Sparad Dagbok 45. (fr o m 17-11-03 t o m ...)

17-11-03:

I förmiddags var jag och tittade på ytterligare en lägenhet i fastigheten Los Olivos. Den här gången tillsammans med mäklare från InmoSanz. (Några av fotona nedan är deras - ni ser vilka. Dessa foton är tagna vid ett tidigare tillfälle.) Den här lägenheten är ombyggd till en 3:a (2 sovrum) och har balkongen helt inbyggd. Den är i toppskick, och klar att flytta in i. Den är inte inredd så som jag skulle ha gjort, men OK. Fast jag föredrar att ha öppen balkong. Den är förstås för dyr. Ägaren vill ha 114'000 €, och jag skulle kunna ge max 90'000 €. Jag har bjudit 65'000 € för en annan lägenhet i samma hus - en som måste totalrenoveras (el, kök, bad, fönster etc). Den ägaren vill ha 86'000 €. (Jag skulle föredra ett billigt renoveringsobjekt - då skulle jag ju få precis så som just jag vill ha det.)

Hela huset på ett foto. Man kan se havet där den blå pilen pekar. (Fast det syns dåligt i dag eftersom det är molnigt ute.)

Jag har tittat på lägenhet 1 (den som jag har bjudit 65'000 för, men ej fått svar), lägenhet 2 (som är för mycket ombyggd och för dyr), lägenhet 3 (som också behöver renoveras, fast inte lika mycket - jag bjöd 70'000 € och ägaren sa nej), och i dag tittade jag på lägenhet 4. (Jag har markerat lägenheterna med blå siffror som ni ser.)

Entrén/hallen utifrån, och inifrån. Lägenheten är en genomgångslägenhet med vardagsrum (inkl f d balkong) åt sydväst.

Vardagsrummet. Nedan håller mäklaren och ägaren på att räkna klinkerplattor (vilka är precis 50 x 50 cm), för att kunna se hur långt vardagsrummet är. Bredden mätte jag till 2,77 m. De fick längden till 7 meter mellan köksskåp och burspråk. Men den effektiva ytan är nog 1 meter kortare.

Det är dubbla fönster i båda sovrummen, men i vardagsrummet är det enkelglas (fast Climalit fönster = bästa sorten).

Utsikt åt väster. En marklägenhet skulle förstås ha passat mig bäst, men ingen av dem är till salu. Men det är i alla fall grön utsikt.

Vardagsrummet är inte stort. Om jag skulle möblera med mina bokhyllor + matbordet + läsfåtöljen så skulle det bli fullt. Någon soffa skulle inte få plats...

Köket är en minivariant. Lådhurts och arbetsyta saknas. Diskmaskinen är onödig för mig, jag skulle hellre ha 1½ diskho. Under ugnen finns en låda för kastruller mm. Kyl/frys är onödigt stor för 1 person, men jag skulle inte byta till mindre förrän den här gick sönder. Jag skulle klara mig med 2 kokplattor, för då skulle det bli pyttelite arbetsyta. Jag skulle inte få plats med mina köksgrejor om jag inte byggde en köksö...

Det ursprungliga sovrummet (åt nordöst). Där finns en stor (ful) inbyggd garderob.

Rummet har s k contraventana (dubbla fönster).

Det lilla sovrummet byggt i den ursprungliga vardagsrums-vinkeln.

Där kunde jag inte gå in, eftersom ägaren son f n använder det som förråd.

Från vardagsrummet leder dörren ut till "tvättstugan" = halva f d balkongen.

Utsikten därifrån visar att man faktiskt kan se havet (blå pil), och att det finns en utvändig djup planteringslåda där man nog kan klämma ner 2 bougainvilleas (röd pil).

Badrummet är fräscht, och helt OK - fast jag skulle ha föredragit helvitt.

Parkering under tak finns på den inhägnade gården.

 

Om ca 15 minuter kommer InmoSanz med en annan kund för att titta. Därefter kommer den engelska kvinnan som var här i går tillbaka. Hon vill titta en gång till - vilket bådar gott.

Nedan några foton från lägenhet 3 (den som jag inte fick köpa, och som är uthyrd nu) som ni kan jämföra med. Fördelen är den öppna balkongen, och det bredare vardagsrummet. (Jag ska leta efter foton från lägenhet 1 - renoveringsobjektet som jag har bjudit på, men ännu inte fått något svar.)

Foton från lägenhet 1. Den skulle jag vilja köpa om priset blir tillräckligt lågt. Det ägaren vill ha kan jag aldrig ge för en lägenhet i det här skicket.

Balkongen är det enda som är i bra skick!

   

När jag tittade på lägenhet 1 så ritade jag en röd ring runtom Los Olivos på nedanstående orienteringskarta. Alla lägenheterna (de ursprungliga 2:orna med 1 sovrum) i det här huset har en IBI på 160 € per år och en comunidad på 125 € per kvartal.

Kund nummer 1 var här nyss (ett spanskt par som inte verkade vara så särskilt intresserade). Nu väntar jag på den engelska kvinnan (och mäklaren Karina från InmoSanz).

Den engelska kvinnan är fortfarande intresserad. Nu ger det sig om mäklaren kan övertala henne att bjuda över fransmännen, samt betala depositionsavgift allra senast på måndag? Jag känner oro... Det är stora pengar på spel. Ni håller väl tummarna? Så länge vi inte har fått några pengar, och ingenting är skrivet - så vågar jag inte andas ut.

Jippie! Den engelska kvinnan har bjudit 185'000 € och kan lämna depositionsavgiften på måndag klockan 13! Dessutom tar InmoSanz lägre provision än vad Remax gör - så det här tjänar både Ulf och jag på! Hoppas nu verkligen att ingenting hakar upp sig! Om det går vägen så får Ulf och jag 89'142 € var när affären är genomförd. Håll både tummar och tår! Nu hoppas jag att jag kan sova de 3 nätterna fram till måndag... Och att jag inte bara vankar av och an på dagarna... (Typiskt att helgen kommer emellan!)

17-11-04:

Jag önskar att det vore måndag eftermiddag nu - så att jag visste om vår lägenhet blir såld då eller ej. InmoSanz meddelar att den engelska kvinnan vill komma och titta (och mäta) på måndag klockan 11. Men hon har bestämt tid med Fiona för att betala depositionsavgiften klockan 13, så hon verkar vara en seriös spekulant. Ändå har hon förstås rätt att ändra sig, så länge inget är betalt och inget är skrivet.

Remax meddelade att reservationsavgiften från den franska firman ännu inte har kommit fram. (Mycket märkligt att ett stort börsnoterat företag har så dålig ordning på sina affärer! De säger att de fortfarande vill köpa.) Men nu vill Remax komma med fler kunder och titta. Några svenskar på måndag 12:30 och några spanjorer på tisdag. Jag har sagt att de får komma, men berättat om InmoSanz kund. Skulle kvinnan betala depositionsavgiften så får jag ställa in visningarna, men det återstår alltså att se. Ja må vara godtrogen, men jag är också luttrad...så jag tror inget förrän jag har bevis (= pengar för reservation).

Och jag som trodde att jag skulle slippa visa vår lägenhet fler gånger. Det är trots allt lite förberedelser och lite besvär + att jag får anpassa mig efter mäklarnas tider. (Ulf går alltid ut på promenad, för han vill inte vara hemma när de kommer.) Just nu har jag alla böckerna från köksbokhyllan liggande i soffan. Jag borde packa ner dem före måndag! Jag har lagt undan några få som jag kan behöva komma åt, men resten kan ligga nerpackade ett tag utan att jag skulle sakna dem. Däremot väntar jag med att packa ner övriga böcker tills lägenheten är reserverad. Det ser trängre och stökigare ut om jag börjar stapla flyttlådor i vardagsrummet...

Safir har parat Celeste ytterligare en gång, men hon har ännu inte värpt något ägg. Jag vore gladast om de väntar med att utöka familjen tills jag har flyttat och kommit till ro i en ny lägenhet - och det dröjer ju. Just nu, när jag skriver detta, så sitter Safir och "småpratar" högst upp på en pinne, medan Celeste leker med den nya leksaken. De är två olika personligheter, men verkar trivas perfekt ihop.

I förmiddags gjorde jag en akututryckning till Sprinter och Kiabi (affärer som säljer billiga kläder). Jag behövde nämligen några nya plagg som inte stramar missklädsamt över magen... Jag köpte 1 fleeceväst, 1 sweatshirt, 1 tunn långärmad tröja, 1 tunn bomullskofta och 1 jacka - samtliga i storlek M. (Som ni vet brukar jag ha storlek S.) Jackan var det dyraste plagget - den kostade 15 €. Men den långärmade tröjan kostade i gengäld bara 4 €. Kläder är billigare i Spanien. Så trots att jag handlade så mycket, så blev jag inte ruinerad. Men det är inte roligt att behöva köpa kläder i större storlek...

Så här ser jackan ut (vindtät med fleecefoder):

Sedan, när allt har lugnat ner sig - då ska jag ta itu med mina 7 överviktskilon. Men än så länge tröst- och stressäter jag, både mycket och ofta (och onyttigt). Sorgligt men sant.

Och hundarna turas om att ligga i läsfåtöljen.

Kommer ni ihåg att jag häromdagen höll på med lite "datorunderhåll". Jag glömde att berätta att allting misslyckades. Först klarade datorn inte av att skapa en återställningspunkt. Jag gick ändå vidare och började installera Windows stora höstuppdatering. Det tog tid. Varje gång det var klart och jag startade om datorn (precis som jag blev uppmanad att göra) så hann jag se texten "Återställer den tidigare versionen av Windows". Jag har Windows version 1703 - 15063. Den nya versionen heter 16299.

Sedan dess har Ulf läst att många har haft problem med den nya uppdateringen. En god vän till Ulf, en mycket datorkunnig sådan, blev tvungen att kunna köpa ny dator för att kunna använda internet - efter att han hade installerat den nya versionen. Nu tänker jag vänta tills Windows automatiskt installerar den själv. Datorn är inställd på att sköta uppdateringarna själv. Jag bara tyckte att det var lika bra att uppdatera bums... Eller rättare sagt - Ulf uppmanade mig att uppdatera. Han har själv uppdaterat sin dator med gott resultat.

Min lilla resedator uppdaterar jag manuellt, men det går inget vidare. Jag har inte kunnat uppdatera på flera år. Allt fungerar först normalt; söker efter uppdateringar, börjar installera - men sedan står det att installationen misslyckades. Varje gång. Varför har jag ingen som helst aning om. Någon systemtekniker är jag ju inte precis. Men än så läge fungerar den lilla datorn bra (i förhållande till sin ringa kapacitet), alltså bekymrar jag mig inte.

För att avhålla mig från känslo-ätande några timmar så har jag börjat på en ny bok. Jag har bara läst några kapitel, men det verkar vara både spännande och intressant.

17-11-05:

                       

Grattis på födelsedagen Lena T!

Inte alls mina favoritfärger, men när jag såg den här kudden hos Westwing, så tyckte jag ändå att den är snygg! Om jag hade 7-8 rum att möblera, då kunde jag nog tänka mig ett i färgskalan mörk petrol-grön med detaljer i guld.

Nu mår jag bra, men det gjorde jag inte i morse. När jag hade ätit frukost (alldeles vanlig, samma saker som jag åt i går) så blev jag plötsligt akut illamående. Svetten rann, huvudet dunkade, och det kändes som om jag skulle kräkas precis när som helst. Jag hade precis börjat hänga upp den tvätt som jag tvättade medan jag bäddade och åt frukost. Det var inte många plagg, men jag var tvungen att hänga upp dem i omgångar och vila emellan. Konstigt! Medan jag sedan låg ovanpå sängen och vilade en halvtimma, så klingade det av efter hand. Och nu mår jag prima.

Jag undrar vad det var som jag reagerade så kraftigt på? Jag funderar lite på om det kunde bero på att jag hade svalt ovanligt många kosttillskott samtidigt, på fastande mage, strax före frukosten. Inga konstigheter: Q10 (bra för äldre, och motverkar migrän), selen (bra för äldre, rekommenderas tillsammans med Q10), omega 3 (bra för de flesta), jättenattljusolja (dämpar värmevallningarna), multivitamin (för att gardera mig), lagrad vitlök (bra för immunförsvaret), collagen med magnesium (för bättre hud), bara sådant som jag ofta tar - fast många gånger sväljer jag bara några åt gången, till olika måltider under dagen.

De enda som jag tar varje dag är de 4 första sorterna, övriga då och då. På vissa står det att man ska ta dem till mat. I morgon ska jag bara ta de 4 "nödvändig", och samtidigt som jag äter frukost - för säkerhets skull. Jag provade förresten att utesluta jättenattljusoljan (eftersom den innehåller omega 6) några dagar - men då blev vallningarna värre...

Det är underbart väder, och jag ska strax gå mitt-på-dagen-rundan med mina små.

Jag skrev innan, att när illamåendet gick över så mådde jag prima. Det var kanske en lätt överdrift, för huvudvärken stannade kvar. Och eftersom jag (för att skona magen) inte våga ta någon medicin med en gång - så blev den värre. Men det är i alla fall skönt att inte må akut illa! Man måste tänka positivt - som han nedan...

Här har vi solsken i dag! Fotona är från vår mitt-på-dagen-promenad.

   

Ulf bidrar med både bilden nedan och "regnbilden" ovan.

Jag har gallrat böcker i eftermiddag-kväll, bland dem som stod i min köksbokhylla. Alltså alla sorters kokböcker + böcker om träning, hälsa och bantning. Jenni sa att hon ville ha de böcker som jag gallrar ut. Jag la dem i en resväska så länge. I nuläget väger väskan 20,8 kg! Den dagen jag tar den med mig upp till Skåne så måste jag fylla resten (upp till de 23 kg man ofta får ha) med bubbelplast... Eller (troligast) checka in två väskor och fördela tyngden jämt tillsammans med kläder och annat.

Sedan packade jag två flyttlådor med resten av böckerna (från köket). I lådorna finns ca 1/3 av utrymmet kvar. Där ska jag lägga lätta/mjuka saker (t ex kuddar och plädar) för att fylla ut lådorna ordentligt så de blir stapelbara - och går att bära. Ännu står lådorna öppna på soffan, och så får det vara under morgondagens visningar.

Nu ska jag fortsätta att läsa i den spännande boken. Jag har fortfarande huvudvärk, men hoppas att den försvinner till i morgon.

När man har en sådan fin liten "hundsamling" som jag, då kan man gott visa foto på de små lite då och då. Eller hur? Läsfåtöljen är populär! Så själv får jag sitta vid matbordet och läsa...

17-11-05:

Den engelska damen tittade på vår lägenhet i över en timme, tillsammans med Karina från InmoSanz. Damen öppnade alla skåp, tittade i varje vrå. Frågade om allt, inkl hur ofta grannarna använder hissen. Mätte vissa rum och sedan fick vi översätta mellan meter och feet. Hon ville lyssna på ljudet från AC:n etc. Hon kan inte bestämma sig så här bums. Hon vill komma tillbaka en annan dag och titta mer. När hon gick så hade jag en känsla av att det inte skulle bli något köp.

Fem minuter senare ringde det på dörren igen. Jag trodde att damen hade glömt att titta på något. Men det var Paloma från Remax. I dag har dokumenten äntligen kommit fram från den franska firman, och reservationsavgiften kom fram redan i torsdags (2/11) fast de fick inte veta det förrän i dag. Så nu blir det köpet av! Jag får lite mindre pengar än om den engelska damen hade slagit till, men å andra sidan så vet jag att köpet genomförs i sin helhet. Ett stort börsnoterat företag hoppar inte av. Tillträde ska ske i december. Jag sa att jag föredrog i slutet på december (så jag får lite mer tid), men vi får se. De från det franska bolaget ska ju komma ändå från Paris när de ska skriva på.

Nu ska jag försöka andas ut. Det har varit stressigt och oroligt. Och än är det förstås inte över. Jag måste ju (snabbt) hitta någonstans att bo! Ägaren till lägenheten som jag bjöd 65'000 € för säger att han inte kan gå lägre än 79'000 €. Jag ska prova med 70'000 - annars får jag avskriva den lägenheten. Det finns en i Los Abedules för ca 90'000 €. Den är i toppskick och kvalitén är bra - men den saknar balkong (och vätter åt nordväst). Och så är det ju en bit från stranden. Hittar jag inget att köpa - så får jag hyra så länge. Men då får jag förstås betala precis dubbelt så mycket för min flytt, och även dubbel avgift till posten för eftersändningen. Kanske dubbelt för flyttning av telefon och internet också? Förutom det dubbla jobbet...

Men nu är snart steg 2 klart. Återstår steg 3 = överlåtelsen hos notarien. Tja, och så får jag ju upprepa alla stegen igen - sedan när jag ska köpa en lägenhet...

Ulf och jag ska till Remax i eftermiddag kl 16 för att skriva på. Min del av pengarna kommer att bli 82'206 €. Det är allt jag har. När jag köper en ny lägenhet så tillkommer 13% på priset för lagfart mm. I praktiken innebär det att jag kan köpa en lägenhet för max 72'700 € om jag inte ska behöva låna hos banken. Om lägenheten sedan måste renoveras - då måste jag ändå låna. Som mest skulle jag kunna låna 20'000 €. Summa summarum: Jag har inte många lägenheter att välja på. I den här prisklassen finns inget alls med bra standard och läge. Men man får rätta mun efter matsäcken.

Jag skulle nog ha svårt att klara mig utan balkong! Så här fin utsikt kommer jag aldrig att ha råd med, men jag vill så gärna få plats åtminstone med en bekväm stol och två bougainvilleas...

I värsta fall, om jag inte hittar någon lägenhet med balkong - så får jag väl ha en (enda) bougainvillea inne. I Sverige har vi dem inomhus...

Nu har Ulf och jag skrivit på att vi har fått reservations-avgiften, eller rättare sagt att Remax har fått reservations-avgiften. Normalt håller Remax inne denna avgift, eftersom det är de som är återbetalningsskyldiga om vi inte skulle genomföra köpet. Men jag ska få en del av pengarna så att jag kan reservera en lägenhet - om jag nu hittar någon. Tillträdesdatum är inte bestämt ännu, men köpet ska genomföras senast den 31 januari (2018). Något "tidigast-datum" finns inte, men jag sa att jag måste ha allra minst 1 månad på mig - för att packa, och hitta någonstans att bo. Orsaken till att vi inte kan bestämma datum ännu, är att det franska företaget måste bilda en spansk filial innan de kan genomföra köpet. Och hur lång tid detta tar vet vi inte exakt.

Remax berättade en "rolig" detalj. Vi bor ju på San Bartolomé 122, men i lagfarten står det San Bartolomé 106! Detta beror på att det ursprungliga lilla huset som låg här, där detta stora huset byggdes, hade nummer 106. Och citat: "Man kan inte rätta gatunumret på vår fastighet för då måste man ju rätta nummrena på alla andra fastigheter längs gatan också"... Spanien i ett nötskal!

Jag gick inom Solvia inmobiliaria (Sabadell-bankens mäklare) och frågade om de hade något i den prisklassen jag letar efter. Men just nu har de ingenting. De har ju sålt alla lägenheterna i det blå huset, som annars skulle ha passat mig. Mäklaren tyckte att vi hade fått riktigt bra pris för vår lägenhet. Han sa också att jag inte ska betala 13% mer när jag köper en lägenhet, utan 10% + 800 € till notarien. Det innebär att jag kan köpa en lägenhet för 74'000 € utan att låna. Problemet blir att hitta en beboelig lägenhet för det priset!

Nu ska jag sätta mig och läsa lite mer i boken. Jag behöver koppla av!  

17-11-07:

               

Grattis på födelsedagen Lena H!

       

Vi har firat Lenas födelsedag tillsammans - Lena, Jan, Ulf och jag. Lena bjöd oss på restaurang Toscana. Maten var som vanligt god, och vår servitör var dessutom ovanligt rolig. Men sällskapet var bäst förstås! Lena och Jan är verkligen supertrevliga båda två, det tycker både Ulf och jag.

Lena valde sin favoriträtt (bläckfisk och skaldjur), medan vi andra tog dagens meny.

Ingen av oss gillar att posera framför kameran, men vi fastnade alla på några foton ändå.

När vi kom hem igen så mötte Bonnie, Stella och Nellie oss i hallen med viftande svansar! Nu ska vi snart gå tidiga kvällsrundan, och jag ska ta på mig en jacka. (Långbyxor har jag redan.) Det är ovanligt kallt i dag, för att vara november. I morse var det bara 12°, och nu (kl 17) är det bara 17°. Men solen skiner och himlen är blå! (Och turisterna går i shorts och linne...)

 

17-11-08:

I dag är det återigen lite varmare, så jag kunde knäppa upp jackan på morgon-promenaden. Men något shorts-väder är det inte. Den tiden är förbi. Det kan visst komma enstaka riktigt varma dagar fortfarande, men nu får nog långbyxor bli vardagsplagget. Jag bytte skor i mitt skoskåp. Jag la undan alla par flip-flops utom två, och så fyllde jag på med varmare varianter - bl a mina Sketchers-skor. Nu bytte jag ut skosnörena mot Hickies, små elastiska spännen som gör att man inte behöver knyta och knyta upp sina skor. Praktiskt i vardagslag! Det skulle nog ha varit snyggast med rosa spännen till skorna nedan, men jag valde blå (så är skorna lättare att matcha med andra färger än just blått och rosa). När jag provgår inomhus så känns skorna precis som om de var knutna med vanliga skosnören.

Spännena finns i massor av olika färger, inklusive neutrala som brunt och svart. Till skorna nedan ska jag beställa limegröna (de hade limegröna skosnören i original). Men tills vidare får de ha rosa. Som ni ser kan spännena användas även om skorna inte har "vanliga hål". Jag beställde mina på Amazon.es, och dessa kostade 13 resp 15 € (inkl frakt) per set om 7 stycken. De rosa var billigast! Kanske jag köper 1 set regnbågsfärgade också, eller vita? Jag ska se vad som kan tänkas passa mina orangerosa Sketchers bäst.

Jag har tre olika rosa nyanser på mina bougainvilleas. Från vinröd-rosa, via varm-rosa, till kallt rosa. Jag skulle gärna vilja behålla en av varje sort, åtminstone de två förstnämnda. Men kanske jag inte får någon balkong? I så fall får jag knappast plats med mer än 1 inomhus. Jag vill ju ha plats med 1 crassula och ett par pelargoner också, och något med gröna blad - t ex min monstera. Jag tycker mycket om växter!

Och så tycker jag om hundar, och fåglar och böcker - och en massa annat som tar plats, men som gör ett hem levande!

Jag har bjudit 90'000 € för den renoverade lägenheten i Los Olivos, och 75'000 € för renoveringsobjektet. Vi får se hur lågt ägarna kan tänkas gå. Jag har sagt att detta är det mesta jag kan ge. Och enbart om banken är villiga att låna mig uppemot 20'000 €. Nedan några små foton från den renoverade lägenheten, som en annan mäklarfirma har tagit (ur andra vinklar än de tidigare).

       

   

I går, på väg mellan skomakaren och banken, så gick jag inom en "vattenfilter-butik" på Avenida Generalitat. De säljer, installerar, och underhåller filtret/maskinen nedan. Det finns många märken på marknaden. Jag vill väldigt gärna ha vattenfilter, så jag slipper filtrera vattnet i Brita-kanna och/eller köpa vatten på flaska. Vårt vatten är inte hälsovådligt på något sätt - men det smakar klor! Dessutom är det väldigt hårt. När jag använder filtrerat vatten i vattenkokaren så behöver jag nästan aldrig avkalka den, annars behövs det göras åtminstone varannan månad. Jag ger förstås hundarna och fåglarna filtrerat vatten, men även alla mina växter, för då mår de bättre. Ett vattenfilter är lätt att installera "när-som-helst", så jag ska noga jämföra olika fabrikat och priser innan jag bestämmer mig.

Just detta kostar 200 € inklusive installation och separat vattenkran för det filtrerade vattnet. (Det brukar man ha.)

Om man sedan väljer full service, så kostar det 79 € per år. Då kontrollerar och byter de allt enligt listan nedan. Och var 6:e år så byts själva maskinen ut. Det är ju praktiskt och bra, och man vet att man har en fast kostnad på ca 64 kronor i månaden. Det är inte gratis, men Brita-filter och vattenflaskor kostar ju också en del. (Och tänk så skönt att slippa kånka hem en massa vattenflaskor!) Själva maskinen finns också i kompakt format, allt-i-ett (till höger nedan). Snyggare, mer lättstädat - men dyrare både i inköp och drift - så det får vara för min del. Och hur gärna jag än vill ha en vattenfiltrerare (vilket jag har önskat mig ända sedan jag först flyttade hit för 11 år sedan), så kommer det inte att vara det första jag lägger pengar på. Först måste jag ha råd med en bostad!!!

   

Det finns också små Brita-filter som man skruvar fast direkt på kranen (och sedan byter filter i själv varje månad), samt en variant som bara är aningen större som man sätter inne i vaskskåpet (och sköter på samma sätt). Vilken variant som blir billigast på sikt är svårt att säga. De små är förstås billigare att köpa, men de har också mindre kapacitet. (Vattnet rinner mycket långsammare, så det tar längre tid att fylla ett glas eller en kanna.)

De ringde precis från djuraffären här i El Campello. De har fått in flera gula kanariefågel-hanar nu! Affärsägaren ska nu sätta dem i var sin bur, och när han hör en som sjunger bra - då ringer han mig. Toppen! Jag längtar så efter kanariefågel-sång! Hur det än är så sjunger kanariefåglar mycket vackrare än sparvpapegojor - även om Safir gör sitt bästa...

Jag sov bara 2½ timme i natt. (Jag hade ganska ont i ena benet, och så lite värmevallningar och lägenhets-finansierings-grubbel därtill.) Ändå är jag förvånansvärt pigg än så länge. Det är nog för att solen skiner från en klarblå himmel. Men saker som kräver full uppmärksamhet, som att köra bil, det bör jag låta bli i dag. Kanske jag inte ens orkar läsa ut den spännande boken i kväll, fast jag bara har ca 60 sidor kvar? Boken är bra, både spännande och intressant!

Jag borde kanske köpa en sådan där pytteliten kamera som man sätter på nyckelringen (och som tar ganska dåliga foton - men dock). För det är ofta som jag har kameran hemma, när jag borde ha haft den med.

Hundarna var pigga på att gå långt i dag, vilket är väldigt ovanligt. Så vi gick ända till hundbadplatsen. Där fick de springa lösa. (Det var då jag borde ha haft en kamera!) De hade så roligt! De sprang, och de nosade, och de undersökte, de studerade vågorna som rullade in - och de träffade två hundar (gissningsvis knappt 5 kg, alltså lämpliga att hälsa på). Det senare var väldigt spännande - det tyckte alla fem.

Alla tre hundarna kom när jag kallade. Stella vid första ropet, Bonnie vid andra (fast långsamt), och Nellie vid ungefär sjunde ropet. Men detta är första gången som Nellie har fått springa lös utomhus. Och hon var nog den som tyckte att det var allra roligast. För att kunna träna inkallning så måste hunden förstås få vara lös. Tränar vi lite så lär hon sig nog att komma tidigare. Det gäller att vara superpositiv när hunden kommer, så den förstår hur bra det är att komma. Och sen smyga fast kopplet lite diskret, så att den inte bums märker att rörelsefriheten inskränktes när den kom. Det är en del jobb med att uppfostra en valp. Nästa vecka blir Nellie 7 månader, och vi har bara hunnit en liten bit på vägen än. Men vi (mest jag) jobbar på! (Alltmedan Ulf tycker att jag uppfostrar mina hundar på helt fel sätt...)

Nu börjar jag bli riktigt sömnig, och det är inte så konstigt. Jag har satt på en kopp te, och så ska jag ta en koffeintablett. Någon siesta-tupplur blev det ju inte.  

När teet var urdrucket så satte jag mig och läste ut boken Störst av allt. Den var spännande till sista sidan - och kan rekommenderas!

Svenska Magasinet skriver så här i dag:

Ikea är fortfarande intresserade av Alicante. Ikea Ibéricas generaldirektör Toga Öncu bekräftar att det multinationella företaget fortfarande vill ha ett varuhus i Alicante och dessutom i Girona, Granada, Pamplona, ​​Tarragona och Vigo.
Direktionen berättade detta under en ceremoni i Madrid där de rapporterade att de under det senaste året (avslut i augusti) har haft en omsättning i Spanien på 1.466 miljoner euro, detta är 5,9% mer än året innan. Försäljningen ökade i alla regioner där IKEA har verksamhet.
Företaget som även säljer på Internet i Spanien, har 8.676 anställda i Spanien och har under året skapat 518 nya jobb. Toga Öncu påpekade att 2020 öppnar de en ny butik i Almeria och i maj 2018 ett nytt kundscervicecenter i Valladolid.

Jag hoppas så att det verkligen blir av, snarast - att vi får ett Ikea-varuhus i Alicante! 

Jag glömde att berätta att jag träffade Anette och Håkan (som precis hade kommit hit från ett frostigt Bohuslän), när jag var ute med hundarna, samt att skospännena fungerar utmärkt.

På soffan (ett par foton högre upp) ser ni de 2 första färdigpackade flyttkartongerna. Jag ska snart börja (kanske redan i morgon) att packa min lästa skönlitteratur, och sedan alla andra böcker utom de olästa, mitt spansklexikon och några till som jag vill ha till hands. Det lär bli ganska många flyttlådor (kanske bortåt 20?). Jag trodde att jag hade sparat fler flyttlådor, men hittar bara 24 stycken. Tja, de ska väl räcka till det nödvändigaste - det som kommer att stå ouppackat länge. Små ömtåliga saker som porslin och prydnadssaker har jag tänkt flytta själv, och då behöver jag inte packa stapelbart (för jag tänker packa upp efter hand).

I kväll flyttade jag tillbaka Kallax-hyllorna till sin gamla plats framför balkongdörrarna - för nu är det ju (äntligen!) slut på alla lägenhetsvisningar, och jag kan ha det precis som jag vill. (Framför dörrarna är de inte i vägen när jag ska packa.)

Jag flyttade fågelburen också, så den kom ur vägen. Den hurtsen står på en stor rullplatta, så jag lätt kan flytta den igen. Men var jag ska ställa kanariefågel-buren vet jag inte. Just nu står den på matbordet...

I morgon ska jag flytta mitt stå-dator-bord, så att det blir tomt framför (skönlitteratur-) bokhyllorna. Det är ju en förutsättning för att jag ska kunna packa. När jag väl har tömt några av bokhyllorna, så kan jag flytta dem och ställa dem på tvären (ut i rummet) - för då får jag en tom hörna där jag kan stapla de packade flyttlådorna.

Fr o m nu så kommer det att synas att jag är på väg att flytta, det kan inte hjälpas. Jag vågar inte spara allt packandet till i sista minuten. Det skulle bli alldeles för stressigt! Då får jag hellre leva bland flyttkartonger några månader. Förhoppningsvis blir det sista gången jag flyttar. Håll tummarna för att jag lyckas köpa en liten trivsam lägenhet - innan det är dags att vara ute ur den här!

17-11-09:

I dag fick jag besked om att kvinnan som äger den renoverade lägenheten i Los Olivos inte säljer för mindre än 110'000 €. (Jag hade bjudit 90'000 €, och skulle aldrig kunna gå högre än till 95'000 € (och bara om banken hade lånat ut 20'000 €). Återstår lägenheten som verkligen behöver renoveras. Jag har bjudit 75'000 € och den ägaren säger att han inte går under 79'000 €. Jag kan inte bjuda mer, men där är det i alla fall inte så långt mellan "kan ge" och "vill ha". Jag har inte hört något mera därifrån.

Jag inser att jag nog kommer att få köpa en lägenhet i det skicket - om jag ska få någorlunda bra läge. Jag har inte råd till något bättre/finare. Läget, samt utsikten, betyder faktiskt mycket! Jag tror jag skulle kunna trivas bra i Los Olivos. Området är lugnt, och förhållandevis grönt, men ändå är det nära till affärer, stationen och stranden. (Både Alicia och Paco bor i området.)

Om jag inte får låna i banken (till renovering) så får jag väl flytta in i en orenoverad lägenhet. Jag får nöja mig med att storstäda, och kanske måla lite. Och sedan så får jag renovera efter hand som jag får råd. Fast just i den lägenheten måste jag faktiskt renovera elen INNAN jag flyttar dit. För den ser direkt farligt ut (fotot nedan är från badrummet). Jag har hört att detta kan kosta mellan 1000 och 4000 €, men jag har inte kontrollerat beloppen med någon elfirma (ännu). Det jag sedan önskar göra är att totalrenovera badrum och kök, samt byta till täta 2-glasfönster (så jag slipper frysa). Och om om jag skulle vinna en massa pengar, så skulle jag dessutom vilja lägga nytt klinkergolv i hela lägenheten. (Men jag kan stå ut med det som ligger där.)

Det finns en liten lägenhet med 1 sovrum i Los Abedules, där allt är i bra kvalité och inget behöver göras. Jag har för mig att den kostar ca 90'000 €. Men jag tror inte att jag skulle trivas där. Lägenheten vetter åt nordväst och saknar balkong, och det enda man ser är huset mittemot och en bit av stationen.

De någotsånär fina lägenheter som jag hittar till hyfsat pris, ligger alla på våning 3 eller 4 i ett hus utan hiss. Och hiss måste jag ha i huset, om lägenheten inte ligger i bottenplanet. Om jag vill bo i en lägenhet med bra standard, och nära stranden (och kanske med lite utsikt) - då skulle jag få ge minst tre gånger så mycket pengar som jag har till mitt förfogande. Som alltid: Man får rätta munnen efter matsäcken.

Gissa vad jag går och tänker på hela dagarna? (Och funderar på om jag ligger vaken på nätterna?) Ledtråd: Det har något med styckena ovan att göra...

Det var meningen att jag skulle packa böcker i dag, men det har jag inte gjort. Faktum är att jag praktiskt taget inte har gjort någon nytta alls. Kanske jag bättrar mig i morgon?

Jag glömde säga att det ligger en helt ny (och oanvänd) lägenhet på C/ SanPedro, som bara kostar kring 90'000 €. Läget är toppen! Trevligt med allt nytt! Men den har en urfånig planlösning! Köket (med fönster) och vardagsrummet (men pytteliten balkong) är bra, men sedan är det en lååång korridor in till ett sovrum som bara har fönster åt en mörk ljusgård och ett väldigt fult badrum. P g a korridoren blir lägenheten nästan 10 m² än vad man kan utnyttja - och fastighetsskatten blir dyrare. Alltså är den lägenheten inget alternativ, trots det attraktiva läget.

Jag har också glömt att berätta, att djuraffären Kiwoko (Lena och jag brukar handla i deras butik på Vista Hermosa) bygger en butik alldeles vid Carrefour. Jättebra! Då får vi nära till en stor specialbutik. 

17-11-10:

I dag har jag varit flitig. Jag har packat ner all min skönlitteratur. Det blev 12 lådor fulla. (Och så hade jag 2 lådor med böckerna från köksbokhyllan.) Jag har packat ner skönlitteraturen i bokstavsordning (efter författar-namnen), precis som de stod.

   

När botten var full så fyllde jag på med plädar eller kuddfodral, så att lådan skulle bli helt full och därmed stapelbar..

   

Jag har börjat stapla de färdig-packade lådorna i hörnet längst in. Boklådor orkar jag inte bära högre upp än 4 på höjden (fast jag står på en pall när jag ska upp med den översta). Annars kan man stapla välpackade lådor 6 lådor högt. Kanske jag kan stapla lättare saker ovanpå?

Hundarna tycker att jag stökar till förfärligt, och Ulf håller med. Men jag måste börja packa nu, om det inte ska bli för stressigt på slutet. Härnäst ska jag packa min facklitteratur, och alla andra sorters böcker. Jag har 17½ löpmeter skönlitteratur, och jag har minst 19 löpmeter andra böcker. Problemet är att jag nu bara har 9 bra flyttlådor kvar + 2 lite sämre. (Shuregard har den allra bästa sorten: starka, dubbel botten, locket hålls öppet när man packar, lätta att stänga etc.) Jag inser nu att jag borde ha sparat fler (jag hade 56!) - men jag fick inte plats med fler i förrådet. Jag får börja packa de största och tyngsta böckerna, ett ämnesområde i taget. (Jag vill inte blanda - för då blir det så mycket jobb, den dagen jag ska packa upp och ställa tillbaka allt i hyllorna.)

   

Vov på er! Min matte, hon är faktiskt inte riktigt klok. Som hon stökar till! Och så blir hon sur om vi låter en massa gnagisar och leksaker ligga framme på golvet. Nu har hon själv saker precis överallt. Som ligger i vägen för mig.

Jag brukar gå ner till husse på kvällen, och ligga i hans knä. Det är vov-mysigt! Och så är det bra att husse sitter stilla framför sin dator hela tiden. (Matte sitter sällan ner. Hon gör en massa saker hela tiden.) Och inte stökar husse till på sitt rum heller. Så där är lugnare.

Men det bästa är, att det bara är jag som får vara hos husse! Det är faktiskt vov-bra! För det hade blivit väldigt trångt, om Stella och Nellie också skulle ha varit med. Det är bara i mattes mys-fåtölj (den som hon kallar läs-fåtölj) som vi får plats alla.

Nä, nu ska jag gå ner till husse! Jag hör att han tittar på TV. Och det kan ju vara nåt bra. Dom roligaste programmen är dom där människorna jagar bollar, men inte får fatt i dom. Jag tror att det heter fotboll. Människor är ju inte alls lika skickliga som vi hundar - på att fånga bollar, och annat viktigt. Vov och voff då!

17-11-11:

Det var så skönt ute på morgonpromenaden, visserligen bara 16° men soligt, vindstilla och fridfullt. Vi hade nästa El Paseo för oss själva - Ulf, hundarna och jag.

   

Väl hemma igen så kunde Nellie inte riktigt bestämma sig för, om hon skulle vila ute på balkongen eller inomhus. Hon hittade en bra kompromiss...

Nyss försökte jag lägga över det översta här från Dagbok (= 3/11) till Sparad dagbok 44, men då slutade Frontpage fungera. När jag öppnade Sparad dagbok 44 igen så hade den inte kraschat, men jag vågar ändå inte lägga in mer där (just den 3/11 har ovanligt många foton) - utan avslutade den. Så nu ska jag strax skapa en Sparad dagbok 45. Längre fram, när allt är lugnare, så måste jag försöka få min nya sida http://christel.es/ att fungera. Jag tror att jag ska kunna använda ett s k bloggverktyg där. I alla fall ska jag prova. Att skriva i ett 14 år gammalt program (det är Frontpage 2003 jag har) kommer inte att fungera länge till... Så synd att Windows slutade med Frontpage! Jag gillar programmet annars.

Oj så bra vi ligger på Vovves bloggtopp, Bonnie och jag! Femte plats av 658 bloggar, det är verkligen inte illa. Och detta är förstås enbart tack vare er, mina kära läsare. Tack!

17-11-12:

Ni vet att jag har planerat att övergå till min nya webbsida: http://christel.es/. Orsaken är att mitt hemsidesprogram Frontpage 2003 hela tiden kraschar, och jag därför inte kan fortsätta att skriva här på http://christeltango.com/. Men så kunde jag inte göra som jag vill i One.com's hemsidesprogram, och det fungerade inte att skriva blogg i. Nu har dessutom One.com ändrat villkoren, så för att använda deras program gratis så får man bara ha 5 sidor, och som ni ser nedan så har jag 6 (de gröna rubrikerna).

(Förresten kan jag bara få klickbara länkar gröna, och jag vill ha dem blå.) Nu ska det kosta 5,37 € per månad om jag vill ha fler sidor, och eftersom jag inte tjänar ett öre på min blogg (eftersom jag har valt att ha den reklamfri), så vill jag inte behöva betala för att ha den. Jag kan förstås ta bort en av rubrikerna ovan, kanske genom att slå ihop 2 sidor till 1. Eller kanske bara ha en länk på startsidan, och sedan flera på nästa sida. Fast det beror på hur One.com räknar. Här i Christeltango har jag totalt 71 sidor nu (varav 45 sparade dagböcker), startsidan oräknad!

One.com är ett jättebra webbhotell - men deras hemsides-program gillar jag inte. (Och inte heller några andra av de gratisprogram som jag hittills har hittat. Alla är för "styrda" och saknar frihet att designa själv.) Idealet vore om jag kunde köpa ett eget, en ny variant liknande Frontpage - fast bättre och modernare. Sådana program finns. Det är bara det att de kostar allra minst 10'000 kronor! Och så mycket kan jag förstås inte betala. Men om jag hade kunnat hitta ett bra program för 2-3'000:-, då hade jag köpte ett. (Ett begagnat program vore helt OK.) Det skulle lösa mitt problem på sikt. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Tipsa mig gärna!!!

Hur som helst så har jag inte tid att skapa nya hemsidor nu. Det jag bör ägna dagarna åt, är att packa och leta efter en lämplig lägenhet åt mig. Paloma mailade att hon ska få in en liten lägenhet, hon ska fotografera den på måndag. Den lägenheten ska ha fri havsutsikt och syd-öst-läge, men den ligger vid Zofra-bukten (nära där jag hyrde 2006), och kanske är den pytteliten. Paloma återkommer med detaljer på måndag eller tisdag. Hon gissar att priset kommer att ligga på 90'-95'000 €. Titta kan jag ju alltid göra.

Fiona mailade mig sent i går, och berättade att hennes medarbetare Silvia ska kontakta mig på måndag - angående en tid hos skattekontoret i Alicante. Silvia och jag ska åka dit och kräva de dokument jag behöver för att söka tillbaka de 7'648 € som jag ligger ute med (i dubbel skatt).

Klockan är redan 12, och ännu har jag inte gjort något vettigt i dag. Jag borde så mycket, men ibland är jag för trött mentalt. Men dagen är inte slut än! Jag har goda chanser att bättra mig!

Så här söt var Stella i går, när hon väntade på att jag skulle komma och lägga mig. Hon låg sedan i min säng flera timmar, eftersom jag somnade. Men när jag vaknade av en värmevallning, så passade jag på att sätta ner henne på golvet. Det är trots allt lite trångt med hundar i sängen. (Mest för att jag är så tramsig att jag inte vill störa hunden/hundarna när de sover, utan låter dem ligga kvar mitt i sängen. Jag får alltså skylla mig själv om jag sedan bara har 1/3 säng att ligga på...)

Eftersom det är söndag i dag, så var det förstås mycket folk på (och vid) El Paseo.

Det här är hundarnas kompis Mambo, en trevlig hund med trevliga ägare.

Nu, när det har blivit kallare om nätterna (8-12°), så har det blivit varmare ute än inne - på dagarna. Det händer alltså att jag har fleece-väst på mig inomhus, men kan ta av den när jag går ut. Så är det aldrig i Sverige!

Hundarna och jag satte oss en stund på muren, och njöt av solen och värmen.

Nedan C/ San Bartolomé, med vår port inom synhåll (mellan Jaimes hårfrisering och det blåmålade).

Hemma igen så upptäckte jag att jag var hungrig. Det kommer alltid som en överraskning för mig, det där med måltider. Planeringen är förstås därefter, d v s obefintlig. (Och ibland tar jag bara en kopp te med något litet till = för lite näring.) Nu kom jag dock på att jag hade ägg i kylen, och att jag hade sett ett omelett-recept i min spanska heminrednings-tidning som kom häromdagen. Det var paprika, spenat, ost och vitlök i omeletten - och den såg så aptitlig ut på bilden i tidningen.

Jag följde inte receptet vad det gäller proportioner + att jag hackade paprika och spenat i mindre bitar, men jag hade samma ingredienser.

Fast inte ser min omelett ut som på bilden ovan inte. Framför allt för att jag inte kan vända en omelett, utan att den går sönder. Men jag blev mätt, och omeletten smakade bra, och det är ju det viktigaste.

Nu ger det sig om jag kommer mig för med att packa ner några böcker...

Jodå, 3 lådor böcker har jag packat. Tyvärr har jag nog fyllt lådorna lite för mycket - i alla fall blev de väldigt tunga.

Men jag har många böcker kvar att packa. De som syns på fotot nedan (med undantag av böckerna ovanför sängskåpet, som jag vill ha tillgängliga) och böckerna i 1 bokhylla i mitt rum och ½ i gästrummet. Vi får se hur långt lådorna räcker. (Lena och Jan säger att de har 5 stycken att låna mig. Bra!)

Eftersom himmel och hav hade vackra färger när vi gick tidiga kvällsrundan, så tog jag med kameran och förevigade det hela. (Klockan var lite drygt 18.)

Jag tycker inte om motorcyklar! Mest för att de väsnas så förfärligt, men också för att jag inte tycker att de är lika ändamålsenliga fordon som bilar är. Ändå kunde jag inte låta bli att fotografera den här. Den är snygg på något vis, jag tror det är gallret bakom framhjulet som gör det. (Jag borde kanske ha tagit en närbild på det?)

Och när jag ändå var i farten så tog jag ett foto på lyx-varianten nedan också, där även passageraren kan sitta skönt. Det står ofta några motorcyklar i början på C/ San Pedro nära El Lobo Marino, åtminstone på helgerna.

Maud har skickat foton från sitt hem i Mbour i Senegal! Jätteroligt! Hennes hus är nu klart, och hon har flyttat in.

På fotona nedan ser ni Mauds stora fina kök! Huset har öppen planlösning och är högt i tak, så det är ljust och luftigt.

Och på det vänstra fotot nedan ser ni Maud! Eftersom hon har turban och afrikansk klänning - så hade jag inte känt igen henne, om hon inte hade berättat via telefon att det är hon. Jag hoppas att hon kan skicka en närbild nästa gång. Jag glömde fråga Maud, men mannen är antingen Mauds särbo, eller hans bror(?) som hjälper Maud. (Jag ska rätta texten här när Maud har berättat vem det är.)   

   

Sedan ser ni Mauds sovrum, samt duschrummet. Hon har valt vackert klinkergolv, tycker jag.

   

Nedan ser ni vardagsrummet. Tavlorna har Maud ännu inte satt upp på väggarna. Hon sa att hon kan skicka nya foton, när tavlorna har kommit på plats. (Jag antar att det är det sista, innan allt är klart.)

   

Nedan ser ni Mauds hund Sabi, och en vacker blomma i hennes trädgård. Därunder ytterligare två foton från trädgården. Jag tror att det är en bananplanta längst ner till höger.

   

   

Jag tror att kvinnan nedan är syster till hon som hjälper Maud (och att det är hennes barn). De söta små flickorna till höger nedan är grannarnas.

   

Jag tyckte att jag var ganska modig, när jag tog alla mina tillhörigheter och flyttade till Spanien på vinst och förlust (efter endast 2 mycket korta visiter i Spanien). Men Maud har varit många gånger modigare! Tänk, att utan att någonsin ha varit i Senegal, bestämma sig för att ensam flytta dit. Det är modigt gjort! Allt har inte varit lätt, men Maud har en förmåga att ta seden dit hon kommer, och därför får hon lätt nya vänner.

17-11-13:

Mitt huvud är fullt av tankar på olika lägenheter (och var jag kan tänkas hitta en till mig), ekonomiska frågor inför mitt kommande lägenhetsköp, praktiska frågor inför min flytt etc. Det är så mycket!

Jag kan få köpa lägenheten i Los Olivos (den med allting i original från 1985 = med stort renoveringsbehov) för 76'000 €. Jag har förhandlat med ägaren via mäklaren. Det innebär att jag precis har råd att köpa lägenheten, samt betala för lagfart mm. Sedan är pengarna slut. (Som jämförelse vill ägaren till den likadana renoverade lägenheten ha 110'000 €.)

Jag har i dag besökt min "personliga bankman" Magda på Sabadell för att fråga om jag kan få låna 20'000 € av dem för att renovera ovanstående lägenhet (alternativt köpa en i bättre skick för max 95'000 €). Jag kan få låna pengarna till 2,88% ränta på 7 år vilket skulle innebära en kostnad (år 1) på 263 € per månad. Men så tillkommer en kostnad på 750 € för inteckning i lägenheten.

                      

Det skulle alltså vara realiserbart, även om jag hade föredragit att slippa låna. Men just i lägenheten ovan kan jag inte ens bo utan att åtminstone dra nya elledningar mm. Jag kommer förhoppningsvis att snart få tillbaka mina skattepengar, och då har jag ju en liten summa att börja med, men de pengarna räcker inte långt. Dessutom kommer det att kosta att flytta också!

När jag ändå var på Sabadell så passade jag på att fråga ang vår lägenhetsförsäkring (för vår bit av byggnaden här + vårt lösöre + ansvarsförsäkring). Jag betalade den 6/11 hela 548,22 € (via autogiro) för ett år framåt. Jag har tagit för givet att jag kan flytta försäkringen till min nya bostad sedan, alternativt säga upp den när lägenheten är såld och få tillbaka den del av pengarna som jag inte har utnyttjat. Men se det går inte alls, vare sig det ena eller det andra. Möjligen kunde jag ändra något inom 8 veckor efter att jag hade betalat, jag förstod inte helt. Suck! 548 € är väldigt mycket pengar för mig! (Och rent juridiskt borde Ulf betala hälften eftersom han äger halva lägenheten.)

Jag gick till försäkringsbolaget Mapfre, som jag har gott intryck av (och där jag redan har en olycksfallsförsäkring + försäkring för förrådet jag hyr). Där är de trevliga och flexibla. Hos dem kan man flytta försäkringar, få pengar tillbaka om man säljer sin lägenhet etc. För skoj skull räknade vi ut vad det skulle kosta om jag hade en exakt likadan försäkring hos dem som via banken. Det skulle kosta 385,14 € per år - alltså ganska mycket mindre! (Jag fick lite rabatt eftersom jag redan är kund.)

Att jag har försäkring via banken är för att den fanns när vi köpte den här lägenheten, och banken rekommenderade oss att ta över den - med hänvisning till att det skulle vara mycket billigare. Jag borde förstås ha kollat, men 2009 kunde jag ännu mindre spanska än nu.

Kvinnan på Mapfre rådde mig att gå till Sabadell och antingen försöka säga upp försäkringen helt (Mapfre ordnar en ny samma dag), eller sänka allt till minimibelopp. Då skulle premien bli betydligt lägre - och så skulle jag förstås försäkra de delar som jag tar bort - hos Mapre i stället. Jag ska gå till Sabadell någon av de närmaste dagarna (den här veckan) och se vad jag kan göra.

På sikt planerar jag att lägga över alla mina försäkringar till Mapfre, även mina hundförsäkringar som jag nu har hos svenska Sveland. Mapfre är väldigt bra att ha att göra med, och det är förstås en klar fördel att de har kontor här i El Campello. De svarar på mail också! Det skulle Sabadell aldrig göra...

Nyss skrev jag till Paloma och ville veta mer om lägenheten med havsutsikt som hon precis har fått in. Frågan är om en fantastisk utsikt är värd att få 1½ km längre till precis allting (inkl livsmedelsaffären)? Nu gäller det en bostad för resten av livet - så jag måste välja rätt (trots begränsad ekonomi)!

Något annat: Jan berättade för mig att motorcykeln med snyggt galler, som jag hade fotograferat, har vattenkyld motor (inte luftkyld som de flesta). Där ser man. Jag hade ingen aning om att motorcyklar kan ha olika typer av kylning. Hur som helst så tycker jag att själva gallret är tjusigt.

I dag får ni klara er utan foton på hundarna och Medelhavet, och jag tänker inte skriva om annat än lägenheter. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen, som ordspråket säger. (Egentligen är citatet visst hämtat från bibeln.)

Jag har pratat med den elfirma som drog om elen i Mauds lägenhet. Jag ville ha ett "normal-pris" för vad det brukar kosta att dra om elledningarna och byta ut kontakter och eluttag. Efter rätt så mycket dividerande så kom vi fram till att 2'000 € bör räcka gott, och eftersom lägenheten är liten så torde det kosta mindre. (Men det är alltid bättre att räkna i överkant.)

Det innebär, att om jag köper "renoveringsobjektet" i Los Olivos (numera heter det "renoverings-chans" i mäklar-annonserna) så har jag råd att köpa lägenheten, betala lagfarten OCH dra ny el, för de pengar jag får för min lägenhetshalva tillsammans med skatteåterbäringen. OM då badrummet skulle klara något år till, så skulle jag kunna bo där som det är (efter rejäl storstädning och ett antal liter färg). Och så skulle jag sedan kunna renovera efter hand som jag får råd - utan att låna pengar av banken. Det är inte det roligaste alternativet, men det klart mest ekonomiska.

Jag ska titta på lägenheten igen på torsdag. Jan följer med, och jag hoppas att Paco också kan följa med (för att bedöma badrummet).

17-11-14:

Förmiddagen har gått i shoppingens tecken. Inte för att jag har handlat så mycket (1 pelargon, en stor portion färdigblandad sallad: cántabra från Carrefour, och ett par småsaker till), men jag hade lovat att skjutsa Lena och Jan till Carrefour samt växtaffären Hermisan.

I går ringde ägaren till fågelaffären. Han har nu sorterat ut några gula kanariefåglar som garanterat sjunger, som jag kan välja på. Jag ska gå dit när de öppnar efter siestan. Jag har nyss lagt sand på burbotten och fyllt på med vatten och fågelfrö. Så nu är buren helt klart att ta emot honom. Hoppas att han ska trivas! Jag funderar på att ge honom namn efter någon känd manlig sångare, något två-stavigt t ex Elvis, Jussi eller Johnny. Ni kanske har något bättre förslag? Jag ser fram emot att få höra kanariefågel-sång! Om jag hade plats så skulle jag gärna ha ännu fler fåglar, men tre får nog räcka just nu.

Paloma skickade i dag tre foton på lägenheten med havsutsikt. Tyvärr har hon ingen nyckel, och ägarna kommer inte tillbaka hit förrän i slutet av månaden. Annars skulle jag gärna vilja titta. Utsikten är ju oslagbar. Men jag antar att lägenheten ligger en bit bort längs Playa Muchavista, vilket inte skulle fungera på sikt. Nu har jag inga problem att gå 2 km för att handla mat, men om drygt 10 år är läget förmodligen ett annat. Dessutom misstänker jag att lägenheten är för dyr (Paloma trodde 90'-95'000 €), och saknar balkong. Dessutom tror jag att det är en estudio (alltså en 1:a utan separat sovrum) - vilket inte heller skulle fungera med tanke på alla mina bokhyllor + att jag vill ha plats för gäster. Men håll med om att utsikten är fin!

Så här ser han ut, vår nye lille familjemedlem (ännu så länge namnlös):

   

Jag stod länge i affären och lyssnade på några hanar när de sjöng. Valet stod snart mellan den här och en annan. De sjöng båda varierat och vackert. Men den här är aningen sötare (den andre hade några mörkgrå fjädrar i pannan). Här hemma har han ännu inte sjungit, bara kvittrat till (kvitt och pip). Han har mest ägnat sig åt att äta. Jag gissar att han sätter igång att sjunga i morgon när solen går upp.

Stella blev synnerligen intresserad av vår nye fågel. Hon ville inte gå med ut på promenad, utan ville stå kvar och titta (men jag tvingade ut henne). Föst skällde hon när han sa kvitt, och sedan gnällde hon och ville leka med honom. Nu har hon lugnat sig.

Mannen i affären berättade att de kanariefåglar som han nu har fått in, är uppfödda hemma hos en kvinna med en sjuk son. (Vilken typ av sjukdom sonen har framgick inte.) Kvinnan är i alla fall hemma hela dagarna, och ägnar sig mycket åt fåglarna. Dessa är alltså i mycket bra form - och vana vid människor. Det låter ju bra. Och rädd har han inte alls varit, trots att han blev hemburen i en kartong. Han flög själv in i buren och satte sig på en pinne. Och strax därefter så fick han syn på skålen med fågelfrö. Sedan dess har han ätit. Han är inte rädd när jag går förbi buren. Bra!

Han är ringmärkt som ni ser. Tanken bakom ringmärkning är god, men jag tycker inte om det. För mig, som själv inte tycker om att ha ringar, klockor och/eller armband på mig - så ser det väldig obekvämt ut. Men det är svårt att ta bort en påsatt ring (måste klippas upp), så nu får han ha den.

Jag är glad att jag äntligen har fått en kanariefågel-hane, och ser fram emot sången!

Kuriosa: Djuraffärs-ägaren visade mig en amazon-papegoja. Han berättade att den hade lyssnat på en speciell opera via youtube, och kunde en lång strof av melodin exakt (men inte texten). Det skulle ha varit roligt att höra... 

17-11-15:

Det har varit en intensiv dag, fast jag inte har fått gjort särskilt mycket. Inget vettigt i alla fall. Bara för att jag fick lust, så åkte jag till Plaza Mar 2 i Alicante i förmiddags (direkt efter frukost). Jag tänkte inte köpa något, men det är roligt att titta i affärer emellanåt - och nu var det väldigt länge sedan som jag var i Alicante. Jag köpte faktiskt en klänning, en svart med små vita prickar, långärmad, med knäkort klockad kjol, i fodrad viskos - för 29 €. I storlek medium! Jag tror att jag kan komma att få nytta av den. Färgen och modellen gör att den passar lika bra till fest som till begravning, det är bara att variera tillbehören.

Sedan strosade jag runt och tittade på heminredning och julpynt. I den portugisiska "svarta-katten-butiken" El gato preto skyltade de med stora vackra figurer att ha till julkrubban. Jag tittade inte ens efter vad de kostar (de är säkert dyra), för jag har aldrig julkrubba, och så här stora figurer skulle jag aldrig få plats med. Men det var väldigt fina, särskilt kamelerna, och finns i två färgställningar. (Jämför storleken med muggarna på fotot.)

 

Jag hade bara tänkt "åka in och vända", men allting tog längre tid än jag trodde att det skulle göra - så jag var inte hemma förrän strax efter lunch. Och då var det direkt dags att ge hundarna mat, och sedan gå på promenad med dem.

Stella har varit dålig i dag. Hon åt varken frukost eller lunch (men kvällsmat), och troligen har hon haft ont. Hon har haft böjd rygg i dag. Vi får gå till veterinären nästa vecka, hon och jag. Den här veckan hinner jag inte. Förresten måste jag själv beställa tid hos doktorn. Mina Levaxin-tabletter är slut.

Lilla Nellie är precis 7 månader gammal i dag, så jag vägde henne. Hon vägde 1150 gram, jämfört med 1115 för en månad sen, så nu växer hon väldigt långsamt. Men hon bör öka lite till - för normalt växer chihuahuor tills de är ungefär 10 månader gamla. Och jag har ju gissat att hon bör hamna någonstans mellan 1,3 och 1,4 kg som vuxen. F ö är hon till 99% rumsren nu - MEN hon leker fortfarande med bajs...

Det händer att jag ser henne ta bajs i munnen och springa i väg med. Jag ropar NEJ förstås, och då släpper hon bajset. Men de gånger som jag inte ser när hon tar det, så hinner hon kleta ner en pläd eller hundsäng. Suck och dubbelsuck! Måtte jag komma på henne tillräckligt ofta - i rätt ögonblick, för att hon ska förstå att detta är förbjudet - att reglerna säger att "lagt bajs ligger"... Detta med bajslekandet (ibland fortfarande bajsätandet) är enda "felet" med Nellie. I övrigt är jag så nöjd med henne.

Förresten är jag nöjd med lille herr kanariefågel (ännu utan namn) också. I morse klockan 07:14 (jag var vaken, men låg kvar i sängen och drog mig) så höll han sin första konsert för oss. Mycket vackert och varierande!

Något jag däremot verkligen inte är nöjd med - är den spanska skattemyndigheten! Nu har jag äntligen (efter att ha legat ute med pengarna sedan februari-mars) fått ett papper som jag kan skicka till svenska skattemyndigheten för att begära tillbaka pengarna. Detta papper ordnade Silvia till en kostnad av 50 €. MEN detta papper visar att jag har betalat 4'994,11 € i skatt - och att resterande 2'654,41 som de har dragit är räntor och böter! (Skatten gäller år 2014.) Dessutom har de skrivit en 11 år gammal adress på intyget, trots att de har rätt adress.

Det skulle innebära att jag förlorar 2'654,41 € (motsvarar i dagens kurs 26'080:-) utan att ha gjort något fel själv. Jag har tvärtom öppet visat skatterepresentanten min svenska deklaration med de faktiska siffrorna rörande min inkomst. (Han har tagit med sig min svenska deklaration, och lämnat tillbaka dem när deklarationen varit klar.) Så VAR har felet uppstått, och VARFÖR? Och varför har skattemyndigheten inte kontaktat mig? Och varför har de inte dragit skatten när de skulle, de har ju mitt kontonummer... Dessutom har jag ju betalat Fiona för att hon skulle deklarera åt mig - för att det säkert skulle bli rätt. Och varför skriver de en 11 år gammal adress på dessa papper, när min deklaration har haft rätt adress. (Jag har ändå varit folkbokförd på C/ San Bartolomé sedan december 2009.)

Jag förstår ingenting! Men det är oerhört mycket pengar för mig -  pengar som jag heller skulle ha använt på annat sätt. Pengar som jag verkligen skulle behöva, nu när jag ska skaffa mig en egen bostad. Jag har bett om ett möte med Fiona och den spanska skatterepresentanten. Nu är detta visserligen Spanien - men så här tycker inte jag att de ska få göra. Jag har hela tiden velat göra rätt för mig. Varför drabbas jag då av detta? Här räcker det inte med suck och dubbelsuck. Och av princip svär jag inte. Men just nu känner jag mig mycket trött mentalt! (Och fattig... Nu räcker inte mina pengarna för att dra in ny el i lägenheten jag funderar på.)

Svenska Magasinet skrev i dag (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12842.html):

Tyvärr står det inte alls NÄR Sverige kommer med i samarbetet. Det verkar tyvärr inte vara från starten, men jag hoppas att det inte dröjer till november 2018! Jag ser fram emot att snabbt, samt utan kostnad, kunna skicka pengar mellan mina svenska och spanska bankkonton! (Tja, om jag nu har några pengar kvar att skicka... Det verkar ju lite dåligt just nu.)

Något roligare:  I morgon följer både Jan och Paco med mig och tittar på lägenheten i Los Olivos. Skönt att ha två extra par ögon med, när det gäller något så viktigt som ett eventuellt bostadsköp. Jag återkommer med rapport framåt eftermiddagen i morgon.

17-11-16:

Det har varit en mycket intensiv dag - och jag har fått en hel del gjort.

Klockan 11 träffades Jan, Paco, 2 mäklare från Inmoliner, och jag vid Los Olivos. Jag ville titta en gång till på lägenheten med renoveringsbehov, som jag först tittade på i juli. Den här:

Nu var lägenheten faktiskt städad, och såg därför betydligt fräschare ut. Men renoveringsbehovet kvarstår förstås. Först ser ni tvärs igenom lägenheten från ytterdörren, och på nästa foto ser ni att ägaren "av en ren slump" hade lagt en liten matta precis över de två spruckna klinkerplattorna.

   

Sovrummet behöver egentligen bara spacklas lite och målas om, och så bör man sätta ett extra fönster utanför det nuvarande (contraventana).

Köket är väldigt slitet och här bör alla skåp (inkl kylskåpet) bytas ut mot nya (kanske från Ikea). Och den "sneda träpanelen" överst bör tas bort så att skåpen kan gå ända upp i taket. Bakom "träpanelen" ligger varmvattenberedaren som är nästan alldeles ny.

Kaklet har någon spricka, och några plattor är utbytta - så om man byter till nya köksskåp, då bör man också kakla om köket.

   

Badrummet ser vid första anblicken presentabelt ut - men det behöver totalrenoveras. Paco gick noggrant igenom precis allt. Han konstaterade att rören (under golvet och i väggarna) behöver bytas ut, de är av bly som man tydligen använde för 40 år sedan. Vilket förstås innebär att man måste sätta nytt kakel och klinker i hela badrummet. Grannen ovanför behöver också byta sina rör, för taket är fuktskadat.

Badkaret har ett rosthål i botten, och själv skulle jag gärna byta till duschkar.

Paco noterade att toalettstolen, förutom att ha två sprickor i porslinet (syns nedan) har trasig mekanism i vattencisternen så den inte kan ta in vatten och därmed inte spola. Hela WC-stolen behöver förstås bytas ut. Det är stopp i röret under tvättstället, men byter man resten så byter man förstås det också. Jag har för mig att Anette och Håkan betalade ungefär 4500 € för att totalrenovera sitt badrum (som är aningen större), så det skulle väl bli något sådant det kostar.

Jag skulle känna mig tryggare om jag drog om elen, vilket alltså kostar knappt 2000 €. Jag tycker att utsikten är helt OK från balkongen (som har sol från förmiddagen till kvällen). Visst finns det vackrare utsikter, men också väldigt många som är sämre. Här är det luft emellan husen, och området är förhållandevis grönt.

Just den här lägenheten hör till dem som har minst havsutsikt. Men man kan i alla fall skymta en liten flik av havet på håll. Och det är ju bättre än inget... Det står i annonsen att lägenheten ligger 100 meter från havet, men det vet vi ju att mäklare har ovanligt långa meter. Jag vet inte hur långt det är i verkligheten, men det bör inte vara mer än 500 meter i alla fall - och det är ju nära.

Jag förklarade för mäklarna, att jag måste få hyr-köpa, om jag ska kunna köpa den här lägenheten. Jag måste ha tillträde nu och börja renovera, så att jag kan bo där när det blir dags att flytta dit. T ex är det en klar fördel om man kan använda toaletten!

När man hyrköper så betalar man normalt 10% av det överenskomna priset (vi har kommit överens om priset 76'000 €). Handpenningen skulle alltså bli 7'600 €. Sedan betalar man en hyra (som man kommer överens om, kanske 300 € per månad). Hyran avräknas sedan från köpeskillingen. Båda parter kan tjäna på en sådan här affär, och ingen löper risk att förlora några pengar om man inte själv avbryter kontraktet. När den som hyrköper har pengar så köper han/hon då, och äganderätten skrivs över på vederbörande.

Om jag skulle hyrköpa nu, så skulle jag få tillgång till lägenheten och kunna börja renovera (så långt pengarna räcker, för låna i banken skulle jag kunna först när jag äger bostaden - vid köpet). Då skulle jag kunna flytta in och övergå till att bo där, i tid innan den nye ägaren ska tillträda här. MEN jag kan inte skriva 31/1 som slutdatum - för det finns trots allt en liten risk för att Total A.S. (köparen av vår lägenhet) inte får sin spanska filial etablerad i tid, och inte kan fullfölja köpet. Då skulle Ulf och jag få behålla de 18'000 € som vi har fått - och kunna sälja lägenheten till någon annan, men det skulle förmodligen ta 4-5 månader (även om vi skulle kunna sälja aningen billigare eftersom vi redan har fått en del). Alltså kan jag inte ha något slutdatum i kontraktet (eller möjligen 31/12-18).

Mäklarna trodde aldrig att säljaren skulle vara intresserad av det här alternativet, och påpekade att 3 olika inmobiliarier försöker sälja lägenheten. Jag sa att det är enda alternativet för mig, annars får jag leta efter en annan lägenhet (som är inflyttningsklar). Jag bad dem fråga ägaren ändå. Och nu i kväll ringde de, och sa att ägaren går med på ett hyr-köp. Jag ska till mäklarna i morgon 10:30 för att prata fler detaljer (och förmodligen få ett kontonummer att betala de 10% till). Om vi skriver ett kontrakt borde jag nog låta Fiona titta på detta innan jag skriver på!

Jag tror att jag slår till. Med min begränsade budget så har jag inte mycket att välja på. Området är bra. Lägenheter i den här prisklassen ligger normalt uppe vid genomfartsleden N332, eller högt upp i ett hus utan hiss. Inga lägenheter alls i den här prisklassen är strandnära eller har fri havsutsikt. Jag måste vara realistisk. Det här är vad jag har råd till, och jag tror att det kan bli bra - efter renovering.

Fler lägenhets-foton hittar ni 17-07-18 (ganska högt upp i Sparad Dagbok 43) samt 17-11-03 (överst i Sparad Dagbok 45).

I morgon ska jag skjutsa Ulf till flyget ca 12:15, så jag kan inte stanna för länge hos mäklarna.

Efter besöket i lägenheten, och hos mäklarna, gick jag hem och vände. Sedan gick jag till banken. Där fick jag vänta väldigt länge för att tala med "min personliga bankkvinna". Jag bad att få säga upp min lägenhetsförsäkring helt. Och tänk, efter mycket om och men så gick det! Jag fick skriva på ett papper, och så kommer nog försäkringsbolaget att ringa mig för att få det bekräftat. Sedan ska jag få tillbaka pengarna. Klockan hade precis hunnit bli 14 (= siesta) så jag gick hem. (Jo, jag har förstås gett hundarna mat och gått ut med dem mellan varven, men jag har inte hunnit sitta ner.)

När Mapfre öppnade efter siestan så gick jag dit och tog en ny försäkring på vår lägenhet - till ett lägre pris. Försäkringen gäller fr o m i dag, och årspremien blev 318,60 € (mot bankens 548,22 €).

När jag ändå var på Mapfre så passade jag på att fråga vad en begravnings-försäkring och/eller en livförsäkring för mig skulle kosta. Jag har ju kommit upp i den åldern då jag inser att jag faktiskt inte är odödlig samt (inte minst) att det kostar mycket att "tas om hand efter döden". Här i Spanien sägs det kosta ca 4'500 €, och det känns lite orättvist om mina barn ska behöva betala. Det mest ekonomiska alternativet var att ta en försäkring där man betalar en engångssumma, och försäkringen inte är tidsbegränsad. En sådan försäkring täcker det mesta från ev hemtransport (om man dör på en utlandsresa), kista, blommor, kremering, psykolog- och juridisk hjälp till de anhöriga mm. I mitt fall skulle den kosta 5'016,97 €. (Nästan 50'000 kronor.) Jag har inte de pengarna, men jag skulle gärna vilja ta en sådan försäkring. Jag får se hur jag kan göra.

Sedan var det dags för en något försenad tidig kvällsrunda med mina små. Stella, som fryser lika lätt som jag, har börjat ha tröja under selen (utom mitt på dagen). Bonnie och Nellie verkar inte frysa (ännu).  

   

Stella har varit dålig några dagar, och då brukar hon vilja äta gräs. Fast jag tror att hon har ont i ryggen. I alla fall går hon periodvis med böjd rygg. Kanske måste veterinären röntga Stella igen? I går så darrade Stella så mycket, och jag tyckte att det ryckte i hennes ben när jag bar henne. Jag tänker varje gång på occipital dysplasi... Jag bör gå till veterinären nästa vecka, för att se vad vi kan göra. Jag vill inte att Stella ska må dåligt och/eller ha ont! (Men jag vill heller inte medicinera "i onödan"...)

Min lille kanariefågel sjunger så vackert för mig just nu. Jag funderar på namnet Mio. (Efter Astrid Lindgrens Mio - fast han inte var någon sångare.) Det blir lite "fel" på spanska (mio betyder ju min), men är mjukt och lättuttalat. Vad tycker ni?

17-11-17:

Jag var och pratade med mäklarna på Inmoliner nu på förmiddagen, och lämnade kopia på mitt NIE-nummer. De tar hjälp av en jurist att skriva kontraktet. (Och Fiona kan få läsa det innan jag skriver på.) Ägaren vill ha ett slutdatum i början på februari. Jag har talat om att det måste finnas en klausul som säger att OM Total A.S. inte genomför köpet av vår lägenhet i tid (och endast då) så måste kontraktet förlängas allra minst 4 månader (eftersom vår lägenhet måste säljas en gång till). Annars skulle jag ju kunna förlora nästan alla pengar jag har, så att jag aldrig skulle kunna köpa en egen lägenhet. Den risken kan jag inte ta. Då får jag hellre förlora chansen att kunna köpa den här lägenheten.

Det är alltid så, att om man inte har en massa pengar på banken, då kan man aldrig göra riktigt bra affärer. Jag har en känsla av, att om jag sa att jag kan betala 70'000 € på måndag förmiddag - då skulle jag kunna köpa lägenheten för det priset.

Om en halvtimme ska jag skjutsa Ulf till flyget. Och i kväll 19:30 ska vi i "svenskgänget" (Lena, Jan, Staffan, Annevi, Håkan, Anette och jag) träffas på restaurang Riccardo för att äta middag tillsammans. Det ska bli trevligt! Däremellan borde jag göra en massa nytta (t ex packa och tvätta och...).

Ulf sitter nu på planet, och har hunnit en bit på vägen. Jag har stoppat hans lakan i tvättunnan, men ska tvätta först i morgon. Han har lämnat sina saker och kläder i lådor och garderober, så det blir jag som får packa dem. Det är alltid svårare att packa åt andra. Om inte allt får plats, vad ska jag då välja bort? Jag vet heller inte om jag kan ordna så att Ulf kan lagra sina saker någonstans. Datorn ska han få ha hos Lena och Jan, men de bor trångt så mer kan de omöjligt få plats med. Och om jag flyttar till en liten lägenhet utan förråd, då kan inte jag härbärgera sakerna. Tja, det löser sig väl.

En man från Sabadells försäkringsbolag ringde mig för en stund sedan. Han erbjöd mig 50% rabatt på försäkringen, och den flexibilitet jag har efterfrågat - men jag tackade nej. Jag sa att han var för sent ute, och att jag nu bara ville avsluta försäkringen och få mina pengar tillbaka. Han försökte få mig på kroken ett bra tag till, men jag upprepade min ståndpunkt. Till slut gick han med på mitt önskemål. Hoppas nu att det inte dröjer alltför länge innan jag får tillbaka pengarna, det är ju en ganska stor summa (548 €).

Jag glömde berätta att Paco berättade en intressant sak om IBI:n (fastighetsskatten) i går. Skatten som jag och många andra tycker att är så hög (och som går efter antalet kvadratmeter). Paco sa att det finns tre olika nivåer på IBI:n här i El Campello. Nära havet = hela området som kallas El Campello Playa (där vi bor) har högst IBI. Sedan kommer "gamla" El Campello (de delarna som ligger lite högre upp, men hitom genomfartsledan N332). Allra lägst IBI är det på andra sidan N332:an. Där ser man! Men jag vill ändå bo nära havet! Jag får bo i en till ytan liten lägenhet i stället, så ska jag nog klara av att betala.

Det är nervöst att inte veta om min eventuella lägenhetsaffär kommer att gå i lås eller ej. Ägaren kan ju vägra att acceptera mina villkor, och jag kan inte acceptera de han f n har. Vi måste båda kunna känna trygghet, det måste bli en win-win-affär. Går det inte, så får jag leta vidare. Jag har skrivit några frågor till Paloma, som jag hoppas att hon kan svara på. Bl a bad jag henne fråga Total A.S, om de kan tänka sig att låta mig bo kvar ett par dagar efter att de har köpt lägenheten. För om jag inte kan hyrköpa, så kommer det inte att fungera annars. För jag kan omöjligt, i exakt samma stund, skriva på ett kontrakt hos en notarie (försäljningen), samtidigt skriva på ett annat kontrakt hos en annan notarie (köpet), OCH dessutom flytta alla mina möbler från den här lägenheten till min nya - också samtidigt. Det är både teoretiskt och praktiskt omöjligt!

Hur gör spanjorerna? Rent teoretiskt skulle en flyttfirma kunna hämta allt på förmiddagen, kontrakten skrivas under dagen, och flyttfirman leverera allt på eftermiddagen/kvällen. Fast någon flyttstädning skulle förstås inte hinnas med. (Det senare är de ändå inte så noga med här, så det kan kvitta.) Dessutom ska ju alla abonnemang och dyl (el, vatten, telefon, internet mm, men även försäkringen) helst flyttas inom loppet av några minuter. Annars måste man ju bo på hotell (eller hos bekanta) några dagar. Och jag har 3 hundar och 3 fåglar att tänka på. De tål inte att flyttas omkring hur som helst...

Stackars er. I dag får ni bara ta del av mina bekymmer, och inga roliga och/eller fina foton får ni se. Men jag kan nästan säkert lova att ni får se foton (på något) under morgondagen. Då ska jag försöka vara aktiv hela dagen! Jag har massor att göra!

Kanske han får heta Mio, min lille sångare... Han sjöng nyss för Jenni i telefonen. Hon var på väg till en konsert där hon ska vara solist. Roligt! Hon har en fantastisk röst, min Jenni!

17-11-18:

Nu har jag bestämt mig. Min kanariefågel får heta Mio!

Vi hade oerhört trevligt i går på Riccardo. Vi åt, drack, pratade och skrattade i 3½ timme, utan att märka att tiden gick. Vi satt på uteserveringen (med platsväggar), vilket förklarar att vi hade rätt mycket kläder på oss. Här kommer några foton (några tog Jan, några tog jag - de med blixt blev för ljusa, övriga för mörka - den enda nackdelen med levande-ljus-belysning). Ni kan i alla fall se att det är vi. Fotona tog vi medan vi valde mat ur menyerna, sedan hade ingen av oss tid att fotografera.

   

   

   

   

   

       

Jag valde pasta med champinjon-valnöt-grädd-sås. Det var gott!

På nyårsafton ska vi i "svensk-gänget" äta tillsammans på restaurang La Cova! Då serveras det 8 rätter! (Finns det finkläder med resår i midjan? Vi har visserligen 4 timmar på oss att äta, men ändå...) Dessa 8 rätter + obegränsat med vin, champagne, annan typ av alkohol och vatten - samt musik och de 12 vindruvorna man ska svälja på 12-slaget, kostar totalt 75 €. Vi kommer säkert att få jättekul!

I dag har Erik och Irina tittat inom en stund. Erik, som planerar att köpa hus till våren, tar gärna de möbler som jag har gallrat ut. Här har ni förresten några exempel på Eriks musik (han är ju kompositör/låtskrivare/sångare, och gör även soundtracks till filmer och reklam): https://www.youtube.com/watch?v=Cg6lspix5nI. Hans webbsida: http://www.eatraxx.com/

Paloma kom också inom en stund. Jag hade skrivit en del frågor till henne, som hon nu svarade på. Paloma sa att vi kan skriva in i kontraktet hos notarien att jag får disponera vår lägenhet en vecka efter att den är såld, så att jag hinner flytta i lugn och ro - om jag nu inte får hyrköpa. Hon visade också flera foton på sin mobil på lägenheten med den fina havsutsikten. Den ser jättefin ut! Den ligger faktiskt vid Zofrabukten (= närmare), men är bara på 36 m² - och balkongen är inglasad och är nu en del av vardagsrummet. På måndag ska hon visa mig en lägenhet (ägd av svenskar som var och tittade på vår lägenhet) som ligger i huset mitt emot Los Olivos. Och kanske (om den inte är såld) en gavellägenhet i Los Olivos.

Ännu är det ju inte säkert att ägaren till renoveringsobjektet i Los Olivos går med på mina villkor. (Paloma tror inte att det är någon risk att Total A.S. blir försenade eller hoppar av, men när det gäller så här mycket pengar så vill jag gardera mig.)

Stella har varken ätit frukost eller lunch. Nu ska jag strax servera hundarna kvällsmat. Hoppas att hon äter då.

Stella åt kvällsmat, men hon ville inte gå själv på den efterföljande promenaden. Jag bar henne hela varvet runt. Tur att hon bara väger 1,8 kg. Jag måste förstås gå till veterinären med Stella igen. (I nästa vecka?)

Förresten så har Bonnie saknat Ulf. Hon fick ju sova i hans säng varje natt, och ligga i hans knä när han satt framför datorn. Ulf skämde bort henne ordentligt. (Och vi kunde konstatera att han inte är hundallergiker, som han trodde, för han blev inte ett dugg sämra av att umgås så mycket med Bonnie.) I går, när vi skulle lägga oss, var jag tvungen att bära ner Bonnie till Ulfs rum - för att hon skulle se att han inte var där. Först därefter la hon sig till ro i läsfåtöljen. Saknaden går väl över efter några dagar. Bonnie har ju skilts från Ulf många gånger förr. Men jag hörde att han sa till henne, strax innan han skulle i väg, att hon är världens finaste hund och han skulle komma att sakna henne...

17-11-19:

I dag har jag plockat fram allt som Ulf har haft i sina köksskåp (utom det som finns i grytskåp, lådhurts och överskåp). Det blev en hel del. Precis som jag är han ekorre. Men medan jag samlar på hundar, kuddfodral, böcker, värmeljusstakar och nallar - så samlar han på konservburkar, plastpåsar o dyl. Så här mycket blev det:

Jag har bara några få egna konservburkar, för jag använder sällan konserver. Men en burk krossade tomater kan ju vara bra att ha, och svarta oliver samt tonfisk brukar jag också ha hemma. (Totalt 7-8 burkar.) Ulf har andra sorter som soppor, såser och köttkonserver.

Ni förstår kanske, när ni ser fotot ovan, varför jag inte har fått plats med mina kökssaker i köket - utan har fått ha dem i vardagsrummet. (Bara matvaror har jag haft i köket, inklusive hundarnas mat.)

När det gäller en sådan sak som de till synes likadana korkskruvarna nedan, så måste Ulf själv tala om för mig vilken som är bäst. (Jag har ju ingen som helst aning.) Om han ska lagra sina saker hos någon så kan han inte ha dubbelt. Jag har mailat fotot, så svarar han väl senare i dag.

Jag tänker faktiskt packa Ulfs saker, innan jag fortsätter med mina. Han ska ju inte använda något alls på ganska länge. Jag får väl packa kläder i en stor låda, och ömtåliga saker (som t ex rakapparaterna och andra "tekniska" prylar) i en annan lite mindre låda. Det blir inte lätt, men jag ska göra mitt bästa.

Jag började med att plocka fram Ulfs kläder och lägga på hans säng - för att få en överblick. Han har ganska många kläder också (betydligt fler än jag har i Hässelby strand). När jag tog fotot på sängen (nedan t v), så hade jag bara tömt den ena garderoben samt byrån. Nu har jag även tömt garderoben på högra bilden nedan, och travat de kläderna ovanpå de andra. Jag lägger byxor i en hög, tröjor i en annan etc.

   

Det blev en massa galgar över. Jag får väl ställa ut dessa i några kassar vid återvinningen, så kan folk ta om de behöver. Själv har jag galgar så det räcker.

Jag har verkligen inte hunnit mycket i dag, men är redan trött. Jag blir mentalt trött av att se mängden med saker som ska packas. Kanske jag borde ha sparat Ulfs saker till sist? Men jag tror att det känns bäst att packa hans först, så är det gjort - och sedan kan jag i lugn och ro packa allt mitt eget.

Ulf skrev att den blå korkskruven är bäst, så den ska jag packa ner åt honom.

I morgon hoppas jag kunna titta på fler lägenheter, samt höra vad ägaren till renoveringsobjektet i Los Olivos säger. Men därutöver bör jag fortsätta att packa.

17-11-20:

                   

Grattis på 33-årsdagen min kära dotter Linda!

 

Tänk - för precis 33 år sedan, så blev jag mamma för första gången! Det var fantastiskt, har varit jätteroligt hela tiden, och är alldeles underbart att vara mamma - när man har så fina barn som jag!

I dag har Stella en dålig dag - igen. Hon ville inte äta frukost, och inte alls gå med på morgon-promenaden. Jag tänker gå till veterinären med henne, och skulle normalt ha gjort det bums. Men nu väntar jag ju på besked om hur dags jag ska få titta på de två lägenheterna, och jag har ännu inte hört något från Paloma. Jag avvaktar en liten stund, sedan går jag. Stella är ännu viktigare än en lägenhet. (Fast det är förstås inte bara min kommande bostad det gäller - utan även hundarnas kommande bostad.)

Svenska skatteverket har påbörjat omprövningen av min skatt, så att jag förhoppningsvis snart kan få tillbaka de 4'994,11 € som jag ligger ute med i dubbel skatt. (Jag skulle dessutom vilja ha tillbaka de 2'604,41 € som spanska skattemyndigheten också har tagit, men som inte är skatt. Men detta belopp får jag försöka få tillbaka från den spanska skattemyndigheten. Fiona säger att man aldrig får rätt mot dem, att de gör som de vill. Men jag ger förstår inte upp utan strid. Det är massor med pengar för mig, drygt två månadslöner! Pengar som jag verkligen skulle behöva just nu!)

Jag gick till veterinären med Stella. Hon ville inte gå själv, såg rädd ut, kutade med ryggen - och darrade. När jag bar henne så märkte jag, för andra gången den här månaden, att hon rörde oroligt på sitt högra bakben. Det hela är påtagligt likt ett occipital-dysplasi-anfall, fast svagt. Inte lika påtagligt som stackars lilla Nova² hade. Men både jag och veterinären tror att anfallen har börjat för Stellas del. (De börjar ju svagt, och blir sedan starkare och starkare - alltid plågsamma för hunden.) Annars har ju Stella en kompression mellan två kotor också, men den skadan gör ont på annat vis.

Om ni vill repetera så har jag skrivit jag om occipital dysplasi (och Nova²), allra längst ner på sidan: http://christeltango.com/omminadjur.htm.

Stella fick en injektion med kortison. Dosen varar 24 timmar. Jag ska tillbaka i morgon igen, och bl a få utskrivet kortison-tabletter så jag har hemma - om Stella behöver dem akut när veterinären har stängt. Trist att Stellas problem har börjat nu. Det är inte roligt om hon ska behöva gå på kortison resten av livet, men det finns inga alternativ. Hon ska inte behöva ha ont. Då får vi hellre dras med biverkningarna. Eftersom Stellas anfall börjar i vuxen ålder, så kommer hon inte att dö i förtid (som lilla Nova² gjorde). Det är bara om anfallen börjar när hunden är valp, som de alltid dör innan de blir vuxna.

Ulf har ofta tyckt att jag sjåpar med Stella, när hon inte har velat gå. Det är många promenader som jag har burit henne hela varvet runt, medan de andra hundarna har gått själva. Nu har jag fått bekräftat att jag har läst av Stella rätt. Veterinären sa att hon ska röra sig så lite som möjligt när hon har ont. Häftiga rörelser kan öka trycket i hjärnan, och därmed besvären.

Att hon inte vill äta när hon har ont, är naturligt för djur. De äter inte när de har ont eller är rädda. Dessutom påverkar anfallen "illamående-centrum" och det händer att hundarna kräks precis före anfallet. (Stella försökte kräkas hos veterinären, men det kom inget.)

Tja, nu vet jag varför Stella är dålig - och det är inte roligt alls. Men jag tycker alltid att det är bättre att veta, säkert - för då kan jag handla därefter.

Nu ligger Stella i hundsängen och vilar. Jag skulle gissa att hon har piggnat till så pass när det blir dags för lunch (om en knapp timme) att hon äter då.

Själv väntar jag på besked från Paloma. 

Stella åt, men hon tog säkert 4 gånger så lång tid på sig som vanligt. Nu ska vi ut. Om hon inte vill gå, så bär jag henne...

Mina vädergadgetar visar nu klockan 13:

   

Ulf har det onekligen mycket kallare än jag. Men han har aldrig velat bo i Spanien hela året. Han trivs i Stockholm. (Det gjorde aldrig jag, tvärtom...)

Jag fick bära Stella 3/4 av rundan, men den sista biten hem gick hon själv. Bonnie är inte heller i form, men av annan orsak. Hon saknar Ulf. Han skämde bort henne väldigt mycket, den tid han var här. Hon (bara hon) fick mycket uppmärksamhet, fick ligga i hans knä, och i hans säng hela nätterna. Nu får hon plötsligt inget av detta. Jag försöker klappa henne lite extra, men jag har ju de två andra att ta hand om också - och det gäller att vara rättvis. Då och då så ropar Bonnie på Ulf. Hon lyfter nosen och nästan ylar (se fotot nedan), fast väldigt tyst. Hon låter riktigt ledsen... Tja, det ska väl gå över med tiden. Men visst är det synd om henne just nu.

Ulf skrev i går att han saknade Bonnie, och att om vi hade bott nära varandra - så hade han gärna varit daghusse då och då. Ulf och Bonnie kom närmare varandra de sista veckorna, än de någonsin har varit tidigare. Ja, hundar är väldigt trogna vänner! Men Ulf vill inte ta hand om Bonnie på riktigt (dygnet runt - 365 dagar om året). Om han hade velat det, så hade jag kanske kunnat tänka mig att avstå från henne - för Ulfs skull. Å andra sidan skulle Bonnie förmodligen sakna åtminstone mig och Stella, om hon bodde hos Ulf hela tiden. Hon har ju bott tillsammans med mig sedan hon var 9 veckor gammal (= 8 år och 9 månader), och tillsammans med Stella sedan hon födde henne (= 5 år och 9 månader).

Hittills i dag har jag inte packat en enda låda...

Följande biverkningar kan hundar få av kortison:

FirstVet skriver:

Hur mycket biverkningar en hund får har till stor del att göra med hur hög dos kortison den får, vilken typ av kortisonpreparat som används, hur länge hunden står på kortison, samt också hur känslig hund-individen är för biverkningar.

En del hundar får väldig små och få biverkningar även på höga doser kortison, medan andra får stora biverkningar även på låga doser kortison. Vanliga biverkningar är till exempel ökad törst och urinering. Många hundar hässjar/flåsar också mer än vanligt om de står på lite högre dos kortison.

Det finns en ökad risk för diabetes vid behandling med kortison. Hundens immunförsvar påverkas, och den kan bli lite mer känslig för vissa infektioner. Hunden kan få tunnare hud. En del hundar blir väldigt pigga på kortison, nästan överaktiva, medan andra verkar bli mer låga och sänkta och trötta.

Hundar som står på en lite lägre underhållsdos med kortison har ofta lätt att gå upp i vikt, de blir hungrigare än vanligt. Om man behöver sätta hunden på hög dos kortison så kan hunden istället tappa i vikt i början av medicineringen. Hunden kan också tappa i muskelmassa av kortisonbehandling. Som tur är så brukar biverkningarna vara övergående, dvs när hunden slutar äta kortison så försvinner också biverkningarna.

DjursjukhusetGammelstad skriver:

Däremot får inte hundar benskörhet - som människor kan få av kortisonbehandling. Alltid något.

Om en hund har occipital dysplasi så måste den stå på livslång kortison-behandling. Så förr eller senare skulle Stella få biverkningar. Å andra sidan skulle hon periodvis ha fruktansvärt ont - om hon inte medicinerade. Stackars lilla Stella!

Ännu ingen låda packad...

Nu har jag packat 4 lådor, varav 2 riktigt stora! De rymmer alla Ulfs kläder och skor. Återstår att packa alla hans personliga saker, och de "tekniska" (som klockradion, rakapparaterna mm). Det blir lite svårare, för mycket är ömtåligt. Jag får lägga plastkassar och bubbelplast emellan. Men det blir morgondagens bekymmer. I kväll gör jag inte mer.

17-11-21:

Vi har just kommit hem igen från en lugn och skön morgonpromenad, där även Stella gick för egen maskin. 14° kändes kallt i skuggan - men inte i solen.

I bildens nedre vänstra hörna ser ni en röd behållare. Där kan man ta gratis hund-bajspåsar. Jag tar någon enstaka gång, men har alltid med mig egna rullar. El Campello blir mer och mer hundvänligt. Det finns pås-automater på flera platser, vi har en stor fin hundbadplats, och två stora fina hundrastgårdar. Inte illa för en så pass liten kommun!

Nu ska jag sätta på mitt frukost-te, och sedan bör jag förstås packa flera lådor. Flytten kan bli om mindre än en månad - och jag måste vara klar i tid.

Ulf berättar att det är snökaos i Stockholm, och att samtliga bussar i innerstaden är tagna ur trafik. Se: https://www.dn.se/sthlm/snofall-och-halka-anda-fa-olyckor/ där fotot nedan är hämtat.

Sedan skickade han också en länk som berättade att kronan nu är rekordsvag mot euron: https://www.expressen.se/dinapengar/gransen-sprangd-euron-kostar-mer-an-10-kronor/. Det är inte bra alls för mig som får pension i svenska kronor. Då får jag färre euro på mitt spanska konto. Jag undrar om Sverige någon gång kommer att gå över till euro? Jag hade önskat det! Tänk så praktiskt! Fast inte till den här kursen! Jag har för mig att kursen var 8:70 när folkomröstningen var, då när jag röstade JA (och det var innan jag visste att jag skulle flytta utomlands) - men majoriteten tyvärr röstade nej. (Min teori är att många röstade nej för att de var rädda för en förändring, inte för att det hade varit dåligt för Sverige att gå över till euro.)

Nu har jag varit flitig flera timmar, och fått bra motion på köpet (eftersom jag har sprungit upp och nerför trappan mellan våningarna i ett kör). Jag har tömt köksskåpen helt, och burit ner allt i Ulfs rum. Alla de här sakerna ska vi ge bort. Jag har tillräckligt med saker själv, så jag behöver inget mer. Detta är sådant som Ulf har använt, inte jag. Jag har precis mailat till grannen på första våningen, och frågat om hennes stora barn (som står i begrepp att flytta hemifrån) vill ha något. Resten får jag ge till någon av välgörenhets-affärerna.

   

Nu när köksskåpen är tomma, så ska jag för första gången sedan vi flyttade hit - ställa in mina kökssaker i köket! Det ska bli trevligt, även om det är högst tillfälligt. Jag måste ju tömma mina bokhyllor i vardagsrummet, och då står mina kökssaker bra i köksskåpen så länge. Dem tänker jag ändå flytta själv, dagen efter att flyttfirman har flyttat mina möbler.

Paloma mailade ett foto på lägenheten i huset mittemot Los Olivos (på samma gata). Det här huset heter Bello Horizonte, och lägenheten ägs av svenskar (som har varit och tittat på vår lägenhet - de vill ha större). Tyvärr har de glasat in balkongen, jag skulle föredra en öppen balkong. Men annars ser det ju fräscht ut på det enda fotot som finns. (Ikea-möbler ser jag.)

Lägenhetsfakta:

50 m2 construidos, 48 m2 útiles.1 dormitorio, 1 wc. Segunda mano/Buen estado, Armarios empotrados, Trastero, Planta 2, exterior. Año construcción: 1985, Orientación Sur, Este. 24 €/mes de gastos de comunidad. Precio 99.000 €

Fast Paloma och jag pratar om 85'000 €, eftersom jag inte kan ge mer. Hon ska höra vad de säger. (Bra att det finns förråd!)

Nycklarna fanns i Sverige, men är på väg hit via posten. Jag tittar gärna. Storleken är lagom, lägenheten behöver inte renoveras - och man kan se havet! (Träd också, inte att förakta!) Möjligen kan det höga huset bakom träden ge skugga mitt på dagen, jag har inte hunnit kolla än.

Kontraktet på lägenheten i Los Olivos (renoveringsobjektet) är skrivet, och på remiss hos ägaren. Men det verkar inte som om ägaren är pigg på att skriva in det där om att hyra först - i köpekontraktet. Och i så fall faller det hela. Jag vågar inte riskera det lilla kapital jag har.

Jag är väldigt nyfiken på den lägenhet i Los Olivos som Remax har. Det är ju en gavellägenhet. Jag hoppas att jag får titta snarast (samt veta mer).

Något helt annat, en tråkig sak: Jag kan inte längre (inte för tillfället i alla fall) köpa böcker via Bokus.

Så här skriver de: Vår ledning har tagit beslut att inte leverera böcker till Spanien för tillfället. I dagsläget vet vi inte när eller om vi kommer kunna erbjuda det igen men vi har förhoppningar om att det ska gå kort efter årsskiftet.

Nu har jag inte tänkt köpa några fler böcker före flytten, men jag vill väldigt gärna ha möjligheten att kunna beställa böcker på svenska! (Jag har 69 böcker på min önskelista...)

Angående priset på den svenskägda lägenheten jag visade foto på ovan. Redan när priset är 85'000 € innebär det att jag måste låna. För lägenheten kostar 85'000 + 10% + 800 till notarien vilket i detta fallet blir 94'300 €. Och eftersom min del här blir 82'200 € så skulle jag fattas 12'100 € - vilket jag skulle bli tvungen att låna. (I alla fall 8'-10'000 €, för jag får ju lite tillbaka på skatten. Men själva flytten kostar också.) 

Jag råkade se från köksfönstret, att de precis höll på att beskära den höga palmen som vi ser från vår balkong. Så jag tog en liten foto-serie:

Nedan är den höga palmen klar, och de har börjat beskära den låga ett steg till vänster. Palmerna är finare före - men om man inte beskär - då blir de förskräckliga efter ett par år, med hängande vissna blad längs stammen (som dessutom kan blåsa ner i huvudet på folk som passerar).

Vi ser förstås en liten aning mer av havet, när många blad är borta. Kanske 8-manna-roddbåten hade varit dold annars?

Fotona nedan tog jag på vår tidiga kvällspromenad. Då samlade manskapet ihop alla nerfallna palmblad.

Men vår promenad började längre ner på El Paseo, vid Carrer la mar. Där mötte Bonnie sin "meste" fästman, en malteserhane. De brukar alltid bli så glada när de ser varandra. 

Jag vet faktiskt inte vad fästmannen heter, men den andre hunden heter Leo. Det vet jag, det hör jag när hans husse argt säger till Leo för att han skäller på alla (oss också). Det är bara när Stella löper som han inte skäller, för då är Stella och Leo mycket intresserade av varandra. Bonnie och den andra hanen gillar varandra året runt.

Segelbåten som ankrade i går, ligger fortfarande kvar för ankar. Det är troligen tillåtet på vinterhalvåret, när det inte är badsäsong.

Det är vackert när den varma solen (så här en knapp timme före solnedgången) lyser på båten.

Jag har torkat ur alla köksskåpen, men jag har ännu inte burit dit något. Men det kommer ju en dag i morgon också.

Jo, nu har jag burit dit en del, och fyllt ett helt skåp. Jag har bara ställt allt rakt in, så tätt som möjligt. Det kommer ändå inte att bli lätt att få plats med allt.

Det må vara så, att jag inte är så förtjust i att laga mat. Men jag kan (om än inte lika bra som Lena H), och jag tycker om att duka vackert! Alltså har jag allra mest sådant som jag tycker är vackert. (Och jag struntar i vad andra tycker!) Men jag har också mycket som är praktiskt (fast detta passar bättre i ett underskåp).

Jag har totalt 3 överskåp, 2 underskåp, 1 "grythurts" och en lådhurts kvar att fylla. Det kommer att bli trångt, men jag tror att jag ska få ihop det - om än nätt och jämnt.

Men allt detta har jag kvar att ställa in:

   

   

Och i lådorna på fotot nedan har jag bestick och andra småsaker. (Nej, det har inte varit kul att behöva kliva upp på en stege när jag har behövt något.)

Kanske ni börjar ana varför jag skulle bli tvungen att bygga en köksö, om jag köper renoveringsobjektet i Los Olivos. Det är ju onekligen mest praktiskt att ha alla köksgrejorna i köket. Särskilt sådant som hushållsmaskiner, ugnsformar, degbunkar och grytor. Men gärna tallrikar också. Fina glas och muggar däremot, dem kan jag ju ha i ett vitrinskåp (nära köket).

Nu är klockan 20, så nu ska jag hålla kväll.

17-11-22:

I dag mailade Paloma fler foton på den lilla lägenheten med "stor" utsikt. (Tyvärr visade det sig att gavellägenheten i Los Olivos är såld, och nycklarna till lägenheten i Bello Horizonte har ännu inte kommit fram.) Mäklarna på Inmoliner väntar på besked från både mig och lägenhets-ägaren. Vi är inte helt överens ännu. Nu tror jag inte att ägaren har någon annan spekulant, så jag har inte så bråttom. Det är bättre att jag letar vidare och ser om jag kan hitta något där jag kan flytta in utan att behöva renovera först. Då skulle jag VETA vad det kostar totalt, och så behöver jag inte hyra för att kunna renovera i förväg = mycket enklare och tryggare.

Nedan visar jag först de 3 foton jag visade 14/11, men nu ytterligare 5. Lägenheten ligger hitom den fastighet där jag hyrde 2006 - men på andra sidan Rio Seco. En lägenhet med motsvarande utsikt här i El Campello skulle förmodligen kosta allra minst 50'000 € mer än vad jag skulle kunna ge. Synd att jag inte har mer pengar - för jag vill både bo nära allt (framförallt en bra livsmedelsaffär), OCH ha sådan här utsikt (samt helst även en öppen balkong)! Men man kan aldrig få allt - det är bara att acceptera. Livet handlar mycket om att välja - och det är alltid först efteråt som man vet om man valde rätt...

   

Köket ser fräscht och ljust ut - men det saknar överskåp, och jag skulle byta ut gashällen mot en elektrisk. Om jag köpte lägenheten skulle det alltså tillkomma en kostnad för spishäll + överskåp (ev en lådhurts, eftersom ingen syns på fotot), samt för installation/montering. 

Badrummet ser också helt OK ut. På sikt skulle jag föredra duschskärmväggar framför duschdraperi, men det är ju ingenting som behöver bytas bums. Fast det skulle vara bra med två riktiga badrumsskåp på väggen, i stället för hyllorna... (Jag tycker bättre om dold förvaring.)

Men det är förstås för utsiktens skull jag skulle välja en sådan här lägenhet. Den är fantastisk! Man ser havet och hela Muchavista-stranden. Och insyn slipper man helt...

Om jag skulle köpa en så här liten lägenhet, då skulle jag förstås få tänka om helt med möbleringen. Det kan aldrig bli tal om någon soffa - och jag skulle bli tvungen att gallra ut bortåt 2/3 av mina böcker (samt många prydnadssaker). Men till det dagliga livet räcker 36 m² gott åt mig och hundarna.

Jag skulle kunna gå och titta på huset utifrån. Nu när jag ser var det ligger (jag vet var de här lekredskapen på stranden finns), så ska jag nog kunna hitta rätt hus. Om jag tar hundvagnen med så kan hundarna följa med hela vägen fram och tillbaka (de kan åka när de inte orkar gå längre). Vi får se om jag hinner i dag. Jag har ju en hel del annat att göra också.

När det var dags för vår mitt-på-dagen-promenad tog jag med mig alla hundarna, samt deras vagn. Och så gick vi i riktning Playa Muchavista. Jag kunde identifiera huset (vid röda pilen).

Och det måste nästan vara lägenheten som jag har märkt ut nedan. Synd att balkongen är inglasad. I original ser det ut att vara en dörr till köket och skjutfönster från vardagsrummet, se lägenheten under. Å andra sidan skulle lägenheten vara ca 2-4 m² mindre om balkongen vore kvar "som balkong".

Det finns busshållplats precis utanför huset, vilket är bra eftersom det är ca 1½ km till närmaste affär (Lidl).

Nedan visar den blå pilen var jag hyrde 10 månader 2006-2007. Jag tyckte att utsikten var alldeles underbar när jag bodde där, men jag stördes av den myckna trafiken - och så var det långt att gå och handla.

Det är bara två hus + den öppna platsen framför Tram-stationen, mellan detta huset och det som jag bodde i.

Hundarna åkte vagn där det var som mest trafik (och smalast trottoar), annars gick de själva. De fick lite vatten där vi vände.

Backen upp till stationen är nog jobbig att gå med rollator (jag tänker 20 år framåt i tiden), och bara linje 3 stannar (inte linje 1).

Det kändes väldigt långt att gå. Det tog precis 2 timmar att gå sträckan t o r med hundarna (med 5 minuters paus för vatten), och en liten omväg på hemvägen. Det är en tråkig väg att gå. (Vägen skulle kanske kännas kortare, i alla fall trevligare, om man kunde gå längs havet hela vägen. Tja, det kan man förstås - men då får man balansera på stenar - och vid högt vatten kan man inte ta sig över Rio Seco utan att bli blöt.)

Jag känner att jag nog inte bör bo så här långt utanför själva samhället, nu när jag börjar bli äldre (och behöver ha nära till allt). Jag tror att det kan bli ensamt också, eftersom alla jag känner bor i El Campello Playa-området. Nedan bron över Rio Seco, en viktig skiljelinje. Jag vill bo på rätt sida.

När vi passerade Lidl beslöt jag mig för att ta den lilla omvägen om Los Olivos och Bello Horizonte. Båda fastigheterna ligger dolda bakom tallarna, på Avenida Alcoy.

Krysset på Los Olivos visar "renoverings-lägenheten".

Bello Horizonte är ett svängt hus med loftgång, och byggt samma år som Los Olivos. (Det var nog modernt med loftgångar då!)

Huset är byggt i en sluttning, så våning 2 (som den aktuella lägenheten ligger på) ligger ungefär i markplanet från detta hållet - men en bit upp från andra hållet. Huset saknar hiss, men om Paloma minns rätt (det ser så ut) så är det bara några få trappsteg ner till lägenheterna på våning 2. Våning 2 ser man inte alls utifrån p g a murarna.

Vi tog förstås inte trapporna, utan gick vägen som löper i sicksack ner för sluttningen. Där finns ovanligt mycket klotter för att vara i El Campello. Kan det vara så att många ungdomar vistas på torget nedanför om kvällarna? (Jag har hört att det är många på torget vid Mercadona, och att folk som har sovrum åt det hållet blir störda.) Jag kanske bör gå dit sent en kväll och titta efter? Sådant är ju bra att veta i förväg.

Vid de blå pilarna ser ni det höga huset som troligen skuggar ett par timmar på dagarna. Det ligger åt sydost. Synd!

Ja, det är mycket att tänka på! Jag vill gärna titta på lägenheten i Bello Horizonte. Annars återstår bara renoveringsobjektet i Los Olivos. (Som jag har hittat hittills.) Den senare kan nog bli fin om mina pengar (inkl banklån) räcker till renoveringen, men jag kan bara köpa den lägenheten om kontraktet skrivs så att jag har full ekonomisk trygghet - och om jag får hyrköpa. (Hyrköp går ägaren med på, men han vill inte skriva in att jag ska ha tillbaka pengarna för renoveringen om han hoppar av köpet. Renoveringen kommer att kosta betydligt mer än de 10% han skulle förlora, medan jag skulle förlora mycket mer.)

Svenska Magasinet skriver så här:

Jag tittade in på den aktuella webbsidan, och hittade 4 lägenheter i El Campello - men ingen av intresse. Men de hade ett "intressant" sätt att presentera en av lägenheterna. Lägg märke till det infällda fotot i övre vänstra hörnan, som visar hur rummet ser ut i verkligheten. Den stora bilden är nästan till 100% "fotoshopad". Jag upplever det som ett ganska fult trick!

Nu höll jag på att glömma, när vi började vår promenad i dag - så mötte vi engelskan som hade tänkt köpa vår lägenhet. (Hon sa att hon heter Jacky (Jackie?). Hon hade verkligen tänkt köpa den (det trodde jag inte), och var på väg till InmoSanz med checkblocket berättade hon, när hon fick reda på att fransmännens reservationspengar hade kommit fram. Tja, det var ju synd för vår del. Själv hade jag fått 7'000 € mer om hon hade köpt vår lägenhet i stället. Hon borde ha bestämt sig bums, men det gjorde hon inte. Och Paloma var desto snabbare med att komma hit, så snart pengarna kommit fram. Annars hade jag först tänkt att inte svara på mailet - utan avvakta och se om engelskan betalade. Då hade vi handlat i god tro, och hennes köp hade kunnat gå igenom.

Nu har hon hittat en duplex-lägenhet på C/ San Pedro - med havsutsikt, och är nöjd med den. (Gissningsvis dyrare än vår.) Men lägenheten saknar parkering. Hon funderar på att sälja sin stora svårparkerade bil, och köpa en mindre. Hon frågade om hon kunde få köpa min. (Jag har sagt att jag måste sälja bilen efter flytten, för jag har inte råd att ha bil.) Hon sa att jag kan säga till Karina på InmoSanz den dagen jag vill sälja. Vi får väl se. Först måste jag få bilen värderad. Och det blir inte aktuellt förrän jag har flyttat klart.

När hundarna och jag precis hade kommit hem, då ringde Susana på våning 1 och hennes son på. Sonen med fästmö ska köpa en liten billig lägenhet högre upp i byn (där priserna är lägre) och tar tacksamt emot både möbler och husgeråd. Nu tog sonen drygt hälften av allt som jag hade gallrat ut. Det är ju roligt att det kommer till användning! Resten får jag ge till välgörenhets-affärerna. Nu vet jag inte vad som är sant, men häromdagen såg jag sonen och fästmön körande en barnvagn på andra sidan gatan. De kan ju ha varit barnvakter, men det skulle kunna vara så att de precis har fått barn. Jag får fråga vid tillfälle. Eftersom de inte sa något i dag, så ville jag inte fråga.

I dag blir det nog inte packat någon låda, tyvärr. Jag hoppas att det blir fart på mig i morgon! Fast kanske jag bör gå till den närmaste välgörenhetsaffären först, med det husgeråd som blev över. För om jag ska packa Ulf saker - då behöver jag kunna lägga saker på hans säng.

17-11-23:

Så här års går solen upp lite för långt söderut, för att jag ska kunna ta några bra soluppgångsfoton. Husen i första linjen skymmer. I morse tog jag några foton ändå.

I dag ska Aguas de Alicante (vår vattenleverantör) stänga av vattnet 4 timmar, mellan 10:30 och 14:30. De håller på att gräver bland rören under trottoaren, de verkar byta ut vissa delar i "skarvarna". Men jag har inte frågat exakt vad de gör. Jag har fyllt vattenkokaren, tvättstället och diskbaljan, och även en skurhink (den senare för att kunna spola på toaletten vid behov) - så jag ska nog klara mig. För länge sedan har jag bott så att jag fick pumpa vatten på gården. Vi blir bortskämda som normalt bara behöver vrida på kranen. Det är inte alla förunnat att ha det så. I vissa länder får folk gå långt varje dag för att hämta vatten, och ibland är vattnet ändå inte rent - inte vad vi kallar drickvatten. Men utan vatten klarar sig människan inte! I stort sett allt på jorden är beroende av vatten!

Nu borde jag packa ner alla köksgrejor som blev över (de på Ulfs säng), och gå bort till närmaste välgörenhets-affär med dem. Men det är inte så lätt att packa det ömtåligaste (jag ska ju köra allt på en kärra som skramlar fram över klinker-skarvarna på trottoarerna). Jag behöver min sparade bubbelplast själv. Kanske jag kan använda plasten, och be dem packa upp bums i affären, så att jag får plasten med mig hem igen?

Jag gick i väg med två fullastade kärror till den närmaste välgörenhets-butiken (där pengarna går till bröstcancer-forskning). Det känns bra att ge! Nu, när sängen är tom, så har jag inget att skylla på - men jag har ändå inte packat ner något i dag.

Jag gick till Mercadona i eftermiddags, och passade på att gå en liten omväg för att se om solen lyste på Bello Horizonte. Det gjorde den inte, med undantag av halva huset mot gatan. Huset ligger i skugga av det stora höghuset. Däremot sken solen på samtliga balkonger i Los Olivos. Jag mötte en kvinna med hund och passade på att fråga henne om området. Hon bor i höghuset och trivs jättebra. Lugnt område, och nära till "supermercados" (stora livsmedelsbutiker) samt havet. Hon sa att i hennes hus hade det nyligen sålts en lägenhet med 2 sovrum för bara 70'000 €. (Fast den låg näst längst ner, och på skuggsidan - men billigt ändå.)

Paloma mailade att nycklarna ännu inte har kommit fram, men att hon har fått in en liten lägenhet på 45 m² i Atalaya - huset ovanför hamnen, där alla lägenheter har fantastisk utsikt. De har ännu inte hunnit fotografera. Jag tittar gärna, men misstänker att lägenheten kommer att vara för dyr för mig.

Ibland funderar jag på om jag borde hyra en lägenhet några månader - så att jag får mer tid på mig att leta efter något bra. Nackdelen är att det är dyrt att hyra (450 - 600 € per månad + el, vatten, internet etc), OCH att jag då får betala för 2 flyttar (2 x flyttfirma, 2 x eftersändning av post etc), och dessutom göra mig allt besväret 2 gånger. Men om jag inte hittar en bra och billig lägenhet före jul (eller får ägaren till renoveringsobjektet att gå med på ett bra avtal) - då måste jag hyra!

Vår mäklare Paloma - hon är verkligen extraordinär! Nu har hon erbjudit sig att hjälpa mig att flytta! Jag tänker inte låta henne hjälpa till, men uppskattar gesten. Visst är hon toppen!

Lille Mio sjunger så fantastiskt vackert! Jag brukar berömma honom då. Ibland sjunger Safir samtidigt. Då berömmer jag förstås honom också, så han inte ska känna sig förbisedd. Men de sjunger liksom på olika nivåer. Ungefär som när min dotter Jenni och jag sjöng var sin visa solo, på Visans vänner i Helsingborg för en massa år sedan. Efteråt kom många fram till oss, och så tittade de på Jenni och sa "Vem är den här unga talangen som sjunger så fantastiskt". Sedan klappade de mig på axeln och sa "Du sjunger också bra", med något mindre entusiasm i rösten... (Som Mio och Safir - olika nivåer...) Fast som mamma blev jag förstås den gången ännu gladare över att Jenni fick så mycket beröm, än för att de tyckte att jag sjöng någotsånär.

 

17-11-24:

Tiden blev i sista stund ändrad, så jag ska inte titta på lägenheten i Atalaya förrän klockan 16 i dag. Och svenskarna som har lägenheten i Bello Horisonte, vill fundera till februari om de ska sälja eller ej. Lägenheten har varit till salu, men nu vet de inte hur de ska göra. Kanske den ändå är för "skuggig" för mig? Jag som älskar solsken!

Om jag hade kunnat få köpa renoveringsobjektet för 70'000 €, då hade det nog varit det bästa. Ett alternativ är om jag flyttar tillfälligt till något jag hyr, och sedan när jag har fått mina pengar för den här lägenheten ger ett nytt lägre bud - att köpa direkt och kontant för 70'000 €? Kanske, om ägaren inte har haft en enda spekulant innan dess, att han kan gå med på mitt bud?

Jag visste på förhand att alla lägenheterna i Atalaya har fin utsikt. Den här ligger högst upp, på 9:e våningen, och har förstås hänförande utsikt! Men själva lägenheten blev jag inte särskilt förtjust i. Dessutom trivs jag bättre om jag bor närmare marken (max i höjd med trädtopparna, för det känns mer mänskligt). Men utsikten är nästintill oöverträffad! (Ingen insyn heller...)

Imponerande utsikt, eller hur! Från entrén har man utsikt åt andra hållet (foton längst ner). Vardagsrummet är pyttelitet men har varit större. Nu har man skärmat av en bit längst in och gjort ett halvdant sovrum (utan fönster). Man har i stället öppet mellan kök och sovrum.

Om köket hade haft överskåp så hade det varit precis lagom stort åt mig. Kyl-frysen är perfekt för mig (svårt att hitta sådana med små kylskåp och frys större än bara ett fack).

Nedan ser ni in i sovrummet, med sängen inklämd i en hörna.

I sovrummet finns den här smala dubbelsängen samt en rad grunda garderober - inget mer. Men man har tagit upp en extra dörr till duschrummet. Därför finns det ingen plats för något sängbord.

Från sovrummet ser man tvärs genom köket ut på balkongen. Men lägenheten hade känts rymligare om man hade låtit bli att sätta upp en extra vägg, och låtit sängen stå längst in (ev bakom ett draperi). Det skulle ha passat mig bättre. Takhöjden i lägenheten är bara 238 cm (mycket lägre än spansk standard), så det vore nätt och jämt man skulle kunna klämma in Billy-bokhyllor med överhyllor - för de är 237 cm höga. (Och man skulle inte kunna säkra överhyllan, för då måste den kunna lyftas upp ca 2 cm.) I en liten lägenhet behöver man kunna möblera uppåt väggarna!

Duschrummet är bra och har fönster utåt loftgången. (Kan huset vara från ca -85 eftersom det har loftgångar?)

Loftgången mot hissen. Det finns bara en hiss (väldigt liten, så möbler får bäras upp i de utanpåliggande trapporna). Och skulle hissen strejka - då vore det inte roligt att bo högst upp. Alla räcken längs loftgång och trappor är sådana som är livsfarliga för små hundar - de skulle lätt kunna trilla igenom. Jag skulle vara konstant orolig.

Annars ligger "Bonnies roliga springställe" bara på andra sidan huset. Utsikten från loftgången är inte så dum den heller...

Utsikt mot bergen är nästan lika fint som utsikt mot havet.

Herden gick just förbi med sina getter...

Fantastisk utsikt - men ingen lägenhet för mig. Dessutom vill ägaren ha 130'000 € (vilket Paloma aldrig tror hon kan få), men även om man skulle kunna pruta ner priset till 100'-110'000 € så skulle jag inte kunna finansiera det hela. Jag får leta vidare!

Jag glömde skriva innan, att jag klippte håret knappt 10 cm i förmiddags - hos min vanlige frisör Jaime. (Och priset var det vanliga - överkomliga 12 €.) Nu känns håret mer lättskött. (Jag får visa foto en annan dag.)

Jag glömde också att skriva att det nästan bara bor utlänningar i Atalaya. Både på vägen upp och ner i hissen, så mötte vi fransmän. På något sätt tror jag mer på fastigheter där det bor mest spanjorer. (Såvida man inte bara vill ha en semesterbostad, för då gör det ju inget om man får 500 meter längre till närmaste affär.) Om man inte bor i lägenheten året runt - så kan man hyra ut den över sommaren för mycket pengar. Ägaren till den här lägenheten har tagit 800 € i veckan!

Jag tror att jag har hittat den lilla kyl-frysen. Jag blev så förtjust i storleken. Här: https://home.liebherr.com/es/esp/products/electrodom%C3%A9sticos/electrodom%C3%A9sticos-independientes/combinaciones-de-frigor%C3%ADfico-y-congelador-independientes/details/ctp-2121.html. Modellen heter CTP 2121 Comfort (och har måtten bredd 55, djup 63, höjd 124 cm). Men det står inte vad den kostar. Jag får skriva och fråga både det, och var närmaste återförsäljare finns. Tyska produkter brukar vara bra (fast sällan billigast).

       

17-11-25:

I dag är det så grått och molnigt ute, att jag får ha lampor tända inne - fast det är dag. Jag tvättade ändå två maskiner i morse och hängde på tork på balkongen. Tvätten ska väl torka ändå, hoppas jag - även om det tar längre tid.

Jag gick ett ärende till posten i förmiddags, och passade då på att fråga när de skulle flytta till det nya fina postkontoret (som ser klart ut) i Los Abedules, mittemot stationen. Det visste de inte, men det skulle bli snart. Sedan blev jag besviken. Posten ska inte flytta för gott. De gamla lokalerna ska renoveras, och det är bara under renoveringstiden som de ska vara i de nya lokalerna. Och jag som trodde att jag skulle få närmare...

Jag har hela tiden tänkt att jag aldrig kan få D-vitaminbrist när jag bor i Spanien. Men nu undrar jag. Ulf hade D-vitaminbrist, trots att han är ute och går i solen en timme varje dag när han är här. Och nu berättade Alicia att hon också har D-vitaminbrist! Så jag borde kanske kolla, nästa gång läkaren ändå vill ha ett blodprov. Jag borde ha beställt tid hos min läkare för den årliga kontrollen för länge sedan, men det har inte blivit av. Nu har jag nästintill helt slut på Levaxin (den enda medicin jag tar), så nu måste jag snart ta mig tid. Det är också lite smått jag behöver fråga om. (Om jag nu klarar det på spanska.) Annars är jag nästan inte alls svullen i foten/benet nu när temperaturen har gått ner. Och då har jag heller inte ont om nätterna. Se där - det är någon fördel med vintern...

Angående lägenheter (jag funderar hela dagarna på olika alternativ), så är det hittills så - att det enda hus där det har känts som "hemma", det är i Los Olivos. Fast jag skulle hellre köpa lägenheten vägg-i-vägg med den jag kan få köpa - för den (och alla andra, utom den näst sista i raden) har längre hall. (Den är ju också till salu, men uthyrd på ett år.) Då skulle jag få plats med ett litet skoskåp och en liten klädhängare + (inte oväsentligt) ett liten grind som hindrar hundarna från att springa ut när ytterdörren öppnas. (Annars får jag sätta grinden på utsidan av ytterdörren.) Men ägaren till den andra lägenheten hoppas få mer betalt - om de väntar med att sälja. De tackade nej till de 70'000 € jag bjöd. (Jag tror de vill ha minst 85'000 €, vilket är orimligt för en lägenhet med stort renoveringsbehov.)

Katarina, som känner till El Campello väl, tycker att Los Olivos är det bästa valet. Lena, Jan, Staffan och Annevi (som alla har promenerat förbi huset) tycker att området verkar vara bra. Paco, som bor där själv, vet att det är ett bra område. Jag får ingen havsutsikt, om jag väljer renoveringsobjektet - men jag får nära till allt, inkl havet. Så svårt det är att välja, att gissa vad som blir bäst på sikt...

Jag har en lång lista på vad jag måste göra bums. Överst står "packa Ulfs saker". Alltså gick jag ner till hans rum för att påbörja arbetet. Men jag fick avbryta - för jag frös så hemskt! Där är bara 16°! Jag satte på elementet och så får jag avvakta ett tag, och kanske ha täckjackan på mig dessutom. För jag planerar att göra jobbet just i dag. Jag ska också tömma de vita BiIlly-bokhyllorna i gästrummet, för dem ska Erik få.

Det brukar vara 1° kallare där nere, än här uppe. Det vet jag efter alla år som jag hade mitt rum där nere. Och nu har jag på ett element i vardagsrummet (från tidig kväll - morgonen), samt elementet i mitt sovrum (endast när jag ligger i sängen för att sova), så här uppe är det ungefär 20° nu. (Jag mår bäst i 22°, men det skulle bli för dyrt att värma upp lägenheten så mycket.)

Nu ska jag gå mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, så får jag se om temperaturen har ökat en grad i Ulfs rum när vi har kommit hem igen. Jag mår så dåligt av att frysa!

Så, nu har jag packat alla Ulf saker. Ja, det är visserligen några små saker till (de som ligger till höger ovanpå) - men jag har ännu ingen låda att packa dem i, så de får vänta så länge. Men det är skönt att ha hunnit så här långt. (Jag hade täckväst på mig, så jag frös inte.)

Nu ska jag pausa lite. Jag har haft migrän sedan i förmiddags. Jag tog en tablett för någon timme sedan, så det har dämpats en aning. Men sedan borde jag börja packa saker från de vita bokhyllorna. Jag vet ju inte vilken dag Erik kommer. (Men han har lovat att förvarna.) Vi får se vad jag orkar i dag. Det är fortfarande grått ute.

17-11-26:

Stella har en dålig dag i dag. Hon ville inte äta frukost, och inte följa med på morgonpromenaden. Stackars lilla Stella! Jag önskar att jag kunde trolla bort det onda!

Eftersom jag gick inom veterinären i går, och hämtade några kortison-tabletter (för att ha hemma ifall Stella skulle bli dålig över helgen) - så provade jag att ge henne ½ tablett i morse (=maxdosen/dygn). Jag la tabletten i en liten klick av Stellas favoritmat (kattmousse), men hon nosade inte ens på det. Så när hon är dålig kan jag inte få i henne någon medicin - om jag inte brukar våld. Om medicinen hade gjort så att hon genast blev bra, då hade jag kanske försökt tvinga henne. Men nu är den bara inflammations-dämpande, den hindrar inga kramper.

Stella har ju varit bra några dagar nu, men tydligen kommer hon fortsättningsvis aldrig mer att vara bra en hel vecka i sträck. Den dagen som hon får nästan dagliga kramper, då måste vi börja medicinera dagligen. Kortison kan dämpa en smula, men aldrig bota. Än så länge avvaktar jag (pga biverkningarna).

Det är alltid trist när det inte finns mediciner som hjälper. I dag när jag har migrän för andra dagen, så skulle jag förstås önska mig en tablett som kunde trolla bort huvudvärken. Nu kan jag bara (i bästa fall) dämpa den en smula. (Men den är inte så svår, så jag klagar inte. Den bara finns där över vänster öga.) Det som vore viktigare, det som forskarna verkligen bör ägna sig åt - det är förstås att hitta botemedel mot sjukdomar man kan dö av, som cancer och annat elände.

I dag kommer vi att få bättre väder! Det ska vara lite molnigt nu på morgonen-förmiddagen, men sedan ska det klarna upp. Solen tävlade med molnen vid soluppgångs-dags. Först blev det oavgjort, sedan segrade solen.

Jag packade inget mer i går. Jag kände mig helt ur form, trött och oförklarligt ledsen. I dag har jag i alla fall för avsikt att helt tömma de vita hyllorna i gästrummet. Vi får väl se om jag lyckas.

Nu har det hunnit bli eftermiddag. Stella är ännu inte bra, men hon åt 1/4 portion till lunch. Annars har hon bara legat hoprullad i en hundsäng. Stella byter säng då och då, men det är också det enda som hon har gjort på hela dagen. Hon har inte velat följa med ut, och jag har låtit henne stanna hemma. (Hon var ut på balkongen en kort stund och andades frisk luft.)

Det är soligt men blåsigt ute, och min migrän håller i sig. Men jag har ändå varit hyfsat flitig. Först packade jag alla böckerna som stod i den vita bokhyllan, och sedan packade jag de som stod i mitt rum. Och därefter har jag tömt en hylla till i vardagsrummet. Jag har just påbörjat min allra sista flyttlåda från Shurgard. (Men jag har några till av annat märke.) Det som är bra med Shurgards lådor, är (utöver att den dubbla botten "låser sig själv") att det är dubbel papp vid handtagen, och att den inre biten håller lådan öppen (inuti) medan man packar. (Det som är dåligt med Shurgards lådor är texten utanpå. Där står: Du kan säkert förvara mig hos Shurgard! Men de menar förstås: Du kan förvara mig säkert hos Shurgard! Någon språkkunnig borde ha kollat texten innan den gick i tryck...)

Jag fyller botten med böcker (som står upp i samma ordning som i bokhyllan), och sedan lägger jag kuddar, dynor, dukar och kuddfodral ovanpå. Lådorna måste bli helt fulla ända upp till kanten, annars går de inte att stapla högt. Men enbart böcker skulle bli alldeles för tungt - både för lådan, och den som bär den.

   

   

Jag kommer att fortsätta att packa böcker, i alla fall ska jag packa klart boklåda nummer 21. Kvar i den vita Billy-hyllan står/ligger (i underskåpet) färgburkar, sortiments-lådor (med spik, skruv mm), diverse verktyg mm. Detta ska jag tillfälligt flytta in i Ulfs tomma garderob, fast inte i dag. I och med huvudvärken, så orkar jag inte jobba alltför många timmar i sträck. Så en boklåda till, sedan får vi se.

Jag tror att jag stressade upp mig i går, när jag skulle packa Ulfs saker. Jag trodde nog att det skulle bli svårare än det var. Det är nog därför jag fick migrän. Jag ser ingen annan orsak. Jag är väldigt stresskänslig...

Jag ringde nyss till min mamma, för att höra hur det är med henne. Det sorgliga är att hon hör så dåligt numera. Hon hör vissa saker jag säger, andra hör hon inte alls fast jag upprepar dem. Kanske hon lättare hör det som hon är förberedd på att höra? Hon hörde att jag packar böcker, och menade att det är bra att jag börjar packa i tid. Hon vet att jag ska flytta. Men hon hörde inte att Mio sjöng, fast jag höll luren nära. Och hon hörde inte att jag berättade att jag har en kanariefågel nu. Det vet hon ju inte om. Till slut blir det jobbigt att prata, när hon ändå inte hör vad jag säger. Men hon verkar alltid glad för att jag ringer - och det är ju huvudsaken.

Nu ska jag fortsätta mitt packande. I låda nummer 21 ska jag börja med att packa ner mina tango-böcker, därefter barnböcker. På hyllorna under (på tur härnäst) står böcker om olika hobbies (sy, sticka, brodera, snickra, måla akvarell), många böcker om djur (särskilt om hundar), och sedan kommer en rad pedagogik. Jag har väldigt många böcker! Beroende på att jag tycker om böcker - förstås!

Som avkoppling tittade jag nyss på dagens nyheter hos Westwing. Jag såg en annorlunda hall-hängare. Jag har aldrig sett någon där man ska hänga galgarna "på tvären" så här. Men i en trång hall är det kanske inte så dumt. Däremot har jag sett nästan samma utförande - men på höjden (tänk er den här vriden 90° motsols). En sådan, också vit (men längre), har jag själv (fast undanställd eftersom jag inte använder den nu). Kanske den passar i nästa lägenhet, antingen i hallen eller i sovrummet?

Och sedan såg jag en samlings-fotoram, där de olika ramarna är målade i olika färger. Det ser trevligt ut! Jag fick lust att måla om min gamla helvita samlingsram - i olika turkosa och ljusblå nyanser. Kanske jag gör det, om det passar i nästa lägenhet.

Voff, det är jag Bonnie. Hängare och tavlor, det har man ju ingen som helst nytta av. Tacka vet jag sängar och fåtöljer. Såna möbler är vov-viktiga. I alla fall om man ska hålla sig så vov-söt som jag. Då behöver man sin skönhets-sömn.

En sån här fåtölj skulle jag tycka om. Ja, för jag skulle kunna spring-hoppa upp i den alldeles själv - även om matte inte ställer dit nån trappa. Bra va! Säg till henne att köpa en sån. Ja, för mig lyssnar hon inte på.

Om hon inte får plats med den, då kan hon ju ta bort matbordet. Ja, för där får jag ändå inte vara. Och det är alldeles omöjligt att komma upp på det själv. Det vore ju bättre om matte sitter på golvet och äter. För då är det vov-mycket lättare att komma åt en smakbit. Vov och voff på er!

17-11-27:

Jag har visserligen fortfarande migrän (det är nog 72-timmars-varianten som vanligt), men Stella är frisk (både äter och promenerar), solen skiner, och Nellie har INTE geggat med något bajs i natt! Dagen har alltså börjat bra!

Det händer annars ofta, att antingen Nellie eller Stella går upp och bajsar på sin toalett vid 5-6-tiden på morgonen, och att Nellie sedan (fortfarande) flyttar en del av bajset till någon av hundarnas sängar, och där leker och kletar en stund (kanske äter lite?). Detta innebär att jag ofta får tvätta de plädar och fällar som jag har lagt i deras sängar för att skydda dessa. Jag är nämligen inte särskilt förtjust i bajslukt...

Och jag orkar inte gå upp klockan 05 för att kunna vakta Nellie och förhindra eländet. Det är ju bara om jag ryter NEJ precis när hon ska ta bajs med munnen, som hon skulle förstå. Efteråt, när det redan är gjort och Nellie befinner sig någon annanstans - då är det ingen idé att skälla (en hund förstår inte sammanhanget om det inte sker i rätt ögonblick). Jag kan bara hoppas att jag blir vittne till händelsen tillräckligt många gånger för att kunna ryta NEJ i rätt ögonblick. För jag tror att Nellie skulle förstå (och förhoppningsvis lyda) om detta upprepades sisådär 7-8 gånger. Hittills har jag bara kommit på henne i rätt ögonblick en enda gång...

Nej, jag tänkte väl det. Ni vill inte läsa om bajs och (mindre framgångsrik) valpuppfostran, utan om roligare saker. Då får vi hoppas att det händer något roligt senare i dag, som jag kan berätta om.

I dag har jag äntligen planterat om min asparagus! Den har behövt större kruka sedan i början på sommaren, rötterna tryckte upp den ur krukan den hade. Häromdagen sprack krukan av trycket - och då blev det helt nödvändigt att göra det bums. Jag var tvungen att ta 2 storlekar större kruka för att alla rötter skulle få plats. Skåpet den står på är 65 cm brett, så ni ser att asparagusen har blivit stor. (Den var väldigt liten när jag köpte den.) Nu behöver jag inte längre ha dåligt samvete för dess skull.

Det är den del annat som också skulle behöva planteras om i större krukor, men jag tänker vänta till efter flytten. (Så blir krukorna lättare att bära...)

Jag var inne på Dog News och tittade. (https://dognews.se/.) Där finns alla hund-nyheter samlade på ett och samma ställe. Då såg jag att Bonnie och jag ligger kvar på 5:e plats på Vovves bloggtopp. Ofattbart! Särskilt nu när jag mest skriver om flyttlådor och hundbajs... Fast väldigt roligt förstås!

Det jag letade efter var fakta om Occipital Dysplasi och "följdsjukdomen" Syringomyelia. Att Stella har det förstnämnda det vet jag, men om hon har utvecklat det andra är inte konstaterat. (Man måste magnetröntga vilket är dyrt.) Men kanske, eftersom hon nu börjar få ganska stora besvär (vilket hon har klarat sig från de första 5 åren i sitt liv). 

Jag hittade följande: https://dognews.se/2011/09/19/syringomyelia-2/, och gjorde några skärmdumpar (se nedan) som ni inte måste läsa. Minikort förklaring: Syringomyelia är vätskefickor i ryggmärgen som trycker på nerver.

Därefter hittade jag en intressant kandidat-uppsats: https://stud.epsilon.slu.se/2781/4/zanders_s_110610.pdf, och gjorde några skärmdumpar från den texten också. Man kan ladda ner hela uppsatsen som pdf.

 

En hel del intressant, för mig och Stella. Tur att hon inte kan läsa, eftersom det står att det inte finns något botemedel och att operationer sällan lyckas på hundar. Sedan är det konstigt att man vet att kortison ofta göra nytta, men inte varför. Det är intressant att även människor kan drabbas. Förresten intressant är förstås fel ord - tråkigt eller sorgligt skulle passa bättre. Jag läste om en kvinna som hade haft fullständigt handikappande huvudvärk i många år, innan hon äntligen fick genomgå operation.

Nu borde jag antingen ha tömt den vita hyllan, eller packat ner fler böcker. Men det har jag inte. Däremot har jag duschat och tvättat håret, vilket jag gör så snabbt som möjligt så här års (och helst mitt på dagen) - eftersom det bara är 16° i duschrummet. (Det blir för dyrt att sätta på värmen flera timmar för att få varmt den kvart jag behöver vara där.) Men dagen är inte slut än, så kanske jag får gjort något mer av allt det där jag borde. Jag skulle ju skriva om något roligt också. Duger det med 2 söta foton så länge?

Tja, om ni nu inte tycker att det är jätteroligt att jag har flyttat 3/4 av det som fanns i de vita hyllorna - så har jag faktiskt inget roligt alls att skriva om i dag. Det är ju så det är här i livet, att de flesta dagar är sådär mittemellan - varken superbra eller speciellt dåliga. Så dagen i dag har varit helt OK. Och eftersom migränen har försvunnit, så känner jag mig dessutom glad!

                

Nedan ett "skomått" som ni kan skriva ut i rätt skala, om ni är osäker på vad ni (eller era barn) egentligen har för skostorlek.

  

17-11-28:

I dag gick jag upp en timme tidigare än vanligt. Jag insåg att det snart är december, och jag inte har packat hälften av det jag borde. Alltså bör jag sätta fart i dag. Men eftersom det var mörkt ute, och faktiskt regnade (om än pyttelite) så gick jag inte ut med hundarna bums utan tittade efter lägenheter på webben.

Och jag hittade en ny i Los Olivos - bättre än de 4 som jag tidigare har tittat på. Den här ligger på 3:e våningen (= bättre utsikt) och är "lagom" renoverad. Originalgolvet är kvar, och balkongen är fortfarande balkong. Köket är bra renoverat, men dubbla rader överskåp. Badrummet syns tyvärr inte på foto, men jag får väl formoda att det också är renoverat. Lägenheten ser fräsch ut, och det ser ut som om det är bytt fönsterdörrar mot balkongen. Jag ska försöka få titta i dag. Enda kruxet är priset! De vill ha 99'000 € vilket jag aldrig kan ge.

Plötsligt börjar jag förstås undra varför det säljs så många lägenheter i Los Olivos just nu. Men det kan vara slumpen. Fasaden behöver inte renoveras, tomten är i bra skick, det ser inte ut att vara något "kostbart" på gång. (Annars händer det att folk paniksäljer före fasadrenoveringar för att slippa lägga pengar på detta.) Här kommer fotona som Inmo2000 har på webben (det översta är dock mitt foto):

Det ser ut som om det bara är att flytta in i den här lägenheten. Visserligen skulle jag vilja måla om sovrumsväggarna i vitt eller creme, och köksskåpen i vitt. Men sådant kan man ju göra så småningom. Undrar om det går att få ner priset till 85'000 €? I den här lägenheten skulle jag trivas!

Nu har jag varit och tittat på lägenheten, blivit väldigt förtjust i den, och bjudit 85'000 €. Nu ger det sig hur pass förhandlingsbart priset är. Just den här lägenheten har bara legat ute till försäljning 1 vecka. (Ägarna behöver en större lägenhet.) Här kommer mina kompletterande foton:

Lägenheten ligger näst sist i raden (ovan). De 3 fotona nedan visar utsikten från loftgången.

Österut ser man havet, och en liten bit av stranden (samt fiskodlingen).

Åt nord-nordväst ligger bergen.

Hallen är bättre (längre) än i renoveringsobjektet.

Utsikten från sovrumsfönstret ovan, och den inbyggda garderoben nedan.

Vardagsrummet, som har AC:

Trots att köket är så pass litet så har det gott om både lådor och överskåp. Och det har bara 2 kokplattor (och därmed större arbetsyta), samt fyrkantig diskho - som jag föredrar. I ett av överskåpen finns varmvattenberedaren.

   

Badrummet är renoverat, och dessutom snyggt! Och alla rörledningar är utbytta.

Nedan visar mäkaren att det är 2-glas-fönster. (Det var faktiskt svårt att se eftersom glasen sitter så pass tätt. Men ni ser mellanrummet mellan hans fingrar.)

På båda sidor om balkongen är blomlådorna borttagna och där finns stora praktiska skåp i stället. Just detta har jag sett nerifrån när jag har tittat på huset, och tyckt att det har sett bra ut. Precis den här lägenheten har jag önskat att skulle vara till salu. Och tänk - nu är den det. Nu ger det sig om mina pengar räcker...

Från balkongen ser man havet! (Se både ovan och nedan.)

Och åt andra hållet skymtar några träd och lite av bergen.

Den här lägenheten vill jag väldigt gärna ha, hellre än någon av de andra som jag har tittat på hittills. I den här lägenheten skulle jag trivas! Den är näst intill perfekt för mig. Håll tummarna för att ägaren ska vilja sälja till ett pris som jag kan klara av att betala! Låna pengar måste jag hur som helst, men den här lägenheten är ju inflyttningsklar - så det är bara köpesumman (+ lagfart, mäklaravgift mm) som ska betalas.

Förresten sa mäklaren, att han rekommenderade både säljare och köpare, att skriva ett lägre pris än det verkliga på alla dokument. För då blir det lägre skatt och avgifter får båda parter. Men jag undrar, den dagen man ska sälja - då riskerar man att få skatta för en vinst man inte gör, om man säljer för samma pris som man själv köpte för. (Inte för att jag har tänkt sälja, men mina barn kanske gör det när jag har dött och de har ärvt.) Så det skulle jag kolla noga (t ex med Fiona) innan jag skrev på något. Jag tycker alltid bättre om att vara ärlig! Det brukar löna sig bäst i det långa loppet.

Om man hyr en lägenhet här i Spanien, så är besittningsskyddet inte särskilt bra. Det har jag fått se i praktiken nu. En av våra grannar (en äldre tyska i trappuppgången bredvid) har hyrt sin lägenhet i 22 år. Nu har hon blivit uppsagt och tvingas flytta. Hon har hittat en lägenhet i samma kvarter, också en stor takvåning, och håller nu på att flytta. I går bar flyttgubbarna ut allt och lastade i flyttbilen. Sakerna har fått stå kvar i bilen över natten. I dag lastar de av allt och bär upp i den nya lägenheten. (Det är bara 100 meter hon flyttar, men hon orkar inte ens bära småsaker själv.) Det är alltid tryggare att äga sin lägenhet själv (men tyskan kommer att fortsätta hyra, delvis eftersom hennes hälsa inte är så bra - och kanske hon saknar arvingar).

Jag har räknat ut att 90'000 € är det absolut högsta jag kan ge. (Det blir ändå lite drygt 100'000 med alla avgifter.) Då måste jag låna de 20'000 € som jag max får låna. Men jag köper förstås hellre för 85'000 €!

Jag har ännu inte vare sig packat något, eller tömt det vita skåpet helt. Men jag avser att sätta fart. Strax. Stella åt ingen frukost, men gick morgon-promenaden, åt sedan lunch, men vägrade att gå mitt-på-dagen-rundan (så jag bar henne hela vägen). Jag är alltid bekymrad för henne när hon inte mår bra.

Nu har jag tömt båda de vita Billy-bokhyllorna i gästrummet + halva det extra djupa vitrinskåpet i vardagsrummet. (Vitrinskåpet ska jag också ge bort.) Men packat något har jag inte. Och nu är jag trött. (Troligen för att jag gick upp extra tidigt i morse.) Så kanske jag sätter mig och läser en stund, innan det är dags att gå sena rundan med mina små.

Jag började läsa en bok i går (fast jag egentligen inte har tid) - för avkopplings skull. Författarna skulle aldrig få nobelpriset i litteratur - men det hindrar inte att boken är underhållande. (Den är mycket lättläst, och kräver inget av läsaren.)

Men redan när jag läste första sidan så fick jag googla, för jag visste inte vad förkortningen LBD står för. Nu vet jag; Little Black Dress, alltså "den lilla svarta". (Några fler för mig okända förkortningar har jag inte hittat.)

Tack alla ni som har mailat och sagt att ni håller tummarna för att jag ska kunna köpa lägenheten som jag vill ha!

Jag fotograferade Stella när hon åt kvällmat (halv portion). Det här är verkligen ingen normal kroppsställning, med kutig rygg och svansen mellan benen. Hon darrade en liten aning och höger bakben ryckte lite svagt. Jag ska maila fotona till veterinären. Stackars lilla Stella!

 

17-11-29:

Stella hade fått tid hos veterinär Cristina i dag klockan 10. Hon undersökte Stella noga, lyste i ögonen (för att se att båda pupillerna drog ihop sig fast hon bara lyste i ena ögat, vilket de gjorde = normal neurologisk aktivitet i hjärnan), undersökte hur Stella reagerade på olika rörelser med benen och ryggen, samt tog blodprov (2 rör). Blodprovet ska analyseras för en massa saker, så att vi sedan vet att lever och njurar fungerar som de ska, att blodvärdena är normala, att hon inte har infektion i kroppen etc. Stella fick också en spruta mot smärta. Dagens besök kostade 84 €. Vi ska på återbesök i morgon kl 11, men analysen blir nog inte klar förrän 1 dygn senare.

Det slog mig just, att det börjar kosta pengar nu - med alla Stellas veterinärbesök. Eftersom besöken här i Spanien kostar mycket mindre än motsvarande hos en svensk veterinär, så har jag hittills inte skickat in en enda räkning till Stellas försäkringsbolag (Sveland). Men det kanske jag bör göra nu? Om Stella inte blir bättre så måste vi förmodligen magnetröntga henne för att se om hon har syringomyelia. Jag frågade vad det skulle kosta, och veterinären trodde mellan 400 och 500 € (för nacke och övre delen av ryggraden). Jag vet inte vad det kostar i Sverige, men har hört att det är fruktansvärt dyrt (så att folk inte gör det även om det hade behövts). Tur att vi är i Spanien!

Jag hoppas förstås att det inte är något allvarligt med Stella, men misstänker att det är det. Min lilla ögonsten... Jag vill att hon ska leva ett bra liv, må bra, och slippa ha ont.

I dag regnar det, inte så mycket men dock. Och det ska hålla på ända till framåt kvällen.

Paloma svarade just på några saker som jag hade bett henne ta reda på:

1) Total A.S. (firman som ska köpa vår lägenhet) säger att deras advokat tror att deras spanska filial blir klar ca 10 januari - och att köpet kan bli då. Bra att veta ungefär. 

2) Jag får stanna kvar i lägenheten 4-5 dagar efter köpet för att kunna flytta i lugn och ro. Bra!

3) Förrådet som jag hyr (och som de eg vill ha 5000 € för) kan de tänka sig att sälja för 3600 € = samma som de själva gav. Det är inte jag som är spekulant, utan Ulf. Han behöver ju någonstans att förvara alla sina saker. Och detta är ett bra förråd. (Många förråd är jättefuktiga, så allt möglar, de som är långt under markplanet i stora garage = vanligt. Både MariPaz och en väninna till Alicia har sådana förråd. Då kan man inte ens förvara resväskor och jul-saker där, om man inte accepterar mögellukt...) Detta är dessutom säkert (man måste först låsa upp porten, sedan dörren till poolområdet, sedan själva förrådet) - så risken för inbrott är nästintill noll. Ulf ska fundera på saken. 

Nyss klarnade det upp (tillfälligt) så vi passade på att gå ut på promenad. Stella gick ca 1/3 av sträckan, men hon verkar faktiskt vara piggare nu (sedan sprutan, jag glömde fråga vad den innehöll). Försäkringsbolaget Sveland vill ha en "journal" på engelska. Det kan säkert Cristina skriva, det gäller ju bara det aktuella problemet.

Kommer ni ihåg att jag får ett halvår(?) sedan köpte en ny dammsugare med en ryslig massa praktiska tillbehör, av märket Dirtdevil? Den var så bra första gången. Men redan vid andra användandet så dog motorn plötsligt och oväntat. Dammsugaren hade ju garanti, och motorn skulle repareras eller bytas ut. Westwing (som hade sålt dammsugaren till mig) gav mig mailadressen till dammsugar-fabriken som skulle reparera/byta motor. Jag skrev. Och skrev. Men fick aldrig något svar. Urdåligt!

       

Så jag skrev till Westwing igen, och de bad mig returnera dammsugaren. Det gjorde jag häromdagen, och redan i dag har de betalat tillbaka alla pengarna inklusive fraktkostnaden + att jag får en tillgodo-kupong på 10 € att handla för nästa gång. Westwing är bra att ha att göra med, men dammsugar-fabrikanten är desto sämre! (Kanske de senare bara kollar sina mail varje årsskifte?) Fast det var synd med dammsugaren - just eftersom den hade så många praktiska tillbehör.

Min lilla nätta (billiga) dammsugare, som jag har varit så förtjust i - på den släppte slangen där den satt fast i dammsugaren härförleden. Den var fastlimmad. Teoretiskt borde det gå att limma fast den igen, men det skulle bli ganska svårt eftersom man inte kommer åt att trycka fast slangen medan limmet härdar. Så just nu använder jag Ulfs stora dammsugare. Den är bra, men klumpig. Använder och använder förresten. Av dammtussarnas storlek och antal att döma, så var det nog ett tag sedan - jag borde dammsuga NU! Om jag kan ta mig fram mellan flyttlådor och annat...

Boken läste jag förresten ut i går. Slutet var förutsägbart, boken ganska full av klichéer, men boken var ändå underhållande och fungerade bra som avkoppling. Jag bör avhålla mig från att läsa något superbra just nu, för då tror jag att jag får mindre annat skött. Jag har tömt hela det stora vitrinskåpet, men jag bör förstås packa resten av böckerna. Jag vet bara inte var jag ska få plats att ställa fler flyttlådor. Bakom soffan kanske, om jag drar fram den? Jag borde nog be Erik hämta de möbler som han ska ha ganska snart, så att jag får mera rörelseutrymme.

Eftersom veterinären undrade om Stella har gått ner i vikt så vägde jag alla hundarna: Bonnie 2725 gram, Stella 1745 gram, Nellie 1180 gram. De väger alla precis lagom. Det gör inte jag. Jag är jättetjock nu. Och jag tänker INTE väga mig än på ett tag. Jag blir bara ledsen. Det räcker med att jag märker hur trångt alla kläder sitter. Jag VET att jag har gått upp. Jag väger nog bortåt 10 kg mer än jag vill väga, och kanske 5 kg mer än vad läkarna skulle rekommendera. Tyvärr fortsätter jag att äta onyttigheter ( i stressreducerande syfte) - mot bättre vetande. Suck!

Jippie! Hurra!       Jag får köpa lägenheten som jag så gärna vill ha - för 90'000 €! Jag var orolig för att de inte skulle gå med på ett pris som jag kan klara av att betala - men det gjorde de. Mäklaren säger att det det är ett bra pris. Och det tror jag faktiskt. De andra renoverade lägenheterna som passade mig sämre är mycket dyrare. Den jag tittade på senast kostar 110'000 € och har visserligen tjusigare golv - men englas-fönster. Och det obeboeliga renoveringsobjektet kostar 76'000 €. Och det skulle inte räcka med 14'000 € för att renovera det.

Mäklaren ringde i dag, så jag har varit där och lämnat kopior på mina dokument. När jag så gärna vill ha en lägenhet, och den känns 100% rätt, då är det inte läge att försöka pressa priset mer. Jag tror att jag kommer att trivas jättebra där. Och lägenheten är inflyttningsklar, vilket verkligen underlättar. Jag kommer visserligen att bli tvungen att låna 20'000 € av banken, men det skulle jag ha behövt hur som helst om jag vill ha en någotsånär dräglig lägenhet. Och det vill jag förstås när det gäller resten av livet. Dessutom kan jag ju betala drygt 70% kontant totalt (ca 90% av lägenhetspriset), och då är det ju inte så farligt att låna till resten. (Tvärtom skulle jag aldrig våga göra.) Det blir en rimlig månadskostnad, och jag lånar på max 7 år (helst 5). Mäklaren ska återkomma med exakta siffror på vad som tillkommer. Han pratar fortfarande om att vi bör skriva ett lägre belopp (= 80'000 €) i kontraktet för att få lägre avgifter. Alla gör så, säger han. Men jag är fortfarande väldigt tveksam. Jag ska höra med Fiona.

Kanske är det därför som det står 180'000 € i vårt kontrakt på den här lägenheten, när vi i själva verket betalade 185'000 €. Vi förstod aldrig varför. Jag bad mäklaren redovisa avgifterna för både alternativet 80'000 och 90'000 €. Om det inte skiljer oerhört mycket - så tror jag mer på ärlighet. Detta är visserligen Spanien, men jag är svensk (och van att inte undanhålla svenska skattemyndigheten en krona).

Lägenheten kostar 165 € per år i IBI (fastighets-skatt), och 125 € i kvartalet i comunidad (hyra). Och eftersom den inte är så stor (och har 2-glas-fönster), så kommer den inte att kosta så mycket att värma upp på vinterhalvåret. Kanske jag snart slipper frysa!

(När jag har betalat reservationsavgiften för lägenheten som jag vill köpa - då ska jag meddela ägaren av renoveringsobjektet att jag inte längre är intresserad av den lägenheten.)

Nu känner jag mig glad! Nu ska jag bara ro i land allting. Mycket hänger också på att Total A.S. betalar i tid, men jag har ingen orsak att tro att de inte gör det. För mig återstår att be Paloma på Remax om min halva av reservations-pengarna (så jag i min tur kan betala för att reservera den här lägenheten), och sedan att packa och packa och packa...   

Erik ringde precis. Han har ordnat en stor skåpbil till tisdag kväll. Så då kommer han (och några kompisar) och hämtar allt som han ska ha. Bra! Då kommer jag därefter att ha gott om golvyta till alla mina flyttlådor.

Svenska magasinet skriver i dag: Ny webbplats ska hjälpa utländska pensionärer kring hälsovårdstjänster. Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12880.html. Och länk till den aktuella sidan: http://www.supportinspain.info/

Jag har skrivit både till Fiona och Paloma och frågat om det där med att skriva lägre pris i kontraktet. Det låter väldigt skumt för mig, och jag är säker på att det slår tillbaka, på ett eller annat sätt, om inte förr så längre fram. Det är alltid bättre att hålla sig till sanningen. Men mäklaren som har hand om den här försäljningen är ganska påstridig. (Och säger att "alla" gör så.) Jag hoppas verkligen att det inte är ett villkor för köpet, från säljarens sida. Det känns obehagligt. Jag är normalt en ärlig person. Jag vill inte medverka i skumrask-affärer.

Paloma har nu svarat. Hon skrev att de aldrig gör så på Remax. Där skriver de alltid de verkliga siffrorna, och det rekommenderar hon mig att göra. Hon sa också att bankerna här alltid rapporterar större pengaförflyttningar till skattemyndigheten, så om jag tar ut mer från mitt konto än vad jag anger att jag sedan köper för, så kan skattemyndigheten göra en efterkoll. Vilket förstås är rimligt. Jag har ju trott och hoppats att korruptionen och skattefusket här i Spanien är på väg att ebba ut. Men det verkar inte riktigt så - ännu. Jag är ofta för blåögd.

Jag tar för givet att Fiona också kommer att avråda mig. (Jag mailade nyss, så hon har inte hunnit svara än.) Med deras ord i ryggen så är det lättare för mig att säga nej till mäklaren. Jag vill hellre göra allt rätt - och hålla mig till sanningen. Då förlorar jag hellre några tusenlappar. (Spanien behöver säkert sina skatteintäkter. Särskilt nu när jag vill ha tillbaka de böter som de tog av mig - fast jag hade deklarerat ärligt.) Jag vinner säkert på sanningen i det långa loppet. Det brukar man göra. Så jag tänker säga nej till mäklarens förslag om att falsifiera siffrorna. Då kan jag sova bättre om nätterna. Och så blir det ju så mycket enklare för mina barn, den dagen jag har dött och de ärver min lägenhet.

17-11-30:

Stella (som nu har mått bättre ett dygn) och jag gick till veterinären klockan 11. Stella fick stanna kvar. Det var jag inte riktigt beredd på, så vi fick lite separationsångest - både Stella och jag. Stella ska sövas och röntgas. De ska röntga hennes rygg och nacke igen. Och när Stella ändå är sövd, så ska de passa på att rengöra hennes tänder och klippa klorna. Det blir nog bra. Ändå är jag alltid en smula orolig varje gång som någon av mina hundar ska sövas. Någon enstaka gång så går det ju snett (händer människor också). Men jag tar förstås för givet att allt kommer att gå bra, och att jag kan hämta Stella klockan 15 som vi har bestämt.

Veterinär Cristina ska skriva ett intyg på engelska om vad Stella lider av, så att jag kan skicka detta till Sveland. Cristina rekommenderar en magnetröntgen, men jag avvaktar och vill först höra vad försäkringsbolaget säger - om den här typen av defekt täcks av försäkringen eller ej.

Det verkar som om Ulf hellre vill hyra ett förråd, än köpa ett. (Om han hittar något bra att hyra, vilket förmodligen blir svårt - när han har så kort tid på sig att hitta ett, och inte befinner sig här.) Så jag kommer att gå till Paloma i dag och betala hyra för december. Det blir sista månaden som jag behöver hyra förrådet. Nu när många av mina utrymmeskrävande möbler försvinner på tisdag, så kommer jag att mer plats för allt i lägenheten. Men det är förstås bra om jag har lite tom golvyta medan jag packar, alltså hyr jag förrådet december månad också.

Svenska skattemyndigheten mailade nyss att de redan har betalat ut pengarna som jag ska ha - fast av misstag till mitt svenska konto och inte till mitt spanska dit jag vill ha pengarna (annan handläggare). De har satt in 45'430 kronor på mitt svenska konto, och jag har en känsla av att jag har förlorat en hel del på växelkursen (och kanske förlorar ännu mer nu när jag ska överföra pengarna till mitt spanska konto). Jag har betalat 4'994,11 € i skatt här i Spanien, och det är den summan som jag ska ha tillbaka... Enligt dagens växelkurs (enl http://www.valuta.se/) så blir 45'430 SEK bara 4'588,47 €! (En skillnad på 4'016:-!) Jag har skrivit och frågat svenska skattemyndigheten vilken kurs de går efter.

Ute är det kallt (16°) men soligt.

Nu har jag hämtat min lilla Stella. Hon är fortfarande groggy efter narkosen, men annars ok. Det kostade hela 133,52 € i dag, men den största kostnaden utgörs av tandrengöringen (90,02 € mot normalpris 105,90 € - kampanj 15/11-15/12). Röntgen kostade 30 € och så fick hon med sig en medicinburk (Moderin 2 mg = kortison) för 13,50. Nu ska Stella få en tablett kortison var dag i en månad. Men vi ska på återbesök redan nästa vecka (7/12 kl 13:30). Svaret på blodprovsanalysen har ännu inte kommit. (Veterinären skickar till ett särskilt labb.) Veterinär Cristina skrev också ett 3 sidor långt intyg på engelska ang Stella, inkl röntgenbilder, med stämpel och underskrift. Detta ska jag skanna och maila försäkringsbolaget, så får jag höra vad de säger.

På fotot nedan är Stella ännu inte helt vaken. Blicken stirrar i fjärran och lilla tungan hänger utanför. Hon vinglade när hon gick. När jag hämtade henne så tittade hon upp, försökte fokusera, kände igen min röst, och viftade lite tafatt på svansen. Nu ligger hon i en hundsäng och sover. Jag har precis lyckats få Nellie att lämna henne ifred. Den första tabletten ska Stella få i kväll (en hel tablett).

Egentligen borde jag lämna in Bonnie för tandrengöring nu när det är billigare. (Fast det blir stora utgifter på kort tid.) Att det kostar så mycket beror ju på att hunden måste sövas. Mina hundar brukar behöva tandrengöring vartannat år ungefär. Småhundar får väldigt lätt tandsten. Det är nästintill omöjligt att borsta så pyttesmå tänder. De kan ju inte heller rengöra tänderna genom att gnaga på ett märgben - för det finns inte tillräckligt små kor (för att de ska kunna greppa märgbenet med munnen)...

I kväll klockan 18 ska jag träffa chefen på Inmo2000 för att diskutera detaljer kring mitt lägenhetsköp. Det är mycket som måste ordnas, men det känns verkligen som helt rätt lägenhet! (Jag har ändå letat, och tittat, under ett par års tid.) När jag pratade med Paloma innan i dag, så trodde hon att jag skulle kunna få tillgång till min halva av reservationsavgiften (för vår nuvarande lägenhet) inom 2 dagar. Bra, för jag vill naturligtvis betala reservationsavgiften för lägenheten i Los Olivos så snart som möjligt - så att jag får papper på att det är jag och ingen annan som ska köpa den.

Det var meningen att jag skulle packa jättemycket i dag! Och så har det ännu inte blivit en enda låda...

Svenska Magasinet berättar: Antalet spansktalande i världen överstiger 572 miljoner. Enligt en ny rapport från Cervantesinstitutet så talar över 572 miljoner människor spanska, varav 477 miljoner har det har det som sitt modersmål.  Enligt rapporten så fortsätter spanska att vara det näst mest talade modersmåls-språket, det är bara mandarin med sina 950 miljoner användare som ligger före. Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12887.html. Och jag vågar faktiskt räkna mig dit nu - till de spansktalande, fast min spanska fortfarande är väldigt knacklig, och min grammatik i stort sett är helt fel. Jag kan ju kommunicera!

Nu har jag varit på ett intressant möte hos Inmo2000. (Chefen påminde mig om att han en gång skrivit till mig och velat ha tangolektioner, men att jag sagt nej.) Annars berättade han att lägenheten är inblandad i en arvstvist. En man har dött och efterlämnat en fru samt två vuxna döttrar med annan mamma. Frun och döttrarna pratar inte med varandra och vill sälja för olika priser. Därav förslaget om att skriva ett belopp i lagfarten fast det verkliga beloppet är högre. Och det verkar som om det inte är olagligt i Spanien - förutsatt att priset ligger på rätt sida om taxeringsvärdet - eller rättare sagt att man ändå betalar rätt skattesats.

Här i El Campello reviderade man taxeringsvärdena år 2008, när priserna stod högt. De första åren fick man snällt betala extra skatt om man hade köpt sin lägenhet för billigt. (Det fick ju vi erfara!) Sedan 2013 åker de dock ut och tittar på lägenheten i verkligheten innan de fastställer värdet. Det kan ju vara så (precis som är fallet i Los Olivos) att en lägenhet är renoverad - och värd mer, en annan nersliten - och värd mindre, fast de ligger i samma hus. Det är ju bra att de håller sig till verkligheten numera. De kollar bara "tveksamma fall" inte alla lägenhetsköp. Så om man vill vara säker på att inte råka ut för bakslag så kan man betala skatt på taxeringsbeloppet - även om köpeskillingen är lägre/och eller det står ett lägre belopp på lagfarten.

Alltså, och det är precis vad Fiona rekommenderar mig, måste jag få titta på lappen där IBI-skatten för år 2017 står - för där står det aktuella taxeringsvärdet. Chefen på Inmo2000 har bett ägarna komma med detta och några andra papper. Han kontaktar mig så fort han har fått dem. Jag bad honom skanna in och maila.

Alltså avvaktar vi med att skriva några papper oss emellan, tills vi har sett dokumenten. Inmo2000 vill heller inte råka illa ut. Som chefen sa: säljarna försvinner kanske från El Campello, men både han och jag blir kvar - och vi vill hålla oss väl med skattemyndigheten. Lägenheten är ändå reserverad för mig. Ingen annan kund får köpa (och ingen annan inmobiliaria har den till försäljning). Så nu tror jag att jag kan känna mig ganska trygg. Även om "hur mycket jag ska betala i skatt-avgift-lagfart" ännu är ett okänt belopp. 10% på vilket belopp?

Visst är det intressant med spanska sedvänjor?

Stella har börjat röra på sig: D v s hon går till toaletten - gör vad hon ska (hon är lös i magen), och sedan går hon och lägger sig igen. Jag avvaktar lite till med att ge henne medicin. Jag är rädd att hon ännu inte kan svälja ordentligt. (Annars darrade hon mycket nyss.)

Packa kan jag kanske göra i morgon?

17-12-01:

I dag har jag öppnat första "luckan" i min adventskalender! Jag har nämligen fått en te-adventskalender av Linda. Så nu kan jag öppna en liten ask varje dag, med en ny sorts spännande te.

Jag använder nästan aldrig tepåsar annars, så för att teet skulle dra enligt rekommendationen så fick jag ställa timern på ringning. Dagens te smakade bra!

   

Hälften av teerna är svarta, resten är gröna, och jag gissar att jag kommer att tycka att de gröna är allra godast. Men omväxling förnöjer.

I morse låg Stella och Nellie och "solade" tillsammans. Det är en väldigt bra hundsäng, men den börjar se tråkig ut - i alla fall utanpå. Där har någon nämligen (när hon var yngre) gnagt på kanten...

Jag flyttade fågelburarna i dag och ställde dem på Kallax-hyllorna framför fönstret. Det är meningen att burarna ska stå så här bredvid varandra. Fåglarna har visst utbyte av att titta på varandra. Och som jag har berättat så sjunger Mio och Safir i duett ibland.

Fast jag oroar mig för att det kan dra för kallt från fönstret, när vinden ligger på från öster. Och inte vågar jag dra för persiennen om nätterna. Jag tror nämligen att snöret håller på att gå sönder (nu helt plötsligt), och jag känner inte för att lägga pengar på att reparera det nu när jag snart ska flytta. Om det blåser jättemycket kan jag kanske hänga en pläd över den sidan på burarna, i alla fall på natten när det är som kallast?

Efter mitt-på-dagen-promenaden så duschade jag mina tre små flickor. Det var alla smutsiga (särskilt under magarna och på ben och tassar), och Stella hade dessutom lite bajs kring rumpan efter att ha haft diarré i går.

Så här års är det 15-16° i duschrummet, och jag brukar duscha ändå. Men eftersom jag inte vill att mina små ska frysa, så satte jag på elementet några timmar i förväg. Temperaturen kom upp i 19°. (Nu låter jag elementet stå på en stund, för jag ska också duscha i dag - och det är mycket skönare att kliva ur duschen när det inte är så förskräckligt kallt. Men sen stänger jag av - av ekonomiska skäl.)

Bonnie tycker om att duscha! När jag frågade henne om hon ville vara först, så hoppade hon bums i duschkaret. Både Bonnie och Stella står fint och stilla medan jag schamponerar och duschar dem. Men det gör inte Nellie! Hon gör allt för att komma därifrån. Men det beror inte på att det är plågsamt att duscha i lagom varmt vatten, utan på att det är ovant - och därför skrämmer henne en smula. Hundarna får inte duscha lika ofta så här års, just för att det är så kallt i duschrummet.

När de hade skvätt av sig, jag hade torkat dem, de hade torkat sig på special-mattan jag köpte härförleden, och jag hade torkat dem lite till - då satte (och la) de sig till ro i fåtöljen.

   

Den här veckan säljer Westwing roliga muggar, se fotona nedan. Själv har jag fler muggar än jag behöver, men om jag fortfarande hade behövt en "på jobbet" så hade den första varit kul.

       

Nu borde jag packa...

I dag kom det lilla paketet med mina nya Hickies (skosnöres-ersättare). Nu när jag har provat, så vet jag att de är bra. På just de här orangerosa skorna har snörena ofta gått upp efter halva promenaden, även när jag har knutit dubbelknut. Men Hickies sitter bra. Jag passade på (häromdagen när det var Black-Friday-rabatt) att beställa 2 omgångar till (en neonrosa + en med gul-rosa-blå, det är 14 st i varje förpackning) . Nu har jag kvar till 2 par skor till (eftersom jag oftast bara har 5-6 hål i mina skor). Man kan sätta i "hickiesarna" på olika sätt (löst, normalt och hårt), jag har valt normalt (utom allra överst på mina neonrosa skor - där jag har valt "löst").

Skorna ovan, och mina neonrosa, sitter jättebra på mina fötter. Men mina allra snyggaste, mina klarblå Skecher, känns för smala där foten är som bredast - men bara på vänsterfoten. Längden är bra. Kanske min vänstra fot är en liten aning svullen fortfarande, fast det nästan inte syns? Trist att skon klämmer! Jag vet inte om man kan lästa ut den här typen av material. Jag får väl fråga skomakaren.

Veterinär Cristina mailade nyss. Hon vill att Stella och jag ska komma på måndag eftermiddag, för att diskutera svaret på blodprovsanalysen, samt hur Stella mår nu när hon medicinerar. I dag mår Stella bra, så vi är glada både hon och jag!

Jag borde packa... 

17-12-02:

Även i dag bör jag packa, i synnerhet som inget blev packat i går. Jag har så mycket annat för mig. (Men jag skriver organisations-planerings-listor inför flytten...)

Det blåser iskalla vindar i dag, och det är bara 13° ute. Då hjälper det inte att solen skiner från en klarblå himmel. Rolf satt på sin vanliga plats och huttrade, medan han som vanligt spelade gitarr för att försöka få ihop lite pengar till mat. En äldre kvinna hade gett honom en varm undertröja, och det var han glad för.

Han berättade att han hade besökt den tyska konsuln i Alicante (Ulf hittade adressen härförleden, och jag gav Rolf den) för att be om hjälp att ordna ett nytt ID-kort eller pass. Hans gamla ID-kort gick ut 2007. Men de vill inte hjälpa honom om han inte ger dem 130 € först, pengar som han förstås inte har. (Jag skulle kunna ge honom 30 €, men mer har jag inte råd till.)

I dag bad jag att få låna hans mycket slitna legitimation i 10 minuter för att skanna av den. Det fick jag, så nu har jag alla hans uppgifter. Nu har jag skrivit till tyska Röda Korset och frågat om de kan hjälpa honom. Jag bifogade kopior på hans ID-handling och berättade hans historia, att han har bott "på gatorna" i 13 år nu, efter att ha "flytt" från jobb och hem i Tyskland eftersom han blev mobbad - och att han är en skötsam man. Vi får väl se vad de svarar. Jag vet inte annars vart jag ska skriva. Det är svårare för mig, som inte kan tyska, att leta på tyska webbsidor. Lions kanske? Har ni andra förslag?

Rolf är en mycket lågmäld, skötsam och sympatisk man, och jag vill gärna försöka hjälpa honom. Just med pengar har jag svårare, men jag försöker på andra sätt.

Fotot nedan av Rolf tog jag förra hösten. Cykeln har han fått av en familj jag känner, och på den har han alla sina ägodelar - utom tältet som han har nära Rio Seco.

Fast nu borde jag packa...

Eftersom jag är ganska nyfiken av mig (vetgirig kanske låter bättre?), så frågar jag när jag undrar. Kommunen har målat vita kvadrater på muren längs El Paseo och i dessa textat prydliga blå siffror. Varför? Jo, de har numrerat "fot-duscharna" längs stranden. Så om det blir fel på någon (inget vatten, dåligt tryck, eller vattenläcka), så kan man ringa och anmäla exakt vilket nummer som det är fel på. Det underlättar förstås när de ska komma och reparera, för stranden är 1300 meter lång och har väldigt många "fotduschar".

Vi gick nyss en hyfsat lång promenad i solen längs El paseo. I solen är det något sånär varmt, men själv har jag börjat med handskar...

Tja, och så borde jag ju packa... (Fast först ska jag tömma mitt vitrinskåp på porslin och bära in detta i köket. Jag flyttade bara hälften häromdagen.)

Jag tycker om när solen skiner in i mina rum, som i morse. Fåglarna uppskattar säkert en stund i solskenet - särskilt på mornarna. En strof som jag tycker om: "Ty efteråt ska du förstå, att just före soluppgången, är natten särskilt kall, men så begynner fågelsången."

Nellie och Stella lapade också sol i morse. Ser ni så kul Nellie ligger på det högra fotot, lutad mot ena armbågen...

   

Bonnie föredrog fåtöljen.

Jag har flyttat ut nästan alla mina "inne-växter" på balkongen, för snart har jag ingenting att ställa dem på inomhus längre.

Nu befinner sig alla mina köks-saker i köket. Äntligen, efter 8 år! Men jag ställer bara in dem, jag organiserar inte alls. Jag ska ju snart flytta... Det känns ändå väldigt trevlig att ha allt på plats i köket. Fast det blev proppfullt. Jag har uppenbarligen för mycket, i alla fall av porslin (t ex muggar). När jag har flyttat ska jag se vad som får plats, välja ut det som jag tycker bäst om och har mest nytta av. Sedan ska jag ge bort resten. Men om jag gallrar ut av mitt "fin-porslin", då ger jag det troligen till mina barn. Jag får då släpa upp det i handbagaget...

   

Jag började läsa en ny bok i går, en time innan läggdags. Den är trevlig, intressant och välskriven - och berättar om en värld som är helt främmande för mig.

Rosa och blått är mina favoritfärger - och jag gillar att se kombinationen. Alltså tog jag en hel serie foton på hav och himmel nu i kväll, när solen var på väg ner.

De mörkaste fotona blev korniga. Men färgerna är vackra!

Jag ska nog inte packa mer - riktigt än. I stället ska jag förbereda så att de möbler som Erik ska ha är lätta att komma åt. Kanske jag hinner montera ner något också. När han har hämtat allt - då kommer jag att ha gott om plats för mina flyttlådor.

Nu ska jag läsa tills det är dags för sena kvällsrundan. Jag siktar på att komma i säng i tid, för jag sov inte så mycket föregående natt.

17-12-03:

Spansk vinter = nästan lika kallt inne som ute. (Om man inte bor i ett av de mycket få isolerade husen...) Det var bara 7,7° ute när vi skulle gå vår morgonpromenad, men som tur är så skiner solen. Eftersom det bara var 15,9° på min toalett så satte jag på 500-watts-elementet (som har varit avstängt sedan mars). Så nu har jag på 1 element i vardagsrummet, 1 i mitt rum, 1 på toa, och periodvis har jag också på elementet i köket. Elräkningen kommer att raka i höjden, men jag klarar inte att frysa hur mycket som helst. Och jag vill givetvis inte att mina husdjur ska behöva frysa!

Men jag får passa mig för att använda för mycket el på en gång. Det märkte jag nyss. Jag har nämligen satt igång en tvättmaskin också. Då gick proppen! Jag märkte det inte bums eftersom solen skiner in, och jag inte har några lampor tända, och datorn övergår till batteridrift. Men så tyckte jag att tvättmaskinen var så konstigt tyst, fast den inte borde vara klar än. Och då märkte jag. Alltså stängde jag av elementet i köket innan jag startade den tvättmaskinen igen. Jag kan heller inte tvätta och ha ugnen på samtidigt. Så är det oftast i äldre spanska lägenheter. Elsystemen är underdimensionerat.

I dag är det 1:a advent, det såg jag av en slump i min svenska almanacka. Här firar man ju inte advent. Ulf berättade att han i går plockade fram hela sju ljusbågar att ställa i sina fönster. Det behövs förstås mer i Stockholm, där solen går ner strax efter klockan 15. (För att inte tala om i allra nordligaste Sverige, där solen går ner 30:e november och inte går upp igen förrän 11:e januari.) Jag har mina julsaker nerpackade, och eftersom jag ska flytta så är det ju inte lönt att ta fram något alls. Det blir inget julfirande för mig i år. (Kanske jag kan ta igen det nästa år?)

Jag undrar hur det blir med värmen i min nästa lägenhet. Jag vet att själva huset är helt oisolerat. Ingen isolerade några hus på Costa Blanca år 1985. Men sedan finns där nyinstallerade 2-glasfönster, vilket bör göra någon skillnad. Eftersom lägenheten dessutom är liten till ytan, så hoppas jag att jag har råd att hålla den tillräckligt varm vintertid. Jag flyttade ju inte till Spanien för att frysa!

Fast främsta orsaken till att jag flyttade till Spanien är faktiskt ljuset! Här är alltid mycket ljusare! Solen skiner från en klarblå himmel de flesta dagarna i veckan, även vintertid, och dessutom är den uppe mycket längre än i Sverige. Jag mår bra av allt ljuset! I Sverige hade jag ofta vinterdepressioner (SAD = seasonal affective disorder) p g a ljusbrist. Det slipper jag helt nu. Den blå himlen nu klockan 10:

Boken läste jag ut i går. Den var bra. Det är skönt att sitta och läsa en stund på kvällen. Så här års har jag alltid ett värmeljus tänt, vilket gör det hela ännu mysigare. Och nej, jag ser aldrig på TV, Jag har ingen TV! Och jag trivs bäst utan. Jag har aldrig påstått att jag är normal...

Det är fel på badrums-elementet! Det är det som utlöser jordfelsbrytaren. Det fungerade när jag senast använde det, men nu när jag undersöker det så verkar det som om det läcker en aning olja - bara pyttelite, men just på elkabeln. (Det är ett oljefyllt el-element.) I nästa badrum har jag tänkt installera en liten handdukstork, som kan stå för värmen vintertid. Jag har ett el-element i form av ett oscillerande torn (undanställt i förrådet), men det skulle inte få plats på toaletten. Det vore förargligt om jag skulle behöva köpa ett nytt litet element nu - när jag ännu inte vet vad jag kommer att behöva i nästa lägenhet. (Det finns små, mer eller mindre bra, för 8 - 30 €.) Men suck i alla fall...

Jag har ägnat dagen åt att förbereda inför tisdagens flyttning (av det jag inte ska ha behålla själv). Jag har tömt matbordet, och burit upp det lilla turkosa bakongbordet från förrådet, så nu får jag ha det som mat- och arbetsbord så länge. Det är ju ingen idé att packa upp och montera mitt nya Ikea Billsta-bord innan jag har flyttat det till mina nya lägenhet.

Ett sådant här Billsta (nedan) har jag stående ouppackat i förrådet. Alla mina 6 stolar kan få plats runt det, fast det bara är 3 cm större än mitt nuvarande i diameter. Det är förstås för att det har pelare i stället för ben. Mycket mer praktiskt för mig, annars tycker jag att björk är snyggare än vitt - just till matbord.

Jag har flyttat fram det djupa vitrinskåpet, och så satte jag dit bokhyllan som innan stod där flyttlådorna står nu. Så hade jag velat ha det från början, jämn linje alltså, men Ulf ville ha ett djupare vitrinskåp och då fick det bli så. Nu ska Erik få det djupa.

Jag har tagit bort allting från hallhängaren också, och hängt det jag använder på ett vädringsställ. (Fast det senare får jag rulla in i mitt rum när Erik & Co kommer på tisdag.) Hallbänken har jag redan nu satt på balkongen. Det ska inte regna på många dagar enl väderleks-prognoserna. (Jag såg förresten att det fortfarande är 21° i havet!)

Småflickorna, som tycker att jag stökar till det alldeles förfärligt, la sig tätt tillsammans i läsfåtöljen.

Jag har ett bekymmer. Jag vet inte hur man gör för att fälla ner suffletten på hundvagnen! Ingen aning! Jag fällde upp den i samband med att jag fällde upp hela vagnen, då när jag hade packat upp den. Men jag minns inte hur jag gjorde. Och jag hittar inget att trycka på eller dra i.

För att fälla ihop själva vagnen så drar man det lilla handtaget nedan uppåt. Men man kan inte fälla ihop vagnen helt om man inte först fäller ner suffletten...

Så här ser det ut där det borde finnas något att dra i eller trycka på. Jag har tryckt och dragit överallt, tycker jag, utan resultat... Hjälp! Någon som vet hur man brukar göra? Någon som ser det självklara alternativet på fotona nedan? Jag känner mig ganska dum just nu - för sådant här brukar jag inte ha några problem med. (Bruksanvisningen som följde med vagnen var i frimärksstorlek och där stod inget av vikt. Det fanns bara två små tecknade bilder, en bild på en hopfälld vagn, och en på en uppfälld.) I praktiken skulle jag kunna fälla ihop suffletten om jag skruvar bort den (stjärnskruven) - men det är inte så man ska göra... Hjälp!

   

17-12-04:

I förmiddags träffade jag en representant för spanska skattemyndigheten på Fionas kontor. Jag klagade på att jag, trots att jag varje år deklarerar ärligt och ger dem alla dokument jag ska, har fått betala motsvarande över 26'000 kronor i böter och avgifter för min deklaration rörande inkomsten 2014. Nu fick de kopior på alla papper igen, inkl de papper som svenska skattemyndigheten har sänt mig rörande de pengar som de har återbetalat till mig.

Fast jag fick springa till banken en vända extra. De papper jag hade fått därifrån (som visade vilket datum som spanska skattemyndigheten dragit pengar från mitt konto, samt summan) var nämligen inte stämplade. Nu tycker jag visserligen att skattemyndigheten själva skulle ha koll på när de drar pengar, men i Spanien är det så att "ju fler papper (helst med stämplar och underskrifter) desto bättre".

Nu ska skatterepresentanten reklamera å mina vägnar, och be att jag får tillbaka det som de har dragit för mycket. Måtte det lyckas! Det är jättemycket pengar för mig - och jag behöver dem nu när jag ska köpa en lägenhet!

Nu ska jag bara överklaga till svenska skattemyndigheten - att de gav mig tillbaka pengar enligt euro-kursen för 2014, och inte för i år när jag faktiskt betalade. Det skiljer drygt 4000 kronor till min nackdel. (Jag ska skanna in de stämplade dokumenten från banken och maila dem till Sverige.)

Efter mötet hos Fiona så rusade jag till Lidl för att köpa en tröja som de sålde i dag. Men när jag kom dit vid lunchtid så vara samtliga tröjor (i samtliga färger och storlekar) slutsålda. Däremot hade de kvar en massa andra klädesplagg som jag inte var intresserad av. Jag vet att man ska hänga på låset när de öppnar om man vill ha något speciellt, men i dag prioriterade jag att förbereda mig inför mötet hos Fiona. Jag pluggade in några glosor så att jag kunde hålla hela mitt anförande på spanska. Och skatterepresentanten förstod faktiskt allt. Det var värre när han svarade (som vanligt i raketfart), då fick jag kolla med Fiona att jag hade förstått rätt.

Nu ska jag andas ut lite, ge hundarna lunch, gå en promenad med dem, och sedan förbereda lite mer inför morgondagen. Jag har också mailat Inmo2000 och frågat om alla papper rörande lägenheten som jag vill köpa har kommit, och sedan måste jag prata med Paloma angående reservations-pengarna (som jag behöver ha tillgång till). Klockan 16:30 ska sen Stella och jag till veterinären. För att vara pensionär har jag rätt mycket att göra...

Men även i dag så skiner solen från en klarblå himmel. (Synd bara att vår lägenhet ska vara så kall! I morse var det 15,4° i köket, 18,4° i mitt sovrum, och 18,1° vardagsrummet.)

Barometern visar att lufttrycket är väldigt högt just nu. Så här högt har jag aldrig sett barometern stå i Sverige. (Fast inomhustemperaturen brukar vara högre i Sverige. Men så isolerar vi ju våra bostäder!)

Jag tog med kameran på vår mitt-på-dagen-promenad, och började med att fotografera pump nummer 17.

Jag överdrev inte när jag i förmiddags skrev att himlen är klarblå.

Vi mötte Kiko och Josefina. Först hälsar mina små alltid på Kiko, och sedan på Josefina.

Därefter ställer de sig förväntansfullt och väntar på det hundgodis som hon brukar dela ut. Titta noga nedan så ser ni att Nellie slickar sig om munnen - och så står hon på bakbenen...

Men Kiko får alltid först.

När vi hade pratat en stund så åkte de vidare.

Lite mer blå himmel...

Vid så här klart väder ser man ganska tydligt skyskraporna i Benidorm, fast det är ungefär 33 km dit.

Jag började på en ny bok i går. Jag måste koppla av en stund före läggdags, och rensa huvudet från alla dagliga bekymmer.

Boken är bra, men kanske jag borde ha valt något aningen lättsammare, nu när jag läser enbart för att koppla av. Än så länge har det mest varit elände och bekymmer i boken...

Men skingrar tankarna gör den ju... Jag kommer nog att läsa timmen före läggdags även i kväll.

Lager på lager - inomhus:

   

Och så dricker jag varmt te på dagarna, och varm mjölk på kvällarna. Dessemellan värmer jag fingrarna på en vetevärmare...

Veterinären gick igenom alla Stellas olika blodprovsvärden. Nästan allt var normalt, något nästan normalt, men hon hade brist på kalcium och fosfor. Veterinären ska beställa hem en medicin med dessa ämnen som Stella ska ta en period.

Jag passade på att fråga om jag kan få nyttja kampanjpriset på tandrengöring för Bonnies del senare, fast kampanjen är över. Och veterinären lovade att jag skulle få rabatten vid senare tillfälle. De vet ju också att jag har extra mycket utgifter just nu (inte bara hos dem).

Jag har satt på min oscillerande värmefläkt en stund (med termostatet på 20°). Det är så skönt! Men den drar mycket el, 2000 watt, så jag har inte råd att ha den på för länge. Ingen av affärerna här i El Campello har just nu hemma - ett sådant litet 500 watts oljefyllt element som jag vill köpa, så jag avvaktar.

Jag har fått taxeringsvärdet på min kommande lägenhet. Det är låga 26'432,20 €, alltså blir det inga problem med skatterna. (Lägenheten är förmodligen värderad före renoveringen.) Adressen är Av Alcoy 17 (har inte kollat gatunumret tidigare, men vet ännu inte lägenhetsnumret), och IBI:n är 140,09 för år 2017. Billigt och bra. Inmo2000 ska skriva ett kontrakt. De rekommenderar inte att jag börjar göra något i lägenheten innan jag äger den (inte ens måla om sovrumsväggarna) för de har dåliga erfarenheter av sådant. Då är det ju tur att jag inte längre planerar att köpa renoveringsobjektet för att börja renovera i förväg. Däremot kan Inmo2000 följa med mig hur ofta jag vill (säger de) innan köpet, om jag t ex vill mäta för att göra en exakt ritning eller kolla var en kontakt sitter. Det är ju bra!

Jag ska till Inmo2000 i morgon någon gång mellan 11 och 13 och diskutera detaljer. (Erik kommer kl 17, bärhjälpen kl 18, och skåpbilen kl 19:30...) Jag kommer alltså att ha fullt upp även i morgon.

17-12-05:

Nu har jag varit på Inmo2000. Det är en mäklarfirma med högt säkerhetstänk - för mig som köpare. Vi har nu bestämt att vi ska skriva ett avtal på måndag (kl 12). Jag ska då betala 3'000 € som de behåller tills vidare, och lägenheten tas bort från marknaden. Men mitt kontrakt i handen, samt andra dokument, kan jag sedan gå till banken och säkerställa att jag får låna de pengar jag behöver. Om banken skulle säga nej så får jag tillbaka mina pengar, men jag har ju redan skriftligt på att jag får låna 20'000 € och mer ska jag inte behöva. (Jag hoppas klara mig med mindre. Jag får se när jag har papper på alla extra avgifter, utöver de 10 procenten.) Banken brukar besöka lägenheten som ska belånas och göra en egen värdering. Först när detta är klart ska jag betala ytterligare 5'000 € så det totalt blir 10% av ett lägenhetspris på 80'000 €.

Sista datum för mig att köpa lägenheten sätter vi till 15 februari, för att ha lite marginal - ifall köparen av vår lägenhet skulle bli försenad. Lite nervöst känns det allt. Jag köper ju egentligen för pengar som jag ännu inte har. Så om köparen av vår lägenhet, Total AS i Paris, skulle hoppa av - då riskerar jag att förlora de 8'000 € i reservationsavgift. (Om säljaren av lägenheten jag vill köpa inte kan vänta längre.) Nu har jag svårt att tro att ett så stort börsnoterat företag, som köparen av vår lägenhet, skulle hoppa av. Med eget kapital på 98,68 miljarder dollar, så borde de klara av att betala resterande 162'000 € för vår lägenhet i tid.

Annars flyttar jag möbler, organiserar, och förbereder jag - så att allt ska gå så smidigt som möjligt när Erik kommer för att hämta det han ska ha. Jag har precis skruvat av benen på matbordet. Det dumma är att möblerna som Erik ska ha finns fördelade i samtliga rum (inkl på våra 3 balkonger), utom i mitt sovrum samt toaletten och duschrummet. Alltså ska de kunna komma till alla andra utrymmen.

OJ! Precis nu så ringde MariPaz på dörren. Hon undrar om jag kan passa Lluna en stund. Hon skulle ta bussen här nedanför. Hon sa inte vad hon skulle, eller varför Lluna inte kan stanna hemma i deras egen lägenhet, men hon sa att hon skulle vara borta en timme. Tja, det var ju bara att säga ja - men så särskilt lämpligt är det ju inte...

Nu sitter Lluna i hallen och ser aningen förskrämd ut, för Stella skäller på henne om hon tar sig för stora friheter (men är lugn när Lluna sitter stilla). Bonnie säger ingenting, utan har gått och lagt sig i fåtöljen igen, och Nellie är bara nyfiken. Nåja, Stella lugnar sig säkert om en stund. Men det är lite synd om Lluna. Och jag hade faktiskt uppskattat om MariPaz hade frågat i förväg. Ja, nu är det som det är. Jag måste likafullt fortsätta att förbereda. Här är massor att göra. Sängsoffan i gästrummet måste demonteras, hyllplanen plockas ur bokhyllorna och dörrarna tas av på vitrinskåpet. Med mera...

Efter knappt 2 timmar kom MariPaz och hämtade Lluna, och nu fick jag förklaringen. MariPaz hade väntat på en tid för att få ta ett prov på sjukhuset i San Juan. (Hon har hypertyreos.) Och sjukhuset hade ringt henne, när hon var ute med Lluna, och frågat om hon kunde komma bums på en återbudstid. Det var därför hon var så stressad och inte hann förklara. (Bussen skulle strax gå.) Då var det ju bra att jag kunde hjälpa henne. Men skönt att hon inte behövde hundvakt längre tid. För just i dag har jag ju en del annat att göra.

Nu ska jag gå en sen mitt-på-dagen-runda med mina små. (Jag vågade ju inte gå hemifrån ifall MariPaz skulle komma.) Sedan ska jag fortsätta mitt skruvande och flyttande och organiserande...

Nu ska Erik komma när som helst, och jag är klar med allt jag kan göra ensam.

Knyckt ur Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12898.html):

Onsdag 6/12:
Día de la Constitución – är en allmän helgdag i hela Spanien och firas till minne av den nu gällande spanska konstitutionen som antogs i en omröstning den 6 december 1978. Den nya konstitutionen markerade Spaniens slutliga övergång till demokrati efter Francos död 1975.

Fredag 8/12:
Inmaculada Concepción
– är också en allmän helgdag i hela Spanien samt i stort sett i hela den katolska världen. Den har gamla anor och firas sedan tidig medeltid, helgdagen infördes av påven Sixtus IV 1476. Det anses att det var denna dagen som Jungfru Maria genom nåd och särskilt privilegium blev med barn. Dagen kallas i nuvarande katolsk kalender för ”Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet” och utgör en förpliktad helgdag.

Antiklimax! Erik kom - men det gjorde inte bilen! Kompisen med skåpbilen ringde precis när Erik kom hit, och berättade att kopplingen hade gått sönder, och att han försökte ta sig till bilverkstaden. Eftersom det är helg i morgon så kan det dröja ytterligare någon dag innan bilen blir lagad. Den andre killen (som skulle bära) var beredd, men fick gå hem igen.

Erik och jag monterade i alla fall ner sängsoffan i gästrummet och förberedde det sista. Kanske han kan låna en annan bil (ingen skåpbil, men en stor personbil) i morgon (om han har tur). I så fall skulle han kunna hämta en massa småsaker, så det bara är de största möblerna kvar sedan. (Själv har Erik motorcykel, vilket inte är så ändamålsenligt just för att flytta möbler.)

Jag har tagit några foton här på kaoset, men dem får ni se i morgon. Jag ska gå och handla lite, för i morgon har affärerna stängt. Och sedan läser jag nog en stund. Det har varit en jobbigt dag, så jag är trött. Men periodvis (när jag har burit möbler), så har jag faktiskt inte frusit alls...

17-12-06:

Erik har precis lastat min bil full och kört hem till sig för att lasta av. (Han kunde inte få låna en stor bil i dag.) Sedan kommer han tillbaka och kör en full bil till. Bilen rymmer inte mycket, men han har tagit de ömtåliga glashyllorna och dörrarna till vitrinskåpet, alla madrasserna, och nästan alla småsaker. Då kommer jag att kunna resa dubbelsängen mot väggen och sedan bära in allt som jag tillfälligt ställde i duschrummet dit. Jag planerar nämligen att duscha och tvätta håret, antingen i kväll eller i morgon förmiddag. Och i nuläget går det inte att komma åt duschen.

Nedan kommer gårdagens foton. Bonnie och Nellie i fåtöljen, och sedan Lluna i hallen.

   

Det var nog länge sedan jag förklarade Llunas namn. Lluna (uttalas ungefär "Jona") är valenciano för Luna (uttalas ungefär "Lona"), som betyder måne. Äldre spanska hundar har sällan riktiga namn, utan heter ofta saker som Canela = kanel (efter sin färg), eller Trufo = nos, eller något annat som utmärker dem. Fast yngre hundar börjar få människonamn. För mig känns det riktigare och personligare, och jag tycker att det "uppgraderar" hundarnas värde till riktiga familjemedlemmar. Eftersom Lluna är en adopterad  "hittehund" så har inte MariPaz döpt henne själv.

   

Röran i vardagsrummet:

   

Röran i de båda sovrummen där nere (fast nu är sängsoffan nedmonterad):

   

Mitt rum (som jag fick röja innan sovdags, men nu har fyllt igen) samt duschrummet:

   

Eftersom min stora crassula ska kunna passera köket, så har jag fått tömma det på allt som kan vara i vägen. Mycket av detta står nu på balkongen. (Tur att det är fint väder, för en del på balkongen tål inte regn.)

   

   

Nej, jag planerar inte att ha middagsbjudning för 12 personer just i dagarna... Jag planerar att packa de sista av mina böcker (utom de olästa som jag vill ha till hands). Och därefter bör jag packa allt annat som jag kan avvara sisådär två månader. Jag har mycket jobb framför mig - men allt kommer säkert att bli så bra i slutänden. Med många små steg kan man komma långt!

Erik körde 3 vändor, så nu är allt smått flyttat. Återstår det största (+ lite "mellanstort"), som förstås står i vägen här. Idealet vore om Erik kunde få låna en skåpbil (+ får någon som hjälper till att bära) till i övermorgon när det är helg igen. På helger är det lättare att parkera nära porten, samt komma till att bära. Innan de har hämtat soffan och stora vitrinskåpet så kan jag inte packa mer. Jag har varken utrymme till själva packandet - eller för att ställa de färdigpackade lådorna. Däremot har jag nu tömt duschrummet - så jag kan duscha! Fast det ska jag göra i morgon (bittida eller under förmiddagen). Nu tänker jag läsa en stund.

17-12-07:

Jag brukar tycka att det är så skönt att duscha. Men det tyckte jag inte i morse. Det var bara 13° i duschrummet, och varmvattnet blev bara tillräckligt varmt den första minuten. Jag har varmvattenberedaren inställd precis som vanligt, och den är på 50 liter vilket normalt räcker bra. Men jag har märkt de senaste gångerna jag har duschat, att varmvattnet inte har räckt till. På slutet har jag fått duscha i halvljummet vatten. Ändå stänger jag av kranen när jag tvålar in mig, schamponerar håret etc.

Jag misstänker att det är något fel på varmvattenberedaren. Det oerhört hårda vattnet här förstör mycket. Jag kan inte mycket om varmvattenberedare. Men på vår förra var det två saker inuti som skulle värma vattnet, och den ena gick sönder. Kanske det har hänt något sådant här? Men eftersom jag ska flytta om en dryg månad, och inte har pengar i överflöd, så får jag försöka klara mig ändå. Men när det är så kallt som det är i duschrummet nu, då vore det skönt om varmvattnet räckte till...

Fast jag klagar inte. Jag tänker på Rolf. Han måste bada i havet året runt för att kunna hålla sig ren. Och han gör sitt bästa.

Jag vet inte var vattnet kommer in i min kommande lägenhet. Men kanske det är i köket vid varmvattenberedaren. Det bästa vore förstås att sätta ett vattenfilter (som avkalkar och tar bort klor) innan vattnet når varmvattenberedaren, kranarna och tvättmaskinen. Men jag tror inte att det får plats. Man gör sällan så i Spanien. Det är bara dricksvattnet man filtrerar - och det gör man för smakens skull. Jag ska rådgöra med Paco när jag väl har flyttat in i min nya lägenhet.

Det har blivit något fel på min vattenkokare också. (Och i den använder jag enbart filtrerat vatten.) Den läcker när vattnet kokar - däremot inte annars. Jag har ställt den på ett torrt hushållspapper, men inte en droppe vatten har läckt. Men när jag kokar upp vatten, då räcker inte ett ark hushållspapper till för att torka upp allt som kommit utanför. Suck! Jag är väldigt förtjust i just den här vattenkokaren. Den är sladdlös, liten (rymmer bara 1 liter, och man kan koka så lite som 3 dl), och dessutom vit. Storleken passar mig bra eftersom jag normalt kokar 5-6 dl till mitt te.

Nästa gång jag ska koka vatten, så ska jag stå och titta medan vattnet kokar upp - för att försöka se VAR det läcker. Jag har en känsla av att det är runt plastglaset där man kan se vattennivån. Om jag inte kan laga den (finns det lim som tål 100° och är giftfritt?), så får jag väl köpa en ny. Jag har inte för mig att den var så dyr. Men vattenkokare använder jag 2-3 gånger per dag, var gång jag ska dricka te, så en sådan vill jag inte vara utan.

Men solen skiner, bougainvilleorna blommar, Mio sjunger så vackert, och hundarna viftar glatt på svansarna när jag pratar med dem. Så visst är det en bra dag - trots lite småstrul.

 

Vattenkokaren läckte rejält precis där den transparenta plasten var fäst vid den vita. Vatten och elkablar är ingen bra kombination, så jag vågar inte använda den mer. Fagor är inget kvalitetsmärke, så jag får väl vara nöjd att den höll ett par år.

Först letade jag efter en ny här i El Campello. Det fanns små röda med fast sladd, stora vita sladdlösa, en vit som rymde lite men var stor och klumpig - men ingen som jag ville ha. Jag körde till Carrefour eftersom de har större utbud.

Det är alltid intressant att jämföra priser. På Expert här i El Campello säljer de en vit 1,7-liters vattenkokare av märket Bosch för 33 €. På Carrefour kostar en exakt likadan 37 €...

Jag hittade inte exakt vad jag ville ha - men nästan. Den jag köpte hade allt så när som på färgen, det blev rostfri i stället för vit. Märket Russel Hobbs har jag inte kommit i kontakt med tidigare, men vattenkokaren ser betydligt mer gedigen ut än den från Fagor. (Den kostade 29,90 €, medan den billigaste jag såg kostade knappt 10 €.)

   

Som ni ser är min nya precis lika liten och nätt som min gamla. Diametern är nästan exakt samma, och på höjden är den nya en liten aning lägre. (Dessutom ser jag väldigt lång och smal ut när jag speglas i den nya...)

 

Jag har nyss kokat ur den med en omgång vatten och ska snart prova den på riktigt. När jag hällde ut första omgången så märkte jag att det är alldeles sant som det står i reklamen "perfect pour", för vattnet rann i en jämn stråle och inte en droppe rann fel.

Jag köpte tidigare i dag en mini-quiche (som vårt närmaste bageri stavar kis). Den ska jag äta till teet som jag strax ska göra i ordning. Annars köpte jag min färdigblandade favoritsallad (Cántabra) på Carrefour, och åt en stor portion innan jag gick en skön mitt-på-dagen-promenad med hundarna. Så jag är egentligen inte hungrig ännu. Men quichen är bara 6 cm i diameter, och med tanke på hur mycket jag har töjt ut magsäcken det senaste halvåret - så ska den nog gå ner. Banta planerar jag att göra till våren...

Jag har suttit och läst i kväll, så nu är boken En sannolik historia utläst. Jag hade egentligen behövt läsa en lättsammare bok just nu, men i vanliga fall föredrar jag den här typen - alltså en bok som kräver mer av mig som läsare. Den är välskriven, och jag tycker om Karin Alvtegens språk. Boken handlar om relationer, tillkortakommanden och missförstånd, om hur svårt det kan vara att välja rätt här i livet och om hur svårt det kan vara att ta till sig sanningen. En intressant bok som jag kan rekommendera!

Visste ni att Karins morfar var lillebror till Astrid Lindgren? Det var orsaken till att jag köpte boken från början, men sedan blev den stående bland mina olästa (min bokskatt) några år, och jag har inte läst den förrän nu.

Det har varit en lugn mellandag i dag, en dag som har runnit förbi utan att jag har gjort någon större nytta. Fast jag lekte en bra stund med Nelli (och den lilla gröna bollen) - och det tyckte nog Nellie att var höjden av nytta, i alla fall synnerligen viktigt!

17-12-08:

Himlen har inte varit helt klarblå, men i gengäld har vi haft över 20° varmt! Min tvätt torkade på bara ett par timmar, trots att balkongen var full.

Det var alldeles underbart på vår i dag något sena mitt-på-dagen-promenad! Jackan, som jag borde ha lämnat hemma, var jag tvungen att ha uppknäppt för att inte bli för varm. (Men jag är mycket hellre för varm än för kall.) Vi mötte Annevi och Staffan, och pratade en stund - vilket alltid är trevligt.

Jag borde ha packat några lådor - men kommer inte åt, vilket känns aningen frustrerande. Jag vill inte vara ute i sista stunden. Bättre att vara klar några dagar för tidigt. Det är preliminärt mindre än 5 veckor kvar till flytten, och allt jag har packat hittills är 21 lådor med böcker...

Det kan komma några droppar regn i morgon, så kanske jag borde bära in det från hall och kök som nu står på balkongen... (Då får jag förstås bära ut det igen, den dagen Erik kan komma och hämta de stora möblerna. Det blir lite jobb i onödan för att skåpbilens koppling gick sönder.)

Svenska Magasinet skriver: Bostadspriserna i Spanien stiger på årsbasis med 6,7 procent visar färska siffror från landets motsvarighet till statistiska centralbyrån INE. Det är den största prisökningen sedan hösten 2007. Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12906.html. Samt: Spanjorerna lever allt längre och har nu den näst äldsta medellivslängden i världen efter Japan. Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12907.html.