Presentation av Christel

Sidan senast uppdaterad 23-05-03.

Christel & dans: Jag är utbildad lärare och specialpedagog med lång erfarenhet av undervisning. Jag har alltid älskat att dansa, jag började med foxtrot 1966, och dansade därefter mycket gammeldans: hambo, schottis, schottis i turer, polka, sternpolka, polska, mazurka, snurrebocken, snoa, gammelvals mm. Jag tränade dessutom (och tävlade i) bugg (inkl dubbelbugg), samt latin- och standarddans (alltså cha-cha, samba, jive, rumba, paso doble, mambo, merengue, stilla vals, slowfox, quickstep, wienervals och engelsk tango). Bugg, hambo och wienervals är mina gamla favoriter. Efter att ha dansat argentinsk tango sedan januari -96, tycker jag numera att detta är den härligaste dansen av alla! Det finns ständigt något nytt att lära. Av de många olika tangokurser jag hittills gått, både i Europa och Argentina, har följande danslärare inspirerat mig mest: Gloria & Rodolfo Dinzel, Claudia Cordega & Esteban Moreno, Mariana Flores & Eduardo Capussi, Roberto Reis & Melina Brufman, Ivonne Laens & Eduardo Saucedo, Roderigo ”Joe” Corbata samt Susana Miller. Den finaste komplimang jag fått när jag dansat tango, fick jag av en äldre argentinsk man när jag dansade på en milonga i Buenos Aires. Han sa: ”Jag har dansat tango i 25 år och jag har iakttagit dig i kväll. Du dansar tango som en infödd argentinsk kvinna.”

Christel privat:

Jag är född - 52, och har 3 barn som jag älskar över allt annat: Linda (f -84), Jenni (f -86) och Johan (f -87). Mina intressen utöver dans är att läsa, promenera samt det mesta som har med biologi, natur, växter och djur att göra. Djur betyder mycket för mig. Jag tycker om att umgås med djur och studera deras sätt att vara och kommunicera. Jag har genom åren i liten skala fött upp många djur. Jag har nu 3 långhåriga chihuahuor, se Om mina djur.

Eftersom jag är mycket trött på mörkret och kylan under vinterhalvåret i Sverige flyttade jag till El Campello på Costa Blanca i Spanien, 1:a oktober-06. (Men flyttade p g a förälskelse tillfälligt till Stockholm perioden okt-07 till okt-09.) I mars -21 flyttade jag tillbaka till Skåne igen, för att komma närmare barn och barnbarn. Läs mer under rubrikerna Sparad dagbok samt Dagbok. Mer om mig kan du läsa längre ner på denna sidan.

Min förste make, som är pappa till mina tre barn, heter Robert Nordfeldt. Nedan vårt bröllopsfoto.

Min andra make heter Ulf Rosenius. Nedan vårt bröllopsfoto. (Fr o m 17-06-28 är vi skilda. Jag är inte så bra på att vara gift...)

Mina 3 barn som de såg ut när de var små (dagisfoton):

Linda Jenni Johan

Två foton från vår tältsemester i Norge midsommaren 1995:

Och lite senare (men inte nya) bilder:

Linda och Johan buggar. Jenni (i fläta) bygger pyramid.

Linda i maj-10 och nov-11. (Numera vill hon inte synas på foton på webben.)

Jenni i september-12 och februari-19, samt tillsammans med Hasse "Kvinnaböske" Anderson (augusti-19) i samband med att Jenni sjöng i kören på en turné med Hasse.

Johan i maj-12 och oktober-14.

För aktuella foton - se Dagbok samt Sparad dagbok.

Johan gifte sig 15-06-06 med sin Linda och heter numera Lehrmark i efternamn. Nedan ser ni alltså min son Johan Lehrmark med sin äkta maka Linda Lehrmark. (Se Sparad dagbok 33.)

Linda är utbildad distriktssköterska. Linda bor i Arild, men jobbar i Jonstorp. Linda har en dotter som heter Alva (född oktober-19).

Johan har en magisterutbildning i internationell ekonomi, och jobbar på Handelsbanken i Stockholm. Han bor i Täby och är gift med Linda L. De har en dotter som heter Tuva (född juni-20) och en son som heter Melvin (född februari-23).

Tyvärr vill varken Linda, eller Johan och Linda, att jag visar några foton på deras barn här på min webbsida. (Detta för att skydda barnen.)

Jenni läste musiklinjen på gymnasiet, och en teaterpedagog-utbildning på Sundsgårdens Folkhögskola. Hon är jätteduktig på att sjunga, och på allt som har med musik att göra, samt hantverk, men sådant är svårt att försörja sig på. (Jenni har Aspergers syndrom/autism, vilket gör det svårare för henne att klara yrkeslivet.) Jenni bor i Ängelholm, och delar mitt intresse för hundar. Hon har en bolognese-tik som heter Molly.

Kort resumé av mitt liv innan jag började skriva dagbok på nätet:

Påbörjat juni 2008. Under denna rubriken kommer jag att, efter hand, och så snart jag hinner, berätta i korta ordalag om mitt liv innan jag flyttade till Spanien. Jag ska också lägga in foton efterhand som jag hinner skanna in från gamla fotoalbum. Detta skriver jag dels för att de personer som lärt känna mig på senare tid ska få en liten bakgrund till hur jag blev som jag blev, men framförallt för mina barn. Brinner mitt fotoalbum upp finns det ingen berättelse kvar om mitt liv. På nätet kommer det att finnas kvar. Det finns också möjlighet för mina närmsta att kopiera text och/eller foton till sina egna hårddiskar. OBS att det än så länge är mycket ofullständigt nedan...

För att inte gå händelserna i förväg så vill jag börja med att berätta lite om min pappa och mamma,

innan de träffades, gifte sig och fick mig.

Om pappa, Åke Svanheden (f Johansson):

Pappa föddes 26 augusti 1922 i Torpa församling i Småland. Han var 10:e barnet i en syskonskara på 12. (Fast de två förstfödda dog bara 2 månader gamla så av dem finns det inga foton.) Farfar hette Karl Johansson och farmor hette Anna (f Swensdotter). Jag har aldrig träffat dem eftersom båda dog några år innan jag föddes. Det känns tomt! Av pappas syskon lever nu bara den allra yngsta - Ella. De andra syskonen är alla döda: Bror, Johan, Ture, Linnéa, Erik, Malte, Ebba, Ragnar, Georg, Gunborg och min pappa Åke.

Ett par foton på pappas familj. På det första står han 2:a från vänster längst fram (och ser ut som om han inte ville vara med på just det fotot), på det andra står pappa längst fram, 2:a från höger. På det tredje står han längst bak, 2:a från höger.

Vänstra fotot ovan, från vänster: Bakre raden: Ragnar, Malte, farfar Karl, Ture, Erik. Främre raden: Linnea, pappa Åke, farmor Anna med Gunborg i knäet, Georg, Ebba.

Högra fotot ovan, från vänster: Bakre raden: Ragnar, Georg, Erik, Ebba, farmor Anna, farfar Karl, Linnea, Malte, Ture. Främre raden: Gunborg, Ella, pappa Åke.

Fotot nedan, från vänster: Malte, Ture, Linnea, Gunborg, Ragnar, Ebba, Georg, Ella, pappa Åke, Erik. Sittande: farmor Anna, farfar Karl. Fotot togs trol när farmor fyllde 60 år.

Farfar hade en gård vid Össjöasjön:

Så här såg pappa ut som barn:

Och som ung:

Han var s k frisksportare som ni ser på fotona nedan.

Och så här såg han ut då han träffade mamma:

Pappa dog 72-01-18 i en ålder av 49 år, 4 månader och 23 dagar.

Om mamma, Birgit Svanheden (f Johansson):

Mamma föddes 19 augusti 1925 i Munka Ljungby församling i Skåne. Hon var 3:e barnet i en syskonskara på 5. Mormor hette Edith (f Persson)och morfar Sigfrid Johansson. På andra fotot syns mamma med sina systrar: Bitten (Inga-Britt), Sonja, mamma, Svea och Lisa. På det tredje fotot syns min mormor Edith som barn. Det är hon som står längst fram i mitten. Min mormors far, August Persson, blev för övrigt över 100 år gammal, så honom har jag träffat. Men min gammelmormor Kerstin dog innan jag föddes. Av mammas syskon är Svea och Bitten döda nu.

Som barn såg mamma ut så här: På första fotot syns mamma längst till vänster, sen Sonja och Svea. På andra fotot går hon i 2:a klass och på det tredje i 5:e klass.

Och här kommer några foton på mamma som ung:

Hon spelade mycket dragspel men även lite fotboll. (Nedan damlaget i Munka Ljungby 1942.)

På den sista bilden nedan syns hon i Helsingborg där hon bodde och arbetade några år. Mamma jobbade i affär och på kontor, och på "fritiden" sjöng och spelade hon i morfars orkester.

Det var när mamma och hennes väninna Evy cyklade på cykelsemester till Småland i juli 1949 som hon träffade pappa.

Mamma dog 18-05-02 i en ålder av 92 år, 8 månader och 7 dagar. Begravingen hölls i Munka-Ljungby kyrka (18-05-23).

Mina föräldrar:

På midsommarafton 1950 gifte sig mamma och pappa i Munka Ljungby kyrka, efter ett års intensiv brevväxling, då han bodde i Uppsala och hon kvar i Skåne. (Min kusin Thomas var brudnäbb. På mittenfotot syns även min kusin Dennis.) Efter bröllopet flyttade mamma också till Uppsala. Pappa jobbade då som driftsingenjör vid Gustav Werners institut för kärnkemi. (Mamma blev, efter min födsel, hemmafru.)

Om mig, Christel Dottén (f Svanheden):

Jag föddes i Uppsala, 8 juni 1952, som Ann Christel Svanheden. Som liten kallades jag Ann. På det första fotot nedan är jag 14 dagar gammal. Det andra är från mitt dop den 4 augusti i vårt hem på Lindsbergsgatan 9A. (Majken och Ragnar Svanheden var mina faddrar.) Det tredje fotot visar pappa och mig.

Fotot nedan är från min ettårsdag som jag firade hos släkten i Skåne. På fotot från vänster: kusin Thomas, morbror Sone, moster Svea, mormor Edith, moster Sonja, morfar Sigfrid och så mamma med mig i knäet.

Sen ser ni fyra generationer på samma foto: mormor Edith, jag, mamma samt gammelmorfar August. Därefter det enda nakenfotot på mig ni någonsin kommer att få se.

Jag gungar hemma hos mormor och morfar, där jag tillbringade somrarna, samt hjälper mamma att torka disken.

Och så badar jag med mina föräldrar. Och kelar med pappa, en av de få stunder han var ledig från jobbet. Annars jobbade han nästan jämt.

Jag firade jul. Jag minns inte året, men däremot att mamma stickat min fina röda kofta. Jag hade ofta en personlig sittställning då jag satt och åt. (Jag sitter fortfarande sällan "normalt", men dock inte i split.)

Men som ni ser på flera av fotona nedan så var jag glad för gymnastik. Jag lärde mig att hjula, 6 år gammal, genom att en enda gång se min balettfröken göra det. Jag kunde med en gång, utan att träna, och hjula kan jag fortfarande. Men på bilden nedan är jag ca 5 år och försöker stå på händer.

Därefter ett foto på mig och pappa på väg till Skokloster, följt av ett foto från lekskolan. Lekskola gick jag i då jag var 4-6 år gammal. Det är jag som sitter och blundar, trea från vänster i främre raden.

Jag var enda barnet tills jag var knappt 7 år. (Jag förmodar att mina föräldrar behövde hämta sig efter min födelse och småbarnstid...) Därefter, den 11 februari 1959, fick jag en lillebror: Dan. Jag blev jätteglad! Jag hade önskat mig en hund och en katt och ett småsyskon. En av önskningarna gick i alla fall i uppfyllelse. Jag tyckte att Dan var så söt. Och vi lekte en hel del, åldersskillnaden till trots. På den första bilden där vi leker syns även min favoritdocka Maria Lind. Min mamma retade mig alltid för att jag hade gett min docka efternamn också. På nästa "lekfoto" har vi klätt ut oss till prinsar. Mamma klippte alltid mitt hår kort på den tiden, för hon tyckte att jag var i farten alldeles för mycket för att kunna ha långt hår. (Det var väl hon som fick reda ut tovorna...)

På det första av fotona nedan provar Dan min klänning. Visst är han jättesöt på alla tre fotona!

Pappa jobbade från tidig morgon till sen kväll. Det gjorde han helt frivilligt, utan att få övertidsbetalt, bara för att han var så intresserad av sitt jobb. Han forskade mycket. Enligt egen utsago var det han som först fick fram en ren protonstråle. De hade en stor cyklotron på Gustav Werners institut. Det hände någon gång att mamma fick ringa honom på jobbet, sent på kvällen, och fråga varför han inte kommit hem till kvällsmaten. Då hade han varit så inne i sin forskning att han glömt att titta på klockan och inte märkt att alla kollegorna gått hem. Han inspirerades mycket av sin chef, nobelpristagaren The Svedberg. På sitt sätt var han mer gift med jobbet än med mamma.

När han var hemma satt han mest vid sitt skrivbord och räknade ut långa tal med hjälp av sin räknesticka. Jag har aldrig varit så insatt i kärnfysik och begrep aldrig fullt ut vad han sysslade med. Att han dog så ung, vilket jag återkommer till, tror jag beror på att han fick för mycket strålning i sig under sitt arbete kring cyklotronen. Jag har hört honom säga att de bytte dosimetrar, när dessa visade över det tillåtna gränsvärdet, eftersom de så gärna ville fortsätta sina strålningsexperiment. (En cyklotron kan man bl a dela atomer i sina beståndsdelar med. Be mig bara inte förklara hur, det räcker inte min utbildning i kemi och fysik till för.)

Jodå, jag ska fortsätta att berätta, jag har bara inte hunnit än... (Det som tar mest tid är att skanna in alla gamla foton.) Och så har jag haft väldigt mycket annat för mig... Men ambitionen är stor i alla fall, så snart kommer det en fortsättning.

Ja, jag vet, det är jättelänge sen jag lovade att fortsätta berätta här. Det är bara det att livet har kommit emellan... Men ge inte upp! Jag ska fortsätta - fast inte just i dag...

Livet fortsätter att komma emellan - för det kan väl inte vara så att jag är lite för lat just nu för att fortsätta mitt arbete här...

Och så har det varit det lilla problemet, att fotona som jag ska skanna in finns i Sverige, medan jag har befunnit mig i Spanien. (Planerar att flytta ner alla foton sommaren 2013.)

Skrivet 13-07-14:

Jag tänkte på min pappa Åke i natt när jag låg vaken några timmar. Det är egentligen bara mamma och jag som minns honom "på riktigt". (De flesta av hans syskon, vänner och arbetskamrater är ju döda.) Mina syskon var bara barn när han dog (8, 9½ och 13 år), och då ser man sin pappa som en pappa - men inte hur pappan är som person. Jag var visserligen bara 19½ när han dog, men det är ju "nästan vuxen" i alla fall, (och jag hade bott hemifrån 3½ år och fått distans). Jag vill skriva ner lite om hur jag minns honom som person.

Pappa visste allt! Nåja, inte riktigt allt förstås - men han var oerhört allmänbildad och mångsidig och hade svar på nästan alla mina frågor. Han var allra mest intresserad av sitt arbete, men hade många intressen vid sidan om. Han kunde rita och bygga hus. Han var oerhört händig. Han hade i sin ungdom utbildat sig till elektriker med A-behörighet, så han kunde mycket om el (t ex koppla elkablar). Han tyckte om heminredning också, och bestämde (över huvudet på mamma) färgerna på allt från köksluckorna till soffan i vårt hus. Han var mycket intresserad av växter och kunde namnet på många både vilda och trädgårdsväxter. Han tyckte om att planera rabatter där växterna matchade varandra. Han lärde mig bl a en del om rosor. Han tyckte om att läsa skönlitteratur, men läste mest faktaböcker. (Tiden räckte inte till.) Han var duktig på att spela piano och kunde sjunga. Han kunde dansa (åtminstone foxtrot och vals). Vi dansade i vardagsrummet några gånger. Han kunde fyra språk utöver svenska: engelska, tyska, franska och esperanto. Som ung var han mycket intresserad av gymnastik och akrobatik. Han skrev lite poesi till husbehov, bl a ett par dikter till mig. Han tyckte om att fotografera. Han var en bra, om än ganska frånvarande pappa - och jag älskade honom.

Det enda jag inte tyckte om var att han var så auktoritär. Han bestämde allt. Tyvärr bestämde han även över mamma. Inte jämlikt alls... Det blir lätt så när bara den ena parten har inkomst. Pengar ger makt. Mamma var hemmafru utan egen inkomst, och hon hade för låg självkänsla för att våga hävda sig. (Hon har mer skinn på näsan nu - än hon hade förr.) Jag tror på demokrati - även inom familjen. (Därmed inte sagt att barnen ska bestämma lika mycket som de vuxna - men man kan lyssna på dem, och vissa saker kan de få bestämma. För en femåring kan det betyda mycket om de själva får välja om de ska ha den blå, den röda eller den gröna tröjan på sig när de ska till dagis - även om föräldern i förväg har valt vilka tröjor de får välja mellan.) Jag tycker att jämlikhet är väldigt viktigt, och tycker förstås att mannen och kvinnan ska ha precis lika mycket att säga till om - oberoende av inkomst eller ställning i samhället. Till pappas försvar måste jag påpeka att han förstås var formad av sin barndom. Hans pappa (min farfar) var mycket auktoritär, och dessutom 20 år äldre än hans mamma (min farmor). På den tiden var det inte så ovanligt att mannen bestämde allt, och det var ganska vanligt att man slog sina barn...

Jag är ganska lik min pappa - men ändå inte. Jag är mycket bättre på att lyssna på andra, än han var. Och vi hade helt olika åsikter om heminredningsfärger. Pappa tyckte om möbler i teak, färgerna grått och grågrönt, och han valde en orange soffa fast jag försökte övertala honom att köpa en likadan ljusbeige (men jag var bara 16 då). Men för övrigt är vi nog lika på många sätt. Jag tycker också om naturvetenskap, medicin, växter, gymnastik, att rita hus, läsa, fotografera etc. Och jag försöker också lära mig mycket inom många olika områden (politik, sport och krigshistoria undantaget). Jag tror att pappa och jag hade kommit mycket bra överens när jag hade blivit vuxen på riktigt. Så synd att vi aldrig fick chansen...

Jag glömde att skriva att pappa var väldigt stark. Han var inte lång, bara 167 cm, men bredaxlad - och han kunde lyfta mycket tyngre bördor än man förväntar sig av någon med "manschett-yrke". Jag är nog också hyfsat stark (och bredaxlad), i förhållande till mitt kön och min längd.

Uno, pappa Åke, Gun, Dan.

17-08-05:

Någon gång längre fram - då hoppas jag bli klar med den här påbörjade biografin... Men det är ofta så att livet kommer emellan, och alla stora planer man har - de får vänta...

19-01-26:

Här nedanför lägger jag in en massa blandade foton på när jag var barn, och ung. Samt på mina syskon som små, och två av mina f d pojkvänner. De ligger någotsånär i åldersordning. Det är meningen att jag ska skriva en berättelse sen, och lägga in fotona i rätt ordning. Men som vanligt så kommer livet emellan. (Jag har inget annat att skylla på.) Men SEN - då ska jag skriva mitt livs historia här (fast kortfattat).

Ovan åk 1: jag 1:a från vänster längst fram. Nästa foto åk 4: jag 2:a från vänster längst fram.

Ovan åk 6, jag 2:a från höger längst fram (klädd i pojkkläder). Lilla fotot - åk 7. Ansiktsbilden nedan - åk 9.

Bilden ovan t h, mitt första besök i Spanien. Jag (18 år) tilsammans med 2 små spanjorskor i Baskien. (Den högra flickans bror friade till mig, men jag tackade nej.) Det var enda besöket, innan jag 2006 bestämde mig för att flytta till Spanien. Nedan 17 - 20 år.