jag hittat än...
Men var inte oroliga för mig. Jag är trots allt "överlevnadstypen" som inte ger
upp.
08-09-15:
(Skrivet på kvällen 14/9 eftersom vi sitter på tåget på väg till Skåne redan på morgonen 15/9.)
Grattis på födelsedagen Gun!
09-09-20:
Nu har vi kommit hem igen. Jag uppdaterar hemsidan om vårt Skåne-besök tidigast i morgon.
09-09-21:
Ulf och jag har alltså tillbringat några dagar i Skåne: den 15-20:e. Vi tog tåget denna gången, och åkte första klass som var billigare än andra klass dessa dagarna. Vi kom ner i måndags på eftermiddagen. Bosse N mötte oss på stationen. Han hade med sig nycklarna till vårt boende dessa dagar. Via Bosse hyrde vi en uthyrningslägenhet av Helsingborgshem, fint belägen i Norra hamnen. Jodå, vi hade utsikt över sundet.
På kvällen åt vi en god middag på en av ACE-links färjor (nya Sundsbussarna) tillsammans med Ulfs goda vänner Bosse N och Bosse P. Ulf äter gärna på färjorna eftersom de har oslagbar utsikt över sundet. På denna färja, som vi inte åkt med förr, var maten väldigt bra och dessutom vackert upplagd.
På tisdagen besökte vi min mamma Birgit på dagen. Vi hade mycket att prata om eftersom det var fyra månader sen vi sågs senast. Vi pratar förstås i telefon med varandra då och då, men det är ju inte det samma.
På tisdagskvällen var vi bjudna på middag hos Lena T och Jerker. Vi blev bjudna på jättegod mat och hade väldigt trevligt. Så här glada ser vi ut på fotot som Lenas son Oskar tog av oss:
Ulf och jag fick också vår utlovade bröllopspresent: Ett fint inbundet fotoalbum med massor av foton från vårt bröllop som Lena och Jerker tagit. Det blir ett jättefint minne från vår stora dag. Vi fick också en CD-skiva med alla fotona digitalt, så därför kommer jag, så snart jag hinner, att visa er några av dem här på min hemsida.
På onsdagen besökte jag Skepparkroken och träffade Linda, Jenni och Robert. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Under tiden besökte Ulf bl a sin farfars grav där han planterade blommande ljung. Resten av dagen promenerade vi runt i Helsingborg. Vi tycker båda att det är en vacker stad. (Jag skulle mycket hellre bo i Helsingborg än i Stockholm. Fast allra helst i El Campello förstås...)
Torsdagen tillbringade vi hos Birgit igen. Det är skönt att kunna prata i lugn och ro. Hon passade på att berätta för Ulf om lite "bus" jag haft för mig i yngre dar. Vi skrattade gott alla tre. Mina syskon jobbade alla, så dem hann vi tyvärr inte träffa. Det får bli till jul då vi åker ner igen.
På fredagen åkte Ulf och jag över till Helsingör och gick runt där. Solen sken och det kändes avstressat att bara strosa omkring. Ulf passade på att äta en Brostraede Is (glass) av största storleken med både grädde och sylt på toppen. Det är inte ofta han unnar sig sådana extravaganser.
Tidigt på lördag morgon tog vi tåget till Stockholm igen. Jag var mycket trött när vi kom hem. Jag sover inte mycket i "normalhårda" sängar. Jag måste ha en extramjuk. Ulf brukar kalla mig för "Prinsessan på ärten" vid sådana tillfällen. Så min egen säng blev jag glad att återse. Och krukväxterna hade längtat efter mig (och vatten). Men annars hade jag gärna stannat längre i Helsingborg.
I morgon ska jag börja läsa spanska igen. Det ska bli kul! Jag ska gå på Instituto Cervantes som spanska staten står bakom. Där ska jag gå en halvintensiv kurs, två förmiddagar i veckan. Jag börjar på nivån strax under där jag slutade på komvux i Helsingborg. Trots att jag lärde mig många nya ord i Spanien så måste jag erkänna att jag glömt en del av grammatiken. Ändå sa de på Instituto Cervantes (där de bara har infödda spanjorer som lärare) att min grammatik var ganska hyfsad, men däremot lämnade mitt uttal en del att önska... Ja, jag får nog en del att jobba med. Det känns konstigt att plötsligt ha tider att passa igen, men det ska jag väl klara utan att stressa upp mig alltför mycket. Jag känner mig verkligen motiverad att lära mig mer spanska. Drömmen är att tala åtminstone nästan flytande, samt att förstå spanjorerna även när de pratar så där snabbt som de oftast gör. Kommer jag halvvägs mot målet så får jag väl vara nöjd. Jag kommer att rapportera hur det går.
09-09-22:
Grattis
Lena och Jerker!!!
Grattis till bröllopet och må ni leva lyckliga tillsammans i massor av år framöver!
I dag har jag alltså börjat läsa spanska igen. Det är roligt. Min lärarinna heter María Victoria men kallas Vicky. Hon är från Madrid. Hon talar långsamt och tydligt och om vi ser det minsta tveksamma ut så säger hon en synonym. Undervisningen sker helt på spanska men hon kan tala svenska och engelska också. Vi är 6 elever av olika nationaliteter och med olika studiebakgrund. Jag känner att jag hamnat på rätt nivå. Vår kursbok heter Gente (Curso de Español para Extranjeros = Spanskkurs för utlänningar). Vi ska läsa 3 stycken på slutet i bok 1 och sedan fortsätta med bok 2. I Sverige finns Instituto Cervantes bara här i Stockholm. Så här står det på deras hemsida (www.cervantes.se ):
Instituto Cervantes är en icke-vinstdrivande organisation som grundades av spanska staten 1991 för att främja det spanska språket samt spansk och latinamerikansk kultur runtom i världen. I dag har Instituto Cervantes fler än 40 institut på fyra kontinenter och omkring 80 000 elever årligen, därmed är det den största organisationen i världen för spanskundervisning och information om spansk och latinamerikansk kultur. Institutet har fått sitt namn efter författaren Miguel de Cervantes (1547-1616). Högkvarteren finns i Madrid och Alcalá de Henares (Cervantes födelseplats).
Instituto Cervantes har även till uppgift att:
På Instituto Cervantes kan man också låna böcker och filmer på spanska. De har också filmaftnar och föredrag mm. (Härförleden visade de en film om tango!) Men jag får ta en sak i taget. Först får jag lära mig fler grunder i spanska språket. Först när jag har övat upp min grammatik och utökat mitt ordförråd vågar jag mig på att låna spanska böcker. Jag köpte ju några om katter, hundar och växter i Spanien. De är bra att börja med för de har förhållandevis många bilder. Och så har Ulf och jag faktiskt tillgång till spanska TV-sändningar här hemma: TV-España. (Fast nyhetssändningarna förstår jag inte mycket av så fort som de pratar... F ö tittar jag nästan aldrig på TV - inte svensk heller.) Hur som helst så känns det bra att ha kommit igång med spanskan igen.
08-09-25:
Det känns både meningsfullt och roligt att ha börjat läsa spanska igen. Men oj så mycket grammatik jag har glömt. Däremot tycks jag ha ett hyfsat ordförråd för nivån. Men eftersom vi hela tiden bara talar spanska så fattas jag ideligen ord och kan sällan säga exakt vad jag menar. Det är skönt att Vicky talar så långsamt och tydligt så att vi alla förstår. Vi kommer att ha läxor. Till måndag ska vi ha läst ett stycke så att vi kan diskutera det. Detta stycket jämför affärskulturen i Spanien och Norden. Det känns också helt nödvändigt för mig att repetera en hel del av det jag läst tidigare. Hoppas att jag klarar studietakten. Jag vill så gärna lära mig mycket spanska. Jag hoppas ju kunna få nytta av goda språkkunskaper längre fram! Lite konstigt känns det, att det är jag som åker hemifrån på bestämda tider, medan Ulf stannar hemma. Ombytta roller mot tidigare... Ulf saknar i alla fall inte jobbet ett dugg. Tvärtom! Han stortrivs med att vara pensionär.
Ulfs fritidshus på Urö är sålt. Ulf och köparna skrev på i går. Men köparna ska inte tillträda förrän 21/11. Det är bra på sitt sätt att det dröjer ett tag, för vi måste hyra bil och åka ut och ta hem några privata saker, ett fåtal möbler samt cyklarna. Sådant som Ulf vill ha kvar. Och så ska vi städa och göra i ordning. Annars tar köparen över de möbler och övriga inventarier som finns där, så vi behöver inte tömma hela huset. Men det kommer säkert att ta ett par helger sammanlagt, innan allt är klart. Ulf fick inte vad han begärde, men nästan. I dessa tider, med orolig ekonomi, får man väl vara nöjd ändå. Det är inte säkert att han skulle fått mer om han väntat med att sälja till nästa år. Fast till en lägenhet i El Campello räcker pengarna inte. (Möjligen till en pytteliten 1:a utan balkong belägen en km från stranden, och det är ju inte det vi helst vill ha. I alla fall inte Ulf som har högre krav på standarden än jag.) Jag får väl köpa en trisslott var månad och hoppas... (Fast jag vet förstås att chansen till storvinst är mindre än en på miljonen!)
08-09-29:
Ulf och jag tillbringade helgen på Urö. Vi packade hyrbilen full med saker Ulf ville behålla och körde 2 turer till Hässelby med detta. Vi hann med att gallra och göra i ordning i samtliga skåp och lådor. En kommande helg får vi ta de få saker som inte fick plats i bilen (bl a en cykel till), samt städa ordentligt. Skönt att ha hunnit så här långt i alla fall. Å andra sidan hann jag inte jobba med min spansk-läxa så mycket som jag hade tänkt mig. Ambitionen är betydligt större än orken. Fast jag klarade mig hyfsat på lektionen i dag ändå. Till på onsdag har vi fått i läxa att skriva ett kalendarium till vår chef (vi ska låtsas vara hans sekreterare) som ska ut på en arbetsresa. Vi ska planera flygturer, hotellvistelse mm utifrån tabeller och fakta vi fått. (Allt för att öva viss grammatik samt tids- och platsangivelser.)
För övrigt har jag blivit rejält förkyld. Om jag har blivit smittad på spanskkursen eller på tunnelbanan kan kvitta. Jag hoppas att jag smittar så få som möjligt själv. Ingen gillar att vara förkyld. Den som uppfinner en motmedel mot virus kommer att bli rik... Och ute är det definitivt höst. Det är nu lika kallt både nätter och dagar som det är som kallast, i december/januari, i El Campello. Och här kommer det bara att bli värre... Jag är glad så länge inte frosten tar blommorna. Björklöven singlar gula till marken, lönnlöven lyser sprakande röda, flyttfågelsträcken passerar på väg söderut. Det är vackert när solen skiner. Det har varit ett par fina dagar nu men barometern är på väg nedåt. Jag läste i DN om ett paraply som ska klara vindstyrkor på över 100 km i timmen. (http://www.senzumbrellas.com) Ett sånt kanske vore bra att ha framöver...
Slutligen en illustration för er som ser mer positivt på hösten:
08-09-30:
Jag har försökt vara flitig med mina spanskstudier i dag på morgonen. Jag har letat fram de snabbkommandon som man kan skriva upp-och-nedvända utropstecken och frågetecken med, som man behöver när man ska skriva på spanska. (För er som inte läst spanska: En spansk fråga inleds med ett upp-och-nervänt frågetecken och avslutas med ett vanligt. Likadant med ett utrop.) OBS att man måste använda det numeriska tangentbordet! Då får man ¿ om man håller nere alt och slår siffrorna 0191. (NumLk först om du inte har separat numeriskt tangentbord på din dator.) Om du vill skriva ¡ så skriver du 0161 när du håller nere alt-tangenten. Så nu kan jag skriva: ¡Hola! ¿Que tal? (=Hej! Hur står det till?)
MEN PROBLEM UPPSTOD när jag skulle prova att infoga dessa tecken i mitt mailprogram. Plötsligt försvann bokstäverna Å, Ä och Ö! Inte vet jag hur det gick till, och inte vet jag hur jag ska rätta till det! (Jag har väl kommit åt nån tangent av misstag... Men vilken?) Så nu kan jag inte skriva mail! När jag skriver å blir det [ och när jag skriver ä blir det ' och när jag försöker skriva ö blir det ; i stället. Det verkar nästan som om mitt tangentbord blivit "utländskt" för även andra tecken, tex parentes, har "flyttat" på sig. HJÄLP! Är det någon som vet hur jag ska kunna rätta till detta igen? Mitt mailprogram heter Incredimail och är amerikanskt. Jag ska förstås skriva till deras support, men det brukar vara svårt att få direktsvar av dem. Kanske kan jag använda Outlook Express så länge, men där har jag inga email-adresser inlagda. Jag får se. Det finns ju snabbkommandon även för å, ä och ö. Jag får kanske leta fram dem! Och jag som bara skulle vara flitig...
08-10-01:
Problemet med mitt "mailprograms-tangentbord" kvarstår! Så det tar lång tid för mig att skriva mail eftersom jag måste kopiera och klistra in alla å, ä och ö. (Jag har inte tänkt på tidigare att det fullkomligt vimlar av dessa vokaler i de ord jag använder...)
Jag lovade härförleden, att ni skulle få se några av de foton som Jerker och Lena tog på vårt bröllop. Här kommer de. (De gamla hittar ni i början av Sparad dagbok 6.) Visst syns det på bilderna att vi hade roligt!
Och nu när vi varit gifta i hela 4 månader och 1 vecka, kan vi bara konstatera, att vi fortfarande är minst lika kära i varandra, om inte mer.
08-10-02:
Nu kan jag skriva mail igen! Ulf hittade en notis i sin datortidning, PC för alla, där någon som hade samma problem frågade hur man skulle göra. Jag hade missat en detalj tidigare. Jag hade bara kollat att det inställda språket var svenska och inmatningen svensk. Men man skulle klicka på fliken information också. (Först: start - kontrollpanelen - nationella inställningar och språkinställningar - fliken språk.) Under fliken information får man upp installerade tjänster. Där visade det sig att det stod amerikanskt tangentbord som första alternativ och svenskt som andra. Hur det amerikanska hamnat där är och förblir en gåta. Men nu var det ju bara att ta bort det, trycka på "verkställ" och OK. Och nu funkar allt som vanligt igen. Skönt!
08-10-06:
Ulf och jag har tillbringat ännu en helg på Urö. Nu är de sista sakerna, som Ulf ville ha kvar, på plats här i Hässelby. Och det är städat bakom spisen i stugan, och i alla andra hörn. Vi har också förberett stugan för vintervilan genom att tömma vattensystemet, dra ur alla sladdar mm. Kort sagt har det varit en arbetsam helg. De blivande ägarna kom på snabbvisit på söndagen för att med hjälp av en god vän göra en besiktning av fastigheten. De hittade, som väntat, inga fel alls. När vi kom hem på söndagskvällen var jag så trött att jag nästan skulle kunnat stå och sova. Jag lade mig redan kl 20.10 men var trots det inte utsövd i morse då väckarklockan ringde. Men mina spansklektioner vill jag inte missa så jag hoppade raskt ur sängen ändå.
Trots allt jobb i helgen hann jag ta några enstaka höstfoton med mobilen, alla utom det sista visar utsikten från stugan:
08-10-07:
Bättre sent än aldrig. Jag fick några foton av Linda i somras, som hon tagit dels på vårt bröllop och dels vid havet i Skepparkroken. Några ska ni få se nu:
08-10-11:
Min vinterdeppighet har inte blivit det minsta lilla bättre trots att jag använder min ljusterapilampa. I går var jag i hälsokostaffären och köpte Johannesört i pillerform samt Dз-vitamin. Bådadera anses hjälpa mot årstidsbunden depression. Det kan ju vara värt ett försök i alla fall. Senare på kvällen grät jag floder för att jag saknade Celine. Jag hittade, på datorn, en liten videofilmsnutt som jag tog på henne då jag testade min nya kamera förra sommaren. Jag tittade på filmen och grät. Ulf försökte trösta mig så gott det gick. Jag saknar katterna mycket, i synnerhet Celine! Jag ramade in fotot av henne som jag tog på hennes 5-årsdag och ställde på en framträdande plats på min fotohylla. Visst är hon söt! Det är i alla fall skönt att jag vet att hon har det bra.
Och på datorskrivbordet har jag lagt ett foto från El Campello, taget norrut mot småbåtshamnen. Fotot hittade jag under uthyres hos en av mäklarna i El Campello. Denna lägenhet långtidsuthyres för 500€ per månad. Visst är erbjudandet frestande?
08-10-12:
Grattis på födelsedagen Mia!
I dag skiner solen och höstfärgerna lyser klara. Jag tog ett par foton från balkongen:
