Sparad dagbok 9 (Fr o m 08-12-11 t o m 09-02-12.)

08-12-11:

Jag kommer att lägga in lite text, samt foton, efterhand som jag hinner. Här kommer början av reseberättelsen:

Jag fotograferade min balkong samma morgon som vi gav oss i väg. Så här såg den ut:

När vi kom fram till El Campello var vädret ovanligt kallt för att vara i Spanien. Det var mulet och bara 13-14° mitt på dagen. Faktum är att det stod på första sidan i tidningen någon dag senare (2/12): "En Alicante hace más frío gue en Helsinki. No hacía un noviembre tan frío en Alicante desde 1999. Los temperaturas mínimas bajaron ayer hasta los 2,7 grados. Estamos a la altura del norte de Europa... en temperaturas."

Alltså ungefär: "Alicante är kallare än Helsingfors (som då hade +4°). Det har inte varit en kallare november i Alicante sedan 1999. Minimitemperaturen sjönk i går till 2,7 grader. Vi är i höjd med norra Europa... i temperaturer." Och sen stod det att det att detta var den kallaste november på 21 år. Typiskt att vi skulle lyckas pricka in just denna köldperiod vid vårt besök. Trots allt tyckte vi att temperaturen var ganska behaglig jämfört med Stockholm. Och några dagar senare hade vi kring 20 plusgrader och solsken. Då åkte jackan av och sandalerna på.

Vi bodde på hotell Mar Azul centralt beläget i El Campello, i andra linjen från havet. Hotellet är mycket trevligt och rekommenderas varmt. Priserna är hyfsade, allt är rent och prydligt och ägarna mycket trevliga. Dessutom talar ägaren, Miguel López, både engelska, franska och tyska utöver spanska. (www.hotel-marazul.com) Några foton från hotellet (vårt rum hade både pentry och havsutsikt):

Jag står på den lilla balkongen till vårt rum på det första fotot.

Det sista fotot är taget från strandpromenaden. Hotellet är det gula huset som syns i bakgrunden. (Det röda huset till höger på bilden känner ni kanske igen, eftersom jag haft med ett foto av det på min hemsida tidigare.)

08-12-12:

Jag har fått känningar av min vinterdepression igen (trots att jag äter Johannesört) så det tar lite tid för mig att få något skött. Jag har inte grovsorterat Spanienfotona än och inte börjat läsa in de 3 lektioner jag missade på min spanskkurs. Jag har i alla fall tvättat alla kläderna vi hade med på resan (6 tvättmaskiner) och hunnit läsa posten. Men några raders uppdatering ska jag väl kunna klara av i dag.

Vi satt inte och rullade tummarna när vi besökte Spanien. Tvärtom gjorde vi många saker, och promenerade nog i genomsnitt minst 7-8 km varje dag. Vi besökte många olika platser runt El Campello. Jag kommer att berätta om en utflykt åt gången. Jag börjar förstås med mitt älskade El Campello. Först några foton från strandpromenaden, Carrer de la mar. Lägg märke till att det för ovanlighetens skull ligger snö på det höga berget i bakgrunden. (Se första fotot.)

En vanlig arbetsdag är det, som ni ser, först på kvällen som Campelloborna har tid att vara på stranden.

Några foton från småbåtshamnen samt närliggande Torre de la Illeta (tornet) och Illeta dels Banyets (de arkeologiska utgrävningarna):

Och slutligen kommer några foton från stranden Muchavista vid Racó de la Zofra-bukten där jag bodde. Som ni kan se, på skylten "Se Alquila", är lägenheten jag hyrde fortfarande hyresledig.

Både stränder och gator städas dagligen noggrant!

Jag längtar tillbaka jättemycket nu när jag ser fotona...

08-12-13:

Jag önskar er alla en trevlig Luciadag! Det charmiga luciatåget nedan hittade jag i en affär och jag skulle gärna ha köpt det om det inte kostat drygt 1200:- ... (Tyvärr syns inte alla de roliga detaljerna, som att lucian har ätit upp halva lussekatten, för jag tog fotot  med min lilla mobil som har rätt dålig kamera.)

När jag tittade in på tillverkarens hemsida: www.harvesttime.se, på designern Marie Runestam, så hittade jag ett tydligare foto:

08-12-14:

I dag har jag varit och hälsat på en havande chihuahuatik som väntar valpar på juldagen. I detta fallet har både tiken och hanen alldeles rätt färg och hårlängd. Så föds det nu bara en tikvalp så kanske jag äntligen kan få min efterlängtade hund. Håll tummarna för mig! Valpen skulle i så fall bli "leveransklar" ca 22/2.

När vi var i El Campello så tittade jag på lägenheter. I första hand små (med bara 1 sovrum) och billiga (nåja... den allra billigaste kostade 83 000 € och bestod bara av ett enda rum). Ulf är mest intresserad av dyrare varianter med minst 2 sovrum och i första linjen vid havet. Självklart vill jag gärna ha en sådan, men då kostar de från 230 000€ och uppåt. (Dock sa mäklarna att man i vissa fall kan pruta till 190 000€.) Den lägenhet som jag blev mest förtjust i hade bara ett sovrum och låg uppe i centrala El Campello (1 km från stranden men nära till allt annat), men den hade i gengäld en stor solaltan på taket med fri utsikt åt norr, öster och söder och man ser havet även om detta knappt framgår av fotona nedan. Den är helt nybyggd, har en bra planlösning och kostar 185 800€ (inklusive garageplats som vi inte behöver).

Motsvarande lägenhet utan solaltan (med bara liten balkong) kostar 134 700. En nyrenoverad lägenhet i huset jag bodde i, kostar nu 189 000€. Jag hittade en liten nybyggd lägenhet med solig balkong och 1 sovrum för "bara" 103 000€, men den tyckte Ulf inte om. (Se fotona nedan.) Enligt mäklarna är det köparnas marknad nu. Det hjälper dock inte mig som saknar kapital. Men det kostar inget alls att drömma...

Vi tittade på mycket annat än lägenheter. Ulf ville utforska omgivningarna. Bl a ville han besöka Torrevieja för att det bor många svenskar där och man därmed lättare kan få tag på svenska tidningar, svensk mat etc. (En ort som jag medvetet har valt bort som bostadsort av samma orsak, och för att staden är för stor och dessutom ligger i topp i brottsstatistiken.) Här kommer i alla fall några foton från vårt besök i staden:

En annan dag besökte vi Benidorm. Det var halvmulet och ganska blåsigt som ni ser, även om det klarnade upp efter hand.

Benidorm är som bekant känt för sina skyskrapor (på spanska: rascacielos ≈ kittla himlen). Lägg märke till mannen, på 4:e fotot, som jobbar hängande i en trapetsliknande sak fäst allra överst på huset. Definitivt inget för höjdrädda...

Även vuxna kan tycka om att leka med hink och spade... (Det var en medelålders man som hade byggt detta sandslott.)

Nej, nu måste jag ägna mig en stund åt Ulf, så ni får vänta någon dag ytterligare på resten av reseberättelsen. Och förresten måste jag skapa en "Sparad dagbok 9" och börja lägga över den första delen av berättelsen i, så många bilder som jag lägger in...

08-12-15:

Vi träffade förstås Horst då vi besökte El Campello! Första gången tog han oss med till den lilla bergsbyn Guadalest, som ligger inåt landet, nordväst om Benidorm och Polop. Det var en ovanligt kall och blåsig dag. Uppe i bergen låg snön och jag frös. Men utsikten var fantastisk. Byn ser ut som en korsning mellan orörd bergsby (med sina smala gator och sitt högt belägna klocktorn), och turistfälla (med alla sina souvenirstånd och museum för miniatyrer). Döm själva:

(Nej, jag har inte krymt, jag står ett steg längre ner än Ulf...)

Vi fotograferade båda mycket, Ulf och jag.

En annan dag när vi träffade Horst åkte vi till Santa Pola, söder om Alicante. Det är en trivsam liten stad. Och den dagen var vädret mycket varmare och soligare. Bl a satt vi länge och fikade på ett liten uteservering alldeles vid stranden.

Torget var julpyntat med röda paket fastknutna i träden.

Horst har alltid mycket att berätta för oss, bl a om spanjorerna som han själv trivs så bra med.

08-12-16:

Det var inte bara Horst jag hälsade på. Givetvis besökte jag mina vänner i Aba-tango! Det var så roligt att återse alla. Några få visste att jag skulle komma. De som inget visste såg först jätteförvånade ut, sedan jätteglada. De hade tydligen saknat mig lika mycket som jag saknat dem. Jag känner mig mer hemma i Aba-tango än i någon annan tangoförening. (Konstigt egentligen, för det borde varit i Tangorama, så många år som jag var aktiv där.) Några foton från dansgolvet:

På slutet av kvällen dansar man oftast chacarera också:

Dansglädjen är stor! Men även i Aba-tango finns det ett litet damöverskott. Alla damer får alltså inte dansa alla danser. Både jag, och en jätteduktig kvinna som jag inte känner, dansade kavaljer några danser för att alla skulle kunna vara på dansgolvet samtidigt. (Men ärligt talat är jag ingen särskilt duktig kavaljer. Jag tränar ju aldrig. Så även om jag vet hur man ska föra, så blir min dans väldigt enformig eftersom jag plötsligt har glömt de flesta av de figurer jag kan. Nåja, jag dansar i takt med musiken i alla fall.) En sak som är bra i Aba-tango är att alla dansar med alla. Således delar de gifta paren på sig och dansar med andra. Ytterst få dansar bara med varandra. Även de kvinnor som ännu inte dansar så bra måste ju få chans att öva sig. Jag, som varit borta från föreningen ett år, kunde tydligt se att dansnivån hade höjts mycket under denna tid. Men även i Alicante har det skett en liten splittring, tyvärr. Cecilio, dansläraren från Benidorm som jag tyckte dansade så bra, har flyttat till Alicante och börjat ha både kurser och milongor. Mångfald är bra, men samarbete är på sikt ännu bättre. Än så länge finns det för få tangodansare i Alicante för att dela på dem. Man borde kunna ha olika danslärare inom samma förening. (Vilket inte hindrar att jag, nästa gång jag besöker Alicante, även planerar att besöka Cecilios arrangemang.)

Här nedan ser ni mina goda vänner Christine och Maria Carmen, samt Annemie med sin lilla söta 4-månaders dotter. Dotterns stolta pappa, Mauro, ser ni dansa med Annemie på bl a 1:a och 4:e tangofotot ovan. Det är Annemie och Mauro som är så superduktiga på tango, helt i proffsklass! (Annemies mamma var med som barnvakt, så att Annemie och Mauro skulle kunna dansa några danser tillsammans.) Ja, det var verkligen roligt att träffa alla igen! Ja, jag fick träffa de flesta i alla fall. Men inte Gloria och Brian tyvärr. De var inte på tangon vid något av de 2 tillfällena jag var där. Och dem hade jag också gärna velat träffa. Samt några till. Det ska väl förhoppningsvis kunna bli nästa gång jag får nöjet att besöka Aba-tango. (Förresten tyckte mina tangovänner att jag talar mycket bättre spanska nu än för ett år sen. Kul!)

En dag åkte Ulf och jag till Villajoyosa norr om El Campello. Villajoyosa är bl a känt för sina färgglada hus. Husen målades så för att fiskarna skulle kunna urskilja sitt eget hus även långt utifrån havet. Både Ulf och jag tycker att Villajoyosa nästan är lika trevligt som El Campello. Vackert är det hur som helst:

Det finns fortfarande många fiskare i Villajoyosa som ni ser av antalet fiskebåtar nedan. (Och på kajkanten, strax bredvid "fiskeförbjudet-skylten", står många fiskare med metspö...)

En imponerande bougainvillea, eller hur! Nedan lite roligheter. Först en båt, nu upplagd för vinterservice, där man kan få uppleva livet under vattenytan vid färd. Det vore kul att åka med en gång. Det är rätt gott om stora fiskar i Medelhavet.

Sen en uppfinning som de unga männen hade mycket kul med. En slags vinsch, som snabbt vevade in en lina, i vars andra ände en ung man stående på en surfbräda befann sig. De hade konstruerat en "backe" på mitten som de skickligaste lyckades ta sig över utan att ramla. De startade sittande i vattenbrynet, gjorde sin snabba färd över vattnet, och promenerade sedan tillbaka längs stranden för att börja om.

(Det tar tid att lägga in så här många bilder. Först ska de väljas ut, döpas om, redigeras och komprimeras. Sen läggas in i Frontpage, och därefter ut på nätet - en och en. Men jag vill ju gärna att ni också ska få se fotona. Det blir ju ändå bara en bråkdel av de jag tagit. Några av våra utfärder har jag ännu inte hunnit berätta om. Men lugn, det kommer... Kanske jag hinner redan i dag. Men det är hög tid att börja skriva julkort också! Ändå skickar jag inte så många som förr, nu blir det fler mail i stället.)

Vi promenerade mycket Ulf och jag. När vädret är fint är det skönt att vara ute och gå. En dag beslöt vi oss för att gå norrut, längs stranden, via Pueblo Español och Amerador till norra Coveta Fumá. Vi hade på kartan, nära viken Cala de les Piteres, hittat en gata som heter Calle Estocolmo (Stockholmsgatan) och var förstås nyfikna på hur denna gata såg ut. Det finns även gator i området som är döpta efter andra städer i Europa. Det blev en lång vandring. Avståndet på kartan är inte mer än 6-7 km, men backe upp och backe ner blir det betydligt längre. Pueblo Español, där det finns några lägenheter till salu, fick vi trevligt intryck av. Det ligger ungefär så långt norrut i El Campello, som man bekvämt kan promenera till. Där ligger också El Campello kyrkogård. En spansk kyrkogård skiljer sig ganska mycket från en svensk som ni ser. Jag tycker att deras är trevligare. Lägg märke till att det oftast finns fotografier av de döda på gravarna.

Vi promenerade vidare norrut. Ofta gick vi parallellt med järnvägen.

När vi äntligen kom fram till Calle Estocolmo - eller Carrer D'Estocolm (valencianska) som det stod på skylten, så blev det lite av ett antiklimax. Bland alla de andra betydligt "finare" gatorna låg denna:

Nåja, vi fick stillat vår nyfikenhet i alla fall. På tillbakavägen tog vi tåget.

En av de varmaste och soligaste dagarna åkte vi in till Alicante för att promenera upp till slottet Santa Bárbara. Det var den 6/12 då spanjorerna började att fira konstitutionsdagen. När vi klev av Tram gick vi rakt in i en procession som såg ut så här:

Jag vet inte säkert men tror att det är ett helgon de firar. När vi tittat klart började vi vandra den längsta (och vackraste) vägen upp mot Santa Bárbara.

Efter att ha njutit av både utsikten och en glass, gick vi nedåt Alicante centrum igen. Längs gatorna stod blåa plaststolar framställda inför helgens festligheter. Vi var överens om att dagen varit mycket trevlig.

Vi gick till turiststråket nummer ett: Explanada de España. Där satte vi oss ner på var sin stol för att vila våra trötta fötter. Solen sken. Ulf tog upp sin mobiltelefon eftersom vi väntade ett sms från Janne. (Vi skulle träffa Janne och Bertil på söndagen. Hasse var i Malaga och tävlade.)

Men se där skulle vi inte ha satt oss! Rätt var det var kom en man fram till mig och frågade efter en plats jag inte kände till. Han pratade spanska med en fransk brytning så jag förmodade att han var turist. (Marockan?) Jag sa att jag själv var turist så det var bättre att han frågade någon annan. Vad vi inte märkte Ulf och jag, men som vittnen sedan berättade för oss, var att just då, när vi hade uppmärksamheten på mannen som frågade om vägen, så smög en annan man upp bakom oss - genom ett hål i häcken, ryckte åt sig Ulfs stora axelremsväska (som stod vid hans fötter) och rusade iväg. Vittnena kom då fram till oss och sa något om väsktjuvar. Jag, som höll hårt i min väska, förstod först inte. Jag trodde att mannen som kommit fram kanske var en känd väsktjuv som de varnade oss för. Jag översatte i alla fall till Ulf. Han tittade vid sina fötter, studsade upp och skrek "Min väska!" Då fattade jag. Vittnena pekade i riktningen tjuvarna sprungit, och vi satte efter. De hade dock fått många sekunders försprång. Axelremsväskan hittade vi ganska snart. Den var öppen. Tjuvarna hade tagit handledsväskan som låg överst. I handledsväskan hade Ulf sina pengar (drygt 170€), 3 kontokort, sitt nationella ID-kort och ett annat ID-kort, sin almanacka med en massa adresser i mm. Vi insåg att vi inte skulle hinna ikapp tjuvarna. Vi visste ju inte om de hade sprungit åt höger eller vänster i korsningen. Tur i oturen att vi fick tillbaka axelremsväskan. I den hade Ulf bl a sin kamera samt sin enda medhavda jacka. (Och jättetur att hans pass låg kvar på hotellet!) Viss panik uppstod dock. Vi rusade tillbaka till vittnena. (De 3 på fotot nedan.) De berättade för oss vad de sett och ringde sedan polisen. Polisen kom, förhörde vittnena och skjutsade oss till polisstationen. På polisstationen fick jag först berätta på spanska vad som hänt och sen på engelska. När vi gick därifrån fick Ulf en kopia av polisanmälan i handen.

Ulf hade lite svårt att smälta att han blivit bestulen. Han, som i många år jobbat som kriminalreporter, och visste precis hur sådana här stölder går till: en som distraherar och en som själ. Ändå hade han ju inte varit oaktsam. Han hade satt väskan precis intill sina fötter. Vi satt med ryggen mot en häck. Allt verkade fridfullt. Folk satt i solen och pratade i små grupper. Efteråt fick vi förstås veta, att på just Explanada de España, begås flest stölder i hela Alicante. Hur som helst så spärrade vi Ulfs kort bums (tjuvarna hann inte ta ut något), och jag hade mina kort kvar så att vi kunde betala hotellräkningen. Tyvärr visade det sig att reseförsäkringen inte täckte förlusten av kontanter, så när självrisken var dragen blev det inget kvar att betala ut. Ulf har nu köpt en ny handledsväska och en ny plånbok, men han saknar sin almanacka. Och så har han fått göra sig allt besväret med att skaffa nya kontokort och legitimationer. Ja, vi lärde oss en del på kuppen. Nu håller vi ännu hårdare i våra väskor när vi är ute och går.

Ja, dagen efter träffade vi alltså Janne och Bertil. Det var trevligt. De bjöd oss på fika i studion. Vi satt och pratade ett bra tag, och sen fick vi se själva inspelningsstudion. (Janne skriver och producerar musik. Se www.macromusicshow.com. ) Vi fick höra en av låtarna han skrivit, och den tyckte både Ulf och jag var bra.

Ja, allt har jag inte berättat om, men nu får det räcka för denna gången. Kanske ni själva får nöjet att besöka El Campello, och trakterna däromkring, någon gång. Då kan ni själva ser hur fint det är där!

PS I El Campello är det betydligt fridfullare än i storstaden Alicante. I El Campello kan man ställa väskan ifrån sig och veta att den står kvar...

08-12-19:

I går födde chihuahuatiken Molly, en vecka för tidigt,  5 stycken valpar: 4 flickor och en pojke. Vi får väl se så småningom ifall min drömvalp är född eller ej. Min idealchihuahua är: flicka + "blond" + långhårig + liten (≈ 1 - 2 kg vuxenvikt). (Det rekommenderas att chihuahuor ska väga 1 - 2 kg, men ½ till 3 kg är tillåtet.) Om jag är alldeles för kräsen och "utseendefixerad" så lär jag aldrig få någon hund. Detta är första gången på de år jag letat aktivt, som det kan ha fötts en valp som stämmer på de 3 första önskemålen på min lista. Och som jag dessutom har chans att få köpa. (Ibland behåller ju uppfödaren en tikvalp.) Det allra viktigaste är förstås att hunden är frisk och harmonisk samt kommer från en seriös kennel. Jag längtar tills jag får träffa Mollys valpar. Först när man träffar en valp på riktigt kan man känna om det är valpen med stort V.

PS. Jag håller på att "längta ihjäl mig" efter en liten hund. Livet känns så tomt och innehållslöst sen mina kära katter flyttade. Hur bra Ulf än är för mig så kan han inte fylla alla mina behov...

08-12-20:

I dag har jag julpyntat. Jag brukar vänta till 23/12, men eftersom vi åker bort över julen tyckte jag det var lika bra att göra det i dag. Så är allt klart för att fira midvinterblot i morgon på årets mörkaste dag. (I Stockholm har vi f ö bara haft 7 timmar sol hittills i december...) Ja, det blev inte så mycket julpynt. Julgardin i köket, tomte på taklampan, julduk och min guldfärgade gran-ljusstake på köksbordet, julduk och lite julpynt på vardagsrumsbordet. Det får räcka. Det blir ingen julgran i år, inte ens min lilla 50 cm's plastgran. Så här blev det:

Och apropå mörkret i Stockholm så visar min widget just nu (kl 14:00):

PS. Alla små hundvalparna mår bra trots den för tidiga födseln. Den allra minsta flickan får de dock stödmata dygnet runt, var 20-30 minut, än så länge. Alla valparnas namn ska börja på bokstaven B. Om jag får köpa en så ska hon i så fall heta Bonnie. (Namnet kommer från det skotska ordet för söt som härstammar från franskans bon, d v s bra.)

08-12-22:

Först vill jag säga till er alla:

God Jul och Gott Nytt År!

Sen vill jag visa ett foto på hundmamman med sina valpar:

Och till sist måste jag berätta att min dator håller på att haverera! Sedan 3 dagar tillbaka har allt krånglat som kan krångla. Oftast svarar programmen inte alls. Det kommer upp "blå skärm" med texter om programfel och inkonsekvenskontrollering mm. Var alltså beredda på att jag kanske snart inte kan vare sig läsa mail eller uppdatera hemsidan. Efter julhelgen ska jag ta itu med problemen...

08-12-26:

Nu har vi kommit tillbaka från vårt julfirande i Skåne. Vi har haft det jättebra! Jag kommer att uppdatera med en liten berättelse, samt några foton, så snart jag orkar. (Och om datorn vill. Den fungerar mycket ojämnt nu! Ibland fungerar ingenting. I kväll fick jag försöka många gånger innan jag kom in på Frontpage och kunde skriva detta.)

08-12-27:

Grattis på födelsedagen Lasse W!

Problemen med min dator blir värre och värre! Jag är rädd för att den, när som helst, helt slutar att fungera! Jag kan inte lägga över julfotona till datorn, bara ibland komma in på mitt mailprogram samt internet, etc. Skulle ni inte nå mig via min vanliga mailadress (christel@christeltango.com) så prova via Ulfs mailadress: ulf.rosenius@bredband.net . (Jag ska dock prova att logga in direkt via mitt webbhotell och se om jag kan läsa mina mail där - via Ulfs dator.)

08-12-29:

Min dator har drabbats av systemkrasch! Jag har i dag, under 5 timmars tid, med hjälp av Acers tekniska support, försökt återställa den. Hittills har vi inte lyckats. De ska nu skicka återställningsskivor, vilket kan ta 1 - 2 veckor. Var alltså beredda på (i bästa fall) sporadiska mailkontakter och uppdateringar här. (För det mesta fungerar inget, någon gång mailen, en annan gång Internet etc.) Suck och dubbelsuck!

Jag lyckades just överlista datorn så jag kunde lägga över julfotona. Men mitt vanliga fotoprogram öppnas inte, så ni får vänta på det mesta av rapporten om vårt julfirande. Jag kan dock berätta att vi firade julafton hos min bror Dan, i hans hus i Myrarp söder om Tyringe. Vi var 19 personer: Jag, Ulf, mina 3 barn, min mamma, mina syskon med familjer samt en syster och en systerdotterson till Unos fru. (Alltså: Christel, Ulf, Linda, Jenni, Johan, Birgit, Dan, Mia, Lucas, Louice, Gun, Magnus, Anna, Sara, Uno, Anita, Ted, Birgitta och Zed. ) Jättekul att vara så många! P g a barmarken kom Tomten med traktor... Ni får se 4 foton så länge. (Dans fina gran, Tomten, Ulf och jag, samt jag och mamma.) Resten kommer senare.

09-01-01:

God fortsättning!

Jag skriver bara några få rader här i dag, för jag vet aldrig hur snart datorn "ger upp". Vi hade en mysig nyårsafton, med extra god mat, och massor av fyrverkerier att titta på vid 12-slaget.

Om ni vill se hur lilla Bonnie och hennes syskon utvecklas så titta på kennelns hemsida: http://princeandprincess.snabber.se . (Det finns foton på dem under rubriken: Valpar. En av de 3 flickorna ska heta Bonnie, sen när jag valt ut vem av de 3 hon är.) Jag längtar mycket efter den lilla...

PS Ibland kommer jag inte ens ut på Internet, och då kan jag varken läsa mail eller uppdatera hemsidan. Suck! (Som just nu. Fast kanske det går senare då jag startat om datorn. Ulfs dator fungerar hela tiden, men han har inget FTP-program, så jag kan inte uppdatera därifrån.)

09-01-07:

Min dator har gett upp helt nu! Suck! Bara drygt 2 år gammal...

Återställningsskivan kom i dag, men det gick inte att återställa systemet. Jag provade både med och utan support. (Alla på Acer support är jättetrevliga som tur är.) Nu ska datorn skickas till fabriken i Tyskland. Därifrån får jag sen ett kostnadsförslag (som kostar 400:-). På supporten trodde de att en ny hårddisk skulle kosta 500 - 1000:- och sen tillkommer arbetet. Det skulle bli billigare än ny dator i alla fall.

Detta skriver jag via Ulfs dator. Jag installerade Frontpage samt ett gratis FTP-program på hans dator. (http://www.whispertech.com/surfer/download.htm) Det innebär inte att jag kan göra några större uppdateringar än så länge. Ulfs dator är nämligen upptagen, näst intill dygnet runt, av honom själv. Så det är bara på nåder jag får komma till. Foton får jag vänta att lägga in. (Jag behöver mitt fotoprogram för att komprimera bilderna.)

För övrigt är det alldeles för kallt just nu för att jag frivilligt ska gå utanför dörren. (Ner till minus 12 grader.) I lördags var dock Ulf och jag hos Eva H och hennes pojkvän och åt middag. Det var trevligt, och maten var jättegod! Valparna är nu 20 dagar, så jag ska snart be att få komma och titta på dem. En liten valp skulle verkligen muntra upp mig. Jag är väldigt vinterdeppig just nu. (Och det blir ju inte bättre av att datorn kraschar...)

Jag kan gå in på mitt webbhotell (www.one.com) och läsa mina mail till christel@christeltango därifrån, och i viss mån även de mail ni skriver till min bredbandsbolagsadress via deras webbmail. Skriv helst till den förstnämnda adressen!

09-01-09:

Nu äntligen har jag kommit åt mitt fotoprogram så att jag har kunnat komprimera julfotona. De blev kanske inte helt lyckade, de flesta är tagna med blixt, men de kanske kan vara kul att se ändå. Uno och Dan fotograferade också mycket. Jag har anledning att tro att deras blev bättre. Men än har de inte sänt mig några foton. Här kommer i alla fall fotona från julafton, med julklappsöppning, tittande på Kalle Anka och allt det där andra som hör till. (Fast när vi åt hann jag inte fotografera...) OBS att de 4 första julfotona ligger inlagda under 08-12-29. (Nu i Sparad dagbok 9.)

Ovan: Sara, Johan och Jenni, Louice och Tomten. Nedan: Ted, Mia, Dan, Lucas och Johan.

Nedan: Linda, Ulf och Sara samt Jenni och Uno.

Ovan: Magnus, Anna, Gun och Birgit. Nedan: Anita, Ted, Mia, Lucas och Johan (och en skymt av Linda).

Nedan: Mia, Anita, Ted, Uno, Louice, (en skymd Dan), Lucas, Johan, Birgitta och Zed.

Nedan: Framför TV:n: Ted, Sara, Birgitta, Zed, Anita, Lucas, Anna, Linda, Louice och Jenni.

Här nedan syns tre generationer kvinnor: Min dotter Linda, jag, och min mamma Birgit.

Efter all mat och all paketöppning var det trevligt att lyssna på när vår egen lilla kör sjöng stämningsfulla julvisor. Alla (Sara, Louice, Anna, Jenni och Lucas) är kusiner och sjunger ovanligt bra!

09-01-11:

I dag har jag varit och tittat på Bonnie och hennes syskon. Ja, ingen heter Bonnie än. En kommer att få byta namn när jag alldeles säkert valt ut vilken av flickorna det blir. Det är inte alldeles enkelt när alla 4 syskonen ser nästan precis likadana ut. Samtliga är ursöta! Men jag väljer mellan de 2 minsta flickorna Bambi och Bumsi. Ni ska få se foton på dem. Det är inte lätt att fotografera 3½-veckors valpar. Antingen ligger de still och sover, eller också rör de sig oberäkneligt. (Jag låter några foton med rörelseoskärpa komma med nedan.) Jag vill inte använda blixt då jag fotograferar djurungar. Det är inte bra för deras ögon. Först kommer ett foto på pappa Denniz (Kryddan) och sen ett på mamma Molly (Moa) med 3 diande valpar, och så ett på alla 4 valparna. (Båda far och mor är långhåriga och cremefärgade, och väger 2,4 resp 2,5 kg.) Valparna har ganska nyligen öppnat ögonen och börjat gå ikring lite.

Så följer några foton på Bambi och Bumsi. Bumsi är pyttelite mörkare och Bambis päls bildar ett litet "streck" från nosen och uppåt pannan. Bara om man tittar noga ser man skillnaden. Kanske blir det Bumsi som får heta Bonnie. Jag ska dit en gång i veckan framöver, till slutet av februari då Bonnie är gammal nog att lämna sin mamma och flytta hem till oss. Ca 15/2 blir de veterinärundersökta, vaccinerade och chipmärkta. Därefter kan de "flytta hemifrån". Men eftersom de är födda en vecka för tidigt, skadar det inte om de stannar ytterligare en vecka hos sin mamma. Vi får se hur länge jag kan bärga mig...

Bumsi:

Bambi:

De är SÅ söta! Jag kommer att drömma om valpar i natt...

09-01-15:

Jag har tackat nej till den söta hundvalpen ovan! Ja, ni tycker väl att jag inte är klok, så länge som jag har letat efter en cremefärgad långhårig tikvalp. Jag har tidigare bara tittat på hundar hos större kennlar, som ställer ut sina hundar. Jag trodde alla kennelägare gjorde det. Nu visade det sig att denna kenneln bara säljer sällskapshundar, inte utställningshundar. Visserligen har jag tänkt ha hunden som vän och sällskap i första hand, men jag tänker att det kanske kan vara roligt att prova att ställa ut den också. Om inte annat så träffar man ju en massa trevliga hundmänniskor på det sättet. Jag våndades mycket innan jag kom fram till beslutet att tacka nej. Nu kommer jag ju att få vänta ett bra tag till, innan det föds en lämplig tik med föräldrar som har utställningsmeriter. Det är svårt att vänta när man längtar så mycket!

För övrigt är det fortfarande alldeles för kallt ute för att jag ska gå några längre promenader. I dag gjorde Ulf och jag dock en liten utflykt. Vi besökte spårvägs- och leksaksmuseet. (Entré endast 15:-.) Vi tittade på gamla bussar, spårvagnar, tunnelbanevagnar och gamla uniformer, samt dockor, nallar, leksaksbilar mm. Det var ett trevligt sätt att tillbringa en kall och blåsig eftermiddag på. På torsdag (22:a) ska jag börja läsa spanska igen. Det ska bli skönt att åter komma igång med studierna. Jag vill lära mig massor med spanska!

Min dator har ännu inte kommit iväg på lagning. De ska hämta den med bud. Jag läser (och skriver) mina mail via fjärrinloggning nu, vilket är mycket besvärligare. Jag kan läsa/skriva från båda adresserna, men använd helst: christel@christeltango.com.

09-01-18:

Ute är det grått och trist: kring nollan och inte mycket dagsljus att tala om. Det är svårt att stå ut. Jag har ingen energi sådana här dagar. (I natt drömde jag att jag inredde min drömlägenhet i Spanien. Nätterna tycks vara bättre än dagarna. Då kan jag drömma om solsken.)

Jag har sett mycket TV på sistone (för att vara mig); både Let's dance och den spanska motsvarigheten Mira quien baila. De inblandade kändisarna känner jag, med få undantag, inte till, men jag gillar allt dansandet. Ulf tycker dock att det är lite påfrestande när jag ser för många dansprogram. Efteråt dansar jag nämligen ikring i hela lägenheten med ett saligt leende på läpparna. Han blir trött bara han tittar på mig. Det är SÅ ROLIGT att dansa! Och bra motion! Synd att jag inte har någon att dansa med. Ulf vill, tyvärr, helst inte lära sig...

Ulf  inflikar att han inte alls har något emot att jag ser på dans på TV. Han t o m avstod från att se På spåret i fredags för min skull...

PS. Min dator är nu hos Acer för hårddiskbyte. Jag ser fram emot att få tillbaka den i reparerat skick!

09-01-23:

Min dator är fortfarande på lagning. När jag loggar in hos datorföretaget för att kontrollera reparationsstatus, så får jag fortfarande bara beskedet mottagen. Allting (t ex att läsa mail och betala räkningar) tar längre tid då man inte har egen dator. Jag hoppas att jag snart får tillbaka min (och har råd att lösa ut den).

I torsdags började jag läsa spanska igen. Tyvärr blev varken den intensiva, eller halvintensiva kursen av (p g a för få anmälningar) så nu får jag nöja mig med att läsa en gång i veckan. Jag har återigen fått ny spansklärarinna. Nuria (som kommer från Madrid), verkar vara lika bra och trevlig som de tidigare. Det känns skönt att komma igång igen. Jag upptäcker att jag har glömt en del under det, i mitt tycke, alltför långa jullovet.

För övrigt läser jag mycket. Jag har just börjat på Uppgörelsen av John Grisham. Han skriver alltid spännande. I går avslutade jag Katarina Mazettis Mitt liv som pingvin. Det var synd att den tog slut, för den var trevlig att läsa. Full av humor, men med allvar i botten. Jag gillar karaktärerna i boken.  Särskilt 72-åriga Alba som hoppar hage på flygplatsen för att få väntetiden att gå, och har bestämt sig för att bli 120 år gammal. Förra veckan läste jag Nora Roberts På slaget tolv. Jag gillar hennes sätt att blanda spänning och romantik. Hennes böcker är alltid typiska "feel-good-böcker". Det är kul att läsa. Och när det är grått och kallt ute behöver jag "fly in i en annan värld".

Jag motionerar däremot inte ens hälften så mycket som jag borde. Jag funderar lite på att köpa ett årskort på simhallen. (1400:-) Simning är ju allsidig motion, och som dessutom inte belastar mina fötter. Jag känner inte riktigt för att gå på gym. Jag gör hellre situps och armhävningar hemma. Gym är dessutom väldigt dyrt. Framåt våren får jag väl börja med raska promenader igen för att få upp flåset. Jag har i alla fall slutat äta onyttigheter och lever så sunt, så sunt, just nu. Kokt lax och grönsaker och sånt. Ja, jag är tvungen att skärpa mig. Vågnålen har rört sig stadigt uppåt, och långbyxorna stramar i midjan. Det har blivit lite för mycket tröst-och-depp-ätande. Jag har gått ett par gånger till en psykolog specialiserad på ätstörningar. Hon säger att jag visserligen har ätstörningar men att det inte är något "fel" på mig. Hon säger att maten är symtomet, inte problemet. Jag är frustrerad för att jag känner mig "innestängd", säger hon. Jag går ju sällan ut när det är kallt för att jag fryser för mycket. (Mina tår domnar av ganska kvickt, trots varma kängor och yllesockor. Jag har kronisk kärlkramp i de perifera kärlen så det är inte mycket att göra åt.) Sen känner jag nästan ingen här, så jag träffar sällan folk. (Bara på spanskan, fast det är ju ny grupp var 5:e vecka. Och på tangon är det olika människor var gång tycks det som.) Psykologen säger att en så social person som jag behöver komma ut mer, och träffa folk. (Men nästan alla mina vänner bor i nordvästra Skåne...) Ja, när det blir varmare och jag börjar vara ute mer, så kommer jag ju automatiskt att träffa mer folk också. Det gäller att stå ut till dess. Och apropå varmare, så har det varit +23 grader i Alicante i dag...

För övrigt har vi det bra, Ulf och jag. Och i kväll ska jag se Let's Dance och dansa runt lite i vardagsrummet...

09-01-25:

Det är lika grått och trist ute i dag. Det regnar lätt och är några få plusgrader. De enda levande varelser jag ser utanför fönstret är änderna. Och de verkar inte ha det alltför mysigt. Själva får vi ha lamporna tända även mitt på dagen för att kunna se. Så här såg det ut klockan 14.10: (Mina växter är inlindade i bubbelplast och står på cellplastskivor för att ha bättre chans att överleva vintern.)

Nästan i samma ögonblick som jag tog de 2 fotona från (och på) min balkong så såg det ut så här i El Campello:

Jag längtar jättemycket dit!

09-01-28:

Vädret är fortfarande lika trist och jag längtar precis lika mycket till El Campello hela tiden.

När jag kollar reparationsstatus på min dator står det "Avvaktar kundens besked". Innan stod det "Under reparation". Jag ringde och undrade om de inte borde skicka ut kostnadsförslaget innan det stod att de avvaktade mitt besked. Men enligt Acer är det fullständigt normalt att det står så 3-4 dar innan förslaget skickades ut. Jag var inte den första kunden som blivit förbryllad. Nä, och säkert inte den sista heller. De kunde uttrycka sig klarare, tycker jag. Något kostnadsförslag har jag inte fått än, trots att de skulle skicka det via mail. Jag saknar förstås min dator, men kan inte betala hur mycket som helst för en reparation. Jag hoppas få besked snart.

Jag är väldigt vinterdeppig nu. Ulf försöker trösta mig med att solen nu inte går ner förrän klockan 15.56 här i Stockholm. Fast det är ju en klen tröst när man inte ens ser solen på hela dagen p g a alla gråa moln. (I Alicante håller den sig uppe till kl 18.20, och där skiner den på dagarna...) Eftersom jag inser att jag aldrig kommer att vinna en miljon (att köpa lägenhet i El Campello för) så har jag börjat att titta på vad som finns att hyra där. Om man skippar havsutsikt, och väljer en mindre lägenhet, så kan man hyra från 400 € / månad. Det vore frestande... Fast Ulf vill inte flytta ner förrän 1:a november. För mig känns det som evigheters evighet till dess. 

09-01-30:

Grattis på födelsedagen lillebror Uno!

09-02-01:

I går bjöd vi Ulfs släktingar och vänner på middag. Det var jättetrevligt för mig att träffa alla! Det var Ulfs morbror och moster; Nils och Marianne, och deras barn/Ulfs kusiner; Peter med sin fru Gunilla samt Mette med sin man Reinhold, samt Ulfs barndomsvän Bosse med sin fästmö Yvonne. Mette och Bosse är f ö arbetskamrater. (De 4 sistnämnda har jag träffat tidigare, men inte övriga.) Vi var inalles 10 personer runt matbordet avpassat för 8.  Men eftersom vi ställt bordet på diagonalen och burit in 2 extra stolar så lyckades vi få plats ändå. ("Finns det hjärterum så finns det stjärterum".) Inte förrän varmrätten och efterrätten var avdukade, och vi hunnit fram till kaffet, kom jag ihåg att ta fram kameran. Vissa bilder tog jag med blixt, så att folk blev bländade och fick röda ögon. Andra tog jag utan, och dessa blev förstås suddiga av rörelseoskärpa. Tja, nån professionell fotograf är jag ju inte, men det är alltid kul att ha några foton som minne. Så här blev fotona:

Ovan: Gunilla, Nils, Marianne, Reinhold och Ulf. Nedan: Reinhold, Ulf, Yvonne och Bosse.

Ovan: Bosse, Mette och Peter. Nedan: Peter, jag, Gunilla samt lite av Nils och Marianne.

Inte nog med att alla var jättetrevliga, vi fick dessutom jättefina blommor av dem. Se själva:

Så nu går jag här och luktar på blommorna och längtar efter våren. Men ute ligger det is på Mälaren...

Ja, närmst "vår" strand hinner inte isen frysa, eftersom Lambarfjärden trafikeras av rätt stora fartyg. Den stora ön, rakt fram på fotot, är Lovön, och till höger skymtar lilla Hässelby holme.

09-02-03:

I morse vaknade jag i soluppgången. (Tja, det är ju inte speciellt tidigt så här års...) Jag tog några foton ut över fjärden. Man ser tydligt isrännan som fartyget Jehander 1 gjorde i går.

Sjöfåglarna har bara en liten vak att simma i, och där är det trångt - som ni ser.

Ja, det lär dröja länge innan det blir vår... Jag mår väldigt dåligt av mörkret och kylan. Jag känner mig väldigt frustrerad av att vara "innestängd" och "sysslolös" i lägenheten. Ingen sol, ingen värme, ingen hund, ingen katt och inte ens min egen dator. (Jag har i alla fall fått kostnadsförslag på datorn nu. Moderata 729:-! Hoppas nu att de skyndar sig att laga den.) För att undvika att jag klättrar på väggarna i ren frustration, planerar Ulf och jag att i dag besöka Fjärilshuset. Det lär vara behagligt varmt där...

Skrivet på kvällen:

Jodå, nog var det varmt och skönt i Fjärilshuset! I 28 graders värme och 98% luftfuktighet fryser inte ens jag. Å andra sidan höll jag på att frysa ihjäl både på vägen dit och hem. (Det var en bit att gå och bussarna var kraftigt försenade p g a en olycka.)

Fjärilshuset ligger passande nog i Hagaparken. "♫ Fjäriln vingad syns på Haga, mellan dimmors frost och dun...♫" På väg till det 3000 m² stora växthuset passerade vi Koppartälten. Dessa byggdes 1787-90 som vakt- och ekonomibyggnad till den beridna högvakten.

De första fotona jag tog i växthuset blev ganska "dimmiga" eftersom kameralinsen immade igen i den höga luftfuktigheten. Detta blev dock något bättre efterhand som kameran blev varmare. Men de foton jag tog på fåglar och pilgiftsgrodor, strax efter entrén, blev inte bra alls.  Så dem får ni inte se.

Det lär alltid finnas minst 400 fjärilar, av flera olika arter, i Fjärilshuset. Vissa fjärilar importeras som puppor och andra går igenom hela sin livscykel inne i växthusen. (På Fjärilshuset finns inga utrotningshotade fjärilar.)

Det fanns förstås många "fjärilsrestauranger" längs gångarna.

Fjärilarna med lysande turkosblå markeringar på vingarna var de mest svårflörtade. De satt inte still många sekunder. Alla foton, där det blå syns, har därför rörelseoskärpa.

Och när de äntligen sitter still en stund så fäller de ihop sina vingar. Den vänstra, på översta fotot nedan, är en "blå" fjäril. Den är vacker med hopslagna vingar också. Tyvärr vet jag inte vad fjärilarna jag fotograferat har för namn. Det fanns en del skyltar, men det stod inget om just dessa sorterna. Det hade varit intressant att veta annars, tycker jag.

Det fanns gott om den här sorten (se nedan) som var brunmönstrad på undersidan av vingarna. Hur de ser ut på ovansidan vet jag inte, för de ville inte flyga omkring alls, utan bara sitta still och suga nektar.

Den här sorten, med rosarött mönster på vingarna, satt snällt kvar med utslagna vingar när jag fotograferade den.

Det var en trevlig utflykt att göra så här års. Jag fick ett par timmar "sommar".

09-02-07:

I går snöade det hela dagen, mest blötsnö. Snön lade sig på isen. Pimplarna och skridskoåkarna gick hem.

I natt smälte det mesta av snön bort. I dag är det dimmigt, och helt grått ute. Det är nästan värre än blötsnö. Mälaren ser man ingenting alls av.

För mig är den nästan totala avsaknaden av dagsljus mycket deprimerande. För att muntra upp mig en smula åkte jag till blomsteraffären och inhandlade en jasmin (för att den doftar så gott) och en azalea (för den vackra färgens skull). Båda är svåra att få att överleva en längre tid, inomhus på vintern. (Vi har oftast alldeles för torr luft i våra bostäder. Trots att jag har både luftfuktare samt sprayar mina växter dagligen, kommer luftfuktigheten bara upp i 30%...)

Mina orkidéer har jag däremot lärt mig att de blommar om, bara man har tålamod att vänta. (Förr slängde jag dem när de var överblommade.) Blommande krukväxter är den enda tröst jag har, när jag så här års längtar efter sommar.

Jag har i alla fall bestämt mig definitivt. Jag kommer inte att tillbringa en enda vinter till i Sverige! Inte så länge jag kan stå på benen och förflytta mig själv. Jag blir så dålig på vinterhalvåret, att det tar månader i sommarsol innan jag blir bra igen. Jag mår inte bara dåligt psykiskt, utan även min hud blir sämre. (Av den torra luften får jag blödande sprickor bl a kring ögonen.) När jag senast besökte min hudläkare, och jag nämnde att min hud varit nästan helt bra då jag bodde i Spanien, sa hon: "Emigrera dit! Sol och värme är den bästa medicinen för din hud." Ja, hade jag bara fått Ulf med mig, så hade jag emigrerat, bums, nu med det samma. Tyvärr är han omåttligt förtjust i Sverige i största allmänhet, och i Stockholm i synnerhet...

Ni måste i alla fall hålla med om, att det var roligare att läsa min hemsida då jag bodde i Spanien! Då skrev jag övervägande roliga "dagboksanteckningar", nu blir det för det mesta tråkiga... Fortsätter jag att skriva så här deprimerande, så slutar ni väl snart att läsa min "dagbok". Annars är det faktiskt så, att jag numera har i snitt 80 unika besökare per dag här på min hemsida. Det är ju inte så illa, med tanke på att jag inte gör reklam för sidan någonstans. Jag tycker det är roligt då ni skickar mail till mig, och kommenterar något jag skrivit! Det händer även att jag får mail från människor jag aldrig träffat. Det är förstås extra roligt - för då får jag ju nya vänner.

09-02-11:

Grattis på 50-årsdagen Dan!

Ulf och jag har nu på förmiddagen kommit tillbaka från en minikryssning till Estland. Jag kommer att berätta om vår vistelse i Tallinn, samt visa foton, så snart jag hinner. Nu i eftermiddag är jag dock upptagen. Jag ska nämligen i väg och titta på en hundvalp! Förhoppningsvis är detta hunden med stort H! I alla fall är det en cremefärgad, långhårig liten chihuahuatik, som jag fått tips om. Jag hoppas så att det äntligen är "den rätta"!

PS Jag kommer snarast att svara på de mail jag fått då vi varit borta.

09-02-12:

Mail och foton får vänta ett tag. Jag bestämde mig nämligen för att köpa hundvalpen jag tittade på i går, och jag får hem henne redan i morgon! Alltså har jag en del att förbereda. Hemmet måste valpsäkras. Det är ju redan kattsäkert, så det är inte så mycket som behöver göras. Men alla mattor, som är för stora att tvätta i tvättmaskin, får jag lägga undan tills valpen blivit rumsren. Och jag ska plocka upp lite hundsaker som ligger längst in i källarförrådet, vilket beräknas ta en stund. Men så roligt det ska bli när hon flyttar hit! Denna valpen är jättefin och har championlinjer i stamtavlan samt utställningspotential. När jag är klar med alla förberedelser ska ni få veta mer om valpen och se foton av henne.

I dag fick jag äntligen besked om att min dator är lagad och på väg att skickas till mig. Detta beräknas ta 2 arbetsdagar. Så det blir väl på måndag jag får den. Det ska verkligen bli skönt att få tillbaka min egen dator. (Denna gamla, som jag lånar av Ulf, är minst sagt seg. Det tar oftast en timme att få igång den, 15 minuter att öppna ett dokument etc.) När jag får min dator kommer det förstås att ta tid att lägga in alla program på nytt, samt uppdatera den mm. Men tar jag en sak åt gången så går det säkert bra. (Dessemellan kan jag ju klappa valpen...)

Nu har jag ordnat klart allt, och det har blivit kväll. Jag ska hämta den lilla kl 10.00 i morgon förmiddag. Jag längtar till dess! Ni får se 2 foton nu. Det första är annonsfotot. Det andra tog jag i trappan när vi skulle skiljas åt i går.