Sparad dagbok 13

Själv planerar jag att stå i köket mest hela dagen för att försöka åstadkomma en riktigt god trerätters middag åt min käre make. Eftersom menyn ska bli en överraskning så kommer jag att avslöja den här först efteråt.

Ulf uppskattade mina ansträngningar i köket! Förrätten bestod av räksmörgås pygmé (en liten toast täckt med vitlöksdoftande räkor och gräddomelett som ostgratinerats). Som huvudrätt serverade jag lax i vitvinssås (serverat på en bädd av bladspenat och med nypotatis som tillbehör). Och till efterrätt bjöd jag på chokladmousse (mörk choklad / kaffe). Allt lagat från grunden. Jag är inte speciellt intresserad av att laga mat, men när jag gör det nån gång så vill jag göra det ordentligt.

I dag skiner inte solen... På förmiddagen gick Bonnie och jag till veterinärmottagningen för att låna deras utmärkta våg. Bonnie väger nu 2,2 kg. I eftermiddag ska vi muntra upp oss genom att gå på hundcafé.

Först i dag har min smultronschersmin på balkongen börjat slå ut. Den doftar underbart.

I går var jag hos hårfrisörskan och klippte håret nästan 10 cm. Det var verkligen på tiden. Kanske ska jag låta henne bleka några folieslingor i håret också, sen när jag får lön. Det är ju roligt att få känna sig lite fin emellanåt. (Jag har hittat en ny hårfrisörska här i närheten, som verkar vara bra, och har hyfsade priser.)

Ni som inte är intresserade av hundar, får helt enkelt hoppa över nedanstående bildreportage från dagens besök på hundcaféet Small to Big. Bonnie och jag hade jättetrevligt! Caféet var fullt av trevliga hundar, mattar och hussar. Hoppas ni känner igen Bonnie trots att hon vänder baken till på de flesta av fotona. (Hon bär sitt rosa halsband.)

Förutom att fika så passade jag på att köpa en flytväst till Bonnie. Dessutom hittade jag en söt liten jeansväst samt en klänningsliknande T-shirt i rea-lådan... (Så frågan är om jag får råd att bleka slingor i håret nu...)

Jag köpte en röd, i storlek 1-3 kg. De andra plaggen får ni se på Bonnie så småningom. Jo, jag medger: Jag har blivit lite fånig vad beträffar kläder till Bonnie. Regnkläder och varma plagg är motiverat! Men en klänningsliknande T-shirt kan verkligen ifrågasättas... Speciellt när den ser ut så här:

Själva var vi egentligen bjudna till Eva H med familj för att fira midsommar i hennes sommarbostad i Breven (se "A" på kartan nedan). Men tyvärr är det för långt att köra fram och tillbaka över dagen (bortåt 40 mil?), och jag vågar ännu inte övernatta borta med Bonnie eftersom hon inte är helt rumsren. Så jag fick tacka nej tråkigt nog... (Var gång jag tror att Bonnie äntligen blivit helt rumsren så hittar jag en liten kisspöl någonstans... Men det går bättre och bättre i alla fall.) Nu får vi göra vårt bästa för att komma i midsommarstämning själva här hemma. Det hade varit lite lättare om solen strålat från en klarblå himmel... (Det är ju inte ens den ljusaste natten i natt. Sommarsolståndet är först på söndag...)

Och avslutningsvis vill jag att ni ska få ta del av serien Medelålders Plus, av Sven-Bertil Bärnarp, som i dagens och gårdagens DN lyckas fånga det svenska vädret så bra:

Äntligen fint väder! Strålande sol och + 24º! Min väninna Kerstin (från spanskkurserna, hon som har en dotter i Alicante) och jag gick en lång promenad tillsammans med Bonnie. Det var härligt att kunna gå i solklänning och sandaler. Vi gick längs Mälaren. Bonnie hoppade i och vadade ut till "hakhöjd". Men hon vände så fort hon inte kunde bottna. När (om?) vattnet blir så varmt att även jag vågar mig i, ska jag låta Bonnie simma lite. Det skadar inte att hon får träna simning i lugn och ro. En dag kan hon kanske behöva dessa kunskaper. Alla hundar kan ju simma (precis som alla spädbarn), men skulle de trilla i vattnet när de inte är beredda så kanske de blir så rädda så de inte bums vet vad de ska göra. Men om de har tränat så går simmandet automatiskt. Kerstin och jag hade trevligt tillsammans, och mycket att prata om. Givetvis pratade vi en hel del om El Campello...

Annars har jag varit ganska deppig några dagar. Ulf har försökt trösta mig så gott han kan, men inte ens det har hjälpt (mer än för stunden). Orsaken till "depperiet" är förstås att jag inte trivs i Stockholm. Jag känner mig desperat, ledsen och frustrerad om vartannat. Och då överäter jag snabba kolhydrater för att döva dessa känslor. Så nån bantning klarar jag f n inte av... Fast jag borde! (Måste!) Kanske sol och värme kan få mig på lite bättre humör...

Jag har varit mycket nöjd med Stockholmsvädret de senaste dagarna. Det är nästintill lika fint som i Alicante!

Prisras på spanska hus
Bostadskrisen i Spanien kommer att göra solhusen billigare i år. Det slår Standard & Poor's fast i en analys som räknar med 20 procents nedgång på bostäder under 2009.Enligt en rapport som spanska nyhetsbyrån EP tagit del av, räknar Standard & Poor's med fortsatta prisfall i Spanien. Frossan på bostadsmarknaden i landet väntas kunna hålla i sig till 2012, enligt banken. Rapporten noterar att 2009 har börjat svagt för bomarknaden i landet, som innan krisen hörde till de hetaste i Europa. Allt färre hus och lägenheter säljs i Spanien, och efterfrågan på bostäder har sjunkit med 60 procent sedan toppen 2006, skriver EP. I sin rapport målar Standard & Poor's upp tre alternativa scenarier, där ett prisfall på 20 procent i år samt en fortsatt nedgång fram till 2012 är det värsta alternativet.

I går var Ulf, Bonnie och jag bjudna till Ulfs gode vän och gamle klasskamrat, Peter, som har en jättemysig källarlokal i Gamla stan. (Där bedriver han verksamhet med bl a vin- och chokladprovning.) Ytterligare några av Ulfs gamla klasskamrater var också med. Kvällen var trevlig, och vi blev bjudna på både mat och dryck. Bonnie uppskattade mycket att hon fick en egen skål vatten samt en halv wienerkorv.

I dag har vi varit på bilutflykt hela familjen. (Rapport och foton kommer...men det får bli i morgon...)

Tills vidare får ni nöja er med ett foto som Ulf tog av Bonnie och mig för nån vecka sen:

Det har varit en fin dag i dag också! Bonnie har simmat för första gången i sitt liv! Hon såg lite förvånad ut då "botten försvann" men fann sig snabbt och simmade fint. Ja, jag fick själv vada ut till knäna för att locka i henne... Hon tvekade först. Vattnet var ganska ljummet men inte riktigt badvarmt. Och på balkongen har min kinesiska riddarsporre slagit ut:

I går gjorde vi alltså en utfärd åt nordost (mot Roslagen) med bil. Vi besökte först Wira bruk, som är en levande bruksmiljö. Där finns röda stugor (bebodda) och väl bevarade smedjor. Bruket anlades på 1630-talet av amiralen Claes Fleming och blev landets första klingsmedja. Wira bruk hade ensamrätt att tillverka värjor åt den svenska kronan under åren 1646-1775. Här smiddes flertalet av de värjor som användes vid Karl XII:s krig. I fredligare tider tillverkades liar, yxor och skridskor i stället. Att man anlade bruket just där det ligger, berodde på den goda tillgången på vattenkraft. På Wira bruk finns nu förutom museum, även butik (som säljer smide) samt en liten kaffestuga. Visst andas många av utomhusbilderna mycket svensk sommar!

Att gå över en smal liten bro med forsande vatten under var alldeles för otäckt tyckte Bonnie. Det hjälpte inte hur mycket Ulf än lockade. Jag fick bära henne över.

Dammen var jättevacker. Lägg märke till den blå flicksländan som syns på fotona. (Svår att fotografera i flykten...)

På väg från Wira bruk passerade vi Roslags kulla kyrka där vi stannade till. Kyrkan uppfördes under åren 1705–1706 och är byggd av timmer. På kyrkogården ligger bl a skådespelaren Jarl Kulle begravd.

Vi fortsatte vidare norrut och stannade till vid Linneladan, en ganska stor butik inrymd i en gammal lada. Som det hörs på namnet säljer man mycket som är tillverkat av lin (dukar, handdukar mm) men även möbler och konsthantverk. Där fanns mycket vackert att titta på, men vi köpte bara några småsaker. (Bonnie uppförde sig utmärkt i butiken.)

Så körde vi en bit till mot nordost och kom fram till vackra Länna kyrkby. Namnet Länna betyder ursprungligen landningsplats, och omnämndes redan 1302. Länna kyrka byggdes vid korsningen av två viktiga vattenleder. Länna kyrksjö var från början en havsvik. (Det första fotot kopierade jag ur en turistbroschyr.)

Inne i kyrkan kan man bl a se ett par skeppsmodeller, samt gravtumban där riksrådet Alex Ryning (död 1620) och hans hustru Margareta Bielke (ägare till Penningby, död 1629) är begravda. Det var Margaretas andre man, G G Oxenstierna, som lät färdigställa gravtumban med makarna avbildade i kroppsstorlek.

Vid minneslunden finns en sten med några rader ur Nils Ferlins fina dikt I folkviseton. (Diktaren Nils Ferlin bodde en period i Länna.)

Den yttre miljön i Länna kyrkby är, så här en solig sommardag, väldigt idyllisk. Även dessa foton visar väldigt mycket svensk sommar! (Ni vet, sån solig idyllisk sommar som vi drömmer om hela vintern, men som vi så sällan får uppleva i verkligheten.)

Det börjar bli kväll nu, men ute är det fortfarande solsken och värme. Vore vädret alltid så här fint så skulle jag inte längta så mycket till El Campello...

Bonnie och jag har gått en två-timmars-promenad nu i eftermiddag. Emellanåt svalkade vi våra fötter i Mälaren. Jag trivs mycket bra med det nuvarande vädret!

Nej då, jag har ingen orsak att klaga på vädret i dag heller ("widgetväder" kl 17):

Som varmast har vi haft + 29º. Bonnie och jag har promenerat mycket, samt badat benen, i dag också. Härligt! Jag mår mycket bättre i sånt här väder! På en av promenaderna träffade vi en ursöt 10-veckors valp (en tik, av rasen King Charles kavaljer spaniel). Bonnie förstod nog att det var en bebis, för hon var så försiktig då hon hälsade på den lilla. En lång stund satt de och bara tittade, samt nosade försiktigt, på varandra. Annars brukar Bonnie vara ganska vild, och skutta runt och vilja leka, då hon träffar lagom stora hundar. Hundar har oftast så roligt ihop... Vi människor kan aldrig leka lika kul lekar med dem. (Vi tröttnar dessutom för fort...) Jag skulle gärna ha ytterligare en eller två små hundar...

Vågar jag tro att Bonnie är rumsren nu? På tre dagar har inga "olyckor" skett. Hon har kissat och bajsat så gott som uteslutande ute. Bara om hon blivit nödig nattetid har hon gått på sin "katt"-toalett. Men då har allt kommit på rätt ställe och inget utanför. Hoppas att hon förstått nu, hur jag vill ha det!

Ännu en härlig dag! Jag njuter av sol och värme! Bonnie och jag var och badade i dag också. (Hundar får bada vid Hässelbystrandsbadet.) I dag skuttade Bonnie självmant ut i vattnet och simmade en liten bit. För övrigt har vi suttit på balkongen och läst, respektive gnagt på ett råhudsben. Klockan är nu 19.30 och det är fortfarande sol och +24º ute. Inte illa! (I Alicante är det +27º just nu. Inte så stor skillnad...) Och det ser ut som om Stockholm får behålla det fina vädret hela veckan ut. Det är inte ofta en svensk sommar är så här fin. Ja, ni hör att jag är lyrisk... Jag lever upp i sol och värme!

I går hämtade jag ut mina nya skoinlägg hos podiatern. De kostade hutlösa 2400:-! Jag hoppas verkligen att de kommer att göra nytta! De är styva bak, för att vrida hälen i rätt läge, men mjuka fram. Han verkar veta vad han gör podiatern, så jag hoppas... Men just nu kan jag inte testa inläggen. De passar förstås inte alls i öppna sandaler... Jag får återkomma med rapport senare, då sommaren blivit "normal" och jag går i kring i varma, stadiga skor igen...

Vädret har ändrat sig en smula. Det är fortfarande varmt, och mestadels soligt, men kanske kommer det en skur i kväll. Ja, naturen blir säkert tacksam om det kommer regn. Och blir det nån enstaka skur så är det helt OK för min del också. Så här visar mina widgets kl 14:

För övrigt hittade jag en liten kisspöl på golvet i morse, ca 50 cm från kattoan. Nåja, Bonnie var rumsren 5 dygn i sträck i alla fall. Enstaka misstag får man inte hänga upp sig på... I dag har jag anmält henne till 2 olika hundutställningar: den i Stockholm 23/8, samt den på Sofiero i Helsingborg 13/9. (Så nu har vi 1½ månad på oss att träna "gå fint i koppel" mm.)

Min riddarsporre blir finare för var dag. Som ni ser är den samplanterad med en vitbrokig kornell. På håll ser det ut som om busken blommar i blått...

I dag kom "Dog smart" som jag beställt hos Bamses Bollar. Bonnie och jag bestämde oss för att prova den med en gång. I de små fördjupningarna lägger man hundgodis. (I det här fallet, frystorkad sej, som är Bonnies favorit, och dessutom nyttigt.) Sen sätter man över de ihåliga klossarna. Om hunden har så liten mun som Bonnie så får man sätta i snören upptill - för klossarna måste lyftas rakt upp för att komma åt godiset. Det går inte att putta bort dem med tassen. Först förstod Bonnie inte hur hon skulle göra. Hon försökte krafsa fram godiset. Sen visade jag med munnen hur hon skulle göra. Sen kunde hon! Det var inte helt lätt, men hon lyckades efter en stund att komma åt samtliga 9 godbitar. Här ser ni henne i full aktion:

I går läste jag klart boken Sommardöden av Mons Kallentoft. Det var väl en spännande deckare på sitt sätt, men jag tyckte inte om den. Dels skriver författaren lite väl fragmentariskt, dels tycktes alla personer i boken (män, kvinnor och barn) tänka likadant, ha samma ordval etc. Det känns onaturligt. Och den kvinnliga huvudpersonen tänkte väldigt "grabbigt"... Ja, jag hade i alla fall lite underhållning då jag solade på balkongen 3 dar i rad.

Ulf köpte en ny bärbar dator häromdagen. (En HP Pavilion dv-6-1110-eo, med 15,6" skärm.) Den köpte han för att ha med till Spanien. Han passade på då han fick 20% rabatt i en affär. Sen dess har han varit fullt upptagen med att installera program, överföra filer från sin gamla dator etc. Han verkar väldigt nöjd med sitt köp. Så småningom ska jag också köpa en ny bärbar dator. Men jag kommer nog att köpa en med 8-11" skärm för att komma ner i vikt. En "stor" har jag ju redan... (15,4 " och 3,0 kg.) Jag får väl hoppas att det dyker upp ett bra erbjudande. Jag har ju begränsat med pengar... (Helst skulle jag vilja ha en vit eller rosa som väger max 1,3 kg. Och med Windows XP, inbyggd webbkamera på minst 1,3 mp etc.) Jag hittade en liten söt sak med 8" skärm på bara 638 gram (röd). (Sony Vaio VGN-P21Z/R.) Men den kostar nästan 12000:-, så den är ju inte att tänka på!

Än har det inte regnat. Termometern i skuggan visade 30,3º, när Bonnie och jag i eftermiddags begav oss i väg till Hässelbystrandbadet. Först ser ni ett foto taget på vägen dit, och sedan ett från själva "hundbadplatsen":

Bonnie, numera badvan, sprang förstås genast i. Jag hann knappt med. (I dag hade jag henne kopplad.) Hon simmade ut en bit, vände, gick upp på stranden, rullade sig i sanden, sprang i igen etc. Se hur bra hon simmar nu:

Själv "fuskade" jag och gick bara i så vattnet räckte strax ovanför knäna. Men det var skönt i vattnet. Kanske jag badar hela jag nästa gång. (Om nu inte vädret blir sämre, som prognoserna säger...) Fast då får vi ha med var sin handduk. Jag är inte så bra på att skaka av mig som Bonnie.

För övrigt var jag och fick blekt slingor i håret i dag. Det blev ganska bra. Hårfärgen ser "jämnare" ut nu. 400:- kan det ju vara värt. (I stan tar de upp till 1300.- för samma sak!) Ni får se foton så småningom.

På vår tidiga kvällspromenad hade Bonnie jättekul! Vi träffade nämligen en 8-månaders chihuahuapojke som heter Laban. Direkt när hundarna såg varandra på håll, såg de förväntansfulla ut. De sprang glatt fram och hälsade på varandra. Och tänk, de hade precis samma intresse, nämligen att leka tafatt. Så vi mattar släppte lös våra hundar, och sen sprang de och sprang. Runt, runt i en cirkel jagade de varandra. Emellanåt lade sig Laban ner och flåsade medan Bonnie stod, lika flåsande, och väntade på att han skulle orka ett varv till. Till slut fick vi koppla hundarna igen, för att de inte skulle ta ut sig fullständigt. Det var trots allt +29º varmt fortfarande. Vi får hoppas att vi stöter på varandra igen. De bor tydligen bara ett kvarter härifrån. Både Labans matte och jag tycker att det är alltför sällan vi stöter på andra jämnstora hundar som våra kan leka med. Och båda skulle vi vilja ha var sin chihuahua till just för den sakens skull...

Det har regnat rejält, och åskat en del, ett par dar. Dessemellan har det varit halvklart. Den härliga värmen har försvunnit. Så här ser dagens väderprognos ut (kl 9.30):

Så nu får jag ta paraply med då vi går ut... När vädret är sämre så blir mina och Bonnies promenader kortare, (om än inte färre). Jag läser mer, och hon gnager på sina råhudsben eller letar godis i sin Dogsmart. Den senare klarar hon på några minuter nu. Denna varianten av Dogsmart har svårighetsgrad 1. När jag får råd så vill jag köpa nån i svårighetsgrad 2 och/eller 3 också. Men som vanligt har jag ont om pengar. Jag vill egentligen åka ner till Skåne en vecka, nu då de flesta av er har semester. Det skulle vara så roligt att träffa alla. Men jag får nog inte råd, tyvärr.

I går läste jag ut ytterligare en bok; Fruset ögonblick av Camilla Ceder. Också en spänningsroman av typen deckare. Men till skillnad från den förra jag läste, så kan jag verkligen rekommendera den här! Personerna i den här boken är alla mycket intressanta. Att lära känna dessa närmre, har varit lika motiverande för läsningen, som att få veta hur själva mordfallet bli löst. Författarinnan är utbildad inom socialt arbete och psykoterapi, och dessa kunskaper märks verkligen på de levande och verklighetstrogna personbeskrivningarna. Det kändes tråkigt att boken tog slut på bara 2 dar. Å andra sidan hade jag inte kunnat läsa den långsammare. Den var för intressant...

Vädret i dag är olika nyanser av grått. Från dystra mörkgrå moln fulla av regndroppar, till ljusgrå mera hoppfulla moln. Men inte en enda glipa blå himmel... På Bonnies och min morgonpromenad regnade det. Hon ser ganska rolig ut i sin, fortfarande för stora, röda regnkappa. (Särskilt rakt uppifrån.) Men hon föredrar att ha den på, hellre än att bli våt. Hon vägrar att gå ut om det regnar på henne.

I dag har det regnat så mycket att Bonnie vägrat gå ut när det varit som värst. Jag kan bära ut henne och ställa henne på marken. Men hon vägrar att förflytta sig. En liten kort runda har jag dock lyckats lura med henne på, då regnet inskränkt sig till duggregn. Iklädd regnjacka har hon gått stora omvägar runt vattenpölarna på gångstigen. Nu, då hon är näst intill rumsren, är det ju viktigt att vi kommer ut regelbundet - oberoende av vädret.

Jenni skickade mig ett foto i dag, som hon tog av Bonnie och mig i juni. Så här ser vi ut på det:

PS Jag fick en ny bärbar dator av Ulf i dag. En Samsung Q210 som ser ut så här:

Den är större än en sån som jag helst ville ha. Ulf tycker att en sån liten är en leksak. Denna är bättre menar han. Och det är ju sant. Men större är den, och väger 1,95 kg. Den har 12,1" skärm och inbyggd DVD-spelare, 320 GB hårddisk, 3 GB internminne och webbkamera på 1,3 MP. Den är helt klart bättre än min gamla bärbara. Nu har jag fullt sjå att installera allt som ska installeras, samt att anpassa datorn så som jag vill ha den. Det kommer att ta tid. Jag kommer således ett tag framöver (tills jag fått ordning på den nya) att använda båda mina bärbara datorer parallellt. Sen får min gamla bli reservdator. (Och sen när jag blir jätterik kan jag ju köpa en sån där liten 638 grams som komplement...) Min nya dator har en rolig sidolist där man kan sätta olika Gadgets. Dessa har jag hittills valt: (Den nedersta syns lite dåligt men är ett översättningsprogram där jag valt språken svenska och spanska.)

Det är nog typiskt mig att fixa listen först, i stället för att installera alla program jag behöver på datorn. Det enda program jag installerat hittills är Norton Internet Security 360. Jag har också roat mig med, att via www.bluebox.se, beställa en rosamönstrad laptopdekor att fästa på datorns översida. (Jag tycker inte att svarta datorer är snygga, men denna fanns bara i svart.)

I dag vaknade jag alldeles för tidigt: klockan 03. När jag inte somnat om klockan halv 5, gick jag upp. Klockan 6 hade jag redan ätit frukost, läst alla delarna i DN och gått ut en runda med Bonnie. Nu är klockan 07:20. Jag kommer att bli trött i kväll...

Min nya dator har Windows Vista. Jag är van vid XP Professional, så det tar tid att hitta i detta nya operativsystem. Ingenting ser likadant ut - eller finns på samma ställe. Jag kommer att installera Word 2002, som jag har på CD, i alla fall. Och så måste jag måste installera Frontpage och Picure Manager som jag använder till min hemsida .

Så här ser de små datorerna ut som jag själv funderade på att köpa (men inte skulle fått råd till på länge än):

Överst Sony Vaio P21Z (8"), och nederst Samsung NC10 (10"). Alla har de ljusa tangentbord, vilket jag hade bestämt mig för att ha nästa gång jag köpte dator. Orsaken är att mitt nuvarande tangentbord är så slitet att man på många ställen inte längre kan se bokstäverna på tangenterna. Men på ett svart tangentbord kan man inte fylla i bokstäverna med tusch. Jag vet ingen permanent färg som man kan skriva smått med, på svart plast. Så här ser mitt slitna (och dammiga) tangentbord ut på min "gamla" bärbara Acer Aspire 1640Z:

Eftersom jag inte kan skriva med riktig fingersättning så händer det ofta att det blir fel bokstav då jag skriver. Jag kan ju inte utantill var alla bokstäver har sin plats. Särskilt inte de små tecken som sitter i övre hörnan och bara används ibland... (Dessutom är bokstäverna olika placerade på svenska tangentbord jämfört med t ex amerikanska eller spanska.) Nu får jag hoppas att tangentbordet på min nya dator är av bättre kvalité än på min gamla - så att markeringarna sitter kvar många år framöver. Jag kommer att ägna en stor del av denna mulna dag åt att installera program på min nya dator. Fast jag borde gå på hundcafé med Bonnie så hon får nåt kul. Hon behöver leka! I detta vädret träffar vi nästan inga andra hundar ute. Deras hussar och mattar går tydligen bara runt halva kvarteret nu.

Klockan är 18:15 nu, och jag börjar bli sömnig. Bonnie och jag har haft det jättekul i eftermiddag. Vi åkte till Small to big och tillbringade drygt 3 timmar där. Jag drack te och åt en morotskaka, och Bonnie drack vatten och åt en halv portion korv och leverpastej. Men framför allt lekte Bonnie med de andra hundarna. Det var gott om små hundar där: flera chihuahuas, någon yorkshireterrier, dvärgpudel, kinesisk nakenhund m fl. De hade alla så roligt tillsammans! De jagade varandra, brottades, luktade på varandra mm. (Tja, hanarna försökte träna lite parning också, men de flesta har "skvättskydd" på inomhus - alltså en liten byxa, så det var OK.) Jag drog ut Bonnie utanför caféet i halvtid för att hon skulle kunna kissa. Det gjorde hon på kommando, och sen rusade hon in igen. Jag fick bära henne därifrån för hon ville inte gå själv. Vi mattar, och enstaka hussar, hade också trevligt tillsammans. För oss är det alltid trevligt att prata med någon annan som är lika hundintresserade som vi själva. Vi kunde berätta för varandra om bästa sätten att tvätta bort bajs, eller annat äckligt som hunden rullat i, ur pälsen och bästa knepen att få hunden att sluta skälla på folk och andra intressanta spörsmål.

Förresten så har vädret blivit bättre nu i kväll. Det blåser jättemycket - men solen skiner: (Listen från nya datorn - men jag uppdaterar fortfarande från den gamla eftersom jag har inte lyckats få FTP-programmet att fungera på den nya än.)

Ute är det växlande molnighet, samt kring 20º. Vore det inte för den kraftiga blåsten så skulle det vara ganska behagligt. Bonnie blir rädd när det blåser. Rätt som det är så böjer sig högt gräs och grenar över henne, helt utan förvarning. Då hoppar hon undan kvickt och ser rädd och osäker ut. Så brukar ju inte gräset och grenarna bete sig...

F ö håller jag på med nya datorn en hel del. Ca 1/4 av allt som ska installeras är installerat. Men jag har inte fått mailen att fungera ännu. (Tur att jag har den gamla datorn parallellt. Fast datorerna får turas om att ha internetkabeln.) Jag köpte en ny liten mus till nya datorn. En som är ännu mindre än min gamla. (Och som går i färg med den nya som har röd framkant.)

Det är roligt med en ny dator, men så synd att man inte bara kan sätta en kabel mellan dem och överföra allt, inklusive alla program, från den ena till den andra... (Det finns sådana kablar för att flytta dokument, men sånt går ju lika bra via ett USB-minne.) Så jag får ta ett par timmar var dag, nu i början, för att få allt som jag vill ha det. Jag tänkte installera ett sånt gratis FTP-program som jag har på min gamla dator. Då visade det sig att just det inte finns längre. Jag hittade 2 andra gratisprogram som jag installerade. Tyvärr begriper jag mig inte på något av dem så jag kan inte använda dem. Jag såg ett bra som man kan köpa för 310:-. Kanske borde jag köpa ett sådant, så jag har ett sen oavsett om jag byter dator.

På första fotot sitter Bonnie och är duktig. Hon var nämligen alldeles tyst fast det stod en terrier nedanför och skällde oavbrutet. Jag jobbar hårt på att få henne att inte bli skällig. Det går ganska hyfsat. Svårare är det att få henne att gå fint i koppel. Med hög svansföring skuttar hon glatt hit och dit .

I dag vill jag passa på att skicka en särskild hälsning till min läsare Tommy, som också drömmer om att flytta till Spanien. Vi ger inte upp, Tommy, en dag kommer både du och jag att ha bostad i Spanien! Eller hur?!! Vi måste våga vara optimister.

Nu provar jag att uppdatera från min nya dator. Ulf hittade ett gratis FTP-program som jag begriper mig på: http://filezilla-project.org/. Kommer denna texten in så funkar det. Vad som fortfarande inte funkar är min ena epostadress...

Min mailadress fungerar fortfarande inte från nya datorn - så mailen får jag kolla via den gamla... Men det ska väl lösa sig. Jag har kontaktat one.com support, för det är via dem jag har mina mail (och min hemsida).

Jag tycker själv att datorn blev snyggare nu, än då den var enfärgad svart. Fast Ulf tycker att det var onödigt att slänga ut pengar på något som inte har med funktionen att göra. Men för mig är datorn, eftersom den alltid står framme på skrivbordet, även en inredningsdetalj. Och när det gäller inredning vill jag enbart ha ljusa färger. (Men med tanke på datorns svarta kanter kunde jag inte välja ljusare dekor än så här...)

Det stod en hel del i DN's ekonomidel i dag, om prisfallet på bostäder i " många svenskars semesterparadis". Enl DN har bl a priserna i Spanien sjunkit med 7,24% och i Frankrike 10,41%. Snittpriserna per kvadratmeter är i genomsnitt (beroende på läge, skick, strandnärhet etc) i Spanien, Costa Blanca: 16500 - 33000 kronor och som jämförelse: Thailand, Hua Hin och östra delarna: 6000 - 12500 kr, Grekland, Kreta: 20000 - 36000 kr och Frankrike, Nice och Cannes: 27500 - 66000Kr.

(Allra först hade jag, som ni kanske minns, planer på att flytta till södra Frankrike i stället för till Spanien. Men både då och nu är var/är det alternativet alldeles för dyrt. Annars kan jag fortfarande mer franska än spanska. Även om jag just nu rör ihop språken då jag ska "plocka fram" min franska.)

I artikeln står det vidare: "I Spanien byggdes flera hundra tusen objekt per år längs kusterna och på öarna mellan 2002 och 2006. Nu står landet med över en miljon osålda objekt, enligt den spanska banken BBVA. Banken räknar med ett prisras på 10% på fastigheter i år och 12% nästa år."

Och en lokal mäklare säger: "Det är många som försöker sälja, men till de gamla priserna, och då är det ingen som köper. Därför väntar de med att sälja. Men vissa är ju tvungna att sälja, och då måste de gå ner 20 - 30% i pris. Knepen för att locka hyresgäster är många. Bl a hyr bostadsbolagen ut nyproducerade lägenheter. Hyresgästen får en option för att köpa lägenheten efter några år och den inbetalda hyran dras sedan av mot köpeskillingen."

(Min fetstilsmarkering i styckena ovan...) Ja, för vår del låter det ju bra! Vinner jag nu bara en miljon eller två så ordnar sig allt...

Nu verkar det äntligen som om mailen fungerar även från min nya dator. Skönt! Då ska jag bara föra över en del dokument och mappar, så kan jag sluta använda den gamla sen. Fast jag har hittills inte lyckats föra över Mina favoriter än. Det brukar gå bra via exportera och importera, men det tycks som om Vista och XP inte är helt kompatibla med varandra, konstigt nog...

I dag har Linda skickat mig 3 foton från sin examen. Jag har lagt in dessa, samt ytterligare 5, där de övriga examensfotona från 5/6 ligger, nämligen på datumet 09-06-11 som ni hittar i Sparad Dagbok 12.

Ulf, Bonnie och jag har i dag varit på utflykt till Fjäderholmarna. Men det hinner jag inte berätta om förrän tidigast i morgon. Nu är det nämligen läggdags för mig och Bonnie.

Vi var alltså på utfärd till Fjäderholmarna i går. Jag hade läst reklam i tunnelbanan om hur trevligt det skulle vara på Stockholms "närmsta skärgårdsöar". Tyvärr var det fler än jag som läst reklamen. Det var kö redan till färjan dit. Och när vi kom fram upptäckte jag att Fjäderholmarna inte har så mycket karaktär av skärgårdsö utan mer av turistfälla... Men solen sken och det var trevligt ändå. Fast trångt. Och köer till toaletter, glasskiosker, restauranger mm. Samt alla bänkar upptagna... Så här ser det i alla fall ut på Fjäderholmarna, en solig dag i semestertid:

Är det en fiskmåsunge jag fotograferat nedan? Jag vet inte. I min fågelbok finns det bara foton på vuxna fåglar. Är det nån som vet vad detta är för sort, så maila mig!

Det var många barn som flockades kring Bonnie och ville klappa henne. Jag lät dem klappa så länge Bonnie såg ut att tycka att det var OK. (På fotot nedan till höger ligger hon i lekställning som ni ser.) Just dessa barnen uppskattade Bonnies mjuka päls. De klappade och klappade. Några ville hålla kopplet också, men det lät jag dem inte göra. En pappa tackade efteråt för att hans barn fått klappa Bonnie. Innan jag hade hund var jag glad då jag fick klappa andras. Så nu känner jag att jag kan dela med mig lite av Bonnie emellanåt.

Det är troligtvis en ung silltrut eller eventuellt en gråtrut ni sett. Jag kan rekommendera "Alla Europas fåglar" av Bruun, Delin och Svensson. Där finns han-, hon- och ungfåglar med samt utbredningsområde och kort, enkel artbeskrivning.

Så nu vet vi att det är en trutunge. Om jag får råd kanske jag köper boken hon rekommenderar. Jag gillar att kunna slå upp sånt som jag inte kan. Så blir jag aningen klokare efterhand... (Det skadar ju inte då vissa andra förmågor avtar med åldern...)

PS² Nu vågar jag tro, igen, att Bonnie är rumsren. I alla fall har det inte kommit en enda pöl på golvet på flera dagar. Håll tummarna för att hon nu verkligen har fattat...

Vi var på långpromenad på Djurgården i går Ulf, Bonnie och jag. Först tog vi tunnelbanan in till centrum. Från Norrmalmstorg tog vi sedan den gamla museispårvagnen till Waldemarsudde. Vagnen vi åkte med var från 1904. Museispårvägen drivs helt ideellt av Svenska Spårvägssällskapet. Trevligt! Konduktören flörtade en god stund med Bonnie. "Du är så söt", sa han, och kliade henne under hakan.

Det finns många fina gamla hus att titta på, både stora och små. Alla med strandnära läge och utsikt över inloppet till Stockholm.

Och många båtar såg vi förstås också, av varierande slag. Från stora färjan Cinderella, till små roddbåtar. Jag tycker att segelbåtarna är de vackraste, särskilt de äldre varianterna med många master.

På bilden ovan till höger syns skulpturen "Gud fader på himmelsbågen" vid Nacka strand. (Ursprunget är en skiss av Carl Milles.)

När vi hade gått ca två kilometer, så tyckte Bonnie att det var dags för vilopaus. Hon lade sig helt sonika ned på vägen, i skuggan under ett träd. Och hon vägrade att gå därifrån.

I såna lägen är det skönt att ha en liten hund. Jag bar henne helt enkelt en bit. Sen piggnade hon till igen. För att pigga upp henne ytterligare gick vi ned till strandkanten så hon fick leka lite vid vattnet ett tag. Hon tycker det är kul att jaga skummet på vågorna. Nu, när hon vet att hon kan simma, är hon inte alls rädd för vatten längre.

När vi kom fram till Blockhusuddens fyr tyckte vi alla tre att det var dags för en paus. (AGA-fyren, från 1912, är förresten den första i världen med solventil. Den konstruerades av Gustav Dalén. När fyren 1980 elektrifierades, konstaterade man att den aldrig någonsin krävt reparation!) Alldeles nära fyren hittade vi ett mysigt utecafé med vackra blomsterrabatter.

Bonnie och jag delade på en köttbullssmörgås och en flaska vatten, medan Ulf åt en knäckebrödssmörgås med strömming. Till efterrätt åt jag en kula italiensk glass med mintchoklad-smak. (Jag tycker det är så gott med glass! Jag får bara så dåligt samvete när jag äter det. Jag väger 4 kilo mer än vanligt. Jag borde banta - inte äta glass...) Mätta och belåtna promenerade vi sen vidare. På de två följande fotona syns Kaknästornet i bakgrunden.

En konstnär satt vid promenadvägen och målade av ett hus. (Det som syns framför Kaknästornet på fotona ovan.)

Solen sken, och promenadvägen var vacker. Men till slut blev även Ulf och jag trötta i fötterna. Då tog vi bussen ända ute från Blockhusudden in till centrum, och sen tunnelbanan hem.

I dag gör vi inget särskilt. Bonnie och jag har går våra vanliga promenader förstås. Det gäller att passa på. Ett regnområde är i antågande. Enl meteorologerna kan det lokalt komma upp emot 90 mm! Så mycket kommer det nog inte här, men ändå, promenaderna blir kortare när det regnar.

Jag har nu helt tömt min gamla dator (utom på program), och defragmenterat den. Den ställer jag undan i dag. Jag har inte riktigt fått över allt jag vill ha till min nya än, men kommer hädanefter att använda bara den. En hel del dokument och foton ligger just nu bara på min stora externa hårddisk, men endast de mest aktuella ska jag flytta över till min nya dator. Jag trivs med den nya, men inte med en del av programmen som följde med. Kanske jag byter ut en del mot äldre varianter som jag tycker bättre om, så småningom. Denna datorn vill helt bestämma vilket program t ex ett foto ska öppnas i, men jag vill kunna välja själv allt efter stundens behov. Men jag har ännu inte kommit underfund med hur jag överlistar datorn i de fallen, inte utan att gå omvägar. Däremot lyckades jag till slut föra över Mina favoriter till nya datorn. Det gick inte alls på det vanliga viset med exportera-importera, men jag lyckades genom att kopiera Favoriterna och lägga dem i en mapp (döpt till Gamla favoriter) som jag sedan flyttade via USB-minne, och därefter klistrade in under Favoritmenyn på nya datorn. Jag vet inte ännu om jag nu vågar ta bort själva mappen, och bara kan låta undermapparna vara kvar. Hur som helst så funkar det som det är nu. Men så krångligt det kan vara när man har olika system. Jag är nog inte så förtjust i Vista. Det funkar i och för sig hur bra som helst. Men det känns som om det ger mig mindre valfrihet. Möjligen är det lättare att hantera för datorovana användare.

PS I dag har Bonnie "mens". Det är första gången jag ser små blodfläckar i alla fall. Då löpte hon väl inte förra gången jag trodde det...

Ute är det blåsigt och fullt med gråa moln. Emellanåt regnar det. Jag fick mail från Kerstin i går (min spanskkurs-väninna). Hon är i Playa San Juan (alldeles intill El Campello) just nu. Hon skriver att det är helt ljuvligt där! Temperaturen håller sig mellan 25 och 30 grader, det blåser lite och solen strålar. Om jag blir avundsjuk? Jo, det är klart, lite i alla fall...

Själv känner jag mig deppig mest varje dag. Stockholm är inte rätt plats för mig. (Ulf är däremot helt rätt man för mig - synd bara att han trivs bäst där jag trivs sämst...) Nu har jag tröstätit så att jag har gått upp hela 5 kilo! Jag vägde mig i går. Mitt BMI har ökat från 20,0 till 23,2. (Vid 23,9 går gränsen för övervikt...) För mig är detta näst intill en katastrof. Jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt av extrakilona. Det blir en ond cirkel: deppig = tröstäta = tjockare = ännu deppigare = tröstäta mer... Jag måste förstås försöka hitta ett sätt att bryta denna cirkel. Jag vet inte riktigt hur bara. Eller rättar sagt: jag vet inte vad jag ska ta till i stället för mat, när jag deppar. Jag är ju helnykterist, icke rökare och ogillar "piller". I såna här fall är det inte förnuftet som råder - utan känslorna. Styrde förnuftet så hade allt varit så enkelt... Nåja, jag är optimist i grunden, så det ska väl ordna sig på nåt sätt.

Jag läste i alla fall en bra bok i förrgår och i går: I skydd av mörkret av Stephen Booth. Författaren har tydligen gett ut 6 böcker före denna på svenska, men detta är första boken jag läst. I grunden är boken en polisdeckare, men den är så mycket mer! Man får veta mycket om huvudpersonerna och allt runt omkring. Boken är mycket "psykologisk". Dessutom är den väldigt spännande! Just när man tror att man anar vem som är skurken så händer något nytt som kullkastar den teorin. Och inte förrän på allra sista sidan får man det slutliga svaret på "deckargåtan". Jag kan helt klart rekommendera boken!

Nu är jag helt säker på att Bonnie löper. En löpning pågår normalt 18 - 21 dygn, varav tiken blöder de första 4 - 14 (normalt 10) dygnen. Därefter börjar den fertila perioden på ca 5 - 12 dygn. Det är de dagarna jag måste hålla henne borta från hanhundar.

I dag ska jag till min granne Inger och hämta nyckeln till hennes lägenhet. Hon ska resa bort och jag ska passa hennes katt Rasmus 10 dar. Jag ska gå dit 2 gånger om dagen för att mata honom, städa hans toalett och så kela lite förstås.

Bonnie och jag har varit på Small to big i eftermiddag. Jag skulle köpa ett tikskydd åt henne. Hur väl hon än försöker hålla sig ren så droppar det ju lite blod här och var. (Jag har bytt till mörka lakan och går själv klädd i svart, och så har jag lagt en lättvättad pläd över fåtöljen.) Ett tikskydd kan dock vara bra att ha. Särskilt om man hälsar på hemma hos någon annan... Jag hade tänkt köpa ett från Gustav&Evita - för deras är reglerbara i sidorna, men de var slut i rätt storlek så det blev en trosa från Pinkaholic i stället. (= Den högra.) Tikskydden nu för tiden är så söta (små trosor med hål för svansen och plats för trosskydd inuti), och dessutom finns de i många olika storlekar. På den tiden jag hade dvärgtaxar så fanns det bara bruna trianglar som sattes fast med resårband och säkerhetsnålar. Dessutom var minsta storleken alldeles för stor åt mina taxar. Alltså fungerade de inget vidare... Jag hoppas dessa fungerar bättre.

Bonnie tycker inte att trosan är överdrivet bekväm, men hon accepterar den. På hundcaféet var det ovanligt många hundar denna regniga dag. Där fanns bl a en annan chihuahuatik. Bonnie och hon drogs direkt till varandra och ville leka. Men Bonnie fick inte vara ifred. Samtliga hanhundar ville nosa henne i baken. Bonnie fick säga ifrån på skarpen. Hon ville ju bara leka. Men hanhundar är som de är. Särskilt en liten yorkshireterrier blev alldeles till sig och ville träna parning (fast Bonnie hade trosan på). Så jag fick hålla Bonnie i famnen det mesta tiden vi var där. (Hade Bonnie varit inne i höglöpet, då hon själv är parningsintresserad, så hade jag förstås inte alls tagit dit henne. Det vore varken schysst mot henne eller hanarna.) Vi hade i alla fall trevligt som vanligt på Small to big, både Bonnie och jag. Ninni tog ett par foton av Bonnie och "hennes beundrare". Jag får väl se så småningom på hennes blogg om något av fotona blev bra. (I så fall visar jag det här.)

PS "Neutrala" tikskydd tror jag knappast man kan få tag på numera. De finns i många fler färger än rosa, men jag har inte sett några utan antingen volanger, rosett eller strass...

I morse hade jag långbyxor och regnjacka då jag gick ut med Bonnie. Nu på eftermiddagens långpromenad hade jag shorts och linne... Från mulet och +14 till sol och +23, bara att tacka och ta emot! Vi har suttit i solen på balkongen en stund, Bonnie och jag. Hon har hållit koll på alla som passerat här nedanför (utan att skälla) och jag har läst ut ytterligare en bok. Denna gången hade jag valt en annan typ av bok: Ljus över snö av Anita Shreve. Boken handlar om en 12-årig flicka som tillsammans med sin far hittar en övergiven baby i skogen, och om allt vad detta för med sig. Det är flickan som berättar historien, en ganska rar berättelse med mycket relationer och känslor i. Boken var trevlig att läsa. Inte spännade, men intressant på ett lättsamt sätt. En typisk "tjej-kvinno-feelgood-bok".

På min balkong blommar nu den svenska kaprifolen för fullt, och den första luktärten har äntligen slagit ut. Några foton från i eftermiddags:

Bonnie och jag har varit och fått "garantitvättat" bilen i dag. För två veckor sen fick vi nämligen lackkonserverat vår bil. Det är en behandling med 3 års garanti, som enligt reklamen ska hålla lacken "som ny". Annars står bilen nästan alltid still på vår lånade parkeringsplats, eftersom vi mest åker kommunalt - eller promenerar...

Jag har nu läst hälften i en ny bok: Odjuret av Anders Roslund & Börge Hellström. Det är deras första bok - de har skrivit flera sedan dess. Detta är en ganska otäck historia, som bl a handlar om en pedofil och vad han gjort. Boken är skriven i rå ton och man får en god inblick i fängelsevärlden. Boken är intressant (jag lär mig nya ord), men väldigt väsensskild från den förra jag läste. Jag återkommer med slutresumé när jag läst klart.

I dag är det exakt 2 månader tills jag ska påbörja min resa ner till mitt kära El Campello. Jag räknar dagarna till dess.

Jag har fördrivit tiden med att läsa ut boken jag nämnde ovan. Boken var intressant och spännande, men den berättade om den mindre trevliga del av verkligheten som man helst inte vill ska finnas. Boken slutade inte riktigt så som jag skulle önskat, men i övrigt får den godkänt.

Jag borde göra annat än att läsa. Jag borde dammsuga, laga en del kläder, gallra lite mer bland mina saker för att få bättre plats etc. Fast just nu saknar jag tillräcklig energi. I går hade jag migrän - fast medicinen verkade för en gångs skull så i dag slipper jag huvudvärk. I gengäld vaknade jag redan strax efter 4, och kunde inte somna om, så jag är lite trött. Som tur är skiner solen i dag. Det piggar upp en smula. Och min käre man är rar mot mig som vanligt. Det piggar också upp. Om jag får sova tillräckligt i natt så kanske jag vaknar pigg i morgon...

Migränen kom tillbaka framåt kvällen i går. Jag tog medicin i morse igen. Just nu slipper jag huvudvärk men är i gengäld lite yr och illamående av medicinen. Alltså tar jag det ganska lugnt i dag. Dock tog jag kameran med på Bonnies och min middagspromenad. Jag vill visa hur det ser ut där vi varje dag går våra småpromenader. (Minst en gång om dan brukar vi gå en längre runda, men vi börjar alltid här - där Bonnie har sina favoritluktställen.) Jag fotade i båda riktningarna, därför syns Mälaren ibland på höger och ibland på vänster sida. Jag började fotografera uppe vid vårt hus. Det blommar fint i rabatterna på gården nu.

Våra köks- och matsalsfönster syns längst upp på den vita delen av huset precis ovanför liljorna.

I backen, nedan till vänster, brukar Bonnie och jag träna kondition. Vi springer det fortaste vi kan upp till toppen. Vi springer lika fort, men hon har bättre kondis... Bonnie tycker att det är jättekul att springa i kapp!

Vid båtklubben har några sothöns byggt bo i en vassrugge. Tittar ni noga på de 2 översta fotona nedan så ser ni att de fortfarande håller på att bygga till sitt bo, trots att alla 8 ungarna nu snart är lika stora som sina föräldrar. (Eller kanske just därför?)

Som Ulf mycket riktigt påpekar (var gång jag pratar om fördelarna med El Campello) så bor vi ju väldigt vackert här.

PS Jag hittade annorlunda cykelhjälmar på http://www.yakkay.com/ , ett danskt företag som tillverkar cykelhjälmar med olika överdrag. Kul idé! Se nedan några av modellerna:

(Fast själv är jag rätt nöjd med min klarrosa med stjärnor på. Nån cykel har jag dessvärre inte för tillfället. Å andra sidan behöver jag ingen just nu.)

I går satt jag länge vid datorn. Jag har en extern hårddisk på 500GB som jag brukar spara foton och viktiga dokument på. Det känns säkrare att ha sådant i dubbel uppsättning ifall något skulle hända, om t ex en hårddisk skulle gå sönder. När jag tömde min gamla dator la jag över allt på den externa disken, och hade således bara detta på ett ställe. Jag har nog tänkt att köpa en extra hårddisk för att kunna dubbelspara på dem, så att jag inte behöver ha så mycket på själva datorn. Men jag har inte haft råd än. I går fick jag dock lätt panik. Den externa hårddisken började bete sig konstigt, väsnas och symbolerna visades inte som de skulle. Jag har en liten resehårddisk också, på 150 GB. Nu förde jag över 139GB av det viktigaste till den lilla. Det tog nästan 8 timmar. Nu är den lilla proppfull. Jag formaterade sen om den stora men den verkar inte riktigt pålitlig än. Alltså måste jag köpa en ny när jag får nästa lön. Jag vill ha en till som är liten till formatet och inte behöver separat ström. En med större format är något billigare men tar också mycket större plats och jag har redan alldeles för mycket prylar på för liten yta. Jämför storlekarna på mina nuvarande på fotot nedan, båda är av märket WD. Den stora heter Elements och den lilla Passport. Den lilla rosa är 1½ x 8 x 12 cm, ett mycket behändigt format, och den har dessutom en föredömligt kort sladdbit att hålla reda på...

En WD passport på 150GB kostar från 699:-, en på 250GB kostar 759:-, 320GB kostar 854:- och 500GB kostar 1243:-. Alla är lika små och finns i olika färger vilket tilltalar mig. Jag vill ha en vit nästa gång för att inte blanda ihop dem. I dagsläget tycker jag att en på 320GB verkar vara mest prisvärd. (Jag skulle annars kunna få en lika stor som min gamla för ca 500:-.) Vi får se hur priserna ligger då jag får nästa lön (i augusti). Detta är ju en helt oförutsedd utgift som jag inte alls budgeterat för. Min Elements-disk är bara nåt år gammal och borde ha hållit ett tag till. Ja, datorer är jättebra; praktiska och platsbesparande - när de fungerar.

Under tiden datorn flyttade dokument från den ena externa hårddisken till den andra, vilket jag fick låna Ulfs bärbara dator till, satt jag själv och rippade musik. Jag kopierade alltså över en hel del av mina CD-skivor till hårddisken. Detta gjorde jag dels för att ha tillgång till mina favoritlåtar i Spanien utan att behöva släpa med skivor, men också för att dubbelsäkra några av dem som inte längre går att få tag på. Jag gillar t ex musikgruppen Cumulus som var populär på 70-talet. De sjunger bl a Tove Janssons Höstvisa så vackert. Jag har sökt överallt men inte kunnat hitta någonstans där man kan köpa en CD med gruppen. Innan jag flyttade till Spanien var Lars L rar och kopierade över ett par av mina gamla LP-skivor till CD. (Jag har ingen skivspelare och inte längre plats för LP-skivor.) Men skulle dessa CD-skivor gå sönder så kan jag aldrig få tag på nya. Nu finns de på datorn också. (Lars kopierade totalt 5 skivor från flera olika artister, samtliga gamla ungdomsfavoritlåtar. Jag är mycket tacksam för detta!) En annan artist som jag lyssnade mycket på som ung är Leonard Cohen. Men skivor av honom är inga problem att få tag på, inte heller samlingsskivor med gamla sextiotalslåtar, klassisk musik eller svenska folkvisor. Så där har jag köpt en del nytt på senare år. Om man inte köper det allra modernaste så kostar det inte så mycket. För att lyssna på musik så lite som jag gör, har jag en ganska stor skivsamling. (För det mesta föredrar jag att ha tyst omkring mig.) I går kopierade jag förstås över en hel del dansmusik till datorn också, mest tango. Så kan jag dansa för mig själv i vardagsrummet i El Campello till vintern...

I dag ska Bonnie och jag ta en halvtimmes privatlektion för Cecilia på Bra hund. Hon ska få lära mig hur jag ska göra för att lära Bonnie att sitta på kommando. Nu, när jag försöker, så gör Bonnie allt - utom att sätta sig. Hon backar, ålar, ställer sig på bakbenen mm - men sitter gör hon inte. Hon förstår inte att det är sitta jag vill att hon ska göra. Vi får hoppas att lite experthjälp gör nytta.

Ute är det mulet. Kanske kommer det en skur. På vår morgonpromenad såg vi hela familjen Sothöna sittande tätt tillsammans i sitt bo. I soligt väder simmar de alltid omkring.

Nu har Laban (och hans husse och matte) kommit hem från semestern. Vi mötte dem i går när vi var ute på vår kvällspromenad. Både Bonnie och Laban blev glada över att träffas igen. (Den 2/7 skrev jag om Bonnies första möte med chihuahuapojken Laban.) Vi släppte lös hundarna och de satte full fart med att leka med varandra. De jagade varandra och brottades på skoj. De lekte de allra roligaste chihuahualekarna. Trots att Bonnie löper så lekte de utan problem. Bonnie är ännu inte i höglöpperioden, så hon är inte intresserad av parning - och Laban är lite för ung än för att veta hur man gör. Vi lät dem leka en bra stund. När vi sen kopplade hundarna och gick åt var sitt håll, så drog både Bonnie och Laban i kopplet och gnällde. De hade velat leka mer. Jag är glad för Bonnies skull att hon har fått en liten bästis. Förhoppningsvis stöter vi på varandra då och då. Synd att jag inte hade kameran med denna gången, de var så söta ihop...

Ja, ni vill väl veta om Cecilia och jag lyckades lära Bonnie att sitta på kommando i går. Nja, det gick inget vidare. Inte ens Cecilia lyckades på det vanliga viset. Hon sa att med en del hundar får man helt enkelt göra på annat sätt. Jag ska periodvis iaktta Bonnie noga. Var gång hon spontant är på väg att sätta sig ner ska jag säga "sitt - braaa". Till slut kanske Bonnie förstår sambandet. Jag fick också några goda råd om hur jag ska träna Bonnie att gå fint i koppel. Bonnie, som är mycket förtjust i Cecilia, tar säkert gärna fler "lektioner". Men nu måste vi först träna lite själva var dag... Nån gång ska vi väl lyckas. (Fast det är helt klart lättare att dressera en border collie.)

Snart är juli månad slut. Jag ägnar nån stund varje dag åt att förbereda vår kommande vinter i El Campello. Jag skriver packlista efterhand som jag kommer på saker som jag bör ha med. Jag inser förstås att jag inte kan ta med allt jag vill, då hade jag behövt en lastbil. Det skulle ju t ex vara jättebra att ta med symaskinen. Men hur ska jag få plats med den? Jag vill ju också få plats med ett antal pocketböcker, bara för att nämna något utöver det nödvändigaste. Och som ni vet så kommer jag att släpa med mig mina två absoluta favoritkrukväxter, som varken är i miniformat, eller helt lättpackade. (Jag kan helt enkelt inte skiljas från alla mina kära krukväxter som jag "fött upp" från de var små sticklingar...) Det är i alla fall bra med en lista så att inget viktigt blir glömt. Sen har vi börjat kolla upp vilka tilläggsförsäkringar vi behöver. Det lösöre vi tar med till Spanien bör ju vara försäkrat även där. Vår hemförsäkring gäller för 45 dagar och täcker upp till 50000:-. Summan räcker gott, men inte dagarna. En förlängd reseförsäkring skulle kosta över 6000:- för perioden. Lite väl dyrt! Ulf tror att det för hans del blir billigare att flyga hem var 45:e dag för att på så sätt kunna börja om med ny reseperiod. Fast själv vill jag förmodligen inte resa upp till Stockholm i onödan... Jag ska kolla om det går bra att ha en spansk hemförsäkring när man inte är skriven i Spanien.

Eftersom både Spanien och Sverige är med i EU så får vi den läkarvård vi behöver, all akut vård i alla fall. Och någon annan vård räknar vi inte med att behöva. Vi kommer båda att göra vår årliga hälsokoll innan vi åker ner. Då kan jag få Levaxin (mot min för låga ämnesomsättning) utskrivet för de 7 månader jag är borta, och hämta allt på apoteket på en gång. Några andra mediciner behöver jag normalt inte.

Vi kommer också att lägga över de fasta räkningar vi har, t ex hyran, på autogiro. Sen kan vi förstås betala som vanligt via Internetbanken också. Vi kommer att ha posten eftersänd. Men där kan det bli fördröjningar på 2-3 veckor.

Jag har genom föreningen Mas Amigos ( http://www.masamigos.com ) fått kontakt med en kvinna som flera gånger kört bil mellan Södertälje och Torrevieja med sin hund. Hon har gett mig en del bra tips. Jag kommer också att få en förteckning på hundvänliga hotell. En mycket trevlig kvinna förresten. Henne ska jag försöka träffa när vi är i Spanien. Hon åker ner i början av oktober och stannar också över vintern.

Sen håller jag på att kolla upp reglerna för att köra med svenskregistrerad bil i Spanien. Så vitt jag vet så får man köra en utlandsregistrerad bil max 6 månader per kalenderår. (Jag hoppas verkligen att reglerna inte säger max 6 månader i följd.) Får vår del skulle det bli 3 månader i år, och 4 månader 2010. Inte förrän till nästa höst skulle det i så fall kunna bli problem. (Är man skriven i Spanien får man inte köra en svenskregistrerad bil en dag ens...) Inte för att jag vet hur de kontrollerar hur länge bilen befunnit sig i Spanien, men jag vill gärna försöka vara så laglydig jag kan. (Det skulle förstås bli alldeles för dyrt att omregistrera bilen en gång i halvåret.)

Ja, det är mycket att ta reda på. Men det tycker jag bara är roligt. Jag längtar ju så mycket ner till El Campello!

På Bonnies och min morgonpromenad borde jag haft kameran med. Bonnie träffade nämligen en ursöt liten dvärgpudelpojke och ömsesidigt tycke uppstod. De var så söta då de båda stod på bakbenen med tassarna om varandras halsar och nosarna tätt ihop. Och med viftande svansar dessutom! Jag misstänker starkt att Bonnie börjar närma sig de dagar då hon är parningsvillig. Pudelhanen nosade förstås henne intresserat i baken, och Bonnie lyfte på bakbenet för att underlätta för honom. Både jag och pudelns matte höll våra hundar i kort koppel för säkerhets skull. Bonnie kommer jag inte att kunna ha lös den närmaste veckan. Det är nu 14 dar sen hon började löpa. Normalt varar en löpning 21 dar. Jag lär väl märka när det hela är över. Hon har slutat blöda nu, men lilla vulvan kommer fortfarande att vara svullen ett tag till. Jag skulle gärna para Bonnie så småningom. Men det är lämpligt först då tiken är 1½ år och vid 3:e löpningen. Och sen får man ju kolla stamtavlor noga och titta på inavelsgrad, ev sjukdomar i släkten mm. Åtminstone om man känner något ansvar för rasen. Och en grundförutsättning är ju att Bonnie utvecklas på ett bra sätt och blir tillräckligt rastypisk. Sen är det inte helt problemfritt att ta en kull valpar om man bor halva året i Sverige och halva i Spanien. Om valparna föds i Spanien så får man ta in dem till Sverige med direktflyg så länge de är under 3 månader. Efter 3-månadersdagen gäller de vanliga reglerna om rabiesvaccinering mm. Och den processen tar ju normalt minst 6 månader. Valpar som säljs i Sverige har större chans att få det bra. (En tikvalp skulle jag förstås vilja behålla!) Om hanen är svensk eller spansk spelar förstås ingen roll, så länge han har stamtavla och sunda anlag. Men när löpperioderna inträffar kan man ju inte påverka. Därför är det inte säkert att jag kommer att kunna para henne alls. (Jo, jag skulle väldigt gärna vilja starta en chihuahuakennel - men det kan jag knappast få Ulf att gå med på. Han tycker att det räcker mer än väl med en hund!)

Jag tog med kameran på vår sena eftermiddagspromenad i stället, i hopp om att kunna fotografera gulliga hundmöten. Då mötte vi inte en enda hund! (Kanske för att det var ganska grått och blåsigt då.) Jag passade i stället på att fotografera min balkong nerifrån. Jag blir själv glad av att se alla blommorna. Det syns att kaprifolen blivit stor. På första fotot syns den stora eken i förgrunden. (Fotona blev inte särskilt bra, men det syns i alla fall att det blommar rikligt.)

I dag har Bonnie och jag tränat "gå fint i koppel" en stund under varje promenad. Det går sisådär. Men träningen ger väl resultat på sikt får jag hoppas.

Mina luktärter på balkongen har nu verkligen satt fart med att slå ut. I år sådde jag mest röda, men även rosa, vita och några "gammeldags blandning". Jag odlar dem förstås för den härliga doftens skull. Så här ser de ut just nu:

Så har det äntligen blivit augusti. Normalt brukar jag inte längta till hösten, men nu är det ju El Campello jag ser fram emot. I går åkte jag in till Åhléns city (ett jättestort varuhus som har ett väldigt stort sortiment av nästan allt) för att köpa en svensk almanacka för 2010. Ja, almanackor för januari - december 2010 har inte kommit ut än. Jag befarar att de kommer först efter det att jag åkt till Spanien. Men jag vill ha en svensk almanacka som har de svenska helgdagarna och namnsdagarna utmärkta. (Sen kommer jag förstås att köpa en spansk almanacka i El Campello också, så att jag ser när helgdagarna inträffar där. Jag minns ju från mitt år där nere, ett tillfälle på hösten då det var festival och alla affärer var stängda en vecka i sträck. Då visste jag inte om det i förväg så min mat höll på att ta slut.) De svenska akademiska kalendrarna kom ut redan i slutet av juli. De sträcker sig från mitten av juni 2009 till mitten av juli 2010. Jag hittade en liten nätt som är vackert rosa. (Färgen är vackrare i verkligheten än på detta fotot, den är lite varmare. Gun - du måste inte hålla med mig om att rosa är vackert...)

I går regnade det mest hela dagen, så det blev inte så långa promenader för Bonnie och mig. I dag verkar det bli lite bättre. Mina Gadgets visar nu klockan 10:

Vädret i går var hyfsat, fast opålitligt. På eftermiddagen sken solen och det var 22 grader varmt. Jag tog på solklänning och solglasögon och tänkte gå en långpromenad med Bonnie. Men vi hade inte hunnit långt innan det började blåsa och solen gick i moln. Då ångrade jag att jag inte tagit med en extra tröja istället för solglasögon. Eftersom jag frös så blev promenaden kortare än planerat. Jag hade satt på mig min stegräknare i går för att kolla att jag kommer upp i de 11000 steg man bör ta per dag i min ålder. I går tog jag 13624 steg, helt OK - men inget att skryta med. Eftersom jag just nu nästan inte motionerar alls, tyvärr, så borde jag gå 20000 steg per dag för att i alla fall få min vardagsmotion. Jag uppskattar att Bonnie tar 4 steg då jag tar ett (och då räknar jag för rättvisans skull bara bakbenen), så för hennes del blev det minst 54496 steg. Men troligen gick hon fler. För då jag går raka vägen så springer hon ju i sicksack. Jag undrar hur många steg en chihuahua bör gå om dan?

Jag låg vaken ett par timmar i natt och filosoferade. Jag tänkte på några citat jag hört. En del ligger det mycket i. Jag återger här några av dem fritt ur minnet, och minns inte vem som sagt vad.

Skogen skulle vara mycket tyst, om endast de fåglar sjöng, som sjunger bäst.

Om du inte avsätter tid för motion i dag, får du avsätta tid för sjukdom i morgon.

Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så.

Kan du, kära läsare, några bra citat som du vill dela med dig av? Mejla mig, så lägger jag in dem här på min dagbokssida.

Nu ska jag berätta om min dotter Jenni. (Jag har hennes tillåtelse.) Hon har haft lite svårt att "hitta rätt i livet", och känt på sig att något inte stämt. Jenni begärde själv att få göra en utredning hos psykolog. Resultatet fick vi häromdagen. Utredningen visar att Jenni har Aspergers syndrom. Hon har dessutom koncentrationssvårigheter och dåligt korttidsminne. Däremot har hon en intelligens som ligger en bra bit över det normala. Jenni tycker att det känns skönt att ha fått en diagnos. (Hon är 23½ år nu.) Nu får hon förhoppningsvis äntligen den hjälp hon behöver.

Jag kan tycka att det är lite konstigt att man i skolan aldrig upptäckte något. Men psykologen säger att detta kan bero på att vi varit en funktionell och stöttande familj. Det kan också tyckas konstigt att jag, som har en gedigen specialpedagogisk utbildning och som dessutom har haft elever med Aspergers syndrom, inte förstått hur det varit fatt. Kanske är det svårare att se sånt hos sina egna barn. Jag har bara sett ett par av pusselbitarna, inte helheten. Och de flesta som har träffat Jenni, Ulf t ex, har inte märkt något annorlunda alls. Förmodligen har Jenni en lindrigare variant. Ni kan läsa om Aspergers syndrom på Vårdguiden: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Aspergers-syndrom/ , men mycket av det som står där gäller för personer med svårare symtom än Jenni. Läser ni på: http://www.aspergercenter.nu/ och klickar på fliken Vad är Aspergers syndrom så får ni veta mer. Där står det också om vem Hans Asperger, som gett namn åt syndromet, var.

Jag tror förresten inte att jag här i min dagbok har berättat, att alla min 3 barn har visuell dyslexi. (De stavar alltså fel på många ord, men är duktiga på det talade språket. Och länge läste de långsammare än normalt.) Dyslexin har barnen ärvt efter sin pappa Robert, som i sin tur ärvt den av sin pappa. Det har vi förstått nu i efterhand. För på barnens farfars tid fanns inte begreppet dyslexi. Han blev, om jag minns rätt, underkänd i sin studentuppsats p g a stavfel, trots att uppsatsen i övrigt var så bra att den lästes upp i aulan. Det var mycket som var orättvist på den tiden. Tack vare att alla barnen är intelligenta över snittet har de inte haft några större svårigheter i skolan trots sin dyslexi. (Bara med att hinna läsa tillräckligt fort.) Det har förstås hjälpt dem att de själva vetat om sin diagnos och kunnat förklara för okunniga lärare vad visuell dyslexi innebär. (När jag började misstänka att Linda hade dyslexi läste jag 10 poäng extra dyslexi vid Malmö högskola. Så jag kunde själv ställa diagnos, samt förklara för mina barn.) Det är alltid bättre att veta och förstå. Både Aspergers och Dyslexi är trots allt lindriga handikapp. Det är opraktiskt att ha dem och man kan behöva extra hjälp ibland. Precis som de med nedsatt syn eller hörsel. Men för övrigt är man ju precis som alla andra.

Jenni har hur som helst drabbats värst eftersom hon har dubbla handikapp. Trots detta har det hittills gått ganska bra för henne i skolan. Hon har läst musiklinjen på gymnasiet samt till teaterpedagog på folkhögskola. Men psykologen säger att hon har underpresterat p g a sina problem. Jenni är jätteduktig på att sjunga, och på allt som har med musik att göra. Hon är också mycket kreativ på andra sätt. Tyvärr är det ju inte det lättaste att få jobb inom dessa områden. Men jag hoppas att Jenni nu kommer att hitta fram till en passande och meningsfull sysselsättning. Hon är verkligen värd att det går bra för henne!

Häromdagen tog vi bort hundgrinden in till vardagsrummet, samt öppnade dörren till matsalen. Än har det inte hänt en enda "kissolycka" på Ulfs stora äkta mattor. Så nu tror vi definitivt att Bonnie är helt rumsren! Jätteskönt!

I går hände det något sorgligt här i kvarteret. En liten malteserpojke, som Bonnie och jag brukade hälsa på, blev ihjälbiten av en lösspringande rottweiler! Malteserns matte åkte bums till djursjukhuset med sin lilla hund, men hans liv stod inte att rädda. Käken var biten itu på 2 ställen, och han hade inre blödningar. Rottweilerns husse frågade inte ens hur det gick! Samma rottweiler bet tydligen en annan liten hund i våras. Den gången överlevde hunden eftersom ägaren höll den i famnen för att skydda den. (Men den fick åka till veterinären för att sy några stygn.) Rottweilerägaren polisanmäldes då, men ingenting tycks ha hänt. Han får fortfarande ha hund och han har inte betalat skadestånd/veterinärräkningen. De som träffat honom, och hans hund, säger att han inte har uppfostrat sin hund alls och dessutom inte orkar hålla den om den drar i kopplet. För enkelhetens skull har han den mest lös. Det är sorgligt med hundägare som inte tar sitt ansvar! Den lilla malteserns matte sörjer sin hund så! Hon ska förstås också polisanmäla! Vi får väl se vad som händer. Jag är inte orolig då jag går ut med Bonnie. En tik har något mindre risk att råka illa ut än en hanhund. Men ser jag en lös rottweiler som springer åt vårt håll så kommer jag att lyfta upp henne i famnen. Och Gud nåde den hund som vågar angripa min lilla Bonnie! Jag kommer att försvara henne med alla medel. Alla vi småhundsägare häromkring hoppas förstås att den oansvarige hundägaren i första hand får hundförbud, i andra hand måste ha munkorg på sin hund och alltid hålla den kopplad.

Nästan var gång vi har mött andra småhundsägare i dag på våra promenader, har vi diskuterat den lille maltesern som bets ihjäl. Jag har fått veta att den förra hunden som rottweilern skadade, också var en hanhund. Så jag tar för givet att det är andra hanhundar som rottweilern ger sig på. I såna lägen är det skönt att ha en tik... Vidare säger grannarna att hunden ofta syns stå ensam och titta ut genom fönstret. Kanske är det så att husse lämnar den mycket ensam då han jobbar? Kanske är det inte så konstigt då, att hunden lätt blir frustrerad då han äntligen kommer ut. Många av småhundsägarna jag talat med önskar att rottweilern blir avlivad. Fast egentligen är det ju inte hundens fel att det blivit så här. Det är en hundägares ansvar att uppfostra sin hund så att den kan vistas bland andra djur och människor. Ja, sorgligt är det hur som helst.

Vi har det ganska varmt och skönt i dag. Det har varit ända upp till 25 grader och solen har bara gått i moln då och då.

Jag har glömt bort att berätta att Linda nu har fått en ny lägenhet, en trevlig tvåa i Helsingborg. Hon är snart klar med att packa upp sina flyttlådor. Det var skönt att hon hittade en bra lägenhet så snart. (Förutseende som hon är, så hade hon ställt sig i bostadskö hos Helsingborgshem redan för 6 år sen.) Det tog flera timmar om dagen att pendla mellan jobbet (på sjukhuset i Helsingborg) och Skepparkroken, så där hade det varit ohållbart att bo kvar. Grattis till lägenheten Linda! Lycka till med att få allt i ordning!

Eftersom det har blivit lite för mycket för Jenni de senaste dagarna, så har hon bett mig att ta bort det jag (med hennes tillåtelse) berättade om henne den 4/8. Jag tar alltså bort dessa delar av texten tills vidare.

För övrigt har vi soligt och varmt här i dag. Bonnie och jag har redan hunnit med två promenader. (Nu klockan 11.)

Tidigt i morse satt jag och läste igenom min egen Sparad dagbok 1 och 2. Jag längtar jättemycket tillbaka till El Campello när jag läser om allt jag gjorde, och ser alla foton... Jag saknar Medelhavet, det härliga klimatet, spanjorerna, Aba Tango och själva samhället El Campello. Suck! (Det är bra synd att Ulf föredrar Stockholm...)

Det ser ut att bli fint väder i dag också. Bonnie och jag hoppas få med Ulf på en riktig långpromenad. Normalt går vi själva 5 promenader om dan, några kortare och minst en längre. Men både Bonnie och jag tycker att det är ännu roligare när Ulf följer med.

Jodå, vi lyckades få med oss Ulf! För att gå någonstans där vi inte brukar gå, så tog vi tunnelbanan till Alvik. Därifrån promenerade vi till Nockeby. (Brommalandet.) Vi gick genom villakvarter med fina gamla trävillor, och sen längs en gångväg som följde vattnet. Bonnie pinnade på bra. Jag hade med hennes vattenflaska så hon kunde få en slurk då och då. Jag vet inte hur långt vi gick, men vi promenerade i två timmar totalt. (Och var hemifrån i 4 timmar.) När vi passerade Solviks Café passade vi på att pausa lite. Jag drack en äppeljuice och Bonnie lite mer vatten. Vi tog några fotografier utmed vägen. Den praktiska magväskan "Dog Aktivity" som jag har på mig, har jag fått av Jenni. Där får både vattenflaskor, bajspåsar och kamera plats. (Jag har håret uppsatt om ni tycker att frisyren ser konstig ut. Det har jag ofta då det är varmt.)

Ulf hittade en trevlig artikel i Expressen som jag inte vill undanhålla er som är hundvänner:

Hundar lika intelligenta som barn
Hundar kan räkna, förstå mer än 150 ord och har en intelligens som ett tvåårigt barn. Det hävdar en amerikansk forskare efter att ha granskat ett stort antal vetenskapliga studier i ämnet.
Genomgången har gjorts av den kände hundforskaren Stanley Coren, vid University of British Columbia. Han har själv fått ett antal studier publicerade i ansedda tidskrifter som Nature, Science och New England Journal of Medicine. Coren drar slutsatsen att hundar har förmågan att lösa komplicerade problem och att de är mer lika människan och andra högre primater än vad forskarna trott. Han hänvisar till flera studier som kommit fram till att hundens mentala färdigheter inte är långt från den hos ett barn på två och ett halvt år.
165 ord
”De förbluffande glimtar av begåvning och kreativitet som hundar kan visa gör dem kanske inte till några Einstein, men antyder ändå att de närmare besläktade med människan är vi föreställt oss, sade han vid Amerikanska psykologiska föreningens årsmöte i Toronto på lördagen.
Det finns enligt Coren tre sorters intelligens: den instinktiva som hunden är framavlad till, den tillämpade som visar hur bra hunden lär sig att lösa olika problem och den som brukshunden har. Bland de senare anses bordercollien vara nummer ett, följd av pudeln och därefter schäfern. Vad gäller språkkunskaper visar studier att medelhunden kan lära sig 165 ord, inklusive olika signaler. Den allra duktigaste, en bordercollien Rico, har enligt Stanley Coren kunnat lära sig 250 ord.
Elementär matte
Han hävdar också att hundar kan lära sig att räkna till fyra eller fem och att de också har också en elementär förståelse för matte. I studier har de markerat fel i enkla räknetal, som 1+1=1 eller 1+1=3. I fyra granskade studier undersöktes hur hundar löser rumsliga problem genom att efterlikna människors eller andra hundars beteende. En hund kan exempelvis lära sig att hitta värdefulla saker som smarrig mat eller godis, hitta snabbaste vägen till favoritfåtöljen, lära sig trycka ner ett handtag för att öppna en dörr eller förstå olika ord och symboliska begrepp..
Under lek är hundar enligt Stanley Coren kapabla att medvetet försöka lura andra hundar eller människor för att få en belöning.
- Och de är nästan lika duktiga på att lura människor som andra hundar, sade han.

Ja, nu är ju Bonnie varken bordercollie, pudel eller schäfer, men ett 50-tal ord ska jag väl lyckas lära henne. Jag försöker tappert i alla fall. Fast "gå fint" har hon inte förstått än...

Tänk! Bonnie och jag lyckades få med Ulf på en längre promenad i dag också. (Det gäller att passa på - vädret ska bli sämre.) Denna gången promenerade vi runt den gamla fängelseön Långholmen. Själva fängelset var i bruk till 1975, men är numera rivet. (Det var där som Tage Danielssons film "Släpp fångarne loss, det är vår!" spelades in. ) I dag är Långholmen en grönskande ö med fina badvikar. (Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Jag visste inte att det fanns så mycket att fotografera.) Det finns fina promenadslingor runt ön, både slingrande stigar och grusade vägar. Vi fikade på Stora Herrvik där de serverade massor av hembakt; kakor, pajer och bröd. Jag fick uppbåda all min karaktär för att nöja mig med en flaska mineralvatten. (Jag måste gå ner de 5 kilo jag gått upp innan jag reser ner till Spanien. Jag får inte plats att packa med två klädstorlekar! Två kilo har jag lyckats bli av med hittills. Jag får kämpa på ett tag till...)

I morgon blir Bonnie 8 månader. Hon har varit helt rumsren flera veckor nu, men i natt hände en liten olycka. Hon hade kissat på golvet 30 cm från kattoan. Och jag sov och kunde inte säga nåt. Så då är hon väl bara rumsren till 99% än så länge...

I går eftermiddag hade vi sån tur, Bonnie och jag, att vi stötte på den lille chihuahuapojken Laban och hans matte. Vi släppte hundarna lösa och de lekte och lekte och lekte. Emellanåt satt de några sekunder och bara flåsade (av trötthet) och tittade på varandra. De jagade varandra (nja, mest jagade Bonnie Laban), och brottades på skoj. Bonnie har lite övertag. Hon väger ju 2½ kilo nu medan Laban bara väger 1½. Alltså blir Laban tröttast. Men båda har jättekul och ville inte skiljas då vi mattar gick åt var sitt håll. Laban är jättesöt: liten, långhårig och nästan helvit med enstaka cremefärgade "prickar". (Han är en månad äldre än Bonnie.) Jag hoppas att jag har kameran med nästa gång vi stöter på honom.

Vädret har varit ostadigt så det har inte blivit några längre promenader för mig och Bonnie. I dag ser det lite bättre ut (klockan 10:30):

Jag började läsa en ny bok i går, Utan ett ord av Linwood Barclay. Den handlar om en 14-årig flicka som vaknar en vanlig morgonen och upptäcker att hela hennes familj (pappa, mamma, storebror) har försvunnit under natten utan att ha lämnat några spår efter sig. Tjugofem år senare vet hon fortfarande inte vad som hände den där natten. Så hon ställer upp i en TV-show, i hopp om att få kontakt med någon som vet något om vad som hände hennes familj. Jag har inte hunnit så långt ännu, så jag vet inte än hur pass bra boken är, men själva upplägget är ju spännande i alla fall.

Johan kom upp till Stockholm i torsdags kväll. Han bor just nu hos sin kompis Andy. Jag hoppas att han så snart som möjligt hälsar på mig/oss! Som mamma längtar jag förstås alltid efter mina barn, även nu då de är vuxna.

Bonnie och jag har varit på hundfiket Small to big i eftermiddag. Det var trevligt som vanligt. Där var inte några lämpliga småhundar för Bonnie att leka med i dag, men många stora att nosa lite försiktigt på. Tydligen hänger lite "löpdoft" kvar, för Bonnie blev flitigt uppvaktad av flera olika hanar. En av dem hade klätt upp sig till tänderna, men Bonnie höll honom på avstånd ändå.

Där var många trevliga mattar och hussar att prata hund med. Med en matte diskuterade jag resor med hund inom EU. Hon hade bilat runt en del med sin och det hade gått hur bra som helst. Hon sa att hunden varit välkommen på alla hotell de besökt. Som vanligt ville inte Bonnie gå ifrån Small to big. Jag fick bära henne flera kvarter.

Jag läste ut boken Utan ett ord i förmiddags. Den var bra! Handlingen var intressant och boken spännande ända till slutet. Några detaljer om innehållet tänker jag inte avslöja. Läs boken själv så får du svaret på mysteriet!

Ute blåser det kraftigt. När vi går längs vattnet håller jag hårt i kopplet så att inte Bonnie blåser bort ... Det regnar i alla fall inte. Alltid något.

I dag regnade det på Bonnie och mig när vi gick vår förmiddagspromenad. Och jag som hade hoppats att vi skulle kunna gå en längre promenad i dag, eftersom det blev ganska korta rundor i gårdagens blåsväder. Det blåser i dag också, men inte lika mycket. Tacka vet jag sol och värme!

Jag känner mig smådeppig i dag. Vädret gör det inte bättre. Och dessutom bantar jag - vilket är väldigt tråkigt. (Och så blir jag lite energilös när jag håller igen på maten.) Nåja, det gör nytta i alla fall. Jag skrev 20/7 att jag gått upp 5 kilo. Det var inte riktigt sant ser jag, nu när jag kollat noggrannare. Hela 6 kilo hade jag gått upp det senaste året! (Det är mycket i förhållande till min längd...) Fast nu har jag lyckats bli av med 4 av dem. Alltså är det bara 2 kilo kvar till min "vanligaste" vikt, men tyvärr ca 5 kg till min idealvikt. Om jag lyckas komma ner till min idealvikt så har jag många fler kläder i garderoben att välja på. Bl a hela 12(!) par byxor som nu är alldeles för trånga. Tja, alla dessa byxor är inte helt moderna, men 5-6 par skulle jag gärna vilja komma i. (Just nu har jag bara 3 par, i storleken större, att välja på - och dessa sitter fortfarande för tight! När jag var som tjockast kunde jag inte ens knäppa dem i midjan!) Jag ska försöka kämpa på så gott jag kan. Blir jag inte jättedeppig så bör det gå. Däremot tvivlar jag på att jag kan gå ner hela 5 kilon på de 39 dagar som är kvar tills jag kör ner till Spanien. (Det går långsammare ju närmre målet man kommer.) Det skulle annars vara så bra om jag slapp ta med 2 olika byxstorlekar i bilen. Det kommer att bli trångt ändå! Ja, det får bli mer råa morötter, keso, kokta grönsaker och kokt fisk, och strängt ransonerat av mycket annat. Och så måste jag försöka motionera mer. Håll tummarna för att vädret ska bli bättre! Vid fint väder går vi mycket längre promenader, Bonnie och jag. Ja, ja, det får väl bli lite fler situps också...

Hoppas att du får en jättetrevlig födelsedag mamma! Massor av grattis från Ulf, Bonnie och mig!

Kom inte och säg att norrmännen inte har humor. Titta noga på nedanstående karta: (Syns den inte tillräckligt tydligt här så titta på: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.932880!norgekarta.pdf För att visa kartan här var jag tvungen att göra en skärmdump - och dela kartan i 2 delar - eftersom originalet är sparat i Adobe.) Originalet är en annons från den norska tidningen Dagens Næringsliv.

I går förmiddags var jag med Bonnie hos veterinären. De tog de ett blodprov på Bonnie för att kolla att hon nu har antikroppar mot rabies. Provet ska tas minst 120 dagar efter andra vaccinationen, och i går var det 121 dagar sen. (Svaret kommer inom 14 dar, och ska sen stämplas in i djurpasset.) Bonnie tyckte inte om det hela, men stod i alla fall fint den tid det tog att fylla ett provrör. (Att sticka en så här liten hund är som att sticka ett prematurbarn sa djursköterskan.) Vi vägde också Bonnie. Hon väger hela 2,6 kg nu. Vid 10 månader räknas hon som vuxen, så hon lär inte bli så värst mycket större. Bonnie fick också genomgå en liten hälsokoll. Veterinären sa att hon var frisk och såg välskött ut. Skönt att höra. Det enda var att en mjölktand sitter kvar, bredvid den utväxta permanenta. Om mjölktanden inte trillar ut inom en månad så måste den opereras bort, annars kan den permanenta tanden bli felställd. (Och vid en tandoperation måste förstås hunden sövas = jättedyrt...) Sen sa veterinären: "Å så gulligt, hon har lite underbett. Men det är så lite så det har ingen betydelse för tuggandet." Själv tänkte jag bums, att domarna på hundutställningarna nog inte tycker att det är "så gulligt" - utan ser det som ett fel. Tja, det där med skönhetstävlingar är ju lite dumt i sig. Det är ju viktigast - både vad beträffar hundar och människor - att vara frisk, glad och trevlig - inte fullständigt perfekt utseendemässigt.

I morgon ger det sig. Då ska Bonnie och jag på hundutställning vid Vallentuna flygfält norr om Stockholm. Vi ska köra redan klockan 07 på morgonen så vi kan gå igenom veterinärkontrollen klockan 08 och vara på plats i utställningsringen när det börjar kl 09. Bonnie ska gå som nummer 9 i valpklass. Jag har inga större förhoppningar om att hon ska lyckas få ett pris, men det kan vara bra att få ett omdöme i alla fall. Denna gången är det en polsk kvinnlig domare. Jag har packat väskan inför morgondagen. Jag tar med kameran, men kommer ju inte att kunna fotografera oss själva. Jag hoppas att det blir bra väder så vi slipper stå under paraply hela tiden som förra gången. (I kväll ska både Bonnie och jag schamponera håret så att vi blir fina till i morgon...)

I dag har det regnat en del och det är fortfarande väldigt vått ute. Bonnie vägrar gå. Hon står envist kvar där jag satt ner henne och stretar emot om jag försöker dra i kopplet. Kallar jag på henne så ser hon lidande ut, och står kvar. Hon gillar inte att gå i vått gräs. (Konstigt att hon gillar att bada!) Jag undrar hur hon kommer att gå i utställningsringen i morgon - när alla de andra hundarna går fint runt i en triangel. Kanske går hon ordentligt, kanske skuttar hon runt, eller också kanske hon sitter still. Jag får hoppas på det bästa. Det är en mycket envis liten dam. (Det sägs att taxar är envisa. Men jag har haft flera stycken - och det är inget mot en chihuahua...)

I går eftermiddag kom Johan på besök. Jättekul! Det tyckte både Ulf, Bonnie och jag. Bonnie viftade på svansen direkt och lämnade sen inte Johans sida. Och jag kramade om min son flera gånger förstås. Vi har inte setts sen juni. Johan bor ju tillfälligt hos sin kompis Andy nu. Men sen, när vi är i Spanien, så ska han bo här i vår lägenhet. Det är ju bara bra för oss att ha någon som ser till lägenheten då vi är borta. Johan hoppas få någon form av jobb denna terminen. Och till nästa termin hoppas han komma in på en magistersutbildning i ekonomi. (Hans engelska betyg kom inte förrän efter sista kompletteringsdatum, så till denna terminen kunde han inte söka.)

Eftersom jag inte kommer att hinna uppdatera min hemsida i morgon bitti så skriver jag redan nu:

I dag har Bonnie och jag varit på hundutställningen i Vallentuna. Vilket pris hon fick? Tja, hon blev oplacerad (som vanligt). Fast denna gången var det på håret att hon blev reserv i alla fall... alltid något. Den kvinnliga domaren, Zorica Salijevic från Polen, sa att vi måste öva mycket mer på hur man ska föra sig i utställningsringen. (Gå och stå fint alltså...) På utlåtandet skrev hon: "Typ och helhetsintryck: Mycket god. Bra utv. för 8 mån. Bra utv. förbröst + bröstdjup. Beh. mer vinklar. Bra tempr." Det är väl inte så illa? Vi tävlade i valpklass denna gången också. Först när hunden fyllt 9 månader kan man tävla i juniorklass. Det är fr o m den klassen som resultaten skrivs in i registren. (Valpklass får mer ses som nyttig övning.)

Jag förstår nu att det är blodigt allvar detta med att visa upp sin hund på ett proffsigt sätt. De som lyckades bra hade tränat jättemycket! Jag hörde också några hundförare som sa att de inte klarade pressen av att bli så noggrant iakttagna. Själv har jag väl tagit för lätt på det hela. Jag är väl inte tillräckligt mycket tävlingsmänniska. Jag tycker det är nästan lika roligt när nån annan vinner. Det är kul att vara med. Jag får träffa så många trevliga hundmänniskor. Det var mycket folk på utställningen! Jag kom själv i god tid och fick P-plats nära, men jag hörde att de som kommit senare fick gå flera km. (Många har ju tungt att bära.) Jag tog många foton, men kom förstås inte med på ett enda själv. Dock träffade jag en trevlig kvinna som tog ett par foton på Bonnie och mig och lovade att sända dessa till oss via mejl. Så vi får hoppas att några foton dyker upp så småningom. Nedan betraktar Bonnie "vår" utställningsring, samt stärker sig med några klunkar vatten. Hon har ännu inte utställningskopplet på sig, utan en bekväm tygsele.

En del hade många chihuahuor att hålla reda på. Proffsen har med sig tält, bekväma stolar, hagar till hundarna etc. I ringarna bredvid visades andra hundraser.

När det blev vår tur så gjorde vi så gott vi kunde. Vi försökte gå fint. Men Bonnie var glad och ville hellre skutta och springa. Och när hon kom upp på bordet och domaren skulle titta på henne lade hon sig ner. (De ska stå upp.) Annars lät hon domaren både känna på kroppen och inspektera tänderna utan större invändningar. (Det fanns en liten hane som vägrade låta domaren undersöka honom. Han ryggade förskräckt tillbaka. Och inte gick han fint heller. Men han kom 2:a ändå, för det var bara totalt 2 hanar anmälda i den klassen...)

Minns ni hunden Bumsi? Den som jag tittade på men inte köpte. Hon heter numera Stina och bor på Gotland hos sin matte Annika. Annika och jag har haft en del mejlkontakt. Det skiljer ju bara en vecka på våra hundar så det är kul att jämföra dem. Bonnie är lite större och så har hon löpt. Stina har inte löpt än, men har fått mycket längre päls. Annika har tränat mycket mer än jag, och Stina uppförde sig jättefint. Stina blev 4:a! Här ser ni när de får sitt pris.

När vi tävlat färdigt (det är bara de som får 1:a pris som går vidare till bäst-i-ras-tävlingar mm) kunde vi koppla av lite och låta hundarna bekanta sig. Stina var dock aningen försiktig av sig, och höll sig lite på sin kant. Här nedan ser ni båda två. Visst är väl båda jättesöta!

Bonnie och jag gick en tur runt utställningsområdet i stället. Bonnie tyckte, efter några meters promenad, att det var för många stora hundar överallt - så hon ville bli buren. (Hon litar inte riktigt på de där stora med basröst...) Nåja, 2,6 kilo orkar jag bära ganska långt på en arm, så det gick bra.

Vi hittade ett stånd där de sålde en massa jättesöta djursmycken; halsband, broscher och örhängen. Där fanns förstås örhängen med alla sorters hundraser. Dessutom hittade jag även med marsvin och katter. (Det fanns även ytterligare djurarter.)

Kvinnan, som tillverkar dem, visade mig en liten chihuahua som nästan hade samma färg som Bonnie har. Men i den färgen hade hon inga med silverfäste med sig, bara guld. Så jag köpte ett par med vita chihuahuor i rosa tröja i stället. Jag kan så småningom beställa ytterligare ett par via nätet om jag vill. Eller ett halsband kanske... (Se fler smycken direkt på deras webbsida: http://www.unicorndesign.se/ )

Bonnie och jag stannade inte till finalen, utan åkte hem i stället. (Vi längtade till Ulf förstås. Han ville inte gå upp redan klockan 06, annars hade han följt med oss.) Jag har nu bestämt mig för att skippa hundutställningen på Sofiero den 13/9 som jag har anmält Bonnie till. Det känns inte så meningsfullt att gå på en utställning till, utan att först ha lärt Bonnie det där med att gå och stå fint. Och det beräknas väl ta ett halvår eller så... Jag får anmäla henne till nån utställning nästa sommar i stället. Och så måste vi träna massor innan dess.

Men en tur till Skåne kommer det att bli i alla fall, innan det är dags för Spanienresan. Preliminärt kör jag (och Bonnie) ner om 1½ vecka, alltså 2 eller 3:e september och stannar till den 6 eller 7:e. Bl a ska Linda få några av mina krukväxter (min spanska bougainvillea t ex) och så ska Lena K och jag planera körningen ner till El Campello. Ja, och så vill jag förstås hinna träffa så många som möjligt av mina nära och kära när jag är i Skåne. Mamma och Jenni har jag redan bestämt träff med.

Jag har pratat med Linda i telefon i dag. Vi bestämde att jag kommer ner till Skåne redan till denna helgen. Det passar Linda bättre. Jag ska ju bo hos henne. Jag kommer att köra ner nu på torsdag, 27/8. Jag stannar åtminstone t o m måndag (31/8) och kanske även på tisdag (1/9). Vi får se vilket som passar bäst. Jag hoppas, som sagt, kunna hinna träffa så många som möjligt av er. Jenni har bokat måndag (dagtid). Lena K måste jag hinna träffa för att planera vår resa söderut. Vi har bokat in måndag em/kväll fr o m kl 15:30. Mamma kan nästan när som helst. Ni som jobbar får höra av er och tala om när det passar er bäst.

Bilen kommer att se ut som en växtleverans på nervägen. Linda ska få min kaprifol, thuja, vintergröna och surfinia att ha på balkongen, samt bougainvillean och ytterligare 5 krukväxter att ha inne. Jenni ska få 2 krukväxter och mamma ska få 5 stora pelargonier. Förhoppningsvis får även Bonnie och jag plats i bilen. Jag ser fram emot att få komma till Skåne!

PS Kom ihåg att jag bantar! Bjud mig bara på salladsblad och dyl. Jag har fortfarande 1½ kg kvar till min matchvikt (och ca 3½ till idealvikten).

Nu är Bonnie och jag hos Linda i Helsingborg! På vägen ner i går var vi som hastigast inom mamma. Det känns jättefint att vara hemma i Skåne igen. Allt känns lite bättre härnere. (Synd att Ulf ska vara så fäst vid Stockholm...) T o m vädret är bättre här. (Ja, åtminstone i dag kl 12:30...)

När jag kom fram till mamma i går så fotograferade jag bilen, innan jag började lasta ur den. Så här "välpackad" var den:

Fullt med växter där bak, och vår egentliga packning fram. (Det står krukväxter i alla kassar...) Bonnie hade brått ur bilen då vi kom fram. Hon ville bums hälsa på mamma. Annars sitter hon ordentligt fastspänd i hundsäkerhetsbälte (fram då jag kör ensam, bak då vi är fler människor i bilen). Hon har lite rörelsefrihet och kan välja på att sitta eller ligga i sin bilhundsäng.

I förmiddags var Linda och jag en tur till IKEA eftersom Linda behövde en del småsaker till sin nya lägenhet. Hundar får tyvärr inte komma in där, så vi lämnade Bonnie hos Lindas bästa väninna Mia under tiden. Sen åkte Bonnie, Linda och jag hem till Linda och åt middag. På eftermiddagen åkte vi ut till Höganäs Design Outlet. Då fick Bonnie följa med. Hon satt så snällt i korgen på min arm hela tiden. Hon uppförde sig helt perfekt, fast hon säkert inte tyckte att det var speciellt intressant att titta på porslin, glas o dyl. (Jag hade inte planerat att bli fotograferad för då hade jag kammat håret först samt hållit andan så inte min bilring synts så tydligt mm...)

Jag gjorde ett fint fynd! Jag har länge önskat mig ett par särskilda Iittala skålar på fot, helst rosa och turkosa. Men de rosa kostar normalt 329:- och de turkosa 229:-. Alltså har jag inte haft råd. Nu hade de extrapris på de turkosa. De kostade bara 49:50 per styck! Jag köpte förstås två! Visst är de vackra:

Kanske jag kan önska mig en rosa i julklapp, eller till min 58-års dag... Jag tycker det är roligt med vackra nyttosaker! Nån gång när det är fest, och jag inte bantar, ska jag duka fint och äta glass i sån här fin skål. Då kan jag passa på att bjuda Ulf också, om han vill ha, eftersom jag nu har två skålar...

På söndag eftermiddag ska vi besöka Uno med familj. Och kanske vi ska besöka Gun med familj i morgon. Jag hoppas också hinna träffa Dan med familj i helgen.

Innan jag åkte ner till Skåne hade jag migränliknande huvudvärk 5 dygn i sträck. (Inga tabletter hjälpte.) När jag passerade Skånegränsen försvann huvudvärken, och jag har inte haft nån sen dess. Det är faktiskt sant. Ulf sa att om jag kan skaffa läkarintyg på att jag får huvudvärk när jag vistas norr om Skånegränsen så får vi väl överväga att flytta till Helsingborg. Tror ni jag kan få ett sånt intyg??? Det vore värt att försöka... (Fast Ulf tror att jag bara kan få ett om jag mutar läkaren...)

Solen skiner och det är 20 grader ute. I dag ska jag hälsa på mamma mellan klockan 12 och 16 och min bror Dan med familj klockan 17. Det är intensiva dagar! Lite trött är jag förstås, men vi har mycket trevligt Bonnie och jag.

I lördags besökte vi min syster Gun samt Magnus, Anna och Sara. Mamma och Linda var också med. Det var jättetrevligt! Men jag glömde totalt att fotografera! Vi pratade desto mer. Synd att vi ses så sällan. Jag saknar förstås den nära kontakten med mina syskon när vi bor långt i från varandra.

I söndags besökte vi Uno. Linda, Jenni och mamma följde med. Efter fikat gick vi en promenad längs stranden. Solen sken men det blåste rejält! Bonnie tyckte att det var jättekul att springa runt i sanden. Zed och Ted sprang i kapp med henne, samt lekte "kasta pinne".

Nere vid hamnen blåste det så mycket att Bonnie frös så hon skakade trots att hon hade sin ganska vindtäta jeansjacka på sig. Då fick hon sitta innanför min jacka en stund.

Vi hade jättetrevligt tillsammans! Jag tycker mycket om mina syskon och deras familjer!

Hennes bilsele är kopplad både till själva säkerhetsbältet och till bälteshållaren.

I måndags åkte Bonnie och jag och hälsade på Jenni. Först gick vi en lång promenad i Hembygdsparken. Bonnie nosade på både Linderödssvin och olika sorters höns.

Därefter fikade vi. Jenni var den enda som riktigt hörsammat min önskan om att bli bjuden på "salladsblad". (Hos mina syskon har jag tittat på både choklad- och glasstårta, kakor, bullar mm.) Jenni bjöd på te, nyttigt bröd med ost och paprika, samt melon och nektarin till efterrätt. Efter fikat gick vi en promenad i Skepparkroken. Bonnie hade mycket att nosa på.

I måndagskväll besökte Bonnie och jag Lena K. Som vanligt hade Lena och jag mycket att prata om. Jag uppskattar verkligen Lenas humor! Sen planerade vi förstås också vår resa. Jag hade min stora kartbok med mig, och med den framför oss letade vi de bästa vägarna mellan Helsingborg och El Campello. Eftersom Lena och Jerker åkte ner till södra Frankrike med husbilen i somras, så vet Lena en del om vilka vägar som är att föredra. Både Lena och jag ser fram emot vår resa!

I går besökte vi mamma. Bl a laddade jag ner Skype på hennes dator så att vi ska kunna prata med varandra via detta när jag är i Spanien. Att tala via videosamtal (som dessutom är gratis) är ju idealet! ( http://www.skype.com/intl/sv/ ) Vi provringde till Ulf. Mamma tyckte det var fantastiskt att hon kunde se och höra honom så bra.

Framåt kvällen besökte vi Dan, Mia, Lucas och Louise. Bonnie tyckte det var ett toppenställe att komma till. Den trevliga hunden Mimmi att leka med, samt mycket intressanta kattungar att nosa lite försiktigt på. Och som pricken över i bjöd Mia Bonnie på kassler!

Mia och Dan har 3 söta kattungar till salu. De är precis 12 veckor nu, så de har lagt in en annons på Blocket. Den lilla hanen som sitter bredvid bollen på fotot nedan, är jättekelig och go. Om inte Ulf hade varit kattallergiker så hade jag gärna tagit med honom hem.

Ja, det var mycket trevligt att vara hos Dan. Jag hade gärna stannat längre. Men eftersom de alla skulle upp tidigt nästa morgon så körde jag tillbaka mot Helsingborg innan klockan blev allt för mycket. Bonnie och jag började bli lite trötta vi också. De är intensiva för både henne och mig, dessa dagarna. Det fungerar jättebra att bo hos Linda. Det är så trevligt att träffa henne varenda dag. Fast hon jobbar ju heltid på sjukhuset: ömsom tidiga mornar, ömsom sena kvällar. Så hon blir nog trots allt glad när vi åker hem igen så hon får vila ut sig lite...

I morgon bitti startar färden norrut. Jag längtar mycket efter Ulf, och det ska bli härligt att krama om honom igen, men annars känns det vemodigt att lämna Skåne. Det är Skåne som är hemma för mig, i Sverige. Även El Campello känns mer hemma än Stockholm. Tyvärr! För jag vet ju hur bra Ulf trivs i Stockholm. Det är bra synd att vi inte är överens om valet av bostadsort, när vi kommer så bra överens för övrigt... Ulf är den bäste man jag någonsin varit tillsammans med! Men jag trivs inte i Stockholm...