Sparad dagbok 8: (Fr o m 08-10-16 t o m 08-12-10.)

08-10-16:

I går var Ulf och jag på Oscarsteatern och såg musikalen My Fair Lady. Det var många kända skådespelare i rollerna:

Henry Higgins - Tommy Körberg
Eliza Doolittle - Helen Sjöholm
Alfred P Doolittle - Jan Malmsjö
Överste Pickering - Michael Segerström
Freddy Eynsford-Hill - Christopher Wollter
Fru Higgins - Monica Nielsen
Fröken Pearce – Anna - Lena Hemström
Zoltan Karpathy & Harry - Henrik Dorsin
Fru Eynsford-Hill & Fru Hopkins - Ewa Roos
Jamie – Fredrik Lexfors                                                   

Nu är det bara en vecka kvar på min halvintensiva kurs i spanska. Jag har nu kommit längre än jag var tidigare. Därmed inte sagt att jag kan allt det som vår lärare lärt ut. På onsdag i nästa vecka har vi prov. Om jag ska klara det måste jag plugga massor av grammatik i helgen. Jag ska göra så gott jag kan. Jag är inte säker på att vi får fortsätta med nästa nivå om vi inte klarar testet. Och fortsätta vill jag gärna.

08-10-17:

Jag har i dag lyckats (vid första försöket!) att lägga in inte mindre än två nya sidor. Dels en Sparad dagbok 8, som jag snart ska börja använda, och dels en "Extra-sida". Den senare är tänkt att tillfälligt lägga in text och foton på. (T ex när jag har en annons på Blocket och vill visa fler foton, eller när jag tillfälligt vill visa er, mina kära läsare, något.) För övrigt pluggar jag spansk grammatik i dag. Det går långsamt framåt.

PS. Ni som har tjuvtittat på extrasidan ser att jag ska sälja min halvhöga sängstomme. Nej, det är inte alls så att jag tröttnat på den, jag bara förbereder för hundvalpen. (Nej, jag har ännu inte hittat min lilla drömvalp.) De flesta husdjur tycker om att sova ihop med sin husse/matte. För mig får mina husdjur gärna göra det så länge de inte ligger på mitt ansikte. Katterna kunde lätt hoppa upp i min 120 cm höga säng. Det kommer inte en chihuahua att kunna. Alltså måste jag sätta tillbaka de låga benen på min resårmadrass och "flytta ner på golvet" igen. Hur jag sen ska få in alla tröjor, västar och koftor mm, (som nu ligger i byrålådorna under sängen), i mina redan fulla garderober, blir ett senare bekymmer... Så småningom, när jag får råd, vill jag köpa ett "Sesam sängstativ" (se http://www.yousee.se/ ) samt en IKEA-garderob att bygga in det i. Då får jag mer fri golvyta under min vakentid. (Jag har haft ett sådant sängstativ tidigare och vet att det fungerar bra, men det gav jag bort inför flytten till Spanien. Där sov jag ju i sängskåpet.) Ulf tycker att jag är jättekorkad som gör mig så mycket besvär för en hundvalps skull. Men faktum är att valpen kommer att känna sig mycket tryggare, speciellt den första tiden, om den får sova hos mig. Fram till dagen den flyttar har den ju sovit hos sin mamma (och eventuellt sina syskon).

08-10-18:

Det verkar faktiskt som om Johannesörten gör lite nytta. Jag är inte riktigt lika deprimerad längre. Nu ser jag lättare livets små glädjeämnen, som att min bougainvillea fortfarande är översållad med blommor, att mina luktärter fortfarande blommar och doftar gott, samt att Ulf alltid är så rar och gullig mot mig... (Sen är det en annan sak att jag bävar inför vintern ändå.)

08-10-21:

Jag har varit mycket flitig de senaste dagarna. Dels har jag fått sålt min säng och mina 3 byråar, dels har jag påbörjat ommöbleringen av mitt rum (ett jätteprojekt...) och dessutom har jag läst spansk grammatik. Så småningom kommer ni att få se foton på hur mitt rum blivit då det är klart. Det lär dock dröja ett tag. För att flytta bokhyllor måste dessa först tömmas på böcker, sen ska allt på plats igen, tavlor ska flyttas och sist men inte minst, måste jag försöka klämma in alla tröjorna etc, som låg i byråarna, i garderoberna i stället. Så det kommer att ta några dagar ytterligare som ni förstår. Som ni märker har jag blivit lite piggare. Kan det vara Johannesörten tro? (Det är 2 tabletter av märket Neurokan som jag tar per dag.)

08-10-26:

I går eftermiddag var Ulf och jag på Cirkus och såg revyn Uggla Rheborg Ulveson. I huvudrollerna förstås: Magnus Uggla, Johan Rheborg och Johan Ulveson. Cecilia Wrangel Schoug medverkade också, liksom en stor ensemble med dansare, sångare och musiker. Vi fick oss många glada skratt. Det var humor, sång och dans i en lyckad blandning. Sketcher går tyvärr sällan att förmedla skriftligt, och bilderna förmedlar inte humorn, men några foton från föreställningen får ni se ändå:

Något jag inte var beredd på var att föreställningen skulle innehålla två helt fantastiska dansnummer. Ett superduktigt par dansade två nummer av hög klass med inslag av avancerad akrobatik. I det ena numret hängde de dessutom, under delar av numret, i ett glansigt tygsjok som hängde ner från taket. Med detta tyg virade några varv kring armarna eller ryggen utförde de akrobatiska nummer helt i klass med den främsta eliten inom cirkusakrobatiken. Allt till musikackompanjemang. Ja, och så dansade de förstås på vanligt vis på golvet också. De fick många applåder för sina nummer. Tyvärr nämns de inte vid namn på http://www.ugglarheborgulveson.se/ där man annars kan läsa om föreställningen. De syns inte heller på någon separat bild, tyvärr. Jag har "klippt ut" foton från bilderna på ovanstående sida. Jag har skrivit till revyns presskontakt och frågat efter namnet på dansarna samt bett om ett foto av paret "in action". Vi får hoppas att de svarar. Jag imponeras alltid när människor behärskar sin kropp så fullständigt!

Just för att dansarna ovan var så oerhört skickliga blev det förstås extra komiskt när Johan Rheborg och Johan Ulveson kom in senare under föreställningen, iklädda likadana trikåer, och utförde en karikatyr av dansnumret "i luften"! Johan Ulveson hade säkert tränat en hel del för att vara "prima ballerina". För att inte vara dansare klarade han det faktiskt med finess.

Ja, efteråt gick Ulf och jag på restaurang och åt middag. Det var en trevlig eftermiddag - kväll.

I dag måste jag försöka göra lite nytta. Jag har visserligen hunnit att ställa alla möbler på sina nya platser i mitt rum, men mycket återstår att göra innan rummet blir presentabelt. Alla kläderna, som förut låg i byråarna, ligger staplade på min bäddfåtölj. Och ett tiotal lådor, som inte längre får plats i mina bokhyllor när jag ställde allt ordning där, står nu mitt på golvet. För att få in alla dessa saker i garderober och hyllor måste jag gallra ut ytterligare en omgång av mina "bra-att-ha-saker". Detta kommer att ta tid. Men i görligaste mån måste jag försöka få det klart den kommande veckan då det är höstlov på Instituto Cervantes. Sen kommer jag att ha fullt upp med spanskan igen.

Och, jodå, jag har kommit ihåg att ställa om alla mina klockor till vintertid (eller normaltid som det egentligen heter). Fast det kommer inte att vara roligt att se solen gå ned redan 16:10 i dag, och värre blir det... Förresten är det mulet och regnigt ute, så någon sol lär jag inte få se alls i dag.  I El Campello är det visserligen också risk för regn i dag, men där är det i alla fall +24° istället för +10° vi har här. Och i El Campello visar sig solen normalt även de regniga dagarna, eftersom det ytterst sällan är ihållande dagsregn som här. Dessutom går solen ner först 18:09. Till och med Ulf håller med mig om fördelarna med att flytta söderut så här års. Sorgligt nog har vi inte råd, annars skulle i alla fall jag flytta bums...

08-10-27:

Nu har jag fått svar på vad de duktiga dansarna heter, men tyvärr ingen bild ännu. Mannen heter Timo Lattu och kvinnan Hanna Linné.

Klippt från programbladet:
Timo och Hanna är både luftakrobater och dansare. De utgör varsin halva av en helhetsupplevelse. Tillsammans reser de världen runt och uppträder på allt från lyxkryssningsfartyg till stora evenemang som invigningen av friidrott i Helsingfors 2005 och EM i friidrott i Göteborg 2006. Vi har även kunnat se dem i uppsättningar som Cats, Saturday Night Fever och Rhapsody in Rock.

Sen vill jag påminna om att det i dag är Internationella Nalledagen och härmed gratulera alla nallar!

08-10-28:

Jag måste få beklaga mig lite över CSN (Centrala studiestödsnämnden)! Det är ju en bra myndighet när man behöver låna pengar för att kunna studera. I alla fall om allt fungerar som det ska. Min studieskuld, som jag nu betalar tillbaka på, är uppe i nästan 250000:-. Jag kommer aldrig att kunna betala tillbaka allt innan det avskrivs då jag fyller 65 år. Enligt reglerna som gällde då jag tog lånet ska jag betala 4% av min bruttoinkomst varje år till CSN. (Eftersom de tar ränta på skulden så minskar denna ytterst lite varje år.) Ja, enligt reglerna då jag tog mitt första studielån, då jag läste till lågstadielärare, skulle det dessutom skrivas av då jag fyllde 50 år. Men den regeln gällde inte mig, visade det sig, eftersom jag hade anstånd de åren jag senare studerade till specialpedagog.

Ja, det brukar flyta på, jag betalar mina 4%, vilket i mitt fall blir knappt 700:-/ månad. Nu säger CSN helt plötsligt att de vill ha 5% av skulden, vilket skulle bli drygt 1000:-/månad, för att jag har bott utomlands! Bara om jag skaffar ett intyg från spanska skattemyndigheten om att jag inte har haft någon inkomst i Spanien kan jag få betala som vanligt. Jag har nu ägnat flera veckor åt att försöka få fram ett sådant intyg! Det ska heta Certificado de imputaciones del IRPF, och jag ska beställa det från spanska skattemyndigheten: Agencia Tributaria. Det är lättare sagt än gjort. På skattemyndighetens hemsida; www.agenciatributaria.es står allt på spanska. Där finns ingen emailadress, bara telefonnummer om man ska kontakta dem. Jag har lyckats lista ut hur man klickar sig fram för att beställa intyg, men ovanstående intyg finns inte med bland de som går att beställa. Jag kontaktade då spanska ambassaden i Stockholm för att fråga om de kunde hjälpa mig. De kunde de inte. De trodde kanske att svenska ambassaden i Madrid kunde hjälpa mig. Men svenska ambassaden hänvisade mig till en speciell nordisk myndighet i Köpenhamn som lär ha hand om sånt här; Consejeria de Trabajo y Asuntos Sociales de las Embajadas de España en Dinamarca, Finlandia, Noruega y Suecia. Till detta ställe skrev jag i början av året och frågade om jag skulle deklarera i Spanien. De svarade efter 6 veckor att det behövde jag inte. Jag hoppas det inte dröjer 6 veckor innan de svarar denna gången för så långt anstånd har inte CSN gett mig.

Jag tycker att CSN begär mycket som begär ett intyg på en inkomst jag inte haft! De vet att jag är förtidspensionär. Förtidspensionär blir man endast om man inte kan jobba! Jag har bara min svenska förtidspension, och hade inget annat i Spanien heller. Men det värsta med CSN är att det aldrig går att få tag i dem. De uppger aldrig någon mailadress. Man får aldrig personlig kontakt med dem. Man måste var gång fylla i ett formulär på deras hemsida. Var gång får man berätta allt från början eftersom det oftast är olika handläggare som svarar. Tänk att det är tillåtet för en svensk myndighet att vara så otillgänglig! Alla andra myndigheter brukar gå lätt att nå via mail och oftast svarar de ganska omgående.

Så ja, nu känns det lite bättre när jag har fått beklaga mig ordentligt! Jag har ju annat att göra än att sitta vid datorn och telefonen för att försöka skaffa intyg åt CSN. Jag har fullt upp med att få allt i ordning i mitt rum. Jag gallrar, ordnar, och ställer på plats. Så sakteliga blir det bättre och bättre.  Men jag har fortfarande några lådor som jag inte öppnat sedan jag flyttade från Helsingborg för över 2 år sen. Där finns säkert saker som ska gallras och sorteras. Men tänk så fint jag kommer att få, då det är pedantisk ordning i varenda skåp och låda! Jag ser fram emot detta, men vägen dit är lång...

Usch vilken tråkig uppdatering detta blev! Stackars er som inte får läsa om något roligt alls. Blir ni gladare om ni får se några foton? Jag provar. Först ett foto på mitt rum när jag just tagit bort sängen samt tavlorna på väggen. Sen ett där jag flyttat bokhyllorna till sina nya platser och börjat ställa i ordning alla böcker. Sedan dess har jag satt alla böcker på plats. (Skönlitteraturen som vanligt i bokstavsordning efter författarnamnen. Det är därför det är tomrum på vissa ställen i bokhyllorna. Där går gränsen mellan 2 bokstäver. Jag vill ju ha plats att ställa nya böcker på rätt plats direkt. Jag har en hylla med olästa...)

Och så vill jag visa mina små glädjeämnen också, båda fotona är tagna i dag. Det ena visar min ständigt blommande Bougainvillea och det andra luktärterna jag plockade in från balkongen i dag. (Än så länge kan jag plocka en liten bukett luktärter var tredje dag och ställa på köksbordet. De står bara 3 dar, men luktar så underbart.)

08-10-29:

Mitt favoritflygbolag Sterling går i konkurs i dag! Sorgligt! Det var det enda flygbolaget där man alltid kunde få ha med hundar och katter i kabinen! Dessutom flög de direkt, utan mellanlandningar, och höll bra priser. Det är också det bolag vi köpte biljetter av, för vår resa till Alicante nu i november / december. Alla flygningar är inställda och man får inte tillbaka pengarna för biljetterna. Suck! Nu får vi se hur det går med vår resa. Ulf ska kolla biljettpriser hos de andra flygbolagen...

PS I natt var det bara +0,5° ute. Luktärterna ser ut att ha klarat sig. Hoppas frosten dröjer ett tag till.

08-10-30:

Grattis på födelsedagen Johan!

♪Ja må han leva, jag må han leva...♫

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

PS:

Ulf har köpt nya flygbiljetter till Alicante så vår vinterresa är räddad! Skönt! Jag skulle blivit väldigt besviken om vi inte hade kunnat komma i väg i år... Sen återstår att se om han kan få tillbaka pengar för Sterlingbiljetterna. Sterling betalar inget, men det finns en liten chans att Ulf kan få tillbaka pengar från banken eftersom han betalade med kreditkort. Vi får hoppas på det bästa. För övrigt tänker jag mycket på min son i dag!

PS²:

Senaste nytt i CSN-följetongen: Svenska ambassaden mailade och undrade om inte svenska skattemyndigheten kan hjälpa mig. Men svenska skattemyndigheten säger att detta ligger utanför deras ansvarsområde. Jag har i alla fall fått ett mycket vänligt svar från Consejeria de Trabajo y Asuntos Sociales de las Embajadas de España en Dinamarca, Finlandia, Noruega y Suecia. De har ringt 2 gånger till spanska skattemyndigheten ang intyget. Det visar sig att det är omöjligt att få ett sådant intyg om man inte längre är mantalsskriven i Spanien! (Däremot kan jag få ett om jag flyttar ner till Spanien igen och mantalsskriver mig där...) Ja, jag har meddelat CSN dessa nya fakta. Undrar vad jag får för svar. De kan ju inte begära det omöjliga! Jag undrade också varför de inte begärde detta intyget då jag bodde i Spanien. Att lämna inkomstuppgifter på alla de inkomster man har haft är ju ganska naturligt, men att behöva intyg på att man inte har haft andra inkomster därutöver känns ganska absurt! I all synnerhet som alla andra svenska medborgare inte tvingas lämna ett sådant intyg... När CSN mailade mig i går (om att jag skulle vara glad att jag fått anstånd till 5/12), så var det en ny handläggare igen. Ja, mailade är förstås att ta i. Jag fick ett mail med en länk till deras hemsida där jag kunde läsa deras svar. Ingen direktkontakt där inte...

08-10-31:

Grattis på födelsedagen Anna!

08-11-03:

En kort uppdatering:

Jag har börjat min nya spanskkurs i dag (nivå B1/1). Och tänk, min nya lärarinna Estefanía, är från El Campello! Dessutom har en av mina nya klasskamrater en dotter som bor och jobbar i Alicante sedan över 10 år. Vilka bra kontakter! F ö fick jag reda på hur jag klarade provet efter förra nivån. Jag hade 78% rätt vilket var bättre än jag trodde. Då är inte allt hopp ute. Det är ju annars allmänt känt att man får lite "teflonhjärna" i den här åldern...

I går var jag och min barndomsväninna Eva på utflykt till Uppsala och våra gamla "lekplatser". Jag tog 94 foton sammanlagt. Troligen hinner jag lägga in några av dem i morgon samt en berättelse därtill.

Senaste svaret från CSN (ny handläggare) säger att det inte brukar vara svårt för deras låntagare bosatta i Spanien att få fram nämnda intyg. Jag skrev tillbaka att det är just för att jag är bosatt i Sverige som det visat sig vara omöjligt att få intyget. Det ska bli spännande att se vad de svarar på detta...

För att ni ska få något att titta på så länge, lägger jag in två foton jag tog häromdagen när Ulf och jag promenerade på Söder i Stockholm. (Jag gillar skylten...)

08-11-04:

Eva och jag var klasskamrater när vi gick i åk 2, 3 och 4. Vi hade jätteroligt tillsammans! Så här såg vi ut i åk 4:

Jag sitter 2:a från vänster, längst fram, och har klippt luggen alldeles själv. Eva är den söta tjejen i mittenraden, 5:a från höger. Vi hade båda högsta betyg i gymnastik på den tiden. Eva sprang fortast och hoppade högst och längst. Jag var vigast och klättrade högst. Vad vi hade för betyg i övriga skolämnen minns jag inte. Det tyckte vi inte var lika viktigt så länge våra föräldrar var nöjda. Mina kvinnliga klasskamrater, utom Eva, ansåg att jag var den näst fulaste tjejen i klassen. Jag brydde mig inte så mycket om detta, men visst hade det varit roligare att anses som näst sötast... Skolan vi gick i, Eriksbergsskolan, ser i dag ut så här:

Överst matsalsbyggnaden sedd från gatan, nederst byggnaden där vårt klassrum låg. Jag tror knappast att skolan såg roligare ut på vår tid. Skolbyggnaden där vi gick i åk 2 är riven. Den låg på andra sidan gatan.

När vi i söndags åkte till Uppsala för att återstifta bekantskapen med de platser vi lekt på som barn var vi väl påbyltade för att klara kylan (kring noll grader), och jag var utrustad med kamera. På väg till Eriksberg (i Uppsalas västra utkanter) passerade vi en annan gata där jag bott som barn. Vi stannade till så att jag kunde ta några foton. (Det kan vara roligt för mamma att se husen igen. Mina yngsta syskon var inte födda då. Och kanske mina barn tycker att det är kul att se miljön där jag växte upp. De har aldrig varit i Uppsala.) Det första huset ligger på Karlsrogatan 87. Vi bodde i ingång A, på tredje våningen till vänster. Det borde vara 2:a balkongen högst upp, på fotot från gårdssidan. Huset är nu tilläggsisolerat på utsidan och ser inte likadant ut som på slutet av 50-talet då vi bodde där. Jag tror att jag var ca 4-5 år då. Ni ser infarten där den röda bilen står. Där lekte jag en gång med min gula boll när jag var ca 4 år. Plötsligt rullade bollen ut på gatan och jag sprang efter. Jag såg bara bollen. Först när jag hade bollen i min hand såg jag den stora lastbilen. Jag stod då mitt under främre delen av bilen! (Jag var ännu kortare på den tiden och böjde mig troligen fram för att kunna ta bollen.) Bollen hade stannat mot höger framhjul. (Det var vänstertrafik då.) Jag tog bollen och gick mot trottoaren. Jag minns att lastbilschauffören hoppade ut och började skälla på mig. Jag tyckte att han skällde i onödan. Inget hade ju hänt. Nu förstår jag hur chockad han måste ha varit. Han trodde väl att han kört ihjäl mig. Ja, det slutade väl den gången. Jag sa aldrig nåt till mamma då. Detta har jag berättat först i vuxen ålder. När jag många år senare fick körkort själv, så kom jag ihåg händelsen, och körde (och kör) alltid väldigt försiktigt förbi lekande barn... Tredje fotot visar gården där jag förstås lekte för det mesta.

När jag var 6-7 år bodde vi i Aluminiumhuset på Karlsrogatan 81A. Vi bodde på de två översta våningarna. Vardagsrummet låg på 7:e våningen och resten av rummen på 6:e. Husen var experimenthus, fasadmaterialet nytt. Aluminium har kanske aldrig varit särskilt vackert, men nu, 49 år senare, kan jag konstatera att fasaden har klarat tiden bra! Den ser precis likadan ut som då. I detta huset fick jag mitt första syskon, Dan. På andra fotot syns huset mittemot. Cykelaffären ligger kvar! Fast den har blivit större. För var det en mjölkaffär till vänster, där man köpte mjölk i "lösvikt". Man hade egen flaska med, och tanten i affären fyllde på så många dl som man ville köpa. Jag fick gå och köpa mjölk alldeles själv.

När vi bodde här gick jag i Bergaskolan(?), som låg ca 1 km bort. (Eva och jag körde förbi den också men jag hann inte ta något foto av den.) Eftersom Dan var nyfödd fick jag gå själv till skolan. På lunchen fick jag gå hem och äta för det fanns ingen skolmat då. Jag, som alltid har haft livlig fantasi, drömde mig bort i lekens värld på hemvägen. Jag stannade och lekte, gick omvägar förbi intressanta platser mm. Ofta kom jag hem precis när det skulle ringa in. Mamma försåg mig hastigt med lite mat, satte Dan i lekhagen, och satte mig på pakethållaren på sin cykel och cyklade i väg till skolan med mig. Därefter skyndade hon sig hem till Dan igen. Den första gången vågade jag inte gå in i klassrummet eftersom dörren var stängd och alla andra redan där. Alltså gick jag hem igen. Jag hade dock en mycket förstående fröken. Så nästa gång jag inte kom i tid efter lunchen, så lämnade hon altandörren på glänt, som vi kommit överens om. (Klassrummet låg på nedre botten.) Då smög jag in från det hållet och trodde att ingen utom fröken märkte detta. (Jag var ganska blyg i den åldern.)

Eva och jag åkte sen vidare mot Eriksberg. Vi tittade på huset där jag bodde, Gnejsvägen 9A. (Också detta hus är tilläggsisolerat på utsidan och ser annorlunda ut nu.) Vi bodde i lägenheten högst upp till höger.

Gården minns jag. Ibland gungade jag. Jag fantiserade om att ifall jag satt alldeles still så skulle gungan flyga i väg i luften och fortsätta att sväva.  Men om jag rörde mig så skulle gungan och jag trilla ner igen. Det var också här jag kom in i läsåldern. Jag fick, av en snäll granne, min första fem-bok (Enid Blyton). Eftersom jag tyckte om att vara ute så tog jag en skokartong, satte ett snöre i sidorna på denna, hängde snöret runt nacken, och lade boken uppslagen i kartongen. Med denna uppfinning kunde jag gå ikring ute och läsa samtidigt! Men för det mesta lekte Eva och jag. På fotot nedan syns Eva utanför porten till huset där hon bodde. För att komma till Eva fick jag gå över gården samt över en gata. Eva bodde alldeles bredvid skolan. (Jag bodde alldeles bredvid den skola där vi gick i åk 2.) Vi hade nära till allt viktigt. Vi lekte oftast på fälten bakom hennes hus.

Vårt största intresse på den tiden var att klättra i träd. Eva visste att vår barndoms klättertall står kvar, så vi gick dit.

Det visade sig dock att tallen vuxit en smula de senaste 45 åren. Varken Eva eller jag räckte längre upp till den nedersta grenen. Annars hade vi tänkt klättra upp och sätta oss i vår gamla favoritgrenklyka. (Ja, jag hade väl inte de lämpligaste klätterkläderna på mig, men vi hade tänkt försöka.)

Det var roligt att se att det fortfarande fanns så många öppna ytor kvar. På vissa ställen fanns hus där det förr var öppet, men de stora fälten såg nästan likadana ut. (Möjligen hade buskagen blivit ganska mycket större på vissa ställen.) Det var, och är, en härlig lekmiljö för barn.

På bilden ovan skymtar Hågaån. Dit fick jag inte gå för mina föräldrar. En å var en alldeles för farlig miljö för barn ansåg de. (Fast jag kunde simma.) Alltså sa vi sällan att vi ändå lekte där ibland. Vi hade en enkel koja inne i ett snår, vid liten udde i en krök. En gång hittade vi en jättesöt dränkt käpphäst, med tyghuvud, liggande vid åkanten. Ett jättefint fynd tyckte vi! Men när jag kom hem med mitt fina fynd så fick jag inte behålla hästen för mamma. Hon påstod att den luktade surt... Evas mamma var mer förstående, så hon fick ha käpphästen på deras balkong. Nu fortsatte Eva och jag vår vandring över den lilla bron över Hågaån. (På vår tid var det en enklare hängbro.) (Det är inte alls snyggt med tjocka stickade benvärmare, som jag har på dessa foton, däremot varmt och skönt.)

Vi besteg Kung Björns hög (gravhög från bronsåldern), och beundrade utsikten därifrån.

På fotot nedan har jag zoomat in Domkyrkan, som även syns ovan om man tittar jättenoga.

På vägen tillbaka hittade vi den gamla ihåliga eken som vi lekte i ibland.

Vi såg många blåsippsblad. Eva krafsade undan löven och då kunde vi se knopparna som är klara och väntar på våren. Därefter gick vi tillbaka. Vi promenerade till Västertorg. Det var (och är) platsen där affärerna låg (ligger). Vissa saker var sig lika, fast "vår" affär har bytt namn, och där gottisbutiken låg, ligger nu en bank.

På väg till torget passerade vi huset på fotot nedan. I lokalen som nu är frisering, dansade jag som barn balett. Det var där jag första gången såg någon hjula. Min balettfröken gjorde det en gång. Sen gick jag hem och hjulade. Jag behövde aldrig träna utan kunde med en gång. Jag måste ha sett hur hon gjorde, fast hon inte förklarade utan bara visade som hastigast. Hjula har jag tyckt mycket om att göra. Och som ni vet så hjular jag lite fortfarande ibland. Visst är det dumt att det anses opassande för vuxna att röra sig utanför joggingspåren och gymmen! Nedanför Kung Björns hög passade Eva och jag på att skutta så som vi gjorde som barn, istället för att gå. Det är mycket roligare. Fast de vuxna som vi mötte tittade så konstigt...

Vi avslutade vår nostalgiska tripp med att köra in till centrum av Uppsala och där, efter att ha letat P-plats länge, äta en sen lunch. Vi åt god mat på en liten restaurang på Övre Slottsgatan. Det var ett mysigt litet ställe med gammeldags möbler och gamla foton på väggarna. (Bl a foton på Karin Boje samt August Strindberg som bott på gatan.)

Tack Eva för att du tog mig med på den här turen!

08-11-05:

Grattis på födelsedagen Lena!

Jag lovade att ni skulle få se foton på hur mitt rum blev efter ommöbleringen. Så här kommer ett par:

Mitt rum är inte alldeles enkelt att möblera eftersom det har totalt 6 hörn. Som ni ser är bokhyllan vinklad på 2 ställen. Jag har satt hjul på mitt lilla runda bord för att lätt kunna rulla undan det när jag ska in i garderoben, och ändå kunna ha det som sängbord också. Tyvärr hittade jag inte snyggare hjul som gick att fästa på så smala ben. De lägre och nättare modellerna skruvas ofta fast, denna modell borrar man hål i benen för att fästa. När jag får råd kommer jag att köpa en dubbelgarderob, samt ett sängstativ, så jag kan fälla in sängen i garderoben dagtid. Jag behöver golvytan. Jag skulle behöva mer väggyta också, för att få plats med mina tavlor, men det problemet kan jag tyvärr inte lösa lika enkelt. Resten av rummet får ni vänta på att se. Det är nämligen där jag har ställt de lådor som jag ännu inte får plats med någonstans...

Grundproblemet är förstås att jag försöker klämma in alla mina möbler, både sovrums- och vardagsrumsmöbler, i ett enda rum. Ulf hade ju redan fullt i alla rum då jag flyttade hit, och eftersom vi har så olika inredningsstilar så går det inte att blanda. Som tur är kan jag ha mitt köksbord i köket i alla fall, eftersom vi slängt Ulfs gamla. Det hade blivit lite väl trångt om jag vore tvungen att klämma in det också!

08-11-08:

Pest eller kolera? Vad ska man välja? Denna helgen har jag migrän. Nu visar det sig att om jag äter Johannesört, som jag gör för att lindra min vinterdepression, så kan jag inte samtidigt ta migränmedicin. Jag har ju annars, äntligen, hittat en migränmedicin som verkligen fungerar på mig: Zomig nasal. Jag får se hur jag gör, om jag fortsätter med Johannesört eller ej. Johannesört hjälper inte till 100%. Den var effektivast från ca dag 5 och nån dryg vecka framåt. Sedan verkade effekten avta något. (Tillvänjning?) Tar jag nu Zomig nasal samtidigt riskerar jag svårare biverkningar av migränmedicinen står det. Och om jag skriver av listan på de vanliga biverkningar så förstår ni att jag inte vågar ta risken: Näsblod, magsmärta, illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, muskelvärk etc. (Bland mindre vanliga står bl a kärlkramp, hjärtinfarkt.) Det är helt klart roligare (och säkrare) att vara helt frisk och slippa ta mediciner! Nåja, det är ju trots allt lindriga åkommor jag har, även om det inte är kul, varken att ha migrän eller att vara deprimerad. Jag ska till min läkare vecka 47 så jag får väl rådfråga honom om valet ovan.

I torsdags var jag hos en podiater och fick gjort en biomekanisk undersökning av mina fötter. (Jag läste om denna yrkestitel i tidningen Hälsa. Innan hade jag inte hört talas om den. Det är en 4-årig utbildning, helt ny i Sverige men som funnits utomlands, som är en sorts korsning mellan fotterapeut, ortopedtekniker och ortopedläkare. Jag besökte Michael Weber: www.functionalfoot.com.) Det var intressant. Han undersökte fötterna noga och mätte rörelseförmågan åt alla håll. Han studerade när jag gick etc. Han konstaterade att jag inte ska ha sådana inlägg i skorna som jag hittills fått! Jag har inte nedtrampat fotvalv fram som jag trott eftersom jag har ont där. Michael sa att jag, när jag gick, satte i utsidan av hälen först, gjorde en liten vridning på främre delen av fotsulan, och slutligen satte i inre sidan av stortån. Det är själva vridningen som gör att jag får ont! Dessutom har jag överrörliga leder. Han sa att jag skulle ha inlägg som stabiliserade hälen men som var mjuka och stötdämpande under foten fram. För säkerhets skull vill han dock att jag skulle röntga fötterna först så han kan se om skelettbenen ligger rätt. Det ska bli intressant, att så småningom prova de nya inlägg jag kommer att få. Jag hoppas verkligen att de hjälper! Jag tycker ju om att använda mina fötter: att gå, dansa och skutta... Tyvärr går detta inte på högkostnadsskyddet (men det gör inte besök hos ortopedtekniker heller) så det blir dyrt!

För att muntra upp mig, bjöd Ulf mig på föreställningen Cabaret på Stockholms stadsteater i går. Det var trevligt trots migränen. (Fast det var jobbigt med den höga ljudvolymen! Migränen var lindrig då föreställningen började och ganska svår då den slutade...) Det var Colin Nutley som stod för regin. I rollerna bl a: Sally Bowles: Helena Bergström, Konferencieren: Rikard Wolff, Clifford Bradshaw: Johannes Bah Kuhnke, Fräulein Schneider: Siw Malmkvist och Herr Schultz: Sven Wollter. (Siw Malmkvist och Sven Wolter var ett jättegulligt par!) Filmen, med Liza Minelli, är bättre, men det är alltid kul med musikaler tycker jag. Några foton från föreställningen:

PS Under rubriken "Speciellt för män" har jag i dag lagt in ett litet "felsökningsschema" avsett för tangodans.

08-11-12:

Det är roligt att studera spanska på Instituto Cervantes! Jag lär mig massor, även om det inte är hälften så mycket som jag borde. Varje gång jag går därifrån, är huvudet så fyllt av nya glosor och grammatiska regler, att jag känner mig fullständigt vimsig! Vår lärarinna, Estefanía, är mycket effektiv och strukturerad och vi får många läxor. För att klara mina läxor måste jag varje gång slå upp ord som jag inte förstår. Men det går ganska bra. Jag kan prata mycket mer nu. Sen är det en helt annan sak att jag ofta säger fel grammatiskt (trots att vi gått igenom just den grammatiken) eller uttalar vissa ord fel (fast jag egentligen vet hur det ska uttalas). Det tar på krafterna att studera, men det är roligt eftersom jag är så välmotiverad. Fast hemma orkar jag just inte mycket, utöver läxorna. Jag tvivlar lite på att jag kommer att klara slutprovet på denna kursen. Inte bara för att jag kommer att missa de tre sista gångerna, eftersom vi kommer att vara i Spanien då, utan för att jag faktiskt har för dåliga förkunskaper i grammatik och inte hinner ta igen detta.

Ulf har köpt en ny väderstation som tar in uppgifter via internet. Via den kan vi se väderprognosen (4 dygns) för både Stockholm, Helsingborg och Alicante. (El Campello fanns inte med i listan över städer.) Jag kan konstatera att det i morgon i Stockholm blir mulet,  är 53% risk för regn och UV-index 0. I Alicante blir det sol, är 5% risk för regn och UV-index 3. Temperaturen ligger f n under det normala för årstiden i Alicante. Där blir det +14° i morgon, medan det blir +6° här. Jag undrar hur vädret kommer att vara i El Campello när vi reser ner. Det har, en ganska lång period, varit både kallare och regnigare än normalt där. Jag önskar förstås solsken och hyfsad värme.

08-11-14:

Ute har det regnat hela dagen i dag. Inte ens mitt på dagen kan man tala om dagsljus... Det är väl inte så konstigt att jag blir deppig? Jag har laddat ner en liten widget från Yahoo, till skrivbordet på datorn, som visar det aktuella vädret på valfri ort. Eftersom El Campello inte fanns med valde jag förstås Alicante. Just nu, klockan 17:08 - när solen sedan länge gått ner här, visar min widget följande:

Om du vill ladda ner en likadan (gratis) så hittade jag den på: http://widgets.yahoo.com/widgets/yahoo-weather. Man kan sen själv välja ort. Klickar man på vänstra hörnet på figuren får man dessutom en femdygnsprognos. Visst ser vädret ganska hyfsat ut de kommande dagarna...

I morgon kväll ska jag gå på milonga. Kriminaltango spelar. Jag hoppas att det blir kul. Det var ett tag sedan jag dansade tango senast. Det är synd att Ulf inte vill lära sig dansa, för det hade varit roligare om vi kunde gå tillsammans. I och med att han inte dansar, så blir det mindre dans för mig också. Dans är annars något som gör mig glad.

PS. Nu klockan 18:43 visar min widget:

Solen har gått ner även i Alicante. (Kl 17:50.) Termometern hos oss visar + 8° grader. Det är ovanligt varmt för årstiden och hänger förstås ihop med regnet. Ja, att vädret är bättre på Costa Blanca visste vi ju redan. Här har det varit -1,5° som kallast. Som genom ett under har dock mina luktärter överlevt hittills. Jag plockade in ett par i dag. De är inte lika fina längre, men jag är tacksam så länge de överlever. En liten bukett på köksbordet piggar upp!

08-11-16:

Det var kul på tangon i går. De som jag pratade med, och dansade med, var alla väldigt trevliga. Jag fick dansa mer än jag förväntade mig, nästan för mycket. Normalt brukar jag uppskatta att dansa varenda dans, men i går hade jag behövt vila lite emellan. Jag hade nämligen väldigt ont i fötterna - under främre trampdynan. (Jag har fortfarande ont i dag.) Att jag nu belastar mina fötter så underligt som podiatern (podiatrikern) sa, beror förstås på, att jag omedvetet försöker att undvika att belasta där det gör ont. (Sen blir tydligen följden att det på sikt gör ännu ondare där.) I högklackade skor är det omöjligt att belasta någon annanstans, alltså gör det ont för varje steg jag tar. Jag hade faktiskt med ett par dansträningsskor utan klack i väskan, men hann aldrig byta skor under kvällen. Ja, det känns lite sorgligt att ha ont i fötterna, när man som jag är så glad för både dans och promenader. Förhoppningsvis ska det gå att rätta till, delvis i alla fall. Jag har fått tid hos min läkare på tisdag. Då ska han bl a skriva en remiss till fotröntgen.

Det var ändå, trots det onda, kul att dansa i går. Jag kände mig dock lite ringrostig. Flera jag talade med tyckte att jag skulle börja gå regelbundet på practicorna. Vi får väl se. Jag bör förmodligen vänta tills jag får mina nya skoinlägg av podiatern. Dessa behöver jag även om jag dansar i träningsskor. Och sen har jag ju rätt fullt upp med mina spanskstudier just nu. Annars vill jag förstås ta upp dansandet igen. När vi åker till Alicante ska jag förstås gå på Aba-tangos milongor där. Jag har saknat mina spanska tangovänner, så jag ser fram emot att träffa alla igen. (Och de skriver att de tycker att det ska bli kul att jag kommer.)

Nej, nu måste jag sätta fart med min spanskläxa som jag skjutit upp till i dag.

PS Ute snöar det!!! (Blötsnö.) Det är jättesvårt att fotografera snöflingor när man inte kan ställa in tiden manuellt på kameran...

(Kommentar överflödig...)

08-11-18:

I dag är jag jättedeppig. Jag känner mig fullständigt gråtfärdig. Det är 11 dagar sedan jag slutade att ta Johannesört. Jag vet inte om jag ska börja igen innan vår Spanien-resa. Annars är det ju faktiskt så, att om jag ska få veta om Johannesörten verkligen hjälper, så måste jag ta den i några omgångar och låta bli i andra. Och så jämföra hur jag mår. Nu känner jag mig som jag brukar göra hela den mörka årstiden i Sverige. Efter klockan 4 på eftermiddagen är jag helt håglös. Stackars Ulf! Är det någon av er som har någon erfarenhet av Johannesört? Skriv gärna och berätta i så fall! Min läkare vet inte så mycket om preparatet, och ingen tycks ännu veta hur det fungerar. (Jag har forskat lite i ämnet nu.) Synd att det ska påverka så många andra mediciner negativt. Annars kunde jag ta det hela tiden för säkerhets skull...

Ulf försöker få mig att se framåt. Om exakt en vecka ska vi precis ha landat på El Altet, flygplatsen i Alicante. (Ja, om flyget håller tiden och allt annat också klaffar...) Jag har just, via mail, bestämt träff med Horst. Vi ska ringa honom från El Campello. Det ska bli kul att träffa både honom och alla mina tangovänner där nere. Jag tror knappast att jag kommer att känna mig deprimerad, de 14 dagar vi kommer att tillbringa i mitt lilla paradis på jorden. Särskilt inte om solen skiner de dagarna. Just nu (kl 20:07) är där +15° och solen har förstås gått ner. Här är det +2,5°...

08-11-19:

Nu har jag börjat med Johannesört igen! Det funkar ju inte att vara så deppig hela tiden. Två gånger i rad har jag inte orkat göra min spansk-läxa. Och jag får inget annat skött heller. Och så tycker jag synd om Ulf. Han blir bekymrad när han ser mig ledsen. Nu kommer det förstås att ta några dagar innan Johannesörten verkar. Jag har för mig att det tog 5-6 dar förra gången innan jag märkte någon skillnad. Men det är värt att prova igen. Jag experimenterar mycket hellre med naturläkemedel än med psykofarmaka. Nu får vi hålla tummarna för att jag blir piggare om några dagar. (Det är lite jobbigt att vara så känslig för dagsljusbrist. Det tycks ju bara bli värre med åren...)

Från:     till:      ?!

Klockan är bara 05:45 på morgonen när jag skriver detta. (Jag sover sällan ordentligt när jag är deprimerad.) Jag kan konstatera att det är 8 grader varmt i Alicante men bara 1 grad här. Solen har inte gått upp vare sig här eller där ännu. Min väckarklocka står på ringning 07:25. Jag lär väl hinna läsa hela Dagens Nyheter innan den ringer.

08-11-20:

Grattis på födelsedagen min kära dotter Linda!

PS Linda: Mormor hälsar och gratulerar!

Lasse W skickade en jättesöt bild till mig i dag. Jag lägger in den här så att ni också kan få se den:

F ö har vi bjudit våra grannar Mona, Sven och Barbro på middag i dag. Vi bjöd på spansk oxgryta (+sallad) samt svensk hjortronparfait. För en gångs skull hade jag lagat maten, annars är det mest Ulf som sköter den biten. Det är skönt att ha så trevliga grannar! Vi hjälper varandra vid behov. Så här såg vi ut då vi ätit färdigt:

Häromkvällen såg Ulf och jag DVD'n som spelades in i samband med ABA-tangos uppträdande i Alicante förra sommaren. När jag tittade på mig själv kan jag konstatera att jag såg mycket friskare och piggare ut då, än jag gör nu. Jag mår så bra av sol och dagsljus! (Fotona nedan är suddiga eftersom jag fotograferade dem från DVD'n.) Vill ni friska upp minnet om varför jag har mustasch på en av bilderna så läs: Sparad dagbok 3: 07-07-16.

08-11-21:

Det är minusgrader ute. Jag frös, trots mina vinterkläder, när jag gick till mataffären i dag. Jag känner ångest över att behöva bo i ett land där allt fryser till is om vintern. Jag mår inte bra av detta. (Nej, Johannesörten har inte börjat verka än. Jag hoppas att den gör det!) Jag vet inte hur jag ska kunna stå ut i Sverige hela denna vintern. Det känns mer som att kämpa för att överleva - än att leva. I min ålder känns det extra svårt att "vänta med att leva". Men jag vill förstås inte göra Ulf besviken. Och jag vill ju dela min vardag med honom. Så det är svårt! Alla dessa val vi tvingas göra i livet... Så enkelt allt vore om man kunde få både och! Jag vill ha både Ulf och El Campello! Ja, om 4 dygn åker vi dit i alla fall, tillsammans! Det ser jag förstås fram emot. Min lilla widget visar att det just nu är +19° i Alicante, om än lite molnigt. Enligt långtidsprognosen verkar det dock bli kallare än normalt i El Campello när vi kommer ner. Kanske bara 14° på dagarna och 4° på nätterna. Nåja, det är ju bättre än här i alla fall.

Jag måste ju skriva om något positivt också, så jag får berätta att mina CD-skivor som jag beställt från Musicure i Danmark kom i dag. Musiken är underbar att lyssna till om man känner sig nere eller vill slappna av. Det är avslappnande, läkande, fantasieggande musik blandat med naturljud lämpliga för det mänskliga örat. Musicure = "Music as medicine". Musiken är komponerad av Niels Eje i samarbete med läkare och psykologer.  Den används på sjukhus i Danmark och Norge och i liten mån även i Sverige. Vill du veta mer om forskningen bakom musiken så läs på: www.musicahumana.org, och vill du läsa om själva musiken och kanske provlyssna, så logga in på www.musicure.com! I Danmark och Norge säljs skivorna på Apoteket. Vi i Sverige får nöja oss med att beställa dem via Internet. Jag beställde CD nr 1 och 2. Det finns 8. Normalt vill jag ha tyst omkring mig, men just nu känner jag väldigt behov av att lyssna till denna typen av musik. Vem vet, kanske musiken hjälper mig att stå ut i vinter... (Det sägs förresten, att även djur mår bra av denna sortens musik!)

08-11-22:

Jag får nog ge upp hoppet om att kunna plocka in fler luktärtsbuketter. Så här ser min balkong ut i dag:

Fr o m i dag är Ulf inte längre ägare till stugan på Urö. Alla papper blev klara i går och de nya ägarna fick tillträde. Trots att stugan har varit i familjens ägo sedan 1967, och Ulf har tillbringat så många somrar där, tycker han att det känns OK att lämna stugan nu. Vi var sällan där, och det var dags för ganska mycket renoveringsarbete. Nu slipper han bekymra sig för det senare. Tyvärr räcker inte pengarna från försäljningen till någon lägenhet i El Campello. Sorgligt nog har ju den svenska kronan dessutom försvagats ytterligare mot euron, med en hel krona sedan i september. (Och hade vi bundit kronan då när vi folkomröstade om det, så hade kronan varit värd ungefär 35% mer nu. Både Ulf och jag röstade ja då. Synd att så många andra röstade nej. Det har Sverige förlorat mycket ekonomiskt på...)

Klockan 13:20: (Synd att bilden alltid blir så "rutig" då jag fotograferar datorskärmen... Och med "print-screen", som blir tydligt, lyckas jag inte spara som foto. Jag provade att fotografera på ett par olika sätt och kan konstatera att det blir aningen tydligare fotograferat snett från sidan...)

Medan jag skriver detta har temperaturen gått upp till 23 grader. Hoppas det blir så varmt, åtminstone några av de dagar, då vi är där nere...

Klockan är nu 16:50 och jag har provat att klistra in en "print screen-bild" i mitt bildprogram, vilket blev betydligt tydligare:

Man lär sig mycket genom att experimentera. Och då har jag ändå ägnat mig åt min spanskläxa hela 3 timmar i dag. Att tvätta en maskin har jag också hunnit med, men inte mycket mer.

Dagens lärdom alltså: Tryck på Ctrl+Alt+PrtSc samtidigt. Skärmbilden är kopierad. Öppna bildprogrammet. Tryck på Ctrl+V samtidigt. Då klistras bilden in. Spara sedan som vanligt. (Och har man inget bildprogram kan man klistra in bilden i Word i stället.)

Vad jag skulle behöva lära mig nu är hur man komprimerar en hel skärmbild som är på 3,9MB... Vet någon hur man gör? Jag lyckas inte med mitt vanliga bildkomprimeringsprogram.

Tja, jag experimenterade lite till och lyckades spara i jpg och då gick bilden att komprimera:

(Man ska spara i rätt format redan från början..., inte bara spara.) Jag tycker i alla fall att min skrivbordsbild är jättesöt! Ni måste inte tycka lika...

08-11-23:

I dag har jag packat klart min resväska. Den väger 14 kilo av de 15 tillåtna. Å andra sidan kommer jag bara att ha 5 kg handbagage (av de 10 man får ha) så jag har lite marginal inför hemresan. Det verkar som om vi får otur med vädret då vi kommer ner. Det ska bli under normal temperatur, samt troligen regn, de 3 första dagarna. För säkerhets skull har jag packat både gummistövlar och regnkappa. Jag tänker inte sitta på hotellrummet i onödan när jag är i El Campello! Att jag har packat klart redan i dag beror förstås på att jag ska på min spanskkurs i morgon. Det skulle bli för stressigt att packa i sista stund. Får jag tid över kan jag hellre plugga spanska! Vi åker på tisdag förmiddag.

Det är lite synd att jag kommer att missa de 3 sista gångerna på min spanskkurs. Speciellt nu då jag har så superbra lärarinna! (Inte så konstigt att hon är bra - hon kommer ju från El Campello!) Jag hoppas att jag själv kommer att klara att läsa in dessa lektionerna, så att jag sen kan fortsätta läsa spanska till våren. Jag känner att jag kommer att kunna tala mycket mer med mina tangovänner nu, när jag kommer ner, än då jag senast såg dem. Det känns roligt! Men jag vet att jag måste plugga massor av grammatik om jag ska kunna gå vidare. Jag ska i alla fall göra mitt bästa. Jag får hoppas att jag orkar med allt. Jag är ju inte i lika bra form som innan jag "gick in i väggen", och har inte samma inlärningskapacitet.

Medan vi kommer att vara borta, kommer våra snälla grannar att sköta om lägenheten. Mona kommer att ta rätt på posten varje dag. Inger kommer att vattna alla 41 krukväxterna var tredje dag. Och Sven kommer som vanligt att bevaka närområdet. Så vi kan känna oss alldeles trygga. Det är skönt att ha bra grannar!

Det är inte säkert att jag kommer att få någon möjlighet att uppdatera min hemsida under dessa 2 veckor. Jag kommer inte att ta min dator med mig, bara en pytteliten extern hårddisk. Och jag kommer bara att ha tillgång till Internet via något av El Campellos internetfik. Återstår att se om jag kan skriva i mitt Frontpage via deras datorer. Bokstäverna Å, Ä och Ö kommer jag förstås inte att ha tillgång till. De foton jag kommer att ta, får jag vänta med att lägga in, tills jag kommer hem igen.

Jag ser hur som helst fram emot att äntligen få återse mitt älskade El Campello!

08-12-10:

Vi kom hem sent i natt efter två underbara veckor i El Campello. Jag har tagit 1081 foton, varav ni kommer att få se några här så snart  jag hinner. Jag har också mycket att berätta. Dock får ni vänta lite. Jag har precis konstaterat att jag har 125 mail i min inkorg. (Jag kom inte åt internet då vi var i Spanien.) När jag grovplöjt dessa, ska jag packa upp resväskan mm. Men så snart jag hinner kommer här en berättelse om våra dagar i Campello. (En liten aning solbruna i ansiktet har både Ulf och jag hunnit bli, trots att vädret var kallare än vanligt våra första dagar där nere...)