Dagbok 5: (Fr o m 2/1-08 t o m 21/5-08)

08-01-02:

Senaste nytt:

Jag har tingat en kattunge, en liten flicka, som kommer att flytta hem till oss 25/1! Jag hoppas att Celine kommer att tycka om henne. Det är en söt och nätt liten flicka med bra temperament. Jag var och tittade på henne i går och blev väldigt förtjust i henne. Fast jag är inte säker på att jag vill att hon ska kallas Adele (uttalas "Adéll").  Jenni föreslår Minou. Ni får gärna komma med fler namnförslag. (Jag föredrar mjuka, tvåstaviga namn.) Jag har 3 veckor på mig att fundera.

(Adele Fendi är en italiensk modeskapare. Alla katterna i denna kullen är döpta efter kända sådana. Jag köper Adele av Ellinor på S*Sacred Heart's birmor;  http://www.geocities.com/sacred4u2004/index.htm , kopia av hemsidan ovan).

Närbild på den lilla:

08-01-05:

Jag grubblar fortfarande på vilket tilltalsnamn vår nya lilla familjemedlem ska få. Förslag hittills, utöver Minou, är Maja, Nova, Ängla,Tindra, Aimée och Estelle. Att våra katter ofta fått franska namn, och att vi är förtjusta i namnet Minou, beror helt på en fantastisk bok som heter just Minou. Den är skriven av Mindy Bingham och har underbara akvarell-illustrationer av Itoko Maeno, och är eg en "kvinnosaksbok" för yngre flickor. (Trevi förlag, ISBN 91 7160 779X.) Boken handlar om en liten katt som bor hos sin äldre matte i Paris. Minou är liten och söt och hennes matte tar väl hand om henne. Så dör matte, som saknar släktingar, och Minou blir utslängd på gatan. Hon har aldrig lärt sig att klara sig själv och råkar snart ut för svårigheter. När det ser som mörkast ut så träffar hon katten Celeste. Celeste lär henne var man kan hitta bra sovplatser, hur man undviker att bli överkörd i trafiken, men framför allt hur man får tag på mat. I slutet av boken är Minou katten som klarar sig själv. En bok som jag varmt rekommenderar då den har många bottnar. (Celine heter Celine efter Celeste. Namnet Celeste är en stavelse för långt. Men båda namnen har samma ursprung: himmel / himlavalvet.) Nu är frågan vad lilla Adele ska kallas. Mejla mig gärna fler förslag.

PS Det står ännu inget på sidan "Sparad dagbok 5". Men jag har klantat till programmeringen nån stans så sidan går (ännu) inte att öppna... Suck! Jag har samma sjå var gång jag ska skapa en ny sida. Att jag aldrig lär mig...

08-01-06:

Jag har besökt lilla Adele i dag igen. En dryg timme låg hon och sov i mitt knä innan hon var halvvaken en kort stund, för att sen återigen somna tätt tillsammans med sina syskon. Nedan några nytagna foton. Jag tog fotona så gott jag kunde när jag satt med den lilla i knäet, vilket inte alltid ger perfekta vinklar. På "gruppfotot" ligger Adele längst till vänster. (Det syns att Adele kommer att bli mörkare än Celine. Bra, eftersom jag vill att det ska synas skillnad på dem även på håll.) Linda ringde och sa att hon tycker att namnen Aimée (eller Nova) är de bästa förslagen hittills. Jag har inte bestämt mig än.

08-01-07:

 Jag har ännu inte bestämt vad den lilla ska heta. Det förslag som jag gillar mest hittills (Aimée, som uttalas "Ämmé" och betyder älskad på franska), är inte Ulf lika förtjust i. Celine har föreslagit Mjau. Sara mejlade namnförslagen Saga och Liv. Vi får väl se vad det blir.

I dag har jag köpt en begagnad bok om grunderna i Frontpage. (Jag hittade den på Blocket.) Så nu ska jag läsa på om programmering och HTML-koder. Vem vet, kanske jag lär mig att göra rätt när jag ska lägga upp en ny sida...

08-01-11:

Nej, jag har ännu inte hunnit läsa en rad i boken om Frontpage. Däremot besökte jag igår lilla Adele igen. Som vanligt sov hon det mesta av tiden. (Nedan bredvid sin mamma.) Och inte vet jag ännu vad jag ska kalla henne. Jag har utöver ovanstående namn, där Minou och Aimée just nu ligger bäst till, provat att skapa nya genom att blanda Adele och Celine. Ex: Adeline, Adine och Aline. Risken, om namnen rimmar, är förstås att båda kommer på en gång då jag kallar...

08-01-15:

Jag försöker nu öppna de nya sidorna Dagbok 5 samt Om mina djur... (Jag har läst på i boken om Frontpage men inte blivit mycket klokare.) Tja, jag lyckades med den ena men inte med den andra. Begriper fortfarande inte vad jag gjort och gör för fel med dagbok 5. Kanske måste jag ta bort den och börja om...

08-01-18:

I dag har jag besökt lilla Adele igen. Kameran hade jag glömt hemma men jag tog några foton med mobilen. De jag tog när hon i full fart lekte med sin bror blev samtliga opublicerbara p g a rörelseoskärpan.

Tilltalsnamnet grubblar jag fortfarande på. Kanske Aimée fast alla som inte läst franska tycker att det är svårstavat?

När jag besökte Ellinor (Adeles uppfödare) i dag så kunde jag inte låta bli att fotografera en av de andra kattungarna som visade hur man ska använda en bärväska (som våningssäng alltså):

Under tiden jag var hos Adele var Ulf och handlade i Vällingby. Han blev mycket förvånad då en för honom främmande kvinna tilltalade honom med förnamn. Hon förklarade att han inte hade träffat henne förr, men att hon läst min hemsida och kände igen honom därifrån. Det visade sig vara Lidong, en trevlig kvinna som jag träffat genom tangon här i Stockholm.

På måndag ska jag få opererat min högra fot (hallux valgus). Jag fick opererat den vänstra för några år sen och det blev jättebra efteråt. Det enda jobbiga den gången, var att foten var så svullen att jag inte kunde ha skor på hela 4 månader. Ni som gick tangokurs för mig under den perioden minns säkert att jag undervisade med danssko på ena foten och hade andra foten bar. Jag fick talka foten undertill för att kunna pivotera. Jag hoppas att det inte blir lika svullet denna gången. Jag får sitta med foten högt de första dagarna. Och det lär dröja ett tag innan jag kan dansa tango i högklackat igen.

F ö har jag hunnit så långt med mitt rum nu, att det är dags att sätta upp tavlor på väggarna. (Gardiner får vänta ett tag till, för jag måste sy två som passar.) Häromdagen köpte jag en begagnad loftsäng som jag kapade benen på så att mina byråer precis fick plats under. Jag var tvungen för att få plats med alla mina saker i ett rum. (Jag sover nu 120 cm över golvet, vilket inte är för högt för Celine att hoppa upp till.) Ulf tycker att mitt rum ser ut som en korsning mellan barnkammare och förråd. Ni får själva se foton så småningom. I hyllorna står allt bara instaplat ännu. (Bara skönlitteraturen står helt i ordning.) Ordningen i hyllorna har fått anstå, eftersom jag inte har fått golvet fritt från smålådor, förrän nu då min nya säng blev klar. Men jag ser fram mot den dag då allt är prydligt ordnat och även prydnadssakerna är uppackade. Sängen ser ut så här:

PS Jag har inte hunnit göra något åt Dagbok 5 än...

08-01-23:

Operationen gick bra. Än har det inte blött igenom bandaget och benet är i alla fall inte svullet alls. (Foten kan jag inte se p g a det tjocka bandaget.) Så jag har stora förhoppningar om att återhämta mig snabbare denna gången. Men än får jag sitta stilla med foten högt några dar. Jag läser mycket... De ska ta stygnen den 4/2 och skruven den 31/3. Fr o m ca 20/2 får jag gå normalt på foten igen. Det är ingen större uppoffring att hålla sig inomhus så här års. I Sverige överlever jag vinterhalvåret (nätt och jämnt) för att leva på sommarhalvåret. I Spanien levde jag året runt. Men att Ulf alltid är så rar mot mig underlättar förstås detta med att härda ut under de kallaste och mörkaste månaderna. Dagen jag opererades tog han ledigt från jobbet bara för att kunna hjälpa mig. Van som jag är att alltid klara mig själv är jag inte bortskämd med sån lyx och uppskattar det verkligen.

Och så väntar jag på att Adele, (vad hon nu ska kallas), snart ska flytta hem till oss. Ellinor skickade ett foto som visar att Adele tränar sig att ligga i den lilla transportväskan jag lämnat där. På fredag klockan 12 kommer hon. Det ska bli spännande att se hur Celine reagerar! För drygt 3 år sen då vi senast fick en ny kattunge som inte fötts hos oss, så gömde både hon och hennes jämngamla kusin Minou sig under sängen i 14 dar av rädsla för den lilla. Nu då hon haft egna ungar, och dessutom varit ensam och haft tråkigt ett tag, så hoppas jag att hon accepterar lilla Adele ganska omgående.

08-01-25:

I dag har hon flyttat hem till oss, lilla Adele. Vi kommer att kalla henne Aimée! Namnet kom Linda och jag överens om per telefon i dag. När jag skriver dessa rader har Aimée bott hos oss 6 timmar. Hon tycker fortfarande att det känns lite konstigt och undrar var f d matte, mamma och syskonen tog vägen. Annars finner hon sig väl tillrätta. Hon undersöker allt, provleker med leksakerna, kollar hur högt man kan klättra på de olika möblerna etc. Halva tiden ligger hon i mitt knä och spinner. Ännu har hon varken hunnit äta eller kissa, men sovit en stund har hon gjort. Celine håller sig på avstånd men kommer fram och nosar då och då. Mötet katterna emellan gick riktigt bra. Celine gick direkt fram och nosade. Men dessemellan blir hon lite rädd för lilla Aimée. Då hoppar hon upp på min säng eller lägger sig på översta hyllan på klösmöbeln och betraktar den lilla inkräktaren därifrån. (Så högt kan inte Aimée klättra än.) Jag tror inte att det kommer att ta många dar innan Celine har accepterat Aimée.

Det känns bra att ha 2 katter i huset igen. En är alldeles för lite! Jag kan tänka mig 3 igen... I dag fick jag ett foto från mina spanska vänner som Estelle flyttade till. Hon ser ut att må bra och de tycker att hon är så vacker. Jag saknar henne förstås, och ångrar lite att jag gav bort henne. Jag tröstar mig med att hon bor i ett mycket kattvänligare klimat och kan vara ute på deras lilla innergård året om. Dessutom vet jag att Sandra och Daniel tar väl hand om henne.

08-01-26:

Nedan ytterligare ett foto från i går, som visar Ellinor (Aimées uppfödare) och båda mina katter. Eftersom jag inte kunde hämta Aimée själv p g a min nyopererade fot, var Ellinor hygglig och levererade henne ända hit. Just nu sitter Aimée på min axel och spinner. Det hindrar mig bara lite i skrivandet... Allt har gått bra hittills. Hon är väldigt kelig av sig och det tycker jag om. Gårdagen ägnade Aimée åt att utforska vårt rum. Hon undersökte hur högt man kunde klättra på de olika möblerna samt hur fåtöljerna såg ut på undersidan. Lång tid ägnade hon åt att provleka med alla kattleksakerna. Äta och gå på toa hann hon inte med förrän sent på kvällen. Celine betraktade henne mestadels från översta hyllan på klösmöbeln eller från min säng, men hoppade då och då ner på golvet för att nosa på den lilla. Efter nosandet fnyste hon lite och återgick till sin upphöjda position. Om några dagar hoppas jag att katterna umgås med varandra. Än så länge är båda lite avvaktande, men efterhand som de vänjer sig vid varandra, och får samma doft, så kommer de att känna att de tillhör samma familj. Celine visar i alla fall ingen avundsjuka för att jag klappar Aimée så mycket. Både Celine och jag, som sov ihop, blev väckta av ynkliga jamanden klockan 05.46 i morse. Då ansåg Aimée att hon fått vara ensam länge nog. (Jag hade bäddat mysigt åt henne, med värmeflaska och ett tygstycke som luktade mamma, i en kattsäng på golvet - men hon föredrog att sova under en fåtölj. När benmusklerna inte är starka nog att hoppa upp på min höga säng, är de heller inte starka nog att ta emot stöten då man hoppar ner. Alltså skulle det vara för farligt att ha henne uppe hos oss i sängen.) Nåväl, efter en stunds kelande somnade vi alla om ett par timmar. Nu ska Ulf åka och köpa kattungemat åt den lilla. Hon behöver näringstätare och fetare mat så länge hon växer, så vuxenkattmaten får vänta. (Jag brukar köpa torrfoder av hög kvalité te x Royal Canin.) Precis nyss serverade jag lite burkmat från veterinären (extra näringstät - köpt då Safir var sjuk), och trots att jag serverade den på ett ganska litet fat åt båda katterna samtidigt från detta, panna mot panna. Det bådar gott för framtiden.

08-01-30:

Ett stort GRATTIS på födelsedagen lillebror Uno!

Nu fungerar sidan Sparad dagbok 5!

Hoppas att ni inte har något emot att titta på en massa kattbilder, för nu kommer här en omgång till. Celine och Aimée sover ännu inte tillsammans, utan var för sig. Men leker, går ut på balkongen samt äter gör de ihop. Fast Aimée leker förstås en hel del ensam också, då Celine nöjer sig med att titta på. Det är trots allt lite skillnad på att vara 13 veckor och 5½ år...

08-02-01:

Välkommen hem Robert!

Hoppas att ditt 3/4 år i Uruguay har varit intressant och givande!

08-02-03:

Celine och Aimée kommer bättre och bättre överens. Men fortfarande sover de bredvid varandra - inte tillsammans. (Se fotona nedan.) I dag gick de ut på balkongen trots att det kommit lite snö i natt. Båda lyfte tassarna högt och skakade av dem efterhand. (I krukan som skymtar på en av bilderna, har snödroppe och krokus börjat komma upp. Jag satte massor av lökar i höstas, även tulpan, och ser fram emot blomningen.)

F ö känns det som om vintern är alldeles för lång. Det är svårt för mig att stå ut med framför allt mörkret, men även kylan. Jag är lite deprimerad, men inte allvarligt. Precis som jag brukar vara varje vinter. (Ulf gör sitt bästa för att muntra upp mig, men han kan inte trolla.) Det känns som om jag bara överlever på vinterhalvåret och lever först på sommarhalvåret. I Spanien levde jag året runt. Ulf och jag tittar mycket på nätet efter lediga lägenheter i El Campello. Det finns en hel del, och priserna har gått ner något, men lägenheterna är fortfarande dyra. De billigaste (ca 35 kvm, 1 km från stranden) kostar kring 1 000 000 SEK, och de som vi helst vill ha (min 50 kvm, vid stranden - med havsutsikt) kostar från 2 200 000 SEK och uppåt. Det finns lägenheter för över 10 000 000 SEK! Inåt landet, t ex i Jijona, kan man få en stor lägenheter för ca 500 000 SEK, men där vill vi inte bo. (Titta själva på t ex: http://www.inmolopez.com/buscador/?len=en ) Tja, nu fattas bara alla pengarna. Hade jag dem skulle jag slå till bums! Än så länge kan jag bara drömma om en egen lägenhet i Spanien. Jag måste drömma för att överleva. Drömma är ett gratisnöje man kan ägna sig åt även om man i grunden är realist.

08-02-09:

I torsdags genomgick jag ytterligare en liten operation under lokalbedövning: Jag fick ett band under urinröret för att hålla detta "på plats" (gammal "förlossningsskada" som jag dragits med alltför många år). Jag opererades med TVT-metoden. (Vill du veta mer så mejla och fråga...) Tja, jag har ju kommit i "renoveringsåldern". Lika bra att ta allt på en gång när jag ändå måste hålla mig stilla. Jag får nu inte använda magmusklerna / bära tungt förrän tidigast 20/3, och fortfarande inte stödja på stortån / gå normalt förrän tidigast 18/2. Det blir lite långtråkigt att bara sitta still och läsa samt kela med katterna, särskilt de dagar då Ulf jobbar. Jag har svårt att sitta still längre stunder. I går tittade jag på Let's Dance på TV. Jag var tvungen att lägga fötterna på bordet för att få dem att låta bli att dansa. Men jag kunde inte undvika att det ryckte i dem i takt med musiken. Just nu är det dessutom flera intressanta tangoworkshops jag skulle vilja gå på, bl a "followers technique" med Milena Plebs. Men får jag varken stödja på foten eller använda magmusklerna så blir det inte mycket till teknikövningar. Jag vågar inte ens gå dit för då gör jag säkert något läkarna anser att jag inte borde. Jag vill förstås själv också att allt ska läkas bra. Jag får ägna mig åt enklare problem som hur i all världen jag ska göra för att duscha. Hittills har jag duschat stående på ett ben med den opererade foten i midjehöjd utanför duschdraperiet. (Tur att jag är rätt vig.) Men nu får jag inte blöta ner bandaget på magen heller. Då blir det komplicerat. Jag får väl duscha en del av kroppen åt gången och tvätta delarna närmst bandagen med tvättlapp. I eftermiddag ska jag börja läsa bok 2 i Stieg Larssons Millennium-serie; Flickan som lekte med elden. Bok 1: Män som hatar kvinnor, var precis så bra och spännande som alla säger. Det känns orättvist att författaren själv aldrig fick uppleva sina framgångar.

PS. Jag har i dag lagt in hela kompendiet från mina nybörjarkurser på sidan Om dansen. (Texten är copyrightskyddad.)

08-02-11:

Grattis på födelsedagen min käre bror Dan!

08-02-14:

Så här på alla hjärtans dag vill jag sända ett litet hjärta till er alla: Ha en bra dag!

08-02-15:

Grattis på födelsedagen !

I morse duschade jag hela kroppen på en gång. Tänk så skönt det är att duscha. Och så praktiskt när man ska tvätta hela sig. Jag har saknat duschandet nu då jag inte fått duscha. Allt läker bra. Foten är obetydligt svullen, mycket mindre än förra gången. På måndag får jag prova att gå på den. Och såren på magen är bara små röda streck med lite blåmärken omkring. Jag känner vid vissa rörelser att det stramar lite där bandet är fäst, annars ingenting. När det känns så pass lite är det nästan svårt att komma ihåg att jag inte får vare sig bära tungt (mer än 3-4 kg), eller sporta, på hela 6 veckor. Fast nu är det bara 5 kvar. Jag är glad att jag har fått båda dessa operationer gjorda. När allt är läkt kommer jag att vara i superform. Nåja, jag får förstås träna upp magmusklerna igen - de förtvinar väl nu, och så måste jag bättra på konditionen med raska promenader etc. Som tur är har jag inte gått upp i vikt av allt stillasittandet i alla fall.

Flickan som lekte med elden läste jag ut på 2 dar. Det är svårt att undvika att sträckläsa Stieg Larssons böcker. Böckerna är både väldigt spännande och dessutom har bokens huvudaktörer mycket intressanta personligheter. Den 3:e boken i serien: Luftslottet som sprängdes har jag beställt från AdLibris. Innan den kommer, tänkte jag läsa Gunillas man försvann av Gunilla Söderholm & Ulla-Lene Österholm. Boken bygger på en sann händelse och handlar om hur Gunillas man Martin helt plötsligt en dag 1991 lämnade Gunilla, deras barn (samt stora skulder som Gunilla inte visste något om) och försvann spårlöst. Tio år senare dödförklaras han då ingen sett honom sen -91. Men ytterligare 3 år senare får Gunilla en chock då hon får veta att Martin lever. Denna bok låter också intressant och spännande men på ett annat sätt. Jag återkommer med rapport då jag läst den.

Aimée har lärt sig att hoppa upp i min säng nu, fast det är jättehögt för en sån liten. Så nu sover hon hos mig hela nätterna. Helst ligger hon på, eller tätt intill, min kind vilket blir ganska varmt och aningen "killigt". De stunder Celine också sover i min säng, ligger hon i ett av de övre hörnen av sängen, och är inte "i vägen" alls. Ja med Aimée är det som det ska vara. Jag har köpt henne som s k sällskapskatt och hon gör verkligen sitt bästa för att leva upp till den rollen. Medan Aimée nästan alltid ligger i mitt knä, eller sitter på min axel, kommer Celine förbi då och då och kelar samt "pratar" lite. Jag är lika glad för båda två, möjligen känner jag större samhörighet med Celine. Vi har ju trots allt bott ihop i 5 ½ år.

Det har stått mycket om bloggar i tidningarna på sistone. Carl Bildt lär ha ca 10 000 visiter på sin blogg per dag, men några unga flickor som bl a skriver om mode (http://kenzaas.blogg.se/ , http://www.blondinbella.se/default.aspx ) har ända uppemot 50 000 visiter per dag på sina bloggar! Nu är ju inte min dagbok här en blogg precis, dels skriver jag inte varje dag, dels kan man inte kommentera vad jag skriver, men en liten läsekrets har jag i alla fall. Som mest har har jag haft 1841visiter på min sida under en månad. (OBS månad - inte dag som ovan...) I januari i år har jag haft 944 visiter, och hittills i februari 388 visiter. Det tycker jag är jättemycket! I januari fick jag alltså i genomsnitt 31 visiter per dag. Inte mycket om man jämför med ovanstående flickor, men förvånansvärt många visiter ändå. Så kul att ni vill läsa vad jag skriver! Det är ju liksom vitsen med det hela...

Skrivet senare på dagen: Jag dementerar härmed uppgiften ovan om att jag inte skulle ha gått upp något i vikt av allt stillasittande. Det har jag! Jag vägde mig i dag. Drygt 2 kilo har jag gått upp sen jag senast vägde mig för 14 dagar sen. Suck! Som vanligt alltså! Ja, jag har rört mig väsentligt mindre än vanligt och jag har ätit aningen mer av snabba kolhydrater, så vad annat kan man vänta sig med mina anlag. Just nu har jag ett BMI på 22,5 vilket trots allt får anses vara acceptabelt. (Ideal för kvinnor är som bekant 18,5 - 23,9.) Men jag mår betydligt bättre (både fysiskt och psykiskt) då jag har ett BMI på mellan 19 och 21! Så jag får väl samla ihop resterna av min karaktär och börja äta extra förståndigt framöver, mest grönsaker alltså (samt magert protein, lite frukt och fibrer etc).

Alltså mindre: och mera:    

Men förmodligen väntar jag med detta till i morgon... eller till måndag... Suck... (Jag kan i alla fall skylla på att jag inte får motionera riktigt förrän tidigast 20/3...)

PS. De roliga små "gubbarna" hittar jag på www.incredimail.com samt http://today.smileycentral.com/smileytoday/main.jhtml?utm_id=6004&lang=en Men observera, att ibland då man går in på dylika sidor så hamnar man någon annan stans! Ser det mystiskt ut - stäng sidan bums och börja om! För det mesta kommer man dock fram till rätt sida utan problem. Sidorna som sådana är det inget skumt med, även om man kan få en eller annan tracking cookie. De senare får man dock lätt bort med Ad-Aware som du gratis kan ladda ner på http://www.lavasoft.com/products/ad_aware_free.php

08-02-20:

I lördags var Ulf och jag på fastighetsmässan Köpa hus utomlands. Vi lyssnade på 2 föredrag: Spanien samt Skatt vid utflyttning. Jag kunde det mesta redan, men en del var nytt för Ulf. Sen tittade vi förstås runt bland det otroligt stora utbudet av såväl nybyggda som begagnade bostäder som finns i Spanien. Visserligen fanns det inget i centrala El Campello, men väl någon mil därifrån. Ja, även Ulf har börjat drömma en smula. Ändå måste vi ju vänta tills han gått i pension innan vi kan tillbringa vintrarna i Spanien. Jag hoppas jag står ut med de svenska vintrarna till dess. Det har varit svårt i vinter. Särskilt nu i februari, då det känns som om vintern aldrig kommer att ta slut. Ändå har det ju varit en ovanligt mild vinter i år. Dock lika mörk som vanligt! Och jag har varit (och är) lika vinterdeprimerad som vanligt...

Boken Gunillas man försvann har jag läst ut. Fallet var intressant och boken snabbläst eftersom den var skriven på enkelt vardagsspråk. Det  är ingen bok jag kommer att läsa om, men jag unnar gärna Gunilla ev inkomst från boken. Jag ska inte berätta hela bokens innehåll här, men kan avslöja så mycket som att hon blev betalningsansvarig för de miljonskulder hennes man lämnade efter sig. När mannen sen dök upp igen efter 13 år så behövde han inte betala något eftersom det var preskriberat. Då höll Gunilla fortfarande på att betala...

(Du som inte gillar operationer hoppar över resten av detta stycke, samt de två kommande.) Jag har bestämt mig för att berätta lite mer om min senaste operation. Det gör jag för att jag förstått att det är viktigt att prata om denna typen av kvinnooperationer. Det är alldeles för mycket hysch-hysch och skamkänslor.  Operationen kallas TVT vilket betyder Tension-free Vaginal Tape. Operationen görs mot olika typer av urininkontinens, vilket 15% av alla kvinnor lider av men få vågar prata om. För min del började det efter min 3:e graviditet/förlossning. Jag har inte haft några större problem, men dock. När jag hoppade studsmatta (som är så roligt) hände det att jag läckte några droppar, likaså om jag fick en rejäl hostattack, men aldrig när jag inte "ansträngde" mig. Men att inte kunna lita på att man håller tätt är oerhört pinsamt. Även om det bara kommer 2-3 droppar, även om det aldrig läcker igenom, även om ingen någonsin märkt något. Jag har, om jag hostat på stan, ibland inbillat mig att jag läckt, att det synts, att alla har tittat, fast det i verkligheten inte kommit en droppe. Och jag gick alltid på toa "för säkerhets skull" precis innan jag skulle gå ut. Vi är många som gör / gjort det...

Hade jag vetat att detta är så enkelt att operera (sedan -97), så hade jag bett att få gjort det för länge sen. (Tidigare förekom mest större kirurgiska operationer där patienten vårdades på sjukhus 4-6 dagar och därefter var sjukskriven 4-6 veckor efter ingreppet. Denna operationen görs med lokalbedövning och man kan åka hem bums och behöver bara vara sjukskriven 2-3 dar.) Kvinnor blir ofta inkontinenta för att de fått skador på muskler eller nerver i samband med vaginal förlossning, som gör att urinrörets ringmuskel inte sluter sig ordentligt. Jag förmodar att det var så i mitt fall. Som de flesta andra fick jag rådet att gå hem och knipa 100 gånger om dan. Vilket jag förstås gjorde. (Min gynekolog säger att jag är superbra på att knipa...) Problemet är att detta knipande hjälper färre än 10% av de kvinnor som drabbats av urininkontinens. Det är det däremot ingen som säger. Men detta kan man läsa sig till i läkarböcker skrivna för gynekologer. (Man kan i bästa fall få titta i en sådan på sjukhusbiblioteken.) Många kvinnor får rådet att fortsätta knipa samt att vid behov gå med trosskydd jämt. Dumt råd när detta inte löser problemet! (Beror det på att många gynekologer är manliga? Jag har en kvinnlig.)

När jag denna gång gick till min nya gynekolog och sa att jag ville bli opererad så fick jag remiss bums. Jag fick träffa den opererande läkaren en gång före ingreppet, då hon noga förklarade hur operationen skulle gå till. Under lokalbedövning gör läkaren ett litet snitt i slidan och för in ett dubbelvikt band som består av permanent Prolene-material. Bandet har en kraftig nål i vardera ändan. Bandet dras runt urinröret och nålarna förs ut genom främre bukväggen. Urinblåsan fylls med vatten och patienten får hosta varefter läkaren justerar bandet tills patienten slutar läcka då hon hostar. Därefter sys bandet fast och det lilla snittet i slidan sys igen med stygn som ramlar ut av sig själv så småningom. Det hela var förvånansvärt smärtfritt. Jag kunde kissa som vanligt direkt efter operationen. De närmsta dagarna efter operationen hade jag pyttelite ont i nedre delen av magen, ungefär som lätt mensvärk. Sen dess känner jag ingenting. Snitten långt ner på magen är så små ( och har redan läkt så bra) att jag nästan inte kan se dem alls. Det enda jag måste tänka på nu är att inte bära tungt (eller ha samlag) förrän det gått 6 veckor efter operationen. Det är svårt att tänka på att inte bära mer än 3-4 kg när jag inte har ont alls... (Tur att Celine bara väger 3 kg!) Direkt efter operationen upphör risken för läckage. Har du samma besvär som jag hade så rekommenderar jag dig en sån här operation. Det finns ingen som helst orsak att gå och lida i onödan. (Och har du blivit nyfiken och vill veta mer så är du välkommen att mejla mig.) På http://www.sinoba.se/ kan du läsa mer om inkontinens, och på http://www.jnjgateway.com/home.jhtml?page=viewContent&contentId=09008b9881052e4e&loc=SDVENG  kan du läsa mer om TVT.

Nu vill katterna ha min uppmärksamhet. De tycker att det är hög tid att jag kelar lite med dem istället för att sitta och skriva...

Skrivet senare: När Ellinor var här, häromdagen, och lämnade Aimées stamtavla, så fick jag också en CD-skiva full med foton. Här visar jag några av dessa foton. På första bilden Aimée mellan sin bror Nino och syster Vera. Därefter: Aimées mamma Iset, pappa Ozzy, samt båda föräldrarna i kramtagen.

Själv har jag suttit en lång stund och tittat på foton från min tid i Spanien - och längtat dit... Jag vill ha både Ulf och Spanien! Hade jag varit rik så kunde jag fått både och, (jag kunde haft en lägenhet i Spanien och varit där ibland och hos Ulf ibland), men nu måste jag välja ettdera och då väljer jag förstås Ulf. Vilket inte hindrar att jag längtar tillbaka till ljuset, solen och värmen...

08-02-24:

Ett jättestort GRATTIS på födelsedagen Magnus!

Väderprognosen för El Campello:

Campello, el - ALICANTE Elaborado: 24.02.2008 05:45     Campello, el (26 m) (hora local peninsular)

Fecha Domingo 24 a.m.|p.m. Lunes 25 a.m.|p.m. Martes 26 a.m.|p.m. Mié 27 Jue 28 Vie 29 Sáb 01  Estado del cielo  Prob. precipitación (%) 75 35 15 5 5 5 0  T. Máxima (°C) 18 19 19 21 20 20 21  T. Mínima (°C) 9 9 8 8 9 9 9  Viento  (km/h) 14 14 11 11 11 11 7 11 7 Calma  Índice UV Máximo 3 4 4

Jag skrev om bloggar häromdagen. Här får ni några färska jämförelsesiffror:

www.kenzas.se har 84300 besökare i veckan, www.blondinbella.se har 79100 och min sida har lite drygt 200. Ja, nu är inte min sida en blogg, (bl a skriver jag uppifrån och ner istället för tvärt om, och inte skriver jag varje dag heller) men det är ändå kul att jämföra. Kenzas och Isabellas siffror är ofattbara, men jag tycker att drygt 200 besök i veckan är jättemycket för en sida som min. Jag borde förstås börja skriva något roligt och upplyftande så att ni har någon glädje av att logga in. Men just nu har jag inget roligt att berätta. Eftersom jag är lite deppig så här års så hittar jag inte på så mycket kul. Mest drömmer jag om El Campello, klappar katterna och kramar Ulf.

Jag tror inte att jag har berättat att jag numera (sedan 1:a februari) är förtidspensionär "på riktigt". Innan var det tidsbegränsat. Försäkringskassan skickade mig till 3 olika läkare som alla kom fram till samma resultat. Det är ju lite sorgligt att vara förtidspensionär vid 55 års ålder, att jag är så pass "stresskadad" att jag inte kan jobba. Men eftersom jag nu inte är arbetsför så är det förstås skönt att ha pension så jag kan försörja mig. Dock ska man ha klart för sig att en förtidspension bara motsvarar 60% av vad man tjänade innan man blev sjuk. Bättre än inget , men man kan inte leva alltför flott... Det kommer att bli mycket svårt att spara ihop till en lägenhet i El Campello t ex.

08-02-26:

I dag regnar det ute och jag har ägnat mig åt att lägga över mina senaste foton från kameran till datorn. Så här kommer några nya bilder. Först några som visar hur Aimée undersöker hur vattnet rinner från kranen på tvättstället. (Hon blir väldigt blöt av detta...)

Sen några bilder som visar katterna tillsammans:

Så har jag lovat att ni ska få se hur mitt rum ser ut just nu. Så här kommer några bilder. Som ni ser har jag inte alls kommit i ordning. Det må vara så att det inte längre står några lådor på golvet, men i hyllorna är allt bara inställt huller om buller. På lediga ytor har jag försökt klämma in så många foton av släkten som möjligt. (Vilket blir lite för plottrigt.) Jag får ordna och sortera när orken kommer tillbaka. Sen ska jag ju sy överdrag till armstöden på bäddfåtöljen, sy gardiner mm. Jag har massor av tid nu men är för deppig för att komma igång. Tyvärr!

Ganska övermöblerat som ni ser. Men det skulle se värre ut om jag försökte blanda mina IKEA-möbler med Ulfs antika. Så jag klämmer in så mycket som möjligt av mina saker i mitt rum. Ulf tycker, som sagt, att det ser ut som en korsning mellan förråd och barnrum. För att ni ska förstå det senare så infogar jag också några foton av alla barnsliga detaljer jag har i mitt rum (och då har jag ändå inte plockat fram min nallesamling som ska stå i vitrinskåpet). (Kristallerna i fönstret ger så vackra små regnbågar i rummet då solen skiner.) Och jodå, jag trivs jättebra med att vara barnslig!

Mina odlingar tar sig: En bild på krukan med lökar jag har på balkongen, samt en på min spanska Bougainvilla som mot alla odds ständigt blommar!

Och slutligen ett foto på utsikten från mitt fönster:

08-02-27:

Grattis på 22-årsdagen Jenni!

08-03-02:

Vill ni bara läsa om roliga saker så kan ni helt hoppa över dagens inlägg...

Jag har drabbats av Godartad lägesyrsel, även kallat "kristallsjukan". Det är inget farligt men känns ganska obehagligt, som att vara konstant sjösjuk. Jag citerar från sidan: http://www.yrsel.com/portal/content/view/90/ :

Kristallsjukan beror på att en del av otolitstenarna ("kristallerna") lossnat från sin ordinarie plats i balansorganet och hamnat i en av båggångarna. På sin ordinarie plats ska kristallerna hjälpa till att känna av lägeändringar. Finns kristallerna däremot i en båggång framkallas i stället karusellyrsel vid lägeändring. Symtomen är mycket typiska. Karusellyrsel i 5-15 sekunder när man lägger sig ned, vänder sig i sängen eller sätter sig upp. I upprätt läge kan man få yrsel när man bockar huvudet framåt eller bakåt. Symtomen börjar för det mesta på morgonen, till exempel när man vänder sig i sängen för att stänga av väckarklockan. Kristallsjukan går för det mesta över av sig själv på några veckor. Den har däremot en tendens att komma tillbaka, och cirka hälften av patienterna får någon gång en ytterligare episod med känning av sjukdomen. Kristallsjukan kan enkelt behandlas. Karusellyrseln försvinner direkt hos mer än 85% av patienterna efter repositionsbehandling. Denna innebär att man genom en följd av huvudrörelser flyttar ut kristallerna ur båggången. Behandlingen är ofarlig, men bör göras av person med god kunskap om sjukdomen. Behandlingen kräver också att man vet vilken sidas balansorgan som är sjukt.

Det började härom morgonen. Jag vaknade, vände på huvudet, och plötsligt började hela sängen gunga vilt samtidigt som väggarna snurrade runt. Jag har aldrig tidigare varit yr då jag ligger ner så jag anade att något var galet. Att det var Godartad lägesyrsel begrep jag förstås inte eftersom jag då inte kände till något om detta. Jag brukar ha lågt blodtryck och tänkte att jag kanske hade lite lägre tryck än vanligt. Jag har tidigare ägt en blodtrycksmanschett samt ett stetoskop, men gav detta till Linda i samband med min stora gallring före flytten till Spanien. Alltså beslöt jag mig för att gå till närmsta sköterska för att få trycket kollat, för säkerhets skull.

Jodå, blodtrycket var lite lägre än vanligt, men det gör man ändå inget åt. Men detta hade inte med yrseln att göra. Sköterskan upptäckte dock att min puls var något oregelbunden och tog därför ett EKG. Hon konstaterade då att min hjärtverksamhet var något oregelbunden. Läkaren skrev därför en remiss till ett sjukhus där de ska kolla mitt EKG, kanske ett helt dygn i sträck. (Får väl ta med en bra bok.) Jag tror inte att de hittar något särskilt. Jag vet att jag länge har haft ett ventrikulärt extraslag, men detta är inte något att oroa sig för.

Inte heller detta hade något med yrseln att göra. Läkaren konstaterade dock, genom att rycka mitt huvud hastigt från en sida till en annan, och då studera ögonrörelserna, att jag drabbats av Godartad lägesyrsel och förklarade vad detta var. Ingen vet varför detta uppstår, men fenomenet är något vanligare hos kvinnor. Jag är dock inte klok på vilken sida jag har det på. (Det kollade hon inte.) Jag har konstaterat att det blir värst då jag på morgonen vänder huvudet från höger till vänster, samt att väggarna då rör sig till vänster. Hittar dock ingenstans om detta tyder på att "kristallklumpen" sitter på vänster eller höger sida. Inte heller om den sitter i bakre båggången, vilket är vanligast. Alltså är det ingen idé att prova någon av de självhjälpsövningar som finns. Jag avvaktar en vecka. Har det inte gått över då så får jag be en läkare kolla var det sitter. Just nu är det som värst på mornarna en knapp halvtimme, men sen är jag lite yr och illamående hela dagen.

När jag ändå håller på att rabbla upp alla mina krämpor så är det väl lika bra att säga att mina levervärden inte är bra. Jag har lite för mycket bilirubin (färgämnet som gör huden gul vid gulsot) i blodet. Min läkare frågade om jag haft gulsot. Men det borde jag ju ha märkt i så fall. Som ung hade jag körtelfeber. Då hade jag dåliga levervärden en period. Man kan få det efter infektioner. I mitt fall, som den inbitne helnykterist jag är, kan man i alla fall utesluta att de dåliga levervärdena beror på överdrivet alkoholbruk. Jag ska ta nya blodprov i april, men jag har på känn att det kommer att vara bättre då.

Tja, det är roligare att vara helt frisk! Ändå ska jag inte klaga. Det är trots allt bara småkrämpor det här. Och prognosen är ju god! Foten har t ex blivit mycket bättre och är bara aningen svullen. I går när Ulf och jag var på Chinateatern och såg Dr Jekyll och Mr Hyde, så kunde jag ha läderstövlar på båda fötterna. (Visserligen med yllesocka på ena foten och nylonstrumpa på den opererade, för att fylla ut stövlarna lika - men det såg i alla fall prydligare ut.) Föreställningen, en musikal med många kända skådespelare, var ganska bra.  (Men det bästa vi sett hittills är Singing in the rain!) Nästa vecka ska vi se Måsen på Dramaten.

Nu har jag börjat läsa den 3:e Stieg Larsson-boken: Luftslottet som sprängdes. Den verkar vara minst lika bra som de tidigare. Dessutom har jag skumläst en bok jag nyligen köpt: Mat för hjärnan av Charlotte Erlandson-Albertsson. Denna bok ska jag läsa mycket noggrant när jag är klar med Millennium trilogin. Charlotte är professor och forskare vid Medicinska fakulteten, Lunds Universitet. Jag hörde en gång ett föredrag av henne. Det är en mycket kunnig kvinna och dessutom en bra föredragshållare. Boken verkar vara mycket intressant. Jag citerar från baksidan: "Mat för hjärnan är en lättillgänglig bok som ger kunskap om hur hjärnan styr oss, vilket i sin tur beror på vad vi äter. Hjärnans välbefinnande är utgångspunkten för vårt välbefinnande. Mår hjärnan bra mår också resten av kroppen bra, speciellt när det gäller aptit och kroppsvikt. /.../ Här beskrivs vilken typ av mat som stimulerar hjärnan men också sådan mat som hämmar hjärnans aktivitet." Jag, som ständigt jo-jo-bantar (fast jag vet att man inte ska), tror att jag kan lära mig en hel del som jag kan ha nytta av i min strävan efter att nå och hålla idealvikten och samtidigt må bra. 

På tal om vikt så förbereder jag mig mentalt på att börja ett bättre liv fr o m  i morgon. Jag tänker inte börja hårdbanta, men väl försöka att äta bara sådant som är nyttigt för kroppen, och det i måttliga mängder. Om bara mitt förnuft rådde så skulle detta inte vara några som helst problem. Tyvärr styrs mitt ätande alltför mycket av känslor. (Jag överäter när jag är deppig, arg, ledsen etc.) Håll tummarna för att jag lyckas lägga om kosten! Jag vill inte rulla fram.

En gång har jag varit mycket fet. Det var när mina barn var små, och jag nyskild ensamstående 3-barnsmamma. Jag gick med en oupptäckt underfunktion i sköldkörteln (Hypotyreos) i ett par år. Det blev en ond cirkel. Ämnesomsättningen var för låg. Jag tröståt en hel del och kom aldrig ut och rörde på mig eftersom jag sällan hade barnvakt. Som värst hade jag ett BMI på 33,3! Det tog flera år att banta bort alla de kilona. Men jag har i alla fall lyckats hålla vikten, så när som på 5 kilo hit och dit, sen dess. (Eftersom jag sen dess dagligen äter Levaxin är min ämnesomsättning numera normal, men som alla vet innebär normal ämnesomsättning inte automatiskt normal / ideal vikt.) Jag skämdes givetvis väldigt mycket för min kropp när jag var som fetast! I vår kultur anses det som bekant oerhört förkastligt att vara överviktig. Det yttre verkar värderas mycket mer än det inre. Tyvärr! Det finns så många människor som aldrig får chansen att visa hur trevliga de är, för att de tidigt väljs bort enbart för att de inte passar in i vår gällande skönhetsnorm. Tragiskt och korkat! Ifall någon av er, mina  läsare, också har problem att hålla en hälsosam vikt, så ska jag här visa ett foto som ytterst få personer tidigare sett. En bit av ett foto som jag klippte bort och gömde längst ner i en låda, ett foto av mig när jag var som fetast. Jag visar detta foto så att ni kan se (om ni jämför med fotona tagna av mig på senare år), att det faktiskt går att göra något åt sin övervikt. Men jag säger inte att det är lätt! De flesta av oss vet precis vad vi bör äta, respektive inte bör äta. Knepet, för att lyckas, handlar om att förbereda sig tillräckligt mentalt. Att verkligen vilja, ända in i psykets innersta vrår! Man kan aldrig få både och! Inte både äta chokladkakor och samtidigt gå ner i vikt. Det kan ta ett år att programmera om hjärnan. Men när det är klart, då ( först då), klarar man av att hålla sin diet. Då kommer man att lyckas. Här kommer fotot som jag har skämts så mycket för:

Jag som fetast, sex klädstorlekar större än i dag. Och den senaste bilden av mig, (från i julas, 2 kg mindre än nu), som jämförelse.

Från 15-årsåldern och fram till jag var ca 35 höll jag samma vikt, tyvärr alltid ca 5 kg mer än idealet. Åren därefter var jag alltså mer eller mindre överviktig, och som fetast var jag när detta fotot togs, troligen när jag var 40½. Jag vet att jag började min bantning någon månad innan jag skulle fylla 41. Det tog som sagt ett par år att bli av med de första 25 kilona, och ytterligare några år att "finputsa". Sen dess har jag vägt mina vanliga ca 5 kilo mer än idealet, med undantag av en period då jag faktiskt lyckades inneha min idealvikt ( BMI 20) en period. Den perioden mådde jag mycket bra både fysiskt och psykiskt! Så det är dit jag strävar igen. Att det ska vara så svårt... Vem vet, kanske det är tur i oturen att jag är smått illamående hela dagarna just nu. (Jag återkommer med rapporter i ämnet.)

08-03-03:

Grattis på 14-årsdagen Lucas!

08-03-04:

Lägesyrseln har redan så gott som försvunnit. Sängen gungar inte längre och väggarna står still. Jag är bara aningen yr på dagen när jag hastigt ändrar läge på huvudet. Så sent som i går natt slog jag huvudet i väggen för att jag nästan svimmade när allting snurrade då jag hastigt reste mig upp. Jag var nämligen tvungen att akut rädda en liten katt som övade bergsbestigning på bokhyllan, och som hamnat i en prekär situation.

Celine har varit lite hängig ett par dagar och jag har varit orolig. Jag tror att hon bara har en hårboll i magen som hon inte lyckas kräka upp. Men jag vet förstås inte. Skulle hon bli sämre får jag ta henne till veterinär. Dock verkar hon aningen piggare i dag och har ätit lite. I går var hon väldigt slö och drack bara. Aimée är konstant pigg och far runt som ett litet yrväder för att inte missa något vi gör, och för att hinna med att undersöka allt. Dessemellan leker hon. Ja, och så äter hon och sover. Det senare helst i mitt knä, på min axel, eller möjligen intill Celine.

Det går bra med min diet, och jag har läst drygt halva Luftslottet som sprängdes. Som de andra Stieg Larsson-böckerna är den svår att lägga i från sig, men drygt 700 sidor har jag inte tid att läsa på en dag, jag måste ju göra en del nyttigt också. I dag tvättar jag.

08-03-06:

Jag har nu läst ut även den 3:e boken i Millennium trilogin. Den är precis lika bra som de andra två. Det är bara att beklaga att författaren dog så ung och att han inte hann skriva fler böcker. Jag hade gladeligt läst ett dussin till.

Det går bra fortfarande med min diet. Jag har gått ner 8 hg hittills. Men så här i början är det mest bara vätska.

Slutligen kommer här ett foto av två nyborstade och nymanikyrerade små flickor:

Ser ni så mycket Aimée redan har vuxit? Celine mår förresten bra igen. I morse åt hon lika mycket som vanligt.

08-03-10:

Jag har nu bantat en vecka precis och gått ner 1,1 kg. Går det så här bra, och jag inte fuskar, så lär jag ha nått min idealvikt framåt maj. Kanske jag klarar det. Vinterdeppigheten börjar vika känner jag. I helgen hade jag så pass mycket energi att jag storstädade min garderob. Jag gallrade ut sammanlagt nästan 3 fulla IKEA-kassar med blandade kläder samt skor. Det är inte helt lätt att gallra ut gamla favoriter. Bl a gallrade jag ut en tjusig klarrosa danstävlingsklänning sydd i svepande lager av chiffong. Den är så fin, men 2 storlekar för stor och hopplöst svår att sy in. Jag hoppas att nån annan får glädje av den i framtiden. (Jag ger bort de utgallrade kläderna.) Mina garderober är fortfarande fulla, det blir så när man sparar användbara favoritkläder från 70-talet och framåt, men nu ligger / hänger allt prydligt: var sort för sig och i färgskala.

Min opererade fot är bara en liten aning svullen nu. Jag kan få på mig en grov promenadsko, men däremot inte högklackade dansskor än. Helt klart lägger sig svullnaden fortare än då andra foten opererades. Bra!

I eftermiddag ska jag in till S:t Görans sjukhus där de ska sätta på mig en EKG-mät-utrustning. Den ska jag sen ha på mig 24 timmar framåt. I morgon eftermiddag ska jag lämna tillbaka den och få min hjärtverksamhet utvärderad. Det ska bli intressant.

I Dagens Nyheter pågår en läsartävling där läsarna ska skriva små noveller bestående av exakt sex ord. (De kallas sex-noveller!) Det är kul att se vad folk kan åstadkomma! Här kommer några exempel:

Häst besökte Stockholm. Hötorget en besvikelse.

Lyckad skidsemester. Benet gipsat. Nybliven läkarfru.

Obetydligt använd dubbelsovsäck bytes mot barnvagn.

08-03-11:

Upphovet till ovanstående "sexnoveller", jag citerar ur DN:

08-03-14:

Jag läste i går att sjuttonåriga Blondinbella tjänar miljoner på sin blogg. Hon får bl a betalt för att nämna vissa klädes- och kosmetikamärken i positiva ordalag. Hon får också dessa saker gratis hemskickade. (Själv shoppar hon dylikt för ca 10 000 i månaden...) Enligt företagen är det ett kostnadseffektivt sätt att göra reklam på, bl a för att reklamen är dold och riktas direkt till den grupp som är intresserad av att konsumera varorna. Att inte de svenska företag som säljer hus i Spanien kan komma på en liknande idé. De kunde ju skicka mig en lagfart till ett hus i Spanien och sen kunde jag berömma just det företaget en gång i veckan eller så... Och så kunde jag publicera vackra bilder av huset och dess omgivningar här på hemsidan. Tja, jag får nog öka min läsekrets väsentligt om något sådant skulle bli aktuellt. (Blondinbella har som bekant något fler läsare.) Dock har jag faktiskt några läsare som läser min sida enbart för att de också drömmer om att bo i Spanien. Och så har jag 3 läsare som med stort intresse läser det jag skriver om bantning, samt rätt många som läser sidan för att de gillar tango, fast jag så sällan skriver om det numera. (Men den 29/3 har jag anmält mig till två workshops. Hoppas att foten klarar av det.) Övriga läsare består av släkt, men framförallt gamla samt nya vänner. Då och då tillkommer dock en ny för mig okänd läsare, som jag inte har någon aning om hur de hittat min sida. Men, som sagt, det är kul att ni är några som läser det jag skriver. Jag uppskattar förstås de gånger jag får mail från er med kommentarer om det jag skrivit. T ex så bidrar Lasse W med en liten "sexnovell" (se 10+11/3):  Fallskärm säljes aldrig utvecklad obetydliga hjärnsubstansfläckar.

PS. I dag har jag, under rubriken Om dansen, lagt in en beskrivning av hur man dansar giros i tango. (Det glömde jag tidigare då jag lade in beskrivning av grundstegen mm.)

08-03-17:

Ute är det plus 3 grader och lätt snöfall. Suck! I Alicante är det plus 21... De senaste dagarna har jag känt mig deppig igen. Kanske för att det varit så grått och mulet. Ulf försöker trösta mig så gott han kan. Han är jättefin på alla sätt och vis! Men jag vet inte om jag står ut en vinter till i Sverige. Maj t o m september eller oktober går Sverige an, men övriga månader vill jag helst gå i ide. Och inte går det bra med bantningen heller. Jodå, jag har verkligen kämpat på. Trots att jag periodvis varit omåttligt sugen på snabba kolhydrater så har jag strikt hållit mig till min diet. Men resultatet: bara minus 3 hg på en vecka! Inte mycket att hurra för. Lite tröst är att min våg, som också mäter min fettprocent, talar om för mig att jag trots allt minskat 2,1 fettprocent (och 0,8% första veckan). Total viktminskning på 2 veckor: minus 1,4 kg och minus 2,9 fettprocent. Inte mycket, men bättre än inget. Jag ska kämpa vidare. Det kan ju bli bikiniväder, åtminstone några dagar, även i Sverige.

I går tittade Bosse och Yvonne in som hastigast. När de skulle hälsa på katterna så lät sig Celine gärna klappas, men det visade sig att Aimée blivit "blyg" och snabbt sprang och gömde sig under en fåtölj. Det slog mig att vi faktiskt inte bjudit hit någon sen hon flyttade hem till oss. (Mest för att vi inte har kommit i ordning helt än.) Det är ju inte riktigt bra. Hon måste förstås vänja sig vid att träffa andra människor också. Jag får väl börja gå ut med henne i koppel de få dagar då vädret är drägligt.

Dagens "sexnovell" i DN: Ensamvargen blickade längtansfullt bort mot flocken.

Skrivet på kvällen:

Jag läste i tidningen i dag, att i snitt 60 människor om året fryser ihjäl i Sverige! (De flesta över 65 år.) Det känns hemskt att behöva bo i ett land där folk fryser ihjäl... I El Campello har det varit 23 grader varmt i dag och beräknas bli 11 i natt. Vädret är klart. Vill ni se hur stranden Playa del Carrer de la mar i El Campello ser ut i realtid så klicka på nedanstående länk:

http://webcam.comunitatvalenciana.com/webcamcostablanca-elcampello.htm?id_camara=26

Jag hoppas så att jag får möjlighet att besöka El Campello nu i april (eller maj). Det hänger på pengarna förstås. Lite konkretare planer har jag på att besöka Skåne. Kanske jag hyr en bil helgen 4-6 april och kör t o r. Det blir stressigt att köra ner på fredagen och upp på söndagen, men det skulle bli alldeles för dyrt att hyra bil för längre tid. Jag kan inte åka flyg denna gång, trots att det är billigast, eftersom jag ska ha med mig en massa skrymmande saker. Jag ger er besked när /om Skåneresan blir av.

08-03-18:

Jag har skaffat en ny e-postadress: christel@christeltango.com  Nu fungerar både denna samt min adress: christeltango@bredband.net. Ni kan själva välja vilken ni vill använda. (Men prova gärna den nya...)

Utsikt från mina fönster i dag:

I förrgår, när solen tittade fram en liten stund på förmiddagen, såg det aningen bättre ut på balkongen:

Som jämförelse såg det ut så här i El Campello 3:e samt 11:e mars förra året: (Kattfotot dock från 1:a februari.)

Så är det konstigt att jag längtar dit så här års?

08-03-19:

Vi vill önska er alla en riktigt trevlig påskhelg!

Christel, Ulf, Celine och Aimée.

08-03-22:

Ulf och jag har varit på en minikryssning till Mariehamn på Åland. Vi åkte med Cinderella, ett fartyg som har 340 mans besättning och kan ta 2500 passagerare. (Som tur är var det "bara" 2200 passagerare då vi åkte.) Nedan ett foto på fartyget. (Så mycket man nu kan få med utan vidvinkel. Jag hade bara mobilkameran.) Cinderella är som en flytande "nöjesstad" med restauranger, caféer, barer, flera olika dansgolv med orkestrar, taxfreeshop, SPA-avdelning mm. Vi bodde i en fin hytt på 10:e våningen, alltså näst överst.

Vi åkte på skärtorsdagen och kom hem igen på långfredagskvällen. Redan på torsdagskvällen "förstörde" jag min bantning! Ulf hade beställt buffé och uppmanade mig att äta eftersom han betalat extra för detta. Jag trodde i det längsta att jag skulle klara av att bara äta några salladsblad ändå. Sen såg jag all mat. Då var det kört. Det fanns massor att välja på. Allt såg fräscht ut. Minst ett dussin av vardera förrätter, huvudrätter (fisk / fågel / kött / vegetariskt), efterrätter etc. Därtill kom ostbricka, frukt och påskgottis. Det var verkligen inte Ulf som tvingade mig att äta, även om han uppmuntrade mig. Jag kan bara skylla på mig själv. Jag tog små smakprov av flera olika rätter (och jag undvek det "värsta"). Men många små bitar blir en stor överfull tallrik. Jag åt upp mer än hälften av det jag tagit och avslutade det hela med en hel näve nougatägg! Resten av kvällen klarade jag mig på en fruktdryck.

På kvällen såg vi en fartfylld sång- och dansshow, dansade lite själva (fast Ulf är tyvärr inte lika glad för dans som jag), och strosade runt. Vi lyssnade också på en duktig pianist och sångare. På natten sov Ulf som en stock. Han somnade så snart han lade huvudet på kudden. (Vi lade oss halv 2 på natten.) Själv somnade jag först klockan sju på morgonen, ca 20 minuter innan Ulf vaknade och vi gick upp... Jag är väldigt känslig för ljud. Jag borde tagit med öronproppar men hade inte tänkt så långt. Tidigt på morgonen angjorde vi Mariehamn. Vi gick i land, men det fanns inte så mycket att titta på. En långfredagsmorgon har det mesta stängt. Dessutom hade vi bara ett par timmar på oss innan båten skulle gå igen.  Det var kallare där än i Stockholm, och mera snö. Jag tog ett par foton. Så här såg det ut:

Därefter åt vi frukostbuffé ombord. Det fanns återigen massor att välja på, vare sig man ville ha fil & müsli eller keso eller stekt korv, eller bröd med pålägg eller pannkaka eller bara frukt. Det fanns dessutom kakor och wienerbröd, men sånt fattar jag inte att folk kan äta till frukost. Hur som helst åt jag en rejäl frukost med både te och grovbröd samt pannkaka med lingonsylt. Den frukosten stod jag mig på även över lunchen. Det blev bara en fruktdryck ytterligare innan vi kom hem på kvällen. Jo, och så åt jag några nougatägg till som Ulf smugglat ut från torsdagens buffé i byxfickan. (Han tycker inte att jag behöver banta.) Det var mycket goda ägg...  Så här trött och frusen såg jag ut på fredagen efter att bara ha sovit 20 minuter på natten:

Nedan ett par foton från då vi påbörjat hemresan. På två av dessa syns den ensligt belägna lotsstugan, ensam på sin lilla ö. Tänk att lotsen med sin familj verkligen bodde där året om förr i tiden.

Jag var väldigt trött på återfärden. Väl hemma kelade vi extra mycket med katterna. De hade ju varit ensamma lite drygt ett dygn, och kände stort behov av sällskap. Själv var jag dock så trött att jag gick och lade mig redan klockan 19. Jag somnade bums och sov, med ett par "kela-med-Celine-avbrott" under natten (på hennes initiativ), ända till klockan 9 i morse. (Jag hade ju 2 nätters sömn att ta igen.) Jag skulle nog ha kunnat sova nån timme ytterligare om inte Aimée hade råkat tappa "pipmusen" i vattenskålen, varvid musen kortslöts och började pipa oavbrutet. Jag fick alltså raskt hoppa ur sängen, krama vattnet ur musen och lägga den på tork. Den pep bortåt 20 minuter ytterligare innan den äntligen tystnade.

Sen vägde jag mig. Jag har gått upp 4 hg! Men jag ger inte upp. Jag tar nya friska tag med min bantning. Nån gång ska jag väl lyckas få bort även de sista 5 kilona. I natt har det varit minus 7,2 grader här. Blommorna på balkongen ser lite slaka ut men verkar vara vid liv. Jag tänker inte gå utanför dörren i dag. Det är kallt och snöar. I Alicante är det plus 24 grader, och jag fick just mail från en f d arbetskamrat som precis köpt sig ett hus i Spanien. Hon bifogade foton. Huset ser underbart ut! Ett så lyxigt hus kan jag aldrig få råd till, men jag fortsätter att drömma om en liten lägenhet i El Campello...

08-04-02:

Det har varit underbart väder här, två dagar i rad! Sol, och som mest +13,4 grader i skuggan. Vi har suttit mycket i solstolen på balkongen, katterna och jag. Särskilt Aimée har uppskattat allt spännande man kan se från balkongen. (Flygande  fåglar, lekande hundar mm.) Hon har knappt varit inne på hela dagen. Ulf menar att vi i framtiden kan bo i Sverige 15/4 - 15/10 och resten av året i Spanien. Ja, kanske det. Nu börjar jag få lite hopp om att det kommer en vår och sommar i år också. Gräsmattan här utanför är översållad av vackert ljusblå vårstjärnor och några klarblå scillor. I min kruka på balkongen har två scilla börjat blomma, och man kan se knoppar i ett par av de tidiga tulpanerna. De två första fotona nedan är tagna från balkongen. Det tredje visar min scilla innan den slog ut.

I Dagens Industri stod det så här: Nu vänder de europeiska bostadsmarknaderna nedåt, och fallet blir kraftigt. Värst är läget i Storbritannien där finanskrisen och sämre ekonomisk tillväxt drar ner betalningsviljan, och i Spanien där marknaden är överfull med nybyggda bostäder. I Spanien har en mångårig byggboom lett till att utbudet överstiger efterfrågan, och husprisernas tillväxttakt har sjunkit sedan 2005. Kreditutlåningen till bostadsköp har sjunkit med 28 procent från januari i fjol till samma månad i år. Samtidigt har försäljningen av både nya och befintliga bostäder minskat. Följden av detta kan bli prisfall på upp till 5 procent under 2008 och 2009. Samtidigt utgörs en betydande del av den spanska ekonomin av byggsektorn, vart femte jobb som har skapats sedan år 2000 har varit inom byggbranschen, och ett större prisfall kan få betydande effekter.

Det låter väl hoppfullt för oss som vill köpa bostad i Spanien.

08-04-09:

Så har det blivit vinter igen. Utsikten från min balkong i dag är snövit. Varken jag eller mina vårblommor gillar det här vädret. Vi längtar efter sol och värme! (Dagens väder i El Campello: +25 på dagen och +16 på natten. UV-index 6. Är det konstigt att jag längtar dit?)

Resan t o r Skåne gick bra. Bilen jag hyrt var lättkörd och väglaget bra. Det var roligt att träffa mina nära och kära. Jag bodde hos mamma Birgit. På fredagen kom Gun och Lena T på besök, och på lördagen Dan, Louice, Uno och Ted. Själv körde jag ner till Lund och träffade både Linda och Jenni. Synd att det ska vara så långt mellan Stockholm och nordvästra Skåne. Jag skulle gärna träffa släkt och vänner oftare.

08-04-14:

Det har varit frost i natt igen. Och på dagarna är det bara några få plusgrader. Jag längtar så efter värme! Jag längtar efter att kunna vistas utomhus utan att tårna fryser till is. Just nu känns det som om vintern varat i evighet och som om våren aldrig kommer. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag skulle klara att uthärda ytterligare en vinter i Sverige. Men hur ska jag kunna klara att vara skild från Ulf någon längre tid? Vi har det ju så bra tillsammans. Livet är sällan problemfritt...

...

08-04-17:

Äntligen en solig och, enligt svenska aprilförhållanden, varm dag. Katterna och jag har suttit på balkongen i eftermiddag och läst, respektive spanat på fåglar. Mina tulpaner har slagit ut ordentligt. Men fler är på gång. Den här lilla krukan på balkongen är den enda "trädgård" jag har, så jag vårdar den ömt. Framåt sommaren ska jag plantera buskar och perenner i stora krukor, så jag får en grön balkong som jag brukar ha. I morgon ska jag med Aimée till veterinären där hon ska få sin första rabiesvaccinering, samt sitt djurpass.

08-04-18:

Det gick bra hos veterinären i dag. Aimée skötte sig utmärkt. Jag såg en kul lapp i väntrummet som jag bad att få en kopia av. Lite sanning ligger det i råden. Själv brukar jag lyckas redan vid 3:e försöket...

08-04-20:

Predicción por Localidades. Campello, el (Alicante)

Capital: Campello, el (altitud: 26 m.)
Elaborado:  domingo 20 de abril de 2008 a las 06:40:14 (hora local)

Fecha	dom 20		lun 21		mar 22		mié 23	jue 24	vie 25	sáb 26
	am	pm	am	pm	am	pm
Estado del cielo
Prob. precip.(%)	25		5		0		5	0	0	0
T. Máxima (ºC)	22		23		23		24	24	24	24
T. Mínima (ºC)	13		12		12		13	12	12	12
Viento
(km/h)	18	22	29	29	18	18	7	11	14	22
Indice UV Máximo	6		6		7

08-04-22:

Hoppet har återvänt! Både i går och i dag har det varit soligt och varmt. Nåja, + 15-16 grader som mest, men i alla fall. Jag har burit upp alla mina stora planteringskrukor från källaren och gjort i ordning på balkongen. Nu ska jag köpa lecakulor, 200 liter planteringsjord samt, förstås, växter. Jag tror att jag ska köpa en vit syrén, en smultronschersmin, kanske några rosor - eller clematis eller kanske kaprifol, och så något vintergrönt - kanske buxbom. Vi får se vad de har här i plantskolorna. Och sen ger det sig hur jag ska få hem det. Det kan vara problem att ta allt på en gång på tunnelbanan eller bussen... Så här ser det ut på min balkong nu:

08-04-27:

Jag har varit nöjd med vädret de senaste dagarna. Det har mestadels varit sol, och ända upp till 20 grader varmt. Vårblommor och Forsythia har varit utslagna ett tag, men nu har även prydnadskörsbärsträden slagit ut med sina skira rosa blommor. Behovet att åka till El Campello känns inte fullt lika akut längre.

Hela vintern har min spanska Bougainvillea tröstat mig med sin ständiga blomrikedom. Så här ser den ut just i dag:

Mina tre kvinnliga läsare som är lika intresserade av bantning som jag, är alla tillräckligt intelligenta för att förstå, att när jag nu inte på några veckor har skrivit om min bantning, så betyder det att den inte gått så bra. Fast nu är jag på banan igen! Jag kände mig lite halvdeppig några veckor, då när det kändes som om det aldrig skulle bli vår, och då tröståt jag en del. (Jo, det är klart att jag gick upp ett par kilo... Men dem har jag just bantat ner igen och är nu tillbaka där jag var senast jag skrev om min bantning.) Nu tar jag nya friska tag igen. Jag känner mig mer motiverad nu. Och ska jag hinna nå idealvikten innan baddräktssäsongen så kan jag inte spåra ur fler gånger. Fem kilo att gå ner, som sagt. Jag har kontaktat Ana Catalán. Ni som dansar tango vet att Ana är väldigt duktig på att undervisa i tangodans. Men vet ni att hon är wellness coach också? Genom henne köper jag Herbalifes Formula 1. Det är en proteindryck som man kan byta ut en eller flera måltider om dagen mot. För mig, som inte är så intresserad av matlagning, underlättar det. Det finns många liknande måltidsersättningar på marknaden. Detta är inte den billigaste, men enligt min erfarenhet är det den som smakar bäst, och det är inte oväsentligt i sammanhanget. (Det finns många smaker att välja på. Jag tycker bäst om choklad samt cappuccino. Och så tillsätter jag extra proteinpulver dessutom.) Jag kan naturligtvis köpa Herbalifes produkter här i Hässelby också, men jag gynnar hellre Ana. (Hon skickar produkterna hem till mig.) Jag återkommer med rapporter om hur det går för mig. Nån gång ska jag väl lyckas att både gå ner de där sista svåra kilona, och sen hålla den lägre vikten. I vart fall ger jag inte upp!

08-04-30:

I måndags var jag på "figuranalys". (Gratis, på Bailine.) Enligt deras dator väger jag exakt så många kilon för mycket som jag själv anser. De vägde mig och mätte mig överallt, samt nöp men ett speciellt instrument i min hud för att mäta hur mycket överflödigt fett där var. Enligt deras uträkning är jag 2 cm för tjock om midjan och ryggen, 1 cm för tjock om överarmarna, men hela 5 cm för tjock om lår och rumpa. Det stämmer väl med min egen bedömning. Jag har alltid haft mest komplex för mina lår. Ja, det är klart att jag har låg självkänsla. Annars hade jag inte brytt mig så mycket om defekterna i mitt utseende. Jag har alltid haft låg självkänsla. (Däremot har jag, och har haft, ett hyfsat bra självförtroende. Som bekant baseras självkänslan på värdet av att vara den man är / duga som man är, medan självförtroendet baseras på vad man kan göra / åstadkomma.) Jag har jojobantat mycket i mitt liv, ända från 16-årsåldern. Bantat för att jag hade komplex för mina extrakilon, tröstätit i perioder då jag inte mått bra, och sen bantat igen. På eget initiativ sökte jag en gång sjukvården för att jag tyckte att jag hade tendens till ätstörningar. De utredde mig och kom fram till att jag inte hade några ätstörningar (jag gick aldrig till ytterligheter) men väl viktfobi. På senare år har jag lyckats stabilisera det hela så svängningarna blivit mindre. Nu siktar jag på att nå min målvikt (4,6 kg kvar dit i dag), och sen hålla denna.

Ulf är otroligt bra för min självkänsla. Han säger ofta att han tycker att jag är söt / vacker. Det bästa är att han menar vad han säger. (Sånt har ingen utom Robert, min f d man och tillika mina barns pappa, sagt till mig.) Det känns så bra att någon tycker så. Fortsätter Ulf på det här sättet så kanske jag får bra självkänsla till slut...

I går besökte jag en plantskola och inhandlade hälften av de växter jag tänker plantera på balkongen, bl a 2 kaprifoler: en äkta kaprifol (Lonicera caprifolium) med blomningstid maj-juni, och en vildkaprifol (Lonicera periclymenum) med blomningstid juli-augusti. Jag tycker väldigt mycket om växter som doftar gott! I helgen ska Ulf och jag åka och köpa planteringsjord.

F ö hoppas jag att ni får en trevlig helg!

08-05-05:

I dag har Ulf och jag varit förlovade precis ett år. Det känns bra. Vi är fortfarande precis lika kära i varandra.

Valborgsmässoafton firade vi hemma i lugn och ro. På håll betraktade vi bålet på andra sidan vattnet.

Alla träden har slagit ut nu. Så härligt det känns med allt det fräscha gröna efter denna långa vinter. Själv har jag planterat en hel del på balkongen. Jag köpte bl a en smultronschersmin, en vitbrokig kornell, en bergsbambu samt ganska många perenner. Jag har hunnit plantera det mesta. 190 liter jord har det gått åt hittills. Sen ska jag så luktärter också. Det är roligt med lite "trädgårdsarbete".

I förra veckan var jag på Globen Heart och fick ultraljudsundersökt mitt hjärta. Allt såg normalt ut. I dag var jag där och fick göra ett arbets-EKG. När jag fick upp pulsen rejält så försvann extraslagen. Därmed kunde vi konstatera att alla mina extraslag är ofarliga. På torsdag ska jag få träffa en kardiolog. Fortfarande vet vi inte varför jag fått dessa extraslag. Det kan ha med stress att göra. Det kan också bero på att jag har fel på sköldkörteln. Oftast hittar man ingen orsak. Det ska bli intressant att höra vad kardiologen säger.

I söndags var Ulf och jag på Stadsteatern och såg Arsenik och gamla spetsar. Den var väldigt bra! Vi skrattade mycket. Skådespelarna, (bl a Yvonne Lombard, Meta Velander, Kjell Bergqvist och Sven Wolter), lyckades verkligen fånga komiken utan att överdriva. Det var bra scenografi också.

Aimée tycker om att gömma sig. Det gäller att se upp så man inte trampar på henne:

Med min bantning går det bra. Det är bara 4,1 kg kvar till målvikten nu. (Mitt BMI är 20,9 nu.)

08-05-08:

I dag har jag varit hos kardiologen. Han konstaterade att eftersom mitt hjärta såg helt normalt ut när de undersökte det med ultraljud, och eftersom extraslagen försvann då jag ansträngde mig, så var det inget att oroa sig för. Däremot kunde han inte säga varför jag plötsligt fått alla dessa extraslag. Det kunde möjligen bero på ett virus, sa han. Det finns chans att extraslagen försvinner, eller minskar. Jag får kolla igen om några månader. Skönt att veta att prognosen är god.

Med min bantning går det utmärkt. Nu är det bara 3,8 kg kvar till min målvikt. Mest har det förstås tagit där det behöves minst, och tvärtom, men jag får vara glad ändå att det går så pass bra.

Nu har jag planterat färdigt på balkongen. I går fyllde jag en hel kruka med luktärtsfrön. Hoppas att samtliga gror. Jag tog några foton av balkongen, och utsikten från den, i morse och några i kväll. Så här ser det ut nu:

Jo, jag har planterat en del på Ulfs balkong också. En tuja, en kruka med ettåriga blommor, samt lite "ätbart": gräslök, persilja, basilika och smulgubbar. Och det är klart att vi sitter på balkongerna tillsammans. Men katterna och jag vistas mest på min, i alla fall när Ulf är på jobbet.

08-05-11:

Pingstvädret har varit underbart: 25 grader varmt och soligt! Ulf har jobbat hela helgen, så katterna och jag har varit ensamma hemma. Vi har tillbringat en del tid på balkongen och solat samt beundrat utsikten. Många båtägare har passat på att ro, segla eller köra motorbåt. Och ett litet sportplan med pontoner startade från vattnet.

På den sista bilden ovan syns en hörna av Ulfs balkong. Hans balkong är större än min, men min är soligare så där trivs jag bäst. Ulf däremot tycker inte lika mycket om värme som jag. Så han fäller ofta ut markisen över sin balkong. Celine tycker det är extra spännande att spana från balkongen då det blivit nästan mörkt.

På fotot ovan sover Aimée och Celine sin dagliga skönhetssömn. Själv har jag inte bara latat mig i helgen. Jag har äntligen tagit itu med att göra i ordning i de bokhyllor där jag inte bara har böcker. Jag har t ex ställt i ordning alla mina prydnadssaker i vitrinskåpet. (Skönt att ha nästan alla samlade på ett ställe där de inte samlar så mycket damm...) Nu är det bara några hyllor ytterligare där det ännu inte blivit helt sorterat och ordnat. Men jag får ju ha lite att göra nästa vecka också...

På bantningsfronten är det sisådär. Jag har stått helt stilla i vikt de senaste 4 dagarna. Och både i går och i dag har jag varit jättesugen på onyttigheter.  Det är hormonellt betingat förstås: jag väntar mens nästa vecka. När mensen väl kommit i gång brukar det gå bra att banta igen de kommande tre veckorna... Så nu gäller det att härda ut under dessa kritiska dagarna. (Jag köpte en extra god yoghurt att festa på: stracciatella med 4,5% fetthalt. Jag ska försöka nöja mig med denna synd.)

08-05-17:

Bantningen går långsamt. Jag har bara gått ner ytterligare 2 hg. Fast jag har ju inte så bråttom. Av vädret att döma, regn och +8° mitt på dagen, lär det dröja ett bra tag till innan bikinisäsongen är här. Jag har i alla fall kommit igång med mina situps och dips igen. Så kanske några gram fett har bytts ut mot muskler...

På kattfronten har stora problem uppstått: Ulf är kattallergiker! Ända sedan han träffade mina katter första gången, för drygt ett år sedan, har vi misstänkt detta. Ulf har haft allergisk snuva och kliande ögon. Men vi visste ju inte säkert vad det berodde på. Jag har tjatat på honom att han borde allergitesta sig. Det är trots allt bättre att veta. Och det kunde ju vara något annat han inte tålde. Nu har han äntligen bett sin läkare göra ett test för alla vanliga allergener. Häromdagen kom svaret. Han är alltså allergisk mot katt, men inte mot hund eller något annat. Så vad gör jag nu? Kan jag med gott samvete behålla mina älskade katter? Tänk om Ulfs allergi då blir värre? Eller ska jag, hemska tanke, ge bort dem? Vi är överens om att inte göra något drastiskt. Det har ju gått hittills. Och Ulf vet hur mycket jag älskar katterna. Å andra sidan vet vi båda att jag älskar honom ännu mer. Ulfs läkare sa att det kanske kunde gå om han lät bli att klappa katterna. Men det är lättare sagt än gjort. Katterna gillar ju honom, och kommer och lägger sig i hans knä. Och lilla Aimée har charmat Ulf totalt, så henne har han svårt att låta bli att klappa. Ja, livet är sällan enkelt. Jag har mycket mycket svårt att tänka mig att leva helt utan djur. Kan jag inte ha katter måste jag absolut ha en liten hund. Men som ni vet är jag mycket förtjust i mina katter, i all synnerhet Celine... Har ni något gott råd att ge mig? Vad ska/bör/kan jag göra?

Över till något roligare. Jag har i dag, för första gången på 44 3/4 år, träffat min bästis från årskurs 2 - 4 i Uppsala. Eva och jag fick kontakt med varandra via www.stayfriends.se . Det var hon som hittade mig. Vi hade mycket roligt tillsammans för länge sen. Att klättra i träd var ett av våra gemensamma intressen. I dag var jag bjuden hem till henne. Hon bor i Kallhäll, inte alls långt härifrån. Vi hade jättetrevligt! Vi berättade om våra liv och upptäckte att vi har en del gemensamt nu också. Rätt som det var hade vi pratat i 4 timmar i sträck, utan att jag märkt att tiden gått. Vi bestämde oss för att träffas igen, nästa gång hemma hos mig. Och lite längre fram ska vi gemensamt åka till våra gamla "lekplatser" i utkanten av Uppsala. Där ska vi bl a titta på vårt gamla favoritklätterträd, en stor fristående tall, som lär stå kvar än.

08-05-21:

Här är fortfarande regn och rusk. Jag får tömma krukfaten på balkongen var dag så att växterna inte ruttnar. Men enligt väderleksprognosen ska det bli lite varmare och soligare framöver. Det ser jag fram emot! Inte ens Aimée vill vara på balkongen i det här vädret.

Är någon av er bra på växter? När jag satte ut mina pelargoner (som stått inne över vintern) på balkongen, så ändrade en del av dem (inte alla) färg på bladen från grönt till rött! Det måste ju bero på något som har att göra med ändringen av ljusförhållande och/eller temperatur. (Det har inte varit frost här.) Men vad? Är det någon som vet? Så här ser två av pelargonerna ut: