Sparad dagbok 18. (Fr o m 10-09-17 t o m 10-12-31.)

10-09-17:

Jodå, två tabletter migrän-medicin hjälpte i går. Skönt! Då är jag fit for fight i dag. Jag har bara en låda kvar att packa upp. (Fast de flesta sakerna ligger förstås på gästsängen, än så länge.) Jag måste köpa någon typ av billig förvaringsmöbel. Carrefour säljer just nu ( t o m 23/9) en enkel tyggarderob för 22 €. Men inte ens dit (ca 4 km) kan jag åka innan Telefonica har kommit. I går, på eftermiddagen och kvällen, funkade internet nästan hela tiden. Men i dag på morgonen var det borta. Och telefonlinjen är död.

Det regnade förresten i går. Det började när Bonnie och jag gick sena kvällspromenaden. Nu har jag tagit hit en regnmätare och satt på balkongen. I morse gick jag ut för att läsa av hur mycket det kommit. I botten på regnmätaren fanns bara några få droppar, botten var inte ens täckt. Så det kom väl sisådär ¼ mm gissar jag. Så är det för det mesta när det regnar i Spanien. Bara några få gånger om året regnar det riktigt rejält - och då svämmar gatorna över, eftersom spanjorernas vatten-avrinnings-system inte är dimensionerat för några större regnmängder. Det ska bli molnigt i dag också, men sen soligt och fint igen.

(Om ni förresten undrar varför jag ofta sätter bindestreck där det egentligen inte behövs - så beror det på att jag vill underlätta för mina dyslektiska läsare.)

Telefonica ringde precis! De kommer om nån timme, sa de. Toppen! Hoppas nu att de kan fixa problemet också...

Dessutom börjar molnen skingras och solen tittar fram.

PS:

Telefonica kom! Installatören mätte med sina instrument, och konstaterade att telefonledningarna var felinstallerade här i lägenheten. (Undrar om den tidigare lägenhetsägaren - han som limmande fast möblerna på väggarna - är skyldig även till detta?) Installatören bytte till ett annat jack (som sitter bredvid det första) - och nu verkar det funka! Signalstyrkan är utmärkt.

Tyvärr försvann solen igen. Men Bonnie och jag gick ut en runda. Vi mötte Josefina som just varit i och badat. Hon sa att det var härligt i vattnet. En liten stund senare så började det regna. Bonnie och jag sprang den sista biten hem. Hittills har det kommit 2 mm i min regnmätare. (Ulf vill att jag ska påpeka - att de två senaste vintrarna har det regnat mer än vanligt här i trakten. Men det vet ni ju redan, om ni läst min dagbok ett tag.)

Om vädret är dåligt, så kanske jag inte åker in till utomhustangon i Alicante i kväll, som jag planerat. Det beror på om det klarnar upp eller ej. För övrigt kan jag välja mellan att sätta myggnät i köksfönstret, åka till Alicante för att beställa TM/TT, åka till Carrefour eller fortsätta att försöka få ordning här i lägenheten. Vi får se vad det blir. Bonnie föreslår att vi ska leka med bollen...

PS2:

Bonnie tycker att jag är urtråkig! Jag monterade myggnätet. Så här blev det:

Eftersom nätet är vitt så skymmer det bara utsikten ytterst lite. (Jämför själva fönstret t v och dörren t h.)

Det kom totalt 4½ mm regn, men nu är himlen blå igen - och solen skiner.

10-09-18:

Efter det att Telefonica kom i går, så har internet fungerat utmärkt. Skönt! Ett bekymmer mindre... Nu kan vi ta emot 8,5 MB/sek, vilket är betydligt bättre än i våras.

Min amerikanska mailvän, Bernadette, skickade en länk om en man (Craig Grant) som byggt en hel liten by för hemlösa katter: http://planetgreen.discovery.com/home-garden/man-builds-cat-sized-village-for-homeless-cats.html

Här kan ni se några foton därifrån:

Tja, tanken är ju god - och visst är byn jättegullig!  Men även om jag gillar katter, så tycker jag nog att 660 stycken är lite i mesta laget...

Vov och vov, alltså! Usch så tråkig matte har blivit! Hon bara håller på och packar upp saker, och flyttar runt saker, och skruvar ihop saker - hela dagarna. Hon har nästan inte tid alls att leka med mig. Hade det funnits en hund-ombudsman, så hade jag klagat! Ja, hon går förstås på promenad med mig flera gånger varje dag, det gör hon. Och pyttelite leker hon med mig. Men jag vill leka vov så mycket mer!

I morse gick vi som vanligt en liten kissrunda före frukost. Vi var nästan alldeles ensamma på strandpromenaden. Här i Spanien sover många länge på mornarna. Det är bara för att dom är uppe så sent på kvällarna. Några äter faktiskt inte kvällsmat förrän matte och jag går och lägger oss!

Nåt som jag tycker är vov så trevligt, är dom fina kissplatserna dom har här. Tänk, runt varje palm så har dom gjort en särskild hundtoalett. Bra va! Man kan både kissa och bajsa väldigt bra där.

Matte plockar alltid upp mitt bajs i en påse. Och sen slänger hon påsen i en papperskorg. Det ska man. Fast det är inte alla mattar och hussar som gör det. Och ibland är det folk som slänger skräp, och cigarrettfimpar, i hundtoaletterna. Så varje dag kommer det en man, eller kvinna, och gör fint runt om palmerna. Dom har en sopborste och en skyffel med sig. Så på mornarna är det alltid jätterent och fint där. Det är fin service, tycker jag - att dom rengör hundtoaletterna varje dag.

Ja, det är faktiskt mycket som är bra här i El Campello. Det håller jag med matte om. Vov på er!

PS:

Jag har precis öppnat kartongen med den billiga tyggarderoben jag köpte i går i kinabutiken. Det fatts delar! Suck! Allt är med utom själva näthyllan. Garderoben ser inte ut att gå att montera utan denna hylla. Så nu får jag gå tillbaka och reklamera den. Men jag såg inte att de hade fler garderober. Däremot har de vädringsställ. Men en tygtäckt garderob skyddar kläderna bättre. Jag får se hur jag gör... Men varför ska saker och ting krångla? Jag har ju fullt upp ändå...

PS2:

I kinabutiken hade de inga fler tyggarderober. För säkerhets skull ville innehavaren själv prova att montera garderoben. Det gick inte - eftersom hyllan fattades. (Det kunde jag ha talat om för honom innan han började.) Jag köpte ett vädringsställ i stället. Det var lätt att montera, och Bonnie tycker att det luktar helt OK.

Fast det sinkade mig förstås i arbetet, att behöva gå tillbaka och byta. Dessutom hade jag köpt garderoben i kinabutiken längst bort, så det var en bit att gå. (Vi har 6 kinabutiker här i El Campello. De har likartat sortiment - allt tillverkat i Kina. De har inte alltid så bra kvalité på sakerna - men de är billiga, och har stort sortiment.)

I går köpte jag två små plasthyllor i kinabutiken näst längst bort. Till den ena fattades de 4 vita små "plopparna" som ska sitta överst. Så då fick jag gå tillbaka till den butiken. (Ja, jag får ju mycket motion i alla fall.) Där bara öppnade de en ny förpackning och gav mig de delar som fattats. De här små hyllorna ska jag ha i diskbänks-skåpet för att ha bl a disk-, tvätt- och rengöringsmedel på. Extra hyllor behövs när det är trångt... (Dessa kostade bara motsvarande 18 kronor per hylla, och det är de ju värda.)

Nej, plikterna kallar... Fast jag ska ut i solen också!

PS3:

Nu har jag varit ute i solen ett par timmar. Först gick Bonnie och jag en lång promenad. Sen gick jag själv ner till havet och badade. Därefter gick jag en promenad i strandkanten. Det var underbart! I dag har jag gått klädd i bikinibehå, korta shorts och tunna sandaler. Här är det just nu 27º och sol. I Hässelby strand är det just nu 9º och regnar. Lyckliga jag - och stackars Ulf!

F ö har jag lagt upp en Sparad dagbok 18, samt Bonnies sparade.

10-09-19:

Bonnie och jag har just kommit hem från vår förmiddagspromenad. När vi hade hunnit en bit hemifrån så hörde jag någon säga "Är det en skånsk grebba och Bonnie som kommer här?". Det visade sig vara Lena och Jan, ett supertrevligt par från Höllviken. (Nej, vi har inte träffats tidigare.) De läser min dagbok, och var nu här i El Campello för att titta på lägenheter. De planerar att flytta ner för gott.

Det var trevligt att prata svenska en stund. Det är trots allt skillnad på att kunna uttrycka allt man vill (som jag kan på mitt modersmål) mot att bara kunna uttrycka en bråkdel av vad jag vill ha sagt (vilket är fallet när jag pratar spanska)... För den skull vore det trevligt om ytterligare några svenskar flyttade ner just hit till El Campello. Då kunde vi träffas någon gång emellanåt och prata svenska. För, hur intensivt jag än pluggar spanska, så lär det dröja många år innan jag kommer att kunna uttrycka mig otvunget på detta språk. Men jag SKA lära mig tala bättre!

Vov på er! Nu ska jag berätta vad matte och jag gjorde i går på eftermiddagen. Ja, jag hade tänkt berätta om det redan i går. Men när vi kom hem så var jag så trött så jag la mig för att sova. Och sen sov jag jättelänge.

I går gick matte och jag till Roliga klätterstället!  Det var länge sen jag var där, men där var det lika kul som vanligt. Åh, som jag klättrade och skuttade och sprang på klipporna. Jag är jättebra på att klättra och skutta och springa. Och snabb! Matte hann nästan inte med!

Ser ni mig? Högst upp har klipporna nästan samma färg som jag, så där kunde jag gömma mig jättebra.

Fast närmare vattnet är klipporna mörkare. Och så är dom fulla av konstiga hål.

Fast nu måste jag varna er. Drick inte av vattnet som finns i dom hålen! Ja, matte sa att jag skulle låta bli. Men så var jag ju törstig ju. Så jag tog en liten klunk i alla fall. Men vov så salt det var! Jättesalt! Ännu saltare än vattnet i havet. Usch och vov alltså! Matte säger att det vita på kanterna är salt. Men det kunde ju inte jag veta.

Men sen så gick vi lite till. Och då mötte jag en trevlig hundkille. Vi pratade en stund med varandra. Han var där med sin matte och några till.

Sen så gick matte och jag tillbaka mot hamnen igen.

I hamnen finns det en massa konstiga djur som man kan titta på. Fast dom är i vattnet hela tiden, så jag kommer inte åt att nosa på dom.

Jag hade blivit trött av allt klättrandet, så jag vilade en stund på muren nära hamnen.

Och varm och svettig hade jag också blivit. Så sista biten hem gick jag i skuggan nära muren.

Och sen när jag kom hem, så drack jag vov så mycket vatten. Och sen drack jag lite mer. Och sen somnade jag. Så det var därför som jag inte kunde berätta om allt det här i går. Vov, vov!

PS:

I eftermiddags badade jag igen, och låg därefter en hel timme och solade på stranden. Härligt! Ja, visst har jag det bra! Jag känner mig gladare, friskare och starkare här i El Campello! Och jag längtar inte det minsta lilla till Sverige...

10-09-20:

I dag har det regnat rejält här i El Campello. Det var molnigt i förmiddags och började mulna på vid lunchtid. Sen hördes några åskknallar och därefter började regnet vräka ner. Nu, klockan 14, börjar det klarna upp igen. Det har kommit hela 19 mm! Bonnie och jag planerar att åka in till Alicante för att köpa tvättmaskin. Men vi har avvaktat tills regnet dragit förbi. Nu kan vi nog snart åka.

(Det ser faktiskt ut att kunna bli lite varierande väder framöver. På torsdag kommer det kanske en skur till. Men i morgon ska det bli molnfritt och soligt.)

Vov så vått det är i dag! Det regnar! Det tycker jag INTE om! Det var allt tur att det inte regnade i morse, för då hann jag i alla fall kissa och bajsa utan att bli blöt. Men nu kan jag inte gå ut. Jag tittade ut genom balkongdörren.

Det såg vått ut. Jag gick ut och tittade efter. Jodå, VÅTT! Jättevått! Det stänkte faktiskt på mig.

Så jag gick förstås in igen. Man ska ju inte blöta ner tassarna i onödan.

Matte säger att vi ska åka in till Alicante i dag. Till en jättestor affär. Vi ska köpa en tvättmaskin. Fast i den jättestora affären har dom regnstövlar för hundar också. Matte säger att jag ska få prova ifall dom passar mig. Ja, för det vore bra att ha stövlar. Ifall det tänker regna fler gånger. Nä, nu ska jag göra mig klar - så jag är beredd när matte tänker gå iväg. Ja, jag ska gömma lammörat på ett säkert ställe förstås. Så ingen kan komma och ta det medan vi är borta. Vov på er!

PS:

Bonnie och jag har nu, kl 18, kommit tillbaka från vår Alicante-utflykt. Jag köpte den kombinerade tvättmaskinen/torktumlaren som jag visade här den 16/9. De kommer och installerar den på onsdag förmiddag. Det ska bli skönt att kunna tvätta igen!

Däremot blev det inga gummistövlar till Bonnie. Även den minsta storleken visade sig vara alldeles för stor...

När vi kommit fram till Alicante så började det regna lite igen. Men vi hade våra regnkappor med oss, så det gick ingen nöd på oss. Hemma igen läste jag av regnmätaren. Den visar nu 23 mm och det stänker lite än. Det har varit svalare i dag, 23-24º. Lagom shoppingväder... Nedan 2 foton från en regnvåt Avenida Federico Soto.

Längst upp på gatan ligger den nya TRAM-stationen Luceros. Eftersom den tjusiga fontänen inte syns på mitt foto ovan, så visar jag här nedan ett foto taget på närmare håll (en soligare dag).

Inuti ser stationen ut så här. Allt är nytt, fräscht och modernt - och fungerar prefekt.  Det enda som Bonnie och jag inte riktigt gillar - är att hundar måste resa i väska. Bonnie tycker bättre om att sitta i mitt knä, men regler är regler... 

PS:

Vov igen! Nu har jag åkt spårvagn. Och så har jag varit i Alicante. Där regnade det också! Tur att matte och jag hade våra regnkappor på oss. Fast jag blev ju blöt om tassarna ju. Det blev jag.

Vi var i den stora affären. Och jag fick prova regnstövlar. Men jag blev väldigt besviken. Ja, för dom bara trillade av hela tiden. Dom var alldeles för stora! Fast jag provade minsta storleken. Det fanns inga mindre. Vov så dumt! Det är ju fint att ha små fötter. Tänk bara på Askungen. Fast dom hade bara svarta stövlar, och jag hade velat ha rosa. Kanske matte kan hitta SMÅ rosa stövlar i en annan affär?

I alla fall var det ganska synd om mig. För jag fick gå med blöta tassar hela tiden i Alicante. Vov och Usch!

Sen när vi kom tillbaka till El Campello igen, då hade det slutat regna. Så då behövde jag ingen regnkappa mer.

På hemvägen gick vi förbi den nya hundtoaletten. Den ligger utanför den nya parken. Fast då var jag inte kissnödig alls. Vov på er!

10-09-21:

I dag har har jag varit på Carrefour. Tyggarderoben de säljer där såg så klen ut så jag köpte ingen. I stället köpte jag 3 plastlådor på hjul att ha under gästsängen, samt en liten minibyrå till hallen. Den senare är egentligen avsedd för barn, men det är svårt att hitta tillräckligt små -  som dels får plats i hallen - och dels rymmer en del. Eftersom det varken finns garderober eller riktig hatthylla i hallen, så saknas det förstås förvaringsutrymmen där också. (Jag undrar hur och var spanjorerna normalt förvarar sina saker? Städskåp har de ju inte heller...)

Ulf och jag har mail-ledes diskuterat inredning av vardagsrummet. Ni vet att jag inte gillar gardinerna och kuddarna:

De enda, av de kuddar som jag har med mig hit ner - och som passar till rött, är dessa:

Men Ulf tycker att de med rosor är för feminina och "småflicksaktiga". (Och mina andra kuddar är antingen pastellrosa, ljusblå eller med kattungar - så de tycker även jag är otänkbara i denna soffan.) Jag vill dämpa det röda, men det skulle se tråkigt ut med bara kuddar i beige. Jag får nog köpa några nya kuddfodral. Är det nån som har ett förslag på färg/utförande som kan tänkas passa både Ulf och mig?

Gardiner har jag ett par snygga vita med vita måsar på, men det är inte säkert att de passar här. (Det beror ju delvis på vilka kuddar vi väljer.) Gardinval kan förstås vänta tills Ulf kommer ner. Han tycker inte att det är nåt fel på dem vi har nu. Ulf anser att jag är "färgöverkänslig". Kanske är det så. Jag påverkas mycket av färger. Rött gör mig orolig och stressad. Natur- och pastellfärger gör mig lugn och avslappnad.

Vov! Vov! I dag har jag bara tagit det lugnt. Jag har solat på balkongen, och så har jag gnagt på min smaskiga råhudspinne.

 Ja, och så har matte och jag varit ut på våra vanliga lukt- och kissrundor förstås. Men det är skönt att ta det lite lugnt emellanåt, tycker jag. Man ska inte stressa i onödan. Det gör aldrig jag. Fast matte stressar ibland. Det beror på att hon inte är lika klok och förståndig som jag. Massor av vov!

PS:

För att få lite inspiration köpte jag en spansk heminrednings-tidning. Sådana färger som vardagsrummet på framsidan har - det är såna som jag mår bra av! Ganska väsensskilda från dem vi har nu alltså...

10-09-22:

Ute skiner solen, men jag sitter inne och väntar på att de ska komma med den nya tvättmaskinen. De ska komma i dag på förmiddagen (vilket är senast kl 14 här i Spanien). När maskinen väl är på plats så kommer jag förstås att tvätta så många maskiner tvätt, som jag får plats att hänga på tork på balkongen.

Sen måste jag börja möblera om på nedervåningen. Jag vill ju byta rum - så att jag får rummet som är 9,25 m², och det som är 7,75 m² blir gästrum i stället. Det kommer inte att vara gjort i en handvändning! Jag måste först bära upp alla småmöbler, och saker, och ställa dem i vardagsrummet. Detta dels för att jag ska kunna komma åt att bända bort möblerna som är fastlimmade på väggarna i nuvarande gästrummet, och dels för att få plats att montera ner + montera upp min sängsoffa. (Därför måste jag göra jobbet nu, innan Ulf kommer ner, för han skulle inte gilla att få tillfällig oordning i vardagsrummet.) Och utgångsläget, med gästsängen full av allt som jag ännu inte hittat en plats för, är inte alltför roligt. Se själva hur illa det ser ut just nu:

Nu inser ni nog att jag har rätt mycket jobb framför mig...

Jag borde förstås ha bänt loss de fastlimmade möblerna redan från början. Då hade jag inte behövt "montera om" min sängsoffa nu. Men i våras hade jag inte tillgång till mitt bräckjärn (kofot) och så var det nog så att jag försökte skjuta problemet framför mig. Men nu måste det göras! Och den som måste göra jobbet är jag! Alltså kommer jag att sätta igång redan i dag. Ni kommer att få se foton efter hand som arbetet fortskrider.

PS:

Första pausen. (Ännu ingen tvättmaskin och klockan är drygt 11.)  Jag har gjort det lätta jobbet - d v s burit upp det som låg på sängen och lagt det i vardagsrumssoffan.

Sen har jag börjat att bända. Men än har jag inte kunnat få loss något av nattduksborden. Det är svårt att komma åt med bräckjärnet, och borden är limmade både baktill samt på sidorna. Och dessutom är de infogade i panelen. De tidigare ägarna har lagt eluttagen utanpå panelen - alltså får jag vara försiktig så jag inte råkar kapa nån sladd. Hur kan man göra så här? Jag menar, hur tänker man? Eller tänker man inte alls? Jag räknar med att det kommer att vara ganska skitigt bakom möblerna, om där inte är rengjort på 20 år. Jo, det finns springor - särskilt bakom byrån. Tänk att limma fast en byrå!

När jag väl fått loss allt, så kommer det att återstå en hel del reparationsarbete. Som jag har visat er tidigare, så har de (för att kunna limma möblerna närmare väggen) slagit sönder bl a golvsockeln av klinker.

Suck! Det hade varit många gånger lättare om vi köpt en omöblerad lägenhet... (I vardagsrummet är "fusk-öppna-spisen" fastlimmad - och bakom den går sladdar... Alltså är en hel vägg "låst".) Men tar jag en sak åt gången så ska vi väl få ordning här till slut. Ulf undrar varför jag gör allt detta jobb. Det hade ju varit enklast att låta allt vara som det är. Jo, jag gör det för att jag vill att detta ska kännas som vårt hem - inte någon annans! Det ska ju inte kännas som att bo på hotell. Jag vill sätta min prägel på vårt hem. Jag vill själv bestämma hur möblerna ska stå i mitt rum. Jag vill välja färger själv, etc. Ja, d v s så mycket som Ulf går med på...

Nej, nu får jag återgå till bändandet...

PS2:

Ingen tvättmaskin än, fast klockan har hunnit bli 13:45. Med facit i hand så hade jag inte behövt ställa väckarklockan i morse. (Men jag ville vara säker på att jag skulle ha hunnit klä på mig, gå ut med Bonnie samt äta frukost - innan de kom.)

Med bändandet har det gått bättre. Båda nattborden, samt byrån står numera löst på golvet. Det var mycket dammigt bakom byrån! (Jag fick hosta av dammet!) Nedan ser ni hur stor springan mot väggen var.

Lite skruvande var det också, eftersom några hyllor var fastsatta mellan byrån och väggen. Jag skulle vilja ta bort panelen också. Men då måste jag först skruva bort eluttagen som sitter utanpå. Jag vet inte hur det ser ut där bakom. Som ni ser fanns det två uttag bakom byrån, som nu blivit frilagda. Dem måste jag åtminstone skruva fast täckbrickor på. Fast allt beror på hur det ser ut bakom panelen, om jag måste koppla om eller koppla ihop något - eller ej. Jag är annars inte så glad för att hålla på med det elektriska - särskilt inte i äldre hus/lägenheter som saknar jordfelsbrytare. 

Ja, det är väl bara att börja skruva. Jag har vett att vara försiktig när jag handskas med elektricitet. Sen får jag börja spackla. Och sen måste jag förstås köpa vit färg - för att senare kunna måla. Värre blir det att få tag på klinker som passar till de befintliga. För jag måste förstås sätta fast en ny sockel. Tyvärr har jag gett bort mina "sätta-kakel-verktyg". Kanske jag får be butiken att kapa plattorna åt mig. Sätta fast dem kan jag sen göra själv. Jag har erfarenhet av att sätta kakel och klinker. Jag är ju en händig kvinna!

Fast nu tror jag att jag ska äta en liten lunch, innan jag ger mig på panelen och det elektriska...

PS3:

De ringde ang tvättmaskinen. De kommer och installerar den i morgon förmiddag i stället. Varför förstod jag inte riktigt, men jag tror att det var problem med att få fram själva maskinen till i dag.

Själv jobbar jag på. (Nagellacket flagnar...) Både panelen och eluttagen är nu borta. Men lite elektriskt omkopplingsarbete blir det! När jag skruvade loss själva sladdarna, så stängde jag naturligt vis av huvudströmbrytaren under tiden. Och, i brist på isoleringstape, så satte jag frystape runt kablarna så att det inte kan bli kortslutning. Sen tejpade jag för säkerhets skull också fast de långa sladdarna på väggen med frystape.

De förra ägarna har verkligen gjort ett "gediget" jobb när de förstörde väggen... Så här ser den ut just nu:

På fotot har Bonnie just inspekterat väggen, för att se om hon kunde hitta något bra hål att gömma sitt lammöra i...

Nu ska jag försöka få bort limresterna utan att förstöra väggens struktur. Det blir inte lätt. Sen får jag nog köpa mer spackel också - för så här stora hål hade jag förstås inte räknat med.

Fast jag tänker inte jobba hela dagen. Både Bonnie och jag behöver lite motion i friska luften nu. Jag ska nog hinna bli klar innan Ulf kommer ner ändå. Jag har totalt 20 dagar på mig.

10-09-23:

I dag är det höstdagjämningen. Tänk att just detta dygnet är dag och natt lika långa överallt på hela jordklotet. Det händer som bekant bara två gånger per år. I sommar har solen varit uppe fler timmar per dygn i Sverige, och färre i Spanien. Men fr o m i dag blir det tvärtom. Jag föredrar att ha ljuset jämnare fördelat över året.

För en stund sen blev jag klar med att få bort limmet från väggen. Det blev hyfsat, fast lite sitter kvar - och på några ställen måste jag spackla. Jag fick ta i ordentligt, och har nu ganska ont i händer och fingrar. (Men det går över.) När de har installerat tvättmaskinen, så ska jag åka och köpa färg samt spackel. Jag har läst på ang det elektriska, men har inte bestämt än om jag ska försöka göra jobbet själv. Ulf tycker att jag ska anlita en elektriker. Men det beror ju lite på vad det kostar. Färg och spackel kommer att kosta en del. Och helst vill jag ha råd till en hylla och en byrå från Ikea också. Jag behöver ju verkligen fler förvaringsmöbler! Nya kuddöverdrag får jag vänta med nån månad förstår jag. För stunden är det elektriska, samt spackel, viktigast.

Nu ger det sig när de kommer med tvättmaskinen... Klockan är bara 9:55 än. Oj, nu precis ringde de. De kör från Alicante nu!

PS:

Nu (10:55) är tvättmaskinen installerad och klar att använda!

Nu ska jag bara läsa på lite i instruktionsboken först. (Utmärkt spanskövning...) Men det ser inte ut att vara svårt att programmera denna maskinen. Strax ska jag tvätta första omgången tvätt.

Jag lär ha att göra i dag. Medan maskinen tvättar, ska jag passa på att bära ner en del till vårt källarförråd - bl a de tomma flyttlådorna. Därefter ska jag köpa spackel.

PS2:

Första omgången tvätt blev ren och fin! Och maskinen går väldigt tyst! Allt går att ställa in separat - temperatur, varvtal vid centrifugering, ev extra vattenmängd etc.

För en stund sen skrev jag till Alex (mäklaren) och frågade om han kunde rekommendera en bra elektriker. Det kunde han, och denne har redan varit här för att titta efter vad som behöver göras. Han ska ringa mig senare och tala om vad han vill ha betalt för att göra jobbet.

10-09-24:

Elektrikern vill ha totalt 106 € för jobbet (inkl jordfelsbrytare, övrigt material, själva arbetet samt moms). Det verkar rimligt -och framför allt säkrare, så jag tackade ja. De kommer nästa vecka och installerar allt.

Jag köpte spackel och färg i går på Carrefour. Jag ska börja spackla i dag. Spackla kommer jag att få göra i omgångar eftersom hålen är så stora. Bonnie och jag ska strax gå ner till Rio Seco. Där ska vi leta efter ett par lagom stora stenar som jag kan stoppa längst in i hålen. Spackel är dyrt, och med stenar i botten så går det åt mindre. 

Örhängena jag beställde kom i dag. Visst är de fina! Hon är duktig, Marie!

PS:

Nu sitter första omgången spackel på plats i hålen. Jag kan inte göra mer förrän detta har torkat. Eftersom detta lagret är så tjockt, är det inte ens säkert att det har hunnit torka till i morgon bitti.

Vov! I dag har jag både solat och sen badat. Det var skönt må ni tro!

Först gick matte och jag på strandpromenaden. Jag såg att människorna låg och solade i sanden. Så då ville jag också sola.

Det är jätteskönt att sola! Särskilt om man rullar sig i sanden samtidigt. Jätteskönt alltså!

Fast jag ville inte sola för länge. Nä, för jag vill inte bli brunare. Jag har ju redan perfekt färg. Så vi fortsatte att gå mot Rio Seco. När vi kom fram så tog matte av mig kopplet. Och så sa hon: Spring! Och då sprang jag. Jättefort, sprang jag. Matte sa att jag sprang som en galning. Men det var dumt sagt, tycker jag. Som en hund sprang jag. Så det så. Som en jättesnabb hund.

Och sen så sprang jag ner till vattnet. Ja, för jag ville bada i Medelhavet!

Det var jätteskönt i vattnet. Alldeles lagom varmt, var det. Och lagom vått. Och så gick det bara små, små vågor i dag. Alldeles lagom stora chihuahua-vågor.

Vissa dar går det bara stora grand-danois-vågor. Och då vågar inte jag gå nära vattnet. Nä, för så stora vågor är farliga. Men i dag var havet precis lagom för mig att bada i. Ja, möjligen var det lite för salt förstås. (Jag smakade bara lite...)

Vattnet var så skönt, så jag la mig och vila i vattenbrynet. Fast då kom vågorna ända upp på min svans.

Så då fortsatte jag att gå med tassarna i vattnet. Nu förstår jag varför matte tycker om att gå så.

Jo, för det känns jätteskönt om tassarna när man är varm! Vov, så skönt alltså. Och roligt också! Vov på er!

10-09-25:

Jag dansade tango i Alicante i går kväll. Kvällen var lyckad! Det var så roligt att dansa tango, och lika roligt att träffa mina tangovänner igen! Detta var säsongens sista utomhus-milonga på Plaza Gabriel Miró i centrala Alicante. Platsen är ett vackert torg med en fontän omringad av jättestora fikusträd.

Kvällen inleddes med en timmes nybörjarkurs. Som vanligt visade Sandra och Daniel stegen. Här visar de hur man gör en framåt ocho. Daniel talar samtidigt i mikrofonen.

Det var många som tittade på, och som sen provade att dansa. Mannen, i randig tröja i förgrunden, var synnerligen intresserad.

Tyvärr saknade han talang helt. Eller rättare, han var nog inte riktigt som han skulle - mentalt sett. Senare, när alla dansade, dansade han ensam med stor inlevelse. Han följde musiken, men dansade något helt annat än tango. Han befann sig mitt på "dansgolvet" hela tiden, men lyckade på nåt sätt att aldrig vara i vägen ändå.

Lägg märke till Sandras tjusiga klarblå skor. Dansskor i den färgen skulle jag också vilja ha. Själv har jag letat i många år utan att hitta några. Jag köpte ett par marinblå - men det är ju inte samma sak. Sandra sa att hon köpt dessa hos Hugo (ett känt namn inom tangosko-världen här i Spanien). Hugo kommer till Abatangos 5-års jubileum den 9/10. Jag ska titta om han har några klarblå skor i storlek 36 då.

Efter kursen började Milongan.  En tangosångare sjöng de första tangolåtarna. Han sjöng bra!

Jag tog några foton av mina tangovänner när de dansade. (Ja, ni vet ju själva hur foton av rörligt motiv taget utan blixt i mörker blir...) Den tekniska nivån, på tangon i Alicante, har stigit väsentligt sedan jag började dansa i ABA tango 2006.

Ja, det var roligt att träffa alla igen. Jag fick verkligen tillfälle att öva spanska. Och så fick jag dansa med ett par av mina favoritkavaljerer, vilket jag alltid uppskattar. Jag lovade att komma på tangon i Gran Alacant i kväll. Då ska jag ta Bonnie med. (Jag har frågat Sandra om jag får.) Bonnie var ensam hemma flera timmar i går, vilket varken hon eller jag tycker om. (Bonnie blev jätteglad när jag kom hem och vi lekte en stund då, samt gick en promenad. Fast hon var förstås pigg några timmar tidigare än jag önskat i morse.)

På söndag har jag lovat att medverka i en dagsuppvisning på kulturhuset i Biar. (Biar ligger några mil inåt landet, nordväst om Alicante.) Jag ska dansa med Tomás. (Det är han i vit T-shirt och jeans, på bilderna ovan. Han dansar bra.) På söndag ska vi dansa tango i sekelskiftes-kläder. Jag ska få låna en klänning av Sandra. (Hoppas att jag kan ha den - hon är ju mycket längre än jag.) Till detta ska jag ha tangoskor med snörning, samt håret i knut. Vi ska dansa milonga och canyengue (en äldre tangovariant som jag inte helt behärskar, se t ex: http://www.youtube.com/watch?v=BsvBwPcvruk&feature=related ) Det ska bli kul! Vad gör man inte för att sprida tangokultur...

Ja, i dag ska jag återuppta spacklandet. Det allra tjockaste lagret är inte helt torrt, men jag kan fylla på lite runt om.

Sen bör Bonnie och jag gå en lång promenad i solen. En av mina tangovänninnor frågade i går, varför jag är så blek när jag bor invid playan...

10-09-26:

Bonnie och jag var på tango-milonga i går. Bonnie skötte sig utmärkt. En utförlig rapport kommer - men varken jag eller Bonnie hinner berätta i dag. Jag fick prova klänningen i går, den som jag ska ha på dansuppvisningen i kväll. Det var lite stor på alla ledder men vi lyckades fixa till den med hjälp av snören knutna runt midjan. Det är en mycket tjusig kreation, i svart och vinrött, med hellång kjol och släp. (Släpet måste jag lägga över armen då jag dansar.) Till detta hör en liten svart mycket dekorerad hatt, samt "handväsk-påse". Jag hoppas att någon kan ta ett kort på mig i kväll, så både ni och jag själv får se hur jag ser ut i "maskerad-kläderna"...

Ute är det +25º och sol. Tyvärr kan vi bara gå kortare promenader i dag. Innan kvällen måste jag bl a ha hunnit klippa luggen, tvätta håret, leta efter en behå som inte syns genom klänningens spetsöverdel samt spackla en tredje gång.

10-09-27:

Det var roligt att vara med på tangouppvisningen i Biar i går. Fast min egen insats är inte mycket att skryta med. Både jag, och min danskavaljer Tomás, lyckades flera gånger kliva på min alltför långa kjol - och dansen blev därefter...

Biar är ett litet samhälle med en vacker slottsruin och 3694 invånare, som ligger bland bergen knappt 7 mil nordost om Alicante. Jag har tyvärr inte lyckats hitta några bra foton därifrån. Det fanns ett stort fint foto i kulturhuset (där vi dansade) som jag fotograferade av, men det blev inte bättre än så här:

Dessa foton hittade jag på internet:

Jag har ännu inte fått några foton från själva dansuppvisningen. Själv kunde jag bara ta några enstaka foton i omklädningsrummet innan vi började. Först ett foto av Gabi och Marisa. Det är Marisa som syr alla de fantastiska klänningarna till dansuppvisningarna!  Hon är en skicklig sömmerska som ni ser - för det är inga lättsydda kreationer precis.

Hon har sytt många klänningar till Sandra, så även den lila hon hade på sig i går.

Samt den klänning som jag fick låna av Sandra. Nog syns det på fotot att klänningen är alldeles för stor åt mig! Den var nog 2-3 storlekar för stor på bredden, men framför allt - alldeles för lång. Sandra är nog minst 20 cm längre än jag... På detta fotot syns inte riktigt hur långt släpet är.

Själva släpet kunde jag dock bära över armen när jag dansade, men kjolen släpade ändå ändå i golvet där bak. Och, som jag skrev ovan, blev följden att jag trampade på den nästan var gång jag tog ett steg bakåt... (Men bara en gång blev det tvärnit...) Jag tror att publiken, trots detta, uppfattade det som att vi verkligen dansade canyengue... (Den som är mer insatt i dansen såg förstås hur bedrövligt det såg ut. Stackars Tomás.) Alla andra par (vi var 18 personer totalt, tror jag, inkl sångaren) hade förstås övat många gånger. Det var bara Tomás och jag som blivit hastigt inkallade och fick instruktioner i sista stund. Med tanke på detta, och klänningen, så tycker jag att uppvisningen gick bra. Roligt hade jag i alla fall!

Vov på er! I förrgår var jag på tango! Det var första gången som jag var på tango. Och tänk, jag är den allra första hunden som varit med på en milonga hos ABA-tango! Jag skötte mig perfekt hela tiden.

Fast i början var jag lite orolig. Ja, för rätt som det var, så kom det en man och tog matte i handen. Och sen höll han fast henne, och så dansade dom bort från mig. Då gnällde jag till förstås. Ja, för han fick ju inte ta ifrån mig min matte. Fast dom bara dansade vidare. Så då gnällde jag högre, och så skällde jag lite. Då kom matte tillbaka till mig. Och då blev jag väldigt glad!

Fast sen vande jag mig. Så då satt jag bara på min stol och tittade på matte när hon dansade. Och sen, när jag blivit jättevan, då sov jag lite emellanåt också.

Mattes tangovänner kom och klappade mig ganska ofta. Dom sa att jag är preciosa ! Och det stämmer ju precis! Ja, för ordet betyder skönhet och värdefull. Dom är faktiskt väldigt trevliga, mattes tangovänner.

Sent på natten, när dansen nästan var slut, då skulle matte träna inför sin dansuppvisning. Fast då hade jag tröttnat på att sitta still. Så då sprang jag efter henne och Tomás när dom började dansa. Då slutade dom dansa. Och så gick matte ut med mig i stället. Och sen åkte vi hem.

Det var faktiskt vov så kul att vara med på tangon. Mycket roligare än att bli lämnad ensam hemma. Jag ska säga till matte att jag vill följa med nästa gång också. Vov och vov!

10-09-28:

I dag är jag trött och har huvudvärk. (Jag tog nyss en tablett mot migrän.) Det blev förstås för mycket för mig - med tango 3 dagar i rad.

Jag har nyss slipat och dammsugit sovrumsväggen. Jag hade hoppats kunna börja måla, men såg att det behövde spacklas lite till. Nu får jag vänta några timmar på att spacklet ska torka, innan jag kan göra något mer. Jag får väl ta det lugnt så länge, kanske gå en promenad med Bonnie. Det är +23º och sol ute (nu klockan 10:30). Och så väntar jag förstås på att elektrikern ska komma...

PS:

Migränen har inte gett med sig, trots 2 tabletter, så jag har gått lite på sparlåga i dag. Jag har i alla fall spacklat ytterligare en gång och skött om mina krukväxter. Bättre än inget... Och så har jag äntligen fått besked av elektrikern. De kommer i morgon klockan 08:15. Bra!

PS2:

Jag har förresten glömt att tacka för alla bra kudd-tips som ni har mailat till mig. Tack! Nu återstår att se vad jag kan hitta här - till ett rimligt pris. (Jag vill inte lägga alltför mycket pengar på kuddarna, eftersom jag på sikt önskar byta ut soffan mot en beige eller sandfärgad.)

10-09-29:

Jag har nåtts av en sorglig nyhet. Celine har dött! Min kära f d katt (som jag var tvungen att ge bort när det visade sig att Ulf är kattallergiker) dog 10-09-27 i uremi. Hon blev bara 8 år och 3 månader. Hennes matte skrev och berättade. Sorgligt! Mycket sorgligt! Jag har förstås gråtit. Även om Celine inte längre bodde hos mig, så hade hon (och har!) en speciell plats i mitt hjärta. (Ni kan läsa mer om Celine på sidan Om mina djur.) På fotot nedan har hon just ätit upp sin "5-års tårta" (= en stor portion tonfisk).

Det händer att katter av rasen Helig Birma har en ärftlig benägenhet för uremi. Många har anlaget utan att någonsin få besvär. Somliga dör. Celines son Safir dog av uremi 07-09-27 (bara 17 månader gammal). Samma datum! (Se Sparad dagbok 4.) Celines dotter Estelle (som jag träffade senast i söndags) är frisk och mår bra. Likaså hennes kusin Minou, som är jämngammal, samt hennnes mamma, moster och mormor. Celine var en mycket fin och speciell katt! Ja, livet är sällan rättvist...

Annars skiner solen, här är varmt och skönt, och elektrikern är klar med sitt arbete. Nu ser väggen ut så här:

Återstår för mig att slipa lite till, samt börja måla... Men målandet väntar jag med till i eftermiddag. För klockan 12 ska jag träffa Horst på strandcaféet Miramar. (Och då vill jag inte vara vitprickig.) Det ska bli kul att träffa Horst - vi har inte setts sen i våras.

PS:

Horst och jag kunde inte ses på Miramar - för det hade stängt. Hälften av "allt" är stängt i dag p g a spansk strejk (i protest mot nedskärningarna som måste göras i o m den ekonomiska krisen). Men vi sågs ändå - på ett annat café, och fick en trevlig pratstund. Bonnie kände bums igen Horst, och sprang fram till honom med viftande svans.

F ö har jag gått på halvfart i dag också. Jag har fortfarande migrän (om än ganska lindrig), och så har jag sörjt Celine. Jag har bara orkat "penselmåla" över de största märkena efter limmet, samt där jag spacklat. Över de grå limfläckarna kommer jag att få måla många gånger innan det täcker. Sen konstaterade jag att jag inte har några "målarkläder" här, och ingen T-shirt jag vill offra. Så jag gick till Domti - en affär där allt kostar 2 € eller därunder. (De har mest husgeråd men även skor och kläder.) Där köpte jag en blå kortärmad herrskjorta i minsta storleken för 2 € (≈ 18:50). Med snöre i midjan så blir den som en liten "målarrock"... Knyter jag sen en gammal kökshandduk över håret så behöver jag inte rädas ett och annat stänk. (Det stänker alltid när jag rollar...)

10-09-30:

I dag är jag så glad att jag är här i mitt kära El Campello - och inte i Sverige. Här har vi nämligen +20º nu på morgonen!  Men jag ser på webben att det i både Ängelholm och Helsingborg är +3º, och i Stockholm bara +1º... Dock ser det ut som om solen skiner på oss alla! ("Friskt och härligt höstväder" gissar jag att Ulf säger om Stockholmsvädret...)

Jag ska fortsätta med mitt målande i dag. Men jag ska ta det lugnt. (Färgen måste ju ändå torka mellan omgångarna.) Jag känner att jag behöver några doser sol och bad också! Jag ska försöka unna mig det, denna veckan och nästa. Temperaturen i havet är nu 24º, men så småningom kommer ju hösten hit också...

PS:

"En solig och fin höstdag", sa Ulf. Så jag gissade nästan rätt. Och nu har temperaturerna stigit, till 12º i både n v Skåne och i Hässelby - och till 27º här. Hittills i dag (klockan är nu 14:45) har jag bara latat mig. Bl a har jag tillbringat 1½ timme på stranden. Det var underbart! Jag solade en stund, gick i vattnet och simmade runt lite, solade igen etc.

Nu ska jag dock skärpa mig alldeles strax. Det är hög tid att börja måla!

Och på tal om att skärpa mig, så måste jag börja tänka på vad jag äter igen. Jag har slappnat av lite för mycket med ätandet (jag åt t ex pizza med mina tangovänner i söndags!) - och så har jag också gått upp 4 hg! Så då är det plötsligt 3,4 kg kvar till målvikten. Suck. Nåja, jag kommer säkert att klara av det - och jag måste ju inte ha bråttom. Huvudsaken är att jag når min målvikt - och sen håller mig där.

10-10-01:

Så har det blivit oktober. Den officiella badsäsongen är slut här i El Campello. "Kommunal-arbetarna" har börjat samla in alla träspångarna, som varit utlagda från strandpromenaden och ner till vattnet. Hädanefter får man gå i sanden om man vill bada. Det vill säkert många, för badtemperaturen kommer att vara behaglig en månad till. Och i november kommer man fortfarande att kunna sola på stranden...

I dag hoppas jag kunna måla klart väggen. Jag har nu målat 4 gånger över fläckarna, och så hela väggen en gång. Fläckarna syns fortfarande lite. Jag ska måla över bara dem en gång till - och sen (när färgen över fläckarna torkat) avsluta med att måla hela väggen en andra gång. Jag hoppas att det blir bra så.

Vov och vov! Sånt besvär man får ha med sin matte ibland! Ja, som i morse. Matte bara sov och sov, och klockan var mycket. Jag kan inte alla siffror, men 8:an känner jag igen.  Ja, för den liknar ju ett sånt där gott gnagben - med knutar i ändarna. Och klockan var 8! Då brukar vi vara uppe. Men matte sov.

Först så sa jag bara Uff, några gånger. Matte brukar vakna då. Det gjorde hon i morse också. Fast hon låg bara kvar och blundade. Så då började jag dra henne lite i håret. Då öppnade hon ögonen. Men hon gick inte upp. Fast sen krafsade jag av henne filten. Då började hon klappa mig lite. Och sen så gick hon faktiskt upp.

Matte sa att hon var sömnig, bara för att hon hade varit vaken mycket på natten. Ja, det är verkligen inte mitt fel. Själv har jag sovit gott hela natten. Ja, jag var alldeles slut i går när jag la mig. För jag hade sprungit jättemycket med min kompis Kiko.

Kiko är ju ganska gullig, det är han. Och han är alldeles tokig i mig. Han vill leka hela tiden, och så vill han lukta mig därbak. Fast ibland är han nästan lite för mycket, om ni förstås hur jag menar. Som igår. Först dräglade han ner hela baken på mig. Och sen ville han jaga mig. Och vi sprang, må ni tro. Vi fick vara lösa, så vi sprang jättefort! Och jag sprang allra jättefortast! Och det var ju kul. Men sen ville jag vila lite. Så jag ställde mig mellan mattes ben. Men Kiko ville inte alls vila. Han ville drägla, eller springa, hela tiden. Så då sprang vi lite till. Fast sen så gick matte och jag hem. Och sen la vi oss. Och då somnade jag bums.

Matte skulle ha sprungit hon också. Ja, i stället för att bara stå still och prata med Kikos matte. Då hade hon nog sovit bättre sen. Tänk egentligen, så mycket förståndigare vi hundar är. Det är inte klokt så förståndiga vi är, när jag tänker efter. Tänk om människorna kunde lyssna mer på oss. Då tror jag att allt skulle bli bättre! Ja, vov alltså. Jag försöker verkligen att uppfostra min matte, det gör jag. Hon borde leka mer, och springa mer. Det borde hon. Men hon är inte särskilt lättlärd, ska jag säga. Jag säger bara: Vov och vov alltså!

PS:

Nu är väggen färdigmålad. Så här ser den ut när färgen ännu är våt och det sitter målartape runt kontakterna.

Väggen är inte perfekt - men ser betydligt bättre ut än för några dagar sen. Sockeln har jag inte gjort något åt än. Jag får ge mig ut på jakt efter så lika klinkerplattor som jag kan hitta. Men detta är det inte så brått med. Eftersom jag inte ämnar limma fast min säng, så kommer den att vara lätt att flytta ur vägen även senare.

I morgon ska jag börja flytta möbler, från det ena rummet till det andra - och tvärtom. Det känns inte så kul att behöva montera ner sängsoffan för att få ut den genom dörrhålet - men jag lär inte ha något att välja på. Jag räknar inte med att vare sig hinna eller orka flytta allt på en dag. Men än är det 12 dagar tills Ulf kommer ner. Så jag ska nog hinna få ordning, både i mitt rum och i gästrummet.

PS2:

Jag inspekterade just väggen. Jag får nog måla en gång till (med lilla rollen) på vissa ställen i alla fall. Suck. Jag borde göra detta i kväll - men väntar kanske till i morgon...

PS3:

Nyss, när Bonnie och jag var ute på vår tidiga kvällspromenad, hörde jag någon ropa: - Christel. Det visade sig vara Hasse och Elisabeth! (Paret från Varalöv som bodde här förra vintern också - de med chihuahuorna.) De kom ner i förrgår. (De hade försökt ringa mig - men jag har ju alla telefonerna avstängda för det mesta...) Det var kul att träffa dem igen, och vi kommer förmodligen att ses många gånger i vinter.

10-10-02:

Nej, jag har inte hunnit flytta några möbler än. Jag målade det sista i morse, och sen har jag flyttat på en massa småsaker som stod i vägen (stolar, lampor, lådor etc). Men mer än så har jag inte hunnit. Fast jag har hunnit tvätta och städa lite. Och så har Bonnie och jag gått många härliga promenader. Man måste väl inte vara effektiv jämt?

10-10-03:

I dag har jag burit möbler hela dagen! Ja, burit och burit. De stora möblerna har jag förstås puttat och dragit över golvet. Det går rätt lätt på klinkergolv om man lägger ett par skurtrasor under som möblerna kan glida på. Ännu lättare hade det gått om dörr-öppningarna varit större. Jag tömde halva bokhyllan och trodde jag skulle kunna skjuta ut den genom dörrhålet. Det visade sig dock fattas ynka 2 mm. Så jag fick tömma den helt och vicka den genom dörrhålet. Nästa hylla likaså.

Jag hade börjat med att nästan tömma mitt blivande rum, samt att skura alla golven. (Småmöblerna fick stå i vardagsrummet så länge.)

Sen monterade jag ner sängsoffan delvis. Det räckte faktiskt med att jag tog bort sänglådorna, samt skruvade loss utdragssängen och ribbotten. Lite knivigt var det ändå att flytta den stora biten med gavlar och ryggstöd. Men jag kunde vrida den genom dörrhålen. Det krävdes visserligen att jag regelbundet klättrade över sängen (eller kröp under) för att justera de olika sidorna. Men det gick! Tja, och sen var det bara att montera ihop den igen.

Nu står mina möbler på plats i mitt rum, men där är långt ifrån klart ännu. Jag ska köpa en låg Billy-bokhylla på Ikea för att ställa bakom dörren (den passar precis där), och så har jag gjort plats för 2 av mina garderober (de som nu står i Hässelby strand). Sen återstår att borra upp skruvar/krokar att hänga tavlor på, få upp gardiner mm. (Ni ska få se foton - sen när jag har hunnit göra lite mer i ordning.)

Sådant återstår förstås också att göra i gästrummet. Där behöver jag dessutom spackla och måla i några skador. (Efter borrhål och fastlimmade möbler.) Rummet har varit vitt - men är ljusgult nu. Det står en burk gul färg i källaren, som kan höra till detta rummet. Jag hoppas det. Men locket sitter inte på ordentligt - så även om det skulle vara rätt färg, så är det inte säkert att det går att använda den. I så fall får jag måla om hela rummet i vitt. (Jag har vit färg kvar. Jag köpte 15 liter eftersom det var extrapris på den burkstorleken - bara 9 €!) Detta målnings-arbete kommer jag dock att skjuta på.

Jag har ställt möblerna på plats och lagt på det provisoriska överkastet på sängen så länge. Det blev, som jag visste att det skulle bli, lite trångt. Men det kommer att fungera. Så här ser gästrummet ut nu:

Nu är jag ganska trött. Bonnie och jag har visserligen gått tre promenader i dag, och den ena var på över en timme. Ändå känns det som om jag varit inne hela dan. Och det är ju lite synd när det är så fint väder. Men nu ska vi snart gå en lång promenad till, och sen ska jag unna mig att koppla av resten av kvällen.

Jag kommer att ha att göra några dagar till, innan här blir ordning. Än så länge är vardagsrums-soffan full med kläder, kuddar, täcken och annat - som ska in i skåpen och garderoberna där nere. Men det tänker jag pyssla med en annan dag. (Dessutom kommer inte allt att få plats - eftersom jag saknar tillräckligt garderobs-utrymme. Hur jag ska lösa detta så länge - återstår att se.)

10-10-04:

Nu ser inte gästsängen längre ut som på fotot ovan. Nej, för nu ligger det en massa saker på den. (Sånt som ska in i garderoberna sen.) I gengäld är det tomt i soffan. Jag har dammsugit och torkat golven där uppe i dag, och lagt på mattor. Så nu ser där presentabelt ut när Ulf kommer ner (om 8 dar).

Sen öppnade jag färgburken jag hittade i källarförrådet. Som jag misstänkte var färgen bara en torr klump. Nu vet jag i alla fall att den gula nyansen heter Egypt. Och jag har sett att Carrefour säljer denna sortens färg i 1-liters burkar. Nästa gång jag åker dit ska jag köpa en burk. För det är ju bra mycket enklare att bara måla över spacklade hål och skador, än att måla om hela rummet.

Det är (hus)djurens dag i dag! Visste ni det? Det annonseras ganska mycket om det här i Spanien. Särskilt djurhemmen för övergivna hundar och katter, vill göra folk uppmärksamma på djurens rättigheter. Tänk alltså lite extra på alla djur i dag!

Vov på er! I dag är det djurens dag! Vov-mycket grattis till alla oss djur!

Jag har tänkt mycket på det som jag skrev häromdagen. Att vi hundar är mycket klokare och förståndigare än människor. För det är vi ju.

Jag har sett att det finns människor som är så dumma så dom slänger skräp på trottoarerna. Och så finns det människor som är ännu dummare! Ja, för dom röker såna där äckel-luktiga cigarretter. Och så finns det dom som är så urbota dumma att dom först röker - och sen slänger fimpen, eller det tomma cigarrettpaketet på trottoaren. Vov så dumt!

Men jag kissar på det jag! Ja, ser jag ett cigarrettpaket på trottoaren. Då kissar jag alltid på det! Ja, för att visa vad jag tycker om det hela...

Matte slänger inte skräp på gatan, och hon röker inte heller. Fast hon är ganska dum ändå ibland. Ibland fattar hon inte ens att jag vill leka - fast jag visar jättetydligt! Jag säger viff, och så krafsar jag henne på benen. Och ibland har jag bollen i munnen också. Fast hon fattar ändå inte. Matte hör verkligen inte till den lätt-uppfostrade sorten. Fast hon är bra på att klappa mig på magen, det är hon. Och så är hon bra på att gå ut med mig mycket. Ja, vov då!

10-10-05:

I dag har jag varit ganska lat. Jag har bara gjort småsaker: tvättat håret, handlat, planterat några pelargon-sticklingar, gått och plockat lite bland allt som ligger framme, tagit några mått i rummen - och planerat. Däremot har jag tillbringat nästan 2 timmar på stranden, där jag solat och badat. (Underbart! Vattnet är fortfarande 23º varmt!) Och så har Bonnie och jag gått ett par rejäla promenader i solen. Nog får man väl vara lite lat ibland?

10-10-07:

Det verkar som om Ulf har börjat längta hit en liten aning. I alla fall medgav han att jag har betydligt bättre väder här nu. I Hässelby strand är det i dag så mörkt, att Ulf får ha lamporna tända mitt på dagen.

Fast vi ska få lite sämre väder här, med regn flera dar i rad. Spanjorerna är nog inte så glada att regnet kommer just nu, när det är dags för den stora fiestan Fiestas de Moros y Cristianos. (Morer och Kristna - som jag berättade om förra året - se 12/10 i Sparad dagbok 14.)

Fiestan inleds nu på fredag och håller på 10 dar framöver. Den 9:e samt 12:e är helgdagar, då och klämdagen den 11:e, är allt stängt. Övriga dagar kommer affärerna bara att ha öppet på förmiddagarna. (Det senare är i alla fall bättre än första året jag bodde här. Då hade de stängt 7 dagar i rad!)

Det går långsamt framåt med mitt projekt "komma i ordning". Jag staplar kläder och skor så gott jag kan. Bra blir det inte, men det får duga så länge. Jag är dock lite orolig för att skorna ska bli skavda - så trångt som de ligger nu. (Sen, när jag får tillgång till bättre förvaringsutrymmen, så ska jag sortera om allt så det ligger/hänger prydligare och mer överskådligt.) Det som återstår för mig nu, är att hitta någonstans att lägga täcken, filtar, kuddar, sänglinne, handdukar etc. Jag har ännu ingen aning om hur jag ska få in detta någonstans...

Jag har ju fortfarande drygt 5 dagar på mig innan Ulf kommer ner... Men jag unnar mig långa promenader i solen, samt ett och annat besök på marknaden.

Marknadsståndet ovan brukar jag alltid stanna till vid, för att se om det kommit in något nytt - vilket det oftast har. Där säljer de (i mitt tycke) vackra glaspärlor styckvis. (Samt silverfärgade armband och halsband att trä dem på.) Jag har köpt några olika pärlor: flest klarblå, men även pastellrosa och vita samt några i silverfärg som man skruvar på som "stopp". Det är kul att kombinera efter eget tycke och smak. Det finns små hängande silverfärgade figurer också. På marknaden är pärlorna billiga imitationer. (Glas och nickelfri metall, istället för ädelstenar och silver.) De härmar idémässigt en betydligt exklusivare serie. (Ännu vackrare förstås - men alldeles för dyr för mig.) Jag visar nedan hur ett armband ser ut, samt några av mina pärlor - här bara uppträdda på en rad huller om buller.

Ja, jag har ju redan erkänt att jag är barnslig. Men jag tycker faktiskt att det är kul att "leka med pärlor" så här...

Vov! Och ännu mera vov! Jag har inte hunnit att skriva i min blogg på några dar. Nä, för jag har haft så mycket att lukta på.

Ja, det finns många spännande lukter här i El Campello. I dag, när vi gick förbi hamnen matte och jag, då passade jag på att lukta på fiskenäten. Dom luktar verkligen spännande. Fast jag fick inte kissa på dom för matte.

Så då kissade jag på en sten i stället. Ni kommer väl ihåg så starka magmuskler jag har. Så att jag kan stå på bara framtassarna när jag kissar... Jättestark är jag!

Och modig är jag också! I våras, när jag var yngre, då vågade jag inte gå på muren vid hamnen. Men det vågar jag nu! I alla fall när matte går före. Stannar hon så lägger jag mig förstås ner. Man ska ju inte vara dumdristig.

Ja, för muren är ganska hög, det är den. Fast man har fin utsikt därifrån.

Jag kunde se alla människorna som solade och badade. Fast i dag blev jag inte avundsjuk på dom.

Nä, för i dag ville jag inte bada. Bara för att i dag - så skvätte vågorna så mycket!

Och jag tycker inte om när dom skvätter på mig. Jag vill bestämma själv om jag vill bli våt. Jättemycket vov!

PS:

Nu har jag fått några foton från tangon i Biar. Inga där vi dansar - det filmades, men där vi står uppställda. Först ett foto på alla oss medverkande:

Sen har jag skurit ut två bitar av ovanstående foto. Ett av mig själv (min danskavaljer Tomás står bakom mig), samt ett med: sångaren Cacho Soler, Daniel, Daniella, Sandra och Silvano (som ska åka till Stockholm på semester nu i oktober). Daniella är Daniels och Sandras dotter och går i föräldrarnas fotspår. (Eller dansspår ska man kanske säga?) Hon dansade två solonummer tillsammans med sin pappa. Sandra är tekniskt skickligare, än så länge, men Daniella dansar mycket elegant!

Nedan ett foto av mig, och de andra kvinnorna (Pilar och Marisa) som dansade i "sekelskiftesklänningar". Samt ett foto av Sandra och Julia. Tittar ni nu på fotot av min klänning - så ser ni hur lång den är. Tyvärr hade den höga slitsar också, en syns om ni tittar efter. Sandra (med sina långa slanka ben) är mycket förtjust i sådana. Själv hade jag extra sjå nu när jag skulle lyfta upp släpet. Lyfte jag för mycket, eller snett, så visade slitsen mer än den borde... De andra hade, som ni ser, inte fullt så "svårdansade" klänningar...

Jag tyckte att det var väldigt kul att vara med - även om det kom på väldigt hastigt, och klänningen var för stor...

PS2:

I efterhand har jag lagt till några namn ovan. (Jag var först tvungen att kolla dem, inkl stavningen, med Sandra.)

10-10-08:

I morse gick Bonnie och jag vår första promenad redan i soluppgången.

Gatorna och strandpromenaden var nytvättade. (Städbilen kör tidigt på mornarna.) Visst ser det ut precis som om det har regnat! Det känns bra att kommunen håller så rent och snyggt här.

I dag har jag varit flitig hela dagen. Och fliten har gett resultat. Nu är gästsängen tom igen, och ingenting ligger längre framme. Bildbevis:

Nu har jag lagt mattor på golvet också. Preliminärt blir det Anna och Daniel som får inviga gästrummet när de kommer den 12/12.

Jag har ingen matta till vardagsrummet än, men där la jag dukar på borden, och satte mina Cult-ljusstakar ovanpå - och så la jag de beigea kuddar som jag har i soffan. Kudden med rosen får också ligga där så länge - tills jag köpt nya som Ulf tycker bättre om. Själv tycker jag att roskudden passar bra i soffan. Det får ju vara lite provisoriskt än så länge. Duken är väl inte den optimala till soffan heller... Soffan har en varmröd färg som jag inte tycker om, och som det är svårt att kombinera andra färger med. (Baksidan på min roskudde är olivgrön med lite grått i - den nyansen är inte helt fel. Fast jag tycker förstås att framsidan är snyggare. Jag är väldigt förtjust i rosor!) På sikt drömmer jag förstås om vilsammare färger i vardagsrummet. Och ett annat soffbord! (Det här är inte bara fult - det är alldeles för lågt också.)

Provisorisk får man kalla ordningen i skåp och lådor också. Det är inte så här jag trivs med att ha saker och ting. Först ett foto på travarna med lakan mm på hyllorna i den stora garderoben. Sen ett foto på den tillfälliga stapeln av badrumskorgar som jag har satt bakom min dörr för att ha handväskor mm i. (Jo, det står tavlor på golvet till vänster om korgarna. De ska förstås upp på väggarna sen!) Och sist ett foto av en garderob som ni även fick se häromdagen. Men då hängde bara blusarna på plats. Nu ligger alla jul- och påsksaker på översta hyllan, och på garderobsgolvet står en låda med mina skärp och en låda med tröjor. Sen fotot togs har jag dessutom ställt ytterligare en låda längst fram - med badlakan i.

Jag tycker om att ha ordning, och ha allt överskådligt - med var sort för sig. Kläderna hänger jag gärna i färgskala. Fast nu, när det är så trångt överallt, är allt bara inhängt och inlagt. Så småningom, när jag får hit mina egna möbler, ska jag kunna få sån ordning som jag vill ha igen.

10-10-09:

Solen skiner från en klarblå himmel. ( Vi har +25º.) Det står fortfarande i väderleksprognosen att det är risk för regn de kommande dagarna, men än verkar det inte dra ihop sig. Alltså har solklänning och flip-flops passat bra på promenaderna hittills i dag.

Jag har sett i andra bloggar (såna som har betydligt fler läsare än jag), att det tycks vara väldigt viktigt att visa "dagens outfit". Så i dag, när jag inte har något särskilt för mig, så ska ni få en liten dos av detta. (Jag hoppas att det roar mina 4 modeintresserade läsare i alla fall...) Så här kommer foto på solklänningen och flip-flopsen:

Egentligen ska kläderna vara fotograferade på bäraren, men eftersom jag tycker det är ganska svårt att fotografera mig själv, så får ni nöja er med att se plaggen på galge (och golvet)...

Till kvällen ska jag dock byta om till den svarta sidenklänningen och dansskorna nedan:

Då ska jag nämligen på tangomilonga. ABA-tango har 5-års-jubileum och firar detta med en stor fest.

Det ska bli kul! Det brukar komma väldigt många på ABA-tangos större fester. Jag hoppas att jag får dansa mycket! (Det är liksom det som är vitsen med det hela...) Det enda jag inte tycker om är att ABA-tango numera har sina fester ända borta  i Gran Alacant (ca 35 km härifrån) samt att det alltid börjar så sent. I kväll börjar dansen 23:30! (Den håller på till 03:00.) Kvällen inleds med festbuffé klockan 22. Denna hoppar jag dock över av tre skäl. 1: Det är dyrt. 2: Jag dansar sämre med magen full av mat. 3: Viktigast: Bonnie får vara ensam längre om jag åker dit redan till maten.

Jag kommer inte att åka hemifrån förrän klockan 22:30 i kväll. (Då sover jag normalt!) Bonnie kommer förmodligen att lägga sig och sova då, som vi brukar på nätterna. När jag kommer hem framåt morgonkanten så får jag naturligtvis gå ut en extra runda med henne då. Sen lägger vi oss båda - och jag hoppas förstås att få några timmars sömn. Många blir det knappast, för Bonnie har ju sovit som vanligt. Hon kommer troligen att vakna pigg och full av energi strax efter soluppgången... Tja, jag får förstås ta mitt ansvar som hundägare - och gå upp när hon inte längre vill sova mer. Men det blir morgondagens bekymmer...

Jag skulle definitivt inte vilja vara utan hund! Hundar för så mycket glädje med sig!

10-10-10:

101010- kul datum att skriva! Jag är trött i dag. Jag fick bara ca 3½ timmes sömn i natt. Så om dagens text blir rörig, så vet ni vad det beror på...

Jag var klar klockan 21:30 i går med klänningen på, håret fixat, och makeupen lagd. Det var dags för en promenad med Bonnie. Det var skönt ute, men vi hade bara hunnit några kvarter när det började regna så smått. Regnet tilltog dock så vi kortade ner promenaden och gick hem. (Bonnie hann i alla fall kissa ordentligt.) Precis när vi nådde vår port så blinkade ljuset till och försvann. Väl inne i porten insåg jag att fastigheten blivit strömlös. (De spanska elsystemen tål inte alltid regn - eller blåst...) Inne i lägenheten kom värmeljusen i mina Cultljusstakar väl till pass. Det var mycket mörkt ute och regnet vräkte ner. Strömavbrottet fortsatte. Jag började bli lite orolig för att inte kunna få ut bilen ur garaget - som har portar som öppnas elektriskt...

Och så kunde jag konstatera att det regnar in längs underkanten av balkongdörrarna på nedervåningen. (Om persiennerna är fördragna helt så kan det dock inte regna in. Men dem hade jag öppna då det började.) Det kom 19 mm på en ganska kort stund, och eftersom det rann från taket ner på balkongerna - så blev det säkert den dubbla mängden längst in. Jag får väl försöka sätta dit några vattenavledande lister så småningom. Mina krukväxter ser dock ut att ha klarat skuren bra. (Fotot från i dag.) Fast de är rejält våta. (Nackdelen med självbevattningskrukor är att de är svårare att tömma på vatten.)

Precis när jag planerat att åka (22:35) kom strömmen tillbaka. Bra! Då kunde jag konstatera att det bara var hallampan som varit påslagen. Jag släckte den och lämnade stackars Bonnie ensam. (Hon såg ganska ledsen ut...)

Det var jättemycket folk på tangofesten. Några av mina vänner hade jag inte träffat på länge, så det var kul att ses! Orkestern, Arrobatango, spelade mycket bra! De hade ett bra urval med bästa tangolåtarna, och spelade med stor energi! Jag fick inte dansa fullt så mycket som jag önskade. Det berodde delvis på att många var där parvis, och då dansar männen förstås huvudsakligen med sin egen fru. Men några bra danser fick jag. (Och några halvdana...) Fotona jag tog blev som man kan förvänta sig när man fotograferar i ett mörkt rum, och har en blixt med kort räckvidd... (Jag önskar mig en slavblixt med lång räckvidd - men de kostar tyvärr över tusenlappen.)

När jag inte dansade ägnade jag mig åt att studera alla skorna som stod på scenen. Det fanns många tjusiga klarblå. Men inga i storlek 36! Det fanns ett par snygga turkosblå, i storlek 35, som jag provade. Men de var för trånga i tårna. Man kan inte dansa om det gör ont i tårna! Alla andra blåa skor var alldeles för stora. Och alla snygga klarröda och ceriserosa också. Suck. Ni ser så många det fanns att välja på annars:

Och skor som är speciellt avsedda för dans hittar man inte i vanliga skoaffärer. (Sådana skor har oftast särskild sula, är speciell uppbyggda inuti för att skona fötterna, är extra stabila, har remmar om vristen så att skon sitter på plats etc.) Jag tyckte mycket om modellen på den turkosblå 35:an. Hade den varit en 36:a, samt haft den klarblå färgen som skon bredvid, så hade den varit perfekt!

Jag köpte ett par ändå. Det enda paret som passade och satt skönt. Tyvärr inte det snyggaste. Men eftersom jag dansar mycket, och det är trevligt att ha olika skor (i olika modeller och i olika färger) att välja på - så köpte jag dessa:

Stilettklacken skulle jag aldrig kunna gå omkring på stan med. Men i tango, och alla andra latindanser, dansar man ändå bara på främre delen av foten - så då kvittar det ju vad man har för klack. Bara mellan danserna står man på hela foten. (Under dansen står kvinnan bara på en fot åt gången - och sätter aldrig ner hälen. Gjorde man det skulle mannen uppleva det som att dansa med ett kylskåp ungefär...)

Ni som tycker att färger på skor är helt ointressant, kan hoppa över följande stycke: Ja, ni känner ju inte till hela min "skoköpar-karriär", så ni vet inte hur jag har kämpat för att få tag på skor i de färger jag önskar. (Tangoskor tillverkas inte i Sverige. Oftast beställer man från en skotillverkare i Buenos Aires, och så tar någon med sig skorna till Sverige. De som tar med skorna tar oftast med många par - till olika personer - och får förstås en viss provision.) Jag började leta skor när jag var i Buenos Aires år 2000. Då köpte jag ett par silverfärgade. Sen beställde jag året därefter ett par klarblå. Jag fick ett par marinblå. Ytterligare ett år senare, när jag skulle beställa ett par klarröda, fick jag hjälp av spansktalande vänner för att beskriva nyansen. Dessutom klistrade jag in en bild med klarröd färg i mailet, för att ytterligare förtydliga. Trots detta kom det så småningom ett par mörkröda skor. Och när jag beställde cerisrrosa så kom ett par pastellrosa. Jag provade ytterligare en gång att beställa ett par ceriserosa. När de kom så såg de helt rätt ut - men var i storlek 39! Suck! Dem fick jag sälja vidare. Jag är väldigt glad för de tangoskor jag har, men önskar mig fortfarande ett par klarblå, ett par klarröda och gärna också ett par ceriserosa! Ni har ju sett mina kläder på foton, och då kan ni konstatera att det är dessa skofärgerna (+ svart och silver som jag redan har) som passar till dem. Nåja, jag har inte gett upp hoppet. Jag ska prova att beställa ett par klarblå av Hugo i Buenos Aires (som ABA-tango har tät kontakt med). Klarblå = azul intenso, azul electrico, azul cobalto... Om det är nån av er som kan ytterligare namn för klarblå på spanska, så snälla - maila mig och berätta!

Sångaren i orkestern (första fotot nedan) hörde förresten till de bästa kavaljererna på dansgolvet! (Inte så vanligt att sångare / musiker också dansar.) I går dansade han dock bara med sin egen partner. (Synd, för honom hade jag gärna dansat några danser med.)

På ABA-tangos milongor spelas det alltid (på gott och ont) även några andra latinamerikanska danser. (Se nedan.) Visst är Maria Carmens ljusblå klänning snygg!

Under kvällen delades det även ut tjusiga tango-broscher till de 20 medlemmar som varit med ändå från starten. På fotot nedan får Celia (rödhårig) sin. Celia är en jättetrevlig kvinna som alltid är glad och hjälpsam. Henne mailväxlar jag med då jag är i Sverige. Under ceremonierna blev vi alla bjudna på tårta. (Ni ser några i bakgrunden som äter.) Jo, jag åt också en bit. Den var god, men jag får alltid dåligt samvete när jag äter sånt...

Kvällen var trevlig, men för Bonnies skull åkte jag hem en timme innan det slutade.

Bonnie blev jätteglad när jag kom hem, och vi gick en promenad då - klockan 03. Det hade slutat regna och var skönt ute. Det är lugnt här i El Campello även en lördagsnatt. De som fortfarande är vakna sitter oftast på nåt fik och pratar, eller så är de på nåt dansställe och dansar. Jag har aldrig sett några som "drar runt på stan och skränar", som man kan se i Sverige. Det beror säkert till största delen på att man har en annan dryckeskultur här...

Klockan 04 gick jag och la mig, men kunde inte somna. Det dansade runt klarblå dansskor i huvudet på mig. Det dröjde länge innan jag kunde koppla av tillräckligt för att äntligen somna.

Klockan 9:15 vaknade jag motvilligt av att Bonnie slickade mig i örat och på kinden. Då tyckte hon att det var på tiden att vi gick upp. Ja, jag hade förstås inget att välja på, så en timme senare hade vi klarat av både morgonpromenad och frukost. Men jag har låtit sängen stå obäddad - för jag hoppas kunna sova en liten stund under dagen. Solen skiner i dag, men det är rätt mycket moln på himlen, och "bara" 22º.  I väderleksprognosen står att det är stor risk för regn både i dag, i morgon och på tisdag. Det verkar dock som om det bara väntas några få mm sammanlagt. Vi får väl se. Nu ska jag i alla fall passa på att gå ut med Bonnie igen, en lite längre promenad. Nåt jobb som kräver intelligens räknar jag inte med att kunna utföra i dag... Kanske inte så mycket jobb över huvud taget. Tänk att man ska behöva vara "dagen efter" även när man är helnykterist...

PS:

Bonnie och jag är nu tillbaka. Det var en skön promenad. Solen sken - men det regnade också! Solen var så pass stark att jag var tvungen att ha på mig mina solglasögon - men samtidigt kom det enstaka regnstänk.

Vi såg att det tydligen inte bara var på vår balkong som det hade regnat häftigt i går. (Mycket regn på kort tid.) På ett ställe alldeles vid kanten av själva strandpromenaden, var sanden bortspolad längs en fåra som var en hel meter djup! Precis ovanför detta stället finns en lång gata som kommer uppifrån centrala Campello.  Vattnet hade förstås forsat ner för backen och ut på stranden - och då dragit sanden med sig. Kommunen brukar komma med nån typ av frontlastare och rätta till sånt här. Jag hoppas de kommer snart - trots att det är helg. Som det nu är, kan det vara farligt. Ett barn som kommer springande (utan att se sig för) skulle kunna skada sig allvarligt. Normalt finns där ju inget hål - utan bara mjuk sand i nivå med strandpromenadens stenläggning. Och nu är där ett en meter djupt hål - med stora vassa stenar i botten...

PS2:

Bonnie och jag har nu gått vår eftermiddagspromenad. Jag passade då på att fotografera "hålet":

På hemvägen stötte jag på ett par patrullerande lokalpoliser. Jag bad dem titta på hålet för att se om de kunde sätta upp nåt provisoriskt staket innan det händer en olycka. (Det är många små barn som springer på strandpromenaden en söndag, och de gömmer sig ofta bakom muren då de leker.) Poliserna lovade att genast titta närmare på hålet (som de tydligen inte hört talas om). På andra ställen hade sanden bara spolats bort lite grann. (Se fotot nedan, där ni även ser skuggan efter mig.)

Tja, promenera - och fotografera, det är väl i stort sett vad jag duger till i dag. Nu (16:55) är det inte längre lönt att försöka sova. Jag siktar på att lägga mig extra tidigt i kväll i stället. Kanske redan 20:30?

10-10-11:

I dag känner jag mig lite mer utsövd. Fast jag vaknade redan vid 5-tiden, och låg då vaken en lång stund och tänkte på tangoskor, innan jag somnade om. Det är väl de blåa önskeskorna som spökar... Se så snygg Sandra är i sin blå utstyrsel:

Jag tittade på argentinska webbsidor i går, och hittade massor med tjusiga tangoskor. Eller vad sägs om dessa:

För er som är roade av tangoskor - titta t ex på: http://www.darcostango.com/en , http://www.neotangoshoes.com/ och http://www.tangodirect.com/ . Självklart finns det skor för män också på dessa sidor. (Fast det är jag personligen mindre intresserad av.) För oss kvinnor är faktiskt en del det roliga med tangon - att vi får anledning att klä oss snyggt och kvinnligt! Till vardags blir det ju mest praktiska plagg och fotriktiga skor...

På dagens morgonpromenad kunde Bonnie och jag konstatera att reparationsarbete pågick på stranden. En frontlastare flyttade tillbaka sanden där den legat, och en surf rake jämnade till. (Foto på en Surf rake finns i Sparad dagbok1 - den 15/2.)

I går kväll såg jag från balkongen, att de övade inför fiesta-firandet i morgon. De hade svärd och sköldar och tränade att slåss. Tre hästar såg jag också. Jag kommer att titta på delar av firandet i morgon - och kameran tar jag med.

Vov på er! Matte var bra orättvis i lördags. Ja, för hon skrev på sin blogg - och visade vad hon hade på sig. Dagens outfit hette det. Fast jag fick inte visa vad jag hade på mig. Orättvist va! Så då visar jag det nu. Jag hade på mig mitt vardagshalsband med hjärtan i lördags.

Det hade jag i går, och i dag också. Ja, för det är både skönt och snyggt. Fast när jag ska vara fin - då brukar jag ha mitt guldhalsband med strass på. Det hade jag på tangon, den kvällen när jag fick följa med matte dit. Fast annars går jag naken - nu när det är så varmt och soligt. Men jag har ju min egen snygga päls förstås!

Jag trodde att det bara var jag - som är så stark, att jag kan stå på händerna när jag kissar. Men nu har jag sett den här hundpojken:

Fast kanske jag är den starkaste chihuahuaflickan i hela världen ändå! Ja, för han på fotot är ju varken chihuahua eller flicka...

Nä, nu hinner jag inte skriva mer. Nä, för jag blev kissnödig när jag tittade på hundpojken. Så nu måste jag säga till matte - att jag vill gå ut bums. Vov och vov!

10-10-12:

Grattis på födelsedagen Mia!   

Jag har nu på morgonen tagit 464 foton av årets händelse i El Campello: De dramatiska striderna mellan de kristna och morerna. (De kristna vann i år också!) Så snart jag har gått igenom bildmaterialet (och ätit frukost) så kommer ni att få se några av fotona här.

I dag är dagen med stort D för spanjorerna: Spaniens nationaldag / Dia de la Hispanidad / Columbusdagen. Årets mest påkostade fiestafirande går av stapeln. Att man firar nationaldag just den 12 oktober, beror på att det var den 12/10 år 1492 som Christoffer Columbus (= Cristobal Colon på spanska) första gången landsteg på amerikansk mark. Här i Valenciaregionen firar man också att de kristna segrade över morerna (araberna) i kampen om Spanien.

Firandet här på stranden i El Campello är ett påkostat skådespel. Jag förstår inte alltid vilka som förställer kristna och vilka som föreställer morer. Jag tror att det är morerna som kommer i båtar och intar stranden. (I alla fall har båtarna arabiska namn.) Morerna tar fångar och ska avrätta dessa. Men modiga kristna kämpar tappert och vinner till slut.

Det hela började klockan 06 på morgonen i centrala Campello. Därifrån vandrade "statisterna" ner mot stranden ledda av en orkester.

Det var fortfarande mörkt ute. (Solen går inte upp förrän 8:08 i dag.) På stranden var det massor med folk - och två stora tältläger, men man kunde ännu inte se mycket av detta, trots alla marschaller och enstaka fyrverkerier.

Klockan 07 kunde man dock inte undgå att höra att festligheterna hade inletts. Då började nämligen skjutandet. De har en slags muskötliknande vapen som de laddar med någon typ av smällare. Det kommer en eldkvast ur vapnet och så säger det PANG! Ända fram till klockan 08 pangade det för fullt - oupphörligen. Spanjorerna tycks vara väldigt förtjusta i PANG och BOM! (Tur att Bonnie inte är skotträdd! Hon var med en stund, men sen gick jag hem med henne.)

Klockan 08 började det ljusna så passa att man kunde skymta båtarna ute på havet.

Det var massor med folk som tittade på. Stod man inte längst fram så såg man nästan inget. Folk klättrade upp där de kunde. De här kvinnorna hade äntrat en lyktstolpe. Själv lyckades jag ett tag hålla balansen stående på ryggstödet till en bänk. (Jag var inte ensam om att stå så.)

Båtarna kom närmare och närmare land. Spänningen steg.

När båtarna var nära stranden hoppade besättningen i vattnet och sprang med höjda vapen upp på land. (Jo, jag vet, bilderna är fototekniskt urkass. Det var inte helt ljust ute, och jag kunde inte komma nära motiven eftersom det var avspärrat... Men ni kan se hur stort och påkostat det hela är!)

Lite senare lyckades jag (under överinseende av en vakt) att krypa under avspärrningen på ett ställe. Därifrån kunde jag se lite bättre, men jag var fortfarande långt från händelsernas centrum.

Den stora slutstriden började. Båda sidor kämpade med svärden i högsta hugg.

Det var skådespeleri på hög nivå. Alla medverkande slogs entusiastiskt.

Fångar togs, och många av de stridande stupade.

Ett tag såg det illa ut för de kristna. Många var tillfångatagna och skulle avrättas.

(Några av hästarna fick pausa när striderna pågick som värst.)

Men så kom den modige kristne grönklädde ynglingen som sitter på den högra hästen på bilden nedan. Han slog raskt ihjäl flera av motståndarna.

Han hamnade tillfälligt i underläge och förlorade sin häst. Men han slogs ännu bättre från marknivå.

Det var ett nöje att se den grönklädde mannen slåss! Det var som klippt ur en gammal äventyrsfilm! Mellan svärdshuggen så slog han baklänges frivolter för att undkomma sina motståndare. Jag knäppte bilder i ett kör - men inte en enda volt fastnade på fotona. Det var synd - för han var fantastiskt skicklig!

Den kristne hjälten segrade till slut, efter en mycket hård kamp!

Han kunde höja de kristnas flagga och riva ner den moriska.

Sen fick hjälten tillbaka sin häst och satt upp.

Så red han iväg tillsammans med sina män. Striderna hade pågått en dryg timme.

Därefter fylldes stranden åter av skjutande män. Varför förstod jag inte riktigt. Men de pangade tappert ytterligare en halvtimme.

När det hade lugnat ner sig hämtade jag Bonnie, och så gick vi en lång promenad. (Hon hade haft svårt att koncentrera sig på kissandet i morse, p g a allt ståhej.) Några av dem som medverkat i striderna var fortfarande kvar på strandpromenaden.

Många foton i dag? Ja se det är inte slut än. Men jag ska ta en paus. Sen lägger jag in de foton jag tog under Bonnies och min promenad. (Jag lovar - det blir inte alls lika många.)

Tja, egentligen ville jag bara visa hur en Surf rake ser ut. Fast detta är inte riktigt en sån. Denna heter Beach tech. Skillnaden är inte alls stor. Men en Surf rake har en kratta längst bak, som fångar upp allt skräp på stranden. Sen förs skräpet med hjälp av ett band upp i ett såll. Sanden trillar igenom och skräpet blir kvar och töms senare i en container. En Beach tech fungerar nästan likadant, fast den har ingen kratta - utan en gummiplatta där bak. Den rensar alltså inte bort skräp lika effektivt, men plattar till sanden bättre. På håll ser de precis likadana ut... Här nedan kommer alltså en liten bildserie på en Beach tech i arbete.

Vov alltså! Ibland klagar matte på mig när jag råkar skälla. Det hörs ju nästan ingenting mot spanjorerna. Ja i alla fall så lät dom jättemycket i morse! Dom firar sin nationaldag i dag. Och då leker dom krig på stranden. Dom skjuter jättemycket, och det säger PANG hela tiden. Jag blev inte rädd, det blev jag inte. Men jag tyckte inte alls om ljudet. Så matte och jag tittade bara en liten stund.

När dom hade slutat panga så gick matte och jag en lång promenad. Jag behövde bajsa. Ja, man kan ju inte koncentrera sig på att bajsa - när dom skjuter hela tiden. Så jag väntade till sen. Det var vackert på stranden. Och det luktade gott från havet.

Egentligen får man inte bajsa på stranden. Men när matte tittade åt andra hållet, då passade jag på.

Tja, matte plockar ju ändå upp bajset. Så då kvittar det väl var jag bajsar.

Sen satte vi oss en stund på muren och tittade. Först tittade jag åt ena hållet.

Då såg jag 2 flickor som sprang. Det såg kul ut. Jag tycker mycket om att springa. Jag skulle också vilja springa på stranden. Det är jättedumt att hundar inte får vara på stranden!

Sen tittade jag åt andra hållet.

Jag tittade på vattnet och stenarna. Vågorna skvätte hela tiden.

 Fast sen såg jag nåt som var mycket intressantare!

Jag såg en hund! En hund som nosade på nåt!

Och då hade jag ingen lust att sitta still längre. Så då sprang jag bort och kollade vad han nosade på. Och sen så hälsade vi på varandra. Sen gick matte och jag en bit till. Och sen så gick vi hem. Vov och vov!

10-10-13:

I går kväll var det en stor fin parad uppe i centrala Campello. Jag hade tänkt gå och titta på den, men var för trött! Jag såg den förra året, och tog några foton då. Kanske ni minns att det var då Bonnie blev så rädd, när hon plötsligt såg en brunbjörn i paraden. (Den största hund hon någonsin sett!) Jag får sikta på att se den nästa år. Den är väldigt pampig!

Jag ville vara utvilad till i dag. Det är nämligen i dag som Ulf kommer hit! Vi har varit skilda åt precis 6 veckor, så det ska förstås bli kul att ses! Bonnie och jag ska möta Ulf på flygplatsen i Alicante i kväll klockan 19:05 (om planet håller tidtabellen). Innan dess ska jag duscha och tvätta håret, samt städa lägenheten - så att allt är rent och fräscht när min käre man kommer.

Lycka till på resan Ulf!    +    +

PS:

I dag är vattenståndet mycket högre än vanligt här i El Campello. I hamnen är det bara ca 30 cm kvar till översta kanten. I vanliga fall är det bortåt en meter. Och stränderna tycks ha krympt eftersom vågorna kommit mycket närmare strandpromenaden. Där det är som smalast vänder vågorna bara några meter från muren, annars brukar stranden vara helt torr åtminstone 20 meter där. Det måste väl bero på strömmarna längre ut, förmodar jag. Det blåser nordliga vindar i dag - inte östliga, och det blåser bara lite. Kanske blåser det östliga vindar längre ut på Medelhavet? Det känns underligt att se att vattennivån kan ändra sig så. Här har vi, precis som i Sverige, nästan inget märkbart tidvatten. Så jag är ovan vid den stora förändringen. Stranden har också blivit full av sådana där runda bruna "sjöfrukter" som jag fortfarande undrar vad det egentligen är. Dem ser man bara vid då och då.

Raderna ovan skriver jag i väntan på att Ulfs plan ska lyfta. Han har gått ombord, och sms:at till mig att starten kommer att bli lite försenad - samt att flygtiden beräknas till 3 h 30 min. (Då är det medvind! Normalt tar det 3 h 55 min.) Planet skulle enligt tidtabellen ha lyft 15:10. Jag följer nu uppdateringarna om avgångstider på Stockholm/Skavsta airports webbsida.

Nu står det Departed 15:27! Då vet jag. Då kommer det att landa i tid, trots den något sena starten. Om Bonnie och jag kör hemifrån 18:15 så kommer vi att vara på El Altet i god tid. Jag ser verkligen fram emot att få krama om Ulf igen!

10-10-14:

Ulfs resa gick bra, och han landade på spansk mark klockan 19:02 i går. Bonnie och jag hade klätt oss fina inför mötet. Jag hade på mig den röda klänning som Ulf tycker bäst om - och Bonnie hade sitt röda halsband med strass. (Ulf gillar ju rött...) Bonnie blev överlycklig när hon såg Ulf. Hon viftade på hela kroppen så jag nästan tappade henne. Jag blev också glad, men försökte att vara lite diskretare - vi var ju på offentlig plats...

När vi skulle köra för att möta Ulf i går, så mötte vi en skock dromedarer utanför läkarstationen. De var på väg till medeltidsmarknaden som alltid hålls i Campello i samband med fiestan. Eftersom jag just då stod stilla vid rött ljus, hann jag få upp mobilen och ta ett par kort från förarsätet. De två första dromedarerna missade jag nästan, för de hade just fått upp farten mer än ägaren önskade. (Han sprang efter och stretade emot så gott han kunde.) En kort stund såg det ut som om de skulle springa rakt in i bilen, men sen vek de av.

Jag vet inte om det var sista dagen för marknaden i går, eller om den är i dag också. Ulf, Bonnie och jag kommer att gå dit och titta efter nu på förmiddagen. Marknaden brukar vara trevlig! Jag var där förra året.

10-10-15:

Medeltidsmarknaden var över, så den missade vi. Däremot hamnade vi mitt i det fortsatta firandet av de kristnas seger över morerna. Eftersom ljudvolymen var ganska hög (orkester + kommentator) så höll vi oss på lite avstånd av hänsyn till Bonnie. Här kommer några foton, dels från "skådespeleriet" och dels av de "medeltids-festklädda" människor på gatorna. (De senare fotograferade jag diskret bakifrån, trots att kläderna förstås är ännu finare på framsidan.)

Även husen är festklädda under fiestan:

Ulf uppskattade solen och värmen mer än fiesta-firandet.

I dag är det lokal helgdag här i Campello, så vi ska ta det lugnt. Kanske vi går en lång härlig promenad längs havet?

PS:

Vov! Vet ni vad? Jo, i förrgår hittade jag husse! Han har varit försvunnen ända sen matte och jag körde ner till Spanien. Och tänk! Nu hittade jag honom på flygplatsen. Jag blev jätteglad förstås. Jag fattar bara inte varför matte inte körde till flygplatsen tidigare. Det är ju där vi brukar hitta husse - när han har varit försvunnen länge.

I dag har husse och matte och jag gått på promenad. När vi hade gått en bit så satte husse och jag oss på muren och vilade.

Men sen så ville jag gå till Rio Seco. Så jag sa det till husse. Då reste han sig. Och sen gick vi.

När vi kom till Rio Seco så släppte matte lös mig. Och då sprang jag! Jag sprang och sprang - jättefort! Ja, för det är så roligt att springa i sanden.

Och sen tittade jag efter så husse och matte var kvar.

Och det var dom. Så då sprang jag lite till. Vov så kul det var! Jätte-vov-kul alltså!

Fast sen så ville husse och matte gå hem. Ja, för det började komma moln. Och då sa dom, att det nog skulle komma en regnskur. Och vi ville ju inte bli blöta. Så då gick vi hem.

Och nu sitter jag i husses knä när jag skriver på min blogg. Ja, för i dag fick jag låna hans dator. Vov på er!

10-10-16:

Det börjar gå mot höst, både i Sverige och här i El Campello. På morgon- och kvällspromenaderna med Bonnie går jag fortfarande klädd i shorts och sandaler, men nu måste jag sätta en fleeceväst utanpå T-shirten. Snart får jag börja med fleecejacka och långbyxor, utom på dagen när solen är framme. Det känns lite vemodigt. Så här visade mina väder-gadgets i dag på förmiddagen:

Jag är dock väldigt glad för att vi slipper frost här på vintrarna. Förhoppningsvis kommer mina pelargonier på balkongen att blomma hela vintern igenom. Som H C Andersen skrev: Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.

Affärerna längs strandpromenaden säljer nu ut alla kvarvarande sommarplagg jättebilligt. Jag köpte i går 3 stycken blusar (alla med singoalla-ringning och smock under bysten - en vit, en turkos samt en mönstrad i vitt, grått, rosa och turkost) för sammanlagt 4,90 €. (Alltså ca 46:- sammanlagt för 3 plagg!) Det tyckte även Ulf att var ett bra köp. (Han tycker annars att jag har för många kläder.)

I eftermiddag kommer Hasse och Elisabeth och hälsar på oss. Det ska bli kul!

10-10-17:

Jodå, det var trevligt att ha Hasse och Elisabeth på besök i går. Vi bestämde förstås att vi ska träffas fler gånger i vinter.

I dag har Ulf, Bonnie och jag gått en promenad i El Campellos västligare delar. Vi tittade bl a på den nybyggda fontänen, i rondellen vid infarten från Alicantehållet. Den är finast när det är mörkt, för då är den belyst.

Fotot nedan har jag tagit vid ett tidigare tillfälle. Där sprutar fontänen även i mitten.

Sen gick vi till den nya parken som nu är klar. (Och på vägen där emellan passerade vi jakarandaträdet ovan.)

I parken finns några trevliga statyer av människor i olika situationer. (Kanske föreställer detta en morfar med sin dotterdotter?) På flera ställen står det "Respektera växterna"  på både spanska och valenciano.

Tyvärr står det "Perros no" (hundförbud) vid alla ingångar - så Bonnie fick inte följa med in. (Ulf väntade utanför med henne, medan jag gick in för att ta dessa foton.) Det finns också en stor fin lekplats i parken, men den får ni se foton på en annan dag.

PS:

Jag glömde att berätta, att på hemvägen mötte vi fler sländor än jag någonsin tidigare sett på en gång. Jag tror inte att jag ljuger, om jag säger att de var över 1000 stycken!  Svärmen kom flygande rakt emot oss, i ansiktshöjd. Vi var beredda att ducka, men sländorna vek av, och flög på sidorna om oss. Jag insåg att det inte skulle vara någon idé att försöka föreviga dem på ett foto. De rörde sig för snabbt. Jag tyckte att de såg ut att vara någon form av trollsländor. (De hade stort huvud.) Jag gissar att de svärmade för att para sig. I alla fall såg jag två som parade sig i luften. Men jag har aldrig tidigare funderat på, om sländor svärmar som t ex myror och mygg gör. Men svärmar gör de, läser jag på internet - men det står inget om så här stora svärmar. Å andra sidan läste jag bara svenska sidor - och villkoren är förstås annorlunda här i Spanien.

10-10-19:

Vov! Nu är jag ganska trött i tassarna. Ja, för matte och jag har just gått en jättelång promenad. Sex km, säger matte. Och det är långt det. Särskilt för mig som går i sicksack hela tiden. En bit gick vi på stranden med de stora stenarna. Men jag kan t o m springa på stora stenar. Ja, för jag kan ju nästan allting.

I går fick jag en godisgömma av matte. Den var vov så svår att komma in i. Jag fick nästan slita hela hushållsrullen i bitar för att komma åt godiset. Men jag klarade det! Och vov så gott godiset var!

Det blev nästan ingenting alls kvar av rullen. Visst var jag duktig! Jag är faktiskt vov så duktig - på nästan allting. Vov alltså!

10-10-21:

Vi har haft underbart väder de senaste dagarna. Det har visserligen inte varit så varmt, "bara" 20 - 24º, men solen har skinit från en klarblå himmel. Bonnie och jag har gått långa promenader. Två dar i rad har jag dessutom ensam gått några km längs stranden. Det är så skönt att gå i den mjuka sanden med fötterna i vattnet. Vattnet är nu 21º, och det är fortfarande ganska många som badar.

Campello kommun håller som vanligt snyggt här. Gatorna sopas för hand där inte städmaskinen kommer åt, och ogräset hackas också bort manuellt.

På en av våra promenader gick vi gick förbi hamnen, Bonnie och jag.

Jag fascineras alltid av att man ser så många fiskstim. Vissa stim består av fiskar som bara är några cm långa, i andra är fiskarna bortåt en halvmeter.

Minns ni att jag för en dryg vecka sen berättade att vattenståndet var ovanligt högt? Då, den 13/10, låg vattenytan bara ca 10 cm under den översta kanten på bryggorna och pirarna. Redan dagen efter hade det mesta av vattnet sjunkit undan. Sen dess har det varit normalt. Och då är det en bra bit ner till vattenytan, som ni ser nedan.

Jag är glad över att blommorna fortfarande blommar här. Här ser ni Rosmarin samt Nerium Oleander.

Eftersom jag är så glad för växter, så har jag nu utökat antalet växter på balkongen. Jag har köpt en gullranka samt en bougainvillea. Jag ska köpa fler växter efter hand. Jag önskar mig ett litet fikonträd, samt ett dito rosépepparträd. Och en stor fikus. Och kanske en rosmarin och en dipladenia / bägarranka. Tyvärr vågar jag inte ha nerium oleander eftersom den är så giftig. (Bonnie provsmakar gärna på det mesta hon hittar på marken. Och det lär räcka med ett blad för att döda en människa...) Jag skulle gärna ha en liten grön oas på balkongen! Jag mår bra av att pyssla med växter.

Vov så mycket vi promenerar om dagarna, matte och jag. I dag gick vi i närheten av mitt roliga klätterställe på La Illeta. Fast vi gick inte ända fram. Utan först så gick vi på gångarna högt ovanför vattnet.

Man kan se långt därifrån. Ända till Benidorm. Fast egentligen är jag mer intresserad av att lukta på saker.

Jag hittade en mycket spännande doft som jag luktade länge på. Fast efter en stund tröttnade matte på att vänta på mig. Så då var jag tvungen att gå vidare.

Sen gick vi till en hög klippa - med en konstig fyrkantig sten på.

När vi hade kommit ut på klippan såg jag att vi var jätte-jättehögt uppe! Fast jag är ju väldigt modig jag. Så jag vågade gå nära kanten och titta ner. Oj, så långt det var ner till vattnet. Jättelångt!

Jag hittade en del saker att lukta på också. Först luktade jag på en klick fågelskit, och sen luktade jag på ett konstigt litet djur. Djuret hade väldigt många ben - fast pyttesmå.

 Sen så gick vi ända ut till den fyrkantiga stenen, matte och jag.

Visst är jag en jättemodig hund - som vågar gå så långt ut på klippan! Visst!

Fast sen så gick vi hem igen. Vi går alltid hem när vi har promenerat färdigt. Det är bra. För då kan jag först dricka vatten,  och sen gå och lägga mig. Ja, för man blir trött när man promenerar mycket. Vov på er!

10-10-24:

I går eftermiddag kom Kerstin och hälsade på. (Kerstin som jag läste spanska tillsammans med på Instituto Cervantes i Sthlm.) Hon är här och hälsar på sin dotter Cecilia som bor bara några km härifrån. Det var trevligt att träffa Kerstin igen. Vi hade förstås mycket att tala om. Vi jämförde bl a våra vedermödor med det spanska språket. (Men Kerstin är mycket duktigare på spanska än jag!)

Både Kerstin och jag har med en rysning konstaterat hur vintrigt vädret varit i Stockholm de senaste dagarna. (Fotot nedan är från den 22/10.) Som vanligt är jag så glad att jag bor här, och Kerstin sa att hon är sugen på att flytta ner hon också...

Förhoppningsvis hinner vi ses ytterligare en gång innan hon återvänder till Stockholm. 

Jag gick aldrig på tangon i går kväll. Min käre man har påpekat (sisådär 2 gånger om dagen, var dag, hela veckan), att han skulle tycka att det vore roligare om jag stannade hemma hos honom. Alltså gjorde jag det. Fast nästa vecka planerar jag att gå på tangon i alla fall. Dels tycker jag ju att det är så roligt att dansa - och dels är det trevligt att träffa mina spanska tangovänner. (Och så får jag träna mig att tala och förstå spanska dessutom!) Och Ulf och jag umgås ju alla andra dar i veckan...

I dag har jag börjat spackla alla hål i gästrummet. När sista omgången spackel är torrt ska jag börja måla över själva "skadorna". (Jag hoppas verkligen att det var rätt gul nyans jag fick tag på häromdagen.) Sen köpte jag i veckan en svart begagnad piedestal i en second-hand-affär. Den ska jag måla vit. Kanske sätter jag den i vardagsrummet sen - med den nya gullrankan ovanpå. Det vore trevligt att ha några växter inne också.

Det står mycket på min "göra-lista" nu. (Bl a  måste jag sätta tätningslister runt alla fönster innan det blir kallt ute.) Men jag tar en sak åt gången. Jag vill hinna vara ute i det fina vädret också! Tids nog blir det sämre även här.

I morgon får jag min lön. Så i morgon ska jag äntligen åka till Ikea i Murcia för att köpa en Billy-bokhylla till - och lite annat jag behöver för att kunna få ordning här.

Vov och vov! I går gick jag en lång promenad tillsammans med matte, och mattes kompis Kerstin. Det allra bästa var att vi stannade på ett café och fikade. Jag satt som vanligt i mattes knä och uppförde mig jättefint. Matte åt bröd med ost och skinka på. Och jag fick hälften av hennes skinka. Det var väldigt god skinka! Vov och smask! Jag tycker om att gå på café! Det skulle vi göra var dag tycker jag. Ja, för jag tycker om att sitta i mattes knä och smaka på hennes mat.

I dag har matte och jag gått flera långa promenader. Matte och jag tycker om att promenera när det är fint väder. Matte tittar mest på havet - och på människor och så. Själv har jag väldigt mycket som jag måste lukta på. Och så kissar jag förstås här och där. Det är viktigt att kissa överst - där andra hundar har kissat. Jag kissade överst på jättemånga ställen jag. Bra va! Vov på er!

10-10-25:

Jaha, då var den lönen slut. Den som jag fick i dag... Ja, nästan i alla fall. (Detta är min lilla tilläggspension som jag använder som "fickpengar". Den riktiga pensionen betalar jag hyra, räkningar och sånt med.)

Jag kom fram till Ikea i Murcia klockan 9:54. De öppnade klockan 10:00. Med inköpslistan i högsta hugg gick jag in som en av de första. Det är bra att vara tidig, för då är det lugnt och skönt i varuhuset. För en gångs skull fanns allt hemma som jag skulle ha. Jag köpte en Billy-bokhylla, skåpluckor, 2 överhyllor, några självbevattningskrukor till mina nya växter, ett par billiga handdukar samt några gardinklämmor. Redan klockan 10:54 hade jag lastat mina inköp i bilen. Fast sen gick jag in ett varv till. Då provade jag soffor, samt tittade på soffbord och andra saker som jag önskar mig. Det är kul att titta och önska också. Slutligen köpte jag en stor påse svenska köttbullar åt Ulf. (Samt en förpackning gräddbullar, för det tycker han om.) Han var hemma och passade Bonnie och kunde behöva lite uppmuntran.

Ulf är inte fullt så engagerad som jag i heminredning. När det gäller våra gemensamma utrymmen, som t ex vardagsrummet, så diskuterar vi förstås hur vi vill ha det. Det är sällan vi tycker helt lika. Men vi brukar kunna hitta en medelväg. (Ulf tycker t ex att min ommöblering är OK.) På nedervåningen (= mitt rum + gästrummet) har jag näst intill fria händer, för här nere är Ulf nästan aldrig.

Nu återstår för mig att montera nya Billyhyllan + överhyllorna, skruva på dörrarna etc. Men det får vänta till i morgon, eller nästa dag. Jag blev trött av utfärden till Ikea - så i dag orkar jag inget mer. Sen ska jag ju måla över spacklet i gästrummet också. Och måla piedestalen. Och så måste jag köpa jord så jag kan plantera om de nya krukväxterna.

Ja, jag ska nog kunna hålla mig sysselsatt de närmaste dagarna... Själva jobbet är kanske inte så kul, men det är roligt efteråt - när man kan se så mycket bättre och finare det blivit. Ni ska få se foton så småningom.

10-10-26:

Det lär dröja några dagar till innan ovan utlovade foton kommer. För än har jag inte börjat montera någonting.

I går glömde jag i hastigheten att berätta att jag även köpte en vit tyggarderob: Ikea PS. Den är inte speciellt vacker - men jag fick många hyllor för pengarna...

I stället för att montera har jag i dag tvättat (och sen tagit rätt på) 3 maskiner tvätt. Och i eftermiddags hälsade jag på Kerstin, hemma i hennes dotters stora fina hus. Vi satt i trädgården och fikade och pratade några timmar. Det var trevligt! I morgon bitti flyger Kerstin upp till Stockholm igen, så det lär dröja ett tag innan vi kan träffas igen.

I kväll är det kallt ute, bara 14º. Jag frös på sista kvällsrundan med Bonnie. Jag hade bara tröja på mig, men borde haft jacka. Det är bara att konstatera: Hösten har kommit hit till El Campello också. (Fast öronvärmare behöver jag inte än...)

Ja, ni vet ju att jag fryser så snart temperaturen understiger + 22º C...

10-10-28:

I går var jag ganska flitig. Först målade jag över det spacklade i gästrummet. Men redan när jag öppnade locket på färgburken blev jag misstänksam. Nyansen verkade inte stämma! Jag målade ändå, för att se hur nyansen skulle bli när färgen torkat. Men det är bara att konstatera: Det är fel färgnyans. Den jag har köpt är aningen mörkare, men framför allt har den mer rött i sig. Jag måste alltså åka till Carrefour och se om jag kan hitta en bättre nyans. Det är förstås inte säkert att originalfärgen är köpt där. Nu undrar jag givetvis varför färgburken med torkad gul färg stod i källaren. (Den som jag köpte en likadan som.) Nåja, lite bättre blev det trots allt "efter" om man jämför med "före".

Men jag kan förstås inte låta det vara så här. Skulle jag inte hitta rätt nyans, så blir jag på sikt tvungen att måla om hela rummet. I så fall målar jag det vitt. Det blir enklast och billigast så.

När jag hade målat började jag montera min Billy-hylla. Så här blev det med nya överhyllor på de två höga hyllorna jag redan hade, ny dörr på den smala, samt min nya låga hylla med dörrar:

Än så länge har jag delvis bara ställt in sakerna i hyllorna. Det är alltså ingen riktig ordning än. På den låga hyllan står/ligger mina minsta tavlor. På golvet bredvid står 2 större - men de syns inte på fotot. (Den med katten är ingen tavla - utan min brick-kudde - som jag ofta använder att ha boken på då jag läser.)

Den nya sortens dörrar till Billy har förresten inga knoppar. Man öppnar dem genom att trycka. En liten mekanism på insidan fjädrar då ut dörren. (Det är 3:e gången, sen jag började köpa dörrar till mina Billyhyllor, som det kommit en ny  modell. Skillnaden syns tyvärr när man ställer hyllorna bredvid varandra.)

I dag planerar jag att fortsätta mitt monteringsarbete. Jag har ju tyggarderoben kvar. Eller också åker jag och köper ny färg, samt planteringsjord. Vi får se. Jag har ju ingen tidspress, även om "göra-listan" är lång.

Vov! I går var matte jätte-orättvis! Jag fick inte hjälpa henne att montera Ikea-möbler. Förra gången hjälpte jag henne jättebra. Då gnagde jag till flera av träpluggarna så dom fick en snyggare form. Och så hjälpte jag dessutom matte att lägga skruvarna på olika ställen.

Fast i går, då var matte så dum, så hon la alla de små spännande sakerna - högt upp på en hylla. Så jag räckte inte till dom. Dumt va! Hon borde ju vara glad för att jag vill hjälpa henne! Visst! Vov och vov!

PS:

Det blev Carrefour. Jag köpte en ny ljusgul färg. Denna nyansen heter Sahara. Kanske den inte är 100% rätt, men den var det närmaste jag kunde hitta. Möjligen får jag blanda den med lite vitt. Jag får se när första omgången färg har torkat.

Sen har jag börjat måla den svarta piedestalen jag köpte. Den står nu upp-och-ner och är målad 1 gång (utom på ovansidan). Lackfärgen ska torka 6 timmar - så piedestalen kan jag inte måla igen förrän i morgon.

Jag har också monterat de 3 billiga pallarna jag köpte på Ikea. (Dem har jag inte nämnt tidigare.) De kostar bara knappt 40:-/styck, och kan vara bra att ha i reserv om vi får många gäster. (Jag var lite sugen på att köpa rosa pallar, men vitt är trots allt både snyggast - och lättast att matcha med annat.)

På hemvägen från Carrefour passerade jag en växt-butik. Där säljer de både inomhus- och utomhusväxter samt massor av tillbehör. (Allt från gödning och krukor till bevattningssystem.) De hade många väldigt stora krukväxter som jag blev sugen på att köpa, bl a Fikus robusta och Monstera. Och en jättefin stor Cissus. Men eftersom jag nästan har slut på månadens fickpengar så köpte jag bara 2 små krukväxter. En Calathea (den med lila bladundersida) och en Spathiphyllum (Fredskalla). Och så köpte jag 10 liter blomjord. Det räcker till att plantera om Bougainvillean och Gullrankan i alla fall. Jag vill prova jorden innan jag köper mer. Spansk jord brukar vara mycket grövre i strukturen än den vi är vana vid - och det syns ju inte genom påsen hur den är. Den grövre jorden passar inte i självbevattningskrukor. Genom påsen kändes den jag köpte ganska finfördelad, så jag hoppas att den är bra för ändamålet. I Sverige köper jag alltid specialjord för självbevattningskrukor. (Den brukar bl a innehålla pyttesmå lecakulor.) Men sådan jord finns knappast här i El Campello.

Nu har jag 12 krukväxter. Det är långt från de uppemot 100 jag brukar ha, men får dessa bara växa till sig så ska jag nog få min lilla gröna oas. Och så får jag komplettera lite efter hand.

10-10-30:

Grattis på 23-årsdagen Johan!

Jag hoppas att din födelsedag blir trevlig på alla sätt och vis!

PS:

I går kväll var Ulf och jag ute på restaurang och åt en god middag. Ulf lät mig välja restaurang. Jag valde den italienska restaurangen Riccardo (vid strandpromenaden) för att det såg så mysigt ut där, med levande ljus och vackert porslin. De öppnade först klockan 19. Eftersom vi var hungriga, så hängde vi på låset och blev kvällens första gäster.

Maten var mycket god. Ulf valde plankstekt oxfilé, och jag valde (enligt reklamen handgjord) spagetti med champinjoner och nötter. Vi tog några foton med Ulfs mobil. De foton vi tog utan blixt blev, trots rörelseoskärpan, något bättre än de tagna med blixt. (Blixten förstörde stämningen totalt!) Ulf fotograferade mig, och jag maten...

Till efterrätt delade vi på en Tiramisú. Nåja, delade och delade... Jag erkänner att jag åt betydligt mer av efterrätten än Ulf. I gengäld åt Ulf upp halva min varmrätt (eftersom jag inte orkade allt), sedan han först ätit upp all sin egen mat... Tja, vi får väl leva på sallad några dagar framöver - för att kompensera utsvävningarna.

Häromdagen tog Ulf ett par foton av de nya rondellerna längs väg N-332. N-332:an är den 386 km långa genomfartsleden som följer kusten, från Vera i söder till Valencia i norr. Rondellerna gör att trafiken flyter mycket smidigare nu.

Rondellen på fotot ovan, är den mitt för vägen mot Busot. (Skymtar på vänster sida.) Det var den vägen jag promenerade de första månaderna jag kom till Spanien, hösten 2006. Rondellen under, visade jag foton på även för några dagar sen. Men de fotona var tagna från andra hållet. Här syns kommunsymbolen i förgrunden.

10-10-31:

Grattis på 18-årsdagen Anna!

I går besökte jag Peña del tango i Alicante. Jag passade på att bli medlem i den tangoföreningen också. Egentligen har jag inte råd att vara med i 2 tangoföreningar, men jag kommer att vara medlem i båda året ut så får jag se sen. Hos ABA-tango kostar det 35 € per år + 3 € per milonga. (Milongan kostar 5 € för icke-medlemmar.) Hos Peña del tango kostar det 15 € per månad att vara medlem, men då ingår milongorna, samt dansteknik-lektioner. (Deras milongor kostar också 5 € för icke-medlemmar.) Om jag skulle gå på alla milongor (en var lördag) så skulle det alltså kosta totalt 191 € per år hos ABA-tango, och 180 € per år hos Peña del tango. Det är svårt att välja! I båda föreningarna finns det väldigt trevliga människor! (Några är medlemmar i båda.)

Hos Peña del tango har de den överlägset bästa musiken. Dessutom levande orkester 1-2 timmar per kväll. Där finns också gott om duktiga kavaljerer. (Damer också naturligtvis - men det bryr jag mig personligen mindre om.) Jag får dansa nästan varenda dans där. Lokalen ligger i norra änden av Alicante, och jag har bara 13 km dit. Nackdelen är att rökning är tillåten i lokalen. Många röker, och lokalen är liten. För mig som är icke-rökare är det hemskt! Jag får ont både i huvudet och halsen av röken. (Nästa gång ska jag sätta mig precis under luftkonditioneringens inblås!) Och så måste jag, dagen efter, tvätta samtliga kläder jag haft på mig - inklusive jackan som bara hängt i lokalen.

ABA-tango har en mycket större och finare lokal, men bara ett fåtal duktiga kavaljerer. Där får jag sitta minst hälften av danserna. Och så spelar de annat än tango emellanåt. (T ex salsa, eller argentinska och spanska folkdanser.) Eftersom de numera håller till i Gran Alacant (nära Santa Pola) har jag också längre resväg dit - 35 km. Dit går det heller inga allmänna kommunikationer kvällstid. Fördelen är förstås att lokalen är rökfri!

I går hade jag hur som helst mycket trevligt. Jag dansade praktiskt taget varenda dans, och musiken var jättebra!  Jag går gärna dit nästa lördag också! (Fast Ulf vill inte att jag ska dansa tango var vecka...)

I dag är jag förstås lite trött. Jag kom inte i säng förrän klockan 03:30 sommartid / 02:30 vintertid. Men en glad liten hund väckte mig ganska tidigt i morse, fast jag hade gått ut med henne i natt när jag kom hem. Nåja, tidigt och tidigt. Klockan var nästan 9! Men det innebär att jag bara sov ca 5 timmar.

I dag ska jag måla piedestalen minst en gång. Den är nu målad 2 gånger överallt utom på ovansidan - där den bara är målad en gång. Jag måste troligen måla den 3 gånger överallt. (Väggen är klar.) Och så borde jag montera tyggarderoben. Och sen måste jag förstås tvätta...

Det regnade lite i natt och i morse (bara en dryg mm sammanlagt), men nu skiner solen. Så när jag har stoppat tvätten i tvättmaskinen så går jag nog en runda med Bonnie. Jag ska fråga Ulf om han vill följa med.

PS:

Molnen hade så vackra färger i kväll (klockan 18), så jag tog ett par foton från balkongen.

Va? Börjar ni misstänka att jag är fascinerad av färger och nyanser? Och dessutom av himmel och hav? Jo, det ligger säkert nåt i det... (I eftermiddags, när Bonnie och jag var ute och gick, var havet intensivt blågrönt. Men då hade jag inte kameran med.)

Nu ska jag göra något som jag ytterst sällan gör. Jag ska göra reklam för en produkt! Nämligen den här:

Eftersom jag (p g a söndertrampade fettkuddar) ofta har ont under främre trampdynan (heter säkert nåt finare på latin) har jag provat många olika typer av silikoninlägg i mina skor. Särskilt när jag bär högklackat är sådana helt nödvändiga. Just denna sorten visade sig vara bättre än alla de andra. Inläggen har nämligen en klibbig botten som gör att de ligger kvar i skon där man lagt dem! Dessutom är de aningen mjukare (= mer svikt) än de flesta andra. Ett par såna här inlägg hade jag i mina dansskor i går. Utan dem hade jag aldrig klarat att dansa flera timmar i rad. Tyvärr har jag bara med mig ett par ner till Spanien. Hoppas att Lindex fortsätter att föra denna produkt, så att jag kan köpa fler när jag återkommer till Sverige i slutet av maj.

10-11-01:

Så har det blivit november. I Spanien är det Alla Helgons Dag i dag. Allt är stängt, och det går extrabussar till kyrkogården. Vädret har bjudit på växlande molnighet, och 20 - 22º. Badstranden har varit nästan tom. Bonnie och jag har som vanligt gått flera promenader längs strandpromenaden. Vi har också suttit på muren och betraktat barnen som lekt på stranden, människorna som gått förbi - och så havet förstås. I dag har havet varit blått hela dagen...

Jag borde ha gjort så mycket i dag. Min att-göra-lista är ju väldigt lång... Men det enda "nyttiga" jag har gjort hittills i dag, är att jag har målat piedestalen för (förhoppningsvis) näst sista gången. Jag är trött i dag. Det har jag varit flera dar i rad. Det beror på att jag har sovit för lite. Jag har svårt att somna så länge jag hör ljud utanför fönstret - eller i huset. Och på nätterna vaknar jag ofta för att jag har ont i axlarna (för att madrassen är för hård). Sen har jag svårt att somna om. Och på mornarna händer det att jag blir väckt av en liten morgonpigg hund. Det är tur att jag är pensionär. För då måste jag ju inte vara superpigg och jätteeffektiv hela dagarna...

Om jag sover med öronproppar så somnar jag snabbare. (Fast oftast får jag ont i öronen av öronpropparna - så jag vill inte använda dem var natt.) Och så småningom, när jag får råd, ska jag köpa en tryckavlastande Tempur-bäddmadrass till min säng här. (Tyvärr är de väldigt dyra - 5795:- för en sån som jag behöver. Jag har en sån i Hässelby - men den behöver jag ju där. Och sådana madrasser är alldeles för stora, och tunga, för att flytta fram och tillbaka.) Att Bonnie är morgonpigg emellanåt kan jag däremot inte göra något åt. Men hon är så go' när hon väcker mig, så det gör ingenting. I morse var det förresten jag som väckte henne...

Vov på er! I dag har matte och jag gått många luktrundor. Det är bra! Ja, för jag har väldigt mycket jag måste lukta på varenda dag. Det är ju väldigt viktigt att hålla reda på vilka hundar som har kissat på dom olika platserna.

Ja, och sen så måste jag ju kissa på en massa olika ställen själv också. Och sprätta lite elegant och så. Ja, jag har verkligen mycket att göra om dagarna.

Fast i dag vilade matte och jag en stund också. Vi satt på muren och tittade. Jag tycker om att känna lukten från havet i nosen.

Men sen så fick jag syn på en hundkompis. Och då blev jag så sugen på att leka med honom.

Fast killar kan ju vara totalt hopplösa ibland. Vov alltså! I dag ville han bara nosa mig där bak - hela tiden. När jag ville leka! Fast då blev jag arg och sa ifrån. Vov - vov - voff, sa jag. Och då skärpte han sig flera sekunder i alla fall. Men sen så gick matte och jag hem.

Hemma lekte matte och jag ganska länge med pip-bollen. Det var vov så kul! Ja, först så har vi dragkamp om bollen. Och sen, om matte kan ta den - då kastar hon den. Och så springer jag efter bollen och tar den. Och sen så springer jag tillbaka till matte. Och lägger bollen i mattes hand. Och sen börjar jag dra igen. Jag är jättestark! Fast ibland är matte ännu starkare. Men det gör ingenting. För det är lika roligt att springa efter bollen - som att ha dragkamp. Jag kan hålla på hur länge som helst. Fast matte - hon tröttnar redan efter en stund. Dom är såna - människorna. Så fort dom blivit vuxna - så tröttnar dom på att leka. Visst är det dumt! Såna är inte vi hundar! Vi leker så länge vi lever, vi. Men så är vi också mycket klokare än människorna. Vov och vov!

10-11-02:

Jag har inte gjort nån större nytta i dag heller. Bara målat piedestalen för sista gången, samt tvättat en maskin tvätt. I gengäld åkte jag in till Alicante för att uträtta några småärenden. När jag köpt de få saker jag skulle, så fastnade jag länge på El Corte Inglés enorma julavdelning. Jag kände mig som ett barn på nytt - när jag vandrade runt bland alla hyllor med tomtar, änglar, julgranskulor och glitter. Jag hade bara min lilla mobil med, den med urusel kamera. Men jag tog ändå 2 foton på avdelningen med röda saker. Ja, bara på en bråkdel av allt det röda förstås. Men kanske ni kan ana överdådet ändå.

Själv köpte jag ett par små julpynt på avdelningarna för silverfärgade respektive vita julsaker. (I Sparad dagbok 15 - den 4/11, kan ni se förra årets foton från El Corte Inglés julavdelning...)

PS:

Vi har haft underbart väder i dag! Och det verkar som om det ska fortsätta så de närmaste dagarna, med 22-23º, klarblå himmel och solsken. Jag är så glad att jag är här!

Mindre kul: I dag har vår internetuppkoppling försvunnit vid ett par tillfällen. Hoppas att det är en engångshändelse...

10-11-03:

Jaså, några av er är nyfikna på vad jag köpte för julpynt. Det var bara några såna här små stjärnor att hänga i granen:

Det är typiskt kvinnligt att bry sig om julpynt, anser Ulf. (Jag tvingade visst med honom till El Corte Inglés julavdelning förra året. Han var inte alls lika begeistrad som jag.) Fast jag tror inte att pyntande av hemmet är könsbundet. Möjligen är det av tradition vanligare att pyntandet överlåts åt kvinnorna. Men jag känner även män som tycker att sånt är kul.

I förmiddags var jag på Carrefour och köpte mer jord. Så nu har jag planterat om alla de nya krukväxterna i självbevattningskrukor. Så här blev det:

Vi har haft underbart väder i dag också. Jag har gått klädd i T-shirt, shorts och sandaler på promenaderna med Bonnie. Ulf tycker att jag ser överdrivet salig ut, när jag pratar om hur skönt jag tycker det är ute. Men jag blir ju så glad av solsken och värme!

         ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...

Att sången ovan sjöngs av Valdemar Dalquist 1928, har de flesta av oss glömt. (Text Erik Lindorm - musik Jules Sylvain.) Men textraden lever kvar på många broderier.

10-11-04:

Ännu en underbar dag! I dag går jag klädd i sollinne och shorts. Jag har mycket jag borde göra inomhus, men jag prioriterar att njuta av det härliga vädret. Det gäller att samla energi inför vintern! Just nu är det varmare än det brukar vara i november (+22º just nu), och värmen kommer förstås inte att vara i evighet. I förmiddags gick Bonnie och jag en lång promenad. Vid Rio Seco fick hon springa lös rätt länge. Hon jagade gräshoppor och hade jättekul. Sen lämnade jag henne hemma hos Ulf, och gick själv ytterligare en promenad på en dryg timme. Denna gång barfota längs stranden, med fötterna i vattnet. (Havet är nu 20º varmt.) I dag är stranden full av folk som badar, solar, läser, spelar spel, leker med bollar och bygger sandslott.

PS:

Lite nytta har jag gjort i dag, trots allt promenerande i solen. Jag har äntligen monterat tyg-garderoben från Ikea. Snygg kan man knappast påstå att den är, men däremot funktionell (i förhållande till priset). Jag har fyllt garderoben med alla mina linnen, T-shirts samt underkläder. Dessa låg innan i gästrummet, vilket ju inte är så praktiskt de perioder vi har gäster... Så här ser garderoben ut:

Man kan montera garderoben med valfritt antal hyllor, men jag har valt att ha alla hyllorna i - för då rymmer den mest. Den har hjul och är lätt att rulla åt sidan. Det är bra - för nu blockerar den delvis min ena riktiga garderob. Det ska bli skönt till hösten då jag får hit mina riktiga garderober som går ända upp till taket, och har utdragbara backar, samt dörrar att stänga om kläderna. Men till dess får vädringsstället + tyggarderoben duga. (I lådan som står ovanpå garderoben planerar jag att lägga mina skärp.)

Nu på kvällen är det bara 15º ute, så på kvällspromenaden lär jag behöva både långbyxor och jacka...

Eftersom Ulf  i går gick en promenad på minst 1½ mil, så har han tagit det lugnt i dag. Ja, lugnt och lugnt... Ryanair har ändrat hans avgångstid från Stockholm i december med över 7 timmar, så nu måste han avboka och flyga med Norwegian i stället. Men ni som känner till Ryanair vet förstås - att det bl a är på sin obefintliga kundservice de sparar pengar. Man kan boka sin resa via internet, och Ryanair har skickat mail angående ändringen. Men det går inte att maila till dem. Man måste ringa dyra betalsamtal. I vårt fall skulle det bli billigast (4:- per minut + ordinarie samtalskostnad) att ringa Ryanair i Madrid - men där talar de bara spanska. Och skulle vi ringa via Sverige (för att få prata engelska) så skulle det bli mycket dyrare. Till slut lyckades Ulf hitta en adress till dem på Irland. Så han skrev ett brev som han postade i dag. Om resan ändras mer än 3 timmar har man nämligen rätt att få tillbaka sina pengar. Och Ulf vill förstås ha tillbaka sina.

Ulf hittade förresten en humoristisk webbsida som heter I hate Ryanair: http://www.ihateryanair.org/ ...

10-11-05:

Grattis på födelsedagen Lena!    

PS:

I dag har vädret inte varit lika fint. Det har varit halvmulet och blåsigt ända fram till i eftermiddags, fast hyfsat varmt (kring 20º). Bonnie och jag har nöjt oss med några kortare promenader. I stället har jag suttit en del framför datorn i dag, och pluggat spanska. Det går så sakteliga framåt. Jag lär mig några nya ord var dag. Jag kan prata lite bättre nu, och förstå aningen mer, men det lär dröja väldigt länge innan jag kan prata nåt så när flytande. Pero poco a poco, som spanjorerna säger. (≈ Men lite i taget.) Jag kämpar på...

10-11-06:

I dag har det varit lika fint väder som tidigare i veckan. Bonnie och jag är förstås ute mycket mer när solen skiner, än när det är mulet. Ulf går alltid bara en promenad om dagen. Och han tycker bäst om att gå för sig själv. Tja, mig tycker han visserligen om att promenera med - men inte med Bonnie. Hon stannar ju och luktar lite här och där, och Ulf vill gå i jämn takt hela tiden. Själv har jag inget emot att stanna till då och då. Det finns ju så mycket att titta på. (Havet, himlen, människor, djur, växter, hus och massor av små detaljer.)

På en av dagens promenader gick Bonnie och jag vägen ovanför hamnen, i närheten av tornet. Jag tog några foton därifrån. Tyvärr blir allt så smått när jag komprimerar fotona. Det syns inte alls att det är mycket folk på stranden. Och inte ser man udden Cabo de las Huertas i bakgrunden heller. Sånt som jag tydligt såg i verkligheten. Men ni kan i alla fall se att det är bra utsikt. Man ser hamnen samt hela stora badstranden. (Jo, de 3 fotona är ganska lika, men jag kunde inte bestämma vilka jag skulle gallra bort - så därför får ni se alla...)

På tornet vajade "El Campello-flaggan".

Bilen, på fotot nedan, gör reklam för en fin fransk restaurang på strandpromenaden. Nån gång ska vi gå dit, Ulf och jag. De lär ha väldigt god mat. Fast det är en dyr restaurang, så det får bli vid något speciellt tillfälle. En charmig reklambil har de hur som helst.

Häromdagen hittade jag ett par trevliga nyproducerade vykort. De visar strandpromenaden alldeles nedanför oss. Fotografen heter J.C.Castañeda, och motivet Vista noctura de la playa y del Paseo Marítimo. (≈ Nattlig vy från stranden och Strandpromenaden.)

Vov så kul jag har haft i dag. Matte och jag gick till Roliga klätterstället. Man får klättra mycket för att komma dit. Och gå nära vattnet! Fast det kan jag! Jag är jättebra på att springa på klipporna nära vattnet.

Ibland fick jag stanna lite och vänta på matte. Ja, för hon kan inte springa lika fort som jag. Då passade jag på att nosa på allt spännande som jag hittade. I dag hittade jag en död räka som luktade väldigt intressant. Fast jag fick inte smaka på den för matte.

Allra längst ut på Roliga klätterstället, där är det vatten runt om - på alla sidor utom en. Där kan man nosa på vågorna. Fast man får akta sig. För ibland skvätter dom. Men nu, när jag har tränat mig, är jag jättebra på att akta mig för vågor. Jag kan hoppa undan jättesnabbt - precis innan dom tänker skvätta på mig. Bra va!

Och väldigt modig är jag också. Jag vågar titta ner i det djupa vattnet.

Sen, på hemvägen, då hittade jag såna där roliga hopp-leksaker. Såna som jag brukar leka med vid Rio Seco. Dom är vov så roliga! När jag kommer nära så hoppar dom högt. Och ibland flyger dom en bit. Men dom flyger så lågt - så jag nästan kan ta dom. Jag är jättebra på att jaga dom. Fast jag har märkt, att om man biter i dom. Då går dom sönder. Sen hoppar dom inte mer. Men då kan jag jaga en annan. Ja, för det finns väldigt många.

Matte säger att dom heter gräshoppor, och att det är synd om dom när jag biter i dom. Fast om dom inte vill att man ska bita dom - så skulle dom ha hoppat snabbare tycker jag. Nu får dom faktiskt skylla sig själva. Men jag vill förstås inte att dom ska ta slut. Nej, för dom är vov-jätte-kul att jaga.

Sen, när jag hade lekt färdigt, då gick vi hem igen. Ja, egentligen var det matte som tyckte att jag hade lekt färdigt. Det hade jag INTE. Men matte försöker alltid bestämma över mig. Och bara för att hon är starkare - så får hon sin vilja igenom. Dumt va! Hundar borde alltid få bestämma själva! Så det så! Vov! Och vov-vov!

10-11-07:

I går besökte jag Peña del tango igen. Denna gången var jag där redan klockan 21 för att vara med på tekniklektionen. Eftersom lektionen är gratis för medlemmar, ville jag passa på att vara med. Jag må ha undervisat i tango själv, men just nu känner jag mig ganska "ringrostig" - och fullärd blir man ju aldrig.  Det var en nyttig lektion som danslärarna Cecilio och Andrea höll. Vi fick gå (individuellt) på olika sätt (framåt, bakåt, i olika stegkombinationer och i olika rytmer). Sen fick vi individuell kritik, var och en på sin nivå. En ung man, som inte dansat så länge, fick hjälp med både hur man för och med själva stegen. Själv fick jag påpekande om att jag borde sträcka ut benet ytterligare i bakåt-steget, samt vinkla foten lite mer mot "främre insidan". Det vet jag mycket väl att man ska. Men vad man vet i teorin, och vad man i praktiken gör, är inte alltid detsamma... Men man ser ju aldrig sig själv dansa. Därför är det bra att någon annan kan titta - och ge goda råd. Jag försökte tänka lite extra på dessa detaljerna, när jag dansade under kvällen. Om jag får möjlighet så kommer jag att gå på lektionen nästa vecka också. (Lektionen var också en utmärkt övning i att försöka förstå snabbt talad spanska... Tur att jag är bra på att gissa!)

Det var väldigt trevligt på Peña del tango. Jag fick dansa mycket under kvällen - och dessutom med många duktiga kavaljerer, bl a med Cecilio och Miguel. (Jag har nämnt båda tidigare.) Det är trevliga människor där - alla tangueros (≈tangofrälsta). Musiken var, som vanligt, väldigt bra. Orkestern började tyvärr inte spela förrän klockan 01:15! (Vid det laget var jag ganska sömnig.) Det var också två dansuppvisningar till orkestermusiken, Cecilio & Andrea samt ett ungt par. Båda paren dansade väldigt tjusigt, så det var trevligt att titta på. När orkestern spelat färdigt åkte jag hem. Dansen höll annars på till klockan 03. Men jag orkade inte hålla mig vaken mer. Ont i fötterna hade jag också...(jätteont under främre trampdynan - trots "gel-inläggen").

  Skon jag dansade i...

När orkestern precis börjat spela kom förresten fyra av mina "gamla" tangovänner. De hade först varit och dansat hos ABA-tango, och när det slutade där så fortsatte de till Peña del tango. (De såg inte alls trötta ut...)

Förresten blev jag inbjuden till en privat födelsedagsfest hos en av mina nya tangovänner. Jag kommer inte att gå - men blev väldigt glad för att jag blev inbjuden. Det är viktigt för mig att komma in i det spanska samhället. Tangon är min bästa genväg! 

Jag diskuterade min aversion mot rökning med Miguel. Han tröstade mig med att det antagits en ny lag. Fr o m 1:a januari kommer det att bli rökförbud i alla offentliga lokaler. Själv hade han precis slutat röka, för att förbereda sig. Jag har faktiskt läst om lagen. Jag var bara osäker på om den verkligen skulle gälla överallt. Men om den kommer att gälla även på Peña del tango så blir jag bönhörd!

Vädret är fint i dag. Jag ska ta det lugnt, men planerar att vara ute mycket i solen. Jag ska ta på mig mina allra skönaste sandaler för att skona mina stackars fötter...

PS:

Ni minns de där 3 nästan likadana fotona ni fick se i går. Nu får ni se 2 nästan likadana till. Fast dessa har jag inte komprimerat lika mycket. Kanske kan ni se fler detaljer på dessa?

Och om ni sparar över dessa 2 foton till er egen dator (högerklicka på fotot och välj spara bild som) så kan ni se dem i något större förstoring än jag har lagt in här.

10-11-09:

I går var jag trött, och gjorde inte mycket nytta. I min ålder tar det på krafterna att vara ute och dansa hela natten. Speciellt om man inte får ta igen den förlorade sömnen... Först i dag börjar jag komma ikapp.

Jag har skruvat upp en hängare i hallgarderoben. Garderoben är bara 25 cm djup. Tidigare hade jag bara en knopplist att hänga kläderna på, men den rymde inte många galgar. Den här hängaren (som egentligen inte alls är avsedd för kläder) kan jag hänga ganska många jackor på. Det ser prydligare ut att inte ha för många hängande framme i hallen.

Jag tänkte hänga upp en gardinkappa i mitt rum, men konstaterade att den tidigare ägaren (sin vana trogen) hade limmat fast ändknopparna på gardinstången. Alltså kan jag inte ens byta gardinringar. Här var allt upphängt på något liknande fingerkrokar. Jag har kanaler i de flesta av mina gardiner, men skulle till nöds kunna hänga upp dem med hjälp av gardinklämmor. Om jag inte får loss ändknopparna så måste jag kanske köpa ny gardinstång. Såvida jag inte kan flytta gardinklämmorna från nuvarande ringar och få fast dem på de befintliga. Jag får prova mig fram.

I går eftermiddag var Horst här och hälsade på oss. Det var väldigt trevligt! Det enda jag inte gillade var att han sa att han tycker att vardagsrumsgardinerna är snygga. Ulf blev dock väldigt glad över att få medhåll. Fast jag kommer inte att stå ut med dem i längden. Är det en fråga om manlig respektive kvinnlig smak tro?

Jag tror inte att jag har berättat, att Ulf tog med sig några av mina beigea kuddfodral från Hässelby. Nu har vi i alla fall bara beigea kuddar (+ den med rosor på), i vår röda soffa. Kuddarna passar inte perfekt ihop, vare sig med varandra eller med soffan. Men jag tycker det ser betydligt bättre ut än förut. Och vid nästa lön hoppas jag kunna köpa ett nytt soffbord. Det nuvarande är opraktiskt lågt, bara 38 cm, och dessutom är benen (som ska föreställa metall) gjorda av en halvmjuk plast. Ikea har ett litet enkelt bord i träfaner med ungefär samma mått, fast 7 cm högre, för knappt 200:-. Det skulle se mycket bättre ut, även om jag nån gång i framtiden kanske hellre skulle vilja ha ett runt som är ytterligare lite högre. (De senare är allra minst 5 gånger dyrare - så det får bli ett annat år.)

Ulf läste någonstans att det är i november månad vi lägger på oss flest överviktskilon (inte till jul som många tror). Kanske en gammal instinkt om att lägga upp förråd inför vintern? Hur som helst har jag känt mig ganska sugen på snabba kolhydrater på sistone. Och en och annan frestelse har jag fallit för. Måtte jag nu kunna fortsätta att hålla min vikt. Jag har inte gått ner de där 3 kilona som jag egentligen hade tänkt. Å andra sidan har jag heller inte gått upp ett enda hekto. Så nu hoppas jag att motivationen för att börja banta infinner sig innan det blir fler kilon att ta itu med... (Mitt eviga problem!)

I dag har det kommit 5 mm regn här, men nu börjar det klarna upp igen. (Vi har haft mellan 18 och 20º.) I går kväll blåste det förresten rejält. Och ett tag var vi utan tillgång till internet. (Det verkar som om de spanska ADSL-systemen inte tål regn och blåst nåt vidare...)

Nåja, man kan ju inte få allt, inte ens i El Campello...

Om ni har 8 minuter och 15 sekunder som ni inte vet vad ni ska göra av - så titta på den här filmen från El Campello - tagen nu i sommar: http://www.youtube.com/watch?v=dgAzkqfcUyY&feature=related (Högerklicka och öppna i ny flik - så ser ni bättre.)

10-11-11:

Vov så trött jag är! Ja, för i dag har jag sprungit, och sprungit, och sprungit jättefort och jättelångt!

Jag mötte Kiko när jag var ute och gick. Kiko är ju min bästa spanska hund-kompis. Och han är väldigt gullig och så. Det är han. Men han är väldigt intensiv på nåt sätt.

Han vill alltid leka. Och det är ju kul! Fast sen så vill han lukta på mig - där, ni vet. Hela tiden! Och då dräglar han på mig också. Och det blir ju lite jobbigt. Jag säger ifrån förstås. Voff, säger jag. Fast det bryr han sig inte om. Nä, för han är alldeles tokig i mig.

I dag fick vi vara lösa. Och då började vi leka förstås. Och sen så började jag springa. Och Kiko han jagade mig. Oj, som vi sprang! Först sprang vi på plattorna, alldeles nära där matte och Kikos matte Josefina satt.

Fast sen sen sprang vi ut på stranden. Ja, för det är mycket roligare att springa i sand. Oj, så fort jag sprang! Som en raket sprang jag. Så snabb är jag. Fast Kiko är nästan lika snabb.

Våra mattar ropade på oss. Dom ropade att vi skulle komma. Bara för att hundar inte får vara på stranden. Dom skrek som om dom trodde att vi var döva. Fast vi hörde dom hela tiden förstås. Vi hade bara inte tid att komma. När för vi ville springa mer. Och så ville vi titta på vattnet. Och lukta lite på den våta sanden.

Det är konstigt med Kiko. För han blir liksom aldrig trött. Men det blir jag. Jättetrött blev jag plötsligt. Och det var ju inte så konstigt. Så snabbt, och så långt, som jag hade sprungit. Men då sprang jag till matte och la mig bredvid henne.

Jag var så trött så jag gäspade. Fast då kom Kiko. Han ville leka mer. Fast jag ville vila.

Men då kom Blanci. Henne känner jag. Hon är snäll. Men hon tycker inte så mycket om att leka. Hon och Kiko nosade lite på sanden.

Då ställde jag mig upp, så att jag kunde se vad dom gjorde. Så jag inte skulle missa nåt kul.

Sen kom en hundflicka till, som jag känner. Fast jag har faktiskt aldrig frågat vad hon heter. Nä, för hon är bara 5 månader. Så hon är lite för barnslig för att prata med. Men vi hälsade förstås på varandra. Och Kiko han nosade lite på henne också. Där, ni vet. Killar är såna...

Fast sen, då blev till och med Kiko trött. Så då la han sig ner och vilade - minst en minut, alltså.

Jag tycker nog nästan att han ser allra gulligast ut - när han ligger still. Ja, för då är det lite lugnare liksom. Men så klart att Kiko är en bra och rolig kompis. Fast förstås inte lika bra kompis som Smulan, i Hässelby strand. Smulan är ju min allra bästa bästis! Så det så! Vov på er!

10-11-13:

Solen skiner, men nu på förmiddagen har vi bara 16º varmt.

I går satt jag några timmar framför datorn och tränade spanska. Bl a skrev jag ett par mail till mina spanska mail-vänner. Ni kan inte ana sån tid det tar för mig, att skriva ett normallångt mail på spanska. Jag får slå upp ord hela tiden, och kontrollera stavningen samt grammatiken. Och ändå blir det fel här och var. Någon gång provar jag att översätta några meningar med Googles translater. Men det blir sällan riktigt rätt. Jag tror att programmet översätter via engelskan. Alltså från svenska till engelska och sen från engelska till spanska. Det skulle kunna förklara en del av de tokiga översättningarna. Lite nytta har jag förstås av Googles translater ändå. Men mest litar jag på min spanska ordbok. Tyvärr innehåller den bara 80 000 ord och fraser. Så det är inte alltid jag hittar just det ord jag letar efter. Nåja, jag lär mig lite mer spanska för varje dag, även om det går långsamt.

I går hängde jag också upp en gardin i mitt rum. Jag lyckades flytta över de nyinköpta klämmorna till befintliga gardinringar. Det blev inte så snyggt - men fungerar tills vidare. Sen hängde jag upp en av de gardinkappor som jag har tagit ner från Sverige. Kappan borde vara lite bredare, och möjligen lite lägre, för att passa perfekt - men får duga så länge. Den döljer i alla fall lådan som persiennen rullas in i.

Jag tycker om gardiner som är vita och har vitt mönster - som denna. Jag har en annan vit gardinkappa med vita blad på, och ett par vita gardinlängder med vita måsar på. Men ingen av de senare får jag hänga upp i vardagsrummet för Ulf. Det är bra synd att vi har så olika smak...

Ni ska få se två foton till från mitt rum. Den första halvan av rummet ser OK ut, om man undantar att jag har lite för många papper liggande framme på skrivbordet samt att min "att-göra-lista" sitter upptejpad på garderobsdörren.

Andra halvan däremot, är egentligen inget jag vill visa upp. Det ser ju väldigt rörigt ut med mina provisoriska garderober. (Dessutom syns Bonnies lek-kudde mm på golvet.)

Något annat som jag har gjort de senaste dagarna, är att leta efter små "pusselbitar" ur min pappas förflutna.

Ni som läst hela min dagbok vet, att min pappa dog väldigt ung - och att jag aldrig kommit över det. Jag saknar honom än! Jag fick aldrig lära känna honom som vuxen. Jag försöker nu, nästan 39 år senare, att lära känna honom lite bättre - genom att söka upp människor som kände honom förr. Tyvärr är många döda vid det här laget.

Men, tack vare min amerikanska mailvän Bernadette, har jag lyckats spåra en av pappas forna arbetskamrater: professor Martin Reiser.

Pappa arbetade ett år i San Francisco med grundforskning (1964-1965). Han arbetade tillsammans med Martin Reiser och Bert Howe, och de tre skrev tillsammans forskningsrapporterna: "Beam Pulse Selector for a Sector-Focused Cyclotron" samt "Formation and Acceleration of Nanosecond Pulses in the Isochronous Cyclotron". (Nej, jag kan inte kortfattat redogöra för innehållet. Jag förstår inte allt. Men det handlar som vanligt om cyklotroner och strålning, förmodligen om strålning för medicinskt bruk.)

Hur som helst blev de tre männen nära vänner. Tyvärr är Martin Reiser den ende som fortfarande lever. Han är 79 år nu. Jag har fått mail-kontakt med honom. Han säger att han har några foton av pappa, tagna på den tiden de arbetade tillsammans. Han lovar att skicka dem till mig så snart han hittar dem. Det känns väldigt kul att ha fått den här kontakten. Året pappa var i USA vet jag så lite om. Jag var bara 12 år då.

Fotot nedan av pappa är taget framför Half Dome i Yosemite nationalpark i Kalifornien. Det är Bernadette som har identifierat platsen åt mig. (Hon bor ju strax söder om San Francisco, och känner till trakten väl.)

Och här nedan ser ni pappa, omgiven av mina syskon Uno, Gun och Dan - när han nyligen kommit tillbaka till Sverige igen. (Det är jag som har tagit fotot.)

I sammanhanget måste jag nämna, att mamma gjorde ett fantastiskt jobb - det året pappa var i USA. Ensam klarade hon hus, trädgård samt oss 4 barn. Uno var inte många veckor gammal när pappa åkte iväg. Och Gun var bara 1½ år... Och jag var ju inte så rysligt gammal, jag heller. På fotona nedan bär jag på Gun.

(Tack förresten Lasse W, för att du överfört fotona ovan - från gamla diabilder till digitala! Om inte du hade hjälpt mig med detta - så hade jag inte kunnat visa fotona här.)

10-11-15:

Hjälp Bonnie att vinna Dogmans fototävling! Gå in på: http://www.minfavorit.nu/Rosta.asp?id=857&cid=2183 och rösta på henne! OBS! Senast 17/11 klockan 24:00! Klicka på bilden av Bonnie i raden till vänster. När det syns i rutan till höger så klicka på RÖSTA som står under bilden.

Så här ser hennes bidrag ut:

10-11-16:

Tack, ni som redan röstat på Bonnie, eller kommer att göra det! Jag tror inte att vi har någon chans att vinna, men det vore roligt om hon klättrade lite högre upp på listan. Just nu (17:00) ligger hon på plats 72 bland 2051 bidrag. (Men hon har 381 röster färre än 1:an - och det försprånget kan vi knappast ta in.)

Den som leder tävlingen just nu är Frasse. Han är tätt följd av Freja och Ludvig.

Därefter kommer Bullis, Robban och Kingston.

Av dessa ledande bidrag tycker jag själv att Bullis borde vinna. (Men jag röstar förstås bara på Bonnie.) I den här tävlingen vinner tyvärr inte den som har det gulligaste, roligaste eller mest originella bidraget - utan den som lyckas få flest människor att rösta på det egna bidraget. Det skulle varit rättvisare med en jury, tycker jag.

PS:

Spanjorerna är väldigt förtjusta i flaggor. Jag har haft lite svårt att identifiera alla, men nu har jag kommit en bit på vägen. Först har vi förstås den spanska flaggan, som de flesta av oss känner igen:

Men inte nog med att det finns en flagga för hela Spanien - sen har varje region dessutom sin egen flagga:

Således har Valencia-regionen (Comunidad Valencia) en egen flagga. Den ser ut så här:

På den första kartan nedan är Valencia regionen - gul. På den andra kartan, är den del av Valencia som Alicante-provinsen utgör - röd. Och på den tredje kartan är Alicante kommun (Municipio de Alicante) - grön, och El Campello kommun (Municipio de El Campello) - röd.

Självklart har även Alicante och El Campello egna flaggor:

På dessa båda flaggor finns kommunvapnet med. Nedan ser ni El Campellos kommunvapen på en något större bild.

På fotot nedan vajar alltså Valencias, Spaniens samt EU's flaggor. EU - Europeiska unionen, heter förresten UE - Unión Europea  på spanska. (På just dessa flaggstängerna, som står nära hamnen, är numera EU-flaggan utbytt mot El Campellos egen.)

10-11-17:

Nu, klockan 18:30, ligger Bonnie på en hedersam 61:a plats i fototävlingen. Det är ju inte så dumt när man betänker att hon konkurrerar med 2080 andra bidrag. Fast för att vinna skulle hon behöva ytterligare minst 494 röster - inom 5 timmar... Helt omöjligt alltså. Men vi blir inte ledsna för det. Hon kommer inte sist i alla fall... Och det kostade inget att försöka. Det är förresten hunden Robban som leder just nu. Vid midnatt är det deadline, men jag väntar förstås till i morgon med att se vem som knep förstaplatsen. Jag hejar på Bonnie (som inte har nån chans) samt katten Bullis (som fortfarande ligger 4:a).

I dag har jag varit på Aki och handlat. Aki är ett varuhus för hemmet, där de säljer allt från brädor och borrmaskiner till kuddar och gardiner. Jag köpte 2 nya beigea kuddar att lägga i vardagsrumssoffan. I gengäld tog jag bort kudden med ros på - den som Ulf inte tycker om. Det är de två kuddarna med blad på som är nya. Så här blev det:

Ulf märkte ingenting av förändringen - inte ens när jag sa att det hade med kuddarna i soffan att göra... Själv tycker jag att det är mycket bättre nu, än det var från början - men det är inte perfekt. Två beigea kuddar med något rött mönster på skulle piffa upp det hela. Men några sådana har jag inte hittat än. På Aki hade de även gardiner i det beigea tyget med blad på. De skulle passa bra i vardagsrummet, tycker jag. Men Ulf lät inte så intresserad när jag föreslog att jag skulle köpa dem. Så jag får avvakta med gardiner. Det är ju viktigt att Ulf också blir nöjd.

Sen måste jag skaffa en duk som passar bättre. Fast det väntar jag med tills jag har bytt soffbord. Men hur jag än gör så känns soffan fortfarande alldeles för stressigt röd för min smak...

I måndags började jag banta. Jag var tvungen att sätta igång nu - annars hade jag gått upp i vikt i stället. Jag hade kommit in i en period då jag var sugen på en massa onyttigheter. (Choklad! Det finns choklad överallt i affärerna nu inför julen. Och förra veckan föll jag för frestelsen och köpte en kaka mörk choklad med mandel - och jag åt upp den på bara några dagar!) Suget har visserligen inte gått över, men nu lever jag mycket sundare. Jag hårdbantar inte, men försöker äta mer frukt och grönsaker, mindre bröd och inga onyttigheter alls. Kanske jag kan lyckas gå ner de här tre sista envisa kilona...

Jag var på marknaden i förmiddags. Där köpte jag blomkål, morötter, paprika, plommon, clementiner och granatäpplen. Jag åt en clementin när jag kom hem. De smakar underbart när de är nyplockade.

I går var vädret underbart varmt och soligt, men i dag har här varit mestadels grått, och det har kommit några regndroppar. I morgon ska det klarna upp igen. Dagstemperaturen håller sig nu kring 19º, och på natten är det som kallast 10º. Morgon och kväll är det långbyxor och jacka som gäller, men soliga dagar kan jag fortfarande gå sommarklädd mitt på dan.

PS:

Nu (klockan 22:00) när jag strax ska lägga mig, ligger Bonnie på plats 59...och Robban leder tätt följd av Frasse och Freja.

10-11-18:

OBS! Jag har kontaktfel på min bildskärm! (Tror jag.)

Skärmen är för det mesta svart! Då kan jag förstås inte uppdatera här - och inte läsa mejl. I morse fick jag starta om 4 gånger - och vicka skärmen hit och dit... Fortsätter det så här måste jag lämna in datorn till lagning.

På Dogmans hemsida står nu bara att fototävlingen är avslutad och att vinnaren presenteras inom kort. Det står inte längre hur många röster de olika bidragen fick, bara att det totalt kom in 2084 bidrag. Tja, jag vet ju redan att Bonnie inte vann, så det kan egentligen kvitta hur det gick för de övriga. Ändå hoppas jag förstås, att det är ett något sånär trevligt bidrag som knep förstaplatsen. (Många var ju rätt intetsägande.)

Jag vågar knappt andas, än mindre peta på bildskärmen eller stöta till skrivbordet - nu när jag skriver detta. Måtte datorn fortsätta att funka!

10-11-19:

Det är tydligen "bara" min bildskärm som har glappkontakt. Själva datorn fungerar, som tur är. (Först blev jag jätteorolig och trodde att hårddisken hade kraschat.) Men stöter jag till bordet som datorn står på - eller datorskärmen - så blir skärmen svart. Och sen kan det ta tid innan jag hittar ett läge där skärmen fungerar igen. Tyvärr råkar jag stöta till bordet då och då. Det är lätt hänt när det är trångt. Mellan bordet och bokhyllan, där jag har min arbetsstol, är det bara 45 cm. Ofta har jag dessutom Bonnie i knäet. Flyttar jag då bara ett ben så är det lätt att råka stöta till ena bordsbenet... Ja, nu har ni en förklaring - om det skulle bli glesare mellan mailen och uppdateringarna. Men skulle felet kvarstå, så måste jag naturligtvis lämna in datorn till reparation.

10-11-20:

Grattis på 26-årsdagen Linda!

Hoppas att din födelsedag blir perfekt på alla sätt och vis!

Tänk att min förstfödda fyller hela 26 år i dag. Det känns som om det inte var så länge sen hon var baby. Men tittar jag mig i spegeln så ser jag ju onekligen att tiden gått...

Datorn verkar fungera som den ska i dag. Det gjorde den i går kväll också. (Och Dogman har ännu inte publicerat vinnarbilden...)

Vov så orättvis matte har varit! Jag har inte fått låna hennes dator på jättelänge! Så jag har inte kunnat skriva på min blogg. Dumt va! Och så skyller hon på att datorn krånglar. Men jag har minsann sett att hon har skrivit själv. Vov så orättvist alltså. Sen, när jag blir rik - då ska jag minsann köpa en egen dator.

Förresten så vann jag inte fototävlingen. Nä, för det var visst ingen skönhets-tävling. För då hade jag förstås vunnit. Så söt som jag är. Ja, det tycker både matte och jag i alla fall. Och husse också! Så det så.

Jag har gjort jättemycket, sen jag skrev i min blogg senast. Jag har varit ute och gått varenda dag, flera gånger om dan. Jag har luktat på många intressanta lukter. Det var särskilt en fläck utanför en restaurang som luktade mycket intressant. Nästan som om det hade legat kött där. Den fläcken luktade jag länge på.

Och så har jag lekt en hel del med Kiko. Dessutom har jag lekt boll-leken med husse nästan varje kväll. Husse är vov så bra på boll-leken! Han kan kasta bollen långt och bra. Det kan inte matte. Hon kastar jättetokigt för det mesta - och kort.

Sen har jag gnagt en hel del, både på mitt lammöra och på mitt stora råhudsben. Förresten börjar lammörat bli väldigt litet. Jag måste be matte om ett nytt snart.

I dag gick matte och jag först en promenad på strandpromenaden. Och sen gick vi en promenad längs den stora gatan som går utanför vårt hus.

Det luktar faktiskt väldigt spännande på båda ställena. Det är bra när vi går på olika ställen, matte och jag. Så jag kan lukta på nya lukter. Fast det är väldigt viktigt att jag kissar på alla mina vanliga platser också. Varje dag! Ja, så att mina kompisar kan lukta att jag har gått förbi där. Jag kissar på väldigt många ställen må ni tro. Det är vov så bra. Det heter "att pinka in reviret". Och det är jag duktig på. Ibland kissar jag en skvätt på mattes badrumsmatta också. Fast då brukar matte bli ganska sur. Så det gör jag så sällan som möjligt. Ja, för det är lugnare när matte är på gott humör. Vov på er!

10-11-21:

Det har varit underbart väder i dag. Bonnie och jag har gått en lång promenad och bl a klättrat omkring på hennes roliga klätterställe. Sen träffade vi Josefina och Kiko. Hundarna lekte en stund och hade roligt. Men efter ett tag blev Bonnie lite irriterad på Kiko, som inte lät henne vara i fred en sekund. Då ville hon sitta i mitt knä och vila. När hon i dag satt i mitt knä kom ett par små hanhundar fram för att hälsa på Bonnie. Den ena hanen är, enligt sin matte, förälskad i Bonnie. Kiko fann då för gott att markera sitt revir - genom att helt sonika kissa på mitt byxben. (Jag ryckte förstås undan benet, men några droppar kom på byxbenet ändå.) Så nu tvättar jag...

I kväll ska jag till ABA-tango. Nu, under vintersäsongen, har de dans på söndagar mellan klockan 19 och 22:30. Tiden passar mig bra. Men det känns långt att åka. Så nästa vecka blir det nog Peña del tango. Nu, när tiderna inte längre kolliderar, finns det några tangofantaster som dansar på båda ställena. Men en gång i veckan räcker för mig - numera.

Datorskärmen blir svart då och då. I dag har det hänt vid två tillfällen då jag suttit och skrivit mail. Mitt i skrivandet så har skärmen slocknat. (Och då stötte jag inte till datorn alls.) Jag vickar och vickar på skärmen, men det är svårt att få kontakt igen. Ibland ger jag upp och försöker igen nån timme senare. Det dumma är, att när skärmen är svart, så kan jag inte ens stänga av datorn på rätt sätt. Och denna datorn är ju ganska ny - så detta borde inte hända alls! Jag fick datorn av Ulf den 9 juli-09, så det är ju nyligen som garantin gick ut - suck.

10-11-22:

I dag har vi soligt och varmt - men väldigt blåsigt. Bonnie och jag undviker att gå för nära stranden i dag - för där blåser det sand i ögonen på oss.

Jag hade jättekul på tangon i går. Det kom mycket folk, och däribland - många duktiga kavaljerer. Jag fick dansa nästan varenda dans. Det var skönt att komma hemma redan 22:45, och dessutom - utan röklukt i kläderna. Ja, ABA-tango har sina fördelar. Och nu när det inte kolliderar med Peña del tango så kommer det mer folk. Det kommer att bli svårt att välja ställe nästa vecka...

Mindre kul var att Bonnie hade kissat inne på sin dyna, under tiden jag dansade tango. (Trots att jag gick ut med henne precis innan jag åkte, och Ulf sen gick ytterligare en runda ca 3 timmar senare.) Det har hänt då och då på senare tid, att hon kissat inne. Hon kissar alltid på en matta och aldrig i sin katt-toalett. Suck! Jag förstår inte varför. Jag går ut med henne ofta. Jag har verkligen försökt förklara detta med att hundar ska kissa ute eller möjligen på katt-toaletten - ingen annanstans. Det har funkat bra med alla mina tidigare hundar. Men Bonnie tycks inte förstå. Hon går heller aldrig till ytterdörren och visar att hon vill ut när hon är nödig. Nej, hon smyger undan och kissar där vi inte ser det (förrän det är för sent). Hon verkar inte tycka att det är så noga.

Jag har mailat till några chihuahua-ägare/uppfödare som jag känner. Av dem fick jag veta att chihuahuor inte alltid är helt pålitliga när det gäller rumsrenhet. Och att vissa chihuahuor aldrig blir 100% rumsrena. (Det stod det minsann inget om i reklamen...)

Jag pratade med Kikos matte. Hon går dåligt (p g a ont i knä+höft) och kan därför bara gå ut några gånger om dan med Kiko. Men han går på låda inne, och det fungerar jättebra. Han kissar aldrig någon annanstans än i lådan.

Bonnie kissar annorlunda än mina tidigare tikar. De andra satte sig på huk och kissade allt på ett ställe. Så gör inte Bonnie. Hon lyfter på benet (ibland på båda) och kissar en liten skvätt var 5:e meter eller så. Mer som en hanhund alltså. Tydligen är detta inte ovanligt hos chihuahua-tikar.

Ja, jag är väldigt glad för min lilla Bonnie. Hon är så go' och charmig. Och duktig på många sätt! Jag skulle då rakt inte vilja vara utan henne! Men det är jobbigt att tvätta mattor ofta, och inte är det bra för mattorna heller. Just nu har vi bara ett fåtal små mattor på golvet, men jag skulle gärna vilja lägga på ett par större dessutom. Vintertid är spanska klinkergolv kalla, så det skulle vara skönt med flera mattor.

Tja, i går tvättade jag jeansen som Kiko kissat på. I dag tvättar jag 2 mattor och en dyna som Bonnie kissat på. (Jag förtvättar med "piss-off" eller "urine-off" innan maskin-tvättningen - för att få bort all lukt.) Det är tur i oturen att allt torkar så snabbt i solen på balkongen...

PS:

Det går bra med min bantning! Jag har gått ner drygt ett kilo nu. Bara 2 kvar... (Fast jag är medveten om att man går ner snabbast just den första veckan - och att det sen går långsammare och långsammare efter hand som kroppen vänjer sig vid dieten.) Men det är skönt att ha kommit i gång. 

PS 2:

Dogmans fototävling är nu avgjord! Det blev katten Bullis som vann! Kul! Det bidraget tycker jag om. (Till skillnad mot många andra.)

På Dogmans webbsida står: "Grundregeln är att bidraget med flest röster vinner. Dock har det i vissa fall förekommit att ett stort antal röster kommit från samma IP-nummer under en väldigt kort tid, vilket tyder på att man kringgått vår tekniska lösning och brutit mot röstningsreglerna. Under tävlingens gång har vi därför blivit tvungna att plocka bort ett antal bidrag, för att vara rättvisa mot övriga deltagare. Efter tävlingens slut har vi också gjort en noggrann genomgång av alla tävlingsbidragens röster och till vinnare utsågs bidraget med flest giltiga röster."  Därmed har vi fått förklaringen till att de som ledde mot slutet inte vann... (Ärlighet varar längst!)

PS 3:

Ända sedan den 7 juni har jag försökt anmäla Bonnie till hundutställningen i Alicante helgen 4-5 december. Jag har skrivit flera gånger till arrangören Sociedad Canina de Alicante (hundklubben i Alicante), utan att få svar. Inte förrän i kväll, klockan 20:32, svarade de. (De påstår att de inte fått mina tidigare mail. Men jag har inte fått tillbaka ett enda från "postmaster".) Jag fick nu beskedet att anmälningstiden går ut i natt klockan 23:59.

Tja, det var allt i sista stund de svarade. Sedan dess har jag hunnit fylla i formuläret via internet, samt sända en kopia på Bonnies stamtavla via email. Men betala kan jag inte göra i kväll. Det får vänta tills banken öppnar i morgon förmiddag. Jag anmälde Bonnie bara till den nationella utställningen den 4:e. Jag hoppas vi får anmäla oss till den - fast vi är svenskar. Annars får det bli den internationella den 5:e. (Fast den är lite dyrare att vara med på - och konkurrensen är ännu större.)

Det kändes stressigt att jag fick så kort tid på mig. Det är inte lätt att fylla i en anmälan på spanska, och inte lätt att förstå alla regler och anvisningar. Jag bifogade för säkerhets skull ett mail - där jag förklarade att jag inte kan så mycket spanska, och att de måste hjälpa mig om något blivit fel.

Ja, nu har jag 11 dagar på mig att lära Bonne gå fint i utställningskoppel. Det ska se ut som på den första illustrationen nedan - inte som på den andra...

Sen måste jag förstås ta reda på var och när utställningen är också... Nej, jag har ingen större förhoppning om att hon ska vinna, eller ens bli bra placerad, men det är intressant att vara med. Håll gärna tummarna ändå!

10-11-23:

Dagens folknöje i El Campello är den årliga beskärningen av palmerna längs strandpromenaden.

Beskärningen sköts på ett för mig lite gammeldags sätt. Männen klättrar upp i palmerna med hjälp av ett rep lagt runt om stammen. Väl på plats hugger de av bladen - med ett verktyg som ser ut som ett mellanting mellan yxa och machete.

Synd att jag missade när de satt uppflugna i någon av de höga palmerna på fotot nedan. Det brukar se häftigt ut när de hänger i sitt rep så högt uppe. Palmen närmast kameran är en av dem som vi ser från vår balkong.

Jag tycker att palmerna är vackrast när de har många blad, men har förstått att de växer bättre på höjden om man beskär dem. Förresten så beskärs alla träd längs gator och gångbanor i El Campello, oberoende av sort. I somras beskar man några lövträd så att samtliga gröna blad försvann. (De träden var definitivt snyggare före...)

De senaste kvällarna när vi gått ut, Bonnie och jag, så har vi hört cikadorna spela. De sitter ofta i palmerna eller nedanför. Bonnie hör precis var de sitter och springer fram och nosar nyfiket om någon sitter på marken. Men så fort de anar fara så gömmer de sig. Så jag hinner aldrig se nån. Jag har bara hunnit skymta en rörelse. De är ju nattaktiva, den sorten vi har här, så i dagsljus varken ser eller hör man dem. Därför vet jag inte vilken sort som är vanligast här i trakten. Jag har läst på lite om cikador. I Spanien kallas de cigarras vilket också gräshoppor kallas för. Så här kan de se ut:

I Wikipedia står att läsa: En cikadas liv börjar som ett ägg fäst i en liten skåra i ett träd. När ägget kläcks kryper nymfen ut och faller till marken där den genast gräver ned sig på ett djup mellan 30 cm och 2,5 meter. Nymfen lever sedan under jord, vanligtvis i två eller fem år där den livnär sig på vätska från rötter. Därefter bygger den en tunnel upp till markytan, tar sig upp i ett träd eller en buske. Där ömsar den skal för sista gången och väntar en knapp vecka tills det att skalet hårdnat. Därefter lockar hanarna till sig honor med den karakteristiska cikadasången som kan vara närmast öronbedövande. Efter parningen gör honan skåror i grenar på unga träd där hon lägger ägg. Kort därefter dör de vuxna cikadorna och deras liv ovan jord sträcker sig endast över ett fåtal veckor. Medan hanar av arten Pomponia imperatoria når en kroppslängd av 11 centimeter och en vingspann av 22 centimeter, mäter den minsta kända cikadan, Panka parvulina, bara 1,4 centimeter i längd och 2,5 centimeter i vingspann. (Jag vet inte vilken sort vi har här, men tror inte att de kan vara större än 2-3 cm.)

Vissa cikador har en livsrytm på 17 år (vilket ett primtal = ett tal som bara är delbart med 1 eller sig själv) för att undvika predatorer (t ex rovdjur som livnär sig på andra djur). Vill ni se en film om detta samt höra hur cikador låter, så kan ni klicka på: http://www.youtube.com/watch?v=RYLxxALTfAQ&feature=fvw  (Filmen är 5 minuter och 48 sekunder lång.)

De cikador vi har här spelar ganska melodisk - men ljudligt. Vissa andra sorter låter mer som ett rassel. Hanarna har ett ljudorgan som är beläget på buksidan och består av ett par håligheter täckta med läderartade fjäll. I håligheterna sitter utspända hinnor. Genom muskel-sammandragningar får hanen dessa att vibrera och håligheterna förstärker ljudet. Ljudet kan uppgå till 900 Hz och 120 decibel, vilket är en hel del för ett så litet djur!

10-11-25:

Bonnie och jag har precis lämnat Ulf på flygplatsen i Alicante. Han åker en sväng upp till Stockholm. Jag är glad att jag slipper följa med. Som ni vet är jag inte så förtjust i minusgrader och snö... Men Ulf tycker att det ska bli kul att komma hem. Han kommer inte tillbaka förrän på kvällen den 11/12. (Och dagen efter kommer Anna och Daniel.)

OBS! Skärmen blir svart då och då. Och nu utan att jag ens stöter till datorn. Efter att ha skrivit raderna ovan fick jag starta om. Jag hade tänkt skriva mer, men för över detta på nätet nu medan allt funkar. Jag ska i dag gå och kolla vad det kan kosta att reparera datorn, samt hur lång tid det kan ta.

Jag provar att skriva några rader till. Går det så går det... Den sista veckan har jag läst två lättlästa och småtrevliga böcker med mycket humor.

Först läste jag Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist. Den handlar om två gamla systrar som bor kvar i föräldrahemmet - där allt är som det alltid varit. Men så flyttar en byrådirektör in i grannhuset, och efter det är inget sig riktigt likt mer. Bl a får systrarna för sig att de ska öppna en postorderfirma och sälja ett potensökande medel. En av de första kunderna visar sig vara deras yngre bror... Boken läste jag med ett leende på läpparna.

Sen läste jag Genevieve - I huvudet på en hund (En pälsklädd dams memoarer) nedtecknad av Dennis Fried. Boken är skriven av papillontiken Genevieve och innehåller många intressanta kapitel. Vad sägs t ex om: "Att välja rätt människa", "Tänker människor" eller "Testa din människas intelligens". Jag fick många glada (och igenkännande) skratt under läsningens gång. Hur jag hamnade i intelligenstestet? Nja, jag hamnade i kategorin "dum"... Å andra sidan var frågorna av typen: Vad är det första din människa gör efter ett bad? a) Torkar sig med en handduk. 0 poäng. b) Går omkring dyblöt. 1 poäng. c) Ruskar av sig vattnet. 2 poäng. d) Går ut och rullar sig på marken. 3 poäng.

Båda böckerna rekommenderas! De passar utmärkt tillsammans med en kopp te en kall vinterkväll...

Vov på er! Jag får nästan inte låna mattes dator alls nu - bara för att den krånglar. Och jag som har massor med viktiga saker att berätta. I går, när jag läste i husses tidning, då läste jag att "Småhundar kan!"  Ja läs själva:

Där ser ni så duktiga vi chihuahuor är! Vi kan nästan allting! Nä, nu får jag inte skriva mer. Men jag måste ju berätta om den intressanta bajslukten jag hittade vid palmen i går och... Dumma matte! Vov, vov!

PS:

Nu vet jag vad det är för fel på datorn! Det är inte kontaktfel. I stället är det nån liten grej som sitter på insidan i skärmens nederkant som blir överhettad. Då stängs ljuset av, men man kan i vissa lägen ana att allt finns kvar på skärmen. (Jag har väl tyckt att jag har sett något - fast precis nätt och jämt.) När datorn kallnar så funkar allt igen. Men i förmiddags då det hände hade jag inte suttit mer än 20 minuter vid datorn. Dessutom har jag datorn på ett speciellt ställ som gör att datorn lutar och att det kommer luft under. Alltså borde den inte kunna bli för varm. Det känns i alla fall bra att veta var felet ligger. Att byta ut den krånglande delen beräknas kosta mellan 70 och 95 €. (≈ 650 - 900:-.) De skulle i så fall beställa delen först och sen ringa mig när den kommit . Jag skulle alltså bara behöva undvara datorn någon timme. Det låter ju bra. Men jag ska först diskutera det hela med Ulf - så får vi se hur jag väljer att göra sen. (Jag var hos Computor & Game på Avenida Generalitat 16. De verkade vara kunniga!)
Förresten känner jag mig riktigt duktig som klarade ut allt detta - på spanska. Jag har nog blivit lite bättre på spanska språket trots allt. För det mesta märker jag bara alla de ord jag fattas - inte de jag faktiskt kan.

Bonnie har blivit allergisk mot sitt Scalibourhalsband! Hon har fått ett sår på halsen som kliar och kliar. Jag gick till veterinären med henne i går. Jag gick till en ny mottagning, där jag tidigare bara låtit dem klippa Bonnies klor: Eurocan Centro Veterinario på Avenida Germanies 7. Personalen är mycket trevlig där. Vi fick komma in till en ung manlig veterinär som lyckades få Bonnie att sitta helt lugnt och avslappnat när han klippte hennes klor. Sen vägde han henne (hon har gått upp från 2700g till 2950g - inte bra), lyssnade på hennes hjärta samt undersökte och rengjorde såret. Han kollade hennes tänder också. Hon har lite tandsten men det behöver inte åtgärdas än. (Att ta bort tandsten på en hund är dyrt - eftersom hunden måste sövas. 90 € ≈ 840:- här i Spanien, och i Sverige är det ännu dyrare.)

Han sa att Bonnie inte kunde använda Scalibour-halsbandet mer. Han berättade vidare att det händer att de allra minsta hundarna inte tål halsbandet. För att skydda Bonnie mot Lechmaniosis skulle jag i stället ge henne droppar av medlet Advantix. Han berättade också att El Campello inte är fritt - från de mygg som bär smittan - under vintermånaderna, vilket jag hört tidigare. Däremot är risken att bli smittad störst månaderna oktober-november samt mars-april. Av medlet Advantix ska jag ge Bonnie en dos varannan månad nu i vinter och sen en dos i månaden fr o m mars. För allt detta tog mottagningen bara 5 € betalt, vilket är vad kloklippningen kostar. Eftersom det dessutom är närmare till denna mottagningen så kommer jag att välja dem i fortsättningen.

Men då kommer alltså Bonnie inte bara att ha tandsten utan även ett sår på halsen, den 4/12 då vi ska på hundutställning. Som om det inte räckte med att hon inte kan gå fint i utställningskoppel... Ja, det var nödvändigt för mig att anmäla henne, annars hade hon inte fått följa med in på området. Och jag har ingen hundvakt den dan eftersom Ulf är i Stockholm. Och jag vill gärna gå och titta själv. Entrépriset för besökare brukar bara vara aningen lägre än "hundutställnings-avgiften". Så hur det än går för Bonnie, så är det roligt för oss att vara med. Och i dag, när jag skjutsade Ulf till flygplatsen, så körde jag förbi byggnaden där utställningen ska hållas. Så nu vet jag att det bara tar 25 minuter att köra dit. (Den ligger helt nära flygplatsen.) Det jag ska ta reda på ytterligare - är hur dags jag ska vara där.

Tänk, datorn har inte krånglat på en lång stund nu... Men man ska inte utmana ödet - så nu stänger jag av.

PS 2:

Jag såg i dag, när jag gick förbi Lopez Inmobiliaria, att lägenheten bredvid oss är till salu. Ja, att den är till salu har jag vetat länge eftersom det hänger till-salu-skyltar på balkongräcket, men Lopez har fått in den ganska nyligen. Jag ser att ägarna vill ha 285'000 € för den. Alltså nästan en miljon kronor mer än vad vi gav för vår. Och inte tycker jag att den ser ut att vara i bättre skick. Inte att döma av de foton som finns att se i alla fall. Det är likadant kökskakel som vi har, och likadana klinkers. Titta själva: http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?id=4656&fk=1&len=en Det står visserligen att den har tvåglas-fönster (vår, och nästan alla andra i fastigheten, har enkelglas). Å andra sidan har den gasspis - vilket vi tycker sämre om.

Ulf och jag har tittat en del på vad som är till salu nu. När vi jämför med vår lägenhet så är alla i denna prisklassen sämre än den vi har. Och de lägenheter som är bättre kostar mellan 3 och 6 miljoner! Så vi gjorde ett bra köp, när vi köpte denna!

10-11-27:

Ute regnar det - dock är det så glest mellan dropparna att vare sig regnkläder eller paraply behövs. Här är i alla fall ganska ljust, och + 15º. Johan mailade i går och påpekade att de hade 23 grader kallare än jag. Jo, jag är förstås glad att jag slipper kylan. Det tycks bli svårare med åren att klara minusgrader och mörker... I alla fall för mig. Ulf däremot verkar trivas riktigt bra i Stockholm, trots vintervädret. Han behöver sitt Stockholm - precis som jag behöver mitt El Campello. (Men vi tycker förstås båda att det ska bli kul att ses igen den 11:e.)

Nu är det bara 15 dagar tills vi får vinterns första gäster; Anna och Daniel. Det ska bli kul! I dag köpte jag 4 par inneskor som vi kan låna ut till de gäster som kommer vintertid. Spanska klinkergolv är kalla, och inneskor kan ju vara lite onödigt att släpa med sig på flyget. Nu har vi skor i storlek 36, 39, 41, 43 och 45 att låna ut. (Man kan ju ha nåt nummer för stora, om den egna storleken fattas.) Så här ser de nya paren ut, jag valde neutrala färger med flit:

Annars tvättar jag i dag, och läser. Bonnie gnager på sitt råhudsben. Jag har gjort det lite mysigare för oss, genom att tända vaniljdoftande värmeljus. (Det senare har en avstressande verkan på mig.) Jag har ännu inte bestämt om jag ska gå på tangon i kväll.

PS:

Så här ser det ut på min regniga balkong, nu klockan 17:00. Det är hyfsat ljust i alla fall, och regnmätaren är bara lite blöt i botten. Och pelargonerna blommar...

10-11-28:

I dag skiner solen från en klarblå himmel. Men det var bara +10º när vi gick vår morgonpromenad, Bonnie och jag.

I natt har det regnat rejält. Det har kommit 26 mm, och mina stackars krukväxter ser rejält blöta ut. Nackdelen med självbevattningskrukor är ju att ev överskottsvatten inte kan rinna ut. (Man får hålla krukorna upp-och-ned då.) Kanske jag bör ta in dem framåt kvällen, för det ska regna på måndag och tisdag också, enligt spanska väderlekstjänsten.

Jag åkte aldrig in till Alicante för att dansa tango i går. Jag hade ingen lust att ge mig ut i regnvädret. Jag kan åka till ABA-tango i kväll om jag vill (och ta Bonnie med) men det beror på vad jag har för mig. Jag har köpt en bit oblekt bomullsspets på marknaden som jag ska sy en liten minigardin till köket av. Kanske jag gör det i dag. Annars står det mycket annat också på göra-listan... Och så ska vi förstås passa på att gå en längre promenad i dag när solen skiner.

Eftersom det är första advent i dag, så hängde jag upp en liten stjärna i köksfönstret i går innan jag lade mig. Det är visserligen ingen riktig adventsstjärna, och det är lite svårt att få julstämning när solen skiner på palmerna utanför fönstret, men det är kul att pynta lite ändå. Jag gillar julpynt. Det är enda gången på året som jag med gott samvete kan överdriva pyntandet, och frossa i guld och glitter - sådant som jag normalt tycker är smaklöst. Så småningom, på tjugondedag-Knut, blir det förstås skönt att plocka undan allt igen. För så mycket pynt vill jag bara ha framme en begränsad tid. Än så länge är dock stjärnan det enda julpyntet. På luciadagen ska jag ta fram mitt lilla luciatåg, men "stora pyntare-dagen" infaller först den 23/12. (Jag tror att spanjorerna julpyntar redan den 1:a advent - eller möjligen den 1:a december. Jag ska fråga...)

(Det "rutiga" på fotona nedan är myggnätet.)

PS:

Bonnie och jag har just kommit tillbaka från vår långpromenad. Termometern visar bara 15º i skuggan, men i solen är det varmt och skönt. Redan efter 50 meter tog jag av mig vindjackan jag hade på mig, och efter ytterligare 50 meter så kavlade jag upp tröj-ärmarna också. Bonnie och jag har promenerat längs havet i över två timmar. Det var så skönt! Bl a gick vi förbi den lägenheten som jag hyrde när jag först kom till El Campello. Den är hyresledig nu igen. Vintertid står många lägenheter tomma.

PS 2:

Nu har jag sytt de små gardinkapporna till köket. Ja, sytt och sytt. Jag har bara sytt på en bred snedslå i kanten på spetsen - för att kunna trä gardinspiralen i. Gardinspiraler satt redan på plats. (Engelsmännen hade heltäckande spetsgardiner för fönstren.) Jag vill bara ha en liten kort gardin som inte skymmer utsikten. Jag hade visserligen tänkt mig en 5-10 cm bredare spets, men på marknaden fanns bara denna bredden - eller en alltför bred. Så här blev det i alla fall. (Det är svårt att fotografera i motljus, så ni får se ett ljusare och två mörkare foton.)

10-11-29:

I dag har vädret varit grått här. Det har regnat lite, mindre än en mm, men himlen har varit jämngrå. Jag uträttade några ärenden i förmiddags, men sen har jag hållit mig inne (med undantag för promenaderna med Bonnie). Jag har ägnat eftermiddagen åt att sy in några av Bonnies för stora jackor, och sen har jag läst. Jag har börjat på en ny bok: Vår bästa tid av Penny Vincenzi. Hittills är den både intressant och spännande. Boken handlar om många olika människor som alla färdas på en stor motorväg, på väg mot olika viktiga möten. En är på väg till sitt eget bröllop. Men så inträffar en svår trafikolycka - seriekrocken är ett faktum - och många människors liv förändras för alltid.

Nyss blev datorskärmen svart. Det blir den då och då. Jag har hos datorfirman beställt delen som ska bytas, men vet inte när den kommer. Det är lite jobbigt när datorn inte fungerar som den ska. Ofta svartnar skärmen när jag är mitt i färd med att göra något - skriva mail, logga in på internetbanken eller något annat som är svårt att avbryta. Och sen kan det dröja länge innan ljuset återkommer. Men jag kan inget göra - mer än att vänta, och hoppas att det inte ska dröja alltför länge innan datorn återigen fungerar en stund.

10-12-01:

Vov och vov! Mattes dator krånglar fortfarande, så hon vill helst inte att jag ska låna den. Men nu sitter hon och läser, så nu märker hon inte att jag smyger hit och börjar skriva. Jag måste ju berätta om hur smaskig korv jag fick i går.

Matte och jag gick och hälsade på Beatrice och Bandi i går. Dom är också chihuahuor - så dom är fina hundar! Ja, deras matte Elisabeth och husse Hasse var förstås också hemma. Det regnade på vägen dit så jag var glad när vi kom fram. Jag hade regnkappa på mig förstås, men jag hade blivit jätteblöt om tassarna.

Bea och Bandi var först lite oartiga - för dom skällde på mig. Då var jag förstås tvungen att skälla tillbaka ett par gånger. Fast sen lugnade dom ner sig. Dom är faktiskt riktigt trevliga när man lär känna dom lite bättre. Bandi är ganska snygg också, det är han. Fast jag flörtade inte med honom. Nä, för det ska man inte göra med killar som redan har en sambo. Så här ser Bea och Bandi ut. (Det är Bandi som slickar sig om nosen.)

Deras matte Elisabeth är också väldigt trevlig. Ja, för hon bjöd mig på en jättesmaskig korv. Mums och vov så smaskig den var! Det var den godaste korv som jag nånsin har smakat! Det var en särskild sorts korv för hundar. Och den var köpt i Skåne. Vi tre hundar fick var sin bit. Smask alltså! Vi åt upp dom snabbt. Sen följde jag efter Elisabeth var gång hon gick in i köket. För säkerhets skull, alltså. Men jag fick ingen mer korv.

I dag har matte och jag varit på marknaden. Jag hade tänkt köpa en grillad kyckling, men fick inte för matte. Hon köpte bara en jättestor paprika. Den kan hon få äta själv, för paprika är inte speciellt gott.

Nu ska jag säga till matte att vi snart måste gå ut igen. Dels är jag lite kissnödig, och dels är det kul att vara ute och nosa - nu när det är fint väder. Ja, vov då!

10-12-02:

Jag har de senaste dagarna haft problem att ta emot mina mail. (Och ibland även att skicka mail.) Jag kan få vänta uppemot en timme innan allt funkar. Så här svarar support:

Hejsan! Detta är orsakat av ett problem på mailservern. Detta problem är tyvärr av återkommande natur och våra tekniker försöker lösa problemet så snart det uppstår och arbetar samtidigt på en permanent lösning på orsaken till problemet så att problemet ska sluta återkomma. Vi beklagar problemet och att vi ej kan ge någon cirkatid på när allt fungerar som vanligt igen, våra tekniker gör dock allt de kan för att detta blir så snart som möjligt.
Med vänlig hälsning / Best Regards
SUPPORTEN One.com

Deras svar tyder jag så här: OK - vi har märkt att det blivit fel - men har ännu ingen som helst aning om vad det kan bero på. Men vi jobbar på att hitta en lösning...

I dag ska Bonnie och jag hälsa på Horst och hans hund Charly. Solen skiner och vi har i alla fall +13º nu på förmiddagen. I Hässelby strand är det nu - 14º. Stackars Ulf!

PS:

Vi hälsade alltså på Horst och Charly några timmer i eftermiddags. Deras hus ligger en bit upp bland bergen, strax nordost om Busot - på vägen mot Canelobre-grottorna. (Läs om grottorna här: http://www.cuevasdecanelobre.com/index.php?lang=en ) Det är vackert där uppe i bergen, men kallare än här. Enstaka vinternätter kan temperaturen gå under noll grader. Och en gång (på alla åren som Horst har bott där) så snöade det t o m. Huset ligger ca 1 mil inåt landet, men man kan se havet därifrån. (Vilket syns på fotot nedan, om man använder förstoringsglas...)

Grottorna ligger till vänster om den vassa bergskammen, som ni ser mitt på fotot nedan.

Bonnie vill gärna själv berätta om sitt möte med Charly. Horst var tyvärr tvungen att ha stackars Charly bunden under tiden vi var där. Han är jättesnäll och leksen, men väger 8 gånger mer än Bonnie. (En liten hund kan lätt råka bli skadad om så olika stora hundar leker.)

Vov på er! I dag har matte och jag hälsat på Charly och hans husse Horst. Dom bor ute på landet. Det är väldigt trevligt där. Ja, för jag får gå lös - och sen så finns det jättemycket spännande att lukta på.

Charly, han ville bara lukta på mig hela tiden. Där, ni vet. Där som alla killar vill lukta. Och Charly ville para mig också. Fast jag inte ens löper. Men hans husse band fast honom så han inte kunde.

Först så var vi vid deras pool. Ja, för Horst skulle kasta nåt i vattnet. Klor tror jag att det heter.

Jag fick gå lös, men det fick inte Charly. Ser ni mig på andra sidan poolen? Charly tittade hela tiden efter vad jag gjorde.

Och han blev jätteglad varje gång jag kom nära honom. Fast han är ju väldigt stor, det är han. Så jag var lite försiktig. Ja, för han är liksom lite skuttig av sig.

Sen så gick matte och jag runt i deras trädgård. Och sen gick jag runt huset jättemånga gånger, alldeles själv. Vov, så många spännande lukter jag hittade där. Charly fick vara bunden nära huset. Egentligen var det synd om honom. För han är jättesnäll. Bara lite stor och klumpig.

Och sen, då skulle matte och Horst dricka te. Så då satte dom sig på var sin stol på Horsts altan. Och så pratade dom rätt mycket. Då pratade Charly och jag också. Han sa att han jättegärna skulle vilja leka med mig. Och så sa han, att han tyckte att jag luktade så gott. (Jag undrar om det kan vara mitt nya schampo?)

Men sen så försökte han slicka mig, där ni vet. Men då sa jag till på skarpen och slog till honom med tassen. Ja, för så gör verkligen inte en väluppfostrad kille.

Och då ångrade han sig, och bad om förlåtelse. Och jag förlät honom förstås. För han är ju väldigt snäll egentligen. Han är bara inte så van vid tjejer.

Vi bestämde att vi ska träffas fler gånger. För det är kul att vara hos dom. Vov och vov!

Innan vi gick hem så tog jag några frön från Horsts rosépepparträd. Jag ska prova att så några i en kruka. Kanske får jag så småningom ett eget litet träd att ha på balkongen?

Hotellet snett emot oss har satt upp sin julbelysning. Jag tog ett foto från min balkong i går kväll.

El Campello kommun hängde upp julbelysningar av olika slag, både över gatorna - och längs strandpromenaden, för flera veckor sen. Men dessa har inte varit tända än.

10-12-05:

Datorn krånglar mycket nu! I morse hann jag inte ens läsa ett halvt mail innan skärmen blev svart. Först nu, 4 timmar senare, kan jag använda datorn igen. (Men jag vet inte för hur länge - så jag kommer att uppdatera lite åt gången här. Ifall skärmen blir svart mitt i...)

I går var Bonnie och jag på hundutställning i Alicante. Vi hade fått besked om att vi måste vara där före klockan 9:30 för att hämta våra papper vid anmälningsdisken. Det var vi. Enligt schemat skulle Bonnie in i ringen klockan 13:35. Alltså blev det en lång väntan. Vi gick förstås runt och tittade en del, dels på alla andra hundar - och dels på de hundsaker som fanns att köpa. Och emellanåt gick vi ut en liten stund så att Bonnie kunde kissa. Bonnie skötte sig utmärkt hela tiden.

Hundutställningen hölls i den stora utställningslokalen IFA, som ligger nära Alicantes flygplats. Det såg ut ungefär som på en svensk hundutställning, med hundar uppställda på bord överallt för att piffas upp in i det sista.

Det är blodigt allvar! Den stackars pudeln på fotona nedan stod stilla i över tre timmar medan husse finputsade frisyren - först med sax, sen med borste, sen med hårspray, sen med sax igen, och så borste, hårspray, borste, hårspray etc. Jodå, de vann så småningom sin klass.

Och de långhåriga har förstås pälsen upprullad på papperspapiljotter in i det sista...

Och sen gäller det förstås att rätta till pälsen en gång till, precis innan det är dags att gå in i utställningsringen.

Det känns väldigt skönt att ha en chihuahua i såna här lägen. Jag schamponerade visserligen Bonnies päls häromdagen, och kammade den före utställningen. Men den pälsvården fick räcka.

Vi höll oss mest intill ring 13 där Bonnie så småningom skulle bedömas. Domaren, till vänster i brun kostym på fotot nedan, heter Horst och kommer från Tyskland. En annan domare hade blivit sjuk, så han fick döma alla de olika hundraserna i ring 13. Stora först och små sen. Mannen med blocket i hand var "ring-kommissarie". Han ropade upp oss innan vi skulle gå in, talade om var vi skulle stå, när vi skulle lyfta upp våra hundar på bordet mm.

Lägg märke till, på det vänstra fotot ovan, att det står små burar ovanpå de stora. (De små innehöll Chihuahuor samt Yorkshireterrier.) Och längre fram på dagen blev vi varse att två av just dessa små chihuahuor blev Bonnies värsta konkurrenter. Det syns även genom gallret att de är fina. De kommer från en uppfödare nära Elche som heter Conchita Valentí. http://www.perrosdasilva.com/ Utöver långhåriga chihuahuor så föder hon upp ytterligare 8 raser. Elche ligger inte så långt härifrån. Kanske jag tar kontakt med henne. (I går hann jag inte för hon var upptagen hela tiden av alla sina olika hundar.) Jag har inte tidigare hört talas om denna kenneln. Kanhända kan jag hitta en lämplig hane där, att para Bonnie med. (De jag har hittat i Spanien hittills finns på kennlar upp emot 60 mil från El Campello.)

Många var lite nervösa innan de skulle in i ringen. Koncentrationen var stor. Det tycktes gälla liv eller död...

Den allra sötaste lilla utställaren skulle visa upp sin Bichon Havanais.

Tyvärr samarbetade inte hunden med flickan, och rätt som det var stod hon med ett tomt utställningskoppel i handen... (För er som inte har sett hur ett utställningskoppel ser ut - så kan jag berätta att det mest är som ett tunt snöre som ligger löst om halsen. Det har alltså inget halsband som sitter fast.)

Fast hunden var den enda tävlande i sin klass, så vann den inget pris...

Innan det blev chihuahuornas tur, var det dags för pudlarna. Jag tycker bäst om de små varianterna: dvärg och toy. Den lilla svarta är en pytteliten toypudel på bara 2 kg. Matte är en finsk kvinna. Vi talade lite med varandra. Hon sa att i Finland slipper pudlarna hårspray. (De bodde i Santa Pola nu i vinter.)

Efter en lång lång väntan (och en timmes försening), blev det äntligen chihuahuornas tur. Först ut i ringen var valparna. De var jättesöta allihop, och bara en gick fint som den skulle. (Den vann...)

I unghundsklassen visades den här söte lille gossen upp.

Därefter fick jag lägga ifrån mig kameran. För då var det dags för långhårstikarna, och Bonnie bland dem. Tyvärr fanns det ingen som kunde fotografera oss. Det var sex tikar i gruppen, inklusive Bonnie. Hundarna fick först gå en och en. Bonnie gick ganska fint hela tiden. Inte perfekt, men acceptabelt. Bättre än någonsin tidigare. Och det gick faktiskt bättre än det någonsin gjort. Vi fick vara med ända till slutbedömningen. (Hittills har vi alltid åkt ut innan dess...) Att Bonnie inte skulle vinna, det förstod jag så fort jag såg konkurrenterna. (Bara en i varje omgång kan vinna.) Bonnie kom 3:a! Inte så illa. Och faktum var att domaren tittade fram och tillbaka många gånger mellan Bonnie och den hund som kom 2:a. Förmodligen var valet mellan 2:an och 3:an inte alldeles självklart. Så jag är nöjd.

Bonnie har en sak som inte är bra i utställningssammanhang. Hon har ett litet underbett. Det anmärkte domaren också på. (Den kvinnliga veterinären i Hässelby, som första gången konstaterade att Bonnie har antydan till underbett, tyckte att det var jättegulligt...) Sen anmärkte domaren också på att hon var för tjock! Ja, hon har ju gått upp 250 gram!

Det senare är helt mitt fel. Jag har börjat ge henne frukost bestående av lite "burkmat" blandat med plack-off samt torrfoder. (För att hon ska få i sig plack-off-pulvret som motverkar tandsten.) Innan dess åt hon bara torrfoder till kvällsmat. Torrfodret står framme hela dagen, men normalt äter hon bara en gång om dagen - oftast precis innan hon lägger sig. Nu äter hon både frukost och kvällsmat. Så fort som veterinären härom veckan konstaterade att hon numera väger 2950 gram, så började jag minska på hennes portioner. Men eftersom jag inte vill ge henne bantningsmat, så lär det väl ta ett tag innan hon kommer ner i normala 2700 gram igen. (Nu är vi alltså 3 i familjen som behöver hålla koll på vad vi äter...)

Och apropå min egen bantning så har vikten stått still den senaste veckan. Dock har jag minskat ytterligare i fettprocent - och det är ju det som är viktigast. Det är ju fett jag vill bli av med, inte vatten eller muskler. Fast det känns ändå tråkigt när vikten står still - trots att jag bantar... Tråkigt är nog det mest passande ordet för bantning - när det kommer till kritan... Men jag vill bli smal! Alltså fortsätter jag.

PS:

Vi har haft fint väder i dag, hyfsat varmt (+16) och mestadels soligt. Bonnie och jag gick en lång promenad mitt på dagen.

Snart kommer Anna och Daniel och hälsar på oss (12/12 - 21/12). Därefter kommer Bosse L (22/1 - 2/2), Eva H (9/2 -16/2), och Lena & Jerker (5/4 -12/4). Gun har preliminärbokat påskhelgen och Lasse W & Birgit början på maj. Men i hela mars är gästrummet ledigt, än så länge. Jag tycker att det är roligt när ni kommer och hälsar på!

PS 2:

Jag har glömt att berätta att jag läste ut boken Vår bästa tid i fredags. Den var spännande, delvis sorglig och mycket romantisk. Jag kan rekommendera boken (i första hand till kvinnor)!

10-12-06:

I dag har vi haft fint väder - solsken och 19-20º! Bonnie och jag har förstås passat på att gå ett par extra långa promenader. Det är spansk helgdag i dag - konstitutionsdagen, så det har varit mycket folk på strandpromenaden. I kväll mötte vi Elisabeth och hennes hundar där. Vi pratade förstås en stund. Och i morse mötte vi Josefina och Kiko. (Jag hann precis hoppa undan när Kiko tänkte kissa på mitt byxben...) Josefina bjöd hem oss till dem i morgon eftermiddag. Det ska bli kul att se hur de har det. (Spanjorer bjuder annars sällan hem folk. De brukar träffas på någon restaurang i stället. Detta är faktiskt första gången jag blir hembjuden till en infödd spanjorska!)

Annars har jag ägnat dagen åt att (via mail) försöka övertyga Ulf om att jag absolut måste få para Bonnie och sen (om allt går vägen) behålla en tikvalp. Jag vill jättegärna ha två hundar! Det har jag velat hela tiden. Jag har alltid tidigare haft två jämngamla tikar åt gången. Hundarna har mycket roligare då! (Och jag hade ju faktiskt hela tre katter när Ulf och jag träffades...) Tyvärr säger Ulf nej, och åter nej. Det är inte förhandlingsbart, säger han.

Suck! Stackars Bonnie som bara har oss pensionärer att leka med... Och stackars mig också! Jag som tycker att det är SÅ roligt med djur! Helst skulle jag vilja ha tre katter och två hundar, och uppfödning av bådadera... Tyvärr är Ulf precis lika envis som jag... Men hoppet är det sista som sviker en människa... Så jag hoppas och hoppas att han ska ändra sig! Kan ni inte försöka hjälpa mig att övertala honom?

Dessutom är det ju faktiskt så, att om Bonnie skulle få mer än en valp, så skulle jag kunna sälja den/de andra. En rasren chihuahua-valp kostar normalt minst 15000:-. Alltså skulle jag i bästa fall kunna tjäna en slant också. Och de pengarna skulle jag verkligen behöva till sommaren, när jag ska flytta ner 2/3 av mina möbler och saker hit till Spanien. Så om jag parade Bonnie skulle det kunna vara bra på mer än ett sätt... (Ja, och så minskar dessutom risken för bröstcancer hos tiken - om hon får föda ungar. I det senare fallet är det f ö samma sak med människor.)

10-12-07:

Vi har alldeles underbart väder i dag. Solen skiner och det är hela 21 grader varmt! Jag har gått klädd i bara T-shirt, knäkorta byxor och sandaler. Och några enstaka människor har legat och solat på stranden. Jag såg t o m en man som badade. (Fast nu är det bara 16º i vattnet, så själv skulle jag inte vilja bada.) Det är "mellandag" i dag och många är lediga. I morgon är det helgdag igen: Den obefläckade avelsen.

Datorskärmen blev svart klockan 11, och höll sig så drygt tre timmar. Bonnie och jag passade på att ta en långpromenad så länge. Det gäller att passa på. Så här fint väder är det ju inte så ofta i december.

Vov! I dag har matte och jag gått en jättelång luktrunda. Både matte och jag tycker mycket om att vara ute - när det är varmt och solen skiner. Och jag fick springa fritt nära Rio Seco. Och då sprang jag jättefort fram och tillbaka. Snabbt som en raket sprang jag!

Och vet ni vad som hände sen? Jo, jag mötte ett jättekonstigt djur. Det gick (och skuttade) i koppel, och det hade päls. Men det var ingen hund och ingen katt. Matte sa att det var en kanin. Men dom brukar ju inte ha koppel. Jag var väldigt försiktig när jag skulle lukta på den. Man vet ju inte vad såna konstiga djur kan ta sig till. Ja, nu ska ni inte tro att jag var rädd, för det var jag inte. Bara lite försiktig. Man ska ju inte vara dumdristig. Jag vågade faktiskt åla riktigt nära. Så att jag nästan kunde nosa på den. Och sen nosade jag där den hade skuttat. Det luktade väldigt intressant. Ja, vov alltså.

I lördags, då var matte och jag på skönhetstävling för hundar. Ja, jag hade förstås räknat med att vinna. Så söt som jag är. Men vet ni vad? Domaren tyckte att jag var lite för tjock! Så jag kom bara 3:a. Så oförskämt av honom att säga så! Förresten är det verkligen inte mitt fel, att jag har gått upp 2 hg i höst. Det är mattes fel. Ja, för hon har gett mig för god frukost.

Annars skötte jag mig alldeles perfekt på skönhetstävlingen. Först så satt jag tyst och stilla och väntade och väntade jättelänge - på att det skulle bli vår tur. Och sen gick jag väldigt fint i ringen. Jag gick faktiskt mycket snyggare än matte. Faktiskt tyckte jag att jag borde ha vunnit. Det var nog domaren som hade konstig smak. Tror ni inte det? Vov och vov! Och vov!

10-12-09:

Både i går, och i dag, har vädret varit underbart: kring 20º varmt - och soligt. Bonnie och jag har varit ute och gått flera långa promenader. På eftermiddagspromenaden i dag (16:30) var jag klädd i knäkorta byxor, bomullströja och var barfota i sandalerna - och jag var lagom varm! Tänk att kunna ha det så varmt och skönt fyra dagar före Luciadagen! Tyvärr kommer det att bli både molnigare och svalare lagom tills Ulf, Anna och Daniel kommer ner. Typiskt!

Datorskärmen har varit svart största delen av dagen i dag. Det känns frustrerande att inte kunna använda datorn under så många timmar. Hoppas nu att den fungerar tills jag skrivit klart detta i alla fall.

Förresten var det väldigt trevligt hos Josefina och Kiko i tisdags! Josefina visade mig runt i sin lägenhet, som är ny och fin. Sen fikade vi och då visade hon bl a foton på sina 3 stiliga söner. Under tiden så lekte Bonnie och Kiko med varandra. 

Vov så spännande det var att hälsa på hemma hos Kiko. Vet ni vad dom har? Jo, en egen fågel! Kiko visade mig var fågelburen stod. Vov så spännande alltså!

Matte sa att fågeln hette Undulat. Men jag hörde nog att Josefina och Kiko sa att den hette Pippi. I alla fall så var den alldeles levande.  Och den var inte rädd för mig, fast jag är så stor.

Vov och vov så spännande det var! Jag fick faktiskt lukta på den! Ja för Josefina satte buren så att jag kunde räcka till. Vov alltså! Nu vet jag hur fåglar luktar. Och tänk, Pippi, hon nästan pussade mig på nosen med sin näbb! Vov alltså.

Fast sen så tyckte Kiko att jag var tråkig som bara ville lukta på Pippi hela tiden. Så då satte Josefina buren högt igen. Ja, och sen så lekte Kiko och jag och hade jättekul. Vov så kul det var hos dom! Och tänk att jag har luktat på en levande fågel, vov alltså. Vov och vov!

10-12-10:

Tänk, i dag har min dator fungerat som den ska hela dagen! Skönt som omväxling. Fast jag har inte suttit många minuter framför datorn i dag. I stället har jag ägnat mig åt att städa lägenheten. Det skadar ju inte om det är rent och fint här, när Ulf och våra gäster kommer ner.

Vädret har varit grått i dag, och mitt på dagen duggregnade det. Nu börjar det klarna upp en aning. Enligt väderleksprognosen ska det dock vara molnigt de närmaste dagarna, men åtminstone hyfsat varmt - 18-20º. Jag har förstås hoppats att vädret skulle vara fint när Ulf, Anna och Daniel kommer ner.

Jag har börjat läsa en ny bok: Återkomsten av Tamara McKinley. Handlingen utspelar sig i Australien, kring sekelskiftet och efter första världskriget, och hittills är boken bra.

Det ska bli roligt att möta Ulf på flygplatsen i morgon kväll! Nu när vi har varit ifrån varandra ett tag - så har jag förstås hunnit längta efter honom.

10-12-11:

Grattis på 2-årsdagen Bonnie!

I dag tog det över 4 timmar innan datorn ville fungera. Suck!

Vi har i alla fall soligt väder i dag. Och just nu 21º varmare än det är i Stockholm (+17º / -4º). Så Ulf lär inte längre behöva sin tjocka vinterjacka när han har kommit fram...

Jag har just sett på Arlandas trafikinformations-sida att Ulfs plan startade 14:25. (Det skulle ha startat 14:00.) Han SMS:ade strax innan, att flygtiden beräknades till 3 timmar och 45 minuter. Då bör Bonnie och jag alltså vänta på Alicantes flygplats klockan 18:10. Det ska bli kul att träffas igen.

Och i morgon, klockan 9:45, ska jag möta Anna och Daniel på Alicantes flygplats. Det ser jag också fram emot.

10-12-12:

Ulf kom fram som han skulle i går. Bonnie höll som vanligt på att vifta svansen ur led när hon såg honom. Hon är ju alltid helt oförberedd, och blir jättelycklig när hon ser Ulf.

Anna och Daniel är nu installerade i gästrummet. Resan hade gått bra, men de är naturligtvis sömniga efter att ha suttit på Kastrup hela natten i väntan på att planet skulle starta. (Skåne - Kastrup har ingen kollektivtrafik nattetid.)

Vädret är hyfsat, sol + en del moln och + 13º nu på förmiddagen.

I går var det troligen "den stora julpyntardagen" här i Campello. I varje fall tändes all julbelysning över gatorna, och nu hänger det jultomtar, bilder av Jesusbarnet, och kulörta (ofta blinkande) belysningar på balkongräckena.

10-12-13:

Vi tittade en liten stund på Luciamorgon på TV via Ulfs dator - för att inse att det är Luciadagen i dag. När solen skiner på palmerna är det lite svårare att komma i rätt stämning. Jag satte fram mitt lilla Luciatåg i går kväll, så vi kunde titta på det när vi åt frukost i morse. (Det är en adventsljusstake för värmeljus som står på hyllan ovanför.)

Sen påpekar Jan att det visst finns kollektivtrafik mellan Skåne och Danmark nattetid. Tågen går normalt en gång i timmen. Att det inte gick några just den natten Anna och Daniel skulle åka, berodde på att den nya city-tåg-tunneln i Malmö invigdes då. Ja, rätt ska vara rätt.

Vov på er! Nu är jag väldigt gammal. Ja, för jag fyllde två år i förrgår. Så här gammal har jag aldrig varit förut. Men det känns faktiskt bra.

Jag fick ingen tårta på min födelsedag. Annars hade jag önskat mig en leverpastej-tårta. Men man blir tjock av leverpastej säger matte. Och då får jag inte det. Bara för att jag har gått upp 2 hg. Dumt va! Jag såg minsann att matte åt en hel handfull med nötter i går. Och hon som är mycket tjockare än jag. Då borde hon ha gett mig en leverpastejtårta.

Fast jag fick hundgodis i vippmusen i stället. Och det var både kul och gott!

Inuti musen luktade det jättegott. Precis som Frolic!

Fast det är väldigt svårt att få ut bitarna. Man måste vicka, och vicka och vicka på musen.

Men när jag hade vickat jättemycket så ramlade det ut en bit. Och den var vov så smaskig. Sen vickade jag jättemånga gånger till - ända tills alla bitarna hade trillat ut. Smask alltså!

Så det blev en väldigt god födelsedag, fast jag inte fick nån tårta.

Fast det bästa var nog ändå, att matte lekte boll-leken jättelänge med mig. Vov så kul vi hade!

Nä förresten, en sak var ännu roligare på min födelsedag. Jag hittade husse! På flygplatsen, som vanligt! Det är typiskt honom att gömma sig där så många dar. Det var faktiskt det allra roligaste! Att jag hittade husse alltså. Ja, vov!

Och sen, i går, då kom Anna och Daniel och hälsade på oss. Det var också kul! Fast först blev jag lite orolig när matte kom hem med dom. Ja, för dom hade var sin ganska farlig resväska med sig. Resväskor kan man ju inte lita på. Så dom skällde jag på. Men sen ställde dom väskorna i gästrummet - och stängde dörren. Och då kände jag mig tryggare.

Det är vov så kul att Anna och Daniel är här nu. Ja, för Anna är jättebra på att leka boll-leken. Och Daniel, han är jättebra på att klia mig bakom örat. Dom ska stanna många dar. Och det är ju vov så bra! Vov! Vov!

Jag tog två foton i morse när Bonnie och jag gick vår morgonpromenad. Solen höll precis på att gå upp. Så tidigt är bara enstaka hundägare och joggare ute. Stranden är tom. Fiskebåtarna har redan lämnat hamnen. Det är lugnt och fridfullt.

Senare på dagen visade Bonnie och jag El Campello för Anna och Daniel. (I går fick de bara se strandpromenaden.) Det har varit 17º varmt och soldis. Kanske kommer det att bli lite sämre väder de två närmaste dagarna. Men därefter ska det bli klart och soligt.

Anna och Daniel får själva bestämma vad de vill göra - och när. De kan välja på att strosa runt i El Campello, eller åka till Alicante, Benidorm eller Guadalest. (På de längre utflykterna följer jag naturligtvis med som guide.) Just nu är de ute och tittar i några av butikerna här i El Campello.

I dag har datorskärmen krånglat mer än vanligt. Suck! Först nu framåt kvällen fungerar den. Tidigare i dag har jag bara haft ljus på skärmen några minuter åt gången. Sen har den svartnat några timmar. Jag hoppas verkligen att den där reservdelen kommer snart! Det är frustrerande som det är nu...

PS:

10-12-14:

Vi har hållit oss i El Campello i dag också. Jag tog några foton av Anna och Daniel på en av våra promenader längs strandpromenaden. Visst är de söta ihop!

Vädret har varit hyfsat varmt, 16º, men bara delvis soligt. I morgon ser det däremot ut att bli klart och soligt. Då planerar vi, utöver att besöka marknaden på förmiddagen, att åka in till Alicante för att titta på slottet Santa Barbara.

I går kväll, när Bonnie och jag gick sista promenaden innan läggdags, försökte jag mig på att ta några nattfoton. Resultatet blev inte särskilt lyckat. Min lilla kompaktkamera har sina begränsningar. Det som förvånar mig är att de foton jag tog av julbelysningen blev bättre med blixt - än utan. Utan blixt tog jag bilder även med högt ISO, men de blev inte alls bättre. Här nedan ser ni resultatet.

Bon Nadal betyder God Jul på valencianska. (På spanska heter det Feliz Navidad.) Det var i synnerhet julbelysningen jag ville föreviga, men inte ett enda bra foto blev det. Ni får se dem ändå... (Alla fotona är tagna i, eller runt, vårt eget kvarter.)

Du som är fototekniskt kunnig: Skriv gärna och förklara för mig varför blixtbilderna av julbelysningen blev bättre. Jag trodde att det skulle bli tvärtom, med tanke på att blixten har så kort räckvidd. Tänkte jag fel? De andra bilderna blev väl mer som jag trodde att de skulle bli - lite gulaktiga och med dålig skärpa. Även för fotografering av denna typen av motiv tar jag gärna emot tips! (Alla foton är tagna på frihand, men i något fall har jag stött kamera-handen mot en stolpe.)

Så småningom, när kassan tillåter, planerar jag att köpa en bättre kamera. Jag skulle vilja ha en som är lika liten och nätt som den jag har, men med fler finesser. Jag vill ha närgräns nära noll, blixt med längre räckvidd och dubbelt så många Megapixlar. Om man jämför med gamla tiders kameror så behöver jag ett objektiv på ca 35 - 200 mm, med bra ljusstyrka. (Jag har nu en Canon Ixus 850 IS: 7,1 Mp, 4,6 - 17,3 mm, 1:2,8 - 5,8, 90x58x25 mm, 195 g.) http://www.canon.se/For_Home/Product_Finder/Cameras/Digital_Camera/IXUS/Digital_IXUS_850_IS/  Nån som kan tipsa mig om en lämplig kamera? (Den får förstås inte vara för dyr.)

10-12-15:

I dag har vi haft solsken och klarblå himmel - men kallt!  (Bara +12º mitt på dagen.) Vi besökte slottet Santa Barbara i eftermiddags. Ja, d v s, Bonnie och jag fick bara följa med fram till porten i slottsmuren. Sen vågade vi inte gå längre eftersom det stod Perros no på en mycket stor skylt. Så den sista biten gick Anna och Daniel själva. De klättrade upp så högt man kunde komma. (Bonnie och jag gick en runda i Alicante innan vi åkte hem.)

Jag tog förstås några foton, men dem lägger jag inte in här i kväll eftersom jag är lite trött nu. (Kanske i morgon?)

PS:

I kväll läste jag ut I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Boken är en kriminalroman. Den var spännande, intressant och välskriven. Läs den gärna! Själv har jag redan plockat fram Vivecas andra bok: I den innersta kretsen. Dessa två köpte jag som pocket och tog med mig ner. Hon har skrivit en tredje bok i samma serie, I grunden utan skuld. Förmodligen köper jag den också så småningom...

10-12-16:

Det har varit soligt men kallt i dag. (12º grader som varmast, och bara 4º i natt.) I morgon verkar det bli lite varmare igen - men molnigare. Inte optimalt väder för Anna och Daniel, men det regnar i alla fall inte. Vi funderade lite på att åka till Guadalest i dag eftersom det var klart väder. (Det ska man ha när man åker för att titta på en fin utsikt...) Men så såg vi att dagstemperaturen där (inåt landet och upp i bergen) bara skulle vara ca 2-5º, så vi tar det en annan dag.

I Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8291690.ab kan man i dag läsa följande:

Lista: De giftiga julväxterna djurägare bör ha koll på

Amaryllis: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Hyacint: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Julkaktus: Ofarlig

Julros: Hela växten är giftig.

Julstjärna: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

Lilja: Ofarlig för hundar. Hela växten giftig för katter. Orsakar i svåra fall njursvikt, kan leda till död.

Mistel: Bladen och bären giftiga. Orsakar diarré och kräkningar.

Novemberkaktus: Ofarlig

Tazett: Hela växten, framför allt löken, är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Tidlösa: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen påverkar njurarna.

Tulpan: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Källa: Agria Djurförsäkringar

Vov och vov! I går var matte och jag och Anna och Daniel i Alicante. Vi skulle titta på slottet. Slottet ligger jätte-jättehögt upp på ett berg. Oj, så långt man fick gå. Jättelångt! Och så fick man klättra! Ibland var trappstegen så höga att dom räckte ända upp till mattes knän. Då fick hon förstås bära mig. Ja, för så högt kan jag ju inte hoppa.

Vi gick och gick och gick. Högre och högre upp. Jag är jätteduktig på att gå långt - och uppför.

Anna och Daniel och jag, vi kunde gå fort. Ja, för vi har bra kondition. Men det har inte matte. Nä, jag märkte allt att hon flåsade - när hon bar mig uppför dom höga trapporna.

Vov! Jag får väl se till att motionera henne lite mer. Ja, så hon får bättre kondition. Kanske hon kan springa efter bollen - om jag kastar den? Ja, vov! Vi hundar har faktiskt mycket jobb med att hålla våra mattar och hussar i bra form.

På ett ställe kom vi till en jättefarlig bro. Då la jag mig ner förstås. Ja, för så farliga broar ska man inte gå över. Matte fick bära mig. Ser ni så farlig bron ser ut? Den liksom hänger i luften. Och det är bara nät på sidorna.

Men sen, när vi hade gått jättelänge och jättelångt - då kom vi fram till slottsmuren.

Men när vi kom ända fram - då blev jag ledsen. För vet ni vad? Jo, det stod på en skylt att hundar inte fick gå in på slottsgården. Vov så dumt alltså!

Så då fick Anna och Daniel gå vidare själva. Ja, för dom ville gå allra högst upp på toppen. Fast då blev jag ledsen igen. Ja, för jag hade velat följa med dom.

Men sen började matte och jag gå ner igen. Det var faktiskt lättare att gå ner. Jag kunde t o m hoppa själv - ner för några jättebranta trappsteg.

Ibland lyfte matte upp mig så att jag också kunde titta på utsikten. Vi var jättehögt uppe så jag kunde se jättelångt. Men jag såg bara en massa hus - inga hundar. Så det var ingen vidare fin utsikt.

Sen gick vi jättelångt igen. Och till slut var vi nere där marken var platt.

Och sen så åkte vi spårvagnen hem till El Campello där vi bor. På spårvagnen var jag tvungen att sitta i en väska. Ja, bara för att dom har så dumma regler på spårvagnarna här i Spanien. Jag vill förstås mycket hellre sitta i mattes knä.

Sen, när vi kommit hem, då la jag mig bums. Ja, för man blir vov så trött i tassarna av att gå så långt. Och sen sov jag ganska länge. Vov på er!

10-12-18:

I går var datorskärmen svart hela dagen! Vi besökte Guadalest. Lyckat! Om datorn vill kommer jag att uppdatera med foton samt berättelse... Nu blev skärmen svart igen, suck.. Skriver utan att se...

PS:

Nu fungerar datorn! Alltså passar jag på att uppdatera.

Vi åkte till Guadalest i går - Anna, Daniel, Bonnie och jag. Vi hade jättetur med vädret. Solen sken från en klarblå himmel och det var +11º där. Det är en vacker liten by med strålande utsikt, Guadalest. (Ni kan se många fler foton, och läsa mer om byn, om ni t ex tittar i Sparad Dagbok 16 - på datumet 10-04-19 samt i Sparad Dagbok 15 - på datumet 10-01-17.) Här kommer några av gårdagens foton:

Vi beundrade förstås utsikten.

Men vi gick också runt i byn och tittade in i de många små butikerna. Vi hittade mycket som vi ville ha, men våra kassor tillät endast ett fåtal inköp.

Vi avslutade besöket med att äta middag på en uteservering. Det var en trevlig utfärd!

Ja, och så är det lika bra att jag erkänner: Jag har tagit paus i mitt bantande. Jag ska fortsätta efter julhelgen. Måtte jag nu kunna hålla min nuvarande vikt till dess. Nu går nämligen vinterbyxorna att knäppa i midjan...

I dag är vädret sämre. Det regnade i morse och himlen har varit nästan helt grå hela dagen. Så i dag håller vi oss mest inomhus.

10-12-19:

Svart skärm hela dagen! Jag kan skriva utan att se - men inte läsa...

10-12-20:

I dag fungerar datorn! (I alla fall just nu.) Det är väldigt frustrerande de dagar jag inte alls kan använda den...

Eftersom datorn inte fungerade i går, och jag hade läst ut boken, och det dessutom var grått och trist ute (visserligen uppehåll men...) så började jag julpynta. Det var ju den 4:e advent... Här får ni se lite av julpyntandet:

Visst passar mina julkuddfodral bra i soffan! Hade de inte haft så utpräglat vintermotiv så hade de kunnat ligga där året om. Julduken på bordet matchar ju också soffan... (Dessa veckorna kring jul är de enda veckor då jag tycker att soffans röda färg är OK.)

Lite småpynt fick plats här och där...

Jag hoppas att "silverfatet" nedan glittrar fint när ljusen är tända.

Julgranen klädde jag inte i går. Innan jag gör det vill jag försöka hitta en julgransbelysning som INTE blinkar. Det finns massor av modeller här i affärerna - men alla jag hittills har sett - blinkar. Antingen blinkar de med vitt sken (något stressande) eller i växlande kulörer (mycket stressande)... Jag hoppas dock i det längsta att jag ska lyckas hitta en belysning med fast sken.

Bonnie började löpa i går! (Två veckor tidigare än beräknat.) Det betyder att hon preliminärt kommer att höglöpa (vara parningsvillig) på nyårsafton och nyårsdagen.  Och det är ju inte särskilt optimalt. Vilken hanhundsägare har lust att bjuda hem en matte med löptik just de två dagarna? Jag vill så gärna para Bonnie vid denna löpningen - men nu vet jag inte om det går. Går det inte nu (p g a helgen) så kommer jag att para henne nästa gång hon löper. (Detta bör i så fall bli i juni - i Sverige.) Men på många sätt skulle det passa bättre med en valpkull nu till våren, än en till hösten. Vi får se hur det går. Jag får höra vad hanhundsägaren säger...

I dag har vi härligt soligt väder, så vi ska alla passa på att vara ute mycket!

10-12-22:

I går skjutsade jag Anna och Daniel till flygplatsen. Det blev tomt efter dem! De återvände till ett kallt och snöigt Sverige. Anna mailade i dag och berättade att det var -21º när hon kom hem till Brönnestad (utanför Hässleholm) i går kväll. Och i dag mailade Johan och konstaterade att det var 38º kallare i Upplands Väsby än i El Campello (-22º mot +16º)!

Bonnie och jag har förstås passat på att gå en extra lång promenad i solskenet, och jag behövde ingen jacka...

I dag har jag monterat en ny hallbyrå som Ulf och jag köpte häromdagen på Lidl. (Vi behövde en större byrå med fler lådor.) Nedan ser ni hur det ser ut när nya byrån är på plats i hallen. (På högra fotot har jag bytt till en större julljusstake ovanpå...) Det enda som inte blev optimalt är att mina 2 shoppingvagnar inte längre får plats mellan byrån och dörren in till köket.

Den gamla hallbyrån flyttade jag ner i badrummet. Där är de extra lådorna välkomna. (Jag förvarar hellre saker i lådor och skåp, än stående framme.) Jag köpte en ny badrumsmatta också. De sålde billig metervara i "Kinabutiken". Mattan är av plast och lätt avsköljbar ifall det skulle hända en "olycka". (Alltså om Bonnie skulle kissa på mattan.) Det är inte den snyggaste varianten - men jag tror att den kommer att fungera bra.

I "Kinabutiken" köpte jag också en julgransbelysning som inte blinkar. Den har 35 små ljus. (Det skulle varit mer lagom med 40-50 ljus, men storleken större hade 100 - vilket verkade vara överdrivet många till en 85-cm's gran.) När belysningen satt på plats så klädde jag vår lilla julgran. I år valde jag att ha enbart röda julgranskulor (+3 små bjällror i guld). Så här blev det:

Så här dan före dan vill jag passa på att önska er alla:

God Jul och Gott Nytt År!

Vov på er! Bara för att mattes dator krånglar så mycket - så har jag nästan inte fått låna den alls. Dumt va! Jag har ju jättemycket viktiga saker att berätta. Fast det allra viktigaste är förstås att jag vill önska er en riktigt vovig jul!

En riktigt vov-god jul alla hundar!

Hoppas att ni får många gnagben och pipbollar i julklapp!

Så här fint klädda var matte och jag när vi tog julfoton. Man ska ha röda kläder när det är jul.

När jag går ut har jag min röda jultröja på mig. Den här ni vet:

Ja, jättemycket vov då!

10-12-23:

I dag besökte Bonnie och jag Conchi på Kennel Da Silva. ( http://www.perrosdasilva.com/ ) Vi tittade förstås på hennes hanhundar, och diskuterade vilka som kan vara lämpliga att para Bonnie med.

Dels har hon två fina som är spanska + portugisiska + internationella champions. Vycko som är cremefärgad och Xampan som är lite mer viltfärgad. Vycko är 7 år och Xampan yngre. På de 2 översta fotona ser ni Vycko.

Här nedan ser ni Xampan. (På de två översta fotona är han rädd eftersom han sitter högt upp.)

Förnuftsmässigt borde jag förstås välja en av de två hundarna ovan. Men den som stal mitt hjärta var 2-årige Voxer. (Och han kan förmodligen aldrig bli champion - för han har, precis som Bonnie, ett pyttelitet bettfel. Dessutom har han, precis som Bonnie, lite för lite päls...) Men liten, glad och charmig - det är han! (Röd och vit.)

Ja, det är inte lätt att välja. Jag fick titta på ytterligare 2 hanar, men dem tyckte jag inte lika bra om. Jag fick titta på valparna också. De två ljusa valparna (den ljusgrå och den cremefärgade), på fotona nedan, hade jag mer än gärna tagit med mig hem...

Conchi visade sig vara en trevlig kvinna. Vi pratade mycket. Precis som jag kan hon inte leva utan djur. Hon har en stor kennel, med fler raser än långhårig chihuahua. Men hon berättade att hon är pälsallergiker! Hon går på akupunkturbehandling mot detta, och klarar sig tydligen hyfsat.

(Förresten fick jag veta att man i Spanien inte får para kort- och långhåriga chihuahuor! Det gör man nästan alltid i Sverige. Här liknar de långhåriga lite grann pomerians i ansiktet, tycker jag.)

Det är bra synd att Ulf inte är lika förtjust i djur som Conchi och jag. Jag vet att han kommer att bli ledsen om jag parar Bonnie. Men om jag inte parar henne så blir jag ledsen. Det är svårt!

Innan jag träffade Ulf hade jag många djur. I Helsingborg, innan jag flyttade till Spanien, hade jag ett stort akvarium med många fiskar, en mycket stor fågelbur med många fåglar samt 4 vuxna katthonor och periodvis kattungar. Dessutom ville jag ha en eller två chihuahuaflickor, men det var svårt att få tag på en cremefärgad långhårig tik - så jag väntade.

I och med att jag skulle emigrera så var jag tvungen att minska mitt djurantal. Fåglarna och fiskarna kunde förstås inte följa med. Av katterna behöll jag Celine och hennes 2 barn: Estelle och Safir. Med bara 3 djur flyttade jag till Spanien. Jag stod dock fortfarande i kö för att få köpa en cremefärgad chihuahuaflicka.

Sen när jag skulle flytta ihop med Ulf så övertalade han mig att lämna kvar en katt i Spanien. Det blev (som ni vet) Celine och Safir som flyttade med upp till Stockholm. Och sen visade det sig att Ulf är allergisk mot katter. (Men hundar tål han!) Jag gav bort mina katter och vi köpte Bonnie. Jag har hela tiden velat ha en hund till. (Jag har aldrig tidigare bara haft en hund. Jag har alltid haft två jämngamla tikar.) Men nu tycker Ulf att det räcker med ett djur. Själv skulle jag vilja ha många! Men jag kan kompromissa ner antalet till två - för Ulfs skull. Men Ulf vill alltså inte ha mer än en - och helst ingen alls. Ja, det kan vara svårt att komma överens, när man är så olika som Ulf och jag är.

Om vi frågar Bonnie så vill hon väldigt gärna ha hund-sällskap. Hundar är flockdjur, och chihuahuor verkar vara ännu mer flockdjur än vissa andra raser. Bonnie är frisk och skulle säkert klara en valpkull bra. (Och själv är jag van att klippa navelsträngar.) Jag vill så gärna, så gärna ha en valpkull - och behålla en tikvalp (om det blir nån). Conchi kan ta emot oss för parning även i nyårshelgen. Men visst är det svårt att veta hur jag ska göra - när Ulf inte vill. Jag vill ju inte göra honom ledsen. Men blir det inga valpar - så kommer jag att ha en stor sorg i mitt hjärta, många år framöver... Suck!

PS:

Precis när Bonnie och jag skulle gå på kvällspromenad, så såg jag en så vacker regnbåge från balkongen.

Men fast vi skyndade oss ner till stranden så hann regnbågen nästan försvinna helt innan vi var framme. Men färgerna var ju vackra ändå, så jag tog några foton i alla fall.

Vov! Så här söt såg jag ut i kväll när jag gick på promenad. Nog kommer väl tomten i morgon - till alla oss snälla hundar? Visst! Vov, vov!

10-12-24:

Vov på er! Jag sitter framför balkongdörren och väntar på tomten jag...

10-12-25:

Vov, så länge jag fick vänta på tomten i går! Jag väntade framför balkongdörren, och framför ytterdörren. Ja, för vi har ju ingen skorsten. Så det är klart att tomten måste komma genom dörren. Jag väntade och väntade. Men ändå märkte jag inte när tomten kom med min julklapp. Nä, rätt som det var så visade matte mig - att tomten hade lagt mitt paket på golvet i vardagsrummet.

Jag undrar om tomten klättrade in genom ett fönster? Det är faktiskt konstigt att jag inte märkte när han kom. Jag som hör så bra! Och luktar så bra! Tomtar är vov så bra på att smyga...

Jag fick ett fint paket som var inslaget i guldpapper. Och paketet luktade gott, må ni tro! Men det var vov så svårt att öppna. Först fick jag dra. Och sen fick jag rycka. Och sen fick jag slita. Och sen fick jag krafsa. Och sen fick jag bita. Och sen... Nä, det är bättre att jag visar! Så här gjorde jag:

Och sen, sen lyckades jag öppna paketet. Och där inne låg det jättegott hundgodis! Smask och vov alltså!

Ser ni så gott det ser ut?

Jag åt upp alltihopa! Det var jätte-vov-gott alltså! Men sen såg jag, att det låg en sak till i paketet.

En gnagpinne! Ännu mera smask alltså! Vov så roligt det är på julafton! Jag gnagde och gnagde förstås.

Fast sen, sen blev jag plötsligt jättetrött. Ja, för det är jobbigt att öppna sina julklappar själv. Så då la jag mig i soffan och sov en stund.

Men efter en stund så la matte sig bredvid mig i soffan. Och så kelade och pussades vi en stund. Det är mysigt på julafton.

Ja, vov alltså! Det kunde gott vara julafton lite oftare! Vov, vov på er!

Vi hade en mysig julafton - Ulf, Bonnie och jag. Ulf hade som vanligt lagat massor av god julmat. (Och själv hade jag köpt en extra god choklad - för är det fest så är det.) Ute sken solen och det var +13º. Fast det blåste kalla nordvästliga vindar... Den rätta julstämningen ville inte riktigt infinna sig förrän efter solnedgången. Då tände jag mina "1000 juleljus" och då såg det riktigt "juligt" ut. Se själva:

Jag tycker att den lilla jul-ljusstaken nedan (design Maria Runestam) är så fin när den är tänd:

På kvällen ringde vi ett Skype-video-samtal till Bosse L. (Bosse satt ju ensam hemma denna julafton.) Vi pratade ganska länge alla tre - och Bonnie var också med. Det kändes nästan som om vi satt i samma rum och pratade med varandra. Dessutom bar vi runt Ulfs bärbara dator och riktade webbkameran åt olika håll, så att Bosse kunde se hur vi hade det i alla rum. Det blev nästan som om vi firade jul tillsammans...

Det går bra att fira jul i Spanien också, trots snöbristen. Men det är klart att jag saknar mina barn, min mamma och mina syskon med familjer - speciellt på julafton! Vi brukar ju alltid fira julafton tillsammans annars. Nu fick jag nöja mig med att tänka extra mycket på dem. (Och ett och annat mail skickade vi till varandra...)

I dag tar vi det lugnt, men vi ska snart ut och gå en promenad tillsammans. Solen skiner i dag också, men det är bara +11º. I morgon eftermiddag kommer Horst och hälsar på, och någon av mellandagarna ska vi träffa Elisabeth och Hasse.

10-12-27:

Grattis på födelsedagen Lasse W!

Jag hoppas att din födelsedag blir fin på alla sätt och vis!

Vi har fortsatt klart och soligt väder - men kallt! I natt var det +3,5º som kallast, och nu på förmiddagen är det bara +10º.

Horst hälsade på oss i går eftermiddag. Vi fikade och pratade några timmar. Det var som vanligt trevligt att träffa honom! Han berättade att han hade haft minusgrader uppe hos sig, visserligen bara -1, men i alla fall. Det verkar bli en ovanligt kall vinter både i Spanien och i Sverige. Om det sen beror på den globala uppvärmningen, eller en av jordens naturliga cykliska klimatvariationer, återstår att se.

10-12-28:

Vov, vov, vov alltså! Tänk så snygga och trevliga hundkillarna har blivit dom senaste dagarna. Dom viftar på svansen så fort dom ser mig. Ja, och så vill dom lukta - där ni vet. Men det får dom.

Och inte har jag tänkt på hur trevlig grannhunden Curro egentligen är. Vi brukar bara hälsa lite så där, när vi möts i trappan. Men nu märker jag att han faktiskt är väldig charmig.

För att inte tala om malteser-killen Dylan. Vov, så gullig han är! Fast i går ropade hans matte "No, no"  - och drog bort honom, så vi inte fick nosa på varandra. Det var vov så dumt! Vi brukar ju få nosa på varandra. Matte säger att det är för att jag löper - som Dylan inte får komma för nära. För han är fel sort.

Matte säger, att om jag ska para mig - då ska det vara med en extrafin chihuahua-kille. Vov, förresten! Jag träffade ju flera fina chihuahua-killar häromdagen.  Ja tyckte särskilt mycket om Vycko och Voxter. Jag träffade mest Voxter, och han var jättegullig. Men jag tror nästan att jag tycker Vycko är snyggast. Ja, för han är liksom lite lik mig. I alla fall har vi nästan samma färg. Jag undrar om man måste bestämma sig? Eller kan man välja båda?

Matte säger att vi ska åka och hälsa på dom igen. Vov, så kul det skulle vara! Särskilt nu när jag löper! Tänk om jag får para mig! Vov så kul det vore! Jag vill så gärna ha egna små valpar, det vill jag. Vov, alltså! Hoppas, hoppas att matte skjutsar mig dit igen. Vov, vov!

PS:

Som ni ser överst på denna sida, så har jag lyckats lägga in två väderleksprognoser - en för El Campello och en för Munka-Ljungby (där min mamma bor). Men hur jag än gör kan jag bara få dem under varandra - inte bredvid varandra. (Jag hade tänkt ha dem bredvid varandra - med bara 2-dagarsprognoser.) Däremot kan jag få olika antal dagar om jag vill, byta bakgrundsfärg mm. Det är en html-kod som jag klistrar in... Nån som vet hur man flyttar en sådan utan att ändra egenskaperna?

Nu lade jag till prognoser för Hässelbystrand och Helsingborg också. Jag är nöjd med funktionen - men inte med layouten.

Längst ner på Extrasida http://christeltango.com/extrasida.htm så experimenterar jag med fler varianter. Vilken av de olika varianterna är bäst / tydligast / snyggast? (Ulf har redan tyckt till - så jag ändrade lite på dem jag redan hade lagt in på denna sidan.) Blev det bra? Ska jag behålla det som det är? Eller?

10-12-29:

I dag har Bonnie och jag besökt Conchi på kennel Da Silva igen, i akt och mening att para Bonnie. Tyvärr gick det inte så bra. Bonnie tyckte att det var alldeles för mycket nytt omkring henne, så hon var på helspänn hela tiden. Vi ska tillbaka i morgon eftermiddag. Jag hoppas att det går bättre då.

Det blir med Voxer jag kommer att para Bonnie. Den cremefärgade hane som jag trodde var Vycko, var i själva verket Vyckos far - Pitufo. Pitufo är visserligen fin och färgen perfekt, men han är 8½ år gammal och dessutom ganska stor. Han är inte för gammal för att få valpar, och champion är han - men inte internationell champion, som Vycko och Xampan är. (För att bli internationell champion måste hunden ha blivit champion i tre olika länder.) (Pitufo är mitt andrahands-alternativ. Hade han vägt ett kilo mindre så hade jag valt honom, åldern till trots.) Här ser ni två nytagna foton på Pitufo:

Xampan har väldigt fin päls, och är relativt liten och nätt. Men han har alldeles fel färg. Och jag tycker inte att han är söt i ansiktet, även om han är ovanligt söt just på detta nytagna fotot:

Och Vycko är alltså hunden med de rinnande ögonen som jag "gallrade bort" vid mitt första besök. Annars är han fin. Men han är ganska stor. Han ser faktiskt ut att väga mer än de 3,0 kg som är högsta tillåtna vikt för chihuahuor. Och så ligger svansen lite för mycket ner över ryggen, vilket inte anses fint i Sverige. Fast nån chihuahua-expert är jag ju inte. Vissa chihuahuor har rinniga ögon, men jag tycker inte om det. Bonnies ögon rinner aldrig. Så här ser Vycko ut:

Det är Voxers svans som skymtar på det vänstra fotot ovan. (Om ni vill jämföra färgen.) Vycko är för övrigt far till Voxer.

På det högra fotot ovan så ser ni också en liten Yorkshireterrier-valp. De två pyttesmå syskonen fick komma ut i friska luften en liten stund mitt på dagen. Visst är de söta!

Conchi föder upp många sorters hundar. Hennes föräldrar hjälper också till med skötseln av djuren. Det är rent och snyggt överallt. Det sprang omkring en liten söt Westie-valp på gården också.

Och i alla rastgårdarna fanns det förstås hundar nu på dagen. De här små trefärgade chihuahua-flickorna är väldigt söta de också. (Men inte så söta som min Bonnie förstås.)

Fast precis som förra gången, så vann Voxer på charm-poäng. Han viftade glatt på svansen då han såg mig - och hoppade sen upp i mitt knä.

Voxer är alltså sonson till Pitufo, och son till Vycko. I de kullar han hittills blivit far till - har ingen av valparna ärvt hans lilla bettfel. Däremot brukar han få någon creme-färgad valp, även då modern är mörk. Ett exempel på detta ser ni här nedan:

En annan fördel med Voxer är att han bara väger 2,0 kg. Större hane än så vill jag helst inte ha med tanke på att Bonnie väger 2,7. Så Voxer får det bli. Det är den bäste hanen jag har att tillgå nu. (Jag blivit lovad att få para Bonnie med en som är ännu finare. En röd-vit som bara väger 1½ kg och har väldigt mycket och fin päls. Tyvärr bor han på en kennel 60 mil härifrån! Och jag kan ju omöjligt köra 120 mil för att para Bonnie. Det går bara inte.) Dessutom är det brukligt att para tikar mer än en gång. Alltså kommer jag att göra 2-3 besök hos Voxter.

Ja, det är väl lika bra att Bonnie får berätta själv om dagens kennelbesök.

Vov på er! I dag har jag varit ute på äventyr. Ja, matte och jag åkte och hälsade på dom där snygga hundkillarna. Jag fick hälsa på flera olika killar. Han som är lite lik mig, och ganska snygg, han var en jättegammal farfar han. En sån gammal gubbe vill jag ju inte ha. Så jag valde Voxer. Han är faktiskt både söt och gullig och trevlig och snäll. Det ska killar vara, tycker jag. Vi fick vara i en rastgård, Voxer och jag. Först gick vi runt lite där, och nosade och så.

Fast sen så märkte jag, att det fanns en stor hund nära rastgården. En väldigt stor hund. Ja, den varken skällde eller morrade, men jag blev lite nervös ändå. Ja, för såna stora kan man inte lita på.

Ja, och sen så kom Voxer, och nosade mig - där ni vet.

Fast jag hade ju inte tid med sånt, jag. Nä, för jag var ju tvungen att hålla koll på den stora hunden.

Så jag sa till Voxer att låta bli. Då blev han lite ledsen. Ja, för han ville ju så gärna. Han ville både nosa och göra sånt där ni vet.

Och sen, då gick matte bort från mig. Dumt va! Vov, alltså! Hon lämnade mig ensam i rastgården tillsammans med Voxer. Fast då gnällde jag och ville till matte. Jag såg henne långt borta.

Ja, och sen fick Voxer också syn på matte. Så då stod vi och tittade efter henne båda två.

Och sen kom matte tillbaka till mig. Och det var bra. Hon ska inte lämna mig ensam på främmande platser. Det är faktiskt vov så otäckt. Matte lyfte upp mig när hon kom. Och så sa hon att det inte var lönt att vi stannade längre. Vi ska åka tillbaka i morgon eftermiddag och försöka igen, säger matte.

Men, vov! Jag är ju jätteglömsk jag. När jag tänker efter så var det ju meningen att jag skulle para mig. Men det glömde jag alldeles bort när jag såg den stora farliga hunden. Vov alltså! Hoppas att dom stänger in den stora hunden i morgon - så jag kan koncentrera mig. Ja, för Voxer är ju väldigt gullig - och artig också. Han liksom respekterade mig när jag sa nej. Det är schysst! Så honom vill jag träffa igen. I morgon blir nog bra. Vov och vov alltså.

10-12-30:

Vi fick elräkningen i dag. Den var på drygt 267 € (ungefär 2425:-), och omfattade perioden 24/11 - 21/12. Nästan 2500 kronor för en månad! Jo, el är dyrt här! Och vatten! Det flesta andra saker, som t ex mat och kläder, är billigare.

Det är klart att det går mycket el här - när lägenheten är oisolerad och det är enkelglas i alla fönster. Vi är ju bortskämda från Sverige med att ha det varmt inomhus  - ofta kring 22º. Och vi vill ju inte frysa... Spanjorerna själva snålar mycket på värmen. Här säljs många flanell-pyjamasar och varmvattenflaskor vintertid... (Jag har själv en varmvattenflaska vid fötterna om nätterna och stänger nästan helt av värmen.)

På sikt skulle det förstås löna sig att tilläggsisolera lägenheten och byta till 2-glasrutor, även om den "kalla" säsongen bara är 3 månader lång (december - februari).

I dag har vi också kollat upp att vi verkligen har betalat fastighetsskatten som ska vara betald före årsskiftet. Vi fick betala 514 € (= 4653:-) för år 2010. När detta året är till ända ska jag samla alla räkningar och sammanställa dem. Jag vill ha koll på hur mycket el, vatten, sophämtning, comunidad och skatter vi betalar per år totalt. Det är först nu, när vi har bott här ett helt år, som jag kan få en riktig koll på alla utgifter. Grundhyran här är låg - men mycket tillkommer... Ni kommer att få en rapport om kostnadsläget. (Det kan ju vara intressant för er som funderar på att köpa bostad här.)

PS:

Jag vill passa på att göra lite reklam för Lopez Inmobiliaria, http://www.inmolopez.com/ing/indexing.htm, mäklarfirman som vi köpte vår lägenhet genom. Vi kan nu konstatera att de har väldigt god service! Det är dem vi frågar om det mesta. Nu senast bad vi dem om hjälp att kolla att vi förstått det här med fastighetsskatten rätt. Tidigare har vi bl a bett om tips på bra rörläggare och elektriker. Trots att köpet genomfördes för mer än ett år sen, så svarar de snällt på alla frågor vi har. Vi kan således konstatera att de har god uppföljning! Vi visste ju redan, att både före och under själva lägenhets-köpet, var de mycket bra att ha att göra med. Dessutom har de den bästa webbsidan här i trakten. Alltså rekommenderar jag dem mer än gärna!

Vov alltså! I dag har jag PARAT mig! Jag gjorde det med Voxer. Ja, så nu är jag riktigt vuxen.

Matte och jag åkte och hälsade på Voxer och hans familj i dag. Både Voxer och dom andra hundarna blev glada när jag kom.

Först så lekte vi en stund i trädgården. Dom har en stor fin trädgård som man kan springa bra i. Och det luktar spännande på många ställen. Jag hade vov så kul alltså!

Fast sen så ville Voxer och jag gå för oss själva. Ja, för vi var båda två intresserade av att para oss. I dag var jag faktiskt väldigt intresserad av det. Och Voxer är ju bara SÅ gullig! Ja, jag har faktiskt blivit riktigt kär i honom!

Vi hittade ett bra ställe där ingen såg oss. Ja, utom våra mattar förstås - men det kändes faktiskt tryggast att ha dom med. Och sen gjorde vi det!!! Det var jättelätt - och det gick snabbt också. Jag hann nästan inte märka nånting. Fast sen så råkade Voxer fastna på nåt vis - där ni vet, på mig. Matte sa att det var alldeles normalt. Det ska hundar göra när dom parar sig. Sen väntade vi. Och då tyckte både Voxer och jag att det var lite tråkigt. Det är alltid tråkigt att behöva vänta. Men sen så kom han loss. Och då pussades vi lite. Ja, suck så gullig han är alltså!

Och sen så åkte vi hem. Fast matte säger att vi ska hälsa på dom i morgon igen - eller nästa dag. Ja, det ska bli kul! För det är roligt hos dom. Och det är faktiskt roligt att para sig också! Massor av vov!

10-12-31:

Skärmen blev svart precis nu när jag skulle skriva en nyårshälsning till er, suck. Vi får se om jag klarar av det ändå. Om jag håller en stark lampa riktad mot skärmen kan jag precis skönja vad som finns där. Det allra svåraste är att se var muspekaren håller hus...

Ha nu en riktigt trevlig nyårsafton!

(Var försiktiga med både fyrverkerierna och alkoholen. Jag vill ha er i gott skick år 2011!)

Gott Nytt År 2011!