Argentinsk tango - kortfattad historik

 

Argentina var en spansk koloni fram till 1816. Utbytet mellan Europa och Argentina fortsatte dock även därefter. Kring 1870, när tangon föddes i Buenos Aires förorter, var Argentina ett rikt land. (Bl a producerades mycket kött.)

Invandringen bl a från Europa var stor. (Buenos Aires ökade sitt invånarantal från 180 000 år 1870, till över en miljon år 1905!) De flesta invandrarna var män. (Som mest gick det 5 män på en kvinna.)

 

Tangon är skapad av invandrare och är en blandning av olika kulturer. Man kan bl a spåra afrikanska, spanska, italienska, franska och västindiska inslag. (Ur franska contredance utvecklades den västindiska habaneran som i sin tur gav inspiration till milongn och tangon.) Ordet tango är ursprungligen afrikanskt och betecknar samlingsplats / festplats. Det kom så småningom att beteckna lokalen där man dansade tango. Många tangotexter handlar om en förlust av något slag.

Att bli duktig på att dansa tango blev ett sätt för männen att kunna konkurrera om de få kvinnorna. För att bli duktiga måste männen naturligtvis öva. De fattiga männen tränade med varandra. De rika tränade mot betalning med prostituerade kvinnor.

De rika männen ville naturligtvis visa upp hur duktiga de blivit på att dansa tango, men de ville inte gärna avslöja var de hade varit och övat. (Tangon var ännu inte riktigt ”rumsren” i Buenos Aires.) Alltså de åkte till Paris för att visa upp sin skicklighet.

 

1911 slog tangon igenom i Paris och blev en modedans.

Inom två år efter detta spred sig tangon från San Fransisco i väster till Moskva i öster. 1913 dansade man tango i Stockholm också. Danslärare från Argentina kom och undervisade i Europa.

Så kom första och andra världskriget emellan och resor över Atlanten blev nästan omöjliga. Tangon utvecklades i tre olika riktningar. 1921 enades man, på en internationell danskonferens, om att det finns tre olika sorters tango: Den genuint argentinska (rioplatensiska), den engelska / europeiska (en dramatisk variant med tvära vändningar som ofta ses på danstävlingar) samt den finska tangon (som alltid går i moll och har betydligt färre variationer än den argentinska).

Tangon var populär i många år, men glömdes så småningom bort i USA och Europa p g a nya modedanser som charleston, jitterbug och rock’n’roll. (I Argentina har man förstås dansat tango hela tiden, med undantag av de oroliga åren mellan 1970 och 1985.)

1985 visades en stor tangoshow på Broadway: Tango Argentino, och tangon blev åter i ropet i USA och spred sig därifrån med stormsteg till Europa. Fem år senare började tangon dansas i Sverige igen, först i storstäderna.

 

Hösten 1997 kom tangon äntligen till Helsingborg i och med att Jörgen Lindh och Lars Benthorn bildade föreningen Tangorama.

 

Ja, det är en synnerligen kortfattad variant av tangons historia jag skrivit här ovan. Att den är så ovanligt kort beror på, att på den tiden då jag skrev just denna variant, ofta höll föredrag om tangons historia och inte ville berätta för mycket i förväg.

Nu ska jag, när jag hinner, lägga in den betydligt längre variant som jag har sammanställt då jag forskade i ämnet. Tyvärr har jag denna bara på pappersutskrift - samt på disketter som jag inte längre kan öppna. Alltså får jag skriva ner allt en gång till, vilket kommer att ta tid. Så det lär dröja innan ni får läsa den varianten här...

 

Tills vidare kan jag ge er ett bra tips om ni vill förkovra er i tangons historia: Gå in på Tangonortes webbsida, www.tangonorte.com och sök på "tangons historia". Där hittar ni ett gediget arbete skrivet av Christine Denniston. Så här ser det ut då ni hittat rätt:

 

Och i väntan på min "långa version" klistrar jag nedan in den första, ej kompletta, version jag skrev för Tangoramas räkning för många år sen:

(Huvudsaklig källa: Carl-Gunnar Åhléns "Det mesta om tango". )

 

Argentinsk tango är en dans som de senaste åren genomgått en renässans. Dansen har återigen blivit populär över stora delar av världen. I Sverige ökar tangodansarnas antal f n stort. En av anledningarna kan vara, att i tangon får mannen leva ut sin manlighet och kvinnan sin kvinnlighet, vilket många har behov av i dagens jämställda samhälle. Det sägs att tangon dansas för att hetta upp sinnena, att när man och kvinna dansar nära varandra övergår dansen i hemligt samförstånd.

 

Den rioplatensiska tangon föddes 1880 (1870?). Den föddes i Buenos Aires fattigkvarter och dansades på bordellerna. Tangon skapades av invandrare.

Men tangons historia går längre tillbaka i tiden, till 1700-talet. Den franska dansen contredans kom på 1600-talet till Västindien. Där omvandlades den till dansen habanera. I Spanien komponerades sedan förspanskade habaneror under beteckningar som tango americano och tango andaluz. Under 1860-talet började spanska musikteatersällskap turnera ända över i latinamerika och besökte bl a Buenos Aires. Ett huvudnummer blev berömt: Tango de la Menegilda. (Argentina var spansk koloni fram till 1816.)

Termen rioplatensisk tango är den mest korrekta eftersom tangon kommer från båda sidor av Rio de la Platas floddelta. Kulturella och historiska band förenar de båda länderna Argentina och Uruguay till en etnisk enhet som torde sakna motsvarighet.

Den vita världens musik skulle varit annorlunda utan negrernas bidrag. Detta gäller både jazzen och tangon. Tangon i Sydamerika skapades med negrernas hjälp. Detta trots att negrerna var en mycket liten folkgrupp i Argentina. När negerslavarna frigavs i Argentina 1810 hade de få möjligheter att försörja sig. De få yrken som stod till buds var antingen inom armén eller musiken. Vid sekelskiftet hade negrerna stort inflytande på musiken.

 

Varför heter det tango? Ordet är ytterst svårbestämt. Kanske härstammar ordet från afroargentinskans zango eller av tambor som var termen för slavarnas trummor. Kanske ordet kommer av barnramsan tangolomano eller besläktade ord som tangano eller tanger, som betyder beröra, eller tañer som är förknippat med konsten att spela trummor.

Däremot är det bekant när ordet första gången dök upp i skrift. Det var 1802 i ett argentinskt taxeringsdokument. Där avser ordet emellertid inte dansen utan bara den plats eller det hus där neger-befolkningen höll sina fester.

Ordets betydelseglidning från att ha gällt lokalen till att beteckna dans och slutligen en hel musikgenre har flera argentinska paralleller, t ex milonga. Ordet är förmodligen afrikanskt och kommer från kimbunduns mulonga vilket betyder just ord. Från att ha stått för virrvarr och fest kom det efter 1880 att gälla en bestämd dans, som till skillnad från de fina salongernas habanera hade folkligt ursprung. Milongan var de sämst lottades dans. Idag har dansen en traditionell plats i repertoaren som en snabbare variant av tangon. Den dansas med samma grundsteg.

 

Buenos Aires blev Argentinas huvudstad 1880. En gigantisk expansion hade startat. Mellan 1869 och 1905 ökade invånarantalet från 180 000 till över en miljon! Till Buenos Aires kom två slags invandrare. Dels bönder och boskapsherdar från landsbygden, dels sådana som kom från andra länder. Hälften av invandrarna kom från Spanien eller var fattiga italienska bönder. Dessutom kom engelskmän, tyskar, ryssar, polacker, greker och turkar. De flesta var män.

Det var en slitsam och trist tillvaro som väntade immigranterna. Likt flyktingar stuvades de in i baracker. Arbetslösheten var stor. Ensamheten var tröstlös, bristen på kvinnliga partners katastrofal. I vissa områden gick det en kvinna på fem män! Det verkar som om tangon bättre än någon annan konstform kunde fånga upp och återge saknaden av det förlorade och smärtan i denna kulturchock. I tangon sjöngs om olycka, besvikelse, bitterhet, lojalitet, olycklig kärlek och ibland - glädje. Förhållandet att det var ont om kvinnor, och den dåtida katolska uppfattningen att en kvinna som lämnade hemmets svär var en fallen kvinna, låg förmodligen bakom den märkliga sedvänjan att männen dansade med varandra på gatan. Gifta män ansåg att endast männen var i stånd att lära sig tangons svåra turer. Männens pardans blev sedermera förbjuden eftersom den ansågs fresta till homosexuel-la förbindelser.

Prostitutionen blev en massindustri. 30 000 kvinnor anses ha arbetat på de 2000 bordellerna som kring sekelskiftet fanns i Buenos Aires. Nöjesindustrin hade ett stort register över kvinnor som dels var gatuprostituerade, dels ställde upp som danspartners och sällskapsdamer på mer respektabla nöjeslokaler.

Taxan för ett samlag var ca 3 (5?) pesos = dagslönen för en arbetare. Detsamma kostade en grammofonskiva eller en timmes dans med de dyrbart klädda kvinnorna i s k casas particulares. Dit kom sönerna från de rika familjerna. Ofta hyrdes hela lokalen med flickor och allt. Bakom den eleganta interiörerna var dessa maskerade bordeller, men man kunde också få dansa till Buenos Aires främsta tangoorkestrar.

På dessa casas lärde sig rikemanssönerna dansa tango, men vågade inte skryta med sina kunskaper, eftersom tangon och milongan inte var fina nog under 1900-talets första decennium. Istället demonstrerade de sina färdigheter i Paris där tangon slog an och blev en modedans.

"Det vi ska dansa i vinter är en argentinsk dans" tillkännagav Le Figaro i Paris den 10 januari 1911. Två veckor senare dansades det febrilt. Ingen parisare med anspråk på att hänga med sin tid underlät att lära sig dansa tango.

Ytterligare två år senare, 1913, hade hela det borgerliga nöjeslivet, från San Fransisco i väster till Moskva i öst, ställt in sig på tangons våglängd.

1914 var amerikanarna galna i tangon. Alla dansade till La Comparsita. Det började med en Broadwaypremiär den 3 februari 1913, "The sunshine girl". I den ingick ett dansnummer med ett engelskamerikanskt par, Veron och Irene Castle som året innan varit i Paris och lärt sig dansa tango.

Tangon erövrade också Hollywood. Filmstjärnorna började dansa tango. Inte bara Rudolpho Valentino utan också Charlie Chaplin, Helan och Halvan samt Fred Flinta.

 

Tangon dansades så småningom på baler. Det uppstod en spektangulär uppvisningsvariant med allehanda knyckiga och tvära kast. Detta blev den engelska tangon som man nu ofta ser på TV i danstävlingssammanhang.

1920-21 anordnades internationella danskonferenser vid vilka tangon standariserades.

De argentinska negrernas tango hade varit en pantomimisk flirtdans, i vilken parterna inte berörde varandra, detsamma gällde den äldre milongan. Det var de vita som skapade "de tätt sammanpressade kropparnas dans", den slutna danshållningen som åstadkom så mycken moralisk debatt på alla kontinenter.

Den argentinska tangon är variationskonst, där mannen hela tiden är den initiativtagande. Den täta kroppskontakten är nödvändig för att förmedla impulserna till kvinnan. Dansen kräver klart huvud och ett fullständigt behärskande av grundfigurerna. När tangon dansas med värdighet och elegans är det en av de vackraste danser som skapats.

Tangon gör något med sina utövare och lyssnare. Den påverkar inte bara fötterna utan sätter sig också i huvudet.

 

Tangon är en utpräglad maskulin angelägenhet. Det är männen som spelar och komponerar. De vanligaste instrumenten som används är bandoneón, piano, gitarr, violin och kontrabas. Den dragspelsliknande bandoneónen är den rioplatensiska tangons mest typiska instrument. Det konstiga ordet bandoneón är en förvanskning av Band-Union. Det uppfanns av hamburgaren Heinrich Band som drev en liten dragspels-fabrik i Krefeld. Man tror att det var en tysk sjöman från en svensk båt som först införde bandoneónen till Argentina.